Prop. 1977/78: 38 Regeringens proposition

1977/78: 38

om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar, m. m.;

beslutad den 3 november 1977.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

SVEN ROMANUS

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till de ändringar i sekretesslagen som behövs föratt lagen fram till dess den kan ersättas med en helt ny sekretesslag skall stå i överensstämmelse med de nya regler i tryckfrihetsförordningen om allmänna handlingars offentlighet som kommeratt träda i kraft den 1 januari 1978. Till nyheterna hör att en enhetlig besvärsgång införs för ärenden som gäller utlämnande av allmänna handlingar på så sätl att kammarrätterna i regel blir andra instans. 1 sammanhanget föreslås också ändringar i vissa andra lagar som innehåller sekretessregler.

Vidare förslås några ändringar i sekretesslagen som saknar samband med grundlagsändringarna. Dessa förslag avser en förstärkning av sekretessskyddet på vissa områden, t. ex. för statistiskt material. Å andra sidan föreslås att de regler som medger sekretess i planärenden och angående förmögenhetslängd skall upphävas.

Propositionen innehåller också ett förslag till lag som anger i vilka fall en föreskrift om tystnadsplikt skall bryta genom den s. k. meddelarfriheten, dvs. gälla också i fråga om meddelanden för offentliggörande i tryckt eller därmed jämställd skrift. 1 likhet med ändringarna i sekretesslagen skall den föreslagna lagen gälla bara under en kortare övergångstid. Avsikten är alt den därefter skall ersättas med en reglering som skall samordnas med sekretessreglerna i den nya sekretesslagen.

Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 38

Prop.1977/78:38 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att

utbekomma allmänna handlingar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.'

dels att 8 och 35 a SS skall upphöra att gälla,

dels att 1,3-6,9,11-13,16,17,24,31,33-35,36,37 och 43 SS skall ha nedan angivna lydelse,

i/e/s all i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 16aoch40a-<: SS, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Protokoll i regeringsärenden, vilka angå rikets förhållande till främmande makt eller vilka gälla försvarsmakten och avgöras av departementschef, må icke utan regeringens tillstånd utlämnas tidigare än femtio år efler protokollets datum.

Andra protokoll i regeringsåren- Andra protokoll i regeringsärenden än i första stycket sägs må ej utan den än i första slycket sägs må ej regeringens Ullstånd ullämnas tidi- utlämnas tidigare än två år eller den gare än två år efter protokollets längre tid som regeringen kan besluta, datum; regeringen obetaget all för- dock högst femtio år, efter protokol-ordna, all sådant protokoll ej må lets datum, om det kan antagas att utlämnas förrän viss längre lid, högsl protokollets offentliggörande skulle femtio år, förfluUi från dess datum. medföra skada eller men för någol av

de intressen som angivas i 2 kap. 2 if försia stycket iryckfrihelsförordningen. Regeringen kan för särskill faU besluta om utlämnande av protokoll som nu sagts.

Vad i 2-36 SS stadgas om handlingars hemlighållande har ej avseende å ovan omförmälda prolokoll.

3 S

Handlingar i ärenden vilka angå rikets förhållande till främmande makl må allenast i de fall och i den ordning regeringen bestämmer utlämnas tidigare än femtio år efter handlingens datum.

Handlingar i ärenden, vilka, utan Handlingar i ärenden, vilka, ulan

att vara av beskaffenhet som i första att vara av beskaffenhet som i första styckei sägs, angå svensk myndig- styckei sägs, angå svensk myndig-

Lagen omtryckt 1976:611.

Prop. 1977/78:38 3

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse
hets förbindelser med främmande    hets förbindelser med främmande
makts myndigheter eller undersåtar makts myndigheter eller undersåtar
eller eljest röra främmande makt     eller eljest röra främmande makt
eller dess förhållanden, må ej utan eller dess förhållanden, må ej utläm-
tillstånd av den myndighei som hand-        nas tidigare än femtio år efter hand-
lägger ärendel utlämnas lidigare än lingens datum, med mindre det är
femtio år efter handlingens datum, uppenbart att handlingens innehål-
med mindre det är uppenbart att    lande icke påkallas av hänsyn till
handlingens innehållande icke på-   rikets säkerhet eller av internatio-
kallas av hänsyn till rikets säkerhet nella hänsyn,
eller av internationella hänsyn.

4 S

Beträffande handlingar, som röra krigsmaktens mobilisering, sammandragning eller verksamhet under krigstid eller vid krigsfara, dess mobiliseringsförråd och mobiliseringsutrustning, rikets fästningsverk och övriga fasta försvarsanstalter, öriogsstationer samt för krigsmakten avsedda varv och fartyg, militära flygstationer samt för krigsmaklen avsedda flygverkstäder och luftfartyg, militära positioner och minförsvar, annan för krigsbruk avsedd matériels tekniska byggnad och beskaffenhet, för militärt ändamål avsedda kommunikations- och förbindelseleder, experiment och uppfinningar eller ock civilförsvarets eller det psykologiska försvarets planläggning, äger regeringen, såframt handlingarnas offenliggörande kan skada rikets försvar eller eljest medföra våda för dess säkerhet, förordna, att de ej må utlämnas förrän viss lid från handlingens datum förflutit, dock högst femtio år, där ej särskilda förhållanden påkalla hemlighållande under längre tid.

I fråga om handlingar rörande den allmänna ekonomiska försvarsberedskapen så ock beiräffande handlingar, vilka röra produktion, handel, bankrörelse, försäkringsrörelse, transportverksamhet eller näringslivet i övrigt under krig, krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, äger regeringen, såframt handlingarnas offentiiggörande kan skada rikets försvar, folkhushållningen eller näringslivets behöriga fortgång eller eljest medföra våda för rikets säkerhet, förordna, att de ej må utlämnas förrän viss tid, högsl femtio år, förflutit från handlingens datum.

Med avseende å handlingar rörande signalskyddstjänsten inom totalförsvaret äger regeringen, såframt handlingarnas offentliggörande kan skada rikets försvar, folkhushållningen eller näringslivets behöriga fortgång eller eljest medföra våda för rikets säkerhet, meddela förordnande, som i första slycket sägs.

Vid tillämpningen av sekretessbestämmelse som meddelais med stöd av denna paragraf ankommer prövningen

Dagbok förd på fartyg som äges eller nyttjas av staien eller av kommun lår, såvitt angår sammanstötning med annat fartyg, till vars dagbok moisvarande tillgång icke finnes, ej utan tillstånd av myndighet under vars förvahning fartyget hör utlämnas förrän sjöförklaring eller undersökning enligt 314 S sjölagen hålles offentligt eller talan väckts på grund av sammanstötningen, eller fem år förflutit från det sammanstötningen ägde rum. Detsamma gäller på fartyget upprättad handling, som enligt sjölagen jämställes med dagbok i fråga om rätten att taga del därav.

Dagbok förd på fartyg som äges eller nyttjas av staten eller av kommun får, såvitt angår sammanstötning med annat fartyg, till vars dagbok motsvarande tillgång icke finnes, ej utlämnas förrän sjöförklaring eller undersökning enligt 314 S sjölagen hålles offentiigt eller talan väckts på grund av sammanstötningen, eller fem år förflutit från det sammanstötningen ägde rum, om del kan antagas an dagbokens offentliggörande skulle försämra del aUmännas StäUning i tvist på grund av sammanstötningen. Detsamma gäller på fartyget upprättad handling, som enligt sjölagen jämställes med dagbok i fråga om rätlen att taga del därav.

Handlingar i ärende angående sjöförklaring med anledning av fartygs sammanstötning med annat fartyg få, om sjöförklaringen icke hålles offentligt, ej utan redarens samtycke utlämnas förrän motsvarande utredning beträffande det andra fartyget blivit tillgänglig för den som vill taga del därav eller fem år förflutit från del sammanstötningen ägde rum. Delsamma gäller i fråga om handlingar, som med anledning av fartygs sammanstötning med annat fartyg inkommil lill sjöfartsverket eller upprättats där.

Bestämmelserna i andra stycket äga motsvarande tillämpning när utredning verkställes av särskild undersökningskommission enligt 314 S sjölagen eller, beträffande fartyg som äges eller nyttjas av staten, av myndighet under vars förvaltning fartyget hör.

Handlingar som upprättats eller anskaffats för myndighets räkning till utredning i någon dess rättstvist eller i statligt eller kommunalt företags rättstvist må ej utan myndighetens tillstånd utlämnas förrän saken blivit slutligen avgjord eller tjugu år förflutit från handlingens datum.

Handlingar som uppräitats eller anskaffats för myndighets räkning till utredning i någon dess rättstvist eller i statligt eller kommunalt företags rättstvist må ej utlämnas förrän saken blivit slutligen avgjord eller tjugu år förflutit från handlingens datum, om det kan antagas att hand-Ungarnas offentliggörande skulle försämra det aUmännas etter företagets StäUning som part.

11 S Uppgifter och anteckningar, vilka tillförts register som avses i lagen om allmänt kriminalregister eller lagen om polisregister m. m., må ej utlämnas i annat fall eller annan ordning än där sägs.

Har uppgift om brott eller om den som misstänkts, åtalats eller dömts för brott lämnats till rikspolisstyrelsen för databehandling inom rättsväsendets informationssystem, må, om ej annat följer av första stycket, uppgiften ej utlämnas från rikspolisstyrelsen / annat faU eller annan ordning än regeringen bestämmer.

Utslag eller underrättelser, avse-

Har uppgitt om brott eller om den som misstänkts, åtalats eller dömts för brott lämnats till rikspolisstyrelsen för databehandling inom rättsväsendets informationssystem, må, om ej annat följer av första stycket, uppgiften ej utlämnas från rikspolisstyrelsen, såvida det ej är uppenbarl all utlämnandet ej kommer alt missbrukas till men för enskild. Vid utlämnande böra erforderiiga förbehåll göras.

Utslag eller underrättelser, avse-

Nuvarande lydelse

ende svensk undersåte i utlandet ådömt straff, vilka enligt överenskommelse med främmande makt överlämnats till svensk myndighet, så ock därom förda anteckningar, må ej ullämnas / annat fall eller annan ordning än regeringen bestämmer.

Föreslagen lyddse

ende svensk undersåte i utlandet ådömt straff, vilka enligt överenskommelse med främmande makt överiämnals till svensk myndighet, så ock därom förda anteckningar, må ej utlämnas, såvida det ej är uppenbart att utlämnandet ej kommer alt missbrukas UU men för enskild. Vid utlämnande böra erforderliga JÖrbehåU göras.

12 S

Hos myndighet vid fångvårdsanstalt eller arbetsanstalt upprättade handlingar rörande i anstalten intagen person må ej / andra fall eller annan ordning än regeringen bestämmer ullämnas tidigare än sjuttio är efter deras datum.

Hos myndighet vid kriminalvårdsanstalt, allmäni häkte eller arbetsanstalt upprättade handlingar rörande i anstalten intagen person må ej utlämnas tidigare än sjuttio år efter deras datum, såvida det ej är uppenbart att utlämnandet ej kommer att missbrukas till men för enskild. Fråga om utlämnande prövas av kriminalvårdsstyrelsen. Vid uilämnande böra erforderliga förbehåU göras. Detsamma gäller handlingar, vilka upprättats av befattningshavare inom skyddskonsulentorganisationen eller annan som fullgör skyddskonsulents uppgifter eller av övervakare eller den som anlitats såsom biträde vid övervakning, i den m.ån handlingarna röra personer som ställts under övervakning efler dom å fängelse, skyddstillsyn, ungdomsfängelse, internering eller intagning i arbetsanstalt.

Kriminalvårdsnämnden, ungdomsfängelsenämnden och interneringsnämnden samt övervakningsnämnd må Jörordna, alt vad nu föreskrivits skall äga tillämpning även beiräffande viss hos nämnden uppräitad handUng rörande person som är intagen i anstalt

Hos kriminalvårdsnämnden, ungdomsfängelsenämnden, interneringsnämnden eller övervakningsnämnd upprättade handlingar rörande person som är intagen i anstalt eller ställd under övervakning må ej utlämnas lidigare än sjuttio år efter deras

Nuvarande lydelse

eller ställd under övervakning. Sådant förordnande må dock ej avse nämndens beslut, som utfärdats särskilt eller upptagits i protokoll.

Har uppgifterom den som häktats eller dömts för brott eller beträffande vilken förordnats om intagning i arbetsanstalt tillförts av kriminalvårdsstyrelsen fört register inom rättsväsendets informationssystem, må uppgifterna ej utlämnas / annat fall eller annan ordning än regeringen bestämmer.

Föreslagen lydelse

datum, om det kan antagas att handlingarnas offentliggörande skulle medföra men för den som berörs eller någon lionom närstående. Vad nu sagts gäller ej I fråga om beslut som utfärdats särskill eUer upptagits i protokoU.

Har uppgifterom den som häktats eller dömts för brott eller beträffande vilken förordnats om intagning i arbetsanstalt tillförts av kriminalvårdsstyrelsen fört register inom rättsväsendets informationssystem, må uppgifterna ej utlämnas, såvida det ej är uppenbart att ullämnandei ej kommer att missbrukas lill men för enskild. Vid utlämnande böra erforderiiga förbehåll göras.

12 a S

Handlingar rörande säkerhets-och bevakningsåtgärder med avseende på byggnader och lokaler, som användes i verksamhet för vilken myndighet svarar, må ej utan myndighetens tillstånd utlämnas tidigare än sjuttio år från deras datum, såvida skäligen kan befaras att handlingarnas offentliggörande skulle motverka syftet med åtgärderna.

Handlingar rörande säkerheis-och bevakningsåtgärder med avseende på byggnader och lokaler, som användes i verksamhet för vilken myndighet svarar, må ej utlämnas tidigare än sjuttio år från deras datum, såvida skäligen kan befaras att handlingarnas offentliggörande skulle moiverka syftet med åtgärderna.

13 S

Anteckningar i kyrkoböcker, folkregisler och mantalsböcker ävensom handlingar, vilka eljest röra kyrko- eller folkbokföringen, själavården eller kyrkotukten, må i den mån de innehålla upplysning om enskilds personliga förhållanden, icke utan hans samtycke lill annan utlämnas förrän sjuttio år förflutit från anteckningens eller handlingens datum, såvida icke, med hänsyn till det ändamål för vilket utlämnande åslundas och omständigheterna i övrigt trygghet kan anses vara för handen, att det ej kommer att missbrukas till skada eller förklenande för den enskilde som avses eller för hans nära anhöriga. Vid utlämnande böra erforderiiga förbehåll göras.

Personuppgift, som ingår i sådani Personuppgift, som ingår i sådant

personregister som avses i datalagen personregister som avses i datalagen

Nuvarande lydelse (1973:289), må ej utlämnas, om det fmnes anledning antaga att uppgiften skall användas för automatisk databehandling i strid med datalagen. Finnes anledning antaga att personuppgift som nyss nämnts skall användas för automatisk databehandling i utlandet, må uppgiften utlämnas endast efter medgivande av datainspektionen. Sådani medgivande må lämnas endasl om det kan antagas alt utlämnandet av uppgiften icke kommeratt medföra otillböriigt intrång i personlig integritet.

Föreslagen lydelse

(1973:289), må ej utiämnas, om det finnes anledning att antaga att uppgiften skall användas för automatisk databehandling i strid med datalagen. Finnes anledning antaga att personuppgift som nyss nämnts skall användas för automatisk databehandling i utlandet, må uppgiften ullämnas endast om det kan anlagas att utlämnandet icke kommer att medföra otillböriigt intrång i personlig integritet. Vid tillämpningen av sistnämnda beslämmelse ankommer det på datainspektionen att pröva .fråga om utlämnande.

skada.

Vad i första stycket sägs skall icke utgöra hinder för utlämnande, i de fall och i den ordning regeringen bestämmer, av lönestatistiska uppgifter till löntagama för granskning av uppgifternas riktighet eller av bearbetningar av sådana uppgifter till förening av arbetsgivare eller arbetstagare för begagnande vid förhandlingar om löneuppgörelser eller förberedelser därtill.

Då handling med stöd av första eller andra styckei utlämnas, böra erforderiiga förbehåll göras.

För statlig eller kommunal statistik lämnade uppgifter och myndighets bearbetningar därav må, såframt de avse enskilda personer, bolag eller andra enskilda samfälligheter, vUka äro angivna med namn eller annan idenUielsbeieckning, icke utlämnas förrän tjugu år från uppgiftens datum förflutit, därest ej den som däri avses samtycker till ett tidigare utlämnande, eller ock, med hänsyn till uppgiftens eller bearbetningens natur eller det ändamål för vilket den åslundas och omständighetema i övrigt, trygghet kan anses vara för handen, att utiämnandet ej kommer att missbmkas till hans

Av myndighet eller enskild för statlig eller kommunal statistik lämnade uppgifter och myndighels bearbetningar därav, vilka avse enskilda personer, bolag eller andra enskilda samfälligheter och kunna hänföras tiU dessa, må icke utlämnas förrän tiugu år från uppgiftens datum förflutit, därest ej den som däri avses samtycker till ett tidigare utlämnande, eller ock, med hänsyn till uppgiftens eller bearbetningens natur eller det ändamål för vilket den åslundas och omständigheterna i övrigt, trygghet kan anses vara för handen, att utlämnandet ej kommer att missbrukas till hans skada.

Till myndighet avlämnade uppgifter till ledning för taxering, som avses i taxeringsförordningen, eller eljest för beräknande av skatt eller ock för beräknande av pensionsgrundande inkomsl enligt lagen om försäkring förallmän tilläggspension eller av arbetsgivareavgift enligl förordningen angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring förallmän tilläggspension, m. m. må ej i andra fall än i därom gällande författning stadgas utan den skattskyldiges eller den för allmän tilläggspension försäkrades eller den avgiftsskyldiges samtycke utlämnas till annan tidigare än tjugu år efter uppgiftens datum. Vad nu sagls skall även gälla beiräffande handling, som upprättats av myndighet vid taxe-ringskoniroll enligt taxeringsförordningen ellereljest vid skattekontroll, vid beräknande av pensionsgrundande inkomst eller vid kontroll av uppgift för beräknande av arbetsgivaravgift. Uppgift, som av aktiebolag eller ekonomisk förening lämnats taxeringsmyndighet till ledning vid värdesättning av aktier i bolaget eller andelar i föreningen, må ej ulan

Till myndighet avlämnade uppgifter till ledning för taxering, som avses i taxeringsförordningen, eller eljest för beräknande av skatt eller ock för beräknande av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring förallmän tilläggspension eller av arbetsgivaravgift enligl förordningen angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. må ej i andra fall än i därom gällande författning stadgas utan den skattskyldiges eller den för allmän tilläggspension försäkrades eller den avgiftsskyldiges samtycke utlämnas till annan tidigare än tjugu år efter uppgiftens datum. Vad nu sagts skall även gälla beträffande handling, som upprättats eller JÖr granskning omhändertagits av myndighet vid taxeringskontroll enligt taxeringsförordningen ellereljest vid skattekontroll, vid beräknande av pensionsgrundande inkomst eller vid kontroll av uppgift för beräknande av arbetsgivaravgift. Uppgift, som av aktiebolag eller ekonomisk förening lämnats taxeringsmyndighet till ledning av värdesättning av aktier i bolagel eller

Föreslagen lydelse

andelar i föreningen, må ej utan samtycke av den som lämnat uppgiften ullämnas till annan tidigare än tjugu år efter uppgiftens datum. Är det under pågående utredning rörande någons taxering av synnerlig vikt att innehållet i kontrolluppgift eller annan för taxeringskoniroll enligt taxeringsförordningen avsedd handling icke kommer lill den skattskyldiges kännedom, må myndighet, som innehar handlingen, vägra att utlämna denna.

Nuvarande lydelse

samtycke av den som lämnat uppgiften utlämnas till annan tidigare än tjugu år efter uppgiftens datum. Är det under pågående utredning rörande någons taxering av synnerlig vikt att innehållet i kontrolluppgift eller annan för taxeringskontroll enligt taxeringsförordningen avsedd handling icke kommer till den skattskyldiges kännedom, må myndighet, som innehar handlingen, vägra att utlämna denna.

Förmögenheislängd må ej utan den skattskyldiges samtycke utlämnas Ull annan tidigare än tjugu år efter längdens datum.

Handlingar i ärenden angående sådant förhandsbesked, som enligt vad därom är särskilt stadgat kan meddelas i taxerings- eller skattefrågor, må ej utan samtycke av den som sökt beskedet utlämnas till annan tidigare än tjugu år från handlingens datum.

Handlingar i ärenden angående befrielse från tillämpning av bestämmelserna om beräkning av skattepliktig realisationsvinst vid avyttring av aktier eller liknande egendom i samband med strukturrationalisering och angående rätt att erhålla avdrag vid taxeringen för avsättning lill särskild nyanskaffningsfond må ej utan samtycke av den som sökt befrielse ullämnas lill annan tidigare än tjugu år från handlingens datum.

Myndighet som har att ombesörja upptagande av lån äger besluta, att handlingar som hänföra sig till upplåningsverksamheten ej må Ulan myndighetens tillstånd utlämnas förrän viss tid, högst tjugu år, förfiuiii från handligens datum.

HandUngar som hänföra sig liU myndighets iipplåningsverksamhei må ej utlämnas förrän tjugo år förflutit från handtingens dattini, om det kan antagas alt handlingens offentliggörande skulle försämra det allmännas ställning som låntagare, medföra skada för enskild som berörs av uppgift i handlingen eller motverka syftet med beslutade eller förutsedda åigärder som rör rikets centrala finanspolitik, penningpoUlik eller valutapolitik.

Handlingar i ärenden angående förvärv, avyttrande eller upplåtelse av egendom eller annat, som myndighet äger förvalta, eller angående transport som utföres av myndighet eller angående arbete som utföres för myndighets behov annorledes än genom dess egen eller annan myndighets personal må icke, utan tiUstånd av den myndighet som handlägger ärendet, utlämnas innan avtal slutits eller ärendet eljest slutförts. Angår ärendet upphandling eller utförande av arbete för statens räkning eller försäljning av staten tillhörig lös egendom, skall likväl iakttagas, all i stadgad ordning infordrade och inkomna anbud, så ock andra handlingar som kunna tjäna till upplysning i vad mån anbud i ärendet infordrats eller avgivits eller som eljesi avse dylika anbud, icke före nämnda tidpunkt må

Handlingar i ärenden angående förvärv, avyttrande eller upplåtelse av egendom eller annat som myndighet äger förvalla, eller angående transport som ulföres av myndighet eller angående arbete som ulföres för myndighets behov annorledes än genom dess egen eller annan myndighets personal må icke utlämnas innan avtal slutits eller ärendet eljest slutförts, om det ej kan antagas att handungarnas offentliggörande kan ske Ulan skada för del allmänna och enskild. Angår ärendel upphandling eller uiförande av arbete för statens eller kommuns räkning eller försäljning av staten eller kommun tillhörig lös egendom, skall likväl iakttagas, att i stadgad ordning infordrade och inkomna anbud, så ock andra handlingar som kunna tjäna lill upplysning i vad mån anbud i ärendet infordrats eller avgivits eller som

Nuvarande lydelse

ullämnas i vidare mån än lör prövning av anbud finnes nödvändigt eller begäran om anbuds utbekommande framställes av anbudsgivaren.

Då anledning däriiUföreligger, äger vederbörande myndighei besluta, an handlingar, som i första slycket avses, även efter där angiven tidpunkt ej må ulan myndighelens tillstånd inlämnas. Beträffande andra handlingar än sådana som angiva villkoren i slutna avtal må dylikt beslut avse en lid av högst tjugu är Jrån nämnda tidpunkt. Vad angår handlingar, som angiva villkoren i slutna avtal rörande transport som utföres av myndighet eller rörande myndighels leverans av elektrisk kraft, gas, vatten eller dylikl eller rörande försäljning av varor med vilka myndighet driver handel i affärsmässiga former, må beslut meddelas högsiför liden till dess två år eller, då myndigheten är att hänföra till statens affärsdrivande verk, fem år förftulit från det avtalet fullgjorts eller upphört att gälla. Med avseende å handlingar, som angiva villkoren i slutna avtal i andra ärenden, må beslut meddelas högst för en tid av två år eller, då myndigheten är att hänföra lill statens affärsdrivande verk, fem år från det avtalet slöts.

Beslul, vilka enligt andra slycket meddelas av annan statsmyndighet än sådan som hör till eller lyder under riksdagen, skola, där de icke gälla aUenast genom myndighetens försorg upprättade kostnadsberäkningar eller prisbestämningar eller ock tjänsteutlå-landen som avse sådana, för varje

Föreslagen lydelse

eljest avse dylika anbud, icke före nämnda tidpunkt må utlämnas i vidare mån än för prövning av anbud finnes nödvändigt eller begäran om anbuds utbekommande framställes av anbudsgivaren.

Om det kan antagas att offentliggörande av handlingar, som i första styckei avses, skuUe medföra skada för det allmänna eller enskild även efter där angiven tidpunkt, må de ej heller därefter utlämnas. Beträffande andra handlingar än sådana som angiva villkoren i sluina avtal må dock inlämnande ej vägras sedan tjugu år förflutit efter nämnda tidpunkt. Vad angår handlingar, som angiva villkoren i slutna avtal rörande transport som utföres av myndighet eller rörande myndighets leverans av elektrisk kraft, gas, vatten eller dylikt eller rörande försäljning av varor med vilka myndighet driver handel i affärsmässiga former, må utlämnande ej vägras sedan två år eller, då myndigheten är att hänföra till statens affärsdrivande verk, fem år förftulit från det avtalet fullgjorts eller upphört att gälla. Med avseende å handlingar, som angiva villkoren i slutna avtal i andra ärenden, må utlämnande ej vägras sedan två år eller, då myndighelen är alt hänföra till statens affärsdrivande verk, fem ärjörjlutlt från det avtalet slöts.

34 a S

Beträffande handling, som inkommit till eller upprättats hos myndighet vilken är att hänföra till slatens affärsdrivande verk och som angår myndighetens affärs- eller driftförhållanden, äger regeringen förordna an den ej må utan myndighetens tUlstånd utlämnas förrän viss tid, högst tjugu år, förflutit från handlingens datum, om det kan antagas att utlämnande skulle på myndighetens bekostnad gynna någon som driver likartad rörelse.

Handling, som inkommit till eller upprättats hos myndighet vilken är att hänföra till statens affärsdrivande verk och som angår myndighetens affärs- eller driftförhållanden, må ej utlämnas förrän tjugu år förftutit från handlingens datum, om det kan antagas att utlämnande skulle på myndighetens bekostnad gynna någon som driver likartad rörelse. Detsamma gäller handling som angår affärs- eller driftförhållanden för myndighet som nyss sagls och som inkommit UU eller upprättats hos riksrevisionsverkel.

34 b S

Handlingar, som inkommit till eller upprättats hos nämnden för statens gruvegendom och som angå nämndens affärs- eller driftförhållanden, må ej utan nänindens tillstånd utlämnas förrän tjugo år förflutit från handlingens datum, om det kan antagas alt utlämnande skulle på nämndens bekostnad gynna någon som driver likartad rörelse.

Handlingar, som inkommit till eller upprättats hos nämnden för statens gruvegendom och som angå nämndens affärs- eller driftförhållanden, må ej utlämnas förrän tjugo år förftulit från handlingens datum, om det kan antagas all utlämnande skulle på nämndens bekostnad gynna någon som driver likartad rörelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

för att begagnas vid sådan förhandling för slutande av kollektivavtal eller för annan reglering av anställningsvillkor, vari myndighet, kommunsammanslutning eller statligt eller kommunalt företag har att deltaga, eller vid förberedelse till sådan förhandling, må ej utlämnas förrän fem år förflutit från handlingens datum, om det kan antagas att handlingens offentliggörande skulle försämra del allmännas eller statligt eller kommiinalt.företags ställning som förhandlingspari. Har sådan handling upprättats hos eller inkommit till riksdagens lönedelegation, må den dock ej hemlighållas längre än till dess förhandlingsöverenskommelse träffats eller förhandlingen eljest slutförts. Bestämmelserna i första stycket gälla även handlingar innefattande utredning eller förslag vilka från annan än myndighei inkommit för där angivet ändamål, även om handlingen tillkommit i annat syfte.

eller andra stycket beslutar statens avtalsverk eller, om handlingen tillhör förhandlingsärende som utan avtalsverkets medverkan handlägges av annan statlig myndighet, denna. Begär någon att hos riksdagens lönedelegation utfå sådan handling, ankommer det dock på lönedelegationen eller myndighei, som denna bestämmer, att beslula i tUtståndsfrågan. Om lillslånd för kommunalmyndighet att utlämna sådan handling beslutar den förvaltande myndighei i kommunen som handlägger löneärenden eller, om handlingen tillhör förhandlingsärende som utan nämnda myndighets medverkan handlägges av annan

Om tillstånd för statsmyndighet att Fråga om utlämnande av handling utlämna handling som avses i första som avses i första eller andra slycket

prövas av statens avtalsverk eller, om handlingen tillhör förhandlingsärende som utan avtalsverkets medverkan handlägges av annan siatlig myndighei, av denna. Begär någon att hos riksdagens lönedelegation utfå sådan handling, ankommer det dock på lönedelegationen eller myndighet som denna bestämmer, att pröva Ullämnandefrågan. Fråga om utlämnande av sådan handling hos kommunalmyndighet prövas av den förvaltande myndighet i kommunen som handlägger löneärenden eller, om handlingen tillhör förhandlingsärende som ulan nämnda myndighets medverkan handlägges av annan myndighet i kommunen, av

Prop.1977/78:38 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

myndighet i kommunen, denna denna myndighet, myndighet.

Första stycket utgör icke hinder för utlämnande av handling enligt 18 S lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Vid utlämnande böra erforderliga förbehåll göras.

Har förhandling i mål vid domstol hållits inom stängda dörrar, må protokoll översådan förhandling jämte annan dylik uppteckning saml därvid företedda handlingar icke utan domstolens tillstånd ullämnas, innan målet blivit skilt från dess handläggning. Domstolen äger ock i avbidan på sådan förhandling besluta att handlingar, som inkomma i målet icke utan dess tillstånd må ullämnas; har förhandling hållits inom slängda dörrar, må sådant beslut meddelas beträffande handlingar, som därefter inkomma.

Förekommer, då domstolen skiljer målet från sig, handling som enligt första stycket ej må utlämnas, äger domstolen förordna att handling som nu sagts så ock dom eller beslut, som avkunnats inom stängda dörrar, ej må utan domstolens tillstånd utlämnas, innan viss tid förflutit, i intet fall längre än sjuttio år från dagen för förordnandei. Är handlingen sådan att den enligt bestämmelse i 1-34SS eller föreskrift, som meddelats med stöd därav, ej må utlämnas till envar, må domstolens förordnande innehålla att vad sålunda är stadgat om handlingens utlämnande skall äga tillämpning.

Fullföljes talan i mål, vari förordnande enligt andra stycket gäller, må ej heller handlingar, som därefter inkomma eller hos högre rätt upprättas i målet, ulan rättens tillstånd utlämnas, innan förhandling i målet hållits eller, då förhandling ej äger rum, rätlen skilt målet från sig. På högre rätt ankommer, då rätten skiljer målet från sig, ej mindre att pröva förordnande som lägre rätt meddelat än även, om anledning därtill finnes, att med avseende å den högre rättens handlingar i målet meddela förordnande enligt andra styckei.

Ar på grund av förordnande enligl Vad ovan föreskrivits om domstols

2 4 mom. tredje stycket tryckfrihets- tillsiånd lill utlämnande av handling
förordningen aUenast viss myndig- skall ej gälla, om med stöd av 2 kap.
het behörig an pröva fråga om hand- 14 ,| andra stycket tryckfrihetsförord-
lings utlämnande, må domstol icke ningen genom Jörordniiig föreskrivits
utan denna myndighets samtycke ar? e/fc/as? viss myndighet/aV pröva
lämna tillsiånd Ull utlämnande. fråga om handlings utlämnande. /

sådant fall skall domstolen i stället genasi hänskjuta begäran om utlämnande IiU behörig myndighet.

Prolokoll över förhandling jämte annan dylik uppteckning i mål vid domstol samt handlingar, som företetts vid förhandlingen, så ock beslut och

37 S

Där enligl regeringens jämlikt denna lag meddelade förordnande eller enligl beslut, vilket jämlikt bemyndigande i denna lag meddelais av annan statsmyndighet än sådan som hör tUl eUer lyder under riksdagen, handlingar ej må utlämnas, så ock där enligl denna lag för hand-Ungars utlämnande erfordras Ullstånd av dyUk myndighet, äger regeringen utan hinder därav förordna om utlämnande.

Där enligt regeringens jämlikt denna lag meddelade förordnande handlingar ej må utlämnas, äger regeringen utan hinder därav förordna om utlämnande. Så ock äger regeringen utan hinder av 3 andra stycket, 5 i Jörsta stycket, 6 och 9 !f,

11 andra-fjärde siyckena, 12 och

12 a .W, 13 § andra styckei, 16 a saml 33-36 .W./ö> särskill fall beslula om utlämnande av handlingar som el förvaras hos riksdagen eller myndighet under riksdagen.

Prop. 1977/78:38

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

utlämnar han handting med förbehåU som inskränker sökandens rän an förfoga över handungen, skall han, om sökanden begär det, hänskjuta frågan lill myndigheten.

40bij

Mot beslut varigenom myndighet har avslagit enskilds begäran att få taga det av tiandling eller utlämnat allmän handling med förbehåU, som inskränker sökandens rätt att yppa dess innehåll eller annars förfoga över den, får sökanden föra lalan genom besvär. Om ej annat jöljer av andra -fiärde styckena föres sådan talan hos kammarrätten eller, såvitt gäller kammarrätts beslul i där väckt ärende, hos regeringsrätten.

Har beslul som avses iförsta stycket meddelats av aUmän underrätt och rör del handling i domsiolens rättskipande eller rättsvårdande verksamhet, föres lalan mot beslutet hos hovrätten. Talan mot motsvarande beslul av hovrätt i där väckt eUer dit fultfölji ärende .föres hos högsla domstolen. Vid talan mot allmän domstols beslut äga bestämmelserna i rättegångsbalken om besvär moisvarande tillämpning.

Försia och andra styckena gälla ej för beslut av riksdagen, regeringen, högsta domstolen eUer regeringsrätten.

A n talan mot beslut av statsråd skaU föras hos regeringen föreskrives i 2 kap. 15 § iryckfrihetsförordningen.

Angående räll att föra talan mot beslut av myndighet som lyder under riksdagen är särskUt föreskrivet.

40 c

Finnes skäl UU anlagande all hinder mol uilämnande av atlmän handling föreligger enligt denna lag eller annan författning, får myndighet utmärka detta genom särskild anteckning. Sådan anteckning skall innehålla beteckningen hemlig samt ange tUlämplig sekretessbestämmelse, dagen för anteckningen och den myndighet som har låi II göra den.

Har genom förordning meddelats Jöreskrifl an fråga om uilämnande till enskUd av allmän handling, som är av synnerlig betydelse för rikels säkerhel, får prövas endasl av viss myndlgliel, skaU handling som avses med sådan föreskrift så snart del kan ske förses med anieckning enligt första slycket. Anteckningen skall innehålla uppgift om vilken myndighet som är behörig att pröva fråga om utlämnande.

Alt begäran om utlämnande I fall som avses i andra styckei genast skall hänskjutas UU behörig myndighet framgår av 2 kap. 14

/ följd av vad i 2 iryckfrihelsförordningen är stadgal skall i denna lag med myndighet förslås

dels statsdepartemenien och kom-rnandoexpedUionerna, riksdagen och aUmänna kyrkomötet, deras avdelningar, utskott, nämnder, deputerade och revisorer, domsiolar och ämbetsverk samt övriga tlU slatens förvaUnlng hörande myndigheter och inrättningar, nämnder, kommissioner och kommittéer (statsmyndighet),

dels ock alla lill kommunal slyrelse

Vid tUlämpningen av denna lag skola med myndighet jämställas riksdagen, allmänt kyrkomöte och beslutande kommunal församUng.

Vad som föreskrives I tryckfrihetsförordningen om rän att taga del av handlingar hos myndighet skall tUlämpliga delar gälla också handlingar hos notarius publicus och. såvitt angår verksamhet för obligalorisk besiktning av fordon. Aktiebolaget Svensk Bilprovning. Nu angivna organ skola vid tiUämpningen av denna tag

35'

Följande ärenden i riksbanken skola hållas hemliga: kredilärenden och sådana ärenden, som omförmälas i 14-16 SS, ävensom andra ärenden, som röra kunders förhållanden till riksbanken eller annan kreditinrättning; ärenden av penningpolitisk natur beträjfande vilka fullmäktige finna, att deras offentliggörande kunde medföra skada för riksbanken: frågor om tillverkning och kontroll av banksedlar samt om vården av riksbankens behållningar.

Uiöver vad som följer av första stycket skola ärenden enligt lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel hållas hemliga, såviii avser uppgifter om kreditinstituts eller annan uppgiftsskyldigs affärs- eller driftförhållanden, dock endast i den mån uppgifternas offentliggörande kunna vara till skada för den uppgiflsskyl-dige.

Överiäggningar och beslul i frågor, som avses i.törsta eller andra styckei, skola upplagas i särskill protokoll, vars innehåll ej må yppas förrän fem lio år efter protokollets datum, där ej riksdagens finansutskott, dess revisorer eller fullmäktige i riksbanken anse sådani lidigare kunna ske utan skada för riksbanken eller för uppgifisskyldig som avses i andra stycket.

Följande ärenden i riksbanken skola hållas hemliga, om det ej kan anlagas an de kunna offentliggöras utan skada för riksbanken och den ärendel eljest rör: kreditärenden och sådana ärenden, som omförmälas i 14-16 SS, ävensom andra ärenden, som röra kunders förhållanden till riksbanken eller annan kreditinrättning; ärenden av penningpolitisk natur; frågor om tillverkning och kontroll av banksedlar samt om vården av riksbankens behållningar.

Utöver vad som följer av försia stycket skola ärenden enligt lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel hållas hemliga, såvitt avser uppgifter om kreditinstituts eller annan uppgiftsskyldigs affärs- eller driftförhållanden, dock endast i den mån uppgifternas offentliggörande kan vara till skada för den uppgiftsskyldige.

Nuvarande lydelse

9 Till enskild må utdrag av registret beträffande honom lämnas

1. om regeringen medgivii, an utdrag av registret må ullämnas för visst ändamål och den enskilde styrker att utdraget avses jör sådant ändamål; eller

2. om i annat fall,därden enskilde styrkt, att hans rätt är beroende av upplysning ur registret, regeringen givit tillstånd därtill.

Föreslagen lydelse

Till enskild må utdrag av registret beträffande honom lämnas

1. om han behöver utdraget Jör att
få tUlstånd an inresa, vistas, bosätta
sig eller arbeta i främmande stat och
regeringen i förordning medgivit så
dant utlämnande; eller

2. omiannatfall,därdenenskilde
styrkt, att hans rätt är beroende av
upplysning ur registret, regeringen
givit tillstånd därtill.

12 S

För vetenskaplig eller därmed jämföriig undersökning må uppgifter och anteckningar, som tillförts registret, ullämnas, såvida irygghel kan anses vara för handen att det ej kommer alt missbrukas lUI men för enskild. Fråga om utlämnande prövas av rikspolisstyrelsen. Vid uilämnande till enskild böra erjbrderiiga förbehåll meddelas.

Till den officiella statistiken skola meddelas ei forderiiga utdrag av registret. Upplysning må dock icke lämnas om namnen på dem utdragen avse.

För vetenskaplig eller därmed jämföriig undersökning må uppgifter och anteckningar, som tillförts registret, utlämnas / de fall och den ordning regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, rikspolisstyrelsen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

' Senaste lydelse 1975:13. 2 Senasie lydelse 1975:13.

3 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 38

Utdrag av eller upplysning om innehållet i polisregister skall meddelas, när framställning därom göres av

1. justitiekanslern, riksdagens ombudsmän, rikspolisstyrelsen, den centrala utlänningsmyndigheten, länsstyrelse, länsrätt, polischef eller allmän åklagare;

2. annan myndighet,om och iden mån regeringen för visst slag av ärenden eller för särskilt fall ger tillstånd därtill;

3. enskild, om regeringen medger att utdrag meddelas.för visst ändamål och den enskilde styrker att utdraget avses för sådant ändamål eller om i annant fall, därden enskilde styrker att hans rätt är beroende av upplysning ur registret, regeringen medger att upplysningen meddelas.

Utdrag av eller upplysning om innehållet i polisregister skall meddelas, när framställning därom göres av

1. justitiekanslern, riksdagens ombudsmän, rikspolisstyrelsen, den centrala utlänningsmyndigheten, länsstyrelse, länsrätt, polischef eller allmän åklagare;

2. annan myndighet, om och i den mån regeringen för visst slag av ärenden eller för särskilt fall ger tillstånd därtill;

3. enskild, om han behöver indraget JÖr alt ta titt vara sin rätt i främmande stat, för all få tiUstånd an inresa, vistas, bosätta sig eller arbeta i främmande stat eUer JÖr att pröva .fråga om anställning eller uppdrag i verksamhel som avser vård eller som är av belydelse för rikets säkerhet och regeringen i förordning medgivit att utdrag eller upplysning lämnas för sådani ändamål eWer, i annat fall, om den enskilde styrker att hans rätt är beroende av upplysning ur registret och regeringen medger att upplysningen meddelas.

Nuvarande lydelse

För vetenskaplig eller därmed jämförlig undersökning må uppgifter och anteckningar, som tillförts polisregister, utlämnas / de fall och den ordning regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, rikspolisstyrelsen bestämmer.

Föreslagen lydelse

För vetenskaplig eller , därmed jämförlig undersökning må uppgifter och anteckningar, som tillförts polisregister, utlämnas, såvida tiygghet kan anses vara för handen alt det ej kommer att missbrukas lill men för enskild. Fråga om utlämnande prövas av rikspoUsstyrelsen. Vid utlämnande lill enskild böra erforderiiga förbehåll göras.

I 5 S omförmälda myndigheter, styrelser, nämnder, bolag och kassor ävensom kommunalt organ, som i annan kommun för socialregister, äro berättigade att efter framställning erhålla för sin verksamhet erforderiiga uppgifter från registret beträffande viss angiven person. Sådan rätt tillkommer ock riksbanken och dess orlsombud vid behandlingen av frågor rörande statliga bosättningslän.

Konungen eller myndighei som Konungen bestämmer måför särskUl fall medgiva, att uppgifter från socialregister ullämnas till enskild JÖr vetenskaplig eller annan jämförlig undersökning.

För vetenskaplig eller därmed jämföriig undersökning må uppgifter från socialregisler uUämnas till enskild, såvida tiygghei kan anses vara för handen att det ej kommer alt missbrukas till men för enskild. Fråga om utlämnande prövas av socialstyrelsen. Vid utlämnande böra erforderliga JÖrbehåU göras.

Prop.1977/78:38 24

6 Förslag till

Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Härigenom föreskrives att 35 Sförvaltningsprocesslagen(1971:291)skallha
nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 S

Besvär över kammarrättens beslut i fråga som fullföljts till eller underställts kammarrätten prövas av regeringsrätten endast om regeringsrätten meddelat prövningstillstånd. Meddelas ej prövningstillstånd, står kammarrättens beslul fast. Erinran därom skall intagas i regeringsrättens beslut.

A11 prövningstillstånd ej behövs i mål om utlämnande av allmän handling framgår av 2 kap. 13 § tryckfrihetsförordningen.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1978. 1 fråga om prövningstillstånd gäller äldre beslämmelser beträffande lalan mot beslut som har meddelats före den 1 januari 1978.

7 Förslag till

Lag om ansvar på tryckfrihetsförordningens område för brott mot

tystnadsplikt

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Den som på sätt som avses i 7 kap. 3 S första stycket 3 tryckfrihetsför
ordningen uppsåtligen åsidosätter tystnadsplikt får fällas till ansvar därför
endast om fråga är om tystnadsplikt som

1. föreskrives i 3 kap. 3 S tryckfrihetsförordningen eller 9 S radioansvarig
hetslagen (1966:756),

2. avser sådant som någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt samt följer av författning som har tillkommit genom samfällt beslut av Konungen och riksdagen eller av lag som har beslutals efler den 31 december 1974 men före den 1 januari 1978,

3. följer av förordnande av domstol eller undersökningsledare i brottmål eller av myndighets förbehåll vid utlämnande av allmän handling som ej är tillgänglig för envar.

2 § 1 enlighel med vad som föreskrives i 7 kap. 5 S 3 tryckfrihetsförordningen
skall såsom otillåtet offentliggörande i tryckt skrift eller därmed jämställd
skrift anses sådan enligt lag strafflDar gärning som innefattar röjande av
uppgift, varigenom den som enligt 8 kap. nämnda förordning svarar för
skriften uppsåtligen åsidosätter tystnadsplikt som avses i 1 S-

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

Prop. 1977/78:38 25

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-11-03

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Romanus, Turesson, Gustavsson, Äntonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Romanus

Proposition om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar, m. m.

1 Inledning

1 Sverige har sedan länge gällt att myndigheternas handlingar i princip är allmänt tillgängliga. De gmndläggande bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet åierfinns i 2 kap. i 1949 års tryckfrihetsförordning, TF, (omtryckt 1976:955). De föreskrifter som innebär begränsningar av handlingsoffentligheten är intagna främst i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (omtryckt 1976:611, ändrad senast 1977:442), den s. k. sekretesslagen.

På grundval av förslag av den år 1969 tillkallade offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén (OSK) i belänkandet (SOU 1975:22) Lag om allmänna handlingar beslutade riksdagen år 1976 om ny lydelse av 2 kap. TF (prop. 1975/76:160, KU 1975/76:48, rskr 1975/76:324, KU 1976/77:1, rskr 1976/77:2, SFS 1976:954). De nya grundlagsreglerna kommer att träda i krafl den I januari 1978.

Det förutsattes vid riksdagens beslul om ändring i 2 kap. TF att grundlagsreglerna skulle kompletteras med nya reglerom handlingssekretess vilka skulle ersätta 1937 års sekretesslag. Riksdagen uttalade i sammanhanget också önskemål om en samordning i både tekniskt och sakligt hänseende mellan den blivande lagstiftningen om handlingssekretess och reglerna om tystnadsplikt för personer i allmän tjänst. Förslag till regler av senast nämnt slag hade framlagts av den år 1975 tillkallade tystnadspliktskommittén (TK) i belänkandel (SOU 1975:102) Yttrandefrihet och tystnadsplikt.

Vid sidan av de nyss nämnda ändringarna i 2 kap. TF beslutade riksdagen

Prop. 1977/78:38 26

år 1976 en omfattande partiell reform av det iryckfrihelsrättsliga regelsystemet (prop. 1975/76:204, KU 1975/76:54, rskr 1975/76:394, KU 1976/77:1, rskr 1976/77:2, SFS 1976:955). Ett av inslagen i denna reform utgjordes av nya regler om den s. k. meddelarfriheten, dvs. friheten att, oberoende av vad som annars gäller, lämna meddelanden t. ex. till en tidningsredaktion för att de skall offentliggöras i tryckt skrift. De hittillsvarande grundlagsreglerna innebär bl. a. att meddelarfrihet inte föreligger fören offentlig funktionär i de fall då denne är underkastad tystnadspUkt som har föreskrivits i lag. Enligt TF:s nya bestämmelser i ämnet skall i fråga om såväl offentliga funktionärer som andra personer föreskrifter om tystnadsplikt i stället bryta igenom meddelarfriheten i de fall som anges i en särskild lag. Förslag till en sådan lag återfinns i TK:s nyss nämnda belänkande.

Det har under arbetet inom justitiedepartementet med den nya lagstiftningen om handlingssekretess och tystnadsplikt befunnits lämpligt att ersätta 1937 års sekretesslag och de många utspridda regler om tystnadsplikt för offentliga funktionärer som åierfinns i gällande rätt med en enda sekretesslag som reglerar både handlingssekretess och tystnadsplikt. De särskilda lagreglerna om undantag från meddelarfriheten har också ansetts böra få sin plats i den nya sekretesslagen. Med hänsyn till att en lagstiftning av nu nämnt lag i systematiskt hänseende skiljer sig ganska mycket såväl från gällande ordning som från kommilléförslagen har jag funnit det påkallat att låta remissbehandla ett i promemorieform framlagt förslag lill ny sekretesslag (Ds Ju 1977:1 och 11) innan en proposition i frågan föreläggs riksdagen. Till följd härav kan ny sekretesslagstiftning träda i kraft tidigast den 1 januari 1979.

Med hänsyn till att de nya reglerna i 2 kap. TF i sak ligger mycket nära den hittillsvarande regleringen kan 1937 års sekretesslag lill mycket slor del gälla också efter den 1 januari 1978 fram till dess den nya sekretesslagstiftningen iräder i kraft. Vissa ändringar måsle emellertid företas för att 1937 års lag skall stå i överensstämmelse med de nya grundlagsreglerna. Av samma skäl måste ändringar göras i vissa lagar till vilka 1937 års lag hänvisar. Del är vidare nödvändigt att redan nu i lag ange vilka undantag från meddelarfriheten som skall gälla fram lill dess att mera definitiva bestämmelser i frågan kan träda i kraft.

Det är hämtöver lämpligt att redan i detta sammanhang tillgodose vissa särskilt angelägna sekreiessbehov genom tillägg till sekretesslagens bestämmelser. Dessa tillägg avser statistiksekretessen, sekretessen i skatteärenden och sekretess hos riksrevisionsverket. Vidare finns anledning att i sammanhanget ta upp frågan om upphävande av vissa sekretessbestämmelser.

Prop.1977/78:38 27

2 Förslagen till ändringar som föranleds av de nya reglerna i 2 kap. TF

De ändringar i sekretesslagen som nödvändiggörs av de nya föreskrifterna i 2 kap. TF är av olika slag.

Bestämmelsen i 35 a S sekretesslagen om sekretess för vissa handlingar hos karolinska institutets nobelkommitté saknar stöd i den uppräkning av sekretessgrunder som finns intagen i 2 kap. 2 S första stycket TF (jfr SOU 1975:22 s. 122 O- Paragrafen måste därför nu upphävas.

Åtskilliga bestämmelser i sekretesslagen uppfyller knappast kravet i 2 kap. 2 S andra stycket TF att begränsningarna av rätlen all ta del av aUmänna handlingar skall anges noga. Det är f n. inte ovanligt att en myndighet har befogenhet att i fråga om handlingar av visst slag fritt besluta om dessa skall vara sekretessbelagda eller ej. Ibland är regleringen utformad på så sätt att det krävs ett särskilt beslut för att sekretess skall gälla. I andra fall är sekretess huvudregel men myndigheterna ges en formellt obegränsad rätt att besluta om undantag från denna. Vanligen är regler av denna senare typ utformade så att viss myndighels tillstånd krävs för utlämnande. Propositionsförslaget innebär i fråga om dé här avsedda bestämmelserna att rätten att skönsmässigt besluta om sekretess resp. undantag från sekretessen i princip försvinner och att det sekretesskyddade området i stället normalt avgränsas med hjälp av skaderekvisit, dvs. krav att röjandet av en uppgift skall medföra viss skaderisk. Dessa rekvisit har i de flesta fall hämtats från det promemorieförslag till ny sekretesslag somjag har nämnt i det föregående. Ändringarav nu avsetl slag föreslås i fråga om 1 S andra stycket (vissa regeringsprotokoll), 5 S (dagbok på fartyg), 6 S (handlingar som har samband med rättstvist där det allmänna är part), 9 S (handlingar angående utredningar m. m.), 12 S Iredje stycket (vissa handlingar inom kriminalvården), 24 S (handlingar hos föriik-ningsman etc), 31 S samt 35 S lagen (1934:437) för Sveriges riksbank (35 S ändrad senasl 1974:923) (handlingar i vissa ärenden hos riksbanken), 33 S (handlingar som hänför sig till myndighets upplåningsverksamhet), 34 S (handlingar i ärenden om förvärv, avyttrande eller upplåtelse av egendom etc), 35 S (handlingar som skall begagnas vid förhandling för slutande av kollektivavtal etc.) samt 36 S (handlingar hos domstol).

1 de fall där möjlighelen för myndighet att skönsmässigt lämna tillstånd till utlämnande utmönstras och sekretessregeln i stället förses med ett skaderekvisit, måste förebyggas att effekten blir att utlämnande i vissa fall inte längre är tillåtet. För att möjliggöra utlämnande i samma utsträckning som enligt gällande ordning bör dispensregeln i 37 S sekretesslagen jämkas något.

I ganska många paragrafer i sekretesslagen föreskrivs utlämnande "i de fall och i den ordning regeringen bestämmer". Föreskrifter av denna och liknande typ torde i regel innefatta både ett bemyndigande att meddela generella föreskrifter i ämnet och en befogenhet att besluta om utlämnande i del särskilda fallet. 1 den mån dessa regler utgör bemyndigande harmonierar de i regel mindre väl med 2 kap. 2 S andra styckei andra meningen TF, som

Prop. 1977/78:38 28

släller krav på att gränserna för sekretessen skall vara i alll väsentligt uppdragna i delegationsregeln.

■ 1 den mån dessa regler i dag används som bemyndiganden bör de i göriigaste mån göras om lill direktverkande sekretessregler och förses med skaderekvisit. Denna metod föreslås komma till användning i 11 och 12 SS sekretesslagen. I de fall där regler av nu berört slag inte utnyttjas som bemyndiganden torde någon ändring inte vara påkallad i förevarande sammanhiing.

Regeln i 2 kap. 2 S andra stycket andra meningen TF innebär vidare att bemyndiganden till annan myndighet än regeringen inte längre är möjliga. Sådana bemyndiganden måste därför utmönstras. Det nu sagda berör 34 S sekretesslagen samt 12 S lagen (1963:197) om kriminalregisler (12 S ändrad senast 1975:13), 9S lagen (1963:94) om polisregister (9 S ändrad senast 1975:721) och 7 S lagen (1936:56) om socialregister (7 S ändrad senasl 1961:190).

1 sekretesslagen förekommer som jag nyss har nämnt inte sällan en konstruktion som innebär att den myndighet som enligt reglerna i TF har att pröva utlämnandefrågan inte får lämna ut en handling ulan tUlstånd av en annan, särskill angiven myndighei. Denna konstruktion får anses stå i mindre god överensstämmelse med 2 kap. 14 S andra stycket TF. Den bör därför i princip utmönstras ur alla de bestämmelser där den f n. åierfinns. I de fall där det får anses vara av särskild betydelse att en framslällning om utlämnande kommer under en särskild myndighets prövning bör i stället den möjlighet utnyttjas som öppnas i 2 kap. 14 S andra stycket TF att i lag föreskriva att utlämnandefrågan i sin helhet skall prövas av en annan myndighet än den som förvarar handlingen. De bestämmelser som här berörs är 1 S andra styckei, 3 S andra stycket (vissa handlingar i utrikes ärenden), 5, 6 och 9 SS, 12 a S (handlingar rörande vissa säkerhets- och bevakningsälgärder), 13 S andra stycket (personuppgifter i personregister som avses i datalagen /1973:289, ändrad senast 1976:1114/), 31, 33 och 34 SS, 34 a S (handlingar som har inkommit lill eller upprättats hos något av statens affärsdrivande verk), 34 b S (handlingar som har inkommit till eller upprättats hos nämnden för statens gruvegendom) samt 35 och 36 SS- Metoden att lägga befogenheten att pröva utlämnandefrågan hos en viss myndighet oavsett var handlingen förvaras föreslås komma lill användning i 12 S försia slycket (kriminalvårdsstyrelsen), 13 S andra stycket (datainspektionen), 35 S (statens avtalsverk resp. viss kommunal myndighet) och 36 S- Också i det nu behandlade hänseendet ansluter sig propositionsförslaget nära till vad som föreslås i depariementspromemorian.

Även såvitt gäller regleringens tillämpningsområde boren anpassning ske till de nya reglerna i TF. 1 likhet med vad som gäller i fråga om grundlagsregleringen bör sålunda sekretesslagens myndighetsbegrepp bringas att överensstämma med regeringsformens. Därjämte bör liksom i TF föreskrivas att riksdagen, allmänt kyrkomöte och beslutande kommunal församling vid

Prop. 1977/78:38 29

tillämpningen av lagen skall jämställas med myndighet. Vidare bör föreskrivas att TF:s och sekretesslagens reglerom allmänna handlingar i princip skall gälla också handlingar hos vissa andra organ (jft prop. 1975/76:160 s. 135). Jag ålerkommer till denna fråga i specialmotiveringen till 43 S-

Slutligen föreslås ett antal ändringar i sekretesslagen som har sin grund i att vissa frågor som lidigare helt och hållet har reglerals i TF nu till en del har förts ut ur grundtagen. Till denna grupp hör regler om prövning av fråga om utlämnande av allmän handling samt vissa bestämmelser om besvär och om hemligstämpling. Dessa regler åierfinns i propositionsförslaget i tre nya paragrafer, 40 a-40 c SS, vilka i sak helt överensstämmer med motsvarande regler i promemorieförslaget. Bestämmelserna om besvär kompletteras med en ändring i 35 S förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Jag vill framhålla att den omständigheten att de här framlagda förslagen i ganska stor ulsträckning bygger på lösningar som återfinns i promemorieförslaget till ny sekretesslag inte skall uppfattas så att de ger uttryck för ställningstaganden i frågan hur en helt ny sekretesslagstiftning skall vara utformad i berörda hänseenden.

3 Förslagen tili övriga ändringar 1 sekretesslagen

3.1 Statistiksekretessen

Statistiska centralbyrån (SCB) har i skrivelser den 17 november 1976 och den 28 juli 1977 hemställt om vissa ändringar i reglerna om statistiksekretess i 16 S sekretesslagen.

Detärenligt min mening angeläget att ändringar i 16 S redan nu genomförs i två av de hänseenden som berörs i SCB:s skrivelser. Det bör sålunda av lagtexten klart framgå att statistiksekretessen omfattar också sådana för statistik lämnade uppgifter som ursprungligen har insamlats av en myndighet för annal ändamål än statistikproduktion. Vidare bör sekretesskyddet, vilket f n. bara avser uppgifter om sådana enskilda personer, bolag eller andra enskilda samfälligheter som är angivna med namn eller annan identitetsbeteckning, utvidgas lill att omfatta alla uppgifter som kan hänföras till en viss enskild person etc. Med denna utgångspunkt bör skydd införas också för s. k. krypteringsnycklar och liknande handlingar vilkas ändamål är att skydda uppgifter som avses i 16 S mot obehörig åtkomst. En regel härom bör tas in i en ny 16 a S-

De övriga frågor som behandlas i SCB:s skrivelser - en särskild regel om verkan av den berördes samtycke till utlämnande av uppgift samt föriängning av sekretesstiden för vissa uppgifter - är däremot av den arten att de bör tas upp först i samband med frågan om införande av en hell ny sekretesslagstiftning.

4 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 38

Prop.1977/78:38 30

3.2 Sekretessen i skatteärenden

Riksskatteverket har i skrivelse den 4 november 1976 hemställt att 17 S sekretesslagen måtte ändras på så sätt att det klart framgår att skatt- och uppgiftsskyldigas räkenskapshandlingar m. m. som har överiämnals till eller omhändertagits av myndighet för taxeringskoniroll åtnjuter sekretessskydd.

Jag delar uppfattningen att en lagändring av angiven innebörd snarasl bör komma till stånd. Det kan inte anses rimligt att handlingar av nyss nämnt slag är offentliga i större utsträckning än andra handlingar med uppgifter om enskilda skattskyldigas förhållanden. Ändringen bör göras genom ett tillägg till första stycket andra meningen av innebörd all sekretessen också avser handlingar som vid taxeringskoniroll för granskning har omhändertagits av myndighei.

OSK har i sitt belänkande föreslagit att regeln i 17 S andra slyckel sekretesslagen om sekretess för förmögenhetslängd skall upphöra att gälla. Moiiveringen är främst att sekretessen inle kan upprätthållas i praktiken. Det går nämligen i allmänhet att med ledning av debiteringslängden räkna fram en skattskyldigs förmögenhet (SOU 1975:22 s. 223 O- En enhällig remissopinion har tillstyrkt förslagel (prop. 1975/76:160 bil. 3 s. 93). Mot denna bakgrund föreslår jag att 17 S andra stycket upphävs.

3.3 Viss sekretess hos riksrevisionsverket

Det har i rättstillämpningen visat sig att revisionsrapporter som har upprättats av riksrevisionsverket angående affärs- och driftförhållandena hos de statliga affärsdrivande verken inte kan hemlighållas trots att de handlingar med motsvarande uppgifter som har kommit in till eller upprättats hos det verk vars verksamhet berörs är sekretessbelagda enligt 34 a S sekretesslagen.

Del är enligt min mening angeläget att riksrevisionsverkel i sina revisionsrapporter kan ta in sådana uppgifter om de affärsdrivande verken som när de återfinns i verkens egna handlingar medför att dessa blir sekretesskyddade enligt 34 a S- Jag föreslår därför att det nu görs ett tUlägg till paragrafen av innebörd att handling som har kommit in till eller upprättats hos riksrevisionsverket och som angår affärs- eller driftförhållanden hos något av statens affärsdrivande verk inte får lämnas ut förrän tjugo år efter handlingens datum, om det kan antas alt utlämnande skulle på bekostnad av den myndighet, vars affärs- eller driftförhållanden avses, gynna någon som driver likartad rörelse.

3.4 Plansekretessen

Enligt 8 S sekretesslagen gäller att hos myndighet upprättade handlingar i ärende angående uppgörande av bl. a. ny eller ändrad stadsplan inle får

Prop. 1977/78:38 31

lämnas ut utan tillstånd av den handläggande myndigheten förrän förslag till stadsplan blivit tillgängligt för granskning. Beiräffande handlingar med beräkningar av fastighetsvärden kan sekretessen bestå även efter den tidpunkten. OSK har i sitt förslag inte tagit med någon motsvarighet till 8 S. Bl. a. anför kommittén att sekretessen strider mot kravet på offentlig debatt och att den inte kan upprätthållas effektivt mot alla (SOU 1975:22 s. 201). Remissinstanserna har genomgående godtagit förslaget (prop. 1975/76:160 bil. 3 s. 175 O- Jag föreslår med hänvisning till det anförda att 8 S upphävs.

4 Ansvar på TF:s område för brott mot tystnadsplikt

Med meddelarfrihet avses det komplex av regler i TF och annan lag som innebär att det i viss utsträckning är möjligt att slraffritt lämna normalt sekretessbelagda uppgifter för publicering i tryckt skrift, radio eller TV.

De nuvarande reglerna i TF innebär alt meddelande av uppgifter för publicering i tryckt skrift i princip är straffritt (1 kap. 1 S tredje stycket TF). Vissa undantag från denna grundsats görs emellertid i 7 kap. 3 S- Av bestämmelserna där framgår bl. a. att meddelande som innefattar någol av vissa särskilt allvariiga brott mot rikets säkerhet skall bestraffas enligt vanliga regler. Detsamma gäller om en offentlig funktionär bryler mot en tystnadsplikt som är fastslagen i samfällt stiftad lag enligt 1809 års regeringsform eller i lag tillkommen med stöd av den nya regeringsformen. Också meddelande som består i utlämnande av allmän handling kan bestraftas. Bestämmelserna i 7 kap. 3 S avser också det fallet att en offentlig funktionär bryter mot en tystnadsplikt av nyss nämnt slag genom att själv publicera en uppgift.

Av iniresse i sammanhanget är också reglerna i 7 kap. 5 S TF om de tryckfrihetsbrott som betecknas som otillåtet offentliggörande. Dessa regler innebär i sin hittillsvarande lydelse bl.a. att ansvar kan utkrävas för offentliggörande av allmän, hemlig handling. Såvitt gäller offentliggörande av uppgifier som omfattas av tystnadsplikt saknas däremoi en sådan generell bestämmelse bortsett från vad som följer av 7 kap. 3 S TF. Ansvar kan här med stöd av 7 kap. 5 S utkrävas bara för offentliggörande av något som omfattas av en tystnadsplikt som grundar sig på förordnande av domstol eller fömndersökningsledare i brottmål eller på myndighets förbehåll vid utlämnande av hemlig handling.

TF slår även i sin nya lydelse fast principen om meddelarfrihet (1 kap. 1 S iredje stycket). Också begränsningarna i meddelarfriheten ansluter sig nära lill vad som gäller f n. En viktig förändring har emellertid gjorts såvitt gäller de meddelarfrihetsbrytande tystnadsplikterna. Enligt 7 kap. 3 S första styckei 3 är det möjligt att fälla någon till ansvar för att han i strid med en tystnadspliklsbestämmelse har lämnat en uppgift för publicering endast i de fall som anges i särskild lag. Detsamma skall gälla i fråga om den som, ulan att själv vara publiceringsansvarig, medverkar som författare, annan upphovs-

Prop. 1977/78:38 32

man eller utgivare till framställning som har införts eller är avsedd att införas i tryckt skrift. I den särskilda lagen kan tas in också regler som gäller för andra än oftentliga funktionärer. En generell förutsättning för att meddelarfriheten skall brytas är att tystnadspliktsbrottet sker uppsåtligen.

Frågan om ansvar för den som bryler mot en lystnadsplikt genom att själv publicera en uppgift kommer i fortsättningen att regleras i 7 kap. 5 S- Reglema i denna paragraf innebär bl. a. att ansvar för brott mot tystnadsplikt som begås genom offentliggörande av uppgifter i tryckt skrift skall kunna utkrävas om tystnadsplikten enligt den särskilda lag som avses i 7 kap. 3 S hör till dem som bryter igenom meddelarfriheten.

Promemorieförslaget till ny sekretesslag innehåller som redan har nämnts en sådan reglering om undantag från meddelarfriheten som åsyftas i 7 kap. 3 och 5 SS TF. Bestämmelserna där (14 kap.) är utformade som hänvisningar till de aktuella sekretessreglerna, och de är därför till sitt sakliga innehåll i hög grad avhängiga såväl av dessa som av de allmänna regler om sekretessens innebörd och omfattning som föreslås i promemorian.

Som framgårav vad jag tidigare haranfört behövs en provisorisk reglering redan fr. o. m. den 1 januari 1978. Det skulle uppenbarligen vara en mycket omfattande arbetsuppgift att nu skapa en sådan reglering genom att på grundval av en jämförelse mellan sekretessreglerna i promemorian och de närmast motsvarande lystnadspliktsreglerna i gällande rätt "översätta" 14 kap. i promemorieförslaget så att det passar på nu rådande ordning. Med hänsyn till de skillnader som finns mellan promemorieförslagets enhetliga och genomarbetade regelsystem och den heterogena och delvis svårtillgängliga tyslnadspliktsreglering som finns f. n. kan det i själva verket ifrågasättas om ett sådant tillvägagångssätt över huvud taget är meningsfullt eller ens möjligt. Härtill kommer alt del knappasl är lämpligt att på angivet sätt föregripa utgången av remissbehandlingen av promemorieförsläget.

Jag förordar mot denna bakgrund att den provisoriska lagen utformas så att den i allt väsentligt bevarar det hittillsvarande rättsläget såvitt gäller tystnadspliktsföreskrifter beslutade före lagens ikraftträdande men i fråga om lystnadspliklsföreskrifter som beslutas därefter kräver att dessa skall anges i den nya lagen för alt gälla också mot massmedierna. Enklast åstadkoms detta med hjälp av en bestämmelse som säger att meddelarfrihet Inte föreligger när en tystnadsplikt avser sådant som någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt samt följerav samfällt stiftad lag eller av lag som har beslutats med stöd av den nya regeringsformen före den I januari 1978. En sådan regel träffar samma personkrets som motsvarande regel i 7 kap. 3 S TF. 1 anslutning till vad som f. n. gäller enligt 7 kap. 5 S TF bör vidare gälla alt meddelarfriheten skall brytas av tystnadsplikt som följer av förordnande av domstol eller undersökningsledare i brottmål eller av myndighets förbehåll vid utlämnande av allmän handling som ej är tillgänglig för envar.

Med hänsyn till den stora betydelse som reglerna om anonymitetsskydd har i massmedierätten finns det vidare skäl att redan i den provisoriska lagen

Prop. 1977/78:38 33

göra undantag från meddelarfriheten förde nya tystnadsplikisregler i 3 kap. 3 S TF och 9S radioansvarigheislagen (1966:756) som avser att skydda författares, meddelares och utgivares rätt till anonymilet.

Vad som nu har sagts om undantagfrån meddelarfriheten bör gälla också i fråga om otillåtet offentliggörande enligt 7 kap. 5 S 3 TF i dess nya lydelse.

5 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättals förslag till

1. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,

2. lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank,

3. lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,

4. lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.,

5. lag om ändring i lagen (1936:56) om socialregisler,

6. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

7. lag om ansvar på tryckfrihetsförordningens område för brott mot tystnadsplikt.

De under 2 och 5 angivna förslagen har upprättats i samråd med cheferna för ekonomi- och socialdepartementena.

6 Specialmotivering

6.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Som redan har nämnls innebär förslaget i denna del alt den nuvarande konstruktionen i andra styckei med generell sekretess för alla där avsedda protokoll i regeringsärenden i förening med befogenhet för regeringen att efter fritt skön lämna ut sådana protokoll ersätts med en sekretessregel med skaderekvisit. Med hänsyn till den mångskiftande karaktären hos de handlingar som kan beröras har det varit nödvändigt att låta detta rekvisit anknyta till samtliga de sekretessgrunder som anges i 2 kap. 2 S första stycket TF. Det har vidare ansetts lämpligt att i detta sammanhang utnyttja den möjlighet att ge dispensbefogenhet ål regeringen som öppnas i 2 kap. 2 S tredje stycket TF.

Prop. 1977/78:38 34

1 den allmänna motiveringen har framhållits att den konstruktion som finns i många sekretessbestämmelser och som innebär att myndighels tillstånd krävs för utlämnande slår i mindre god överensslämmelse med 2 kap. 14 S andra styckei TF och därför i regel bör utmönstras. Konstruktionen förekommer förutom i sekretesslagen också i flera regeringsförfailningar, bl. a. kartsekreiessförordningen (1975:372). Beträffande kartsekreiessförordningen får det anses vara av särskild betydelse att prövningen av frågor om utlämnande liksom nu får ankomma på vissa myndigheter. Bestämmelser i ämnet måsle enligt 2 kap. 14 S andra stycket TF ges i lag. Med hänsyn till bestämmelsernas sakliga samband med försvarssekretessen har de tagits in i ett nytt fiärde stycke i 4 S.

11 S

1 enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen har reglema i andra och tredje siyckena med bemyndiganden till regeringen gjorts om till direktverkande sekretessregler med skaderekvisit. Följdändringar blir nödvändiga i kungörelsen (1971:316) om utlämnande för forskningsändamål av uppgifter om broll m. m. (ändrad 1976:919).

12 S

Andringarna i första och fjärde siyckena innebäratt bemyndigandereglerav samma typ som i 11 S har gjorts om till direktverkande sekretessregler med skaderekvisit. Även dessa ändringar påverkar den under 11 S nämnda kungörelsen. Vidare blir följdändringar nödvändiga i kungörelsen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem (ändrad senast 1977:724). 1 första stycket har dessutom fångvårdsanstall bytts ut mot kriminalvårdsanslalt. Vidare har allmänt häkte tillagts.

1 iredje stycket har också bemyndiganden lill olika nämnder inom kriminalvården gjorts om lill direktverkande regler med skaderekvisit. Även här får jag hänvisa till den allmänna moiiveringen.

24 S

1 samband med att regeln om myndighets skönsmässiga befogenhet alt besluta om sekretess förs ut ur paragrafen har denna anpassats lill de nya reglerna om medling i arbetstvister i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (ändrad senast 1977:532). Den föreslagna bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med motsvarande föreskrift i promemorieförslaget (9 kap. 13 S). Det kan påpekas att den är utformad så att den också omfattar handlingar som kan finnas hos förlikningsman etc. på grund av den numera upphävda lagen (1920:245) om medling i arbetstvister.

Prop. 1977/78:38 35

31 S

1 enlighet med vad som har sagts i den allmänna motiveringen föreslås all den befogenhet all skönsmässigt besluta om undantag från riksbankssekre-te.ssen som f n. tilläggs vissa organ avskaffas och att sekretessens omfattning i stället anges med hjälp av skaderekvisit. För att denna ordning inte skall leda till ökad sekretess i vissa fall föreslås att riksdagens finansutskott ges möjlighet att meddela dispens. Med hänsyn lill att sekretesslagen i fråga om sekretessens innehåll hänvisar till regleringen i riksbankslagen ärdel lämpligt att införa erforderliga skaderekvisit där.

Skaderekvisit finns redan i viss ulsträckning i de sekretessregler som har samlats i 35 S riksbankslagen. I fråga om huvuddelen av de i första stycket angivna ärendena gäller emellertid sekretess utan skaderekvisit. Undantag görs dock i tredje stycket för de protokoll som skall föras över överläggningar och beslul i bl. a. sådana ärenden. Dessa prolokoll får lämnas ut om någol av de i bestämmelserna angivna organen finner att utlämnande kan ske ulan skada för riksbanken.

1 fråga om de i andra stycket angivna ärendena enligt lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel gäller dels att dessa skall hållas hemliga i den mån uppgifternas offentliggörande kan vara lill skada för den uppgiftsskyldige, dels - enligt tredje stycket - att protokollen över överläggningar och beslut i sådana frågor får offentliggöras om detta anses kunna ske utan skada för den uppgiftsskyldige.

Del här framlagda förslaget syftar till att åstadkomma ett tillfredsställande sekretesskydd i de aktuella ärendena på enklast möjliga sätt. Det innebär först och främst att det i tredje stycket uppställda kravet all offentliggörande inte får antas medföra skada för riksbanken görs tillämpligt på alla uppgifter i ärenden av det slag som avses i första slycket. Härjämte föreslås som ell villkor för offentliggörande av sådana uppgifter att ålgärden inte heller får antas medföra skada för någon annan som berörs av ärendet. Andra stycket föreslås bestå oförändrat i sak. Det finns med denna lösning knappast någol skäl att behålla tredje styckets särreglering i fråga om protokoll. Med hänsyn till att enbart frågan om skyldighet att föra protokoll knappast har den betydelse att den bör regleras i riksbankslagen föreslås därför att tredje stycket nu upphävs i sin helhet.

33 S

Frågan om sekretess i ärenden som gäller myndighels upplåningsverksamhet regleras i promemorieförslaget till ny sekretesslag i flera olika bestämmelser som föreskriver sekretess av varierande styrka. En motsvarande gradering av sekretessen är inte möjlig i detta sammanhang. 1 stället föreslås nu alt regeln om skönsmässigt beslut om sekretess och om skönsmässigt utlämnande av en sålunda sekretessbelagd handling ersätts med en regel som innefattar de viktigaste av de skaderekvisit som återfinns i motsvarande reglering i promemorieförslaget.

Prop.1977/78:38 36

34 S

De föreslagna ändringama ansluter i sak myckel nära till gällande räll.

1 Jörsta styckei har konstruktionen med tillstånd av myndighet som förutsättning för utlämnande ersatts av ett skaderekvisit. Vidare har reglerna i andra meningen gjorts tillämpliga på handlingar i ärenden angående kommunal upphandling m. m. samtidigt som Ijärde slyckel har fått utgå. Anledningen till de sistnämnda båda ändringarna är att delegation till kommunal myndighet inte längre är möjlig.

Andra stycket i nuvarande lydelse innehåller ett bemyndigande som inte är förenligt med 2 kap. 2 S andra stycket TF. 1 den nya lydelsen har bemyndigandet utmönstrats. Vidare har ell skaderekvisit införls. Som en konsekvens av den nya avfattningen har iredje styckei kunnat upphävas.

I fråga om den nya regeln om sekretess för vissa handlingar som har kommit in till eller upprättats hos riksrevisionsverket kan hänvisas lill den allmänna motiveringen (avsnitt 3.3).

1 övrigi innebär förslaget att bestämmelsen omvandlas från ett bemyndigande för regeringen att besluta om sekretess för statens affärsdrivande verk till en direktverkande regel om sådan sekretess.

36 S

Som närmare utvecklas i promemorian med förslag till ny sekretesslag erfordras mycket ingripande åtgärder för att bringa regleringen om sekretess hos domstolarna i full överensstämmelse med TF. Vissa åtgärder kan emellertid vidtas redan inom ramen för gällande systematik.

En domstol kan enligt första stycket hemlighålla dels protokoll över förhandling som har hållits inom slängda dörrar och alla därvid företedda handlingar, dels alla handlingar som kommer in i ett mål där sådan förhandling kan förväntas äga mm. Med hänsyn till att gällande lagstiftning medger att förhandling hålls inom stängda dörrar också av andra skäl än sekretesshänsyn skulle därför en domstol utan all handla i strid med ordalagen i första stycket kunna hemlighålla också handlingar i fråga om vilka sekrelessgrund saknas. För att klargöra att paragrafen inie får tillämpas på della sätt föreslås att det som ett nytt sista siycke införs en regel som innebäratt en handling inte får hemlighållas med stöd av paragrafens regler annal än om dess offentliggörande kan antas medföra skada eller men för något av de intressen som anges i 2 kap. 2 S första stycket TF. Här föreslås således ett skaderekvisit av samma slag som i 1 S andra stycket.

De föreslagna ändringama ifjärde slycket utgören anpassning till reglerna i 2 kap. 14 S andra stycket tredje och fjärde meningarna TF.

Prop. 1977/78:38 37

40 a S

Enligt 2 kap. 14 S TF i dess nya lydelse gäller att begäran alt få ta del av allmän handling görs hos myndighet som förvarar handlingen. Huvudregeln är vidare att begäran prövas av den myndigheten. Motsvarande bestämmelser finns f n. i 2 kap. 9 S första stycket TF. 1 andra stycket till delta lagrum ges ytterligare regler rörande hur beslut i ullämnandefråga fattas inom myndigheten. Är vården om den handling, vars utlämnande begärs, enligt arbetsordning eller givet uppdrag anförtrodd viss befattningshavare åligger det sålunda denne att själv pröva frågan. Befattningshavarens beslul att vägra utlämnande kan överprövas av myndigheten, om sökanden begär det. Befattningshavaren kan också på eget initiativ hänskjuta begäran om utlämnande till myndigheten. Härför krävs all frågan är tveksam och all hänskjutandet kan ske utan omgång.

I enlighel med vad som förordas i prop. 1975/76:160 (s. 194) föreslås att bestämmelser som motsvarar 2 kap. 9 S andra slyckel TF tas in i sekretesslagen. Motsvarande bestämmelser åierfinns i promemorieförslaget till ny sekretesslag i 13 kap. 6 S-

1 paragrafens första stycke erinras om vad som gäller enligt 2 kap. 14 S andra stycket TF. Utgångspunkten är alltså alt fråga om utlämnande av allmän handling till enskild prövas av den myndighet, som förvarar handlingen eller i vissa fall-på grund av föreskrift i sekretessbestämmelse (se t. ex. 35 S tredje stycket) eller regeringsföreskrift - annan myndighet. 1 andra slyckel har efter vissa redaktionella jämkningar intagits föreskrifterna i nuvarande 2 kap. 9 S andra stycket TF. Endast den ändringen i sak har gjorts all också förbehåll vid utlämnande kan föranleda hänskjutande till myndigheten.

40 b S

1 40 b S föreslås - i anslutning lill 2 kap. 15 S TF i dess nya lydelse - vissa kompletterande beslämmelser rörande enskilds rätt att föra talan mol beslut som rör utlämnande av handling. Paragrafen motsvaras i promemorieförsläget av 13 kap. 8 S.

F. n. regleras enskilds rätt att föra lalan mol myndighets beslut såvitt gäller utlämnande av allmän handling i 2 kap. 10-13 SS TF. Vidare åierfinns en hänvisning till 2 kap. 13 STF 135 S förvaltningsprocesslagen. Också det nya 2 kap. TF innehåller regler i detta ämne. Regleringen har emellertid begränsats till vissa grundläggande frågor. Enligt 2 kap. 15 S första stycket TF i dess nya lydelse får i princip varje beslut överklagas, om det innebär att begäran att få ta del av handling lämnas utan bifall eller att handlingen lämnas ut med förbehåll som inskränker sökandens rätt alt yppa dess innehåll eller annars förfoga över den. Rätt att föra talan tillkommer endast den, som har begärt alt få ta del av handlingen. Den som anser sig bli lidande av att en handling lämnas ul kan däremoi inle överklaga beslul om utlämnande. Vissa undanlag

Prop. 1977/78:38 38

i fuliföljdsrällen föreligger. Talan får inte föras mot beslut av riksdagen eller regeringen. Av 11 kap. I S regeringsformen följer vidare att högsta domstolens och regeringsrättens avgöranden inte kan överklagas.

Beträffande instansordningen ges inga andra föreskrifter än all lalan mol beslut av statsråd skall föras hos regeringen och talan mot beslut av annan myndighet hos domstol. 1 fråga om rätten att föra talan mot beslut av myndighet som lyder under riksdagen hänvisas till vad som är särskilt föreskrivet (2 kap. 15 S tredje slycket TF).

Del nya 2 kap. TF saknar motsvarighet till de nuvarande reglema i 2 kap. 13 S TF om rätt lill besvärshänvisning och rätt att få expedition utan avgift. Dessa frågor har ansetts alltför detaljbetonade för att tas upp i grundlag (prop. 1975/76:160 s. 206). Inte heller föreskriften i nuvarande 2 kap. 13 Som förbud mot särskilda villkor för fullföljd, såsom fullföljdsavgift eller myndighets tillstånd, har någon motsvarighet i nya 2 kap. TF. Något behov av sådana förskrifter har inle ansetts föreligga.

Av den nu lämnade redogörelsen framgår att vissa frågor återstår att reglera närmare på vanlig förfatlningsnivå, främst instansordningen. Enligt 2 kap. 15 S andra slycket TF i dess nya lydelse skall regler i detta ämne ges i den särskilda sekretesslag som åsyfias i 2 kap. 2 S TF.

Enligl OSK:s förslag skall en enhetlig besvärsgång införas på så sätt att kammarrätterna genomgående blir andra instans. Undantag görs bara för prövning av allmän domstols beslut i ärende som avser annat än domstolens förvaltande verksamhet. I sådant fall bör lalan enligt vanlig fullföljdsordning föras hös hovrätt resp. högsla domstolen. På denna punkt överensstämmer OSK:s förslag med gällande ordning.

1 prop. 1975/76:160 om nya grundlagsbeslämmelser angående allmänna handlingars offentlighet (s. 204) intog dåvarande departementschefen den ståndpunkten alt en instansordning i enlighet med vad OSK hade föreslagit borde genomföras. Några invändningar häremot riktades inte under riksdagsbehandlingen. Det här framlagda föreslaget har mol denna bakgrund i sak utformats efter de riktlinjer som OSK har föreslagit.

Paragrafens första stycke innehåller bl. a. huvudregeln att talan skall föras i kammarrätt. 1 andra stycket ges regler om talan mot allmän domstols beslut. 1 tredje stycket undantas bl. a. beslut av riksdagen från paragrafens tillämpningsområde. I paragrafens fjärde stycke erinras om föreskrifterna i 2 kap. 15 S TF om talan mol beslut av statsråd. 1 femte styckei erinras om all särskilda föreskrifter gäller för talan mot beslut av myndighet under riksdagen (jfr prop. 1975/76:160 s. 205).

Från första styckets tillämpningsområde undantas riksdagen, regeringen, högsta domstolen och regeringsrätten. Däremot undantas inte t. ex. arbetsdomstolen och försäkringsdomslolen. Talan mot dessa domstolars beslut får alltså föras och besvären prövas av kammarrätt. Det framgår av första stycket att endast sökanden får anföra besvär. Angående skälen härtill hänvisas till vad som har anförts i prop. 1975/76:160 s. 203 f.

Prop. 1977/78:38 39

Beträffande hänvisningen i andra slycket till rättegångsbalkens regler om besvär bör understrykas att den gäller bara vid talan mot ett fattat beslut. När allmän domstol prövar en begäran om utlämnande som avser en handling hos domstolen själv, gäller i stället förvaltningslagen. Detta framgår av 1 S förvaltningslagen (1971:290, 1 S ändrad 1975:672).

Det nuvarande förbudet i 2 kap. 13 S TF mot reglerom prövningstillstånd har inte tagits upp i det nya 2 kap. Ett skäl härtill har varit att ärendena i och för sig inte är av sådan vikt att de framför alla andra fordrar sådan särbehandling alt de högsta instanserna ovillkoriigen bör vara skyldiga all la upp dem till prövning (prop. 1975/76:160 s. 198, 204). Mot denna bakgrund bör vanliga regler om prövningstillstånd gälla i ärende som har avgjorts av hovrätt eller kammarrätt. För hovrätternas del följer en sådan ordning av den gjorda hänvisningen i andra stycket. För kammarrätternas del föreslås en ändring i 35 S förvaltningsprocesslagen.

Bestämmelsen i nuvarande 2 kap. 13 S TF att expedition skall tillhandahållas klaganden utan avgift saknar motsvarighet såväl i den nya 2 kap. TF som i det här framlagda förslaget. Frågan om avgift för expedition i ärenden av det slag som det här gäller har ansetts böra regleras enbart i expedilionskungörelsen (1964:618, omtryckt 1976:383. ändrad senast 1977:131). Enligt 9 S kungörelsen utgår ingen avgift i ärende om utlämnande av allmän handling. Denna ordning bör givetvis behållas.

Ätt lalan mot beslut som avses i den föreslagna paragrafen alltid skall prövas skyndsamt framgår av 2 kap. 15 S TF. Någon uttrycklig erinran om detta i sekretesslagen har inte bedömts som nödvändig.

40 c S

Gällande bestämmelser om s. k. hemligstämpling av allmänna handlingar finns i 2 kap. 14 S TF. Bestämmelsema har av OSK utan ändring i sak förts över till kommitténs förslag till ytlrandefrihetsgrundlag (5 kap. II S). Enligl 2 kap. 16 S TF i dess nya lydelse gäller att anteckning om hinder att lämna ut allmän handling får göras endast på handling som omfaltas av beslämmelse som avses i 2 S andra stycket samma kapitel. Härvid skall tillämplig bestämmelse anges. 1 övrigt saknas regler i ämnet i del nya 2 kap. TF. Därvid har den avgörande synpunkten varil att de mer detaljbetonade inslagen bör föras över från TF lill den särskilda sekretesslagen (jfr prop. 1975/76:160 s. 209 O-1 sak bedömdes de nuvarande reglerna i TF om hemligstänipling som lämpliga.

1 enlighel härmed föreslås nu kompletterande beslämmelser om s. k. enkel och kvalificerad hemligstämpling. Förslagel innebär att i förevarande paragraf tas in regler som väsentligen motsvarar dem i 2 kap. 14 S TF i dess nuvarande lydelse. Förslaget överensstämmer med 13 kap. 7 S i promemorieförslaget.

Paragrafens första siycke som avser den enkla hemligstämpeln har med

Prop. 1977/78:38 40

anledning av påpekanden under remissbehandlingen av OSK:s betänkande utformats så alt det klarare än hittills framgår att myndighets åtgärd att förse handling med anieckning om sekretess inle innebär något bindande avgörande av sekretessfrågan. 1 förslaget anges sålunda som förutsättning för sekrelessanieckning på allmän handling alt det kan anlas all hinder mot utlämnande av uppgift i handlingen föreligger enligt tillämplig sekretessbestämmelse. Att denna förutsättning är uppfylld innebär inte någon skyldighet för myndigheten all förse handlingen med anieckning om sekretess. Liksom f. n. hardet överlämnats åt myndigheten att avgöra i vilken utsträckning det finns anledning all göra sådana anteckningar.

Såvitt rör anteckningens innehåll framgår av den föreslagna bestämmelsen, all beieckningen hemlig skall användas. Andra beteckningar såsom konfidentiell, endast för tjänstebruk etc. får alltså inte förekomma. I övrigt skall anteckningen innehålla uppgift om lillämplig sekretessbestämmelse, dagen för anteckningen och den myndighet, som har låtit göra den. Något hinder alt komplettera nu angivna uppgifter i vissl hänseende föreligger inte. I den mån sekretessbelagda uppgifter förekommer endast i vissa lätt avgränsbara avsnitt av den allmänna handlingen bör anteckningen förses med lämplig precisering som utvisar detta.

Enligl 2 kap. 14 S andra slycket TF i den nya lydelsen gäller i fråga om allmän handling, som är av synnerlig betydelse för rikets säkerhel, att regeringen genom förordning får föreskriva alt endast viss myndighet får pröva frågan om utlämnande. Enligl samma lagrum gäller vidare att begäran om utlämnande genasi skall hänskjulas lill behörig myndighei.

Bestämmelsen i andra stycket innebär att myndighet som finner att allmän handling i myndighetens förvar omfattas av sådan regeringsföreskrift som nyss har nämnts så snart del kan ske skall förse handlingen med anteckning enligt första stycket. Förutom uppgifter som avses i första stycket skall anteckningen innehålla upplysning om vilken myndighet som är behörig att pröva fråga om utlämnande. För att ytterligare markera anteckningens vikl kan det vara lämpligt att utmärka alt den avser handling av synnerlig betydelse för rikets säkerhet. Uttrycklig bestämmelse i lag härom lorde emellertid liksom f. n. kunna undvaras. 1 tredje stycket finns en erinran om bestämmelsen i 2 kap. 14 S andra stycket TF att begäran om utlämnande skall hänskjutas lill behörig myndighei.

Anieckning om behörig myndighei är inte bindande. Frågan om hänskjutande skall ske avgörs i stället med utgångspunkt i bestämmelsema i den tillämpliga regeringsförordningen.

Enligt bestämmelserna i första och andra styckena är det myndighet som har rätt resp. skyldighet all förse handling med anieckning rörande sekretess. Givetvis kan myndigheten, om inte annal följer av annan författning, genom t. ex. beslämmelser i arbetsordning ge viss befaliningshavare i uppdrag att besluta sådan åtgärd.

Prop. 1977/78:38 41

43 S

Reglerna i 2 kap. TF om allmänna handlingars offentlighet gäller för handlingar hos myndigheter samt hos riksdagen, allmänt kyrkomöte och beslutande kommunal församling. Med myndighei förstås här i enlighet med regeringsformens terminologi varje organ som ingår i den olTentligrättsliga statliga och kommunala organisationen, inklusive regeringen och domstolarna. Också skogsvårdsstyrelser och allmänna försäkringskassor räknas numera som myndigheter. Andra organ -offentiigrättsliga eller privalrättsliga juridiska personer eller fristående uppdragstagare - är däremot inte att betrakta som myndigheter, även om de har anförtrotts uppgifter som innefattar s. k. myndighetsutövning.

Regeln i det här föreslagna första slycket, som i sak överensstämmer med 2 kap. 5 S TF, innebär att reglerna i sekretesslagen görs tillämpliga inom hela det område som berörs av regleringen i 2 kap. TF.

Emellertid har myndighetsbegreppet i den i dag gällande lydelsen av 2 kap. TF i vissa läll givits en tolkning som innefattar också andra organ än myndighet i nyss angiven mening och de beslutande församlingar som nämns i första stycket. Under förarbetena till det nya 2 kap. TF förutsattes att det där använda myndighetsbegreppet inte skulle innebära någon begränsning av tillämpningsområdet för handlingsoffentligheten. Rättsläget skulle i sak kunna bevaras oförändrat genom att de ytterligare organ för vilka offentlighetsprincipen redan gäller angavs i annan författning än TF (prop. 1975/76:160 s. 135). Med anledning härav föreslås i andra stycket att reglerna i 2 kap. TF och i sekretesslagen görs tillämpliga också på de organ som ulan alt nämnas i 2 kap. 5 S TF f n. med säkerhel kan anses vara omfattade av offentlighelsprincipen, nämligen notarius publicus och - såvitt angår verksamhet för obligatorisk fordonsbesiklning - Aktiebolaget Svensk Bilprovning.

6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank

35 S

1 frågaom ändringen i denna paragraf får jag hänvisa lill vad jag har anfört i anslulning till 31 S sekretesslagen.

6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalre
gister

1 enlighet med de krav som ställs i 2 kap. 2 S andra slycket TF i dess nya lydelse har bemyndigandet i punkt I preciserats (jfr 11 S kriminalregisler-kungörelsen /I973:58/).

Prop.1977/78:38 42

12 S

Av skäl som framgår av den allmänna motiveringen har bemyndigande-regeln i andra slycket bytts ut mot en direktverkande sekretessregel med skaderekvisit.

6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister

Ändringen här innebär att bemyndigandet i punkt 3 har anpassats till de krav på precisering som ställs i 2 kap. 2 S TF i dess nya lydelse (jfr 17 S polisregisterkungörelsen /1969:38, 17 S ändrad senast 1975:66/).

Ändringen överensstämmer med den ändring som har gjorts i 12 S kriminal registerlagen.

6.5 Förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

35 S

I frågaom denna paragraf fårjag hänvisa till vad jag haranfört i anslutning till 40 b S sekretesslagen.

6.6 Övriga lagförslag

Beträffande dessa förslag får jag hänvisa till den allmänna motiveringen.

7 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att antaga förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rälten att utbekomma allmänna handlingar,

2. lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank,

3. lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,

4. lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.,

5. lag om ändring i lagen (1963:56) om socialregister,

6. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

7. lag om ansvar på tryckfrihetsförordningens område för brott mot tystnadsplikt.