Prop. 1977/78: 24

Regeringens proposition

1977/78: 24

om ny befälsordning för det militära försvaret;

beslutad den 12 januari 1978.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

ERIC KRÖNMARK

Propositionens huvudsakliga innehåll

Pä gmndval av 1973 års riksdagsbeslut (prop. 1973:128, FöU 1973:23, rskr 1973:309) om principer för en enhetlig befälsordning inom det militära försvaret läggs i propositionen fram förslag till en ny befälsordning. Belalsordningen innebär en samlad lösning för allt befäl - yrkesbefäl, reservbefäl och värnpliktsbefal.

1 den nya belalsordningen skall allt blivande yrkesbefäl gå genom befälsutbildning som värnpliktiga tillsammans med övriga värnpliktiga. Efter värnpliktsulbildningen följer en gemensam grundläggande yrkesutbildning. Denna utbildning skall leda fram till samma första uppgiftsnivå för alla yrkesofficerare oavsett vilka uppgifter som officeren efter hand skall lösa i organisationen. En sådan ordning lorde f n. vara unik inom den statliga verksamheten.

Stor bredd vid rekryteringen lill officersyrkel är viktig i den nya befälsordningen. Del är därför nödvändigt att kunna rekrytera yrkesbefäl från alla kategorier av befälsutbildade värnpliktiga. Som civil utbildning för tillträde till den grundläggande ofncersutbildningen skall krävas allmän behörighet enligt högskoleförordningen (1977:263) och vissa särskilda förkunskaper. De som inle har tillräckliga kunskaper i allmänna ämnen bör få möjlighet att gå genom kompletterande utbildning.

Alll yrkesbefäl skall i den nya befälsordningen ha kompetens att fullgöra uppgifter som chef, fackman och utbildare i såväl krigs- som fredsorganisationen. Alla officerare skall efler hand vidareutbildas till uppgifier på plutonchefsnivån i krigsorganisationen och till uppgifier i fredsorganisationen som kvalificerade utbildare vid pluton eller som kvalificerade delsystemledare eller tekniker. Ungefär hälften av varje årsklass officerare vidareutbildas till befattningar på högre nivåer. Urvalet till vidareutbildning skall ha formen av ett successivt urval, där individens mognadstakt och personliga förhållanden

I Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 24

Prop.1977/78:24 2

får en större betydelse än som nu är fallet.

Reservbefälet skall i den nya befälsordningen rekryieras och utbildas i stort sett enligt dagens system. Lämpliga reservofficerare skall dock i större omfattning än hittills kunna utbildas för och placeras i befattningar på bataljonschefsnivån i krigsorganisationen. Reservofficersutbildningen skall i ökad ulsträckning samordnas med lämpliga avsnitt i yrkesbefälsutbild-ningen. Dessa förslag och andra åigärder beräknas kunna förbättra reservoffi-cersrekryteringen.

Värnpliktigt befäl fullgör huvuddelen av befälsuppgifierna i nuvarande krigsorganisation. Någon principiell förändring förutsätts inte i detta avseende. Värnpliktiga skall alltjämt tas ut och utbildas för uppgifter som grupp-, tropp- och plutonchefer och motsvarande befattningar i krigsorganisationen på samma sätt som i dagens system.

Det tiänsteställningssystem för det militära försvaret som infördes genom 1972 års tjänsteställningsreform skall i princip gälla också i den nya befälsordningen. Vissa jusleringar blir dock nödvändiga med hänsyn till alt nuvarande fyra gruppbenämningar för yrkespersonal - gruppchefer, plulonsofficerare, kompaniofficerare och regementsofficerare - utgår och ersätts av en enda benämning, yrkesofficerare.

1 den nya befälsordningen blir fänrik den lägsta tjänstegraden för yrkesbefälet. För reservofficerare innebär de större möjligheterna att utbildas för vissa krigsbefattningar på balaljonschefsnivån att fier reservofficerare än hittills kan få ijänstegraden major.

Den nya befälsordningen föreslås börja genomföras under programplaneperioden 1978/79-1982/83. De första ansökningarna om antagning som yrkesbefälsaspirant skall kunna ske år 1979, och den första omgången blivande yrkesbefäl skall kunna gå genom den gemensamma grundläggande yrkesbefälsulbildningen åren 1981-1983.

Prop.1977/78:24

Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-01-12

Närvarande: statsministem Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Wikström, Johansson, Friggebo.

Föredragande: statsrådet Krönmark

Proposition om ny befälsordning för det militära försvaret

1 Inledning

1.1 1973 års principbeslut om en enhetlig befälsordning inom det militära försvaret

År 1973 fattade statsmakterna principbeslut i frågan om en ny och för det militära försvaret enhetlig befälsordning (prop. 1973:128, FöU 1973:23, rskr 1973:309). 1 propositionen redogjorde min företrädare översiktligt för utvecklingen av befälsordningsfrågan fram till år 1973 och redovisade bl. a. följande principiella riktlinjer för en ny befälsordning, gemensam för all personal inom försvarsgrenarna.

Allt yrkesbefäl inom försvarsmakten måste fullgöra uppgifter i såväl krigs-som fredsorganisationen. Inom båda dessa skall befälet uppfylla de tre väsentliga kraven att vara chef fackman och utbildare. Sambandet mellan uppgiftema i krigsorganisationen och i fredsorganisationen är av såväl funktionell som ekonomisk och organisatorisk art. Krigels krav styr befälets insatser och därmed också kraven på yrkesbefälet. I krig skall yrkesbefälet verka i kraft av den utbildning och den verksamhet som har genomförts i fred. Delta speglar dagens krav. Kommande förändringar i den teknologiska och materiella miljön visar dock att man även inom en framtida krigsorganisation måsle ställa stora krav på personalens kvalitet på alla uppgiftsnivåer. Kraven på förmåga att handla självständigt samt att instruera, leda och ha kontakt med människor blir framträdande.

Uppgifterna som chef fackman och utbildare förenar yrkesbefälet i sådan grad att en ny grundsyn på befälsstrukturen är motiverad. Yrkesbefälet bör därför i fortsättningen ses som en enda grupp med gemensam identitet.

Den totala mängden uppgifier för yrkesofficerare måste med hänsyn till försvarsmaktens mångskiftande karaktär fördelas på personal som utbildas för att verka inom olika områden och på skilda kompetensnivåer. En indelning i kompetensgrupper, som grJndas på de faktiska behoven inom

Prop. 1977/78:24 4

krigs- och fredsorganisationen, måsle därför finnas. Att bestämma antalet sådana grupper och de olika gruppernas uppgifter och utbildning samt hur urvalet till dem skall ske bör bli en väsentlig uppgift vid detaljutformningen av en ny befälsordning.

Även förhållandena inom samhället i övrigt måste på ett avgörande sätt påverka befälssystemet i olika avseenden, t, ex. i fråga om rekrytering, utbildning och arbetsmiljö.

Inom skolans område är det inte endast den kvantitativa utvecklingen som har betydelse. Av stor vikt är också nya begrepp och idéer inom organisation och pedagogik samt ändrade relationer mellan lärare och elever.

Inom arbetslivet utvecklas, parallellt med förstärkningen av tryggheten för de anställda, en ökad strävan att vidga den enskildes medinfiytande. Dessa strävanden måste också prägla utvecklingen inom försvaret.

En modern befälsstruktur måste ge möjlighet för organisationen alt på bästa sätl ta till vara den enskildes förmåga och praktiska erfarenhet så att dessa resurser blir utnyttjade på ett konstruktivt sätt.

Värnplikten och värnpliktssystemet är av största vikt när det gäller den principiella inriktningen av yrkesofficerens uppgifter, rekrytering och utbildning. Värnplikten är den avgörande förutsättningen för att vi organisatoriskt skall kunna förverkliga de försvarsresurser som vår säkerhetspolitik i så stor utsträckning vilar på. Det är därför ett oavvisligt krav på yrkesofficeren att han har god kännedom om värnplikten och dess ideella och praktiska förutsättningar liksom också praktisk insikt i och erfarenhet av värnpliktsutbildningen och dess villkor. Huvuddelen av de manliga medborgarna genomgår värnpliktsutbildning. Denna ulbildning är kvantitativt en utomordentlig rekryteringstillgång som ger goda möjligheter lill önskvärd bredd i urvalet av yrkesofficerare.

Förutom nu angivna allmänna förutsättningar framhöll departementschefen vissa mer speciella åtgärder som borde beaktas vid utformningen av ett nytt befälsordningssystem.

Fördelningen av krigs- och fredsorganisationens befälsuppgifter mellan olika kompetensgrupper av yrkesofficerare, reservofficerare och värnpliktsbefäl måste sålunda ske efter en realistisk analys av befälsuppgifterna i organisationen. Principen om rekrytering genom värnplikten måste ges större praktisk betydelse än som nu är fallet. Behörighetsreglerna måste anpassas till utvecklingen inom det civila utbildningsväsendet och dess normer. För visst yrkesbefäl kan liksom hittills behövas särskilda rekryterings- och utbildningsvägar samt särskilda urvalskriterier. Försvarsmaktens behov av personal som vid tillräckligt låg ålder kan ges kvalificerade uppgifter måste särskilt beaktas.

På grundval av de metoder som redan finns inom försvaret måste utbildningen av yrkesofficerare utvecklas och reformeras. Särskild hänsyn bör härvid tas till utvecklingen inom del allmänna utbildningsväsendet bl. a. i fråga om s. k. varvad utbildning. Förvärvad praktisk erfarenhet måste ges

Prop.1977/78:24 5

större vikt än nu vid utbildning och urval. Särskilt bör möjligheterna att ge redan utbildat yrkesbefäl erforderlig och ändamålsenlig vidareutbildning uppmärksammas.

Försvarets inomverksutbildning och det civila samhällets olika utbildningsåtgärder måste samordnas för alt bl. a. ge möjlighet att snedda mellan olika kompetensgrupper vid olika ålderslägen. Systemet bör göras mer fiexibelt än hittills med större möjligheter för den enskilde att av egen kraft och förmåga gå vidare till allt mer kvalificerade uppgifter.

Vid utformningen av befälsstrukturen måste tillfredsställande befordringsmöjligheter behållas. Kompetensgruppernas antal och definition måste studeras noga. Målet måsle vara att alla yrkesofficerare under hela den yrkesverksamma tiden skall kunna få arbetsuppgifter som motsvarar deras utbildning och erfarenhet. Hänsyn måste också tas till behovet av samordning inom och mellan försvarsgrenarna.

Reserv- och värnpliktsbefälet kommer också i framtiden att ha avgörande betydelse för krigsorganisationens funktionsduglighet. Det är därför betydelsefullt att bl. a. rekryterings- och utbildningssystem ulformas så att behovet av välutbildad personal inom dessa befälsgrupper kan tillgodoses. Modernt utformad information är härvid av stor betydelse. De vägledande idéer som har angetts för yrkesofficerarna måste i fråga om uppgiftsinriktning och urval, rekrytering, utbildning och medinfiytande i lillämpliga delar gälla även för reservofficerare och värnpliktsbefal.

1 propositionen uttalade min företrädare vidare att han, under förutsättning att riksdagen inle hade något att erinra mot vad som anförts om utgångsvärden för en reformering av krigsmaktens befälsstmktur, avsåg att inom försvarsdepartementet fortsätta arbetet med att ta fram underiag till de reformer som behövdes inom befälsområdet. Till departementet skulle därvid knytas en särskild delegation för samråd i dessa frågor med representanter för försvarsmakten och personalorganisationerna samt också ledamöter av riksdagen. Tyngdpunkten i det fortsatta arbetet måste naturligen ligga på frågor om avvägning av befälsgruppernas uppgifter inom krigs-och fredsorganisationen saml om yrkesbefälels rekrytering, urval och utbildning.

Avslutningsvis anmälde departementschefen att han av pågående utredningar om befälsordningen inom marinen och flygvapnet inhämtat att utredningsarbetet inom dessa utredningar hade nått så långt att resultatet kunde ingå i underiagel för de fortsatta övervägandena.

Riksdagens försvarsutskott (FöU 1973:23) underströk kraftigt värdet av en hög kvalitet på försvarets befäl. Förutsättningarna för att arbetet med en ny befälsordning skulle få en fast grund bedömdes som goda. Det militära försvarets ledning och berörda personalorganisationer hade i princip anslutit sig till de i propositionen angivna tankegångarna för uiformning av en framtida befälsstruktur.

Utskottet hade inte något att erinra mot de principiella riktlinjer som

Prop.1977/78:24 6

departementschefen hade redovisat och inte heller mot den avsedda uppläggningen av arbetet. Departementschefens avsikt alt tillkalla en särskild samrådsdelegation för medverkan i det fortsatta arbetet tillstyrktes.

Utskottet underströk, i likhet med departementschefen och i anslutning lill vissa av utskottet behandlade motioner i ämnet, det reservanställda och värnpliktiga befälets avgörande betydelse för krigsorganisationen och vikten av att dessa befälskategoriers förhållanden i olika avseenden beaktades i förevarande sammanhang och i lämplig utsträckning anpassades till vad som kunde komma att gälla för yrkesbefälet.

Riksdagen (rskr 1973:309) följde i sitt beslut försvarsutskottets hemställan.

1.2 Befälsordningsarbetei efter 1973 års principbeslut

1 enlighet med departementschefens uttalande i prop. 1973:128 bildades år 1974 inom försvarsdepartementet en särskild arbetsgrupp, befälsordningsgruppen (BOG), med uppgift att ta fram underiag för och utarbeta förslag lill en ny befälsordning.

Samtidigt knöts till departementet en särskild delegation för samråd i befälsordningsfrågorna. 1 denna ingår bl. a. ledamöter av riksdagen saml företrädare för myndigheterna och de tre yrkesbefälsförbunden. Företrädare för Reservofficerarnas centralorganisation har beretts möjlighet att della i delegationens sammanträden.

BOG har i sitt arbete lämnat företrädare för personalförbunden tillfälle att fortlöpande delta i arbetssammanträden som anordnats av gruppen. Härvid har även företrädare för Reservofficerarnas centralorganisation beretts tillfälle att delta i arbetssammanträden med gmppen. Syftet har härvid varit att få förbundens inställning i olika frågor klarlagd och att om möjligt nå enighet om principer för och tillämpning av alternativa lösningar på frågorna. Företrädare för överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna har också fortlöpande deltagit i arbetssammanträden med gruppen och har därvid lämnat synpunkter och förslag i olika frågor.

Under våren 1975 lämnade BOG lill departementschefen ett första utkast med förslag lill ny befälsordning (BOG:s grundskiss). Förslaget gmndades på de i 1973 års riksdagsbeslut angivna huvudprinciperna, på vissl underlag från överbefälhavaren saml på de betänkanden som hade avgetts av befälsutredningarna för marinen och flygvapnet. Vid utarbetandet av förslagel hade BOG också beaktat personalförbundens under arbetets gång framförda synpunkter på och ställningstaganden till en gemensam rekrytering och grundutbildning till yrkesofficer. I grundskissen angavs att vissa frågor hade berörts ofullständigt och därför krävde ytteriigare behandling.

Personalförbunden bereddes lillfälle att ta del av grundskissen och lämnade under hand vissa synpunkter på denna.

Prop.1977/78:24 7

Efterbehandling inom departementet av grundskissen gav min företrädare i slutet av år 1975 vissa riktUnjer för del forisatta arbetet i befälsordningsfrågan för all snabbt få fram ett genomarbetat huvudalternativ.

Under det följande arbetet ägde fortsatta överiäggningar rum mellan BOG, företrädare för myndigheterna och personalförbunden, främst rörande tjän-sieställningsnivån efter den grundläggande yrkesutbildningen. Överiäggningar förekom även inom försvarsdepartementet och mellan företrädare för berörda departemeni.

Under mars 1976 upprättades inom försvarsdepartementet ett principut-kasl med förslag till en ny befalsordning. Genom beslut den 11 mars 1976 uppdrog regeringen åt överbefälhavaren att med ledning av en till uppdraget fogad promemoria granska principutkaslel.

Efter remiss avgav Svenska officersförbundet (SOF), Kompaniofficersförbundet (KOF) och Plutonsofficersförbundet (POF), Reservofficerarnas centralorganisation och Sveriges civilingenjörsförbund yttranden över principutkaslel. SOF, KOF och POF lämnade ett gemensamt yttrande.

Sedan överbefälhavaren i en särskild ulredning, personalutredning 1976, redovisat bl. a. resultatet av sin granskning av principutkastet, har befälsförbunden och Reservofficerarnas centralorganisation yttrat sig även över överbefälhavarens personalutredning. KOF och POF har därvid avgett gemensamt yttrande.

De centrala militära staberna har under år 1977 på grundval av de preliminära ställningstagandena arbetat med att förbereda reformerna inom befalsordningsområdet.

2 Visst underiag för 1976 års principutkast till en ny befälsordning

Som en allmän bakgmnd till såväl 1976 års principuikast som den på grundval av bl. a. utkastet och yttrandena över detta utarbetade nya befälsordningen har en översiktlig redogörelse för nuvarande ordning i fråga om bejälspersonalen inomjörsvarsmakten ställts samman inom försvarsdepartementet. Denna sammanställning bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.

Befälsutredningarna för marinen (MBU) och flygvapnet (MTU) överlämnade under hösten 1973 promemorian (Ds Fö 1973:4) Marinens befäl -Principiella utgångspunkter och förslag beträffande reformer av befälsstrukturen vid marinen och betänkandet (SOU 1973:34) Flygvapnets belal -Rekrytering och ulbildning. Dessa förslag har ingått i underlaget för 1976 års principutkast.

Utredningarna grundar sina överväganden och förslag på en helhetsbild av befälsbehoven för resp. försvarsgren och de andra delar av försvarsmakten som funktionellt hänger samman med ifrågavarande försvarsgren. Förslagen avser såväl värnpliktsbelal som yrkesbefäl och reservbefäl.

Prop.1977/78:24 8

1 fråga om yrkesbefälet konstaterar båda utredningarna att varje yrkesofficer skall vara chef fackman och utbildare i såväl freds- som krigsorganisationen. Efter att ha analyserat bl. a. organisatoriska utgångsvärden och befälsuppgifternas innebörd föreslår dessa utredningar befälsstrukturer vid marinen resp. flygvapnet som fömtsätter värnpliktsrekrytering på två rekryteringsvägar till yrkesbefal. Utredningarna anser vidare all yrkesofficerarna bör delas in i tre uppgiftsgrupper, nämligen regementsofficerare, kompaniofficerare och plutonsofficerare med utökade möjligheter till snedd-ning (övergång) från en befälsgrupp till en annan.

Av betydelse för det fortsatta arbetet i befälsordningsfrågan är den systematisering som MBU på grundval av studier av befälsuppgiflernas innebörd har gjort av kraven på befäl. MBU anger fem olika kravnivåer -funktionsnivåer. Dessaärlägs t a fun k t ion s ni våer med jämförelsevis begränsade befälsuppgifter inom visst fackområde - motsvarande gruppchefsnivå - saml delsystemledning med belalsuppgift inom del av ett funktionsområde. Exempel på delsystem är de i ett vapensystem ingående delarna, t. ex. spaningsdel, utvärderings- eller eldledningsdel och själva vapnet. Befälsuppgiftema inom denna funktionsnivå kan i sin tur delas upp i uppgifter av normal resp. mera kvalificerad karaktär. Dessa motsvarar uppgifter på troppchefs- resp. plutonchefsnivå. Ytterligare nivåer är e n s y -slemledning med ledning av helt vapensystem eller annat system -motsvarandekompanichefsnivå-ochflersy slem led ni n g med krav på förmåga att leda och samordna flera vapensystem och andra system till en samlad funktion - motsvarande bataljonschefsnivå. Den högsta nivån innebär ledning av flera flersystem och motsvarande eller än mer komplicerade befälsuppgifter - moisvarande nivån för högre chefer, regementschefsnivån och fredsbataljonschefsnivån.

Såväl MBU som MTU föreslår att den allmänmilitära utbildningen samt ledar- och lärarutbildningen för yrkesofficerarna inom marinen resp. flygvapnet förstärks.

MBU;s förslag anger vidare att marinens kompaniofficerare i teknisk tiänst framdeles bör utföra en stor del av de uppgifter som i nuvarande organisation fullgörs av mariningenjörer linje G (gymnasieingenjörer).

MTU föreslår för flygvapnet bl. a. att kategorierna fältflygare och trupputbildare avvecklas. Uppgifterna i allmänmilitär utbildning bör föras över från kategorin tmpputbildare och fördelas på alla yrkesofficerare i marktiänst vid flygvapnet. De nuvarande tmpputbildarnas uppgifter i krigsorganisationen bör härvid övertas av värnpliktigt befäl och reservbefäl, vilket innebär alt nya utbildningslinjer för dessa befälskategorier tillkommer. De civilmilitära mästarna och flygteknikerna bör få militär ställning som kompani- och plutonsolTtcerare. Särskilda åtgärder föreslås också för att ge de flygande krigsdivisionerna lämpligt personal in nehåll och minska avgången av piloter till civil luftfart.

De tre yrkesbefälsförbunden hade i sitt gemensamma yttrande över den

Prop. 1977/78:23 9

infördes var en av lörutsältningarna alt det inte skulle leda lill en överströmning av läkare från den offentliga till den privata sektom. Det lorde nu slå klart att någon sådan effekt inte uppkommit. De offentliga sjukvårdshuvudmännen har visseriigen fortfarande en otillräcklig tillgång på läkare, men detta beror inte på att läkare i större utsträckning blivit privatpraktiker. Så långt statistiken hittills visar har antalet yrkesverksamma privatpraktiserande läkare minskat under 1970-talet. Från läkarförbundei har också påtalats att någon nämnvärd nyetablering av privatpraktiker inle skett under 1970-taIet, vilket skall ses mot bakgrund av den förestående stora avgången av åldersskäl bland de privatpraktiserande läkarna. I detta sammanhang har pekats på de ekonomiska svårigheter som är förenade nied att öppna ny privatpraktik på läkarvårdslaxans grundnivå. Förbundet har därför framhållil behovet av att åtgärder vidtas för alt underlätta viss nyetablering av privatpraktiker.

Socialdepartementets sjukvårdsdelegation fastställer periodvis ett läkarfördelningsprogram som är ett planeringsinstruntenl för fördelningen av tillgängliga läkarresurser till olika verksamhetsområden och vårdformer. Programmet skall bl. a. ligga till gmnd för socialstyrelsens medgivande att inrätta läkartjänster inom den offentliga hälso- och sjukvården. Nu gällande läkarfördelningsprogram avser perioden 1975-1980. Enligt beräkningsgrunderna fördetta förutsätts antalet privatpraktiserande läkare som är under 65 år förbli oförändrat under programperioden. Det innebär ell beräknat ersäli-ningsbehov med ca 30 vidareutbildade läkare per år. Övriga läkare, som utövar privatpraktik vid sidan av annan verksamhet eller sedan de uppnått 65 års ålder, påverkar inte läkarfördelningsprogrammel.

Som jag tidigare nämnt omfattar möjligheten till högre individuell arvodeslaxa enbari läkare som var verksamma år 1973 saml läkare vid gruppmottagningar som fanns inrättade detta år. En nyetablerad läkare är hänvisad till läkarvårdslaxans grundnivå. Detta har visat sig innebära svårigheler, eftersom kostnaderna för en ny läkarmottagning vanligen är högre än för äldre mottagningar.

Efter samråd med statsrådet Troedsson vill jag förorda följande åtgärder.

För alt underlätta etablering av nya privatpraktiserande läkare i den omfattning som beräknats i gällande läkarfördelningsprogram bordet införas en särskild möjlighel till individuell taxebindning i samband med nyetablering. En sådan särskild laxenivå, som bör ligga högsl 20 % över taxans grundnivå, bör omfatta högst 30 läkare under vardera år 1978 och 1979, dvs. sammanlagt 60 läkare under tvåårsperioden. Denna särskilda taxenivå bör liksom nu gällande regler för individuell taxebindning få formen av en övergångsbestämmelse i läkarvårdstaxan. Frågan om i vilken takt den här aktuella särskilda laxenivån skall avvecklas bör tas upp till prövning i anslutning lill det förslag rörande avveckling av den individuella taxebindningen, som riksförsäkringsverket avser att lägga fram i samband nied nästa

Prop. 1977/78:24 10

gymnasiala studier och ca 15 % ha gått genom olika specialkurser inom gymnasieskolan. Ca 35 % av de inryckande kan väntas inneha allmän behörighel för högskolestudier. Denna andel kan antas sjunka något som en följd av den minskade tillströmningen till gymnasieskolans teoretiska linjer och den ökade efterfrågan på yrkesinriktad gymnasial utbildning. Detta förhållande kan komma att ändras genom revision av läroplanerna. Ca 15 96 av de värnpliktiga beräknas ha enbart grundskola som bakgrund.

3 1976 års principutkast till en ny befalsordning

1 regeringens anvisningar i mars 1976 till överbefälhavaren för programplanering för perioden 1977/78-1981/82 lämnades bl. a. ett utredningsuppdrag beträffande personal. Mot bakgrund av vissa organisatoriska riktlinjer skulle härvid redovisas alternativa omfattningar och utformningar av personalorganisationen samt de konsekvenser som dessa medförde i fråga om kostnader och övriga effekter på kort och lång sikl. Enligl anvisningama skulle bl. a. förutsättas all befälspersonalens tjänstgöring i slörre ulslräckning än f n. ägnades åt utbildningen av värnpliktiga. Vid behovsberäkningar för personal i krigsorganisationen skulle vidare förutsättas att i princip all anställd befälspersonal som utbildades i det nya systemet med enhetlig befälsordning krigsplacerades som lägst pluionchef (motsvarande).

Samtidigt som programplaneanvisningarna lämnades uppdrog regeringen åt överbefälhavaren att granska ett inom BOG upprättat principutkast till en ny befälsordning för del militära försvaret. 1 anvisningar för detta uppdrag angavs bl. a. att granskningen skulle ulgå från den kvantitativa inriktning av befälspersonalen som framgick av anvisningarna för programplaneringen. Syftet med granskningen skulle vara att ge underlag för beslul om huvudlinjerna i en ny befälsordning för del militära försvaret i enlighet med de riktlinjer som hade redovisats i 1973 års riksdagsbeslut i befälsordningsfrågan.

Principutkastet avsåg en gemensam principlösning för hela det militära försvaret. Förhållandena för det vämpliktiga befälet och reservbefälet berördes dock endast i den mån de hade direkl sammanhang med yrkesbefälets förhållanden.

Principutkaslel log fasta på de av personalorganisationerna framförda tankarna på en gemensam rekrytenng och grundutbildning till yrkesofficer. Det innehöll en rad huvudmoment såsom rekrytering och värnpliktsutbildningens genomförande för blivande yrkesbelalsaspiranter, antagnings- och behörighetskrav, grundläggande yrkesbefälsutbildning, urval, vidareutbildning etc.

1 principutkastet angavs bl. a. alt blivande yrkesbefälsaspiranter fullgör grundutbildning som värnpliktiga tillsammans med övriga värnpliktiga inom resp. uitagningskategori. Erforderiigt antal aspiranter och nödvändig bredd i rekryteringen förutsatte att denna skedde från såväl pluionsbefäls- som

Prop.1977/78:24 11

gruppbefälsutlagna värnpliktiga. Vidare angavs mera detaljerat antagningskrav i fråga om befälsskattning, principer för ansökan, urval och antagning av aspiranter samt förkunskapskrav i allmänna ämnen för tillträde till grundläggande yrkesbefälsutbildning. Härvid borde i princip krävas allmän behörighet och vissa särskilda förkunskaper av dels generell art, dels varierande yrkesspecifik art.

Den grundläggande yrkesbefälsulbildningen borde enligt principutkaslel i alla de fall då eleverna kommer från skilda värnpliktskategorier inledas med en förberedande yrkesbefälsskola med mål att ge aspiranterna en ensartad militär kunskaps- och färdighets nivå. Den grundläggande yrkesutbildningen skulle meddelas inom en yrkesofficersskola 1 med mål att främst ge eleverna förmåga att tiänstgöra som utbildare inom pluton eller motsvarande enhet eller som delsystemledare. Skolan förutsattes omfatta högst ca två år och innefatta såväl skolmässig ulbildning som praktisk tiänstgöring.

Enligt principutkaslel skulle överbefölhavaren vidare överväga vissa altemativa mål för och utformningar av dels den grundläggande yrkesbelals-utbildningen, dels yrkesofficerarnas vidareutbildning på de båda officers-skolor som följde efter officersskola 1. Överbefälha våren skulle sålunda pröva en grundläggande yrkesbelalsutbildning som för icke systembunden personal även innefattade teoretisk utbildning för placering på plutonchefsnivå i krigsorganisationen. Vidare skulle som alternativ undersökas möjligheterna att för icke systembunden personal ftytta över teoretisk utbildning för uibildaruppgifterna från officersskola 2 till den grundläggande yrkesbefälsulbildningen. I sammanhanget angavs vidare alt en omvärdering av vissa befattningars nivågruppering kunde behöva ske och att jusleringar i tiänsle-slällningssystemet kunde bli aktuella.

Ett första urval till officersskola 2 skulle enligt principutkaslel ske ett till två år efter den grundläggande yrkesbelalsutbildningen bland dem med intresse för fortsatt högre utbildning. Urvalsprinciper redovisades också liksom även de lider inom vilka urval av blivande bataljonschefer/ftersystemledare resp. kompanichefer (motsvarande) i krigsorganisationen borde ske.

Officersskola 2 var enligl principutkastet fn villig och skulle för arméns och kustartilleriets del leda till tiänstbarhet i fred som kvalificerad utbildare inom pluton som förbandsutbildas. 1 krigsorganisationen skulle placering kunna ske i sådana befattningar på plutonchefsnivå som oundgängligen krävde yrkesmän. Utbildningen borde omfatta ett år och vara uppdelad för att därigenom minska frånvaron från utbildningsverksamheten vid förbanden.

Personal som av olika skäl inte hade gått genom officersskola 2 senast tolfte året efter yrkesofficersskola 1 eller före denna tidpunkt bedömdes inte komma i fråga för officersskola 2 skulle enligl principutkastet allt efter freds-och/eller krigsorganisationens behov vidareutbildas för specialuppgifter. Nivågrupperingen av olika uppgifter i detta fält skulle övervägas i samband med granskningen. Vidare skulle övervägas för vilka uppgifter lång erfa-

Prop. 1977/78:24 12

renhet kunde ersätta skolning.

Officer som efter officersskola 2 hade fullgjort minst två års väl vitsordad tiänst som utbildare eller kvalificerad delsystemledare och som fullgjort krigsförbandsövning eller särskild övning i krigsbefaitning på plutonchefsnivå kunde enligt principutkastet kommenderas till fortsatt utbildning på motsvarigheten till nuvarande truppslags- och vapenofficersskolor, i utkastet benämnd yrkesofficersskola 3. Utbildningen vid denna skola skulle syfta till tjänslbarhet i krig som kompanichef (syslemledare) och i fred som chef för pluton (systemledare). Förkunskaper i civila ämnen utöver allmän behörighet torde behövas generellt och borde lägst motsvara teoretisk linje på gymnasieskolan jämte särskilda förkunskaper i övrigt anpassade till den yrkesspecifika utbildningen.

Fortsatt utbildning till bataljonschefsnivå och högre nivåer skulle enligt principutkaslel ske vid officersskolorna 4 och 5 som motsvarade nuvarande militärhögskolans allmänna resp. högre kurser.

Vissa i principutkastet berörda frågor förutsattes bli prövade i senare sammanhang, bl. a. inhämtande av behörighetsgivande utbildning före militär vidareutbildning, åldersgränser och uppgifter för äldre personal samt frågan om den civilmiliiära lekniska personalens och nottiljpolispersonalens framtida kategoritillhörighet.

4 Personalorganisationernas yttranden över principutkastet

SOF, KOF och POF framhöll bl. a. att principlösningen i utkastet till sina huvuddrag stämde överens med de förslag till ny befälsstmktur som förbunden hade lämnat i gemensamt yttrande över den departementspromemoria som låg till grund för prop. 1973:128.1 sistnämnda yttrande framhölls dock som särskild förutsätining fören ny befälsordning att den obligatoriska utbildningen för yrkesofficerare borde föra fram lill så kvalificerade och ansvarsfulla uppgifier att de uppfattades som intressanta och meningsfulla även efter lång anställningstid, dvs. fredsbefattningar på nivån plutonchef specialplutonchef, speciallärare inom armén och befattningar på motsvarande nivå inom marinen och flygvapnet.

Under fömtsättning att nämnda kvalitetshöjning tillgodosågs tillstyrkte förbunden att principutkastet i allt väsentligt godtogs som underiag för det fortsatta arbetet på en ny, enhetlig befölsordning för det militära försvaret.

På några punkter gav principutkastet enligl förbunden uttryck för uppfattningar som förbunden antingen särskilt önskade understryka, eller hade en avvikande mening om och ifrågasatte ändringar av.

I fråga om rekrytering förutsatte förbunden att kategorin värnpliktigt kompanibefäl tillfördes rekryteringsunderiaget på samma grunder som värnpliktigt plutons- och gruppbefäl. Förbunden vidhöll härutöver sitt krav på lägst befälsskattning 6 för tillträde till yrkesofficersutbildning.

Kravet på allmänbehörighet som villkor för tillträde till yrkesoffi-

Prop. 1977/78:24 13

cersutbildning fick enligt förbundens bestämda uppfattning inte eftersättas. Elever med ett begränsat kompletteringsbehov i enstaka ämnen borde dock kunna beredas tillfälle till studier för komplettering under yrkesofficersskola 1.

Förbunden utgick vidare från att behovet av särskilda förkunskaper prövades ytteriigare i anslutning till det fortsatta arbetet. De utredningar och förslag som försvarsgrenscheferna år 1976 hade redovisat rörande behovet av förkunskaper i allmänna ämnen fick enligt förbunden inte föregripa en sådan prövning. Förbunden förväntade sig lösningar som tillgodosåg objektiva krav på yrkesofficeren i rollerna som chef fackman och utbildare på olika nivåer, men samtidigt stämde överens med principerna för utformningen av tillträdesvillkoren för grundläggande högskoleutbildning på gmndval av riksdagens beslut år 1975 och de föreskrifter som regeringen med stöd härav utfärdade.

Vad avsåg yrkesofficersskola 1 framhöll förbunden bl.a. att arbetsuppgifterna inom den lägsta utbildningsenheten - pluton (motsvarande) - där den nyutnämnde yrkesofficeren verkar borde fördelas efter lärarnas kunskaper, intressen och erfarenhet. Eftersom tiänstgöringsförhål-landena inom pluton enligt förbundens mening omöjliggjorde en strikt funktionsuppdelning, borde yrkesofficerarna vid pluton (motsvarande) ha ungefär samma pedagogiska kvalitet. För personal som inte är systembunden borde därför det principiella målet för yrkesofficersskola 1 i fråga om uppgift i fredsorganisationen vara att ge den teoretiska grund som behövdes för att yrkesofficeren skulle kunna verka som kvalificerad utbildare vid pluton (motsvarande) som förbandsutbildas. Del av denna utbildning borde fullgöras under handledning vid gmndutbildningsförband.

För systembunden personal behövde yrkesofficersskola 1 delas upp på fack eller linjer. En mycket stor del av utbildningen borde dock vara gemensam och ha motsvarande mål som för den icke systembundna personalen. Förutom grundläggande yrkesofficersutbildning borde skolan för systembunden personal ge en bred bas för fortsatt utbildning inom facket och till annat fack.

Viss kvalificerad pedagogisk utbildning, t. ex. i förbandsutbildningsmelo-dik, och mer krävande teoretisk undervisning kunde enligt förbunden med fördel anstå lill dess yrkesofficeren hade något eller några års erfarenhet i tjänsten och sålunda hänföras lill närmast högre utbildningsnivå.

Förbunden framhöll vidare all den blivande yrkesofficeren i en ny befälsordning - utöver värnpliktig befälsutbildning och förberedande yrkesofficersskola - skulle komma att gå genom en ca två år lång yrkesofficersutbildning och förvärva avsevärt fördjupad kunskap och förmåga som fackman, ledare och utbildare inom pluton vid eget iruppslag. Målet för yrkesofficersskola 1 borde därför enligt förbunden utformas så att krigsplacering i överensstämmelse med regeringens tidigare nämnda anvisningar för programplaneringen, dvs. som lägst plutonchef (motsvarande), kunde säker-

Prop.1977/78:24 14

ställas för såväl systembunden som icke systembunden personal. För att nå delta mål kunde, enligt förbunden, tiden för den grundläggande yrkesofficersutbildningen behöva föriängas i förhållande lill vad som förutsattes i principutkaslel.

Om målel för den grundläggande yrkesofftcersutbildningen utformades i enlighet med förbundens synsätt och därvid uppkommande behov alt förlänga utbildningstiden vid yrkesofficersskola 1 tillgodosågs kunde, enligt förbundens mening, yrkesofficersskola 2 utgå i utbildningsgången för yrkesofficerare. En ytterligare förutsättning härför var dock att visst utbildningsinnehåll i sistnämnda skola fördes över till yrkesofficersskola 3 som härigenom behövde förlängas i motsvarande mån. Underlag fören ändamålsenlig avvägning mellan de båda utbildningsskedena i fråga om utbildningsmål, utbildningstid, ämnesfördelning m. m. bordeenligt förbunden tas fram i samband med det fortsatta arbetet med kurs- och timplaner för resp. skeden.

Den fortsatta utbildningen efter yrkesofficersskola 1 skulle, med beaklande av den lägsta kompetensnivå som förbunden hade förutsatt att alla minst skulle uppnå, i princip ske enligt den enskilde yrkesofficerens fria val inom ramen för det antal utbildningsplatser som stod lill förfogande. Bland sökande till fortsatt utbildning kunde ett urval behöva ske. 1 principutkaslel tecknad grund för sådant urval kunde förbunden godta men de satte i fråga om särskilda studielämplighetsprov behövdes utöver de urvalskriterier som angavs.

Förbunden anslöt sig till principen att tillträde till skolor och kurser som ingick i fortsatt utbildning efter yrkesofficersskola 1 skedde successivt inom vissa tidsintervall. De i principutkastet angivna tidsintervallen kunde därvid ligga till grund för slutliga överväganden. Utbildningsgångarna måste utformas under beaktande av behovei att säkerställa en god rekrytering och hög kvalitet på yrkesofficerskåren som helhet. För att tillgodose krigs- och fredsorganisalionens behov av kvalificerade chefer i ledande befattningar måste utbildningen som yrkesofficer medge en snabb yrkeskarriär för ungdomar som med framträdande studie- och befälslämplighet förenade hög ambition att tillgodogöra sig officersyrkets utvecklingsmöjligheter och nyttiggöra försvaret sin duglighet. Ell rimligt anspråk härvidlag syntes enligt förbunden vara att tillträde lill yrkesofficersskola 3 fick ske tidigast efter två års tjänst som yrkesofficer.

Beiräffande utbildningsinnehåll och utbildningsmål ansåg förbunden all den nyutnämnde yrkesofficeren efter genomgång av yrkesofficersskola 1 och därpå följande praktisk tjänstgöring hade tillräckligt bred allmän kunskaps-och erfarenhetsgrund för fortsalt utbildning vid yrkesofficersskola 3. Samma utbildning i samhälls- och naturvetenskapliga ämnen samt fördjupade kunskaper om totalförsvaret som gavs vid yrkesofficersskola 3 borde också ges eleverna vid speciallinje.

1 konsekvens med uppfattningen att yrkesofficersskola 2 kunde ulgå, om

Prop.1977/78:24 15

den grundläggande yrkesofficersutbildningen inriktades så som förbunden förordade, måste vissl utbildningsinnehåll föras över till yrkesofficersskola 3. Utbildningen vid denna behövde då förlängas. Storleken av föriängningen kunde enligt förbunden bedömas först när kurs- och timplaner för aktuella utbildningsskeden förelåg.

Reservofficerarnas ceniralorganisalion framhöll i sitt remissyttrande bl. a. att inom försvarsmaktens krigsorganisation utgör yrkesbefälel ca 10 % av allt befäl. Inom armén är ca 80 % av befälet på kompanichefsnivån reservofficerare. Centralorganisationen fann att den sedan flera år helt otillräckliga reservofficersrekryteringen till armén, främst infanteriet, utgjorde ett allvarligt hot mot vårt militära försvars effektivitet. Ett av huvudsyftena med en ny befälsordning var, enligt centralorganisationen, alt trygga tillgången på befäl. Reservofficersfrågan måste därvid ägnas ett primärt intresse och lösas tillsammans med övriga befälsfrågor.

Centralorganisationen framhöll alt den delade försvarsutskottets uppfattning att bl. a. försvarsekonomiska faktorer skulle ligga till grund för befälsordningen. Det torde, enligt centralorganisationen, ställa sig dyrare att besätta en befattning i krigsorganisationen på kompanichefsnivå med en yrkesofficer än med en reservofficer. En analys borde därför göras av vilka befattningar i krigsorganisationen som inte nödvändigtvis måste besättas med yrkesbefäl. Det borde även, enligt organisationen, utredas vilka uppgifter i fredsorganisationen som kunde fullgöras av reservofficerare och värnpliktigt befäl under egen utbildning och övning för krigsuppgiften. Organisationen ansåg att sådana överväganden borde ligga lill grund för dimensionering av personalbehovet i fredsorganisationen.

Centralorganisationen befarade vidare att de förhållandevis låga behörighetskraven och den långa utbildningsgången för yrkesbefälet enligt principförslaget skulle komma att medföra svårigheler att rekrytera välkvalificerad ungdom lill officersyrket. Organisationen bedömde del vara nödvändigt att behörighetskraven för antagning till yrkesofficersutbildning kompletterades med en beskrivning över yrkets krav i olika nivåer.

Organisationen framhöll också att en ny befälsordning inte fick leda till alt yrkesbefälet blev en isolerad grupp i förhållande lill övriga befälsgrupper inom krigsorganisationen. Ett sätt att undvika detta var att för krigsuppgifterna samordna utbildningen för de olika befälskategorierna så långl detta var praktiskt möjligt.

Centralorganisationen ansåg slutligen att del borde öppnas möjligheter för reservofficerare som var lämpade för militär vidareutbildning till befattningar på bataljonschefsnivå och som var villiga därtill att åta sig sådan utbildning.

Sveriges CivUingenjörsförbund ansåg att oavsett hur en framlida befälsordning utformades skulle det inom befälshierarkin både i fred och krig komma att behövas sådan personal med kvalificerad teknisk ulbildning som motsvarade dagens civilmilitära ingenjörer.

Prop.1977/78:24 16

Den nya befälsordningen måsle ulformas så att anställning inom försvaret i framtiden var konkurrenskraftig och attraktiv även för ingenjörer.

För den kvalificerade tekniska utbildningen av anställda inom försvarsmakten borde man så långt det var lämpligt utnyttja del allmänna skolväsendets resurser.

Förbundet ansåg vidare att det var synnerligen väsentligt att a 11 civilmilitär ingenjörspersonal, oavsett försvarsgrenstillhörighet, behandlades på ett likartat sätt och i ett sammanhang när det gällde att undersöka hur rekrytering, utbildning m. m. skulle ske i framliden.

5 Överbefälhavarens personalutredning 1976

Inledningoch grunder

Överbefälhavarens personalutredning 1976 omfattar dels utredning rörande försvarsmaktens personalbehov m. m., dels granskning av det inom försvarsdepartementet upprällade principulkasiet lill ny befälsordning fördel militära försvaret. Överbefälhavaren använder i personalutredningen begreppen "stambefäl" och "stamofficer" i stället för "yrkesbefäl" och "yrkesofficer".

Överbefälhavaren framhåller att befälsordningen måste utformas på sådant sätl att rekryteringen tillgodoses såväl kvalitativt som kvantitativt. Vidare konstateras att befälsordningsfrågan inie kan slutföras utan att reserv-och värnpliktsbefälels utnyttjande och villkor samtidigt noggrant behandlas. Överbefälhavaren förutsätter alt samtliga befälskategorier tas upp i del fortsatta arbetet.

Överbefälhavaren redovisar i personalutredningen de kvantitativa och kvalitativa totalbehoven, dvs. behoven av stam-, reserv- och värnpliktsbefäl, i krigs-och fredsorganisationen i slutelav 1980-talet.Överbefälhavaren utgår från alt huvuddelen av den civilmilitära personalen, dvs. mästare och tekniker, mariningenjörer linje G samt floltiljpoliser vid flygvapnel räknas som stambefäl i den nya befälsordningen. Härvid understryks särskilt att allt stambefäl skall utbildas för att kunna medverka i utbildningen av värnpliktiga.

Krigsorgan isationen

Rörande krigsorganisationens totala befälsbehov framhåller överbefälhavaren att behoven av reserv- och värnpliktigt befäl även i framtiden är antalsmässigt dominerande. Detta aren logisk och nödvändig konsekvens av värnpliktsförsvaret.

Överbefälhavaren konstateraratt stambefäl behövs i många olika typerav krigsförband. Detta gäller för befattningar där fördjupade kunskaper om organisalion, materiel och stridsmiljö är särskilt värdefulla för förbandens

Prop.1977/78:24 17

effekt och för vilka värnplikts- och reservbefälens utbildnings- och tiänstgö-ringstider är otillräckliga. Sådana s. k. "skaU"-befattningar återfinns på alla nivåer från troppchefsnivå och uppåt.

Totalbehovet av stambefäl i "skalf-befaltningar inom krigsorganisationen uppgår enligt överbefälhavaren till 20 200. Behovet för fredsorganisationen utgör ca 21 500. Överskjutande del - ca 1 300 - utnyttjas även inom krigsorganisationen, främst på plutonchefs- och kompanichefsnivåerna. Överbefälhavaren framhåller att det stora behovet av stambefäl i "skalf-befaltningar inte är något nytt. Behovet finns även i dagens krigsorganisation. Det har emellertid ökat på grund av kraven i den framtida stridsmiljön och den avkortade värnpliktsutbildningen.

Överbefölhavaren framhåller vidare att kraven i den framtida stridsmiljön även har motiverat en översyn av dagens nivågmppering av olika befattningar för såväl stambefäl som reserv- och värnpliktigt beföl. Härvid har särskilt befattningarna på troppchefs-, plutonchefs- och kompanichefsnivåerna granskats. Överbefälhavaren konstaterar att översynen av de samlade uppgiftema i krigsorganisationen beslyrkerstambefälets avgörande betydelse för värnpliklsförsvarels effekt, framför allt omedelbart efter mobilisering innan övrigt befäl har hunnit fö rutin och befäst fältvana.

Överbefälhavarens analyser visar att den framtida stridsmiljön kräver sådani yrkeskunnande hos chefer på bataljonschefsnivå och högre nivåer att stambefäl liksom tidigare måste tas i anspråk där.

Beträffande kompanichefsnivån (systemledarnivån) konstaterar överbefälhavaren att uppgifternas krav på färdigheter och ledarskap med fa undantag endasl kan tillgodoses inom ramen för stam- resp. reservbefälsutbildning. Reservbefälsinstitutionen är i dag och än mer i den framtida krigsorganisationen en omistlig del av försvaret. Alla ansträngningar bör därför även i fortsättningen göras för att rekrytera denna befälsgrupp. Reservbefälets villkor utgör en integrerad del av hela befälsordningsfrågans lösning.

Den nyssnämnda översynen av dagens nivågruppering av olika befattningar i krigsorganisationen har lett till att vissa befattningar för såväl stam-som värnpliktsbefäl av försvarsgrenschefema har hänförts till högre nivå än i dagens krigsorganisation. Exempel härpå är kompanikvartermästarna. Dessa är i dag hänförda lill iroppchefsnivå. Överbefälhavaren framhåller att det mot bakgmnd av de ökande kraven på personal-och underhållstjänsten vid förband för röriig strid är nödvändigt alt höja kompetensen för kvartermästarna till plulonchefsnivå. Dessutom måste flertalet befattningar för kompanikvartermästare besättas med stambefäl. Trots de omvärderingar till högre nivå som gjorts kvarstår ett stort antal "skaU"-befattningar (ca 4 000) på troppchefsnivå.

Överbefälhavaren bedömer det inte möjligt att betrakta alla nämnda behov av stambefäl i krig som normgivande för befölsstaten. Fredsuppgifterna, dvs. främst förbandsprodukiionen och mobiliseringsförberedelserna, måste totalt sett vara dimensionerande för stambefälets omfattning. Krigsorganisatio-

2 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 24

Prop.1977/78:24 18

nens behov av stambefäl på lägre nivåer än bataljonschefsnivån får efter inbördes prioritering tillgodoses mol bakgrund av den totala omfattning som fredsuppgifterna och fredsorganisationens struktur medger.

Fredsorganisationen

Det kvantitativa behovet av stambefäl i fredsorganisationen bestäms av fredsutbildtiingsarbetet och med delta sammanhängande produktion och vidmakthållande av krigsorganisationen. Därutöver finns i fred ett antal gemensamma myndigheter och funktioner för främst gemensam ledning, utbildning, förvaltning och forskning. Dessa ingår till vissa delar i krigsorganisationen.

Överbefälhavaren erinrar om och lämnar exempel på det fortlöpande utredningsarbetet rörande behovet av militär personal och summerar med utgångspunkt i dessa utredningar att försvarsmaktens behov av militär och civilmilitär personal år 1974 beräknades till drygt 23 000. Tillgången på militär och civilmilitär personal budgetåret 1976/77 är 20 350. Obalans råder främst inom utbildningssektorn beträffande behov och tillgång på befäl. Efter prövning av rimliga uppgiftsförändringar och inventering av möjligheterna till fortsatta rationaliseringar under 1980-talet utgår överbefälhavaren från att det totala befälsbehovet i slutet av 1980-talel kan begränsas till ca 21 500. Överbefälhavaren förutsätter härvid att en del av befälsuppgifterna löses av trupptiänstgörande stambefälsaspiranter (elever under officersskola 1).

Överbefälhavaren anser alt nuvarande brister inom värnpliktsutbildningen och beträffande befälets arbetsmiljö måste avhjälpas genom att befälets kvalitet höjs och de framräknade befälsbehoven täcks. Vad rör fredsbehovet av stambefal liksom behovet i krigsorganisationen har överbefälhavaren granskat befälets uinyitiande i fredsarbetet för att nå optimala lösningar. Resultatet av granskningen visar att huvuddelen av stambefälet från början och vissa under avsevärd del av sin yrkesverksamma tid bör verka som utbildare vid pluton (delsystemledare).

Behoven av stambefäl i krigs- och fredsorganisationen på olika nivåer framgår av följande tabell.

Krigsorganisation	Fredsorganisation			Behov
nivå typbefattning (exempel)	nivå typbefattning (exempel)	armé-personal	marin personal	-   flyg-vapen-perso-nal	summa
1     Högre befattning- 2     ar (högre än 3       bataljonschef etc.)	1     Bataljonschef m. m. och högre befattningar	940'	275	270	1485

Prop.1977/78:24

19

Krigsorganisation	Fredsorganisation			Behov
nivå typbefattning (exempel)	nivå typbefattning (exempel)	armé-personal	marin personal	-    nyg-vapen-perso-nal	summa
4      Bataljons-, fartygs- och flygdivisionschef	II   Kompanichef fanygschef (stridsfartyg) och flygdivisionschef	1 740'	440	430	2 570
5       Kompanichef systemledare	III Plutonchef systemledare	3 545	1600	1040	6 185
6      Plutonchef rotechef	IV Ställföreträdande plutonchef rotechef	3 945	760	1750	6 495
7      Troppchef delsystemledare	V   Utbildare vid pluton, delsystemledare	2 380	1000	910	4 290
Summa Civilmilitär personaP		12 550 160	4 075 75	4 400 260	21025 495
Totalt		12710	4 150	4 660	21520

' Arméns fredsbehov (I-ll) är 2 680, krigsbehov 2 580. Behoven för "normerande" befattningar i åldersläget 35-45 år i krigsorganisationen måste även i fortsättningen delvis tillgodoses med personal på reservstat. 2 Utbildas i särskild ordning.

Befälsstruk tu ren

Även om befäl i högre åldersläge kan och måste utnyttjas för befattningar i krigsorganisationen resp. kan medverka i värnpliktsulbildningen är tillgången på befäl i åldersskikten 235 år avgörande för effekten i krig och fred. Stambefäl i dessa ålderslägen krävs för att tillgodose behovet i krigs- och fredsorganisationen oavsett hur personalstmkturen i övrigt utformas eller personalramarna avpassas.

Stambefälet skall således mellan omkring 23-45 års ålder utnyttjas för utbildning i fredsorganisationen och för att leda förband i krigsorganisationen.

Överbefälhavaren konstaterar att befälsstrukturen i en för försvarsmakten gemensam befälsordning måste utformas med utgångspunkt i uppgifterna i krigs- och fredsorganisationen. På en ny befälsstmktur måste främst kunna ställas kravet att den tillgodoser verksamhetens behov i krigs- och fredsorganisationen samtidigt som den upplevs som stimulerande och utvecklande för den enskilde. Befälsstrukluren måste säkerställa sambandet mellan dels de samlade uppgifterna och personalresurserna, dels den enskildes krigs- och fredsuppgifter. Strukturen måste vidare utöver tillräcklig rekryteringskraft innehålla rättvisa och allmänt accepterade urvalsprinciper med möjlighet för

Prop. 1977/78:24 20

den enskilde att själv påverka sin utveckling beträffande kompetenstillväxt och val av arbetsuppgifter.

Efter överväganden i nära samarbete med försvarsgrenscheferna redovisar Överbefälhavaren ett förslag lill en för försvarsmakten gemensam befälsstmktur som enligt överbefälhavarens uppfaltning tillgodoser principema i 1973 års riksdagsbeslut.

Befälsbehoven på kompetensnivåerna 6/IV och 7/V (jfr tabellen s. 8-19) kan enligt överbefälhavaren tillgodoses på olika sätt. Försvarsgrenscheferna har mot bakgmnd av behoven på olika nivåer och i strävan att utnyttja stambefölet så rationellt som möjligt i krigsorganisationen föreslagit en karriär med senaste övergång lill nivå 6/IV i åldersläget 30-35 år. Överbefälhavaren biträder denna principlösning, som enligt hans mening tillgodoser regeringens anvisningar i programplanedirektiven alt "all anställd befälspersonal som utbildas i det nya systemet med enhetlig befälsordning krigsplaceras som lägst plutonchef (motsvarande)".

Överbefälhavaren understryker att den föreslagna principlösningen är ny och, såvilt överbefälhavaren har sig bekant, inte återfinns i någon annan försvarsmakt i väriden. Den torde inte heller återfinnas inom något annat yrkesfack i det svenska samhället. Inga erfarenheter har därför kunnal nyttiggöras vid utformningen av strukturen. Enligl överbefälhavaren måste man därför i det fortsatta arbetet räkna med avsevärda svårigheter och komplikationer som nu inte kan förutses.

Överbefälhavaren pekar på att frågan om målet för den grundläggande stambefälsutbildningen har fått en central plats i övervägandena om en ny befälsordning. Försvarsgrenscheferna har granskat möjligheterna för och lämpligheten av alt som mål sätta kompetensnivåerna 6/lV, 7/V och den i försvarsdepartementets befälsordningsskiss angivna 7-1-eller6-/V. Försvarsgrenschefema förordar 7/V.

Överbefälhavaren framhåller all befälsuppgifterna i krigsorganisationen uppvisar stora skillnader i fråga om innebörd och krav på utbildning och erfarenheter. För att säkerställa en klar, entydig och snabbt fungerande organisalion är uppgifterna fördelade på olika nivåer med klart definierade kompetenskrav. Nuvarande nivåindelning av uppgifier i krigsorganisationen tillgodoser, enligt överbefälhavaren, nämnda krav och har i personalutredningsarbetet visat sig vara ändamålsenlig. Något nytt nivåindelningssystem har heller inte satts i fråga i uppdragen till överbefälhavaren.

All befälspersonal får genom nivåindelningen en referens lill en bestämd nivå i krigsorganisationen. Krigsreferensen styr för reserv- och värnpliktsbefälet de minimikrav som måsle uppfyllas. Inom fastställda pressade utbildningstider har det därvid blivit nödvändigt att för dessa grupper starkt prioritera utbildningen för "chefsrollen" för en bestämd befattning i krigsorganisationen och begränsa utbildningen i "fackmanna- och utbildarroller-na". Trots detta blir utbildningen i "chefsrollen" för befattningen begränsad. För krigsorganisationen medför detta nackdelar som så långt möjligt måste kompenseras genom att stambefälet ges en allsidigare utbildning på bredden.

Prop.1977/78:24 21

dvs. för flera befattningar, och djupet än vad som är möjligt för reserv- och värnpliktsbefälet. Slambefälets mångsidiga användbarhet har f n. och får även i framtiden avgörande betydelse för krigsorganisationens effektivitet och stadga.

Även om allt befäl på en uppgiftsnivå har samma referens (nivå) i krigsorganisationen, har ett stambeföl väsentligt allsidigare utbildning på bredden och djupet som chef fackman och utbildare än övrigt befäl. Skillnaderna är i de flesta fall så avgörande att en markering av slambefälets särskilda kompelens för varje aktuell nivå kan behöva övervägas, såväl av praktiska som psykologiska skäl.

För det praktiska arbetet i fred är det enligt överbefälhavaren nödvändigt att även nivåindela uppgiftema i fredsorganisationen. Den nu tillämpade nivåindelningen I-V har särskilt granskats i befälsordningsarbetei och enligt överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna befunnits ändamålsenlig.

Ett starkt och nära samband föreligger enligt överbefälhavaren mellan nivåindelningen i krig och fred. Det fredstida utbildningsarbetet vid flygvapnet sker sålunda i betydande utsträckning i krigsorganisationen. I viss utsträckning sker så även under grundutbildning inom armén och marinen. I alla försvarsgrenar sker repetilionsutbildningen i krigsförband. En riktig avvägning mellan uppgifterna i krigs- och fredsorganisationen är en förutsättning för hög effekt i krigsorganisationen. Överbefälhavaren anser all hans förslag till nivåindelning av de samlade uppgifterna i krig och fred samt knytningen dem emellan är väl underbyggt och skapar riktig balans i organisationen.

Målet för den grundläggande stambefälsutbildningen skall väljas mot bakgrund av uppgiftema i krig och fred. Överbefälhavaren pekar på följande väsentliga förhållanden som inverkar på valel av detta mål.

Ett stort antal befälsuppgifter, av stambefälsuppgiflerna ca 20 96, återfinns i krig och fred på nivå 7/V. Delkraven för rollerna som chef, fackman och utbildare i dessa uppgifier är inte sådana all en högre kompetensnivå kan motiveras av rationella skäl. Allt stambefäl når enligl den av överbefälhavaren föreslagna stmkturen senasl i åldern 30-35 år nivå 6/lV. Kompetensen förden högre nivån kan därvid förvärvas genom arbetslivserfarenhet i yrket i förening med kortare fackinriktade kurser.

Försvarsgrenscheferna föreslår nivå 7/V som startnivå. Endast inom yrkesfackel flygtjänst vid flygvapnet föreslås nivå 6/lV som obligatorisk startnivå. En gemensam befälsordning med enhetlig befälsstruktur för försvarsmakten kan inte rationellt förverkligas med siarinivå 6/IV. En hög kvalitet hos stambefälet är nödvändig men måste av flera skäl relateras till de huvuduppgifter som den enskilde har och kommer att tilldelas.

Överbefälhavaren konstaterar att varje kvalitetshöjning medför kostnader. Detta måste vägas mot andra angelägna behov för krigsorganisationen. Överslagsmässiga kostnadsberäkningar ger vid handen att redan grundul-bildningsnivå 7/V medför ökade kostnader i jämförelse med dagens organisalion. Vid en höjning av nivån lill 6/lV stiger kostnaderna ytteriigare.

Prop. 1977/78:24 22

Enligt överbefälhavaren kan man inte acceptera en generell kvalitetshöjning som inte är oundgängligen nödvändig av organisatoriska skäl.

Mot denna bakgrund finner överbefälhavaren att en högre nivå än 7/V inte är motiverad som mål för den grundläggande stambefälsutbildningen i en för försvaret enhetlig befälsstmktur.

Granskningen   av   försvarsdepartementets   principutkast

Överbefälhavaren redovisar bl. a. följande ställningstaganden i anslutning till huvudpunkterna i principutkastet.

Rekrytering och värnpliktsulbildning

Överbefälhavaren anser att man måste rekrytera stambefälsaspiranter från både plutonsbefäls- och gruppbefälsskolor. Endast därigenom för man en tillräckligt bred och allsidig rekryteringsbas för de olikartade slambefölsupp-gifterna inom hela organisationen. Fullgjord grundutbildning till värnpliktigt grupp- eller plutonsbefäl tillsammans med övriga värnpliktiga bör därför vara huvudrekryteringsväg. Överbefälhavaren konstaterar också att det finns ett stort antal utbildningslinjer för värnpliktiga och att en stor del av dessa är lämpade som grund för stambefälsrekrytering.

Antagning som aspiranl

Överbefälhavaren förutsätter att någon form av fast anställning av aspiranten inte kan vara aktuell, eftersom denne måste kunna skiljas från utbildningen, t. ex. vid visad oförmåga. Aspiranl bör antas dels preliminärt efter ansökan t. ex. före inryckning, dels slutligt före den grundläggande stambefälsutbildningen (officersskola 1). Överbefälhavaren betonar att antagning i första hand skall grundas på individuella meriter.

Förberedande stambefälsutbildning (officersskola)

Behovei inom försvarsgrenarna av en förberedande officersskola för alt så långt möjligt ge eleverna ensartad militär erfarenhets- och färdighetsbakgrund varierar. Överbefälhavaren föreslår därför att man skall betrakta den sammanlagda tiden från grundutbildningens slut t. o. m. officersskola 1 slut som ett "paket" så att särförhållandena inom försvarsgrenarna kan beaktas.

Behörighet

Överbefälhavaren tillstyrker att allmän behörighet i princip skall krävas före genomgång av officersskola 1. För ett stort anlal uppgifter krävs

Prop.1977/78:24 23

dessutom särskilda förkunskaper. Det är i förekommande fall mera angeläget att dessa särskilda förkunskaper, som i regel behövs för att eleven skall kunna tillgodogöra sig undervisningen, inhämtas före officersskola 1 än den allmänna behörigheten.

Eventuell komplettering till formell allmän behörighet bör inhämtas parallellt med övrig undervisning på officersskola 1 eller som särskild kurs. Denna kan efter behoven läggas före eller efter skolan men alltid före utnämning till yrkesbefäl. All kompletterande ulbildning i allmänna ämnen måste preciseras vad beträffar kursinnehåll och inpassas i tiden så att kurserna kan anpassas lill övrig militär utbildningsverksamhet. Att det civila utbildningsåret helt skulle styra tidsinpassningen kan överbefälhavaren inte godta på grund av de stora lidsförseningar som då kan uppstå. Försvarets nuvarande resurser för intem utbildning i allmänna ämnen kan minskas endast om det allmänna utbildningsväsendet kan säkerställa utbildning i civila läroämnen på sätt som den militära verksamheten kräver.

Officersskola 1-5 och urval

Överbefälhavaren erinrarom att principutkastet i fråga om officersskolorna 1-3 innehåller vissa alternativa mål och utformningar. Mot bakgrund av den redovisning som överbefölhavaren har lämnat i det föregående finner överbefälhavaren liksom försvarsgrenscheferna att det inte föreligger organisatoriska behov eller motiv för att genomföra dessa alternativa mål och utformningar.

Om officersskola I anför överbefälhavaren bl. a. alt mål för utbildningen skall vara att yrkesofficeren kan krigsplaceras på troppchefsnivå och i fredsorganisationen användas som utbildare inom pluton resp. delsystemledare, tekniker. Utbildningens längd måsle regleras med hänsyn lill det utbildningsomfång som krävs i resp. tiänstegren för att nå detta mål. Hittills anmälda krav innebär variationer mellan ca I 1/2 och 2 1/2 år. Tekniska tiänslegrenar kräver i regel den längre tiden. Sådana variationer synes emellertid inte utgöra hinder för en gemensam ordning. Värvning av utbildningen är väsentlig och bör ske med hänsyn till utbildningens art. Av särskild vikt är att eleverna under handledning tiänstgör som "instruktörer" vid en omgång värnpliktiga under grundutbildning. Utbildningen linjeindelas yrkesfackvis i den utsträckning det behövs av praktiska skäl.-Samläs-ningsmöjligheter mellan linjerna bör tas till vara.

Anställning som yrkesofficer bör ske i samband med skolans slut eller senare då avsedd behörighet har uppnåtts.

U r v a I bör enligt överbefälhavarens principiella syn påbörjas så tidigt som möjligt med hänsyn till såväl den enskildes intresse som myndighetens behov. Organisationens behov av personal med kvalificerad kompetens och erfarenhet vid relativt låg levnadsålder måste tillgodoses. Tidigt påbörjat urval förutsätter att personalen också meriterar sig efter hand. Hänsyn måste dock tas till de för varje urvalsuppgift gällande kvalitetskraven bl. a.

Prop. 1977/78:24 24

ålderskrav. Mål för urval bör vara kompanichefsnivå och högre nivå i krigsorganisationen.

Mot denna bakgrund anser överbefälhavaren att de i principutkastet angivna tidsintervallen för urval måste ses över. Repetitionsövningsinter-vallet styr möjligheterna att få praktisk erfarenhet från krigsförbandsövniiig och bör särskilt beaktas. Kriterierna för urval bör vara de i principutkastet angivna jämte studielämplighetstest. Stort avseende måste fästas vid praktisk tiänst.

Överbefölhavaren konstaterar attofficersskola2 utgör första steget i vidareutbildning mot kompanichefsnivå och högre nivåer. Skolan bör ha som mål att främst bygga under fortsatt kompetenstillväxt och vidga officerens användbarhet samt att göra honom krigsplaceringsbar i sådana befattningar på plutonchefsnivå som kräver yrkesmän och tiänstbarhet i fredsorganisationen som kvalificerad utbildare (systemledare eller tekniker). Med hänsyn till tidigare nämnda mål för urval finner överbefälhavaren att huvuddelen av dem som skall vidareutbildas måste börja skolan omedelbart efter officersskola 1.

Officersskola 3, vars längd enligt överbefälhavaren kan variera mellan sex och tolv månader mellan försvarsgrenarna, bör införas vid flygvapnet.

I fråga om officersskolorna4och 5 samt övrig utbildning biträder överbefälhavaren i huvudsak de principer som redovisas i principutkastet.

Behörighetskomplettering

Överbefälhavaren anser att kraven på särskild behörighet och särskilda förkunskaper i allmänna ämnen för utbildning till och tiänstbarhet på olika nivåer måste utredas närmare under det fortsatta arbetet.

Kraven på de framtida befälsuppgifterna måste enligt överbefälhavarens uppfattning ställas minst lika höga som för motsvarande typer av uppgifter i dagens organisation. Detta innebär generellt för tiänstbarhet på nivå 4/II kunskaper i centrala ämnen på den nivå och med det innehåll som förmedlas i treårig gymnasieskola. Härvid beaktas behovet av minst ett främmande språk utöver engelska.

Tjänslbarhet på nivå 5/II1 bör baseras på lägst den kompetens som f n. krävs av kompaniofficer, dvs. tvåårig social linje eller tvåårig teoretisk teknisk linje i gymnasieskolan. I övrigt bör allmän behörighet jämte vissa särskilda förkunskaper vara tillräcklig.

Behovet av kompletterande utbildning kan bli slort och mycket differentierat. Detta understryker enligt överbefälhavaren kraven på att befälsordningen stöds av en ordning för utbildning i allmänna ämnen som kan motsvara dessa krav i form av särskilda kurser på tider som passar de skilda militära utbildningsrytmerna.

Prop. 1977/78:24 25

Reserv- och värnpliktigt beföl

Samordning av utbildningen till stam-, reserv- och värnpliktsbefäl sker inom ramen för värnpliktsutbildningen. Därefter är uppgiftsinriktningen åtskild och moiiverar skilda utbildningsvägar. Detta utesluter inte att, där det är genomförbart och lämpligt, även vissa avsnitt av utbildningen samordnas liksom hittills. Långtgående samordning av administration och resurser i övrigi måste enligt överbefälhavaren eftersträvas.

Civilmilitär personal

Överbefälhavaren anser alt de civilmilitära grupperna mästare och tekniker vid armén, mariningenjörer linje G saml mästare, tekniker och flottiljpoliser vid flygvapnel i framtiden skall vara yrkesbefäl. För dem bör i princip gälla samma allmänna villkor beträffande rekrytering och utbildning som för yrkesbefäl i övrigt. Överbefälhavaren är beredd att närmare utreda villkoren för övrig civilmilitär personal.

Överbefälhavaren anmäler slutligen att flera aktuella områden och frågor inte har behandlats eller har behandlats ofullständigt i personalutredningen på grund av den korta lid som stått till förfogande samt redovisar exempel på detta.

6 Personalorganisationernas   yttranden   över   överbefälhavarens personalutredning

KOF och POF vidhåller i de olika berörda huvudpunkterna i allt väsentligt den uppfallning som förbunden gett till känna i det med SOF gemensamt avgivna yttrandet över försvarsdepartementets principutkast lill ny befälsordning. 1 vissa punkler redovisar KOF och POF bl. a. följande ytterligare förtydliganden eller ställningstaganden.

I fråga om rekrytering och utbildning genom värnplikten kan förbunden inte godta någon särskilt anordnad yrkesinriktad ulbildning för värnpliktiga som föranmäler sig till yrkesofficersutbildning. 1 de fall värnpliktslinje enligl dagens system saknas bör enligl förbunden sådan lämplig utbildning skapas. Detta gäller exempelvis inom flygvapnet.

Förbunden anger alt de inte kan acceptera att aspiranter vid visad oförmåga skall kunna skiljas från utbildningen utan ansvar för försvaret. Aspiranternas anställningsförhållanden måste enligt förbunden regleras så att deras anställningstrygghet inle åsidosätts.

1 motsats till överbefälhavaren anser förbunden att 3-6 månaders förber-dande yrkesofficersutbildning är tillräcklig tid för att alla yrkesbefälsaspiranter skall nå motsvarande nivå som kompanibefälsvärnpliktiga, dvs. plutonchefsnivå i krigsorganisationen.

Vidare erinras om att principutkastet fömtsätter att kompletteringsutbildning i allmänna ämnen skall genomgås i det allmänna utbildningsväsendet med skolöverstyrelsen som huvudman. Förbunden anger sig inte kunna

Prop. 1977/78:24 26

godta överbefälhavarens motiv för att behålla inomverksutbildning i allmänna ämnen.

Vad gäller den grundläggande yrkesbefälsulbildningen kan det enligt förbunden vara möjligt att, om detta behövs av organisatoriska eller andra skäl, ha kvar yrkesofficersskola 2 i stället för att föra över vissa delar av denna skola till yrkesofficersskola 1 och vissa delar lill yrkesofficersskola 3. Yrkesofficersskola 2 skulle i så fall vara obligalorisk för alla och genomgås senast fem år efter yrkesofficersskola 1.

Förbunden anser sig inte kunna godta överbefälhavarens förslag till målsättning för yrkesofficerskola 1.

Rörande principer för urval kan förbunden inte acceptera direkturval till kompanichefsnivå och högre. Det framhålls också att praktisk tjänstgöring efter yrkesofficersskola 1 är nödvändig för att de teoretiska kunskaperna skall befästas. Vidare anger förbunden att den enskilde skall ha möjlighet att återkomma med ansökan om urval vid flera tillfällen och inte vara stängd från urval vid senare tidpunkt om första erbjudandel om urval av personliga skäl inte har kunnat antas.

Beträffande yrkesofficersskola 3 anger förbunden alt utbildningen till nivå 5/III bör vara första urvalssteget för dem som skall gå vidare i organisationen. Principen om det successiva urvalet bör vidare enligt förbunden gälla från varje nivå lill närmast högre med den utbildning och erfarenhet som behövs för den högre nivån.

Vad gäller övrig utbildning framhåller förbunden bl. a. att de yrkesofficerare som inte kommer i fråga för urval till yrkesofficersskola 3 bör fö en obligatorisk vidareutbildning vid 35-40 årsåldern för både freds- och krigsuppgifter. Utbildningen för fredsuppgiftema bör inriktas på administrativa uppgifter, lednings- och planläggningsuppgifter, förvaltningstjänst m. m. samt för krigsuppgifter inom underhållstjänsten. Nämnda utbildning lill stabs- och förvaltningstiänst bör vidare enligl förbunden vara upplagd så alt det finns möjlighet att efter en "gmndutbildning" i stabs- och förvaltningstiänst senare fö urval och vidareutbildning till högre nivåer inom denna.

SOF behandlar i sitt yttrande främsl de problem som förbundet anser sig närmast ha att bevaka, nämligen utbildningen till nivåerna l/I-II enligt överbefälhavarens förslag. Förbundet anger härvid alt detta sker helt på gmndval av de krav på en ny befälsstrukiur som de tre befälsförbunden gemensamt fört fram.

Förbundet delar överbefälhavarens uppfattning att en ny befälsstruktur skall syfta till att bättre tillgodose försvarsmaktens behov av yrkesbefäl i krigs- och fredsorganisationen samt till att bättre tillgodose de anställdas krav på stimulerande arbetsuppgifter och möjligheter till personlig utveckling i yrket. Förbundel grundar sitt ställningstagande på bl. a. följande omständigheter. Utbildning och ledning av försvarets personal blir alll mer betydelsefull för krigsförbandens effekt i krig. Försvarets yrkesbefäl måste därför ha en högre och jämnare kvalitet än som nu är fallet. Gemensam utbildning lill

Prop.1977/78:24 27

stamofficer är möjlig och lämplig om målet förden obligatoriska utbildningen höjs och varje stamofficer ges utvecklingsmöjligheter. Högre krav och bättre möjligheter till utveckling inom yrket är nödvändiga förutsättningar i en struktur med gemensam yrkesutbildning för att rekryteringen av stamofficerare som är lämpade för utbildning till chefer skall bli tillfredsställande.

Enligt förbundets uppfattning har de förhållanden som bör styra uppläggningen av utbildningen i en ny befälsstmktur inte blivit tillräckligt ingående studerade under arbetet med en ny befölsstmktur. Efiersom befälsordningsfrågan är av så stor betydelse för försvaret under en mycket lång tid bör principbeslut inte fattas förrän hösten 1977.

De kostnadsökningar som överbefälhavaren anser att en ny befälsstruktur kan komma att medföra kan enligt förbundets uppfattning starkt sättas i fråga. Förbundet anser att följderna av en kvalitetshöjning hos stamoffice-rama noga borde bedömas. Bl. a. borde härvid övervägas om inte ökade kostnader kan vara motiverade för all nå bättre resultat i utbildningen av krigsförbanden. Det är enligt förbundet inte osannolikt att skickligare utbildningsbeföl kan motverka de negativa effekterna av den nu förkortade gmndutbildningen för vämpliktiga.

SOF konstaterar vidare alt den anställda militära personalens kvalitet och kvantitet är faktorer som kan påverka personalkostnaderna. En ökning av personalkostnaderna kan tvinga till reduceringar inom materielområdet. I ett trängt ekonomiskt läge kan en avvägning därför vara svår. Vid en sådan måste dock beaktas att det nu inte råder balans mellan ambitioner och resurser i försvarets utbildningsverksamhet.

Beiräffande de ekonomiska faktorer som påverkar den framtida befäls-strukturen anser förbundet sammanfattningsvis följande. En mer ingående avvägning mellan kvalitet och kvantitet bör göras. Därvid bör personalfaktorns allt större betydelse för försvarsmaktens effektivitet i krig och fred beaktas. Om en enhetlig befälsstmktur skall införas bör vidare fler uppgifier av mtinkaraktär än enligt överbefälhavarens personalplan föras över lill värnpliktigt beföl i krigsorganisationen och i fredsorganisationen till värnpliktiga under grundutbildning. Utgångspunkten för övervägandena om kvalitet och kvantitet bör vara gällande befälsstater och förslag från marinens och flygvapnets befölsutredningar.

Beträffande överbefälhavarens synpunkter i fråga om en ny befälsstruktur framför SOF bl. a. följande synpunkter.

Arbetsuppgifterna i fred och krig för de stamofficerare, som inte för urvalsbefattningar, påverkar på ett avgörande sätt möjligheterna att rekrytera lämpliga personer till chefsbefattningar. Dessa arbetsuppgifter bestämmer utformningen aV den obligatoriska utbildning som är gemensam för alla stamofficerare vid viss utbildningslinje samt tidpunkten för och tempot i utbildningen mot urvalstjänst. Stor hänsyn måste enligt förbundel tas till försvarsgrenarnas särskilda förhållanden. Kravet på enhetlighet får inte drivas så långt att stmkturen blir olämplig för någon försvarsgren.

Prop.1977/78:24 28

Den nivåindelning av befattningarna i krigsorganisationen, som överbefälhavaren grundar sitt förslag på, har enligt förbundet vissa brister. Behovet av att nivåindela fredsorganisalionens befattningar kan starkt sättas i fråga. Förbundet anser att nivåsystemen inle får styra utformningen av en ny befälsstruktur i så hög grad som i överbefälhavarens förslag. Variationer i t. ex. skolornas mål och längd måsle vara möjliga mellan försvarsgrenarna.

SOF anser att skilda problem föreligger för systembunden personal och icke systembunden personal. Målen för den obligatoriska utbildningen av dessa två stamofficersgmpper torde därför inte kunna bli lika. Även inom försvarsgrenarna kan det därför bli nödvändigt att godta olika utbildningsmål.

Beträffande systembunden personal är SOF med hänsyn till redovisat behov av slamofficerare på iroppchefsnivå berett att godta att målet för yrkesofficersskola 1 begränsas till denna nivå. Befattningarna på troppchefsnivån bör främst vara passagebefattningar.

Förbundet anser vidare att man vid en obligatorisk yrkesofficersskola 2 så snart som möjligt efter yrkesofficersskola 1 (högst 5 år) bör ge det systembundna stambefälet en bredare ledarskaps- och lärarutbildning, som ger teoretisk kompetens för nivå 6/IV. Därmed skapas större möjligheter för den enskilde att fortsätta utbildningen mot mer kvalificerade befattningar. Samtidigt ökar också möjligheterna att mer flexibelt utnyttia de stamofficerare som inte vidareutbildas.

När det gäller den i eke systembundna personalen ,dvs. främst all arméns personal, som har en utbildarroll är det enligt förbundets uppfattning oundgängligen nödvändigt med en markerad höjning av mini-mikvaliteten. Då behovet av stamofficerare på troppchefsnivå vid armén inte i så hög grad är beroende av uppgiftens svårighet som av det allmänna önskemålet att ha stamofficerare vid varje kompani, synes det inte vara motiverat att begränsa utbildningsmålet vid yrkesofficersskola 1 till nivå 7. SOF anser att starka skäl talar för att alla icke systembundna stamofficerare inom ramen för yrkesofficersskola 1 fSr teoretisk kompetens för nivå 6. En uppdelning av de stamofficerare som verkar inom utbildningsplutonens ram i tre nivåer är enligt förbundet redan i dag olämplig. Redan efter yrkesofficersskola 1 bör alla icke systembundna stamofficerare ha utbildats till kvalificerade utbildare (IV-V).

En senare utbildning vid yrkesofficersskola 3 eller vid specialkurs, som ger motsvarande utbildning för befattning på plulonchefsnivån i fred, bör vara obligatorisk om ulbildningsledarna skall få den kvalitet som behövs. Alla stamofficerare bör med sådan ulbildning kunna fö kvalificerade och omväxlande uppgifter i fred. Detta är enligt förbundets uppfattning en förutsättning för att det militära utbildaryrket skall få tillräcklig rekryteringskraft.

Förbundet anser att man trots dessa skillnader mellan systembunden och icke systembunden personal får ett i stort sett enhetligt system för försvaret.

Prop.1977/78:24 29

Delta sker främst genom att utbildningen till stamofficer är gemensam inom tmppslag och utbildningslinje samt att möjlighelen för fortsatt utveckling inom systemet finns inom alla försvarsgrenar.

Rörande antagning av aspiranter erinrar SOF om att överbefälhavaren har angett att behörighetskraven för stamofficersutbildningen i vissa fall inle behöver vara uppfyllda förrän efter yrkesofficersskola 1. Förbundet anser att en väsentlig, positiv rekryteringsfaktor är att behörighetskraven för tillträde lill stamofficersuibildningen är likvärdiga med de krav som ställs för annan utbildning mot uppgifter inom det civila samhället av samma kvalitet som slamofficerens. Allmän behörighet och vissa särskilda förkunskaper måsle därför i princip vara grunden för slutlig aspirantantagning.

Förbundet kan inte godta att myndigheterna antar stamofficersaspiranier med en medveten avsikt att få en differentierad kvalitet. Vid antagningen bör en uttalad strävan vara att få så dugliga sökande som möjligt. En lämplig kvalitetsmässig spridning kommer ändå att erhållas.

Vidareutbildningen kan enligt SOF genomföras med ett första steg efter något år som stamofficer om utbildningsmålen för yrkesofficersskola I beskrivs som befälsförbunden gemensamt har angett.

Behörighetskraven för tillträde till yrkesofficersskolorna 3-5 bör enligt förbundet vara minst de samma som nu. Utbildningen vid yrkesofficersskolorna 4 och 5 bör genomföras senast vid samma tidpunkt som i dagens system. Eftersom befälsstrukturen omfattar successiv utbildning till närmast högre nivå, är detta enligt förbundets uppfattning nödvändigt för att inte personer som är dugliga och ser fram emot mer ansvarsfulla arbetsuppgifter skall lämna yrket.

SOF framhåller avslutningsvis att man inte har haft möjlighel alt i detalj granska de behovsberäkningar som ligger till grund rör myndigheternas förslag. Förbundet uppfattar det dock som om dessa förslag innebär dels en stark differentiering av kvalitetskraven mellan olika grupper av stamofficerare, dels ett bibehållande av dagens kvalitetsnivåer i slott.

Dessa ingångsvärden strider mot förbundets gmndsyn och är enligt förbundets mening omöjliga alt förena med en långigående enhetlighet inom befälsordningen. Kravei på hög kvalitet och ökad homogenitet inom stambefälskåren är enligt förbundet en grundförutsättning för en hell enhetlig befölsordning. Kan detta krav inte upprätthållas, måste antagning och utbildning av befälet måldifferentieras.

Om myndigheternas förslag godlas av statsmakterna, måsle detta enligt förbundets bestämda uppfattning innebära, alt antagningskrav och utbildningsgångar differentieras och tidigt inriktas mot i första hand två linjer.

Reservofficerarnas centralorganisation anför i sitt yttrande bl. a. att vissa av befattningarna på bataljonschefsnivå och högre nivåer i krigsorganisationen inte är sådana att de måste besättas med stambefäl, vilket överbefälhavaren anger i sin personalutredning. Centralorganisationen anför vidare att det av överbefälhavarens ulredning synes framgå att man inle har pröval reservoffi-

Prop.1977/78:24 30

cerarnas förmåga att - i kraft av sin totala kompetens som till stor del förvärvats genom civil utbildning och verksamhet - besätta mer kvalificerade befattningar i krigsorganisationen. Centralorganisationen anser att man bör kartlägga de civila utbildningar och verksamheter som med mer eller mindre omfattande kompletterande militärutbildning kan utnyttjas i krigsorganisationen.

1 anslutning till överbefölhavarens uttalanden om att en eventuell markering av stambefälets särskilda kompetens för varje aktuell nivå kan behöva övervägas framhåller centralorganisationen att uppgifterna i krigsorganisationen enligt dess uppfattning skall vara styrande för tjänsteställningen. Befäl på samma nivå med likartade uppgifter skall ha samma tiänstegrad och inbördes tjänsteställning. Organisationen motsätter sig i och för sig inte att man överväger om personal med särskild kompetens som utbildare eller fackman av betydelse för den militära uppgiften bör få detta markerat på uniformen. Centralorganisationen ifrågasätter dock starkt behovet och nyttan av sådana markeringar. Om dessa införs förutsätter organisationen att all personal skall omfattas härav och att markeringarna skall avse såväl civil som militär utbildning och kompelens av betydelse för tiänsten.

7 Föredraganden 7.1 Inledning

Svensk säkerhetspolitik syftar till alt genom alliansfrihet i fred kunna upprätthålla neutralitet i krig. Denna politik stöds av ett väl uppbyggt och förberett totalförsvar.

Vårt försvar måste vara så starkt all vi gör trovärdigt för omvärlden att vi kan, vill och skall försvara oss. Om vårt land utsätts för angrepp, skall försvarsmakten möta detta och i det längsta förhindra att angriparen får fast fot på svensk mark. I varje del av landet skall bjudas segl motstånd, om så erfordras även i form av det fria kriget. Liksom hittills bör det militära försvaret gmndas på allmän värnplikt. Endast därigenom kan krigsorganisationen ges en bredd som svarar mot vårt försvars uppgifter.

Genom värnpliktssystemet blir försvaret en hela folkets angelägenhet och en naturiig del av samhället. Vämpliktssystemet innebär också att de värdefulla personliga resurser av skilda slag, bl. a. i fråga om civil utbildning samt yrkes- och livserfarenhet, som finns hos de värnpliktiga, tas till vara och kommer krigsorganisationen till godo.

Värnpliktssystemet är således en naturlig rekryteringsbas för befälet i vår försvarsmakt. Det bestämmer därigenom också i hög grad hur befälet skall utbildas och hur uppgifterna mellan värnpliktsbefal, reservbefäl och yrkesbefäl skall fördelas. Jag finner det därför vara självklart att den militäre yrkesmannen skall ha god kännedom om de värnpliktigas villkor. Han måste

Prop.1977/78:24 31

vara rekryterad ur de värnpliktigas led och ha fullgjort sin grundläggande militära utbildning som värnpliktig.

Krigsorganisationens behov av befäl måste med hänsyn till organisationens omfattning och av ekonomiska skäl till övervägande del tillgodoses med värnpliktigt beföl och reservbefäl. Inslaget av yrkesbefäl blir därför procentuellt litet. Yrkesbefälel måste i krigsorganisationen i första hand avses för befattningar som kräver längre utbildning samt större erfarenhet och rutin än vad reserv- och värnpliktsbefälet kan få.

Försvarsmaktens fredsorganisation är i princip en konsekvens av krigsorganisationen. Verksamheten omfattar utbildning av värnpliktiga och anställda, mobiliserings- och krigsplanläggning, anskaffning av materiel samt vård och underhåll av denna, administration, studieverksamhet, forskning och vidareutveckling m. m. För dessa uppgifter inom fredsorganisationen måste finnas ett tillräckligt antal ständigt tiänstgörande yrkesbefäl.

Antalet yrkesbefäl bestäms således dels av del krigsorganisatoriska behovet, dels av fredsverksamhetens behov av kvalificerade yrkesmän. Om det antal som oundgängligen behövs för krigsorganisationen är större än vad som krävs för fredsorganisationen utnyttjas reservstatsinstitutionen.

Som jag redan har anfört måste rekryteringen av yrkesanställt befäl grundas på de förutsättningar som värnpliktssystemet ger. Tillgången inom varje åldersklass på värnpliktiga som är lämpliga att fungera som befäl, deras skolunderbyggnad elc. är härvid ofrånkomliga grundvärden. Vid urvalet för yrkesbefälsutbildning från en åldersklass måste hänsyn las lill dessa förhållanden men också lill de krav som de olika befälsuppgifterna släller.

Utbildningen av all personal måste inriktas på alt skapa stridsdugliga förband. För alt nå detta mål krävs att yrkesbefälet tas i anspråk för sådana uppgifter i krigsorganisationen där dess fackkunnande, yrkeserfarenhet och möjligheter till omedelbara insalser vid mobilisering ger största möjliga effekt. Av yrkesbefälet krävs också förmåga att genomföra en realistisk utbildning av värnpliktiga och anställda under grundutbildning och repetitionsutbildning. Inom ramen för sin utbildning och praktiska tiänst skall yrkesbefälet också tiänstgöra vid krigsorganiserade förband i egen krigsbefattning i minst samma omfattning som övrig personal. Krav på fysisk uthållighet och prestationsförmåga måste därför ställas på alll yrkesbefäl. Åldersgränserna för tiänstbarhet måste anpassas till befattningarnas krav på fysisk och psykisk förmåga.

Statsmakterna beslutade år 1960 (prop. 1960:109, SU 1960:113, rskr 1960:290) om principer för en ny befälsordning inom armén. Besluten grundades på förslag av 1954 års befälsutredning och innebar bl. a. en allmän höjning av yrkesbefälels kompetens. Genom utökad obligatorisk ulbildning skulle personalen kunna användas i mer kvalificerade befattningar i organisationen. Genom beslulel preciserades också uppgifterna för arméns nuvarande tre befälskårer. För att söka nå överensstämmelse mellan försvarsgrenarna tillsattes sedermera särskilda utredningar med uppgift att se över

Prop.1977/78:24 32

befälssystemen vid marinen och flygvapnet. År 1972 infördes, bl. a. som en konsekvens av arméns nya befälsordning, ett nytt tjänsteslällningssyslem för försvarsmakten.

Efter hand visade det sig nödvändigl alt förnya och vidareutveckla 1960 års befälsordningsprinciper. Fördetta arbete fick år 1971 en särskild arbetsgrupp inom försvarsdepartementet i uppgift alt la fram principunderlag för beslut om en ny befälsordning för försvarsmakten. Gmppen överlämnade år 1972 till departementschefen en promemoria om principiella utgångsvärden för befälsstrukturen inom försvaret m. m. Yttranden över promemorian avgavs sedermera av överbefälhavaren, personalorganisationer m. fl. Promemorian lades härefter till grund för proposition till riksdagen (prop. 1973:128).

Genom riksdagens beslut år 1973 (prop. 1973:128, FöU 1973:23, rskr 1973:309) togs ett viktigt steg mot en ny, gemensam befälsordning för hela del militära försvaret. Sedan dess har ett omfattande arbete bedrivits för att omsätta 1973 års principbeslut till en praktiskt fungerande befälsordning. Detta arbete har bl. a. visat att den i beslutet skisserade idealslmkiuren i princip kan grundas på en gemensam gmndläggande yrkesbefälsutbildning till chef, fackman och utbildare efter fullgjord grundutbildning som värnpliktig. Urval till vidareutbildning i yrkeskarriären kan ske så att alla har i princip samma möjligheter att efter sina förulsättningar efter hand kunna fö alltmer kvalificerade uppgifter i krigs- och fredsorganisationen. En höjning av yrkesbefälets standard på den grundläggande nivån har visat sig nödvändig. Detta gäller även personal i teknisk tiänst. Det har också bestyrkts att huvuddelen av den f n. civilmilitära yrkespersonalen i framliden bör vara militär yrkespersonal och utbildas för sina uppgifier på i princip samma sätt som övrig militär yrkespersonal.

Dessutom har arbetet visal all värnplikts- och reservbefälets förhållanden i princip måste behandlas samtidigt med yrkesbefälets inom ramen för en ny befälsordning.

Ännu återstår åtskilligt planläggnings- och detaljarbete innan rekrytering och ulbildning enligt den nya befälsordningen kan påbörjas. Jag finner det därför angelägel att här beskriva det nya systemet så utföriigt all redovisningen kan ligga till grund för det fortsatta arbete som behövs för att den nya ordningen skall kunna börja genomföras under programplaneperioden 1978/ 79-1982/83.

Jag kommer här att till slörsia delen behandla frågor om yrkesbefälels framtida förhållanden. Jag delar emellertid, som jag nyss har framhållit, den uppfattning som tidigare har uttalats av bl. a. riksdagen att frågor rörande en ny ordning för yrkesbefälet måste ses som en del av ett system, där värnpliklsförsvarels behov av värnpliktigt befäl, reservbefäl och yrkesbefäl får en samlad, samtidig och logiskt sammanhängande lösning. Befälsordningen i vad avser yrkesbefälet måste därvid bygga på och fortlöpande anpassas till värnpliktssysiemets fömtsättningar och utformning.

För värnplikts- och reservbefäl finns del enligl min mening inte anledning

Prop. 1977/78:24 33

att nu förutsätta några principiella förändringar. Som tidigare framgått har nämligen uppgifter och ulbildning för värnplikts- och reservbefäl nyligen varil föremål för översyner och reformer. Utbildningen av yrkesbefälet måsle självfallet tid efter annan anpassas till de förändringar av värnpliktsutbildningen som kan bli aktuella. Sådana anpassningar påverkar dock inte principerna för en ny befälsordning för yrkesbefälet.

Möjligheterna att samordna reservbefälets och yrkesbefälets utbildning efter den gemensamma grundutbildningen bör självfallet tas till vara. Jag återkommer till delta i del följande.

Värnplikts- och reservbefäl utbildas för uppgifter i krigsorganisationen. Yrkesbefälels utbildning avser uppgifter i både krigs- och fredsorganisationen. Det ärenligt min mening väsentligt att yrkesbefälet så tidigt som möjligt utbildas för sina uppgifier i fredsorganisationen.

Jag har utgått från att det i krigsorganisationen behövs yrkesbefäl på alla nivåer fr. o. m. troppchefsnivån. Det finns vidare ett starkt samband mellan befälets uppgifter i krigs- resp. fredsorganisationen som motiverar alt utbildningen i olika steg konsekvent drivs parallellt för såväl krigs- som fredsuppgifter.

Alll yrkesbefäl måste i den nya befälsordningen kunna lösa huvuduppgifterna att vara chef, fackman och utbildare. Chefsutbildningen har central betydelse. Chefer på alla nivåer skall förberedas dels för att föra befäl över krigsförband eller delar av dessa, dels för att vara ledare i fredsorganisationen. Chefsutbildningen skall ge förmåga att välja och utöva rätt ledarskap gmndat på gott föredöme, förtroende och god personalbehandling.

Gediget fackkunnande behövs som grund både för chefsutövningen i krig och för utbildningsverksamheten. Särskill bör befälets personliga färdigheter uppmärksammas och tidigt befästas.

Utbildaruppgiften är för allt yrkesbefäl den primära uppgiften i fredsarbetet och för merparten av befälet huvuduppgiften.

Omfattningen av yrkesbefälels ulbildning för de tre uppgifterna måsle självfallel avvägas mol innebörden av krigs- och fredsuppgifterna på varje nivå. Olika avvägningar måste också göras med hänsyn till de skilda behoven inom försvarsgrenarnas organisalion.

Den civilmilitära personalen har viktiga uppgifter i krigsorganisationen och skall föra befäl över värnpliktiga i såväl krigs- som fredsorganisationen. Stort behov finns av dess medverkan i utbildningsverksamheten. Jag anser därför att huvuddelen av de uppgifter som de civilmiliiära grupperna f n. har i det nya systemet bör lösas av militär personal som har utbildats för dessa fackuppgifter och dessutom för chefs- och uibildaruppgifterna på samma sätt som övrigt yrkesbefäl.

Efler förslag av min företrädare beslöt regeringen i febmari 1975 all tillkalla en särskild beredning (Fö 1975:01) för att föra det påbörjade arbetet med att skapa möjligheter för kvinnor att fö befälsanställning inom del militära försvaret vidare. Även jaganser att det ärangeläget att kvinnor får möjlighet

3 Riksdagen 1977/78. I sand. Nr 24

Prop. 1977/78:24 34

att bli yrkesbefäl. Denna beredning har därför av mig i december 1976 fått vissa tilläggsdirektiv. Beredningen lämnade i juni 1977 betänkandet (SOU 1977:26) Kvinnan och försvarels yrken. Beredningens belänkande är f n. efter remissbehandling under handläggning i försvarsdepartementet. I avvaktan på att detta arbete blir slutfört ärjag inte beredd att nu ta ställning till beredningens förslag. En framtida rekrytering och utbildning av kvinnor för anställning som yrkesbefäl bör dock i allt väsentligt följa de principer som anges för den nya hiefälsordningen.

7.2 Befälspersonalens uppgifter i krigs- och fredsorganisationen

Som underiag för överväganden om befälsstrukturen i stort och om rekrytering och ulbildning av de olika personalkategorierna har ell omfattande material efter hand ställts samman av överbefälhavaren och försvarsgren scheferna. Underlaget har redovisats senast genom Överbefälhavarens personalutredning 1976. Redovisningen anger det totala behovet av befäl på troppchefsnivån och högre nivåer i krigsorganisationen mot slutet av 1980-talet till närmare 100 000 man, nämligen

ca 53 000 på iroppchefsnivå,

ca 22 000 på plutonchefsnivå,

ca 15 000 på kompanichefsnivå samt

ca   4 000 på bataljonschefsnivå och högre nivåer.

Drygt 4 000 av befattningarna på troppchefsnivån kräver enligt redovisningen sådant yrkeskunnande att endast yrkesbefäl bör komma i fråga. På plutonchefsnivån behövs ca 7 500 yrkesbefäl, medan huvuddelen av uppgifterna på denna nivå skall lösas av värnpliktsbeföl.

På kompanichefsnivån krävs drygt 6 000 yrkesofficerare i krigsorganisationen. För övriga befattningar på denna nivå används reservofficerare. Värnpliktiga officerare kan endast i undantagsfall utnyttjas för uppgifter på denna nivå.

På bataljonschefsnivån och högre nivåer är kraven på yrkeskunnande sådana att i huvudsak endast yrkesofficerare kommer i fråga. Ett visst antal reservofficerare och officerare ur väg- och vattenbyggnadskåren utnyttjas dock f n. för uppgifter på denna nivå.

Jag finner att överbefälhavarens redovisning i personalutredningen av krigsorganisationens befälsbehov och den principiella fördelningen av uppgifter på olika kompetensnivåer för värnpliktigt befäl, reservbefäl och yrkesbefäl i allt väsentligt kan ligga lill grund förden nya befälsordningen. Jag delar också överbefälhavarens uppfattning att tillgången på yrkesbefäl i åldersskiktet 23-45 år har stor betydelse för krigsorganisationens effekt. Enligt min mening bör särskilt lämpade reservofficerare kunna utnytyas på bataljonschefsnivån i större omfattning än som sker f n. Jag kommer i del följande att föreslå åtgärder i detta syfte. Som tidigare har framgått har

Prop.1977/78:24 35

överbefälhavaren förutsatt att ett stort antal uppgifter för yrkesbefal i krigsorganisationen omvärderas. Enligt hittillsvarande ordning sätts ca 50 % av yrkesbefälet in på uppgifter på gruppchefs- och troppchefsnivåerna. 1 överbefälhavarens underlag utgår i krigsorganisationen alla uppgifter för yrkesbefäl på gruppchefsnivån medan huvuddelen av uppgifterna för yrkesbefäl på troppchefsnivån höjs lill plulonchefsnivån. Jag anseratt dessa förändringar är betydelsefulla och nödvändiga.

Som jag i andra sammanhang har framhållil har reservbefäl och värnpliktigt kompanibeföl stor betydelse i krigsorganisationen. Tillgången på sådan personal är emellertid f n. otillräcklig, främst inom armén. Som jag också lidigare har framhållit anser jag det nödvändigl att rekryteringen härvidlag förbättras. Genom riksdagens beslut år 1976 (prop. 1975/76:199, FöU 1975/76:38, rskr 1975/76:374) har inom armén öppnats möjlighet att ta ut vämpliktiga för obligatorisk utbildning till militär befattning för kompanibefäl. Åtgärden syftar till att snabbt förbättra tillgången på värnpliktiga plutonchefer för arméns krigsorganisation. Härigenom torde också bättre möjligheter till rekrytering för utbildning till reservofficer vid armén komma att skapas. Till frågan om alt ytteriigare förbättra denna rekrytering kommer jag tillbaka i det följande.

Även överbefölhavarens redovisning av befälsbehovet i fredsorganisationen finner jag vara väl ägnad att ligga lill grund för utformningen av den nya befälsordningen beträffande befälsstrukluren i stort samt rekrytering av och utbildningsgångar för yrkesbefäl.

Somjag tidigare framhållil har huvuddelen av den civilmilitära personalen så viktiga befäls- och utbildningsuppgifter i såväl krigs- som fredsorganisationen att den i fortsättningen bör vara militär personal och utbildas för samma fackuppgifter som tidigare men dessutom för chefs- och utbildarupp-gifter på samma sätt som övrigt yrkesbefäl. Delta gäller arméingenjörer samt arméns mästare och tekniker, mariningenjörer linje G (gymnasieingenjörer) samt mästare, tekniker och floltiljpoliser vid flygvapnet. Denna personal bör i allt väsentligt följa samma villkor beträffande rekrytering och utbildning som yrkesbefälel i övrigt. En vidareutbildning till uppgifier som f n. fullgörs av arméingenjörer och mariningenjörer linje G bör införas för militär personal i teknisk tiänst.

Flygvapnets ingenjörer, en del av marinens och vissa av arméns ingenjörer är f n. högskoleutbildade. Dessa högskoleingenjörers framtida villkor beträffande rekrytering och utbildning bör närmare utredas. Härvid bör särskilt studeras möjligheterna till rekrytering genom vidareulbildning av militär personal i teknisk ijänst och eventuell samordning av sådan utbildning med den som tekniskt utbildade stabsofficerare genomgår. Övriga civilmilitära grupper, dvs. läkare, veterinärer, tandläkare och meteorologer, berörs i princip inte av befälsordningsreformen. Särskilt beslut har redan fattats beträflande trafikledare (prop. 1975:81, TU 1975:16, rskr 1975:197).

Frågan om den allmänmilitära utbildningen för flygvapnets markpersonal

Prop.1977/78:24 36

har behandlats av militära tiänslgöringsåldersutredningen (SOU 1973:34). Utredningen har föreslagit att uppgifterna att leda denna utbildning fördelas på allt yrkesbefäl i marktiänst vid flygvapnet samt all kategorin tmpputbildare efter hand avvecklas.

Jag finner det vara angelägel att markpersonalen inom flygvapnet i större utsträckning än f n. deltar i och har ansvar för den allmänmilitära utbildningen av värnpliktiga. Detta anserjag vara en självklar uppgift för allt yrkesbefäl inom flygvapnet utom flygförarpersonalen liksom för allt övrigt yrkesbefäl inom det militära försvaret.

Överbefälhavaren har beräknat att det på sikl behövs ungefär 21 500 yrkesbefäl. Antalet yrkesbefal uppgårår 1977 till drygl 20 000. Med hänsyn till nödvändigheten att begränsa personalkostnaderna ärjag inte beredd alt förorda en sådan utökning av antalet yrkesbefäl som förutsätts i överbefälhavarens beräkningar. Del är därför nödvändigl all utnyttja reservbefäl och värnpliktigt befäl i krigsorganisationen i slörre omfattning än vad överbefälhavaren har utgåit från. Antalet anställda i fredsorganisationen lorde få bestämmas i samband med organisationsutredningar etc. Självfallet måste del antalsmässiga behovei av yrkesbefäl fortlöpande prövas med hänsyn till utvecklingen på skilda områden, exempelvis förändringar av krigs- eller fredsorganisationen, arbetstiden för anställda och värnpliktsulbildningen. Antalet yrkesbefäl i organisationen får alltså inte ses som ett statiskt behov utan måsle för varje lillfälle bedömas med hänsyn till den rådande situationen.

7.3 Yrkesbefäl 7.3.1 Bakgrund

Som bakgrund lill den efterföljande mera utförliga redovisningen vill jag särskill framhålla följande.

Den nya ordningen innebär en gemensam gmndläggande yrkesutbildning för allt yrkesbefäl till en gemensam försia uppgiflsnivå i yrket oavsell vilka uppgifter som efter hand skall lösas av den enskilde. Denna ordning lorde f n. vara unik inom den statliga verksamheien och väl svara mol de allmänna principer som slatsmaklerna har lagt fast för utbildningsväsendet i slort.

Stor bredd vid rekryteringen är viktig. Del är nödvändigt att kunna rekrytera yrkesbefäl från alla kategorier av befälsutbildade värnpliktiga. Allt blivande yrkesbefäl skall gå genom gmndutbildning som vämpliktiga tillsammans med övriga värnpliktiga. Det vanliga bör vara att vämpliktiga med intresse för officersyrket anmäler detta i samband med inskrivningen eller vid en fastställd, senasle tidpunkt före inryckningen. Anmälan bör dock också kunna ske under och efter grundutbildningen.

Allmän behörighet enligt högskoleförordningen (1977:263, ändrad senast 1977:1054) jämte vissa särskilda förkunskaper skall ulgöra behörighetskrav

Prop. 1977/78:24 37

för tillträde till den gemensamma grundläggande officersutbildningen. Utbildning till yrkesofficer är därför att jämställa med högskoleutbildning.

Den grundläggande officersutbildningen skall baseras på grundutbildningen genom värnplikten och i förekommande fall inledas med en förberedande officersskola för att ge elever från skilda värnpliktskategorier i största möjliga utsträckning gemensamma militära kunskaper och färdigheter.

Målet förden grundläggande yrkesutbildningen skall vara att ge yrkesbefälet kompetens att i krigsorganisationen inneha yrkesbefälsbefattningar på troppchefsnivån och att i fredsorganisationen tjänstgöra antingen som utbildare vid pluton eller motsvarande enhel eller som delsystemledare eller tekniker.

Utbildningen bör vara tvåårig och bestå av en skolmässig del om ca tolv månader och en del med handledd, praktisk yrkesijänslgöring.

Utbildningen bör ske vid skolor (under del förberedande arbetet inom försvarsdepartementet benämnda YOS l)som är gemensamma förtruppslag (moisvarande). Skolorna bör kallas officershögskolor med i varje särskill fall lämpligt prefix, t. ex. infanleriofficershögskolan. Fortsatt undersökning för visa om någon officershögskola i teknisk tiänst behövs vid armén.

Under den förberedande officersskolan bör aspiranterna i princip fö värnpliktsförmåner. Samma förhållande bör gälla för dem som inhämtar kompletterande kunskaper i allmänna ämnen före utbildningen vid officershögskolan. Under utbildningen vid officershögskolan bör aspiranterna däremot vara anställda genom tidsbegränsat förordnande.

Allt yrkesbefal vidareutbildas till befattningar för yrkesbefäl på pluton
chefsnivån i krigsorganisationen och till kvalificerade utbildare vid pluton
(plutonchefs ställföreträdare), kvalificerade delsystemledare eller tekniker i
fredsorganisationen. Utbildningen sker vid tidpunkter som inom försvars
grenarna anpassas lill de organisatoriska behoven och börjar för ftertalet
tidigast ett år efter den grundläggande officersutbildningens slut. Utbild
ningen sker på två kurser, en allmän kurs som även utgör grund för
kommande vidareutbildning till kompanichefs- och bataljonschefsnivåerna i
krigsorganisationen och en specialistkurs,somgerspecialutbildning förändra
kvalificerade uppgifter i krigs- eller fredsorganisationen. Specialistkursen,
som förutsätter att eleverna har ingående yrkeserfarenhet, lorde i regel böra
genomgås tidigast efter fem års tjänstgöring efler officershögskolans slut.
Den pedagogiska och allmänorienterande utbildningen har i princip samma
mål på de båda kurserna. Utbildningen bör för allmänna kursen omfalta ca
tolv månader- vid marinen kortare tid och i teknisk tjänst vid flygvapnet ca
18 månader-och för specialistkursen preliminärt ca sex månader. Kurserna
bör kallas krigshögskolans (YOS 2) allmänna kurs resp. specialistkurs med i
varje särskilt fall lämpligt prefix. ,

Det är enligt min mening angeläget alt försvarsmtens behov av förhållandevis unga officerare på vissa högre befattningar i krigsorganisa-

Prop. 1977/78:24 38

tionen säkerställs. De som tidigt visar goda förutsättningar för en snabb karriär bör därför beredas möjlighel att förhållandevis snabbt gå genom utbildning som kvalificerar för högre befattningar. En sådan ordning verkar också rekryteringsfrämjande. Vidareutbildning mot kompanichefsnivån och högre nivåer i krigsorganisationen skall därför kunna ske så tidigt som möjligt efter den gmndläggande officersutbildningens slut. För officerare inom samma årskull skall emellertid möjlighetema till sådan vidareutbildning också kunna sträckas ut under relativt lång tid så alt hänsyn kan las till individuell utveckling och visad praktisk duglighet. Jag vill i detta sammanhang betona betydelsen av en noggrann personalplanering från arbetsgivarens sida och förtroendefulla samtal mellan arbetsgivare och arbetstagare i syfte att tidigt och efter hand klargöra individens förutsättningar för olika former av tjänstgöring och karriär. Den inriktning som är ett resultat av sådana överväganden och samtal skall självfallel kunna ändras med ledning av efter hand uppnådda resultat av utbildningen och visad förmåga att i praktisk tjänst omsätta kunskaperna.

Mål, innehåll och uppläggning av nuvarande tmppslagsskolor och vapen-officerskurser samt militärhögskolans allmänna och högre kurser är i huvudsak lämpliga. Utbildningen vid dessa skolor och kurser bör därför bedrivas i nuvarande former med de justeringar som kan bli aktuella med hänsyn till de förändringar beträffande yrkesbefälets ulbildning som här redovisas. Motsvarighet lill arméns tmppslagsskolor och marinens vapenoffi-cerskurserbör införas vid flygvapnet. Dessa senare skolor och kurser bör i den nya ordningen kallas för krigshögskolans högre kurser (YOS 3) med i varje särskilt fall lämpligt prefix. Kursernas ungeföriiga längd och omfattningen av mellanliggande praktisk tiänstgöring efter krigshögskolans allmänna kurs framgår av följande uppställning.

Verksamhet resp. skola Omfattning
(kurs)

praktisk tjänstgöring i regel minst två år

högre   kurser   vid   krigshögskolan ca sex-åtia månader, vid mannen dock ca

(YOS 3) tolv månader

praktisk tjänstgöring fyra-sex år

allmän   kurs   vid   militärhögskolan högsl tolv månader

(YOS 4)

praktisk tiänstgöring ett-fyra år

högre  kurser vid  militärhögskolan ca två år

(YOS 5)

För krigshögskolans högre kurser i teknisk tjänst kan längre tid än ca sex-åtta månader behöva övervägas.

Prop.1977/78:24 39

7.3.2 Rekrytering

1973 års riksdagsbeslut om en gemensam befälsordning fömtsätter rekrytering genom värnplikten av bl. a. ideologiska, pedagogiska, rekryterings-mässiga och ekonomiska skäl. Jag vill än en gång understryka betydelsen av att yrkesofficeren rekryteras ur de värnpliktigas led, utbildas gemensamt med övriga värnpliktiga och får sina grundläggande erfarenheter från värnpliktsutbildningen.

Befölsordningen skall sålunda bygga på värnpliktssystemet. Detta system förändras fortlöpande av olika skäl. Krigsorganisatoriska förändringar kan t. ex. medföra att ändrade kvalitativa krav ställs på värnpliktsutbildningen och därmed följande ändringar av utbildningstiderna. Nya uppgifier för vämpliktiga i krigsorganisationen kan leda till nya utbildningslinjer för värnpliktiga under grundutbildning etc. Yrkesbefälsulbildningen måste därför fortlöpande kunna anpassas till förändringar i vämpliktssystemet.

Rekrytering genom värnplikten innebär att särskilda utbildningslinjer uteslutande för yrkesbeföl inte får anordnas i eller parallellt med värnplikts-systemet. Det enda undantaget är flygvapinets flygförare på stridsflygplan som inte kan fö nödvändig yrkesutbildning inom värnpliktsutbildningen. Även i detta fall bör dock utbildningen i största möjliga utsträckning genomföras i den ordning som gäller för övriga värnpliktiga.

Principen om rekrytering genom vämplikten bör i övrigi genomföras enligl följande riktlinjer.

Uitagningen till sådan utbildningslinje eller huvudtjänst inom grundutbildningen av värnpliktiga, från vilken rekrytering av blivande yrkespersonal bör ske, avpassas så att den motsvarar summan av det årliga omsättnings-behovet av vämpliktiga i krigsorganisationen och det antal blivande yrkesbefäl som åriigen behövs. Hämtöver beräknas viss reserv.

I värnpliktssystemet uppställs kvalifikationskrav av varierande slag för olika ulbildningsvägar och för olika kategorier av vämpliktiga. Dessa krav är motiverade av uppgifterna i krigsorganisationen och måste behållas. Särskilda krav får däremot inte ställas upp därför att yrkesbefäl rekryieras genom vämplikten. Det som slutligen skall avgöra antagningen som yrkesbefälsaspirant är den lämplighet för befälsyrket som vederbörande har visat under sin värnpliktstiänstgöring. En förutsättning är dock att vederbörande har befälsulbildals under sin grundutbildning.

Befälsskallningen i samband med inskrivningen aren prognos beträffande den värnpliktiges allmänna lämplighet som befäl. Denna prognos är ett hjälpmedel vid fördelning av värnpliktiga för utbildning till den befattning som närmast svarar mot deras bedömda förutsättningar. En värnpliktig som bedöms vara lämplig för befälsutbildning och som före inryckningen anmäler intresse för officersyrkel tas efler sin skattning ut till plutonsbefäls- eller gruppbefälsutbildning.

Värnpliktiga som inte har tagils ut lill biefälsutbildning men som under

Prop.1977/78:24 40

grundutbildningen anmäler intresse för yrkesbefälsutbildning och har visat lämplighet för sådan utbildning kan f uitagningen ändrad. Kompanibefäls-uttagen värnpliktig vid armén behåller sin uttagning under den tiänstgöringstid som åligger honom enligt uitagningen.

Rekryteringsåtgärdema bör inriktas så att föranmälan blir del huvudsakliga sätiet för yrkesbefälsrekrytering. Med föranmälan avses all värnpliktiga med iniresse för officersyrket anmäler detta i samband med inskrivningen eller vid den senaste tidpunkt före inryckningen som är möjlig med hänsyn till den praktiska planeringen av utbildningsorganisation m. m. Dessa värnpliktiga kan då las ul till det förband saml den värnpliktskaiegori och utbildningslinje eller tjänst som moisvarar deras förulsättningar och iniresse samt organisationens behov.

Föranmälan ger de bästa fömtsättningarna för en god planering och tillgodoser i flertalet fall bäsl den enskildes intressen. Informaiion i samband med yrkesvägledning inom grundskola och gymnasium blir därför av stor vikt liksom olika former av kollektiv och individuell information från militära myndigheter.

En slor del av den rekrytering som f n. sker till plutonsofficersyrkel har s. k. förtidsinskrivning som gmnd. Förtidsinskrivning innebär att en yngling omedelbart efter grundskolan frivilligt kan låta skriva in sig före ordinarie inskrivning, som äger mm det år han fyller 18 år, och snarast därefter påbörja sin ulbildning. Värnpliktsulbildningen sker därefter i regel på särskilt organiserad befälsskola eller också fullgör den förtidsinskrivne som kontraktsanställd en förberedande befälsutbildning som räknas honom till godo som fullgjord gmndutbildning som värnpliktig. 1 det nya systemet skall särskilda befälsskolor för blivande yrkesbefäl inte anordnas parallellt med övrig grundutbildning eller som del av denna. Blivande yrkesbefäl skall fullgöra värnplikten lillsammans med övriga värnpliktiga. Delta innebär bl. a. att den blivande aspiranten i regel inte bör vara yngre än de värnpliktiga i allmänhet såvida inte hans fysiska och psykiska ulveckling likväl gör honom lämpad. Förlidsinskrivning bör därför komma i fråga endast i undantagsfall. Det bör dock finnas möjlighet för en värnpliktig som avser att bli yrkesbefäl att få börja sin värnpliktsutbildning under samma år som den ordinarie inskrivningen äger rum.

Befölselev som går genom grundutbildning på linje som inte är avsedd för yrkest)efälsrekrytering kan också anmäla intresse att bli aspiranl. 1 varje särskilt fall bör då avgöras om vederbörande kan flyttas över till lämplig linje, om han kan fullfölja påbörjad utbildning och ändå antas eller om annan åtgärd behöver vidtas, t. ex. att han avbryter påbörjad utbildning och ansluler till nästa utbildningsgång som är lämplig för yrkesbefälsrekrytering.

Överföring under gmndutbildning inom samma årsklass av värnpliktig för utbildning till annan befattning kan i regel ske utan olägenhet om samtidig inryckning har skett och ansökan sker före förbandsutbildningens böljan. Vid överföring från värnpliktskategorierna E, F och G till befälsutbildning liksom

Prop.1977/78:24 41

från gruppbefäls- till pluionsbefälsutbildning måste i de flesta fall särskilda anordningar vidlas.

Möjlighet skall finnas för värnpliktiga alt söka till yrkesbefälsutbildning i direkt anslutning till fullgjord grundutbildning eller därefter. Sådan sökande bör i regel kunna antas t. o. m. det kalenderår under vilket han fyller 25 år. Har den värnpliktige utbildats till plutonsbefäl eller gruppbefäl ingår han i rekryteringsunderiaget under samma fömtsättningar i övrigt som de plutonsbefäls- och gruppbefälselever som under det akluella året avslutar sin gmndutbildning.

Reservofficersaspirant eller reservofficer kan också söka lill yrkesbefälsutbildning. Med hänsyn till kraven på det yngre yrkesbefälel i uppgifterna som fackman och utbildare måste varje sådan sökande till officersyrket inhämta lillräckliga kunskaper för dessa uppgifter. Den som rekryteras på detta sätt måste uppfylla samma krav som gäller för övriga yrkesbefälsaspiranter senasl när den gmndläggande officersutbildningens praktiska del börjar.

7.3.3 Värnpliktsulbildning

Den blivande yrkesbefälsaspiranten fullgör grundutbildning som vämpliktig företrädesvis vid plutonsbefälsskola eller gmppbefälsskola tillsammans med övriga värnpliktiga befälselever. Detta innebär att grundutbildningen vid armén i regel genomförs vid regemente. Vid flottan bedrivs den vid öriogsskolornaoch till sjöss underdel av sjöexpedition. Vid kustartilleriet sker den vid central utbildningsanstalt och vid regemente. Vid flygvapnet genomförs grundutbildningen centraliserat eller vid flottilj.

Av särskild vikt är att det blivande yrkesbefälet inom alla försvarsgrenar under sin grundutbildning fullgör gmndläggande krigsförbandsutbildning eller motsvarande ulbildning tillsammans med övriga värnpliktiga. Det är främst genom denna del av grundutbildningen som del blivande yrkesbefälel lär känna de krav som ställs på de värnpliktiga i olika uppgifter inom krigsorganisationen. Den gmndläggande krigsförbandsutbildningen har också stor betydelse för bedömningen av yrkesbefälsaspiranternas lämplighet för den fortsalla utbildningen.

Det bör snarast möjligt fastställas vilka utbildningslinjer inom värnpliktsulbildningen som utgör lämplig bakgrund för yrkesbefälsulbildningen.

Somjag fömt har anfört har yrkesutbildningen för flygvapnets flygförare på stridsflygplan inte någon moisvarighei inom värnpliktsutbildningen. Med hänsyn till att denna personal skall utnyttjas som krigsflygförare så länge som möjligt är det nödvändigt att utforma den inledande utbildningen som en särskild utbildningslinje för yrkesbefäl. Denna bör dock formellt utformas som en värnpliktsutbildning med de tider och övriga villkor som gäller för grundutbildning av jämförbar värnpliktskategori.

Prop.1977/78:24 42

7.3.4 Antagning som aspiranl

Preliminär antagning sker tidigast vid inskrivningen och normalt senast när den värnpliktige har fullgjort grundutbildningen. Som jag tidigare har angett bör emellertid möjlighel finnas att söka till yrkesbefälsutbildning även senare och intill en ålder av ca 25 år.

Slutlig antagning sker före officershögskolan och skall främst gmndas på den lämplighet för befälsyrket som den sökande har visal under den militära grundutbildningen. Vidare bör krav ställas på viss fysisk minimistandard samt på civila förkunskaper enligl de behörighetsregler som jag återkommer lill i det följande.

Föranmälda värnpliktiga placeras i enlighet med sin uttagning vid lämpliga linjer för befälsutbildning. Från dessa utbildningslinjer kan också andra värnpliktiga anmäla sig under grundutbildningen eller senare. Hänsyn måste också tas till alt värnpliktsutbildningen slutar vid olika tidpunkter för skilda uttagningskategorier eller inryckningsomgångar som skall ulgöra rekryte-ringsunderiag för samma årskull yrkesbefäl. Antagningsreglerna bör därför utformas så att de lämpligaste kan tas ut från alla aktuella kategorier.

Förhållandet mellan antagningsbehov och antal sökande kan givetvis variera mellan tmppslag, huvudtjänster, yrkesfack etc. Möjligheter bör finnas att med vederbörandes samtycke placera om behörig sökande som inte för plats på "egen linje" till likartad utbildningsväg där brist finns.

7.3.5 Behörighet

Allmän behörighet till gmndläggande högskoleutbildning enligt högskoleförordningen skall somjag tidigare harangett krävas före slutlig antagning som aspiranl. 1 undantagsfall bör dock aspiranter kunna börja officershögskolan även om de saknar fullständig allmän behörighet under förutsättning att de har så litet kompletteringsbehov att de bedöms kunna komplettera sina kunskaper vid sidan av ordinarie utbildning vid skolan.

Allmän behörighel har bl. a. den som har gått genom fullständig minsl tvåårig utbildning i gymnasieskolan eller annan likvärdig utbildning och erhållit betyg i alla de ämnen som betygsätts. Vidare krävs kunskaper i svenska och engelska motsvarande två årskurser på tvåårig linje i gymnasieskolan.

Utöver allmän behörighet föreligger även krav på vissa särskilda förkunskaper. Sådana förkunskaper är dels sådana som krävs av alla yrkesofficerare inom försvaret eller inom en försvarsgren, dels sådana som behövs för alt fullgöra tjänst i ett särskilt yrkesfack, en särskild tjänstegren eller liknande.

Kraven på särskilda förkunskaper för flertalet utbildningslinjer till yrkesbefäl bör omfatta två årskurser på tvåårig gymnasielinje i ämnena samhällskunskap, matematik och naturkunskap eller motsvarande kunskaper. Kravet

Prop.1977/78:24 43

på förkunskaper i ämnet naturkunskap för vissa lekniskt betonade linjer i yrkesbefälsulbildningen kan dock ersättas med krav på förkunskaper i ämnena fysik och kemi. Vidare bör erforderiig undervisning i ämnena psykologi och socialkunskap ingå i den gmndläggande officersutbildningen.

Som jag kommer alt beröra i det följande anordnas officershögskola inom försvarsgrenarna med intagning en gång åriigen. En stor del av aspiranterna torde behöva komplettera sina kunskaper i allmänna ämnen för att uppfylla kraven på allmän behörighet och vissa särskilda förkunskaper. Vissa aspiranter som harett litet kompletteringsbehov bör kunna komplettera sina kunskaper vid sidan av ordinarie utbildning vid officershögskolan. Övriga aspiranter bör beredas möjlighet att gå genom kompletteringsutbildning före officershögskolan. Den genomgångna militära utbildningen bör härvid tillgodoräknas så att den kompletterande utbildningen kan begränsas. Den tid som inle används för studier i allmänna ämnen skall utnyttjas för praktisk tjänst under handledning vid eget förband. Aspiranter som skall gå genom förberedande officersskola bör göra delta innan kompletteringsutbildningen påbörjas.

Kompletteringsutbildningen Ixjr anordnas så att den så långt möjligt kan anpassas till officersutbildningen och så att den medför lägsta möjliga kostnader för staten. Inom ramen fördessa förutsättningar skall det allmänna utbildningsväsendets resurser i största möjliga utsträckning utnyttjas. Det kan i detta sammanhang nämnas att formerna för kompletteringsutbildning utreds av försvarets gymnasieutredning (Fö 1975:02).

De ålders- och behörighetskrav som jag har angeit i det föregående medför att allmän behörighet enligt den s. k. 25/4-regeln endasl i undantagsfall blir aktuell för sökande till officersyrket. Allmän behörighet enligt denna regel fömtsätter nämligen alt vederbörande bl. a. inte får vara yngre än 25 år.

7.3.6 Grundläggande ojficersutblldning

Den grundläggande officersutbildningen bör utformas med utgångspunkt i de förutsättningar som har fastställts genom 1973 års riksdagsbeslut och som innebär rekrytering på stor bredd genom värnplikten. Dessa fömtsättningar och den valda lösningen med en inom försvaret i princip enhetlig utbildningsväg till yrkesbefäl, som skall ha kompetens för uppgifterna som chef, fackman och utbildare i såväl krigs- som fredsorganisationen, kräver att den gmndläggande officersutbildningen ger elever ur skilda vämpliktskategorier en gemensam och likvärdig kunskaps- och färdighetsnivå före anställningen som yrkesofficer.

Målet för den gmndläggande officersutbildningen måste bestämmas mot bakgrund av yrkesbefälets första uppgifter i krigs- och fredsorganisationerna.

Som jag tidigare har nämnt innebär överbefälhavarens översyn av

Prop.1977/78:24 44

uppgiftsfördelningen i krigsorganisationen att samtliga befattningar för yrkesbefäl på gruppchefsnivån har utgått och att huvuddelen av uppgiftema på troppchefsnivån har höjts till plutonchefsnivån. Jag finner dock att det även efter denna översyn återstår ett relativt stort antal yrkesbefälsuppgifter på troppchefsnivå i krigsorganisationen. Dessa uppgår lill ca 20 % av yrkesbefälets totala uppgifter. Översynen har genomförts mot bakgmnd av kraven i 1980- och 1990-talens stridsmiljöer. Målel för den grundläggande gemensamma utbildningen för yrkesbefälet blir därför vad gäller krigsorganisationen att befälet skall kunna fullgöra uppgifter i sådana befattningar på troppchefsnivå som kräver särskild kompetens (nivå 7). Vidareutbildning för krigsbefattningar på plutonchefsnivå ges senare vid krigshögskolan,

1 fredsorganisationen är den första yrkesuppgiflen att vara utbildare inom pluton (delsyslemledare, tekniker) varvid varje yrkesbefäl skall vara kompetent att fullgöra uppgifier som chef, fackman och utbildare. Målet för den gmndläggande gemensamma utbildningen blir därför att befälet skall kunna fullgöra uppgifier i nämnda befattningar på nivå V.

Ett av huvudsyftena med befälsordningsreformen är all utforma den grundläggande yrkesutbildningen så att fredsorganisationen tillförsäkras en hög utbildarkvalitet vid pluton resp. skickliga delsystemledare och tekniker. Detta kommer att ha stor betydelse för vämpliklsutbildningen. Minsl lika viktigt är att det nyutexaminerade befälet för rimliga möjligheter att lyckas i sin försia yrkesuppgift, vilket torde ha slor betydelse för befälets vilja att stanna i yrket. Skall den grundläggande officersutbildningen nå dessa mål är det väsentligt att officershögskolan blir tillräckligt lång och för ett väl avvägt innehåll.

Med hänsyn till vad jag i det föregående har anfört om utbildningen genom värnplikten och med beaktande av nu redovisade organisatoriska behov finner jag att den gmndläggande officersutbildningen bör omfalta ca två år och innehålla såväl skolmässig utbildning som praktisk tiänstgöring under handledning.

Den gmndläggande officersutbildningen måste präglas av fältmässighet, realism och gynnsamma möjligheter för elevemas personlighelsulveckling. Mål fördenna personlighetsutveckling skall vara att ge eleven självförtroende i uppgifterna som chef, fackman och utbildare. Han skall väl förstå sin roll som befäl och fö en riktig bild av sitt kommande yrke. Samarbetsförmågan bör utvecklas och han bör fö en realistisk uppfattning om sin egen förmåga i olika avseenden föratt därigenom få möjlighet att välja rätt inriktning i yrket. Den pedagogiska uppläggningen av utbildningen bör därför vara sådan att den ger social träning och inlärning, vilket bl.a. innebär att samspelet i grupper ger upplevelser av kontakt och samverkan. En sådan uppläggning bör också skapa förulsättningar att nå en gemensam identitet i yrket.

Mot bakgrund av vad jag har anfört i det föregående bör den grundläggande officersutbildningen organiseras i en förberedande officersskola och en

Prop.1977/78:24 45

officershögskola.

Den förberedande officersskolan skall som tidigare har nämnts ha som mål att ge elever från skilda värnpliktskategorier samma militära kunskaps- och färdighetsnivå så långt det är möjligt. Längden och utformningen av denna utbildning bör avpassas efter särförhållandena inom varje försvarsgren. För huvuddelen av aspiranterna torde dock omfattningen bli ca 3-5 månader. För befälsutlagna värnpliktiga som har gått genom 14-15 månaders grundutbildning torde förberedande officersskola inte behövas.

Officershögskolan bör innehålla en skolmässig del och en del med praktisk yrkestjänstgöring under handledning vid en omgång värnpliktiga under grundutbildning.

Den skolmässiga delen bör innehålla ett anlal olika block och omfatta ca tolv månader eller ca 2 000 tim. Begreppet block innebär i detta sammanhang inte att undervisningen i de ämnen som ingår i blocket hålls samman i tiden utan är endast ett enkelt sätt att redovisa det väsentliga innehållet i olika delar av utbildningen. Tiden bör disponeras i huvudsak enligt följande;

• Ett teknikblock som ger eleven fackkunskaper i ämnen av teknisk natur och omfattar ca 500 tim.

• Ett organisationsläreblock med ämnen som ger eleven erforderiiga fackkunskaper i försvarskunskap, administration m. m. och omfattar ca 400 tim.

• Ett läramtbildningsblock 1 med i huvudsak teoretisk lärarutbildning som omfattar ca 500 tim.

• Ett lärarutbildningsblock 2 med i huvudsak metodik och praktisk tillämpning som omfattar ca 600 tim.

Den nu redovisade fördelningen avser närmast de linjer som skall leda fram till utbildare vid pluton. På linjer för blivande delsystemledare behöver viss tid fördelas om från de två lärarutbildningsblocken till teknikblocket. På linjer för blivande tekniker behövs viss ytterligare omfördelning av tid från lärarutbildningsblocken till teknikblocket. Blocket med organisationslära m. m. förutsätts vara i huvudsak lika inom alla linjer av den grundläggande officersutbildningen.

Utbildningens mål och fördelningen på ämnesblock har främst byggts upp med utgångspunkt i fredsorganisationens behov av skickliga och kunniga utbildare inom pluton (delsystemledare, tekniker). Detta har inneburit en kraftig satsning på utbildning i människokunskap, pedagogik, metodik och tmpputbildning inom plutons (motsvarande) ram.

Utbildaren vid pluton (delsystemledaren, teknikern) måste emellertid, uiöver den utbildning som han erhåller under grundutbildningen som vämpliktig och under den förberedande officersskolan samt inom de två lärarutbildningsblocken, fö ett relativt stort tillskott av fackkunskaper i militära ämnen för sin uppgift som utbildare. Dessa militära ämnen ingår i teknikblocket - bl. a. stridsteknik, vapenlära, fältarbeten - och i organisa-tionsläreblocket - bl. a. försvarskunskap, administration.

Prop.1977/78:24 46

Jag vill särskill framhålla att de kunskaper och färdigheter som eleven för inom ramen för de redovisade ämnesblocken ger möjlighet att på den gmndläggande nivån utnyttja honom för krigsplacering i olika befattningar. Detta gäller även för verksamheten inom fredsorganisationen.

Den praktiska tjänstgöringen, som aspiranten genomför under handledning av erfarna yrkesmän efter den skolmässiga delen, skall i försia hand ha som mål att omsätta och befästa de kunskaper som han har fått under den teoretiska utbildningen samt att ge honom erforderlig erfarenhetsbakgrund för kommande yrkesverksamhet som utbildare vid pluton (delsystemledare, tekniker). Tjänstgöringen skall också ge underiag för slutlig bedömning av elevens lämplighet för officersyrket.

För att eleverna skall få en allsidig och nägoriunda fullständig erfarenhet av all förekommande verksamhet inom gmndutbildningen måste den praktiska tjänstgöringen omfatta en hel omgång av de värnpliktigas grundutbildning (vid flottan en halv sjöexpedition).

Den grundläggande, gemensamma yrkesutbildning som jag nu har redovisat kommer således att omfatta en förberedande officersskola på ca 3-5 månader för huvuddelen samt en officershögskola med en skolmässig del på ca 12 månader och en praktisk del på ca 8-9 månader. TiU detta bör läggas ca 2 månader för ledighet. Totalt innebär detta att den grundläggande yrkesutbildningen kommer att omfatta ca 25-28 månader.

Officershögskolan anordnas åriigen inom alla tre försvarsgrenarna. Utbildningen bör tidsmässigt placeras in så att den nyblivne officeren direkt efter den grundläggande officersutbildningen kan tas i anspråk i produktiv tjänst senast fr. o. m. den tidpunkt då värnpliktsomgång eller motsvarande rycker in till tiänstgöring.

Den som inle fullföljer utbildningen till yrkesbefäl krigsplaceras i befattning för värnpliktig i krigsorganisationen på den nivå som den genomgångna värnpliktsulbildningen syftar till.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla all den här angivna grundläggande yrkesutbildningen väl tillgodoser de kvalitetskrav som innefattas i 1973 års principbeslut. Den bör ha stora förutsättningar att ge yrkesofficeren god förmåga alt i fredsorganisationen arbeta som utbildare vid pluton (delsystemledare, tekniker) och alt i krigsorganisationen tjänstgöra på troppchefsnivån i uppgifter som företrädesvis eller uteslutande måste fullgöras av yrkesmän.

7.3.7 Anslällniitgsförmåner  m.m.   under grundläggande   ofticersiUblldnIng m. m.

Under ulbildning lill plutonsofficer tillämpas f n. inom armén och kustartilleriet löneplansanställning på tjänst som plutonsofficersaspirant efterfullgjord grundutbildning som vämpliktig. Vid flygvapnet gäller samma ordning beträffande teknikeraspiranter. Inom flottan och flygvapnet anställs

Prop.1977/78:24 47

aspiranter (utom teknikeraspiranter vid flygvapnet) under den tid som motsvarar tiden för grundutbildning som värnpliktig på tiänst som menig och därefier i yänst som plutonsofficersaspirant.

Regementsofficerare rekryteras f n. dels den s. k. långa vägen, där aspiranterna under utbildningen innehar Ijänst som plutons- eller kompaniofficer, dels genom grundrekrytering. 1 det senare fallet avlönas aspiranten med stöd av värnpliktsförmånsförordningen (1976:1008).

Den som går genom ulbildning lill fast anställt befäl kan alltså f n. antingen åtnjuta avlöningsförmåner m. m. enligt löneplan eller värnpliktsförmåner enligt värnpliktsförmånsförordningen. De aspiranter som är anställda enligt löneplan omfattas av de regler som gäller för statstjänstemän i allmänhet, dvs. lagen (1976:600) om offentlig anställning m. fl. författningar. Anställningsförmånerna regleras dock genom kollektivavtal. Förmåner m. m. lill aspiranter som avlönas enligt de för värnpliktiga gällande gmnderna regleras däremot ensidigt av statsmakterna.

Inom den civila statsförvaltningen tillämpas i vissa fall löneplansanställning för aspiranter under utbildning, t. ex. inom polisväsendet.

Vad gäller den framtida officersutbildningen anserjag att övervägande skäl talar för en ordning, där aspiranterna under utbildningen vid officershögskolan anställs genom tidsbegränsat förordnande på samma sätt som annars medges, då statstiänstemän undergår föreskriven aspirantutbildning (jfr 3 S punkt 5 i kungörelsen 1974:1007 om lidsbegränsning av statligt lönereglerad anställning, m. m.). Liksom enligt kungörelsen bör förordnandet ulformas på ett sådant sätt att det blir möjligt alt, då skäl föreligger, skilja elever från pågående utbildning. Trots del säkrare underlag för urval som rekrytering efter fullgjord gmndläggande värnpliktsutbildning i förening med föreskrivna behörighetskrav ger, är det enligt min mening väsentligt att elever, som under utbildningen vid officershögskolan visar oförmåga eller befinns olämpliga för officersyrket, efter uppsägning skall kunna skiljas från utbildningen redan före förordnandetidens utgång. Jag förutsätter emellertid att sådan uppsägning - för vilken gäller bl.a. reglerna i lagen (1974:12) om anställningsskydd och 7 kap. lagen om offentlig anställning - endast blir aktuell i ett fötal fall och då sker så tidigt som möjligt.

Frågor om anställningsförmåner och andra villkor under anställningstiden bör regleras i den ordning som gäller för statstjänstemän i allmänhet.

Under den förberedande officersskolan bör utgå värnpliktsförmåner enligt det system som gäller för värnpliktiga under gmndutbildning. Utbildningspremier bör dock inte utgå. Samma förhållanden bör också, i likhet med vad som nu är fallet för vissa aspiranter, gälla för dem som före utbildningen vid officershögskolan behöver inhämta kompletterande kunskaper i allmänna ämnen under den tid som kompletteringen pågår.

Prop. 1977/78:24 48

7.3.8 Urval

Den princip med successivt urval som framgår av 1973 års riksdagsbeslut måste förverkligas med utgångspunkt i resultaten av såväl kompetensgivande ulbildning som praktisk tjänst. Med hänsyn till rekryteringskraflen krävs ett urvalssystem som dels tar till vara tidigast möjliga urvalstidpunkt, dels ger de enskilda möjlighet att meritera sig efter hand under en så lång tidrymd som det av organisatoriska skäl är möjligt.

Alla yrkesofficerare skall vidareutbildas till att fullgöra uppgifier på plutonchefsnivån i krigsorganisationen och som kvalificerade utbildare vid pluton (plutonchefs ställföreträdare), kvalificerade delsystemledare eller tekniker i fredsorganisationen (nivå 6/lV).

Därutöver måste ungefär hälften av varje årsklass officerare vidareutbildas föratt fylla organisationens behov dels av personal på bataljonschefsnivån i krigsorganisationen och som kompanichef (systemledare m. m.) i fredsorganisationen (nivå 4/ll)och högre nivåer, dels av officerare för vilka slutmålet är kompanichefsnivån i krigsorganisationen och plutonchef (systemledare eller motsvarande i teknisk tiänst) i fredsorganisationen (nivå 5/III). Andelen av varje årsklass som måste vidareutbildas varierar mellan försvars- och vapengrenar som en följd av det organisatoriska behovet.

Utbildning till och tiänstgöring i befattning på nivåerna 7/V och 6/IV är för båda de nyssnämnda grupperna en nödvändig bakgrund innan fortsatt utbildning till nivå 5/111 och högre nivåer kan ske. Fören effektiv tiänstgöring i krigs- och fredsorganisationen måste huvuddelen av dessa båda grupper förhållandevis snabbt riktas in mot vidareutbildning till nivå 5/111 och högre nivåer så att kompetens pä dessa nivåer nås vid relativt låg levnadsålder. För vissa officerare kan dock tidpunkten när kompetens för nivå 5/111 skall vara nådd sträckas ul till 40 års ålder. Särskill viktigt är all de som riklas in mol nivå 4/11 och högre nivåer tidigt börjar sin vidareulbildning.

Tidig inriktning mol slutmål är nödvändig med hänsyn främsl lill de krigsorganisatoriska behoven men också med hänsyn till individen och av pedagogiska skäl. Systemets förutsättningar all dra till sig kvalificerad personal ökar om var och en så tidigt som möjligt kan fö besked om sina utvecklingsmöjligheter för vidareutbildning och alltmer kvalificerade uppgifter. Det är också väsentligt att de unga officerare som visar mycket god prognos för militär vidareulbildning lill nivå 5/111 eller högre nivåer men som inte uppfyller ställda behörighetskrav i allmänna ämnen snarast får tillfälle att förvärva de kunskaper som de behöver i detta avseende.

De som har riktals in mot nivå 5/III eller mot högre nivåer bör gå genom samma vidareutbildning och samma erfarenhetsskapande tiänstgöring. Inriktningen skall kunna ändras med ledning av erfarenheterna från denna utbildning och tiänstgöring.

Urvalssystemet måste beakla den individuella mognadstaklen och ta till vara individens inneboende förutsättningar saml ta hänsyn till    hans

Prop.1977/78:24 49

personliga förhållanden. Det är angeläget att individen får större möjlighet än som nu är fallet all påverka tidpunkten när vidareutbildning skall ske. En rimlig avvägning mellan individens förutsättningar och organisationens behov måste eftersträvas.

Flerstegsurval är grunden för den följande beskrivningen av urvalssystemet. Urval förutsätts ske efler ansökan.

Ett första preliminärt urval mot nivå 5/111 eller högre nivåer kan ske redan i samband med officershögskolans slut. Detta urval bör förutsätta såväl goda vitsord från den skolmässiga utbildningen som utmärkt resultat av den praktiska tiänsten vid förband. Den praktiska tiänsten efter officershögskolans slut skall i regel fullgöras som yrkesman med självständigt ansvar för tilldelade uppgifter och i princip omfatta minst ett år. Den bör kunna ge förbättrat underlag fördel slutliga urvalet till krigshögskolans allmänna kurs. Detta urval för vidareutbildning mot nivå 5/III eller mot högre nivåer bör för flertalet i en officerskurs påbörjas tidigast ett år och för huvuddelen vara genomfört senast fem år efter den grundläggande officersutbildningens slut. Systemet innebär dels att den som har blivit preliminärt uttagen all gå genom viss utbildning inte alltid blir slutligt uttagen lill denna, dels alt den som inte har blivit preliminärt uttagen kan tas ut vid det slutliga urvalet. Jag vill emellertid framhålla att vissa individer kan komma alt mogna senare än andra och att detta kan medföra att den prognos som gjordes för dem i ett tidigareskedeavderas verksamhet kan behöva ändras. Del är därför naturligt all möjlighet till vidareutbildning lill nivå 5/111 och högre nivåer skall finnas även för de officerare som under eller efter krigshögskolans specialistkurs bedöms vara lämpliga för denna vidareutbildning. Den närmare utformningen av fömtsättningarna för denna vidareutbildning får, i närmare samarbete med berörda personalorganisationer,övervägas underdel fortsatta arbetet.

De urvalskriterier som skall utnyttjas i urvalsprocessen är bedömd lämplighet för nivå 5/111 eller för nivå 4/11 och högre nivåer, resultat av kompetensgivande utbildning och förmåga att omsätta kunskaperna i praktisk tiänst.

Fortsatt utbildning mot tiänstbarhet på nivå 5/111, nivå 4/11 och högre nivåer måste ske i form av en konsekvent varvad utbildning. I varje steg tillämpas samtliga urvalskriterier. Urvalsprocessen bör ha samma principiella utformning som den som föregår slulligt urval till krigshögskolans allmänna kurs. Särskilt viktigt är att underlätta för dem som startar mot nivå 5/111 och som senare kvalificerar sig för vidareulbildning till nivå 4/11 att åta sig denna utbildning.

Den nu angivna urvalsprocessen förutsätter att varje enskild inom en av organisatoriska skäl betingad period åtar sig den utbildningsgång, tjänstgöring och i förekommande fall den vidareutbildning i allmänna ämnen som befälsordningen  fömtsätter.  Vederbörande har givetvis räll att avböja

4 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 24

Prop. 1977/78:24 50

vidareutbildning, befordran etc. Konsekvenserna av detta kan emellertid vara att ytteriigare tillfälle till vidareutbildning och befordran inte kan erbjudas efter denna period.

Jag vill understryka vikten av att den slutliga ulformningen av urvalsprocessen blir sådan att individen upplever den som en hjälp att finna de uppgifter och det verksamhetsområde som han är lämpad för och där han kan finna arbetstillfredsställelse under sin kommande yrkeskarriär.

7.3.9 Vidareulbildning

All vidareutbildning måste i fråga om mål, innehåll, tidpunkt, antal elever etc. anpassas till de organisatoriska behoven. Utbildningens uppläggning i stort skall präglas av s. k. återkommande eller varvad utbildning. Olika skolor och kurser måste så långl det är möjligt passas in så att eleverna inte är borta från verksamheten vid förbanden merän absolut nödvändigt. Officerarna bör under sin praktiska tiänstgöring mellan olika skolor och kurser även tiänstgöra vid krigsorganiserade förband i egen krigsbefattning.

Jag lämnar i det följande en principiell och översiktlig redovisning av de skolor och kurser som skall ingå i vidareutbildningen.

Krigshögskolans allmänna kurs eller specialistkurs utgör en för alla yrkesofficerare obligatorisk vidareutbildning till tjänslbarhet i befattning för yrkesofficer på plutonchefsnivå i krigsorganisationen och som kvalificerad utbildare vid pluton (plulonchefs ställföreträdare), kvalificerad delsystemledare eller tekniker i fredsorganisationen (nivå 6/IV). För dem som före krigshögskolan har bedömts lämpliga för uppgifter på kompanichefsnivå i krigsorganisationen och som plutonchef (systemledare eller motsvarande i teknisk tiänst) i fredsorganisationen (nivå 5/111) eller högre nivåer måste utbildningen ges en för fortsalt vidareutbildning lämplig inriktning. För de officerare för vilka krigshögskolan utgör det sista obligatoriska ledet i yrkesutbildningen bör i utbildningen ingå moment som ger specialutbildning för vissa kvalificerade uppgifter inom krigs- eller fredsorganisationen. Av praktiska skäl bör därför utbildningen organiseras på två kurser som inom vissa principiella avsnitt bör ha gemensamt innehåll.

Krigshögskolans allmänna kurs motsvarar närmasl nuvarande krigsskolor för regementsofficerare och kompaniofficersskolor. Utbildningen skall syfta till tjänslbarhet på plutonchefsnivån i krigsorganisationen i sådana befattningar som kräver yrkesbefäl med god teoretisk utbildning. Kursen skall meddela vidareutbildning i pedagogik, trupputbildning och personalbehandling och öka officerens användbarhet för utbildningsarbetet i fred. Systembunden och teknisk personal för motsvarande höjning även av systemkunnande och kunskaper i tekniska ämnen. Utbildningen för uppgifter inom fredsorganisationen skall ha som mål att ge kompetens som kvalificerad utbildare vid pluton (plutonchefs ställföreträdare), kvalificerad delsystemledare eller tekniker. Kursen utgör försia ledel i vidareutbildning

Prop.1977/78:24 51

mot nivå 5/111 och högre nivåer och skall därför som nämnts samtidigt ge gmnd för kommande vidareutbildning.

Krigshögskolans allmänna kurs anordnas åriigen inom alla tre försvarsgrenarna för yrkesofficerare som skall påbörja vidareutbildning till nivån 5/1II eller högre nivåer. Kursen anordnas centralt för resp. försvarsgren.

Det successiva urvalssystemet innebär i princip att flertalet av de officerare som skall gå genom utbildningen vidden allmänna kursen gör det efter ett års och upp till efter fem års tiänstgöring efter officershögskolans slut. Urvalstidpunkten anpassas till de organisatoriska behoven. Om särskilda organisatoriska skäl föreligger, för utbildningen påbörjas tidigare.

Längden av krigshögskolans allmänna kurs bör bestämmas efter en avvägning av del sammanlagda innehållet av denna kurs och krigshögskolans högre kurs, eftersom dessa kurser och mellanliggande praktik tillsammans utgör skolningen till nivå 5/111. Inom armén och flygvapnet (utom i teknisk tjänst) bör den allmänna kursen av organisatoriska skäl inte vara längre än högst ett kalenderår. Vid marinen bör kursen vara kortare, i teknisk tiänst vid flygvapnet bör den vara längre.

Krigshögskolans specialistkurs har inte någon motsvarighet i nuvarande utbildningssystem. Utbildningen vid denna kurs skall ge kompetens för tiänstbarhet i krigsorganisationen på plutonchefsnivån i sådana befattningar som förutsätter att nödvändig specialistutbildning kan baseras på ingående yrkeserfarenhet. Kompetensen för uppgifter inom fredsorganisationen som kvalificerad utbildare vid pluton (plulonchefs ställföreträdare), kvalificerad delsystemledare eller tekniker skall fullständigas genom pedagogisk och allmänorienterande utbildning med i princip samma mål som vid krigshögskolans allmänna kurs. De avsnitt i den allmänna kursen som är inriktade på vidareutbildning till nivån 5/111 ersätts vid specialistkursen med avsnitt som avser specialuppgifter. 1 anslulning härtill kan också ingå fortsatt utbildning i allmänna ämnen t. ex. matematik eller fysik.

Krigshögskolans specialistkurs anordnas årligen inom alla tre försvarsgrenarna. Med hänsyn till de krigs- och fredsorganisatoriska behoven behöver de officerare som skall utbildas på denna kurs ofta vidareutbildas vid skilda tidpunkter för olika individer inom en och samma årskull. Specialistkursen torde i regel böra genomgås tidigast efter fem års och senast efter nio års tjänstgöring efter officershögskolans slut. Tidpunkten anpassas till de organisatoriska behoven inom resp. truppslag, vapengren eller yrkesfack.

Möjlighet alt gå genom krigshögskolans högre kurs bör finnas för officer som har gått genom specialistkursen. Jag återkommer till detta i det följande.

Som jag tidigare har nämnt har krigshögskolans specialistkurs inte någon motsvarighet i dagens system. Innan några erfarenheter har vunnits, synes en längd av ca sex månader för denna kurs vara lämplig.

Längden av och innehållet i en krigshögskoleutbildning i teknisk ijänst -såväl allmän kurs som specialistkurs - kan utom vad gäller flygvapnet i stort

Prop.1977/78:24 52

anpassas till övriga krigshögskolekurser.

Krigshögskolans högre k u rs genomgås av officerare som skall utbildas till ijänstbarhet på nivå 5/111 eller högre nivåer. Officeren skall ha tiänstgjorl i yrket under i regel minst två år efter krigshögskolans allmänna kurs. Denna praktiska tiänst skall vid armén och kustartilleriet ha fullgjorts i befattning som plutonchefs ställföreträdare vid pluton som förbandsutbildas. I systembundna och tekniska tiänslegrenar skall vederbörande ha tjänstgjort dels som utbildare av värnpliktiga, dels inom eget fackområde på motsvarande nivå.

Väl vitsordad krigsförbandsövning eller särskild övning i befattning på plutonchefsnivå i krigsorganisationen bör, där det av organisatoriska skäl är möjligt, föregå skoltiden vid krigshögskolans högre kurs.

Krigshögskolans högre kurs motsvarar nuvarande truppslagsskolor (motsvarande). Vid flygvapnet finns inte någon motsvarighet till den föreslagna kursen.

Målel för utbildningen är tiänstbarhet i krigsorganisationen som kompanichef (systemledare eller motsvarande befattning i leknisk tjänst) på nivå 5 och i fredsorganisationensomchef för pluton som förbandsutbildas (systemledare och motsvarande befattning i leknisk tjänst) på nivå 111. Utbildningen inriktas därutöver på att ytteriigare fördjupa officerens allmänna militära kunskaper och bredda hans användbarhet främst inom det egna tmppslaget, vapengrenen och yrkesfacket.

Krigshögskolans högre kurs bör ha en längd av ca åtta månader vid armén utom i teknisk tjänst, där annan lid kan behöva övervägas, ca tolv månader vid marinen, som har en annan avvägning av utbildningsinnehållet mellan krigshögskolans kurser än övriga försvarsgrenar, och ca sex månader vid flygvapnet.

Officer som har gått genom krigshögskolans specialistkurs och bedöms lämplig för utbildning till nivå 5/II1 bör beredas möjlighet alt gå genom krigshögskolans högre kurs. Innan officeren börjar utbildningen vid den högre kursen skall han på lämpligt sätt komplettera de militära och civila kunskaper som behövs. Officer som redan under specialistkursen bedöms lämplig för sådan vidareutbildning bör i de fall det är praktiskt möjligt kunna flytta över till krigshögskolans allmänna kurs. 1 det organisatoriska behovet av officerare på nivå 5/111 skall även räknas in officerare som rekryteras från specialistkursen.

1 avsnitt som avser uppgifter i krigsorganisationen som kompanichef (motsvarande) bör utbildningen så långt del är möjligt samordnas med utbildningen av blivande reservofficerare. Jag återkommer till denna fråga i avsnittet om reservbefäl.

Militärhögskolans allmänna kurs genomgås av officerare som skall utbildas till tjänslbarhet på nivå 4/11 eller högre nivåer. Utbildningen bör i huvudsak motsvara den nuvarande militärhögskolans allmänna kurser och ha en längd av högst tolv månader.

Prop.1977/78:24 53

Utbildningen skall ge kompetens för uppgifter inom krigsorganisationen på nivå 4 som bataljonschef (flersystemledare, divisionscheO och fredsuppgifter på nivå II som chef för utbildningskompani (flersystemledare, divisionscheO. Hämtöver bör eleverna få ingående kunskaper om det militära försvaret, i synnerhet den egna försvarsgrenen. Fullständig kompetens för tjänslbarhet på nivån 4/11 kan uppnås efter några års praktisk tjänst efter den skolmässiga utbildningen. Som norm bör eftersträvas all minsl två krigsförbandsövningar har genomförts i krigsbefattning på kompanichefsnivån innan bataljonschefskompetens uppnås.

Allmänna kursen bör i regel genomgås fyra-sex år efter krigshögskolans högre kurs. 1 en del fall kan senare tidpunkt vara lämplig, framförallt för viss icke flygande personal vid flygvapnet.

Militärhögskolans högre kurser bör i allt väsentligt motsvara den nuvarande militärhögskolans högre kurser och ha i stort samma mål, inriktning och längd som dessa. Av vikt är att såväl tidigare utbildningsresultat som praktisk förmåga vägs in vid urval av sökande. Antagning bör normalt kunna ske inom ett till fyra år efter det att officeren har gått genom allmän kurs.

7.3.10 Övrig ulbildning

Utöver den vidareutbildning som jag hittills har redovisat behövs också andra former av vidareutbildning för att tillgodose behovet av personal för speciella uppgifter inom krigs- och fredsorganisationen. Denna utbildning bör i stort ha samma former som i nuvarande l)efälsordning. Följande slag av utbildning bör därvid anordnas.

Specialutbildning av yrkesofficerare för utbildning till viss krigs-befattning, t. ex. brigadkvartermästarkurs, eller vidareutbildning för freds-tiänslen, t. ex. kurs i motortiänst.

Övergångsutbildning,dvs. utbildning av äldre personal för övergång från "linjetjänst" till uppgifter främst inom stabs- och förvaltningstjänst. Denna utbildning bör principiellt ske vid sådan ålder att officerarnas kapacitet tas till vara i utbildningsorganisationen så länge som möjligt. Normalt lorde övergångsulbildning därför bli aktuell i 405-årsåldem. Behovet av officerare i stabs-, förvaltnings- och teknisk tiänst i krigsorganisationen och av personal med militär miljökunskap i ledande befattningar i fred motiverar dock att viss sådan utbildning sker tidigare.

Vidareutbildning av militär leknisk personal för uppgifter som i nuvarande befölsordning fullgörs av arméingenjörer och mariningenjörer linje G bör, som redan har anförts, införas. Rekrytering och utbildning av personal till befattningar som kräver högskoleingenjörskom-pelens bör utredas ytteriigare, varvid möjlighelerna att vidareutbilda militär personal i teknisk tiänst skall studeras.

Prop.1977/78:24 54

Enligt min mening motsvarar dessa olika slag av vidareutbildning väl de krav som framgår av 1973 års riksdagsbeslut i fråga om varvad och återkommande utbildning samt behovet av att ge den praktiska erfarenheten stor vikt.

7.3.11 Komplellering av Jörkunskaper I allmänna ämnen

ICraven på behörighet i allmänna ämnen för slutlig antagning som aspiranl harjag tidigare redovisat. För urval till vidareutbildning kan ytteriigare krav på förkunskaper behöva ställas. Dessa krav bör formuleras så att de i princip knyter an till årskurs i ämne på gymnasieskolan.

Kompletteringsutbildningen skall i princip ske så att den som har riklats in mot vidareutbildning för kompanichefsnivån i krigsorganisationen (nivå 5/ III) eller högre nivåer före genomgång av krigshögskolans allmänna kurs inhämtar dels de förkunskaper som motsvarar akluell linje i gymnasieskolan, dels de särskilda förkunskaper som kan vara föreskrivna för resp. tjänstegren (motsvarande).

Före vidareutbildning vid militärhögskolans allmänna kurs inhämias de ytteriigare förkunskaper som kan vara aktuella.

Det är angeläget att kompletteringsutbildningen noga passas in med hänsyn till gången av befälsutbildningen i övrigt och verksamheten vid försvarets förband.

Behovet av kompletterande utbildning kan som jag fömt har sagt väntas variera. Ett mycket begränsat omfång lämpar sig för bredvidläsning vid sidan av ordinarie tiänstgöring. Behov av flera fullsländiga gymnasiekurser i olika ämnen bör tillgodoses i första hand genom studier inom det allmänna utbildningsväsendet. I avvaktan på att de krav som den nya befälsordningen ställer på utbildning i allmänna ämnen blir fastställda till omfallning och inplacering ärjag inte beredd att redovisa hur kompletteringsutbildningen bör utformas. Jag vill också erinra om att den frågan delvis berörs av försvarets gymnasieutredning.

7.3.12 Åldersgränser

Nu gällande åldersgränser för olika uppgifter i krigsorganisationen bedömer jag som lämpliga.

Vad gäller fredsorganisationen vill jag framhålla viklen av att äldre befäl i ökad omfattning används i utbildningsverksamheten, t. ex. inom centrala befölsgmpper.

Pensionsåldern är f n. - med vissa undantag - 60 år för militär och civilmilitär personal. Beroende på de åriiga förändringarna av åldersfördelningen uppstår inom befälskårerna tid efter annan olika typer av s. k. "äldreproblem". Sådana situationer måste hanteras olika från fall till fall.

Prop.1977/78:24 55

7.4 Reservbefäl

I nuvarande befälssystem rekryteras och utbildas reservanställl befäl för skilda uppgifter. Reservofficerare utbildas inom alla försvarsgrenar och försvarets intendentkår för att fullgöra uppgifter på kompanichefsnivån i krigsorganisationen. Dessutom rekryteras och utbildas inom den frivilliga befälsulbildningen reservofficerare för att i armén fullgöra vissa uppgifter på iroppchefsnivån.

Reservbefäl behövs även i framtiden för krigsorganisationens befattningar på kompanichefsnivån. Uppgifterna på denna nivå är så kvalificerade att värnpliktiga inte kan utbildas för dem inom de tider som står till förfogande enligl värnpliktslagen. Jag finner också att det behövs särskilda reserver på plutonchefsnivån för att bl. a. tillgodose behovet av personal för de kvalificerade befattningar som föreslås bli förda till denna nivå från iroppchefsnivån. Del bör vara möjligt att organisera sådana reserver vid samtliga försvarsgrenar, i försia hand med förtidsavgången yrkespersonal. Dessutom bör nuvarande reservofficersutbildning för vissa uppgifter på troppchefsnivån i armén behållas.

Jag vill i detta sammanhang också framhålla vikten av alt det förtidsavgångna yrkesbefälets kunskaper och färdigheter till fullo kommer krigsorganisationen till godo. Alla möjligheler bör därför tas till vara att fö denna personal anställd i reserv.

Som förul nämnls rekryteras och utbildas reservofficerare för att främst fullgöra uppgifter på kompanichefsnivån i krigsorganisationen. Ett begränsat antal reservofficerare, som genom civil utbildning och verksamhet har bedömis särskilt lämpliga, uppehåller dock f n. befattningar på bataljonschefsnivån i krigsorganisationen. De har i samband härmed som regel fött viss militär tilläggsutbildning. F. n. har också vissa officerare ur väg- och valtenbyggnadskåren befattningar på bataljonschefsnivån. Deras civila kunskaper och erfarenheter i vad avser såväl fackmässigt kunnande som arbetsledning utnyttias således i krigsorganisationen.

Jag anser att kompanichefsnivån även i framtiden normalt bör ulgöra högsta befattningsnivå för reservofficerarna. Åtskilliga reservofficerare har emellertid till följd av civil utbildning och yrkeslivserfarenhel kunskaper och färdigheter som är av värde även på högre nivå i krigsorganisationen.

Alla möjligheter alt utnyttia civilt kunnande i krigsorganisationen skall tas lill vara. Enligt min mening är del troligt alt även andra yrkesgrupper än personal inom väg- och vaitenbyggnadsfacket har civila kunskaper och erfarenheter som gör dem lämpade att fullgöra uppgifter i krigsorganisationen på bataljonschefsnivån. Jag finner därför att starka skäl talar för att särskilt lämpade reservofficerare bör utnyttjas i vissa befattningar på denna nivå i större omfattning än som har skett hittills. Deras civila kunnande måste emellertid före ett sådani utnyttjande kompletteras med militär påbyggnadsutbildning. En sådan utbildning måsle givetvis innehålla både teoretiska och

Prop.1977/78:24 56

praktiska moment. För godkänd ulbildning bör också krävas att reservofficeren med goda vitsord har prövats i uppgifier på bataljonschefsnivån i krigsorganisationen.

Jag kommer senare att föreslå regeringen att uppdra åt överbefölhavaren att med ledning av vad jag nu har sagt närmare utreda hur och i vilken omfattning reservofficerare kan uinyttjas på och vidareutbildas för bataljonschefsnivån. Därvid bör även klarläggas frågor om tiänstgöringstidens längd och inplacering för reservofficer som skall gå genom sådan utbildning.

Rekryteringen av reservofficerare bör ske enligt samma grunder som gäller för rekryteringen av yrkesbefäl i den nya befö'lsordningen, dvs. genom värnplikten. Liksom för yrkesbefäl och värnpliktigt kompanibefäl bör vidareutbildningen för reservofficer grundas på att den värnpliktige har uppnått användbarhet på troppchefsnivån i krigsorganisationen genom antingen plutonsbefälsskola eller gruppbefälsskola jämte påbyggnadsutbildning i form av t. ex. frivillig befälsutbildning och att vederbörande därefter gått genom plutonchefsskola (kadettskola). Jag utgår emellertid från att den särskilda rekryteringsväg som nyligen har tillkommit för reservofficer i flygtjänst vid flygvapnet bör finnas kvar så länge de organisatoriska behoven finns.

Jag finner det vidare lämpligt alt det för flottans del, som en vidareutveckling av den nuvarande reservofficerslinjen A och i anslutning lill de förslag som har förts fram av marinens befälsutredning, inrättas en ny form av reservofficersutbildning för handelsflottans däcks- och maskinbefäl.

Rekryteringen lill reservofficer har, främst inom armén, underen följd av år varit otillräcklig och medfört brister i tillgången på personal för krigsorganisationen. Jag anser det därför nödvändigt all rekryteringen förbällras. En åtgärd som kan komma i fråga för detta syfte synes vara att genom förbättrad information öka intresset hos grundutbildal värnpliktigt kompanibefäl och plutonsbefäl alt gå genom ulbildning för alt kunna bli reservofficer även sedan ett anlal år har förflutit efter grundutbildningens slut. Vidare torde meritvärderingen av reservofficersutbildningen exempelvis vid tillträde till högre civil utbildning ha stor betydelse för rekryteringen. Jag konstaterar därför med tillfredsställelse att både utbildning lill och tiänstgöring som reservofficer numera ger poäng för arbetslivserfarenhet vid urval lill grundläggande högskoleutbildning.

Som jag fömt har anfört i samband med yrkesbefälets utbildning vid krigshögskolans högre kurs finner jag det lämpligt att reservofficerarnas utbildning till uppgifter i krigsorganisationen på kompanichefsnivån så långt som det är möjligt samordnas med de avsnitt av yrkesbefälets utbildning vid kursen som avser motsvarande uppgifter i krigsorganisationen.

Jag vill understryka betydelsen av att en blivande reservofficer - kompanichef (motsvarande) - inhämtar erfarenhet av tiänstgöring på plutonchefsnivån i krigsorganisationen innan han som reservofficer krigsplaceras på kompanichefsnivån.

Prop.1977/78:24 57

Reservofficerarnas tiänslgöringsskyldighet bör också i fortsättningen beräknas så att erforderlig erfarenhet för att vara kompanichef (motsvarande) i krigsorganisationen kan inhämtas och hållas vid makt och så att krigsförbandsövningar och särskilda övningar för befäl kan genomföras i den befattning som reservofficeren är placerad i. Som jag tidigare har framhållit bör det finnas utrymme för vissa kurser. Behörigheten i allmänna ämnen för utbildning till reservofficer bör i det nya systemet ligga på samma nivå som i nuvarande bestämmelser.

7.5. Värnpliktsbefäl

Som jag lidigare har uttalat måste huvuddelen av befälsuppgifterna i försvarets krigsorganisation även i fortsättningen fullgöras av värnpliktigt befäl. Värnpliktiga skall alkjämt tas ul och utbildas för uppgifter som grupp-, tropp-och plutonchefer och motsvarande befattningar i krigsorganisationen. Någon ändring i denna principiella inriktning av uppgifterna kan enligt min mening inte förutses.

När det gäller värnpliktigt befäl vill jag särskilt understryka den frivilliga befälsutbildningens betydelse som ett värdefullt komplement till utbildningen enligt värnpliktslagen.

Inom ramen för en samlad lösning av befölsfrågorna får kvaliteten i grundutbildningen och förutsättningarna alt genom repelilionsutbildning och frivillig befälsutbildning hälla värnpliktsbefälels kunskaper och färdigheter vid makt stor betydelse även för hemvärnet och dess möjlighel att göra insatser.

7.6 Tjänsteställningsfrågor

Det tiänsteställningssystem som infördes genom 1972 års tiänsteställ-ningsreform börenligt min mening i princip gälla även efter befälsordningsreformen. Vissa justeringar blir dock nödvändiga med hänsyn till att nuvarande fyra gruppbenämningar för yrkespersonal - gruppchefer, plutonsofficerare, kompaniofficerare och regementsofficerare - ulgår och ersätts av en enda benämning, nämligen yrkesofficerare. Inom ramen för tiänsleställ-ningssystemets principer medför också den nya befälsordningen vissa förändringar i fråga om den lägsta ijänstegraden för yrkespersonal och möjlighelerna för reservofficerare att nå högre tjänstegrad.

Under de första tjänstgöringsåren kommer yrkesofficerarna att i krigsorganisationen tas i anspråk för vissa särskilda befattningar på troppchefsnivån. Dessa för yrkesbefäl avsedda uppgifter på troppchefsnivån kräver en högre kompetens än som förutsätts för andra befattningar på denna nivå. Genom utbildningen för uppgiftema i fredsorganisationen har yrkesofficeren dessutom fått en högre allmän befälskompetens än värnpliktsbefälet på

Prop. 1977/78:24 58

samma nivå. Jag har därför funnit att den lägsta tiänstegraden för yrkesofficeren bör vara fänrik.

Jaganseratl befordran lill löjtnant, kapten och major liksom hittills bör ske efter föreskriven väl vitsordad tiänstgöring och genomgången kompetensgivande utbildning förden högre graden. Kompetensgivande utbildning blir i del nya systemet för löjtnantsgraden krigshögskolans allmänna kurs eller specialistkurs, för kaplensgraden krigshögskolans högre kurs och för majorsgraden militärhögskolans allmänna kurs.

För urvalsbefordran till överstelöjtnant och högre tiänstegrader bör i huvudsak nuvarande regler gälla. Detta innebär all befordran skall ske när vederbörande vid särskild prövning har ansetts vara väl skickad alt i freds-och krigsorganisationen uppehålla för graden särskill angivna befattningar. Utnämning bör ske så att antalet yrkesofficerare i varje tiänstegrad stämmer överens med det organisatoriska behovet.

Vid tjänsteställningsreformen år 1972 förutsattes att slulgraden för reservofficerarna skulle vara kapten. Officerare som tillhörde väg- och valtenbyggnadskåren skulle dock liksom tidigare kunna bli majorer och även nå högre tiänstegrader. Bristen på regementsofficerare hade emellertid föranletl att vissa reservofficerare var placerade som bataljonschefer eller i moisvarande befattningar. Med anledning härav intogs i 28 § reservbefälskungörelsen (1972:464) för krigsmakten en bestämmelse som gjorde del möjligt att i vissa fall befordra reservofficer lill major och högre tjänstegrader. Enligl denna bestämmelse får, om det behövs med hänsyn till krigsorganisationens behov, den som genom militär ulbildning och civil verksamhet är särskilt lämplig att uppehålla befattning på balaljonschefsnivå eller högre nivå befordras till den tiänstegrad eller ijänsteklass som svarar mot befattningen. Beslut om sådan befordran meddelas av regeringen efler förslag av överbefälhavaren eller, enligt dennes bestämmande, försvarsgrenschef Med tillämpning av denna bestämmelse har ett förhållandevis litet anlal reservofficerare befordrats till majorer. Därvid har krävts all vederbörande förulom särskild lämplighet att uppehålla befattning på bataljonschefsnivån också har viss ulbildning för att utöva sådant befäl. Han skall också vid tidpunkten för befordran vara krigsplacerad i sådan befattning och med goda vitsord ha fullgjort krigsförbandsövning i befattningen.

I samband med min redogörelse för utbildningen av reservofficerare inom den nya befälsordningen harjag framhållit att särskill lämpade reservofficerare i större omfattning än hittills skall kunna vidareutbildas för att placeras i vissa krigsbefattningar på balaljonschefsnivån. Jag anser att den reservofficer som med godkända vitsord har gått genom särskill anordnad utbildning till befattning på bataljonschefsnivån och fullgjort författningsenlig tiänstgöring i den omfattning som kommer alt föreskrivas skall erhålla tiänstegraden major.

Som jag har förordat i det föregående bör den lägsta tjänstegraden för yrkesofficeren vara fänrik. Jag har också angett att målel för den gmndläg-

Prop.1977/78:24

59

gande yrkesutbildningen bör vara kompetens att i krigsorganisationen inneha befattningar för yrkesmän på troppchefsnivån. Detta innebär att vi i krigsorganisationen kommer att ha troppchefer med tiänstegraden fänrik. Samtidigt har det på grund av rådande vakansläge varit nödvändigt alt undantagsvis placera reservfanjunkare och vämpliktiga fanjunkare på befattningar i krigsorganisationen som är hänförda till plulonchefsnivån. Jag vill betona att placeringen av reservfanjunkare och värnpliktiga fanjunkare på befattningar på denna nivå har berott på rådande vakansläge och alltså inle får anses ha varit ett normalt förfaringssätt. Dessutom är sådana fanjunkare placerade på befattningar på iroppchefsnivån som i det nya systemet kommer att hänföras till plutonchefsnivån. 1 det nya systemet bör gälla att den som placeras på plutonchefsnivån skall ha gått genom föreskriven ulbildning för denna nivå.

Med nu angivna förändringar kommer tiänslegraderna att t. v. utnyttjas enligt följande tabell.

Tjänstegrad for
Yrkesofficerare		Reservofficerare'	Värnpliktig personal
utom flottan	flottan		värnplikts-oflicerare	Vpl gruppchefer
General	Amiral	GeneraP
Generallöjtnant	Viceamiral	Generallöjt-nant
Generalmajor	Konteramiral	Generalmajor
Överste 1. gr	Kommendör l.gr	Överste 1. gr
Överste	Kommendör	Överste
Överstelöjt-	Kommendör-	Oversielöjt-
nant''	kapten"	nant"
Major	Orlogskapten	Major
Kapten	Kapten	Kapten	Kapten
Löjtnant	Löjtnant	Löjtnant	Löjtnant
Fänrik	Fänrik	Fänrik Fanjunkare	Fänrik Fanjunkare Sergeant	Överfurir Furir Korpral

' Även officerare i VVK.

2 Ej förutvarande yrkes- och reservofficerare.  Dessa behåller tidigare innehavd

tjänstegrad.

31 flottan har reservofficer samma tjänstegradsbenämning som yrkesofficer.

"* Vissa överstelöjtnanter (kommendörkaptener) tilldelas särskild tjänsteställning och

räknar därmed tjänsteställning före övriga.

7.7 Övergång till en ny befälsordning

Som jag tidigare har nämnt kan den nya befälsordningen börja införas under programplaneperioden 1978/79-1982/83. Jag räknar därvid med att de

Prop.1977/78:24 60

första ansökningarna om antagning som yrkesbefälsaspirant i det nya systemet kan ske under år 1979 samt att den första omgången yrkesbefälsaspiranter går genom officershögskolan åren 1981-1983.

1 samband med att den nya ordningen införs kommer det alt bli nödvändigt att reglera övergången till det nya systemet för del befäl och de befälsaspi-ranter som redan har påbörjat utbildning enligt dagens system. Vidare måsie del av organisatoriska skäl betingade behovet av kompletterande utbildning fastställas. Dämtöver finns det en mängd andra frågor som måste övervägas ytterligare. Till ledning för del fortsatta arbetet vill jag anföra följande.

Yrkesbefälsaspiranter som är rekryterade ur den årsklass vämpliktiga som påbörjar grundutbildning under år 1980 förutsätts kunna utbildas helt enligt det nya systemet. Aspiranter som har påbörjat utbildningen tidigare genomför utbildningen enligt nuvarande ordning med erforderiig anpassning till del nya systemet. Detta gäller även vid övergång till regementsofficersutbildning från plutonsomcersuibildning eller kompaniofficersutbildning efter genomgången kompaniofficersskola.

Aspiranter som har påbörjat grundutbildning som värnpliktiga under år

1979   och som inle uppfyller behörighetskraven bör beredas lillfälle att
inhämta föreskriven behörighet. De bör också beredas tillfälle att gå över lill
den nya utbildningsgången.

Plutonsofficerare som har fullgjort plutonsofficersutbildning enligl gällande ordning och har kvalificerat sig för kommendering lill kompaniofficersutbildning enligl nuvarande syslem bör beredas tillfälle att gå genom denna eller motsvarande utbildning. Övriga plulonsofficerare som under år

1980   inte har uppnått 45 års ålder bör gå genom kompletteringsutbildning i
den omfattning som behövs för att de skall få den kompetens som del nya
systemet kräver.

Kompaniofficerare som har utexaminerats från kompaniofficersskola enligt nuvarande ordning skall beredas tillfälle att gå genom krigshögskolans högre kurs.

Kompaniofficerare som har gått genom truppslagsskola (motsvarande) enligt nuvarande ordning och uppnått högst 35 års ålder och kvalificerat sig för vidareutbildning bör beredas möjlighel till sådan kompletteringsutbildning som kvalificerar för inträde till militärhögskolans allmänna kurs. 1 vissa fall kan med hänsyn lill de organisatoriska behoven detta ske även vid högre ålder.

Regementsofficerare som har utexaminerats från krigsskola enligt nuvarande ordning skall i enlighet med gällande villkor beredas lillfälle att gå genom krigshögskolans högre kurs och militärhögskolans allmänna kurs i del nya systemet.

Tidpunkt för tilldelning av nya tiänstegrader lill berörd personal i samband med övergången till ny befälsordning kan fastställas först sedan denna fråga ytterligare har övervägts underdel fortsatta arbetet. Vad avser grunderna för tilldelning av nya tiänstegrader är min principiella inslällning följande.

Prop. 1977/78:24 61

Som jag tidigare har uttalat skall lägsta tiänstegrad för yrkesbefäl vara fänrik. Detta innebär all de nuvarande plulonsofficerarna vid övergång till det nya systemet skall tilldelas denna tiänstegrad. Detta bör ta sin början i anslutning till den första utexaminationen av officerare som har utbildats i det nya systemet och genomföras i takt med erforderlig kompletteringsutbildning.

Tjänstesiällningsbefordran till löjtnant bör för plutonsofficerare från tidigare system i princip ske efter genomgången kompetensgivande ulbildning för denna grad enligl det nya systemet. Plutonsofficerare som är 45 år och äldre bör kunna tilldelas löjtnants tiänstegrad utan sådan kompetensgivande utbildning.

Den som har gått genom utbildning till kompaniofficer bör tilldelas löjtnants tjänstegrad och den som har gått genom truppslagsskola för regements- eller kompaniofficer eller motsvarande utbildning bör tilldelas kaptens tiänstegrad.

För dem som i övergångsskedet är yrkesanställt gruppbefäl bör tiänsteslällningen liksom utbildningen efter hand anpassas till den nya ordningen.

Somjag tidigare har nämnt har reservfanjunkare och värnpliktiga fanjunkare i viss utsträckning placerats på befattningar i krigsorganisationen som är hänförda eller i del nya systemet kommer att hänföras till plulonchefsnivån. Jag anser att del skall vara möjligt alt övergångsvis befordra sådan reservfanjunkare eller vämpliktig fanjunkare till fänrik utan all han i alla avseenden har gått genom föreskriven utbildning under förutsättning att han är varakiigt krigsplacerad i befattning på plulonchefsnivån och med tillfredsställande resultat har tjänstgjort i sådan befallning under minsl en krigsförbandsövning.

7.8 Kostnader för en ny befälsordning

Utbildningen enligt den nya befälsordningen medför ökade kostnader. En mindre del av ökningen kan hänföras lill den kompletterande utbildning som måste meddelas befäl utbildat enligt den nuvarande befälsordningen. Överbefälhavaren har beräknat dessa merkostnader till närmare 10 milj. kr. per år under en tioårig övergångsperiod.

Utbildningsgången för befäl som nyrekryleras sedan den nya befälsordningen har trätt i kraft innebär att antalet elevdagar per år ökar. Kostnadsuppskattningarna för utbildning av befäl i ett färdigt system är emellertid osäkra. Mycket beror på hur behovet av förläggningsplatser, utbildningslokaler, utbildningshjälpmedel m. m. kan tillgodoses inom ramen för nuvarande utbildningsorganisation.

Den tidsplan som jag har föreslagit för genomförande av befälsordningen förutsätter att utbildningsorganisationen byggs ut under innevarande programplaneperiod om organisationen från början skall vara hell anpassad

Prop. 1977/78:24 62

lill den nya utbildningsgången med bl. a. väl samlade utbildningsenheter. Överbefälhavaren har beräknat all en sådan utbyggnad kräver investeringar på omkring 150 milj. kr., varav ca 120 milj. kr. under den närmaste femårsperioden. Det ekonomiska utrymmet inom försvaret är dock begränsat. Jag anser det därför nödvändigl alt inledningsvis begränsa investeringsbehovet främsl genom alt befintliga militära anläggningar utnyttjas. Möjlighetema alt även använda tillgängliga civila resurser bör enligt min mening undersökas ytterligare. I samband med att fredsorganisationen struktureras oirr i relalivi slor omfattning under den närmaste tioårsperioden bör det finnas möjligheler att på sikl åstadkomma mer samlade utbildningsenheter.

Under alla förhållanden blir vissa investeringar ofrånkomliga. Jag bedömer emellertid alt dessa kan begränsas så att investeringsbehovet under den närmaste femårsperioden uppgår lill högst 100 milj. kr.

Jag bedömer att de inskränkningar som måsle göras i den i och för sig önskvärda utbyggnadstakten inte i någon nämnvärd grad påverkar fömtsättningama för att genomföra befälsordningen.

Överbefälhavaren har preliminärt uppskattat att utbildningskostnaderna på sikt ökar med omkring 20 milj. kr. per år i förhållande till kostnaderna för nuvarande utbildningssystem. En noggrann beräkning kan göras först när myndigheterna mera i detalj har utformat utbildningssystemet vad gäller kursinnehåll, elevantal, lokaler, tekniska hjälpmedel m. m. samt kursernas förläggning lill olika utbildningsorter eller fartygstyper m. m.

Jag delar uppfattningen att de åriiga utbildningskostnaderna kommer att öka i förhållande till nuvarande kostnader. Jag bedömer dock att det bör vara möjligt att begränsa den av överbefälhavaren beräknade kostnadsökningen.

8 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen

att godkänna de riktlinjer för en ny befälsordning för det militära försvaret som jag har förordat i det föregående.

9 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att aniaga det förslag som föredraganden har lagl fram.

Prop. 1977/78:24 63

Bilaga

Nuvarande ordning i fråga om befälspersonalen inom försvarsmakten

1 Inledning

Inom försvarsmaktens krigsorganisation fullgör värnpliktsbefäl och reservbeföl mellan 90 och 95 ?f) av befälsuppgifterna. Inslaget av yrkesanställd befälspersonal är alltså totalt sett myckel begränsat. Inom flottan och flygvapnet är andelen yrkesbefäl relativt sett större än inoni andra delar av försvarsmakten.

Principerna för nu gällande befälsordning inom armén beslutades av riksdagen år 1960 (prop. 1960:109, SU 1960:113, rskr 1960:290). Beslutet avsåg dock inle civilmilitär teknisk personal. Marinens och flygvapnets befälssystem är f n. ulformade efter mönster som liknar arméns syslem.

Inom samtliga försvarsgrenar omfatiar värnpliktsbefälet följande gmpper:

o värnpliktiga gruppchefer

o värnpliktsofficerare/plutonsbefäl och

o värnpliklsofficerare/kompanibefäl.

Reservbefälet indelas i gmpperna

o reservofficerare/plulonsbeföl och

o reservofficerare/kompanibefäl och högre.

Det yrkesanställda militära befälet utgörs av grupperna regementsofficerare, kompaniofficerare, plutonsofficerare och gmppchefer. Motsvarande indelning gäller även för den civilmilitära personalen, varvid dock befälsgrupperna har annoriunda benämningar. Sålunda kallas t. ex. civilmilitär personal i teknisk tiänst ingenjörs-, mastar- och teknikerpersonal. Inom marinen har kompani- och plutonsofficerare i teknisk tjänst militär slällning.

2 Befälsuppgifterna i krigsorganisationen

Befälsuppgifterna inom försvarsmaktens krigsorganisation är bl. a. att föra förband i strid, operativ planläggning, förberedelse och ledning samt verksamhet som avser förbindelser, förbandens försörjning med personal och förnödenheter, sjukvård etc.

Befälsuppgifterna utförs av personal som har utbildats för all verka inom olika verksamhetsområden och på skilda kompetensnivåer. Dessa nivåer utgår från de kompetenskrav som gäller för vissa huvudtyper av befallningar i främst krigsorganisationen. Kompetensnivåerna är åtta, nämligen

Prop.1977/78:24 64

nivån för högre chefer (H), regementschefsnivån (R), fredsbataljonschefsnivån (F), balaljonschefsnivån (B), kompanichefsnivån (K), plutonchefsnivån (P), troppchefsnivån (T) och gruppchefsnivån (G).

De fem senare kompetensnivåerna är knutna till krigsorganisationen. Nivå B inrymmer bl. a. befattningar som bataljonschef och ställföreträdande bataljonschef, vissa fartygschefer, chef för flygande division samt befallningar i staber och ledningsförband. Till nivå K hänförs förutom kompanichef och ställföreträdande kompanichef även t. ex. tiänstegrenschef på slridsfariyg, chef för radarjaktledning och stabsbefattningar av motsvarande karaktär. Nivå P omfatiar bl. a. befattningarna plutonchef och liknande i krigsorganisationen. På nivå T återfinns befattningar som chef för sådana avdelningar i krigsorganisationen som är mindre än pluton men större än gmpp. Bl. a. ingår befattningar som plutonchefs ställföreträdare, kompani-kvartermästare och vissa befäl i leknisk tjänst. Nivå G slulligen omfallar befattningar i krigsorganisationen för gruppchef och gmppchefs ställföreträdare.

På motsvarande nivåer i krigsorganisationen finns också den yrkesanställda civilmilitära personalen.

1 befattningar på nivå B och högre nivåer i krigsorganisationen finns i princip endast regementsofficerare på aktiv stat och i vissa fall regementsofficerare på reservstat. Den senare kategorin förekommer i de fall då en avstämning av krigsorganisationens behov mot fredsorganisalionens har visat att behovet i krigsorganisationen är större än behovet i fredsorganisationen. De som inle behövs för fredsorganisationen anställs då på reservstat. De skall ha samma kompelens som den ständigt tiänstgörande yrkesmannen i fråga om utbildning och viss minimierfarenhel. Ett begränsat antal reservofficerare och officerare ur väg- och valtenbyggnadskåren är placerade i befattningar på balaljonschefsnivån i krigsorganisationen.

3 Befälsuppgifterna i fredsorganisationen

Befälsuppgifierna inom fredsorganisationen är ocksä fördelade på skilda kompetensnivåer inom de olika verksamhetsområdena. Uppgifterna fullgörs i princip endast av det yrkesanställda befälet. 1 vissa fall förekommer frivillig tiänstgöring av reserv- och värnpliktig personal.

Den fredsmässiga högre stabstiänslen fullgörs till övervägande del av regementsofficerare.

Den antalsmässigt största gruppen av uppgifter i fredsorganisationen avser

Prop.1977/78:24 65

att utbilda vämpliktiga och anställt befäl. Exempel på befattningar inom detta verksamhetsområde är

o för plutonsofficerare: instmktör vid pluton och plutonchefs ställföreträdare vid grundutbildning av värnpliktiga, specialinstruktör resp. repetilionsöv-ningsinstmktör bl. a. i central befälsgrupp, säkerhelsbeföl vid skjutfält, instruktör och lärare vid vissa utbildningsanstalter och skolor

o för kompaniofficerare: plutonchefs ställföreträdare och plutonchef vid gmndutbildning av värnpliktiga, befäl i central befälsgrupp samt lärare vid vissa utbildningsanstalter och skolor

o för regementsofficerare: plutonchefs ställföreträdare, plutonchef, ställföreträdande kompanichef kompanichef och högre vid grundutbildning av värnpliktiga, befäl i central befälsgmpp, lärare vid utbildningsanslalt eller skola, chef för utbildningsdeialj och avdelning.

Civilmilitär personal i teknisk tjänst har motsvarande utbildningsuppgifter företrädesvis inom sitt fackområde.

En annan grupp av uppgifter hänför sig till förbandens materiella utrustning. För dessa uppgifter tas i anspråk både militär och civilmilitär personal.

Inom den administration och förvaltning som behövs för all fredsmässig verksamhel återfinns befälsuppgifter för sanitliga grupper av den militära och civilmilitära yrkesanställda personalen.

I övrigi förekommer uppgiftersom hänger samman med förberedelser för övergång från freds- lill krigsorganisation, dvs. mobiliseringsverksamhet, samt med verksamhet för att upprätthålla incidenlberedskap och kuppför-svarsberedskap inom ramen för löpande utbildningsarbete. Också inom dessa verksamhetsområden förekommer såväl militär som civilmilitär befälspersonal pä skilda nivåer.

4 Värnpliktsbefäl

Uttagning

De värnpliktiga indelas efter krigsorganisationens behov i olika kategorier. Befälsuttagna värnpliktiga indelas i grupp-, plutons- eller kompanibefäl.

Uttagning av värnpliktiga för utbildning till värnpliktsbeföl sker på gmndval av resultaten vid inskrivningsförrättningarna. Vid dessa prövas de värnpliktigas duglighet till krigstjänst genom inskrivningsprov som omfattar medicinska och psykologiska prov.

De 60 procent vämpliktiga som vid de psykologiska proven (1-proven) konstateras ha bäsl allmänbegåvning klassas i provgmpperna 5 till 9 och går genom intervjuer som utförs av psykologer. Efter intervjun skattas den värnpliktiges befälslämplighel - s. k. befälsskattning - och psykiska funktionsförmåga. Denna skattning är en prognos för hur den enskilde kommer

5 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 24

Prop.1977/78:24 66

att kunna tillgodogöra sig utbildning till och fungera som befäl. Resultatet av befälsskattningen redovisas i en nio-gradig skala. Enligt nu gällande regler räknas värnpliktiga med befälsskattning 6 och högre som lämpliga för ulbildning lill plutonsbefäl och högre befäl samt de med befälsskatining 3-5 som lämpliga för utbildning till gruppbefäl.

Antalet som är lämpliga som plutonsbefäl resp. gruppbeföl är betydligt större än det krigsorganisatoriska behovet. Uttagning för utbildning till värnpliktsbefäl kan därför ske bland dem som har den högsta befälsskattningen. Detta medför att den genomsnittliga befälsskallningen bland de uttagna är avsevärt högre än den uppställda lägsta befälsskattningen för resp. kategori. Riksgenomsnittet är f n. för plutonsbefölsultagna 8,0 och för gruppbefälsuttagna 6,3. Betydande regionala variationer förekommer dock.

Nämnda förhållanden innebär att åtskilliga gmppbefölsultagna värnpliktiga också är plutonsbefälslämpliga och att ell antal värnpliktiga med god befälsskatining - såväl plutonsbefälslämpliga som gruppbefälslämpliga -återfinns bland övriga värnpliktiga, främst inom menigkategorierna E och F.

Uttagning för utbildning till gruppbefäl och plutonsbefäl får inom samtliga försvarsgrenar ske utan den värnpliktiges medgivande. Uttagning för utbildning till militär befattning för kompanibefäl vid marinen och flygvapnet för inte ske utan den värnpliktiges medgivande. 1 enlighet med riksdagens beslut år 1976 (prop. 1975/76:199, FöU 1975/76:38, rskr 1975/76:374) för däremot vid armén tills vidare utan den värnpliktiges medgivande uttagning ske för utbildning till militär befattning för kompanibefäl. Beslutet har tillkommit för att täcka behovet av plutonchefer i arméns krigsorganisation. För kalenderåret 1977 fick högsl 1 500 vämpliktiga vid armén tas ut för obligatorisk kompanibefälsulbildning.

Utbildning

Gällande system för utbildning av värnpliktiga -det s. k. VU 60-systemel -grundas på beslul av 1966 års riksdag (prop. 1966:106, LU 1966:48, rskr 1966:271).

De värnpliktigas utbildning omfattar enligl värnpliktslagen grundutbildning och repetilionsutbildning. Repetitionsutbildningen kan utgöras av krigsförbandsövningar, särskilda övningar, fackövningar, särskilda fackövningar och mobiliseringsövningar.

De värnpliktigas grunduibildningstid är differentierad inom och mellan försvarsgrenarna. Utgångspunkt härvid ärbl. a. all behovet av utbildning och utbildningstid för olika befattningar i krigsorganisationen växlar.

Utbildningen lill gruppbefäl har som mål att ge den värnpliktige sådana färdigheter all han kan krigsplaceras i typbefaltningen gruppchef Utbildningen meddelas vid gmppbefälsskola (GBS).

Prop.1977/78:24 67

Mål för plutonsbefölsutbildningen äratt den värnpliktige kan krigsplaceras i typbefattningen ställföreträdande plutonchef eller iroppchef Utbildningen ges vid plutonsbefälsskola (PBS).

Mol kompanibefälsutbildningen svarar typbefattningen plutonchef Den kompanibefälsuttagne går först genom plutonsbefälsskola saml därefter kompanibefälsulbildning.

För att åstadkomma ekonomiska besparingar beslöt statsmakterna att fr. o. m. utbildningsåret 1972/73 på försök förkorta grundutbildningstiderna för de värnpliktiga.

Gmndutbildningstiderna för värnpliktiga som är uttagna för utbildning till militära befattningar framgår av följande tabell.

Grundutbildningens längd i dagar vid

Kategori armén Uotlan kustartille-      flygvapnet

riet

Gruppbefälsvärnplik-       290-315 325-350 290-315 325-350

liga (260-300)1

Plutonsbefälsvärn- 325-360 4I5M0 38005 335-360

pliktiga (39550)2      (325-350)      (320-345)»

Kompanibefälsvärn-        samma lid som för plutonsbelalsvärnpliktigaS
pliktiga saml ytteriigare 90 dagar

' I särskild befattning i underhålls- eller underrättelsetjänst. 21 särskilt kvalificerad befattning.

3 Värnpliktig som har avlagi sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen. " I stabstjänstbefattning.

5 Vid pansartrupperna, ingenjörtrupperna och signallrupperna kommer dock kompanibefälsutbildningen att omfatta 360 -I- 90 dagar.

För värnpliktiga som har tagils ul för utbildning till civilmilitär befattning för tekniker är gmndutbildningen vid armén och kustartilleriet minst 320 och högsl 345 dagar.

En väsentlig del av vämpliktssystemet som helhet är den frivilliga befölsutbildningsrörelsen. Av den del av verksamheten som ärdirekl inriktad mot uppgifterna i krigsorganisationen är framför allt befordringsutbildningen och de s. k. krigsförbandskurserna av belydelse.

5 Yrkesanställt befäl

Rekrytering och antagningskrav

Till de militära och civilmilitära befälsyrkena leder i fråga om rekrytering och grundläggande utbildning två huvudvägar med sinsemellan skilda antagningskrav. Den«na huvudvägen är den till regementsofficer resp. för

Prop.1977/78:24 68

civilmilitär  teknisk  personal  till  ingenjör.   Den  andra  vägen  leder till plutonsofficer resp. för civilmilitär leknisk personal till tekniker.

Båda vägarna - plutonsofficers- resp. teknikervägen helt och regementsofficersvägen till sin huvuddel - rekryteras genom extern rekrytering (grund rekrytering).

Kompaniofficerare och deras civilmilitära motsvarigheter i teknisk tjänst armén och flygvapnet - mästarpersonalen- rekryteras genom urval bland och vidareutbildning av plutonsofficerare resp. civilmilitära tekniker, dvs. intern rekrytering. Flygvapnets civilmilitära flottiljpoliser rekryteras också från plutonsofficerare sorn bedöms lämpliga för och som har intresse för att gå över till denna specialtjänst.

Även en del av regementsofficerarna rekryieras internt, den s. k. långa vägen, genom att plulonsofficerare och, i mindre omfattning, kompaniofficerare vidareutbildas.

För den externa rekryteringen till befälsyrkena gäller bl. a. följande. Ansökan om antagning som aspiranl eller befälselev kan ske före inskrivning som värnpliktig, i samband med denna, mellan inskrivningsförrättningen och inryckning lill grundutbildning som vämpliktig saml under eller efter denna ulbildning.

Till regementsofficersaspiranl får anlas inskriven värnpliktig som uppfyller föreskrivna fordringar med avseende på kroppsbeskaffenhel och hälsotillstånd samt under det kalenderår då utnämning till regementsofficer beräknas ske fyller högst 27 år eller, om försvarsgrenschef medger del på grund av särskilda skäl, högsl 32 år. Regementsofficersaspirant på flyglinjen inom flygvapnet för dock det år utbildningen skall börja fylla högst 22 år. Intill den 1 juli 1977 gällde vidare att den sökande skulle ha gäll genom tre- eller fyraårig gymnasieskola med lägst medelbetyget 2,3. Inom vissa delar av försvaret har krävts att sökande skall ha gått genom någon av vissa specificerade gymnasielinjer eller ha kunskaper i vissa särskilda ämnen från dessa linjer.

Fr. o. m. den I juli 1977 gäller nya behörighetsregler. Dessa innebär att regementsofficersaspiranl skall inneha allmän behörighet till gmndläggande högskoleutbildning enligt högskoleförordningen (1977:263) och särskilda förkunskaper enligt läroplan för gymnasieskolan i ämnena

1 svenska 3 årskurser på treårig linje eller motsvarande

2 B/C-språk 2 årskurser på tvåårig linje eller motsvarande

3 historia 2 årskurser på tvåårig linje eller moisvarande

4 samhällskunskap 2 årskurser på tvåårig linje eller moisvarande

5 matematik vid armén: 2 årskurser på tvåårig linje eller

motsvarande

vid marinen och flygvapnet; 3 årskurser på

treårig linje eller motsvarande

Prop. 1977/78:24 69

6   vid armén:

naturkunskap 2 årskurser på tvåårig linje eller motsvarande

vid marinen
och flygvapnet:
fysik 3 årskurser på naturvetenskaplig linje eller

fyraårig teknisk linje eller motsvarande

Medelbetyget i de särskilda förkunskapsämnena skall vara lägst 3,0.

Vid marinen får än-inel fysik bytas ul mot två årskurser i naturkunskap på tvåårig linje eller n-iotsvarande.

Behörighetsvillkoren skall vara uppfyllda när aspiranten kommenderas till krigsskolan resp. till sjökrigsskolans lägre kurs och vid flygvapnet vid antagning till regementsofficersaspirant. Vid vissa tmppslag inom armén och vid marinen ställs krav på ytterligare särskilda förkunskaper för kommendering till truppslags- resp. vapenslagsskolan för regementsofficerare.

Vid armén gäller dessutom att aspirant, som inte tidigare har förvärvat sådana kunskaper, skall erhålla viss undervisning i ämnena psykologi och socialkunskap före kommendering till krigsskolan.

Sökande till plulonsofficersutbildning skall ha gått genom den obligatoriska skolan och ha fylll 16 år. För antagning lill utbildning till tekniker krävs vid armén att den sökande skall ha viss tvåårig yrkesinriktad gymnasieutbildning och vid flygvapnet all den sökande skall ha antingen sådan utbildning eller verkstadsutbildning samt dämtöver viss praktik och ha fullgjort gmndutbildning, helst i leknisk tjänst vid flygvapnet.

Elever (aspiranter) till stamhiefälsuibildning tas f n. ut på flera olika sätt. Den som söker till stambefälsutbildning vid armén och kustartilleriet, lill regemenisofficersutbildning vid flottan och flygvapnel samt till leknikemt-bildning vid flygvapnet skall alltid vara inskriven som värnpliktig. Underårig sökande skrivs in i förtid.

Vid inskrivningen eller eventuellt senare sker preliminär antagning av regementsofficersaspiranter vid armén och kustartilleriet. Slutlig antagning skerefter antagningsprövningar som äger rum efter inryckningen - vid armén innan eleverna börjar aspirantskola 1 (ca tre månader efter inryckningen) och vid kustartilleriet ca en månad efter inryckningen.

Sökande till regementsofficersutbildning vid flottan och flygvapnel anlas efler särskilda antagningsprov före inryckningen. Flygteknikeraspiranlergår inte genom några antagningsprövningar.

Aspiranter till plutonsofficersutbildning vid flottan och flygvapnet saml till fältflygarutbildning antas alltid efter särskilda antagningsprov.

Antagningsprövningarna inom flygvapnet sker genom flygvapnets uttag-ningskommission, som också har hand om antagningsprövningarna av sökande till regementsofficersutbildning vid flygvapnet.

6 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 24

Prop. 1977/78:24 70

Grundläggande utbildning

Inom ramen för den gmndläggande utbildningen till yrkesanställt befäl förekommer f n. olika modeller med sinsemellan olika anknytning till grundutbildningen av värnpliktiga och med skilda anställningsförhållanden för stambefälsaspiranterna.

En modell - den som tillämpas som huvudmodell för den gmndläggande utbildningen lill regementsofficer inom samtliga försvarsgrenar - innebär att aspiranten under den gmndläggande utbildningen fr. o. m. inryckningen fram till antagning som stambefäl är värnpliktig. Den grundläggande utbildningens första del är formellt setl grundutbildning som värnpliktigt plutonsbefäl men bedrivs huvudsakligen inom särskilda aspirantskolor (eller motsvarande skolor) som är skilda från utbildningen av övriga vämpliktiga. Utbildning tillsammans med övriga värnpliktiga sker dock inom armén under de tre första månaderna och inom flottan under drygt fyra månaders sjötiänstgöring på långresefartyg.

En annan modell tillämpas vid rekrytering och utbildning till plutonsofficer vid armén och kustartilleriet samt till tekniker vid armén och flygvapnet.

Denna modell innebär att aspiranten fullgör grundutbildning som värnpliktig på gmppchefsskola resp. vid flygvapnet i teknisk tjänst. Anställning som plutonsofficersaspirant resp. teknikeraspirant sker när grundutbildningen som värnpliktig har avslutats. Även i denna modell genomförs vid armén och kustartilleriet grundutbildningsåret inom de olika förbanden normalt i särskilda skolavdelningar, skilda från den övriga gmndutbildningen av värnpliktiga. Värnpliktig som har fullgjort grundutbildning i vanlig ordning kan gå över lill pågående grundläggande plutonsofficersutbildning.

En tredje modell tillämpas vid rekrytering och utbildning till plutonsofficer vid flottan och flygvapnet samt till fältflygare vid flygvapnet. Den innebäratt aspiranten fr. o. m. inryckningen är anställd fram till antagning som stam-befäl. I fältflygarkarriären anställs eleven härvid på kontrakt. Den grundläggande utbildningen till stambefäl sker i särskilda skolavdelningar och är skild från utbildningen av värnpliktiga. Den grundläggande utbildningens försia del räknas emellertid till godo som fullgjord grundutbildning son-| värnpliktig. Vämpliktig som har fullgjort grundutbildning kan i vissa fall gå över lill pågående grundläggande plutonsofficersutbildning.

Den grundläggande utbildningen lill regementsofficer omfattar (inklusive
tiden för värnpliktsutbildningen)
vid armén 39.5 månader

vid flottan 38 månader

vid kustartilleriet 37 månader

vid flygvapnet 36 månader

Inom samtliga försvarsgrenar är utbildningen uppbyggd som en växling

Prop.1977/78:24

71

mellan skeden av skolmässig utbildning och skeden av praktisk tjänstgöring. Utbildningens mål ärett delmål på vägen till slutmålet att regementsofficeren skall nå kompetens för befattningar på bataljonschefsnivå i krigsorganisationen. Delmålet kan närmast anges som tiänstbarhet i befattningar på plutonchefsnivån i krigsorganisationen och som plutonchefs ställföreträdare (motsvarande nivå) i fredsorganisationen. Vid flygvapnet är emellertid den nyblivne regementsofficeren inte färdigulbildad för krigsplacering som förare på krigsflygplan resp. i luftbevaknings- och stridsledningsbefattningar. Utbildningen fördessa uppgifter följer i omedelbar anslutning till regementsofficerskursen och omfattar 16,5 resp. ca två månader.

Värnpliktiga regementsofficersaspiranter som inle har fullständig civil studiekompetens kompletterar denna vid försvarels gymnasieskola före utnämning till regementsofficer. Tiden för sådan civil kompletteringsutbildning är inte inräknad i de nyss redovisade tiderna för den gmndläggande utbildningen till regementsofficer.

Omfattningen i månader av den grundläggande utbildningen till plutonsofficer resp. civilmilitär tekniker (inklusive liden för grundutbildning som värnpliktig) framgår av följande tabell.

			Tid i månader vid
	armén		marinen			fiygvapnei
Slag av utbildning	plutons-officer	armé-tekniker	fiottan plutonsofficer	kustartilleriet plutonsofficer	plutons-officer		fiyg-tek-niker
Skolmässig utbildning Praktisk tjänstgöring	21 15-24't	25-271 22	ca 422 18	30 16	24 36		23-273 305
Totalt	365	479	ca 60	46	60		53-57

' Utbildningen inleds med grundläggande militär ulbildning om två-fyra månader beroende av utbildningsrytmerna i grundutbildningen av övriga värnpliktiga. 'Stora variationer förekommer beroende av bl.a.  utbildningslinje, aspiranternas förkunskaper och inryckningstidpunkt under året. 3 Variationerna är beroende av elevernas förkunskaper.

■* Variationerna är beroende av utbildningsrytmerna i grundutbildningen av värnpliktiga.

5 Häri ingår dock tre-fem månader specialutbildning (s. k. typskolning) vid materielkurser.

Vid armén, flottan och flygvapnet fullgörs den prakliska tiänstgöringen i allmänhet i en sammanhängande följd under den senare delen av utbildningen. Arméns plutonsofficersaspiranter går dock genom ett skede med skolmässig utbildning-plutonsofficerskurs om ca tre månader-omedelbart före utnämning till plutonsofficer.

Prop. 1977/78:24 72

Plulonsofficers- resp. leknikeraspiranlerna fullgör den praktiska tiänstgöringen som instruktörer (motsvarande) på gruppbefälsnivå (nivå G i krigsorganisationen).

Utbildningen till fältflygare omfattar f n. ca fyra år fram till krigsplacering som förare på krigsflygplan. Antagning som fältflygare rned överfurirs grad sker emellenid efter två års utbildning. Kontraktsanslällning sker fr. o. m. antagning som elev. Kontraktstiden är sex år och tio månader med möjlighet att förlänga tiänstgöringen upp till 34 års ålder. Fältflygare kan emellertid numera gå över till långtidsanslällning och är då skyldig alt gå genom kompaniofficersutbildning.

1 de redovisade tiderna för den grundläggande utbildningen lill plutonsofficer, civilmilitär tekniker och fältflygare ingår - utöver skolmässig, militär utbildning och praktisk tjänstgöring-också viss utbildning för dem som inte innehar erforderliga kunskaper i allmänna ämnen.

Intill den I juli I977gälldeaii utbildningen i allmänna ämnen omfatladeen kon-iplelleringsdel och en påbyggnadsdel. Härtill kunde komma den ytterligare specialinriktade ulbildning i allmänna ämnen som behövdes som grund för särskild yrkesutbildning.

Kompletteringsdelen var avsedd för elever som inom det allmänna skolväsendel hade gått genom årskurs 9 enligt 1962 års läroplan för grundskolan på andra linjer än g, h, i, m eller s eller som inte på annat säll hade inhämtat moisvarande kunskaper.

Påbyggnadsdelen var avsedd för samtliga elever.

Fr. o. m. den I juli 1977 gäller nya bestämmelser om undervisning i allmänna ämnen vid utbildning till plutonsofficer (FES 1977:31). Enligl dessa bestämmelser går den som utbildas till plutonsofficer genon-i undervisning i alln-iänna ämnen enligt läroplan för gymnasieskolan och med följande omfattning

1 svenska 2 årskurser på tvåårig linje

2 engelska 2 årskurser på tvåårig linje

3 san-ihällskunskap 2 årskurser på tvåårig linje

4 matematik 2 årskurser på tvåårig linje

5 naturkunskap 2 årskurser på tvåårig linje

För personal vid marinen och flygvapnet för undervisningen i samhällskunskap i stället omfatta en årskurs. För personal vid armén för undervisningen i matematik omfatta en årskurs.

För personal i teknisk tiänst vid marinen och i slridslednings- och luftbevakningsljänst vid flygvapnet för ämnet naturkunskap ersättas av två årskurser fysik på tvåårig leknisk linje. För annan personal i marinen får undervisningen i naturkunskap omfatta en årskurs.

1 utbildningen till plutonsofficer skall vidare ingå viss undervisning i ämnena psykologi och socialkunskap.

Prop.1977/78:24 73

1 utbildningen till fältflygare ingår, beroende av elevernas skolunderbyggnad, undervisning i allmänna ämnen. Mål för undervisningen är alt ge eleverna kunskaper som i huvudsak svarar mot årskurs ett av gymnasieskolans naturvetenskapliga linje samt i matematik och fysik större delen av årskurs två av samma gymnasielinje.

Som inledningsvis har nämnts rekryteras kompaniofficerare och den civilmilitära mästarpersonalen genom urval bland och vidareutbildning av plutonsofficerare resp. civilmilitära tekniker. Vid flygvapnet rekryteras också kompaniofficerare genom vidareutbildning av fältflygare som efler ansökan för långtidsanställning.

Till kompaniofficerskurs för antas den som med godkända vitsord har gått genom utbildning till plutonsofficer och som under detårdå utbildningen vid kompaniofficersskolan beräknas börja uppnår högsl 32 års ålder. Han skall vidare ha tjänstgjort som gruppchef och plutonsofficer omkring fyra år.

För antagning lill mäslarkurs gäller bl. a. att utbildningen för påbönas tidigast efter fyra års väl vitsordad anställning som armétekniker resp. fiygtekniker.

Kompaniofficersaspirant som saknar erforderiig studiekompetens skall före kompaniofficersskolan komplettera sina kunskaper i allmänna ämnen.

Intill den I juli 1977 gällde att den som saknade föreskriven studiekompetens skulle gå genom tvåårig social linje enligt läroplan för gymnasieskolan.

Fr. o. m. den I juli 1977 gäller all kompaniofficersaspirant före kommendering till kompaniofficersskola skall ha förvärvat allmän behörighet lill grundläggande högskoleutbildning enligt högskoleförordningen (1977:263) och följande särskilda förkunskaper enligt läroplan för gymnasieskolan

1 B/C-språk 2 årskurser på tvåårig linje eller motsvarande

2 historia 2 årskurser på tvåårig linje eller motsvarande

3 samhällskunskap 2 årskurser på tvåårig linje eller motsvarande

4 matematik 2 årskurser på tvåårig linje eller motsvarande

5 naturkunskap 2 årskurser på tvåårig linje eller motsvarande

Medelbetyget i de särskilda förkunskapsämnena skall vara lägst 3,0.

För personal i teknisk tiänst vid marinen får historia och naturkunskap bytas ul mot tekniska ämnen på maskinteknisk och elteknisk gren av tvåårig teknisk linje.

Personal i teknisk tiänst vid marinen och i stridslednings- och luftbevak-ningstiänsi vid flygvapnet skall i matematik ha två årskurser på tvåårig teknisk linje.

Naturkunskap för bytas ut mot dels tre årskurser i fysik på naturvetenskaplig linje eller fyraårig teknisk linje eller två årskurser på tvåårig teknisk

Prop. 1977/78:24 74

linje, dels tre årskurser i kemi på naturvetenskaplig linje eller två årskurser på fyraårig teknisk linje eller lägst en årskurs på tvåårig leknisk linje.

För personal vid flygvapnet för naturkunskap bytas ut mot två årskurser i fysik på tvåårig teknisk linje.

Aspirant som inte uppfyller fordringama går genom kompletterande utbildning vid försvarels gymnasieskola eller-då det gäller personal i teknisk tiänst vid marinen - vid marinens tekniska skola.

För blivande mästare är erforderlig undervisning i allmänna ämnen inarbetad i mästarkursen.

Kompaniofficerskursen omfatiar

vid armén ca 11 månader

vid flottan cal2-15 månader

vid kustartilleriet ca 12' månader

vid flygvapnet ca   7 månader

Utbildningens mål är alt ge eleverna kompetens för krigsplacering på plutonchefsnivå och för fredsplacering som ställföreträdande plutonchef (motsvarande) vid utbildningspluton (motsvarande).

Mästarkursen omfattar

vid armén ca 16 månader

vid flygvapnel ca iP månader

Målet för utbildningen är kompetens för krigsplacering på plutonchefsnivå samt fredsplacering som lärare och arbetsledare i teknisk tjänst.

Obligatorisk vidareulbildning

Vidareutbildningen av det yrkesanställda befälet sker i viss utsträckning enligl olika principer inom försvarsgrenarna. Inom armén och marinen sker den främst genom obligatoriska kurser för all personal inom samma befälsgrupp. Vidareutbildningen inom flygvapnet sker i större omfattning som specialutbildning inriktad mot en viss befattning och kan delas in i huvudgrupperna materielutbildning och befattningsutbildning.

Gemensamt för all vidareutbildning a v stambefälet är att den sker i form av kommendering och utan kostnad för den enskilde.

Den obligatoriska vidareutbildningen av plutonsofficerare utgörs av truppslagsskola för plutonsofficerare. Vid marinen kallas skolan vapenkurs

' För tekniker dock ca 15 mån.

Uppdelad på två kurser med viss praktisk tjänstgöring mellan kurserna.

3 Uppdelad på två skeden med nio mån. praktisk tjänstgöring mellan skedena.

Prop. 1977/78:24 75

eller vapenslagsskola. Den följer normalt två till fyra år efter plutonsofficers-ulnämningen. Inom flygvapnet finns inle någon direkt motsvarighet till denna skola. Utbildningens längd är

vid armén ca 4 månader

vid flottan ca 5 månader

vid kustartilleriet ca 2 månader

Målet för utbildningen är vid armén och kustartilleriet att ge eleverna kompetens för krigsplacering som kompanikvariermästare och för fredsplacering som bl. a. plutonchefs ställföreträdare (moisvarande) vid gmndutbildning av värnpliktiga. Vid flottan är målel bl. a. att ge eleverna kompelens för alt tjänstgöra som plutonchefs ställföreträdare och instmktör vid allmänmilitär utbildning och örlogsutbildning. De skall vidare bl. a. avlägga skeppar-examen och ges formell kompelens som bevakningsbålchef

Den civilmilitära leknikerpersonalen går inte genom någon motsvarande obligatorisk utbildning.

Den obligatoriska vidareutbildningen av kompaniofficerare ulgörs av truppslagsskola för kompaniofficerare. Vid marinen kallas skolan vapenkurs eller vapenslagsskola. Den följer normalt två år efter utnämningen till kompaniofficer. Flygvapnet saknar direkt motsvarighet till denna skola. Utbildningens längd är

vid armén 5-7 månader

vid fiottan ca 6 månader

vid kustartilleriet ca 4 månader

Målet för utbildningen vid truppslagsskolan (motsvarande) är att ge eleverna formell kompetens för krigsplacering på kompanichefsnivå och för fredsplacering som pluionchef (motsvarande) vid grundutbildning av värnpliktiga m. m.

Den civilmiliiära mästarpersonalen går inte genom någon utbildning som motsvarar truppslagsskolan.

Den obligatoriska vidareutbildningen av regementsofficerare omfatiar truppslagsskola och allmän kurs vid militärhögskolan. Flygvapnet saknar dock direkt motsvarighet till truppslagsskolan.

Truppslagsskolan, som vid marinen kallas vapenregementsofficersskola, följer normalt vid armén och kustartilleriet två och vid flottan ett år efter regementsofficersutnämningen. Utbildningstiden ä

ar

vid armén ca 7 eller ca 11' månader

vid flottan ca 9 månader

vid kustartilleriet ca 4 månader

' Vid artilleriet, luftvärnet, ingenjör- och signaltrupperna.

Prop. 1977/78:24 76

Den allmänna kursen vid militärhögskolan följer normalt tre till fem år efter truppslagsskolan. Utbildningstiden är

vid armén ca 8 månader

vid marinen ca 6 månader

vid flygvapnet ca 7 månader

Målet för utbildningen vid truppslagsskolan (moisvarande) är i huvudsak detsamma som gäller för utbildningen vid truppslagsskola (motsvarande) för kompaniofficerare.

Målet för utbildningen vid militärhögskolans allmänna kurs är alt ge eleverna formell kompetens för krigsplacering på bataljonschefsnivå och för fredsplacering som bl.a. kompanichef (motsvarande). Full kompetens för dessa uppgifter nås efter några års praktisk tjänstgöring och senast vid 34-35 årsåldern.

Övrig vidareulbildning

Regementsofficerare som under allmän kurs vid militärhögskolan har kvalificerat sig för högre utbildning går genom högre kurs vid militärhögskolan under ca två till två och ett halvt år. Delta kan f n. ske i nära anslutning till eller några år efter genomgång av allmän kurs. Vid den högre kursen utbildas eleverna för sådana chefs-, stabs- och lärarbefattningar som kräver ingående kvalificerade kunskaper om operativ och taktisk verksamhet.

Särskilt kvalificerade regementsofficerare kan gå genom försvarshögskolan. Vid denna bedrivs undervisning som främst avser studier av totalförsvarsfrågor.

Övrig vidareutbildning kan schematiskt delas upp i specialutbildning för särskilda uppgifter och övergångsutbildning som är avsedd att allt efter organisatoriska behov förbereda personal som lämnar de fysiskt sett mera krävande uppgifterna för andra uppgifter.

Specialutbildningen kan avse att ge eleverna den utbildning som behövs för krigsplacering i viss beföttning eller för att öka eller vidmakthålla elevens användbarhet i t. ex. utbildningsarbete i fredsorganisationen. Flygvapnets vidareutbildningav plulonsofficerare lill flottiljpoliserären specialutbildning för uppgifter i såväl krigs- som fredsorganisationen.

Övergångsutbildningen avser främsl utbildning för olika typer av befattningar inom stabs-, förvaltnings- och expeditionstiänst. Till denna kan också räknas den utbildning av regements- och kompaniofficerare som sker före övergång lill försvarets iniendenlkår eller lill forlifikaiionskåren.

Prop. 1977/78:24 77

Övergång till annan befälsgrupp

I del föregående har redovisats den övergång från en befälsgrupp till en annan som sker genom att kompaniofficerare och civilmilitär mästarpersonal rekryteras från plutonsofficerare resp. civilmilitära tekniker. Urvalet av kompaniofficersaspiranter sker redan någol eller några år efter plutonsoffi-cersutnämningen. Plutonsofficer som då inte kommer i fråga för vidareutbildning till kompaniofficer får normall inte någon ytteriigare möjlighet härtill under senare skede av sin tiänstgöring.

Urvalet av civilmilitära tekniker till mäsiarulbildning sker f n. ca fyra år efter utnämningen till tekniker och efter ansökan av den enskilde. Den civilmilitäre teknikern harf n. möjlighetatt i vissa fall uppemot 40-årsåldern få en ansökan om mäsiarulbildning prövad och beviljad.

Plutonsofficerare, fältflygare och kompaniofficerare kan också vidareutbildas till regementsofficer. Vederbörande skall före övergången till regementsofficersutbildning ha inhämtat erforderliga förkunskaper i allmänna ämnen. Detta äger normalt rum vid försvarets gymnasieskola. Plutons- och kompaniofficerare i teknisk ijänst vid marinen kan vidareutbildas till mariningenjör linje G (gymnasieingenjör). Före övergången inhämtas erforderliga kunskaper i allmänna ämnen på så sätt att vederbörande kommenderas lill fyraårig teknisk linje vid gymnasium inom det allmänna skolväsendet.

Plutonsofficer skall gå genom ca två år a v den grundläggande utbildningen till regementsofficer. Kompaniofficer skall efter kompaniofficerskursen gå genom ca ett år av den grundläggande utbildningen till regementsofficer. Har han efter kompaniofficerskursen också gått genom truppslagsskola vid armén omfattar utbildningen till regementsofficer endast en ca två månader lång kurs i sociologi och pedagogik.

Urval och befordran

Fr. o. m. år 1972, när gällande tjänsteställnin:gssyslem infördes, innebär begreppet befordran två från varandra skilda åtgärder- tillsättning av högre tiänst (tiänstetillsättning) och tilldelande av högre tiänstegrad (tiänsteställ-ningsbefordran).

För befordran genom tjänstetillsättning finns särskilda föreskrifler beträffande krav på utbildning, praktisk tiänstgöring, vitsord m. m. Till vissa tjänster sker urvalsbefordran. Sådana tiänster finns för alla gmpper av yrkesanslällt befäl. De tillsätts först sedan beford ringsberedning har granskat och värdesalt lämpligheten för urvalsbefordran till tiänst hos dem som är aktuella för befordran.

Tjänstesiällningsbefordran sker när den enskilde har gått genom föreskriven uibildningoch därigenom uppnått kompetens för krigsplacering i den typbefattning som svarar mot tiänstegraden. Tjänstesiällningsbefordran till fredsbataljonschefsnivån och högre nivåer sker genom urval.

Prop.1977/78:24 78

ÅIdersgränser

Huvuddelen av den yrkesanställda militära och civilmiliiära lekniska personalen har 60 års pensionsålder. Pensionsåldern för generaler och amiraler är 65 år. För arméingenjörer och arméverkmäslare samt för förste flygverkmäslare i verksladsbefaltning gäller 63 års pensionsålder.

Med hänsyn till kraven i fysiskt och psykiskt hänseende på personalen i krigsorganisationen tillämpas för flertalet en högsla placeringsålder av ca 55 år. 1 fredsorganisationen gäller en högsta åldersgräns vid ca 42 år för personal vid utbildningsplulon (motsvarande). Personal placeras om från fysiskt mera krävande tiänst till fysiskt mindre krävande tiänst vid 40-45 års ålder.

6 Reservbefäl

Allmänt

Personalen i försvarsmaktens reserver utgörs av pensionsavgången, förtidsavgången, reservanställd och värnpliktsavgången personal. Den till antalet största och även i övrigt mest betydelsefulla av de nämnda grupperna är de reservanställda.

Gällande ordning för reservanställl befäl bygger i flera hänseenden - bl. a. i fråga om anslällningsvillkor och tiänslgöringsskyldighet i fredstid - på principer som fastställdes genom 1960 års befölsordningsbeslut för armén och kom till uttryck bl. a. i 1962 års reservbefälskungörelse. Nu gällande bestämmelser fastställdes till sina huvuddrag genom reservbefälskungörelsen (1972:464, ändrad 1974:739) för krigsi-nakten.

Rekrytering och antagningskrav

För ulbildning till reservofficerare (kompanibefäl) rekryteras och antas reservofficersaspiranter inom försvarsgrenarna och försvarets iniendenlkår antingen i huvudsak enligt samma principer som gäller för rekrytering och antagning av direklrekryterade regementsofficersaspiranter eller genom antagning av reservofficersaspiranter bland värnpliktigt kompanibefäl.

Kraven för antagning som reservofficersaspirant för utbildning till reservofficer (kompanibeföl) är vid armén att vederbörande skall vara uttagen för lägst pluionsbefälsutbildning. Den som vill bli reservofficer måste vidare ha goda betyg från kadettskola och bedömas ha förulsättningar att kunna tillgodogöra sig utbildning till reservofficer. Vidare krävs allmän behörighet till grundläggande högskoleutbildning enligl högskoleförordningen (1977:263). Om särskilda skäl föreligger får dock, enligl chefens för armén beslämrnande, även den som inle innehar sådan behörighet antas under förutsättning att han bedöms kunna tillgodogöra sig utbildningen lill reservofficer.

Prop.1977/78:24 79

Vid armén kan reservanställas värnpliktigt plutonsbefäl som har fullgjort krigsförbandsövning och efler frivillig befordringsutbildning inom Frivilliga befölsutbildningsrörelsen erhållit fanjunkares grad och uppnått lägst 27 och högst 36 års ålder.

Vid marinen och flygvapnel var antagningskraven tidigare alt aspiranten skulle ha gått genom treårig gymnasieskola. På vissa reservofficerslinjer ställdes härulöver i huvudsak samma krav på gymnasielinjer eller ämnen som för närmasl motsvarande linje i regementsofficersutbildningen. Fr. o. m. den 1 juli 1977 gäller för antagning av reservofficersaspirant vid flygvapnet samma krav på allmän behörighet till grundläggande högskoleutbildning enligt högskoleförordningen (1977:263) och särskilda förkunskaper enligt läroplan för gymnasieskolan som de som gäller för antagning av regementsofficersaspirant.

Blivande reservofficersaspiranter vid marinen och flygvapnet antagnings-prövas enligl samma principer som blivande regementsofficersaspiranter inom dessa försvarsgrenar.

Utbildning till reservofficer ( kom pa n i be fä 1)

Utbildningen till reservofficer(kompanibeföl)omfattar(tiden för grundutbildning som värnpliktig inräknad)

vid armén 22 eller 24' månader

vid flottan 15 eller 26 månader

vid kustartilleriet 24 månader

vid flygvapnet 19 eller ca 26-' månader

Efter denna utbildning sker utnämnning till reservofficer med löjtnants grad vid armén och kustartilleriet samt med fänriks grad vid flottan och flygvapnet.

Vid armén utbildas de blivande reservofficetarna först till värnpliktigt kompanibefäl. Efter detta följer två reservofficerskurser om vardera tre månader med en mellanliggande krigsförbandsövning om ca en månad varunder reservofficersaspiranten är placerad som plutonchef Utbildningen är uppdelad på tre skilda kalenderår med den första reservofficerskursen sommaren efter del att kadettskolan genomgåtls. För att söka nå en förbättrad reservofficersrekrytering införs fr. o. rn. utbildningsåret 1977/78 en alternativ utbildningsgång till reservofficer vid armén. Denna innebär att hela utbildningen genomförs i anslutning lill kompanibefölsutbildningen

' Gäller vid alternativ ny utbildningsgång och under förutsättning att reservofficersaspiranten åtar sig viss frivillig tjänstgöring.

2          Gäller för linje A tillräiialagd för sjökaptener.

3          Gäller för ny linje till reservofficer i fiygtiänst inkl. komplettering i förm av civilt
inriktad fiygutbildning.

Prop. 1977/78:24 80

och, med undanlag forell uppehåll på ivå månader mellan reservofficerskur-serna, i en följd. Denna utbildningsgång blir sammanhängande om reservofficersaspiranten fullgör viss frivillig tiänstgöring mellan reservofficerskur-serna.

Flottans reservofficersulbildning bedrivs i en följd och på två linjer, linje A för sjökaptener och linje B för övriga elever (med minst treårig gymnasieskola). Utbildningen på linje Bär under de nio första månaderna identisk med stambefälsaspiranternas utbildning. På denna linje ingår ytteriigare drygt fyra och en halv månaders praktisk sjötiänstgöring mellan skeden av skolmässig utbildning. I utbildningen på båda linjerna ingår även dets. k. fönriksåretsom formellt är en del av första reservtiänstgöringen (jfr följande avsnitt om tiänslgöringsskyldighet).

Inom kustartilleriet fullgör de blivande reservofficerarna kompanibefälsulbildning som vämpliktiga och därefter en första, ca fyra månader lång reservofficerskurs. Den andra reservofficerskursen följer drygl ett år senare. Denna kurs avslutas med övning i krigsbefaitning som plutonchef (motsvarande).

Flygvapnets reservofficersutbildning bedrivs - liksom flottans - i en följd och har hittills skett på två marklinjer inriktade på uppgifter på plutonchefsnivå i lufibevaknings- resp. sambandstiänst.

Ulbildning på en ny linje till reservofficer i flygtjänst började under år 1977. Målet för utbildningen på denna linje är att bli flygförare vid lätt altackdivi-sion. Utbildningen är planerad att avslutas med en civil kompletteringsutbildning för den kommersiella luftfartens behov. Denna del av utbildningen beräknas komma att ske under medverkan av luftfartsverket och flygbolagen SAS (ABA) och LIN.

Utbildning till reservofficer (plutonsbefäl)

Värnpliktigt plutonsbefäl som har fullgjort minsl en krigsförbandsövning kan gå genom utbildning till reservanställd reservofficer (plutonsbefäl). Denna utbildning omfattar två till två och en halv månader samt inneföttar dels kurser i Frivilliga befälsutbildningsrörelsens regi, dels genomförande av en krigsförbandsövning i egen krigsbefallning. Utbildningen genomförs under loppet av högsl fyra år. Utbildningsmålet är kompetens för krigsplacering som kompanikvartermästare, sambandslroppchef(motsvarande) eller stabsassisteni (motsvarande).

Tjänstgöringsskyldighet

De reservanställda officerarna är med vissa undantag skyldiga att i reserv fullgöra en första tiänstgöringsperiod om 170 dagar före utgången av det år de fyller 36 år och en andra tjänstgöringsperiod om 150 dagar fr.o.m. nyssnämnda år intill utgången av det är de fyller 47 år. För personal i

Prop. 1977/78:24 81

marktiänst i flygvapnets reserv omfatiar första tiänstgöringsperioden dock 235 dagar.

Vatie tiänstgöringsperiod delas upp i krigsförbandsövningar, särskilda övningar, mobiliseringsövningar, befälskurser och annan tiänstgöring. Antalet tjänslgöringsomgångar får vara högst 20.

Reservanställd fänrik i flottans reserv är skyldig att uiöver och före nyssnämnda tiänstgöringsperioder fullgöra ytteriigare en tiänstgöringsperiod - första reservtiänstgöringen - som omfatiar 365 dagar inom fyra år. Denna fullgörs i en omgång och omföttar dels en vapenofflcerskurs om ca tre månader, dels sjötjänstgöring om ca nio månader.

Personalen i försvarsmaktens reserver är också skyldig att tiänstgöra i krig och när värnpliktiga i annat fall tas i anspråk för rikets försvar eller säkerhel eller för att fullgöra beredskapsövning.

Anställningen i reserv upphör vid utgången av det år den reservansiällde fyller 52 år. Tillstånd alt kvarstå i reserv kan dock beviljas den som visat särskild lämplighet för fortsatt tjänstgöring vid försvarsmakten. Tjänstgöringsskyldighet i fredstid föreligger dock i princip till högst 47 års ålder.

Viss personal i de olika reserverna är fortfarande underkastad äldre bestämmelser i fråga om tjänstgöringsskyldighet. Denna kategori har också rätt till s. k. reservpension i stället för premier.

Pensions-, förtids- och värnpliktsavgången personal i reserv

Till pensionsavgångna hänförs regements-, kompani- och plulonsofficerare samt civilmililär personal som har avgått med ålders- eller förtidspension från tiänst på aktiv stat eller reservstat och har skyldighet att efter avgången inträda i reserv.

Till förtidsavgången hänförs regements-, kompani- och plutonsofficerare samt civilmilitär personal som har avgått ulan rätt till ålders- eller förtidspension från tiänst på aktiv stat eller reservslat. Tjänstgöringsskyldigheten för förtidsavgången personal i reserv är i princip densamma som för reservanställd personal. Anställningstid på aktiv stat fr. o. m. det år den förtidsavgångne fylll 27 år räknas härvid till godo enligt särskilda regler.

Som värnpliktsavgången för i reserv anställas värnpliktig kapten eller vämpliktig fanjunkare som vid värnpliklsiidens slut är särskill lämplig för fortsatt tiänstgöring vid försvarsmakten.

7 Tjänsteställningssystemet

Den vägledande principen i 1972 års tjänsteställningsreform var all åsladkomma ett logiskt samband mellan uppgifterna i krigsorganisationen och tiänsteslällningen. Därvid fastslogs bl. a. följande. Tjänsteställningen skall ge uttryck för varje krigsmans relativa förmåga - kon-ipetens-att utöva

Prop.1977/78:24 82

befäl. Mot vatie typbefattning i främst krigsorganisationen svararen bestämd tiänstegrad. Tjänstegraden erhålls när genom föreskriven utbildning kompetens har uppnåtts för krigsplacering i den typbefattning som svarar mot tiänstegraden eller - främst beträffande fredsbataljonschefsnivån och högre nivåer - när efter särskild lämpligförklaring placering sker i befattning.

Krigsorganisationens typbefallningar placeras med hänsyn lill kompetenskravet på åtta olika nivåer - kompetensnivåer. En närmare redogörelse för dessa nivåer har redan lämnats i avsnillet 2 ("Befälsuppgifterna i krigsorganisationen").

Genorii att varje typbefallning svarar mot en bestämd tjänstegrad erhålls ett klart samband mellan befälsrätt och tiänsteslällning. Den som exempelvis har kompetens för uppgift i krigsorganisationen på kompanichefsnivå för kaptens tiänstegrad och det blir utan betydelse i tiänsteställningshänseende från vilken befölsgrupp befattningshavaren kommer.

Prop.1977/78:24 83

Innehåll

1    Inledning..................................................... 3

1.1   1973 års principbeslut om en enhetlig befälsordning inom

det militära försvaret.............................. 3

1.2   Befälsordningsarbetei efler 1973 års principbeslut  6

2 Visst underiag för 1976 års principuikast till en ny befälsordning 7

3 1976 års principuikast till en ny befälsordning..... 10

4 Personalorganisationernas yttranden över principutkastet     12

5 Överbefölhavarens personalutredning 1976......... 16

6 Personalorganisationernas   yttranden   över   överbefälhavarens personalutredning    25

7 Föredraganden............................................. .... 30

7.1 Inledning............................................... 30

7.2 Befälspersonalens uppgifter i krigs- och  fredsorganisationen       34

7.3 Yrkesbefäl............................................. 36

7.3.1 Bakgrund...................................................... 36

7.3.2 Rekrytering................................... .... 39

7.3.3 Värnpliktsutbildning........................ .... 41

7.3.4 Antagning som aspirant................... .... 42

7.3.5 Behörighel.................................... .... 42

7.3.6 Grundläggande officersutbildning....... .... 43

7.3.7 Anställningsförmåner m. m. under grundläggande officersutbildning m.m  46

7.3.8 Urval .......................................... .... 48

7.3.9 Vidareutbildning............................. .... 50

7.3.10 Övrig utbildning............................. .... 53

7.3.11 Komplettering   av    förkunskaper   i    allmänna ämnen   54

7.3.12 Åldersgränser................................ .... 54

7.4 Reservbefäl........................................... 55

7.5 Värnpliktsbeföl....................................... 57

7.6 Tjänsteställningsfrågor............................ 57

7.7 Övergång till en ny befölsordning........... 59

7.8 Kostnader för en ny befälsordning.............. 61

8    Hemställan.................................................. 62

9    Beslut.................................................... 62

Bilaga Nuvarande ordning i fråga om befälspersonalen inom försvars
makten.................................................... .... 63

1 Inledning..................................................... .... 63

2 Befälsuppgifterna i krigsorganisationen.......... ,,.. 63

3 Befälsuppgiftema i fredsorganisationen.............. .... 64

Prop.1977/78:24 84

4    Värnpliktsbefäl............................................. 65

Uttagning.................................................... 65

Ulbildning.................................................... 66

5    Yrkesanställt befäl........................................ 67

Rekrytering och antagningskrav....................... 67

Grundläggande utbildning................................ 70

Obligatorisk vidareutbildning............................ 74

Övrig vidareutbildning.................................... 76

Övergång till annan befälsgrupp....................... 77

Urval och befordran...................................... .... 77

Åldersgränser............................................... 78

6    Reservbeföl................................................. 78

Allmänt....................................................... .... 78

Rekrytering och antagningskrav....................... .... 78

Utbildning lill reservofficer (kompanibefäl).......... 79

Utbildning till reservofficer (plutonsbefäl)........... .... 80

Tjänstgöringsskyldighet.................................. 80

Pensions-, förtids- och värnpliktsavgången personal i reserv... 81

7    Tjänsteställningssystemet.............................. 81

GOTAB Sloclholm 197B    56312