Prop. 1977/78:186 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975: 985) om tillfällig handel

Härigenom föreskrivs, att 1, 3, 4 och 9 §§ lagen (1975: 985) om tillfällig handel skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §
Med tillfällig handel förstås i Med tillfällig handel förstås i

denna lag att någon yrkesmässigt denna lag att någon på ett av ho-
salubjuder medförda varor på ett nom tillfälligt begagnat försälj-
av honom tillfälligt begagnat för- ningsställe eller under kringföring
säljningsställe eller under kring- yrkesmässigt salubjuder varor som
föring. han för med sig.

Som tillfällig handel anses icke, 1. försäljning till näringsidkare,

2. torghandel eller handel på 2. torghandel eller handel på
marknad, mässa eller utställning, sådan marknad som avses i kun
görelsen (1941: 206) med vissa be
stämmelser angående marknader
eller på mässa eller utställning,

3. handel anordnad i samband 3. handel anordnad i samband
med sådan offentlig tillställning med sådan offentlig tillställning
som avses i 9 § allmänna ordnings- som avses i 9 § allmänna ordnings
stadgan (1956: 617), stadgan (1956: 617) eller i samband

med sådan allmän sammankomst för framförande av konstnärligt verk som avses i I § lagen (1956: 618) om allmänna sammankomster.

4. kringförings- eller utomhus-handel, vilken utgör ett underordnat led i en eljest på stadigvarande driftställe bedriven rörelse och avser sådana varor som regelmässigt saluföres eller framställes där,

5. sedvanlig auktionsförsäljning av lösöre som tillhör dödsbo eller enskild person.

3 §1 Tillfällig handel får drivas endast efter särskilt tillstånd.

Tillstånd fordras dock icke för

1. kringförings- eller utomhus-handel, vilken utgör ett underordnat led i en eljest på stadigvarande driftställe bedriven rörelse och avser sådana varor som regelmässigt saluföres eller framställes där,

2. sedvanlig auktionsförsäljning

1 Senaste lydelse 1975:1363.

Prop. 1977/78:186 5

terna i Stockholm och Göteborg, KK från Gotlands handelskammare, Västerbottens handelskammare, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, Stockholms handelskammare samt handelskammaren i Gävle, länsstyrelsen i Gävleborgs län från Gävleborgs läns köpmannaförbund och konsumentutskottet i Sandvikens kommun samt länsstyrelsen i Kronobergs län från bl. a. konsumentnämnden i Växjö kommun.

Yttranden över promemorian har dessutom inkommit från skrothan-delsutredningen (H 1974: 04) och Trädgårdsnäringens riksförbund.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga B.

2 Gällande rätt, förslagen i promemorian och remissyttrandena

I fråga om innehållet i gällande rätt och förslagen i promemorian hänvisas till bilaga A och i fråga om remissyttrandena till bilaga B.

3 Föredraganden 3.1 Inlednuig

Den tillfälliga handeln regleras av lagen (1975: 985) om tillfällig handel som trädde i kraft den 1 juli 1976 (ändrad 1975: 1363). Med tillfällig handel förstås att någon yrkesmässigt salubjuder medförda varor på ett av honom tillfälligt begagnat försäljningsställe eller under kringföring. Som tillfällig handel anses dock inte 1) försäljning till näringsidkare, 2) torghandel eller handel på marknad, mässa eller utställning, 3) handel anordnad i samband med sådan offentlig tillställning som avses i 9 § allmänna ordningsstadgan (1956: 617, 9 § ändrad senast 1976: 1003), t. ex. idrottstävling, ckkusföreställning samt tivoli-och marknadsnöjen, 4) kringförings- eller utomhushandel, vilken utgör ett underordnat led i en rörelse som annars bedrivs på stadigvarande driftställe och avser sådana varor som regelmässigt saluförs eller framställs där (s. k. kompletteringshandel) samt 5) sedvanlig auktionsförsäljning av lösöre som tillhör dödsbo eller enskild person.

För att få driva tillfällig handel behövs tillstånd. Svensk medborgare och utlänning som har permanent uppehållstillstånd får dock utan tillstånd driva handel med livsmedel, blommor och alster av inhemsk hemslöjd. Vidare får, förutom svensk medborgare, utlänning som nu har nämnts driva tillfällig handel med tryckt skrift.

Fråga om tillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där försäljningen skall äga rum eller, såvitt gäller vissa utlänningar, av kommerskollegium. Tillstånd får lämnas i fråga om varor som tillhör konkursbo eller, i fråga om andra varor, om särskilda skäl föreligger. I sistnämnda fall skall främst beaktas om den avsedda handeln är av väsentlig betydelse

Prop. 1977/78:186 6

från konsumentsynpunkt. Talan mot tillståndsmyndighets beslut kan föras hos regeringen. Tillstånd kan förbindas med särskilda villkor och föreskrifter samt skall avse ett eller flera varuslag och gälla för bestämt tillfälle eller under viss tid, inte över tre år.

Om tillstånd behövs för handeln skall tydlig uppgift om namn, fast adress och telefonnummer anges på anslag i eller vid försäljningsställe, i reklam samt på kvitton och emballage. Tillståndsbeviset skall i huvudskrift eller styrkt avskrift medföras vid handeliis utövande. Om tillstånd inte behövs skall bevis om namn och hemvist medföras. Bevis skall visas upp vid anfordran.

På den tillfälliga handelns område gällde tidigare förordningen (1968: 654) om tillfällig handel. Enligt denna förordning skulle tillstånd att driva tillfällig handel i allmänhet meddelas om det inte förelåg skäl till antagande att sökanden med hänsyn till sina personliga förhållanden inte var lämplig att driva verksamheten eller att denna kunde störa allmän ordning. Vid tillståndsprövningen skulle alltså inte beaktas om det från konsumentsynpunkt förelåg något behov av försäljningen.

Sedan olika krav hade framställts om en ändring av 1968 års förordning utarbetades år 1973 inom handelsdepartementet en departementspromemoria (Ds H 1973: 3).

I promemorian framhölls att den fråga som särskilt hade aktualiserat en utökad reglering hängde samman med den fasta handelns intresse av att skyddas mot konkurrens. Att tillfällighetsförsäljare vid en jämförelse i vissa hänseenden hade ett förmånligare utgångsläge kunde dock enligt promemorian inte anses motivera restriktioner mot försäljningsformen som sådan. Den fasta handelns önskemål om skydd mot tillfällig handel kunde endast beaktas i den mån konkurrensen från den tillfälliga handeln medförde nackdelar för konsumenterna och samhället i stort. Det betonades att tillfällig handel som endast förekom då och då på en ort i allrnänhet inte kunde utgöra någon fullgod ersättning för den fasta handeln. På lång sikt torde det därför vara en nackdel från konsumentsynpunkt om den tillfälliga handeln fick sådan omfattning att den slog ut fast handel inom vissa branscher på en ort. Risken för ett sådant utkonkurrerande borde inte lämnas obeaktad och talade för en vidgad reglering av försäljningsformen.

Som ytterligare skäl för en begränsning av handeln anfördes i 1973 års promemoria även konsumenternas intresse av skydd mot undermåliga varor samt att de begränsade kontrollmöjligheterna kunde främja bl. a. brott mot skattelagstiftningen. Vidare framhölls bl. a. att de anställdas löne- och sociala förmåner inte motsvarade vad som gällde för dem som arbetade inom den fasta handeln samt att en snedvriden konkurrenssituation därigenom kunde uppstå.

I propositionen (prop. 1975: 52) med förslag till lag om tillfällig handel anförde dåvarande departementschefen (s. 35—36) att det från

Prop. 1977/78:186 7

många håll visserligen hade betonats vikten av fri konkurrens mellan olika försäljningsformer, men att det samtidigt hade framhållits att de fria former under vilka tillfällig handel förekom inte var acceptabla. Även departementschefen fann att den kritik som hade anförts hade en sådan tyngd att en vidgad reglering av handelsformen var nödvändig. Det framlagda lagförslaget antogs i väsentliga delar av riksdagen (NU 1975/76: 3, rskr 1975/76: 32). Till stor del bygger lagen på 1968 års förordning. I fråga om motiven till de bestämmelser som inte har ändrats i sak hänvisas i förarbetena till vad som uttalades vid tillkomsten av denna förordning (prop. 1968: 98, 3LU 1968: 3, rskr 1968: 333). Inom handelsdepartementet har under hösten 1977, mot bakgrund av att från olika håll har anförts att lagen om tillfällig handel inte har fungerat tillfredsställande, företagits en översyn av lagen. I en upprättad departementspromemoria (Ds H 1977: 3) har föreslagits vissa ändringar. Promemorian har remissbehandlats.

3.2 Allmänna synpunkter

De förslag som redovisas i den föreliggande promemorian har begränsad räckvidd. De innebär till större delen tekniska justeringar av den gällande regleringen av den tillfälliga handeln. Innan jag går in på dessa förslag vill jag ta upp några mera principiella frågor rörande regleringen.

Som framgår av det föregående byggde lagstiftningen om tillfällig handel före 1975 års ändringar på principen om näringsfrihet. Vid tillståndsprövningen beaktades i stort sett inte behovssynpunkter utan endast sökandens personliga lämplighet. När dessa grundsatser övergavs år 1975, åberopades som skäl främst vissa olägenheter för konsumenterna i samband med tillfällig handel. Regleringen skärptes kraftigt med det uttalade syftet att starkt begränsa förekomsten av denna handel sf orm.

Det kan sättas i fråga om de långtgående inskränkningar i näringsfriheten som den nuvarande regleringen innebär verkligen är nödvändiga för att man skall komma till rätta med de olägenheter som har påtalats. Särskilt kan påpekas att förutsättningarna för att ta till vara konsumenternas intressen under senare år har förbättrats väsentligt genom olika konsumentpolitiska åtgärder. Vid remissbehandlingen av den nu föreliggande promemorian har också några remissinstanser anfört att en vidare översyn av regleringen bör göras. Bl. a. finner näringsfrihetsombudsmannen (NO) liksom Sveriges industriförbund det principiellt tveksamt främst från konkurrensbegränsningssynpunkt med en särskild reglering inom den tillfälliga handelns område av den art som nu gäller. Statens pris- och kartellnämnd (SPK) anför att tillfällig handel kan vara av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt genom

Prop. 1977/78:186 8

att dels ge den stationära handeln konkurrens, dels erbjuda ett avvikande sortiment eller tillhandahålla varor som inte saluförs av den stationära handeln.

Mot denna bakgrund kan det finnas skäl att, när ytterligare erfarenheter har vunnits av den nuvarande regleringen, göra en vidare översyn av regleringen.

Jag går härefter över till de förslag som läggs fram i promemorian. Utgångspunkten för dessa förslag är att det från flera håll har sagts att lagen inte har fungerat tillfredsställande samt att krav har framställts om ändringar. De synpunkter som har framförts från bl. a. utövare av fast och tillfällig handel, länsstyrelser, polismyndigheter samt regionala och kommunala konsumentverksamheter sammanfattas i promemorian enligt följande.

1. Lagen är i olika hänseenden svårtolkad, bl. a. i fråga om vad som skall anses vara av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt.

2. Tillfälliga försäljningsformer som inte omfattas av regleringen, bl. a. torghandel, har ökat i omfattning. Vidare synes tillfällig handel bedrivas förhållandevis ofta utan att behövligt tillstånd sökes.

3. Konsumenterna saknar ofta möjlighet att nå tillfälliga försäljare för reklamation vid tillfälliga försäljningsformer som inte omfattas av lagen.

4. Tillståndsreglerna har från vissa håll ansetts tillämpas alltför restriktivt och från andra håll alltför liberalt.

I promemorian anförs att översynen i huvudsak endast har gällt de frågeställningar som har aktualiserats vid tillämpningen av lagen eller genom de framförda synpunkterna. De framlagda förslagen syftar bl. a. till att minska möjligheterna att kringgå lagen och till att ge konsumenterna bättre information om tillfälliga försäljare av olika slag. Beträffande tillståndsprövningen föreslås att tillstånd också i fortsättningen skall ges mycket restriktivt och att det i allmänhet måste krävas att den avsedda handeln är av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. En viss uppmjukning föreslås dock ske. Bl. a. skall tillverkare i ökad utsträckning få sälja varor som de själva har tillverkat.

Förslagen i promemorian har i det hela fått ett gynnsamt mottagande under remissbehandlingen. Invändningar framförs visserligen på några punkter, men flertalet remissinstanser delar uppfattningen att ändringar nu bör göras inom ramen för lagstiftningen för att främst komma till rätta med förekommande oklarheter och missförhållanden. Även jag finner det lämpligt att göra vissa ändringar. Jag kommer i det följande att behandla de olika förslagen i promemorian.

Prop. 1977/78:186 9

3.3 Regleringens tlUämpningsområde m. m.

Som jag tidigare har anfört (avsnittet 3.1) anses vissa försäljningsformer, bl. a. torghandel och handel på marknad, inte som tillfällig handel.

I promemorian föreslås en utvidgning av lagens tillämpningsområde. Alla tillfälliga försäljningsformer, med undantag av försäljning till näringsidkare, som kan falla in under begreppet tillfällig handel bör enligt promemorian anses som sådan handel. Avsikten med den föreslagna utvidgningen är dock inte att i motsvarande mån utvidga kravet på tillstånd för att få driva handeln. I stället är syftet att försäljningsformerna skall föras in under bestämmelserna om skyldighet för tillfällighetsförsäljarna att lämna uppgift om sitt namn m. m. Beträffande torghandel och handel på marknad föreslås dock att denna handel skall underkastas samma reglering som gäller för tillfällig handel med livsmedel m. m. (jfr avsnittet 3.1), dvs. handeln får utan särskilt tillstånd drivas endast av svensk medborgare och utlänning som har en viss fast anknytning till Sverige.

I promemorian anförs att den som driver tillfällighetsförsäljningar i de former som f. n. inte faller in under begreppet tillfällig handel inte heller omfattas av bestämmelserna i lagen om tillfällig handel rörande skyldighet att lämna uppgift om sitt namn m. m. Möjligheten till reklamation är därför ofta helt obefintlig. Beträffande torghandeln framhålls dock att innehavare av fast saluplats i allmänhet enligt lokala stadgor är skyldig att ha en namnskylt på saluståndet.

Enligt promemorian har vissa krav framställts om en bättre kontroll av främst torghandeln och handeln på marknad. Torghandeln förefaller enligt promemorian ha ändrat karaktär och alltmer kommit att avse varor som tidigare inte har förekommit i någon större utsträckning på torgen. Ett tillståndssystem som avser all torghandel eller endast vissa varor bör dock inte genomföras. Inte heller bör handeln på marknad regleras på motsvarande sätt. Genom vad som har föreslagits beträffande torghandeln och handeln på marknad kan dock enligt promemorian från konsumentsynpunkt vinnas den fördelen att denna handel kommer att bedrivas under mera fasta och kontrollerbara former, vilket bl. a. torde kunna underlätta för konsumenterna att nå tillfälliga försäljare för reklamation och liknande.

Vad som har föreslagits har godtagits eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser, men några instanser har kritiska synpunkter beträffande förslaget rörande torghandel och handel på marknad.

Jag delar uppfattningen att skäl talar för att ändringar bör göras som syftar till att underlätta för konsumenterna att nå tillfälliga försäljare för reklamation och liknande. Däremot finner jag, mot bakgrund av vad jag tidigare har anfört om behovet av den nuvarande regleringen (avsnittet 3.2), inte anledning att överväga några ändringar som innebär

Prop. 1977/78:186 10

ett mera långtgående tillståndstvång än vad som f. n. gäller.

De framställda kraven om ändringar har gällt främst torghandeln. Vid lagens tillkomst anfördes (prop. 1975: 52 s. 39) att eventuella problem avseende denna handel bäst torde kunna lösas genom att de beaktas av kommunerna vid dessas uthyrning av torgplatser. Ordningsstadgeutred-ningen (Kn 1977: 02) och Svenska kommunförbundet anser att denna handel alltjämt bör kunna falla utanför regleringen. Det framhålls att handeln regleras bl. a. genom lokala torghandelsstadgor, i vilka regelmässigt finns föreskrifter som tillgodoser det föreslagna informationssyftet. Med hänsyn till vad sålunda har anförts vill jag inte nu föreslå någon ändring beträffande torghandeln.

Handeln på marknad är underkastad reglering i kungörelsen (1941:' 206) med vissa bestämmelser angående marknader (ändrad senast 1951: 657). Enligt ordningsstadgeutredningen kommer regleringen av marknader att ses över. Jag delar utredningens uppfattning att det därför f.n. inte är motiverat att föra in denna handel under lagen om tillfällig handel.

Enligt min uppfattning föreligger inte heller tillräckligt starka skäl från konsumentsynpunkt att under regleringen föra in försäljningsformer som handel på mässa och utställning eller handel anordnad i samband med offentlig tillställning. Denna handel får ses främst som ett komplement till en verksamhet som inte utgör tillfällig handel. I allmänhet torde det inte föreligga någon svårighet för konsumenterna att få reda på vem som har anordnat försäljningen. Vidare bör beaktas att erforderliga ordningsföreskrifter för handel vid offentlig tillställning kan meddelas med stöd av allmänna ordningsstadgan.

I övrigt ansluter jag mig till vad som har föreslagits i promemorian. Som tillfällig handel bör således anses dels s. k. kompletteringshandel, exempelvis försäljning från butiksfordon som utgår från en fast butik, dels sedvanlig auktionsförsäljning av lösöre som tillhör dödsbo eller enskild person. Liksom tidigare skall dock dessa former av handel få bedrivas utan särskilt tillstånd. Genom den föreslagna ändringen kommer denna handel att omfattas av bestämmelserna om skyldighet att lämna uppgift om namn m. m. Hithörande frågor kommer jag att behandla närmare i avsnittet 3.5.

I promemorian föreslås vidare smärre ändringar som syftar till att undanröja vissa oklarheter, bl. a. vad gäller regleringens tillämplighet på vissa former av s. k. orderupptagningar. Jag avser återkomma härtill i specialmotiveringen (avsnittet 5).

3.4 Tillståndsprövningen

Som tidigare har nämnts (avsnittet 3.1) får tillstånd — i den mån sådant behövs — lämnas i fråga om handel med andra varor än sådana som tillhör konkursbo endast om särskilda skäl föreligger. Därvid skall

Prop. 1977/78:186 11

främst beaktas om handeln är av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt.

Vid tillkomsten av denna bestämmelse anförde föredraganden (prop. 1975: 52 s. 37) att utgångspunkten vid tillståndsprövningen var att tillstånd skulle ges mycket restriktivt. I regel skulle konsumentintressena tillmätas avgörande vikt. Endast i undantagsfall torde det kunna föreligga sådana särskilda skäl att tillstånd kom i fråga. För att en försäljning skulle kunna sägas ha väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt måste sålunda krävas att den täckte ett behov hos konsumenterna, vilket inte annars kunde tillgodoses på orten. Riksdagen (NU 1975/76: 3, rskr 1975/76: 32) anslöt sig till de allmänna riktlinjerna för tillståndsprövningen men förutsatte att det vid tillståndsprövningen skulle tas berättigad hänsyn till sedan många år verksamma, seriöst arbetande gårdfari-handlares önskemål att inte behöva lämna sitt yrke.

Tillståndsreglerna har enligt promemorian från vissa håll ansetts till-lämpas alltför restriktivt och från andra håll alltför liberalt. Vidare har synpunkter framförts om att reglerna är svårtolkade.

I likhet med vad söm anförs i promemorian och vilket har godtagits av det övervägande antalet reihissinstanser anser jag att utgångspunkten vid tillståndsprövningen alltjämt bör vara att tillstånd skall meddelas restriktivt samt att det i allmänhet måste krävas att handeln är av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. Jag avser i specialmotiveringen (avsnittet 5) återkomma till frågor som har uppkommit vid tolkningen av vad som skall anses vara av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt.

Vid tillämpningen av regleringen har enligt promemorian ibland konstaterats att vissa omedelbara negativa ekonomiska eller sociala konsekvenser med stor sannolikhet skulle bli följden för sökanden om den tillfälliga handeln inte tilläts förekomma. Om särskilda skäl föreligger bör därför enligt promemorian hänsyn kunna tas till omständigheter som saknar större betydelse från konsumentsynpunkt.

I promemorian anförs att omständigheter som hänför sig till sökandens personliga förhållanden ibland torde kunna utgöra särskilda skäl att meddela tillstånd. Så kan vara fallet om tillfällig handel bedrivs av personer som är äldre eller har något allvarligt handikapp och som har denna form av försäljning som huvudsaklig försörjningskälla. Dessa personer torde ofta ha stora svårigheter att kunna övergå till annan lämplig sysselsättning. Vidare bör enligt promemorian beaktas att en avveckling av en rörelse under vissa förhållanden kan bli följden av att tillfällig handel inte får förekomma. Från allmän synpunkt måste det vara önskvärt att motverka de omfattande negativa ekonomiska och sociala konsekvenser som en avveckling av en rörelse ibland kan föra med sig. Om exempelvis en etablerad rörelse sedan länge är inriktad huvudsakligen på tillfällig handel och det är förenat med påtagliga

Prop. 1977/78:186 12

olägenheter att övergå till någon annan försäljningsform bör enligt promemorian särskilda skäl kunna föreligga att lämna tillstånd. Eftersom tillstånd kan ges endast för begränsad tid, får vid förnyad ansökan prövas huruvida sådana förutsättningar för tillstånd alltjämt föreligger.

I promemorian anförs vidare att den som före regleringens ikraftträdande, dvs. före den 1 juli 1976, inte har bedrivit tillfällig handel som regel inte torde kunna göra gällande att särskilda skäl föreligger. Om tillstånd meddelas kan det enligt promemorian finnas särskild anledning att förbinda tillståndet med villkor och föreskrifter. Det framhålls att förekommande olägenheter ibland torde kunna motverkas på så sätt att tillstånd lämnas endast för en kortare tid för att bereda sökanden tillfälle att avveckla rörelsen eller avyttra inneliggande lager.

Vad som har föreslagits i det här avseendet har nästan genomgående vunnit anslutning eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Endast ett fåtal remissinstanser har framfört några sakliga invändningar. Sveriges köpmannaförbund är sålunda negativt inställd till att ökad hänsyn skulle tas till sociala skäl och menar bl. a. att en sådan regel konmier att leda till tolkningssvårigheter. Enligt förbundet kommer i längden den bofasta handeln att drabbas av en alltför liberal tillstånds-givning. Handelsanställdas förbund finner det märkligt att en lagstiftning inte skall gälla för vissa personer på gmnd av s. k. "personliga" eller "särskilda" skäl. Förbundet finner det inte heller acceptabelt att motivera viss verksamhet med sysselsättnings- eller sociala skäl.

Som jag nyss har anfört finns redan enligt nu gällande bestämmelser möjlighet att i undantagsfall meddela tillstånd att driva tillfällig handel på grund av att särskilda skäl föreligger. Bl. a. kan i vissa speciella fall hänsyn tas till sökandens önskemål att inte behöva lämna sitt yrke. Enligt min mening har de hittills vunna erfarenheterna av lagstiftningen klart visat att den föreslagna justeringen är motiverad. I promemorian har närmare utvecklats vad som vid sidan av rena konsumentintressen bör kunna innefattas i begreppet särskilda skäl. De invändningar som har kommit från enstaka håll synes grunda sig på uppfattningen att vad som har uttalats skulle leda till att, trots att från konsumentsynpunkt något behov av handeln inte föreligger, allt flera skulle få bedriva tillfällig handel. Enligt min mening är dessa farhågor överdrivna. Förslaget innebär inte annat än att tillstånd alltjämt skall meddelas mycket restriktivt och att vid bedömningen främst skall beaktas om den avsedda handeln är av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. Endast i speciella undantagsfall torde tillstånd kunna meddelas på gmnd av sådana särskilda skäl som här har berörts. Med hänsyn till det anförda ansluter jag mig till promemorians förslag i denna del.

I promemorian föreslås vidare att tillverkare i ökad utsträckning skall få sälja de varor som de själva har tillverkat.

Som jag tidigare har anfört (avsnittet 3.1) anses s. k. kompletterings-

Prop. 1977/78:186 13

handel f. n. inte som tillfällig handel. Därmed avses kringförings- eller utomhushandel, vilken utgör ett underordnat led i en rörelse som annars bedrivs på stadigvarande driftställe och avser sådana varor som regelmässigt saluförs eller framställs där. Särskilt tillstånd behövs således inte för sådan handel.

I promemorian konstateras att den nuvarande regleringen innebär att den som bedriver verksamhet på ett fast driftställe måste söka tillstånd om han tillfälligtvis vill använda sig av en annan lokal, exempelvis för en tillfällig utförsäljning. Från konsumentsynpunkt torde det enligt promemorian ofta vara likgiltigt om den tillfälliga handeln bedrivs utomhus eller inomhus.

Enligt förslaget bör tUlstånd kunna ges för handel med varor som sökanden regelmässigt tillverkar på det fasta driftstället. Därigenom skulle enligt promemorian underlättas för inhemska företag som saknar fasta försäljningsställen att få avsättning för sina produkter. Någon motsvarande bestämmelse föreslås dock inte beträffande den som inte tillverkar utan endast säljer varor på driftstället. I det fallet bör emellertid enligt promemorian, om tillfällig handel skall bedrivas inom samma ort som den där driftstället är beläget, särskilda skäl föreligga för att meddela tillstånd. Det kan exempelvis gälla en utförsäljning av ett varulager eller en tillfällig omlokalisering av handeln på grand av en ombyggnad.

Den föreslagna ändringen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det stora flertalet remissinstanser. Endast tre remissinstanser har uttalat sig mot förslaget i denna del. Handelsanställdas förbund motsätter sig sålunda en ändring av tillståndsreglerna. Ett par länsstyrelser anför vidare bl. a. att förslaget skulle kunna medföra en omfattande ökning av den tillfälliga handeln och få negativa konsekvenser för den fasta handeln samt att som ytterligare villkor bör krävas att de sedvanliga distributionskanalerna inte går att utnyttja.

För egen del vill jag framhålla att förslaget i denna del ligger i linje med de allmänna strävandena att näringspolitiken bör utformas bl. a. så att mindre och medelstora företag får goda utvecklingsmöjligheter. Det torde vara främst dessa företag, vilka spelar en viktig roll i näringslivsutvecklingen, som saknar fasta försäljningsställen och som kanske inte heller utnyttjar de sedvanliga distributionskanalerna. Enligt min uppfattning bör man därför i möjlig mån utforma regleringen så att denna inte inverkar hämmande på dessa företags verksamhet. Jag vill inte bestrida att förslaget innebär en uppmjukning av regleringen som sannolikt kommer leda till en i någon mån ökad förekomst av viss tillfällig handel. Det stora flertalet remissinstanser har stött promemorians förslag. Mot bakgrund härav och då några avgörande skäl inte har anförts mot detsamma förordar jag att den föreslagna ändringen genomförs.

Prop. 1977/78:186 14

3.5 Upplysningsplikten

Som tidigare har nämnts (avsnittet 3.1) skäll den som driver tillstånds-pliktig tillfällig handel genom bl. a. anslag i eller vid försäljningsställe tydligt ange sitt namn m. m. Om tillstånd inte behövs skall bevis om namn och hemvist medföras.

I promemorian föreslås att den som driver tillfällig handel vid handelns utövande genom anslag i eller vid försäljningsställe, på kvitton eller emballage eller på annat sätt tydligt skall ange sitt namn samt fast adress och telefonnummer. Det framhålls i promemorian att konsumentens behov av information är särskilt framträdande när det gäller tillfällighetsförsäljningar. Om tillstånd inte behövs för handeln, exempelvis vid försäljning av livsmedel och blommor, krävs endast att säljaren är försedd med bevis om namn och hemvist. Vidare anförs att den skyldighet som åvilar den som bedriver tillståndspliktig handel får betydelse endast i den mån försäljaren verkligen använder sig av exempelvis försäljningsställe eller kvitton.

Det helt övervägande antalet remissinstanser har ställt sig positiva eller har inte haft något att erinra mot förslaget i denna del. Det framhålls bl. a. att det är ett rimligt krav att konsumenten utan egen ansträngning eller begäran vid varje handelstillfälle skall upplysas om försäljarens namn samt att detta är väsentligt om konsumenten vill nå försäljaren för reklamation.

Jag delar uppfattningen att det bör uppställas ett absolut krav på att den som bedriver tillfällig handel, såväl tillståndspliktig som inte tillståndspliktig, vid handelns utövande på ett eller annat sätt lämnar tydlig uppgift om sitt namn m. m. Som framhålls i promemorian är det av stor betydelse från konsumentsynpunkt att tillfällighetsförsäljarna inte uppträder anonymt så att de därigenom kan undandra sig ansvaret för sålda varor.

Vidare föreslås i promemorian att den som driver tillståndspliktig tillfällig handel skall överlämna en särskild handling, exempelvis ett kvitto, med den angivna informationen. Det finns enligt promemorian anledning anta att konsumenten, om inte kvitton eller liknande förekommer, inte alltid lägger på minnet de uppgifter som kan förekomma exempelvis på anslag och att det därför kan bli svårt att senare få tag i säljaren.

De flesta remissinstanserna har inte haft något att erinra mot vad som nu har föreslagits. Några remissinstanser har dock uttalat en viss tveksamhet, bl. a. med hänsyn till att det i och för sig borde vara lättare att få tag i den säljare som har tillstånd och som således är registrerad hos tillståndsmyndigheten. Vidare har anförts att en särskild handling borde överlämnas endast om varorna har ett visst minsta värde.

Jag vill för min del ansluta mig till vad som har föreslagits i prome-

Prop. 1977/78:186 15

morian. Redan enligt nu gällande bestämmelser är den som driver tillståndspliktig tillfällig handel skyldig att på bl. a. förekommande kvitton och emballage ange sitt namn m. m. En bestämmelse som innebär att en särskild handling, exempelvis ett kvitto, måste överlämnas torde inte medföra någon större olägenhet för försäljaren. Däremot skulle en sådan bestämmelse väsentligt underlätta för konsumenten om denne vid ett se- . nare tillfälle av olika anledningar vill komma i kontakt med säljaren. Någon motsvarande bestämmelse bör dock inte gälla beträffande den handel som inte kräver särskilt tillstånd, exempelvis handeln med livsmedel m. m. Denna handel bedrivs vanligtvis under mera fria former och torde förhållandevis ofta omsätta varor av mindre värde.

Enligt de nuvarande bestämmelserna skall den som driver icke till-' ståndspliktig tillfällig handel vara försedd med bevis om namn och hemvist. I promemorian föreslås ingen ändring i detta avseende. Med hänsyn till vad jag har föreslagit om en absolut skyldighet för säljaren att lämna uppgift om sitt namn m. m. saknas dock anledning att behålla denna bestämmelse.

3.6 Sanktioner

Enligt gällande bestämmelser kan den som utan tillstånd driver tillfällig handel dömas till dagsböter. Den som bryter mot bestämmelserna om skyldighet att ange sitt namn m.m. kan dömas till böter, högst 500 kr. I promemorian föreslås ingen ändring i dessa regler.

Några remissinstanser, bl. a. konsumentverket, anser att straffsanktionen inte har haft en tillräckligt preventiv effekt och förordar en straffskärpning. Jag ansluter mig dock till uppfattningen i promemorian att förekommande missförhållanden bör kunna lösas på annat sätt än genom en straffskärpning, bl. a. genom en vidgad information och ökade kunskaper om lagens innehåll.

3.7 Ikraftträdande

Den ändrade lagstiftningen bör träda i kraft deii 1 januari 1979. Lagen i dess nya lydelse bör tillämpas även i fråga om ansökan som görs före ikraftträdandet och avser tillstånd för tid därefter. De föreslagna ändringarna torde inte medföra några övergångsproblem.

4 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom handelsdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1975: 985) om tillfällig handel.

Prop. 1977/78:186 16

5 Specialmotivering

I §

Första stycket upptar en definition av begreppet "tillfällig handel". Stycket har omarbetats i syfte att närmare klargöra regleringens tillämplighet på vissa former av s. k. orderupptagningar.

I promemorian konstateras att regleringen endast avser salubjudande av medförda varor samt att försäljningsformer som innebär enbart orderupptagning inte omfattas av regleringen. Om orderupptagningen avser varor som medförs är verksamheten dock som regel att anse som tillfällig handel oavsett om leverans av de salubjudna varorna sker vid ett senare tillfälle eller ej. Regleringen synes emellertid enligt promemorian kurma kringgås på det sättet att orderupptagningen avser endast varor som förvaras på en annan plats. De förevisade varorna kan dock vara av samma slag som de varor som hålls i lager. Leverans av de beställda varorna kan sedan ske inom kort tid, särskilt om varorna förvaras inom samma ort som den där orderupptagningen äger rum.

Vissa former av de kritiserade orderupptagningarna förefaller enligt promemorian att bedrivas på ett sådant sätt att de bör rubriceras som tillfäUig handel. Vissa ytterligare former bör, för att syftet med regleringen inte skall undergrävas, lämpligen kunna jämställas med salubjudande av medförda varor. Att definitionsmässigt skilja dessa former från de former av orderupptagning som inte bör omfattas av regleringen kan emellertid vara förenat med vissa svårigheter. Liksom tidigare bör exempelvis orderupptagning genom utsända agenter få förekomma. I den mån orderupptagningen avser varor som förvaras på ett stadigvarande driftställe eller lager bör orderupptagningen inte jämställas med saluhållande av medförda varor. Om däremot orderupptagningen avser varor som förvaras på ett lager, vilket inte är stadigvarande utan i stället, i likhet med själva orderupptagningen, flyttas från en ort till en annan bör dock orderupptagningen jämställas med ett salubjudande av medförda varor. För att detta klarare skall framgå bör bestämmelsen enligt promemorian utformas så att med tillfällig handel avses salubjudande av varor som man för med sig.

Jag vill till en början erinra om att regleringen avser salubjudande av medförda varor. De försäljningsformer som undantas utmärks av att säljaren inte för varorna med sig. En säljare kan inte undgå regleringen genom att enbart t. ex. en viss tid uppskjuta överlämnandet av de försålda medförda varorna (jfr prop. 1968: 98 s. 206). Därav följer att vissa former av s. k. orderupptagningar redan enligt nu gällande bestämmelser får betraktas som tillfällig handel. Däremot synes det oklart om regleringen avser även det fallet att säljaren salubjuder varor som visserligen inte medförs till försäljningsstället men som ändå medförs av säljaren när denne förflyttar sig mellan exempelvis skilda orter för att bedriva

Prop. 1977/78:186 17

tillfällig försäljningsverksamhet med varorna. Förslaget att en verksamhet av denna art bör jämställas med ett salubjudande av medförda varor och således omfattas av regleringen har inte föranlett någon erinran under remissbehandlingen. Även jag ansluter mig härtill.

I fråga om den lagtekniska utformningen anför ett par remissinstanser att förslaget knappast innebär något förtydligande. Genom den föreslagna ändringen och vad som här uttalas anser jag dock att den närmare innebörden av bestämmelsen klarläggs.

I promemorian lämnas vissa synpunkter angående tolkningen av begreppet "tillfälligt begagnat försäljningsställe".

Enligt promemorian bör vid bedömningen hänsyn tas främst till i vilken omfattning försäljningsstället hålls öppet för allmänheten för försäljning. Den omständigheten att försäljningsstället disponeras av säljaren för en längre tid — exempelvis genom årskontrakt — måste anses vara av mindre betydelse vid bedömningen. Att ett försäljningsställe som utnyttjas endast under några få dagar om året är att anse som tillfälligt begagnat är uppenbart. Om däremot försäljningen sker under sedvanlig affärstid under några månaders tid torde detta tala för att försäljningsstället bör anses som fast. I vissa fall kan det, framhålls det i promemorian, ligga i sakens natur att en försäljning sker under en mera begränsad tidsperiod och att försäljningsstället ändå får bedömas som fast. Så kan vara fallet om försäljningen sker genom ett regelbundet utnyttjande av fasta försäljningslokaler, exempelvis på en turistort där det periodvis under året samlas ett större antal människor.

Vid bedömningen måste också, framhålls det i promemorian, hänsyn tas till försäljningsställets beskaffenhet. Sålunda bör försäljning från ett utomhusstånd, även om försäljning skulle förekomma regelbundet på en och samma plats under en längre tid, som regel bedömas som tillfällig handel.

Vad som har anförts i promemorian har i allmänhet godtagits under remissbehandlingen. Även jag biträder de anförda synpunkterna.

Jag vill här tillägga att med yrkesmässigt salubjudande bör förstås en försäljning som ingår som ett led i en av säljaren självständigt bedriven verksamhet av ekonomisk natur. Praktiskt sett innebär detta att säljaren skall vara näringsidkare och att försäljningen skall ske i hans näringsverksamhet. Försäljning avseende alster av egen konstnärlig verksamhet anses däremot i det här sammanhanget (jfr prop. 1968: 98 s. 213 och 215) inte som yrkesmässig försäljning.

Andra stycket upptar vissa försäljningsformer som inte anses som tillfällig handel.

Begreppet "marknad" förtydligas för att understryka att undantaget gäller endast sådana marknader som avses i kungörelsen (1941: 206) med vissa bestämmelser angående marknader, dvs. sådan marknad som av länsstyrelse har införts i länsJiungörelserna.

2 Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 186

Prop. 1977/78:186 18

Handel anordnad i samband med offentlig tillställning anses inte som tillfällig handel. En komplettering görs med anledning av en ändring i allmänna ordningsstadgan. Enligt lagen (1976: 1003) om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956: 617) utgick nämligen sådana tillställningar som teaterföreställning, konsert och biografföreställning ur uppräkningen i 9 § ordningsstadgan. Genom lagen (1976: 1005) om ändring i lagen (1956: 618) om allmänna sammankomster gjordes denna lag tillämplig på allmänna sammankomster för framförande av konstnärligt verk, t. ex. teaterföreställningar, konserter och biografföresfäll-ningar. Genom ändringen kan det synas som öm sådana tillfällighetsförsäljningar som anordnas i samband med bl. a. teaterföreställning, konsert och biografföreställning ej längre undantas från lagen om tillfällig handel. Någon sådan ändring har dock inte varit avsedd.

De försäljningsformer som tidigare upptogs i andra stycket under punkterna 4 och 5, viss kringförings- eller utomhushandel samt sedvanlig auktionsförsäljning av lösöre som tillhör dödsbo eller enskild person, förs över till 3 § andra stycket.

3 §

Enligt huvudregeln i första stycket får tillfällig handel drivas endast efter särskilt tillstånd.

I andra stycket upptas vissa undantag från huvudregeln. Till detta stycke har, av skäl som har anförts i avsnittet 3.3, förts över de försäljningsformer som tidigare enligt 1 § andra stycket punkterna 4 och 5 inte ansågs som tillfällig handel. Någon ändring beträffande den närmare innebörden av försäljningsformerna avses inte.

Med anledning av vad bl. a. skrothandelsutredningen (H 1974: 04) har anfört om behovet av ätt ytterligare klargöra vilka auktionsformer som inte omfattas av tillståndskravet vill jag anföra följande. Beträffande undantaget för viss auktionsförsäljning anfördes i prop. 1975: 52 (s. 37) att undantaget avsåg endast försäljning, av lösöre som ägs av dödsbo eller enskild person och alltså inte försäljning av lösöre som har förvärvats från dödsbo eller enskild. Det fanns ett påtagligt behov av att kunna avyttra sådan egendom i ett dödsbo genom en tillfälligt anordnad auktionsförsäljning. Samma behov kunde föreligga i fråga om lösöre även i andra fall, t. ex. när någon flyttade till en mindre bostad eller upphörde att driva ett lantbruk. Kännetecknande för alla dessa fall var att det var fråga om begagnat gods som traditionellt såldes genom auktion.

Av det anförda framgår att en auktionsförrättare inte kan undgå kravet på tillstånd genom att exempelvis på en dödsboauktion sälja eget lösöre även om detta har förvärvats från ett dödsbo. Vidare måste undantaget från tillståndsplikten anses omfatta endast försäljning av

Prop. 1977/78:186 19

i huvudsak hela lösörebon eller inte helt obetydliga delar av sådana. En försäljning som avser diverse föremål som har inlämnats från flera olika dödsbon eller enskilda personer kräver således i princip tillstånd. Givetvis är den som yrkesmässigt anordnar auktionsförsäljning skyldig att söka tillstånd, om förutsättningarna i övrigt för tillfällig handel är uppfyllda och försäljningen inte är av sådant slag att den är undantagen från tillståndsplikt.

Enligt tredje stycket som i huvudsak motsvarar nuvarande 3 § andra stycket är handel med vissa angivna varor undantagna från kravet på särskilt tillstånd. Här görs den ändringen att med svensk medborgare jämställs utlänning som är bosatt här i riket och som har permanent uppehållstillstånd eller är medborgare i annat nordiskt land. Motsvarande bestämmelser finns i lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket (ändrad senast 1975: 1361).

Med anledning av vad en remissinstans har anfört om att begreppet "alster av inhemsk hemslöjd" vore oklart vill jag påpeka att detta givetvis inte kan anses omfatta fabriksmässigt tillverkade varor eller alster av ufländskt ursprung (jfr prop. 1968: 98 s. 217—218).

4 §

Paragrafen innehåller de i avsnittet 3.4 föreslagna reglerna för tillståndsprövningen. I fråga om varor som tillhör konkursbo avses ingen ändring. Liksom f. n. gäller samma regler för utländska och svenska rättssubjekt.

Huvudregeln är alltjämt att tillstånd skall meddelas endast om handeln är av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. Beträffande tillståndsprövningen i detta avseende uttalas i promemorian bl. a. följande.

För att tillfällig handel skall kunna sägas vara av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt måste det krävas att den täcker ett behov hos konsumenterna, vilket annars inte kan tillgodoses med rimliga uppoffringar. Tillfällig handel på en ort där det finns fast handel med varor av samma slag kan i allmänhet inte anses vara av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. Vad gäller tillfällig handel på andra orter bör som ett led i bedömningen av handelns betydelse från konsumentsynpunkt prövas, vilka uppoffringar i fråga om restid en konsument rimligen bör behöva göra för att få tillgång till varan.

I promemorian anförs vidare att de uppoffringar som konsumenten rimligen bör få godta eller de krav som bör kunna uppställas på varornas tillgänglighet måste variera med hänsyn bl. a. till varornas beskaffenhet och till de vitt skilda förutsättningarna på olika orter och inom olika regioner. Det är därför knappast möjligt att ange några

Prop. 1977/78:186 20

generella normer som bör tillämpas vid bedömningen. Enligt promemorian kan dock vissa riktlinjer ställas upp för bedömningen. När det gäller mindre ofta återkommande varuinköp bör konsumenten i allmänhet godta större uppoffringar i fråga om bl. a. restid än i fråga om ofta återkommande inköp. Vidare bör i allmänhet inte tillfällig handel få bedrivas i sådan närhet av orter med likartad fast handel att det' menligt påverkar den fasta handelns förmåga att stadigvarande svara för varuförsörjningen.

Handelns huvudsakliga inriktning bör enligt promemorian i allmänhet också beaktas vid bedömningen. Handeln kan exempelvis vara huvudsakligen inriktad på orter inom områden, där avståndet i de flesta fall är förhållandevis kort till närmast belägna ort med fast handel med varor av samma slag. I ett sådant fall torde det enligt promemorian inte vara allmänt angeläget att handeln får bedrivas trots att kanske några av berörda orter är belägna på ett förhållandevis långt avstånd från ort med fast handel. Om däremot handeln huvudsakligen är inriktad på glesbygdsområden, där avståndet i de flesta fall är betydände till närmast belägna ort med fast handel med varor av samma slag, kan det å andra sidan finnas anledning att tillåta den tillfälliga handeln.

Den tillfälliga handeln kommer i allmänhet, framhålls det i promemorian, att ställas i relation till den fasta handeln. Vissa krav bör kunna uppställas på den fasta handeln vad gäller dess varor i bl. a. pris-och kvalitetshänseende. Det torde ligga i sakens natur att den tillfälliga handeln ofta kan tillhandahålla varor till ett lägre pris än den fasta handeln, vilket i och för sig kan vara ett konsumentintresse. Denna omständighet bör dock endast sammantaget med andra faktorer kunna leda till den bedömningen att den tillfälliga handeln bör få tillåtas förekomma.

I promemorian erinras vidare om att samhället har vidtagit vissa åtgärder som syftar till att trygga medborgarnas varuförsörjning samt att ett förslag (prop. 1977/78: 8) har lagts om åtgärder för att ytterligare förbättra varuförsörjningen. Vid tillståndsprövningen bör enligt promemorian i allmänhet beaktas förekommande planer vad gäller varuförsörjningen så att tillfällig handel inte tillåts förekomma i sådan omfattning att syftet med dessa planer motverkas.

Varornas karaktär kan enligt promemorian ibland vara av särskild betydelse vid bedömningen. I vissa fall torde den tillfälliga handeln kunna tillhandahålla sådana varor att handeln bör få förekomma trots förekomsten av likartad fast handel. Det anförs som ett exempel att det måste anses vara från allmän synpunkt önskvärt och i konsumenternas intresse att varor av så speciell karaktär som originalkonst och grafik kan spridas och utbjudas i så obundna former som möjligt.

I promemorian understryks slutligen att tillstånd att driva tillfällig handel liksom f. n. inte får lämnas om sökanden är olämplig att driva

Prop. 1977/78:186 21

sådan handel eller om andra omständigheter talar emot att tillstånd lämnas.

De synpunkter som har redovisats i promemorian om vad som i allmänhet bör beaktas vid bedömningen har som regel inte föranlett någon erinran under remissbehandlingen. Ett par remissinstanser framhåller att den tillfälliga handeln kan ha en positiv betydelse för konsumenterna, särskilt i glesbygder. Det anförs också att de varor som bjuds ut i vissa fall kan vara svåra att köpa på annat sätt än genom tillfällig handel. Konsumentverket understryker betydelsen av att hemkonsulenterna deltar i ärendenas behandling samt menar att yttrande regelmässigt bör inhämtas från konsumentverksamheten i den kommun där handeln är avsedd att bedrivas. Vidare framhåller konsumentverket vikten av att tillfällig handel beaktas i kommunernas varuförsörjningsplanering. Härigenom förbättras samhällets möjligheter att bibehålla en väl fungerande varudistribution för konsumenterna.

Även jag ansluter mig till vad som har anförts i promemorian. Jag vill här erirura om att riksdagen hösten 1977 har antagit ett förslag (prop. 1977/78: 8, NU 1977/78:14, rskr 1977/78: 43) till riktlinjer för samhällets åtgärder på distributionsområdet. Förslaget innebär bl. a. att den nuvarande försöksverksamheten med statligt stöd till kommersiell service i glesbygd skall byggas ut fr. o. m. den 1 juli 1978. Enligt förslaget bör en planering av varuförsörjningen genomföras av kommunerna för områden där förekommande service är eller väntas bli problematisk och där stödåtgärder blir aktuella (jfr SFS 1978: 186).

Som konsumentverket anför är det i allmänhet lämpligt att konsumentverksamheten i den kommun där den tillfälliga handeln är avsedd att bedrivas får tillfälle att inkonmia med syhpunkter vid tillståndsprövningen. Enligt min uppfattning sker detta också vanligen. Det kan också i allmänhet vara av värde att hemkonsulenterna, vilka är knutna till länsstyrelserna, får tillfälle att avge synpunkter till underlag för bedömningen.

I den allmänna motiveringen har jag föreslagit att den som regelmässigt tillverkar varor på ett fast driftställe bör kunna meddelas tillstånd att driva tillfällig handel med varor av egen tillverkning. Det bör understrykas att några behovssynpunkter i ett sådant fall inte skall beaktas vid tillståndsprövningen. Med driftställe avses endast sådant driftställe som är beläget inom landet. Vidare gäller, liksom för sådan handel som avses i 3 § andra stycket under punkten 1, att det skall vara fråga om produktion i verklig mening på driftstället. Det är således inte tillräckligt att säljaren låter varorna undergå endast någon obetydlig hantering eller bearbetning på driftstället.

Prop. 1977/78:186 25
Innehållsförteckning

Lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen om tillfällig handel.... 27

1 Sammanfattning....................... ........................ 30

2 Historik................................ .........;................ .. 31

2.1 Näringsfrihetsförordningen.............................. 31

2.2 1968 års förordning....................................... 32

3 Lagen om tillfällig handel..................................... 33

3.1 Innehållet................................................ 33

3.2 Förarbetena i huvuddrag ......................... 34

3.2.1 1973 års departementspromemoria............... 34

3.2.2 Propositionen........................................... 36

3.2.3 Riksdagsbehandlingen................................. 36

3.3 Den närmare utformningen av regleringen .......... 37

3.3.1 Begreppet tillfäUig handel (1 § 1 st.)............. 37

3.3.2 Försäljning till näringsidkare (1 § 2 st. I.)....... .. 39

3.3.3 Torghandel (1 §2 st. 2.)............................. .. 40

3.3.4 Handel på marknad, mässa eller utställning (1 § 2 st. 2.) 40

3.3.5 Handel anordnad i samband med offentlig tillställning (1 §

2st.3.) ....... :............................ ...;...;:. 4i

3.3.6 S. k. kompletteringshandel som äger rum under kringföring eller utomhus (1 § 2 st. 4.) .................. 41

3.3.7 Sedvanlig auktionsförsäljning av visst lösöre (1 § 2 st. 5.) 43

3.3.8 Handel med livsmedel m. m. (3 §).................... 43

3.3.9 Tillståndsprövningen (4 §)........................... 46

3.3.10 Skyldigheten att lämna information (9 §) ...... .. 48

4 Tillämpningen ............................................... .. 49

4.1 Länsstyrelsens avgöranden ......................... .. 49

4.2 Kommerskollegiets avgöranden ..................... .. 50

4.3 Regeringens avgöranden ............................... .. 51

5 / övrigt framförda synpunkter.............................. 58

6 Riksdagsmotion om torghandeln............................ .. 60

7 Undersökningar m.m.......................................... 61

7.1 Uppgifter från vissa länsstyrelser och polismyndigheter .. 61

7.2 Konsumentverkets enkät .......................... 62

7.3 Uppgifter beträffande förekomsten av brott mot lagen om tillfällig handel 65

8 Aktuella frågeställningar ................................... 66

8.1 Inledning ............................................. 66

8.2 Begreppet tillfällig handel (1 § 1 st.) ........... 67

8.2.1 Tillämpningen ........................................ 67

8.2.2 Överväganden och förslag ....................... 70

8.3 Torghandel (1 § 2 st. 2.) ........................... 71

Prop. 1977/78:186 26

8.3.1 Regleringen av torghandeln i allmänhet.......... 71

8.3.2 Kommunernas reglering av torghandeln.......... 73

8.3.3 Omfattningen av torghandeln .................... .. 76

8.3.4 överväganden ....................................... .. 76

8.4 Handel på marknad, mässa eller utställning (1 § 2 st. 2.) 78

8.4.1 Regleringen av marknader i allmänhet och omfattningen

av handel på marknad................................ .. 78

8.4.2 överväganden och förslag ....................... .. 78

8.5 Handel anordnad i samband med offentlig tillställning (1 §

2 st. 3.).................................................. 79

8.5.1 överväganden och förslag........................ 79

8.6 Sedvanlig auktionsförsäljning av visst lösöre (1 § 2 st. 5.) 80 8.6.1 Överväganden 80

8.7 Tillfällig handel bedriven av utländskt rättssubjekt rii. m.

(3 §)...................................................... 81

8.7.1 Handel i allmänhet bedriven av utländskt rättssubjekt .... 81

8.7.2 överväganden och förslag........................... .. 82

8.8 Tillståndsprövningen (4 §)........................... .. 83

8.8.1 överväganden och förslag........................ 83

8.9 Skyldigheten att länina information (9 §) ..... .. 89

8.9.1 Överväganden och förslag ................... .. 89

8.10 Sanktioner (10 §)...................................... .. 90

8.10.1 överväganden......................................... 90

8.11 Ikraftträdande ....................................... .. 92

9 Specialmotivering .......................................... 92

Bilagor 1—7 ..................................................... .. 94

Prop. 1977/78:186 30

1 Sammanfattning

Lagen (1975: 985) om tUlfäUig handel trädde i kraft den 1 juli 1976. Genom lagen infördes ett system med en näringspoUtiskt inriktad tillståndsprövning på den tillfälliga handelns område. Tillstånd skuUe meddelas endast om särskilda skäl förelåg. Vid bedömningen skuUe främst beaktas om den avsedda handeln hade väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt.

Från flera håll har anförts att lagen i olika avseenden inte har fungerat tUlfredsställande. Vissa krav har framstäUts om ändringar.

De synpunkter som har framförts kan sammanfattas enligt följande.

1. Lagen är i olika hänseenden svårtolkad, bl. a. i fråga om vad som skall anses vara av väsentUg betydelse från konsumentsynpunkt.

2. Tillfälliga försäljningsformer som inte omfattas av regleringen, bl. a. torghandel, har ökat i omfattning. Vidare bedrivs tillfällig handel förhållandevis ofta utan tillstånd.

3. Konsumenterna saknar ofta möjUghet att nå tillfäUiga försäljare för reklamation vid tillfälUga försäljningsformer som inte omfattas av lagen.

4. Tillståndsreglerna har från vissa håll ansetts tillämpas alltför restriktivt och från andra håll alltför liberalt.

Under hösten 1977 har inom handelsdepartementet gjorts en översyn av lagen i oUka avseenden. Översynen har dock inte berört behovet av den allmänna reglering som gäller på den tillfäUlga handelns område utan har i huvudsak endast gällt de frågeställningar som har aktualiserats vid tillämpningen av lagen eller genom de framförda synpunkterna.

I promemorian lämnas vissa förslag som syftar bl. a. till att minska möjhgheterna att kringgå lagen och till att ge konsumenterna bättre information om tiUfälliga försäljare av oUka slag. Beträffande tillståndsprövningen föreslås en viss uppmjukning av reglema.

Tillfälliga försäljningsformer som tidigare inte har ansetts som tillfällig handel, bl. a. torghandel, handel på marknad och s. k. kompletteringshandel som äger rum imder kringföring eUer utomhus, föreslås bli underkastade lagen. Deima ändring har betydelse främst för reklamationsfrågor o. d. som berörs i det följande. Men Uksom nu skall dessa försäljningsformer även i fortsättningen ktmna bedrivas utan tillstånd. För torghandel och handel på marknad kommer dock att krävas tillstånd av utlänningar som inte har viss fastare anknytning till Sverige.

I promemorian behandlas också närmare vissa begrepp som "tillfälligt begagnat försäljningsställe", "medförda varor" och "handel på marknad, mässa eUer utställning".

Vidare föreslås bestämmelser som syftar till att underlätta för konsumenterna att nå tiUfälliga försäljare för reklamation m. m. De som bedriver tillfällig handel — i fortsättningen även exempelvis torghandel

Prop. 1977/78:186 31

och handel på marknad — föreslås bU skyldiga att vid. handelns utövande på ett eller aimat sätt tydligt ange sitt namn och adress m. m. Detta kan ske exempelvis genom anslag eller på kvitton. Den som driver tillfällig handel, för vilken fordras tillstånd, föreslås vidare bli skyldig att till köparen överlämna en handling, exempelvis kvitto eller emballage, med uppgift om sitt namn m. m.

Beträffande tillståndsprövningen föreslås att tillstånd också i fortsättningen skall ges mycket restriktivt och att det i allmänhet måste krävas att den avsedda handeln är av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. Med hänsyn tiU de olägenheter som ibland har uppkommit vid tillämpningen av dessa regler föreslås dock någon uppmjukning i vissa särskilda fall. Bl. a. bör i speciella fall hänsyn kunna tas tiU de sociala eller ekonomiska konsekvenser som kan bU följden för sökande om tillstånd inte meddelas. Tillstånd skaU kunna meddelas exempelvis om den tillfälliga handeln bedrivs av personer som är äldre eUer har något allvarligt handikapp och som har denna form av försäljning som huvud-sakUg försörjningskäUa. Tillverkare skall också i ökad utsträckning kunna få sälja varor som de själva har tillverkat. Den som regelmässigt säljer eller framställer varor på ett fast driftställe får enligt nu gällande bestämmelser fritt bedriva s. k. kompletteringshandel under kringföring eller utomhus. Om handeln däremot skall bedrivas inomhus krävs tillstånd. Det föreslås att tUlstånd bör kunna ges för kompletteringshandel som bedrivs inomhus om handeln avser varor som sökanden framställer på det fasta driftstället.

2 Historik

2.1 Näruigsfrihetsförordningen

Den centrala näringsrättsliga författningen intill utgången av år 196S var förordningen (1864: 41 s. 1) angående utvidgad näringsfrihet. I förordningen var den tillfälliga handeln uppdelad i kringföringsförsäljning (s. k. gårdfarihandel) och realisation. Uttrycket reaUsation innebar enhgt förordningen försäljning av ett lager handelsvaror under kortare tid på en ort, där handlanden inte var stadigvarande verksam — dock inte försäljning på marknad.

I allmänhet krävdes tillstånd för rätt att bedriva de angivna formerna av handel. I fråga om gårdfarihandel fanns dock åtskilliga undantag, från tillståndstvånget, bl. a. fick sådan handel fritt utövas på ort där sökanden var bosatt. Undantag gällde vidare för vissa yrkesgrupper som lantmän, fabriksläkare och hantverkare. Vidare var det tiUåtet att fritt sälja livsförnödenheter, ladugårdsprodukter, jordbraksalsfer av andra slag än frö, träd och buskar samt alster av inhemsk husslöjd. Tillstånd! skulle sökas hos länsstyrelsen i det län där försäljningen skulle äga rum.

Prop. 1977/78:186 32

Vid ansökan skulle fogas bl. a. betyg om att sökanden hade gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet.

2.2 1968 års förordning om tillfällig handel

Vid utgången av år 1968 upphörde näringsfrihetsförordningen att gälla och ersattes av förordningen (1968: 564) om tUlfällig handel (ändrad senast 1975:1362).

Till grund för 1968 års förordning låg ett betänkande med förslag rörande den allmänna näringslagstiftningen (SOU 1962: 15), avgivet av en utredning benämnd 1958 års näringsrättssakkunnige. På grundval av betänkandet utarbetades prop. 1968: 98.

Med tillfällig handel förstods enhgt 1968 års förordning att någon yrkesmässigt salubjöd medförda varor på ett av honom tiUfälligt begagnat försäljningsställe eller under kringföring. Som tUlfällig handel ansågs dock inte (1) försäljning till återförsäljare, (2) torghandel eller handel på marknad, mässa eller utställning, (3) handel anordnad i samband med sådan offentlig tiUställning som avsågs i 9 § allmänna ordningsstadgan (1956: 617) och (4) kringförings- eUer utomhushandel, vilken utgjorde ett led i en annars på ett stadigvarande driftställe bedriven rörelse och avsåg sådana varor som regehnässigt salufördes eUer frani-ställdes där.

För att driva tiUfällig handel erfordrades tillstånd. Fråga om tillstånd prövades, om handeln skulle drivas på visst försäljningsställe, av poUs-myndigheten i den ort där försäljningsstäUet var beläget och i annat fall av polismyndigheten i den ort där sökanden var bosatt. Svensk medborgare och utlänning som hade bosättningstillståndi fick dock utan tillstånd driva tillfällig handel med livsmedel, blommor, alster av inhemsk hemslöjd och tryckt skrift samt med andra varor om handeln bedrevs i lokal som han förfogade över. Tillstånd för svensk medborgare och utlänning som hade bosättningstillstånd skulle ges om det inte förelåg skäl till antagande att sökanden med hänsyn till sina personliga förhållanden inte var lämplig att driva verksamheten eller att denna kunde störa allmän ordning. Tillstånd för annan utlänning än nu sagts kunde beviljas om särskilda skäl förelåg. Om tUlstånd beviljats juridisk person skulle det finnas en godkänd föreståndare. Tillstånd skulle avse ett eller flera varuslag och gäUa för bestämt tillfälle eller under viss tid, högst tre år. Tillstånd kunde förbindas med särskilda villkor och föreskrifter (främst av ordningskaraktär) samt återkallas när särskilda skäl förelåg. Vid tillståndsprövningen skulle inte beaktas konkurrenssynpunkter eller om det från konsumenternas synpunkt förelåg något behov av försäljningen (jfr prop. 1968: 98 s. 218). Bevis om tiUstånd skulle medföras vid handelns utövande. Den som drev tillfällig handel, för vil-

1 Fr. o. m. den 1 januari 1976 permanent uppehållstillstånd.

Prop. 1911 nS: 186 33

ken tillstånd inte behövdes, skulle vara försedd med bevis om namn och hemvist. Den som drev tillfällig handel i lokal, som han förfogade över, skulle genom anslag i eller vid lokalen tydligt ange sitt namn och hemvist.

3 Lagen om tillfällig handel

3.1 Innehållet

Lagen (1975: 985) om tillfälUg handel trädde i kraft den 1 juli 1976, då förordningen (1968: 564) om tiUfällig handel upphörde att gälla. Enligt övergångsbestämmelser skulle lagen tillämpas även i fråga om ansökan som hade gjorts före ikraftträdandet och avsåg tillstånd för tid därefter. TiUstånd som hade meddelats enligt äldre bestämmelser skulle gälla även efter lagens ikraftträdande, dock längst till den 1 januari 1977. Genom lagen (1975: 1363) om ändring i lagen (1975: 985) om tillfällig handel, vilken lag trädde i kraft den 1 juU 1976, gjordes vissa ändringar i 3 och 5 §§.

Med tillfällig handel förstås att någon 1) yrkesmässigt salubjuder 2) medförda varor på ett av honom 3) tillfälligt begagnat försäljningsställe eller under kringföring (1 § första stycket). Som tillfällig handel anses inte (1) försäljning till näringsidkare, (2) torghandel eller handel på marknad, mässa eller utställning, (3) handel anordnad i samband med sådan offentlig tillställning som avses i 9 § allmänna ordningsstadgan (1956: 617), t. ex. idrottstävling, cirkusföreställning samt tivoU- och marknadsnöjen, (4) kringförings- eller utomhushandel, vilken utgör ett underordnat led i en rörelse som annars bedrivs på stadigvarande driftstäUe och avser sådana varor som regelmässigt saluförs eller framställs där och (5) sedvanhg auktionsförsäljning av lösöre som tillhör dödsbo eller enskild person (1 § andra stycket).

Enligt 2 § likställs svensk medborgare med svensk juridisk person och utlänning med utländsk juridisk person. Utöver bestämmelserna i lagen gäller de föreskrifter som finns om drivande av handel i allmänhet eller vissa slag av handel. Som exempel på sådana föreskrifter kan nämnas föräldrabalken, allmänna ordningsstadgan (1956: 617), lokala ordningsföreskrifter, lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket samt hvsmedelslagen (1971: 511).

I 3 § första stycket föreslcrivs att tillfäUig handel får drivas endast efter särskilt tillstånd. Enligt 3 § andra stycket får dock svensk medborgare och utlänning som har permanent uppehåUstillstånd utan tillstånd driva tillfällig handel med livsmedel, blommor, alster av inhemsk hemslöjd och tryckt skrift.

EnUgt 4 § får tillstånd lämnas i fråga om varor som tillhör konkursbo eUer, i fråga om andra varor, om särskilda skäl föreligger. I sist-

3 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 186

Prop. 1977/78:186 34

nämnda fall skall främst beaktas om den avsedda handeln är av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt.

Enligt 5 § prövas fråga om tillstånd för svensk medborgare och utlänning som är bosatt här i riket och som har permanent uppehållstiU-stånd eller är medborgare i Danmark, Finland, Island eUer Norge av länsstyrelsen i det län där försäljningen skall äga rum. Fråga om tillstånd för annan utlänning prövas av den myndighet som har att pröva fråga om tillstånd för utlänning att idka näring i aUmänhet.

Vid ansökan om tiUstånd skall sökanden bl. a. visa, att han inte är obehörig att driva handel i allmänhet (6 §).-

Om tillstånd beviljas juridisk person, skall för verksamheten finnas en godkänd föreståndare (7 §). Enligt 8 § skall tillstånd avse ett eller flera varuslag och gälla för bestämt tiUfäUe eUer under viss tid, ej över tre år. Tillstånd kan förbindas med särskilda villkor och föreskrifter samt återkallas när särskilda skäl till det föreligger.

Den som driver tiUfäUig handel, för vilken tillstånd fordras, skall genom anslag i eller vid försäljningsställe samt i reklam och på kvitton och emballage tydhgt ange sitt namn samt fast adress och telefonnummer. Tillståndsbeviset i original eller styrkt avskrift skall medföras vid handelns utövande. Den som driver tiUfällig handel, för vilken tillstånd ej behövs, skall vara försedd med bevis om sitt namn och hemvist. Bevis skall visas upp vid anfordran (9 §).

Den som driver tillfällig handel utan tillstånd eUer utan att godkänd föreståndare finns eller i strid mot villkor eUer föreskrifter som har meddelats dömes till böter. Till samma straff dömes den som för annans räkning driver eller förestår sådan olovlig handel (10 § första stycket). Den som bryter mot bestämmelserna i 9 § dömes till böter, högst 500 kr (10 § andra stycket).

Talan mot tillståndsmyndighets beslut föres hos regeringen (11 §).

3.2 Förarbetena i huvuddrag

3.2.1 Departementspromemorian Ds H 1973:3

Sedan olika krav hade framställts om en ändring av 1968 års förordning framlades sommaren 1973 en inom handelsdepartementet utarbetad departementspromemoria (Ds H 1973: 3). Till underlag för promemorian låg bl. a. en enkät rörande tillfällighetsförsäljningar.

Den framförda kritiken hade företrädesvis riktats mot de fria former under vilka inomhusförsäljningar av tillfällig art kunde bedrivas. Man hade särskilt pekat på denna handels verkningar för konsumenterna, den bofasta handeln och de handelsanställda. Vidare hade kritik framförts mot att vissa varor var undantagna från tillståndsplikt.

' En närmare redogörelse för förarbetena har upptagits i avsnitt 3.3.

Prop. 1977/78:186 35

I promemorian framhölls att den fråga som särskilt hade aktualiserat en utökad reglering hängde samman med den fasta handelns intresse av att skyddas mot konkurrens. Att tillfäUighetsförsäljare vid en jämförelse i vissa hänseenden hade ett förmånhgare utgångsläge kunde dock enligt promemorian inte anses motivera restriktioner mot försäljningsformen som sådan. Den fasta handelns önskemål om skydd mot tillfällig handel kunde endast beaktas i den mån konkurrensen från den tillfälUga handeln medförde nackdelar för konsimienterna och samhället i stort. Det betonades att tillfällig handel som endast förekom då och då på en ort i allmänhet inte kunde utgöra någon fullgod ersätning för den fasta handeln. På lång sikt torde det därför vara en nackdel från konsumentsynpunkt om den tiUfälUga handeln fick sådan omfattning att den slog ut fast handel inom vissa branscher på en ort. Risken för ett sådant utkonkurrerande borde inte lämnas obeaktad och talade för en vidgad reglering av försäljningsformen.

Som ytterligare skäl för en begränsning anfördes i promemorian även konsumenternas intresse av skydd mot utbud av kvalitativt undermåliga varor som inte var värda.sitt pris. Det hade från många håU framhållits att det ofta inte gick att i efterhand spåra upp tillfäUighetsförsäljare för att t. ex. göra en rekalamtion. Konsumentens möjlighet till rättelse vid fel i varan var därför mindre vid köp hos tillfäUighetsförsäljare än vid köp hos fast handel. Sannolikt kändes även ansvaret gentemot kunderna mindre tungt för en tiUfäUighetsförsäljare med ständigt växlande kundkrets och skiftande uppehållsort. Vidare var den reklam som bedrevs ofta överdriven eller ovederhäftig samt svår att sanera med hjälp av marknadsföringslagen.

Som skäl för ingripande mot den tillfälliga handeln hade även anförts att de begränsade kontrollmöjligheterna skulle främja en tämligen omfattande kriminalitet, t. ex. häleribrott och brott mot skattelagstiftningen. Det framhölls dock, att sådana följder i första hand borde angripas genom en effektivare brottsövervakning och skattekontroll.

Vidare framhölls som ett skäl för ytterligare restriktioner att den tiUfälliga handeln genom sin utbredning skulle ha kommit att utgöra ett hinder för samhällspolitiska strävanden av skilda slag. Bl. a. hade det sagts att de anställdas löne- och sociala förmåner inte motsvarade vad som gäUde för dem som arbetade inom den fasta handeln. Det hade också hävdats att de lokaler som användes inte uppfyUde vad som av hänsyn till bl. a. arbetsmiljön krävdes av den fasta handeln. Genom att minska sina kostnader för personalen på angivet sätt kunde tiUfäUiga försäljare hålla nere varapriserna och en snedvriden konkurrenssituation uppstå för den lokala handeln. Att sänka priserna för konsumenterna genom att undvika åtaganden som gällde för den fasta handeln kunde enligt promemorian inte vara ett samhällsintresse.

Prop. 1977/78:186 36

Slutligen upptogs i promemorian den tillfälliga handelns betydelse för varadistributionen. Det konstaterades att vissa varor genom försäljningsformen kunde nå konsumenter som saknade fast tillgång på sådana varor och att distributionsformen kunde fylla en uppgift när det gäUde avsättning för överskottsproduktion, skadade eUer för förskämning utsatta varor samt för varor som tillhörde konkurs- eller dödsbo. Beträffande överskottsproduktionen framhöUs dock att denna skulle kunna nå ut till konsumenterna även på andra vägar.

Sammanfattningsvis konstaterades i promemorian att den kritik som i olUca hänseenden hade riktats mot att tillfällig handel bedrevs under i allt väsentligt okontrollerad form, på flera punkter var berättigad. I promemorian föreslogs ändringar som innebar bl. a. att friheten att driva handel med livsmedel, blommor och inhemsk hemslöjd upphävdes. Detsamma skulle gälla beträffande den genereUa friheten att driva tillfällig handel i lokal över vilken man förfogade. Tillstånd skulle kunna beviljas i fråga om varor som var skadade eller utsatta för hastig förskämning eller som tiUhörde konkurs- eUer dödsbo eUer om eljest särskilda skäl förelåg. Vid bedömning av frågan om särskilda skäl förelåg skuUe främst beaktas om den avsedda handeln var av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. Länsstyrelse föreslogs bli tillståndsmyndighet för aU tUlfällig handel.

3.2.2 Propositionen med förslag till lag om tillfällig handel (prop. 1975: 52)

Föredaganden framhöll i propositionen (prop. 1975: 52 s. 35 ff) att vad som i departementspromemorian hade anförts om att den tillfälliga handeln — framför allt den växande inomhushandeln — medfört stora olägenheter i skilda hänseenden hade bekräftats av nästan alla remissinstanser. Likaså hade det helt övervägande antalet instanser uttalat sig för en utsträckt kontroll av den tiUfälliga handeln. De allra flesta hade visserligen betonat vikten av fri konkurrens mellan oUka försäljningsformer men samtidigt framhållit att de fria former under vilka tillfällig handel nu förekom inte var acceptabla. I propositionen konstaterades att den kritik som hade anförts rörande den tiUfälUga handeln hade en sådan tyngd att en vidgad reglering av handelsformen var nödvändig samt förordades att den skärpta regleringen utformades i huvudsak enligt promemorieförslaget.

3.2.3 Riksdagsbehandlingen

Propositionen behandlades av näringsutskottet, vilket ansåg (NU 1975/76: 3) bl. a. att riksdagen börda godta ett system med en närings-

Prop. 1977/78:186 37

poUtiskt inriktad tillståndsprövning på den tiUfälliga handelns område. Riksdagen godtog vad utskottet hade anfört (rskr 32).

3.3 Den närmare utformningen av regleringen

I förevarande avsnitt lämnas en närmare redogörelse för förarbetena beträffande vissa paragrafer. Författningstexten överensstämmer i stor utsträckning med 1968 års förordning. Även paragrafindelningen är i stort sett oförändrad. I fråga om motiven tiU de bestämmelser som inte har ändrats i sak hänvisas i prop. 1975: 52 till vad som hade uttalats vid tillkomsten av 1968 års förordning.

3.3.1 Begreppet tillfällig handel (1 § första stycket)

Med tiUfälhg handel förstås enligt 1 § första stycket att någon yrkesmässigt salubjuder medförda varor på ett av honom tillfälligt begagnat försäljningsställe eUer imder kringföring.

Författningstexten överensstämmer — frånsett viss redaktionell jämkning — med 1968 års förordning.

Tillfälligt begagnat försäljningsställe

1958 års näringsrättssakkunnige anförde (s. 199) att avgörande för avgränsningen mot fast handel var om försäljningsverksamheten bedrevs på ett stadigvarande driftstäUe eller ej. Var försäljningsverksamheten lokaUserad till ett för utövarens rörelse inrättat stadigvarande driftställe, förelåg inte tillfällighetsförsäljning. Bedömningen huruvida ett driftställe var stadigvarande eller tillfälligt borde ske efter likartade linjer som hade gällt vid tolkningen av det i 9 § 3 och 4 mom. näringsfrihetsförordningen använda uttrycket kontor av stadigvarande beskaffenhet. Ett stadigvarande driftställe behövde dock inte vara inrättat just för handel eller inrymma något kontor eller ens vara beläget inomhus; även t. ex. en handelsträdgård borde betraktas som stadigvarande driftställe. För att driftställe skulle anses stadigvarande borde fordras, att det för längre tid disponerades av rörelseidkaren och också med viss regelbundenhet utnyttjades för bedrivandet av hans rörelse. En förutsättning för att tillfällighetsförsäljning skulle anses föreligga var sålunda att försäljningen inte skedde på ett stadigvarande driftställe utan antingen bedrevs under kringföring på sådant sätt att man inte kunde tala om något driftställe alls för själva försäljningen eller också verkställdes på tillfälUga försäljningsstäUen utomhus eller inomhus. Kringföringsförsäljning fick anses föreligga oavsett om salubjudandet skedde utomhus eller vid besök i hyresfastigheter e. d.

Näringsfrihetsförordningens 9 § 3 mom. innehöll bestämmelser om s. k. realisation. Detta betecknade sådan handelsverksamhet som inne-

Prop. 1977/78:186 38

bar, att en handlande utom den ort, där han hade anmält sig för att bedriva handel, eller också på sådan ort innan kontor av stadigvarande beskaffenhet hade inrättats där, på kortare tid på auktion eller under hand på annat sätt än på marknad avyttrade lager av handelsvaror. — I 9 § 4 mom. fanns bestämmelser om gårdfarihandel. I allmänhet krävdes tillstånd för att få bedriva gårdfarihandel. Som ett undantag gällde dock bl. a. att sådan handel fick utövas fritt på ort, där handlanden hade inrättat kontor av stadigvarande beskaffenhet och hade gjort anmälan om detta.

Departementschefen instämde (prop. 1968: 98 s. 215) i de uttalanden den sakkunnige hade gjort.

Yrkesmässigt salubjudande av varor

Den näringsrättssakkunnige anförde (s. 104 ff) att det för yrkesmässighet borde fordras att det var fråga om en verksamhetsgren, vari normalt ingick ett väsentligt ekonomiskt moment. Så var förhåUandet i de säkerligen ojämförligt vanligaste fallen, nämligen då verksamheten präglades av att utövaren bedrev den i vinst- eller förvärvssyfte. Ett annat kännetecken på yrkesmässighet var att verksamheten var iiu-iktad på att varor eller tjänster tillhandahölls annan. KonstnärUg och vetenskaplig verksamhet borde kunna föras utanför regleringen. För att en verksamhet i förevarande sammanhang skulle anses som konstnärlig borde för det första krävas, att verksamheten avsåg skapande av Utterärt eUer konstnärUgt verk. Därjämte borde för att näringsidkande inte skulle anses föreligga fordras att det i verksamheten inte ingick mera omfattande eller väsent-Uga moment som inte var av konstnärlig art. Det borde därför inte ifrågakomma att utanför regleringen ställa verksamhetsformer som innebar exempelvis att konstföremål genom hantverksmässigt eller fabriksmässigt förfarande framstäUdes i serie eUer då eljest den färdiga produkten endast delvis kunde ses som resultat av konstnärligt skapande. Den näringsrättssakkunnige anförde vidare (s. 199 ff) att utmärkande för tillfällighetsförsäljning var att försäljningen skulle ske yrkesmässigt och avse varor. När det gällde försäljning av exempelvis majblommor förelåg varken yrkesmässighet eller varor. Som varor kimde inte heller anses t. ex. lotter eller biljetter. Även konstnärens avyttrande av sina egna verk ansågs, trots att därvid kom in kommersiella motiv, stå i så nära samband med den egentliga konstnärliga verksamheten att även försäljningen borde anses falla utanför yrkesmässighetens område. Försäljning avseende alster av egen konstnärUg verksamhet borde därför inte anses utgöra yrkesmässig försäljning i förordningens mening.

Departementschefen instämde (prop. 1968: 98 s. 215) i de uttalanden den sakkunnige hade gjort.

Prop. 1977/78:186 39

Medförda varor

Den näringsrättssakkunnige anförde (s. 170) att vissa handelsformer enligt gällande bestämmelser fritt konkurrerade med den bofasta handeln. Som exempel nämndes postorder- och efterkravshandel, orderupptagning genom utsända agenter samt telefonackvisation. Något behov av reglering ansågs (s. 185) inte föreligga vad gällde försäljning av varor som inte medfördes och inte heller eljest var tillgängliga genast utan skulle levereras först framdeles. Tillfällighetsförsäljning borde anses föreligga endast om de salubjudna varorna var avsedda att överlämnas till köparen i omedelbar anslutning till att köpeavtal ingicks.

Departementschefen anförde (prop. 1968: 98 s. 206) att den kritik borde beaktas som hade framförts om att den föreslagna regleringen var något för snäv och skapade vissa möjligheter till kringgåenden. Eftersom de försäljningsformer som avsågs bli undantagna utmärktes av att säljaren inte förde varorna med sig, föreslogs i stället att regleringen skulle avse de fall då säljaren salubjöd medförda varor. Det blev då tydUgt, att en säljare inte kunde kringgå regleringen genom att t. ex. en viss tid uppskjuta överlämnandet av sålda varor. — Att den verksamhet, som drevs av s. k. hemköpsföretag, vilka efter förhandsbeställning levererade varor hem till kunderna, inte omfattades av det bestämda begreppet tillfälUg handel var uppenbart. I övrigt instämde departementschefen (s. 215) i de uttalanden den sakkunnige hade gjort.

3.3.2 Försäljning till näringsidkare (1 § andra stycket 1.)

Enligi 1 § andra stycket 1. anses försäljning till näringsidkare inte som tillfällig handel.

Enligt 1968 års förordning ansågs försäljning tiU återförsäljare inte som tillfäUig handel.

1958 års näringsrättssakkunnige anförde (s. 185) att tiU tiUfällighets-försäljning borde räknas endast försäljning direkt till konsumenter. De skäl som hade anförts till stöd för en särskild reglering av tillfällighetsförsäljningarna kunde inte anses gälla i fråga om försäljningar tUl återförsäljare. Vidare anfördes (s. 200) att som återförsäljare borde anses även den som avyttrar inköpt vara först efter bearbetning.

Departementschefen instämde (prop. 1968: 98 s. 215) i de uttalanden den sakkunnige hade gjort.

I prop. 1975: 52 föreslogs ingen ändring på denna punkt.

Näringsutskottet uttalade (NU 1975/76: 3) att enligt motiveringen till 1968 års förordning borde som återförsäljare anses även den som avyttrade inköpt vara först efter bearbetning. Med hantverksutövare som kundkrets torde enUgt utskottet dock förekomma viss kringförings-handel avseende materiel som inte försåldes vidare. Det syntes enligt utskottet inte finns anledning att ålägga sådan handel eller annan för-

Prop. 1977/78:186 40

säljning till näringsidkare restriktioner vilka inte gällde för försäljning riktad tiU återförsäljare i den vida mening som hade angivits. Med hänsyn härtill föreslog utskottet att ordet "återförsäljare" byttes ut mot "näringsidkare". Detta begrepp borde här anses ha samma betydelse som i annan nyare näringsrättslig lagstiftning och sålunda omfatta var och en — fysisk eUer juridisk person — som yrkesmässigt drev verksamhet av ekonomisk art.

Riksdagen godtog vad utskottet hade anfört.

3.3.3 Torghandel (1 § andra stycket 2.)

EnUgt 1 § andra stycket 2. anses torghandel inte som tillfäUig handel.

Författningstexten överensstäirmier med 1968 års förordning.

1958 års näringsrättssakkunnige anförde (s. 158 ff) att oklarhet rådde i vad mån näringsfrihetsförordningens bestämmelser ägde tUlämpning på stationär utomhusförsäljning av det slag som förekom vid torghandel. EnUgt den näringsrättssakkunnige (s. 185) borde denna oklarhet undanröjas och all sådan handel syntes utan olägenhet kunna undantas från den nya lagstiftningens tillämpningsområde. Under torghandeln borde inbegripas (s. 200) inte endast försäljning på salutorg utan även försäljning på annan plats som hade upplåtits tUl allmän försäljningsplats. Även då utrymmen på allmän plats tillfälligtvis hade upplåtits för ett flertal försäljningar av samma art, som julgransförsäljning, torde försäljningarna i detta sammanhang kunna likstäUas med vanlig torghandel.

Departementschefen instämde (prop. 1968: 98 s. 215) i de uttalanden den sakkunnige hade gjort.

I prop. 1975: 52 framhöll föredraganden (s. 39) att vissa remissinstanser hade framstäUt önskemål om att torghandeln helt eller delvis skulle inordnas under regleringen. Han erinrade om att i 1973 års promemoria hade anförts att vissa typer av den kritiserade torghandeln kunde äga stora likheter med utförsäljningar i tillfälligt hyrda lokaler, varför samma skäl skulle kunna föreligga att införa restriktioner för dessa typer av torghandel som för inomhushandel. Föredraganden ansåg dock, i likhet med vad som hade betonats i promemorian, att det knappast torde gå att definitionsmässigt skilja denna form från andra typer av torghandel. Med hänsyn till torghandelns omfattning skulle därför ett tillståndssystem bU alltför omständUgt i förhållande tiU syftet. Eventuella problem torde, framhölls det, bäst kunna lösas genom att de beaktades av kommunerna vid dessas uthyrning av torgplatser.

3.3.4 Handel på marknad, mässa eller utställning (I § andra stycket 2.)
Enligt 1 § andra stycket 2. anses handel på marknad, mässa eller ut
ställning inte som tUlfäUig handel.

Författningstexten överensstämmer med 1968 års förordning.

Prop. 1977/78:186 41

1958 års näringsrättssakkunnige föreslog (s. 185) att utanför tUlfällig-hetsförsäljningarnas område borde föras försäljning på marknad som var fri. Utan olägenhet borde också kunna undantas sådana med marknads- och torghandel Ukartade försäljningar som förekom på mässor och utställningar.

I prop. 1968: 98 uttalade departementschefen (s. 206) att en remissinstans hade anfört, att åtskilUgt talade för att försäljning på marknad borde omfattas av regleringen. Han ansåg emellertid inte tillräckliga skäl till detta föreligga, särskUt med hänsyn till att sådan försäljning av ålder hade varit fri, och instämde (s. 215) i de uttalanden den sakkunnige hade gjort.

I prop. 1975: 52 framhöll föredraganden (s. 39) att vissa remissinstanser hade berört de hittillsvarande undantagen från förordningen för bl. a. handel på marknad, mässa eUer utställning. Vad som hade anförts till stöd för att slopa dessa undantag fann han emellertid inte tillräckUgt vägande.

3.3.5 Handel anordnad i samband med sådan offentlig tillställning som
avses i 9 § allmänna ordningsstadgan (1 § andra stycket 3.)

EnUgt 1 § andra stycket 3. anses den handel som anordnas i samband med sådan offentUg tUlställning som avses i 9 § alhnänna ordningsstadgan (1956: 617) inte som tiUfäUig handel.

Författningstexten överensstämmer med 1968 års förordning.

1958 års näringsrättssakkunnige anförde (s. 185) att sådana försäljningar som förekom i samband med offentliga tillstäUningar som avsågs i 9 § allmänna ordningsstadgan, d. v. s. i samband med tivolinöjen, ba-sarer och dylikt, utan olägenhet kunde undantas från lagstiftningens område. Vidare anfördes (s. 200) att undantaget avsåg endast de försäljningar som arrangören anordnade eller lät anordna i samband med tillställningen, exempelvis när en förening eUer annan arrangör av tillställning själv verkställde försäljningar i basarform eller på annat sätt eller också när arrangören av en tillställning vidtalade andra att stå för vissa försäljningar på en idrottsplats eller festplats, inom ett tivoUområde e. d. Däremot avsågs inte att den som inte hade någon dyUk anknytning till tillstäUningens anordnande skuUe vara berättigad att fritt bedriva tillfälUga försäljningar på eller i grannskapet av de platser där en offentUg tillstäUning ägde rum.

Departementschefen instämde (prop. 1968: 98 s. 215) i de uttalanden den sakkunnige hade gjort.

3.3.6 S. k. kompletteringshandel som äger rum under kringföring eller
utomhus (1 § andra stycket 4.)

Enligt 1 § andra stycket 4. anses kringförings- eller utomhushandel, vilken utgör ett imderordnat led i en eljest på stadigvarande driftställe

Prop. 1977/78:186 42

bedriven rörelse och avser sådana varor som regehnässigt saluförs eller framställs där, inte som tillfäUig handel.

Författningstexten överensstämmer — frånsett ordet "underordnat" — med 1968 års förordning.

1958 års näringsrättssakkimnige anförde (s. 185 ff) att de skäl som talade för en reglering av kringföringshandel och utomhusförsäljningar, endast i ringa mån ägde giltighet i fråga om vissa försäljningar som fast etablerad näringsidkare bedrev på annan plats än sitt stadigvarande driftställe. När sådana försäljningar utgjorde endast ett led i en rörelse, vilken annars bedrevs på driftställe av stadigvarande beskaffenhet, torde man utan större betänkligheter kunna jämställa dem med fast handel och sålunda lämna dem utanför regleringen. Det borde dock fordras, att försäljningarna verkligen avsåg sådana varor som regelmässigt salufördes eller framställdes på driftstället, ty annars blev det möjUgt för försäljare att undandra sig kontrollen genom att blott för syns skull upprätta ett fast driftställe, vilket i verkligheten inte begagnades. Vad som nu hade sagts angående försäljningar som nära sammanhängde med fast etablerad rörelse borde gälla endast kringföringsförsäljningar och utomhusförsäljningar, d. v. s. försäljningar som kunde anses utgöra en naturlig komplettering till de distributionsformer som annars förekom i samband med fast handel. När det däremot gällde tillfälUghetsförsälj-ningar som anordnades inomhus i exempelvis tillfälUgt förhyrda butiker saknades anledning att behandla fast etablerade näringsidkare annorlunda än andra.

Den sakkunnige anförde vidare (s. 200 ff) att av kravet på regelmässighet i den på det stadigvarande driftstället bedrivna verksamheten följde att den som tillfälligt bedrivit exempelvis tiUverkning i sin bostad inte därför blev berättigad att fritt sälja varorna genom kringföringsförsäljning. Med driftställe avsågs endast driftställe som var beläget inom riket.

Departementschefen instämde (prop. 1968: 98 s. 215) i de uttalanden den sakkunnige hade gjort.

I 1973 års departementspromemoria föreslogs (s. 52 ff) ingen ändring på denna punkt, vilken, anfördes det, borde förstås så, att försäljning från butiksfordon var att anse som kompletteringstrafik och inte som tillfällig handel under fömtsättning att trafiken utgick från fabrik, fast butik, fast lager eller Uknande. Det anfördes att en omfattande sådan försäljning skedde från butiksbilar och bussar. Även tåg och båt utnyttjades som försäljningsställen. Enligt en SPK-undersökning hade en minskning skett av antalet helårsverksamma butiksfordon under perioden 1960—1967. Som skäl mot att behålla undantaget framhöUs i promemorian att det kunde anföras att de tiUfäUighetsförsäljare med fast försäljningsstäUe som hittiUs hade hyrt tillfälUga lokaler för sin verksamhet skulle komma att övergå tUl kringföringshandel med butiks-

Prop. 1977/78:186 43

fordon om inomhushandeln reglerades. Man torde dock enUgt promemorian kunna förutse att kringföringshandeln av denna typ skulle komma att minska. Om utveckUngen skulle bU en annan kunde det vara skäl att närmare undersöka om även försäljningen från fordon borde regleras.

I prop. 1975: 52 anförde föredraganden (s. 40) att flera remissinstanser hade pekat på möjUgheten av att en tillfällighetsförsäljare med någon obetydlig källarlokal som fast driftstäUe ägnade sig åt omfattande till-ståndsfri, tillfällig handel. Denna synpunkt borde beaktas. För att understryka att undantaget verkUgen skuUe gälla kompletterande handel borde bestämmelsen utformas så att den handel som undantogs skulle utgöra ett underordnat led i den verksamhet som bedrevs, på det fasta driftstället. Föredraganden anförde vidare (s. 41) att det borde vara tillåtet för den som framställde varor på ett fast driftstäUe att sälja de framställda varorna även genom kringförings- eller utomhushandel. Sådan försäljning var således att anse som ett i förhållande tiU produktionen underordnat led. Det skulle emellertid då vara fråga om produktion i verklig mening. Däremot var det inte tillräckligt att säljaren lät varorna undergå någon obetydUg hantering eller bearbetning på ett fast driftställe.

3.3.7 Sedvanlig auktionsförsäljning av visst lösöre (1 § andra stycket 5.)
EnUgt 1 § andra stycket 5. anses sedvanUg auktionsförsäljning av lös
öre som tillhör dödsbo eller enskild person inte som tillfällig handel.

Författningstexten saknar motsvarighet i 1968 års förordning.

I prop. 1975: 52 förordnade föredraganden (s. 37) att denna försäljningsform borde undantas från regleringen. Det anfördes att egendomen i ett dödsbo till stor del bestod av begagnade fötemål som hade karaktär av personUgt lösöre. Det var vanligt att sådan egendom avyttrades genom en tillfälligt anordnad försäljning i form av auktion och det fanns ett påtagligt behov av att detta skulle kunna ske också i fortsättningen. Samma behov kunde föreligga i fråga om lösöre även i andra fall, t. ex. när någon flyttade tUl en mindre bostad eller upphörde att driva ett lantbruk. Kännetecknande för alla dessa fall var att det var fråga om begagnat gods som tiaditionellt såldes genom auktion. Praktiska skäl talade för att det borde finnas möjlighet för ägaren att anlita en företagare som yrkesmässigt skötte försäljningen för ägarens räkning. Det borde dock framhållas att regeln endast avsåg försäljning av lösöre som ägdes av dödsbo eller enskild person och alltså inte försäljning av lösöre som hade förvärvats från dödsbo eller enskild.

3.3.8 Handel med livsmedel m. m. (3 §)

Enligt 3 § första stycket får tiUfällig handel drivas endast efter särskilt tiUstånd. Enligt 3 § andra stycket får dock svensk medborgare och

Prop. 1977/78:186 44

utlänning som har permanent uppehåUstillstånd utan tillstånd driva tiUfällig handel med Uvsmedel, blommor och alster av inhemsk hemslöjd. Vidare får, föratom svensk medborgare, utlänning som har permanent uppehållstiUstånd utan tUlstånd driva tillfälUg handel med tryckt skrift. I förhåUande tiU 1968 års förordning har denna paragraf ändrats på det sättet att den generella rätten att driva tillfällig handel i lokal, över vilken säljaren förfogade, har slopats. Vidare har genom lagen (1975: 1363) om ändring i lagen (1975: 985) om tillfällig handel, viUcen lag trädde i kraft den 1 juU 1976, begreppet "bosättningstillstånd" ersatts av "permanent uppehållstillstånd".

Tillfällig handel i allmänhet med livsmedel, blommor, alster av inhemsk hemslöjd och tryckt skrift

Enligt näringsfrihetsförordningen var Uvsförnödenheter, jordbruksalster av andra slag än frö, träd och buskar samt ladugårdsprodukter och alster av inhemsk husslöjd imdantagna från regleringen.

1958 års näringsrättssakkunnige anförde (s. 188) att svenska rättssubjekt redan av tryckfrihetsförordningens bestämmelser ägde fritt bedriva tillfälUghetsförsäljning av tryckt skrift. Det syntes dock lämpligt att uttryckligen ange denna rätt i den nya lagstiftningen. De synpunkter som motiverade ett tillståndstvång beträffande tillfäUighetsförsälj-ning i allmänhet ansågs i huvudsak äga tillämpning även om försäljningen avsåg exempelvis Uvsmedel och blommor. Behovet av fri försäljningsrätt beträffande vissa varuslag minskade också väsentligt med hänsyn till att bl. a. torghandel och sådan kringförings- och utomhushandel, som utgjorde led i fast etablerad rörelse, hade förts utanför regleringen. Med viss tvekan ansågs dock att tillräckUga skäl inte förelåg att frångå den av ålder gäUande ordningen att tillfällighetsförsäljning av vissa varor skulle vara helt fri. Därför föreslogs att svenska medborgare skulle fritt få driva tillfällig handel med livsmedel, blommor och alster av inhemsk hemslöjd. Den näringsrättssakkunnige anförde vidare (s. 201 ff), att till livsmedel borde hänföras varje till förtäring av människor avsedd vara som tillförde kroppen näringsämne och inte var att hänföra till läkemedel. Uttrycket hemslöjd skulle ha samma innebörd som det i näringsfrihetsförordningen använda ordet husslöjd.

I prop. 1968: 98 anförde departementschefen (s. 208) att vissa skäl som hade anförts mot att livsmedel, blommor och alster av inhemsk hemslöjd skulle undantas från regleringen utan tvekan var beaktans-värda. Sådan handel hade emellertid av ålder varit fri och denna frihet borde inte begränsas utan mycket starka skäl. Med hänsyn härtill och till att ett tillståndstvång skulle tiäffa åtskilUga helt harmlösa fall fann departementschefen inte tillräcklig anledning att ta annan ståndpunkt än den sakkunnige. I fråga om den närmare innebörden av bestämmel-

Prop. 1977/78:186 45

serna instämde departementschefen (s. 217 ff) i vad den sakkimnige hade anfört.

I 1973 års departementspromemoria föreslogs att friheten att driva tillfälUg handel med livsmedel, blommor och inhemsk hemslöjd skulle slopas. Detta motiverades (s. 47 ff) med att de allmänna övervägandena rörande tillfällig handel gällde dessa produkter i lika hög grad som andra.

I prop. 1975: 52 anförde föredraganden (s. 39) att ett införande av tillståndsplikt beträffande i promemorian berörda varor skulle kunna leda till såväl många svåra gränsdragningsproblem som en omfattande administrativ apparat. Den framförda kritiken hade uppenbarligen inte avsett försäljningarna av lantbruksprodukter m. m. Härtill kom att handeln med livsmedel tack vare bl. a. livsmedelslagstiftningen var underkastad noggrann kontroU i bl. a. hygieniskt hänseende. Några missförhållanden beträffande tillfällighetshandel med Uvsmedel torde knappast föreligga. På grund härav och då några tillräckligt starka skäl från konsumentsynpunkt inte hade framkommit för ingrepp i den hittillsvarande, hävdvunna friheten för handel med Uvsmedel, blommor och inhemsk hemslöjd föreslogs ingen ändring i gällande förhållanden.

Med anledning av prop. 1975: 52 väcktes bl. a. mot. 1975: 1986, i vilken föreslogs tillståndstvång för tillfäUig handel med blommor. Motionären hävdade bl. a. att i denna handel oftast salufördes imdermåUga produkter och uttryckte farhågor för en ökning av kringföringshandel med blommor.

Näringsutskottet uttalade (NU 1975/76: 3) att det delade den i propositionen framförda uppfattningen att det inte faims tillräckligt starka skäl att göra ingrepp i den hävdvunna friheten för handel med blommor och avstyrkte därför motionen.

Riksdagen anslöt sig till utskottets uppfattning.

Tillfällig handel bedriven av utländskt rättssubjekt

Enligt näringsfrihetsförordningen gällde i princip förbud för utlänningar att bedriva gårdfarihandel och anordna realisation. Förbudet gällde dock inte gårdfarihandel som drevs på bosättningsorten eller på marknad. Särskilda regler fanns om hantverksrörelse eller annan hantering, som drevs under kringresande eller kringvandrande.

1958 års näringsrättssakkunnige anförde bl. a. (s. 196 ff) att även om de förhållanden som föranlett de gällande bestämmelserna låg förhållandevis långt tillbaka i tiden, torde det dock vara befogat att vid utarbetandet av nya regler inte utan vidare överge den gällande rättens ståndpunkt att för nu ifrågavarande arter av näringsutövning borde finnas särskilda restriktioner. Som skäl mot särskilda restriktioner skulle kunna åberopas de internationella integrationssträvandena. Den större etable-ringsfrihet, som utgjorde ett av målen för dessa strävanden, kunde

Prop. 1977/78:186 46

emellertid inte rimligen anses inbegripa att gränserna skulle öppnas även för ambulerande småförsäljare av alla slag. Vissa uppmjukningar ansågs dock motiverade. I fråga om försäljning vid torghandel, mässor och liknande tillfällen ansåg den sakkunnige att det torde vara befogat att ställa de utländska näringsidkarna i samma läge som deras svenska konkurrenter. Utländska rättssubjekt borde vidare ha samma möjlighet som svenska företag att med ett här i riket inrättat stadigvarande driftställe som bas driva krinföringsförsäljning och utomhushandel. Vidare anförde den sakkunnige att det torde inte vara motiverat att beträffande utländska rättssubjekt ha en motsvarighet tiU den för svenskar föreslagna fria försäljningsrätten beträffande livsmedel och vissa andra varor.

Departementschefen instämde (prop. 1968: 98 s. 210) i vad den sakkunnige hade anfört. Med hänsyn särskilt till reglema i den europeiska bosättningskonventionen föreslogs dock att med svenska medborgare skulle jämställas utlänningar med bosättningstillstånd.

Till följd av vissa ändringar i utlänningslagen (1954:193) har den rätt som tidigare tillkommit innehavare av bosättningstUlstånd kommit att gälla innehavare av permanent uppehållstillståndi.

3.3.9 Tillståndsprövningen (4 §)

I allmänhet får tillfällig handel bedrivas endast efter särskilt tillstånd. Vissa undantag från denna regel har upptagits i 3 § andra stycket Qtr avsnitt 3.3.8).

Enligt 4 § får tillstånd att driva tillfällig handel lämnas i fråga om varor som tillhör konkursbo eller, i fråga om andra varor, om särskilda skäl föreUgger. I sistnämnda fall skall främst beaktas om den avsedda handeln är av väsentUg betydelse från konsumentsynpunkt.

Författningstexten saknar motsvarighet i 1968 års förordning.

I prop. 1975: 52 anförde föredraganden (s. 36 ff) att utgångspunkten vid tillståndsprövningen var att tillstånd skulle ges mycket restriktivt. I regel skulle konsumentintressena tillmätas avgörande vikt. Endast i undantagsfall torde det kunna föreUgga sådana särskilda skäl att tillstånd kom i fråga. För att en försäljning skulle kunna sägas ha väsentiig betydelse från konsumentsynpunkt måste sålunda krävas att den täckte ett behov hos konsumenterna, vilket inte annars kunde tillgodoses på orten.

I fråga om varor som tillhörde konkursbo underströk föredraganden att regeln gällde endast varor som verkUgen tillhörde konkursbo. Granskningen av att varorna hade denna karaktär torde kunna ske på ett tUlfredsställande sätt genom att sökanden ingav bouppteckning, varaförteckning och liknande handlingar. Eftersom syftet med bestämmelserna

1 Prop. 1975/76: 18, InU 24, rskr 121

Prop. 1977/78:186 47

var att underlätta en snabb avveckling av konkursbon, borde i allmänhet krävas att boets egendom såldes i stort sett i samlat skick vid något eller några få tillfällen. Undantag kunde dock behöva göras från denna princip, t. ex. i fråga om mera omfattande konkursbon. I sådana fall borde dock begäras att sökanden redovisade en plan över boets avveckling, så att tillståndsmyndigheten fick en klar bild av den aktuella försäljningens roll i sammanhanget.

Föredraganden anförde ytterUgare att vid prövningen borde vidare hänsyn tas till sökandens personliga förhåUanden. Bedömningen borde ske enligt gällande grunder. — Enligt 4 § i 1968 års förordning om tillfällig handel gällde bl. a. att tillstånd att driva tillfäUig handel skulle ges om det inte förelåg skäl till antagande att sökanden med hänsyn tiU sina personliga förhållanden inte var lämplig att driva verksamheten eller att denna kunde störa allmän ordning. I fråga om motiven till derma bestämmelse anförde departementschefen (prop. 1968:98 s. 218) att tiU-ståndsprövningen i vad angick sökandens person inte borde vara mera ingående än som behövdes för att tillgodose önskemålet, att tillfällig handel inte utövades av personer, som från poUsära och sociala syn punkter var olämpUga för sådan verksamhet. Vid prövningen borde tillgängliga polisregister tjäna till ledning. Den omständigheten att sökanden hade begått brott kunde vara ett skäl för avslag om brottet var av allvarligare beskaffenhet eller hade samband med tiUfällig handel och broltsUgheten låg nära i tiden. Även upprepade småförseelser eller ett allmänt asocialt levnadssätt kunde tänkas motivera avslag.

Med anledning av prop. 1975: 52 väcktes bl. a. mot. 1975:1899.

I motionen berördes den skärpta regleringens konsekvenser för gård-farihandeln. Motionärerna fäste uppmärksamheten på att det på sina håll förekom en tämligen regelbunden kringföringshandel bland fasta kunder, ofta i glesbygd, vilka härigenom fick en service som de uppskattade.

Vid riksdagsbehandlingen uttalade näringsutskottet (NU 1975/76: 3> att det tillstyrkte att lagbestämmelsen om förutsättningar för tillstånd utformades på det sätt som hade föreslagits i propositionen. Utskottet anslöt sig också till de allmänna riktUnjerna för tillståndsprövningen som föredraganden hade angett.

Beträffande mot. 1975: 1899 uttalade utskottet att det ena yrkandet i motionen närmast tog sikte på gårdfarihandlarnas egen situation. Personer med mångårig verksamhet inom detta slag av tillfällig handel borde i största möjliga utsträckning få sina ansökningar om tillstånd' bifallna, så att det kunde fortsätta med sin verksamhet, allt enligt motionärernas uppfattning. Utskottet fann synpunkten beaktansvärd och. förutsatte att det vid tillståndsprövningen skuUe tas berättigad hänsyn till sedan många år verksamma, seriöst arbetande gårdfarihandlares. önskemål att inte behöva lämna sitt yrke. Motionärernas andra yrkande;

Prop. 1911/18:186 48

gick ut på att länsstyrelse vid sin tillståndsprövning rörande gårdfarihandel skulle beakta glesbygdsbefolkningens behov av tiUfällig handel som ett komplement till den krympande fasta handeln. I detta hänseende fann utskottets majoritet inte motiverat med något särskilt uttalande utöver de allmänna riktUnjer som tidigare hade behandlats. Riksdagen godtog vad utskottet hade anfört.

3.3.10 Skyldigheten att lämna information (9 §)

Enligt 9 § första stycket skaU den som driver tillfällig handel, för vilken fordras tillstånd enUgt denna lag, genom anslag i eller vid försäljningsställe samt i reklam och på kvitton och emballage tydUgt ange sitt namn fast adress och telefonnummer. TiUståndsbeviset skall i huvudskrift eller styrkt avskrift medföras vid handelns utövande och visas upp vid anfordran.

EnUgt 9 § andra stycket skall den som driver tillfälUg handel, för vilken ej fordras tiUstånd enligt denna lag, vara försedd med bevis om sitt namn och hemvist. Beviset skall visas upp vid anfordran.

Författningstexten vad gäller skyldighet att medföra och uppvisa tiU-ståndsbevis samt bevis om namn och hemvist överensstämmer — frånsett viss redaktionell ändring — med 1968 års förordning.

1958 års näringsrättssakkunnige anmärkte (s. 191 ff) att förslag tidigare hade framförts om en skyldighet att förse motorfordon som användes vid kringföringshandel med en från utsidan fullt synlig skylt eller Uknande anordning med uppgift om rörelseidkarens namn och hemvist. Någon föreskrift av den innebörden borde dock enUgt den näringsrättssakkunnige inte upptagas. Det borde nämUgen i och för sig inte vara uteslutet, att en kringföringsförsäljare skulle kunna begagna en vanlig personbil utan särskUt kännetecken för transporten av sina varor under försäljningsverksamheten. Den näringsrättssakkunnige föreslog (s. 204) bestämmelser om skyldighet att medföra tillståndsbevis samt, om tillstånd inte erfordras, skyldighet att medföra bevis om namn och hemvist. Genom dessa bestämmelser kunde den som köpte varor av en tillfällighetsförsäljare om han så önskade kunna förvissa sig om försäljarens identitet, vilket kunde vara av värde om köparen senare för framställande av reklamation eller av annan anlediung ville komma i förbindelse med säljaren.

Departementschefen fann (prop. 1968: 98 s. 222) ej skäl att ta upp andra föreskrifter än som hade föreslagits. Han erinrade om att 9 § andra stycket inte gällde de försäljningsformer som enligt 1 § andra stycket föU helt utanför förordningens tlUämpningsområde.

I prop. 1975: 52 förordade föredraganden (s. 38) att gällande regler kompletterades med föreskrifter om skyldighet för den som drev tillfälUg handel för vilken tillstånd krävdes att ge information om namn, adress och telefonnummer i syfte att underlätta för konsumenterna att

Prop. 1977/78:186 49

nå tillfälUga försäljare för reklamation eller Uknande. Det borde också bli lättare för konsumentombudsmannen (KO) att vid fall av otillbörlig marknadsföring komma i kontakt med företaget. Vidare anfördes (s. 42) att det givetvis måste fordras att de adress- och telefonuppgifter som lämnades var så utförUga och bestående, att konsumenten med ledning därav under skäUg tid efter köpet lätt kunde nå säljaren för reklamation och Uknande. På grund härav var det oftast inte tillräckUgt att lämna ett postboxnummer utan att samtidigt gatuadress eUer motsvarande angavs. Med utti-ycket emballage avsågs främst ytteromslag såsom påsar, kartonger, omslagspapper och liknande.

4 Tillämpningen

4.1 Länsstyrelsemas avgöranden

Från samtUga länsstyrelser har inhämtats uppgifter beträffande ansökningar vilka avser tillstånd att driva tiUfällig handel för tid efter den 1 juli 1976 som slutUgt har avgjorts under tiden den 2 januari 1976 —den 30 juni 1977.

I den följande redovisningen har endast medtagits de ansökningar som har prövats i sak. I redovisningen ingår även de ansökningar som efter besvär har visats åter till länsstyrelserna av regeringen. Beträffande dessa ansökningar har redovisning skett med ledning av det slutUga avgörandet.

I bilaga 1 redovisas ansökningarnas fördelning på respektive län och huvudsakligt varuslag. Som framgår av bilagan har 739 ansökningar förekommit. Sökanden har i 437 fall varit en juridisk person och i 302 fall en fysisk person.

I bilaga 2 redovisas ansökningarnas fördelning på respektive län samt huruvida ansökan har bifalUts (helt eller delvis) eller ej.

I bilaga 3 redovisas ansökningarnas fördelning på respektive varuslag samt huruvida ansökan har bifallits (helt eller delvis) eller ej.

Från de 12 länsstyrelser som har prövat flest ansökningar har inhämtats vissa närmare uppgifter beträffande de ansökningar som har bifalUts. Enligt uppgift har tillstånd i det helt övervägande antalet sådana fall avsett tiUfälUg handel intill utgången av år 1976 för att därigenom bereda sökanden tillfälle att avyttra inneliggande lager. I flera fall har tillstånd lämnats när en sökande, som bedrev fast handel, inom samma ort ämnade försälja varor av samma slag som den fasta handeln avsåg. Sökanden hade därvid vanUgtvis uppgivit, att han inte kunde använda det fasta försäljningsstället på grund av rivning, tillfällig utförsäljning

' Länsstyrelserna i Gävleborgs, Göteborgs och Bohus, Jämtlands, Kalmar, Kopparbergs, Norrbottens, Stockholms, Värmlands, Västerbottens, 'Västemorr-lands. Älvsborgs och Östergötlands län.

4 Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 186

Prop. 1977/78:186 50

e. d. Tillstånd har i viss utsträckning lämnats för försäljning av bl. a. skor, textilier och pälsvaror inom glesbygdsområden samt för försäljning av orientaliska mattor, begagnade barnkläder och "kvalificerad" originalkonst. Vidare ges exempel på att tillstånd har lämnats äldre gårdfarihandlare samt för försäljning av kläder i större storlekar på ålderdomshem. I Gävleborgs län har tillstånd i flera, fall lämnats för försäljning av begagnade varor på auktioner. Ofta har det därvid varit fråga om endagsförsäljningar och samma sökande. I Stockholms län har tillstånd flera gånger lämnats för försäljning av ballonger.

4.2 Kommerskollegiets avgöranden

Enligt 5 § prövas fråga om tillstånd för svensk medborgare och utlänning som är bosatt här i riket och som har permanent uppehållstillstånd eller är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge av länsstyrelsen i det län där försäljningen skall äga rum. Fråga om tillstånd för annan utlänning prövas av den myndighet som har att pröva fråga om tillstånd för utlänning att här i riket idka näring i aUmänhet, dvs. i regel kommerskollegium. Enligt 6 § tredje stycket skall länsstyrelsen i sistnämnda fall med eget yttrande sända ansökningshandlingarna tiU tillståndsmyndigheten.

Kommerskollegium har, med stöd av 5 §, avgjort följande ärenden rörande tillfällig handel.

I ärendet NÄR 367/1977 avsåg sökanden — medborgare i Finland — att driva tillfällig handel inom Norrbottens län med hemslöjdsprodukter tillverkade i Finland. Enligt länsstyrelsens uppfattning borde — i förevarande sammanhang — den hemslöjd som tillverkades på Nordkalotten kunna jämställas med inhemsk hemslöjd oavsett om den tillverkades i Norge eller Finland. Länsstyrelsen tillstyrkte ansökan. Kommerskollegium tillät sökanden att här i riket tills vidare driva handel med hemslöjdsprodukter. Vidare lämnade kollegiet sökanden tiUstånd att i Norrbottens län under viss tid driva tiUfällig handel med nämnda produkter.

I ärendet NÄR 476/1977 avsåg sökanden — medborgare i ItaUen — att driva tillfällig handel med ballonger och andra leksaker samt med bijouterier och föremål av gips m. m. inom Stockholms län. Länsstyrelsen anförde att verksamhetens art samt den tid under vilken verksamheten tidigare hade bedrivits syntes utgöra sådana särskilda skäl för meddelande av tillstånd vilka angavs i 4 §. Länsstyrelsen tillstyrkte ansökan. Kommerskollegium tillät sökanden att tills vidare och så länge han var bosatt här i riket driva handel med nämnda produkter. Vidare lämnade kollegiet sökanden tillstånd att inom Stockholms län under viss tid driva tillfällig handel med produkterna.

Prop. 1977/78:186 51

4.3 Regeringens avgöranden

Besvärsärenden som har gällt tillstånd att driva tiUfällig handel har avgjorts av regeringen sedan den 17 juni 1976. I det följande redovisas vissa av dessa ärenden fördelade under olika rubriker.

Översikt av de ärenden som har avgjorts under perioden den 17 juni 1976—den 30 juni 1977

1 bilaga 4 redovisas ärendenas fördelning på respektive län och huvud-sakUgt varuslag.

Som framgår av bilaga 4 har under nämnda period förekommit 120 ärenden. Sökanden har i 74 ärenden (62 %) varit en juridisk person och i 46 ärenden (38 %) varit en fysisk person. Antalet olika sökande uppgår till 50 (23 juridiska och 27 fysiska personer).

I bilaga 5 redovisas ärendenas fördelning på respektive varuslag samt huruvida besvären har bifalUts (helt eller delvis) eUer ej. Här kan nämnas att kommun i tre fall har anfört besvär över länsstyrelses beslut att meddela tillstånd. I samtliga dessa fall har regeringen lämnat besvären utan bifall. Dessa ärenden har i det följande redovisats bland de ärenden där besvären har bifalUts.

De huvudsakliga omständigheter som har förelegat i de 59 ärenden där sökanden har erhållit tillstånd att driva tillfälUg handel kan redovisas enUgt följande.

Antal	Antal
ärenden	sökande
39	17

1. Sökanden skulle beredas tillfälle att avyttra inneliggande lager

2. Sökanden skulle beredas tillfäUe 8 1 till en successiv avveckling

(tillfällig handel bedriven sedan 23 år, ett 10-tal anställda)

3. Sökanden drev tillfällig handel 1 1
med pälsvaror på orter där sådana

varor inte fanns att tillgå

4. Sökanden drev tillfällig handel . 1 1
med konfektion vid sidan av en

från varuförsörjningssynpunkt viktig livsmedelsbutik

5. Sökanden drev tillfällig handel 2 2 med originalkonst och grafik

6. Sökanden drev tillfällig handel 1 1 med gardintyger (speciella förhållanden

rörande sökanden) ' I redovisningen har endast medtagits de ärenden som har avgjorts i sak.

Prop. 1977/78:186 52

Antal Antal

ärenden sökande

7. Sökanden drev tUlfällig handel 5 1
med klänningar (ringa omfattning samt

egen tUlverkning och försäljning)

8. Sökanden drev tUlfäUig handel 2 1
med väskor (egen tillverkning,

försäljningen var samordnad med ett annat företags försäljning)

Summa 59 25

I bilaga 6 tabell 1 redovisas antalet ärenden samt de skäl som synes huvudsakligen ha föranlett att tillstånd meddelats. Under rubriken "konsumentpolitiska skäl" innefattas ärendena under punkterna 3—5. Under rabriken "Övriga skäl" innefattas ärendena under punkterna 1, 2 samt 6—8. I bilaga 6 tabell 2 redovisas antalet sökande och angivna skäl.

Det skaU här framhållas att ärendena under punkten 1 i huvudsak gäller tiUstånd att driva tillfälUg handel under år 1976. De tiUstånd som har lämnats har sålunda varit av övergångsnatur. I bilaga 6 tabell 3 och 4 lämnas samma redovisning som i bilaga 6 tabell 1 och 2 med det undantaget att ärendena under punkten 1 har uteslutits.

Närmare genomgång av de ärenden där tillstånd har lämnats att bedriva tillfällig handel

I det följande lämnas en redogörelse för samtliga ärenden där tillstånd har meddelats att driva tillfällig handel. Ärenden som är av likartad beskaffenhet omnämns dock endast en gång.

Ärendena under den tidigare omnämnda punkten 1 avsåg tillfälUg handel med varierande varuslag. I besluten — i huvudsak meddelade under år 1976 — anfördes att handeln inte var av väsentUg betydelse från konsumentsynpunkt.

Ärendena under punkten 2, dnr 1930/76 m. fl., gällde ansökan om tillstånd att driva tillfälUg auktionsförsäljning med bl. a. antikviteter och konstföremål. Sökandebolaget anförde bl. a. att det bedrev tillfällig handel sedan 23 år och hade ett tiotal anställda. Ett ytterUgare antal personer var helt eUer delvis beroende av bolagets verksamhet. I besluten uttalades att handeln inte kunde anses ha väsentUg betydelse från konsimientsynpunkt. För att beredas tillfälle till en successiv aweckUng borde dock bolaget, med hänsyn till de skäl som hade anförts, meddelas tUlstånd att bedriva tillfällig handel i skäUg omfattning till utgången av år 1977.

Ärendet under punkten 3, dnr 777/77, gällde ansökan om tillstånd

Prop. 1977/78:186 53

att driva tiUfälUg handel med pälsvaror under år 1977 på vissa orter inom Jämtlands län. Av utredningen framgick bl. a. att sökandebolaget hade ett tiotal anställda, att cirka hälften av bolagets intäkter kom från tillfällig handel, att cirka hälften av sortimentet bestod av egentillverkade varor samt att bolaget även åtog sig förvaring och reparation av pälsvaror. I beslutet anfördes att någon fast pälshandel inte fanns att tillgå vare sig på eller inom rimligt avstånd från de orter där bolaget hade för avsikt att driva handel. Med hänsyn härtill måste försäljningen anses vara av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. Vad som framkommit om bolaget och dess verksamhet talade också för att bolaget skuUe få driva angiven handel. Särskilda skäl ansågs därför föreUgga att lämna tillstånd.

Ärendet under punkten 4, dnr 1114/77, gäUde ansökan om tiUstånd att driva tillfällig handel med rökskadad konfektion under en månad år 1977 på vissa orter inom Jämtlands län. I beslutet anfördes att handeln bedrevs vid sidan av en från varuförsörjningssynpunkt viktig livsmedelsbutik. Skulle sökanden tvingas lägga ned den tiUfälUga handeln fanns det en risk för att även Uvsmedelsförsörjningen kunde konmia att upphöra. Med hänsyn härtill och då försäljningen avsåg varor som knappast kunde tillhandahållas konsimienterna genom fast handel förelåg särskilda skäl att lämna tillstånd.

Ärendena under punkten 5, dnr 1456/76 m. fl., gäUde ansökan om tillstånd att driva tillfällig handel med konst under vissa dagar. Av utredningen framgick bl. a. att sökandebolagen under flera år hade ägnat sig åt denna form av verksamhet. I besluten anfördes att handeln var helt inriktad på originalkonst och grafik. Det måste anses vara önskvärt från allmän synpunkt och i konsumenternas intresse att varor av denna speciella karaktär kunde spridas och utbjudas i så obundna former som möjUgt. Vad som hade framkommit om sökandena och verksamheten talade inte heller emot att sökandena fick driva handeln. Särskilda skäl ansågs därför föreligga att lämna tillstånd.

Ärendet under punkten 6, dnr 1394/77, gällde ansökan om tillstånd att driva tillfällig handel med gardintyger till och med maj 1979. Utredning förelåg angående sökandens personliga förhållanden. I beslutet ansågs särskilda skäl föreUgga att lämna tillstånd med hänsyn tUl de speciella förhållanden rörande sökanden som hade åberopats.

Ärendena under punkten 7, dnr 1751/76 m. fl., gällde ansökan om tillstånd att driva tillfälUg handel med klänningar. I besluten anfördes att sökandebolaget bestod av två delägare, vilka personligen sydde de klänningar ansökan gällde och även själva skötte försäljningen. Med hänsyn härtill och till den ringa omfattningen av handeln ansågs särskilda skäl föreUgga att lämna tillstånd. Som villkor för tillståndet borde gäUa att försäljningen handhades av delägarna personligen och endast avsåg klänningar de personligen hade sytt.

Prop. 1977/78:186 54

Ärendena imder punkten 8, dnr 2129/77 m. fl., gällde ansökan om tUlstånd att driva tillfälUg handel med väskor. Sökandebolaget framhöll bl. a. att försäljningen avsåg väskor av egen tillverkning, att försäljningen var samordnad med ett annat bolags försäljning, vilket bolag hade beviljats tillstånd t. o. m. juni 1977, samt att ett tillstånd under nämnda tid kunde ge bolaget möjlighet till fortsatt verksamhet. I beslutet anfördes att handeln inte kunde anses vara av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. Med hänsyn till de särskilda förhållandena som förelåg ansågs emellertid att bolaget borde beredas tillfälle att bedriva tillfälUg handel t. o. m. juni 1977.

I ärendet dnr 811/77 gällde ansökan tillstånd att driva tillfällig handel med byxor. Sökandebolaget framhöll att man avsåg att etablera fast försäljningsställe och att man hade träffat hyresavtal för en fast lokal för försäljning av konfektionsvaror. Med hänsyn tUl vad sökanden hade uppgivit meddelades tillstånd att driva tiUfälUg handel till dess sökanden kunde övergå till försäljning från det fasta driftstället (tillfällig handel under cirka sex månader).

Ärendet dnr 1575/77 redovisas på s. 56.

Frågan om den tillfälUga handeln täcker ett behov som inte kan tillgodoses på orten

Vid tillståndsprövningen skall främst beaktas om den avsedda handeln är av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. För att en försäljning skall kunna sägas ha sådan betydelse måste krävas att den täcker ett behov hos konsumenterna, vilket annars inte kan tillgodoses på orten (jfr. avsnitt 3.3.9).

I det följande redovisas vissa av de ärenden där sökanden har haft för avsikt att bedriva tillfälUg handel bl. a. på orter där fast handel med varor av det slag den tiUfälliga handeln avsåg inte fatms att tillgå.

I ärendet dnr 1141/76 gällde ansökan tillfällig handel med damkläder på ett 40-tal orter inom Jämtlands län. Sökanden gjorde gällande bl. a. att tonvikten var lagd på kläder för äldre och på kläder i större storlekar. Ett 20-tal beklädnadsbutiker på åtta orter fanns inom länet. I ärendet förelåg en utredning av länsstyrelsens regionalekonomiska enhet. EnUgt denna var det här fråga om sådana specialvaror som var hänförliga till den mer kvalificerade service som skulle kunna nås inom ett par timmars restid för att tillgängUgheten skulle kunna anses vara godtagbart ordnad. Även om det från den enskildes synpunkt kunde vara till fördel att få denna service på närmare håll än för närvarande var det dock mot bakgrund av vad som hade anförts om den hittillsvarande utvecklingen — länets mer glesbefolkade delar hade under en lång följd av år kännetecknats av en successiv befolkningsminskning — principiellt tveksamt att medge ambulerande handel. Sådan handel kunde komma att undandra de redan etablerade specialbutikema ett välbehövUgt köpkraftsun-

Prop. 1977/78:186 55

derlag med de konsekvenser detta kunde ha för den framtida stationära servicen. — Länsstyrelsen, som lämnade ansökan utan bifall, anförde att berörda orter hade tillgång till företag som kunde erbjuda motsvarande varor antingen på orten eller på inte alltför långt avstånd från densamma, varför konsumenternas behov måste anses tiUgodosett. — Regeringen ansåg att den avsedda handeln inte var av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt.!

I ärendet dnr 2059/76 gällde ansökan tillfällig handel med dam-, barn- och herrkonfektion på ett 20-tal orter inom Västerbottens län. Av utredningen framgick att fyra av de berörda orterna saknade handel med ifrågavarande varor. Avstånden från dessa orter till närmast belägna affär i branschen uppgick uppskattningsvis till 1—5 mil. Länsstyrelsen, som lämnade ansökan utan bifall, anförde att konsumenterna på berörda orter hade tillgång till det varusortiment sökanden representerade genom den reguljära handeln på orten eUer på ort i dess omedelbara närhet. — Regeringen lämnade besvären utan bifall.

I ärendet dnr 1895/76 gällde ansökan tillfäUig handel med herr-, dam-och barnkläder på ett 40-tal orter inom Jämtlands län. Enligt en sammanställning förekom konfektionsaffärer på sex av de berörda orterna. Avstånden från orterna tUl närmast belägna affär i branschen uppgick till uppskattningsvis 1—7 mil. Länsstyrelsen anförde att särskilda skäl inte förelåg och lämnade ansökan utan bifall. — Regeringen lämnade besvären utan bifall.

I ärendet dnr 777/77 gällde ansökan tillfälUg handel med pälsvaror på fyra orter inom Jämtlands län. Av utredningen framgick att försäljningsställen för pälsvaror fanns endast i Östersund. Avstånden från berörda orter tiU Östersund uppgick till uppskattningsvis 11—17 mil. Länsstyrelsen lämnade ansökan utan bifall. I yttrande över besvären anförde länsstyrelsen att det var fråga om utpräglade sällanköpsvaror där avståndet till affär fick anses ha mindre betydelse. Berörda orter fick anses omfattas av Östersunds upptagningsområde. — Regeringen anförde att med hänsyn till att någon fast pälshandel inte fanns att tiU-gå vare sig på eller inom rimligt avstånd från de orter där sökanden hade för avsikt att driva tillfällig handel måste ifrågavarande försäljning anses vara av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. Särskilda skäl ansågs föreUgga att lämna tillstånd. (Ytterligare omständigheter som förelåg i ärendet har redovisats på s. 52).

I ärendet dnr 1305/76 gällde ansökan tillstånd att driva tillfäUig handel med skinnkläder vid vissa tillfällen i Järna inom Stockholms län. Länsstyrelsen lämnade ansökan utan bifall. Med anledning av besvären avgavs yttrande bl. a. av konsumentverket. I yttrandet framhöll konsumentverket att i propositionen till lagen om tillfällig handel föredragande statsrådet bl. a. hade anfört att tillstånd skulle ges mycket restrik-

' Tillstånd beviljat endast för avyttring av inneliggande lager.

Prop. 1977/78:186 56

tivt och att det endast i imdantagsfall kunde föreUgga sådana särskilda skäl att tillstånd kunde komma i fråga. För att en försäljning skulle kunna sägas ha väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt måste sålunda krävas att den skulle täcka ett behov hos konsumenterna, som inte annars skulle kunna tillgodoses på orten. Av betydelse i ärendet var enligt konsumentverket att bestämma vad som skall avses med uttrycket "på orten". Verket fann att uttrycket torde få ges något olika innebörd beroende på vilket slag av varor som försäljningen avsåg. I fråga om dagligvaror borde kunna krävas att varorna fanns att tillgå hos bofast handel just i den tätort där försäljningen äger rum. I förevarande fall utgick verket från att skinnvaror var en sällanköpsvara. Av utredningen i ärendet framgick att i Södertälje, på 15 kilometers avstånd från Järna, fanns butiker som säljer skinnkläder. Verket fann därför ej tilkäckUga skäl föreligga för bifall till ansökan. — Regeringen lämnade besvären utan bifaU.

I ärendet dnr 1575/77 gällde ansökan tillstånd att driva tillfällig handel med vissa damkonfektionsvaror inom Norrbottens län. Handeln skulle bedrivas på 65 orter. Länsstyrelsen lämna ansökan utan bifall. — Regeringen uttalade i beslutet bl. a. följande: För att tillfäUig handel skall kunna sägas vara av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt måste krävas att den täcker ett behov hos konsumenterna, vilket annars inte kan tillgodoses med rimliga uppoffringar. TillfälUg handel.på en ort där det finns fast handel med varor av samma slag kan i allmänhet inte anses vara av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. Vad gäller tillfällig handel på andra orter bör som ett led i bedömningen av handelns betydelse från konsumentsynpunkt prövas, vilka uppoffringar i fråga om restid en konsument rimligen bör behöva göra för att få tillgång till varan. — Sökandens ansökan avser tillfällig handel som är huvudsakligen inriktad på glesbygdsområden, där avståndet i flertalet fall är betydande tUl närmast belägna ort med fast handel med varor av samma slag. — Det får allmänt anses angeläget att tillfällig handel kan bedrivas inom de avsedda glesbygdsområdena i skäUg omfattning. Handeln bör dock inte få bedrivas i sådan närhet av orter med likartad fast handel att det menUgt påverkar den fasta handelns förmåga att stadigvarande svara för varuförsörjningen. Detta kan bli fallet om det avstånd varom här är fråga understiger vad som kan anses vara det i allmänhet största godtagbara inom länet avseende ofta återkommande inköpsbehov. — Vad som i ärendet har framkommit om sökanden och ifrågavarande verksamhet talar i och för sig inte emot att sökanden får bedriva tillfällig handel. — Med hänsyn till det anförda finner regeringen att särskilda skäl kan föreligga att i viss utsträckning lämna sökanden tillstånd att driva sådan tillfällig handel som avses i ansökningen. Det bör ankomma på länsstyrelsen att pröva ansökningen på nytt under de förutsättningar som här har angetts. — Regeringen upphävde länsstyrelsens beslut.

Prop. 1977/78:186 57

Begreppet "tillfälligt begagnat försäljningsställe"

I följande ärende uppkom frågan huruvida den av sökanden avsedda handeln var att anse som tillfälUg handel.

I ärendet dnr 1561/76 avsåg ansökan tillfälUg handel utomhus med manufakturvaror under tiden april—december i Svinesund; Länsstyrelsen, vilken ansåg att tillfällig handel förelåg, lämnade ansökan utan bifall. I besvär över beslutet framhöll sökanden bl. a. den av honom bedrivna handeln inte skulle anses som dllfälUg handel. Av utredningen framgick att sökanden drev handel från ett försäljningsstånd utomhus (träställning som var övertäckt med en presenning) och att handeln ägde rum i stort sett dagligen imder tiden den 15 maj—den 15 september samt under återstående del av året på lördagar och söndagar. — Regeringen, som fann att den bedrivna handeln utgjorde sådan handel som avsågs i lagen om tillfäUig handel, lämnade besvären utan bifall.

Uppgifter beträffande den tillfäll/ga handelns prisnivå och sortiment m. m.

Några allmänna slutsatser beträffande handelns prisnivå m. m. kan inte dras med hänsyn till att någon utredning inte har förelegat i de flesta ärenden.

Statens pris- och kartellnämnd (SPK) har avgivit yttrande i nio besvärsärenden som har berört fem oUka sökande. I det följande redovisas de ärenden där SPK närmare har kunnat uttala sig angående sökandens pris- och påläggsnivå eller sortiment m. m. i förhållande till den stationära handelns.

I ärendet dnr 1305/76 avsåg sökanden att driva tillfäUig handel med skinnkläder i Jama inom Stockholms län. SPK-undersökningen visade att konsumenterna genom försäljningen fick tillgång till ett sortiment som inte tillhandahölls av den stationära handeln. Priserna på de försålda varorna var förhållandevis låga ooh tillämpades enUgt uppgifter lika i alla orter oavsett om stationär butik med försäljning av skinnkläder fanns på orten eller inte. Undersökningen hade sålunda inte gett vid handen att sökanden skulle på ett otillbörUgt sätt ha utnyttjat den monopolställning som han hade vid sina försäljningar på orter som saknade stationär handel med skinnkläder. Genom den information som gavs i form av garanti och upplysm'ngar om företagets fasta adress gavs enligt SPK:s mening möjlighet till reklamationer. — Enligt SPK talade undersökningen inte i något avseende emot att tillfällig handel fick bedrivas.

I ärendena dnr 1234/76 m.fl. avsåg sökanden att driva tillfällig handel med lättare beklädnadsvaror (byxor, jackor m. m.) bl. a. inom Kronobergs län. SPK-undersökningen visade att konsumenterna genom handeln fick tillgång till ett större sortiment av främst arbetskläder till

1 Tillstånd ej beviljat (jfr s. 55).

Prop. 1977/78:186 58

jämförelsevis låga priser. De i vissa avseenden lägre priserna kunde påverka priserna i en för konsumenterna gynnsam riktning på orter med stationär handel. Undersökningen gav inte vid handen att sökanden skulle ha tillämpat högre priser vid sin försäljning på orter som saknade stationär handel med lättare beklädnadsvaror än vid försäljning på orter med sådan handel. Beträffande köparnas möjUgheter till reklamationer borde framhållas att även om möjUgheter fanns att nå sökanden kunde detta inte ske förrän vid dennes nästa besök på orten eller efter telefonkontakt. Denna olägenhet borde givetvis vägas mot de för konsumenterna positiva sidor som sökandens tillfälUga handel uppvisat enUgt undersökningen. — Enligt SPK talade undersökningen för att tillfälUg handel fick bedrivas.!

I ärendena dnr 881/76 m. fl. avsåg sökanden att driva tillfälUg handel med gardintyger inom bl. a. Jämtlands län. SPK-undersökningens resultat tydde på att konsumenterna genom sökandens tillfälUga handel fick tillgång tiU ett större sortiment av gardintyger och att de i vissa avseenden lägre priserna kunde påverka priserna i en för konsumenterna gynnsam riktning på orter med stationär handel. Undersökningen gav inte vid handen att sökanden skulle på ett otillbörligt sätt ha utnyttjat den monopolställning som han hade vid sin försäljning på orter som saknade stationär handel med gardintyger. Även om kunderna vid reklamation etc. kunde nå sökanden för rättelse kunde detta inte ske förrän vid dennes nästa besök på orten eller efter telefonkontakt. Denna och andra liknande olägenheter med tillfälUg handel borde givetvis vägas mot de för konsumenterna positiva sidor som handeln hade uppvisat under den undersökta perioden och som talade för att sökanden fick bedriva tillfäUig handel.

5 I övrigt framförda synpunkter

Synpunkter angående lagen om tillfällig handel och förslag tUl ändringar har, bl. a. genom framställningar till handelsdepartementet, framförts i skilda sammanhang.

Från flera håll har framförts att många tillfäUighetsförsäljningar tycks bygga på ett otillbörligt utnyttjande av bestämmelserna i 1 § första stycket. Handelsanställdas förbund och Helsingborgs konsumentnämnd anför att regleringen kringgås på olika sätt. Som exempel nämns utförsäljningar som pågår endast några dagar i tillfälligt förhyrda lokaler. Begreppet "tillfälligt begagnat försäljningsställe" är oklart och tolkas på olika sätt. Vidare pekas på förekomsten av s. k. utställningar med orderupptagning. Varorna exponeras och kunderna får teckna order. Såväl

1 Tillstånd beviljat endast för avyttring av inneliggande lager. ~ Tillstånd beviljat, dock pä annan grund 0'fr s. 53, dnr 1394/77).

Prop. 1977/78:186 59

omgående som senare leverans av varorna förekommer. Enligt polisens uppfattning har det dock inte varit fråga om salubjudande av "medförda" varor.

Sveriges köpmannaförbund anför att man har kunnat notera ett starkt och sannoUkt ökat inslag av tillfällig utomhushandel, både av tillåtet och otillåtet slag. Mycket tyder på att sådan handel tenderar att öka särskilt på sommarturistortema. Till stöd härför åberopas en undersökning som Handelns utredningsinstitut (HUI) har utfört under några sommarmånader 1976 i vissa större städer och några typiska sommarturistorter. Den berörda undersökningen gällde den tillfäUighetshandel, inklusive torghandel, som ägde rum på gator och torg med undantag av handeln med Uvsmedel, blommor och trycksaker. Förbundet påpekar att man tidigare har framhållit att lagen borde avse även torghandel. Från förbundet har också framförts att torghandeln har ökat och att det inte är rimligt att man skall kunna köpa sig en torgplats var som helst. Man är inte emot att traktens hantverkare och producenter får sälja sina varor på torget. Men den utveckling som nu är på gång, nämligen att folk kommer från när och fjärran och köper sig en plats, kan man inte acceptera. Helsingborgs konsumentnämnd anför att det torde vara en risk för att alla mindre seriösa säljare kommer att samlas på torgplatserna då övriga möjligheter stoppas. Konsumenternas möjlighet till reklamation är vid torghandel helt obefintlig.

Sveriges kioskägares riksförbund säger sig känna oro inför den alltmer tilltagande kringresehandeln vad avser livsmedel. Den fria konkurrensen bör värnas om så länge den sker på lika villkor, men så som den fungerar idag inverkar den menligt för den fasta handeln inom småföretagen, anser förbundet.

Beträffande tillståndsprövningen anför Sveriges köpmannaförbund att stor osäkerhet tycks råda hur lagen skall tillämpas. Tillstånd skall knytas till konsumentintresset som främsta grund och lämnas mycket restriktivt, hävdar förbundet. I flera fall har tiUstånd meddelats med hänsyn till rent regionala sysselsättningsaspekter utan grundligare dokumentation. Förbundet ställer sig kritisk till en sådan rättstillämpning. Även Handelsanställdas förbund anser att länsstyrelserna i en del fall har varit för generösa i tillståndsgivningen. EnUgt förbundet får lagen inte luckras upp på det sätt som har skett. Länsstyrelsen i Hallands län anför att det har överlämnats till länsstyrelserna att avgöra om vissa varor finns tillgängliga på orten på ett sätt som tillgodoser konsumenterna. Begreppet "orten" är långt ifrån entydigt och sammanhänger dels med konsumentens möjligheter att förflytta sig, dels med vilka krav som ställs på den bofasta handeln. Konsumentens intresse för handeln måste också bedömas med hänsyn till hans vilja att många gånger göra

» Råd och Rön 7/77.

Prop. 1977/78:186 60

ganska långa bilresor för att komma ut till de försäljningsstäUen där den tiUfälUga handeln bedrivs, framhåller länsstyrelsen. Lagen tar inte heller hänsyn till att de som driver tillfälUg handel inte utgör någon enhetlig grupp (som exempel nämns ärende dnr 1930/76 s. 52). Inte heller är det möjligt att ta särskilda hänsyn till de sysselsättningsaspekter som är förenade med att man med användande av lagen slår ut den tillfälUga handeln, konstaterar länsstyrelsen.

6 Riksdagsmotion om torghandel

I motionen 1975/76: 287 kritiserades begränsningar i torghandeln som enligt motionären förekom i vissa lokala torghandelsstadgor. Det fanns enligt motionären bestämmelser om att endast ett visst slag av varor fick försäljas på torget eller att ensamrätt för försäljning av viss vara lämnades tiU en enda person. Han erinrade vidare om att justitieombudsmannen vid ett flertal tillfäUen hade anmärkt mot att restriktioner beträffande den enskilda torghandeln förekommit i lokala stadgor. Motionären ansåg att det var i allmänhetens intresse att det förelåg möjlighet till priskonkurrens och att möjligheten att välja ur ett tiUfreds-ställande sortiment inte minskades. Fri konkurrens borde därför föreligga vid marknader och torghandel, anfördes det, och diskriminerande bestämmelser i aktuella stadgor avskaffas. Det hemstäUdes att en översyn gjordes av frågan och att nödvändiga åtgärder vidtogs.

Näringsutskottet uttalade med anledning av motionen (NU 1976/77: 8) bl. a. att torghandeln av hävd ansågs vara fri och att begränsningar i fråga om varusortiment inte fick göras utan laglig grund. Om försäljningen på väsentliga punkter avvek från de former i vilka torghandeln vanligen bedrevs borde den inte hänföras till torghandel. I sådana fall krävdes polismyndighetens tillstånd även om försäljningen skedde på allmän försäljningsplats. Utskottet anförde vidare att i kommentarerna till det normalförslag till torghandelsstadga som Svenska kommunförbundet hade utarbetat år 1970 nämndes att det på sina håll i torghandelsstadgorna hade införts bestämmelser som inskränkte den fria torghandeln med avseende antingen på varor eller på försäljare. Med hänvisning till justitieombudsmannens uttalande anfördes i kommentarerna att det var tveksamt om sådana bestämmelser kunde anses vara lagliga. Någon bestämmelse av denna art hade därför inte kunnat upptas i normalförslaget. Det övervägande antalet kommuner hade, enligt vad utskottet hade inhämtat, fastställt torghandelsstadga i överensstämmelse med normalförslaget. Med hänvisning till vad som hade anförts avstyrkte utskottet motionen.

Motionen lämnades utan bifall.

Prop. 1911/18:186 61

7 Undersökningar m. m.

7.1 Uppgifter från vissa länsstyrelser och polismyndigheter

För att få tillämpningen av lagen om tillfäUig handel ytterUgare belyst har vissa kontakter tagits dels med de 12 länsstyrelser som har avgjort flest ansökningar om tillfällig handel, dels med 20 polismyndig-heter.2

Från länsstyrelserna har uppgifter lämnats främst av den personal som har berett ansökningarna om tillfällig handel. Vissa svårigheter uppges ha förelegat att tolka oUka begrepp i lagen, främst sådana som "tillfälligt begagnat försäljningsställe" i 1 § första stycket och "särskilda skäl" i 4 §. Förfrågningar angående lagens tiUämpning har inkommit från bl. a. polismyndigheterna. Svårigheter att tolka begreppet "tiUfälligt begagnat försäljningsställe" har uppkommit främst när det har gällt försäljningar som skulle äga rum viss tid under sommarhalvåret och på utpräglade turistorter. Innebörden av begreppet "särskilda skäl" har varit oklar och avvägningsproblem har uppkommit särskilt vid bedömningen av ansökningar som har gällt tiUfällig handel inom glesbygdsområden. Viss vägledning beträffande innebörden har dock erhåUits genom de beslut som har meddelats av regeringen. EnUgt några länsstyrelser borde man under "särskilda skäl" ha möjlighet att kunna inbegripa exempelvis sociala eller arbetsmarknadspolitiska skäl för att därigenom motverka en utslagning av vissa seriösa tillfälUghetsförsäljare.

En utbredd uppfattning hos tillfrågade länsstyrelser är att oUka former av tillfällig handel i stor utsträckning bedrivs utan tillstånd och att försök görs att kringgå lagens bestämmelser. Synpunkter har i detta sammanhang framförts om behovet av en stiaffskärpning. PoUsmyndig-heterna har av flera länsstyrelser uppgivits ingripa förhållandevis sällan. Vissa länsstyrelser är av den uppfattningen att torghandeln har ökat i omfattning och att tillfällighetsförsäljarna i viss mån har övergått till s. k. utställningar med orderupptagning.

De flesta polismyndigheter uppger, att brott mot lagen om tillfälUg handel inte har förekommit eller förekommit endast i ett mindre antal fall under det senaste året. De anmälningar som har kommit in, främst från inom orten bosatta köpmän, har i flera fall visat sig gälla försäljningsformer som formellt inte har omfattats av regleringen. De otillåtna tillfälUghetsförsäljningar som har förekommit uppges främst ha varit inomhusauktioner med mattor och konst. Vidare har förekommit otill-låten försäljning på allmänna platser med smycken, lädervaror m. m.

' Jämför bilaga 1 — länsstyrelserna i Gävleborgs, Göteborgs och Bohus, Jämtlands, Kalmar, Kopparbergs, Norrbottens, Stockholms, Värmlands, Västerbottens, Västemorrlands, Älvsborgs och Östergötlands län.

= Boden, Eksjö, Gävle, Göteborg, Halmstad, Jönköping, Kalix, Kalmar, Karlstad, Kiruna, Kristianstad, Linköping, Norrköping, Norrtälje, Strömsund, Sundsvall, Umeå, Växjö, Örebro och Östersund.

Prop. 1977/78:186 62

Flera polismyndigheter är av den uppfattningen att en viss övergång har skett från direktförsäljning till oUka former av orderupptagning, bl. a. vid s. k. utstäUningar. Detta har främst gällt handeln med pälsar och mattor. Vidare antar man, att s. k. sedvanUga auktionsförsäljningar ibland omfattat även varor som aldrig har tillhört dödsbo eller enskild person, exempelvis nytiUverkade varor. EnUgt ett par poUsmyndigheter har vissa tiUfälUghetsförsäljare direkt sagt att de har kalkylerat med eventuella böter som en omkostnad i rörelsen. Vidare har framförts den åsikten att det är svårt att ingripa mot en tillfälUghetsförsäljare som endast uppehåller sig på orten under någon dag och sedan "försvinner".

7.2 Konsumentverkets enkät

Konsumentverket har under hösten 1977 ställt en förfrågan rörande erfarenheterna av lagen om tillfällig handel till regional konsumentverksamhet på 30 orter och tiU kommunal konsumentverksamhet på 107 orter. Från enkäten har undantagits sådan kommunal verksamhet som har mycket ringa omfattning eller som är relativt nystartad.

Inom handelsdepartementet har gjorts en bearbetning av det preUmi-närt föreUggande materialet. I det följande redovisas det huvudsakUga resultatet i vissa avseenden.

Svar på enkäten har inkommit från 95 konsumentverksamheter (25 regionala och 70 kommunala). Regional konsumentverksamhet på oUka orter i samma län har ibland avgivit gemensamt svar. Kommunal konsumentverksamhet som ej har svarat domineras av sådan som har relativt ringa omfattning. Frågeformuläret har uppdelats i två avsnitt. Delsvar (frågorna 1—2) har inkommit från 18 konsumentverksamheter (2 regionala och 16 kommunala). Fullständigt svar har inkommit från 77 verksamheter (23 regionala och 54 kommunala).

1. Hur många gånger har ni ombetts yttra er över ansökningar om tillfällig
handel (muntligt eller skriftligt)?

Antal %
O ggr 21 22

1—10 ggr 45 47

11—20 ggr 14 15

mer än 20 ggr . 15 16

95 lÖÖ

2. Får ni alla ansökningar som gäller kommunen)länet för yttrande?

Antal %

Ja 47 50

Nej 26 27

Vet ej 19 20

Ej svar 3 3

95 lÖÖ

Prop. 1977/78:186 63

3. Har ni tillstyrkt några ansökningar?

Antal %

Nej 29 38

Ja 42 54

Ej svar 6 8

77 100

4. Har ni låtit genomföra sårskild undersökning av något slag med anledning
av tillfällig handel (t.ex. om sortiment, försäljningsställen, priser)?

Antal %

Nej 46 60

Ja 28 36

Ej svar 3 4

77 100

5. Har ni vidtagit några andra åtgärder i syfte att påverka den tillfälliga
handeln?

Antal %

Nej 45 58

Ja 17 22

Ej svar 15 20

77 100

6. Hur har antal försäljningsställen med tillfällig handel i länetjkommunen
förändrats efter lagens tillkomst?

Antal %

Ökat 2 3

Varit oförändrat 7 9

Minskat 44 57

Vet ej 22 28

Ej svar 2 3

77 100

7. Hur har antal försäljningsställen med "icke tillståndspliktig" tillfäUig
handel i länetjkommunen {t.ex. mässor, torghandel, variibtissar) förändrats?

Antal %

Ökat 18 23

Varit oförändrat 18 23

Minskat 5 7

Vet ej 32 42

Ej svar 4 5

77 100

Prop. 1977/78:186 64

Beträffande denna fråga innehåller 21 svar viss anmärkning beträffande ökningen (samma svarande kan lämna flera oUka alternativ). Av svaren kan inte klart utläsas vilken försäljningsform som har ökat. Beträffande ökningen av visst varuslag är flera av den uppfattningen att en ökning av torghandelssortimentet har skett såvitt gäller andra varor än livsmedel och blommor.

8. Vilken är er uppfattning om kvaliteten på de varor som saluförs genom
tillfällig handel. Är den likvärdig med bofast handels?

Antal %

Ja 3 4

Delvis 18 23

Nej 15 20

Vet ej 38 49

Ej svar 3 4

77 100

9. Vilken är er uppfattning om priserna på de varor som saluförs genom
tillfällig handel jämfört med likvärdiga varor i bofast handel?

Antal %

Högre O O

Samma 16 21

Lägre 19 25

Vet ej 37 48

Ej svar 5 6

77 100

10. Hur har klagomål från konsumenter i länetjkommunen (svårigheter att få
rättelse, att få tag på säljare m.m.) i samband med tillfällig handel förändrats?

Antal %

Ökat 6 8

Varit oförändrat 18 23

Minskat 21 27

Vet ej 30 39

Ej svar 2 3

77 100

11. Har ni hört några andra konstimentreaktioner från länetjkommunen
med anknytning till tillfällig handel?

Antal %
Nej 59 76

Ja 16 21 .

Ej svar 2 3

77 100

Prop. 1977/78:186 65

12. Anser ni att lagen fungerat tillfredsställande?

Antal %

Nej 21 27

Ja 24 31 .

Tveksam 19. 25

Vet ej 10 13

Ej svar 3 4

77 100

31 svar innehåller kommentarer (samma svarande kan lämna flera olika alternativ). 20 (65 %) anger "lagen är svår att övervaka, tiUfällig handel utan tillstånd förekommer, kontrollen är bristfällig, lagen kan kringgås". 11 (35 %) anger "lagen är oklar m. m.".

13. Om nej eller tveksam på fråga 12, — vilka förändringar anser ni bör vidtas för att lagen skall fimgera tillfredsställande?

30 svar förekommer (samma svarande kan lämna flera olika altemativ). 13 (43 %) anger "länsstyrelsen borde vara tillsynsmyndighet, polisen har ej kapacitet, bättre övervakning m. m.". 12 (40 %) anger "lagen kan kringgås: om lokal hyrs för hela året, torghandel, utomhustält". 8 (27 %) anger "skärpning av straffbestämmelser", 5 (17 %) anger "klarare tolkningsföreskrifter önskas, bättre information".

7.3 Uppgifter beträffande förekomsten av brott mot lagen om tillfällig handel

Från statistiska centralbyrån har erhållits nedan angivna uppgifter.

Antal personer som år 1976 har lagförts för brott mot lagen om tillfällig handel (såväl huvudbrott som bibrott, den som har lagförts flera gånger har räknats som en person varje gång).

Strafföreläggande 6

Dom 3

Antal gånger visst lagrum har tillämpats vid lagföringen under år 1976 (ett

lagrum har räknats vid varje tillfälle som det har tillämpats — detta gäller

även då det har tillämpats flera gånger i en och samma lagföring.

totalt därav utländska

medborgare

3§ 4.3

3 § första stycket 1 —

10 § 4 —

10 § första stycket 5 3

__ _

' Vid en lagföring som gäller drivande av tillfällig handel utan tillstånd kan ha tillämpats exempelvis såväl 3 § första stycket som 10 § första stycket. Redovisning har i så fall skett för varje tillämpat lagrum (betr. lagrum jfr avsnitt 3.1).

5 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 186

Prop. 1977/78:186 66

8 Aktuella frågeställningar 8.1 Inledning

Lagen om tillfällig handel trädde i kraft den 1 juli 1976. Från flera håll har anförts att lagen i olika avseenden inte har fungerat tillfredsställande. Vissa krav har framställts om ändringar. De synpunkter som har framförts från bl. a. utövare av fast och tillfälUg handel, länsstyrelser, poUsmyndigheter samt regionala och kommunala konsumentverksamheter kan sammanfattas enligt följande.

1. Lagen är i oUka hänseenden svårtolkad, bl. a. i fråga om vad
som skall anses vara av väsentUg betydelse från konsumentsynpunkt.

2. TiUfälliga försäljningsformer som inte omfattas av regleringen, bl. a. torghandel, har ökat i omfattning. Vidare bedrivs tillfällig handel förhållandevis ofta utan tillstånd.

3. Konsumenterna saknar ofta möjUghet att nå tillfälUga försäljare för reklamation vid tillfälUga försäljningsformer som inte omfattas av lagen.

4. Tillståndsreglerna har från vissa håll ansetts tillämpas alltför restriktivt och från andra håll alltför liberalt.

Någon närmare undersökning föreligger inte beträffande den inverkan lagen har haft på förekomsten av tillfälUg handel och de konsekvenser i övrigt som regleringen kan ha medfört för konsumenterna. Genom den restriktiva tiUståndsprövning som föreskrivs i lagen saknas dock anledning till annat antagande än att förekomsten av tillfällig handel starkt har begränsats.

Genom lagen om tUlfällig handel infördes ett system med en näringspoUtiskt inriktad tillståndsprövning på den tillfälliga handelns område. Tillstånd att driva tillfälUg handel skall meddelas endast om särskilda skäl föreligger. I förarbetena anfördes att den tillfälliga handeln i allmänhet var förenad med sådana olägenheter att skäl förelåg för en begränsning av försäljningsformen. — I allmänhet torde gälla att näringsrättsliga åtgärder bör undvikas om man genom civilrättslig lagstiftning eller på annat sätt kan komma till rätta med förekommande olägenheter. Stamhållets insatser inom det konsumentpoUtiska området har under senare år intensifierats. Mot bakgrund av den förhållandevis korta tid som lagen har tillämpats får det emellertid nu anses vara för tidigt att ta upp frågan om en översyn som berör behovet av en allmän reglering inom den tillfälliga handelns område.

I det följande behandlas i huvudsak endast de frågeställningar som har aktualiserats vid genomgången av praxis eller genom de framförda synpunkterna.

Vissa av de olägenheter som anses föreUgga sammanhänger med till-lämpningen av lagen. I viss mån torde sådana olägenheter kunna övervinnas sedan en fastare praxis hunnit utbilda sig inom området och de

Prop. 1977/78:186 67

myndigheter som har att tillämpa lagen, främst länsstyrelserna och po-Usmyndigheterna, har fått en större erfarenhet.

8.2 Begreppet tillfällig handel (1 § 1 st.)

En redogörelse för gäUande rätt har lämnats i avsnitt 3.3.1 (s. 37 ff).

Från flera håll har anförts att många tillfällighetsförsäljningar tycks bygga på ett otillbörligt utnyttjande av bestämmelserna i 1 § första stycket. Begreppen "tillfälligt begagnat försäljningsställe" och "medförda varor" uppges vara oklara och tolkas på olika sätt. Vidare uppges, att regleringen kan kringgås genom s. k. utställningar med orderupptagning för såväl omgående som senare leverans.

5.2.7 Tillämpningen

Beträffande begreppet "tillfälligt begagnat försäljningsställe" hänvisas i förarbetena (jfr avsnitt 3.3.1) tiU att bedömningen av detta begrepp borde ske efter likartade linjer som hade gällt vid tolkningen av det i näringsfrihetsförordningen använda uttrycket "kontor av stadigvarande beskaffenhet".

Beträffande uttrycket "kontor av stadigvarande beskaffenhet" påpekade 1958 års näringsrättssakkunnige att vissa synpunkter på tolkningen av uttrycket hade lämnats av kommerserådet Siegfried Matz, vilken tidigare haft i uppdrag att revidera näringsfrihetsförordningen. Matz anföri att om det står klart att försäljningen på platsen i fråga redan från början har varit avsedd att pågå endast kortare tid, är den att hänföra till realisation- även om den till äventyrs bedrivs i en för längre tid förhyrd lokal och handelsanmälan har skett. För att betraktas som stadigvarande torde försäljningsstället böra vara öppet för allmänheten dagligen eller så gott som dagUgen under sedvanlig butikstid. En affärsrörelse, som är i gång intermittent så att butiken t. ex. endast hålles öppen på torgdagar, avlöningsdagar eller vid andra liknande tillfällen blir, även om verksamheten bedrivs eller är avsedd att på detta sätt bedrivas under längre tid, att hänföra till realisation, framhåller Matz.

Vad gäller tillämpningen av näringsfrihetsförordningen i förevarande avseende kan följande avgöranden omnämnas.

NJA 1937 ref. s. 66. Frågan gällde om en konsthandlare från Stockholm hade gjort sig skyldig till olaga realisation. Konsthandlaren hade den 22 november för en tid om ett år hyrt en lokal i en möbelhandlares affär i Helsingborg. Under tiden den 23 november—den 4 december anordnades utställning och försäljning av tavlor. — Kontor av stadigvarande beskaffenhet ansågs inte ha varit upprättat vid tiden för försäljningen.

' "Bidrag till tolkningen av näringsfrihetsförordningen" (Norstedts förlag, 1950), s. 59 ff. 2 Jfr s. 31.

Prop. 1977/78:186 68

K.M:ts beslut den 28 november 1952 (FörvaltningsrättsUg tidskrift 1953 s. 33). Frågan gäUde om tillstånd skulle sökas för att få bedriva viss handelsverksamhet. En Stockholmsfirma bedrev sedan ett antal år under sommarmånaderna försäljning i en för helt år förhyrd butikslokal i Båstad. — Realisation ansågs inte föreligga (kontor av stadigvarande beskaffenhet hade upprättats).

Vad gäller tillämpningen av lagen om tillfällig handel har. tidigare. nämnts (s. 57) ett ärende som berör denna fråga.

Riksåklagaren har den 13 oktober 1977 i ärendet dnr AD 1098 — 77 gjort en överprövning av ett åtalsbeslut som gällde förseelse mot lagen om tiUfälUg handel. EnUgt en anmälan skulle ett antal personer på Öland ha bedrivit tillfälUg handel utan tillstånd. I yttrande till länsåklagaren anförde länsstyrelsen bl. a. att spörsmålet, huruvida ett försäljningsställe begagnas tillfälligt eller ej, enligt länsstyrelsens mening i det enskilda fallet borde besvaras utifrån en bedömning, som tog hänsyn till både längden av den tid under vilken säljaren förfogar över försäljningslokalerna enligt föreliggande hyresavtal eller hyreskontrakt — som kan antas ej ha tillkommit endast för skens skuU — och tUl den intensitet med vilken försäljningslokalerna skall begagnas för verksamheten under hyrestiden. Det måste enUgt länsstyrelsens mening ske en samlad bedömning av dessa faktorer. Det borde vara möjligt att såsom icke tillfälligt bedöma ett utnyttjande av en försäljningslokal, även om nyttjandet skall ske under en tämligen begränsad tidsperiod, under förutsättning, att lokalerna under denna period skaU utnyttjas intensivt med försäljning där varje dag. — Under sådan förutsättning som sist sagts, borde det enligt länsstyrelsen ej ha erfordrats tillstånd till tillfällig handel i de nu aktuella fall där hyrestiden hade varit begränsad tiU tre månader. Länsstyrelsen ansåg ej heller, att tillstånd till tillfällig . handel skulle ha erfordrats i övriga aktuella fall där säljaren disponerat över försäljningslokalerna under en tid av ett år.

Riksåklagaren fann inte anledning tUl ändring av beslutet att inte väcka åtal.

Uttrycket "fast försäljningsställe" förekommer i 1 § första stycket lagen (1971:238) om hemförsäljning m.m. Lagen om hemförsäljning äger tillämpning vid yrkesmässig försäljning av lös egendom, som är avsedd huvudsakUgen för enskih bruk, i faU då köparen företar viss rätts-handUng vid sammanträffande med säljaren eller dennes ombud på annan plats än säljarens eller ombudets fasta försäljningsställe. I förarbetena till bestämmelsen anförde departementschefen (prop. 1971: 86 s. 90) att med säljarens fasta försäljningsställe avsågs i första hand säljarens butik men också andra Uknande platser, t. ex. säljarens kontor. Ett försäljningsställe som säljaren utnyttjade i fasta utställningslokaler antingen under längre tid, kanske en månad eller mera, eller varje år vid en regelbundet återkommande utställning — t. ex. S:t Eriksmässan i Stock-

Prop. 1977/78:186 69

holm — måste också räknas som fast försäljningsställe. Försäljning som skedde från mera tillfälUga stånd, kiosker o. d. i anslutning till utställningar, mässor, offentliga tillställningar, basarer, utflykter, biografföreställningar osv. omfattades däremot av lagstiftningen. Detsamma gällde försäljning som anordnades i andra tUlfälligt förhyrda lokaler. Ett typiskt exempel härpå var en konstförsäljning i en förhyrd skollokal under några dagar.

Vad gäller tillämpningen av hemförsäljningslagen kan följande avgöranden omnämnas.

Svea hovrätts dom den 8 maj 1973 i mål T10/73 (målet har fullföljts till högsta domstolen som dock efter återkallelse har avskrivit målet). En näringsidkare hade den 1 februari 1972 sålt en tvättmaskin i en lokal som hyrdes sedan november 1971. Lokalen hölls regelmässigt öppen för försäljning av bl. a. tvättmaskiner två dagar i veckan. — Lokalen ansågs som näringsidkarens fasta försäljningsställe.

Marknadsdomstolens beslut den 24 oktober 1973 i ärendet dnr B 2/73. Med stöd av marknadsföringslagen framstäUde konsumentombudsmannen (KO) vissa yrkanden gentemot en näringsidkare. Näringsidkaren — ett danskt bolag — hade huvudkontor i Köpenhamn och bedrev försäljning av diverse artiklar i Sverige. I samband med demonstrationer i en förhyrd lokal i Lomma skedde försäljning av bolagets produkter. Demonstrationer skedde varje vecka sex—sju dagar och besöktes av deltagare i av bolaget arrangerade utflyktsresor. Lokalen hyrdes från år 1971 sex—sju dagar i veckan från kl. 08.00 till kl. 14.00. Under övrig tid användes lokalen för andra ändamål. KO gjorde gällande att försäljningslokalen inte var upplåten för allmänheten och ätt alla kunder transporterades dit genom bolagets försorg. Även om lokalen hyrdes regelbundet kunde den inte betraktas som ett bolagets fasta försäljningsställe. Hemförsäljningslagen var således tillämpUg på den bedrivna försäljningen. — Marknadsdomstolen framhöll bl. a. ätt det borde betonas att det ankom på allmän domstol att med bindande verkan avgöra frågan huruvida hemförsäljningslagen i visst fall var tillämplig eller inte. Med hänsyn härtill och eftersom det enligt marknadsdomstolens uppfattning inte klart framgick av utredningen att nämnda lag var tillämplig på bolagets försäljning fann sig marknadsdomstolen inte kunna med stöd av marknadsföringslagen bifalla KO:s yrkande i denna del: ■

Stockholms tingsrätts dom den 9 december 1974 i mål B 2156f74. Yrkande hade framställts av åklagare om utdömande av vite som hade förelagts av konsumentombudsmannen (KO). Beträffande en viss försäljning gjorde näringsidkaren gällande att hemförsäljningslagen inte var tillämplig eftersom försäljningen hade skett från fast försäljningsställe på NoUamässan i Piteå. — Tingsrätten fann inte att försäljningen hade ägt rum från fast försäljningsställe i den bemärkelse som avsågs i hemförsäljningslagen. Denna lag var följaktiigen tillämplig på försäljningen.

Prop. 1977/78:186 70

Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 18 juni 1975 i mål T 75/74. En näringsidkare hade sålt en frysbox på Skånemässan. — Hovrätten fann att avtalet hade slutits på fast försäljningsställe. Hemförsäljningslagen var således inte tillämplig på avtalet.

8.2.2 Överväganden och förslag

Några mer detaljerade anvisningar vad gäller tolkningen av begreppet "tillfälligt begagnat försäljningsställe" kan knappast ges. I gränsfall får avgörandet av frågan träffas under hänsynstagande tiU de ändamålssynpunkter som lagen bygger på.

Vid bedömningen bör hänsyn tas främst till i vilken omfattning försäljningsstället hålls öppet för allmänheten för försäljning. Den omständigheten att försäljningsstället disponeras av säljaren för en längre tid — exempelvis genom årsskontrakt — måste anses vara av mindre betydelse vid bedömningen. Att ett försäljningsställe som utnyttjas endast under några få dagar om året är att anse som tillfälligt begagnat är uppenbart. Om däremot försäljningen sker under sedvanlig affärstid under några månaders tid torde detta tala för att försäljningsstäUet bör anses som fast. I vissa fall kan det ligga i sakens natur att en försäljning sker under en mera begränsad tidsperiod och att försäljningsstället ändå får bedömas som fast. Så kan vara fallet om försäljningen sker genom ett regelbundet utnyttjande av fasta försäljningslokaler, exempelvis på en turistort där det periodvis under året samlas ett större antal människor.

Vid bedömningen bör hänsyn tas också till försäljningsställets beskaffenhet. Regeringen har i ett ärende bedömt en försäljning som skedde från ett försäljningsstånd utomhus under en förhållandevis lång period som tillfällig handel. Försäljning exempelvis på torg bör som regel få anses bedriven på ett tillfälligt begagnat försäljningsstäUe, även om försäljning skulle förekomma regelbundet på en och samma plats under en längre tid.

Regleringen i lagen om tillfälUg handel avser endast salubjudande av "medförda" varor. I förarbetena framhöUs (jfr avsnitt 3.3.1) att det inte förelåg något behov av en reglering av försäljningsformer som innebar endast orderupptagning. Om en orderupptagning avser varor som inte medförs omfattas således inte verksamheten av regleringen. Om orderupptagningen däremot avser varor som medförs är verksamheten dock som regel att anse som tillfällig handel, oavsett om leverans av de salubjudna varorna sker vid ett senare tillfälle eller ej.

Såvitt har framkommit tycks i en inte alltför ringa omfattning förekomma sådan verksamhet som innebär att varor, bl. a. pälsverk, förevisas i tUlfälligt hyrda lokaler i samband med en orderupptagning. Om

1 s. 57 dnr 1561/76.

Prop. 1977/78:186 71

de förevisade varorna salubjuds kan det inte råda någon tvekan om att det som regel bör anses vara fråga om tillfälUg handel. Regleringen synes emellertid kunna kringgås på det sättet att orderupptagningen avser endast varor som förvaras på en annan plats. De förevisade varorna kan dock vara av samma slag som de varor som hålls i lager. Leverans av de beställda varorna kan sedan ske inom kort tid, särskilt om varorna förvaras inom samma ort där orderupptagningen äger rum.

Vissa former av de kritiserade orderupptagningarna förefaller att bedrivas på ett sådant sätt att de inte bör rubriceras som tillfällig handel. Vissa andra former bör dock, för att syftet med regleringen inte skall undergrävas, lämpligen kunna jämstäUas med salubjudande av medförda varor. Att definitionsmässigt skilja dessa former från de former av orderupptagning som inte bör omfattas av regleringen kan emellertid vara förenat med vissa svårigheter. Liksom tidigare bör exempelvis orderupptagning genom utsända agenter få förekomma. I den mån orderupptagningen avser varor som förvaras på ett stadigvarande driftställe eller lager bör orderupptagningen inte jämställas med saluhållande av medförda varor. Om däremot orderupptagningen avser varor som förvaras på ett lager, vilket inte är stadigvarande utan i stället, i likhet med själva orderupptagningen, flyttas från en ort till en annan bör dock orderupptagningen jämställas med ett salubjudande av medförda varor. För att detta klarare skall framgå bör bestämmelsen utformas så att med tUlfällig handel avses salubjudande av varor som man för med sig.

8.3 Torghandel (1 § 2 st, 2.)

En redogörelse för gällande rätt har lämnats i avsnitt 3.3.3 (s. 40 ff).

Enligt uppgifter frän flera håll har torghandeln under senare år ökat i omfattning. Denna ökning skulle vara att hänföra främst till andra varor än livsmedel och blommor. Krav har framställts om en bättre kontroU av denna försäljningsform.

8.3.1 Regleringen av torghandeln i allmänhet

Med torghandel avses den försäljning som äger rum på av kommun särskilt upplåtna salutorg och andra allmänna försäljningsplatser.

Vad gäller försäljning på allmän plats föreskrivs i 2§ allmänna ordningsstadgan (1956: 617) att allmän plats inom stadsplanelagt område inte får tas i anspråk för försäljning o. d. utan att tillstånd har lämnats av polismyndigheten. Detta tillståndskrav gäller dock inte i fråga om salutorg och liknande plats som i vederbörUg ordning har upplåtits till aUmän försäljningsplats. Kommun har vetorätt i fråga om tiUstånd till upplåtelse av allmän plats inom stadsplanelagt område.

Plats för torghandel upplåts vanligen av kommunen med stöd av bestämmelser i lokal ordningsstadga och torghandelsstadga. I torghandels-

Prop. 1977/78:186 72

stadgan kan salutorg upplåtas genom att torg eUer annan allmän plats förklaras som allmän försäljningsplats. Torghandelsstadgan innehåller vidare de närmare föreskrifterna som gäller vid torghandeln. Lokal ordningsstadga antas enligt 23 § allmänna ordningsstadgan av kommunfullmäktige och skall underställas länsstyrelsens prövning. Torghandelsstadgan är ur formell synpunkt likställd med den lokala ordningsstadgan och skall fastställas i samma ordning. Kommunen anses äga full frihet att avstå från att upplåta allmänna försäljningsplatser och kan således avgöra om torghandel skall få förekomma inom kommunen.

Torghandeln har av hävd ansetts vara fri. Liksom övriga former av handel kan torghandeln dock vara underkastad oUka inskränkningar vad gäller varuslag och i vilka former eller under vilka förhåUanden handeln får bedrivas.

Enligt 7 § allmänna ordningsstadgan kan kommunen i lokal ordningsstadga meddela de föreskrifter avseende den allmänna ordningen som kan finnas erforderliga. Vid meddelande av sådan föreskrift skall tillses att därigenom inte läggs onödigt tvång på allmänheten eller eljest görs obefogad inskränkning i den enskildes frihet. Som en allmän begränsning sägs vidare, att föreskrifterna inte får angå förhållanden, om vilka annorledes är bestämt. En lokal föreskrift får således inte stå i strid mot exempelvis lagstiftningen angående näringsrätt.

I lokala ordningsstadgor och torghandelsstadgor har ibland förekommit inskränkningar bl. a. i fråga om torghandelns varusortiment. Lagligheten i dessa inskränkningar har i rättspraxis gjorts beroende av i vad mån inskränkningarna har varit påkallade för att upprätthålla den allmänna ordningen. Om så inte har varit fallet har den av kommunen beslutade inskränkningen ansetts opåkallad eller stridande mot lag.

Vad söm har föranlett tvekan rörande kommunens befogenheter har gällt främst innebörden av begreppet '.'allmän ordning". I vilken omfattning ordningssynpunkter skall tillgodoses måste bli beroende av förhållandena på de orter där torghandeln skall bedrivas. Av betydelse är bl. a. omfattningen och organisationen av torghandeln, belägenheten och storleken av försäljningsutrymmena samt vUka varor handeln omfattar och hur eftertraktade dessa varor är. •.

Ur rättspraxis kan nämnas att en inskränkning av torghandeln vad gällde rätten att sälja manufakturvaror inte har.ansetts påkallad för upprätthållande av allmän ordning (RA 1956 not I 88). Detsamma har ansetts gälla beträffande en inskränkning av torghandeln med livsmedel till att avse andra varor än fiskvaror (RÄ 1965 not I 41). En inskränkning av handeln till att avse inhemska jordbruksprodukter, trädgårdsalster m. m. har däremot inte ansetts opåkaUad eller eljest strida mot lag med hänvisning till de begränsade, utrymmena på torget (RÄ' 1957 ref. s. 120).

Justitieombudsmannen (JO) har vid flera, tUlfällen framfört erin-

Prop. 1977/78:186 73

ringar mot opåkallade restriktioner som kommuner uppställt beträffande torghandeln. En bestämmelse som innebar att rätten att försälja vissa varor tillkom endast inom kommunen boende har av JO (JO:s ämbetsberättelse 1957 s. 336) ansetts inte kunna motiveras från någon ordnings-synpunkt utan i själva verket innebära tillskapandet av ett näringsrätts-Ugt privilegium för kommuninnevånarna. Anmärkning har också riktats mot en bestämmelse som begränsade handeln med manufakturvaror till att avse endast "stuvar o. d." (JO:s ämbetsberättelse 1965 s. 482).

Enligt lagen (1957:259) om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser å aUmän plats, m.m., beslutar kommunfullmäktige om gatuplats- och torgavgifter. Avgift får uttas med belopp som kan anses skäligt med hänsyn till ändamålet med upplåtelsen, nyttjarens fördel av denna, kommunens kostnader med anledning av upplåtelsen och övriga omständigheter. Kommunens avgiftstaxa skall inte underställas myndighet för fastställelse.

År 1972 gjordes vissa ändringar i den nu nämnda avgiftslagen som
innebar bl. a. att kommunernas skyldighet att upplåta vissa försäljnings
platser på salutorgen utan avgift upphävdes. I prop. 1972: 12 med för
slag till Jag om ändring i kommunallagen (1953: 753) m. m. anförde de
partementschefen (s. 49 ff) bl. a. att det på många håU hade varit bruk
ligt att torgplatser upplåtits avgiftsfritt eller mot särskilt låga avgifter
till sådana torghandlare som huvudsakUgen sålde produkter från egna
odlingar. Ett upphävande av skyldigheten att upplåta avgiftsfria platser
borde inte leda till att kommunerna blev förhindrade att i fråga om
nyssnämnda och liknande kategorier upplåta platser avgiftsfritt eller mot.
särskilt låga avgifter. Inte heller borde kommunerna var förhindrade
att anlägga sociala synpunkter på avgiftsfrågan och alltså t. ex. ta viss
hänsyn till om en rörelse skulle drivas av en partiellt arbetsför person.
Genom förslaget att vid avgiftssättningen hänsyn skuUe få tas till, ut
över vissa särskilt angivna omständigheter, också övriga omständigheter
blev det möjligt för kommunerna att beakta omständigheter av det slag
som nu har nämnts. ■■

S.3.2 Kommunernas reglering av torghandeln

Svenska kommunförbundet har utarbetat ett normalförslag till lokal ordningsstadga och torghandelsstadga.

2§ i normalförslagét tiU lokal ordningsstadga och 1§ i normalförslaget till torghandelsstadga anger vilka platser som är upplåtna som aU-männa försäljningsplatser. I kommentaren till nämnda paragraf i torghandelsstadgan anförs bl. a. att hinder inte synes föreligga, att man — såsom för närvarande är vanUgt — därvid förbehåller vissa försäljningsplatser för särskilda varor. Sålunda kan exempelvis bestämmas, att visst

1 jfr avsnitt 6. •. ■ •

Prop. 1977/78:186 74

torg skaU upplåtas för försäljning av fisk m. m. Vid bedömningen huruvida sådan markdisposition föreUgger, som sammanhänger med själva torghandeln i egentUg mening, bör avseende fästas vid det ändamål för vilket platsen upplåtits eller anvisats. Om försäljningen på väsentliga punkter avviker från de former i vilka torghandeln vanligen bedrivs bör verksamheten inte hänföras till torghandel, t. ex. försäljning av lotter från lotteristånd. Verksamhet av denna art får därför anses kräva tillstånd enligt 2 § allmänna ordningsstadgan även i sådana fall, där försäljningen äger rum på allmänna försäljningsplatser.

Enligt 2 § i normalförslaget till torghandelsstadga upplåtes på de allmänna försäljningsplatserna fasta eller tillfälliga saluplatser. Innehavare av fast saluplats skall ha en på lämpligt sätt på saluståndet anbringad skylt som anger innehavarens namn och adress.

4 § i normalförslaget innehåller en föreskrift om att varor, vilkas salubjudande kan komma att medföra avsevärd olägenhet ur ordningssynpunkt, inte får försäljas på aUmän försäljningsplats.

Enligt 5 § i normalförslaget skall vid upplåtelse av saluplats iakttagas bl. a. att tillfällig saluplats anvisas försäljare i den ordning de anländer och att åt samma person upplåts mer än en saluplats endast då tillgången på platser så medgiver. I kommentaren till denna paragraf erinras om att vissa stadgor har innehållit föreskrifter om att företräde skall ges den som säljer produkter av egen odUng, varor av egen tillverkning eller mindre skogsalster. Ibland har också förekommit föreskrifter om förtursrätt för försäljare som under en längre tid innehaft torgplats eller som är hemmahörande i kommunen. Det framhålles i kommentaren, att då det synes tveksamt huruvida sådana bestämmelser om förtursrätt är lagligen grundade har de dock inte ansetts kunna upptas i normalförslaget.

I kommentaren till normalförslaget påpekas vidare att i gällande stadgor ofta förekommer en bestämmelse om att på allmän försäljningsplats endast får saluhållas jordbruks- och skogsalster samt alster av inhemsk husslöjd och inhemskt hantverk m. m. Någon sådan begränsning av salu-hållna varor har med hänsyn till tveksamhet beträffande lagligheten inte ansetts kunna göras i förslaget. Torghandeln får i princip anses vara fri, varför lokala begränsningar i fråga om varusortiment inte får göras av andra än i lag direkt angivna skäl.

Statens pris- och kartellnämnd (SPK) redovisade år 1970 (Dnr S: 6/70) en undersökning av torghandeln i Sverige. Undersökningen avsåg förhållandena under år 1968. Det visade sig i undersökningen att torg upplåtna för torghandel fanns i 228 av landets 848 kommuner enligt 1969 års kommunindelning. I flera kommuner förekom inskränkningar beträffande vilka varaslag som fick saluföras på torgen utöver livsmedelsstadgans bestämmelser. Ofta fick saluföras endast varor som frukt, bär, svamp, fisk, grönsaker, ägg, potatis och hemslöjdsalster. På vissa

Prop. 1977/78:186 75

håll rådde förbud mot försäljning av fabrikstillverkade varor. I kommuner med mer an ett torg gjordes ofta olika begränsningar för olika torg. Flertalet av berörda kommuner hade bestämmelser om avgifter för dem som bedrev torghandel. I de kommuner som uppbar avgifter, var avgiftsfri torghandel i alhnänhet förbehållen personer som saluförde egna lantbruksprodukter. I vissa kommuner var torghandeln helt avgiftsfri.

För att erhålla mera aktuella uppgifter beträffande torghandeln har i vissa avseenden kompletterande uppgifter inhämtats. En undersökning har därvid gjorts angående regleringen av torghandeln inom vissa kom-muner.i TiU grand för undersökningen har legat under hösten 1977 gällande torghandelsstadgor och bestämmelser angående torgplatsav-gifter.

Beträffande det torghandelssortiment som får förekomma har cirka 60 % av de undersökta kommunerna ingen annan begränsning än den som har upptagits i 4 § i normalförslaget. Övriga kommuner har bestämmelser som anger att på de allmänna försäljningsplatserna endast får tillhandahållas i huvudsak vissa jordbruks- och skogsalster. Det bör dock anmärkas ätt några av dessa kommuner har antagit bestämmelser som innehåller endast den begränsning av sortimentet som anges i 4 § i normalförslaget. Dessa antagna bestämmelser har dock ännu inte fastställts av länsstyrelsen. Vidare har flera kommuner som på angivet sätt har begränsat sortimentet en bestämmelse av den innebörden att andra varor än bl. a. jordbraks- och skogsalster får försäljas i mån av utrymme om hinder inte möter enUgt andra bestämmelser.

Beträffande avgifterna för torgplats m. m. förekommer mycket varierande bestämmelser. Vanligtvis är avgifterna lägre för fasta platser än för tillfälliga platser. Avgifterna baseras exempelvis på torgplatsytan, belägenheten och förekomsten av eluttag. Cirka 25 % av kommunerna tar inte ut någon avgift för personer som säljer i huvudsak vissa jordbruks- och skogsalster. Några kommuner tar ut reducerade avgifter för exempelvis kommuninnevånare och sådana personer som säljer produkter från egna odlingar.

Sammantaget visar undersökningen beträffande varusortiment och avgifter att cirka 60 % av de berörda kommunerna för närvarande tillämpar bestämmelser som på olika sätt gynnar försäljningen av i huvudsak jordbruks- och skogsalster.

Av berörda kommuner har så gott som samtliga bestämmelser som innebär att innehavare av fast saluplats är skyldig att ha en skylt med namn och adress anbragt på saluståndet samt att tillfälliga saluplatser skall anvisas försäljare i den ordning de anländer.

' Borgholm, Falun, Gävle, Göteborg, Halmstad, Helsingborg, Jönköping, Kalmar, Karlstad, Kristianstad, Linköping, Luleå, Malmö, Norrköping, Stockholm, Sundsvall, Umeå, Västerås, Växjö, Örebro och Östersund.

Prop. 1977/78:186 76

8.3.3 Omfattningen av torghandeln

Den av SPK utförda undersökningen avsåg förhållandena under år 1968. Undersökningen berörde endast den reguljära, avgiftsbelagda torghandeln på av kommunen upplåtna platser. Försäljning av julgranar och utomhusförsäljning i direkt anslutning till butik Uksom sporadiskt bedriven torghandel ingick inte i undersökningen. Torg upplåtna för torghandel fanns i praktiskt taget samtUga städer, i flertalet köpingar men endast i en liten del av landskommunema. Torghandeln var koncentrerad till landets södra delar. I Norrland förekom torghandel nästan uteslutande i städerna. Flertalet kommuner hade endast ett torg upplåtet för torghandel. Det huvudsakliga varuslagets fördelning på antalet stånd och den totala omsättningen kan redovisas enligt följande.

Varuslag		Förekomst på	Andel av
		antalet stånd	omsättningen
Livsmedel		% 62	% 68
Blommor		27 -	25
Beklädnadsvaror		2
Manufakturvaror	och skor	2	7
Övriga varor		7	J
Summa		100	100

Någon officiell utredning angående torghandelns nuvarande omfattning föreligger inte.

8.3.4 Överväganden

Någon utredning finns inte om torghandelns utveckling efter år 1968. Det är inte uteslutet att den restriktiva tillståndsprövning som infördes den 1 juli 1976 beträffande den tillfälUga handeln kan ha fått tiU följd att vissa tillfäUighetsförsäljare har övergått till sådana tillfälliga försäljningsformer som inte.är underkastade regleringen, bl. a. torghandeln. En ökning av torghandeln kan vidare i viss mån bero på att kommunerna, bl. a. genom att inrätta nya affärscentra, har upplåtit ytterligare allmänna platser för försäljningsändamål. Vad gäller det sortiment som saluhålls genom torghandeln kan det antas att en ökning har skett av varor som är av annat slag än livsmedel och blommor och som inte fritt får försäljas genom tiUfäUig handel.

Tidigare har som skäl mot en reglering anförts (jfr avsnitt 3.3.3) att det definitionsmässigt knappast torde gå att skilja den kritiserade torghandeln från andra typer av torghandel. Ett tillståndssystem skulle bU alltför omständUgt i förhållande till syftet. Eventuella problem torde, framhölls det, bäst kunna lösas genom att de beaktades av kommunerna vid dessas uthyrning av torgplatser.

Prop. 1977/78:186 77

Av avsnitt 8.3.2 framgår att kommunerna i viss utsträckning genom allmänna föreskrifter reglerar torghandeln så att försäljning förbjuds av andra varor än bl. a. livsmedel och blommor eller att försäljningen av sådana varor görs mindre lönsam. — Den uppfattningen har också framförtsi att i begreppet torghandel ligger att försäljningen främst bör omfatta det gängse torghandelssortimentet. Det ändamål för vilken platsen upplåts eller anvisas är sålunda avgörande. Försäljning av kläder, textilier o. d. bör enligt den synen således inte anses vara att hänföra till torghandel, eftersom försäljningen avviker på väsentliga punkter från de former i vilka torghandel vanUgen bedrivs. Enligt uppgift, anförs det, har torghandeln på flera håll fått en ganska bred omfattning, när det gäller vilka varor som försäljs. Det är naturUgt att kommunerna ser försäljning på torget som ett trevUgt inslag i. stadsbilden och också önskar att saluplatseraa utnyttjas så väl som möjligt. Avvägning med hänsyn till försäljningens inverkan på den fasta handeln eller försäljningens karaktär från konsumentsynpunkt görs kanske däremot inte så ofta. Kommunerna har självfallet intresse av att innevånarna har god tillgång till service och kan köpa bra produkter. Det finns därför möjUghet att vägra upplåtelse av plats på torg för annat ändamål än det vanliga torghandelssortimentet. — I viss mån kan riktigheten av den sålunda framförda uppfattningen ifrågasättas, bl. a. med hänsyn till vad som har upptagits i avsnitten 6 och 8.3.1.

Torghandeln har av hävd ansetts vara fri. De varor som tidigare såldes på salutorgen utgjordes i hiivudsak av livsmedel och blommor. Genom torghandeln kunde främst ortens lantbrukare och andra odlare få avsättning för sina produkter. Otvivelaktigt förefaller torghandeln numera ha ändrat karaktär och alltmer kommit att avse varor som tidigare inte förekommit i någon större utsträckning på torgen. Det kan ifrågasättas om den nuvarande friheten att sälja på torg bör bestå när handeln alltmer avser varor som säljs genom den reguljära handeln. Lantbrukare, trädgårdsmästare, framställare av hemslöjd m. m. kan ändå, med stöd av bestämmelserna i 1 § andra stycket punkten 4 och 3 § andra stycket, sälja sina egna produkter under fria former.

Att införa ett tillståndssystem som berör alla former av torghandel förefaller emeUertid av oUka skäl mindre lämpUgt. Ett tillståndssystem som avser endast vissa varor torde bU alltför omständUgt. Åtgärder som syftar till att bl. a. tillförsäkra konsumenterna ett bättre skydd vid torghandeln bör dock utan olägenhet kunna genomföras (se avsnitten 8.7.2 och 8.9.1). Det har inte framkommit något som gör det påkallat att därutöver skärpa regleringen. Eventuella problem torde i viss mån kunna lösas genom att de beaktas av kommunerna vid uthyrningen av platser.

> Kommunal tidskrift 20/1976.

Prop. 1977/78:186 78

8.4 Handel på marknad, mässa eller utställning (1 § 2 st. 2.)

En redogörelse för gäUande rätt har lämnats i avsnitt 3.3.4 (s. 40).

En bättre kontroll av handeln på marknader har i oUka sammanhang ' satts i fråga. Vidare har erinringar riktats mot förekomsten av order-upptagningari på s. k. mässor och utställningar.

8.4.1 Regleringen av marknader i allmänhet och omfattningen av handeln
på marknad

Marknadsväsendet har, liksom torghandeln, mycket gamla anor och marknader har sedan länge regelbundet förekommit på vissa orter, företrädesvis i södra Sverige.

Försäljning på marknad har av ålder ansetts vara fri. Närmare bestämmelser saknas dock angående marknadshandeln. EnUgt kungörelsen (1941: 206) med vissa bestämmelser angående marknader åligger dét länsstyrelse att besluta i ärenden om tiUstånd att hålla marknad och om indragning av marknad samt årUgen för varje marknad bestämma dag för dess hållande. I kungörelsen sägs vidare att marknad inte får utsättas att hållas på vissa dagar samt att länsstyrelse årligen skall införa en förteckning över marknaderna inom länet i länskungörelsema.

Uppgifter saknas beträffande omfattningen av den handel som förekommer på marknader. Vissa uppgifter föreligger emellertid beträffande de marknader som har kungjorts av länsstyrelserna. I bilaga 7 redovisas antalet orter med marknad samt antalet marknadsdagar under år 1977. Som framgår av sammanställningen förekommer marknader företrädesvis inom Kronobergs och Jönköpings län.

Från länsstyrelserna i Kronobergs och Jönköpings län har inhämtats vissa närmare uppgifter angående marknaderna.

Enligt dessa länsstyrelser följer man i allmänhet den praxis som tidigare har gällt inom länet vad gäller marknadsorter och marknadsdagar. Någon "sökande" finns vanligtvis inte. Vissa önskemål har dock ibland framställts av exempelvis kommuner och idrottsföreningar. Det har därvid gällt såväl inskränkningar som utvidgningar av marknaderna. Berörda kommuner bereds tUlfälle att yttra sig över länsstyrelsens förslag. Man är av den uppfattningen att "otillåtna" marknader förekommer i viss omfattning. EnUgt länsstyrelsen i Kronobergs län har en ökning skett av antalet marknadsdagar från omkring år 1967 från uppskattningsvis 25 till 32. EnUgt länsstyrelsen i Jönköpings län har en ökning skett sedan år 1965 från uppskattningsvis 35 till 38.

8.4.2 Överväganden och förslag

Marknadshandeln har stora Ukheter med torghandeln. Bägge försäljningsformerna har sedan lång tid tillbaka inte varit underkastade någon

1 jfr avsnitt 8.2.2.

Prop. 1977/78:186 79

näringsrättslig reglering. Den reglering som i övrigt gäller är mindre ingripande för marknadshandeln än för torghandeln. Det sortiment som saluförs genom marknadshandeln torde i större utsträckning än vad som gäller beträffande torghandeln vara inriktat på andra varor än Uvsmedel och blommor.

Här kan erinras om att förordningen (1949: 723) angående handel med skrot, lump och begagnat gods (skrothandelsförordningen) inte gäller för handel på marknad. Den pågående skrothandelsutredningen (H 1974: 04) har emelertid till uppgift att undersöka bl. a. om det finns skäl att behåUa denna undantagsbestämmelse eller om den bör utgå. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

De skäl som talar för en reglering av torghandeln kan åberopas i viss mån även till stöd för en reglering av handeln på marknad. I avsnitten 8.7.2 och 8.9.1 föreslås vissa ändringar som berör handeln på marknad. Det har inte framkommit något som gör det påkallat att därutöver skärpa regleringen. För att understryka att undantaget från regleringen skall gälla endast de marknader för vUka i vederbörlig ordning länsstyrelse har givit tillstånd bör dock bestämmelsen förtydligas.

Begreppen "mässa" och "utställning" har inte närmare definierats i förarbetena på annat sätt än att det skulle vara fråga om sådana med marknads- och torghandel Ukartade försäljningar. Mässor och utställningar torde förekomma i vitt skilda former. Med mässa och utställning i detta sammanhang måste dock förstås ett särskilt arrangemang med flera näringsidkare, vilka har tUl huvudsakligt syfte att förevisa och demonstrera olika varor. Lagens undantag för handel på mässa och utställning gäller alltså inte när ett företag anordnar visning och försäljning för egen räkning. Som exempel på mässor kan nämnas S:t Eriksmässan, Svenska Mässan, Skånemässan och ELMIA. Några mer detaljerade anvisningar hur begreppen "mässa" och "utställning" skall förstås kan knappast ges.

I avsnitten 8.7.2 och 8.9.1 föreslås vissa ändringar som berör handeln på mässa och utstäUning.

8.5 Handel anordnad i samband med offentlig tillställning (1 § 2 st. 3.)

En redogörelse för gäUande rätt har lämnats i avsnitt 3.3.5 (s. 41).

8.5.1 Överväganden och förslag

Den handel som anordnas i samband med sådan offentUg tillställning som avses i 9 § allmänna ordningsstadgan anses inte som tillfälUg handel.

Efter tillkomsten av lagen om tillfälUg handel har vissa ändringar gjorts i 9 § allmänna ordningsstadgan.

Enligt 9 § första stycket allmänna ordningsstadgan (1956: 617, ändrad senast 1976: 1003) avses med offentlig tillställning tävUng och uppvis-

Prop. 1977/78:186 80

ning i sport och idrott, danstillstäUning, pornografisk förestäUning, cirkusföreställning, tivoli- och marknadsnöjen, festtåg samt tillställning av annat slag, som anordnas för allmänheten och sorn inte avses i lagen om allmänna sammankomster.

Enligt 9 § andra stycket allmänna ordningsstadgan skall som offentlig anses även tiUställning, tiU vilken tillträde är beroende av medlemskap i viss förening eller av inbjudning, om tillställningen uppenbarligen utgör del av rörelse, som föreningen eller inbjudaren driver uteslutande eller väsentligen för anordnande av. dylika tillställningar, eller vilken annars, såsom med avsesende å omfattningen av den krets som äger tillträde eller de villkor under vilka tiUträde lämnas, är att jämställa med tillställning till vilken aUmänheten har tillträde.

Genom lagen (1976: 1003) om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956: 617) utgick sådana tiUställningar som teaterföreställning, konsert och biograf förestäUning ur uppräkningen i 9 § första stycket. Genom lagen (1976: 1005) om ändring i lagen (1956: 618) om allmänna sammankomster gjordes denna lag tiUämplig även på nämnda tiUställningar samt på annan allmän sammankomst för framförande av konstnärUgt verk. Ändringarna, som trädde i kraft den 1 januari 1977, gjordes med anledning av att grundlagsskyddet för mötesfriheten har utvidgats till att avse även sammankomster för framförande av konstnärliga verk (jfr prop. 1976/77: 39, KU 1976/77: 16, rskr 1976/77: 56).

Genom de ändringar som sålunda har gjorts i allmänna ordningsstadgan kan det synas som om sådana tillfällighetsförsäljningar som anordnas i samband med teaterföreställning, konsert och biograf föreställning ej längre undantas från regleringen. Någon sådan ändring har dock inte varit avsedd. Bestämmelserna bör därför kompletteras.

I avsnitten 8.7.2 och 8.9.1 föreslås vissa ändringar som berör denna försäljningsform.

8.6 Sedvanlig auktionsförsäljning av visst lösöre (1 § 2 st. 5.)

En redogörelse för gällande rätt har lämnats i avsnitt 3.3.7 (s. 43).

De synpunkter som har framkommit angående denna försäljningsform har gällt bl. a. att auktionerna ibland även har omfattat varor som säljaren har förvärvat och som aldrig har tillhört dödsbo eller enskild person.

8.6.1 Överväganden

Här kan omnämnas att skrothandelsutredningen (jfr avsnitt 8.4.2) har till uppgift att undersöka bl. a. omfattningen och sammansättningen av handeln med begagnade föremål. Utredningsuppdraget omfattar dock inte frågor som rör bl. a. auktionsverksamhet. I direktiven uttalas emellertid, att om utredningen skulle finna att" även denna verksamhet kräver

Prop. 1977/78:186 81

ny eller förändrad reglering för att det allmänna syftet med skrothandelsförordningen skall uppnås, bör detta anmälas till regeringen som då får ta ställning till om utredningsuppdraget bör utvidgas.

Vidare kan erinras om att konsumentverket under hösten 1976 har påbörjat ett projekt som syftar till att förbättra konsumentskyddet vid försäljningar på auktioner och i samband med auktionstjänster. Projektet, som berör endast frivilliga lösöreauktioner och avses bygga på frivillig medverkan, beräknas vara avslutat vid årsskiftet 1977/1978.

Sådana auktioner som avser försäljning av lösöre som inte tillhör dödsbo eller enskild person omfattas inte av undantagsbestämmelsen. I den mån regleringen överträdes på det åsyftade sättet får det förutsättas att detta föranleder ingripande från poUsmyndighet. I avsnitten 8.7.2 och 8.9.1 föreslås vissa ändringar som berör denna försäljningform. Det har inte framkommit något som gör det påkallat att därutöver skärpa regleringen.

8.7 Tillfällig handel bedriven av utländskt rättssubjekt m. m. (3 §)

En redogörelse för gällande rätt har lämnats i avsnitt 3.3.8 (s. 43 ff).

8.7.1 Handel i allmänhet bedriven av utländskt rättssubjekt

Enligt 2 § andra stycket gäller utöver bestämmelserna i lagen om tillfällig handel de föreslcrifter som gäller om drivande av handel i allmänhet eUer vissa slag av handel. Därav följer att en förutsättning för utländskt rättssubjekts rätt tiU tillfällig handel är att detta är berättigat att idka näring här i riket.

Enligt 5 § lagen (1968: 555) om rätt för utiänning och utländskt företag att idka näring här i riket får utlänning idka näring endast efter särskilt tillstånd (näringstillstånd). EnUgt 3 § är dock utlänning som är bosatt här i riket och som har permanent uppehåUstillstånd eller är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge likstäUd med svensk medborgare beträffande rätten att idka näring. Undantagen från regleringen är vidare enligt 4 § utlänning som är bosatt här i riket beträffande rätten att idka bl. a. jordbruk, skogsbruk och fiske. NäringstiUstånd får inte beviljas utlänning som är omyndig eller som i eller utom riket är försatt i konkurs (7 §). Enligt 8 § äger utlänning som är bosatt här i riket erhålla näringstillstånd, om ej hinder möter på grund av hänsyn till allmänt intresse eller utlänningens personliga förhållanden. Annan utlänning får beviljas näringstillstånd, om det föranledes av överenskommelse ined främmande stat eller andra särskilda skäl föreligger.

EnUgi 9 § utlänningslagen (1954: 193) får uppehåUstillstånd meddelas för viss tid eller, i fråga om utlänning som är fast bosatt i riket, utan tidsbegränsning (permanent uppehållstillstånd). I förarbetena tiU 9 § utlänningslagen framhöll föredraganden (prop. 1975/76: 18 s. 171) att med-

6 Riksdagen 1977178.1 saml. Nr 186

Prop. 1977/78:186 82

borgare i nordiskt land inte kan få permanent uppehållstillstånd. Det anfördes (s. 143) att permanent uppehållstillstånd i allmänhet bör meddelas redan efter ett års bosättning i Sverige. Föredraganden anförde vidare, att när tveksamhet råder om utlänningens försäljningsförmåga eller vandel eller när vistelsen här avses bU begränsad till viss tid eller annars särskilda förhållanden talar mot att permanent uppehållstillstånd meddelas, får tillståndstiden begränsas.

8.7.2 Överväganden och förslag

I 1 § andra stycket under punkterna 1—5 anges vissa försäljningsformer, bl. a. torghandel, handel på marknad och s. k. kompletteringshandel som äger rum under kringföring eUer utomhus, som f. n., trots att de i och för sig kan omfattas av definitionen i 1 § första stycket, inte skall betraktas som tUIfälUg handel. Som närmare kommer att beröras i detta avsnitt och i avsnitt 8.9.1 bör regleringen lämpligen utvidgas tiU att avse alla försäljningsformer som omfattas av begreppet tillfällig handel i 1 § första stycket. Undantag bör dock aUtjämt göras beträffande den försäljning som sker till näringsidkare (1 § andra stycket punkten 1) eftersom det allmänna konsumentintresset vid denna försäljningsform inte gör sig lika starkt gällande. De nu nämnda försäljningsformema föreslås dock även i fortsättningen, med vissa undantag som berörs i det följande, få bedrivas utan tillstånd.

Det bör betonas att sådana försäljningsformer som sedvanlig torghandel och handel på marknad som regel bör avses bedrivna på ett tillfälligt begagnat försäljningsställe, även om försäljningen skulle förekomma regelbundet på en och samma plats under en längre tid.

Enligt nuvarande bestämmelser får tillfällig handel med livsmedel m. m. fritt bedrivas av utlänning som har permanent uppehållstiUstånd. Det bör därvid beaktas att medborgare i annat nordiskt land inte kan få permanent uppehåUstiUstånd. I fråga om rätten att idka näring i allmänhet har den 1 januari 1976 införts bestämmelser varigenom utlänning som är bosatt här i riket och som har permanent uppehållstillstånd eller är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge har likställts med svensk medborgare. Motsvarande bestämmelser bör lämpUgen gälla även beträffande rätten att bedriva tillfälUg handel med Uvsmedel m. m.

Tidigare har framhåUits (se avsnitten 8.3.4 och 8.4.2) att vissa skäl talar för en reglering av torghandeln och handeln på marknad. I avsnitt 8.9.1 föreslås vissa ändringar som syftar till att stärka konsumentens ställning. Det kan emellertid ifrågasättas om inte ytterUgare åtgärder bör kunna vidtas för att uppnå en bättre kontroU av dessa försäljningsformer.

EnUgt lagen (1968: 555) om rätt för utiänning och utiändskt företag att idka näring här i riket krävs som regel att utlänning skaU vara bosatt här i riket för att näring skall få bedrivas. Utlänning som har närings-

Prop. 1977/78:186 83

tillstånd får fritt bedriva exempelvis torghandel och handel på marknad. Däremot får tiUfälUg. handel med livsmedel m. m. f. n. fritt bedrivas endast om utlänningen har permanent uppehållstillstånd.

De bestämmelser som har föreslagits beträffande utlännings rätt att driva tillfäUig handel med livsmedel m.m. bör lämpligen kunna gälla även beträffande rätten att driva torghandel och handel på marknad. Genom att ett krav på bosättning och permanent uppehållstillstånd eller medborgarskap i annat nordiskt land stäUs upp kommer torghandel och handel på marknad som regel att bedrivas endast av sådan utlänning som har varit bosatt i riket en viss tid eller som har en närmare anknytning hit. Från konsumentsynpunkt kan därigenom den fördelen vinnas att denna handel kommer att bedrivas under mera fasta och kontrollerbara former, vilket bl. a. torde kunna underlätta för konsumenten att nå tiUfälliga försäljare för reklamation eller liknande.

Den nu föreslagna regleringen beträffande torghandel och handel på marknad bör däremot inte avse de försäljningsformer som i övrigt f. n. omnämns i 1 § andra stycket under punkterna 2—5. Dessa försäljningsformer torde utövas endast i mindre omfattning. Vad gäller handeln på mässa och utställning kan som skäl mot en reglering vidare anföras dessa försäljningsformers ofta internationella anknytning.

8.8 Tillståndsprövningen (4 §)

En redogörelse för gällande rätt har lämnats i avsnitt 3.3.9 (s. 46 ff).

Synpunkter har framkommit såväl om att tillstånd att driva tillfällig handel har meddelats i en alltför Uberal anda som om att tUlstånds-reglerna behöver mjukas upp.

8.8.1 Överväganden och förslag

Här föreligger anledning endast att närmare behandla tiUståndspröv-ningen beträffande annan handel än handel med varor som tillhör konkursbo.

Enligt nuvarande bestämmelser får tillstånd lämnas endast om särskilda skäl föreligger. Vid bedömningen skall främst beaktas om den den avsedda handeln är av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt.

Inte heller framdeles bör tillståndsprövningen ges någon annan inriktning än att tillstånd skall ges mycket restriktivt. För att tillstånd skall kunna ges bör därför även i fortsättningen i allmänhet krävas att den avsedda handeln är av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt.

I förarbetena till de nu gällande bestämmelserna framhålls att det för att en försäljning skall kunna sägas ha väsentUg betydelse från konsumentsynpunkt måste krävas att den täcker ett behov hos konsumenterna, vilket inte annars kan tillgodoses på orten. Det kan här vara skäl ätt närmare klargöra grunderna för tillståndsprövningen i detta av-

Prop. 1977/78:186 84

seende och utveckla de omständigheter som i allmänhet bör beaktas vid bedömningen av handelns betydelse.

Det betonas i förarbetena (jfr s. 35) att tUlfälUg handel som endast förekommer då och då i en ort i aUmänhet inte kan utgöra någon fullgod ersättning för den fasta handeln. På lång sikt torde det därför vara en nackdel från konsumentsynpunkt om den tillfälUga handeln får sådan omfattning att den slår ut fast handel inom vissa branscher i en ort. Risken för ett sådant utkonkurrerande borde inte, framhålls det, lämnas obeaktad.

Regeringen har i ett ärende närmare uttalat sig angående grunderna för tillståndsprövningen. För att tillfällig handel skall kunna sägas vara av väsentUg betydelse från konsumentsynpunkt måste det krävas att den täcker ett behov hos konsumenterna, vilket annars inte kan tillgodoses med rimliga uppoffringar. TiUfälUg handel på en ort där det finns fast handel med varor av samma slag kan i allmänhet inte anses vara av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. Vad gäller tillfälUg handel på andra orter bör som ett led i bedömningen av handelns betydelse från konsumentsynpunkt prövas, vilka uppoffringar i fråga om restid en konsument rimligen bör behöva göra för att få tillgång till varan. — Anledning saknas att avvika från de grundsatser som här har tillämpats.

Den tillfäUiga handeln kommer i allmänhet att ställas i relation till den fasta handeln. Vissa krav bör kunna uppställas på den fasta handeln vad gäller dess varor i bl. a. pris- och kvalitetshänseende. Det torde ligga i sakens natur att den tillfälUga handeln ofta kan tillhandahålla varor till ett lägre pris än den fasta handeln-, vilket i och för sig kan- vara ett konsumentintresse. Denna omständighet bör dock endast sammantaget med andra faktorer kunna leda till den bedömningen att den tillfälUga handeln bör få tillåtas förekomma.

Vid bedömningen av den tillfäUiga handelns betydelse bör också i allmänhet beaktas handelns huvudsakliga inriktning. Den tiUfälliga handeln kan exempelvis vara huvudsakUgen inriktad på orter inom områden, där avståndet i de flesta fall är förhållandevis kort tUl närmast belägna ort med fast handel med varor av samma slag. I ett sådant fall torde det inte vara allmänt angeläget att handeln får bedrivas trots att kanske några av berörda orter är belägna på ett förhållandevis långt avstånd från ort med fast handel. Om däremot handeln är huvudsakligen inriktad på glesbygdsområdena, där avståndet i de flesta fall är betydande till närmast belägna ort med fast handel med varor av samma slag, kan det å andra sidan finnas anledning att tillåta den tillfälliga handeln. I ett av regeringen prövat ärende angående tillfäUig ha'ndel med vissa damkonfektionsvaror som var huvudsakligen inriktad på glesbygdsområden.

1 jfr s. 56 dnr 1575/77.' 2jfrs. 57ff, 64.

Prop. 1977/78:186 85

där avståndet i flertalet fall var betydande till närmast belägna ort med fast handel, finns uttalanden härom. I beslutet anförs sålunda att det allmänt får anses angeläget att tillfällig handel kan bedrivas inom de avsedda glesbygdsområdena i skäUg omfattning.

De uppoffringar som konsumenten rimligen bör få godta eller vilka krav som bör kunna uppställas på varornas tillgängUghet måste variera med hänsyn bl. a. till varornas beskaffenhet och till de vitt skilda förutsättningama på olika orter och inom olika regioner. Det är därför knappast möjligt att ange några generella normer som bör tillämpas vid bedömningen. Av några ärendeni framgår dock att konsumenten i fråga om mindre ofta återkommande varuinköp i allmänhet bör godta större uppoffringar i fråga om bl. a. restid än i fråga om ofta återkommande inköp. I det tidigare berörda ärendet som gällde tillfällig handel med vissa damkonfektionsvaror inom glesbygdsområden uttalade regeringen i beslutet att handeln inte borde få bedrivas i sådan närhet av orter med likartad fast handel att det menUgt påverkade den fasta handelns förmåga att stadigvarande svara för varuförsörjningen. Detta ansågs i beslutet bli fallet om det avstånd varom var i fråga understeg vad som kunde anses vara det i allmänhet största godtagbara inom länet avseende ofta återkommande behov. — De riktlinjer för bedömningen som regeringen har slagit fast i detta ärende bör kunna tjäna till ledning vid den fortsatta tillämpningen.

Vissa allmänna riktlinjer i fråga om de uppoffringar som bör kunna krävas av konsumenterna för att få tillgång till kommersiell service har vidare formulerats av glesbygdsutredningen i betänkandet "Kommersiell service i glesbygder" (SOU 1972: 13).

Utredningen behandlade bl. a. målsättningen för försörjningen med kommersiell service. Enligt utredningen (s. 65 ff) kan man schematiskt uppställa oUka "behovsnivåer" och mot dessa svarande servicefunktioner. Det bör finnas en grundläggande lokal servicenivå som avser ofta återkommande eller på annat sätt angelägna behov, vilka bör kunna tillgodoses i alla hushåU utan stort besvär och inom rimligt avstånd för dagliga resor. Till denna servicenivå hör bl. a. Uvsmedelsbutik, järnhandelssortiment och textilvarusortiment. I fråga om de grundläggande servicefunktionerna kan man inte anse servicesituationen som godtagbar om restidsavståndet överstiger 30—45 minuter för enkel resa, dvs. vad som brukar uppfattas som ett rimUgt maximiavstånd för dagUga arbetsresor. För de mindre ofta återkommande servicebehoven, motsvarande den regionala "behovsnivån", bör servicestandarden i avseende på tillgänglighet kunna anses godtagbar om respektive serviceinrättningar kan nås inom ett par timmar.

Glesbygdsutredningen föreslog att ett visst statUgt stöd skulle införas

1 jfr s. 54 ff.

- jfr s. 56 dnr 1575/77.

Prop. 1977/78:186 86

till befolkningen i glesbygd. Vid tillkomsten av kungörelsen (1973: 608) om statligt stöd till kommersiell service i glesbygder (ändrad senast 1975: 789) gjordes vissa uttalanden angående de regionalpolitiska målens innebörd. Stödverksamheten inriktade sig på dagligvaruförsörjningen och avsåg främst det s, k. inre stödområdet. Departementschefen uttalade (prop. 1972: 111, Bil. 1 s. 453 ff), vilket godkändes av riksdagen (InU 1972: 28, rskr 347), att han delade glesbygdsutredningens uppfattning att det var nödvändigt att ge målsättningen för serviceförsörjningen en relativt vid och allmän formulering. Som ett allmänt riktmärke borde gälla att alla skulle få tillgång till en tillfredsställande service i hemorten eUer inom räckhåll från hemorten. Han delade synpunkterna på servicenivåer. Vissa avsteg från de angivna restidsavstånden framstod dock som ofrånkomliga vid en realistisk bedömning. Vad utredningen hade anfört ansågs dock i allt väsentUgt kunna Ugga till grund för den fortsatta planeringen.

I prop. 1977/78: 8 om åtgärder på distributionsområdet! föreslås vissa åtgärder för att trygga medborgarnas varuförsörjning. En utbyggnad av glesbygdsstödet föreslås bl. a. till att avse hela landet. Vidare föreslås att kommunerna på frivillighetens väg bör genomföra en planering av varuförsörjningen för områden där servicen är eller väntas bli problematisk och där stödåtgärder blir aktuella. Propositionen bygger bl. a. på distributionsutredningens betänkande "Samhället och distributionen" (SOU 1975: 69—70). Utredningen anger vissa allmänna krav och önskemål, som distributionssystemet bör uppfylla. Vad gäUer målet för distributionen och de tillgänglighetskrav som kan uppställas anför i propositionen föredraganden (s, 79 ff) bl. a. att förutsättningarna på olika orter och i olika regioner är så vitt skilda att även mera allmänt formulerade mål med svårighet kan ges en meningsfull innebörd. En självklar utgångspunkt är dock att alla medborgare skall kunna ordna sin försörjning med främst dagUgvaror med rimUg insats av tid och eget arbete. InnehåUet i denna mycket allmänt hållna målsättning måste dock kunna variera med hänsyn till bl. a. samhällsutvecklingen i övrigt.

Vid tillståndsprövningen bör i aUmänhet beaktas förekommande planer vad gäUer varuförsörjningen så att tillfälUg handel inte tiUåts förekomma i sådan omfattning att syftet med dessa planer motverkas.

Varornas karaktär kan ibland vara av särskUd betydelse vid bedömningen. I vissa speciella fall torde den tUlfäUiga handeln kunna tillhandahålla sådana varor att handeln bör få förekomma trots förekomsten av likartad fast handel. Regeringen har i några ärenden- lämnat tillstånd att driva tillfällig handel med originalkonst och grafik. I besluten anförs bl. a. att handeln är helt inriktad på originalkonst och grafik samt att det måste anses vara önskvärt från allmän synpunkt och i konsumen-

1 propositionen behandlas f. n. av riksdagen. -• jfr s. 53 dnr 1456/76.

Prop. 1977/78:186 87

temas intresse att varor av denna speciella karaktär kan spridas och utbjudas i så obundna former som möjligt. — Detta synsätt bör givetvis kunna tillämpas även fortsättningsvis.

Vid tillämpningen av lagen om tiUfällig handel har ibland konstaterats att vissa omedelbara negativa ekonomiska eller sociala konsekvenser med stor sannolikhet skulle bli följden för sökanden om den tillfälliga handeln inte tilläts förekomma. Vid avvägningen mellan oUka intressen har regeringen i några speciella ärenden ansett att det har förelegat ett allmänt behov av att ta hänsyn till omständigheter som saknar större betydelse från konsumentsynpunkt. Om särskilda skäl föreligger bör även fortsättningsvis hänsyn kunna tas till bl. a. sådana omständigheter.

Det torde dock endast mera undantagsvis kunna föreligga sådana särskilda skäl att tillstånd kan meddelas på denna grund. Den som före lagens ikraftträdande den 1 juli 1976 inte har bedrivit tillfäUig handel torde som regel inte kunna göra gällande att särskilda skäl föreUgger. Om tillstånd meddelas kan det finnas särskild anledning att förbinda tillståndet med villkor och föreskrifter. Ibland torde förekommande olägenheter kunna motverkas på så sätt att tillstånd lämnas endast för en kortare tid för att bereda sökanden tillfäUe att avveckla rörelsen eller avyttra inneUggande lager.

Omständigheter som hänför sig till sökandens personUga förhållanden torde ibland kunna utgöra särskilda skäl att meddela tillstånd. Som ett exempel kan nämnas tillfällig handel som bedrivs av personer som är äldre eller har något allvarUgt handikapp och som har denna form av försäljning som huvudsaklig försörjningskäUa. Dessa personer torde ofta ha stora svårigheter att kunna övergå till annan lämpUg sysselsättning. Regeringen har i några ärenden lämnat tillstånd med hänsyn till sökandens personliga förhåUanden.

I några ärendens har sökanden anfört bl. a. att han bedrev tillfällig handel sedan flera år tillbaka och hade ett flertal anställda. Regeringen har i dessa ärenden lämnat sökanden tillstånd att driva tillfällig handel under en begränsad tidsperiod för att sökanden skulle få tiUfälle till én successiv avveckling. Under vissa förhållanden torde en avveckling av rörelsen bli följden av att tillfällig handel inte får förekomma. Från allmän synpunkt måste det anses vara önskvärt att motverka de omfattande negativa ekonomiska och sociala konsekvenser som en avveckling av en rörelse ibland kan föra med sig. Om exempelvis en etablerad rörelse sedan länge är inriktad huvudsakligen på tillfällig handel och det är förenat med påtagUga olägenheter att övergå tiU någon annan försäljningsform bör särskilda skäl kunna föreligga att lämna tillstånd att driva tillfällig handel. Eftersom tiUstånd kan ges endast för begränsad

1 jfr bl. a. s. 52 dnr 1930/76, s. 53 dnr 1394/77.

- jfr bl. a. s. 53 dnr 1394/77 (en och samma sökande).

■'■ jfr s. 52 dnr 1930/76 (en och samma sökande).

Prop. 1977/78:186 88

tid, får vid förnyad ansökan prövas huruvida sådana förutsättningar för tillstånd alltjämt föreligger.

Den som regelmässigt säljer eller framställer varor på ett fast driftställe får enligt nu gällande bestämmelser i 1 § andra stycket punkten 4 fritt bedriva s. k. kompletteringshandel under kringföring eller utomhus. En förutsättning är att handeln utgör ett underordnat led i den verksamhet som bedrivs på det fasta driftstället. Med driftställe avses endast sådant driftställe som är beläget inom riket (jfr avsnitt 3.3.6, s. 41 ff).

En näringsidkare som bedriver verksamhet på ett fast driftstäUe måste söka tillstånd om han tillfälUgtvis vill använda sig av ett annat driftställe. Detta kan exempelvis bero på att den ordinarie lokalen repareras eller på att han för en tillfällig utförsäljning vill använda sig av en annan lokal än den ordinarie.

Från konsumentsynpunkt torde det ofta vara Ukgildgt om viss tillfällig handel bedrivs utomhus eller inomhus. Anledning saknas dock att föreslå någon ändring som skulle innebära att kompletteringshandel fritt får bedrivas såväl inom- som utomhus. Med en sådan ordning synes det vara alltför lätt att kringgå regleringen och bedriva handel inomhus trots att förutsättningarna för kompletteringshandel inte är uppfyllda. Utrymme bör dock finnas för att i särskilda fall kunna ge tillstånd för kompletteringshandel inomhus.

Den som vill bedriva kompletteringshandel inomhus inom samma ort som den där det stadigvarande driftstället är beläget, bör som regel kunna göra gällande att särskilda skäl för tillstånd föreligger.

När det däremot gäller kompletteringshandel på annan ort bör vid bedömningen hänsyn tas till om handeln avser varor som säljs eller tillverkas på det fasta driftstäUet. Om handeln avser varor som endast säljs på det fasta driftstället bör särskilda skäl kunna föreligga endast undantagsvis.

Regeringen har i några ärendeni lämnat en sökande tillstånd att bedriva tillfällig handel med varor som sökanden själv tillverkade. I besluten anfördes, att sökanden personligen tiUverkade de varor ansökningen gällde och även själv skötte försäljningen. Med hänsyn härtiU och till den ringa omfattningen av den avsedda handeln fann regeringen särskilda skäl föreligga att lämna tillstånd. Som villkor för tillståndet borde gälla att försäljningen handhades av sökanden personligen och avsåg endast de varor som sökanden personligen hade tillverkat.

Tillstånd bör i fortsättningen kunna ges för kompletteringshandel som bedrivs inomhus om handeln avser varor som sökanden har tillverkat på det fasta driftstället. Härigenom underlättas för inhemska företag som saknar fasta försäljningsställen att få avsättning för sina produkter. Det bör dock framhåUas, att det måste vara fråga om produktion i verk-

1 jfr s. 53 dnr 1751/76 (en och samma sökande), jfr även s. 54 dnr 2129/77.

Prop. 1977/78:186 89

lig mening på driftstället och inte endast någon obetydUg hantering eller bearbetning.

Slutligen bör understrykas att tillstånd att driva tillfäUig handel, liksom nu är förhållandet, inte får lämnas om sökanden är olämplig att driva sådan handel eller om andra omständigheter talar emot att tillstånd lämnas. Detta gäUer även om något sådant skäl föreUgger som har angivits i det föregående.

8.9 Skyldigheten att lämna information (9 §)

En redogörelse för gällande rätt har lämnats i avsnitt 3.3.10 (s. 48 ff).

Synpunkter har framkommit om att möjligheten tiU reklamation vid

vissa tillfäUighetsförsäljningar, bl. a. torghandel, ofta är helt obefintUg.

8.9.1 Överväganden och förslag

Konsumentens behov av information är särskilt framträdande vad gäller tiUfälUghetsförsäljningar. Det kan ifrågasättas om gällande bestämmelser som berör tillfällighetsförsäljarens skyldighet att lämna information är tUlräckliga för att tiUgodose konsumentens berättigade intresse av skydd, bl. a. mot utbud av kvalitativt undermåliga varor som inte är värda sitt pris.

Den som bedriver tillfäUighetsförsäljningar i de former som f. n. anges i 1 § andra stycket under punkterna 1—5, bl. a. torghandel och handel på marknad, är vanUgtvis inte skyldig att lämna någon information tiU konsumenten beträffande sitt namn m. m. Som ett undantag bör dock nämnas viss torghandel. Innehavare av fast saluplats på torg synes i allmänhet vara skyldig att ha en skylt med sitt namn och adress anbragt på saluståndet (jfr avsnitt 8.3.2).

I 9 § första stycket anges f. n. att den som driver tillfälUg handel, för vilken fordras tillstånd, är skyldig ätt lämna viss information. Denna information skall lämnas bl. a. genom anslag vid försäljningsställe och på kvitton. Informationsskyldigheten är dock relativ i den meningen att den får betydelse endast i den mån försäljaren använder sig av exempelvis försäljningsställe eller kvitton.

I avsnitt 8.2.1 har lagen (1971: 238) om hemförsäljning m.m. berörts. Genom denna lag har konsument getts möjUghet att frånträda vissa köp-eller s. k. abonnemangsavtal. Hemförsäljningslagen torde endast undantagsvis bU tillämplig på tillfälUg handel. Lagen är bl. a. inte tillämplig på rena kontantköp. EnUgt 2 § hemförsäljningslagen skall säljaren vid sammanträffandet med köparen överlämna en underrättelse om köparens rättigheter enligt lagen. Underrättelsen skaU lämnas och kvitteras på fastställt formulär. Iakttas inte dessa bestämmelser blir köparen över huvud taget inte bunden av sin beställning. Hemförsäljningskommittén (Ju 1973: 10) är sysselsatt med en översyn av hemförsäljningslagen och skall

Prop. 1977/78:186 90

undersöka bl. a. om det finns anledning att utvidga lagens tillämpningsområde att omfatta vissa kontantköp. I direktiven berörs även frågan om en generell lagstiftning angående öppet köp. Även denna fråga övervägs av kommittén, som beräknas att slutföra sitt arbete under år 1978.

I avsnitt 8.7.2 har föreslagits att de försäljningsformer som f. n. anges i 1 § första stycket under punkterna 2—5 skall anses som tillfällig handel. Därigenom kommer bl. a. torghandeln och handeln på marknad att bli underkastade de bestämmelser som f. n. gäller enligt 9 § andra stycket om skyldighet att medföra viss legitimationshandling. Ytterligare åtgärder bör emellertid kunna vidtas för att förhindra tillfälUghetsförsäljare att uppträda anonymt i sin marknadsföring och därigenom undandra sig ansvaret för försålda varor. Det torde inte vara förenat med någon större olägenhet att en absolut skyldighet föreskrivs för alla tillfällighets-försäljare att lämna viss information. I annan lagstiftning finns åtskilliga bestämmelser som innebär att säljare är skyldig att lämna information.

Enligt gällande bestämmelser skall information lämnas i eventuell reklam. Innebörden av begreppet "reklam" har inte närmare definierats i förarbetena. Den reklam som förekommer vid marknadsföringen kan vara av skiftande slag och sådan att den aktuelle köparen kanske inte får tillgång till den åsyftade informationen. Bestämmelserna om den absoluta informationsskyldigheten bör därför inte knytas till säljarens reklam utan i stället lämpUgen till den information som köparen kan få tillgång till på säljstället.

När det gäller tillfälUg handel, för vilken fordras tillstånd, bör nian kunna uppställa strängare krav. Det finns anledning anta att konsumenten, om kvitton och emballage inte förekommer vid handelns utövande, inte alltid lägger på minnet de uppgifter som kan förekomma exempelvis på anslag. Om tillfällighetsförsäljaren uppehåller sig endast en kort tid på försäljningsstället torde det i sådana fall ofta vara förenat med särskilda svårigheter för konsumenten att få tag i säljaren. Olägenheterna bör i viss mån kunna motverkas om försäljaren åläggs att vid sammanträffandet med köparen till denne överlämna en handling med den tidigare angivna informationen.

8,10 Sanktioner (10 §)

Från flera håll har synpunkter framkommit om att tillfällig handel bedrivs förhåUandevis ofta utan tUlstånd men att polisen sällan ingriper. För att motverka dessa missförhållanden har bl. a. föreslagits straffskärpning.

8.10.1 Överväganden

Den som driver tillfälUg handel utan tillstånd eller utan att godkänd föreståndare finns eller i strid mot viUkor eller föreskrifter som kan ha

Prop. 1977/78:186 91

meddelats dömes till dagsböter. Till samma straff dömes den som för annans räkning driver eller förestår sådan olovlig handel: Den som bryter mot bestämmelserna om skyldighet att lämna viss information dömes till böter, högst 500 kr.

Brott mot lagen om tiUfällig handel som under år 1976 har föranlett lagföring och fällande dom har redovisats i avsnitt 7.3. Uppgifterna bör ses mot bakgrund av att lagen trädde i kraft den 1 juU 1976.

Såvitt framkommit har polisingripanden mot tillfällig handel skett främst efter anmälan från fast handel, köpmannaorganisationer eller kommunala konsumentverksamheter. Det bör framhållas att anmälningarna i flera fall har avsett försäljningar som efter utredning har bedömts vara av sådant slag att de inte omfattas av regleringen (som exempel kan nämnas att försäljningsstället har bedömts som "inte tillfälligt" eller att försäljningen inte har avsett "medförda" varor).

Den restriktiva regleringen torde allmänt sett medföra en benägenhet att driva tUlfällig handel utan att man ens söker tillstånd. Sannolikt bedömer också många risken för ett ingripande som förhållandevis liten, särskilt om försäljningen är avsedd att pågå endast en kort tid på orten. Det förefaller vidare tveksamt om ett tillståndstvång som är sanktionerat endast med böter kan anses vara tiUräckligt effektivt. Förmodligen kan vid denna försäljningsform i vissa fall förekomma betydande förtjänster. Det torde därigenom finnas en risk för att ett eventuellt bötesstraff närmast betraktas som en acceptabel omkostnad i försäljningsverksamheten. Från polisens sida har också uppgivits (jfr avsnitt 7.1), att vissa tiUfäUighetsförsäljare direkt sagt sig ha kalkylerat med böter som en omkostnad.

Om tillfällig handel bedrivs så att marknadsföringen kan anses otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare kan marknadsföringslagen (1975: 1418) tiUämpas. Marknadsdomstolen kan efter ansökan vid vite bl. a. förbjuda näringsidkaren att fortsätta med marknadsföringen eller ålägga näringsidkaren att lämna viss information, som har särskild betydelse från konsumentsynpunkt. Ansökan görs av konsumentombudsmannen (KO) eller, under vissa förutsättningar, av sammanslutning av bl. a. konsumenter, löntagare eller näringsidkare. Fråga om förbud och åläggande som inte är av större vikt prövas av konsumentombudsmannen genom förbuds- eller informationsföreläggande. Vissa förfaranden är enligt marknadsföringslagen straffbelagda. Som exempel kan nämnas att näringsidkare som vid marknadsföring av vara uppsåtligen använder vilseledande framställning, vilken avser hans egen eller annans näringsverksamhet och är ägnad att påverka efterfrågan på nyttigheten, dömes till böter eUer fängelse i högst ett år.

Det förefaller tveksamt om straffbestämmelserna i lagen om tillfälUg handel och bestämmelserna i marknadsföringslagen utgör ett tillräckligt

Prop. 1977/78:186 92

effektivt korrektiv mot försäljare som ägnar sig åt tillfälUg handel utan tillstånd eller som på andra sätt inte iakttar lagens bestämmelser.

Vissa skärpningar skulle kunna övervägas, t. ex. att det skapades en möjlighet att kunna ingripa med vitessanktioner. Med hänsyn till den förhåUandevis korta tid som lagen har tillämpats synes det dock nu för tidigt att innan ytterligare erfarenheter har vunnits, föreslå någon ändring i gällande förhållanden.

De missförhållanden som kan råda i nu berörda avseenden torde delvis kunna hänga samman med poUsens ofta begränsade resurser vad gäller ingripanden som avser mindre allvarUg brottslighet. En annan bidragande orsak kan också vara svårigheter att tolka lagen. Genom en vidgad information och ökade erfarenheter torde dock förbättringar kunna uppnås.

8.11 Ikraftträdande

Den ändrade lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juU 1978. Lagen i dess nya lydelse bör tillämpas även i fråga om ansökan som görs före ikraftträdandet och avser tillstånd för tid därefter. De föreslagna ändringarna torde inte medföra några övergångsproblem.

9 Specialniotivering

1§

I denna paragraf anges lagens tillämpningsområde. Av skäl som har anförts i den allmänna motiveringen, avsnitt 8.2.2, har första stycket ändrats för att understryka att regleringen avser salubjudande av varor som man för med sig. Under regleringen faller således exempelvis även salubjudande av varor som medförs men som inte finns tiUgängUga för konsumenten vid försäljningsstället utan som levereras först vid ett senare tillfälle. Någon ändring i sak avses inte genom den föreslagna formuleringen.

I avsnitt 8.7.2 har föreslagits att lagens tillämpningsområde utvidgas. De försäljningsformer som tidigare har upptagits i andra stycket under punkterna 2—5 och som har undantagits från regleringen har förts över till 3 § andra och tredje stycket.

3§

Till andra stycket i förevarande paragraf har förts över vissa försäljningsformer som tidigare har upptagits i 1 § andra stycket under punkterna 2—5. Allmän motivering har lämnats i avsnitt 8.7.2. Detta innebär i oUka avseenden en utvidgning av lagens tillämpningsområde. Någon ändring i sak avses dock inte beträffande den närmare innebörden av de angivna försäljningsformerna. Vad gäller sådan handel som avses under

Prop. 1977/78:186 93

punkten 2, handel anordnad i samband med offentlig tillställning, har en viss komplettering gjorts med hänsyn till ändringar i allmänna ordnings-stadgan (1956: 617), vilka ändringar trädde i kraft den 1 januari 1977 (se avsnitt 8.5.1).

I tredje stycket har utlänning som är bosatt här i riket och som har permanent uppehållstillstånd eller är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge likställts med svensk medborgare i fråga om rätten att bedriva viss tiUfällig handel. Hithörande frågor har närmare behandlats i avsnitt 8.7.2. Den föreslagna ändringen ansluter till bestämmelserna i lagen (1968: 555) om rätt för utiänning och utländskt företag att idka näring här i riket. TUl detta stycke har vidare förts över försäljningsformerna torghandel och handel på marknad som tidigare har upptagits i 1 § andra stycket under punkten 2. Därigenom kommer dessa försäljningsformer att bli underkastade samma reglering som gäller för tillfällig handel med Uvsmedel m. m. Som framgår av den allmänna motiveringen, avsnitt 8.4.2, har vidare gjorts en komplettering för att understryka att undantaget från regleringen skall gälla endast de marknader för vilka i vederbörlig ordning länsstyrelse har givit tillstånd.

4§

Denna paragraf innehåller de omarbetade reglerna avseende tillståndsprövningen. Allmän motivering har lämnats i avsnitt 8.8.1. Samma regler gäller för utländska och svenska rättssubjekt. Vad gäUer tiUståndspröv-ningen i fråga om varor som tiUhör konkursbo avses ingen ändring i sak.

9§

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet för tiUfäUighetsförsäljare att lämna viss information. Allmän motivering har lämnats i avsnitt 8.9.1. De ändringar som har föreslagits innebär att de flesta tillfällighetsförsäljare kommer att bli skyldiga att lämna viss information.

Första stycket innehåller en föreskrift om en absolut skyldighet för dem som driver tiUfäUig handel att vid handelns utövande tydligt ange sitt namn samt fast adress och telefonnummer. Någon ändring i sak avses inte beträffande informationens närmare innehåll eller uttrycket emballage (jfr avsnitt 3.3.10). Den angivna informationen kan lämnas exempelvis genom anslag vid försäljningsstället eller genom någon handling som överlämnas till köparen. Denna handling kan utgöras av exempelvis kvitto, påse, omslagspapper eller reklam. Om tillstånd fordras för handeln föreUgger en absolut skyldighet att till köpare vid sammanträffandet överlämna en handling med den information som här har angivits.

I andra stycket har sammanförts nu gällande bestämmelser i 9 § första och andra stycket om skyldighet att visa upp vissa bevis m. m.

Bilaga 1

Ansökningar om tillstånd till tillfällig handel avseende tid efter den 1 juli 1976 vilka slutligen har avgjorts av länsstyrelserna under tiden den 2 januari 1976—den 30 juni 1977

Län	Huvudsakligt var		uslag			Summa
	Textilier Antikvi		- Päls- 0.	Skor	Övrigt
	m.m.	teter, konst, mattor m.m.	skinnvaror m.m.
Blekinge	1	2	1		5	10
Gotland	—	3	2		2	8
Gävleborg	19	12	11		37'	80
Göteborg och Bohus	8	19	—		7	35
Halland	3	14	1		1	21
Jämtland	19	2	7		5	35
Jönköping	13	8	1		5	28
Kalmar	12	8	4		4	29
Kopparberg	27	6	3		5	42
Kristianstad	8	6	—		3	18
Kronoberg	8	2	2		4	17
Malmöhus	5	9	—		1	16
Norrbotten	21	8	9		6	45
Skaraborg	12	. 4	3		6	26
Stockholm	12	11	2		26>	53
Södermanland	8	2	3		14	28
Uppsala	7	7	1		3	19
Värmland	21	1	2		4	32
Västerbotten	24	9	5		11	50
Västernorriand	16	6	8		8	40
Västmanland	12	6	4		2	25
Älvsborg	18	11	1	2	7	39
Örebro	5	3	—	—	4	12
Östergötland	13	7	4	3	4	31
Summa	292	166	74	32	175	739 _

ansökningarna har i stor utsträckning avsett försäljning av begagnade varor

pä auktioner

' ansökningarna har i stor utsträckning avsett försäljning av ballonger

Prop. 1977/78:186 95

Bilaga 2

Ansökningar om tillstånd till tillfälUg handel avseende tid efter den 1 juli 1976 vilka slutligen har avgjorts av länsstyrelserna under tiden den 2 januari 1976—den 30 juni 1977

Län	Bifall (helt el. delvis)	Ej bifall	Summa
Blekinge	3	7	10
Gotland	4	4	8
Gävleborg	55	25	80
Göteborg och Bohus	8	27	35
Halland	17	4	21
Jämtland	14	21	35
Jönköping	17	11	28
Kalmar	9	20	29
Kopparberg	24	18	42
Kristianstad	9	9	18
Kronoberg	9	8	17
Malmöhus	10	6	16
Norrbotten	25	20	45
Skaraborg	11	15	26
Stockholm	26	27	53
Södermanland	14	14	28
Uppsala	6	13	19
Värmland	13	19	32
Västerbotten	18	32	50
Västernorriand	21	19	40
Västmanland	12	13	25
Älvsborg	17	22	39
Örebro	2	10	12
Östergötland	5	26	31
Summa	349	390	739

' Bilaga 3

Ansökningar om tillstånd till tillfällig handel avseende tid efter den 1 juli 1976 vilka slutligen har avgjorts av länsstyrelserna under tiden den 2 januari 1976~den 30 juni 1977

		Huvudsakligt varuslag					Summa
		Textilier Antikvi-		■ Päls- 0.	Skor	Övrigt
		m.m.	teter, konst, mattor m.m.	skinnvaror m.m.
Bifall (helt el.	delvis)	129	79	33	20	88	349
Ej bifall		163	87	41	12	87	390
Summa		292	166	74	32	175	739

Bilaga 4

Besvärsärenden om tillstånd till tiUfäUig handel avseende tid efter den 1 juli 1976 vilka slutligen har avgjorts av regeringen under tiden den 17 juni 1976—den 30 juni 1977

Län	Huvudsakligt varuslag					Summa
	Textilier	' Antikvi-	Päls- o.	Skor	Övrigt
	m.m.	teter, konst, mattor m.m.	skinnvaror m.m.
Blekinge	2	_	_	__	__	2
Gotland	—	—	1	—	—	1
Gävleborg	4	—	2	—	—	6
Göteborg och Bohus	4	6	—	—	—	10
Halland	1	1	—	—	—	2
Jämtland	4	—	2	—	—	6
Jönköping	3	2	—.	—	—	5
Kalmar	3	1	—	—	—	4
Kopparberg	3	—	1	1	—	5
Kristianstad	1	2	1	—	—	4
Kronoberg	1	1	—	—	—	2
Malmöhus	—	2	—	—	—	2
Norrbotten	3	—	2	—	—	5
Skaraborg	4	1	2	—	—	7
Stockholm	—	3	—	1	3	7
Södermanland	1	—	1	1	—	3
Uppsala	1	—	—	—	—	1
Värmland	6	1	2	1	1	11
Västerbotten	4	—	4	—	1	9
Västernorrland	4	—	2	—	1	7
Västmanland	3	1	—	—	—	4
Älvsborg	1	2	1	—	—	4
Örebro	1	1	1	—	1	4
Östergötland	5	2	1	1	—	9
Summa	59	26	23	5	7	120

Bilaga 5

Besvärsärenden om tillstånd till tillfällig handel avseende tid efter den 1 juli 1976 vilka slutligen har avgjorts av regeringen under tiden den 17 juni 1976—den 30 juni 1977

		HUVL	idsakligt varuslag				Summa
		Textilier Antikvi-		■ Päls- o.	Skor	Övrigt ■
		m.m.	teter, konst, mattor m.m.	skinnvaror m.m.
Bifall (helt el	. delvis)	32	17	6	2	2	59
Ej bifall		27	9	17	3	5	61
Summa		59	26	23	5	7	120

Besvärsärenden om tillstånd till tillfällig handel avseende tid efter den I juli 1976 vilka slutligen har avgjorts av regeringen under tiden den

Tabell 1

. iiii ±i.i

Antal ärenden/huvudsakligt skäl för bifall

Ej bifall

Bifall (helt el. delvis)

Konsumentpol.

skäl

Övriga skäl

Summa

61 (51 %) 59 (49%)

120 (100 %)

4 (7 %) 55 (93 %)

59 (100 %)

61 (51 %)

4 ( 3 %) 55 (46%)

120 (100 %)

Tabell 2

Antal sökande/huvudsakligt skäl för bifall

Ej bifall

Bifall (helt el. delvis)

Konsumentpol.

skäl

Övriga skäl

Summa

25 (50 %) 25 (50%)

50 (100 %)

4 (16 %) 21 (84 %)

25 (100 %)

25 (50 %)

4 (8 %) 21 (42%)

50 (100 %)

Tabell 3 (ärenden som berör avveckling av lager har uteslutits) Antal ärenden/huvudsakligt skäl för bifall

Ej bifall

Bifall (helt el. delvis)

Konsumentpol.

skäl

Övriga skäl

61 20

(75 %) (25 %)

4 16

(20 %) (80 %)

4 16

(75 %)

(5 %) (20 %)

Summa

(100 %)

Tabell 4 (ärenden som berör avveckling av lager har uteslutits) Antal sökande/huvudsakligt skäl för bifall

Prop. 1977/78:186 98

Bilaga 7

Marknader imder år 1977 som har kungjorts av länsstyrelserna med stöd av kungörelsen (1941:206) med vissa bestämmelser angående marknader

Län	Antal orter	Antal
	med marknad	marknadsdagar
Blekinge	3	5
Gotland	— .	____
Gävleborg	1	3
Göteborg och Bohus	1	2
Halland	5	11
Jämtland	—	____
Jönköping	21	38
Kalmar	17	22
Kopparberg	4	10
Kristianstad	4	8
Kronoberg	29	32
Malmöhus	2	2
Norrbotten	3	9
Skaraborg	7	23
Stockholm	—	____
Södermanland	—	____
Uppsala	2	4
Värmland	—	____ .
Västerbotten	4	17
Västernorrland	—	—
Västmanland	—	_____
Älvsborg	9	29
Örebro	6	9
Östergötland	2	3
Summa	120	227

Prop. 1977/78:186 99

Bilaga B SAMMANSTÄLLNING AV REMISSYTTRANDEN

1 Allmänna synpunkter

Förslagen i promemorian har i det hela fått ett positivt mottagande under remissbehandlingen. Invändningar framförs visserligen på några punkter, men flertalet remissinstanser delar uppfattningen att den tillfälliga handeln alltjämt bör vara reglerad och att ändringar nu bör göras inom ramen för lagstiftningen för att främst komma till rätta med förekommande oklarheter och missförhållanden.

RÄ anför att lagen skall ses mot bakgrund av hela den lagstiftning som har tillkommit för att öka konsumentskyddet. RÄ delar den i promemorian framförda åsikten, att det för närvarande får anses vara för tidigt att ta upp frågan om en översyn av behovet av en allmän reglering på den tillfälliga handelns område. Det synes ,i stället angeläget att tills vidare söka komma till rätta med de tolkningssvårigheter och de mindre tillfredsställande praktiska konsekvenser lagen uppenbarligen har medfört. Förslaget att samtliga försäljningsformer som uppfyller kriterierna på tillfällig handel omfattas av regleringen finner RA lämpligt. Med denna utgångspunkt blir lagen klarare och tillämpningen kan underlättas.

RPS framhåller att den nu gjorda översynen innehåller en översiktlig begreppsförklaring som bör vara till stor nytta för tillämpande och kontrollerande myndigheter.

Konsumentverket anser att lagen om tillfällig handel i olika avseenden inte har fungerat tillfredsställande. Mot bakgrund härav ställer sig verket positivt till sådana förändringar som kan bidra till att problem vid tUlämpningen blir lösta.

SPK anför att tillfällig handel kan vara av väsentlig betydelse för konsumenterna genom att dels ge den stationära handeln konkurrens, dels; erbjuda ett avvikande sortiment eller tillhandahålla varor som inte saluförs av den stationära handeln. Dessa fördelar skall yägas mot den negativa inverkan den tillfälliga handeln kan ha på den stationära handelns verksamhet och strukturella utveckling. Speciell uppmärksamhet får ägnas förhållanden på orter där en regelbunden varuförsörjning kan äventyras. Vidare bör beaktas svårigheterna att nå säljaren för reklamation m. m. Den erfarenhet SPK har vimnit genom remissbehandlingen av ärenden ger vid handen att den tillfälliga handeln ur pris- och konkurrenssynpunkt i många fall positivt har påverkat konsumenternas inköpssituation. Konsumenterna har dock haft svårigheter ätt nå försäljaren sedan denne har lämnat försäljningsstället.

Prop. 1977/78:186 100

SIV har inget att invända mot de förslag som framförs. De synes leda till ett överskådligare regelsystem och ett ökat skydd för konsumenten.

LON anför att även om ärendegruppen inte torde vålla länsstyrelserna några betydande problem kvarstår emellertid vissa tolkningssvårigheter. Mot denna bakgrund är det positivt att promemorian innehåller vägledande uttalanden.

KF framhåller att nu föreliggande förslag innebär en förstärkning av kontrollen av den tillfälliga handeln och anser att de i promemorian anförda skälen härför är välgrundade.

Sveriges grossistförbund har inget att erinra mot de synpunkter och förslag som läggs fram.

Handelsanställdas förbund säger sig vara mycket positivt inställd till lagstiftningen angående tillfäUig handel. Omfattningen av den tiUfäUiga handeln har också minskat i och med lagens införande. Med oro har man dock följt den dispensgivriing som skett under senare tid och den tiUämpning lagen därigenom har fått. Förbundet anser att det föreligger ett större behov av en korrekt tiUämpning av lagen än en ändring. TUl-lämpningsföreskrifterna bör därvid ges en utformning så att de inte snabbt urholkas.

Vissa remissinstanser ställer sig emellertid principiellt tveksamma till en särskild reglering inom den tillfälliga handelns område'.

Svea hovrätt menar att det finns anledning att, när tUlräcklig erfaren-- het har vunnits, närmare undersöka de könsekvenser lagen har haft och därefter diskutera om det finns behov, särskilt från konsumentskydds-och konkurrensbegränsriingssynpunkt av en särskild reglering på den tillfäUiga handelns område Och formerna för denna. Mot denna bakgrund vill hovrätten ifrågasätta om det finns tillräcklig anledning att nu göra de närmast redaktionella ändringar som föreslås. De tolkningssvårigheter som främst har föranlett översynen torde till stor del kunna avhjälpas genom att berörda-myndigheter m. m. får del av promemorians' innehåll.

KK erinrar om att man'vid lageris tillkornst vände'sig mot tanken att låta behovs- och konkurrenssynpunkter styra iitvecklingen på den fria handelns område och påpekade också att det för en myndighet vore en mycket vansklig uppgift' att, med utgångspunkt från konsumenternas situation, riktigt bedöma huruvida viss. handel åv tillfällig karaktär kan antas vara väsentlig från konsumentsynpunkt eller ej.

NO framhåller att deförslag som har framförts ej synes medföra någon mer påtaglig skärpning av den begränsning av konkurrensen på den tillfälliga handelns område som lagen redan har medfört. Från de synpunkter NO har att anlägiga finns ej anledning att uttala någon erinran. NO vill förorda att en översyn som beiör behovet av en allmän reglering verkställs när fem år har förflutit från lagens ikraftträdande.

Sveriges industriförbund utgår i princip från att näringsfrihet bör råda

Prop. 1977/78:186 101

även vad gäller handelsformer. De positiva konsekvenserna av regleringar måste från allmän synpunkt framstå som klart större än de negativa för att regleringar skall vara motiverade. Förbundet menar att kunskaper fortfarande saknas om hur den tiUfälliga handeln långsiktigt på verkar den fasta handelns omfattning och inriktning. Därav följer en skeptisk attityd till den omfattande regleringen av tUlfällig handel. Liknande synpunkter framförs av Svenska företagares riksförbund, SHIO och Svenska handelskammarförbundet. Svenska företagares riksförbund framför krav på att lagen slopas och ersätts med anmälningsplikt m. m. SHIO anser att en allmän registreringsplikt för näringsutövare bör fylla behoven av en reglering. Enligt Svenska handelskammarförbundet bör tillstånd till tillfällig handel beviljas när tUlfällighetsförsäljaren uppfyller samma krav som ställs på den fasta handeln.

Några remissinstanser anser att regleringen borde ha blivit föremål för en vidare översyn i olika hänseenden.

Svenska kommunförbundet betraktar de föreslagna ändringarna som marginella och föreslår att hela problemkomplexet ses över. Därvid bör beaktas att den tiUfälliga handeln har betydelse från servicesynpunkt för glesbygden i vissa fall. TUlstånd bör medges för sådan handel, vUken kan bedömas ha en servicefunktion utan att inkräkta på den fasta handeln. Vidare bör översynen behandla bl. a. vUken eller vUka instanser som skall handlägga frågor om olika tiUfäUighetsförsäljningar. Vid en samlad översyn bör också Övervägas vilken roll de konsumentpolitiska organen kan spela i sammanhanget. Dessa organ är uppmärksamma på problemen och har i flera faU sökt åtgärda missförhållanden.

Sveriges köpmannaförbund framhåller att lagen inte har fungerat på ett tillfredsställande sätt. Svårigheter har funnits att tolka lagen som också i vissa delar har kunnat kringgås. Den tillfälliga handeln har vidare omgestaltat sig i viss utsträckning, bl. a. har torghandeln och försäljningen från fordon ökat i omfattning. Mot bakgrund av denna utveckling har förbundet förväntat sig inte endast en mindre översyn. Promemorian borde vidare ha innehållit en analys dels av de skatteproblem som finns kopplade till den tUlfäUiga handeln, dels av polismyndigheternas bristande intresse av att bevaka att lagen efterlevs.

2 Begreppet tillfällig handel

Vad som anförs i promemorian lill stöd för tolkningen av begreppet "tillfälligt begagnat försäljningsställe" har i aUmänhet godtagits eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

RÄ framhåller att några mer detaljerade anvisningar i fråga om tolkningen knappast kan ges. I gränsfallen torde främst omfattningen av försäljningsställets öppethållande för allmänheten och dess beskaffen-

Prop. 1977/78:186 102

het få beaktas. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att de synpunkter som framförs till stöd för tolkningen är värdefulla. En enhetlig tolkning av begreppet bör mot bakgrund av vad som nu framförs vara möjlig. Detta är av stor vikt för den enskilde näringsidkaren för att denne skall veta hur han skall förhålla sig.

Vissa kritiska synpunkter framförs av bl. a. Svea hovrätt som framhåller att en stor del av torghandeln bedrivs på samma plats dagligen, kanske under en lång följd av år. Enligt hovrätten torde det strida mot gängse språkbruk att kalla detta "tillfälligt begagnat försäljningsställe".

RPS anser att begreppet, trots promemorians genomgång av praxis, kvarstår som oklar. De olika uppfattningar som har kommit till uttryck borde enligt RPS ha gett anledning till mera detaljerade anvisningar. Myndigheterna kommer alltså även i fortsättningen att ha osäkra begrepp om vad lagstiftaren menar.

Sveriges köpmannaförbund anser att all försäljning som äger rum på särskild plats under kortare tid än tre månader skall betraktas som tillfällig handel samt att det faktiska öppethållandet och inte ett årligt hyreskontrakt skall ligga till grund för bedömningen.

Handelsanställdas förbund anför att lagen skall skydda bofast handel, konsumenter och anställda. Dessa intressenters situation måste vara avgörande för tillämpningen. Det faktum att en lokal hyrs under ett antal månader per år kan inte kvalificera handeln som stadigvarande, oavsett intensiteten. Förbundets bestämda uppfattning är att begreppet är till-lämpligt på alla lokaler där försäljning inte bedrivs med viss regelbundenhet året om.

Vad som anförs i promemorian angående de s. k. orderupptagningarna har i allmänhet inte föranlett någon erinran. Enligt RÄ förefaller det emellertid tveksamt om man med uttrycket "varor som han för med sig" skapar en klarare gräns för vilket slag av försäljning som skall omfattas av lagen. RA föreslår att 1 § första stycket inte ändras och att andra stycket ges följande lydelse: "Som tUlfällig handel anses icke försäljning tUl näringsidkare och ej heller försäljning genom orderupptagning avseende varor som förvaras på ett stadigvarande driftställe eller lager". Även Svea hovrätt är av den uppfattningen att den föreslagna formuleringen knappast innebär något förtydUgande.

Sveriges köpmannaförbund hälsar med tillfredsställelse att orderupptagning inryms under begreppet tUlfäUig handel.

Konsumentnäinnden i Växjö kommun framhåller att den föreslagna lydelsen minskar möjligheterna att kringgå lagens mening.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt anser att redan den nuvarande formuleringen ger utrymme för den föreslagna tolkningen av begreppet "medförda varor".

Prop. 1977/78:186 103

3 Tillämpningsområdet

Förslaget om att tillämpningsområdet bör utvidgas tUl att avse alla tillfälliga försäljningsformer som berör konsumenter samt att torghandeln och handeln på marknad bör underkastas samma reglering som gäller för tUlfällig handel med livsmedel m. m. har godtagits eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna.

RÅ har ingen erinran mot den begränsning av personkrets som fritt skall få bedriva tillfällig handel. Särskilt från konsumentsynpunkt synes begränsningen enligt RA väl motiverad. Liknande synpunkter framförs av konsumentnämnden i Växjö kommim.

Handelsanställdas förbund ser positivt på att torghandeln och skyldigheten att lämna information hårdare regleras samt att reglerna där får en bättre samstämmighet med de som finns på andra områden inom den tillfälliga handeln.

Vissa remissinstanser anser att torghandeln och handeln på marknad bör regleras strängare. Länsstyrelsen i Gävleborgs län ifrågasätter om inte torghandel som ej berör varor söm livsmedel, blommor etc. bör göras tUlståndspliktig på visst sätt. Det kan knappast enligt länsstyrelsen vara ett konsumentintresse att tillfällig handel med t. ex. kläder, textilier och dålig konst kommer att överflöda på salutorgen i tätorterna. Enligt länsstyrelsen bör möjligen också handeln på marknad regleras på liknande sätt. Liknande synpunkter framförs från konsumentutskottet i Sandvikens kommun.

Sveriges köpmannaförbund har konstaterat att torghandeln har ökat särskilt vad gäUer textU- och lädervaror samt skor. Förbundet anser att handeln i sin helhet bör kräva tillstånd med kommunen som tillstånds-givande myndighet. Vidare bör enligt förbundet tillstånd krävas för handel från bil, buss och båt. Trädgårdsnäringens riksförbimd anser att tillstånd för torghandel bör krävas av alla som bor utanför den kommun där varorna saluförs och anför att oftast mycket undermåliga produkter säljs genom denna handel samt att det är klart otUlfredsställande att möjligheterna tUl reklamation, är i det närmaste obefintliga.

Några remissinstanser ställer sig negativa till den föreslagna utvidgningen av tillämpningsområdet.

Enligt KK ter det sig egendomligt, med tanke på att torghandel och handel på marknad i princip alltid har varit fri för alla försäljare, om man för viss försäljarkategori — utlänningar med näringstillstånd — uppställer krav på att handeln skall vara väsentiig från konsumentsynpunkt. Mot förslaget kan också riktas den invändningen att regleringen blir krånglig och mer svåröverskådlig. Det är svårt att förstå varför man skall behöva göra skillnad mellan utlänningar med näringstillstånd och utlänningar med permanent uppehållstUlstånd m. fl. KK anser att torghandel och handel på marknad även i fortsättningen skall få bedrivas

Prop. 1977/78:186 104

utan särskUt tillstånd av den som i övrigt är berättigad att driva handel. Ordningsstadgeutredningen anför bl. a. att enligt allmänna ordningsstadgan i lokal ordningsstadga kan meddelas föreskrifter som inte angår förhållanden om vilka annorledes är bestämt. Om ett visst förhållande är reglerat i annan författning kan bestämmelser därom inte tas in i lokal ordningsstadga eller torghandelsstadga. Den bestämmelse i torghandelsstadgorna som föreskriver att innehavare av fast saluplats skall ha en skylt med uppgift om namn och adress anbragt på saluståndet torde bli olaglig, när torghandeln förs in under begreppet tillfällig.handel. Regleringen av torghandeln har av ålder varit en kommunal angelägenhet. Inom kommunerna pågår en utbyggnad av den konsumentpolitiska verksamheten. I stadgorna finns regelmässigt föreskrifter som i huvudsak tillgodoser informationssyftet. Under sådana förhållanden kan det inte anses riktigt att frånta kommunerna delar av ansvaret för torghandeln, särskilt om det står i strid mot strävandena att minska den statliga detaljregleringen över kommunerna och deras verksamhet. Vidare anför utredningen att handeln på marknad är underkastad reglering i kungörelsen (1941: 206) med vissa bestämmelser angående marknader. Vidare är marknadsnöjen offentlig tiUställning och därmed föremål för reglering i allmänna ordningsstadgan. Regleringen av marknad ses f. n. över. Skäl att under mellantiden underkasta marknadshandeln lagen om tillfällig handel anser utredningen inte föreligga. För handel i samband med offentlig tillställning och allmän sammankomst kan erforderliga ordningsföreskrifter meddelas enligt allmänna ordningsstadgan och lagen om allmänna sammankomster. Utredningen anser det inte erforderligt att sådan handel regleras i lagen om tUlfällig handel.

Svenska kommunförbundet understryker att några fördelar inte torde kunna vinnas med att hänföra torghandeln till lagen om tillfällig handel och därmed underkasta försäljningsformen statlig reglering. Befintliga problem löses inte genom de föreslagna ändringarna.

Några remissinstanser anser att förtydliganden bör göras beträffande vissa försäljningsformer m. m. som inte kräver tUlstånd.

Skrothandelsutredningen finner det angeläget att närmare klargöra vilka auktionsformer som är fria från tillståndskravet. En bättre kännedom om lagens innebörd kan möjligen få en viss uppstramande effekt och i någon mån medverka tUl att avsättningen av stöldgods försvåras. Enligt utredningen innebär förslaget att auktionsförsäljning alltid är handel och att den som yrkesmässigt anordnar sådan försäljning är skyldig att söka tillstånd om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda, dock att tUlstånd inte behövs för s. k. sedvanlig auktionsförsäljning av visst lösöre. Undantaget måste enligt utredningen avse i huvudsak hela lösörebon eller i varje fall inte alldeles obetydliga delar av sådana. Med uttrycket sedvanlig auktionsförsäljning synes därför inte åsyftas försäljning av diverse föremål som har inlämnats av många olika personer.

Prop. 1977/78:186 105

ofta så att varje person endast lämnar något enstaka föremål. Bedömningen bör inte bli annorlunda om auktionsförrättaren säljer de från spridda håll inlämnade föremålen på exempelvis en dödsboauktion. Inte heller bör tUlståndstvånget kunna undgås genom att egna föremål — även om de har förvärvats exempelvis just från ett dödsbo — säljs på en dödsboauktion.

RPS delar de synpunkter skrothandelsutredningen har anfört samt påpekar vidare att begreppet "inhemsk hemslöjd" i en inte ringa omfattning misstolkas av bl. a. utländska medborgare så att även hemslöjdsalster från vederbörandes hemland inbegripes.

Svea hovrätt anser att vissa redaktionella ändringar bör göras i 3 § tredje stycket. Ordningen bör vara svensk medborgare, medborgare i annat nordiskt land och övriga utlänningar. Sista punkten i tredje stycket bör vidare utgå och "tryckt skrift" föras in före "livsmedel".

4 Tillståndsprövningen

De föreslagna reglerna för tillståndsprövningen samt vad som uttalas i anslutning härtill har i aUmänhet fått ett gynnsamt mottagande under remissbehandlingen.

RÄ anför att ordalydelsen i vUlkoret "väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt" svårligen torde kunna förbättras. De avgöranden som har sammanförts i promemorian samt en fortsatt utveckling av praxis torde utgöra det bästa stödet för den fortsatta tolkningen. En förbättring i sak åstadkommes däremot enligt RA av att de båda villkoren har jämställts utan inbördes prioritering.

NO anser att förslaget att jämställa viss inomhus bedriven tiUfäUig kompletteringshandel med försäljning av varor från konkursbo torde representera en uppmjukning av regelsystemet som enbart är att välkomna. Den praxis som har redovisats i fråga om besvärsärendena och de bl. a. härpå grundade övervägandena om vad som är att bedöma som så väsentligt från konsumentsynpunkt eller utgöra sådana särskilda skäl att tUlstånd bör meddelas torde vara ägnad att främja likformig rättstillämpning och minska besvärsfrekvensen. NO understryker att det måste anses vara ett väsentligt konsumentintresse att få tillgång tiU goda varor till låga priser och att man vid tUlståndsprövningen bör anlägga ett långsiktigt perspektiv.

Konsumentverket understryker, mot bakgrund av att konsumentsynpunkterna också i fortsättningen kommer att väga tungt vid tUlståndsprövningen, betydelsen av att hemkonsulenten deltar i ärendenas behandling samt att yttrande regelmässigt bör inhämtas från konsumentverksamheten i den kommun där handeln är avsedd att bedrivas. Vidare framhålls vikten av att tillfällig handel beaktas i kommunernas

Prop. 1977/78:186 106

varuförsörjningsplanering. Härigenom förbättras samhällets möjligheter att bibehålla en väl fungerande varudistribution för konsumenterna.

Några remissinstanser har emellertid framfört kritiska synpunkter i olika hänseenden.

Svea hovrätt menar att redan enligt den nuvarande lydelsen av 4 § finns möjlighet att ge tillstånd även av andra än rent konsumentpolitiska skäl. Den föreslagna ändringen av sista punkten synes därför onödig, särskilt som man därmed inte avser att åstadkomma någon betydande avvikelse från hittillsvarande praxis. Liknande synpunkter framförs av överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser det otillfredsställande att etablerade företag som sedan länge är inriktade på tiUfällig handel ges tUlstånd för endast tre år i taget och ifrågasätter öm man kan begära av ett företag att det — inte minst med hänsyn till de anställda — skall ha möjlighet att planera för endast tre år i taget. Om å andra sidan tUlstånd skulle ges tUls vidare skulle detta innebära en etableringskontroll motiverad av arbetsmarknadspolitiska hänsyn. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte beslut i sådana fall bör fattas av regeringen. Vidare ifrågasätter länsstyrelsen om inte etablerade affärsidkare utan tillstånd bör få bedriva tillfäUig handel på orten, exempelvis när den ordinarie lokalen vid en tillfällig utförsäljning är för liten för ändamålet.

Svenska kommunförbundet betraktar de föreslagna ändringarna som marginella och föreslår att hela problemkomplexet ses över. Vid översynen bör beaktas att den tillfälliga handeln har betydelse från servicesynpunkt för glesbygden i vissa fall. Tillstånd bör kunna medges för sådan handel, vUken kan bedömas ha en servicefunktion utan att inkräkta på den fasta handeln.

Sveriges köpmannaförbund anser att regeln om att handeln skall vara av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt har fått en alltför liberal tolkning. Man ställer sig tveksam tUl att tillstånd skall lämnas för sådan tillfällig handel vars varor inte direkt konkurrerar med de varor som den bofasta handeln saluför samt framhåller att en bättre utvecklad hemsändningsservice m. m. är att föredra framför tillfällig handel. Förbundet är negativt inställd tUl att ökad hänsyn skall tas till sociala skäl. En sådan regel kommer att leda till tolkningssvårigheter och i längden kommer den bofasta handeln att drabbas av en alltför liberal tillståndsgivning. Den bofasta handeln skulle indirekt få bära sociala kostnader, vilket inte ligger i linje med förbundets syn vad gäller konkurrens på lika villkor. Även konsumentutskottet i Sandvikens kommun avvisar förslaget som innebär att tillstånd skall lämnas om särskilda skäl föreligger.

Handelsanställdas förbund motsätter sig bestämt en ändring av 4 §. Att skapa en lagstiftning som inte gäller för vissa personer på grund av s. k. "personliga" eller "särskilda" skäl finner förbundet märkligt.

Prop. 1977/78:186 107

Att motivera i övrigt olagliga verksamheter med sysselsättnings- eUer sociala skäl är inte acceptabelt. Förbundet finner det också märkligt att denna tolkning redan har tillämpats och alltså i strid mot gällande lagstiftning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att förslaget som berör handel med varor av egen tillverkning skulle kunna medföra en omfattande ökning av den tillfälliga handeln. Den omständigheten att ett producerande företag saknar fast försäljningsställe kan knappast utgöra tillräcklig anledning till att lämna tUlstånd. Som ytterligare viUkor bör fordras att de sedvanliga distributionskanalerna inte går att utnyttja. De anförda förutsättningarna för tUlstånd bör inrymmas i begreppet "särskilda skäl". Länsstyrelsen i Norrbottens /än befarar att förslaget i denna del kan få negativa konsekvenser för den fasta handeln och avstyrker därför förslaget. Konsumentutskottet i Sandvikens kommim menar att en förutsättning för tUlstånd bör vara att tillverkningen och försäljningen sker på samma ort.

5 Upplysningsplikten

Vad som har föreslagits i denna del har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen.

RÄ anser det vara ett rimligt krav. att konsumenten utan egen ansträngning eller begäran vid varje handelstillfälle skall genom anslag eller på annat sätt upplysas om säljarens namn, adress och telefonnummer. SIV bedömer det som specieUt värdefullt att en försäljare skaU bli skyldig att öppet redovisa sitt nanin och sin adress. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, konsument-utskottet i Sandvikens kommun samt konsumentnämnden i Växjö kommun.

Konsumentverket anser det lämpligt med en skärpning av informationskravet som innebär att den som driver handel skall vara skyldig att ange sitt namn m. m. Kravet på skriftiighet bör emellertid framgå av lagtexten.

Några remissinstanser har uttalat en viss tveksamhet vad gäller förslaget om skyldighet att överlämna en handling tiU köparen.

Konsumentverket anser det i och för sig tveksamt om det finns sakliga skäl i att i informationshänseende stäUa högre krav i fråga om den tillståndspliktiga handeln än annan tiUfällig handel. Man kan fråga sig om det inte är lika viktigt med information om den säljare som inte behöver tillstånd; denne finns ju inte registrerad hos någon tUlstånds-myndighet och det kan därför vara särskilt svårt att spåra upp honom. Konsumentverket finner dock inte anledning att motsätta sig förslaget.

Sveriges industriförbund anser det viktigt att konsumenternas möjlig-

Prop. 1977/78:186 108

heter att reklamera blir väl tillgodosedda men ifrågasätter om konsumenten har svårare att nå säljaren vid handel som kräver tillstånd jämfört med handel utan tillstånd. Hänsyn bör också tas till praktiska aspekter då man uppställer krav på överlämnande av handling. Möjligen förekommer handel med varor av mindre värde och/eller där det är uppenbart för konsumenten att produkten har kort hållbarhet. Sådana förhållanden talar för en differentiering baserad på en relativt låg värdegräns till vilken skyldigheten att överlämna handling med informationer skulle knytas. Även Svenska handelskammarförbundet ställer sig tveksamt till en skärpning i denna del och anser att kravet i vart fall endast bör gälla varor med ett visst minsta värde, exempelvis 50 kr.

Förslaget om skyldighet att överlämna en handling är enligt SPK inte tillräckligt för att samhället på ett effektivt sätt skall kunna övervaka handeln. Enligt SPK:s erfarenhet har konsumenterna svårt att nå försäljarna trots att dessa har uppgivit namn m. m. I samband med att tillstånd ges bör företagen även åläggas att lokalt, exempelvis hos polisen, anmäla försäljningen och samtidigt lämna vissa utgifter.

6 Sanktioner

I promemorian föreslås ingen ändring i gällande bestämmelser, vilket i allmänhet inte har föranlett någon erinran under remissbehandlingen. Från vissa håll har dock framförts krav om bl. a. en straff skärpning.

Konsumentverket anser att straffsanktionen inte har haft tillräckligt preventiv effekt. Påföljden för brott mot lagen bör därför skärpas. Liknande synpunkter framförs av konsumentutskottet i Sandvikens kommun, som förordar en kraftig skärpning av bötesbeloppen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har kunnat konstatera flera fall av olaglig tillfällig handel. Länsstyrelsen är inte helt övertygad om att antagandet att förbättringar kan uppnås genom en vidgad information och ökade erfarenheter är förankrat i verkligheten.

Sveriges köpmannaförbund framhåller att det är en ganska utbredd uppfattning att de nuvarande straffbestämmelserna ligger på en så låg nivå att det är mycket lätt att inkalkylera de eventuella bötesbeloppen i försäljningspriserna. Förbundet föreslår en straffskärpning. En förutsättning härför är att polismyndigheterna ges större möjlighet att bevaka att lagen efterlevs.

Länsstyrelsen i Kronobergs län påpekar att innehavare av fast saluplats vid torghandel enligt de flesta torghandelsstadgor torde vara skyldig att på saluståndet ha en skylt anbringad. En underlåtenhet att ha skylt kan således formellt beivras både enligt allmänna ordningsstadgan och lagen om tUlfällig handel. En sådan påföljdskonkurrens är enligt länsstyrelsens mening otillfredsställande.

Prop. 1977/78:186 I09

Innehåll

Propositionen ................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ...................... 1

Lagförslag ..................................................... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1978-04-27 4

1 Inledning ...................................................... .... 4

2 Gällande rätt, förslagen i promemorian och remissyttrandena .. 5

3 Föredraganden ............................................. 5

3.1 Inledning .................................................. 5

3.2 Allmänna synpunkter ..................................... 7

3.3 Regleringens tUlämpningsområde m. m............... 9

3.4 TUlståndsprövningen..................................... .. 10

3.5 Upplysningsplikten ...................................... j4

3.6 Sanktioner................................................... 15

3.7 Ikraftträdande ........................................... j 5

4 Upprättat lagförslag ....................................... .. 15

5 Specialmotivering ......................................... Ig

6 Hemställan .................................................... 22

7 Beslut ......................................................... 22

Bilaga A Vissa ändringar i lagen om tUlfäUig handel. Promemoria

utarbetad inom handelsdepartementet........... 23

Bilaga B Sammanställning av remissyttranden............ 99

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM L978