Prop. 1977/78:181

Regeringens proposition

1977/78: 181

om ny taxeringsorganisation i första instans, m. m.;

beslutad den 6 april 1978.

Regeringen föreslår riksdagen all antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoil.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

INGEMAR MUNDEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till författningsreglering i fråga om den nya taxeringsorganisaiion i första instans som enligt riksdagens beslut åren 1975 och 1977 skall gälla fr. o. m. 1979 års taxering. Förslagen innebär i huvudsak följande.

Tjänstemän hos länsstyrelse och lokal skattemyndighet skall biträda alla taxeringsnämnder med granskning av deklarationer och andra beredande åtgärder samt föredragning. Nämndernas beslutsunderiag förbättras. Bl. a. införs vid sidan av taxeringsrevision en enklare kontrollform, s. k. taxeringsbesök. Taxeringsnämndens ordförande eller granskningsljänsteman får efter överenskommelse med den skatlskyldige besöka denne för utredning av frågor som har aktualiserats av deklarationsgianskningen. Tjänstemännen får också möjlighet att i samband med deklarationsgranskningen utföra revision av deklarationsunderlaget.

Ambitionsnivån i granskningsarbetet inriktas på att upptäcka fall av väsentliga skatteundandraganden. Rättelse av mindre fel får underiåtas. Deklarationsgranskningen underlättas genom ett omfattande ADB-stöd. 1 samband med deklarationsgranskningen skall pensionsgrundande inkomst beräknas. Ansvaret för och ledningen av deklarationsgranskningen och övrig kontroll vid taxeringen läggs på skattechefen.

Taxeringsnämndernas arbetsperiod som f. n. slutar den 30 juni förlängs t. o. m. den 30 november taxeringsåret. Den förlängda arbetsperioden ger ökade möjligheter till anstånd med att lämna deklaration. Besvärstiderna föriängs också. De skattskyldiga får anföra besvär till utgången av februari månad året efter taxeringsåret. Taxeringsintendentens besvärstid går ut den 30 juni samma år.

Organisationen av taxeringsnämnderna ändras. Liksom f. n. skall det finnas lokala och särskilda nämnder. De lokala nämnderna, som f. n. taxerar

I  Riksdagen 1977/78 1 saml. Nr 181

Prop.1977/78:181 2

endast löntagare, skall i fortsättningen taxera även vissa rörelseidkare och jordbrukare. De särskilda nämnderna skall taxera juridiska personer och fysiska personer vars inkomstförhållanden är av mera invecklad beskaffenhet.

Taxeringsnämndernas beslutsområde utvidgas med ärenden angående beräkning av statlig inkomstskatt enligt reglerna om ackumulerad inkomst.

Underrättelse om taxeringsnämndens beslut sänds i fortsättningen i vanligt brev.

Taxeringsnämndens ordförande får rätt att besluta ensam i fråga om oivistiga deklarationer och avvikelser som gäller småbelopp eller där saken är uppenbar. Nämnden får på detta sätt mer lid för handläggning av svårbedömda fall.

Ornröstningsreglerna ändras så att ordföranden alltid får utslagsrösl vid lika röstetal. Lekmannainfiytandet i taxeringsnämnderna förstärks. Bl. a. skall antalet valda ledamöter vara minst fem mot f n. tre. Högsta antalet valda ledamöter blir åtta. Vidare föriängs mandatperioden för de valda ledamöterna från ett till tre år. Möjlighet införs att påkalla proportionellt valsätt. Valbarhetsvillkoren för ledamöterna anpassas till vad som gäller i fråga om ledamöter i skatterätt.

Skattemyndigheternas informations- och serviceverksamhet utökas. Bl. a. förtrycks ytterligare uppgifter på deklarationsblanketterna. Portofria svarskuvert skall tillhandahållas när skattemyndigheterna begär in uppgifter från de skattskyldiga.

Arbetsgivarna skall i fortsättningen normalt lämna kontrolluppgifterna på blankett enligt fastställt formulär.

Prop.1977/78:181 3

1 Förslag till

Lag om ändring i ta.xeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956:623)'

(/e/satt 16 § 1-3 mom., 17 §, 37 § 3 mom., 59, 59 a och 60 §§,61 § 5 mom. och 70 § skall upphöra att gälla,

dels att 3-10,13,14 och 23 §§, 31 § 2 mom., 34 § 1 och 2 mom., 37 § 2,4 och 5mom.,38 §2mom.,43 §5mom.,50 § 1 mom.,51,53och57§§,61 § l,2och 4 mom., 63-66 §§, 69 § 1, 3 och 4 mom. samt 71, 76, 99 och 124 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 11 och 12 §§ samt 37 § 7 mom., av nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse

Med skattechef avses i denna lag chefen för länsstyrelsens skatteavdelning eller, i Stockholms län, chefen för länsstyrelsens taxeringsavdelning, samt, såvitt avser mål som den mellankommunala skatterätten äger pröva, allmänna ombudet för mellankommunala mål. Under benämningen taxeringsintendent inbegripes. förutom nämnda tjänstemän samt chef för taxeringsenhet och taxeringsintendent./ÄOTVfl/ den. åt vilken uppdragits att i sin tjänst utföra göromål som ankomma på taxeringsintendent eller på allmänna ombudet för mellankommunala mål.

Om icke annat/ö/esA/vVes, får skattechefen uppdraga åt chef för taxeringsenhet eller chej för revisionsenhet att fullgöra uppgift som ankommer på honom enligt denna lag. 1 Stockholms län får skattechefenäven lämna sådant uppdrag åt sin ställföreträdare.

Föreslagen lydelse

3 §2

Med skattechef avses i denna lag chefen för länsstyrelsens skatteavdelning eller, i Stockholms län, chefen för länsstyrelsens taxeringsavdelning, samt, såvitt avser mål som skall prövas av den mellankommunala skatterätten, allmänna ombudet för mellankommunala mål. Under benämningen taxerings-intendent inbegrips, förutom nämnda tjänstemän samt chef för besvärsenhet och taxeringsintendent, även den, ät vilken uppdragits att i sin tjänst utföra göromål som ankommer på taxeringsintendent eller på allmänna ombudet för mellankommunala mål.

Om icke annat /Ö/esAv/vs, får skattechefen uppdraga åt chef för taxeringsenhet, revisionsenhet eller be-svärsenhet att fullgöra uppgift som ankommer på honom enligt denna lag. I Stockholms län får skattechefen även lämna sådant uppdrag åt sin ställföreträdare. Uppdrag att meddela beslut om la.xeringsrevision får

' Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773. 2 Senaste lydelse 1976:93.

Prop.1977/78:181

Nuvarande lydelse

Föreslagen Ivdelse

lämnas även åt annan kvalificerad tjänsteman vid länsstyrelsens skatteavdelning eller hos lokal skattemyndighet. Sådan tjänsteman är dock granskningsledare enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen endast om skattechefen särskilt har förordnat honom därtill. Med chef for taxeringsenhet, revisionsenhet eller besvärsenhet likställs enligt denna lag chef för sektion vid sådan enhet i Stockholms län, IWalmöhus län samt Göteborgs och Bohus län. Bestämmelse om länsstyrelse skall, såvitt angår den mellankommunala

skatterätten, gälla riksskatteverket.

Regeringen  får  förordna  tjänsteman  hos  riksskatteverket  att  såsom

taxeringsintendent föra talan i visst mål eller viss grupp av mål enligt denna

lag.

Tjänsteman hos riksskatteverket har, i den mån verket så förordnar, samma befogenhet och skyldighet som skattechef eller taxeringsintendent enligt /7, 46,51 och 53 §§, 56 § 3 mom., 57 §,61 §5 mom.,67,109och 124 §§.

4 § första-femte styckena-*

/ län skola jinnas lokala t a x -eringsdisirikt och särskilda taxeringsdistrikt.

Lokalt taxeringsdistrikt skall utgöras av kommun eller del av kommun. När särskilda skäl därtill ära, må dock två eller jlera kommuner sammanföras till ett lokalt la.xerings-distrikt.

För varje lokalt taxeringsdistrikt skall finnas en lokal taxeringsnämnd, som har alt verkställa taxering inom distriktet, / den mån

Tjänsteman hos riksskatteverket har, i den mån verket så förordnar, samma befogenhet och skyldighet som skattechef eller taxeringsintendent enligt H. 46,51 och 53 §§,56 § 3 mom., 57 §,61 §2 mom.,67,109 och 124 §§.

4§

Län indelas i lokala taxeringsdistrikt och särskilda taxeringsdistrikt.

Lokalt taxeringsdistrikt omfattar kommun eller del av kommun. För varje lokalt taxeringsdistrikt skall finnas en lokal taxeringsnämnd som verkställer taxering inom distriktet, om ej annat följer av tredje eller fjärde stycket.

3 Senaste lydelse 1977:416.

Prop.1977/78:181

Nuvarande lydelse

deiia icke ankommer på annan taxeringsnämnd enligt vad nedan i denna paragraf sägs.

t fögderi skall finnas, minst ett särskilt taxeringsdistrikt, inom vilket särskild taxeringsnämnd verkställer taxering av fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser, vilkas inkomstförhållanden med hänsyn till förvärvskällans an eller eljest ära av mera invecklad beskaffenhet, om sådan skattskyldig ej skall hänföras till taxeringsdistriki som avses i femte stycket.

I län skall finnas ett eller flera särskilda taxeringsdistrikt, där särskild taxeringsnämnd verkställer taxering av andra skattskyldiga än fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser. Till sådant taxeringsdistriki skall, där så kan ske, hänföras även delägare i fåmansföretag och honom närstående person samt dödsbo eller jainiljestifielse som direkt eller genom förmedling av annan äger eller på därmed jämförlig! sätt innehar aktier eller andelar i sådant jöretag.

4 § sjätte stycket"*-'
Länsstyrelsen i Stockholms län för
ordnar årligen i Stockholm en för riket
gemensam taxeringsnämnd eller, om
det behöves flera sädana laxerings-
nämnder all verkställa dels taxering
till statlig inkomstskatt och statlig
förmögenhetsskatt av skattskyldiga,
som sakna hemortskommun i riket,
ävensom av sådana i 17 § lagen om
statlig inkomstskatt och 17 § lagen
om statlig förmögenhetsskatt omför-
mäkla skattskyldiga, som jämlikt 20

"•Jfr föreslagen lydelse av 5 § första stycket.

5          Senaste lydelse 1977:416.

Föreslagen lydelse

Särskilt taxeringsdistrikt omfattar kommun, del av kommun eller jlera kommuner. Kommun eller del av kommun får ingå i två eller flera särskilda taxeringsdistriki. För varje särskilt taxeringsdistrikt skall finnas en särskild taxeringsnämnd, som verkställer taxering inom distriktet. I särskilt taxeringsdistriki skall, om ej annat följer av fjärde stycket, taxeras fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser, vilkas inkomsttorhållanden är mera invecklade saml andra skattskyldiga an fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser. Till sådant distrikt jår också hänföras annan skatiskyldig än som nu har sagts om det är påkallat med hänsyn till taxeringsarbetet.

Hela riket utgör ett gem ensa m t taxe r i ngsd ist r i k t. i vilket g e -mensam taxeringsnämnd verkställer dels taxering till statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt av skattskyldiga, som saknar hemortskommun i riket, och av sådana i 17 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och 17 § lagen (/947.-577; om statlig förmögenhetsskatt nämnda skattskyldiga, som enligt 20 och 39 §§ folkbokföringsför-

Prop.1977/78:181

Nuvarande lydelse

och 39 §§ folkbokföringsförordningen skola mantalsskrivas i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm, dels ock taxering till kommunal inkomstskatt, som skall ske för gemensamt kommunalt ändamål.

Föreslagen lydelse

ordningen (1967:198) skall mantalsskrivas i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm, dels taxering till kommunal inkomstskatt, som skall ske för gemensamt kommunalt ändamål. liiXQung för gemensamt kommunalt    ändamål    anses    ske    för

, ,   .      .       ,   ,       j ,       f, beskattning i särskild kommun.

4 § sjunde och åttonde styckena"

Taxering, som verkställes av en för riket gemensam nämnd, anses äga rum å särskild ort och i särskilt taxeringsdistrikt.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om indelning i taxeringsdistrikt och om taxeringsnämnds verksamhetsområde med avvikelse från vad som eljest följer av denna paragraf.

5 § första stycket

Länsstyrelsen skall efter lokal skat-temyndighets hörande indela länet i taxeringsdistrikt samt besluta om de särskilda taxeringsnämndernas verksamhetsområden.

5 § andra stycket

Beslutet skall avse visst taxeringsår samt meddelas såvitt avser lokala taxeringsdistriki senast den 30 september året näst före det år som föregår taxeringsåret och såvitt avser särskilda taxeringsdistriki senast den 30 november året näst före taxeringsåret.

5§

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer beslutar om indelning i taxeringsdistrikt, om de särskilda taxeringsnämndernas verksamhetsområden satnt om antalet gemensamma taxeringsnämnder och deras verksamhetsområden.

Beslut enligt första stycket skall avse en period av tre taxeringsår, räknat från och med året efter det är då val i hela riket av kommunfullmäktige har ägt rum.

Utan hinder av vad som sägs i andra stycket får beslut enligt första stycket ändras om särskilda skäl talar för det. Nytt beslut skall avse tid som återstår av den period som anges i andra stvcket.

*■ Senaste lydelse 1977:416.

Prop.1977/78:181

Nuvarande lydelse

6 § 1 mom.

Ordförande i taxeringsnämnd förordnas av län.sstyrelsen senast den 30 november året före taxeringsåret. Därvid utses tillika, om ej förordnande meddelats enligt 2 tnotn.. en eller, om särskilda skäl föreligga, högst tre personer att i egenskap av kronoombud vara ledamöter i nämnden. Kronoombud behöver ej utses när tjänsteman hos länsstyrelse eller lokal skattemyndighet är föredragande i nämnden med stöd av 16  1 mom.

Övriga ledamöter väljas på sätt i 3 mom. stadgas under december månad för nästföljande år.

Föreslagen lydelse

6§

Ordförande i taxeringsnämnd förordnas av länsstyrelsen för ett taxeringsår. Förordnande som ordförande i gemensam taxeringsnämnd meddelas av länsstyrelsen i Stockholms län.

Övriga ledamöter ; taxeringsnämnd och suppleanter för dem utses genom val för tid som anges i5 § andra stycket. Inrättas taxeringsnämnd på grund av beslut enligt 5 § tredje stycket skall dock valet avse den tid som beslutet avser.

6 § 2 mom.*

För särskild taxeringsnätnnd. som enligt vad i 4 § fjärde stycket stadgas skall verkställa taxering av fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser, skall länsstyrelsen förordna en eller jlera taxeringsinspekiö-rer att biträda nämnden. Faxerings-inspektör behöver ej förordnas när tjänsteman hos länsstyrelse eller lokal skattemyndighet är föredragande nämnden med stöd av 16  1 mom.

Länsstyrelsen får förordna en eller flera taxeringsinspektörer även för taxeringsnämnd som avses i 4 ij fe ni te stvcket.

7          Senaste lydelse 1977:416.

8          Senaste lydeLse 1977:416.

Prop.1977/78:181

Nuvarande lydelse

6 § 3 mom. första stycket'

Val av ledamöter i taxeringsnämnd verkställes av fullmäktige i vederbörande kommun: I jråga om särskild taxeringsnätnnd, som avses i 4 i) femte stycket, skall dock valet förrättas av landstingskommunens förvaltningsutskott, därest i taxeringsdistriktet ingår mer än en kommun.

6 § 3 mom. andra-fjärde styckena

Antalet valda ledamöter i taxeringsnämnd skall utgöra minst tre och högst åtta. / särskild taxeringsnätnnd, som i 2 mom. sägs, må dock högst tolv ledamöter väljas. Minst en ledamot skall i sådan nämnd väljas för varje kommun. Antalet ledamöter skall bestämmas av dem, på vilka valet ankommer, dock att, om ledamöterna skola väljas av skilda organ, länsstyrelsen skall bestämma antalet ledamöter i taxeringsnämnden samt

Föreslagen lydelse

Val av ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd förrättas av kommunfullmäktige. Ingår / särskilt taxeringsdistrikt mer än en konimun förrättas dock valet av landstinget, eller, om i distriktet finns kommun sotn ej ingår i landstingskommun, av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. Kommunfullmäktige i Stockholms kommun förrättar val till gemensam taxeringsnämnd.

Val skall vara proportionellt, om det begärs av minsi sä många ledamöter sotn motsvarar den kvot. vilken erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om k\'Oten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela tal. Om förfärandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, komnnittfullmäkiige m. m.

7§

Antalet valda ledamöter i taxeringsnämnd skall vara minst fem och högst åtta. Antalet ledamöter bestäms av den som förrättar valet eller, om ledamöterna skall väljas av skilda organ, av länsstyrelsen.

' Nuvarande lydelse av 6 § 3 mom. andra-fjärde styckena se vid föreslagen lydelse av

7§.

Prop.1977/78:181

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

angiva huru många av dem som skola väljas av varje organ.

För envar av de valda ledamöterna För varje vald ledamot skall väljas

skall utses en suppleant. en suppleant.

Om utgången av val skall den som därvid fört ordet omedelbart underrätta länsstyrelsen, taxeringsnämndens ordförande och de valda.

13 § 3 mom.

Fill ledamot eller suppleant kan endast svensk medborgare utses.

Sådant uppdrag må ej utövas av den, som är omyndig eller i konkurstillstånd.

Ordförande i taxeringsnämnd skall vara myndig svensk medborgare. Han får ej ha fyllt sjuttio år eller vara i konkurstillstånd.

Fill ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd, skola utses redliga och allmänt aktade personer, som kunna antagas besitta nödig insikt och erfarenhet.

Kommun må till ledamot eller suppleant välja endast den, som är mantalsskriven inom kommunen, och landstingskommuns förvaltningsutskott endast den, som är mantalsskriven iitom ta.xeringsdistriktet.

Vid val av ledamöter och suppleanter i lokal taxeringsnämnd skall tillses, att kännedom om olika grupper av skattskyldiga inom distriktet och om distriktets olika delar om möjligt kommer att finnas inom nämnden.

Till ledamöter och suppleanter / särskild taxeringsnämnd skola utses personer, som besitta särskild insikt och erfarenhet i de taxeringsfrågor, som ankomma på nämnden. Därjämte bör tillses, att kännedom såvitt möjligt kommer att finnas om olika delar av distriktet.

Valbar till ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd är myndig svensk medborgare, som ej har fyllt sjuttio år. Den som väljs till ledamot eller suppleant / taxeringsnämnd för lokalt eller särskilt taxeringsdistrikt skall vara mantalsskriven / kommun som helt eller delvis ingår i distriktet.

Till ledamöter och suppleanter skall utses personer som har insikt i de beskattningsfrågor som ankommer på taxeringsnämnden.

Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är ej skyldig alt mottaga uppdrag som ledamot eller suppleant.

Prop.1977/78:181

10

Nuvarande lydelse

13 § 2 mom.

Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag att vara ledamot eller suppleant. Eljest må ej någon avsäga sig sådant uppdrag med mindre han uppgiver hinder, vilket godkännes av den som utsett honom.

13       § 4 mom.

Kommer ledamot eller suppleant efter det han utsetts i den ställnitig, att han ef längre är behörig att utöva uppdraget, skall han omedelbart från-trädä detsamma.

14       § 1 mom.

Av länsstyrelse meddelat förordnande såsom ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd må återkallas när synnerliga skäl därtill äro.

Avgår ledamot eller suppleant / sådan nämnd, innan tjänstgöringstiden är tillända, skall efterträdare till honom för den återstående tiden utses / den ordning, sotn gällt beträf fände den avgångne.

Föreslagen lydelse

Fa.xeringsnämnden prövar självmant den valdes behörighet. Falan tnot taxeringsnämndens beslut jörs genom besvär hos länsstyrelsen.

9 §

Den som har fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdrag att vara ledamot eller suppleant. Annars får ej någon frånträda sådant uppdrag om han ej uppger hinder 50//? godkänns av den som har utsett honom.

Upphör ledamot eller suppleant att vara valbar eller behörig, föijäller uppdraget.

Förordnande som ordförande i taxeringsnämnd får återkallas när synnerliga skäl föreligger.

När ledighet uppkommer utses ny ledamot eller suppleant för den tid som återstår.

Ar ordförande i taxeringsnämnd förhindrad att leda sammanträde med nämnden, förordnar länsstyrelsen, om det behövs, annan att vara ordförande för den tid hindret varar.

14 § 2 mom.

Uteblir vald ledamot i taxeringsnätnnd från samtnanträde och finnes icke suppleant för tillfället att tillgå, äga nämndens vid sammanträdet närvarande ledamöter att. om det for taxeringsförrättningens förtgång er-fördras. inkalla annan till ledamot valbar person att deltaga i förrättningen.

Prop.1977/78:181

11

Nuvarande lydelse

6 § 4 mom.

Besvär över val av ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd må anföras hos länsstyrelsen inom tre veckor efter valets förrättande; och skall i övrigt om vals överklagande i tillämpliga delar gälla vad i kommunallagen är stadgat angående besvär över beslut av kommunens fullmäktige. Finner länsstyrelsen efter besvär anledning förordna om nytt val på grund därav, att vid valet icke i enlighet med vad därom är stadgat i 13 i I tnotn. kännedom om olika grupper av skattskyldiga blivit vederbörligen företrädd, har länsstyrelsen alt meddela föreskrifi. huru tnåtiga ledamöter för varje grupp som skola väljas. Överklagas del dä re fl er företagna valet och befinnes detsamma icke böra fästställas, äger länsstyrelsen utse ledamöter i nätnnden.

Över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.

Föreslagen lydelse

10 §

Besvär. över kommunfullmäktiges eller landstings beslut enligt 7:} eller över val av ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd anförs hos länsstyrelsen. / fråga om överklagandet skall i övrigt bestämmelserna i kommunallagen (1977:179) om besvär över beslut av kommunfullmäktige tillämpas.

Mot länsstyrelsens beslut enligt jörsta stycket får talan ej föras. Falan får ej heller föras mot beslut enligt 5  eller mot länsstyrelsens beslut enligt

6-9 s\y

7 §10

/ taxeringsnämnd, som icke åtnjuter biträde av taxeringsinspektör, skall ordföranden, utöver vad i denna lag eljest angives, huvudsakligen hava till uppgift att

1) tillhandahålla allmänheten blanketter till deklarationer med mera dylikt,

2) lämna deklarations- eller uppgiftsskyldig de upplysningar som jinnas erforderliga   för   deklarations-   eller

11 §"

Faxeringsnämndens ordförande skall, utöver vad i denna lag annars anges, huvudsakligen ha till uppgift att planera och leda nämndens arbete. Ordföranden skall granska deklarationer och andra handlingar i den utsträckning som behövs för en noggrann och tillförlitlig taxering och vid behov föranstalta om utredning i ärendena. Ordföranden får själv föredra ärende i nämnden.

10 Senaste lydelse 1974:997 (ingressen).

1' Förutvarande 11 S upphävd genom 1971:399.

Prop.1977/78:181 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

uppgiftsskyldighetens fidlgörande,

3) då deklarationsskyldig begagnar honom i 23 i; medgiven rätt att munt-ligen avgiva upplysningar till ledning för egen taxering, å blankett införa upplysningarna och därå taga upp-giflslämnarens underskrift,

4) mottaga och granska deklarationer, uppgifter och andra handlingar, dock att länsstyrelsen må medgiva, att vissa.deklarationer efter ordförandens besiätnmande granskas allenast av kronoombud,

5) i erforderlig omfattning vidtaga åtgärder för att införskaffa felande deklarationer, uppgifter och andra handlingar,

6) I övrigt med den befogenhet, som i sådant avseende tillkomtner honom, utöva kontroll till ledning för en noggrann och tillförlitlig taxering,

7) leda taxeringsnämndens arbete och vid sammanträdena föra ordet,

8) vara föredragande I taxeringsnämnden,

9) ombesörja erforderliga göromål av expeditionen art, i den mån dessa icke ankomma på annan,

10)    lämna annan taxeringsmyn
dighet ävensom lokal skattemyndighet
erforderliga underrättelser och uppgif
ter, saml

11)    avgiva yttranden i besvärsmål.

I taxeringsnämnd, som åtnjuter biträde av taxeringsinspektör, skall ordföranden, utöver vad i denna lag eljest angives, huvudsakligen ha till uppgift att utföra de åligganden som

'2 Jfr föreslagen lydelse av 11 . '-Senaste lydelse 1974:997 (ingressen).

Prop.1977/78:181

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

upptagas i 7 j} vid 5), 7) och II). Därutöver åligger det ordföranden att granska deklarationer och andra handlingar i den utsträckning som erfordras för en noggrann och tillförlitlig taxering. Ordföranden må, iden omfattning han finner påkallat, vara föredragande i nämnden.

9{;14

Kronoombud har till åliggande särskilt

1) att, oavsett den ordföranden tillkommande granskningsskyldigheten, granska alla inkommande självdeklarationer, uppgifter och andra handlingar, dock att länsstyrelsen må medgiva, att vissa deklarationer efter ordförandens bestämmande granskas allenast av denne, samt

2) att, i den mån sådant må vara erforderligt och av ordföranden påkallas, biträda honom under taxeringsarbetet.

10 §15

/ taxeringsnämnd, som åtnjuter biträde av taxeringsinspektör, skall taxeringsinspektören utföra de åligganden som angivas i 7 § vid l}-3)samt 9) och 10).

Därjämte åligger det taxeringsinspektör huvudsakligen att

1)   granska deklarationer, uppgifter
och andra handlingar,

2)    biträda ordföranden vid inför
skaffande av felande deklarationer,
uppgifter och andra handlingar,

3)   i övrigt med den befogenhet, som i
sådant avseende tillkommer honom,
utöva   kontroll   till  ledning för  en

i-* Senaste lydelse 1971:813.

'5 Senaste lydelse 1974:997 (ingressen).

Prop.1977/78:181

Nuvarande lydelse

noggrann och tillförlitlig taxering,

4)    vara föredragande i taxerings
nämnden, iden mån Icke ordföranden
finner sig böra utföra föredragning
en,

5) upprätta förslag till de taxeringar som skola beslutas av nämnden, samt

6) i övrigt lämna ordföranden det biträde som av honom påkallas.

16 § 1 mom.16

Länsstyrelse och lokal skattemyndighet skall medverka i taxeringsnämnds arbete i enlighet med föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

16 § 2 mom.

Kommun må ställa en eller flera kommunens tjänstemän, som av länsstyrelsen godkännas, till förfogande för taxeringsarbete inom kommunen för annat ändamål än som i 1 mom. avses. Godkännandet må när som helst återkallas.

Sådan tjänsteman har att. i enlighet med de närmare föreskrifter länsstyrelsen och ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd finner skäl meddela, granska deklarationer och uppgifter, hos nämndens ordförande göra de erinringar, vartill granskningen må giva anledning, samt i övrigt lämna ordföranden biträde vid fullgörandet av dennes åligganden.

Föreslagen lydelse

12       §"

Länsstyrelse och lokal skattemyndighet skall g/-onxA'a(yeA'/ö/-a//one/-of/7 / övrigt åt taxeringsnämnden bereda ärenden och ombesörja göromål av expeditionen art. Länsstyrelsen och den lokala skattemyndigheten skall tillhandahålla föredragande i ärende som myndigheten har berett.

13       §

Ko m m u n får förordna tjänsteman hos kommunen som länsstyrelsen godkänner att granska deklarationer och andra handlingar. Godkännandet/aV när som helst återkallas.

if-Senaste lydelse 1977:416.

i' Förutvarande 12 i; upphävd genom 1971:399.

Prop.1977/78:181

Nuvarande lydelse

16 § 3 mom.18

/ taxeringsnämnd, som icke åtnjuter biträde av taxeringsinspektör, äger ordföranden anlita skrivbiträde, som av honom tillkallas.

Föreslagen lydelse

17 §

Skattechefen skall bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor och verka för att taxeringarna Mvö likformiga och rättvisa. Han skall i erfor-deriig omfattning granska taxeringarna och särskilt uppmärksamma ojämnheter mellan olika taxeringsdistrikt.

Skattechefen äger anlita sakkunnig för utredning av taxeringsfråga, som kräver särskild sakkunskap.

När så finnes erforderligt. äger skattechefen kalla ordförande eller annan ledamot av taxeringsnämnd i länet för att av denne erhålla upplysningar.

14 §

Skattechefen skall bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor och verka för att taxeringarna Mir likformiga och rättvisa. Han leder och ansvarar för deklarationsgranskningen och annan kontroll vid taxeringen. Han skall även ansvara för att taxeringarna granskas i erforderlig omfattning, ranvV/särskilt skall uppmärksammas ojämnheter mellan olika taxeringsdistrikt.

Skattechefen/aV anlita sakkunnig för utredning av taxeringsfråga, som kräver särskild sakkunskap.

Om det behövs, får skattechefen kalla ordförande ellerannan ledamot av taxeringsnämnd i länet för att av denne erhålla upplysningar.

23' Självdeklaration skall avgivas på heder och samvete samt avfattas å blankett enligt fatställt formulär. Dock må, där deklaration infordrats jämlikt 22 § 2 mom., de erforderiiga upplysningarna meddelas muntligen inför taxeringsnämndens ordförande eller dess taxeringsinspektör, som har att införa desamma å deklarationsblankett och därå taga den deklarationsskyldiges underskrift.

'* Senaste lydelse 1974:997 (ingressen). "Senaste lydelse 1974:997 (ingressen).

Självdeklaration skall avgivas på heder och samvete samt avfattas på blankett enligt fastställt formulär. Dock/oV, där deklaration har infordrats enligt 22 § 2 mom., de erforderliga upplysningarna meddelas muntligen inför taxeringsnämndens ordförande eller tjänsteman, som biträder nämnden. Ordföranden eller tjänstemannen skall införa upplysningarna på deklarationsblankett och på

Prop.1977/78:181 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

denna   taga   den   deklarationsskyldiges underskrift.

31 § 2 mom.' Efter anmaning är envar skyldig att i den omfattning, som i anmaningen angivits, meddela de ytteriigare upplysningar, som finnas erforderliga för kontroll av egen deklarations riktighet eller eljest för egen taxering. Dylika upplysningar skola lämnas skriftligen, där ej annat angivits i anmaningen.

Deklarationsskyldig skall tillika efter anmaning förete alla handlingar, som finnas erforderliga för kontroll av deklarationen, såsom kontrakt, kontoutdrag, räkning och kvitto.

Bedöms uppgift I deklaration böra kontrolleras genom avstämning mot räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar   får   taxeringsnämndens ordförande   eller   tjänsteman,   som biträder nämnden,   komma överens med den deklarationsskyldige om att sådan avstämning skalf foretagas vid besök hos honom eller annars vid personligt    sammanträffande.     Ger granskning av deklaration anledning till det får överenskommelse träffas även om besiktning av fastighet, inventarier eller andra tillgångar. 34 § / mom. Självdeklaration, som skall avgivas utan anmaning, skall, försåvitt ej annat följer av vad här nedan stadgas, vara avlämnad senast den 15 februari under taxeringsåret.

Staten, landstingskommun, kom- Följande deklarationsskyldiga får

mun och annan dylik menighet må avlämna självdeklaration senast den
åtnjuta anstånd med självdeklarations 31 mars under taxeringsåret, nämli-
avlämnande till den 31 mars. gen

Den som nästföregående år varit 1)    staten,    landstingskommun,

skyldig föra räkenskaper ma f/Z/gorfo- kommun och annan dylik menig-njuta liknande anstånd, därest räken-     het,

skapsåret gått till ända senare än den 2) den som nästföregående år varit

31 oktober året näst före taxerings-     skyldig föra räkenskaper, o/?; räken-

året. skapsåret gått till ända senare än den

Vad i nästföregående stycke är sagt     3\augusti året före taxeringsåret,

20 Senaste lydelse 1972:764.

Prop.1977/78:181

17

Nuvarande lydelse

skall hava motsvarande tillämpning å delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi.

2 m o m .21 Visar någon att hinder på grund av särskilda omständigheter möter att avlämna självdeklaration inom föreskriven tid, må han efter ansökan erhålla annan tid, inom vilken självdeklarationen skall vara avlämnad.

Ansökan prövas,sdwVr/raga arom fysisk person, dödsbo eller familjestiftelse, av lokala skattemyndigheten i det fögderi, där sökanden är skattskyldig till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt, eller, om sådan skattskyldighet ej föreligger, i det fögderi, där beskattningsorten är belägen. A nsökan göres hos myndighet som har att pröva den. Har ansökan gjorts hos annan lokal skattemyndighet skall denna pröva ansökan om tiden inte medger att ansökan överiämnas till rätt myndighet.

/ fråga om annan skattskyldig än som avses i andra stycket prövas ansökan av skattechefen i det län, där sökanden är skattskyldig till statlig inkomstskatt eller statlig förmögen-

21 Senaste lydelse 1973:1123.

2 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 181

Föreslagen lydelse

i delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi om vid 2) angivna förutsättningar föreligger beträffande bolaget eller rederiet,

4) person, som skall beskattas enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser tillsammans med person som avses vid 2) eller 3),

5) hemmavarande barn under 18 år till deklarationsskyldig som avses vid 2), 3) eller 4).

2 mom. Visar någon att hinder på grund av särskilda omständigheter möter att avlämna självdeklaration inom föreskriven tid,./aV han efter ansökan beviljas anstånd med avlämnande av självdeklarationen. Anstånd får icke utan att synnerliga skäl föreligger medges längre än till utgången av maj månad under taxeringsåret.

Ansökan enligt första stycket görs hos och prövas av lokala skattemyndigheten i det fögderi till vilket sökanden för beskattningsåret skall hänföras enligt bestämmelserna 166 § kommunalskattelagen (1928:370) eller, om sökanden enligt nämnda bestämmelser icke kan hänföras till något fögderi, lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi. Har ansökan gjorts hos annan lokal skattemyndighet skall denna pröva ansökan om tiden inte medger att ansökan överlämnas till rätt myndighet.

Den, som i varaktigt bedriven rörelse biträder deklarationsskyldiga med upprättande av självdeklaration, får för sådana deklarationsskyldiga som avses i 1 mom. andra stycket efter

Prop.1977/78:181

Nuvarande lydelse

hetsskatt, eller, om sådan skattskyldighet ej föreligger, i det län, där beskattningsorten är belägen. Skattechefen får dock förordna att ansökan i stället skall prövas av lokal skattemyndighet som skattechefen bestämmer. Ansökan göres hos skattechefen.

Mot skattechefens eller lokal skattemyndighets beslut må talan ej föras.

Föreslagen lydelse

ansökan erhålla tillstånd att enligt tidsplan avlämna deklarationer under tiden den I april-den 31 maj under taxeringsåret. Vid ansökningshandlingen skall fogas förteckning över de deklarationsskyldiga. I förteckningen upptagen deklarationsskyldig skall, om tillståndet medges, anses ha erhållit anstånd med deklarationens avlämnande till den dag då deklaration senast får avlämnas enligt tidspla -nen.

Ansökan enligt tredje stycket görs hos och prövas av lokala skattemyndigheten i det fögderi inom vilket sökanden utövar sin rörelse.

Mot lokal skattemyndighets beslut /oV talan ej föras.

37 §

2 mom. 22 Vid avlämnande av uppgifter, varom stadgas i 1 mom., skall iakttagas följande.

Avser sådan förmån, varom i 1 mom. första och andra punkterna förmäles, endast en del av året, skall upplysning meddelas om den tidrymd, för vilken förmånen utgått.

1 kontrolluppgift, som upptager särskild resekostnads-och traktamentser-sättning, skall angivas beloppet av dels resekostnadsersättning och dels traktamentsersättning jämte tid för vilken traktamentsersättning utgått. Därvid skola uppgifter lämnas om traktamentsersättning dels för förrättningar inom riket i enlighet med vad nedan sägs och dels för förrättningar utom riket. I fråga om förrättningar.inom riket skola uppgifter lämnas särskilt för förrättningar som icke varit förenade med övernattning (endagsförrätt-ningar), förrättningar som varit förenade med övernattning men icke medfört vistelse mer än femton dygn i följd på en och samma ort (korttidsförrättningar) samt övriga resor (långtidsförrättningar). För endagsförrättningar uppgives utgiven traktamentsersättning och antal dagar. Vid beräkning av antalet dagar för endagsförrättningar medräknas icke sådan endagsförrätt-ning, som varat högst fyra timmar; förrättning som varat mer än fyra timmar men högst tio timmar räknas som halv dag; längre förrättning räknas som hel

22 Senaste lydelse 1976:86.

Prop. 1977/78:181 19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dag. För korttids- och långtidsförrättningar uppgives utgiven traktamentsersättning och antal nätter övernattning skett. De första femton dygnen av varje långlidsförrättning uppgivas såsom korttidsförrättning. -1 kontrolluppgift skall i förekommande fall särskilt anmärkas, att arbetsgivaren utöver traktamentsersättningen, haft utgifter för den anställdes bostad eller uppehälle under förrättningen.

Om skattechefen i det län där arbetsgivarens hemortskommun är belägen medgerdet,behöverarbetsgivaren, i stället för att lämna uppgift enligt tredje stycket om traktamentsersättning vid förrättning inom riket,endast anmärka i kontrolluppgiften att sådan ersättning utgått. Förutsättning för medgivande är att ersättning utgår enligt sådana grunder att den kan antagas icke komma att överstiga avdragsgill ökning i levnadskostnaderna. Motsvarande medgivande kan lämnas även beträffande resekostnadsersättning för färd med allmänt kommunikationsmedel. Medgivande lämnas endast om arbetsgivaren har ett större antal anställda, som mera regelbundet företager tjänsteresor, och medgivandet bedömes vara utan olägenhet för taxeringsarbetet. Medgivande får ej lämnas fåmansföretag i fråga om uppgifter rörande företagsledaren och honom närstående personer samt delägare i företaget. Lämnat medgivande gäller tills vidare. Det kan begränsas till viss grupp av anställda. - Ansökan om medgivande göres hos länsstyrelsen senast den 31 oktober året före taxeringsåret. Talan mot beslut, varigenom ansökan om medgivande avslagits eller medgivande återkallats, föres hos riksskatteverket genom besvär som skola ha inkommit till verket inom en månad från den dag då klaganden erhöll del av beslutet. Mot riksskatteverkets beslut får talan icke föras.

Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans efterlevandes pensionering, skall i kontrolluppgiften upptagas bruttolön och vad som avdragits.

/ kontrolluppgift enligt  1   mom. Av kontrolluppgift enligt 1 mom.

första, andra eller sjunde punkten första, andra eller sjunde punkten
skall angivas, huruvida arbetsgivaren skM framgå, huruvida arbetsgivaren
har att för utgivet belopp erlägga har att för utgivet belopp erlägga
avgift enligt 19 kap. 1 § lagen om avgift enligt 19 kap. 1 § lagen
allmän försäkring. (1962:381) om allmän försäkring. /

kontrolluppgift som nu har sagts skall särskilt för sig upptagas representationsersättning och särskilt för sig annan kostnadsersättning än resekostnads- och traktamentsersättning. I kontrolluppgift skall särskilt för sig upptagas sådant skatteavdrag, som skett för uttagande av preliminär A-skatt.

Prop.1977/78:181

20

Nuvarande lydelse

Särskild uppgiftshandling skall avlämnas fÖr varje person, varom fråga är. Därvid skall fullständigt angivas personens namn, personnummer, hemvist och bostadsadress. Där så kan ske. bör uppgift lämnas även om numret på för honom utfärdad debetsedel å preliminär skatt fÖr året näst före taxeringsåret. På uppgiftshandling som lämnas av fåmansföretag skall angivas om personen är företagsledare eller honom närstående person eller delägare i företaget.

Föreslagen lydelse

I kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt personnummer eller organisationsnummer för såväl den uppgifisskyldige som den uppgiften avser. Kan personnummer inte anges för den sistnämnde skall, där så kan ske, redovisas län, kommun och församling, där han var mantalsskriven för året före taxeringsåret. I kontrolluppgift som läpinas av fåmansföretag skall anges om personen är företagsledare iller honom närstående person eller delägare i företaget. Kontrolluppgift, som i 1 mom. tredje punkten sägs och som avser pensionsförsäkring tagen annorledes än i samband med tjänst, skall innehålla uppgift om tidigare och nuvarande ägare till försäkringen och, om möjligt, fång varigenom äganderätten övergått samt, i förekommande fall, den som erhållit förfoganderätten till försäkringen. Kontrolluppgift, som avser pensionsförsäkring tagen i samband med tjänst, skall innehålla uppgift om den, som enligt tjänsteavtalet skall åtnjuta pensionsförmånen.

Uppgift skall avfattas å blankett Kontrolluppgifl enligt 1 mom. första

enligt   fastställt   formulär   eller   å     eller andra punkten skall avfattas på

annan för ändamålet lämpad blankett.

blankett enligt fastställt formulär. Särskild iippgiflshandling skall lämnas för varje person.

Riksskatteverket får på ansökan av uppgiftsskyldig medge undantag från bestämmelserna I tionde stycket. Mot riksskatteverkets beslut jår talan ej föras.

3 m o m . Skall annan än statlig eller kommunal myndighet jämlikt 1 mom. första punkten avlämna uppgifter till ett antal understigande tjugufem, skall vid uppgifterna fogas ett särskilt sammandrag över dessa, upptagande namn å den eller de personer, varom fråga är, ävensom beträffande envar av dem uppgift angående belopp, som utbetalts, och förmån, som i övrigt åtnjutits.

Prop.1977/78:181

21

Kontrolluppgifter   enligt   I   mom. punkterna 3,3 a eller 4-6 skall vid avlämnandet   vara   ordnade   kommunvis eller, om i kommun ingår flera   församlingar,   församlingsvis och skall medelst särskilda omslag eller   annorledes   vara   tydligt   utmärkt, vilken kommun eller församling varje grupp av uppgifter avser. 1 fråga om inkomst som avses i punkt  12 av anvisningarna till 32 § kommunalskatielagen (1928:370) får riksskatteverket föreskriva att kontrolluppgift skall avlämnas i särskild ordning.

Nuvarande lydelse

4 m o m . 23 Uppgifterna skola avlämnas senast den 31 januari under taxeringsåret iden ordning, som gäller för avlämnande av självdeklaration. Uppgifter, som avses i t mom. punkterna 5-7, skola dock avlämnas till länsstyrelsen i det län, där uppgifis-lämnaren är bosatt. I fäll. som avses i 3 mom.. skall dätjämte iakttagas, att uppgifterna jämte därtill hörande sammandrag städse skola avlämnas till myndighet, hos vilken arbetsgivarens allmänna självdeklaration må avlämnas.

Uppgifterna skola vid avlämnandet vara ordnade kommunvis eller, om i kommun ingå fiera församlingar, församlingsvis och skall medelst särskilda omslag eller annoriedes vara tydligt utmärkt, vilken kommun eller för.samling varje grupp av uppgifier avser.

5 mom.2"* Den som har att avlämna kontrolluppgift enligt I mom. punkterna 1,2,3 b-3 f eller 7 skall senast den 31 januari under taxeringsåret till inkomsttagaren översända ett exemplar av uppgiften.

Om skyldighet att vid arbetsgivar-uppgift, som skall lämnas enligt lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m., föga kontrolluppgift som nyss sagts stadgas i nämnda lag.

Föreslagen lydelse

4 m o m .Kontrolluppgift enligt I mom. skall lämnas senast den 31 januari under taxeringsåret. Den som har tilldelats redovisningsnummer för inbetalning av innehållen skatt skall lämna kontrolluppgift till lokal skattemyndighet i det län där länsstyrelsen har utfärdat redovisningsnumret. Annan uppgiftsskyldig skall lämna kontrolluppgift till lokala skattemyndigheten i det fögderi där han är bosatt.

5 mom .Den som har att avlämna kontrolluppgift enligt I mom. punkterna 1, 2, 3 b-3 f eller 7 skall senast den 31 januari under taxeringsåret till inkomsttagaren översända uppgift med de upplysningar som lämnas i kontrolluppgiften.

23 Sena.sie lydelse 1976:334. 2'! Senaste lydelse 1976:334.

Prop. 1977/78:181

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

22

7 mom. Vid kontrolluppgifl, soryi lämnas enligt 1 mom. punkt I eller 2 skall fogas särskild uppgift (k o n -t ro I lu p pg ij I sm issiv ). I sådant missiv skall anges namn, postadress och personnummer eller organisationsnummer för den uppgifisskyldige, antalet lämnade kontrolluppgifter saml det sammanlagda beloppet av de skalleavdrag som har verkställts för preliminär A-skatt under året före laxeringsåret.

38

2 mom. Uppgifter enligt 1 mom. skola vara avlämnade senast den 15 februari under taxeringsåret; dock må bolag eller rederi, som varit skyldigt att föra räkenskaper och vars räkenskapsår gått tillända senare än den 31 oktober under året före taxeringsåret, åtnjuta anstånd med uppgifternas avlämnande till den 31 mars under taxeringsåret.

Uppgifterna skota avlämnas i den ordning, som gäller för avlämnande av självdeklaration.

2 m o m . Uppgifter enligt 1 mom. skall vara avlämnade senast den 15 februari under taxeringsåret; dock får bolag eller rederi, som har varit skyldigt att föra räkenskaper och vars räkenskapsår har gått tillända senare än den 31 augusti under året före taxeringsåret, avlämna uppgifterna senast den 31 mars under taxeringsåret.

Uppgifterna skall avlämnas i den ordning, som gäller för avlämnande av självdeklaration.

43

5 mom. Taxeringsintendent eller, efter hans förordnande, honom underställd tjänsteman är berättigad att hos den, som mottagit uppgifter som i 1 mom. sägs, för taxeringskontroll tagadel av dessa uppgifter. Den hos vilken uppgifterna förvaras är därvid skyldig att lämna det biträde, som erfordras för kontrollens genomförande.

5 m o rn . Chef för taxeringsenhet, revisionsenhet eller lokal skattemyndighet saml taxeringsintendent eller, efter hans förordnande, honom underställd tjänsteman är berättigad att hos den, som har mottagit uppgifter som i 1 mom. sägs, för taxeringskontroll laga del av dessa uppgifter. Den hos vilken uppgifterna förvaras är därvid skyldig att lämna det biträde, som erfordras för kontrollens genomförande.

Prop.1977/78:181 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

■   50 §

1 m o m . 25 Granskning av själv- 1 mom. Granskning av självde-

deklarationer må verkställas endast     klarationer  får  verkställas   endast
av av

tjänsteman, som utför dylik tjänsteman, som utför sådan
granskning enligt denna lag eller granskning enligt denna lag eller
som eljest utövar taxerings- eller som annars utövar taxerings- eller
skattekontroll, skattekontroll,

ordförande och kronoombud i tax- ordförande i taxeringsnämnd,

eringsnämnd,

de ledamöter i taxeringsnämnd, som därtill utses av nämnden, samt

domstol, som har att bedöma innehållet i självdeklaration.

Annan ledamot i taxeringsnämnd än som avses i förslå stycket får vid nämndens sammanträden taga del av deklaration i den omfattning som behövs för taxeringen.

Sakkunnig må granska självdeklaration, för vars behandling hans biträde påkallas.

Vid taxeringsarbete anlitat biträde. Tjänsteman som avses i 13  far

så ock tjänsteman som avses i 16      taga del av deklaration i den omfatt-2 mom. må taga del av deklaration i     ning, som behövs för arbetets utfö-den omfattning, som är erforderlig     rande, för arbetets utförande.

För innehållet i självdeklaration må icke inom taxeringsnämnd lämnas vidare redogörelse än som erfordras för taxeringen. Självdeklaration må icke intagas i taxeringsnämnds protokoll i vidare mån än som oundgängligen erfordras.

Självdeklaration skall tillhandahållas de myndigheter, vilka i och för sin verksamhet böra erhålla del därav.

Självdeklaration må, på sätt regeringen förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas till den ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken regeringen uppdrager utförandet av sådan bearbetning.

Den som har att utföra talan för besvärsberättigad kommun i fråga om viss skattskyldigs taxering äger taga del av självdeklaration, som skolat ligga till grund för taxeringen.

Då besvär anförts, skall självdeklaration, som har avseende å taxeringen i fråga, biläggas besvärshandlingarna, där ej vid delgivning med menighet sådant anses vara för målets utredning obehövligt. Handlingarna skola vid förekommande delgivningar inneslutas i förseglat konvolut, vilket skall

25 Senaste lydelse 1976:927.

Prop.1977/78:181

24

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

förses  med  påskrift  om  innehållet  och   i  obrutet  skick  tillställas  den förklaringsskyldige eller annan vederbörande.

I övrigt må självdeklaration, där ej annat följer av stadgande i allmän lag, icke vara för någon tillgänglig, utan att den, som avgivit deklarationen, lämnat skriftligt medgivande därtill.

51 Anmaning som avses i 22 § 2 mom., 24 § 2 mom., 31 § 2 mom., 33 och 36 §§, 39 § I mom. samt 45 § må utfärdas av taxeringsnämnd och taxeringsintendent. Samma rätt tillkommer//ö«s/cwö/;, som verkställer taxeringsrevision, dock att sådan tjänsteman icke äger anmana någon att avlämna självdeklaration.

Anmaning som avses i 39 § 2 mom den uppgiftsskyldige är bosatt eller, annan tjänsteman.

I de fall som avses i 39 § 3 mom., 41 § samt 42 § 2 mom. må anmaning göras av taxeringsintendent.

Anmaning som avses i 22 § 2 mom., 24 § 2 mom., 31 § 2 mom., 33 och 36 §§, 39 § 1 mom. samt 45 §,/fl/-utfärdas av chef jör taxeringsenhet, revisionsenhet eller lokal skattemyndighet, taxeringsnämnd, taxeringsintendent samt tjänsteman som biträder taxeringsnämnden. Samma rätt tillkommer den, som verkställer taxeringsrevision, dock att han icke,/oV anmana någon att avlämna självdeklaration.

utfärdas av skattechefen i det län, där efter skattechefens förordnande, av

I de fall som avses i 39 § 3 mom., 41 § samt 42 § 2 mom. /a/-anmaning utfärdas av chef for taxeringsenhet, revisionsenhet eller lokal skattemyndighet, taxeringsintendent samt den som får meddela beslut om taxeringsrevision.

53 §

I anmaning, som utfärdas av taxeringsnämnd eller taxeringsintendent, må, utom i fall som i 31 § 2 mom. andra stycket sägs, vite föreläggas.

I anmaning, som utfiirdas av chef för taxeringsenhet, revisionsenhel eller lokal skattemyndighet, taxeringsnämnd eller laxeringsinlendent, /i:;/-, utom i fall som i 31 § 2 mom. andra stycket sägs, vite föreläggas.

26 Senaste lydelse 1976:86.

Prop.1977/78:181

25

Nuvarande lydelse

57 Beslut om taxeringsrevision meddelas av skattechefen. Finner han taxeringsrevisiori böra verkställas i annat län, skall han framställa begäran därom hos skattechefen i det länet.

Finner taxeringsnämnd taxeringsrevision vara erforderlig, har nämnden att göra framställning därom till skattechefen.

Taxeringsrevision skall verkställas av tjänsteman, som skattechefen därtill förordnar. Taxeringsrevision må jämväl uppdragas åt annan i bokföring och taxering sakkunnig person, .som därtill godkänts av länsstyrelsen.

Tjänsteman vid länsstyrelse, som i taxeringsnämnd deltagit i slutlig handläggning av taxering, får utan hinder av 4 § 3 förvaltningslagen (1971:290) utföra taxeringsrevision rörande taxeringen om särskilda skäl föreligga. Detsamma gäller sådan tjänsteman som avses i 16 v 2 mom.

Föreslagen lydelse

§27

Beslut om taxeringsrevision meddelas av skattechefen eller tjänsteman som har erhållit uppdrag enligt 3 v andra stycket. Finner skattechefen taxeringsrevision böra verkställas i annat län, skall han framställa begäran därom hos skattechefen i del länet.

Finner taxeringsnämnd taxeringsrevision vara erforderlig, har nämnden att göra framställning därom lill den som jår meddela beslut om taxeringsrevision.

Taxeringsrevision skall verkställas av tjänsteman, som den, som jår meddela beslut om revision, därtill förordnar. Taxeringsrevision jår även uppdragas åt annan i bokföring och taxering sakkunnig person, som därtill har godkänts av länsstyrelsen.

Tjänsteman vid länsstyrelse eller lokal skattemyndighet, .som i taxeringsnämnd har deltagit i slutlig handläggning av taxering, får ulan hinder av 4 § jörsta stycket 3 förvaltningslagen (1971:290) ulföra taxeringsrevision rörande taxeringen om särskilda sk'Å\ föreligger. Delsamma gäller sådan tjänsteman som avses i 13 v.

Mot beslut om taxeringsrevision får talan ej föras.

59 v

Länsstyrelsen har att vaka över alt ,'axeringsarbetet i första instans inom länet ordnas och bedrives ändamålsenligt.

27 Senaste lydelse 1972:764.

Prop. 1977/78:181

26

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

59 a v Länsstyrelsen skall senast den 15 november till riksskatteverket avgiva förslag lill anvisningar för följande års taxering. Senast den 20 december året före taxeringsåret skall verket fastställa sådana anvisningar. Länsstyrelsen skall senast den 15 januari under taxeringsåret tillställa taxeringsnämnderna de anvisningar som gälla för länet.

60 i

Länsstyrelsen kan då den finner lämpligt kalla ordföranden och högst två andra ledamöter från varje taxeringsnämnd inom länet eller del därav att på lämplig ort sammanträda för överläggningar rörande taxerings-arbetet. Fill sådant sammanträde kan länsstyrelsen även kalla särskilda sakkunniga för lämnande av upplysningar.

61 § 1 mom.

Faxeringsnämnds sammanträden hållas å tid och plats, som bestämmas av ordföranden. Denne har alt kalla ledamöterna till sammanträdena samt att om tid och plats härför på lämpligt sätt och i god tid underrätta länsstyrelsen och de skattskyldiga inom laxeringsdistriktet. Möter för ledamot hinder att tillslädeskomma, skall han i sitt ställe kalla för honom utsedd suppleant sann tillika härom underrätta ordföranden.

61 §

1 mom. Fa.xeringsnämnden sammanträder på tid och plats, som bestäms av ordföranden. Denne kallar ledamöterna till sammanträdena. Fill del första sammanträdet för årets taxering kallas även suppleanterna. Ar ledamot förhindrad att komma lill sammanträde, skall han i sitt ställe kalla för honom utsedd suppleant och även underrätta ordföranden härom. Länsstyrelsen och den lokala skattemyndigheten skall i god tid underrättas om tid och plats för sammanträdena. Skattskyldig skall underrättas om tid och plats jör sammanträde vid vilket redovisning skall lämnas jör taxeringsrevision soni har verkställts hos honom.

Prop.1977/78:181

Nuvarande lydelse

Vid sammanträdena föres protokoll / erforderlig omfattning. Protokollet justeras av ordföranden jämte två av nämnden utsedda ledamöter.

27

Föreslagen lydelse

Vid sammanträdena/öVs protokoll enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen.

61 § 4 mom. 28

Sammanträde med taxeringsnämnd skall hållas inom slutna dörrar. Skattskyldig är dock berättigad att företräda inför taxeringsnämnd för att meddela upplysningar till ledning vid taxering, som berör honom. Där så ske kan utan hinder för laxeringsförrätiningens fortgång, bör ta.xeringsnämnd på stället meddela skattskyldig begärd upplysning rörande hans taxering.

61 § 2 mom.2'

Faxeringsinspektör äger dellaga i taxeringsnämndens överläggningar men icke i dess beslut.

2 mom. Sammanträde med taxeringsnämnd skall hållas inom stängda dörrar.

Föredragande tjänsteman och suppleant som ej har trätt i ledamots ställe får deltaga i nämndens överläggningar men ej i dess beslut.

År den som har verkställt taxeringsrevision ej tillika föredragande får han företräda inför nämnden för att lämna upplysningar i ärendet.

61 § 5 mom.

Skattechefen eller av honom beordrad tjänsteman äger närvara vid sammanträde med taxeringsnämnd.

Skattechefen eller tjänsteman, som han har beordrat, får närvara vid sammanträde med taxeringsnämnd, dock ej vid nämndens överläggningar.

61 § 4 mom.30

Sammanträde med laxerings-nämnd skall hållas inom slutna dörrar. Skattskyldig är dock beräi-

28 Jfr föreslagen lydelse av 61 M mom. 2'Senaste lydelse 1974:997 (ingressen). 30 Jfr föreslagen lydelse av 61 !; 2 mom.

4 mom. Skatiskyldig är berättigad att företräda inför taxeringsnämnd för att meddela upplysningar

Prop.1977/78:181

28

Nuvarande lydelse

ligad all företräda inför taxeringsnämnd för att meddela upplysningar till ledning vid taxering, som berör hononi. Där så ske kan utan hinder för ta.xeringsförrättningens fortgång, bör laxeringsnämnd på stället meddela skatiskyldig begärd upplysning rörande hans taxering.

Föreslagen lydelse

till ledning vid taxering, som berör honom. Om det kan ske utan hinder för förrättningens tongång, bör nämnden på stället meddela den skattskyldige begärd upplysning rörande hans taxering.

63 § första3i och andra styckena

Beslut om taxering, så ock annat beslut, som innefattar avgörande i sak, må icke fattas av taxeringsnämnd, såvida icke ordföranden och minst två eller, i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun, minst tre andra ledamöter äro tillstädes. Vid fattande av beslut på samnmniräde i taxeringsnämnd med flera kronoombud får endast ett kronoombud dellaga i omröstningen. Dock skall den omständigheten att ledamot har att avträda vid behandling av viss taxering icke utgöra hinder mot att beslut fattas rörande denna taxering.

Annat nämndens beslut än i första stycket sägs må fattas av ordföranden ensam.

63 §

Taxeringsnämnd är beslutför med ordföranden och minsl två eller, i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en konimun, minst tre andra ledamöter. Dock skall den omständigheten att ledarnot har att avträda vid behandling av visst ärende icke utgörti hinder mot att beslut fattas rörande detta ärende.

Om det ej är påkallat av särskild anledning alt ärendet prövas av fiill-sutten nämnd, är taxeringsnämnd beslutför med ordföranden ensam vid

ybeslut som ej innefattar/vöw/w,!; av ärendet i sak,

2) beslut om taxering utan avvikelse från självdeklaration eller annan av den skattskyldige lill ledning för egen taxering lämnad uppgijt.

31 Senaste lydelse av 63 5 första stycket 1971:813. Nuvarande lydelse av 63 >; tredje-femte styckena se vid föreslagen lydelse av 64 ;-.

Prop.1977/78:181

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

29

3)    beslut om taxering med avvikelse
från självdeklaration eller annan av
den skattskyldige till ledning för egen
taxering lämnad uppgift, om avvi
kelsen uppgår lill högst 500 kronor
taxerad inkomst,

4) beslut om rättelse av tidigare beslut, som till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighei samt

5) beslut i ärende i vilket saken är uppenbar.

Uppstå skiljaktiga meningar inom laxeringsnämiul och måste till följd därav omröslning anställas, skall denna vara öppen och den mening bliva gällande, vilken flertalet biträtt, eller, om rösterna utfälla lika, den som länder till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas, gäller den mening, som biträdes av ordföranden.

63 § tredje 32 - femte33 styckena

Aitser taxeringsnämndens ordförande eller taxeringsinspektör att taxering bort åsätlas annorlunda än taxeringsnämnden beslutat, skall han på deklaration eller dän>id fogad handling angiva den taxering, han ansett böra åsättas, ävensom i protokollet anteckna de fall, I vilka detta skett. Annan   ledamot   än   ordföranden

64 §

Bestämmelserna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning tillämpas på avgörande av taxeringsnämnden. Ordföranden skall dock säga sin mening först.

Skiljaktig mening hos ledamot eller föredragande tjänsteman skall avfattas skriftligen och avges inom en vecka efter sammanträdet.

32 Senaste lydelse av 63 § tredje stycket 1974:997 (ingressen).

33 Senaste lydelse av 63 S femte stycket 1976:927.

Prop.1977/78:181 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

äger, om han deltagit i taxeringsnämndens beslut, anföra reservation mot beslutet. Reservation skall anmälas innan sammanträdet avslutas samt, om den närmare utvecklas, avfattas skriftligen och avgivas sist vid justeringen av protokollet,

A v nämnden anlitad sakkunnig äger att beträffande taxering, vid vars handläggning han biträtt, i enahanda ordning anteckna särskild mening till protokollet.

65 §
Förekommer anledning att åsäita Faxeringsnämnden skall tillse alt
skattskyldig  taxering med avvikelse utredning görs och att tillfälle bereds
från självdeklaration, skall, där hinder den skatlskyldige att yttra sig när det
ej möter, tillfälle beredas den skatt- behövs för nämndens beslut,
skyldige att yttra sig i frågan. Dock Förekommer anledning att åsätta
vare detta ej nödigt i fråga om felräk- skattskyldig taxering med avvikelse
ning. misskrivning eller annat uppen- från självdeklaration, får taxerings-
bart förbiseende eller då eljest ytiran- nämnden   underlåta   avvikelse,   om
de av den skatlskyldige uppenbarligen denna   skulle   avse   endast   mindre
icke är erforderligt för frågans bedö- belopp,
mande.

66 §3''

Taxeringsnämnd beslutar årligen i fråga om inkomsttaxering och förmögenhetstaxering, om ej annat följer av 67 §.

Så snart ske kan och såvitt möjligt före utgången av maj månad under taxeringsåret skall nämnden företaga taxering till kommunal inkomstskall beträffande sådana skattskyldiga, som skola taxeras till statlig inkomstskatt av annan taxeringsnämnd eller beuäf-fände vilka besvär över taxeringen skola prövas av den mellankommunala skatterätten. Vid sådan taxering bör, när anledning därtill föreligger,

3" Senaste lydelse 1972:83.

Prop.1977/78:181 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

samråd äga rum med övriga taxeringsnämnder, av vilka den skallskyldige skall taxeras. För envar, som därvid taxerats, skall underrättelse, huru taxeringen utfällii, med uppgift jämväl om nettointäkt och uppskattad inkomst för vatje föivärvskälla, qför-dröjligen avlåtas till om förmälda taxeringsnämnder, dock icke i del fall att besvär över taxeringen skola prövas av den mellankommunala skatterätten.

Har taxeringsnämnden i skatlskyl-digs hemortskommun funnit att avräkning enligt 46  4 mom. eller 50 i} 3 mom. andra stycket kommunalskatielagen skall ske. åligger det nämnden alt underrätta laxeringsnämnd, som har att verkställa avräkningen, om det belopp, som skall avräknas.

Har taxeringsnämnd I fråga om skattskyldighet for förmögenhet med ägare likställt den som åtnjuter avkastningen av förmögenhet, vartill äganderätten tillkommer stiftelse, skall, där stiftelsen skall taxeras till statlig förmögenhetsskatt av annan taxeringsnämnd, underrättelse om berörda taxeringsåtgärd ofördröjligen avlåtas lill sist omförmälda nämnd.

69 §

1    mom.   Har   självdeklaration 1    mom.   Har   självdeklaration

icke blivit följd vid taxeringen, skall icke blivit följd vid taxeringen, skall

deklarationen förses med uppgifi om deklarationen förses med uppgift om

avvikelsen och skälen därför. Tillika avvikelsen och skälen därför. Tillika

skall lill den skattskyldige sändas skall till den skatlskyldige sändas

underrättelse om i vilka hänseenden underrättelse om i vilka hänseenden

deklarationen   frångåtts   samt   om deklarationen/;a/-frångåtts samt om

skälen  härför.  Vad nu  sagts skall skälen härför och om möjligheten till

jämväl gälla beträffande  avvikelse omprövning enligt 3 mom. Vad nu har

från   annan   av   skatiskyldig   lill sagts skall också gälla beträffande

ledning för egen  taxering lämnad avvikelse från annan av skatiskyldig

Prop.1977/78:181

32

Föreslagen lydelse

till ledning föregen taxering lämnad uppgift eller upplysning. Har taxering för inkomst eller förmögenhet åsatts skattskyldig, som icke avgivit deklaration, skall underrättelse om taxeringen sändas till den skatlskyldige, dock all sådan underrättelse icke är erforderlig, då den som i fasiighelslängden för året näst före taxeringsåret upplagils såsom ägare lill fastighet åsiiltes allenast taxering lill kommunal inkomstskatt för garantibelopp för fasligheten.

Nuvarande lydelse uppgift eller upplysning.

3 ni o m ,35 Har, sedan underrättelse enligt 1 eller 2 mom. sänts lill skatiskyldig, taxeringsnämnden omprövat det beslut, som underrättelsen avser, .skall ny underrättelse sändas lill den skallskyldige med angivande av i vilket avseende den tidigare underrättelsen icke gäller.

3 m o m . Faxeringsnämnden skall ompröva beslut när skattskyldig begär det eller skäl annars föreligger. Därvid gäller bestämmelserna i 65 y. Om del nya heslutet skall underrättelse sändas lill den skattskyldige med angivande av skälen för beslutet och möjligheten lill omprövning enligt vad förut har sagis. Fråga om nytt beslut får icke prövas av laxeringsnämnd efter utgången av november månad under taxeringsåret eller när den skattskyldige har anfört besvär över taxeringsnämndens beslut och särskilda skäl för prövning icke föreligger.

69 §

4 mom. Underrättelse som avses i denna paragraf skall undertecknas av taxeringsnämndens ordförande.

Underrättelsen skall tillställas den skattskyldige i rekommenderat brev. Återkommer försändelsen såsom obe-slällbar och förekommer anledning att den skatlskyldige kan anträffas, bör, där så lämpligen kan ske. underrättelsen delgivas honom.

4 m o m . Underrättelse som avses i denna paragraf skall sändas till den skatlskyldige i brev.

70 sV36

Om besvär över skattskyldigs taxering skola prövas av den mellankom-

35         Senaste lydelse 1972:83.

36         Senaste lydelse 1974:868

Prop. 1977/78:181

33

Nuvarande lydelse

munala skallerätten, skola, efter del taxering åsatts och längdföring skett, deklarationer och övriga handlingar rörande den skatlskyldige, hans hemmavarande barn, som icke fyllt 18 år, ävensom, därest hart varit gift vid ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans med make som taxerats, motsvarande handlingar rörande maken så fort ske kan översändas till riksskatteverket. Vid handlingarna skola fogas utdrag av laxeringslängd samt i förekommande fall utdrag av taxeringsnämndens protokoll.

Föreslagen lydelse

Taxeringsnämnds arbete beträffande visst års taxering skall vara avslutat före utgången av november månad under taxeringsåret.

71 §

Taxeringsnämnds arbete beträffande visst års taxering skall vara avslutat före utgången awjuni månad under taxeringsåret.

Senast den 15 juli under taxeringsåret skola, där ej länsstyrelsen annorlunda föreskriver, deklarationer och övriga taxeringsnämnden tillhan da-komna handtingar övertämnas lill länsstyrelsen.

76: Besvär av skattskyldig skola hava inkommit senast den 15 augusti under taxeringsåret.

Kommuns besvär skola anföras före utgången av mais månad året efter taxeringsåret.

Taxeringsintendent äger anföra besvär intill utgången av april månad året efter taxeringsåret. Han skall inom samma tid angiva yrkanden och grunder för besvärstalan, om ej

Besvär av skattskyldig skall ha inkommit ,/o/-e utgången av februari månad året efter taxeringsåret.

Kommuns besvär skall ha Inkommit före utgången av maj månad året efter taxeringsåret.

Besvär av taxeringsintendent skall ha inkommit före utgången av juni månad året efter taxeringsåret. Han skall inom samma tid ha angivit yrkanden och grunder för besvärsta-

3'Senaste lydelse 1972:764.

3 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 181

Prop.1977/78:181

34

Nuvarande lydelse

med hänsyn till utredningens vidlyf-tighel eller andra synneriiga skäl skatterätten medgiver anstånd, dock längst intill utgången av juni månad samma år.

Inkomma skaltskyldigs besvär efter den i första stycket angivna tiden men före utgången av april månad året efter taxeringsåret, får skatterätten pröva besvären om taxeringsintendenten helt eller delvis biträder besvären i sak.

Har skatterätten avgjort besvär över viss skattskyldigs taxering må besvär ej anföras hos skatterätten rörande samma taxering.

Föreslagen lydelse

lan, om ej med hänsyn till utredningens vidlyftighet eller andra synnerliga skäl skatterätten medgiver anstånd, dock längst intill utgången av september månad samma år.

Inkommer skaltskyldigs besvär efter den i första stycket angivna tiden men före utgången av juni månad året efter taxeringsåret, får skatterätten pröva besvären om taxerings! niendenien helt eller delvis biträder besvären i sak.

Har skatterätten avgjort besvär över viss skattskyldigs taxering ,/aV besvär ej anföras hos skatterätten rörande samma taxering.

99:

Har skallskyldig icke erhållit i 69 § föreskriven underrättelse senast den 15 jidi under taxeringsåret, må den skatlskyldige anföra besvär hos skatterätten intill utgången av året efter taxeringsåret eller, om han icke under taxeringsåret erhållit debetsedel å slutlig skatt i anledning av den taxering, varom fråga är, inom ett år efter del han erhållit sådan debetsedel.

Har skattskyldig icke erhållit i69§ föreskriven underrättelse under taxeringsåret, får den skattskyldige anföra besvär hos skatterätten intill utgången av året efter taxeringsåret eller, om han icke under taxeringsåret har erhållit dd)etsedel på slutlig skall i anledning av den taxering, varom fråga är, inom ett år efter det han /;o/-erhållit sådan debetsedel.

124;

Om uttagande av vite förordnar skallerätten efter anmälan av lax-eringsintendent.

Finnes, då fråga uppkommer om utdömande av vite, ändamålet med vitet hava förfallit, må vitet ej utdömas. Har vitesföreläggande iakttagits först efter del anmälan enligt första stycket inkommit, skall ändamålet med vitet icke anses hava därigenom förfallit.

Om uttagande av vite förordnar skatterätten efter anmälan av skattechefen eller chef för lokal skattemyndighet.

Finnes, då fråga uppkommer om utdömande av vite, ändamålet med vitet hava förfallit,/aV vitet ej utdömas. Har vitesföreläggande iakttagits först efter det anmälan enligt första stycket har inkommit, skall ändamålet med vitet icke anses hava därigenom förfallit.

Prop. 1977/78:181 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid prövning av anmälan enligt Vid prövning av anmälan enligt
första stycket må jämväl fråga, huru- första stycket får också fråga, huru
vida och med vilket belopp vitet bort vida och med vilket belopp vitet
föreläggas, komma under bedöman- hade bort föreläggas, komma under
de. bedömande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979. Bestämmelserna i 3, 51 och 53 §§ träder dock i kraft den 1 juli 1978.1 .samband med ikraftträdandet skall följande iakttagas.

1. Bestämmelserna i 6, 7 och 8 §§ samt 9 § första-fjärde styckena gäller i fråga om ledamot som väljs för tid efter år 1979. I fråga om ledamot som har valts för tid dessförinnan gäller äldre bestämmelser.

2. Kan uppgifter til 11979 års taxering inte utan svårighet lämnas enligt 37 § 2 mom. sjätte stycket får kontant lön som, inräknat värde av kost och bostad, understiger 500 kronor tas upp tillsammans med annan kostnadsersättning än resekostnadsersättning, represenlationsersättning eller traktamentsersättning.

3. Bestämmelsen i 57 § femte stycket gäller ej beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

4. Bestämmelsen i 69 § 3 mom. och 71 § om november månad skall till dess regeringen förordnar annat avse oktober månad.

5. Äldre bestämmelser i 76 och 99 §§ gäller fortfarande i fråga om besvär över taxeringsnämnds beslut enligt taxeringen år 1978 eller tidigare.

6. Bestämmelsen i 124 § första stycket tillämpas även om föreskriven anmälan har gjorts enligt äldre bestämmelse före ikraftträdandet.

7. Till dess taxeringsnämnd erhåller erforderligt biträde av tjänsteman hos länsstyrelse eller lokal skaltemyndighet får länsstyrelsen förordna kronoombud eller taxeringskonsulent att biträda nämnden och medge att ordföranden får anlita skrivbiträde. 1 sådana fall gäller äldre bestämmelser om kronoombud, laxeringskonsulent och skrivbiträde.

Prop.1977/78:181

36

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1951:763) om beräkning av statlig

inkomstskatt för ackumulerad inkomst' dels att 4, 6, 8 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att  i  lagen skall  införas anvisningar till  4 § av  nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §2

Skatiskyldig, som vill åtnjuta för-

Skattskyldig, som vill åtnjuta för-

månen av skatteberäkning enligt 1 §,     månen av skatteberäkning enligt 1

har att därom göra ansökan hos den skatterätt, som har att upptaga besvär rörande den skattskyldiges taxering till statlig inkomstskatt för det taxeringsår, då Inkomsten läges lill beskattning-Ansökningshandlingen skall, med undantag jör fall varom 18 sägs, ha inkommit före utgången av året efter taxeringsåret. Den omständigheten att ansökningshandlingen ingivils lill annan skatterätt utgör ej hinder för ärendets prövning.

har alt därom göra ansökan. I fråga om sådan ansökan och beslut i anledning därav skall vad i taxeringslagen (1956:623) är föreskrivet om yrkanden och beslut rörande taxering tillämpas, om icke annat följer av bestämmelserna i denna lag.

(Se vidare anvisningarna.)

Kan ansökan om skatteberäkning enligt denna lag icke av skatterätt upptagas till avgörande, emedan tidigare taxering, som inverkar på skatteberäkningen, icke vunnit laga kraft, skall skatterätten genom särskilt beslut förklara ansökningen vilande. Det ankommer därefter på den skattskyldige att, sedan ifrågavarande taxering vunnit laga kraft.

Kan ansökan om skatteberäkning enligt denna lag icke av taxeringsnämnd eller skatterätt upptagas till avgörande, emedan tidigare taxering, som inverkar på skatteberäkningen, icke har vunnit laga kraft, skall ansökningen genom särskilt bes\\il förklaras vilande. Har sådant beslut meddelats av taxeringsnämnd skall   skatterätten   underrättas   om

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:860.

2 Senaste lydelse 1971:411.

3 Senaste lydelse 1974:860 (ingressen).

Prop.1977/78:181

37

Nuvarande lydelse

till skatterätten inkomma med framställning om ansökningens upptagande till förnyad behandling. Sådan framställning skall göras inom ett år från det slutligt beslut meddelades i laxeringsfrågan.

Föreslagen lydelse

beslutet. Det ankommer därefter på den skatlskyldige all, sedan ifrågavarande taxering har vunnit laga kraft, lill skatterätten inkomma med framställningom ansökningens upptagande till förnyad behandling. Sådan framställning skall göras inom ett år från det slutligt beslut meddelades i laxeringsfrågan.

Föreligga förutsättningar för skatteberäkning enligt 1 § först efter meddelandet av sådant beslut av skatterätt, kammarrätt eller regeringsrätten, som i 7 § sägs, eller har den beräknade ackumulerade inkomsten höjts genom sådant beslut, äger den skatlskyldige inkomma med ansökan enligt 4 § inom ett år från det ifrågavarande beslut meddelades.

Äger skattskyldig enligt 99 § taxeringslagen i särskild ordning anföra besvär hos skatterätt, må han tillika inom där angiven tid inkomma med ansökan enligt 4 §.

Har skatteberäkning enligt 1 § skett och visas alt skatteberäkningen med hänsyn till sedermera framkomna omständigheter grundats på oriktiga förutsättningar, äger vederbörande taxeringsintendent i särskild ordning anföra besvär rörande

§

Föreligger förutsättningar för skatteberäkning enligt 1 § först efter meddelandet av sådant beslut av skatterätt, kammarrätt eller regeringsrätten, som i 7 § sägs, eller har den beräknade ackumulerade inkomsten höjts genom sådant beslut, äger den skattskyldige inkomma med ansökan enligt 4 § inom ett år från det ifrågavarande beslut meddelades. Detsamma gäller i fråga om beslut som meddelas av taxeringsnämnd eller av lokal skattemyndighet enligt 72 a § taxeringslagen (1956: 623), om förutsättningar för skatteberäkning enligt 1 § föreligger först efter meddelandet av beslutet.

Äger skattskyldig enligt 99 § taxeringslagen (1956:623) i särskild ordning anföra besvär hos skatterätt, /äV han tillika inom där angiven tid inkomma med ansökan enligt 4 §.

Har skatteberäkning enligt 1 § skett och visas att skatteberäkningen med hänsyn till sedermera framkomna omständigheter har grundats på oriktiga förutsättningar, äger vederbörande taxeringsintendent i särskild ordning anföra besvär rörande

■»Senaste lydelse 1971:411.

Prop.1977/78:181

38

Nuvarande lydelse

skatteberäkningen, och skall angående dylika besvär vad i 103 § andra och tredje styckena taxeringslagen föreskrives äga motsvarande tillämpning. Ny skatteberäkning i anledning av besvär som nu sagts må icke verkställas med mindre fråga därom prövats inom fem år efter utgången av del kalenderår, under vilket den ansökan, som föranlett skatteberäkning enligt 1 §, inkommit till skatterätten. Härden skattskyldige avlidit, må sådan ny skatteberäkning som här avses icke verkställas med mindre fråga därom prövats inom två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

Föreslagen lydelse

skatteberäkningen. Härvid tillämpas bestämmelserna i 103 § taxeringslagen (1956:623). Ny skatteberäkning i anledning av besvär som nu sagts/aVicke verkställas med mindre fråga därom prövats inom fem år efter utgången av det kalenderår, under vilket den ansökan, som har föranlett skatteberäkningen enligt 1 §,/?a/-inkommit tilWoxe»>)gswa>?ifl-den e//e/-skatterätten. Härden skatlskyldige avlidit, /ar sådan ny skatteberäkning som här avses icke verkställas med mindre fråga därom har prövats inom två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom har blivit ingiven för registrering.

Beträffande rätt att föra talan över skatterätts beslut skola de i taxeringslagen givna bestämmelserna i fråga om taxering för inkomst äga motsvarande tillämpning; dock att besvär över skatterätts beslut att förklara ansökan vilande enligt 6  icke må föras.

Har skatiskyldig icke under taxeringsåret erhållit debetsedel på slutlig skall i anledning av den taxering som inverkar på skatteberäkningen, äger den skatlskyldige inkomma med ansökan enligt 4 i inom två månader från utgången av den månad då han erhöll sådan debetsedel, om icke längre lid för ansökan gäller enligt bestämmelserna i ta.xeringslagen (1956:623). Besvär över taxeringsnämnds eller skatterätts beslut att förklara ansökan vilande enligt 6  får icke föras. Delsamma gäller ifråga om laxeiings-nämnds beslut enligt andra stycket i anvisningarna till 4 V

5 Senaste lydelse 1971:411.

Prop.1977/78:181 39

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

//// 4 V

A nsökan om skatteberäkning görs hos den taxeringsnämnd, som har alt åsätta den skattskyldige taxering lill stadig Inkomstskatt för det taxeringsår, då inkomsten lages lill beskattning, A nsökan bör göras i den skaltskyldiges självdeklaration, Skatiskyldig som icke har kommit in med ansökningshandling före utgången av november månad under taxeringsåret får göra ansökan om skatteberäkning hos den skatterätt som har att upptaga besvär rörande den taxering som förut har sagts. Ansökningshandlingen skall, med undantagför fall varom i 8 eller 9 § sägs, ha kommit in till skatterätten före utgången av året efter taxeringsåret. Den omständigheten att ansökningshandlingen har ingivits till annan laxeringsnämnd eller skatterätt än nu har sagts utgör ej hinder för ärendets prövning.

Har ansökningshandlingen kommit in till taxeringsnämnd inom föreskriven lid men efter utgången av september månad under taxeringsåret äger taxeringsnämnden, när ärendets särskilda beskaffenhet påkallar det, genom särskilt beslut överlämna ärendet till skatterätten för prövning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om inkomst som har tagits upp till beskattning vid taxeringen år 1978 eller tidigare.

Prop.1977/78:181

40

3 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 78 §  1  mom., 83 §, 85 §  1 mom. och 86 § uppbördslagen (1953:272)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

78'

1 m om .2 Arbetsgivare, somen-ligt lag är skyldig föra handelsböcker, skall hava sin bokföring så ordnad att därav framgå arbetstagares namn, lönebelopp och skatteavdrags belopp samt, därest debetsedel eller skattekort företetts för arbetsgivaren, arbetslagarens födelselid och manlals-skrivningsadress ävensom nummer a° för honom utfärdad debetsedel.

Jämväl annan arbetsgivare än i första stycket sägs, som har att verkställa skatteavdrag a° arbetstagares lön och för vilken den utbetalade lönen utgör omkostnad i förvärvskälla, är skyldig att i enahanda omfattning föra anteckningar i hänseenden som nyss sagts.

Efter anmaning av länsstyrelsen eller av lokal skattemyndighet åligger det sådan arbetsgivare, som i första stycket avses, att tillhandahålla sin bokföring med därtill hörande handlingar for kontroll å verkställandet av skatteavdrag, och sådan arbetsgivare, varom i andra stycket sägs, att tillhandahålla där angivna anteckningar för dylik kontroll samt att bereda myndigheten illliräde till lokal, som användes för den verksamhet kontrollen avser.

Här avsedd kontroll skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan

Föreslagen lydelse

1 mom. Arbetsgivare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, skall ha sin bokföring så ordnad att därav framgår arbetstagares namn, lönebelopp och skatteavdrags belopp. Om debetsedel eller skattekort har företetts för arbetsgivaren skall också framgå arbetstagares födelsetid och mantalsskrivningsadress samt nummer på för honom utfärdad debetsedel.

Också annan arbetsgivare än i första stycket sägs, som har att verkställa skatteavdrag på arbetstagares lön, är skyldig att i enahanda omfattning föra anteckningar i hänseenden som har sagts nyss.

För kontroll av att bestämmelserna om skatteavdrag har följts får revision verkställas hos sådan arbetsgivare, som avses i första och andra styckena. Beslut om revision meddelas av riksskatteverket, länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet. I övrigt gäller i fråga om revision i tillämpliga delar bestämmelserna 156 och 58  taxeringslagen (1956:623).

1          Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

2          Senaste lydelse 1975:1029.

Prop.1977/78:181

41

Nuvarande lydelse

lid, att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den som är föremål Jör kontrollen. Där arbetsgivaren så begär och detta lämpligen kan ske, skall kontrollen verkställas hos honom. Hava handelsböcker eller andra handlingar överlämnats fÖr kontroll, skola de så snart ske kan återställas. Meddelande om resultatet av kontrollen skall snarast lämnas arbetsgivaren.

Föreslagen lydelse

83 §

underlåter någon att hörsamma anmaning enligt 19 §, eller underiåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa skatteavdrag, att fullgöra sådan skyldighet eller verkställer han skatteavdrag med för lågt belopp, eller fullgör arbetsgivare icke vad honom åligger enligt 43 eller 78 §, äger  den  lokala  skattemyndig-        äger  den  lokala  skattemyndigheten eller länsstyrelsen förelägga     heten eller länsstyrelsen förelägga

Hörsammar icke skattskyldig anmaning att avlämna preliminär självdeklaration eller att fullständiga sådan deklaration eller att för jämkning inkomma med för den skattskyldige utfärdad debetsedel a° preliminär skatt, eller

den försumlige vite. Vite må ej bestämmas under etthundra eller över femlusen kronor.

Vite må icke föreläggas staten, kommun eller annan menighet och ej heller tjänsteman i tjänsten.

Om uttagande av förelagt vite förordnar länsskatterätten efter anmälan av länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten.

Hörsammar icke skattskyldig anmaning att avlämna preliminär självdeklaration eller att fullständiga sådan deklaration eller att för jämkning inkomma med för den skattskyldige utfärdad debetsedel på preliminär skatt, eller

den försumlige vite. Vite får ej bestämmas under femhundra kronor.

Vite får icke föreläggas staten, kommun eller annan menighet och ej heller tjänsteman i tjänsten.

Om uttagande av förelagt vite förordnar länsskatterätten efter anmälan av riksskatteverket, länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten.

Har vitet förelagts också med stöd av bestämmelse i taxeringslagen (1956:623)prövas fråga om uttagande av den skatterätt som är behörig enligt nämnda lag.

Prop.1977/78:181

42

Nuvarande lydelse

Har ändamålet med vitet förfallit, när fråga uppkommer om utdömande därav, må vite ej utdömas. Har vitesföreläggande iakttagils först efter del anmälan enligt tredje stycket inkommit, skall ändamålet med vitet icke anses hava förfallit därigenom.

Vid prövning av anmälan enligt tredje stycket må även bedömas fråga, huruvida och med vilket belopp vitet bort föreläggas.

Föreslagen lydelse

Har ändamålet med vitet förfallit, när fråga uppkommer om utdömande därav, får vite ej utdömas. Har vitesföreläggande iakttagits först efter det anmälan enligt tredje stycket har inkommit, skall ändamålet med vitet icke anses hava förfallit därigenom.

Vid prövning av anmälan enligt tredje stycket får även bedömas fråga, huruvida och med vilket belopp vitet hade bort föreläggas.

85 §

1 mo m . Den, som icke åtnöjes med beslut enligt denna lag av lokal skattemyndighet, äger i beslutet söka ändring hos länsskatterätten genom besvär.

1 fråga om preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär skatt, debitering eller jämkning av sådan skatt, verkställande av skatteavdrag och anstånd med inbetalning av skatt föres dock talan hos länsstyrelsen.

Allmänt ombud äger anföra besvär över lokal skattemyndighets beslut endast vad avser arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt.

Talan må ej föras mot lokal skal- Talan/aVej föras mot lokal skattetemyndighets beslut varigenom vite     myndighets beslut om revision enligt

förelagts.

Har besvärshandling före besvärstidens utgång inkommit till annan skatterätt eller länsstyrelse än den som har att pröva besvären, skola de ändå upptagas till prövning. Handlingarna skola då omedelbart översändas till den skatterätt eller länsstyrelse som skall pröva besvären.

78 I / mom. eller varigenom vite har förelagts.

Har besvärshandling före besvärstidens utgång inkommit till annan skatterätt eller länsstyrelse än den som har att pröva besvären, skall de ändå upptagas till prövning. Handlingarna skall då omedelbart översändas till den skatterätt eller länsstyrelse som skall pröva besvären.

Talan får ej föras mot länsstyrelses beslut enligt 85 § 1 mom. andra stycket. Ej heller får talan föras mot annat beslut av länsstyrelse i fråga

1 mom. Talan får ej föras mot länsstyrelses beslut enligt 85 § 1 mom. andra stycket. Ej heller får talan föras mot annat beslut av läns-

3 Senaste lydelse 1974:771 (ingressen).

Prop.1977/78:181

43

Nuvarande lydelse

om anstånd med inbetalning av skatt eller mot länsstyrelses beslut rörande framställning om försättande i konkurs, ackordsförslag, avskrivning av skatt eller föreläggande av vite.

Mot annat beslut av länsstyrelse än hos kammarrätten genom besvär.

Föreslagen lydelse

styrelse i fråga om anstånd med inbetalning av skatt eller mot länsstyrelses beslut rörande framställning om försättande i konkurs, ackordsförslag, avskrivning av skatt, revision enligt 78 § I mom, eller föreläggande av vite. som avses i första stycket föres talan

2 m o m , Mot riksskatteverkets beslut enligt 78 if I mom. om revision eller varigenom vite har förelagts får talan ej föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

Prop. 1977/78:181

44

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 19, 30 och 33 §§ lagen (1958:295) om sjömansskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

19 §2

Redare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, skall hava sin bokföring så ordnad, att därav framgår sjömans namn, födelsetid och manlalsskrivningsadress, lönebelopp och skatteavdrags belopp samt, därest sjömannen uppvisat debetsedel å preliminär skatt, numret å denna debetsedel.

Efter anmaning av riksskatteverket, länsstyrelse eller lokal skattemyndighet åligger det sådan redare, som avses i första eller andra stycket, att meddela de upplysningar som finnes erforderliga för kontroll av skatteavdrag. Redare skall tillika efter anmaning förete alla handlingar som finnes erforderliga för sådan kontroll, såsom kontrakt, kontoutdrag, räkning eller kvitto.

Jämväl annan redare än i första stycket sägs, som har att verkställa avdrag för sjömansskatt, är skyldig att i enahanda omfattning föra anteckningar i hänseenden som nyss sagts.

För kontroll av att bestämmelserna om skatteavdrag har följts får revision verkställas hos redare som avses i första eller andra stycket. Beslut om revision meddelas av riksskatteverket, länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. I övrigt gäller i fråga om revision i tillämpliga delar bestämmelserna i 56 och 58 §§ taxeringslagen (1956:623).

Efter anmaning av sjömansskatte-konioret, taxeringsintendent eller lokal skattemyndighet åligger det sådan redare, som i första stycket avses, att tillhandahålla sin bokföring med därtill hörande handlingar för kontroll av skatteavdrag, och sådan redare, varom i andra stycket sägs, all tillhandahålla där angivna anteckningar för dylik kontroll. Redare är skyldig att lämna den som verkställer kontrollen tillträde till de lokaler som användasför den verksamhet kontrollen avser.

Här avsedd kontroll skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid, alt den icke förorsakar hinder i verksamheten för den som är föremål för kontrollen. Där redaren så begär och detta lämpligen kan ske, skall kontrollen verkställas hos honom. Hava handelsböcker eller andra handlingar överlämnats för kontroll, skola de så snart ske kan återställas. Meddelande om resultatet av kontrollen skall snarast lämnas redaren.

1          Lagen omuyckt 1970:933. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.

2          Senaste lydelse 1975:1031.

Prop.1977/78:181

45

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

30 §3

Underlåter redare alt hörsamma

anmaning enligt 16 § eller 19 § tredje

stycket första meningen, eller

underlåter redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömansskatt, att

fullgöra sådan skyldighet, eller verkställer han avdrag med för lågt belopp,

eller

redovisar redare icke sjömansskatt i den ordning som stadgas i 14§ 1 mom., eller

Underlåter redare alt hörsamma anmaning enligt 16 eller 19 §, eller

fullgör redare icke vad honom åligger enligt 11 § eller 19 § tredje stycket,

äger sjömansskaiiekonloret förelägga den försumlige lämpligt vite. Vite må ej bestämmas under 100 kronor eller över 5 000 kronor.

Om uttagande av förelagt vite förordnar skatterätten / Göteborgs och Bohus län efter anmälan av sjömansskattekontoret.

Bestämmelserna i 83 § andra, fjärde och femte styckena uppbördslagen äga motsvarande tillämpning i fråga om vite som avses i denna paragraf.

fullgör redare icke vad honom åligger enligt 11 §,

kan riksskatteverket och i fall som anges i 19 § tredje stycket förslå meningen, länsstyrelse eller lokal skallemyndighet förelägga den försumlige lämpligt vite. Vite./åVej bestämmas under 500 kronor.

Om uttagande av förelagt vite förordnar skatterätten efter anmälan av riksskatteverket, länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. Har vitet förelagts också med stöd av bestämmelse i taxeringslagen (1956:623) prövas fråga om uttagande av den skatterätt som är behörig enligt nämnda lag.

Bestämmelserna i 85 § andra, fjärde och femte styckena uppbördslagen tillämpas också i fråga om vite som avses i denna paragraf.

33 §"

Talan får icke föras mot sjömansskattenämndens beslut i ärenden, som avses i 21 § 1 mom. vid l)och 2), och sjömansskatlekonlorets beslut all förelägga vite.

Talan får icke föras mot sjömansskattenämndens beslut i ärenden, som avses i 21 § 1 mom. vid 1) och 2). Falan får icke heller föras mot beslut enligt 19 § om revision eller varigenom vite har förelagts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

3 Senaste lydelse 1975:1031 "Senaste lydelse 1971:415.

Prop.1977/78:181

46

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 2,9 och 11 §§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allrriän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Pensionsgrundande inkomst skall, i den mån den utgöres av annan inkomst än som avses i 3 §, bestämmas med ledning av den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt eller, såvitt gäller försäkrad som avses i d § första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt, med ledning av redares redovisning enligt 14 § nämnda lag. Vid taxeringsändring eller eftertaxering skall verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst ändras endast om taxeringsändringen eller eftertaxeringen föranleder avvikelse från nämnda beräkning med minst femhundra kronor.

Pensionsgrundande inkomst skall, i den mån den utgöres av annan inkomst än som avses i 3 §, bestämmas med ledning av den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt eller, såvitt gäller försäkrad som avses i 1 § första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt, med ledning av redares redovisning enligt 14 § nämnda lag. Vid taxeringsändring, varom beslut har meddelats av annan än taxeringsnämnden, eller eftertaxering skall verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst ändras endast om taxeringsändringen eller eftertaxeringen föranleder avvikelse från nämnda beräkning med minst femhundra kronor.

Underrättelse, som avses i 8 § första stycket, skall översändas i rekommenderat brev. Vad nu sagts skall gälla även underrättelse jämlikt 8 § andra stycket tjil försäkrad, som för året taxerats till slallig inkomstskatt.

Underrättelse, varom i 8 § tredje eller fjärde stycket sägs, skall delgivas vederbörande, om det ej är känt

Underrättelse, som avses i 8 § första stycket, skall översändas i brev. Vad nu har sagts skall gälla även underrättelse jämlikt 8 § andra stycket till försäkrad, som för året har taxerats till statlig inkomstskatt.

Underrättelse, varom i 8 § tredje eller fjärde stycket sägs, skall när ej annat följer av tredje stycket delgivas

' Lagen omtryckt 1976:1015. Senaste lydel.se av lagens rubrik 1976:1015.

Prop.1977/78:181

47

Nuvarande lydelse

att han icke kan anträffas.

Föreslagen lydelse

vederbörande, om det ej är känt att han icke kan anträffas.

Meddelas beslut som avses i 8 fjärde stycket före utgången av november månad under taxeringsåret, skall ' underrättelse om beslutet översändas i brev.

I fråga om talan mot lokal skattemyndighets och försäkringsrätts beslut enligt denna lag ha, om ej annat följer av andra stycket, bestämmelserna i 20 kap. 11 § första och ondra styckena saml 12 och 13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring motsvarande tillämpning. Vad som i nämnda lagrum föreskrives om allmän försäkringskassa skall därvid gälla lokal skattemyndighet.

inom ett år efter del han har erhållit sådan   debetsedel   eller   underrättelse: Försäkringsrätts och lokal myndighets beslut lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan.

Över lokal skattemyndighets beslut beträffande beräkning av pensionsgrundande inkomst, varom den försäkrade erhållit i 8 § första eller andra stycket angiven underrättelse senast den 30 september under taxeringsåret, må besvär anföras senast detf 31 oktober under nämnda år. Har den försäkrade icke erhållit underrättelse som nu sagts eller har han erhållit underrättelsen efter den 30 september ur\der taxeringsåret, w/a" besvär anföras intill utgången av året näst efter taxeringsåret eller, om han icke under taxeringsåret erhållit utfärdad del)etsedel eller underrättelse som i 8 § tredje stycket sägs, inom ett år efter det han erhållit sådan detetsedel eller underrättelse.

Över lokal skattemyndighets beslut beträffande beräkning av pensionsgrundande inkomst, varom den försäkrade har erhållit i 8 § första ellerandra stycket angiven underrättelse under taxeringsåret,./aV besvär anföras intill utgången av februari månad året efter taxeringsåret. Detsamma gäller beslut som anges i 9 if tredje stycket och varom den försäkrade har eihållit i 8  fjärde stycket angiven underrättelse senast under taxeiingsåret. Har den försäkrade icke erhållit underrättelse som nu har sagts under laxeringsåret, får besvär anföras intill utgången av året näst efter taxeringsåret eller, om han icke under taxeringsåret har erhållit utfärdad debetsedel eller underrättelse som i 8 § tredje stycket sägs.

2 Senaste Ivdelse 1978:39.

Prop.1977/78:181 48

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979. Äldre bestämmelser i 11 § om underrättelse och tid för anförande av besvär gäller dock fortfarande i fråga om beslut som avser taxeringen år 1978 eller tidigare. Bestämmelsen i 9§ tredje stycket skall till dess regeringen förordnar annat avse oktober månad.

Prop. 1977/78:181

49

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt

lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrivs att 5, 7 och 35 §§ lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

5§

Arbetsgivare, som under ett år utgivit lön lill någon hos honom anställd arbetstagare med minst femhundra kronor, är skyldig att nästföljande år utan anmaning lämna uppgift (arbetsgivaruppgift) lill ledning för beräkning av avgiftsunderlag. Uppgiften skall lämnas i två exemplar och avfattas å blankett enligt formulär, som fastställes av riksförsäkringsverket.

Vid  arbetsgivaruppgift  skall  ar- Vid  arbetsgivaruppgift  skall  ar-

uppgift som avses i 3 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:38!) om allmän försäkring.

betsgivare foga ett exemplar av de     belsgivare   foga   ett   exemplar   av

kontrolluppgifter, vilka han enligt 37 § I mom. första, andra eller sjunde punkten taxeringslagen har att avlämna för inkomsttaxeringen, ävensom av uppgift som avses i 3 § förordningen angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring. Befrielse från nämnda skyldighet må medgivas av riksförsäkringsverket eller, efter regeringens bemyndigande, av myndighet som verket bestämmer.

Blanketter till arbetsgivaruppgift skola kostnadsfritt tillhandahållas i Samma ordning som deklarationsblanketterna för inkomsttaxeringen ävensom hos riksförsäkringsverket och sjömansskattekonloret.

Arbetsgivare, som icke inom föreskriven lid avlämnat arbetsgivaruppgift eller uppgifi som avses i 5 § andra stycket, må anmanas all inkomma med de felande handlingarna. Är avlämnad arbetsgivarupp-

Arbelsgivare,som icke inom föreskriven tid aravlämnat arbetsgivaruppgift eller uppgift som avses i 5 § andra stycket, får anmanas att inkomma med de felande handlingarna. Är avlämnad arbetsgivarupp-

1          Lagen omtryckt 1974:938. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:938.

2          Senaste lydelse 1975:1032.

4 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 181

Prop.1977/78:181

50

Nuvarande lydelse

gift ofullständig, må arbetsgivaren anmanas att komplettera densamma.

Efter anmaning äro arbetsgivare och arbetstagare skyldiga att i den omfattning och inom den tid, som i anmaningen angivits, meddela de upplysningar som finnas erforderliga för beräkning av avgiftsunderlag för arbetsgivaren.

För kontroll av att arbetsgivare fullgjort sin uppgiflsskyldighet enligt denna lag är arbetsgivare, som avses i 78 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272), skyldig att efter anmaning tillhandahålla där angivna handlingar och övriga handlingar av betydelse för beräkning av avgiftsunderlag samt alt bereda den som verkställer kontrollen tillträde lill de lokaler som användas för den verksamhei kontrollen avser. I jråga om verkställandet av kontrollen skall gälla vad i fjärde stycket nämnda moment sägs.

Anmaning .som avses i denna paragraf utfärdas av riksförsäkringsverket, länsstyrelse, lokal skattemyndighet eller sjömansskattekonloret.

1 anmaning må vite föreläggas.

Föreslagen lydelse

gift ofullständig, jår arbetsgivaren anmanas alt komplettera densamma.

Efter anmaning är arbetsgivare och arbetstagare skyldiga att i den omfattning och inom den lid, som i anmaningen har angivits, meddela de upplysningar som finnes erforderliga för beräkning av avgiftsunderlag för arbetsgivaren. Arbetsgivare och arbetstagare skall tillika efter anmaning förete alla handlingar somftnnes erforderliga för sådan beräkning, såsom kontrakt, kontoutdrag, räkning eller kvitto.

För kontroll av att arbetsgivare har fullort sin uppgiftsskyldighet enligt denna lag,/ar revision verkställas hos arbetsgivare, som avses i 78 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272). Beslut om revision meddelas av riksförsäkringsverket, riksskatteverket, länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. I övrigt gäller i fråga om revision i tillämpliga delen bestämmelserna i 56 och 58 fi) taxeringslagen (1956:623).

Anmaning som avses i denna paragraf utfärdas av riksförsäkringsverket, riksskatteverket, länsstyrelse eller lokal skattemyndighet.

I anmaning får vite föreläggas. Vite får dock ej föreläggas i fall som avses i andra stycket andra meningen.

Falan mot beslut om revision får ej föras.

Prop.1977/78:181

51

Nuvarande lydelse

35

Vite, som förelägges enligt denna lag, må ej bestämmas under etthundra kronor eller över femtusen kronor.

Om uttagande av förelagt vite har riksförsäkringsverket att göra hemställan hos vederbörande åklagare. Utan sådan hemställan må talan ej väckas.

Föreslagen lydelse

Vite, som förelägges enligt denna lag, får ej bestämmas under femhundra kronor.

Om uttagande av vite förordnar skatterätten efter anmälan av riksförsäkringsverket, riksskatteverket, länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. I fråga om vite gäller i övrigt 123 och I24

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

Prop.1977/78:181 52

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 26 och 69 §§ lagen (1968:430)om mervärdeskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 §

Efter   anmaning   skall   deklara- Efter   anmaning   skall   deklara-

tionsskyldig lämna de upplysningar tionsskyldig lämna de upplysningar
som behövs för kontroll av deklara- som behövs för kontroll av deklara
tion eller för att fastställa mervärde- tion eller för att fastställa mervärde
skatt, skatt. / anmaning får vite föreläg
gas.

Deklarationsskyldig skall efier anmaning förete handling som behövs för fastställelse av mervärdeskatt, såsom kontrakt, kontoutdrag, räkning eller kvitto.

69 §2
1 fråga om vite enligt denna lag        I fråga om vite enligt denna lag
gäller 123 och 124 §§ taxeringslagen     gäller 123 och 124 §§ taxeringslagen
(1956:623) i tillämpliga delar. (1956:623)1 tillämpliga delar. Waz-iw

förelagts också med stöd av bestämmelse i taxeringslagen prövas fråga om uttagande av vitet av den skatteräii som är behörig enligt näivnda lag.

Denna lag träder i krafl den I januari 1979.

1Lagen omtryckt 1969:237. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:885.

2Senaste lydelse 1974:885.

Prop. 1977/78:181 53

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-04-06

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ullslen, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo, Wirtén

Föredragande: statsrådet Mundebo

Proposition om ny taxeringsorganisation i första instans, m. m.

1 Inledning

1975 års riksdag fattade principbeslut omall fr. o. m. 1978 genomföra en ny organisation av taxeringen i första instans och av länsstyrelsernas skatteavdelningar samt ett nytt system för automatisk databehandling (ADB) inom folkbokförings- och beskattningsområdet (prop. 1975:87, SkU 1975:31, rskr 1975:229 resp. prop. 1975:57, SkU 1975:32, rskr 1975:230).

Sedermera har riksdagen vid 1976/77 års riksmöte beslutat alt den nya laxeringsorganisationen skall träda i kraft vid 1979 års taxering i stället för vid 1978 års taxering (prop. 1976/77:138, SkU 1976/77:49, rskr 1976/77:346).

Förberedelsearbetet för den nya organisationen görs av riksskatteverket (RSV) och statskontoret och bedrivs inom ramen för det s. k. RS-projektet med personal från dessa myndigheter och från länsstyrelser och lokala skattemyndigheter.

För den övergripande ledningen av projektet svarar en för RSV och statskontoret gemensam ledningsgrupp där de båda verkens generaldirektörer ingår. För att bereda underlaget för ledningsgruppens ställningstagande finns en referensgrupp med företrädare för bl. a. datainspektionen, riksförsäkringsverket (REV), länsstyrelsernas organisaiionsnämnd (LON), länsstyrelserna, de lokala skallemyndigheterna samt de anställdas organisationer.

RS-projektet (i fortsättningen även kallat utredningen) har successivt redovisat preciserade förslag till regeringen i de frågor som omfattades av 1975 års principbeslut. Det har i huvudsak skett genom följande promemoria och rapporter:

- Promemoria med förslag till fortsatt uppbyggnad av den nyagransknings-organisiilionen för taxering i första instans (1975-10-13),

Prop.1977/78:181 54

- Rapport om regionala ADB-anläggningar på länsstyrelserna för folkbokföring och beskattning m. m. (1975-10-15),

- Delrapport 1976:1 Taxeringsarbelet i första instans. Organisation och arbetsformer (1976-06-28),

- Delrapport 1976:2 Taxeringsarbelet i första instans. Detaljorganisation, bemanning m. m. (1976-09-23),

- Delrapport 1976:3 Organisation för den centrala ADB-driften i AFB-syslemet (1976-09-06),

- Delrapport 1976:4 Integritet och genomförande (1976-08-26, 1976-09-17),

- Delrapport 1977:1 Taxeringsarbelet i första instans. Förfaltningsförslag (1977-01-19),

- Delrapport 1977:2 Organisationsöversyn av länsstyrelsernas dataenheter (1977-09-15),

- Delrapport 1977:3 Taxeringsarbelet i första instans. Förfaltningsförslag beträffande handläggning av fråga enligt lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomslskait på ackumulerad inkomst (1977-07-08).

Promemorian med förslag lill fortsiitt uppbyggnad av den nya gransknings-organisationen för taxering i första instans, rapporten om regionala ADB-anläggningar på länsstyrelserna för folkbokföring och beskattning m. m. samt delrapporten 1976:2 och delrapporten 1976:3 har bildat underlag för beslut av statsmakterna i de aktuella frågorna (prop. 1975/76:100 bil. 16, CU 1975/ 76:21, rskr 1975/76:234, prop. 1975/76:100 bil. 9, SkU 1975/76:35, rskr 1975/ 76:212,prop. 1976/77:100 bil. 18,CU 1976/77:13,rskrl976/77:164 resp. prop. 1976/77:25 bil. 6, SkU 1976/77:10, rskr 1976/77:62). Jag kommer att översiktligt redogöra för dessa beslut i det följande.

De förslag som jag nu lägger fram grundar sig främst på rapporterna 1976:1, 1977:1 och 1977:3 och avser i huvudsak författningsregleringen av den nya organisationen. Jag återkommer strax med en redogörelse för rapporternas huvudsakliga innehåll och vilka frågor jag avser att behandla i detta sammanhang.

Rapporterna har remissbehandlats.

Yttranden över rapporten 1976:1 har avgells av justitiekanslern (JK), kammarrätterna i Stockholm,Göteborg och Sundsvall, bokföringsnämnden, försvarets civilförvaltning, RFV, postverket, statistiska centralbyrån (SCB), riksrevisionsverket (RRV), allmänna ombudet hos mellankommunala skatterätten, riksarkivet, bostadsstyrelsen, LON, riksdagens ombudsmän (JO), samtliga länsstyrelser, utredningen om säkerhetsåtgärder m. m. i skaltepro-cessen (USS), Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Föreningen auktoriserade revisorer (FAR), Föreningen Sveriges fögderichefer. Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer, Föreningen Sveriges kronofogdar. Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer. Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Personalut-

Prop.1977/78:181 55

skottet i regionala företagsnämnden vid lokala skaltemyndigheterna i Älvsborgs län, Stalstjänsiemannaförbundet (ST), ST-Fögderi och ST-Läns-styrelse i Kopparbergs län, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska företagares riksförbund. Svenska kommunförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pasioratslorbund, Svenska revisorsamfundet (SRS), Sveriges advokatsamfund, Sveriges hantverks- och industriorganisalion (SHIO), Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Taxeringsnämndsord förandenas riksförbund (TOR) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Flertalet länsstyrelser har bifogat yttranden från lokala skattemyndigheter. Riksarkivet har bifogat yttranden från landsarkiven i Uppsala, Vadslena, Visby, Göteborg och Härnösand saml från stadsarkivet i Stockholm. LO instämmer i ett av Svenska byggnadsarbetareförbundet avgivet yttrande. LRF hänvisar till eit inom Lantbrukarnas skaitedelegation upprättat utlåtande. SAF,SHIO, Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaförbund åberopar ett inom Näringslivets skaitedelegation upprättat utlåtande. TCO instämmer i det av ST avgivna remissyttrandet.

Yttranden över rap|X)rten 1977:1 haravgetis av kammarrätten i Göteborg, datainspektionen, bokföringsnämnden, RFV, SCB, allmänna ombudet hos mellankommunala skatterälien, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, USS, Stockholms kommun, Malmö kommun, Borås kommun, SACO/SR, FAR, Föreningen Sveriges fögderitjänstemän (tidigare Föreningen Sveriges fögderichefer). Föreningen Sveriges kommunala tuxeringsrevisorer. Föreningen Sveriges kronofogdar. Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer. Landstingsförbundet, LRF, SAF, Svenska företagares riksförbund, Svenska kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund, SHIO, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, TOR och TCO.

Länsstyrelsen i Stockholms län har bifogat ett yttrande från lokala skattemyndigheten i Stockholm, och länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat ett yttrande från lokala skattemyndigheten i Malmö. LRF hänvisar lill eti av Lantbrukarnas skaitedelegation upprättat utlåtande. SHIO och Sveriges köpmannaförbund åberopar det yttrande som ingeits av SAF och Sveriges industriförbund.

Yttranden över rapporten 1977:3 har avgeits av kammarrätten i Göteborg, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Skuraborgs län.

Prop.1977/78:181 56

2 Allmän orientering 2.1 Statsmakternas beslut

.Ny taxeringsorganisation i första instans

På grundval av en rapport år 1974 från en arbetsgrupp inom RSV och statskontoret, den s. k. RS-ut red ningen, beslutade riksdagen år 1975 om riktlinjer för ändrad skatteadministration och taxering i första instans, m. m. (prop. 1975:87, SkU 1975:31, rskr 1975:229). Principbeslutet innebar att en ny taxeringsorganisiUion skulle byggas upp successivt. Därvid gäller bi. a. följande riktlinjer för den nya organisationen.

Alla deklarationer skall granskas och föredras inför taxeringsnämnderna av tjänstemän vid länsstyrelse eller lokal skallemyndighet. Ambitionsnivån i deklaraiionsgranskningen skall inriktas på att upptäcka fall av väsentligt .skalteundandragande och undvika bagatelländringar. Taxeringsnämndens beslutsunderlag rörande de svårkontrollerade deklarationerna skall förbättras genom en ökad revisionsverksamhet. Vidare förlängs taxeringsperioden fr. o. m. den 30 juni t. o. m. den 30 november.

Lekmannainfiytandet vid taxeringen förstärks genom att antalet förtroendevalda ledamöter ökas, mandatperioden föriängs och nämndens beslutsområde utvidgas att även omfatta bl. a. ärenden om skattetillägg. Även myndigheternas information och service till allmänheten i skallefrågor skall utvidgas.

Skatteadministrationen skall effektiviseras genom ett väl utbyggt ADB-stöd som underlag för granskning och taxering. Bl. a. skall uppgifter i deklarationer och kontrolluppgifter ADB-registreras. Uppgifterna skall avstämmas maskinellt och resultatet redovisas liksom åtskilliga andra uppgifter - t. ex. fastighetsuppgifter, personuppgifter och uppgifier om föregående års taxering - på en avi för varje deklaration. På denna skrivs också maskinellt ut förslag lill taxering och debitering liksom förslag till beräkning av pensionsgrundande inkomst och egenavgifter. Även underrättelser till de skattskyldiga om taxeringsnämndens beslut skall till stor del framställas med hjälp av ADB. ADB-stödei innebär all den manuella granskningen av ett stort antal löntagardeklaralioner kan starkt begränsas.

På grundval av förslag i prop. 1975:87 beslutade 1975 års riksdag också om riktlinjer för granskningsorganisationen hos lokal skattemyndighet och länsstyrelse. Efier ytterligare utredningsarbete har utredningen redovisat förslag lill närmare utformning av organisationen enligt 1975 års beslut (utredningensdelrapport 1976:2 Taxeringsarbetet i första instans. Detaljorga-nisaiion, bemanning m. m). Förslaget behandlades i prop. 1976/77:100 bil. 18 och har godtagits av riksdagen (CU 1976/77:13, rskr 1976/77:164). Beslutet innebär i huvudsak följande.

I fråga om arbetsfördelningen mellan länsstyrelse och lokal skattemyndighet skall i princip gälla att deklarationer från aktiebolag, föreningar m. fi.

Prop.1977/78:181 57

skattskyldiga i de s. k. B- och C-längderna, fåmansbolagsdelägare och der;is familjer samt högst 75 000 övriga svårkontrollerade skattskyldiga och deras familjer skall granskas regionalt. Detta innebär att drygt en halv miljon deklarationer skall granskas hos länsstyrelserna niedan övriga skall granskas hos de lokala skattemyndigheterna. Särskilda förhållanden i något län skall kunna föranleda en delvis annorlunda fördelning av deklarationsgranskningen.

Vidare skall länsstyrelsernas skatteavdelningar och taxeringsavdelningen vid länsstyrelsen i Stockholms län omorganiseras. Uppgifierna i fråga om den årliga taxeringen inom länet läggs på en nyorganiserad enhet, benämnd taxeringsenhet, hos länsstyrelserna. De djupare och mer omfattande revisionerna hänförs till de nuvarande revisionsenheterna. Den nuvarande laxeringsenhetens besvärsärenden samt allmänna ombudsfunktioner för uppbörd och mervärdeskatt Hyttas till en ny enhet benämnd besvärsenhet. Ett särskilt kansli inrättas vid varje skatteavdelning.

Organisationen av mindre och medelstora lokala skattemyndigheter skall bygga på att myndighetens arbeisuppgifier fördehts på en serviceenhet och en granskningsenhel. Arbetsuppgifierna vid de största lokala skattemyndigheterna skall fördelas geografiskt på skalleenheter. Till niyndigheierna knyts dessutom en arbetsgivarenhet och en administrativ enhet. Arbetet inom de olika enheterna hos lokal skaltemyndighet skall bedrivits inom arbetsgrupper med integrerade arbetsuppifter.

Tjänsterna förbi. a. chefer inom de ny a enheterna saml sk atteavdel ningens kansli inrättas under våren 1978.

Som jag tidigare har sagt beslutade riksditgen vid 1976/77 års riksmöte att den nya laxeringsorganisationen skall triida i kraft vid 1979 års taxering(prop. 1976/77:138, SkU 1976/77:49, rskr 1976/77:346). Samtidigt beslutade riksdagen om vissa författningsändringar i taxeringslagen (1956:623), TL, för att möjliggöra en anpassning av granskningsorganisationen vid 1978 års taxering till den kommande ordningen. Jag återkommer lill dessa ändringar.

Genomförandet av RS-refomien har i enlighet med principbeslutet från år 1975 förberetts genom anställning av personal. Den första etappen av uppbyggnaden av skatteadminstrationen genomfördes budgetåret 1975/76 och omfattade 163 tjänster. Härav tillfördes länsstyrelserna 76 och de lokala skattemyndigheterna 87 (prop. 1975:87, SkU 1975:31, rskr 1975:229).

Under budgetåret 1976/77 tillfördes organisationen i en andra etapp ytterligare 275 tjänster. Härav tillfördes länsstyrelserna 136 och de lokala skattemyndigheterna 139 (prop. 1975/76:100 bil. 16, CU 1975/76:21, rskr 1975/76:234).

Den tredje utbyggnadsetappen genomförs innevarande budgetår och omfattar 438 tjänster, varav för länsstyrelserna 217 och de lokala skattemyndigheterna 221 (prop. 1976/77:100 bil. 18, CU 1976/77:13, rskr 1976/ 77:164).

1 prop. 1977/78:100 bil. 18 föreslås en Qärde utbyggnadseiapp som avser

Prop. 1977/78:181 58

budgetåret 1978/79. Etappen föreslås skola omfatta 186 tjänster varav för länsstyrelserna 69 och de lokala skatieniyndigheierna 117.

Vid de lokala skattemyndigheterna har dessutoni sedan budgetåret 1975/ 76 38 biträdestjänster ombildals till laxeringsassistenttjänsler.

Sammantaget kommer den nya granskningsorganisationen att lill 1979 års taxering ha tillförts 1 100 nya tjänster om man räknar in den Ijärde etappen. Utredningen redovisar i sin delrapport 1976:2 totalbehovet för den nya granskniiigsorganisationen lill 2 371 tjänster, därav 1 256 på länsstyrelserna och 1 115 på de lokala skattemyndigheternti. Neitoökningen av handläggar-per.sonal beräknas inkl. redan beslutade personaltillskott lill cti I 500 tjänster. Av det återstående personalbehovet om ca 410 tjänster bör enligt utredningen ca 45 tillföras länsstyrelserna och ca 365 de lokala skattemyndigheterna. Tjänsterna bör tillföras myndigheterna under budgetåren 1979/80 och 1980/ 81. De för utredningen ansvariga ämbetsverken - RSV och statskontoret -an.ser att ställning nu inte bör t;is till totalramen för den framtida bemtm-ningen av den nya granskningsorganisationen. Verken föreslår i stället att denna fråga avgörs i samband nied behandlingen av rnyndigheternas framtida anslagsfrarnställningar, varvid erfarenheter av genomförd utbyggnad kan beaktas.

Det nya systemet för ADB inom folkbokförings- och beskattningsområdel

På grundval av ett principförslag, som hade lagts fram våren 1974 av RSV i samråd med staiskonioret, beslutade riksdagen år 1975 om riktlinjer för ett fortsatt utvecklingsarbete med ett nytt ADB-system för folkbokföring och beskattning (prop. 1975:57, SkU 1975:32, rskr 1975:230). Det nya systemet skulle genomföras etappvis med en omläggning av taxerings- och debite-ringsfunktionernu i en första etapp år 1978.

Systemet bygger på en blandad rional och central regisierföring. Således sk-Mfåstighetsredovisningen ske regionalt i det nya systcniet. När det gäller personredovisningen skall några mer genomgripande förändringar av ADB-sysiemet inte vidtas i avvaktan bl. a. på ställningstagandet till folkbokföringens framtida utformning och organisatoriska anknytning. Motsvarigheter lill det nuvarande personbandet skall även i fortsättningen föras regionalt. Beträffande ett diskuterat organisaiionsregister för alla juridiska och fysiska personer som driver rörelse m. fi. innebar beslutet alt ett sådani register, jämsides med det organisaiionsnummerregister som RSV skall föra enligt lagen (1974:174) om idenliielsbeieckning för juridiska personer m. fi., kan medföra att behovet av del nuvarande registret över juridiska personer kan bortfalla men alt länsstyrelserna vid behov kan föra ett aktuellt regionalt register över organisationer till relativt låg kostnad. Det s. k. skalleregistret skall såsom ett centralt arbetsregister byggtis upp från person- och organisa-lionsregisirenoch kompletteras med uppgiftom erlagda skatter m. m. förall i slutskedet  tillföriis  uppgifter om  taxeringsnämndernas  beslut om åsätt

Prop.1977/78:181 59

taxering, debiterade avgifier m. m.

Den regionala delen av registerföringen förläggs till länsstyrelserna och den centrala till RSV. Överkapaciteten inom länsdaloranläggningarna skall enligt riksdagsbeslutet kunna utnyttjas för att tillgodose samhällsplaneringens behov av datorkapacitet. 1 del fortsatta utredningsarbetet skulle möjligheterna att variera de regionala anläggningarnas kapacitet och antal särskilt belysas. Sedan RSV och statskontoret gemensamt hade utrett frågan om antalet regionala ADB-anläggningar och placeringen av dessa anläggningar beslutade riksdagen (prop. 1975/76:100, SkU 1975/76:35, rskr 1975/76:212) våren 1976 att antalet sådana anläggningar skulle vara 21. Samtliga län utom Gotlands, Blekinge och Jämtlands län lar därmed egna datorer.

Frågan om hurden centrala datordriften i ADB-sysiemet lor folkbokföring och beskattning skall organiseras behandlades av riksdagen hösten 1976 (prop. 1976/77:25 bil. 6, SkU 1976/77:10, rskr 1976/77:62). Produktions-starten fördel nya ADB-systemet avses skola ske i början av år 1978. ADB-driflorganisationen skall ingå som en särskild enhet inon-i RSV:s drifiiekniska avdelning. Viss personal vid andra enheter inom avdelningen kan därvid förasöver lill den nya ADB-driftenheten. I budgetpropositionen (prop. 1976/ 77:100 bil. 11) har beräknats medel för organisationen som innebär att den vid utgången av budgetåret 1977/78 skall bestå av ca 75 personer. Riksdagen har beslutat anvisa medel i enlighet härmed (SkU 1976/77:29, rskr 1976/ 77:170).

2.2 RS-projektet

Som jag tidigare har nämnt avser jag att nu lägga fram detaljförslag i anslutning till riksdagens principbeslut åren 1975 och 1977. Mina förslag bygger pä utredningens delrapporter 1976:1, 1977:1 och 1977:3.

Rapporten 1976:1 innehåller förslag oiii bl. a. laxeringsorganisationen i första instans och arbetsformerna vid granskning och taxering. Även förslag till författningsändringar ingår i rapporten.

Rapporterna 1977:1 och 1977:3 innehåller en överarbetning och komplettering av de författningsförslag som hur intagits i rapporten 1976:1.

Vissa av utredningens förslag i delrapporten 1976:1 har enligt vad jag tidigare har sagt redan behandlats av statsmakterna. Det gäller bl. a. omorganisationen av länsstyrelse och lokal skattemyndighet samt bemanningen. Dessa frågor lar jag följaktligen inte upp i detta sammanhang.

Jag avser inte heller att nu ta upp utredningens förslag i fråga om skattetillägg och förseningsavgift. Regeringen har nyligen (prop. 1977/ 78:136) lagt fram förslag till ändrade regler i dessa avseenden. Jag avser atl föreslå regeringen att senare i år lägga fram förslag till de kompletterande ändringar av reglerna som behövs med anledning av att beslutanderätten i ärendena skall föras över från lokal skallemyndighet lill taxeringsnämnd. 1 samband  därmed   lar jag också  upp  utredningens  förslag  i   fråga  om

Prop.1977/78:181 60

längdföring av taxeringsnämndens beslut.

Även i ett par andra frågor avser jag all återkomma i ett senare santmanhang. Det gäller för det första utredningens förslag att laxerings-näninden i hemortskonimunen skall handha även taxeringen av skaltskyldigs förviirvskällor i annan kommun. Förslaget innebär bl. a. all de särskilda självdeklarationerna, som skall lämnas i de s. k. uibokommunernu, kan slopas. Enligt utredningen kan en sådan ordning börja lillämpits tidigast fr. o. m. 1980 års taxering. Det gäller för det andra förslaget all ärenden om dödsbos befrielse från skall skall för.is över till näninderna. Enligt min mening iir del inte lämpligt alt belasta nämnderna med dennti speciella ärendegrupp i samband med övergången till den nya organisationen.

Jag skall här i korthet redogöra för de delar av utredningens förslag som man enligt min mening nu bör la ställning lill. Utredningens förslag i dessa delar innebär i huvudsak följande.

Indelningen i taxeringsdistriki ändras. Två slags laxeringsnäninder inrättas, dels lokala nämnder för taxering av alla skattskyldiga inom nämndens distrikt såvida detta inte ankomnier på annan nämnd, dels särskilda nämnder för taxering av juridiska personer och sådana fysiska personer vilkas inkomsttorhållanden är av särskilt invecklad beskaffenhet. Mandattiden för taxeringsnämndens ordförande och övriga ledamöter bestäms till tre år. Antalet ledamöter fiistställs till lägst fem och högst åtta i lokal nämnd och högst tolv i särskild nämnd. Varje kommun utser minsl en ledamot lill varje nämnd .som verkar inom konimunen. Behörighels- och valbarhetsvillkoren ändras i vissa avseenden.

Taxeringsnämndens ordförande får rätt an besluta ensam i vissa ärenden. Reglema därom utformas efier mönsier av bestiimmelserna i lagen (1971:52) om skatteräii, fasiigheistaxeringsrätt och länsrätt. Omrösiningsreglerna ändras så att ordföranden får utslagsröst vid lika röstetal.

Regler införs om länsstyrelses och lokal skattemyndighets medverkan i taxeringsarbelet i första instans. Det samlade ansvaret för den årliga taxeringen läggs på skatlechefen.

Taxeringsnämndens beslut skall vara preliminärt eller slutligt. Preliminärt beslut som inte er.sätts av slutligt beslut anses efier utgången av taxeringsperioden som slutligt beslut. Erinringar mot preliminärt beslut får föranleda högst ett nytt preliminärt beslut. Erinringar mot ett andra preliminärt beslut av nämnden föranleder slutligt beslut. Slutligt beslut som är uppenbart oriktigt får omprövas av nämnden.

Underrättelse om beslut utsänds i vanligt brev. Beslutet innehåller uppgifi om vilken nämnd som fattat beslutet, men underskrivs ej av ordföranden.

Taxeringsperioden förlängs lill den 30 november i förening med vidgade möjligheter lill anstånd med all lämna deklaration.

Besvär över taxeringsnämndens beslut får anföras av skatiskyldig senast vid utgången av februari månad året efier taxeringsåret. Rätt till besvär i

Prop.1977/78:181 61

särskild ordning föreligger intill ett år efier utgången av laxeringsåret, i de fall varken beslut om avvikelse från deklaration eller debetsedel på slutlig skall erhållits under taxeringsåret. I övrigt gäller nuvarande regler för extraordinära besvär.

Besluisfomier och besvärslider samordnas i så stor utsträckning som möjligt mellan inkomsttaxering, bestämmande av pensionsgrundande inkomst (PGl)och fastställande av underlag föregenavgifier. Ordinära besvär över lokal skattemyndighets beslut om PGl och fastställande av underlag för egenavgifier får därför enligt utredningens förslag anföras senast vid februari månads utgång året efter taxeringsåret. Underrättelse om PGl undertecknas inte. Lokal skattemyndighet behöver inte sända ut underrättelse i de fall avvikelsen är ringa och avvikelsen samtidigt ur lill den försäkrades förmån. Inte heller behöver lokal skattemyndighet underrättaom verkställt kostnadsavdrag om underriiitelsen är uppenbart obehövlig.

Förfarandereglerna i fråga om ansökan om tillämpning av reglerna om ackumulerad inkomst ändras.

Ambitionsnivån i granskningsarbeiet inriktas på att upptäcka fall av väsentliga skatteundandraganden och undvika ändringar av vissa mindre fel.

Skattemyndigheternas service och information förbättras.

Rätt all besluta om taxeringsrevision och därmed sammanhängande uppgifier ges även till chef för lokal skattemyndighet saml lill annan kvalificerad tjänsteman som skattechefen förordnar. Större möjligheter ges lill samordnad (integrerad) revision. Den som fatt förordnande au verkställa taxeringsrevision får automatisk behörighet att även utföra granskning av mervärdeskall, källskatt, arbetsgivaravgifter och punktskatter. Den som beslutat om revision får även befogenhet all anmana skallskyldig att ordna räkenskaper och andra handlingar på sätt .som åligger honom enligt föreskrift i lag. Den som beslutat om revision får befogenhet all anmana skatiskyldig att förete viss utredning soni baseras på räkenskaper eller andra handlingar soni företetts vid revision och som avser konstaterade felaktigheter vid företagen granskning.

Slutligen avser jag att här la upp en fråga som utredningen har behandlat i en rapport som har redovisats till budgeidepariemeniei i september 1977 (delrapport 1977:4 Uppbörd av direkt skall). Det gäller frågan om avlämnande av kontrolluppgifier på fastställt formulär.

3 Taxeringsorganisationen

3.1 Indelning i taxeringsdistrikt m. m.

3.1.1 Nuvarande ordning

1 varje län finns lokala och särskilda laxeringsdisirikt. Lokalt taxeringsdistrikt utgörs av kommun eller del av kommun. Tvä eller fiera kommuner  kan  samnianföras  lill  ett  lokall  taxeringsdistriki,  när

Prop.1977/78:181 62

särskilda skäl föreligger. För varje lokalt laxeringsdisirikt finns en lokal taxeringsnämnd som verkställer taxering inom distriktet i den mån detta inte ankommer på annan taxeringsnämnd.

1 varje fögderi finns minst eti särskilt taxeringsdistriki, inom vilket särskild taxeringsnämnd verkställer taxering av fysiska personer, dödsbon och familjeslifielser, vilkas inkomstförhållanden med hänsyn lill förvärvskällans art eller eljest är av mera invecklad beskaffenhet (s. k. rörelsenämnd eller fögderinämnd).

1 varje län finns ett eller fiera särskilda taxeringsdistriki, där särskild laxeringsnämnd (s. k. bolagsnämnd eller länsnämnd) verkställer taxering av andra skattskyldiga än fysiska personer, dödsbon och familjeslifielser. Till sådant distrikt skall, där så kan ske, hänföras även delägare i fåmansföretag och honom närslående person.

För hela landet finns minst en gemensam laxeringsnämnd för taxering av bl. a. skattskyldiga som saknar hemortskommun här samt diplomater och andra svenska statstjänstemän som på grund av tjänstgöring utomlands skull mantalsskrivas i Slorkyrkoförsamlingen i Stockholm. Taxering som sådan nämnd verkställer unses ske på "särskild ort och i särskilt distrikt" (s. k. gemensammu distriktet).

De här berörda bestämmelsernu finns intagna i 4 § TL. Fr. o. m. 1978 års taxering gäller enligt ett tillägg till 4 § ull regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva om indelning i laxeringsdisirikt och taxeringsnämnds verksamhetsområde med avvikelse från vad som eljest gäller enligt paragrufen (prop. 1976/77:138, SkU 1976/77:49. SFS 1977:416).

Länsstyrelsen skall efter hörande av lokal skattemyndighet indela länet i taxeringsdistrikt och besluta om de särskilda nämndernas verksamhetsområden. Beslutet skall avse vissl taxeringsår och meddelas i fråga om lokala taxeringsdistrikt senast den 30 september två år före taxeringsåret och i fråga om särskilda laxeringsdisirikt senusi den 30 november året före luxeringsåret (5 § TL).

Vid 1975 urs taxering var unlulet luxeringsnämnder 5 240. Härav var 4 361 lokala nämnder, 601 rörelsenämnder och 278 bolagsnämnder. Av toiali ca 6,2 milj. skattskyldiga som åsattes taxering vid 1977 års taxering granskades ca 5,1 milj. i lokal nämnd och ca 1,1 milj. i särskild nämnd. Antalet deklarutioner som behundludes i vurje nämnd var i regel 1 000 - 2 000.

3.1.2 Principbeslutet

För alt bl. a. anpassa laxeringsnän-indernas arbetspensum till den förlängda laxeringsperioden föreslog RS-utredningen i 1974 års rapport att antalet nämnder skulle minskas lill ca 1 500. Utredningen förordade mot denna

Prop.1977/78:181 63

bakgrund också alt det skulle finnas i huvudsak endast en typ av taxeringsnämnd.

Dåvarande departementschefen ansåg det lämpligt att de mer komplicerade deklarationerna behandlades i nämnder med särskild sakkunskap och erfarenhet i rörelseluxeringsfrågoroch liknande. Särskilda luxeringsnämnder borde därför enligt hans mening behållus för de svårare deklarationerna. 1 sådana nämnder borde grunskningsassisienter antingen de var placerade hos länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet kunna vara föredragande. Han uttalade samtidigt att den kategori deklarationer som skulle behandlas i särskild nämnd borde kunnu minskas. Bl. u. med hänsyn till förslagen om föriungning uv arbetsperioden och mandatperioden för nämndledamöiernu borde enligt hans mening de lokala nämnderna vid ett genomförande av refomien kunna avgöra en del uv de löntugar- och jordbruk.sdeklaraiioner som f. n. handläggs i särskild nämnd och dessutom en del av rörelsedekla-raiionerna. Antalet särskilda nämnder borde därför kunna minska något. I fråga om del totala unlulet nämnder ansåg han del från effektivitetssynpunkt men också med hänsyn till lekmannainfiyiundet inte vuru lämpligt atl nedbringa antalet nämnder till I 500. Han förordade i stället alt distrikisin-delningen skulle inriktas mot ett totalt antal uv 2 000 lill 3 000 nämnder.

3.1.3 RS-projektet

Utredningen föreslår i enlighet med principbeslutet att särskilda nämnder skall finnas kvar även i fortsättningen vid sidun om de lokala nämnderna. De för hela landet gemensammu tuxeringsnämndernu skall också finnas kvar.

De särskildu nämndernu avses liksom f n. behandla de svårare deklarationerna. 1 överensstämmelse med departementschefens uttalande i 1975 års proposition anser utredningen emellertid atl den kategori deklarutioner som skall förus lill särskild nämnd bör minsku. De dekluralioner som f n. behandlas av bolagsnämnderna föreslås dock även i fortsättningen skola föras till särskild nämnd. Däremot skull enligi utredningen huvuddelen av de deklarationer som f n. hör till rörelsenämnd i fortsättningen behandlas uv lokul nämnd. Endust de mest komplicerude uv dessu deklarutioner bör överlämnus lill särskild nämnd. Bl. u. mot dennu bakgrund anser utredningen att det nuvurande systemet nied uppdelning av de särskildu nämndernu på rörelsenämnd resp. bolugsnämnd bör slopas.

Utredningen anser all länsstyrelserna bör ha frihet att inrätta särskildu nämnder iden utsträckning som deltu behövs för uit genomföra taxeringen pu bastu sätt. För den grunskning som skull uttörus av ijänsteniän på länsstyrelsen bör enligt utredningen de siirskildu nämndernu liksom nu kunnu omfutlu distrikt med såväl geogrufisk indelning som distrikt med funktionell indelning. Ett särskilt distrikt kun exempel vis omfutlu alla skutlskyldigu inom ett fögderis verksumhetsområde soni grunskus uv tjänstemun vid länsstyrelse medan en annat distrikt inom samma län kan hu hela länet som verksam-

Prop. 1977/78:181 64

hetsområde men då endusi omfatta vissu grupper uv skuttskyldiga. Det normala bör enligt utredningen vuru ull huvuddelen av deklaralionsniate-riulel på regional nivå grunskus i nämnder med geografisk inriktning och all kutegorinämnder inräitus bara i de fall där likfomiighelen vid granskningen fordrar detta.

Utredningen föreslår således alt det skall finnas endast en typ av särskild taxeringsnämnd. Sådan nämnd skall enligt utredningens förslag till ändring i 4 § TL besluta om dels andra skattskyldiga än fysiska personer, dödsbon och familjeslifielser dels fysiska personer, dödsbon och fumiljestifielser vilkas inkomstförhållanden är av "särskilt" invecklad beskaffenhet.

Fåmunsbolugsdelägare och dennes familjemedlemmar avses i princip bli taxerade uv samma nämnd som taxerar företaget. Sådana skattskyldiga skall således föras till särskild nämnd även om deras inkomstförhållanden inte är UV särskilt invecklad beskaffenhet. Möjlighetskall vidare finnas ull i andra fall av intressegemenskap mellun skattskyldiga låta en och samma luxerings-nämnd verkställa luxeringarna uv de skutlskyldigu.

Utredningen föreslår utt detiu kommer till uttryck i 4 § endust genom en bestämmelse oni utt regeringen lar föreskriva alt taxeringsnämnd i annat distrikt än vad som i övrigt följer av paragrafen skall besluta i fråga om skattskyldiga som här avses.

Enligt utredningens beräkningar innebär dessa fördelningsprinciper att i vart full drygt 500 000 deklarationer behandlas i särskild nämnd.

1 fråga om den geografiska omfattningen av taxeringsdisirikten föreslår utredningen ett par förändringar. Utredningen anser att det med hänsyn till kommunernus storlek numera inte längre finns behov uv utt kunna sammanslå fiera kommuner till ett lokalt taxeringsdistriki och föreslår all föreskrifien härom slopas. Vidare föreslår utredningen ull särskilt taxeringsdistrikt skall få omfuttu högst tolv kommuner. Förslaget i dennu del motiveras med alt det bör finnas minst en förtroendevald ledamot i nämnden från varje kommun.

Utredningen föreslår också atl det i förtydligande sy fie tas in en föreskrift i 4 § om Ull lokala laxeringsdisirikt inte får omfatta samma geografiska område. Även vissa andra redaktionella ändringar föreslås i 4 §. Bl. u. införs begreppet "det gemensamma luxeringsdistriktei" som lagteknisk term. Vidare fiyttus föreskrifien om alt länsstyrelsen i Stockholms län utser gemensam nämnd till 5 §. Föreskrifien om ull taxering av gemensam nämnd unses ske på särskild ort och i särskilt taxeringsdistriki ersätts av en föreskrifi om alt taxering för gemensamt kommunull ändamål anses ske för beskattning i särskild kommun.

Utredningen föreslår också vissa ändringar av 4 § som hänger samman med bl. a. utredningens förslag atl taxeringsnämnden i hemortskommunen skall verkställa taxering även uv sådun förvärvskälla som den skatlskyldige hur i annan kommun.

När del gäller ull bestämma det totulu antalet nämnder i den framlida

Prop.1977/78:181 65

organisationen bör mun enligt utredningen särskilt beakta lekmannainfiy-landet och önskemålet atl nämndernas verksamhetsområden inte är så storu alt lokalkännedomen går förlorad. En annan betydelsefull faktor är enligt utredningen den tid som nämnden kan ägna åt sammanträden. Summanlrä-destiden beror i sin lur på hur stor andel av deklaraiionsmaterialet som behöver föredrus vid nämndens sammanträden samt hur många deklarationer nämnden hinner behandla på ett sammanträde.

Det slutliga antalet taxeringsnämnder i den nya organisationen samt deras fördelning mellan olika län anser sig utredningen inte ha anledning att unge. Länsstyrelserna bör i stället, med beaktande av de krav på lekmannainfiy-tande, lokalkännedom och specialistkompetens som utredningen har redovisat, bestämma antalet näriinder med hänsyn lill den minskning av antalet från nuvarande ca 5 000 lill 2 000-3 000 som riksdagen har beslutat om.

Utredningen anser att länsstyrelsen skull faltu beslut om indelningen i distrikt och om de särskilda nämndernus verksumhetsområden för tre år i tagel och föreslår an 5 § ändras i enlighet härmed. Det är enligt utredningen viktigt att denna huvudprincip upprätthålls,bl. u. föratt kommunfullmäktige skall hu guranli för alt den organisation soni de väljer ledamöter till också består under mandatperioden. Utredningen föreslår dock ull länsstyrelsen under treårsperioden får besluta om nytt taxeringsdistriki om del är påkallat med hänsyn till ändringar i befolkningsunderlaget eller annan därmed jämförlig grund.

3.1.4 Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i frågan tillstyrker förslaget all det skall finnas endust en typ uv särskild nämnd. Däremot motsätter sig det helt övervägande antalet av dessa instanser förslaget all endast deklarationer av "siirskill" invecklad beskaffenhet skall kunna hänföras lill särskild nämnd. En sådan ordning skulle enligt många remissinstansers uppfattning utesluta möjligheten utt inrutlu särskild nämnd för sådunu deklarationer som skall granskas av lokal skattemyndighet.

Några remissinstanser är av den uppfattningen att samtliga skattskyldiga som f n. laxeras UV särskild nämnd även iden nyu organisationen bör taxeras UV sådan nämnd. Hit hör länsstyrelsen i Stockholms län. Länsstyrelsen anser all del är uteslutet ull laxeringsnämndsordförundena i de lokala nämnderna skall kunna ges tillräcklig kompetens för taxering av rörelseidkare. Om de lokala nämnderna nödgas behandla de komplicerade deklarationerna skulle därför i stort sett endast den granskande tjänstemannen kunnu tränga in i de ekonomiska och taxeringstekniska frågorna. Man skulle då enligt länsstyrelsen med fog kunna lulu om en tjänstemunnuluxering i stället för den uvseddu ordningen med ijänslemunnagranskning och bibehållande av taxeringen i nämnderna. Endast för de särskilda nämndernu blir det enligt

5 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 181

Prop. 1977/78:181 66

länsstyrelsen möjligt all utse ordförande och lekmän med den bakgrund och specialkunskap som krävs för utt futtu beslut i frågu om de komplicerude deklarationerna. Bibehålls och utvecklas de särskilda nämndernu kommer reformen som lånsslyrelsen ser del all möjliggöra alt medborgarinfiylandel fördjupas och effekliviserus. Tjänslemunnagrunskningen åstadkommer då ett bättre och säkrare beslutsunderlag för personer som har kännedom om sakområdet och problemen där. Länsstyrelsen pekar också på att branschgranskning underlättas om de särskilda nämnderna bibehålls i nuvarande omfattning.

Även länsstyrelsen i Kronobergs län uttalar sig i denna riktning. Länsstyrelsen anser att det för vurje kommun bör finnus en eller fleru särskildu nämnder för taxering av samtliga rörelseidkare och juridiska personer inom kommunen. En utspridning av rörelsedeklurutioner till samtliga taxeringsnämnder kan enligt länsstyrelsens mening inte medföra någon standardhöjning eller främja likformig taxering. För denna uppfattning talar enligt länsstyrelsen på ett avgörande sätt det förhållandet utt det inte finns möjligheter alt rekrytera ordförande med kompelens för rörelsetaxering lill alla nämnder. Liknande synpunkierpå behovet av särskilda nämnder på lokal nivå framförs av länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Länsstyrelsen i Kalmar län förordar också all möjlighet ges utt behålla nuvarande särskildu nämnder. Länsstyrelsen unser bl. u. alt utredningens förslag på ett olyckligt sätt läser möjligheterna att anpassa organisationen med hänsyn lill varje läns speciella förutsättningar. Länsstyrelsen i Malmöhus län, som delar utredningens principiella inställning i frågu om distrikt och verksamhetsområden, betonar också att det kan krävas skilda lösningar i olika län beroende på länets struktur, sammansättningen av de skattskyldiga och tillgången lill personal.

Länsstyrelsen i Göieboigs och Bohus län vill också ha kvar möjligheten all inrätta särskild nämnd på lokal nivå. Enligt länsstyrelsens mening bör bestämmelsernu utformiis så att de blir så fiexibla som möjligt. Ett tillägg bör därför ske, vilket gör det möjligt för skattechefen att lumnu ytterligure anvisningar om vilka deklarationer som bör tillföras särskild nämnd. Man bör enligt länsstyrelsen t. ex. kunna ändra granskningsinriktning och intensitet från ett år till ett annat genom ull till särskild nämnd föru summan skattskyldiga uv viss kuiegori eller brunsch. Det skulle varu olyckligt om organisationen blev så stel, all skatlechefen inte kan vidta ändringar i disposilionerna från år lill år. Länsstyrelsen tar vidare upp utredningens förslag atl regeringen skall äga föreskriva alt taxeringsnämnd i annat taxeringsdistriki än som följer av de föreslagnu reglerna skull äga besluta avseende vissa slag av skattskyldiga. Med hänsyn till ull systemet skall vara flexibelt och kunna anpassas till vad som bäst främjar en effektiv taxering anser länsstyrelsen all befogenheten bör tillkomma skallechefen i resp. län. Atl lägga en bestämmelse av ifrågavarande slag på regeringsnivå synes inte ändamålsenligt.

Prop. 1977/78:181 67

Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att del är befogat med hänsyn till den person- och lokalkännedom som lokala nämndledumöter på landsbygden och på mindre orter i regel besitter, atl låta deklarationer för mindre rörelser och jordbruk behandlas uv lokula nämnder i sådana områden. När det däremot gäller större städer och andra större tätorter menar länsstyrelsen alt person- och lokalkännedom av förklariiga skäl inte kan upprätthållas på samma sätt i nämnderna. 1 vart fall kan delta enligt länsstyrelsen tillgodoses likaväl i en särskild nämnd som i en lokal nämnd. Länsstyrelsen anser därför att det finns sakliga skäl för alt bibehålla särskilda nämnder för lokalt granskade rörelsedeklarationer inom större tätorter. Länsstyrelsen påpekar vidare att utredningens förslag ur administrativ synvinkel får flera negativa effekter för de lokala skattemyndigheterna. 1 den utbyggda organisationen kan varje handläggare beräknas få biträda ca 4-5 nämnder. Detta förutsätter då en uppdelning av deklurationsmaterialei helt efter geografiska grunder. Om materialet struktureras på annat sätt - exempelvis branschvis - för att granskningen skall kunnu bedrivus effektivure, kommer nuckdelarna med en spridning av rörelsedeklarationerna på ett stort antal lokala nämnder åter i dagen. I praktiken kommer branschgranskning på lokal nivå därför knappast att bli möjlig med den av utredningen föreslagna nämndorganisationen. Med hänsyn till att det i dagsläget finns en orgunisulion med väl fungerande rörelse- och bolagsnämnder skulle det enligt länsstyrelsens mening varu en stor fördel om man efter vissa sammunslagningar kunde låta dessa kvarstå i den nya organisationen. Föratt uppnå en likformig behandling av jämförbara kategorier av rörelseidkare, synes det vara en lämplig lösning atl samma särskilda nämnd behandlar såväl lokalt som regionalt granskade rörelsedeklurutioner inom ett visst geografiskt område. Olika varianter bör emellertid kunna komma i fråga.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser atl fiera allvarliga nackdelar uppkommer om särskild nämnd inte får inrättas på lokal nivå. Länsstyrelsen pekar bl. a. på atl varje lokal nämnd får fiera föredragande och atl de tjänstemän som granskur mera invecklade deklarationer får vara föredragande i många lokala nämnder, vid branschgranskning i regel i samtliga lokala nämnder inom ett fögderi.

Även från fiera andru håll understryks på liknande grunder vikten av atl särskilda nämnder också i den nya organisationen kan inrättas på lokal nivå. Det gäller t. ex. länsstyrelserna i Hallands, Värmlands och Kopparbergs län (samt lokala skattemyndigheterna I Göteborgs och Skövde fögderier och Föreningen Sveriges laxeringsrevisorer. Länsstyrelserna i Gotlands, Kristianstads, Väsiernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län anser ull dennu möjlighet bör finnas i vari fall övergångsvis.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser alt det inte bör finnus något hinder mot utt låta lokala taxeringsdistriki "överiuppa" varandra. Enligt länsstyrelsens mening skulle en sådan möjlighet tvärtom vara värdefull vid branschgranskning på lokal nivå. Även länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar sig i samma riktning.

Prop.1977/78:181 68

Förslaget    utt    särskilt    taxeringsdistriki    skull    få omfatta   högst   tolv   kornmuner har mön erinringar från bl. a. tre uv de fyru länsstyrelser som direkt berörs uv förslaget, nämligen länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Norrbollens län.

Länsstyrelsen i Stockholms län motsätter sig förslaget. Länsstyrelsen unser ull stora uktiebolug och ekonomisku föreningur liksom stiftelser och ideella föreningar bör laxeras a v special nämnder som omfattar helu länet. För sådana juridiska personer kan del enligt länsstyrelsen mera sällun vara fråga om att person- och lokalkännedom återfinns blott inom vi.ss kommun. Likartade betingelser gäller vidare enligt länsstyrelsens mening vid taxering av fåmunsbolag och deras delägare. Här har bolagen ofia sill säte i en kommun medan delägarna är bosatta i andra. Länsstyrelsen äruvden uppfuttningen att inrättandet av specialnämnder men också av s. k. branschnämnder i regel förutsätter alt distriktet omfuttur hela länet. Länsstyrelsen vill därför ha kvur dennu möjlighet.

Anlulet luxeringsnämnder som bör finnas i den nyu organisationen har diskuterats av fiera rentissinsianser.

Länsstyrelserna i Stockholms samt Göieboigs och Bohus län unser alt unlulet i varje full inte bör sällas lägre än 3 000 och framhåller alt endast genom ett stort anlul nämnder medges en sumhiillelig förankring och decenirulisering av beslutsfuttandet. FOR är av samma uppfattning och påpekar vidare bl. u. alt en ytterligure minskning av antalet nämnder medför risk för atl lekmannainfiyiundet urholkas genom ull nämndernu inte får tillräckliglid för att bedöma ärendena. Även lokala skattemyndigheten i Malmö fögderi och Föreningen Sveriges fögderichefer förordar utt man inriktur sig på ca 3 000 nämnder i den nyu organisationen.

Lokala skattemyndigheten i Göteborgs fögderi påpekuraii målsättningen i sig inte bör vara att minska antalet nämnder uiun utt minskningen följer uv bl. a. förlängningen uv taxeringsperioden och ordförandens behörighet utt ensum futtu vissu beslut.

Förslaget atl distriktsindelningen    skall    gälla    för    en treårsperiod   har kritiserats av några remissinstanser.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uppfattar unduntuget från huvudregeln så ull länsstyrelsen är oförhindrad all inom treårsperioden förordna om nyu särskilda taxeringsnämnder om detta är lämpligt. Är avsikten å undru sidun alt nya sådana nämnder får inrättas endast om del behövs med hänsyn lill "ändringar i befolkningsunderlaget eller annan därmed jämförlig grund" anser länsstyrelsen ull mun ulltför rnycket beskurit möjligheternu att anpassa organisationen lill nyu grunskningsområden. Länsstyrelserna i Uppsala sumt Göteborgs och Bohus län unser också ull det måste finnus möjligheter ull inrätta nya taxeringsdistrikt under treårsperioden i andra full än de som utredningen avsett.

Prop. 1977/78:181 69

3.1.5 Statsmakternas beslut vid 1976/77 års riksmöte

Jag har i prop. 1976/77:138 redogjort för min principiella inställning till frågan om fördelningen av dekluruiionsmaierialet mellun lokal och särskild nämnd. Mina ställningsiiiganden i propositionen kan sanimunfuitas på följunde sätt.

Särskilda l

Mina ställningstaganden mynnade ut i förslug till ändringur i 4 § TL för utt möjliggöra en bättre unpiissning uv granskningsorganisutionen vid 1978 års laxering till den kommunde ordningen. Förslaget har godtagits uv riksdagen (SkU 1976/77:49, SFS 1977:416). Ändringen innebär att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva om indelning i taxeringsdistriki och taxeringsnämnds verksamhetsområde med avvikelse från vad som eljest gäller enligt 4§. Sådana föreskrifier har meddelats i 3 § TK (SFS 1977:737).

3.2 Taxeringsnämndens ledamöter m. m.

3.2.1 Nuvarande ordning

Ordförande i taxeringsnärnnd förordnas av länsstyrelsen. Förordnandet gäller tor ett taxeringsår och meddelas senust den 30 november året före taxeringsåret. För rörelsenämnd skall länsstyrelsen vidare förordna en eller fiera taxeringsinspektörer ull bitrudu nämnden. Tuxeringsinspektör får också förordnus för bolugsnämnd. 1 taxeringsnämnd för vilken inspektör inte hur förordnuts utser länsstyrelsen vidare ett-tre kronoombud (6 § 1 och 2 mom. TL).

Fr. o. m. 1978 års taxering gäller enligt tillägg till 6§ 1 och 2 mom. utt kronoombud resp. taxeringsinspektör ej behöver utses när tjänsteman hos länsstyrelse eller lokul skutlemyndighei är föredragande i nämnden (prop. 1976/77:138, SkU 1976/77:49, SFS 1977:416).

Prop.1977/78:181 70

Ordförundena och kronoombuden är i princip lekmän. Det är dock vunligt att tjänstemän vid skalteförvuttningen har sådana uppdrag som bisysslu. Taxeringsinspektörerna är ijänsteniän vid länsstyrelserna och deras uppdrag ingår således som en del i tjänsten. De är placerade dels vid länsstyrelsernus revisionsenheler, dels vid vissu större lokalu skattemyndigheter där de bildur de s. k. tuxeringsinspektörsgrupperna. Taxeringsinspektörerna är till skillnad från kronoombuden inte ledamöter av nämnden.

Taxeringsnämndens övriga ledamöter utses genom val under december månad året före taxeringsåret. Munduiperioden för de förlroendevaldu ledumöterna är liksom för ordtorandenu ett år. Vulet förrättas i regel av kommunfullmäktige. 1 bolagsnämnd förrättas dock valet av landstingskommunens förvaltningsutskoti om mer än en kommun ingår idistriktet. Antalet ledamöter i lokul nämnd skull vura minst tre och högst åtta. I rörelsenämnd får dock högst tolv ledamöter väljiis. 1 sådan nämnd skall minst en ledumol väljas för vurje kommun. Antalet ledamöter bestäms i princip uv dem på vilku valet unkommer. Om ledumöterna skall väljas uv skilda organ skull dock länsstyrelsen bestämma unlulet ledumöler och ange hur många av dem soni skall väljas av vurje orgun. För vurje ledumot skull utses en suppleunt (6 § 3 mom. TL).

Någru särskilda bestämmelser om vulmetoden hur inte meddelats. Det innebär ull utgången bestäms genom enkel röstövervikt, dvs. enligt mujori-leisvulsmeloden.

Till ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd skall utses redliga och allmänt uktude personer, som kan antas besitta nödig insikt och erfarenhet. Kommun får välja endast den, som är mantalsskriven inom kommunen, och landstingskommuns förvaltningsutskott endast den, som är mantalsskriven inom luxeringsdistriktei. Vid vul av ledumöler och suppleunter i lokul taxeringsnämnd skull tillses, utt kännedom om oliku grupper uv skutlskyldigu inom distriktet och om distriktets oliku delur om möjligt kommer utt finnas inom nämnden. Till ledamöter och suppleunter i särskild Uixeringsnämnd skull utses personer, som besitter surskild insikt och erfurenhet i de laxeringsfrågor, som ankommer på nämnden. Därjämte bör tillses, att kännedom såvitt möjligt kommer ull finnus om olika delar av distrikteU 13 § 1 mom.).

Den som fyllt sextio år får avsäga sig uppdrag utt vuru ledamot eller suppleant. 1 övrigt lar inte någon avsäga sig sådant uppdrag om hun inte uppger hinder, som godkänts uv den som utsett honom (13 § 2 mom.).

Till ledamot eller suppleunt kun endust svensk medborgare utses. Sådani uppdrag får inte Utö vas a v den, som är omyndig eller i konkurstillstånd (13 § 3 mom.).

Kommer ledamot eller suppleant efier det att han utsetts i den ställning, alt han inte längre är behörig att utöva uppdraget, skull hun omedelburt frånträdu detsamma (13 § 4 mom.).

Av länsstyrelse meddelat förordnande såsom ordförande eller ledumot i

Prop.1977/78:181 71

taxeringsnämnd får återkallas när synnerliga skiil föreligger. Avgår ledamot eller suppleunt innan tjänstgöringstidens slut skull efiertriidure lill honom för den återstående tiden utses i den ordning, som gällt beträffande den uvgångne (14 § 1 mom.).

Uteblir vuld ledumot i luxeringsnämnd från sammanträde och finns inte suppleunt för lillfällei utt tillgå, får nämnden, om det erfordras, inkalla annan lill ledamot valbar person (14 § 2 mom.).

Besvär över val av ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd får anföras hos länsstyrelsen inom ire veckor efier valets förrättande. 1 övrigt gäller om vals överklagande i liHämpliga delur vad i kommunallagen (1977:179) är föreskrivet om besvär över beslut uv kommunfullmäktige. Finner länsstyrelsen efier besvär anledning förordna om nytt val på grund av all kännedom om olika grupper av skutlskyldigu inte blivit företrädd enligt 13 § 1 niom. får länsstyrelsen föreskriva hur mångu ledumöler som skall väljus för vurje grupp. Överklugas del därefier föreiagnu vulet och finner länsstyrelsen ull det inte bör fustslällus får länsstyrelsen utse ledumöler i nämnden. Över länsstyrelsens beslut får klugun inte förus (6 § 4 mom.).

3.2.2    Principbeslutet

RS-utredningen föreslog bl. a. att kronoombud inte längre skulle utses, ull antalet förtroendevalda ledamöter skulle vara minst fem mot nuvarande tre och alt mandatperioden för dessa ledamöter skulle förlängas från ett till tre år.

Depurtemenlschefen ansåg all förslagen var ändamålsenliga och borde genomföras. Riksdugen beslöt i enlighet härmed.

3.2.3    RS-piqjektel
Mandatperiod Jör ordföranden m. m.

Utredningen unser uit mandattiden för taxeringsnämndens ordförande bör vuru densamma som för övriga ledamöter och föreslår sålunda atl även munduttiden för ordföranden förlängs från ett till tre år.

Den förlängda tuxeringsperioden och det utökude beslutsområdet för luxeringsnämnd medför enligt utredningens mening uppenbura risker för atl ordförande exempelvis på grund av semester eller sjukdom inte finns tillgänglig när taxeringsnämnd skull behundlu ett brådskunde ärende. Utredningen unser del därför lämpligt utt länsstyrelsen får möjlighet att utse ersättare för ordförande vid sådana tillfällen och föreslår alt en bestämmelse härom införs i 6 § TL.

Prop.1977/78:181 72

Kronoombud och taxeringsinspektör

Kronoombudoch taxeringsinspektör skull enligt principbeslutet inte finnus i den nyu orgunisutionen. I enlighet härmed föreslår utredningen all föreskrifiernu i 6 § 1 och 2 mom. om förordnunde av sådunu funktionärer slopus.

Val av ledamöter

Mandattiden för de förtroendevalda ledamöterna i taxeringsnämnd toreslås enligt principbeslutet bli tre år mot f n. ett år. Härigenom uppnås, påpekar utredningen, överensslämnielse med vad som i regel gäller för val av ledamöter till kommunala nämnder. Valet skall enligt utredningens förslag ske i anslutning till de allmänna valen av kommunfullmäktige och gälla fr. o. m. den 1 junuari året efier det år då allmänna val uv kommunfullmäktige ägt rum. Utredningen föreslår vidare att kompleite-ringsvul under löpunde mundallid skull hållus om länsstyrelsen beslutar utt unlulet ledumöler skull ökus elierutt ny luxeringsnämnd skull inräitus. De nyu föreskrifierna skall enligt förslaget tas in i 6 § 1 mom. TL.

När det gäller a n t a 1 e t förtroendevalda ledamöter unser utredningen atl ett högsta antal av åtta ledamöter - som föreslogs i 1974 års rapport - är för litet för ull mun i de särskildu nämnderna skull kunna tillgodose kruven på ökat lekmannainfiylunde ocn lokalkännedom. Utredningen föreslår därför utt untalet ledamöter i de särskildu nämndernu skull varu högst tolv.

Val av ledumöler förrältus f. n. uv kommunfullmäktige eller, såvitt gäller bolugsnämnd vurs distrikt omfuttur mer än en kommun, uv lundstings-kommuns förvaltningsutskott. 1 det nya systemet skall det enligt utredningens förslag finnus end;ist ett slags särskild taxeringsnämnd. Utredningen anser ull val uv ledumöler i fortsättningen bör ske på samma sätt för lokal och särskild nämnd. Ökat lekmannainfiytande tillgodoses enligt utredningens uppfattning bäst om ledamöterna väljs uv vederbörande kommunfullmäktige.

Utredningen föreslår därför att vurje kommun som ingår i luxeringsdistriktei skall utse ledamöter i nämnden och ull landstingskommuns medverkun vid vul uv ledumöler slopus. Vul uv ledumöler till gemensum luxeringsnämnd skall liksom f. n. ombesörjas uv fullmäktige i Stockholms kommun. Enligt förslaget skall sålunda varje kommun utse minst en ledamot. Förslaget innebär, som tidigare har nämnts, ull särskilt luxerings-disirikt kan omfatta högst tolv kommuner. Om länsstyrelse önskar inräilu särskild luxeringsnämnd för tuxering uv skutlskyldigu i viss brunsch i län som omfattar mer än tolv kommuner måste därför två eller fiera sådana nämnder inrättas. Utredningen är medveten om alt det i och för sig kan finnus önskemål om all alla skutlskyldiga i viss brunsch inom ett län skull kunna

Prop.1977/78:181 73

taxeras i en endu nämnd. Enligt utredningens uppfuttning får mun emellertid inte ett på lokalkännedom grundui lekmunnuinfiytunde om inte allu kommuner representerus i nämnden. Länets struktur och undru omständigheter kun vidure inncbäru högst skifiunde villkor förbrunschen i oliku deluruv länet. Utredningen förutsätter ull föredrugunden och ordtorunde hur erfor-derligu kunskuper på sukområdet och brunschkännedom. De föriroendevuldu ledumöternus kännedom på det lokala planet om de skuttskyldigus situution och miljö ur därför enligt utredningen särskilt värdefull, efiersom den kompletterur underiuget för ttixeringcn.

Utredningen föreslår vidure alt regler införs om rätt all pukallu proportionellt vul.

De härberördu beslummelsernu om vul uv leduniöter skull enligt förslugel las in i 6 § 3 mom.

Valbarhets- och behörighetsvillkor m. m.

1 13 § I mom. TL föreskrivs vissu allmännu kompelenskruv förordlor;mde och övrigu ledumöler och suppleunter i tuxeringsnärnnd. Till sådtinu funktionärer skull sålundu utses redliga och allmänt uktude personer som kun untus besitiu nödig insikt och erfurenhet. Till ledumöler och suppleunter i särskild luxeringsnänind skull utses personer som besitter särskild insikt och erfarenhet i laxeringsfrågor soni unkommer på nämnden. Utredningen föreslår atl samma krav i fortsättningen skall ställas på ledumöler i lokul och särskild nämnd nämligen utt de kun untas besitiu erforderlig insikt i de beskaiiningsfrågor som unkommer på nämnden.

Utredningen frumhåller vidure ull leduniot eller suppleunt i luxeringsnämnd f n. torde vuru oförhindrad ull fullgöru sitt uppdrug även om han för taxeringsåret blivit mantulsskriven i annan konimun. Del kun förefalla tveksumt om en sådun tillämpning uv bestämmelsernu överensstämmer med del grundläggande kruvet på ledumoiens unknyining till kommunen. För en treårig mandatperiod unser utredningen en moisvurunde rättstillämpning bli direkt olämplig. Utredningen påpekur ull enligt kommunatlugen skull konimunfullmäkiig eller suppleant omedelburt frånträdu sitt uppdrug om hun inte längre är kyrkobokförd i kommunen. Utredningen unser uv pruktisku skäl del dock inte lämpligt ull intoru moisvurunde regler för ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd. En anknytning lill munttilsskrivningen fårunses vuru buttre.

Utredningen föreslår sålundu uti ett uttryckligt förbud införs i 13 § 3 mom. för ledamot eller suppleunt i tuxeringsniimnd utt utöva sill uppdrug om hun för tuxeringsår under munduiperioden blivit mantulsskriven i unnun kommun än den där hun valls. På grund uv bestämmelsen i 4 mom. blir hun i sådant full skyldig utt frånträdu uppdraget. Förbudet kommer också atl gällu sådun ledamot eller suppleunt i särskild luxeringsnämnd som tor taxeringsår under munduiperioden blivit muniulsskriven i unnun konimun än den, där

Prop. 1977/78:181 74

hun vults, även om båda dessu kommuner hör till summu särskilda laxeringsdisirikt. Kruvet i 6 § 2 mom. i dess toreslugnu lydelse utt minsl en ledumot skull i särskild taxeringsnämnd väljus för vurje kommun i luxeringsdistriktei, motiverur att ledumoien eller supptetinten i dessu full skull frånträdu sill uppdrug.

Utredningen tur vidure upp frågun om mun även i forisäli-ningen bör ge t u x e r i n gs t ju' n s t e m ä n uppdrug som luxeringsnämndsordförunde. Utredningen påpekar ;itt del mot en sådan ordning ofiu anförs ull den kun skupu jävssiluulioner och en ullman misstro hos de skullskyldiga beirälTunde den opartiska handläggnittgen uv dcrus besvärsärenden.

Utredningen konsiuterar ull jävslYugornu i princip inte är något specifikt problem för tuxeringsfunktionärer. Uppkommer en jävssiiutition skall funktionären i frågu enligt vunligu regler uvstå frun ull hundläggu ärendet.

Enligt utredningens mening är det emellertid ungelägel utt de skattskyldiga hur förtroende för tuxeringsfunkiionärernus htindläggning uv de skuttskyldigus tuxeringsärenden. Utredningen unser titt del från dennu synpunkt kun vuru mindre lämpligt utt tuxeringsljänsiemän fungerar som ordförande. Flera omständigheter tulur dock enligt utredningens mening mot utt införu ett generellt förbud för tjänstemän inom skatteudminislrutionen att vura ordförande. Utredningen pekar här på bl. u. kruven på ökude kunskuper hos ordförundenu i den nya orgunisutionen och på de svårigheter som redan f n. finns ull rekryteru kunniga ordförunde utanför skutieudminislrutionen. Vidure framhåller utredningen atl ordförandeuppdragen är värdefulla för tjunstemunnen från uibildningssynpunkt. Utredningen erinrar också i deltu summunhung om alt lidigure förbud för vissu tuxeringsljänsiemän alt innehu uppdrug som luxeringsnämndsordförunde successivt lugits bort.

Utredningen unser att bisyssleförbudei i 13 § stutstjänslemunnalagen (numeruö kup. 1 § lagen om offentlig anställ ning) bör utgöra till räck lig garunii för ull tjänstemun inte ges uppdrug som ordförunde om det innebiir risk för utt förtroendet tor hans opurliskhet i tjänsteutövningen minskar. Utredningen framhåller ull länsstyrelsernu måste ägnu dennu frågu särskild uppmärksum-het. Enligt utredningens mening är det uppenbart atl exempelvis skullechef, tuxeringsdirektöroch revisionsdirektör med hänsyn till deras funktioner inte bör kommu i frågu för uppdrag som ordförande.

3.2.4 Remissyttrandena

Mandatperiod för ordföranden m. m.

Förslaget alt munduiperioden för ordförunden skall förlängas från ett till tre år lämnas utan erinrun uv fiertulei remissinstanser. Flera remissinstanser ställer sig emellertid tveksamma till eller avstyrker förslaget.

Prop.1977/78:181 75

FOR är av den bestämda uppfattningen alt en utökning uv munduttiden till tre år i kombinuiion med utt ordtorunden btirengugerad helaårei kommer ull avsevärt hämma rekryteringen tiv ordföranden. Del finns sålunda enligt TOR uniedning untu alt många kommer ull känna tvekan inför utt bindu sig för en så lång period som tre år bl. u. med hänsyn lill uti uppdraget är ett frilidsurbete. TOR unser därför all ordförande även i fortsättningen bör förordnas tor ett år i tuget.

Länsstyrelsen i Västmanlands län unser ull frågan om förlängning uv munduttiden för luxeringsnämndsordförunde bör närmure övervägas. Del torde enligt länsstyrelsen gå lättare att få duktiga funktionärer om de inte behöver bindu sig för mer än ett år ål gången. Om någon funktionär skulle visa sig vara mindre lämplig är det också enklare ull inte förordnu hononi på nytt än att frånta honom förordnundet. Det kun vidare, påpekar länsstyrelsen, av flera skäl vuru lämpligt att låta en funktionär bytu taxeringsdistriki. Ett betydande antal laxeringsfunklionärer torde även i den nyu orgunisutionen utgöras av pensionärer. För dem är treårig mandattid mångu gånger olämplig.

Liknunde synpunkter anförs av länsstyrelserna i Östergötlands. Jönköpings och Skaraboigs län sumi lokala skattemyndigheterna i Skövde och Skara, lokala skattemyndigheterna i Östergötlands och Malmöhus län.

Även förslugel att länsstyrelsen vid förfall för ordföranden skutt hu rätt alt förordna ersättare för denne lämnas uiun erinrun uv flertalet remissinstanser. Flera remissinstanser förordar dock atl frågan om ersättare löses på annat sätt.

FOR anser sålundu ull ersätture bör förordnas sumtidigt med ull ordförunde förordnas och att ersättaren bör varu knuten lill viss eller vissa ordförande. Ersättaren bör enligt TOR närvara vid taxeringsnämndens första sammanträde och ha rättighet ull närvaru vid övrigu summuniräden i syfte att fä kontinuitet i tuxeringsnämndens arbete vid förfall för ordförande.

Även lånsslyrelsen i Stockholms län, lokala skattemyndigheterna i Västerås, Visby och Munkedal samt Föreningen Sveriges fögderitjänstemän anser att ersättare bör förordnus i sumtligu nämnder siimtidigt som ordförunde utses.

Lokala skattemyndigheten i Malmö anser också att länsstyrelsen redan från början bör förordnu ersätture för ordförunden. Såväl den ordinarie ordföranden som ersättaren har då möjlighet ull i sumråd planera uppläggning av arbetet, inptanering uv ledighet m. m. Enligt myndigheten bör man inte förord na en personlig ersättare för vurje ordförunde uiun i stället bör för helu tuxeringsperioden utses några ersätture för ordförundena i eil större antal nämnder. Liknunde synpunkter anförs uv övrigu lokala skattemyndigheter i Malmöhus län.

Lokala skattemyndigheterna i Stockholms sumt Göteborgs och Bohus län unser att taxeringsnämnden bör kunnu inom sig utse ledamot ull föra ordet vid förfall för ordförunden och föreslår ull bestämmelsernu i 62 § ändrus i enlighet härmed.

Prop. 1977/78:181 76

Val av ledumöler

Förslaget ;itl unlulet föriroendevuldu ledumöler i surskild nämnd får vara högst tolv till antalet kritiserus uv någru remissinstanser.

Enligt kammarrätten i Göteborg är detta ullttbr mångu ledamöter och urbetet i nämndernu kan befurus bli tungrott. De föriroendevuldu ledumöternus kännedom på det lokulu plunet om de skuttskyldigus situation kan visseriigen vura nyttig men värdet bör enligt ktimmurrätten inte överdri-vus.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser ull åtta valda ledamöter i ullmunhel är tillräckligt. I konsekvens härmed bör mun enligt länsstyrel.sen inte införu den föreslugnu bestämmelsen ull i särskild luxeringsnänind minsl en leduniot skull väljus för vurje kommun som ingår i luxeringsdistriktei. Länsstyrelsen påpekur utt länet hur elvu kommuner och att aniulei skutlskyldigu i kommunernti vurierur krufiigt. Även med muximulu tolv ledumöler i särskild luxeringsnämnd blir de olika kommunernus skutlskyldigu proponionellt sett mycket olika repre.scnlerude i en särskild laxeringsnämnd vurs verksamhetsområde omfuttur heki länet. Länsstyrelsen trumhåller ull det blir nödvändigt, om mun skull kunnu ulnyttju fördelurnu med brunschvis grunskning, utt låtu någrti särskildu tuxering.sdistrikt omfaltu helu länet. Den iniegrerude grunsk-ningen av fåmunsbolag och deras delägure, vilku kun bo vur som hel.st i länet, näru nog nödvändiggör summu suk. Enligi länsstyrelsen kun mun med fördel låtu en leduniot representera mer än en konimun för att få en fultödigure represenlution från de största kommunernu. Länsstyrelsen finner det också vuru UV myckel stort värde om lundstingel ges möjlighet utt välju ledumöler och suppleunter i särskildu taxeringsnämnder. Mun bör enligt länsstyrelsen helst föreskriva, all ledamöter i särskild luxeringsnämnd skall väljas uv landstingets förvuliningsutskott niir mer än en konimun ingår i luxeringsdistriktei. En följd uv deltu blir ull mun lx)r slopu de föreslagnu bestämmelsernu i 4 § om ull särskilt tuxeringsdistrikt får omfuttu högst tolv kommuner och i 6§ om atl minst en ledamot skatt i .särskild nämnd väljas för vurje konimun som ingår i luxeringsdistriktei.

Liknunde synpunkter unförs uv länsstvrelsen i Norrbottens län. Även länsstyrelsen i Stockholms län uvsiyrker förslugel utt minst en ledumol skull väljus för vurje kommun som ingår i luxeringsdistriktei. Liinsstyretsen påpekur utt samtligu tuxeringsdisirikt i länet tor tuxering av uktiebolug, ekonomiska och ideella föreningar Siimt slifielser omfuttur länets samtliga 23 kommuner. Enligt länsstyrelsens mening förutsätter inrättandet av branschnämnder och specialnämnder i regel att laxeringsdistriktet omfattar helu länet. Någru betänkligheter hur veterligen inte riktuts mot det förhållandet ull aktiebolag, föreningar och slifielser taxeras av tunsnämnder i Stockholms län, vilket system erfurenhetsmässigt fungerur väl. Länsstyrelsen loreslår sålundu, ull den skull ägu rätt utt i erforderlig omfultning bildu tuxeringsdistrikt, som omfuttur mer än 12 kommuner samt atl landstingets förvaltnings-

Prop.1977/78:181 77

utskott väljer taxeringsnämndsledumöternu i utlu distrikt som omfuttur mer än en kommun. Länsstyrelsen i Uppsala län uliular sig också för an lundstingel även i fortsättningen bör utse ledumöler i särskildu nämnder.

Länsstyrelsen i Västmanlands län påpekar ull den föreslugnu nyu bestämmelsen i 6 § om utt vul UV leduniot skatt vura proportionellt i vissa full inte får någon betydelse när endast en ledamot skull väljus.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län tillstyrker förslugel, ull tedamöternu skatt väljas uv primärkommunerna i stället för uv tundstingskommun i de fatt taxeringsnämndens arbetsområde omfattar fiera kommuner. Enligt länsstyrelsens mening bör alltid minst två leduniöter utses uv varie kommun. För ull någonortskännedom skutt kunnu tillföras nämnden, börarbetsområdena inte vara större än sex kommuner, varigenom del blir möjligt alt utse två ledumöler från vurje kommun.

Valbarhets- och behörighetsvillkor

Länsstyrelsen i Hallands län frumhåller ull en förutsättning för meningsfullt tekmunnainfiytande är att ledumöterna när delta är möjligt utses blund personer som är bosutta inom luxeringsdistriktei. Bestämmelse härom bör enligt länsstyrelsens mening inskrivus i TL.

Svenska kommunjörbundet påpekur utt tillämpning uv proportionellt valsätt enligt förslaget i 6 § tåler sig svårligen förenu med kruvet eller önskemålet i 13 § om ull ledumöler i luxeringsnämnd skatt äga kännedom om olika grupper UV skutlskyldigu inom luxeringsdistriktei och om disirikiets oliku delur. Ifråguvarande bestämmelse i 13 § synes därför böra utgå.

Länsstyrelsen i Östeigöilands län unser ull kvulifikutionskruven på ledumöler och suppleunter i särskild luxeringsnämnd bör sällas högre än för sådana funktionärer i lokul nämnd i likhet med vud som f n. gäller. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser ull förslugel titt ändring i 13 § I mom. ställer kruv som i vissu fult är svåru utt uppfyttu och anser ull nuvurunde lydelse av lagrummet är bättre. Uttalanden i samma riktning görs av Föreningen Sveriges kommunala la.xeringsrevisorer.

Länssiyrelsen i Västmanlands län och Föreningen Sveriges JÖgderitjänstemän anseratt kravet pu svenskt medborgurskupbör slopas som vutbarhetsvitlkor. 1 slättet bör kruv på vulburhet i kommunen stätl;)s upp.

Kammarrätten i Göteborg unser ull bestämmelsen i 14 § 2 mom. om hur man får fytlu tuckun i fall då varken ledamot etter suppleant kommit titt summaniriide är otidsenlig och rimmar iitu med nämndernas uppgifier och befogenheter i den nya orgunisutionen. Enligt kummurrättens mening bör föreskrifien mönslrus ut. Av summu mening är lånsslyrelsen i Gävleborgs län.

Frågun o ni t u x e r i n gs t ju n se m a n bör få förordnunde som luxeringsnämndsordförunde diskuteriis uv en stort untut remissinslunser. Det hett övervägunde unlulet av de.ssu instanser biträder

Prop.1977/78:181 78

projektets uppfuttning utt det inte bör finnas något generellt förbud för ijänslemän inom skulteförvaliningen ull vuru ordförunde i taxeringsnämnd.

Lånsslyrelsen i Stockholms län beionur vikten av utt kvutificerude personer äver fortsättningsvis kun rekryteras som ordförande i de särskilda taxeringsnämnderna. Då erforderlig kunskap återfinns främst inom skaiteadministru-lionen är det ungeläget utt dess personat inte onödigtvis diskvalificeras från ordförandeuppdrag. Endusi där kombinationen av ordförandeskap och ordinurie urbetsuppgifter uppenbart kun ledu titt minskat förtroende för opartiskheten i vederbörundes tjänsteutövning börordförundeskup ej kommu i frågu. Även från utbildningssynpunkt ärdet värdefullt att personalen bereds möjlighet att åla sig ordförandeuppdrag på fritid.

Länssiyrelsen i Göieboigs och Bohus län frumhåller också ull kravet på goda kunskuper hos taxeringsnämndens ordförande är stort. Om kravet sättes för lågt, kommer nämnden lätt un domineras uv den tjänslemun som biträder nämnden med dekturutionsgranskningen. För ull få frum tillräckligt med erfurna och kunniga luxeringsnämndsordförunde måste enligt länsstyrelsens mening även tjänstemän kunnu förordnas. Atl vissa angivna tjänstemän på regional nivå inte bör kommu i frågu för förordnande som luxeringsnämndsordförunde ligger i sakens natur. Länsstyrelsen unser ull summu begränsning även bör gälla motsvarande tjänstemän vid lokal skattemyndighet. Skälet härför är inte främst deras funktion inom administrationen utan all de är chefstjänstemän för deklarationsgrunskurna.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Kristianstads, Hallands, Värmlands och Kopparbergs län. lokala skattemyndigheterna i Göteborgs och Ronneby Jögderier, SACO/SR, FOR och Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer.

Några remissinstanser diskuterar närmare om vissu kutegorier uv tjänstemän utöver dem som utredningen hur nämnt bör utesluius från ordfö-randeuppdrug.

Kammarrätten i Göteborg ifrågusälter sålundu om inte också tjänstemän närmast under det högsta skiktet bör uleslutus. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser ull kretsen uv tjänstemän som inte bör komma i fråga för uppdrag som ordförande i laxeringsnämnd bör utökas med domare hos länsskutierutt sumt chefen förden blivande processenheten. Länsstyrelsen ifrågasätter vidure om del är tämptigt atl ge sådant uppdrag titt chef för mervärdeskalteenhei och chef för lokal skutlemyndighei. Länsstyrelsen i Västmanlands län finner del uppenburi ull chef för processenhei inte bör få förordnunde som ordförande och unser ull detta mångu gånger också är olämpligt även för taxeringsinten-deni.

JK hyser från principiell synpunki siurku betänkligheter mot all taxerings-tjänstemän förordnus som luxeringsnämndsordförunde. JK är medveten om de svårigheter som f. n. föreligger i frågu om rekryteringen uv kunskupsmäs- sigt kompetenta ordförande utanför skutteadminisirutionen. Reduceringen

Prop.1977/78:181 79

UV unlulet luxeringsnämnder bör å undru sidtm i någon mån öku viilmöjlig-heiernu blund tänkburu kundiduter. Att kunskupsmussigi kompeieniu ordförunde behövs som motvikt mot de föredrugunde tjänstmännen, vilka får antagas få en betydande erfarenhet uv luxeringsurbeiei i skilda nämnder, unser JK uppenburi. Enligt JK:s mening får dock svårigheterna med att rekrytera sådunu ordförande inte innebära ull man därigenom förringur riskerna i fråga om förtroendete för ordförandens opartiskhet. JK unser utt man i största möjligu utsträckning bör söka förordna andra un tuxeringsljänsiemän som ordförunde.

Även Svenska företagares riksförbund anser ull luxeringsnämndsordförun-denu i förstu hund rekryteras blund personer ulunför skulleudminisiruiionen och utt skatteijänstemän endust i unduntugsfuti tilldelas sådunu uppdrug. Deltu är naturligt, för ull luxeringsnämnd i den frumtida orgunisutionen skutt kunnu få den siurku och fristående ställning som är önskvärd. Förbundet unser utt furhågomu för utt svårigheter skull uppstå un rekrytera kompetentu ordförunde uiunför skulteadminisirutionens personul är överdrivna. Genom alt taxeringsperioden förtängs och ordförunde själv besparas merparten uv gransknings- och utredningsarbetet bortfuller en stor del uv motståndet mot utt åtaga sig ordförundeuppdrug.

LRF frumhåller ull principen ull gransknings- och utredningsarbetet belräffunde dekiurulionerna skull görus av tjänstemän tätt innebiir all också besluten i prukiiken fiyttus över från tuxeringsnämnden titt tjänstemännen. 1 och med utt specialister granskur dekturutionernu och lämnar förslag titt laxeringar kommer lekmunnen i tuxeringsnämnden utt i sior utsträckning känna sig bundna av deras förstag. Detta ställer i sin tur storu krav på luxeringsnämndsordförunden. Denne måste därför enligt förbundet stå fri och självständig mot lokulu skutlemyndigheten resp. länsstyrelsen. Om ordförundenu rekryterus frun dessu myndigheter föreligger påtagliga risker för iniressekonfiikt. Det är sålundu enligt torbundet troligt utt taxeringsnämnds-ordförandena i viss utsträckning kommer ull hämius frun grunskarnu. Även om inte formetlu jävssiluulioner behöver inträfiu kommer ulttid ett slugs detikatessjuv ull vuru för hunden. Det kun, påpekur förbundet, inte vuru tätt ull ibland vura toredrågande utan bestuisruil och ibtund vuru ordförunde med bestuisrätt uiun att påverkas uv sina kolleger och ull påverku dessu. I vart fult torde del vuru svårt ull vinnudeskuitskytdigas förtroende för ttixeringsnämn-dens oväld vid sådant urvut. Det är därför enligt förbundets uppfuttning uteslutet utt rekryteru luxeringsnumndsordförundenii ur skuiiemyndighe-ternas tjänsiemannukrets.

Fleru remissinstanser tur upp frågun om u r vod e ri n ge n uv tuxerings-numndsordforundena.

Länsstyrelsen i Västmanlands län påpekur ull en väsentlig anledning titt svårigheten att få personer utanförskulteadministralionen att ta uppdrug som ordförunde i luxeringsnänind är utt urvodet är ulltför lågt och ull dess storlek inte blir känt förrän iefierhund. Länsstvrelsen förutsutter därför att urvodenu

Prop.1977/78:181 80

titt ordförundenu i tuxeringsnämndernu ses över så utt ordförundenu får en skälig ersättning försitt urbete och fördel stora unsvur som i del nyusystemei kommer ull åvitu dem. Vidtire bör länsstyrelsen ges möjlighet atl redun före tuxeringsurbetets börjun ge ordförundenu bindunde besked om vilket arvode som minst sku kunnu påräknus.

Liknunde synpunkter anförs av länsstyrelserna i Kopparheigs och Väsiernorrlands län. Svenska Jöretagares riksförbund sumt FOR.

Någru remissinslunser diskuterar ersullningsfrågun med utgångspunkt i ordförundens urbetsrätisligu st ;i Ilning.

FOR unser del sålundu diskulubell huruvidu rollen som ordförunde skull innehus i form uv ett tortroendeuppdrug och påpekur bl. u. un rätten till semesterersätining påverkus härav. Förbundet unser ull dennu viktiga fråga bör penetrerus i det fortsuitu uiredningsurbetet. Därvid bör enligt förbundet beukius atl ordföranden i den nya tuxeringsorgunisationen kommer att hu en roll som mer än tidigare blir tik en domures. Förbundet unser all någrti frågor som rör ordtorundens ställning bör lus upp redun nu. Sålundu finner förbundet det myckel ungetägei ull ordförundenu vid övergång till den nyu tuxeringsorganis;itionen,gesrätiult förhundtuomurvoden och ersättning för koslnuder i sumband med luxeringsurbeiei. Ett kruv från förbundets sida är också utt en urvodesram bör vuru känd för vur och en som hur ull la ställning titt ett uppdrug som ordförunde. Förbundet unser vidure utt utredningen grovt underskultat ordförandens utbildningsbehov och vilt med skärpa framhålla nödvändigheten uv utt ordförunde likväl som andru funktionärer inom iuxeringsorganis;itionen erhåller den utbildning som krävs för uppgifien. Förbundet lorutsuiter ull utredningen i sitt forisutta urbete mer i deiulj anger hur ordförundenus utbildningsbehov skall tillgodoses.

Enligt Föreningen Sveriges fögderichefer förefaller det med hänsyn till de nyu lugarnu på arbeisräitens område mindre troligt ull någon i frumtiden skulle åtugu sig förordnunde på tre år som ordförande uiun ull själv kunnu inverku på exempelvis ersättningens storlek; semester m. m. Redun i dug utgör förordnunde uv ordförunde en av länsstyrelsens större årligen åierkom-munde problem bl. u. Ijeroende på ull ingen på förhund vet vilken ersättning som slutligen kommer atl utgå för ett redan utfört arbete. För atl motverka deltu synes del föreningen mera i tiden ull unse ordförundeskupet i taxeringsnämnd .som urvodesun.ställning. Härigenom hur länsstyrelsen möjlighet utt direkt på förfrågun unge urvodeis storlek i förekommunde full uppräknat med semesierersuiining.

Liknunde synpunkter unförs uv lokala skaiiemyndigheierna i Malmö och Visby fögderier.

Lokala skallemyndigheten i Munkedals fögderi unser ull ordförundeupp-drugei kommer ull krävu så stor urbetsinsuts att det bör åvilu deltidsijänst-görunde ijänsteniän.

Prop.1977/78:181 81

3.3 Arbets- och ansvarsfördelning

3.3.1 Nuvarande ordning

För arbetet i taxeringsnämnden med deklarationsgranskning och därmed sammanhängande uppgifier gäller delvis skilda regler beroende på om taxeringsinspektör biträder nämnden eller ej.

1 taxeringsnämnd som inte biträds av taxeringsinspektör-dvs. huvudsakligen lokal nämnd - är det i princip ordföranden som svarar för granskningen och föredragningen. Han skall vidare bl. a. tillhandahålla blanketter, lämna deklarationsupplysningar, ta emot deklarationer och expediera beslut m. m. (7 §). I sådan nämnd skall dock även kronoombud granska deklarationerna. Vissa deklarationer far efter länsstyrelsens medgivande granskas av kronoombudet ensam. Denne skall också i övrigt biträda ordföranden under taxeringsarbetet (9 §).

I taxeringsnämnd med biträde av taxeringsinspektör ombesörjer denne väsentlig del av arbetet med granskning och föredragning. Hun sköter också vissa kontukter med de skattskyldiga och expeditionella göromål (10§). 1 sådan nämnd har ordföranden till huvudsaklig uppgifi att leda nämndens arbete. Han skall vidare bl. a. granska deklarationer i den utsträckning som behövs för en noggrann och tillföriitlig taxering (8 §).

Z,oA:a/ skattemyndighet skall sortera inkomna deklarationer och efter anvisningar av skattechefen välja ut de deklarationer som skall behandlas av särskild nämnd. Skattemyndigheten skall i övrigt medverka vid taxeringsarbetet i första instans. Bl. a. kontrollerar lokal skattemyndighet att taxeringsnämndens beslut är tekniskt korrekt och fullständigt, så att databehandling är möjlig. Upptäcks materiella fel sänds deklarationen åter till nämnden för rättelse. Skattemyndigheten svarar också för att fel som upptäcks vid databehandlingen blir rättade. De nämnda uppgifterna hänger samman med att lokal skattemyndighet i regel ombesörjer längdföringen av taxeringsnämndens beslut. Lokal skattemyndighet medverkar också i arbetet med att fordra in felande deklarationer. Bl. a. brukar skuttemyndigheten sändu ut erinringarom deklarationsskyldigheten och hjälpa till med anmaningsförfa-randet.

Bestämmelserna om sortering, längdföring m. m. var tidigare intagna i 16 § 1 mom. Fr. o. m. 1978 års taxering gäller enligt detta lagrum alt lokal skattemyndighet och länsstyrelse skall medverka i taxeringsnämnds arbete i enlighet med föreskrifier som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer (prop. 1976/77:138, SkU 1976/77:49, SFS 1977:416). Sådana föreskrifier har meddelats i 6 § TK (SFS 1978:22).

Lednings- och ansvarsfunktionerna på länsnivå i fråga om de olika uppgifter som hör till den åriiga taxeringen är enligt TL fördelade mellan länsstyrelsen och skattechefen som också är chef för länsstyrelsens skatteavdelning. I huvudsak gäller härom följande.

Länssiyrelsen skall bl. a. besluta om indelningen i taxeringsdistrikt och om

6 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 181

Prop.1977/78:181 82

de särskilda nämndernas verksamhetsområden (5 §), förordna ordförande, kronoombud och tuxeringsinspektör i luxeringsnämnd (6 § 1 och 2 mom.) sumt i vissa fall bestämma antalet ledamöter i laxeringsnämnd och ange hur många av dem som skall väljas av varje organ (6 § 3 mom.). Länsstyrelsen får medge att vissa deklarationer efter ordförandens bestämmande skall granskas endast av kronoombud (7 och 9 §§). Länsstyrelsen vakar över alt taxeringsarbetet i första instans inom länet ordnas och bedrivs ändamålsenligt (59 §). Slutligen skall nämnas att länsstyrelsen har att till RSV lämna förslag till anvisningar för taxeringen (59 a §) och utt länsstyrelsen kun kalla ordföranden och högst två andra ledamöter av taxeringsnämnd till sammanträde för överläggningar rörande taxeringsarbetet (60 §).

Skatlechefen skall bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor och verka för att taxeringarna blir likformiga och rättvisa. Han skall i erforderlig omfattning granska taxeringarna och särskilt uppmärksamma ojämnheter mellan olika taxeringsdistrikt. Han får anlita sakkunnig för utredning uv taxeringsfråga och kan kalla ledamot av taxeringsnämnd för alt få upplysningar (17 §). Han har vidare i vissa fall rätt att medge uppgiftsskyldig hel eller delvis befrielse från skyldighet att lämna uppgifter till ledning för egen eller annans taxering (26,33, 34,37 och 46 §§). Han har även tillagts en vidsträckt anmaningsräti i fråga om kontrolluppgifter (51 §) och beslutar också i fråga om taxeringsrevision (56 och 57 §§).

Föreskrifierna i TL om fördelningen av vissa arbetsuppgifter reglerar endast frågan om det formella ansvaret för uppgifterna. Hur därmed sammanhängande arbete skall utföras och fördelas på olika tjänstemän är på vanligt sätt reglerat i instruktion och arbetsordning. Enligt normalarbetsordning för länsstyrelserna gäller sålunda att avdelningschefen beslutar i fråga om vissa av de nyss berörda länssiyrelseuppgiflerna. Det gäller t. ex. i fråga om "taxeringsarbetets ordnande och bedrivande i första instans" samt i fråga om förslag till länsanvisningar.

Vid behandling av taxeringsfråga, som kräver särskild sakkunskap, får taxeringsnämnd efter samråd med skattechefen anlita biträde av sakkunnig. Sådant samråd skall även ske vid behov av tolk (15 §).

Kommun får ställa tjänsteman, som länsstyrelsen godkänner, till förfogande för taxeringsarbelet inom kommunen. Sådan tjänsteman har att, i enlighet med de närmare föreskrifter länsstyrelsen eller ordföranden i nämnden meddelar, granska deklarationer och i förekommande fall göra erinringar samt i övrigt biträda ordföranden (16 § 2 mom.).

I taxeringsnämnd som inte biträds av taxeringsinspektör får ordföranden anlita skrivbiträde (16 § 3 mom.).

3.3.2 Principbeslutet

För att få ökad effektivitet i granskningsarbeiet och bättre likformighet vid taxeringen föreslog RS-utredningen atl granskningsdelen av den årliga

Prop. 1911 n%: 181 83

taxeringen generellt skulle förus över till lokul skattemyndighet och länsstyrelse. Tjänstemän hos dessa myndigheter skulle sålunda biträda ulla taxeringsnämnder med granskning och föredragning av deklarationerna. Granskare skulle dock inte förordnas för viss nämnd utan i stället skulle lokal skattemyndighet och länsstyrelse åläggas alt biträda nämnderna.

Dåvarande departementschefen biträdde utredningens förslag om en övergång till en ordning med generell granskningsassislans ål nämnderna från lokal skattemyndighet och länsstyrelse.

I fråga om fördelningen av granskningsarbetet mellan myndigheterna föreslog RS-utredningen atl ca 50 000 av de mest komplicerade deklarationerna oavsett förelagsform skulle hänskjutas till granskare knutna lill länsstyrelsen. Övriga deklarationer skulle granskas hos lokul skattemyndighet.

Dåvarande departemenschefen ansåg att en stor del av de deklarationer som behandlades i särskilda nämnder var så komplicerade att de borde granskas av regionall placerade tjänstemän. Han förordade sålundu utt granskningen av svårkontrollerade deklarationer skulle verkställas av kvalificerad grunskningspersonal hos länsstyrelsen. Bl. a. borde alla fåmansägda aktiebolag och deras delägare samt de personal- och pensionsstiftelser som hör till dessa bolag granskas regionalt.

Han betonade alt fördelningen av granskningen borde vara i viss utsträckning fiexibel. Det kunde vara lämpligt alt grupper av deklarationer som normalt granskades lokall ett år drogs summan för regional granskning för att sedan åter behandlas lokalt. Skattechefen borde här ha relativt stor frihet att göra gränsdragningen med hänsyn till de speciella förhållandena i länet. De deklarationer som inte behandlades regionall borde enligt hans mening förberedus och föredras av tjänstemän som var placerade hos de lokala skattemyndigheterna.

Beträffande uppläggningen av granskningsarbetet delade han utredningens uppfattning alt branschvis granskning av rörelsedeklarationerna var värdefull och ledde till ökad likformighet i taxeringen. Han förordade också en integrerad taxering av fåmansföretagen och deras ägare och framhöll alt det var angeläget att utbyggnaden av denna granskningsform påskyndades. Han framhöll också vikten av att i den nya organisationen även aktiebolagen saml personal- och pensionsstifielser omfattades av den integrerade granskningen.

I fråga om ansvarighetsfördelningen vid den årliga taxeringen uttalade dåvurunde depurtemenlschefen att det enligt hans mening var uppenbart atl skattechefen skulle vara den som ledde och styrde taxeringen och granskningen. Hun framhöll vidare att direktivrätten gentemot de granskningsljänsteman som skulle höra till lokal skattemyndighet måste vara klar. Bestämmelser behövdes som gav skattechefen möjlighet att styra och i vissa situationer förfoga över hela granskningsorganisationen i länet. Det borde vidare enligt hans mening understrykas atl skattechefen hade det yttersta

Prop.1977/78:181 84

ansvaret för taxeringen i länet. Samtidigt betonade han viklen uv samråd och samarbete mellan skattechefen och chefen för de lokula skaitemyndighe-lerna.

Han framhöll också ull vissa fördelar beträffande ledningsfunktionen för taxeringsarbelet inom länen liksom andra hithörande frågor skulle vinnas genom atl inordna den lokala skaltemyndigheten som en lokal enhet i den regionala förvaltningen.

Skatteutskottet (SkU 1975:31) delade uppfattningen att den administrativa ledningen av granskningsassisienternas arbete skulle utövas av skattechefen och att denne skulle ha rätt att ge direktiv för uppläggningen av granskningsinsatserna och taxeringsarbelet i övrigt. Utskottet delade också departementschefens uppfattning att man på längre sikt borde inrikta sig på atl inlemmu fögderiorganisationen i den regionala förvaltningen.

3.3.3 RS-projektet

Enligt principbeslutet skall granskningsdelen uv den årliga tuxeringen generellt föras över till skuttemyndighelerna.

Lagtekniskt föranleder detta enligt utredningen till början ändringar av de bestämmelser som f. n. reglerar ordförandens arbeisuppgifier (7 och 8 §§). Efiersom tjänstemän avses biträda allu nämnder i den nya organisationen bör mun vidare enligt utredningen inte göra någon skillnad i ordförandens arbetsuppgifter beroende på typ av nämnd. En enhetlig reglering av ordförandens uppgifier i den nya organisationen föreslås ske i 7 §.

Övergången till tjänstemannagranskning innebär att kronoombud och taxeringsinspektör inte längre skull förordnus. 1 enlighet härmed föreslår utredningen utt bestämmelserna i 9 och 10 §§ om sådana funktionärers åligganden utgår.

Vidare krävs bestämmelser om lokal skattemyndighets och länsstyrelses medverkan i taxeringsurbetet. Regleringen i dessa avseenden föreslås ske i 10 resp. 11 §. De numera upphävda bestämmelserna i 16 § om lokal skaltemyndighets uppgifter föreslås skola inurbetas i 10 §.

I fråga om den närmare fördelningen av de ifrågavarande arbetsuppgifierna mellan å ena sidan taxeringsnämndens ordförande och å andra sidan lokal skattemyndighet och länsstyrelse samt mellan dessa båda myndigheter inbördes för utredningen fram bl. a. följande överväganden och förslag.

Ordförandens uppgifter

Utredningen framhåller atl införandet av ijänstemannugranskning kommer att medföra en förändring av taxeringsnämndsordförundens roll, eftersom granskningen och föredragningen avses ske av tjänstemän. Taxeringsnämndsordförandens roll kommer som utredningen ser del alt inriktas på att planera och leda taxeringsnämndens arbete. Häri ingår att sörja

Prop.1977/78:181 85

för alt taxeringsnämnden har ordentligt underlag för sina beslut. Taxerings-nämndsordlöranden måste därför enligt utredningens mening granska ärendena i den omfultning som krävs från dennu synpunki. Nuvarande föreskrifi i 8 § TL ull taxeringsnämndsordföranden i sådan taxeringsnämnd som åtnjuter biträde uv tuxeringsinspektör skall granska deklarationer och undra handlingur i den utsträckning som erfordrus för en noggrann och tillförlitlig laxering föreslås således gälla ulla luxeringsnämndsordförunde i del nya systemet. Enligt utredningens uppfattning bör taxeringsnämndsordförande i första hand granska sådana deklarationer som inte är av enkel beskaffenhet och sådana där granskaren föreslår uvvikelse från dekluratio-nen. Utredningen unser också utt ordföranden bör ha rätt och skyldighet all i erforderiig omfultning överta föredragningen.

För ull tillgodose lekmunnuinfiyiundet måste enligt utredningen de valda ledamöterna lillförsäkrus möjligheter ull få insyn i och kunna påverka taxeringsarbelet. Insyn kan erhållas, påpekar utredningen, genom att taxeringsnämnd utnyttjar möjligheten enligt 50 § 1 mom. TL atl utse en eller flera ledamöter att utöver tuxeringsnämndsordföranden och granskningstjänstemannen verkställa grunskning av deklarutioner. Taxeringsnämnden avses vidare kunna påverku taxeringsurbetet genom att hemställa om ytteriigare utredning av visst ärende. Huruvida en begäran från taxeringsnämnden om komplettering av utredningen i ett ärende genom granskningsmans försorg kan effektueras blir en prioriterings- och resursfråga som i sista hand får lösas av arbetsledare hos myndigheten. Kan begärd utredning inte göras återstår möjligheten alt anmäla ärendet för efiergranskning.

Enligt gällande bestämmelser skall taxeringsnämndsordföranden ta emot deklarutioner. Utredningen konstaterar att denna bestämmelse i praktiken har mist sin betydelse. De skattskyldiga lämnar i allmänhet sina deklarationer till lokal skattemyndighet eller länsstyrelse och de deklarationer som undantagsvis inlämnas till taxeringsnämndsordföranden måste överlämnas till lokal skattemyndighet försortering m. m. Idet nyusystemei kommer alla deklarationer atl grunskus hos lokul skutlemyndighei eller länsstyrelse som också fungerar som kansli åt taxeringsnämnd. Bestämmelsen om atl luxeringsnämndsordförunde skull ta emot deklarutioner föreslås därför skola utgå. Utredningen påpekar utt deklaration som trots allt inkommer till laxeringsnämndsordföranden skall vidarebefordras lill lokal skattemyndighet och anses ha kommit in den dag taxeringsnämndsordföranden mottagit den.

Utredningen anser också att nuvarande bestämmelse om att ordföranden skall tillhandahålla deklarationsblanketter numera saknar praktisk betydelse och föreslår atl bestämmelsen utgår. Även bestämmelsen om att ordföranden skall lämna de skattskyldiga deklaraiionsupplysningar föreslås slopad. Utredningen menar att bestämmelsen utan olägenhet kan utgå efiersom upplysningar som regel lämnas av skattemyndigheten och endast undantagsvis av ordföranden.

Prop.1977/78:181 86

Slutligen förordar utredningen utt ordförunden befrius från uppgifierna utt inlbrskuffa felande deklarationer, atl lämna uppgifier och underrättelser till andra myndigheter och att sköta expeditionella göromål.

Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag att taxeringsnämndens ordförande i den nya organisationen i huvudsak skall ha samma uppgifier som f n. ankommer på ordförunde i sådan nämnd som biträds av taxeringsinspektör. Han skall sålunda enligt utredningens förslug till 7 § planera och leda nämndens arbete samt i den omfattning som det finnes påkallat föredra ärendena. Han skall vidare granska deklarutioner i den utsträckning som behövs för en noggrann och tillförlitlig tuxering saml vid behov begära eller själv föreiu ytterligure utredning i ärendet.

Skallemyndigheternas uppgifter

Utredningen föreslår en relativt utföriig reglering i 10 och 11 §§ TL uv de uppgifier som huvudsakligen skall ankomma på lokal skattemyndighet resp. länsstyrelse.

De uppgifter som enligt vad jag nyss har sugt föreslås överfiyttude från ordföranden till skattemyndigheterna skall sålunda enligt utredningens förslag anges i 10 §. Det gäller uppgifterna ull införskaffa felande dekluralioner, att lämna underrättelser till annan myndighet och att sköta övrigt expeditionsarbete.

Vidare föreslår utredningen atl vissa av de föreskrifier som enligt nuvarande 10 § reglerar taxeringsinspektörens uppgifter skall behållas och gälla för skattemyndigheterna. Det gäller uppgifierna att granska deklarationer m. m. och utöva taxeringskontroll i övrigt samt alt upprätta förslag till beslut i de ärenden som hör till nämnden.

Slutligen föreslår utredningen att föreskrifter tas in i 10 § om alt lokal skattemyndighet skall tillhandahålla föredragande i tuxeringsnämnden i den utsträckning skattemyndigheten finner påkullut sumt i övrigt lämna ordförunden erforderligt biträde.

Genom en hänvisning i 11 § föreslås de uppgifter som nu har berörts ankomma på länsstyrelsen i fråga om de deklarationer som skall granskas regionalt. Enligt utredningens förslag till 10 § skall lokal skaltemyndighet dessutom ha till uppgifi att i likhet med vad som gäller f n. motta och sorteru deklarationer m. m. Lokal skattemyndighet föreslås också skola ombesörju all längdföring.

När det gäller fördelningen av deklaraiionsmaterialet mellun lokal skattemyndighet och länsstyrelse föreslår utredningen alt samtliga aktiebolag, föreningar m. fi. skattskyldiga som upptas i de s. k. B- och C-längderna skall granskas regionalt. Till regional granskning skall också hänföras fåmansbolagsdelägare och deras familjer samt högst 75 000 övriga svårkontrollerade skattskyldiga och deras familjer. Återstoden skall granskas lokalt. Utredningen beräknar att av det totala antalet deklarationer, ca 6 milj., kommer ca

Prop.1977/78:181 87

en halv milj. alt granskas regionull.

Även lagregleringen i deltu avseende föreslås ske i 10 resp. 11 § TL.

Enligt utredningens förslag skall lokal skattemyndighet medverka vid taxeringsnämnds arbete belräffunde skattskyldiga med hemortskommun inom fögderiet i den mån inte länsstyrelsen medverkar. Lokal skattemyndighet får även efier anvisningar av skattechefen medverka i taxeringsurbetet beträffande skattskyldiga med hemortskommun i annat fögderi inom länet.

Länsstyrelsen skall medverka vid särskild taxeringsnämnds arbete, om inte särskilda skäl talar för alt det är lämpligure att lokal skattemyndighet medverkar. Efter skattechefens anvisningar får länsstyrelsen medverka vid lokal taxeringsnämnds arbete.

Utredningen framhåller att skattechefen bör ha möjlighet utt vid behov omfördela granskningsresurserna vid lokal skattemyndighet i länet.

Utredningen framhåller vidare att länsstyrelses medverkan vid taxeringsnämnds arbete i första hand avser granskning av de deklarationer som behandlas i särskild taxeringsnämnd. Utredningen påpekar emellertid atl de föreslagna bestämmelserna även ger utrymme för atl låta lokal skattemyndighets tjänsteman granska sådana deklarationer.

Vidare ges enligt den föreslagna 11 § möjlighet för länsstyrelse utt i vissa fall även medverka vid arbetet i lokal eller gemensam taxeringsnämnd. Utredningen anser att det kan vara lämpligt att ett visst år göra regional granskning av en viss grupp skattskyldiga i lokal taxeringsnämnd ulan alt behöva överflytta dessa till särskild taxeringsnämnd.

Arbetsformer m. in.

Granskningsarbeiet hos lokul skattemyndighet och länsstyrelse skall enligt utredningsförslaget bedrivas i granskningsgrupper. I varje grupp granskas deklarationer av olika svårighetsgrad. Föredragning av ärenden i taxeringsnämnd bör enligt utredningen göras av den tjänsteman som utrett ärendet om inte taxeringsnämndsordföranden av någon anledning unser sig böra överta föredragningen. Möjlighet skall också finnas att låta annan granskare vara föredragande.

Utredningen framhåller att önskemålet om branschgranskning och det faktum att de lokala nämnderna lill skillnad från nuvarande ordning kommer att behandla både rörelse- och löntagardeklaralioner medför att en taxeringsnämnd kommer att biträdas av flera deklarationsgranskare och därmed av flera föredragande. För att granskningsverksamheten skall löpa så smidigt som möjligt och för alt söka begränsa antalet sammanträden för granskningspersonalen är det enligt utredningen önskvärt att unlulet föredragande inte blir alltför stort i taxeringsnämnden. Utredningen menar atl branschgranskning och behovet av en begränsning av antalet föredragande i laxeringsnämnd går att förena eftersom antalet nämnder inte blir alltför stort i

Prop.1977/78:181 88

förhållande lill antalet granskare. Dessa kommer alt uppgå lill ca 1 000 personer i den fullt utbyggda organisationen. Antalet nämnder skall inriktas mot ett antal av 2 000-3 000. Inom ett stort anlul fögderier kommer därför antalet lokala nämnder inte atl bli fleru än att man bör kunna tillgodose behovet uv branschvis granskning i den mån detta bedöms vara värdefullt.

Enligt utredningens mening bör branschgranskning utföras på såväl lokal som regional nivå. Vid den regionulu grunskningen är det enligt utredningen lämpligt att låta även aktiebolag, frånsett stora bolag av icke fåmansbolags-karaktär, ingå i branschgranskningen.

1 fråga om fåmansföretag och deras ägare sumt lill företug knutna pensions-och personalstifielser förordar utredningen alt integrerad laxering genomförs i största möjliga utsträckning.

Såviti avser fåmansföretag i form av aktiebolag och ekonomisk förening föreslår utredningen som allmän regel ull sumordning i förstu hand sker till det taxeringsdistriki där bolaget har sill säte. Om samma personkrets äger fiera bolag föreslås samordning ske där moderbolaget har sitt säte eller, om koncernförhållande inte föreligger, där det bolag som bedriver den huvudsakliga verksumheten har sitt säte.

Utredningen frumhåller att det väsentliga vid den samordnade granskningen måste vara alt deklarationerna för de personer som på grund av eget eller närslåendes aktie- eller andelsinnehav har ett väsentligt inflytande i företaget och är verksamma däri granskas samtidigt med deklarationen för företagel. Att i den samordnade grunskningen inordna skattskyldiga som äger enstaka aktier i ett fåmunsbolug men i övrigt suknar anknytning till bolaget innebär enligt utredningen ingen effektivisering. Det leder istället till all granskaren tillförs taxeringsproblem, som inte har något samband med den samordnade granskningen.

Utredningen föreslår därför följande huvudprinciper för omfultningen av den integrerade granskningen. Företagel och förslagsvis högst tio delägare/ företagsledare bör komma i fråga för denna lyp av granskning. Härtill kommer make samt hemmavarande barn under 18 år. 1 många fall torde det vara motiverat att även hemmavarande barn över 18 år omfattas av grunskningen, i vart fall om de är verksamma i familjens företag. Samordning av granskning över länsgränserna genomförs på sikt enligt anvisningar från RSV.

När del gäller vanliga handelsbolag och kommanditbolag anser utredningen att behovet av samordning inte är fullt så stor som vid aktiebolagsformen. Delägarna lämnar i sin deklurution redovisning för verksamheten och de är dessutom i stor utsträckning bosatta på samma eller företugel närbelägna orter. Utredningen föreslår alt delägarnas deklarationer samordnas länsvis antingen inom ramen för brunschgrunskning eller genom att de förs till samma särskilda nämnd.

I  fråga om pensions- och personalstifielser föreslår utredningen att

Prop.1977/78:181 89

självdeklarationer eller uppgifier enligt 33 § TL samgranskas med del företag som slifielsen har huvudsaklig anknytning till.

Ansvarsfördelning - skattechefens siällning

I fråga om ansvaret inom länet för den årliga taxeringen och skattechefens ställning anför utredningen bl. a. följande.

På lokal nivå bör finnas en orgunisulion med kompetens och resurser alt såväl materiellt som administrativt kunna lösa huvuddelen av de löpande uppgifierna inom bl. a. beskattningsområdel. Till ansvarsområdet på regional nivå bör höra de ledande, planerande och samordnande uppgifterna inom regionen. Häri inbegrips metod- och resursanvändning, prioritering av insatser m. m. Redan i den nuvarande ordningen har skattechefen ålagts ett stort unsvur vud gäller taxeringsområdet. Bl. a. skall skattechefen enligt 17 § TL "bevaka del ullmännus rätt i taxeringsfrågor och verka föratt taxeringurna bliva likformiga och rättvisa". Detta innebär i princip att skattechefen beträffande vissa i TL angivna uppgifter, främst processföring och taxeringskontroll, är undandrugen länsstyrelsens, dvs. landshövdingens och styrelsens inflytande. I 59 § TL föreskrivs dock alt "länsstyrelsen har att vaka över alt taxeringsarbelet i första insiuns inom länet ordnas och bedrives ändamålsenligt". Vad gäller övriga ärendegrupper, exempelvis inom områdena för mervärdeskatt och uppbörd, unkommer uppgifterna på länsstyrelsen med organisatorisk hemvist inom skatteavdelningen. Länsrådet vid skatteavdelningen kan därför sägas ha två funktioner, dels som skuttechef i länet, dels som avdelningschef inom länsstyrelsen. Denna dubbla chefsroll är redan i nuvarande ordning förenad med olägenheter och det är svårt att klart särskilja de olika rollerna.

Utredningen ser del som önskvärt alt söka åstadkomma en ökad klarhet och renodling i ansvarsfördelningen inom länet beträffande även övrigu delur inom beskattningsområdet. En enhetlig och gemensam ansvarsstruktur skulle enligt utredningen öka förutsättningarna för en effektiv skatteadministration. En fullständig renodling såväl sakområdesmässigt som administrativt flnner utredningen emellertid svår att genomföra inom ramen för nuvarande länsstyrelseorganisation.

Utredningen erinrar om alt skatteuiskottet hur uttalat ull man på längre sikt bör inrikta sig på att inlemma fögderiorganisationen i den regionala förvaltningen och att frågan om lokal skattemyndighets organisatoriska ställning f n. utreds. Någon förändring i detta avseende väntas inte äga rum innan RS-reformen har genomförts.

Vad gäller den årliga taxeringen finner utredningen övervägande skäl tala för att, med vissa undantag, lägga det samlade ansvaret på skattechefen. Delta innebär bl. a. att länsstyrelsens ansvar enligt 59 § TL föreslås bli överfört till skattechefen samt att denne skall lämna föreskrifier för lokal skaltemyndighets medverkan i taxeringsarbelet.

Prop. 1977/78:181 90

Vidare föreslås att i skattechefens ansvar skull ingå utt plunera, följa och utvärdera luxeringsurbeiei i länet och utt lokul skuttemyndighels chef resp. chefen lor taxeringsenheten inom ramen för skattechefens föreskrifter och anvisningar skall ansvara för genomförandet av taxeringsarbetet.

Utredningen påpekar därvid atl så länge lokal skattemyndighet och länsstyrelse utgör skilda myndigheter kan situationer uppkomma då skattechefens sakområdesansvur kommer i konflikt med fögderichefens linjeansvar. Utredningen föreslår därför att ett särskilt samrådsorgan inrättas. Detta bör bl. a. ha till uppgifi atl årligen diskutera mål och inriktning av verksumheten i stort för kommande pluneringsperiod.

För länsstyrelsens del föreslås kvarstå bl. a. uppgifierna alt utse vissa funktionärer i taxeringsnämnd, att göra distriktsindelning och besluta om nämndernas verksumhetsområden samt utt bestämma vissa ersättningar lill taxeringsfunktionärer m. fi.

När det galler den lugteknisku utformningen uv utredningens förslag föreslås bl. a. följunde ändringar i TL.

I 17 § föreslås ett tillägg av innebörd att skattechefen leder taxeringsarbetet i länet och utfärdar föreskrifter för lokul skattemyndighets medverkun i tuxeringsarbetet.

Bestämmelserna i 59 § om att länsstyrelsen vakar över taxeringsarbelet i första instans föreslås slopade. Skattechefen i stället för länsstyrelsen skall handha uppgifierna enligt 59 a och 60 §§.

Beträffande skatteavdelningarnas organisation föreslår utredningen bl. a. att den nuvarande taxeringsenheten delas i två enheter, en benämnd taxeringsenhet, med unsvar för den årliga tuxeringen och en, benämnd processenhet, med uppgifi atl sköta processföringen. Skatteavdelningarna föreslås vidare få ett skuttechefens kansli förudministrutivu stödfunktioneråt skattechefen.

Övriga frågor

Enligt utredningen finns det i den nya taxeringsorganisationen, där ijänslemän vid lokal skattemyndighet resp. länsstyrelse skall biträda taxeringsnämnderna, inte längre något behov alt förfoga över kommunala tjänstemän för taxeringsarbetet. Utredningen föreslår därför alt bestämmelserna i 16 § 2 mom. TL slopas.

Med hänsyn till utt samtliga nämnder skall biträdas av tjänsteman föreslår utredningen vidare alt bestämmelserna i 16 § 3 mom. om rätt för ordförande att anlita skrivbiträde skall utgå.

Utredningen föreslår också att en uttrycklig regel om taxeringsintendentens parisställning lus in i ett nytt 2 mom. i 17 §. Enligt förslaget skull däri unges alt tuxeringsintendeni är part i skatterätt, kammarrätt och regeringsrätten vid prövning av ärenden enligt TL.

Prop.1977/78:181 91

3.3.4 Remissyiirandena Ordförandens uppgifter

Utredningens förslag i fråga om ordförandens uppgifier i den nya organisationen hur i huvudsak lämnuts utan erinran uv remissinstanserna.

Någru remissinstanser kritiserar dock förslaget ull slopa bestämmelsen om utt ordföranden skall lämnu de skutlskyldigu deklaraiionsupplysningar. Kammarräiien i Göteborg anser att förslaget strider mot den serviceanda som bör känneteckna myndigheterna i dagens samhälle och framhåller att det varken är önskvärt eller i praktiken över huvud taget så lätt alt slopa ordförunden som upplysningskälla för de skutlskyldiga. Även Näringslivets skattedelegation vill hu kvur bestämmelsen i frågu.

Skattemyndigheternas uppgifter

Utredningens förslag angående de uppgifier som i första hand skall ankomma på skattemyndigheterna har i huvudsak endast mött invändningar i vissa detaljfrågor.

Flera remissinstanser vänder sig sålundu mot utredningens formulering i lugförslagei i fråga om tillhandahållandet av föredragande, nämligen atl del skall ske "i den utsträckning myndigheten finner påkallat". Delta uttryck bör enligt remissinstanserna ändras till "i erforderlig utsträckning" e. d.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter om inte bestämmelserna om skattemyndigheternas uppgifier i den nya organisationen är av sådan ordningskuruktär utt de hör hemma i TK eller i myndighetsinstruktionen.

Några remissinstanser berör förslaget till reglering av lokal skattemyndighets resp. länsstyrelses medverkan i granskningsarbeiet.

Föreningen Sveriges fögderitjänstemän konsiuterar utt den föreslugnu lagtexten synes utvidga länsstyrelsens och lokal skattemyndighets behörighet. Föreningen påpekar utt en överföring uv personellu resurser från en arbetsplats till en annan emellertid inte kan genomföras uiun förhandlingar enligt lagen(1976:580)oni medbestämmande i arbetslivet, MBL, med berörda personalorganisationer. Om i stället urbetsuppgifter skulle fiyttus från en arbetsplats till en annan måste en sådan åtgärd föregås uv en noggrunn resursinventering i samråd mellan berörda parter.

Länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län anser atl del inte bör krävas särskilda skäl för utt lokul skuttemyndighet skall medverka i särskild nämnd eftersom sådan nämnd enligt länsstyrelsernas mening också skull finnas på lokal nivå.

Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar behovet av åtgärder som underlättar det udministrutivu förfarandet vid sumgranskning av fåmansföretag och deras delägare. Länsstyrelsen påpekar bl. u. utt vissu urbetsuppgifter med avseende på debitering m. m. är uppdelude på skilda myndigheter när det gäller fåmansbolag å ena sidan och deras delägare å andra sidan. Det gäller

Prop.1977/78:181 92

t. ex. i fråga om längdföring, anstånd samt åtgärder enligt uppbördslagen (1953:272, UBL, och lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, LBP. Länsstyrelsen föreslåralt möjlighet öppnas för länsstyrelse utt förordna utt beslutsfattundet i dessu full skull samordnas till en myndighet.

Arbetsformer m. m.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län delar utredningens uppfuttning alt brunschvis granskning uv rörelsedeklurutioner och sumgranskning uv fåmansbolug med delägare effektiviserar grunskningsurbetet. Länsstyrelsen framhåller utt mun under de förstu åren i den nyu organisationen bör pröva sig frum till ett system som ger effektiv kontroll till rimlig kostnad.

Länsstyrelsen i Hallands län anser också utt bransch vis granskning kan vara lämplig inom såväl lokal som särskild taxeringsnämnd. Länsstyrelsen betonar dock vikten av utt myndigheternu ges möjlighet att organisera arbetet med hänsyn till personalens kunskaper och speciella intressen liksom till sammunsältningen uv dekluraiionsmuteriulet.

Länsstyrelsen i Kristianstads län är ense med utredningen utt del finns fördelar med brunschgranskning, men anser all nackdelarna med en sådan grunskning klart överväger i ett län av Kristiunstads storlek. Länsstyrelsen frumhåller bl. a. att brunschgranskning leder till ett mindre omväxlande och kunskapsutvecklande arbete och fler föredragande i nämnderna. Vidare pekar länsstyrelsen på att länet i hög grad domineras av jordbruk och menar ull grunskning uv jordbruksdeklarationer bör ingå i allu grunskares arbetsuppgifter. Slutligen framhåller länsstyrelsen utt flertulet fögderier inom länet hur så ringu storlek ull brunschgrunskning i dessa över huvud taget inte torde gå att genomföra.

Ansvarsfördelning - skattechefens ställning

Förslagen om fördelningen av ansvuret inom länet i fråga om den årliga taxeringen har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran uv flertalet remissinstanser. Några remissinstanser ifrågasätter eller motsätter sig dock förslaget atl länsstyrelsens uppgifter enligt 59 § skall föras över på skallechefen. Några lokala skattemyndigheter är vidare kritiska mot projektets förslug rörande ansvarsfördelningen mellan regional och lokal nivå.

När det gäller fördelningen uv uppgifternu mellan länsstyrelse och skattechef konstaterar länsstyrelsen i Skaraborgs län atl förslagen står i överensstämmelse med 1975 års riksdagsbeslut, som fastlade principerna för skattechefens ansvar för taxeringen i förstu instans. Länsstyrelsen påpekur ull del inte innebär något principiellt nytt alt vissa funktioner inom taxeringsområdel läggs på skatlechefen och inte på länsstyrelsen. Redan nu har skuttechefen viktiga funktioner som inte är

Prop.1977/78:181 93

länsslyrelseuppgifier i vunlig mening. Också andru tjänstemän på länsstyrelsen hur liknunde speciella befogenheter och ansvarsområden. Länsstyrelsen framhåller att taxeringsnämndernas verksamhet varken är eller kommer att bli inordnad under länsstyrelsen. Den ledning, planering och samordning som krävs för utt taxeringsarbelet skall kunna fungera tillfredsställande bör därför inte ens formellt varu länsstyrelseuppgift utan måste på sätt riksdagsbeslutet anger ankomma på skattechefen.

SACO/SR anser alt förslaget att låta skattechefen överta länsstyrelsens formella ansvur för den åriiga laxeringen är i konsekvens med hur arbetet sker i praktiken och noterar det därför med tillfredsställelse.

RRV framhåller alt förslaget till fördelning av ansvaret för den årliga taxeringen bör ses mot bakgrund av utt skutieuvdelningen är en orgunisato-risk del av länsstyrelsen och atl det övergripande ansvaret för den statliga förvaltningen i länet enligt länsstyrelseinstruktionen åvilar länsstyrelsen. Detta förhållande talar enligt RRV för att länsstyrelsen även efier eventuell ändring av den årliga taxeringen ansvarar för atl skattechefen uppfyller såväl sitt sakområdes- som sitt linjeansvar i enlighet med vad som föreskrivs i särskild ordning. Det finns enligt RRV skäl påpeka atl under länsstyrelsens samlade ansvar finns även frågor om exempelvis organisation, arbetsordning, budget och anslagsframställning. Länsstyrelsens övergripande ansvar för den statliga förvaltningen inom länet och vud som följer därav bör enligt RRV beaktas i det fortsatta utredningsarbetet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län motsätter sig förslaget alt länsstyrelsens uppgifier enligt 59 § skall föras över på skattechefen. Länsstyrelsen påpekar alt i begreppet taxeringsarbete inryms bl. a. och lill väsentlig del de uppgifter som genom reformen förs över från ordförande och kronoombud till tjänstemän, dvs. detaljgranskningar, kontroller, utredningar m. m. Även efter reformen, varigenom ordförande befrias från detaljgranskning m. m.. ligger emellertid på denne kvar ett allmänt unsvur förarbetet inom nämnden, t. ex. planläggning och ledning av sammanträdena, m. m. Här har länsstyrelsen ett ansvar för att de funktionärer, som den tillsatt, fullgör sitt uppdrag på ett tillfredsställunde sätt.

Länsstyrelsen anser därför alt bestämmelsen i 59 § TL bör varu kvar. Helt allmänt finner länsstyrelsen vidare att det är angeläget att den förankring, som taxeringsarbetet i första instans f. n. har i länsstyrelsen med dess lekmannuslyrelse, inte försvagas. Med den övergång till mera utpräglad ijänstemannataxering, som reformen i praktiken innebär, borde denna förunkring snurure förstärkas.

Även länssiyrelsen i Stockholms län är av den uppfuttningen att 59 § bör behållas. Länsstyrelsen anser att man inte onödigtvis bör framiona skatteväsendets fiskala särart utan i stället om möjligt markera skatteväsendets unknyining till den ullmänna förvaltningen som länsstyrelsen representerar.

När del gäller ansvarsfördelningen     mellan    sk a lie för-

Prop.1977/78:181 94

vallningen på regional och lokal nivå understryker fiera remissinstanser behovet av klara ansvarslinjer. Från länsstyrelsehåll betonas vidure vikten av att skatlechefen får möjlighet ull disponeru helu grunsk-ningsorganisationen.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att skatlechefen i länet inte endust har del yttersta ansvaret för taxeringsarbetels uppläggning och genomförande utan alt han också skall se till all den övergripande planeringen inom ett samrådsorgun med företrädare för bl. a. lokal skattemyndighet ges sådan inriktning att de skattskyldigas berättigade krav på en riktig behandling av deras taxeringar kan uppfyllas. Det måste därför enligt länsstyrelsen finnas en klar ansvarsfördelning mellan de två myndigheter som i dag handhar bestyret med taxeringsarbetet. Del får inte föreligga minsta tvivel om att skattechefen i alla situationer har deltu ansvur. Länsstyrelsen betonur särskilt vikten uv alt skatlechefen i länet skall äga ge allmänna direktiv för tuxeringsurbetets uppläggning och inriktning. Lokala skattemyndigheterna har alltså att efterkomma och arbeta i enlighet med vad skattechefen sålundu kommer att föreskriva.

Direktiven bör enligt länsstyrelsen ges till de lokala skaiiemyndigheierna som sådana. Dessu skall alltså inför skattechefsvara för utt verksamheten får den uvseddu inriktningen. Detta kan i vissa fall innebära utt viss del uv personalen skall medverka i speciella projekt.

Denna skattechefens rätt att i vissa lägen förfoga över hela granskningsorganisationen i länet bör enligt länsstyrelsen klart framgå av författningstexten. Däremot anser länsstyrelsen att den föreslagnu föreskrifien i 17 § om samråd med lokal skattemyndighet är överflödig. Enligt länsstyrelsen ärdet självklart att samråd måste ske med allu dem som medverkur i taxeringsurbetet.

Även länsstyrelserna i Malmöhus sumt Göieboigs och Bohus län unser alt föreskrifien om sumråd kan utgå.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län instämmer i utredningens uttalande, att den nuvarande ordningen med ett regionalt sakområdesansvur som vilar direkt på skattechefen är rationellt och bör bibehållas. Uppgiften alt planera och samordna verksamheten i stort saml väga och prioritera resursinsatserna kan enligt länsstyrelsen bäst utföras på regional nivå. Givetvis måste arbetet härmed ske i samråd med berörda lokala skattemyndigheter. Länsstyrelsen framhåller vidare atl del är väsentligt för en effektivt arbetande skutieadministration att det föreligger klarhet i fråga om ansvur och styrningsrätt inom orgunisutionen. Detta har emellertid enligt länsstyrelsens mening inte kommit lill klart uttryck i förfatlningsförslaget.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser ull det är rimligt att skultechefen hur möjlighet att förfoga över hela granskningsorganisationen i länet. Den möjlighet som enligt länsstyrelseinstruktionen finns att förordna tjänsteman vid länsstyrelsen atl tjänstgöra vid lokal skattemyndighet bör utsträckas genom intagande av bestämmelse i lokal skuttemyndighels instruktion så atl

Prop.1977/78:181 95

skattechefen ges möjlighet att styra resurser från lokal skattemyndighets granskande enhet till länsstyrelse och annan lokul skuttemyndighet inom länet. Länsstyrelsen unser, att sådana bestämmelser kan införas uiun risk för störande förfiyitningar av personalen. När tjänstemannen inte kan fiyttus kan i praktiken deklarationerna fiyttas från det ena fögderiet till det andra där tjänstemannen finns om behörighetsfrågan lösts. Enstaka resor från en ort till en annan för föredragning inför taxeringsnämnd får anses ligga inom toleransgränsen.

SACO/SR delar utredningens mening, att skattechefen bör ges ett större linjeansvar när det gäller användningen av personal på de lokala skattemyndigheterna. Härigenom bör bl. a. personalgenomslrömning mellan länsstyrelser och lokala skattemyndigheter underlättas, vilket bör vara naturiigt, då arbetsuppgifterna får en mer likartad karaktär. SACO/SR finner att utredningens förslag får anses stå väl i överensstämmelse med personalens intressen.

De lokala skattemyndigheter som har uttalat sig i frågan godtar i princip alt skattechefen får ansvaret för de ledande, planerande och samordnande uppgifterna inom regionen. Samtidigt betonas alt fögderichefen bör ha ansvaret för genomförandet inom sitt område. Vidare understryker så gott som samtliga lokala skattemyndigheter vikten uv utt ett organ för samråd mellan lokal skattemyndighet och länsstyrelse inrättas.

Lokala skattemyndigheten i Västerås fögderi anser det givet att skattechefen skall ansvara för skatteförvultningens effektivitet inom regionen och att han har befogenhet att vidtaga dispositioner i organisation och arbetsformer. Hur stor denna direktivrätt skall vara i frågu om lokala skallemyndighetens personalresurser har dock utredningen inte närmare preciserat. Myndigheten anser att det vore önskvärt om detta kunde ske så att skattechef och fögderichef vet inom vilka ramar deras direktivrätt och handlingsfrihet ligger.

Lokala skattemyndigheten i Göteborgs fögderi anser alt del är beklagligt att utredningen inte har kunnat presentera mer fullständiga förslag i fråga om innehållet i ansvarsfördelningen. Myndigheten konstaterar alt avsikten tydligen är den, atl skatlechefen som sådan skall kunna omfördela granskningsresurser hos lokal skattemyndighet. När det gäller skatteavdelningen kan han icke göra del i egenskap av skattechef utan såsom avdelningschef således i länsstyrelsens namn. Myndigheten anser att man bör ha samma metod för de olika granskningsorganisationerna, dvs. den regionala och den lokala. Det är vidare enligt myndigheten helt mot samhällsutvecklingen att konservera metoden med enmansbeslut och att lägga besluten allt längre från den enskilde.

Myndigheten godtar i princip atl skattechefen bör ha rätt att i vissa lägen disponera hela granskningsorganisationen, Med skattechefens roll och hans ansvar är det klart atl han - via länsstyrelsen - skall kunna ha den möjligheten. Det är emellertid enligt myndigheten lika klart att denna

Prop.1977/78:181 96

möjlighet uldrig får innebäru kortsiktiga ingrepp i strid mot planeringsöverenskommelsen eller under löpunde planeringsperiod. Det är därför angeläget atl frågorna om skattechefens roll och om ansvursfördelningen ganska snart allsidigt analyseras.

Förslaget atl låta skultechefen i stället för länsstyrelsen avge förslag till    I ä n s a n v i s n i n g a r   (59 a §) godtas eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att bestämmelserna i paragrafen bör föras över till TK.

Inte heller förslaget att skatlechefen skall överta länsstyrelsens befogenhet enligt 60 § att kalla vissa ledamöter i taxeringsnämnden till överläggningar möter några erinringar från remissinstansernas sida.

Länsstyrelsen I Blekinge län anser all del i enlighet med utredningens intentioner i fråga om ansvarsfördelningen förefaller naturligt - inte minst från effektivitetssynpunkt - atl även ansvaret för att förordna laxerings-nämndsordförande överförs på skattechefen.

Övriga frågor

Förslaget all slopa bestämmelserna i 16 § 2 mom. om kommuns medverkan i taxeringsarbelet kritiseras av några remissinstanser. FOR frumhåller att till de tjänstemän som avses i stadgandet hör även de kommunala taxeringsrevisorer, som finns anställda i vissa kommuner. Enligt TOR utför dessa ett värdefullt arbete i form av bl. a. offensiva granskningar. TOR anser därför att bestämmelsernu bör stå kvar. Av samma mening är länsstyrelsen i Stockholms län. Malmö kommun och Föreningen Sveriges kommunala la.xeringsrevisorer.

I fråga om förslaget alt slopa rätten för ordförunde att anlita skrivbiträde påpekar länsstyrelsen i Kopparbergs län och Föreningen Sveriges JÖgderitjänstemän atl denna rätt bör finnas kvar övergångsvis lill dess alt alla nämnder har fått ijänstemannabiträde.

Förslaget att taxerings intendentens parisställning skall anges i ett nytt 2 mom. till 17 § sätts i fråga av länsstyrelserna i Kopparbeigs och Norrbottens län, som hävdar atl intendentens ställning framgår av andra bestämmelser i TL.

3.3.5 Statsmakternas beslut vid 1976/77 års riksmöte

Riksdagen har vid 1976/77 års riksmöte beslutat (prop. 1976/77:100 bil. 18, CU 1976/77:13, rskr 1976/77:164) att de av RS-projektet förordade principerna rörande fördelningen av granskningsarbetet mellan länsstyrelse och lokal skutlemyndighei skall ligga till grund för fördelningen av personal mellun myndigheternu. Det innebär således alt samtliga aktiebolag, föreningar m. fl. skattskyldiga som upptas i de s. k. B- och C-längderna skall granskas regionalt. Till regional granskning skall också hänföras fåmansbo-

Prop.1977/78:181 97

lagsdelägare och deras familjer samt högst 75 000 övriga svårkontrollerade skattskyldiga och deras familjer. Återstoden skall granskas lokalt. Särskilda förhållanden i något län skall dock kunna medföra en delvis annoriunda fördelning av deklarationsgranskningen.

Riksdagen beslutade samtidigt om bl. a. organisationsförändringar vid länsstyrelsernas skatteavdelningar och organisationsmodeller för de lokala skattemyndigheterna samt bemanningsplaner. Beslutet innebär i huvudsak följande.

Länsstyrelsernas skatteavdelningar och taxeringsavdelningen vid länsstyrelsen i Stockholms län skall omorganiseras. Det samlade ansvaret för den årliga taxeringen inom länet läggs på en nyorganiserad enhet, benämnd taxeringsenhet, hos länsstyrelserna. De djupare och mer omfattande revisionerna hänförs till de nuvarande revisionsenhelerna. Den nuvarande taxeringsenhetens besvärsärenden samt allmänna ombudsfunktioner för uppbörd och mervärdeskatt flyttas lill en ny enhet benämnd besvärsenhet. Ett särskilt skattechefens kansli inrättas vid varje länsstyrelse.

Organisationen av mindre och medelstora lokala skattemyndigheter skall bygga på all myndighetens arbetsuppgifter fördelas på en serviceenhet och en granskningsenhet. Arbetsuppgifierna vid de största lokala skattemyndigheterna skall fördelas geografiskt på skatteadministrativa enheter. Till myndigheterna knyts dessutom en arbetsgivarenhet och en administrativ enhet. Arbetet inom de olika enheterna hos lokal skattemyndighet skall bedrivas inom arbetsgrupper med integrerade arbetsuppgifter.

I prop. 1976/77:138 har jag berört vissa frågor angående skattemyndigheternas medverkan vid taxeringsarbetet. Jag anförde därom bl. a. följande.

De tjänstemän som skall biträda taxeringsnämnderna avses i stor utsträckning arbeta i granskningsgrupper. Varje sådan grupp skall kunna biträda flera taxeringsnämnder och fördela sin medverkan på det sätt som visar sig lämpligast. Något särskilt förordnande alt utföra granskning eller vara föredragande bör inte krävas. Dessa arbetsuppgifter följer med tjänsten hos länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. I vilken utsträckning och åt vilken eller vilka taxeringsnämnder tjänstemannen i det särskilda fallet skall lämna sitt biträde är en organisationsfråga som får lösas i administrativ ordning.

Föratt möjliggöra att den granskningspersonal som finns hos länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna kan tas i anspråk på angivet sätt redan vid 1978 års taxering föreslog jag en uttrycklig bestämmelse i 16 § 1 mom. TL om alt länsstyrelse och lokal skattemyndighet skall medverka i taxeringsnämnds arbete i enlighet med föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Jag förordade vidare alt 6 § 1 och 2 mom. TL skulle kompletteras med bestämmelser om att kronoombud eller taxeringsinspektör inte behöver utses när tjänsteman hos länsstyrelse eller lokal skaltemyndighet är föredragande i taxeringsnämnd med stöd av 16 § 1 mom. Förslagen har godtagits av riksdagen (SkU 1976/ 77:49, SFS 1977:416).

7 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 181

Prop.1977/78:181 98

4 Taxeringsnämndernas verksamhet m. m. 4.1 Arbetsformer

4.1.1 Nuvarande ordning

Taxeringsnämnd har möjlighet atlutse en eller fiera ledamöter som utöver ordföranden och kronoombud resp. taxeringsinspektör granskar deklarationer (50 § 1 mom.).

Ordföranden bestämmer lid och plats för taxeringsnämndens sammanträden. Han skall också kalla ledamöterna och på lämpligt sätt underrätta länsstyrelsen och de skattskyldiga i länet om lid och plats för sammanträdena (61 § I mom.). Normalt brijkar nämnden sammanträda 4-8 gånger under perioden mars-juni.

Protokoll skall föras vid sammunträdenu i erforderlig omfultning (61 § I mom.). Bl. a. skall i protokollet antecknas fall där ordförandena eller taxeringsinspektören hufi uvvikunde mening om beslutad laxering (63 §). Yiierligre bestämmelser om vad protokoll skall innehålla finns i TK. I praktiken förs inte särskilt protokoll från varje sammanträde utan ett enda protokoll upprättas för hela taxeringsperioden. I protokollet tas inte in uppgift om vilka taxeringar som behandlats vid visst sammanträde. Det går inte heller att av protokollet utläsa vilka ledamöter som har deltagit i beslut rörande viss skattskyldigs taxering.

Taxeringsinspektör deltar i nämndens överläggningar men inte i dess beslut (61 § 2 mom.).

Sammanträde med taxeringsnämnd hålls inom slutna dörrar. Skatiskyldig hur dock rätt att inför nämnden lämna upplysningar till ledning för taxering som berör honom. Om det kan ske utan hinder för förrättningens fortgång bör nämnden genast lämna skattskyldig begärd upplysning i fråga om hans taxering (61 §4 mom.). Skattechefen eller av honom beordrad tjänsteman får närvara vid sammanträde med taxeringsnämnden (61 § 5 mom.).

Är ordföranden jävig utser nämnden inom sig viss ledamot alt föra ordet vid ärendets behandling (62 §).

Beslut om taxering och annat beslut som innebär avgörande i sak får fattas om ordföranden och minst två eller, i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun, minst tre andra ledamöter är närvarande. Endast ett kronoombud får delta i omröstningen. Annat beslut av nämnden får fattas av ordföranden ensam.

Anser taxeringsnämndens ordförande eller taxeringsinspektör att taxering bort åsätlas annorlunda än taxeringsnämnden beslutat, skall han på deklaration eller därvid fogad handling ange den taxering, som enligt hans mening bör åsättas och göra anteckning härom i protokollet.

Annan ledamot som deltagit i taxeringsnämndens beslut får anföra reservation mot beslutet. Reservation skall anmälas innan sammanträdet avslutas. Om reservationen närmare utvecklas, skall den avfattas skriftligen

Prop.1977/78:181 99

och avges sist vid justeringen av protokollet.

Av nämnden anlitad sakkunnig har rätt att anteckna särskild mening till protokollet (63 §).

Har ledamöterna skiljaktiga meningar skall öppen omröstning hållas och fiertaleis mening gälla. Vid lika röstetal gäller den mening som är till den skattskyldiges förmån eller, om denna grund inte kan tillämpas, ordförandens mening (64 §).

Taxeringsnämnden beslutar årligen i fråga om inkomsttaxering och förmögenhetstaxering. Nämnden skall så snart ske kan och om möjligt före utgången av maj månad under taxeringsåret företa taxering till kommunal inkomstskatt av sådana skattskyldiga, som skall taxeras till statlig inkomstskatt av annan taxeringsnämnd eller vilkas besvär över taxeringen ska|l prövas av den mellankommunala skatterätten. Vid sådan taxering bör samråd i regel ske med övriga nämnder .som taxerar den skattskyldige. Dessa skall också underrättas om taxeringen. Även för andra fall föreskrivs underrättelseskyldighet (66 §).

4.1.2 Principbeslutet

RS-utredningen föreslog i huvudsak följande ändrade former för taxeringsnämndens verksamhet.

Föredragning skall i princip skötas av den tjänsteman som granskat deklarationen. Denne skall inte få delta i nämndens beslut men få anteckna avvikande mening. Suppleant skall få närvara vid nämndens samtliga sammanträden.

För alt ge lekmännen möjlighet att medverka mer ingående i bedömnings-frågor skall nämnden kunna överlämna ät ordföranden att ensam besluta i frågor som är otvistiga eller som är av formell natur eller rör mindre belopp.

Omröstningsreglerna ändras så att ordföranden får utslagsrösl vid lika röstetal.

Dåvarande departementschefen förordade utredningens förslag till ändrade verksamhetsformer. Han framhöll därvid bl. a. i fråga om den föreslagna fördelningen av beslutskompetensen att lekmännens erfarenheter och kunskaper borde nyttiggöras i taxeringsarbetet på bästa sätt. Detta är möjligt om nämnderna koncentrerade sin arbete på de viktiga bedömningsfrågorna i taxeringen. Enligt hans mening var det därför rationellt att beslut beträffande otvistiga deklarationer och ärenden om småbelopp liksom frågor av rent teknisk och formell natur avgjordes som enmansmål av ordföranden efter förberedelse av granskaren.

Skatieutskotiei tillstyrkte förslaget och riksdagen beslutade i enlighet härmed.

Prop. 1977/78:181 100

4.1.3 RS-projekiei

Sammanträden, närvarorätt och proiokollföring

Utredningen anser alt tid och plats för taxeringsnämndens sammanträden liksom nu bör bestämmas av ordföranden.

Föreskriften i 61 § 1 mom. om att ordföranden på lämpligt sätt skall underrätta de skattskyldiga inom taxeringsdistriktet tillämpas f. n. i regel så all meddelande om sammanträdena genom länsstyrelsens försorg anslås hos myndigheten. Utredningen föreslår att föreskriften slopas och alt i stället skyldighet införs för ordföranden att underrätta även lokal skattemyndighet. Enligt utredningen tillgodoser man därigenom de skattskyldigas intresse av att på ett enkelt sätt få kännedom om sammanträdena.

Enligt principbeslut bör suppleant ha rätt atl närvara vid taxeringsnämndens sammanträden utan att förfall för ordinarie ledamot föreligger. Underrättelse om sammanträde föreslås därför skola sändas till suppleanterna. Suppleant skall inte ha rätt atl delta i beslutet såvida han inte ersätter ordinarie ledamot.

Föredragande tjänstemun skall enligt utredningen inte vara ledumot i nämnden och således inte få deltu i nämndens beslut. Föredraganden föreslås dock få rätt all delta i nämndens överläggningar. Utredningen föreslår vidare att den som ulan att vara föredragande verkställt taxeringsrevision skall få rätt att närvara vid handläggning av ärende som berörs av revisionen. Dessutom föreslås uttryckliga bestämmelser om närvarorätt för sakkunnig i fråga om ärende som han biträtlnämnden med samt för skattskyldigs ombud eller biträde. Taxeringsrevisorn och den sakkunnige föresläs även få rätt att delta i nämndens överläggningar.

De nuvarande bestämmelserna i 63 § om skyldighet för ordföranden alt skriftligen ange skiljaktig mening samt rätt för övriga ledamöter och sakkunnig atl anföra reservation mot nämndens beslut eller låta anteckna avvikande mening till protokollet föreslås också ändrade. Förslaget innebär alt de som får delta i nämndens överläggningar även skall ha rätt att anmäla "från beslutet skiljaktig mening". Uttrycket har valts för att även sådan mening skall omfattas av den i 18§ förvaltningslagen (1971:290) givna föreskriften att part, om det är uppenbart alt beslutet går honom emot, skall underrättas bl. a. om "skiljaktig mening som antecknats i protokoll eller annan handling". Skiljaktig mening föreslås skola avfattas skriftligen och avges senast en vecka efter sammanträdel. Den nuvarande föreskriften om att skiljaktig mening skall antecknas i protokollet föreslås med hänsyn till föreskriftens ordningskaraktär överflyttad lill TK.

Utredningen konstaterar att det från olika håll har förts fram önskemål om alt det i nämndens protokoll skall las in uppgift om vilka taxeringar som behandlats vid vissl sammanträde. Därigenom skulle det av protokollet kunna utläsas vilka ledamöter som deltagit i beslut rörande viss skaltskyldigs taxering.  Att föreskriva atl protokoll skall  upprättas särskilt för varje

Prop. 1977/78:181 101

sammanträde medför dock enligt utredningens mening ett omständligt och i onödan tyngunde arbete. Dokumentation av vilka som fattat beslut i visst ärende skulle i stället kunna ske genom att anteckning görs på deklaration eller annat beslutsunderiag om vid vilket sammanträde beslut fattats. Härigenom skulle man via protokollets uppgifter om närvaro vid olika Sammanträden vid behov kunna konstatera vilka som deltagit i beslutet.

Utredningen finner dock alt även ett sådani förfuringssält innebär ett merurbete uv relutivt ringu värde. Utredningen unser det därför tillräckligt att nämndens beslut dokumenteras genom ordförandens signum på deklarationen.

Lagtekniskt sett föreslås inte några ändringar av bestämmelserna om proiokollföring i 61 § I mom. Den nuvarande föreskrifien om att protokoll skull föras i erforderiig omfattning slår alltså kvar. Närmare bestämmelser om proiokollföring bör enligt utredningen tas in i TK.

Besluiförhct och omröslning

Principen vid utformningen av delegalionsreglerna bör enligt utredningens uppfattning vara atl ordföranden ensam skall avgöra endast sådana ärenden där lekmannainfiytande och lokalkännedom kan antas vara ulan egentlig betydelse. Så snart det föreligger tveksamhet i rättsligt eller materiellt avseende hur en fråga bör bedömas, skall frågan alltid avgöras av hela nämnden. Utredningen anser dock atl det i likhet med vad som gäller för skatterätten skall finnas en kompletterande regel om att deklarationsavvikelser på högst 500 kr. alllid skall få beslutas uv ordföranden ensam.

För att få enhetlighet i taxeringsarbelet bör ordförandens rätt att besluta ensam inte vara beroende av nämndens delegation. Utredningen föreslår därför - i motsats till vad som föreslagils i RS-rapporten - att ordförandens rätt alt besluta ensam skrivs in i TL. Föreskrifterna härom föreslås utformade efter förebild av föreskrifterna om domförhet i 5 och 6 §§ lagen (1971:52) om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt. Förslaget innebär atl laxeringsnämnd är beslutför med ordföranden ensam vid

1) beslut som icke innefattar prövning av ärendet i sak,

2) beslut om taxering utan avvikelse från självdeklaration eller annan av den skattskyldige till ledning för egen laxering avlämnad uppgifi,

3) beslut om taxering med avvikelse från självdeklaration eller annan av den skatlskyldige lill ledning för egen taxering avlämnad uppgift, om avvikelsen uppgår till högst 500 kr. ,

4) beslut om rättelse av tidigare beslut, som lill följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighei samt

5) avgörande av ärende i vilket saken är uppenbar.

Som allmän förutsättning för ordförandens rätt atl besluta ensam skall vidare enligt förslaget gälla atl del inte är påkallat av särskild anledning alt ärendet prövas av fullsutien nämnd.

Prop. 1977/78:181 102

Någon ändring av gällande krav på antal närvarande ledamöter för att nämnden skall vuru beslutför föreslås inte. Däremot föreslås alt omröstningsreglerna ändrus så utt ordföranden får utslagsrösl i samtliga fall när det föreligger lika röstetal för skiljaktiga meningar i nämnden. Utredningen anser alt anledning saknas att i detta avseende ha en annan princip än i skatterätt.

Nämndledamöiernas befogenheter

De kommun- och landstingsvalda ledamöterna har f n. inte någon given rätt alt få ta del av självdeklarationerna. Endast de som utses därtill av nämnden får enligt 50 § TL granska deklarationerna.

Utredningen konstaterar att ursprunget lill bestämmelserna om begränsning av ledamöternas rätt alt ta del av innehållet i självdeklarationerna, torde ha varit en farhåga att enskilda ledamöter tog del av handlingarna endast för atl tillfredsställa sin nyfikenhet eller av andra taxeringsarbelet ovidkommande skäl. Utredningen påpekar att JO i yttrande över RS-projektets delrapport 1976:1 har ifrågasatt om inte taxeringsnämndens samtliga ledamöter bör få ta del av innehållet i självdeklarationerna. JO anför bl. a. att en ordförande torde kunna förhindra att deklarationer granskas av ren nyfikenhet även utan uttryckligt lagstöd. Utredningen delar JO:s uppfattning och föreslår att bestämmelserna i 50 § ändras så att ledamot får ta del av deklaraiionsmaterialet.

Enligt utredningen skall nämnden vidare kunna påverka taxeringsarbetet genom att hemställa om ytterligare utredning av visst ärende, innefattande även revision. Utredningen är medveten om att detta kan innebära vissa problem eftersom nämnden inte förfogar fritt över granskningspersonalen på lokal skattemyndighet och länsstyrelse. Huruvida en begäran från nämnden om komplettering av utredningen i ett ärende genom granskningsmans försorg kan effektueras blir en prioriterings- och resursfråga som i sista hand får lösas av arbetsledare hos myndigheten. Kan begärd utredning inte görus återstår möjligheten att anmäla ärendet för efiergranskning.

Samråd mellan taxeringsnämnderna m. m.

Bestämmelserna i 66 § om förtursbehandling av vissa taxeringsärenden och om nämndens skyldighet att i vissa fall samråda med och underrätta andra berörda taxeringsnämnder föreslås också ändrade. Ändringarna motiveras till en del av utredningens förslag att all taxering av en skattskyldig skall ske i en enda nämnd. Sålunda införs en allmän skyldighet för sådan nämnd att inhämta upplysningar för laxeringen medan de nuvarande föreskrifierna om samråd och underrättelseskyldighet mellan nämnderna i sådana fall slopas. I huvudsak betingas dock ändringarna av atl de nuvarande föreskrifterna anses vara av ordningskarakiär. Dessa föreskrifter föreslås skola utgå.

Prop. 1977/78:181 103

Det gäller bl. a. bestämmelsen om att taxeringar a v skattskyldiga, vars besvär skall prövas av mellankommunala skatterätten skall behandlas med förtur.

Utredningen påpekar alt huvudregeln om den betydelsefulla skyldigheten för en taxeringsnämnd att underrätta annan nämnd om förhållande som kan påverka taxeringen f. n. finns i TK. Underrättelseskyldigheten enligt 66 § är, exemplifieringar av den generella underrättelseskyldigheten enligt TK. Redan på grund härav ter det sig enligt utredningen oegenlligt att huvudregeln finns i TK. Utredningen föreslår att denna regel förs över till TL och tas in i 66 §.

4.1.4 Remissyttrandena

Sammanträden, närvarorätt och proiokollföring

Utredningens förslag om suppleants närvarorätt lämnas utan erinran av fiertalet remissinstanser. Flera av de remissinstanser som har uttalat sig i frågan ställer sig dock tveksamma till att suppleanterna skall närvara vid nämndens samtliga sammanträden. En sådan ordning anses innebära alt arbetet i nämnden blir tungrott.

Av denna mening är bl. a. länsstyrelsen i Norrbottens län. Länsstyrelsen anser att även om suppleant bör ha rätt att närvara vid sammanträde utan att förfall föreligger för ordinarie ledamot, bör inte för den skull skyldighet föreligga alt - förutom till första sammanträdet - sända underrättelse om sammanträde till alla suppleanter. Nämnderna kan enligt länsstyrelsen annars bli för stora och ohanterliga. Liknande synpunkter anförs av bl. a. länsstyrelsen i Kopparbergs län.

FOR anser att det skulle bli betungande att underrätta även suppleanterna om varie sammanträde, åtminstone om tid för sammanträdena bestäms successivt och inte i en längre serie. Suppleanternas behov av uppgift om sammanträdena bör kunna tillfredsställas genom förfrågan hos länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten varför underrättelseplikten för ordföranden bör utgå.

Förslaget om närvarorätt för föredragande, sakkunnig och laxeringsrevisor berörs av ett mindre antal remissinstanser. De som tar upp frågan är tveksamma eller avvisande lill förslaget atl sakkunnig och revisor skall ha rätt alt närvara även vid nämndens överläggningar.

Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om det kan vara förenligt med berättigade krav på rättssäkerhet att den som utan atl vara föredragande verkställt taxeringsrevision samt sakkunnig ges rätt att närvara vid taxeringsnämndens överläggningar i ärende som de handlagt. Enligt länsstyrelsen synes det befogat att revisors och sakkunnigs närvarorätt begränsas till en rätt all företräda inför nämnden för att lämna upplysningar. Liknande synpunkter anförs av länssiyrelsen i Jämtlands län.

Prop. 1977/78:181 104

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att förslaget atl den som varit sakkunnig eller verkställt taxeringsrevision skall få delta i nämndens överiäggningar och även ha rätt att få avvikande mening antecknad till protokollet, strider mot processuell praxis. Enligt länsstyrelsens mening bör inte någon som har verkställt taxeringsrevision få delta i eller närvara vid överiäggningarna. Detta gäller både då revisionen utförts av en från den granskande myndigheten fristående revisor och då deklarationsgranskaren -föredraganden själv utfört revisionen. Det måste föreligga garantier för alt taxeringsnämndens beslut endast grundas på omständigheter som delgetts den skattskyldige.

Även kammarrätten I Göteborg vänder sig mot förslaget till reglering av rätten att närvara vid taxeringsnämndens sammanträde och anser att det i en del hänseenden är otillfredsställande. Enligt kammarrätten beror detta närmast på atl man fört samman bestämmelser på ett sådant sätt att momentet fått karaktären av ett slags förhandlingsordning. 1 fall då skattskyldig, kanske med sakkunnig som han anlitat, kommit till nämndens sammanträde synes det stötande om nämndens granskningsman och dess sakkunnige får sitta kvar medan den skattskyldige och, i förekommande fall, hans expert måste avlägsna sig inför överiäggningarna. Eftersom den skatlskyldige inte kan få vara med vid överläggningen till beslut, anser kammarrätten att problemet bör lösas på det viset att inte heller nämndens granskningsmän och sakkunniga får delta i överläggningarna när "förhandling" med skatiskyldig ägt rum. Även om det inte sticker i ögonen på summa sätt står det enligt kammarrätten i dålig samklang med den viktiga kommunikationsprincipen utt tuxeringsnämndens expertis över huvud taget får delta i nämndens överläggningar. Del händer lätt, påpekar kammarrätten, all beslut kommer alt grundas på material som skattskyldig inte fått reda på.

Förslaget om rätt alt anteckna skiljaktig mening berörs av ett fåtal remissinstanser i anslutning lill frågan om närvarorätt vid nämndens sammanträden. Några av de instanser som motsätter sig att sakkunnig och revisor skall få rätt att delta i nämndens överläggningar avvisar sålunda i konsekvens härmed förslaget att dessa skall ha rätt att anteckna skiljaktig mening till protokollet.

Utredningens ståndpunkt att man inte bör införa skyldighet alt dokumentera vilka ledamöter som deltagit i ett beslut rörande viss skaltskyldigs laxering har mött kritik från några håll.

Sveriges advokatsamfund delar inte utredningens uppfattning att framtagande av sådana uppgifter innebär ett merarbete av relativt ringa värde. Ur rättssäkerhetssynpunkt måste krävas att en skattskyldig skall kunna få veta vilka ledamöter som deltagit i beslut om hans taxering. Även för en ledamot måste det vara av stort intresse atl ha en överblick över vilka taxeringsbeslut som han deltagit i. Samfundet kan inte heller finna att en dokumentation av sådana uppgifter skulle vara särskilt betungande för nämnden.

Prop. 1977/78:181 105

JO kan inte heller dela utredningens uppfattning i denna fråga. Den nya regeringsformen och instruktionen för JO medför alt taxeringsnämnderna numera står under JO:s tillsyn. Det blir därför enligt JO i framtiden nödvändigt att dokumentation finns om vilka ledamöter som deltagit i beslut rörande viss skatiskyldig.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser atl förfarandet när den skattskyldige företräder inför nämnden kan sägas vara en förenklad form av den muntliga förhandling, som förekommer inom skalteprocessen och som på lämpligt sätt skall dokumenteras. Länsstyrelsen finner del vara väsentligt från bl. a. rättssäkerhetssynpunkt att vad som förekommer vid skaltskyldigs företräde inför taxeringsnämnd antecknas i deklarationen eller på därvid fogad bilaga.

Beslutjörhet och omröstning

Förslaget att ordföranden ensam skall få avgöra vissa ärenden tillstyrks eller lämnas utan erinran av fiertalet remissinstanser. Den föreslagna ändringen av omröstningsreglerna lämnas ulan erinran av remissinstanserna.

RR V, länsstyrelsen i Värmlands län, lokala skattemyndigheten i Göteborgs fögderi och SACO/SR hör till de remissinstanser som tillstyrker utredningens förslag om ordförandens beslutanderätt.

Bland de remissinstanser som uttalar sig i frågan finns vidare företrädare för såväl en längre gående befogenhet för ordföranden atl besluta ensam än vad utredningen förordat som för en mer begränsad beslutanderätt. Det är främst i två avseenden som meningarna går isär. Det gäller besluten i fall där avvikelsen uppgår till mindre belopp eller där saken är uppenbar.

Till den grupp som förordar en mer omfattande rätt för ordföranden att besluta ensam hörbl. a. länsstyrelsen i Norrbottens län. Länsstyrelsen anseratt beloppsgränsen 500 kr. är för låg och föreslår att den höjs till 1 000 kr. Av samma mening är lokala skattemyndigheterna i Malmöhus län och Norrbottens län. Föreningen Sveriges JÖgderitjänstemän och FOR. Från flera håll påpekas därvid att en sådan höjning innebär all beloppsgränsen kommer att sammanfalla med den beloppsgräns som f n. gäller för atl skattetillägg inte skall påföras på grund av att avvikelsen anses som ringa belopp.

Även lokala skattemyndigheterna i Östergötlands län uttalar sig för en höjning av beloppsgränsen. Del gör också länsstyrelsen i Gävleborgs län. Länsstyrelsen anser att det med hänsyn till penningvärdets förändringar är mer praktiskt att använda basbeloppet som grund för beräkning av denna beloppsgräns. Länsstyrelsen föreslår atl gränsen sätts vid 10 % av basbeloppet.

Länsstyrelsen i Hallands län ifrågasätter värdet av att i lagtexten anges viss beloppsgräns under vilken deklaraiionsavvikelse får beslutas av ordföranden ensam. 1 stället bör enligt länsstyrelsen inskrivas att sådan befogenhet

Prop. 1977/78:181 106

tillkommer ordföranden beträffande beslut om avvikelse från deklaration där fråga arom ringa belopp. Vid erinran mot av ordföranden ensam fattat beslut bör ärendet dock föredragas i nämnden. All beslut fulluls av ordförunden ensum bör enligt länsstyrelsen utmärkus genom markering på deklaration eller taxeringsavi.

Några remissinstanser intar en tveksam inställning till utredningens förslag. Det gäller bl. a. Föreningen Sveriges laxeringsrevisorer som ifrågasätter om inte delegationsrätten bör förbehållas taxeringsnämnden. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Kopparbergs län.

Länssiyrelsen i Kronobergs län ifrågasätter om inte en ledamot av taxeringsnämnden bör granska även de deklarationer, där ordföranden föreslås få rätt atl ensam avgöra taxeringsärendel. Det får enligt länsstyrelsens mening principiellt anses mindre lämpligt att ett stort antal deklarationer behandlas ulan alt de valda ledamöterna i taxeringsnämnden har möjlighet till insyn och inflytande. Om erinringar inkommer mot beslut som fattats av ordföranden ensam skall ärendet enligt länsstyrelsen ovillkorligen föredras i nämnden.

Kammarrätten i Stockholm delar uppfattningen alt det är lämpligt och praktiskt med en regel, som ger ordföranden rätt att ensam besluta om avvikelse från deklarationen i angivna hänseenden, om det inte av särskild anledning är påkallat att ärendet prövas av fullsutien nämnd. Kammarrätten frågar sig emellertid vilka konsekvenserna blir om ordföranden överskrider sina befogenheter i dessa hänseenden och anser att denna fråga bör närmare utredas och övervägas innan en kompetensregel för ordföranden i enlighet med förslaget införs.

Kammarrätten i Sundsvall anser alt förslugel att lulu ordförunden ensum besluta om deklarationsavvikelser om högst 500 kr. i och för sig är väl ägnat att åstadkomma arbetsbesparing, särskilt om det kan antas att en stor del av de skattskyldiga kommer utt omfattas av sådana beslut. Emellertid kan förslaget i dennu del enligt kummairäitens mening få till följd all orikliga taxeringar åsäits. Exempelvis kun en deklurution - som utåt förefuller unmärkningsfri - vid jämförelse med vud som kan vuru känt om den skultskyldiges fuklisku inkomst- och förmögenheisförhållunden visu sig behäftud med mer eller mindre allvarliga brister. Den pruktisku möjligheten utt göru sådunu jämförelser torde minsku uvsevärt om deklurutioner undundras taxeringsnämndens bedömande.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför att om allmänhetens förtroende för taxeringsnämnderna skall bevaras och stärkas, synes del myckel värdefullt atl en skattskyldig i största möjliga utsträckning kan räkna med alt sakfrågor, därhän haren annan uppfattningän ordföranden, blir föredragna i nämnden. Länsstyrelsen ifrågasätter därför lämpligheten av alt ge ordföranden en så stor befogenhet i ärenden i vilka "saken är uppenbar". I vart fall synes en begäran av den skattskyldige att fråga om avvikelse (med minst 500 kr.) från hans deklaration skall prövas av fullsutien nämnd uttryckligen böra anges som sådan särskild anledning som påkallar sådan prövning. Länsstyrelsen anser

Prop.1977/78:181 107

vidare atl med uttrycket "högst 500 kr." bör avses vurje avvikelse från en deklaration med delta belopp och inte nettoeffekten av höjningar och sänkningar.

Flera remissinstanser anser alt ordförandens rätt att besluta ensam bör begränsas i förhållande till utredningens förslag.

Länsstyrelsen i Skaraboigs län vänder sig mot förslaget att ordföranden skall ha rätt alt besluta ensam i fråga om deklarationsavvikelser om högst 500 kr. Länsstyrelsen anser för sin del att varje avvikelse i sakfråga från deklarationen som är till den skattskyldiges nackdel bör föredras i nämnden. Någon nämnvärd ökning av nämndens arbete innebär detta inte, eftersom granskningsarbeiet - enligt den ambitionsnivå som utredningen anger och som länsstyrelsen biträder ~ måste inriktas på väsentligheter och på att småfel i deklarationerna lämnas utan ändring.

Länsstyrelsen i Kristianstads län är av den bestämda uppfattningen atl alla avvikelser som innebär någon form av bedömning skall föredras inför nämnden oavsett den beloppsmässiga storleken och att ordföranden själv skall få avgöra endast rent tekniska rättelser. Enligt länsstyrelsens uppfattning kommer nämnden annars att bli bortkopplad i alltför stor utsträckning. Om den av utredningen föreslagna modellen skulle accepteras måste enligt länsstyrelsen i vart fall samtliga erinringar mot preliminära beslut föredras inför nämnden.

Kammarrätten i Göieboig ifrågasätter om det är lämpligt att låta ordföranden besluta ensam i fall av otvistiga deklarationer. Frågan i vad mån en deklaration över huvud laget är tvistig eller ej, bör avgöras av fullsutien nämnd. Ordförandens rätt att besluta ensam bör därför inte sträcka sig längre än till fall då fråga är om tekniska eller formella rättelser. Även mindre ändringar av materiell natur bör således enligt kammarrätten tas upp i nämnden.

Nämndledamöternas befogenheter

Förslaget alt de kommun- och landstingsvalda ledamöterna skall få rätt att ta del av deklarationsmaterialet lämnas utan erinran av så gott som samtliga remissinstanser. Sveriges industriförbund och SAF anser dock att de valda ledamöternas granskningsrätt även i fortsättningen skall vara begränsad.

Samråd mellan taxeringsnämnderna m. m.

Förslagen till ändring av bestämmelserna i 66 § om nämndernas underrättelseskyldighet har föranlett ett fåtal påpekanden.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser alt den föreslagna skyldigheten att underrätta annan myndighet inte synes kunna åläggas taxeringsnämnd. Skyldigheten bör enligt länsstyrelsens mening snarare åvila lokal skattemyndighet eller eventuellt länsstyrelsen. Liknande synpunkter anförs av länssiy-

Prop. 1977/78:181 108

relsen i Göteborgs och Bohus län som dessutoni påpekar utt summa synsätt torde kunna läggas på bestämmelsen om skyldighet att inhämta upplysningar i vissl fall.

Även länssiyrelsen i Malmöhus län anser atl skyldigheten atl underrätta annan myndighet bör läggas på dem som biträder nämnderna, dvs. grunsk-ningsmyndigheternu. Länsstyrelsen delar inte utredningens uppfattning att bestämmelserna är uv sådan valör alt de bör tas in i TL. Även länsstyrelsen i Gotlands län framhåller atl bestämmelserna närmast synes ha karuktären uv ordningsföreskrifter som bör tus in i TK.

4.2 Besluts- och underrätteiseförfarandet

4.2.1 Nuvarande ordning

Om taxeringsnämnden finner anledning att avvika från skattskyldigs självdeklaration skall den skattskyldige få tillfälle atl yllra sig innan nämnden beslutar om taxeringen. Detta går i praktiken till så aU den skattskyldige i vanligt brev tillställs meddelande om s. k. ifrågasatt avvikelse. Sådant meddelande är dock inte nödvändigt när del gäller felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller när yttrande av den skallskyldige annars uppenbariigen inte behövs tor utt bedöma frågun (65 § TL).

Beslutar taxeringsnämnden alt inte följa självdeklarationen vid taxeringen skall avvikelsen och skälen därför antecknas på deklarationen. Den skattskyldige skall vidare underrättas härom. Sådan anteckning resp. underrättelse skall också göras i fråga om avvikelse från annan uppgift eller upplysning som den skattskyldige har lämnat till ledning för sin taxering. Har skattskyldig, som inte lämnat deklaration, åsatts taxering skall han i regel också underrättas (69 § 1 mom. TL).

Underrättelsen-s. k. slutligavvikelse-skall undertecknas av ordföranden och sändas lill den skattskyldige i rekommenderat brev (69 § 4 mom. TL).

Efiersom taxeringsnämndens slutliga beslut om avvikelse ofta överensstämmer med den ifrågasatta avvikelsen skrivs rutinmässigt de båda underrättelserna ut samtidigt på ett blankettset med tre blanketter, varav en bevaras i deklarationen.

Taxeringsnämnden kan ompröva sitt beslut även sedan underrättelse om slutlig avvikelse har sänts ut. I sådant fall skall ny underrättelse sändas till den skatlskyldige. Däri anges i vilket avseende den tidigare underrättelsen inte gäller (69 § 3 mom. TL).

Har taxeringsnämndens beslut om laxering införts felaktigt i taxeringslängd eller har taxering av fysisk person eller dödsbo blivit oriktig lill följd av uppenbar felräkning eller annan uppenbar felaktighet i fråga om vissa avdrag m. m. får den myndighet som ombesörjer längdföringen (lokalskatlemyn-dighet eller länsstyrelsen) besluta om rättelse. Rättelse får efter utgången av mars månad  året efter taxeringsåret  beslutas endast om  anmärkning

Prop.1977/78:181 109

angående felaktigheten dessförinnan gjorts hos den som skall besluta om rättelse (72 a § TL).

4.2.2 RS-projekiei Beslutsförfarandet

RS-utredningen framhöll i 1974 års rapport att systemet med dubbla underrättelser var onödigt komplicerat och vållade irritation i vissa fall hos de skattskyldiga. Utredningen förordade att man i stället skulle införa en ordning med preliminära och slutliga beslut och ett förenklat underrättelse-förfarande. Förslagen i denna del behandlades inte i prop. 1975:87.

Utredningen knyter an lill förslagen i RS-rapporten. Enligt utredningen bör man sålunda slopa systemet med en ny lika|ydande underrättelse i de fall där underrättelsen om ifrågasatt avvikelse från deklaration inte hur föranlett erinringar från den skattskyldige. Utredningen förordar i stället följande ordning.

När taxeringsnämnden förstu gången lar ställning i ett laxeringsärende skall nämnden fatta ett formellt beslut om laxeringen. Detta beslut skall vuru preliminärt. Den skatlskyldige får komma in med erinringar mot beslutet. Om så sker skall taxeringsnämnden fatta ett nytt beslut. Del skall vara slutligt om taxeringsnämnden inte frångår sitt tidigare beslut. I annat fall fattar taxeringsnämnden ett nytt preliminärt beslut. Taxeringsnämnden får även på eget initiativ fatta nytt preliminärt beslut.

Enligt förslaget i 1974 års rapport fanns ingen begränsning i taxeringsnämndens rätt att fatta nytt preliminärt beslut. Vissa remissinstanser uttryckte farhågor för alt ett sådani system kunde medföra att preliminära beslut skulle komma att användas i för stor utsträckning och ersätta den normala kommunikationsformen med förfrågningar innan beslut fattas. Häremot kan enligt utredningens mening i och för sig anföras an ijänste-mannagranskningen bör medföra ull luxeringsärendena är vul förbereddu genom förfrågningar och andra utredningar när. ärendet första gången föredras i taxeringsnämnden. Utredningen påpekar emellertid alt detta i sin tur bör medföra atl inkomna erinringar ofta inte föranleder ändring av det preliminära beslutet. Slutligt beslut kommerdå all utfärdas direkt. I de full där erinringarna föranleder nämnden att frångå sitt tidigare beslut bör ärendet normalt vara så allsidigt utrett att del inte behövs mer än ett förnyat preliminärt beslut.

Utredningen ser därför från praktiska synpunkter inte något hinder mot atl man begränsar taxeringsnämndens rätt att fatta nytt preliminärt beslut. Med en sådan begränsning tillgodoser man samtidigt remissinslunsernus synpunkter. Utredningen föreslårdärföratt taxeringsnämnden skall få rätt atl fatta högst ett nytt preliminärt beslut.

Förslaget innebär således all taxeringsnämnden skall fatta slutligt beslut

Prop.1977/78:181 110

om den skattskyldige kommer in med erinringar med anledning av taxeringsnämndens andra preliminära beslut. Slutligt beslut skall också fattas om den skattskyldige efier taxeringsnämndens första preliminära beslut begär det. Preliminärt beslut som inte har ersatts av ett nytt beslut skall efter utgången av taxeringsperioden anses som slutligt beslut.

Besvär skall enligt utredningens förslag få anföras endast över slutligt beslut. Genom att slutligt beslut kan fattas redan under taxeringsperioden får den skattskyldige tillfälle alt tidigt anföra besvär hos skatterätten.

Utredningen erinrar i detta sammanhang om alt myndighet enligt allmänna förvaliningsrättsliga principer får rätta beslut som är uppenbart oriktigt. Att delta också gäller taxeringsnämnden framgår, uttalar utredningen, av 69 § 3 mom. TL där möjlighet till omprövning förutsätts. Även i det föreslagna taxeringsförfarandet bör enligt utredningens mening slutliga beslut kunna omprövas. Inkommer skatiskyldig under taxeringsperioden med erinringar över slutligt beslut och framstår beslutet som uppenbart orikligt, skall taxeringsnämnden givetvis kunna rälla beslutet. Samma förhållande anser utredningen böra gälla om taxeringsnämnden erhåller uppgifier som kan föranleda ändrat beslut, exempelvis nya eller ändrade kontrolluppgifter.

Underrätteiseförfarandet

Enligt förslaget i 1974 års rapport skulle underrättelse om preliminärt beslut sändas i vanligt brev utan underskrift. Underrättelse om slutligt beslut skulle däremot sändiis i rekommenderat brev med underskrift uv ordförunden.

Bukom förslugel låg, påpekur utredningen, en sirävun utt förenkla hanteringen UV underrättelserna. Utredningen unser alt man bör bygga vidare på detta förslag och anför bl. u. följande.

Underrättelsernu bör i stor utsträckning kunna framställas ADB-mässigi. Genom atl de preliminära underrättelserna sänds ulan underskrift kan de i vissa fall expedieras direkt efter utskriften, vilket innebär tidsvinster. Även i de full då endusi stommar lill underrättelser kun frumställus ADB-mässigt kun mun enligt utredningens mening uppnå väsentligu tidsvinster i hunte-ringen om mun slopar kruvet på underskrift.

Mot lorfurandel utt sändu underrättelser i vanligt brev kan anföras att garantier saknas för att beslutet kommer till den skuttskyldiges kännedom och att risk lor rättsförluster därigenom kun uppkommu. Utredningen unser Ull risken för ull underräiielse om tuxeringsnämndens beslut inte kommer den skatlskyldige till hända är liten. Om detta ändå inträffar får han kännedom om beslutet när debetsedel på slutlig skatt sänds ut i december månad luxeringsåret. Utredningen erinrur om ull senaste tidpunkten för anförande uv ordinära besvär över taxeringsnämndens beslut föreslås vara utgången av februari månad året efier taxeringsåret och alt rätt lill extraordinära besvär skall föreligga om debetsedel inte har erhållits under

Prop.1977/78:181 111

taxeringsåret. Med hänsyn härtill unser utredningen atl rättsförluster inte skull behövu uppkomma genom del föreslagna underrälielseförfurundei.

Utredningen frumhåller vidure atl om underrättelse om preliminärt beslut anses kunna siindas ut i vanligt brev bör detta gälla i lika hög grad för slutligt beslut. Garunliernu för ull underrättelse om slutligt beslut kommer den skutiskyldige till handu unser utredningen vura lika stora eller större än belräffunde preliminärt beslut. Med hänsyn härtill föreslår utredningen utt även underrättelse om tuxeringsnämndens slutliga beslut sänds ut i vanligt brev.

I underrättelse om taxeringsnämndens beslut skall enligt utredningens förslag besvärshänvisning lämnas. Detta föreslås gälla även underrättelse om preliminära beslut eftersom dessa i stor utsträckning automatiskt övergår till slutliga beslut vid taxeringsperiodens utgång.

Utredningen föreslår att nuvarande bestämmelse i 65 § TL om kommuni-cering skall utgå och att taxeringsnämndens skyldighet atl kommunicera skall följa föreskrifierna i I5§ förvaltningslagen. Skatiskyldig skall dock beredas tillfälle att yttra sig på sätt nu är föreskrivet när ett andra premiminäri beslut omprövas på taxeringsnämndens initiativ och den ifrågasatta ändringen avser höjning av taxeringen eller särskild avgift.

Taxeringsarbelet avses pågå lill utgången av november månad taxeringsåret. Beslut som innebär ändring av tidigare beslut kan således fattas t. o. m. den 30 november. Utredningen påpekar emellertid att maskinell utskrift av slutskatlesedlar av tidsskäl måste påbörjas redan i början av november. Sedan utskrift och kuvertering av slutskatlesedel skett finns det enligt utredningens mening knappast någon praktisk möjlighet att ändra denna, om taxeringsnämnden sedermera ändrar tidigare faltal beslut. Den debetsedel som utsänds i november/december utvisar då debiteringen på ett underlag som inte överensstämmer med taxeringsnämndens senaste beslut. Utredningen anser alt i sådana fall - vilka enligt utredningens mening mycket sällan torde inträffa - rättelse bör göras enligt de regler som gäller för längdföringsfel. Behov av ett enkelt rältelseförfarande kommer således att finnas även i det föreslagna systemet. Utredningen föreslår därför att 72 a § TL kvarstår oförändrad.

4.2.3 Remissyttrandena

Utredningens förslag atl den särskilda kommunikationsregeln i 65 § TL skall utgå har föranlett erinringar från bl. .a. kammarrätten i Göteborg. Kammarrätten framhåller atl den gängse tolkningen av 65 § TL är atl taxeringsnämnden skall ge den skatlskyldige tillfälle att yttra sig inte bara i fall då nya fakta kommit till i ärendet utan också då nämnden i rättsligt hänseende bedömer ett förhållande på annat sätt än den skattskyldige gör.

Lägel kan exempelvis vara del, påpekar kammarrätten, att den skaitskyl-

Prop.1977/78:181 112

dige i sin deklaration anger atl han fått ett visst stipendium och hänför det lill skattefri inkomst medan taxeringsnämnden finner stipendiet ha karaktär av skattepliktigt periodiskt understöd. Såvitt kammarrätten bedömer det krävs i exemplet inte kommunikation enligt reglerna i 15 § förvaltningslagen medan 65 § TL ger nämnden anledning alt ge den skattskyldige möjlighet atl argumentera mot nämndens bedömning, som innebär avvikelse från självdeklaration. Kammarrätten anser atl den föreslagna ordningen synes föra med sig en opåkallad försämring för de skattskyldiga. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Uppsala län och USS.

Utredningens förslag om indelning av taxeringsnämndens beslut i preliminära och slutliga beslut har föranlett erinringar från olika synpunkter.

Enligt kammarrättens i Göteborg mening är en ordning som innebär att preliminära beslut efter en lid blir slutliga från principiell synpunkt mindre lyckad.

Lantbrukarnas skattedelegation anser att det föreslagna systemet med preliminärt beslut följt av erinran från den skatlskyldige, eventuellt nytt preliminärt beslut, ny erinran och därefter slutligt beslut kommer av mångu skattskyldiga att uppfattas som mer obegripligt än det nuvarande systemet. Om del dessutom inte finns garantier för att den skattskyldige får ett slutligt beslut från taxeringsnämnden i annan form än debetsedel på slutlig skatt är risken för sammanblandning än påtagligare.

Det bör enligt delegationens mening ovillkorligen åligga den taxeringsnämnd som utsänder preliminärt beslut alt även lämna ett slutligt beslut till den skattskyldige. Om den skattskyldige får en påminnelse om det slutliga beslutet först när debetsedeln korhmer är del fara värt alt han inte förstår sambandet med det tidigare preliminära beslutet.

Länssiyrelsen i Stockholms län ser del som en ytterst angelägen uppgift för taxeringsmyndigheten alt verka för att taxeringarna blir sådana alt tids-, personal- och kostnadskrävande skatteprocesser i största möjliga utsträckning kan undvikas. Med hänsyn härtill bör enligt länsstyrelsens mening alla möjligheter ges taxeringsnämnden att redan i första instans åstadkomma riktiga beslut. Lagfäst begränsning av antalet beslut i taxeringsnämnden utgör ett opåkallat hinder i denna strävan. Antalet slutliga eller preliminära beslut bör därför inte begränsas.

Liknande synpunkter anförs uv länsstyrelserna i Uppsala, Skaraborgs, Västmanlands. Kopparbergs. Västerbottens och Norrbottens län saml FAR.

Länssiyrelsen i Malmöhus län framhåller att med den utformning som lagförslaget fått har vissa direkt negativa effekter uppstått. Om det i ett fall där två preliminära beslut redan meddelats kommer fram nya uppgifter, t. ex. nya kontrolluppgifter, som utvisar att det tidigare beslutet uppenbart är felaktigt, kan detta rättas endast genom ett slutligt beslut. För den skattskyldige återstår då endasl alt anföra besvär hos skatterätten om han inte är nöjd med beslutet. Taxeringsnämnden kan i det läget inte behandla frågan med mindre del senast fattade beslutet är uppenbart felaktigt och skall omprövas av det

Prop.1977/78:181 113

skälet.

Enligt länsstyrelsens mening har möjligheten för taxeringsnämnden att åsätta en riktig taxering minskat avsevärt genom den föreslagna begränsningen. För alt minska belastningen på skatterätterna och göra umgänget med allmänheten så smidigt som möjligt föreslår länsstyrelsen att taxeringsnämnden ges möjlighet att ompröva ett slutligt beslut även om det inte framstår som uppenbart oriktigt.

Liknande synpunkter anförs av USS som dessutom framhåller att inte heller den skattskyldiges möjlighet atl erhålla slutligt beslut så snart ett första preliminärt beslut har gått honom emot kan anses särskilt ändamålsenligt. Den förhållandevis korta taxeringsperioden och domstolarnas arbetsbelastning talar mot en sådan ordning. Dessutom kan den skattskyldige i vissa lägen utnyttja denna möjlighet för att avskära taxeringsnämndens granskningsverksamhet i ett tidigt skede av taxeringsperioden. Man kan nämligen enligt utredningens mening inte utgå från att alla ärenden som föredras i nämnden är så väl förberedda att nytt material inte kan flyta in under senare del av taxeringsperioden. Utredningen anser att gällande beslutsordning bör behållas t. v. i avvaktan på en genomgripande översyn av besluts- och besvärsformerna inom taxeringsprocessen.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer anser atl utredningens förslag att antalet preliminära beslut för en och samme skatiskyldig skall begränsas till två är praktiskt. Föreningen framhåller att det dock kan uppstå komplikationer i de fall en revision bör företas efter det att två preliminära beslut meddelats. Antingen måste man förbjuda taxeringsnämnden att starta en revision sedan två preliminära beslut fattats eller också måste regeln om begränsning av antalet preliminära beslut mjukas upp eller tas bort.

Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar att kompliktioner kan uppstå när det gäller kommunicering av revisionspromemorior. Vidare framhåller länsstyrelsen att det av förslaget inte framgårom slutligt beslut för en skatiskyldig kan delas upp så att ett beslut sker för laxeringen och ett annat för skattetillägg eller förseningsavgift. Länsstyrelsen anser det sålunda inte klart framgå om ett slutligt beslut beträffande taxeringen utesluter ett efterkommande preliminärt beslut beträffande skattetillägg eller förseningsavgift.

Länsstyrelsen anser det angeläget att taxeringsnämnderna ges möjlighet att ändra felaktiga beslut. Delta bör enligt länsstyrelsens mening formuleras mjukare genom att kravet på att felaktigheten skall vara uppenbar utgår. Vidare anser länsstyrelsen att villkoret att den skatlskyldige inte anfört besvär bör utgå. Del kun vara svårt för taxeringsnämnden att kontrollera om besvär anförts före den dag rätlelsebeslutet fattas.

Lantbrukarnas skaitedelegation anför att om man trots allt skulle bestämma sig för den av utredningen föreslagna modellen vill delegationen förorda följande ordning.

Två olika slag av debetsedlar skall användas, en för fall då avvikelse skett

8 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 181

Prop.1977/78:181 114

och en för övriga fall. På de förstnämnda bör finnas en talong eller dylikt som kan rivas bort och som porlofritt kan sändas till den lokala skattemyndigheten. Talongen utgör en rekvisition på underrättelsen om avvikelse som därefter sänds till den skattskyldige. Genom detta förfarande skulle de som tidigare inte fått underrättelse dels klart och tydligt uppmärksammas på atl avvikelse skett, dels på ett enkelt sätt få reda på innehållet i densamma.

Länsstyrelsen i Kopparbeigs län påpekar att taxeringsnämndens möjlighet att fatta beslut under taxeringsperioden begränsas av att debetsedlar i slutet av taxeringsperioden redan färdigställts. Nytt beslut synes enligt länsstyrelsens mening inte kunna meddelas när förberedelserna för expedition av slutskatlesedlar nått ett visst stadium.

I fråga om utredningens förslag angående underrättelseförfarandet framhåller 70 att det är av största betydelse att de skattskyldiga får adekvata och preciserade upplysningar om skälen för avvikelser. Bättre beslutsmotiveringar är ett krav som måste ställas när taxeringsnämnden i framtiden kommer att ha bättre utbildad personal, fullständigare beslutsunderlag och längre tid till sitt förfogande.

JO erinrar om att den utföriighet med vilken en avvikelse skall motiveras skiftar från fall till fall. Har den skattskyldige presterat ett omfattande utredningsmaterial och utförlig argumentering måste större krav ställas på motiveringen när en taxeringsnämnd avser att avvika från deklarationen. En allmänt hållen avvikelse kan medföra att den skattskyldige tror att hans uppgifter och synpunkter behandlas lättvindigt eller inte alls beaktats av taxeringsnämnden.

Taxeringsnämndens beslut utgör, uttalade JO vidare, grunden för en eventuell process. En allmänt hållen motivering ger ofta inte den skattskyldige tillräcklig vägledning vid ett överklagande. JO säger sig ha den bestämda känslan av att åtskilliga onödiga överklaganden skulle elimineras om de skattskyldiga från början upplystes om hur deras uppgifier bedömts och vad som erfordras för bifall till deras yrkanden. Hela processordningen skulle vinna på bättre beslutsmotiveringar i första instans.

Mot bakgrund av det anförda vill JO uttrycka tveksamhet mot det av utredningen föreslagna systemet med standardiserade kodsatta avvikelser. Även om standardtexterna utformas med stor omsorg måste de med nödvändighet bli generella. JO befarar atl de av de skattskyldiga ofta kommer atl uppfattas som alltför allmänna och inte tillräckligt tydliga för atl kunna vara vägledande vid ett överklagande. Utredningen har visseriigen förutsatt atl nämnden vid behov skall komplettera den standardiserade texten med egna motiveringar. Man kan dock befara, anser JO, att så tyvärr inte kommer att ske i alla de fall där en generell text i och för sig täcker saken men motiveringen ändock blir otillfredsställande med hänsyn till vad just i det enskilda fallet åberopats av en skattskyldig.

Kammarrätten i Stockholm anser att det föreslagna systemet med standardiserade kodsatta avvikelsetexter i taxeringsarbetet synes innebära en

Prop.1977/78:181 115

betydande arbetsbesparing vid jämförelse med nu tillämpat manuellt förfarande. Kammarrätten delar i och för sig uppfattningen atl datatekniken bör utnyttjas i taxeringsarbelet i rationaliseringssyfte.

Ett system med kodsatta avvikelser inger emellertid vissa betänkligheter enligt kammarrättens mening. Med hänsyn till att taxeringsnämnden i det nya systemet ges förbättrade arbetsförutsättningar kan inte kravet på adekvata och tillräckliga upplysningar om skälen för avvikelser sättas lägre än nu. Motsatsen kan i stället hävdas.

Standardiserade kodsatta avvikelsetexter bör enligt kammarrättens mening få förekomma endast i uppenbart klara och enkla frågor. I övrigt är det ett elementärt rättssäkerhetskrav att den skattskyldige får utförligt besked om skälen till avvikelsen som för honom ofta kan innebära ett för hans ekonomi betydelsefullt beslut.

Kammarrätten anseratt med föreslaget kodsystem risk kan föreligga föratt standardtexlerna av bekvämlighetsskäl kommer att användas även i sådana fall där de egentligen inte passar in. Det måste tillses atl de kodsatta texterna inte slentrianmässigt används på sådant sätt att den skattskyldige får uppfattningen att taxeringsnämnden inte ordentligt satt sig in i den aktuella frågan.

Synpunkter liknande dem som ovan anförts av kammarrätten i Stockholm har redovisats av kammarrätterna i Göteborg och Sundsvall.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att utredningen bortser från det negativa intryck som kan skapas hos allmänheten genom användande av standardiserade formuleringar. I all verksamhei förekommer misstag och fel vilket också kommer att drabba taxeringsnämnden i dess arbete. Erfarenhetsmässigt kommer detta att leda till ett negativt intryck hos allmänheten, sannolikt förstärkt av en negativ tidningspress. Motvilja mot att vara styrd av en dator ökar då den kritiska inställningen till skattemyndigheterna.

Länsstyrelsen anser vidare atl del finns risk för att den som erhållit en maskinellt framställd underrättelse, som dessutom inte på något sätt kontrollerats av taxeringsnämnden, uppfattar detta som nonchalans från myndighetens sida. Maskinellt framställda underrättelser kan heller inte få den pedagogiska effekt som en individuellt formulerad avvikelse kan ha genom att få den skatlskyldige att i framtiden undvika liknande fel.

Länsstyrelsen ställer sig sålunda skeptisk till ett system med maskinellt framställda underrättelser och föreslår att underrättelserna under alla förhållanden skall kontrolleras innan de sänds ut.

Även länsstyrelsen i Västmanlands län är tveksam till datorframställda standardiserade underrättelser medan länsstyrelsen i Kristianstads län och Lantbrukarnas skaitedelegation avstyrker förslaget.

Länsstyrelsen I Kristianstads län vänder sig mot att beslut om taxering av skattskyldig, som inte avgett deklaration, skall motiveras. Vid skönsuppskattning av inkomst av rörelse är det oftast helt omöjligt att lämna några skäl för alt just den av taxeringsnämnden åsätta taxeringen är den rikliga. Det är

Prop. 1977/78:181 116

enligt länsstyrelsens mening inte rimligt att i sådana fall ålägga taxeringsnämnden att motivera taxeringen. En dylik bestämmelse är t. o. m. ägnad att förskjuta bevisbördan i riktning mot skattemyndigheterna vilket inte kan vara meningen. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göieboigs och Bohus, Gävleboigs och Norrbottens län.

FOR framhåller alt en undantagslös bestämmelse om att åsätt skönstaxering skall motiveras förefaller svår alt tillämpa. Som skäl skulle ofta inte framkomma annat än en omskrivning av beslutet: "Inkomsten av rörelse har uppskattats till..." e. d. Skyldighet att i dessa fall ange skäl för beslutet bör enligt förbundets mening begränsas till atl gälla "där så finnes påkallat".

Utredningens förslag atl underrättelserna om taxeringsnämndens beslut inte skall förses med manuell underskrift tillstyrks av de lokala skattemyndigheterna i Norrbottens län, den lokala skattemyndigheten i Göieboigs fögderi och FOR.

Länsstyrelsen i Uppsala län ifrågasätter om inte underrättelserna bör underskrivas på sätt som sker i dag. Den som skriver under får därmed möjlighet att korrigera eventuellt felaktigt framställd avvikelsetext.

Förslaget alt underrättelserna inte skall behöva undertecknas avstyrks av länsstyrelsen i Kristianstads län som anser att del strider mot vad som får anses vara vedertagen praxis inom svensk offentlig förvaltning. Del måste anses vara ett oeftergivligt krav alt en myndighets beslutsexpedition är undertecknad av behörig person. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Jämtlands, Gotlands och Västmanlands län saml FAR,

Kammarrätten i Göteborg ifrågasätter om inte den föreslagna ordningen strider mot en förvaltningsrättslig grundsats beträffande besluts form. Beslut som sätts upp särskilt eller tecknas på handling i akten skall undertecknas av ordföranden. Endast på så vis kan ett myndighetsbeslul av den art som det här är fråga om anses tillfredsställande dokumenterat. Kammarrätten erinrar om regeringsrättens ställningstagande i rättsfallet RÅ 1971 ref. 44. På grund av det anförda anser sig kammarrätten inte kunna tillstyrka förslaget.

Lantbrukarnas skaitedelegation anser det vara en självklarhet att meddelanden från myndigheter skall vara undertecknade. För många ter det sig helt främmande atl gå i svaromål mot en inte undertecknad skrivelse. De fiesta kommer med all rätt att uppfatta den inte undertecknade skrivelsen som ett utslag av yttersta nonchalans, helt oförenlig med "det mjuka samhället". Det måste gå att skönja en person bakom varje beslut. När personen försvinner och ersätts med en dator försvinner också människans respekt för beslutet.

Förslaget alt underrättelserna skall sändas i vanligt brev tillstyrks av de lokala skattemyndigheterna i Norrbottens län som anser att det innebär väsentliga fördelar. Med hänsyn lill besvärsreglernas utformning delar myndigheterna utredningens uppfattning atl risken föratt rättsförluster skall uppkomma genom ett sådant förfarande är liten. Förslaget tillstyrks även av lokala skattemyndigheten i Göteborgs fögderi och FOR.

Prop.1977/78:181 117

JK har också uppfattningen ull rättsföriuster inte skull behövu uppkommu genom ull underrättelserna sänds i vanligt brev. Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer anser un förslugel är prukliskt både för uvsänduren och mottagaren. Det kan dock enligt föreningens mening medföra vissa oklarheter från processuell synpunki. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter om inte i vart fall det slutliga beslutet bör utsändas i rekommenderad försändelse.

Länsstyrelsen i Malmöhus län är tveksam till att besluten skall distribueras i vunligt brev men suger sig sumtidigt vuru medveten om utt dugens system vållur en viss irritation hos allmänheten. Del gäller främst när beslutet är till fördel för den skatlskyldige och denne ändå måste lösa ut en rekommenderad försändelse vars innehåll är identiskt med en tidigare erhållen underrättelse. Länsstyrelsen föreslår därför ull grunskaren skall ges möjlighet att på deklarationen markera när ett beslut skall distribueras i vanligt brev.

Länsstyrelsen finner det vidare inte tillfredsställande atl skatiskyldig skall erhålla extraordinär besvärsrätl bara genom alt påstå atl han inte erhållit underrättelse el ler debetsedel. Besvärsrälten skulle då kunna utnyttjas dels av personer som glömt all de fått underrättelse, dels av personer som medvetet talar osanning.

Länsstyrelsen uttalar också att de myndigheter som skall pröva besvären skulle bli mycket betungude uv ull behöva fråga den skatlskyldige om han mottagit vederbörlig underrättelse och om hun mottagit debetsedeln före eller efter årsskiftet. Enligt länsstyrelsens mening måste sådana förfrågningar göras om skatterätten fortfarande ex officio skall pröva besvärsrälten.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna I Västmanlands, Hallands, Kronobergs, Norrbottens och Kristianstads län saml kammarrätten i Stockholm, allmänna ombudet för mellankommunala mål, lokala skattemyndigheten i Sunne fögderi och Lcmibrukarnas skaitedelegation. Någru av dessu remissinstanser anser dessutom att del borde kunna krävas att den skatlskyldige gör sannolikt alt han under luxeringsåret inte erhållit underrättelse enligt 69 § TL eller debetsedel på slutlig skutt.

Förslugel ull underrättelsen skull sändus i vunligt brev uvstyrks av Lantbrukarnas skattedelegtion, länsstyrelserna i Kristianstads, Gävleborgs och Västmanlands län som samtliga befarar att de skallskyldiga obehörigt skall utnyttja bestämmelserna om extraordinär besvärsrätl. Förslaget avstyrks också uv Sveriges advokatsamfund och F.4R.

Kammarrätten i Stockholm avstyrker förslaget dels för atl del kan befaras att rättsföriuster kan uppstå för den skattskyldige, dels för all skaliedomsiolarna kan tvingas sakpröva besvär som de facio är för sent anförda. Enligt kammarrättens mening bör därför underrättelse om såväl taxeringsnämndens preliminära som slutliga beslut sänd

Prop.1977/78:181 118

5 Besvärstider och tider för avlämnande av deklaration 5.1 Nuvarande ordning

TL:s bestämmelser om lid för anförande av besvär är utformade med beaktande av taxeringsperioden. Med taxeringsperiod avses tiden från den dag då .självdeklaration normall skall vara avgiven t. o. m. den sista dag som beslut för ett års taxering kan fattas av taxeringsnämnd. Dessa tidpunkter är fin. den 15 februari resp. den 30 juni under taxeringsåret. Föreskrift om taxeringsperiodens slut finns i 71 § TL.

Sista dag för ordinära besvär är för skallskyldig den 15 augusti taxeringsåret, för konimun den 31 mars året efter taxeringsåret och för taxeringsintendent den 30 april året efter taxeringsåret (76 § TL). Skaltskyldigs besvär, som kommit in senast den 30 april året efter taxeringsåret, skall dock prövas av länsskatterätten om taxeringsnämnden helt eller delvis tillstyrker bifall lill besvären i sak. Taxeringsintendenien kan, om synnerliga skäl föreligger, få anstånd av skatterätten med atl ange yrkanden och grunder för besvärstalan. Anstånd får ges längst intill utgången av juni månad året efter taxeringsåret.

Besvär i särskild ordning kan anföras hos skatterätten av skattskyldig, som inte senast den 15 juli under laxeringsåret fått föreskriven underrättelse om avvikelse från deklaration. Sådana besvär får anföras intill utgången av året efier taxeringsåret eller, om den skatlskyldige inte under taxeringsåret har erhållit debetsedel på slutlig skatt avseende taxeringen, inom ett år efter det all han fått debetsedeln (99 § TL).

Skatiskyldig får vidare anföra besvär i särskild ordning inom fem är efter taxeringsåret bl. a. om han taxerats för inkomst eller förmögenhet, som inte är av skattepliktig natur eller för vilken han inte är skatiskyldig. Detsamma gäller om han taxerats till väsentligt för högt belopp och det föreligger s. k. nyhets- och ursäktlighetskrilerier (100 § TL).

Taxeringsintendenten får på samma grunder som gäller för den skattskyldige inom fem år efter taxeringsåret anföra extraordinära besvär till den skattskyldiges förmån samt om taxeringen blivit felaktig på grund av myndighets uppenbara förbiseende även till den skattskyldiges nackdel. Taxeringsintendeni får också anföra extraordinära besvär med anledning av vissa ändringsbeslut avseende sjömansskatt eller fastighetstaxering.

Enligt 34 § I mom. TL gäller den 15 februari som senaste deklarationstidpunkt med undantag för vissa skattskyldiga som har automatiskt anstånd till den 31 mars under taxeringsåret, nämligen

1) staten, landstingskommun, kommun och annan menighet,

2) den som nästföregående år varit skyldig att föra räkenskaper, om räkenskapsåret slutat senare än den 31 oktober året före taxeringsåret, saml

3) delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi om förutsättningarna enligt 2) föreligger i fråga om bolaget eller rederiet.

Prop. 1977/78:181 119

Enligt 34 § 2 mom. TL kan skatiskyldig efter särskild ansökan få anstånd med avlämnande av deklaration. Som villkor gäller alt han på grund av särskilda omständigheter är förhindrad att lämnu deklurution inom föreskriven tid. Någon sista dag som anståndet får avse är inte föreskriven.

5.2 Principbeslutet

Det system för granskning och taxering i första instans som RS-utredningen föreslog i 1974 års rapport byggde bl. a. på en förlängning av taxeringsperioden. Genom en sådan åtgärd skulle man enligt utredningens mening bättre än f n. kunna tillgodose såväl kraven på en mera effektiv och likformig taxering som kraven på ökad service och mer generös anslånds-givning med avlämnande av deklaration. Med hänsyn till all debetsedel på slutlig skatt liksom f n. borde expedieras senast den 15 december förordade utredningen av tekniska skäl att taxeringsperioden avslutades senast den 30 november.

I 1974 års rapport diskuterade RS-utredningen också möjligheterna till en senareläggning eller andra ändringar av deklaralionstidpunkten. Utredningen fann emellertid atl man i ett system med bibehållen deklarationstid-punkt och utvidgade ansiåndsmöjligheter kunde tillgodose såväl de skattskyldigas som skattemyndigheternas intressen.

I fråga om anslåndsreglerna föreslog utredningen följande ändringar. Rätlen lill automatiskt anstånd till den 31 mars skulle gälla även delägare i fåmansbolag och den som är sambeskatlad med skatiskyldig som har anstånd till nämnda dag. Efter ansökan skulle anstånd kunna ges t ill den 15 juni. Vissa stora företag skulle kunna få anstånd tills vidare även för kommande år. För skattskyldig som anlitar revisionsbyrå för atl upprätta deklaration fick anstånd medges enligt en leveransplan för byrån som skattemyndigheterna hade godkänt.

Föredraganden anslöt sig till utredningens förslag om förlängning av taxeringsperioden. Han påpekade atl tidigare tekniska hinder för en sådan förlängning undanröjs vid användning av lämpligt ADB-system. Han framhöll också alt granskningen och taxeringsnämndens arbete kunde planläggas och utföras rationellare och noggrannare med en längre arbetsperiod, som också i stort sett befrämjade kontinuitet och enhetlighet i arbetet.

Föredraganden delade också utredningens uppfattning atl den 15 februari bör behållas som deklarationslidpunkt. Däremot ansåg han inte all rätten lill automatiskt anstånd lill den 31 mars borde medges delägare i fåmansbolag eller den som är sambeskatlad med skatiskyldig som har anstånd lill nämnda dag. Han framhöll bl. a. att dessa skattskyldiga i allmänhet deklarerar enligt koniantprincipen och att de i regel inte bör ha några problem med att redovisa sina inkomster under beskattningsåret till den 15 februari.

I fråga om de ökade möjligheterna till anstånd efter ansökan förordade

Prop.1977/78:181 120

departementschefen viss restriktivitet. Anstånd lill den 15 juni borde enligt hans mening ges endast om synnerliga skäl förelåg. Normalt borde anstånd inte medges längre än till den 15 maj så all granskningen av deklurutionernu kunde påbörjus i god lid före semesterperioden.

Föredraganden avvisade förslaget om att anstånd borde medges vissa företag tills vidare. Däremot ställde han sig i princip positiv till förslaget om anstånd enligt leveransplan för deklarationsbyråer. Ytteriigare överväganden borde emellertid ske i fråga om den närmare utformningen av denna unståndsrätt bl. u. med hänsyn till de komplikutioner som kunde länkus uppkommu vid tillämpningen uv reglernu om förseningsavgift.

Skatteutskottet godtog departementschefens ställningstaganden utom på en av de här berörda punkterna. Utskottet påpekade att sambeskaitades deklarationer måste granskas samtidigt och fann atl det därför inte kunde innebära några olägenheter för taxeringsarbelet att sådana deklarationer lämnades vid samma tidpunkt. Utskottet tillstyrkte därför RS-utredningens förslag att rätten till anstånd till den 31 mars skall gälla även den som är sambeskatlad med skattskyldig som har anstånd till nämnda dag.

5.3 RS-projektet

Deklarationstidpunkterna den 15 februari och den 31 mars liksom taxeringsperiodens slutdag den 30 november ligger fast i den nya utredningsrapporten. Däremot föreslår utredningen några justeringar och kompletteringar av anståndsreglerna.

Rätten till automatiskt anstånd lill den 31 murs bör enligt utredningens mening av praktiska skäl gälla även för hemmavarande barn under 18 år som inte har beskattningsbar inkomst.

I fråga om rätten till anstånd efter ansökan konstaterar utredningen alt ett anståndsförfarande med två sluttidpunkter, den 15 maj och den 15 juni, torde leda lill atl åtminstone deklarationsbyråer under åberopande av synnerliga skäl i stor utsträckning söker anstånd för sina kunder till den senare lidpunkten. Vidare pekar utredningen på möjligheten alt en person som har fåll anstånd till en lidpunkt före den 16 maj återkommer med en ny ansökan om anstånd till en senare tidpunkt.

Utredningen anser att sådana ansökningar och tillämpningen av rekvisiiet "synnerliga skäl" i onödan kommer att försvåra myndigheternas anstånds-prövning. Utredningen anser därför att det skall finnas endasl en sisla lidpunkt till vilken anstånd med att lämna självdeklaration kan medges. Med hänsyn till bl. a. att kontrollen av att de skattskyldiga har fullgjort sin deklarationsskyldighet måste avslutas i god tid före semesterperiodens början anser utredningen att denna sisia tidpunkt bör bestämmas lill den 31 maj under taxeringsåret.

Utredningen utvecklar därefter förslaget i 1974 års rapport om ett förenklat anståndsförfarande för skatiskyldig, som anlitar deklarationsbyrå för utt

Prop. 1977/78:181 121

upprätta deklaration. Utredningen förordar följande ordning.

Deklarationsbyrå får medges tillstånd atl lämna deklarationer under tiden den 1 april-31 maj enligt leveransplan såvitt gäller deklarutionsskyldiga som har automatiskt anstånd lill den 31 mars. Ansökan härom skall göras senust den 15 murs hos den lokala skattemyndigheten. Till ansökan skall fogas en förteckning över de deklaralionsskyldiga som avses. I och med atj leveransplan med åtföljande förteckning godkänts av lokal skattemyndighet skull deklurulionsskyldig som omfutlus av förteckningen unses hu fått unstånd med alt lämnu deklurution lill den dug då dekluralionen enligt leveransplunen senust skull lämnus. Den deklurutionsskyldige unsvurar för alt huns deklurution lämniis senast denna dug. Beslut om anstånd, som berör skatiskyldig inom unnun myndighets verksumhetsområde meddelas den undra myndigheten genom uvisering viu dutusystemet.

5.4 Remissyttrandena

Utredningens förslug till bestämmelser om tuxeringsperiodens förlängning till den 30 november luxeringsåret har tillstyrkts uv de remissinslunser som berört denna del av förslaget. Remissinstansernas intresse har främst koncentrerats till bl. a. de lösningar som utredningen i anslutning lill förslaget om tuxeringsperiodens föriängning redovisat i fråga om besvärstider och tidpunkter för deklarations avlämnande.

Utredningens förslag alt förlänga tiden för skattskyldigsordinära besvär lill utgången av februari månad året efter taxeringsåret har i endast en fåtal fall föranlett erinringar från remissinstansernas sida.

Länssiyrelsen i Kronobergs län anser sålunda atl skatiskyldig bör ha samma besvärstid som taxeringsintendeni. Med en sådan ordning skulle det enligt länsstyrelsens mening vara möjligt utt slopu bestämmelsen i 76 § TL ull skutierätt får prövu skattskyldigs besvär, som kommer in före utgången av april månad, om taxeringsintendenien helt eller delvis biträder besvären i sak. USS uttalar alt det inte finns några vägande skäl för alt behålla olika besvärslider för den enskilde och det allmänna om besvärstiden görs tillräckligt lång. Utredningen föreslår atl tiden för ordinära besvär förlängs lill den 30 juni året efter taxeringsåret för alla som får föra talan i saken. En sådan förlängning bör vidare kombineras med rätt till anslutningsbesvär under två månader om den ena parlens besvär kommer in efter den 31 maj eller möjligen den 30 april.

En förlängning av besvärstiden diskuteras också av länsstyrelsen i Malmöhus län. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte besvärstiden borde utsträckas lill utgången av oktober månad året efter taxeringsåret. Därmed skulle bestämmelserna i 99 § TL om extraordinär besvärsrätl kunna utgå. Lokala skatiemyndighelen i Ronneby Jögderi anser alt många fördelar skulle erhållas om besvärsliden sattes lill två månader efter mottugundei uv beslutet.

Prop. 1977/78:181 122

Mot förslugel, ull exiruordinär besvärsrätl skull lillkommu skullskyldig endasl under förutsättning utt hun under taxeringsåret inte har erhållit vare sig föreskriven underrättelse eller debetsedel, hur erinran gjorts av länsstyrelsen i Kronobergs län och FAR. Länsstyrelsen anser utt best äni mel .sen bör formulerus om så utt extraordinär besvärsriiti föreligger i och med att underrättelse om uvvikelse inte erhållits. FAR förordur å sin sida alt ingen ändring görs i nu gällande besvärsregler. Länsstyrelsen i Malmöhus län frumhåller utt det inte ulltid är möjligt för en skattskyldig att enbart av debetsedeln utläsa om uvvikelse hur gjorts från huns deklurution eller ej.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att bestämmelserna i 99 § TL om extraordinär besvärsrätl - om de behålls i sin nuvarande form - bör utvidgas. Bestämmelserna bör enligt länsstyrelsens mening i sådani fall omfaltu också personer som vid en totui bedömning uv föreliggunde omständigheter får unses hu stark ursäkt för sin underlåtenhet ull anföru besvär i ordinär lid. Som exempel på sådan ursäktlighet nämner länsstyrelsen sjukdom, hög ålder och vistelse i utlandet eller på anstalt.

En stort anial remissinstanser är kritiska mot utredningens förslag att låta nuvarande besvärstid för taxeringsintendenten gälla också efter taxeringsperiodens förlängning.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller sålunda atl skaltskyldigs besvär efter komplettering med deklaration och längdutdrug remitterus till taxeringsintendenten. Denna komplettering tar nu upp till två månader. Taxeringsintendenien skulle därför få myckel knappt om tid för alt översiktligt gå igenom besvären. Taxeringsintendenien upptäcker f. n. inte sällan felaktigheter och misstag i tuxeringsnämndens beslut vid dennu genomgång. Även om sådana fel kan väntas minska i den nya organisationen kan man enligt länsstyrelsens mening inte bortse från dem. Länsstyrelsen anser att förhållandet talar för att taxeringsintendentens besvärstid bör förlängas åtminstone till utgången av juni månad året efier taxeringsåret. En sådan förlängning anser länsstyrelsen vidare böra medföra utsträckt tid för skattskyldig att få besvär prövade efter den ordinarie besvärsiidens utgång när taxeringsintendenten helt eller delvis biträder besvären i sak. Detsamma bör enligt länsstyrelsens mening bli fallet i fråga om anståndstiden för taxeringsintendenien att ange yrkanden och grunder för besvärstalan.

Liknunde synpunkter framförs av länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Gotlands. Kalmar. Göieboigs och Bohus, Skaraboigs, Västerbottens och Jämtlands län samt kammarrätten i Göteborg och Föreningen Sveriges laxeringsrevisorer. Flera av dessa myndigheter anser all den lid för vilken taxeringsintendent kan få anstånd med utveckling av sin talan lämpligen bör utsträckas till utgången av september månad året efter taxeringsåret.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller bl. a. att utredningens förslag till oförändrad besvärstid för taxeringsintendeni i sak torde innebära inskränkning av de skattskyldigas extraordinära besvärsrätl. Taxeringsinlendentens möjligheter att framställu egnu yrkanden till skuttskyldigus förmån vid

Prop.1977/78:181 123

behundling av deras besvär torde, menar länsstyrelsen, gå helt förlorad. Taxeringsintendentens besvärstid och tid för omprövande av yrkanden och grunder för besvärstalan bör enligt länsstyrelsens mening utsträckas till den

30        juni resp. den 1 oktober året efter taxeringsåret. Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län förordar för sin del alt taxeringsinlendentens besvärslid
förlängs åtminstone till utgången av oktober månad.

En föriängning av taxeringsinlendentens besvärstid förordas också uv länsstyrelsen i Malmöhus län. allmänna ombudet hos mellankommunala skatterätten, lokala skaliemyndigheien i Skövde Jögderi och Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer. Föreningen uttalar att den förlängda laxeringsperioden klart motiverar en utsträckning av samtliga besvärslider. Föreningen förutsätter alt såväl taxeringsintendentens som kommuns besvärslid förlängs. I konsekvens med den nuvarande lagstiftningen bör man enligt föreningens mening även i fortsättningen kunna acceptera en tidsskillnad av en månad mellan taxeringsintendentens och kommuns besvärstid.

Även andra remissinstanser vänder sig mot utredningens förslag alt kommuns besvärstid skall vara oförändrad. Om denna inte utsträcks befarar länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län alt kommuns rätt att anföra besvär blir en rätt utan verklighetsgrund. Länsstyrelsen unser utt man av pruktisku skäl bör ge kommun liku lång besvärstid som taxeringsintendent. I enlighet härmed föreslår länsstyrelsen att även kommun skull få unföra besvär lill utgången av juni månad året efter taxeringsåret. En föriängning till utgången av juni månad förordiis även av kammarrätten i Göteborg niedan länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser all kommun bör ha möjlighet atl anföra besvär t. o. m. september månad.

Utredningens förslag att behålla nuvarande tidpunkter vid vilka deklaration senast måste vara avlämnad -den 15 februari resp. 31 mars taxeringsåret - har med något undantag godtagits av remissinstanserna. Förslag i vissa andra avseenden läggs däremot fram.

Bl. a. länsstyrelserna i Got/ands, Skaraborgs och Gävleborgs län påpekar att i förslagets uppräkning av vilka deklarationsskyldiga som får avlämna självdeklaration senast den 31 mars under taxeringsåret upptas bokföringsskyldig vars räkenskapsår gått till ända senare än den 31 oktober året före laxeringsåret. Med hänsyn till föreskrifterna i 12 § nya bokföringslagen om brutet räkenskapsår anser länsstyrelserna alt tiden 31 oktober bör ändras till

31        augusti. Lantbrukarnas skaitedelegation anser att även de som har bokslut
30 juni bör få ha 31 mars som sista deklarationsdag.

Länssiyrelsen i Värmlands län framhåller atl det finns ett relativt stort antal stiftelser och ideella föreningar som trots att de har ganska invecklade inkomstförhållanden fortfarande inte är skyldiga all föra räkenskaper men ändå gör detta. Bestämmelserna om tid för avlämnande av självdeklaration bör enligt länsstyrelsens mening utformas så, atl även dessa juridiska personer får lämnu deklaration senitst den 31 mars.

Prop.1977/78:181 124

Länsstyrelsen i Göieboigs och Bohus län och den lokala skaliemyndigheien i Göteborg framför som ett alternativ för att minska arbetet med anståndsgiv-ning utt deklurutioner för rörelseidkare m. fl. får lämnas en månad senare än vad utredningen föreslagit.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser all delägare i fåmansbolag bör jämstälUis med delägare i handelsbolag och sålunda få lämna deklaration senust den 31 murs efiersom deklurutioner för fåmansbolag och deras delägare skall samgranskas. Länsstyrelsen framhåller vidare all vissa jordbrukare övergångsvis har rätt atl redovisa sin inkomst av jordbruksfastighet enligt koniantprincipen. Senaste dagen atl lämna deklaration bör enligt länsstyrelsens mening i fråga om sådana skattskyldiga inte knyta an till bokföringsskyldigheten. Liknande synpunkter såviti gäller lidpunkt för delägare i fåmansbolag att lämna deklaration har anförts av länssiyrelsen i Norrbottens län. Näringslivets skaitedelegation. Lantbrukarnas skaitedelegation och SRS. Samfundet föreslår dessutom att deklarationstiden förlängs lill sista februari på grund av den omfattande uppgiftsskyldighet som åvilar företagen under januari månad.

Utredningens förslag all anstånd skall kunna ges längst till utgången av maj månad har också allmänt godtagits av remissinstanserna. Länsstyrelsen i Hallands län ifrågasätter dock om inte anstånd bör kunna medges till senare datum om synnerliga skäl föreligger. Liknande ståndpunkt intar Svenska företagares riksförbund.

Utredningens förslag att byråer skall kunna få anstånd för kunders räkning enligt ingiven leveransplan har mottagits positivt av remissinstanserna. Lanibrukarnasskalledelegation anseratt möjligheterna till anstånd bör kunna utnyttjas av byråer även i frågu om skutlskyldiga som normalt skull lämna sina deklarationer senast den 15 februari. SRS uttalar atl del skulle innebära en betydande fördel för byråerna om tiden för unstånd enligt leverunspluner kunde utsträckus till den 15 juni. Enligt Lanibrukarnas skattedelegaiions mening bör tiden kunnu utsträckus till den 30 juni.

Länsstyrelsen i Norrbottens län vänder sig mot ull byrå enligt utredningens förslag skall söka anstånd för kunders räkning enligt leveransplan hos den lokulu skullemyndighet där byrån hur sin verksumhei oberoende uv var den skatlskyldige har sin hemvist. Det börenligt länsstyrelsens mening inte möta några svårigheter för byråerna att fördela sina klienter på olika fögderier. För lokal skattemyndighet kan det däremot vara svårt att bedöma och godkänna leveransplaner för andra fögderier. Det fårdessulom anses vara principiellt fel atl en myndighet verkar inom en annan myndighets område.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser atl möjlighet att meddela anstånd inte bör förbehållas lokal skattemyndighet. Bestämmelse bör införas som ger skattechefen rätt att utfärda anvisningarom anståndsgivningen och själv besluta om anstånd för vissa grupper av skattskyldiga.

Länssiyrelsen i Skaraboigs län uttalar att del kan synas stötande att den deklarationsskyldige får ta konsekvenserna av försummelse som bokförings-

Prop. 1977/78:181 125

byrå gjort sig skyldig lill. Länsstyrel.sen påpekar också att utredningen inte gått in på frågan vilka åtgärder som kan tillgripas mot en byrå som inte följer leveransplanen. Vid allvarliga försummelser från en byrås sida bör byrån enligt länsstyrelsens mening inte få fortsatt tillstånd att leverera deklarationer enligt leveransplan.

Lokala skattemyndigheten i Skövde fögderi påpekar alt ansökan om anstånd f. n. kan inges t. o. m. den dag deklarationen senast skall avges, dvs. den 15 februari resp. den 31 mars. Enligt utredningens förslag skall an.sökan om anstånd ges en viss angiven dag före den tidpunkt då deklaration eljest skall vara lämnad. Sådana föreskrifter är enligt myndighetens mening inte motiverade. Det kan för de skattskyldiga i många fall vara svårt alt i förväg bedöma i vilken omfattning behov av anstånd föreligger. En skattskyldig som några dagar före sista deklaralionstidpunkten upptäcker att han inte hinner lämna sin deklaration i lagstadgad tid bör kunna medges anstånd om han har godtagbart skäl härför. Liknande synpunkter framförs av den lokala skattemyndigheten i Örebro fögderi.

6 Beräkning av pensionsgrundande inkomst 6.1 Nuvarande ordning

Huvuddragen i bestämmelserna

Pensionsgrundande inkomst (PGl) är den del av försäkrads inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som grundar rätt till tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Försäkrad för tilläggspension är svensk medborgare och den som utan alt vara svensk medborgare, är bosatt häri riket. Försäkrad för tilläggspension är också utländsk sjöman på svenskt handelsfartyg och detta oavsett om han är bosatt här i riket eller ej. Den som har tillgodoräknats pensionspoäng enligt försäkringen för tilläggspension är försäkrad även om han inte längre uppfyller här angivna förutsättningar.

PGl skall beräknas varie år på grundval av den försäkrades inkomst under året. Beräkning skall dock inte göras för år före det år under vilket den försäkrade fyllt sexton år eller för år efter det han fyllt sextiofem år. PGl skall inte heller beräknas för år under vilket den försäkrade avlidit eller har åtnjutit förtidspension eller hel ålderspension enligt AFL.

Som har framgått utgörs PGl av inkomst av anställning och annat förvärvsarbete. Att skillnad på detta sätt görs mellan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete beror på bl. a. att arbetsgivare på grundval av utgiven lön skall eriägga avgift (socialförsäkringsavgift) lill försäkringen för tilläggspension medan den försäkrade själv skall betala avgift (lilläggspen-sionlsavgift) på grundval av sin inkomst av annat förvärvsarbete.

I 11 kap. AFL regleras vad som skall förstås med å ena sidan inkomst av anställning och å den andra inkomst av annat förvärvsarbete. I huvudsak

Prop. 1977/78:181 126

gäller följande.

Till anställningsinkomst hänförs lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad erhållit som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Som anslällningsinkomst räknas dock inte från en och samme arbetsgivare erhållen lön, som under ett år inte har uppgått till 500 kr. Ersättning som försäkrad erhållit för arbete utan att vara anställd, dvs inkomst av uppdrag, räknas också i allmänhet som anställningsinkomst om ersättningen under året uppgått till minst 500 kr.

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses inkomst av här i riket bedriven rörelse och av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäkrade. Till sådan inkomst kan räknas också ersättning i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad när ersättningen understiger 500 kr. från en och samme arbetsgivare. För att inkomsten inom något av de tre inkomstslagen skall tas med i beräkningen av PGl krävs att inkomsten uppgår till minst 500 kr.

Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall vid PGl-beräkning var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Endast den del av förvärvsinkomsten som ligger mellan det vid ifrågavarande års ingång gällande basbeloppet och 7,5 gånger basbeloppet, blir pensionsgrundande. När PGl bestäms, läggs anställningsinkomsten i botten. Basbeloppet avräknas sålunda i första hand mot denna inkomst. Summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete måste överstiga basbeloppet vid inkomstårets början med minst 100 kr. för att någon PGl skall erhållas.

Taxeringen till statlig inkomtskatt ligger i princip till grund för PGI-beräkningen av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Vid taxeringsändring eller eftertaxering ändras verkställd PGI-beräkning endast om taxeringsändringen eller eftertaxeringen orsakar avvikelse från beräkningen med minsl 500 kr. [2 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring; LBP].

Från anställningsinkomsten dras de kostnader av som den anställde haft att bestrida i sin anställning, till den del kostnaderna - sedan eventuell kostnadsersättning för motsvarande kostnad frånräknats - överstiger I 000 kr. Är nettokostnaden högst 1 000 kr., sker sålunda inte något avdrag alls. Med kostnader i innehavd anställning avses kostnader som arbetstagare fått vidkännas direkt i samband med tjänstens fullgörande. Kostnadsavdraget sker med kostnadens exakta belopp (4 § LBP).

Huvuddragen i granskningsförfarandet

PGl bestäms enligt 1 § LBP av lokal skaltemyndighet. Arbetet med beräkning av PGl sker av speciellt utbildad personal. I den översyn av de lokala skattemyndigheternas organisation som ajorts har arbetet med PGI-beräkning inordnats i en enhet tillsammans med fiertalet av de funktioner

Prop.1977/78:181 127

inom lokal skaltemyndighet som har anknytning till den årliga laxeringen. Arbetet med arbetsgivaruppgifterna har tillsammans med källskaitekon-trollen på vissa håll förts samman i en arbetsgivarenhet.

PGI-arbetet börjar regelmässigt då deklarationerna är färdigbehandlade i taxeringsnämnden. Anledningen är, som tidigare nämnts, att det är taxeringen till statlig inkomstskatt som ligger till grund för beräkningen. Lokal skattemyndighet skall avgöra dels till vilken del de i deklarationerna upptagna inkomsterna av tjänst utgör inkomst av förvärvsarbete, dels om arbets- eller uppdragslagarförhållande föreligger eller om del är inkomst av annat förvärvsarbete dels till vilken del inkomsten utgörs av kostnadsersättningar.

Vid granskningen av deklaraiionsmaterialet prövar lokal skattemyndighet om upptagna belopp är av den art att de skall beaktas vid PGI-beräkningen. Är så fallet skall avgöras om beloppen är att hänföra till inkomst av anställning (inkl. uppdrag) eller inkomst av annat förvärvsarbete.

När skilda lokala skattemyndigheter handhar beräkningen av PGl och kontrollen av arbetsgivaruppgift underrättar förstnämnda myndighet den lokala skattemyndighet som har att kontrollera arbetsgivaruppgiYien om beslutade avvikelser vid PGI-beräkningen.

Självdeklarationens uppgifier kan inte alllid godtas från PGI-synpunkt. I deklarationen uppenbart felaktigt redovisade belopp, som inte påverkar en taxerings slutresultat, utlöser ofta inte någon rättelseåtgärd från taxeringsnämndernas sida. Exempel härpå är om den försäkrade under tjänst 2 i deklarationen upptagit inkomst som rätteligen utgörs av anställningsinkomst och alt inkomst upptagits i förvärvskällan tjänst i stället för rätteligen rörelse. 1 sådana fall bestäms PGl med utgångspunkt i inkomsterna .sådana de rätteligen bort redovisas i deklarationen.

Vid beräkning av PGl måste i många fall utredningar göras. Som exempel kan nämnas fall när inkomst av tjänst kan antas utgöra annat än inkomst av förvärvsarbete. Inkomst av jordbruksfastighet kan vidare vara upptagen i jordbruksbilagan på sådant sätt all fastigheten synes vara brukad, oaktat att så inte är fallet. Även det motsatta förhållandet kan föreligga. Lokal skaltemyndighet har en förhållandevis omfattande korrespondens med såväl de försäkrade som arbetsgivare och uppdragsgivare.

Huvudmannaskapet

RFV är förutom central tillsynsmyndighet för beräkning av PGl och underlag för allmän arbetsgivaravgift f. n. även besvärsinstans. Över verkets beslut kan besvär anföras hos försäkringsdomstolen (FD).

Fr. o. m. den 1 januari 1979 träder emellertid nya bestämmelser om besvärsförfarandet m. m. i kraft (prop. 1977/78:20, SfU 1977/78:15, rskr 1977/78:113). Enligt dessa skall besvär över lokal skattemyndighets beslut anföras hos försäkringsrätt (11 § första stycket LBP). Talan mot försäkrings-

Prop. 1977/78:181 128

rätts beslut föres genom besvär hos försäkringsöverdomstolen.

RFV:s tillsynsverksamhet bedrivs dels genom utfärdande av anvisningar, information om utvecklingen i praxis och utarbetande av blanketter, dels genom granskning av gjorda PGI-beräkningar och fastställda underlag för egenavgifter. Vidare svarar RFV för utbildningen inom verksamhetsområdet.

Totala antalet PGI-beräkningar uppgår varje år lill nästan 4 milj. Till detta kommer att fastställa underlag för allmän arbetsgivaravgift för rörelseidkare och jordbrukare som t. ex. är pensionärer och för vilka PGl ej skall beräknas. Antalet besvär till RFV rörande beräkningen av PGl är ca I 100 per år.

Underrätielsejörfarandet m. m.

Har belopp, som enligt försäkrads allmänna självdeklaration utgör inkomst av anställning, vid beräkning av PGl hänförts till inkomst av annat förvärvsarbete eller har eljest visst belopp hänförts till annat slag av inkomst än den försäkrade uppgivit, skall denne underrättas om beslutet. Likaså skall underrättelse lämnas om verkställt kostnadsavdrag vid inkomst av anställning (8 § första stycket LBP). Underrättelse skall sändas i rekommenderat brev.

Bestämmelse om underrättelsefinnsocksåfördet fall att PGl har beräknats för försäkrad som inte lämnat allmän självdeklaration (8 § andra stycket LBP). Även i detta fall skall underrättelsen sändas i rekommenderat brev. Enligt 8 § fjärde stycket LBP skall försäkrad vidare underrättas om beslut varigenom verkställd beräkning av PGl har ändrats. Underrättelsen skall delges den försäkrade om det inte är känt atl han ej kan anträffas. Delsamma gäller när försäkrad enligt 8 § tredje stycket LBP skall tillställas särskild underrättelse på grund av att PGl inte kunnat anges på debetsedel på slutlig skatt.

För varje år, för vilket PGl fastställts för försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. PGl omvandlas datamässigt till pensionspoäng och resultatet tillställs, i form av poängkort, den försäkringskassa hos vilken den försäkrade är inskriven. Uppgifterna i detta poängkort används för fastställande av utgående pension.

6.2 RS-projektet

Granskningsförfarandet

Utredningen framhåller inledningsvis att inkomsttaxeringen i princip ligger till grund för beräkning av PGl och egenavgifterna (sjukförsäkringsavgift, socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen, tilläggspensionsavgift, avgift till arbetsskadeförsäkringen och allmän arbetsgivaravgift). Detta förhållande ger enligt  utredningens  mening  förutsättning för en ökad

Prop. 1977/78:181 129

samordning mellan taxering och beräkning av PGl. Utredningen föreslår att granskningen av deklarationerna för beräkning av PGl organisatoriskt inordnas i den granskningsorganisation som skall gälla för taxeringsarbetet. Delta innebär att den personal hos länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna som skall granska deklarationerna också skall granska PGL

I de lokala skaltemyndigheternas granskningsgrupper bör enligt utredningens mening den personal ingå som i dag handhar PGI-granskningen. En sådan samordning anses nödvändig för alt bl. a. tillföra granskningsgrupperna erforderiig kompelens inom PGI-området. Utredningen anseratt inom varje lokal skattemyndighet bör finnas minst två personer med fördjupade kunskaper i fråga om PGI-problematiken. Dessa personerskall ha till uppgift, förutom att ge råd till övriga PGI-granskare,att svara för granskningen av de från PGI-synpunkt svåraste deklarationerna. De föreslås vidare 11 speciell utbildning och fungera som lokal skaltemyndighets kontaktmän med tillsynsmyndigheten i PGI-frågor.

Deklarationsgranskningen skall enligt utredningens förslag skedels regionalt av länsstyrelsernas tjänstemän, dels lokalt av de lokala skattemyndigheternas tjänstemän. Enligt utredningens bedömning finns det f. n. inte erforderlig erfarenhet inom länsstyrelserna för PGI-arbetet. En sådan erfarenhet måste därför successivt byggas upp inom länsstyrelsernas granskningsgrupper.

Deklaraiionsmaterialet skall delas in i å ena sidan deklarationer som granskas innan uppgifierna i dessa registreras i dalasystemet, s. k. enkla löntagardeklaralioner (ca 2 milj.) och åden andra deklarationer som granskas sedan registrering skett, s. k. förregistrerade deklarationer. För sistnämnda deklarationer skall ett maskinellt uträknat förslag till underiag för PGl och egenavgifter redovisas på taxeringsavi.

Vid den manuella granskningen av de enkla löntagardeklarationerna (E-märkta deklarationer) skall, om tveksamhet uppkommer vid bedömningen av PGl, deklarationen lämnas för registrering och framtagande av taxeringsavi. I annat fall registreras dessa deklarationer efter fullgjord granskning. Om maskinell avstämning mot registrerade kontrolluppgifter och andra data-tester inte ger anledning till någon åtgärd är deklarationen färdigbehandlad från såväl taxerings- som PGI-synpunkt.

För de förregistrerade deklarationerna framställs som sagt taxeringsavi med maskinellt uträknat förslag till underiag för PGl och egenavgifter. Eventuell ändring av undertaget skall göras manuellt och datasystemet aviseras om det nya underlaget för PGl m. m. Skall PGl beräknas i samband med atl taxering åsäits ulan ledning av deklaration skall manuellt framräknai underiag för PGl och egenavgifter anges på PGl-delen av taxeringsavi för registrering i dalasystemet.

9 Riksdagen 1977/78 I saml. Nr 181

Prop. 1977/78:181 130

Besluts- och underrättelseförfarandet

Utredningen anser att det f n. inte finns något som talar för att fiytta myndighetsansvaret i fråga om PGl från lokal skattemyndighet till länsstyrelse. Utredningen föreslår därför atl ansvaret för att bestämma PGl skall ligga kvar hos lokal skattemyndighet, som genom den föreslagna ordningen kommer all fatta beslut om PGl i samband med att taxeringsnämnden meddelar beslut om taxeringen.

Utredningens förslag i fråga om själva beslutsfattandet i PGI-ärenden ansluter till utredningens förslag i fråga om taxeringsnämndens beslutsförfarande. Om lokal skattemyndighet före utgången av november månad under taxeringsåret finner anledning all avvika från uppgifterna i deklarationen skall myndigheten sålunda meddela ett preliminärt beslut.

Mot preliminärt beslut för försäkrad göra erinran. När så sker skall lokal skattemyndighet meddela ett nytt beslut. Delta kan vara antingen preliminärt eller slutligt. Vidhåller lokal skattemyndighet sitt första preliminära beslut skall det nya beslutet vara slutligt. Slutligt beslut skall likaså meddelas vid omprövning av ett andra preliminärt beslut och när den försäkrade begär att slutligt beslut skall ges. Preliminärt beslut, som inte ersatts av nytt beslut, skall vidare anses som slutligt i och med utgången av november månad under taxeringsåret. Efter denna lidpunkt för endast slutliga beslut meddelas. Ett slutligt beslut skall till sisi kunna omprövas av lokal skattemyndighet om framkomna omständigheter visar att beslutet är uppenbart oriktigt. Förutsättning härvid är dock att den försäkrade inte har anfört besvär över beslutet.

Beträffande underrätteiseförfarandet framhåller utredningen att det så långt möjligt bör undvikas att försäkrad får underrättelser, som grundas på en och samma deklaration, vid flera olika tidpunkter. När det är fråga om flera underrättelser bör eftersträvas att dessa skickas i samma försändelse.

Utredningen uttalar att det besluts- och underrättelseförfarande som föreslås är möjligt att genomföra endast beträffande PGI-beslut som fattas före taxeringsperiodens utgång. I de fall lokal skattemyndighet fattar beslut efter denna tidpunkt bör nuvarande bestämmelser gälla.

Utredningen ifrågasätter vidare om det skall anses nödvändigt att underrätta den försäkrade i samtliga fall för vilka nu finns underrättelseskyldighet. Enligt utredningens mening förefaller det onödigt att sända underrättelse när mindre inkomstbelopp flyttas mellan olika inkomstslag och fiytlningen är till den försäkrades fördel. Utredningen framhåller vidare att underrättelse om kostnadsavdrag ofta är av rent upplysande natur, där beräkningen helt följer uppgifterna i självdeklarationen. Utredningen föreslårdärföratt regeln i 18 § förvaltningslagen, enligt vilken part skall underrättas om del inte är uppenbart obehövligt, skall göras tillämplig.

Utredningen föreslår mot bakgrund av det sagda att första, andra och fjärde Styckena av 8 § LBP skall utgå. Utredningen framhåller att huvuddelen av

Prop. 1977/78:181 131

PGI-beslut kommer att fattas under taxeringsperioden. Underrättelse om beslut skall innehålla uppgift om beslutet är preliminärt eller slutligt och om vad som skall iakttas vid anförande av besvär. Beträffande preliminärt beslut skall uppgift dessutom lämnas om att erinringar mot beslutet kan göras hos lokal skattemyndighet inom viss angiven tid, atl den försäkrade för begära slutligt beslut samt att beslutet, om erinringar inte görs, blir att anse som slutligt efter utgången av november månad undet taxeringsåret. Underrättelserna skall sändas i vanligt brev och behöver inte vara manuellt underskrivna. Nuvarande bestämmelse om delgivning av underrättelse som skall lämnas när PGl inte kunnat anges på debetsedel behålls dock. Underrättelserna, som skrivs ut maskinellt, skall innehålla uppgift om taxeringsgranskarens namn, adress och telefonnummer.

Utredningen föreslår att också bestämmelserna om besvär utformas efter mönster av vad som i detta avseende föreslås gälla beträffande taxeringsbesvär. En sådan ordning finner utredningen naturiig med hänsyn till utredningens strävan att i möjligaste mån skapa klara och enhetliga regler och med tanke på PGI-beräkningens nära anknytning till taxeringsförfarandet. Utredningens förslag innebär i enlighet härmed atl besvär över PGI-beslut, varom den försäkrade fött underrättelse före utgången av taxeringsåret, för anföras hos försäkringsrätt till utgången av februari månad året efter taxeringsåret. Om den försäkrade under taxeringsåret inte fött vare sig underrättelse eller debetsedel på slutlig skatt får besvär anföras inom ett år efter det den försäkrade erhållit underrättelse eller debetsedel.

I fråga om besvär över PGI-beslut som meddelas efter taxeringsperiodens utgång föreslår utredningen att nuvarande bestämmelser skall gälla.

Enligt utredningens förslag till en ny paragraf till LBP, 7 a §, skall lokal skattemyndighets beslut om PGl införas i skattelängd. Längden skall efter lokal skattemyndighets underskrift anses innefatta myndighetens beslut enligt LBP. Utredningen föreslår slutligen vissa ändringar i LBP som i stort sett kan betecknas som följdändringar eller är av redaktionell natur.

6.3 Remissyttrandena

De remissinstanser som har yttrat sig över utredningens förslag i föreva-randedel tillstyrker allmänt att PGl-och deklarationsgranskning samordnas i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget.

RFV vill dock framhålla att förslaget för vissa konsekvenser för bl. a. beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Den förlängda laxeringsperioden och det förhållandet att preliminärt beslut som inte ersätts av slutligt beslut blir slutligt först efter taxeringsperiodens utgång kommer för försäkringskassorna atl innebära komplikationer så till vida att antalet preliminärt beräknade tilläggspensioner kommer att öka.

Verket påpekar att också verkets rutiner för utbetalning av pension kommer att påverkas. Leveransen av PGI-uppgifter på magnetband sker f. n.

Prop. 1977/78:181 132

under oktober månad. Enligt förslaget pågår taxering och PGI-beräkning till utgången av november månad och leverans av PGI-band beräknas ske omkring den 20 december. Detta kommer atl medföra olägenheter för den försäkrade genom atl retroaktiv omräkning av de numera nästan alltid provisoriskt beräknade tilläggspensionerna ej kan ske före årsskiftet. Retro-akti vbeloppen kommer sålunda skattetekniskt att hamna på "fel" inkomstår. Dessutom kommer utbetalningen av retroaktivbeloppen atl fördröjas några månader. Än mera markant framstår detta för de nya ålderspensionärer som är födda i januari och februari månader. För dessa kommer pensionsulräk-ningen att bli provisorisk för de tre sista poängåren och administrativt föranleda tre omräkningar. Helt kan sådana konsekvenser inte undvikas med mindre taxeringsarbelet avslutas i september månad. Nackdelarna för de försäkrade skulle dock kunna begränsas avsevärt om taxeringsarbetet avslutades en månad tidigare än som föreslagits, så alt PGI-band kunde levereras senast i mitten av november.

Verket pekar vidare på sambandet mellan granskning av pensionsgrundande inkomst och kontroll av arbetsgivaruppgift.

I nuvarande system ingår i kontrollen av arbetsgivaruppgifter att lokal skattemyndighet i samband med beräkning av pensionsgrundande inkomst även gör kontroll mot arbetsgivaruppgifter. I de fall skilda lokala skattemyndigheter har hand om kontroll av arbetsgivaruppgift och beräkning av pensionsgrundande inkomst sker rapportering mellan myndigheterna. Framdeles kommer beräkning av pensionsgrundande inkomst att ske hos länsstyrelsen i fråga om de deklarationer som laxeringsgranskas där. På motsvarande sätt som de lokala skattemyndigheterna är skyldiga underrätta varandra bör även länsstyrelsens kontroll av pensionsgrundande inkomst baseras på aviseringsskyldighet till den lokala skattemyndighet där arbetsgi-varuppgiften finns. Verket förutsätter alt erforderliga föreskrifier utfärdas härför.

Med förslaget att lokal skattemyndighet även i fortsättningen skall vara beslutande myndighet i PGI-frågor uttalar åtskilliga remissmyndigheter sin tillfredsställelse. Till dessa hör länsstyrelsen i Värmlands län, Lantbrukarnas skaitedelegation, Föreningen Sveriges fögderichefer och de lokala skattemyndigheterna i Malmö, Munkedals, Nyköpings och Sunne fögderier. Länsstyrelsen i Värmlands län, liksom lokala skattemyndigheten i Sunne fögderi påpekar dock att det inte klart redovisats hur utredningen tänkt sig att PGl skall bestämmas beträffande de deklarationer som granskas regionalt. Dessa deklarationer bör enligt de två myndigheternas uppfattning sändas till lokal skattemyndighet för beslut i PGI-frågan innan eventuell underrättelse om avvikelse från självdeklaration sänds ut och innan registrering av taxeringsbeslutet sker. Lantbrukarnas skaitedelegation uttalar å sin sida att det är väsentligt att klargöra för de skattskyldiga skillnaden mellan själva taxeringen och beräkningen av PGl. Det är fö som förstår denna skillnad i dag och i ett nytt system bör den framgå betydligt klarare.

Prop. 1977/78:181 133

En annan uppfattning om vem som bör vara beslutande i PGI-frågan har länsstyrelsen i Västerbottens län, som anser att taxeringsnämnden bör ansvara för besluten om PGl.

Utredningens förslag atl den personal, som nu handhar PGI-granskningen, skall ingå i granskningsgrupperna ser/a«ii/'>'/-é'/é'«//l/i''.yto/-g5/a>? som en riktig lösning i ett inledningsskede. Sedan granskningspersonalen fått tillräcklig erfarenhet kan det däremot enligt länsstyrelsens mening inte anses nödvändigt atl ha särskilda specialister just på PGI-området. Länsstyrelsen anser att ett system med specialister på olika områden över huvud taget bör undvikas. Inom skatteadministrationen bör i stället finnas befattningshavare som tillägnat sig fördjupade kunskaper envar inom sitt område och som kan vara rådgivare ål övriga befattningshavare. På PGI-området torde det räcka med en eller möjligen två sådana befattningshavare för hela länet sedan personalen fött erforderliga grundkunskaper.

En något annan inställning har lokala skattemyndigheten i Munkedals fögderi. Enligt myndighetens mening bör endast E-märkta löntagardeklaralioner och deklarationer för vissa rörelseidkare och jordbrukare handläggas av deklarationsgranskare. I övrigt krävs att frågor om fastställande av PGl handläggs av specialister inom lokal skaltemyndighet. Den lokala skattemyndigheten i Vimmerbyfögderi framhåller att granskningen av arbetsgivaruppgifter och beräkningar av PGl f. n. samordnas hos mindre lokala skattemyndigheter. Den tänkta organisationen synes medföra en splittring av nuvarande ATP-grupper. Enligt myndighetens mening kan detta medföra vissa svårigheter.

Några remissinstanser berör också utredningens uttalande att det inom varje lokal skaltemyndighet bör finnas två personer med fördjupade kunskaper på PGI-området. Lantbrukarnas skattedelegation anser det tveksamt om två personer är tillräckligt. Samma ståndpunkt intar lokala skattemyndigheten i Göteborgs fögderi. Lokala skattemyndigheten i Malmö fögderi finner däremot för sin del utredningens förslag på denna punkt väl motiverat.

Utredningens uttalande alt ambitionsnivån för PGI-arbetet i viss mån bestäms av den ambitionsnivån som fastställs för taxeringsgranskningen och att den ambitionsnivå som skall gälla vid den manuella granskningen bör utformas av RFV i samråd med RSV delas helt av lokala skattemyndigheten i Göteborgs Jögderi. Myndigheten pekar därvid på angelägenheten av att olika ambitionsnivåer inte fastställs. En bristande överensstämmelse skulle försvåra samordningen av PGl- och deklarationsgranskningen. Länsstyrelsen i Kopparbergs län påpekar alt ca två milj. enkla löntagardeklaralioner enligt utredningens förslag kommer alt granskas manuellt från såväl laxerings- som PGI-synpunkt innan maskinell registrering och kontroll görs. Länsstyrelsen finner det mindre tillfredsställande att den del av deklarationsområdet, där en maskinell beräkning av PGl skulle vara till störst användning, helt skall utföras manuellt.

Prop. 1977/78:181 134

Beträffande de av utredningen föreslagna bestämmelserna angående underrättelse om lokal skattemyndighets beslut i PGI-ärendet erinrar RFV om att den försäkrade enligt nuvarande ordning alltid skall underrättas, dels i de fall beslutade kostnadsavdrag påverkar PGl, dels när beräkningen medför att en inkomst flyttas mellan tjänst 1 och tjänst 2. Utredningen föreslår en mer begränsad underrättelseskyldighet. Underrättelse skall sålunda inte behöva göras när ändring är ringa och till försäkrads fördel. RFV ifrågasätter om inte den försäkrade alltid bör underrättas när ett beslut innebär avvikelse från den försäkrades uppgifter. Det kan exempelvis, framhåller verket, i vissa fall vara svårt all bestämma om en ändring är till den försäkrades fördel eller inte.

RFV vill också nämna att antalet ändringar och därmed även antalet underrättelser ändå torde komma att minska kraftigt fr. o. m. taxeringsåret 1977 på grund av ändrade lagregler. Fr. o. m. inkomståret 1976 är nämligen uppdragsinkomst på minst 500 kr., som inte ingår i rörelse eller jordbruk, alltid inkomst av tjänst I. Av deklarationsblanketten skall vidare klart framgå att sådana uppdragsinkomster alltid skall deklareras under tjänst 1.

En annan inställning till denna fråga har lokala skattemyndigheten i Skövde fögderi, som anser att förslaget om en inskränkning av underrättelseförfarandet vid fastställelse av PGl är väl motiverat. Lokala skattemyndigheten i Göteborgs fögderi ifrågasätter om underrättelse över huvud taget behöver utsändas när flyttning av inkomst i PGI-hänseende är till den försäkrades fördel. Myndigheten tillstyrker vidare utredningens förslag att göra 18 § FL tillämplig på underrättelserna om PGI-beräkning. En sådan tillämpning tillstyrks också av lokala skattemyndigheten i Örebro fögderi. Lokala skattemyndigheten i Kungälvs fögderi förklarar sig vilja gå längre än förslaget och förordaratt underrättelse sänds ut endast i bedömningsfall och när tveksamhet eljest kan råda.

Flera remissinstanser tar upp frågan om förvaringstiden för PGI-avierna och deklarationerna. Bl. a. länsstyrelserna i Hallands och Kopparbergs län pekar sålunda på att PGI-avierna f. n. förvaras i tio år medan deklarationerna förvaras endast i sex år. Med tanke på att taxeringsavins PGI-del enligt .utredningens förslag skall ligga insorterad i deklarationen måste tillses att granskningstiden blir den samma för båda slagen av handlingar. Samma synpunkter framförs av Föreningen Sveriges fögderichefer och ett tiotal lokala skattemyndigheter.

7 Ackumulerad inkomst

7.1 Nuvarande ordning

De särskilda reglerna om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst ger skatiskyldig (fysisk person, dödsbo och familjestiftelse) möjlighet att efter ansökan få inkomst, som åtnjutits under ett beskattningsår

Prop. 1977/78:181 135

men hänför sig lill minst två beskattningsår, fördelad på de år under vilka inkomsten intjänats och på vilka den eljest belöper. Den ackumulerade inkomsten för dock inte fördelas på mer än tio år. Vidare förutsätts bl. a. att den inkomst, som skall ligga lill grund för skatteberäkningen, uppgår till minst 5 000 kr. och tillika utgör minst 1/5 av den skattskyldiges till statlig inkomstskatt taxerade inkomst. Skallskyldigs ansökan om skatteberäkning skall ha kommit in till skatterätten före utgången av året efter taxeringsåret (1, 2 och 4 §§ lagen 1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst (LSB).

Kan ansökan inte avgöras på grund av alt tidigare laxering som inverkar på skatteberäkningen ej vunnit laga kraft skall skallerätten vilundeförklara ansökningen. Över sådant beslut får besvär inte föras (9 § LSB). Sedan laxeringen vunnit laga kraft har den skallskyldige ull inom ett år från beslutet begära förnyad behandling av ansökningen (6 § LSB).

Innan beslut fattas skall taxeringsintendenten yiira sig i ärendet. Länsskat-lerätlen kan inte besluta om särskild skatteberäkning förrän inkomstlängden justerats (augusti månad under laxeringsåret), efiersom skatterätten inte tidigare kan erhålla erforderligt skriftligt besked om taxeringen. I praktiken torde beslut sällan meddelas innan debetsedel på slutlig skatt har utfärdals.

Om skatteberäkning skett men den beskattningsbara inkomst på vilken skatten beräknats ändras genom beslut av skatterätt, kammarrätt eller regeringsrätten skall skatterätten vidta därav påkallad ändring av skatteberäkningen. Så skall också ske när den skattskyldige genom beslut av skattedomstol åsäits eftertaxering till statlig inkomstskatt så att grunderna för skatteberäkningen eller förutsättningarna för all åtnjuta sådan beräkning ändras (7 § LSB).

I 8 § första stycket LSB ges bestämmelser fördel fall alt förutsättningar för skatteberäkning föreligger först sedan skattedomstol har meddelat sådant beslut som anges i 7 § LSB eller sedan den beräknade ackumulerade inkomsten höjts genom sådant beslut. Den skattskyldige får då ansöka om skalleberäkning inom ett år från det beslutet meddelades. En förlängd ansökningslid gäller också för skattskyldig som enligt 99 § TL äger anföra besvär i särskild ordning hos skatterätt. När sådan besvärsrätl föreligger får den skallskyldige inom den lid som gäller för besvären också ansöka om skatteberäkning för ackumulerad inkomst (8 § andra stycket LSB).

Visar det sig atl gjord skatteberäkning har grundats på orikliga förutsättningar får taxeringsintendenien enligt 8 § tredje stycket LSB anföra besvär i särskild ordning. Förutsättning för all ny skatteberäkning skall kunna ske på grund av besvären är all fråga därom prövas inom fem år efter utgången av det år under vilket skaltskyldigs ansökan om skatteberäkning kom in till skatlerätten. Har den skattskyldige avlidit gäller särskilda bestämmelser.

Prop. 1977/78:181 136

7.2 RS-projektet

Utredningen framhåller att i och med atl taxeringsnämnden i stället för skatterätten i första instans fattar beslut om särskild skatteberäkning finns möjligheter till betydligt tidigare beslut. Den normala ordningen blir, anser utredningen, att den skattskyldige inger ansökan om särskild skatteberäkning i samband med att självdeklaration lämnas, all taxeringsnämnden fattar beslut i ärendet i omedelbar anslutning till taxeringsbeslut samt att anteckning görs i skattelängden om att särskild skatteberäkning verkställts. Utredningen påpekar atl en konsekvens av en sådan ordning är att fråga om särskild skatteberäkning kan jämställas med annan taxeringsfråga.

Den närmare utformningen av förfarandet tänker sig utredningen på följande sätt.

Yrkande om särskild skatteberäkning görs i självdeklaration eller i särskild ansökan. Med hänsyn till alt besvärstiden vad gäller taxeringsnämndens beslut föreslås föriängd till utgången av februari månad året efier taxeringsåret och anden skatlskyldige härigenom i normalfallet får debetsedeln mer än två månader före besvärstidens utgång, anser utredningen att man utan olägenhet kan förkorta ansökningstiden beträffande särskild skatteberäkning. Utredningen föreslår all den nuvarande tidsfristen för ansökan om särskild skatteberäkning inskränks vad gäller yrkande hos taxeringsnämnden till taxeringsperiodens utgång. Skulle den skatlskyldige få reda på möjligheten till särskild skatteberäkning så sent att framställning inte hinner upptas av taxeringsnämnden, har han möjlighet att göra framställning till skatterätten till utgången av februari månad året efter taxeringsåret. Utredningen påpekar atl skattskyldigs besvär som har kommit in efter denna tidpunkt men före utgången av april får tas upp av skatlerätten om taxeringsintendenien helt eller delvis biträtt besvären i sak.

Bestämmelserna om vilandeförklaring enligt 6 § LSB bör enligt utredningens mening utgå. Utredningen påpekar att en rutin med vilandeförklaring innebär praktiska nackdelar inte minst för den skatlskyldige. Han kan i ogynnsamma fall få vänta fiera år innan beslut fattas om den taxering som grundat vilandeförklaringen. Härtill kommer att den skatlskyldige i sådana fall ofta begär att få anstånd med skatteinbetalningen. Det innebär att en beräkning av den statliga inkomstskatten för ackumulerad inkomst ändå som regel måste göras. En ändring av tidigare taxering torde dessutom enligt utredningens mening i många fall medföra ingen eller en end

Med hänsyn till det anförda föreslår utredningen atl taxeringsnämnden får fatta beslut rörande särskild skatteberäkning även fördel fall då taxering, som kan påverkadennaberäkning, inte vunnit laga krafl. Det får sedan ankomma på den skattskyldige atl begära förnyad skatteberäkning när laxeringen vunnit laga kraft. Motsvarande möjlighet till förnyad skatteberäkning måste också finnas för taxeringsintendenien.

Prop. 1977/78:181 137

Utredningen konstaterar atl del förfarande som nu skisserats har nära anknytning till den ändring av skatteberäkningen som skullerätt skull vidta när beskattningsbar inkomst, på vilken skutten beräknats, ändras av skatterätt, kammarrätt eller regeringsrätten (7 § LSB). Enligt utredningens uppfattning bör det i dessa fall få ankomma på skatiskyldig resp. taxerings-intendent att begära förnyad skatteberäkning hos lokal skattemyndighet. Skatterätten kan härvid antas bli befriad från ett antal fall där en ändring av skatteberäkningen endast skulle leda till obetydliga skillnader i skatt. Bestämmelserna föreslås av utredningen intagna i en ny paragraf i TL, 72 b § TL.

Utredningen föreslår vidare atl nuvarande ordning enligt vilken skatterätt skall ändra tidigare gjord skatteberäkning när den beskattningsbara inkomsten ändras genom beslut av kammarrätt eller regeringsrätten eller den skatlskyldige ålsäits eftertaxering genom sådant beslut ersätts med bestämmelser om att skatteberäkningen i stället skall ändras av den skattedomstol som prövar besvär angående taxeringen eller eftertaxeringen. Den föreslagna ändringen torde enligt utredningens mening medföra en snabbare handläggning i de fall kammarrätt eller regeringsrätten har beslutat i taxeringsfrågan, dels därför att den domstol, som har beslutat angående taxeringen, redan är insatt i ärendet, dels därför att ärendet inte behöver överlämnas till annan myndighet. De ändrade bestämmelserna skall enligt utredningens förslag föras in i TL(I05 §).

Utredningen föreslår också vissa ändringar och tillägg i förhållande lill vad som f. n. gäller enligt bestämmelserna i 8 § LSB. Nuvarande bestämmelse i 8 § andra stycket utgår sålunda och ersätts med bestämmelse om atl skattskyldig för anhålla om skatteberäkning inom tid som anges i 99 § TL när förutsättningar för skatteberäkning föreligger först efter taxeringsnämndens beslut och den skaitskylige enligt 99 § TL äger anföra besvär i särskild ordning över beslutet. Vidare föreslås ett tillägg med bestämmelse om alt skatiskyldig för anhålla om skatteberäkning när förutsättningar därför föreligger först sedan lokal skattemyndighet har meddelat beslut enligt 72 a § TL. Uttrycklig bestämmelse om att lokal skattemyndighet skall vidta ändring av skatteberäkning när rättelse sker enligt 72 a § TL skall enligt utredningens förslag tas in i ett nytt fjärde stycke i denna paragraf I anslutning till dessa förslag föreslår utredningen alt skatiskyldig i likhet med vad som f. n. gäller för taxeringsintendenten skall få anföra besvär i särskild ordning när det visas att skatteberäkningen har grundats på oriktiga förutsättningar. De föreslagna bestämmelserna har av utredningen - med slopande av nuvarande 8 § LSB - fördelats på 4 § LSB och en ny paragraf i TL, l02a§TL.

Utredningen har slutligen även föreslagit alt i 2 § andra stycket LSB förs in bestämmelse enligt vilken förutsätts att skatteberäkningen medför lägre statlig inkomstskatt för den skatlskyldige än som annars Skulle ha utgått.

Prop. 1977/78:181 138

7.3 Remissyttrandena

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har inget att erinra mot utformningen av de föreslagna förfaliiiingsbesiämmelserna. Inie heller kammarräiien i Göteborg hur något att invända mot att utredningens förslag läggs lill grund för lagstiftning. Länsstyrelsen föreslår dock vissa jämkningar och förtydliganden av bestämmelserna.

Länsstyrelsen i Stockholms län erinrar inledningsvis om att länsstyrelsen i tidigare yttranden över RS-ulredningens förslag har funnit del från fiera synpunkter mindre lämpligt att föra över ärendena angående ackumulerud inkomst lill tuxeringsnämnden. Länsstyrelsen unser sig inte hu skäl utt frångå dennu åsikt. Ärenden ungående uckumulerud inkomst är enligt länsstyrelsens uppfuttning inte sällan komplicerude från såväl materiell som teknisk synpunki. Så är särskilt fallet när del förekommer såväl A- som B-inkomst eller dubbelbeskattningsavtal skall tillämpas. Länsstyrelsen påpekar atl antalet ärenden ungående uckumulerud inkomst hos länsskutterälten i Stockholm under ett vur av de senaste tre åren har uppgått till drygt 800. En sådan fortsatt tillströmning av ärenden skulle innebära alt varje laxerings-nämndsordförande fick ta ställning till i genomsnitt 1-2 ansökningar per år. Länsstyrelsen finner det uppenbart att ordförandena med hänsyn till dessa förhållanden inte kan få tillräcklig rutin. Det måste därför enligt länsstyrelsens mening skapas resurser för att tillgodose taxerngsnämndens behov av experthjälp inom förevarande område. Möjlighet måste ges också lill utbildning av taxeringsnämndsordlorandena.

Vad härefter angår remissinstansernas synpunkter på den närmare utformningen av de föreslagna bestämmelserna fram håller/aV/ss/>'/'e/.sé'/7 i Stockholms län till en början, atl ändringarna i LSB är relativt många och inte alllid synes vuru tillkomnu enburt för att möjliggöra överförundet uv ärendena angående ackumulerad inkomst till taxeringsnämnden. Länsstyrelsen anser att ändringar i känd lagtext bör begränsas till vad som framstår som oundgängligt för att åstadkomma önskad verkan. Ju närmare den ändrade lagens text anknyter till tidigare utformning ju lättare blir tillämpningen av lagen och av praxis. Många av de föreslagna ändringarna bör därför enligt länsstyrelsens mening kunna anslå till en eventuellt kommande omarbetning av lagen i dess helhet.

Utredningens förslag atl TL:s bestämmelser om besvär av skattskyldig enligt i 4 § LSB inlagen hänvisning skull vara tillämpliga i fråga om den tid inom vilken skatiskyldig hos skatterätt skall få göra framställning om skatteberäkning för ackumulerad inkomst har föranlett invändningar från länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län. Båda myndigheterna ifrågasätter om det finns tillräckliga skäl för att på detta sätl förkorta ansökningstiden lill utgången av februari månad året efier taxeringsåret. Länsstyrelsen i Stockholms län an.ser att en lämpligare lösning kan vara all behålla nuvarande möjlighet atl hos skatlerätten göra ansökan om skatteberäkning till utgången av året efier taxeringsåret.

Prop. 1977/78:181 139

Även Sveriges advokatsamfund ställer sig kritiskt till en förkortning av ansökningstiden. Alt nu begränsa den tidsfrist som har gällt sedan år 1962 kan enligt samfundets mening medföra allvarliga rättsförluster för de skattskyldiga. Liknande synpunkter framförs av lokala skattemyndigheten i Örebro fögderi.

Alt ärendena angående ackumulerad inkomst kan vara av komplicerad beskaffenhet framhålls också av länsstyrelsen i Kronobergs län och Lantbrukarnas skattedelegation. Länsstyrelsen i Östergötlands län uttalar atl arbetet med tekniska beräkningar och uppgifier från tidigare års taxeringar lämpligen bör utföras av lokal skattemyndighet. Förutsättning för att taxeringsnämnden skall kunna överta ärendena om ackumulerad inkomst anser länsstyrelserna i Hallands och Kronobergs län vara atl kontaktman utses i likhet med vad som gäller i fråga om moms- och uppbördsärenden.

Länsstyrelsen i Stockholms län pekar vidare på att taxeringsnämnden inte får tillräcklig tid för att på rätt sätl ta ställning till ett ärende om ansökan kommer in sent under taxeringsperioden. I dylika fall bör det enligt länsstyrelsens mening finnas utrymme för alt i stället låta skatterätten pröva ansökningen.

Länsstyrelsen vänder sig också mot utredningens förslag att taxeringsnämnden skall kunna pröva ansökan om skatteberäkning för ackumulerad inkomst även om taxering, som inverkar på skalleberäkningen, inte har vunnit laga kraft. Länsstyrelsen erinrar härvid om all utredningen som främsta skäl för sitt förslag anfört att den skallskyldige i ogynnsamma fall eljest kan få vänta lång tid innan omräkning sker. Denna olägenhet måste dock enligt länsstyrelsens mening jämföras med det merarbete som skulle uppstå för taxeringsmyndigheterna för alt bevaka fall där särskild skatteberäkning har skett och taxering - kanske för år som ligger upp mot tio år tillbaka - ändras. Dessa svårigheter accentueras än mer anser länsstyrelsen om den skattskyldige har bytt mantalsskrivningsort under fördelningsperioden. Länsstyrelsen framhåller också atl någon kritik mot nuvarande bestämmelser i 6 § LSB om vilandeförklaring veterligen inte har anförts. Länsstyrelsen finner den föreslagna ändringen opåkallad och föreslår atl bestämmelse införs om att taxeringsnämnden i här avsedda fall antingen skall förklara ansökningen vilande och överlämna ärendet till skatterätten eller överlämna ärendet lill skatterätten för vilandeförklaring.

Några remissmyndigheter har i fråga om de föreslagna ändringarna i LSB redovisat synpunkter också på bestämmelsernas redaktionella utfomming. Kammarrätten i Göteborg anser att viss kritik kan riktas mot uppbyggnaden av 4 § LSB. Kammarrätten framhåller sålunda atl de väsentligaste bestämmelserna angående yrkande och besvär döljs i en hänvisning i paragrafens första stycke till TL:s bestämmelser medan föreskrifier för mycket ovanliga situationer getts utrymme i tre stycken av paragrafen, Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Stockholms län, som anser att enbart hänvisning till TL gör bestämmelserna svårtillgängliga för framför allt de skattskyldiga.

Prop. 1977/78:181 140

Länsstyrelsen föreslår alt lid för ansökan klart unges i 4 § LSB eller i unvisningur till purugrufen. Av puragrafen bör enligt länsstyrelsens mening framgå också alt ansökan i första hand bör göras i deklarationen eller till denna fogad handling.

Mot de UV utredningen föreslugnu ändringurnu och tilläggen i TLgörs vissu erinringar av redaktionell men också saklig natur. Länsstyrelsen i Skaraborgs län unser sig sålundu inte kunnu biträdu utredningens förslug (72 b § TL) alt omräkningar av gjord skatteberäkning, som aktualiseras vid taxeringsändring, skall göras av lokul skultemyndighet efter unmälun av den skatlskyldige resp. taxeringsintendenien. Länsstyrelsen anser alt lokal skattemyndighet bör ges befogenhet alt ex officio besluta om sådana omräkningar.

Kammarrätten i Göteborg vill fästa uppmärksamheten på utt de besvärstider, som unges i utredningens förslag till 102 a § TL, är föriängda i jämförelse med vad som gäller enligt 8 § tredje stycket LSB. De föreslagna tidsfristerna anser kammarrätten i högre grad ansluter lill vad som gäller enligt TL. Även om förlängningen totalt sett torde vara en försämring förde skattskyldiga vill kummurrätten därför inte molsätiu sig ändringen.

Beträffande utredningens förslag (105 § TL) att den domstol, som ändrat skaltskyldigs laxering, skall vidta också därav betingad omräkning av skalleberäkningen för ackumulerad inkomst, ifrågasätter länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län om inte praktiska skiil talar för att omräkningen i stället bör göras ex officio av lokal skattemyndighet.

8 Granskningsformer och ambitionsnivå 8.1 Nuvarande ordning

Förberedelsearbetet för deklaraiionsgranskningen sker hos lokal skattemyndighet och länsstyrelse. Deklarationer och kontrolluppgifter samsorie-ras. Taxeringsavi framställs med hjälp av ADB. Avin innehåller uppgift om bl. a. skattskyldigs civilstånd, barn under 18 år och 16 år, debiterade skatter samt vissa ersättningar från statliga och kommunala myndigheter. Bl. a. anges pension, sjukpenning och arbetslöshetsersättning. Taxeringsavierna insorteras i deklarationerna. Dessa kompletteras också med vissl annat kontrollmaterial. Allteftersom deklarationerna är färdigberedda överlämnas de till granskarna, dvs. ordförandena, kronoombuden och taxeringsinspektörerna. Normalt brukar den första leveransen av deklarationer till granskarna i löntagardistrikt ske i slutet av februari.

Granskningen omfattar bl. a. avstämning av konirollmaterialei mot deklarationerna, bedömning av avdragsyrkanden, jämförelse med föregående års deklaration och kontrollsummering.

Enligt 1 § TL skall iakttas att taxeringarna blir i överensstämmelse med skalteförfattningarna och i möjligaste mån likformiga och rättvisa. Denna föreskrift torde i praktiken hu tolkuts så ull alla fel som påverkar beskattningsbar inkomst skall åtgärdas.

Prop. 1977/78:181 .141

8.2 Principbeslutet

Allmänt om granskningsförfärandel

För ull underlätta och effektivisera bl. a. den manuella granskningen av deklarationerna skall enligt principbeslutet ett omfattande ADB-stöd byggas ut. RS-utredningen föreslog i 1974 års rapport följande huvudprinciper.

ADB-mässig registrering skall göras av uppgifterna i deklarationer och kontrolluppgifter. Dessa skall liksom åtskilliga andra uppgifter - t. ex. faslighetsuppgifter, personuppgifter, debileringsuppgifter och uppgifter om föregående års taxering - redovisas på en taxeringsregislreringsavi för varje deklaration. Uppgifterna stäms av maskinellt och resultatet redovisas på avin. På denna utskrivs också maskinellt förslag lill laxering och debitering liksom förslag till beräkning av PGl och egenavgifter. Sker ändringar av deklarationsdata vid granskningen skall någon ny fullständig registrering inte företas utan registrering sker endast av ändrade belopp, koder o. d. (ändringsregistrering). Registreringen görs från avin.

Även underrättelser till de skattskyldiga framställs lill största delen ADB-mässigt.

I prop. 1975:87 konstaterade föredraganden att ADB-stödet var en av förutsättningarna för utredningens förslag till rationalisering av skalteadmi-nistralionen. Han tillstyrkte förslaget och framhöll bl. a. att ADB-stödel skulle komma att underiäita granskningen av deklarationerna och begränsa behovet av andra granskningsinsatser. Arbetet inom andra områden av taxeringen, t. ex. underrätteiseförfarandet och inom laxeringen närliggande områden, t. ex. PGI-beräkningen skulle enligt hans mening också underlättas.

RS-utredningen föreslog också atl löntagardeklarationerna vid granskningen skulle dehts upp i rena löntagardeklaralioner - omfattande endasl inkomst av tjänst, inkomst av schablonbeskatiad villa och/eller inkomst av kapital i obetydlig omfattning - och mer komplicerade löntagardeklaralioner. Grunskningen uv löniugardeklaraiioner skulle prioriteras tidsmässigt bl. a. så att alla rena löntagardeklaralioner var färdiggranskade den 31 maj.

Föredraganden förklarade sig acceptera grunddragen i förslaget om lönlagargranskningen. Han framhöll atl löntagardeklarationerna givetvis alllid fordrade en viss manuell granskning men atl denna i det stora fiertalet fall borde kunna kräva en förhållandevis ringa arbetsinsats. Han anslöt sig lill förslaget alt granskningen av löntagarnas deklarationer borde prioriteras tidsmässigt under den första delen av laxeringsperioden. Han grundade sin uppfattning på atl ett tillräckligt material måste vara färdiggranskal i bönan av sommaren föratt ligga till grund för stal ist ikuttag och kalkylerom statens och kommunernas skatteinkomster. Prioriteringen borde dock enligt hans mening göras endast i den utsträckning som behövdes för dessa ändamål. Han förordade sålunda en mera parallellagd granskning av lönlagar- och rörelsedeklarationer än vad utredningen hade föreslagit och påpekade atl

Prop. 1977/78:181 142

mun därigenom bättre kunde ulnyttju den föriängdu tuxeringsperioden även för rörelsedeklarationerna.

Ambitionsnivå m. m.

RS-utredningen förordade att myndigheterna skulle undvika bagalelländ-ringar vid taxeringen och i siällei inrikta resurserna på att upptäcka fall av väsentligt skalteundandragande. Utredningen föreslog att följande principer skulle gälla.

Klara fel rättas om det är lill fördel förden skatlskyldige och beloppet inte är rent bagatellartat. Klara fel och klart oberättigade yrkanden rättas till den skaltskyldiges nackdel normall först om felet eller yrkandet gäller vissl minimibelopp. Utredning om eventuella fel företas också bara om del kan medföra ändrad laxering med visst minimibelopp. Rekommendationerom beloppsgränserna utvecklas gemensamt av RSV och skattecheferna.

Föredraganden ansåg atl frågan om ambitionsnivån vid taxeringen var så väsentlig att den borde underställas riksdagen. Enligt hans mening var det riktigt alt man undvek ändringar som var ulan fiskalt intresse och som inte inkräktade på en rimligt tolkad rättvise- och likformighetsprincip vid taxeringen. Han ansåg atl utredningens förslag i stora drag motsvarade dessa anspråk. Det gav vidare en möjlighet all koncentrera gransknings- och kontrollresurserna mot de väsentliga skalteundandragandena. En ambitionsnivå som låg i linje med utredningens förslag borde enligt hans mening läggas till grund för programmen för ADB-stödet vid taxeringen. Han fann det emellertid mindre lämpligt att man fixerade en beloppsmässig toleransgräns som alllid skulle iakttas av tuxeringsmyndigheterna. En sådan bestämmelse kunde i praktiken komma att utnyttjas för t. ex. medvetna felräkningar upp till toleransgränsen. Taxeringsnämnderna borde'enligt hans mening ha möjlighet att rätta även mindre felaktigheter, om det kunde anses påkallat.

8.3 RS-projektet

Allmänt om granskningsförfärandel

Utredningen påpekar atl ADB-lester av deklaralionsdala inte kan ulföras förrän kontrolluppgifierna registrerats och stämts av mot missiv m. m. Denna avstämning beräknas vara klar tidigast omkring den I mars. Utredningen har därför tillskapat en rutin som innebär att deklarationsgranskningen kan påbörjas redan när deklarationerna börjar komma in lill skattemyndigheten och således oberoende av ADB-stödet. Utredningens förslag innebär att vissa s. k. enkla löntagardeklaralioner granskas före registreringen. För övriga deklarationer sker granskningen efter registreringen.

Prop. 1977/78:181 143

Förhållandena vid närmast föregående års taxering avgör enligt utredningens förslag om en deklaration skall betraktas som "enkel" eller ej. Deklaration anses i regel som enkel under förutsättning atl föregående års deklaration dels inte blev föremål för ändring (undantag för felräkning o. d.) dels inte upptog inkomst under punkt 2 under inkomst av tjänst, kostnader för intäkternas förvärvande - med undanlag lor resor till och från arbetet -överstigande 1 000 kr., inkomst av konventionellt beskattad fastighet eller inkomst av kapital överstigande visst belopp.

I det fullt utbyggda systemet bör enligt utredningen 1/3 av deklarations-materialet kunna hänföras lill gruppen enkla deklarationer. Delta motsvarar i dagslägel ca två miljoner deklarationer.

I fråga om granskningen av de enkla löntagardeklarationerna anför utredningen bl. a. Granskningen kommer i princip endasl atl bestå av en kontroll av vissa avdrag och särskilda upplysningar. Påträffas vid granskningen utredningsfall eller bedöms deklarationen som "ej enkel" lämnas deklarationen för registrering. Därefter behandlas den på samma sätt som förregistrerade deklarationer. Efier den manuella genomgången överlämnas deklarationerna för registrering. Om de maskinella testerna vid registreringen ger anledning härtill framställs taxeringsavi, som med tillhörande deklaration överlämnas till granskaren för fortsatt handläggning enligt de rutiner som gäller beträffande förregistrerade deklarationer.

Övriga löntagardeklaralioner skall enligt utredningen regislrferas utan föregående beredning eller granskning, varvid taxeringsavi framställs. Utredningen framhåller alt detta medför att granskningen i viss omfattning kan genomföras utan tillgång till föregående års deklaration och anför vidare bl. a. Genom taxeringsavi erhåller granskaren upplysning om bl. a. felaktigheter eller orimligheter som upptäckts vid de maskinella kontrollerna. Granskaren kan således inrikta sin granskningsinsats på all kontrollera de delar av deklarationen, som inte omfattas av daiorkoniroll eller som enligt taxeringsavi är felaktiga eller bör särskilt granskas. Detta innebär atl arbetet med att pricka av kontrolluppgifter bortfaller beträffande merparten av de skattskyldiga niedan t. ex. värdering av naturaförmåner och bedömning av avdragssidan sker i likhet med dugens system. Föranleder granslsningen ändring av deklarationen framräknar granskaren manuellt de nya taxerade inkomsterna. Till skillnad från dagens system behöver granskaren i del nyu systemet endust ange de belopp (inklusive nytt laxerat belopp) som ändruts.

Utredningen föreslår utt den nuvurunde registreringen uv deklarationsduta tills vidure utökas med i huvudsak specifikation av inkomst av tjänst (nio delbelopp), garantibelopp och förmögenhet.

Registreringen pågår fr. o. m. slutet av februari t. o. m. början av juni.

ADB-registrerade deklarationsuppgifter ger enligt utredningen möjlighet att ulföra - förutom konlrollsummeringar m. m. av deklarationen - bl. a. maskinell kontroll av garantibelopp och schablonintäkt uv villufastighet.

Prop. 1977/78:181 144

Vidare kan vissa deklurutionsuppgifier jämföras med motsvarande uppgifier vid föregående års laxering. Sam beskattning av skattskyldiga och beräkning av extra avdrag för folkpensionärer sker i huvudsak maskinellt. Registreringen av kontrolluppgifier innebär alt dessa kan avstämmas maskinellt mot specifikationen av inkomst av tjänst. I samband med ADB-leslerna beräknas med ledning av deklarationen den slutliga skatten samt Ö-/K-skatt ("preliminära" slulskatleuppgifter). Vid "hög" Ö-/K-skatl ges "signal" på avin för kontroll av taxering eller kreditering.

I fråga om registrering av ändrade deklarationsuppgifter föreslår utredningen alt denna inte utförs från taxeringsregislreringsavi. En sådan rutin torde niimligen innebära visst dubbelarbete med anteckning av nämndens beslut och dessutom risk för överföringsfel mellan deklaration och avin. Ändringsregistreringen föreslås därför ske från deklarationen, som härigenom alltid kommer att bära nämndens beslut. Beträffande ändringsregistreringen biträder utredningen förslaget i 1974 års rapport alt registreringen endasl skall omfatta ändrade belopp och eventuella koder (t. ex. för maskinell utskrift av taxeringsnämndens beslut). För atl ge större säkerhet i registreringen och vid maskinell utskrift av beslutet föreslår utredningen atl ändringsregisireringen även omfattar de beslutade nya taxerade inkomsterna.

Uppgifter om ändrad PGl, skaltetillägg/förseningsavgifi, dubbelbeskattningsavtal m. m. föreslås bli registrerade från taxeringsavi.

Den nuvarande laxeringsavin behålls alltså och föreslås i jämförelse med nuvarande avi bli utökad med i huvudsak följande uppgifter

- kontrolluppgifter, i de fall då maskinell avstämning mot registrerade kontrolluppgifter inte uppnås

- faslighetsuppgifter för upp till fem fastigheter, bl. a. redovisas taxeringsvärden, schablonberäknad nettointäkt, innehavstid och försäljningspris vid avyttring

- uppgifi om under inkomståret inbetalda skatter

- förslag till PGl och egenavgifier

- resoliatei av ADB-tester avseende taxering och PGl.

Granskningsarbeiet hos lokal skaltemyndighet skall enligt utredningsförslaget bedrivas i granskningsgrupper. I varje grupp granskas deklarationer av olika svårighetsgrad. Delta skapar enligt utredningen förutsättningar för en sådan parallellagd granskning av löntagar- och rörelsedeklarationer som förordats i prop. 1975:87. 1 enlighet med uttalandena i nämnda prop. anser utredningen vidare att granskningen av löntagardeklaralioner så till vida bör prioriteras tidsmässigt att det blir möjligt au på ett tidigt stadium ta fram tillfredsställande statistik för användning inom förvaltningen. Enligt utredningen bör samtliga s. k. enkla deklarationer vara granskade i början av juni. Vidare bör 2/3 av övriga deklarationer vara granskade och iförekommande fall ändringsregistrerade i början av juli.

Prop. 1977/78:181 145

Ambitionsnivå m. m.

Utredningen konstaterar enligt principbeslutet alt frågan om ambitionsnivån vid taxeringen är så väsentlig alt den bör underställas riksdagen och införas i TL. Utredningen anser del angeläget att understryka atl en sådan lagbestämmelse bör utformas så alt den ger skattemyndigheterna möjlighet att underlåta rättelse utan att den samtidigt uppfattas som en generell "friregel" för de skattskyldiga. Regeln bör vara ett hjälpmedel för myndigheterna att få större röriighet i uppläggning och inriktning av granskningen vid olika års taxering. Enligt utredningen bör RS\' utfärda anvisningar eller rekommendationer beträffande vilka beloppsgränser m. m. som bör gälla. Granskningsrutinerna bör därvid utformas så all fel som beror på att skatiskyldig systematiskt försöker skaffa sig skatteförmåner genom att uppta inkomst för lågt eller yrka obehörigt avdrag rättas till även om beloppet är relativt litet. Utredningen pekar på att ADB-systemet ger möjlighet all i många fall på ett enkelt sätt rätta även mindre fel om detta kan göras utan skriftväxling med den skatlskyldige eller annan utredning. Gransknings- och rättelserutinerna bör utformas med beaktande av å ena sidan kostnaderna för rättelse och å andra sidan värdet av preventiva effekter.

Enligt utredningens uppfattning bör olika beloppsgränser sättas för fel till den skattskyldiges förmån och fel till hans nackdel. Förden enskilde kan det sålunda enligt utredningen te sig stötande om man beträffande fel till hans nackdel har en alltför hög gräns. Utredningen föreslår att beloppsgränserna bestäms till 500 kr. för fel till den skattskyldiges förmån och 300 kr. för fel till hans nackdel. Denna inriktning av ambitionsnivån bör enligt utredningen ges en mera allmän utformning i lagtexten. Enligt utredningens författningsförslag skall i 65 § tas in en föreskriftomall taxeringsnämnden äger underlåta avvikelse om denna avser endast ringa belopp.

Utredningen påpekar att uttrycket "ringa" f. n. finns även i 114 § TL, där del föreskrivs att eftertaxering inte bör åsättas, om den skatt som inte påförts är att anse såsom "ringa". Vad som skall anses som ringa i det sistnämnda fallet får enligt motiv och praxis sättas i relation till olika faktorer i det enskilda fallet. Någon risk för atl det skall uppstå någon "låsning" mellan det nu föreslagna uttrycket "ringa" i 65 § och det befintliga i 114 § finns därför inte enligt utredningens mening. Uttrycket bör tolkas självständigt för de båda olika situationema.

8.4 Remissyttrandena

Allmänt om granskningsförfärandel

Det stora flertalet remissinstanser har inte några erinringar mot de föreslagna formerna för granskningsarbetet. Några instanser är dock tveksamma till systemet med enkla deklarationer vid lönlagargranskningen. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det är olämpligt att de skattskyldiga

10 Riksdagen 1977/78 1 saml. Nr 181

Prop. 1977/78:181 146

genom E-märkningen på deklarationerna i förväg underrättas om att deklarationerna avses bli föremål för ett förenklat granskningsförfarunde. Vidare borde det enligt länsstyrelsen förhålla sig på det viset alt granskningen av just denna kategori deklarationer skulle underiättas genom förregistre-ringen. Deklarationsgranskningen av såväl inkomster som avdrag bör göras i ett sammanhang vilket bl. a. förutsätter att granskaren har tillgång lill kontrolluppgifter på laxeringsavin. Den föreslagna ordningen ter sig opraktisk och torde ofta leda till dubbelarbete för såväl granskare som skattskyldiga. Länsstyrelsen tar också avstånd från tanken alt granskningen av de enkla deklarationerna skall prioriteras i tiden.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Kronobergs och Ålvsborgs län, lokala skattemyndigheterna i Östergötlands och Ålvsborgs län samt lokala skattemyndigheterna i Göteborgs, Skara, Kungälv, Sala och Sunne fögderier.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att metodens rationaliseringsvinster kan diskuteras då dessa är direkt avhängiga finheten i de kontroller, som byggs in i ADB-systemet. Låga gränsvärden för avvikelser innebär, alt antalet deklarationer, som återgår till granskaren blir mycket stort medan höga gränsvärden medför en materiellt sett otillfredsställande taxering. Det kan enligt länsstyrelsen ifrågasättas om del är i överensstämmelse med kraven på rättvis och likformig taxering om vissa deklarationer skall granskas intensivt medan andra närmast behandlas med ett stickprovsförfarande. Länsstyrelsen anser, atl samtliga deklarationer skall registreras före granskningen för att denna skall vara meningsfull.

Lanibrukarnas skaitedelegation vänder sig också mot det föreslagna systemet med E-märkta deklarationer. Delegationen framhåller atl när det gäller vanliga löntagare ligger svårigheterna naturligtvis inte i del som syns i deklarationen utan i det som har utelämnats. Denna del kan normalt inte upptäckas av datorn medan däremot taxeringsnämnden med lokalkännedom kan upptäcka sådana fall. Det är från delegationens sida ett absolut krav att taxeringsnämnden skall ta ställning till samtliga deklarationer. Lekmannainfiytandet och den lokalkännedom som lekmännen för in i taxeringsarbelet är av så stort värde att inga deklarationer får anses vara så enkla atl de får undslippa behandling i taxeringsnämnden.

Ambitionsnivå m. m.

Remissinstanserna godtar allmänt principen att ambitionen vid deklarationsgranskningen skall inriktas på att upptäcka fall av väsentligt skalteundandragande och att undvika bagatelländringar. Flera remissinstanser är emellertid kritiska mot förslaget alt RSV i anvisningar skall fastställa vissa beloppsgränser i fråga om ambitionsnivåer. Man befarar att sådana anvisningar i praktiken skulle komma alt utnyttjas för t. ex. medvetna felräkningar upp till toleransgränsen. En del instanser är också negativa lill utformningen

Prop. 1977/78:181 147

av lagregeln i 65 §. Bl. a. påpekas att uttrycket "ringa belopp" förekommer i andra sammanhang i TL, bl. a. i fråga om eftertaxering, och att det är olämpligt att ha samma begrepp om skilda tolkningar avses.

Några remissinstanser anser att rättelse till den skattskyldiges förmån alllid bör ske.

JO är positiv till den föreslagna inriktningen av ambitionsnivån och framhåller atl rättelse av småbelopp inte torde ha någon fiskal betydelse och ofta vållar onödig irritation hos de skattskyldiga. JO vänder sig dock mot förslaget att RSV i anvisningar eller rekommendationer skall sätta ut vissa beloppsgränser för de fall där taxeringsnämnderna kan underiåta att avvika från deklarationen och att ADB-rutinerna utformas med hänsyn till dessa beloppsgränser. Om förslaget genomförs löper man enligt JO stor risk för att de i anvisningarna utsatta beloppen uppfattas som en generell frigräns. Detta gäller beträffande såväl de skattskyldiga som taxeringsnämnderna. En enbart maskinell kontroll torde också svåriigen klara av att upptäcka sådana systematiska undandraganden av i och för sig ringa belopp som även utredningen anser bör rättas. Med den ADB-kontroll av deklarationerna som i allmänhet föreslås, där avvikelser antecknas på laxeringsavin och således finns tillgängliga för granskaren, är det enligt JO:s mening ett ringa merarbete för denne alt överslagsvis även konstatera vilka slags avvikelser som är i fråga och med stöd av allmänt hållna rekommendationer föreslå eventuella rättelser. JO rekommenderar atl RSV ger ut anvisningar i frågan. Dessa skulle kunna vara till stor hjälp för granskare och nämnder när del gäller alt uppmärksamma vilka mindre fel som bör rättas.

Liknande synpunkter anförs av kammarrätterna i Stockholm och Sundsvall, som också framhåller att förslaget med fixerade beloppsgränser står i strid med den avvisande hållning som intogs i denna fråga i 1975 års principbeslut. Tveksamma eller avvisande till förslaget i denna del är också länsstyrelserna i Uppsala, Blekinge, Malmöhus, Hallands och Kopparbergs län samt åtskilliga lokala skattemyndigheter.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län är också tveksam till centralt bestämda beloppsgränser. Enligt länsstyrelsen bör granskningsrutinerna utformas så att framför allt avvikelser som kräver utredning i form av skriftväxling m. m. inte sker när det är fråga om mindre belopp. Vidare bör ambitionsnivån vara densamma vid inkomsttaxeringen som vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst.

Uttalanden i samma riktning görs av Näringslivets skaitedelegation. Delegationen delar uppfattningen att granskningsarbetet bör inriktas på frågor som är av större betydelse för taxeringsresultatet och att bagalelländringar i deklarationen skall undvikas. Enligt delegationen framgår det inte klart om de föreslagna beloppsgränserna är avsedda att gälla i bedömningsfrågor eller om avsikten är att de skall tillämpas generellt. Enligt delegationens mening bör rättelse av klara fel såsom felräkningar och misskrivningar i princip alltid ske och beloppsgränserna endast användas i bedömningsfallen.

Prop. 1977/78:181 148

Kammarrätten i Göteborg ansluter sig till de resonemang som utredningen har fört i frågan om mål och ambitionsnivå i granskningsförfärandel, men är tveksam inför förslaget att olika beloppsgränser bör sättas för rättelse av fel till den skattskyldiges förmån resp. fel till hans nackdel. Visserligen ligger effektivitetshänsyn och administrativa synpunkter bakom förslaget men kammarrätten frågar sig ändå om det inte för den enskilde och allmänheten skulle te sig stötande att skattemyndigheterna över huvud tagel blundar för fel som leder till att den skatlskyldige får betala för hög skatt, låt vara att del rör sig bara om femtio till ett par hundra kronor. Kammarrätten vill därför förorda att rättelse alltid bör ske då den är till den skaltskyldiges fördel.

Av samma mening är länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen ställer sig också avvisande till den föreslagna lagregeln i 65 § 2 mom. om atl nämnden äger rätt att underlåta avvikelse om denna avser endasl ringa belopp. Enligt länsstyrelsen är det inte lämpligt att i TL la in en så vagt formulerad bestämmelse. Det är här närmast fråga om en anvisning till taxeringsnämnden. Länsstyrelsen anseratt om bestämmelsen införs kan den skattskyldige föra process i länsskatterätten om avvikelse bort underiåtas eller inte. Detsamma gäller taxeringsintendent. Definitionen "ringa belopp", är enligt länsstyrelsens mening också oklar. Säkert är att begreppet inte avses få samma betydelse i den föreslagna paragrafen som motsvarande uttryck i reglerna om eftertaxering. Redan detta är enligt länsstyrelsen skäl nog alt inte ta in den föreslagna bestämmelsen.

Även länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Kopparbeigs län anser att uttrycket "ringa belopp" inte bör komma till användning med hänsyn till alt det avses få annan innebörd än vid eftertaxering.

RFV anser att avvikelse inte bör underiåtas i fall där den pensionsgrundande inkomsten påverkas.

Några remissinstanser är tveksamma till om man genom att undvika bagatelländringar kan i någon nämnvärd grad öka verksamheten för att upptäcka väsentliga skatteundandraganden. Det gäller bl. a. länsstyrelsen i Norrbottens län.. Länsstyrelsen påpekar att alla deklarationer måste granskas, även de enklaste. Även ett bagatellfel måste bedömas med hänsyn till om rättelse skall ske eller ej. Vinsten kan endast bli den ringa tid som åtgår till rättelsens utförande. Länsstyrelsen tar också avstånd från centralt bestämda beloppsgränser. Rätlen att underlåta avvikelse bör enligt länsstyrelsen exklusivt tillkomma beslutande taxeringsmyndighet, i första hand taxeringsnämnden. Skattechef, som skall verka för likformighet inom länet, bör lämpligen efter samråd med RSV och kollegor verka för enhetlighet i detta hänseende, främst beloppsmässigt. Enligt länsstyrelsen synes rättelse till skattskyldigs fördel dock alltid böra vidtas.

Länsstyrelsen i Kristianstads län godtar inte förslaget atl en beloppsgräns skall sättas, under vilken ändring ej skall ske i taxeringsnämnd. Länsstyrelsen anser att utredningen överskattat möjligheterna att genom styrning av resurserna från enklare deklarationer till mera svårkontrollerade få någon

Prop. 1977/78:181 149

nämnvärd minskning av skatteundandragandet. Möjligheterna att vid deklarationsgranskningen, framför allt i lokal laxeringsnämnd men även i särskild, upptäcka fall av väsentligt skalteundandragande är enligt länsstyrelsens uppfattning begränsade. Erfarenhetsmässigt inriktas därför arbetet i de lokala distrikten på mindre höjningar, vilket länsstyrelsen anser ligga i sakens natur. Man kan inte heller borlse från att de mindre felen på löntagardeklarationerna för hela landet sammanlagt kan uppgå till betydande belopp. Om höjning i dessa fall skulle underiåtas och t. o. m., som utredningen föreslagit, en beloppsgräns skulle sättas, skulle resultatet bli att de illojala skattskyldiga skulle gynnas på de lojalas bekostnad. Vidare anser länsstyrelsen att rättelser lill den skattskyldiges fördel alltid skall ske oberoende av beloppets sioriek, när rättelsen påverkar den taxerade inkomsten.

9 TN-revision m. m. 9.1 Nuvarande ordning

Kontrollen vid taxeringen bygger främst på TL:s bestämmelser om taxeringsrevision och skyldighet att efter anmaning lämna upplysningar eller förete vissa slag av handlingar.

Taxeringsrevision får enligt 56 § TL äga rum hos envar för att kontrollera att deklarations- eller uppgiftsskyldighet enligt TL fullgjorts rikligt eller för att eljest bereda beskattningsmyndighet upplysnng till ledning vid beslut om taxering eller eftertaxering. Vid taxeringsrevision får granskning ske av räkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifikationer samt korrespondens, protokoll och andra handlingar rörande verksamheten. Hos bokföringspliktig skatiskyldig får även göras kassainventering och lagerinventering saml granskningar av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.

Taxeringsrevision får ske för kontroll även av det löpande årets räkenskaper och handlingar. Den .som verkställer taxeringsrevision har rätt att genast få ta del av handlingar som skall granskas. Den hos vilken revision sker är skyldig att lämna de upplysningar som fordras för revisionens verkställande, att lämna tillträde till de lokaler, som används i verksamheten, saml att lämna nödigt biträde för granskning av handlingar, varulager, maskiner och vissa inventarier.

Taxeringsrevision skall så långt möjligt ske så att den inte hindrar verksamheten förden hos vilken revisionen görs. Skattechefen får, när det är påkallat, bestämma tid och plats för revisionen. Denna får verkställas hos den vars verksamhet skall granskas. Böcker och andra handlingar som har överiämnats för taxeringsrevision får inte vara tillgängliga för annan än den som utför revisionen och biträden till honom samt den som har alt övervaka revisionen.

Prop. 1977/78:181 150

Den som verkställer taxeringsrevision får ta del av handling av betydelse för revisionen även om den omfattas av tystnadsplikt hos den skatt- eller uppgiftsskyldige. Vill denne åberopa särskilda omständigheter som skäl för att inte utlämna handlingen, får länsskatterätten på ansökan besluta atl handlingen skall undantas från revisionen. Mot skatterättens beslut får talan inte föras.

Beslut om taxeringsrevision meddelas enligt 57 § TL av skattechefen. Denne får dock delegera beslutanderätten till bl. a. chefen för revisionsenheten. Underiåter den hos vilken taxerigsrevision sker att tillhandahålla räkenskaper eller andra handlingar får den som medelat beslut om revisionen förelägga vite (58 och 123 §§ TL).

Enligt 31 § 2 mom. TL är var och en skyldig att i den omfattning som har angetts i anmaning meddela de ytterligare upplysningar, som ansetts nödvändiga för kontroll av egen deklaration eller taxering. Deklarationsskyldig är vidare efter anmaning skyldig förete alla handlingar, som behövs för kontroll av deklarationen, såsom kontrakt, kontoutdrag, räkning och kvitto. Anmaning att lämna ytteriigare upplysningar får enligt 53 § TL förenas med vitesföreläggande.

I samband med taxeringsrevision kan även beslutas om säkringsåtgärd med stöd av bestämmelserna i bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen. Säkringsåtgärd, som utgörs av beslag, försegling eller eftersökning, kan vidtas för alt bl. a. säkra tillgång till räkenskapsmaterial. Beslut om säkringsåtgärd i samband med taxeringsrevision får meddelas av den som föreskrivit att revision skall ske. Beslut om eftersökning skall dock i vissa fall meddelas av länsskatterätt.

9.2 Principbeslutet

RS-utredningen föreslog i sin år 1974 avgivna rapport att taxeringsrevisionerna skulle kompletteras med revisioner i samband med den åriiga deklarationsgranskningen. Revisionerna avsågs inte få det djup eller den bredd som karaktäriserar en fullständig taxeringsrevision utan syftade främst till att genom olika slag av punktkontroller förbättra underlaget för taxeringsnämndens beslut. Sådana kontroller motsvarade, framhöll utredningen, vad som brukade betecknas som partiella revisioner. Denna beteckning borde därför användas även för de föreslagna revisionerna. Tidsåtgången för varje partiell revision beräknades lill i genomsnitt Ivå arbetsdagar.

Beslut om partiell revision skulle enligt utredningsförslaget fattas av den myndighet som ansvarade för granskningen av deklarationen. Med den fördelning av ansvaret för granskningsarbetet som utredningen förordade innebar detta att partiell revision skulle beslutas av skattechefen i fråga om de största företagen och av lokal skattemyndighet i övrigt.

Endast minnesanteckningar och inte granskningspromemorior skulle normalt upprättas. Den partiella revisionen borde vidare mynna ut i ett

Prop. 1977/78:181 151

slällningstugunde till taxeringen. Revisionsdirektören förutsattes handha den övergripande planeringen, ledningen och uppföljningen av de partiella revisionerna. Om deklarationsgranskaren vid partiell revision bedömde att fullständig revision borde komma till stånd, var del enligt utredningens mening lämpligt att länsstyrelsens revisionspersonal i allmänhet övertog ärendet.

Utredningen föreslog slutligen att rätt att utfärda anmanning för erhållande av bl. a. upplysningar och handlingar, som anses erforderliga för taxeringskontrollen, skulle tillkomma också de tjänstemän som skall biträda laxerings-nämnden med deklarationsgranskning.

I prop. 1975:87 anförde föredraganden med anledning av utredningens förslag bl. a. följande.

Utredningen har enligt sina direktiv arbetat med alt la fram medel för att effektivisera skattekontrollen. Förslaget om en omfattande användning av partiella revisioner är ett medel att förbättra skattekontrollen. Jag har redan tidigare understrukit att ett huvudsakligt mål för den nya taxeringsorganisationen bör vara att förbättra granskningen av rörelse- och svårkontrollerade deklarationer och verka för minskade möjligheter till illojala skatteundandraganden.

Revisionsobjekten beräknas i dag utgöra ca 350 000. Nuvarande 10 000 revisioner per år gör del alltså sannolikt för ett förelag alt bli närmare granskat endast vart trettiofemte år varvid emellertid bör observeras alt detta antal ofta omfattar granskning av fiera år. Det säger sig självt alt detta är ett oacceptabelt förhållande. Den föreslagna ordningen innebären väsentlig förbättring i detta hänseende. Förslaget innebär att en kontakt skall las med 50 000 företag varje år. På så sätt skulle alltså varje företag kontrolleras vart sjunde år. Även detta får anses vara en frekvens i underkant och på sikt bör man eftersträva en ökning.

Den föreslagna kontrollåtgärden kan lämpligen betecknas partiell revision såsom föreslagits. Sådana revisioner bör kunna ulföras av både länsstyrelsens och den lokala skattemyndighetens granskare. Revisionerna kan dock bli av varierande omfattning. Omfattningen av varje revision får givetvis bestämmas med hänsyn till den verksamhet som skall kontrolleras. Som utredningen har understrukit bör denna form för kontrollverksamhet utnyttjas även för mer informell kontakt mellan skattemyndigheterna och rörelseidkarna och vice versa. Större ömsesidig förståelse för den andra parlens verksamhet bör därigenom kunna uppnås till nytta för båda parter.

Föredraganden tillstyrkte med hänvisning till det sagda i princip förslaget om partiella revisioner i samband med den årliga granskningen enligt de huvudlinjer som utredningen dragit upp. Den närmare utformningen av denna del av taxeringsarbetet ansåg han borde behandlas i det fortsatta utredningsarbetet. Utformningen av revisionens innehåll, vem som skall besluta om revision m. m. var också frågor som enligt hans mening borde tas upp efter ytterligare försöksverksamhet.

Föredraganden pekade även på behovet av ökade resurser för kontroll av arbetsgivaravgifter och underströk att den effektivaste kontrollen i det

Prop. 1977/78:181 152

hänseendet uppnåddes vid en integrerad revision i fråga om såväl direkt och indirekt skall som arbetsgivaravgift. Alla revisioner borde vidare enligt hans mening dokumenteras och dokumentationen tillställas den skattskyldige. Någon fullständig revisionspromemoria borde dock normalt inte behövas. Han förordade slutligen atl granskningsassislent skulle få rätt att anmana i samma utsträckning som taxeringsnämnd. Riksdagen godkände de av föredraganden uppdragna riktlinjerna.

9.3 RS-projektet

Terminologi

Utredningen tar inledningsvis upp frågan vilken benämning man bör ge de revisioner, som skall utföras i anslutning till deklaraiionsgranskningen, för alt särskilja dessa från annan revision. Utredningen finner därvid att den tidigare föreslagna benämningen partiella revisioner är mindre lämplig. I stället förordas beteckningen taxeringsnämndsrevision, förkortat till TN-revision. Utredningen anser dock inte alt man med begreppet TN-revision som utgångspunkt bör tillskapa ett nytt kontrollinstitut vid sidan av taxeringsrevision. Någon formell avgränsning av TN-revision i förhållande till "vanlig" taxeringsrevision föreslås således inte.

Olika slag av FN -revisioner

Utredningen anser att urval av objekt för TN-revision bör ske, dels i samband med deklarationsgranskningen, dels på ett förberedande stadium i samband med planeringen av revisionsarbetet för kommande taxeringsperiod. Med utgångspunkt bl. a. häri delar utredningen in TN-revisionerna i olika typer.

TN-revisioner som väljs ut före perioden kallar utredningen f ö r h a n d s -utvalda TN-revisioner. Arbetet med urvalet av objekt för sådana revisioner bör enligt utredningen helst anförtros erfarna revisorer. Vid förhandsurvalet bör beaktas även andra faktorer än inkomstlaxeringsfrå-gor.

När det gäller revisioner för vilka objekten väljs ut under taxeringsperioden skiljer utredningen på planerade och spontana TN-revisioner.

Med planerade TN-revisioner avser utredningen t. ex. revisioner som företas inom ramen för de riksomfattande kontrollaktionerna. I planeringen ingår att hämla in kontrollmaterial, ta fram branschslatistik m. m. Det slutliga objekturvalet ankommer på deklarationsgranskaren. Själva genomförandet av revisionerna kan styras med hjälp av i förväg utarbetade instruktioner, checklistor o. d.

Med spontana TN-revisioner avses sådana revisioner som aklua-liseras i samband med deklarationsgranskningen. Sådan revision bör enligt

Prop. 1977/78:181

153

utredningens mening inriktas på väsentliga frågor som inte lämpligen kan utredas genom förfrågan till den skattskyldige.

Utredningen särskiljer ytterligare två typer av TN-revisioner. Den ena avser kontroll av att skyldigheten att lämna kontrolluppgifter har fullgjorts och benämns kontrolluppgiftsrevisioner. Denna revisionstyp motiveras enligt utredningen av den ökade betydelse som kontrolluppgiften får i den framlida skatteadministrationen. Den andra typen, T N -revision hos stora fö re t a g, avser i huvudsak en tekniskt inriktad kontroll hos de ca 5 000 största företagen i landet.

Utredningen har som underiag för förslag lill organisationsutformning och bemanning utgått från de här beskrivna typerna av TN-revision. Den av riksdagen accepterade ambitionsnivån 40 000 revisioner, eller 80 000 revisionsdagar, har utredningen därvid fördelat på följande sätt.

Typ		Antal rev.	Antal dagar
A	Spontana TN-revisioner	15000	25 000
B	Kontrolluppgiftsrevisioner	6000	6 000
C	Planerade TN-revisioner	12 000	24 000
D	Förhandsuivalda TN-revi-
	sioner	5 000	15 000
E	TN-revisioner hos stora
	företag	2 000	10 000

40 000

80 000

Den beräknade lidsåtgången per revision är enligt utredningens överväganden dels grundad på erfarenheter från bedriven försöksverksamhet, dels ett uttryck för den ambitionsnivå, som ansetts rimlig för de olika revisionstyperna.

Utredningen förordar vidare att TN-revisionerna i viss utsträckning utförs som integrerade revisioner med samtidig kontroll av, förutom inkomst- och förmögenhetsskatt, mervärdeskatt och/eller källskatt och arbetsgivaravgifter. Utredningen beräknar att av de totalt 80 000 dagar som avsatts för TN-revisioner, lämpligen ca 10 000 dagar, bör avse kontroll av arbetsgivaravgifter.

Resultatredovisning av FN-revision

Utredningen föreslår alt granskningsmannen om inget hinder föreligger vid varje TN-revision tillsammans med den skattskyldige muntligen skall gå igenom vad som har framkommit vid revisionen. Härefter lämnas en skriftlig redovisning i förenklad promemorieform. En promemoria skall upprättas även om revisionen inte gett anledning till anmärkning.

Revisionspromemorian skall enligt utredningens förslag innehålla en dokumentation över gjorda iakttagelser med hänvisning till räkenskaperna (bokföringsdatum, verifikationsnummer o. d.). Granskningsmannen skall i

Prop. 1977/78:181 154

regel också redovisa sitt eget ställningstagande till anmärkningspunkterna. Enligt utredningens mening bör promemorian i allmänhet utmynna i ett konkret förslag lill taxering och i förekommande fall skattetillägg.

Utredningen anser alt promemoria, som innehåller förslag lill laxerings-ändring, i fiertalet fall bör kunna sändas till den skattskyldige som bilaga till underrättelse om taxeringsnämndens preliminära beslut. I beslutet skall därvid hänvisas till innehållet i promemorian. Är anmärkningarna av mera kontroversiell natur eller har granskaren inte haft möjlighet alt gå igenom resultatet av revisionen med den skattskyldige, bör dock den skattskyldige beredas tillfälle att bemöta promemorian innan nämnden fattar preliminärt beslut. Inkommer erinringar som innehåller nya uppgifter eller nytt material, bör granskningsmannen kunna välja mellan all skicka en lilläggspromemo-ria, eller alt - eventuellt efter telefonkontakt med den skattskyldige - lämna ärendet till taxeringsnämndens bedömning i befintligt skick. Av tidsskäl torde enligt utredningens uppfattning sistnämnda förfarande ofta få tillämpas. Utredningen föreslår alt promemoria skall kunna sändas i lösbrev.

Redovisning av TN-revision inför taxeringsnämnden bör enligt utredningens mening lämnas genom föredragning av den tjänsteman som svarat för granskningen. Om en från deklaraiionsgranskningen fristående revisor utfört revisionen bör denne kunna kallas som sakkunnig. Utredningen anser det lämpligt att den skatlskyldige i sådana fall alltid upplyses om sin rätt enligt 61 § 4 mom. TL alt personligen företräda inför taxeringsnämnden.

Övrig revision

Utredningen påpekar att TN-revisionerna kommer att medföra att den ordinarie verksamheten med taxerings- och skatterevisioner får en delvis ändrad inriktning. Utredningen anser sålunda alt revisionsbehovel i fråga om mindre företag (årsomsättning under 500 ikr) till stor del bör kunna täckas genom TN-revision. Resurserna på revisionsenheterna bör därför i högre grad än f n. kunna ägnas ål revision av större företag.

Samtidigt räknar utredningen med att TN-revisionerna kommer alt ställa krav på andra enheters revisionsresurser. Utredningen framhåller vikten av att arbetet med TN-revisionerna bedrivs i nära samarbete med övrig revisionsverksamhet. Samarbetet bör organiseras så att särskilda grupper på revisionsenhelen avdelas för att stödja den personal på lokal skattemyndighet resp. taxeringsenhet som skall utföra TN-revision. Bl. a. skall dessa grupper på revisionsenhelen överta och fullfölja TN-revisioner som kräver mera vidlyftig utredning.

Revisorerna i gruppen bör också delta i förhandsurvalet av objekt för TN-revision saml medverka vid utarbetande av riktlinjer och instruktioner för det planerade revisionsurvalel.

I fråga om de revisionsresurser som frigörs till följd av TN-revisionerna föreslår utredningen alt de sätts in på områden där nuvarande insatser

Prop. 1977/78:181 155

erfarenhetsmässigt är otillräckliga. Utredningen nämner här information, revision av ADB-system, särskilt resurskrävande revisioner (t. ex. utlandsaffärer), fördjupad avgifts- och källskaltekonlroll (t. ex. s. k. grå arbetskraft) och skatteflyktstransaktioner. Utredningen anser vidare att även den ordinarie revisionsverksamheten i största möjliga utsträckning bör inriktas på det löpande årets laxering för att få ett snabbare beslutsförfarande och ett bättre uppbördsresultat.

Samordning av revisionsverksamheten

För samordning av det löpande revisionsarbetet bör del enligt utredningens mening finnas enhetliga aviseringsrutiner och en samordnad regisierföring. Inom RS-projektet undersöks förutsättningarna för en ADB-mässigt samordnad regisierföring av bl. a. skatte- och avgiftsdata rörande företag. Utredningen anseratt till en sådan samordnad regisierföring även bör kunna knytas information om planerade, pågående och avslutade revisioner.

För alt undvika dubbelarbete och för att inte i onödan behöva utsätta en skattskyldig för upprepade besök, måste man vidare, framhåller utredningen, ha klara och entydiga principer för hur prioritering skall ske när revision aktualiseras på flera myndighelerellerenhetersamtidigt. Enligt utredningens uppfattning är del naturligt alt ge revisionsenheten den samordnande funktionen i detta avseende.

Beslut om revision

Mot bakgrund av den oenhetlighel som föreligger i de lagar som reglerar kontrollen av olika skatter, tullar och avgifter har utredningen byggt sitt förslag om taxeringsrevision. De föreslagna reglerna har utformats så att de underlättar en samordnad kontroll av de skatter och avgifter som ligger inom länsstyrelsernas och de lokala skattemyndigheternas verksamhetsområden. Utredningen anser, att TL:s bestämmelser om taxeringsrevision och om tvångsmedel vid sådan revision har en sådan utformning, att det från rättssäkerhetssynpunkt inte finns något att erinra mot att de görs tillämpliga i den utvidgade revisionsverksamheten.

Enligt utredningsförslaget skall TN-revisioner utföras i samband med granskningen i första instans av personal från såväl länsstyrelse (taxerings-och revisionsenheterna) som lokal skattemyndighet. Med hänsyn till del stora antalet ärenden anser utredningen att skattechefen bör få ökade möjligheter att delegera rätten alt besluta om revision och förordna revisor till befattningshavare i organisationen. I första hand skall dock den nuvarande möjligheten att delegera beslutanderätten till berörda enhetschefer utnyttjas. Skatlechefen föreslås emellertid fä rätt delegera beslutanderätten även lill annan kvalificerad tjänsteman på länsstyrelsen. Med hänsyn till att TN-

Prop. 1977/78:181 156

revisioner skall utföras även av personal hos lokal skattemyndighet föreslås att också denna myndighet skall få besluta om TN-revision. Detta innebär, påpekar utredningen, enligt 9 § instruktionen (1966:577) för lokal skattemyndighet att chefen för myndigheten ensam skall besluta i revisionsärendel. Instruktionen (10 §) ger emellertid länsstyrelsen möjlighet att bestämma att annan tjänsteman hos lokal skattemyndighet än chefen får besluta om revision och förordna revisor. Enligt utredningens mening bör så kunna ske endast i speciella fall och efter särskilt förordnande av skatlechefen.

Från samordningssynpunkt föreslår utredningen vidare alt skattechefen efter samråd med vederbörande lokal skaltemyndighet skall få förordna tjänsteman på lokal skattemyndighet att verkställa eller medverka vid revision. Utredningen föreslår också att en uttrycklig föreskrift införs om att beslut om taxeringsrevision inte får överklagas.

I fråga 0111 avgränsningen av myndigheternas beslutanderätt i revisionsärenden föreslår utredningen alt denna i huvudsak skall fördelas enligt samma grunder som gäller för deklarationsmaterialets fördelning. Lokal skattemyndighet skall sålunda få besluta om TN-revision vid den åriiga taxeringen beträffande skattskyldiga, vilkas deklarationer granskas av personal hos myndigheten. Beträffande övrig taxeringsrevision (inkl. sådan TN-revision som skall utföras av personal hos länsstyrelse) skall beslut fattas av skattechefen eller den som får besluta i hans ställe. Någon författnings-mässig avgränsning mellan TN-revision och annan taxeringsrevision föreslås dock inte som tidigare nämnts.

Granskningsmannens behörighet

Varje förordnande om taxeringsrevision bör enligt utredningen ha generell räckvidd vad gäller granskningsmannens behörighet att ta del av handlingar etc. Det finns enligt utredningens mening inte anledning att genom förordnandet inskränka behörigheten till viss typ av granskning, viss tidsperiod e.d. Granskningsmannen bör nämligen vara oförhindrad att om så anses påkallat göra en djupare eller bredare kontroll än som planerats.

Skyldighet atl upprätta räkenskaper m. m.

Utredningen konstaterar att det är relativt vanligt atl räkenskaper är i så dåligt eller oordnat skick, att taxeringsrevision kan genomföras först efter en omfattande sortering och genomgång av handlingarna. De kostnader som uppkommer i samband med att sådana bristfälliga räkenskaper ordnas eller rekonstrueras, bör enligt utredningens mening inte rimligen drabba det allmänna ulan falla på den skattskyldige som försummat sina skyldigheter.

Vidare förekommer del alt tidsödande undersökningar måste göras för att

Prop. 1977/78:181 157

klariägga omfattningen av vissa systematiska fel. Detta kan bero på räkenskapsmaterialels skick och omfattning eller redovisningssystemels uppläggning. Även i detta fall anser utredningen alt den skattskyldige bör stå för kostnaden för alt utreda felens omfattning.

Mot denna bakgrund föreslår utredningen att den som beslutat om taxeringsrevision skall kunna anmana skattskyldig dels all ordna räkenskaper och anteckningar på i författning föreskrivet sätt, dels alt fullgöra vad som åligger honom enligt 56 § 2 mom. TL. I sistnämnda fall skall anmaning kunna ges också av den som verkställer revision. Anmaning skall kunna förenas med vitesföreläggande.

Här angivna bestämmelser tas enligi förslaget in i 56 § 2 mom. TL. Föreskrifter om behörighet att utfärda anmaning ges i 51 § TL.

Utredningen föreslår vidare ett tillägg till 31 § 2 mom. första stycket TL. Enligt lagrummet är envar skyldig alt i den omfattning som anges i anmaning lämna de ytterligare upplysningar som behövs för kontroll av deklarationen eller annars för hans taxering. Utredningen anser alt anmaningsrätten enligt ordalydelsen är alltför vid och tillåter anmaning om sådana utredningar som nyss har berörts. Utredningens förslag innebär att bokföringsskyldig får anmanas att lämna upplysningar som kan tas fram först efter omfattande undersökningar av räkenskaper och andra handlingar endast om del finns grundad anledning att ifrågasätta deklarationens riktighet i den del som de begärda upplysningarna avser. Detta skall dock inte gälla om det finns grundad anledning att ifrågasätta deklarationens riktighet i den del som upplysningarna avser.

Anmaningsräti

Den som verkställer taxeringsrevision har rätt att anmana dels skatiskyldig att lämna upplysningar för kontroll av självdeklaration, dels arbetsgivare m. fl. att inkomma med vissa kontrolluppgifter. Samma rätt tillkommer taxeringsnämnden och taxeringsintendenten som dessutom har rätt atl anmana skatiskyldig atl lämna självdeklaration (51 § första stycket). Taxeringsnämndens och taxeringsinlendentens anmaningsräti gäller även bl. a. uppgifter från bank om insättningar och uttag samt från aktiebolag för värdesättning av aktierna (51 § tredje stycket).

Utredningen framhåller att anmaningsrätten har stor betydelse när det gälleratt skaffa in underlag för planerade revisioner. För att chefen och annan arbetsledande personal på revisionsenhelen skall få anmaningsräti krävs f n. atl de får särskilt uppdrag att utföra göromål som ankommer på taxerings-intendenten. Denna ordning är enligt utredningen orationell särskilt i den framtida organisationen där taxeringsinlendentens göromål torde förbehållas personal på den nya besvärsenhelen. Utredningen framhåller vidare alt granskningsman som biträder taxeringsnämnden bör fö anmaningsräti. Utredningen föreslår följande ändringar i 51 §.

Prop. 1977/78:181 158

Lokal skattemyndighet och länsstyrelse får sådan anmaningsräti, som f n. tillkommer taxeringsintendenten enligt paragrafens första stycke. Länsstyrelsen får därigenom möjlighet att i arbetsordningen ge anmaningsräti å( -förutom taxeringsintendenten - även föredragande i taxeringsnämnden och den som beslutar om eller verkställer taxeringsrevision. Vidare föreslås alt samma anmaningsräti skall tillkomma den som, utan att vara tjänsteman hos länsstyrelse eller lokal skattemyndighet, förordnats alt verkställa taxeringsrevision. Utredningen påpekar atl det i regel endast är kommunal laxeringsrevisor eller taxeringsnämndsordförande som kan komma i fråga för sådana förordnanden. Anmaningsrätten enligt paragrafens tredje stycke föreslås utvidgad till den som får besluta om taxeringsrevison. Anmaning skall slutligen kunna förenas med vitesföreläggande.

Revision enligt UBL m. m.

Som tidigare har nämnts är de regler om revision eller annan räkenskapsgranskning som förekommer i olika skatte- och avgiftsförfattningar inte enhetligt utformade. Bl. a. för att underlätta genomförandet av integrerade revisioner föreslår utredningen alt viss samordning sker i detta avseende av bestämmelserna i TL. UBL, SjL, ML, förfarandelagen och AvgL.

Utredningens förfaltningsförslag innebär i huvudsak följande. TL:s bestämmelser om taxeringsrevision blir tillämpliga på de områden som regleras av de förut nämnda författningarna. Bestämmelserna om rätt atl besluta om revision görs också i stort sett enhetliga.

9.4 Remissyttrandena

Allmänt

Remissinstanserna synes vara allmänt eniga om atl taxeringskontrollen i samband med deklarationsgranskningen bör förstärkas i enlighet med utredningens förslag om TN-revisioner. Några remissmyndigheier anser dock att framför allt den TN-revision, som initieras vid själva granskningen av deklarationerna och som av utredningen betecknas som spontan TN-revision, bör hållas isär från revisionsförfarandet i övrigt. Dessa remissinstanser är USS, länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar och Göteborgs och Bohus län samt Föreningen Sveriges laxeringsrevisorer.

USS anser att revisionsinstilutel av såväl utredningstekniska som proces-suella skäl bör förbehållas skatteavdelningarnas revisionsenheter. Endast där finns enligt USS:s mening den kvalificerade arbetsledning och personal som krävs för denna lyp av kontroll. USS säger sig å andra sidan vara medveten om att taxeringsnämnden måste ges ökade befogenheter till insyn i de skattskyldigas ekonomiska förhållanden. Detta bör lämpligen ordnas genom kompletterande föreskrifier i 31 § 2 mom. TL beträffande skyldigheten alt

Prop. 1977/78:181 159

lämna ytterligare upplysningar eller förete handlingar för taxeringsnämnden till ledning för laxeringen.

En lösning som USS anser ligga nära till hands är atl skapa ett nytt institut som lämpligen kan kallas laxeringsbesök. Granskningsmannen och helst även en ledamot av nämnden bör efier beslut av nämnden kunna få besöka den skattskyldige för alt hos honom göra en mer allmän bedömning av deklarationsunderiaget samt stämma av kontrolluppgifter mot deklarations-underlaget och ta del av kontrakt, kontoutdrag etc. Det kan också vara lämpligt atl möjlighet finns alt vid ett sådant besök begära muntliga upplysningar av den skatlskyldige i frågor som han trots anmaning från taxeringsnämnden undertåtit atl besvara eller besvarat på ett ofullständigt sätt. Sådani laxeringsbesök skulle enligt USS:s mening kunna få betydelse också för den service och information som bör lämnas i betydligt större utsträckning än f. n. De krav som samhället kan ställa på den enskilde är många gånger direkt beroende av den information som har lämnats. USS påpekar alt den personliga kontakten i ett sådant sammanhang spelar stor roll.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller atl de spontana TN-revisionerna i själva verket utgör en fördjupad deklarationsgranskning och lämpligen kan betecknas kontrollbesök. Dessa besök skall avse kontroll av vissa sakförhållanden som aktualiseras vid deklarationsgranskning och inte lämpligen kan utredas genom skriftväxling. Enligt länsstyrelsens mening torde betydande fördelar uppnås - inte minst från den skattskyldiges synpunkt - om denna enklare kontrollform även författningsmässigt hålls isär från det mera omfattande förfarande som taxeringsrevision innebär. Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att ett särskilt institut bör inrättas för de punklkontroller som skall utföras av deklarationsgranskarna.

Även länsstyrelsen i Kalmar län föreslår att ett granskningsförfarande i form av konlrollbesök införs. Länsstyrelsen framhåller att resurserna räknat i antal dagar per TN-revision är så begränsade att kontrollen inte kan jämföras med revision i vedertagen mening. I de fall granskningsmannen vid en TN-revision finner felaktigheter av sådan omfattning atl räkenskaperna bör underkännas torde del vara nödvändigt alt kontrollen övergår lill en mera tidskrävande revision som omfattar även granskning av tidigare år. Med den terminologi som utredningen använder blir följden den att vederbörande utsätts för två revisioner avseende samma år. Då de föreslagna TN-revisionerna innebär en förhållandevis begränsad kontroll bör det värdeladdade uttrycket revision inte användas.

Liknande synpunkter framförs av Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer, som också påpekar att det särskilt för mindre förelag, jordbrukare, ägare av större fastigheter, handelsresande m. fi. torde vara till fördel om en enklare och mindre omfattande kontrollåtgärd införs än den som ligger i begreppet revision. Dessa kontrollåtgärder bör enligt föreningens uppfattning innefatta endast vad som i utredningens förslag benämns spontan TN-revision och

Prop. 1977/78:181 160

kontrolluppgiftsrevision. Föreningen vill i sammanhanget också framhålla att den inte har något att erinra mot den typindelning av olika TN-revisioner som utredningen föreslagit. Den ambitionsnivå som därigenom fastlagts finner föreningen hög men anser att den på sikt torde bli möjlig att uppnå sedan tillräckligt med kompetent personal tillförts organisationen.

Beslut om revision

Vad utredningen föreslår angående rätten att meddela beslut angående TN-revision lämnas utan erinran eller tillstyrks av det helt övervägande antalet remissinstanser. Beträffande förslaget att beslut om TN-revision skall få meddelas av chef för lokal skattemyndighet framhåller bl. a. de lokala skattemyndigheterna i Malmöhus län att det framstår som naturligt att cheferna för dessa myndigheter får sådan behörighet. Beslut om revision får dock anses vara av sådan art att det inte bör kunna delegeras. Samma inställning redovisas också av de lokala skattemyndigheterna i Munkedals och Visby fögderier samt Föreningen Sveriges JÖgderitjänstemän.

En annan uppfattning i denna fråga har bl. a. länsstyrelsen i Stockholms län, som inledningsvis framhåller att taxeringsrevision utgör en av de viktigaste och förden enskilde mest ingripande formen av taxeringskontroll. I fråga om flertalet skattskyldiga med mera invecklade inkomstförhållanden är taxeringsrevision den enda effektiva kontrollmetoden. En taxeringsrevision kan emellertid för den som berörs härav vålla åtskillig olägenhet. Statsmakterna har därför ansett nödvändigt att kringgärda detta institut med utförliga lagbestämmelser för att därmed ge de skattskyldiga garantier för rättsskydd. Nuvarande bestämmelser innebär, erinrar länsstyrelsen, en avvägning mellan vad som kan betecknas som praktiskt, rationellt och effektivt ur konirollsynpunkt och kravet på alt medborgaren skall ha skydd för den personliga integriteten samt för ekonomiska och tekniska förhållanden som rör hans företag.

Enligt länsstyrelsens mening bör därför även fortsättningsvis skattechefen ha beslutanderätten rörande taxeringsrevision. Han bör dock ha möjlighet atl delegera beslutanderätten till tjänsteman vid länsstyrelsen eller vid lokal skattemyndighet i länet. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län samt Gävleborgs län.

Några remissinstanser tar upp frågan om skattechefs möjlighet att delegera rätten att besluta om revision till annan tjänsteman vid skatteavdelningen.

Sveriges advokatsamfund biträder sålunda inte utredningens förslag att skattechefen skall fö delegera rätten att besluta om TN-revisioner. Med hänsyn till det allvariiga ingrepp som en taxeringsrevision ofta innebär i en skattskyldigs verksamhet anser samfundet atl skattechefen ensam skall fatta beslut härom. Samma uppfattning har också FAR ,

Länsstyrelsen i Hallands län anser å sin sida att utredningens förslag rörande

Prop. 1977/78:181 161

rätlen au besluta om taxeringsrevision och andra därmed sammanhängande uppgifter bör utvidgas lill alt omfatta även revisionsdirektör. Ett tungt vägande skäl härför är enligt länsstyrelsens mening atl revisionsdirektören i den nya laxeringsorganisationen kommer att ha ansvaret för planering och uppföljning av den totala revisionsverksamheten i länet vilket innebären inte oväsentlig utökning av hans nuvarande befogenheter. Länsstyrelsen anser att starka skäl också talar för att taxeringsdirektör ges motsvarande befogenheter såvitt avser TN-revisionerna.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer anför att skattechefen även i fortsättningen kommer att behöva delegera beslut om taxeringsrevision. Det kommer helt enkelt inte atl vara möjligt för skattechefen att besluta i alla ärenden. Under sådana förhållanden anser föreningen det vara mera ändamålsenligt att redan i författning ge vissa enhetschefer vid länsstyrelsens skatteavdelning rätten atl besluta om revision och förordna revisor.

Föreningen ser det inte som någon stor fråga vem som har den formella rätten att besluta om revision i visst ärende. Det viktigaste är enligt föreningens uppfattning att beslut om revision inte fattas förrän man förvissat sig om att inte någon annan enhet eller myndighet planerar revision eller redan påbörjat sådan hos viss skattskyldig. De skattskyldiga har ett berättigat krav att inte bli utsatta för samtidig kontroll från flera olika håll. Föreningen anser sig vidare inte kunna biträda utredningens förslag att chef för lokal skattemyndighet skall kunna förordna revisor att verkställa revision utanför det egna fögderiet. En sådan möjlighet skulle avsevärt försvåra samordningen. Det skulle dessutom för den skatlskyldige framstå som svårförståeligt att fögderichef i annat fögderi beslutade om revision hos honom.

Skyldighet att upprätta räkenskaper m, m.

Åtskilliga remissinstanser tar upp utredningens förslag att 56 § 2 mom. TL skall kompletteras med bestämmelse om skyldighet för den, som inte har sina räkenskaper eller anteckningar upplagda på föreskrivet sätt, att efter anmaning ordna materialet enligt gällande bestämmelser i den utsträckning det behövs för revisionens genomförande.

USS uttalar atl förslaget vid ett första påseende kan verka väl motiverat. USS ifrågasätter emellertid om de föreskrifter som gäller i fråga om räkenskaper m. m. är så utformade att anmaningarna kan göras tillräckligt pregnanta. Frågan om ändringar av 56 § 2 mom. TL bör enligt USS:s mening tas upp i annat sammanhang. Liknande uppfattning redovisar kammarrätten i Göteborg, Sveriges advokatsamfund och länsstyrelsen i Göieboigs och Bohus län. Länsstyrelsen anser del inte vara möjligt alt anmana någon atl ordna sina räkenskaper i enlighet med vad som föreskrivs i TL eller i annan lag om skyldighet att föra räkenskaper. Även om syftet med de föreslagna bestämmelserna är bra anser sig länsstyrelsen inte kunna tillstyrka att de tas in i lagen i sin föreslagna lydelse. Inte heller Svenska företagares riksförbund och

11 Riksdagen 1977/78 1 saml. Nr 181

Prop. 1977/78:181 162

länsstyrelserna i Kopparbergs och Västerbottens län anser sig kunna biträda förslaget. Från länsstyrelsernas sida framhålls bl. a. atl tillräckliga korrektionsbestämmelser finns i skattebrotislagen.

Mot förevarande förslag riktas kritik också av länsstyrelserna i Östergötlands och Kristianstads län. Näringsliveisskaitedelegation, Lantbrukarnas skaitedelegation och Svenska företagares riksförbund. Därvid ifrågasätts bl. a. om utredningsarbetet vid en taxeringsrevision på det av utredningen föreslagna sättet bör kunna övervältras på den skattskyldige. Vidare invänds atl det inte bör tillkomma taxeringsmyndighet alt ge föreläggande angående tillämpning av civillagstiftning.

Utredningens förslag atl bokföringsskyldig, som kan lämna begärda upplysningar först efter omfattande undersökningar av räkenskaper m. m., skall kunna anmanas enligt 31 § 2 mom. TL endast om grundad anledning finns au ifrågasätta deklarationens riktighet, kritiseras starkt av flertalet länsstyrelser, kammarrätten i Göteborg, Sveriges industriförbund, SAF och USS, Det genomgående i denna kritik är atl anledning atl inskränka anmaningsrätten inte finns eftersom nuvarande bestämmelser har visat sig kunna tillämpas på ett från alla synpunkter tillfredsställande sätt. Den föreslagna bestämmelsen anses vidare så vagt formulerad atl den inte ger tillräckligt fasta hållpunkter för de avvägningar som bestämmelsen förutsätter. De skattskyldiga skulle, framhålls också, alltför lätt kunna dra sig undan uppgiftsskyldigheten.

Redovisning av revisionerna

Utredningens förslag att en promemoria skall upprättas över varie TN-revision och delges den skattskyldige har allmänt tillstyrkts av remissinstanserna. Olika synpunkter redovisas däremot i fråga om utredningens försltig alt promemorian i allmänhet bör utmynna i ett förslag angående taxeringen. Detsamma gäller bl. a. förslaget alt promemorian skall sändas i lösbrev till den skatlskyldige.

Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att vid de TN-revisioner som försöksvis utförts i länet under de tre senaste åren har resultatet av revisionerna i vissa fall meddelats de skattskyldiga genom s. k. preliminär avvikelse. Delta har varit fallet när revisionen inte föranlett något förslag till ändring av taxeringarna eller då föreslagna ändringar kunnat redovisas i några få ord. Detta tillvägagångssätt har enligt såväl granskare som arbetsledning och expedilionspersonal fungerat väl. Länsstyrelsen förordar därför alt möjlighet tillskapas för denna förenklade resultatredovisning även i fortsättningen.

Länsstyrelsen i Hallands län anser det olämpligt att revisionspromemorian sänds till den skattskyldige i lösbrev. Länsstyrelsen påpekar att promemorian är hemligstämplad och mången gång innehåller känsliga uppgifter. Länsstyrelsen föreslår därför att alla revisionspromemorior skall sändas till den

Prop. 1977/78:181 163

skattskyldige i rekommenderat brev. Liknande synpunkter har anförts av länsstyrelserna i Gävleborgs och Norrbottens län samt kammarrätten i Göieboig.

Även kammarrätten i Sundsvall ifrågasätter om det är lämpligt alt sända revisionspromemorior i vanligt brev. Det bör övervägas om inte den nödvändiga dokumentationen i enklare ärenden kan slutligt upprättas i omedelbar anslutning till kontakten mellan granskningsmannen och den skatlskyldige. Förutom de rationaliseringsvinster som härigenom bör kunna uppnås för man tillfälle att enkelt och smidigt delge den skattskyldige redovisningen av revisionen. Möjligheten att delge revisionspromemorian i samband med atl ingivna räkenskapshandlingar återsänds lill den skattskyldige bör också kunna utnyttjas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att revisionspromemorian alltid bör delges den skattskyldige innan preliminärt beslut fattas av taxeringsnämnden. Samma uppfattning redovisas av den lokala skattemyndigheten i Göteborgs fögderi och Föreningen Sveriges laxeringsrevisorer.

Länssiyrelsen i Hallands län biträder utredningens förslag att promemorian i allmänhet bör utmynna i ett konkret förslag till taxering. Länsstyrelsen ifrågasätter däremot om promemorian bör innefatta förslag om skattetillägg. Länsstyrelsen anser att denna fråga bör bedömas helt självständigt. Frågan om skattetillägg är enligt länsstyrelsens mening av sådan art att nämndledamöternas personkännedom kan ha stor betydelse. Vid sitt ställningstagande om skattetillägg bör nämnden vara obunden, vilket länsstyrelsen inte anser bli fallet om granskningsmannen tagit ställning i revisionspromemorian.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att frågan om man i revisionspromemoria skall ge upplysning om eventuellt skattetillägg är en lämplighetsfråga av närmast ordningskaraktär. Förfarandet torde lämpligen regleras i arbets-anvisningellerliknande. Den av utredningen föreslagna bestämmelsen i 56 § 3 monv TL alt uppgifi om eventuellt skattetillägg skall lämnas i revisionspromemoria bör därför enligt länsstyrelsens mening utgå. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Kopparbergs, Gävleborgs, Norrbottens och Gotlands län.

Länsstyrelsen i Södermanlands län ser förslaget att eventuellt skattetillägg skall redovisas i revisionspromemorian som en serviceåtgärd gentemot de skattskyldiga och biträder förslaget.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser det vara till fördel atl promemorian utmynnar i ett konkret förslag lill laxering även när del är fråga om skönstaxering. Lika lite som taxeringsintendenten f n. är bunden av ett i revisionspromemoria lämnat beloppsmässigt förslag till skönsmässig laxering behöver, framhåller länsstyrelsen, taxeringsnämnden vara det. Liknande synpunkter anför länsstyrelsen i Västerbottens län.

En i stort sett motsatt uppfattning om vad revisionspromemorian bör innehålla redovisas av bl. a. kammarrätten i Göteborg. Enligt kammarrättens mening kan värdeomdömen inte uteslutas helt. Kammarrätten anser det

Prop. 1977/78:181 164

emellertid vara angeläget att granskningsmannen i princip framstår som en ren bokföringssakkunnig och inte som en motpart lill den skattskyldige. Det är viktigt atl de granskade uppfattar granskningsmannen som opartisk och objektiv. Principiella skäl kan enligt kammarrättens uppfattning således åberopas för alt en revisionspromemoria inte skall mynna ut i ett taxeringsförslag.

Lanibrukarnas skattedelegation och Föreningen Sveriges laxeringsrevisorer anför erinringar mot att en och samme person skall verkställa revision och föredra revisionspromemorian i nämnden. Det finns, anser dessa remissinstanser, risk för att nämnden kommer att beakta omständigheter som inte finns angivna i promemorian men muntligt framförs av granskningsmannen. Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer erinrar vidare om atl departementschefen i proposition 1961:100 uttalade att en revisor inte bör föra talan i mål där han själv har verkställt revision. Det var visseriigen, framhåller föreningen, här fråga om att iföra mål i prövningsnämnden men frågeställningen kan utan vidare överföras till den framtida revisionsverksamheten i samband med arbetet i taxeringsnämnden. Föreningen anser alt det från dessa synpunkter är alt föredra att TN-revisioner utförs av från nämnderna fristående revisorer. Systemet med revisor och föredragande i en och samma person bör enligt föreningens mening i varje fall begränsas till enklare och mindre omfattande revisioner.

Näringslivets skaitedelegation vill varna för att revisionspromemorior utformas med hjälp av skrivmallar och standardformuleringar. En okritisk användning av sådana hjälpmedel kan lätt leda till atl de vid revisionen gjorda iakttagelserna blir felaktigt eller onyanserat återgivna.

A nmaningsJÖrfärandei

Mot utredningens förslag angående vem som skall ha rätt att utfärda anmaning enligt TL:s olika bestämmelser har remissinstanserna med ett fåtal undantag inte något att erinra i sak.

Länsstyrelsen i Skaraboigs län föreslår jämkning av utredningens förslag i fråga om rätlen atl utfärda anmaning för vissa juridiska personer enligt 39 § 3 mom. och 42 § 2 mom. TL. Enligt länsstyrelsens mening bör anmaning i här avsedda fall kunna utfärdas - förutom av skattechef- av den som får besluta eller verkställa taxeringsrevision eller annan utredning i taxeringsfråga. Anmaning enligt 41 § TL atl lämna uppgifier lill ledning vid aktievärdering bör vidare få utfärdas av den som utför aktievärdering, skattechef och vederbörande enhetschef vid skatteavdelningen. Samma synpunkter framförs av länsstyrelsen i Gävleborgs län.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att den som verkställer taxeringsrevision utan att vara tjänsteman hos länsstyrelse eller lokal skattemyndighet inte bör fö anmana någon att lämna självdeklaration. Samma ståndpunkt intas av Sveriges industriförbund och SAF.

Prop. 1977/78:181 165

Revision enligt UBL m. m.

Utredningens förslag alt TN-revisionerna i viss utsträckning bör innefatta även kontroll av skattskyldigas och arbetsgivares redovisning enligt ML, UBL m. fi. författningar har fått ett positivt mottagande hos remissinstanserna. Frågan i vilken utsträckning integrerade revisioner lämpligen bör företas och hur samordning bör åstadkommas är dock föremål för olika värderingar.

USS anser att de av utredningen föreslagna granskningsrutinerna har stora förtjänster men vill samtidigt framhålla alt ambitionsnivån inte får sättas så hög atl fiertalet TN-revisioner avses bli av integrerad natur. Tillgängliga personalresurser räcker helt enkelt inte till för så omfattande och kunskaps-krävande arbetsinsatser. Integrerade revisioner kräver, framhåller USS, goda kunskaper inom hela beskattningsområdet och bred erfarenhet av kontrollverksamhet. De bör därför utföras av revisionsenheternas personal. USS anser det dock nödvändigt att man i nuvarande läge för vissa fall adjungerar tjänstemän från andra myndigheter. Målet måste dock vara att göra enheterna så slagkraftiga att de kan betjäna hela området för skatter, tullar och avgifter med fördjupad kontroll.

Länsstyrelsen i Kristianstads län uttalar att fördelarna med integrerade revisioner har överbetonals. En person kan enligt länsstyrelsens mening knappast vara expert på regler om både inkomstskatt, mervärdeskatt, arbetsgivaravgift och källskatt. Risk finns därför att revisionen inte blir ordentligt genomförd på de olika områdena om granskningen skall omfatta alla dessa skatter och avgifier. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör integrerade revisioner begränsas till fall då de föranleds av bristande överensstämmelse vid avstämning mellan mervärdeskatiedeklarationer och inkomstdeklaration.

Föreningen Sveriges la.xeringsrevisorer framhåller all TN-revisionerna i första hand bör inriktas på atl skaffa taxeringsnämnden ett bättre beslutsunderlag. Vad taxeringsnämnden behöver är svar på frågor som direkt uppkommer vid deklarationsgranskningen, t. ex. deklaraiionsunderlagets beskaffenhet. I den mån revisionen ger anledning till anmärkning måste arbetet fortsätta för atl skaffa fram ett säkert underlag för taxeringsnämndens beslut. Målet måste alltid vara atl åsätta så riktiga taxeringar som möjligt.

Sambandet med andra skatter eller avgifter är emellertid enligt föreningens mening så starka att de måste påverka den framlida organisationen. TN-revisionerna kan sålunda inte isoleras från den övriga revisionsverksamheten. Här är sambandet minsl lika starkt som mellan deklarationsgranskning och TN-revision. Föreningen pekar vidare på det starka sambandet i beslutsprocessen när en taxeringsfråga, som uppkommit vid revision av fiera års räkenskaper, skall avgöras av taxeringsnämnden beträffande ett års taxering och av länsskalterätlen för tidigare år. I sådana lägen föreligger stor risk   för  olika  bedömningar  av   samma   fråga.   Det   räcker,   framhåller

Prop. 1977/78:181 ' 166

föreningen, således inte med att integrera kontrollen av olika skatter i en och sarnma taxeringsrevision utan iiven redovisningar och deklarationer för olika år måste kontrolleras på en gång.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser atl integrerade revisioner främst bör utföras av personal vid länsstyrelsens revisionsenheter men i begränsad omfattning också i samband med TN-revisioner. Vidare bör den egentliga revisionsverksamheten sammanhållas under revisionschefens i länet ledning av samordnings- och prioriieringsskäl. Därutöver krävs viss kontroll- och revisionsverksamhet vid mervärdeskatleenheten och hos lokal skaltemyndighet. Resurserna för denna kontrollverksamhet, som avser snabba ingripanden i anslutning till bristande redovisning m. m., bedömer länsstyrelsen såsom f n. nästan obefintliga. De måste ovillkorligen byggas ut.

Länssiyrelsen i Hallands län ullalar som sin mening att TN-revisionerna i största möjliga utsträckning bör utföras som integrerade revisioner. Man får dock enligt länsstyrelsens mening räkna med att personalresurserna vid taxeringsarbetet i första hand måste koncentreras på kontroll av inkomsttaxeringen.

Länssiyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner det självklart atl revisioner angående inkomstskatt och mervärdeskatt samordnas. Samordningen måste också Omfatta revisioner för kontroll av källskatt och arbetsgivaravgifter. Länsstyrelsen förordar vidare att den samordnande funktionen läggs på revisionsenheterna.

RFV framhåller för sin del att revision för inkomsttaxering och fastställande av arbetsgivaravgifter bör samordnas. Verket erinrar därvid om att revisionsresurserna hos länsstyrelser och lokala skattemyndigheter fr. o. m. år 1976 kraftigt förstärkts med tanke härpå.

De ändringar som utredningen föreslår i UBL, AvgL ni.fi. författningar för all kontroll av källskatt, arbetsgivaravgifier, m. m. skall kunna samordnas på ett rationellt sätt med taxeringsrevision har bara berörts av ett fåtal remissinstanser.

Föreningen Sveriges la.xeringsrevisorer uWsiyrkQr alt i de berörda skatte- och avgiftsförfaltningarna tas in bestämmelser om att räkenskaperna får granskas i samband med taxeringsrevision och alt föreskrifterna i 56 § TL därvid skall äga tillämpning. Möjligheterna att samordna kontrollen av olika skatter och avgifter genom integrerad revision kommer därmed enligt föreningens mening att öka väsentligt.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län vänder sig mot utredningens förslag att kontrollförfarandet enligt SjL, UBL och AvgL skall benämnas sjömansskatterevision, källskalterevision resp. avgiflsrevision. Länsstyrelsen finner dessa beteckningar mindre lämpliga eftersom de leder till att man vid integrerad revision måste använda särskilt begrepp för varje slag av skatt eller avgift som omfattas av revisionen. Detta kommer enligt länsstyrelsens uppfattning atl verka förvirrande för de skattskyldiga. Länsstyrelsen anser atl bestämmelserna i stället bör utformas så att beslut enligt TL om taxerings-

Prop. 1977/78:181 167

revision även ger möjlighet att verkställa kontroll av källskatt, arbetsgivaravgifter m. m. Även länsstyrelsen i Stockholms län förordar att bestämmelserna får en sådan utformning.

10 Service och information

10.1    Nuvarande ordning

Skattemyndigheternas verksamhet med service till allmänheten i skattefrågor är f n. främst inriktad på alt tillgodose de skattskyldigas krav på information i samband med att självdeklaration skall lämnas.

Bl. a. förtrycker länsstyrelserna deklarationsblanketter och sänder ut dem lill de skattskyldiga li.isammans med de s. k. länsanvisningarna som innehåller bl. a. värden på olika naturaförmåner och vissa allmänna riktlinjer för laxeringen inom länet. RSV ger ut upplysningsbroschyrer som också sänds ut till landets hushåll.

Länsstyrelse och lokal skattemyndighet lämnar också på förfrågan upplysningar i särskilda deklarationsfrågor. Även taxeringsnämndens ordförande utnyttjas i viss omfattning för deklarationsupplysningar. Vissa länsstyrelser och lokala skattemyndigheter har även organiserad deklaralionsupplysning på kvällstid under deklarationsperioderna. Dessutom förekommer visst samarbete med deklarationsbyråer och andra deklarationsmedhjälpare.

10.2    Principbeslutet

RS-utredningen föreslog att informationen till deklarationsbyråer och andra deklarationsmedhjälpare skulle utvidgas och förbättras bl. a. genom atl länsstyrelserna anordnade konferenser för länets deklarationsbyråer m. fl. Vidare förordade utredningen att skattemyndigheternas information och rådgivning till de skattskyldiga skulle ökas, dels i samband med deklarationsperioden, dels när utredning eller ändring i deklarationen aktualiserades.

Föredraganden framhöll bl. a. alt den kommande reformen genom en modern och smidig organisation och en ökad serviceberedskap hos myndigheterna borde kunna bana väg för ett öppnare samarbete i olika former mellan myndigheterna och de skattskyldiga. Han fann utredningens förslag ligga i linje med delta synsätt och framhöll alt omfattningen av den aktuella informationsverksamheten fick bedömas i sedvanlig ordning vid prövningen av länsstyrelsernas och/eller RSV:s anslagsframställningar.

10.3    RS-projektet

Allmänt

Utredningen anser atl den information som f n. ges i form av deklaraiionsupplysningar m. m. bör utökas med information genom andra medier

Prop. 1977/78:181 168

som t. ex. TV och radio.

Utredningen framhåller vidare alt verksamheten med särskild information till vissa målgrupper bör byggas ut. För budgetåret 1977/78 planeras sådan information för bl. a. fastighetsägare, ideella föreningar, handikappade och pensionärer.

Den framlida koncentrationen av granskare hos lokal skaltemyndighet och länsstyrelse medför enligt utredningen att en ökad service i skattefrågor bör kunna ges till allmänheten, särskilt under perioden december-februari. Mottagning för deklarationsrådgivning m. m. bör kunna hållas av lokal skattemyndighet på ett fiertal större orter inom fögderierna, varvid även viss kvällsservice kan ifrågakomma. Utredningen framhåller emellertid i det sammanhanget att tjänstemän hos lokal skattemyndighet eller länsstyrelse inte bör upprätta deklarationer i tjänsten åt allmänheten med hänsyn till de konsekvenser som kan uppstå i bl. a. jävshänseende.

Utredningen anser att service- och informationsskyldigheten för lokal skattemyndighet och länsstyrelse liksom f n. bör ingå i myndigheternas instruktioner. Utredningen ifrågasätter dock om inte skyldigheten bör tas in i lag. Del bör enligt utredningen ankomma på skattechefen alt samordna skattemyndigheternas information och service till allmänheten inom länet.

Utredningen föreslår också alt förtryckningen av uppgifier på deklarationsblanketterna skall utvidgas. Allmän självdeklaration (blankett 1) tillförs vid den maskinella förlryckningen uppgifi om fastighetsinnehav. Taxeringsvärde, schablonintäkt o. d. för en fastighet redovisas. Utredningen avser att utreda eventuell förtryckning av andra deklarationsblanketter i del fortsatta utvecklingsarbetet.

Utredningen framhåller alt det i olika sammanhang har förts fram önskemål om införande av portofria svarskuvert i samband med taxeringsarbelet. Enligt utredningen skulle del underlätta avsevärt för både skattskyldiga och taxeringsnämnder om portofria, adresserade svarskuvert bifogades vid begäran om upplysningar m. m. i samband med granskningsarbetet. Utredningen anseratt en sådan service bör medföra all taxeringsnämnden får begärda upplysningar tidigare och i större utsträckning än vad som är fallet f n. De minskade portointäkterna och kostnaderna för kuvert m. m. för statsverkets del beräknar utredningen till ca 800 000 kr.

Utredningen föreslår sålunda att porlofria adresserade svarskuvert bifogas då taxeringsnämnd infordrar vissa upplysningar från skattskyldiga m. fi. uppgiftslämnare. Däremot börenligt utredningen sådana kuvert inte bifogas när förtryckt deklarationsblankett sänds ut eller när självdeklaration fordras in.

Deklarationsbyråer m. in.

Utredningen framhåller vidare att samarbetet mellan skattemyndigheterna och deklarationsmedhjälpare av olika kategorier har synneriigen stor bety-

Prop. 1977/78:181 169

delse för skatteadministrationen och även för likformigheten vid taxeringen. Utredningen anser därför alt ett ökat informationsutbyte mellan skattemyndigheter och deklarationsmedhjälpare liksom en ökad service lill deklarationsmedhjälparna från skattemyndigheternas sida bör vara ett givet krav i den ändrade skatteadministrationen. Utredningen anser vidare att del bör ankorama på skattechefen att i informationssyfte anordna konferenser för länels deklarationsbyråer och andra deklarationsmedhjälpare.

Kvalitén på den deklarationshjälp som lämnas de skattskyldiga är enligt utredningens mening myckel skiftande. Detta gäller särskilt beträffande sådana tillfälliga byråer som uppstår i samband med deklaralionstidpunkten i februari. Utredningen understryker att den seriösa delen av dessa tillfälliga byråer har en viktig funktion atl fylla. Däremot bör enligt utredningen problemen med de mindre nogräknade byråerna lösas.  ,

En lämplig lösning är enligt utredningen att skapa kommunala deklarationsbyråer. Dessa skulle kunna betjäna allmänheten med att upprätta enklare deklarationer och lämna upplysningar i skattefrågor.

Utredningen anter alt kommunerna bör svara för administrationen av deklarationsbyråerna. Utredningen kan vidare länka sig att verksamheten -om kommunerna så beslutar-görs självfinansierande. En rimlig avgift för servicen skulle, påpekas det, dels kunna täcka kostnaderna och dels medföra att verksamheten i inte alltför hög grad inkräktade på de seriösa deklarationsbyråernas verksamhet. Personalfrågan vid de kommunala deklarationsbyråerna anser utredningen lämpligen bör lösas så, att anställda vid kommunala myndigheter betjänar allmänheten vid deklarationsbyråerna mot särskild ersättning av kommunen. Utredningen anser också att skattemyndigheternas tjänstemän - också mot ersättning från kommunerna - bör kunna biträda kommunerna med nämnda service. De skattskyldiga som betjänas uv kommunala deklarationsbyråer bör enligt utredningen i varje enskilt fall informeras om att kommunen eller de som betjänar deklarationsbyråerna inte svarar för eventuella skattetillägg eller förseningsavgifter.

10.4 Remissyttrandena

Allmänt

Remissinstanserna instämmer i utredningens uppfattning att .service och information till allmänheten bör utökas. Mun ansluter sig också i huvudsak lill de synpunkter och förslag som utredningen har lagt fram i ämnet. Från fiera håll ifrågasätts dock om de tilldelade resurserna är tillräckliga för en brett upplagd service- och informationsverksamhet av det slag utredningen har förordat. Bl. a. SACO/SR och ett fiertal länsstyrelser och lokala skaiiemyndig-heier anser att särskilda resurser måste tillskapas för atl servicekravet skall kunna tillgodoses.

JO anser att utredningen på ett förtjänstfullt sätl har diskuterat oliku

Prop. 1977/78:181 170

möjligheter till ökad information och service åt allmänheten. JO vill med hänsyn till viklen av dessa frågor förorda att service- och informationsskyldigheten skrivs in i TL. JO tar också upp frågan i vilken omfattning direkt deklarationshjälp skall ingå i myndigheternas serviceskyldighet och pekar bl. a. på att åtskilliga jävsproblem uppstår i och med atl den befintliga personkretsen är så begränsad.

RRV ser positivt på förslaget lill ökad service åt allmänheten i deklarationsfrågor m. m. RRV anser att skattemyndigheterna så långt möjligt bör bistå allmänheten med deklarationsrådgivning och upplysningar i skattefrågor. Biträde med regelrätt upprättande av deklarationer åt allmänheten av tjänstemän hos lokal skattemyndighet och länsstyrelse är enligt RRV mindre lämpligt av skäl som anges av utredningen.

Kammarrätten i Stockholm erinrar om all domstolen i tidigare utrednings-sammanhang där förslag förelegat om att skaltemyndigheterna så långt möjligt skall tillhandagå allmänheten med upplysningar i taxeringsfrågor varnat för en ordning enligt vilken del skulle ankomma på taxeringsmyndigheterna att lämna preciserade råd och anvisningar i enskilda mer komplicerade fall. En tjänsteman med en sådan uppgift kan understundom försättas i en slags jävssituation. Hans uppfattning kan vidare komma att frångås av de granskande taxeringsmyndigheterna med den naturliga irritation hos den skattskyldige som blir följden därav. Kammarrätten anser alt del nu föreliggande förslaget kan vara förenligt med domstolens inställning. Förfrågningar skall visserligen besvaras av taxeringstjänsiemän men kammarrätten förutsätter atl dessa svar inte skall innefatta annat än mer allmänna upplysningar och en rådgivning som antingen begränsar sig lill enklare frågor eller sker med uttryckligt angivande av att ett annat bedömande kan framkomma vid deklaraiionsgranskningen.

Lokala skaliemyndigheien i Vimmerby fögderi påpekar all del i länet redan i nuläget förekommer viss form av telefonservice på kvällslid för allmänheten under deklarationstider. Systemet har uppfatlats positivt av allmänheten. 1 den framtida planeringen bör myndigheterna åläggas all utöver telefonservice även ha någon form av öppethållande på kvällstid för tillhandahållande av råd och anvisningar samt olika slag av blanketter.

Lokala skattemyndigheten i Mölndals fögderi anser del självklart atl lokal skaltemyndighet i sin expedition bör lämna deklarationsupplysningar i den utsträckning som erfordras även genom viss kvällsservice. Däremot hyser myndigheten betänkligheter mot att lokal skattemyndighet skulle anordna mottagning lor deklarationsrådgivning m. m. på ett fiertal större orter inom fögderiet. Ett sådant system skulle bl. a. kunna ge anledning lill missförstånd beträffande lokal skattemyndighets roll i deklarationsproceduren.

Även lokala skattemyndigheten i Uppsala fögderi är tveksam lill förslaget om särskild mottagning för deklarationsrådgivning i lokal skattemyndighets regi. Med hänsyn till riskerna för jäv och möjligheten atl rådgivningen kan uppfattas som förhandsbesked i skattefrågor eller att tjänstemäns opartiskhet

Prop. 1977/78:181 171

kan ifrågasättas anser lokala skattemyndigheten alt särskilda mottagningar inte bör ordnas.

Liknande synpunkter förs fram av bl. a. lokala skattemyndigheterna i Stockholms, l''/sö>'Och Västerås fögderier, som också framhåller att gränsdrag-ningsproblem mellan vad som är deklarationsrådgivning och upprättande av deklarationer ständigt kommer att föreligga.

Frågan om förtryckningen av uppgifter på deklarationsblanketterna tas upp av några remissinstanser.

Näringslivets skaitedelegation välkomnar förslaget att uppgifi om fastighetsinnehav, taxeringsvärde och intäktsberäkning för schabloniaxerad fastighet skall förtryckas på deklarationsblanketten. Delegationen ifrågasätter samtidigt om inte ytterligare uppgifter kunde förtryckas. Delegationen påpekar att alla löneuppgifter skall registreras och förtryckas på taxeringsavierna och frågar varför man inte skulle kunna ta steget fullt ut och förtrycka dessa uppgifter direkt på deklarationsblanketten. En sådan åtgärd skulle självfallet välkomnas av löntagarna och pensionärerna och något bärande skäl mot att vidta den, om den [ir tekniskt möjlig, kan delegationen inte finna. Den skulle också enligt delegationen eventuellt kunna möjliggöra alt arbetsgivarna befriades från skyldigheten alt lämna kontrolluppgift till arbetstagarna. Särskilt för arbetsgivare som avses få redovisa löneuppgifterna till myndigheterna på magnetband skulle detta vara en lättnad i uppgiftsbördan.

Liknande synpunkter anförs av FAR och Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer.

Förslaget alt portofria adresserade svarskuvert skall bifogas när taxeringsnämnden infordrar vissa upplysningar från skattskyldiga hälsas med tillfredsställelse av fiera remissinstanser. Några instanser ifrågasätter om inte portofria kuvert även bör sändas ut till de skattskyldiga för att användas för insändande av deklarationer. Del gäller bl. a. länsstyrelsen i Kopparbergs län. lokala skallemyndigheterna i Kronobergs och Kopparbergs län samt FOR.

Deklarationsbyråer m. m.

Betydelsen av ett gott samarbete mellan skattemyndigheter och deklarationsmedhjälpare betonas av bl. a. SRS, En ökad service och ett ökat informationsutbyte från skattemyndigheternas sida gentemot dessa är enligt samfundet ett givet krav. De föreslagna årliga konferenserna mellan skatlechefen och deltagare från deklarationsbyråer och övriga deklarationsmedhjälpare anses,värdefulla som ett led i informationsutbytet.

Förslaget att kommunerna skall inrätta deklarationsbyråer tillstyrks eller lämnas utan erinran av så gott som alla remissinstanser.

De instanser som berör frågan är emellertid nästan genomgående kritiska till förslaget alt tjänstemän inom skatteadministrationen skall kunna biträda vid deklarationsbyråerna. Positiv till förslaget i denna del i\r kammarrätten i Stockholm. Domstolen anser att förutsättningar borde finnas alt inrätta

Prop. 1977/78:181 172

kommunala deklarationsbyråer med kompetent personal i enlighet med vad som förordas av utredningen. Sådana byråers fria ställning i förhållande till den statliga skatteadministrationen bör enligt domstolen inte inge den som rådfrågar sig eller får hjälp med sin deklaration den felaktiga uppfattningen att taxeringsmyndigheterna medverkat och tagit ställning.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser att förslaget att skattemyndigheternas personal skall kunna biträda kommunerna med denna service inger vissa betänkligheter från jävs- och rättssäkerhetssynpunkt. Det torde dock enligt länsstyrelsen vara rnöjligt att lösa dessa frågor. Länsstyrelsen pekar på att förslaget kan medföra svårigheter från arbelssynpunkt. Samtidigt med alt deklarationerna skall upprättas får skattemyndigheterna många frågor från allmänheten. Det torde därför enligt länsstyrelsen bli svårt atl ge personalen ledigt i en eller annan form för att biträda på kommunala deklarationsbyråer. Skäl att vägra personalen att på sin frilid åla sig sådana uppdrag finns dock enligt länsstyrelsens meaiing inte.

JO intar en närmast avvisande hållning. JO framhåller bl. a. alt risk finns för atl del i dagens läge utbredda systemet med länsstyrelsetjänstemän som extraknäckande taxeringsnämndsordförande kommer atl fortsätta så länge det råder brist på annan välutbildad personal. JO kan inte mot denna bakgrund finna att man kan rekrytera kommunala deklaralionsupprältare i någon nämnvärd utsträckning bland skattemyndigheternas personal. De komplicerade jävsförhållandena och allmänhetens svårighet att skilja mellan olika funktioner hos skattemyndigheternas tjänstemän talar enligt JO också mot alt dessa hjälper till med upprättandet av deklarationer. Den personal som behövs härför måste enligt JO sökas på annat håll.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser alt man bör undvika jävssituationer och den misstro mot tjänstemännens myndighetsutövning som kan uppkomma om en tjänsteman kan uppträda både som deklaralionsupprältare och granskare eller processförare. Enligt länsstyrelsens bedömning är utredningens förslag i denna del olämpligt. Personalfrågan för de kommunala deklarationsbyråerna bör kunna lösas genom att kommunanställda får delta i utbildningen av taxeringsfunktionärer, och genom att byråerna inhämtar råd och upplysningar från tjänstemän på länsstyrelse och lokal skattemyndighet.

Liknande synpunkter förs fram av länsstyrelserna i Blekinge, Örebro och Västmanlands län. Sistnämnda länsstyrelse anser att byråernas personal lämpligen kan rekryteras från nuvarande kår av fritidslaxerare.

Länsstyielsen i Gotlands län avstyrker förslaget atl skattemyndigheternas tjänstemän mot ersättning skall kunna biträda kommunerna. En sådan ordning strider enligt länsstyrelsen mot nuvarande bestämmelser i 48 § länsstyrelseinstruklionen och 26 § instruktionen för lokal skattemyndighet enligt vilka tjänstemän vid bl. a. skatteavdelning och lokal skattemyndighet inte mot ersättning får lämna skatiskyldig inom länet resp. fögderiet biträde med upprättande av deklaration eller annat biträde i skatte- eller uppbörds-

Prop. 1977/78:181 173

fråga. Länsstyrelsen anser att utredningen inte anfört tillräckligt bärande skäl för att med bibehållna krav på bl. a. rättssäkerhet avskaffa de nämnda instruktionsvis meddelade förbuden.

Av samma uppfattning är länsstyrelsen i Norrbottens län som dock möjligen kan länka sig en undantagsbestämmelse till dess kommunanställd personal fåll erforderlig utbildning.

Länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Kronobergs och Hallands län liksom Föreningen Sveriges JÖgderitjänstemän och åtskilliga lokala skaiiemyn-digheier hör också till de som avstyrker förslaget om alt personal från skaltemyndigheterna skall tjänstgöra på kommunala deklarationsbyråer.

Några remissinstanser är tveksamma till om förslaget om kommunala deklarationsbyråer över huvud laget kan eller bör genomföras. Hit hör bl. a. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län som finner att förslaget knappast är genomförbart. Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter det lämpliga i att kommunerna utsträcker sin service till detta område.

Även Lantbrukarnas skaitedelegation intar en avvisande hållning till förslaget. Delegationen finner det olämpligt att tjänstemän vid skattemyndigheterna upprättar deklarationer åt allmänheten vare sig det sker i tjänsten eller i kommunal regi. Delegationen framhåller vidare alt en viktig sida av deklarationshjälpen ar att slå till tjänst med att besvara ifrågasatta avvikelser och med att föra besvär. Seriösa deklarationsbyråer lämnar självfallet denna hjälp. För att de kommunala byråerna skall fungera tillfredsställande måste även de lämna sådan hjälp. Delegationen finner utredningens konstaterande atl de kommunala deklarationsbyråerna inte "skall svara för eventuella skattetillägg och förseningsavgifter" anmärkningsvärt. Självfallet skall en kommunal deklarationsbyrå ha precis samma ansvar som alla andra deklarationsmedhjälpare. Enligt delegationen gardet knappast att undvika att en deklarationsbyrå av en eller annan orsak förorsakar fel som kan resultera i skattetillägg. Sker delta måste det åligga byrån att utge skadestånd till den skattskyldige så att denne inte drabbas ekonomiskt av det uppkomna felet.

Även TOR anser att utredningen något lättvindigt avfärdat diskussionen om den kommunala deklarationsbyråns ansvar för eventuella skattetillägg och förseningsavgifter. Frågan om medhjälparansvar kompliceras av att en kommunal deklarationsbyrå torde få en viss officiell prägel. Om dessutom skaltemyndigheternas tjänstemän kommer atl uppträda i rollen av medhjälpare vid upprättande av självdeklarationer på de kommunala byråerna, är det enligt TOR synnerligen angeläget att frågan om medhjälparansvar till fullo< klargörs. TOR har ingen klar uppfattning i ansvarsfrågan men anser att den måste utredas närmare innan klartecken ges lill inrättandet av kommunala deklarationsbyråer.

Några remissinstan.ser för fram förslag lill alternativa lösningar. Länsstyrelsen i Kopparbeigs län för fram tanken på atl kommunala konsulenttjänster - med statsbidrag - inrättas på orter där del finns ett ullalat behov av

Prop. 1977/78:181 174

ekonomisk rådgivning m. m. till näringsidkare.

USS påpekar att ett sätt att erbjuda de skattskyldiga deklarationshjälp genom det allmännas försorg är an låta detta administrativt ske inom den statliga rättshjälpens ram. För alt en sådan verksamhet inte skall bli alltför kostnadskrävande bör man enligt USS försöksvis till vissa allmänna advokatbyråer knyta personal med samma grundutbildning som ges blivande ordförande i taxeringsnämnd. Den slutliga lösningen bör anstå till dess erfarenheter från en sådan försöksverksamhet har analyserats närmare. Informationsbehovet - upplysningar och råd i enklare skattefrågor - bör enligt USS i första hand kunna täckas av fögderiernas personal. USS ifrågasätter dock om inte taxeringsnämnderna på sikt bör få någon form av kansli med fast anställd kontorspersonal, som både betjänar nämnderna inom etfvlsst område och informerar allmänheten.

11 Föredraganden 11.1 Inledning

Regeringen uppdrog i januari 1973 åt statskontoret och riksskatteverket (RSV) all gemensamt utreda vissa frågor rörande taxeringen i första instans. En arbetsgrupp inom de båda ämbetsverken - RS-utredningen - avgav i maj 1974 en rapport om rationalisering av skatteadministrationen. Rapporten lades till grund för proposition (1975:87) i ämnet.

Riksdagen drog genom beslut med anledning av propositionen upp riktlinjerna för en ny taxeringsorganisation i första instans(SkU 1975:31, rskr 1975:229). Beslutet innebär bl. a. att samtliga deklarationer skall granskas och föredras inför taxeringsnämnd av tjänstemän vid länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. Tyngdpunkten i granskningsarbetet läggs på gransk ning av rörelsedeklarationer och andra mer komplicerade deklarationer. Taxeringsnämndens beslutsunderlag rörande dessa deklarationer skall förbättras genom en ökad revisionsverksamhet. Vidare föriängs taxeringsperioden fr. o. m. den 30 juni t. o. m. den 30 november. Lekmannainflytandet vid taxeringen förstärks genom att antalet förtroendevalda ledamöter ökas, mandatperioden föriängs och nämndens beslutsområde utvidgas atl även omfatta bl. a. ärenden om skattetillägg. Även myndigheternas information och service till allmänheten i skattefrågor skall utvidgas.

På grundval av förslag i prop. 1975:87 beslutade 1975 års riksdag också om riktlinjer för granskningsorganisationen hos lokal skattemyndighet och länsstyrelse.

Under 1975 års riksmöte beslutade riksdagen dessutom om ett nytt system för ADB inom folkbokföring och beskattning (prop. 1975:57, SkU 1975:32, rskr 1975:230). Del nya systemet innebär bl. a. all skalleadminislrutionen effektiviseras genom ett väl utbyggt ADB-stöd som underlag för granskning och taxering.

Prop. 1977/78:181 175

RSV och statskontoret har sedan 1975 års principbeslut fortsatt förberedelsearbetet förden nya organisationen. Arbetet bedrivs inom ramen fördel s. k. RS-projektet med personal från de nämnda båda myndigheterna och från länsstyrelser och lokala skattemyndigheter.

RS-projektet (i fortsättningen kallat utredningen) har successivt redovisat preciserade förslag till regeringen i de frågor som omfattades av 1975 års principbeslut. Jag har tidigare lämnat en redogörelse för dessa förslag och för statsmakternas beslut med anledning härav. Jag kommer också att i del följande redogöra för besluten i den mån de har betydelse för de förslag som jag lägger fram. Jag skall här endasl erinra om att riksdagen beslutat om principerna för arbetsfördelningen mellan länsstyrelse och lokal skattemyndighet samt om organisationen av dessa myndigheter. Vidare har genomförandet av den nya organisationen förberetts genom anställning av personal. Del bör slutligen i detta sammanhang nämnas att riksdagen vid 1976/77 års riksmöte beslutat att den nya organisationen skall träda i kraft fr. o. m. 1979 års taxering.

De förslag som jag avser att lägga fram i det följande gäller i huvudsak författningsregleringen av den nya taxeringsorganisationen. Förslagen grundar sig i huvudsak på utredningens tre delrapporter angående taxeringsarbetet i första instans. Förfaltningsförslagen gäller bl. a. organisationen av granskningsarbeiet och taxeringen i första instans. Bl. a. föreslås regler för tjänstemannamedverkan vid taxeringen samt för arbets- och ansvarsfördelningen inom skatteadministrationen. Vidare föreslås ändringar i fråga om taxeringsnämndernas organisation och verksamhet samt i fråga om val av ledamöter m. m.

Som jag tidigare har påpekat tar jag i detta sammanhang däremot inte upp utredningens förslag i fråga om skattetillägg, förseningsavgift och dödsbos befrielse från skatt samt de därmed sammanhängande frågorna om bl. a. längdföring av taxeringsnämndens beslut. Jag tar inte heller nu upp utredningens förslag att taxeringsnämnden i hemortskommunen skall verkställa laxering av den skaltskyldiges förvärvskällor i annan kommun. Till dessa frågor återkommer jag i ett senare sammanhang.

Jag behandlar i det följande de olika delfrågorna var för sig. Jag skall dock först beröra en principiell fråga rörande författningsregleringen.

Den reform uv tuxeringen i förstu instans som förestår är av genomgripande nutur. Såväl skaltemyndigheternu som tuxeringsnämndernu orguniseras om. Samtidigt väntar nya arbetsuppgifter och arbetsmetoder i den nya organisationen. Omfattande ändringar sker av reglerna på i stort sett hela taxeringslagens område.

Del finns helt naturligt många arbetsmoment och rutiner som inte har kunnat prövas i förväg. Först när reformen har varit i kraft en tid vet man effekterna av dem. Det kan då bli nödvändigt alt göru justeringar i organisationen av taxeringsarbetet. Modifieringar i organisationen kan också bli nödvändiga med hänsyn till t. ex. ändringar i den materiella skattelag-

Prop. 1977/78:181 176

stiftningen.

Organisationen av granskningen och taxeringen måste därför vara flexibel så att den snabbt och smidigt kan anpassas till nya eller ändrade förutsättningar. Det måste också finnas utrymme för att ta hänsyn lill de speciella förhållanden som råder inom olika fögderier och län. Den fiexibilitet som sålunda bör känneteckna den nya organisationen måste också avspeglas i författningsregleringen av denna. Man bör alltså inte i lagtexten i detalj låsa organisationsformerna. Huvudprincipen bör i stället vara att lagtexten anger vissa ramar som myndigheterna har all arbeta inom. Del får sedan ankomma på den som har ansvaret för verksamheten, i första hand skattechefen, att ge närmare anvisningar för hur arbetet skall bedrivas.

Utredningen har i viss utsträckning beaktat dessa synpunkter vid utformningen av sill förfaltningsförslag rörande organisationen. Jag anser emellertid alt det är lämpligt att på vissa punkter gå längre på denna väg än vad utredningen har gjort.

Vad jag nu har sagt hängerockså samman med en annan sak. F. n. regleras de organisatoriska frågorna i stor utsträckning i taxeringslagen (1956:623), TL. Det gäller även rent administrativa frågor. Föreskrifter av detta slag hör enligt 1974 års regeringsform till regeringens primära normgivningsområde. De brukar i regel tas in i myndighetsinstruklion eller annan regeringsförfattning. Det är enligt min mening lämpligt att i förevarande lagstiftningsarbete söka flytta ut en del av dessa föreskrifter ur TL. I den mån det behövs för att ge stadga åt organisationen bör de utflyttade föreskrifterna tas in i taxeringskungörelsen (1957:513), TK. I övrigt bör del enligt vad jag nyss har sagt ankomma på myndigheterna att efter regeringens bemyndigande ge närmare föreskrifter om arbetsformerna. Med en sådan ordning blir det lättare att tillgodose behovet av flexibilitet i organisationen. Man vinner också den fördelen att TL:s regelkomplex blir mera överskådligt.

När det gäller regleringen i TL vill jag slutligen framhålla att jag i detta sammanhang begränsar mina förslag till inkomst- och förmögenhetstax-eringen. Jag avser alt senare återkomma med förslag till de ändringar av reglerna om fastighetstaxering, som aktualiseras av vad jag här föreslår.

11.2 Taxeringsorganisationen

11.2.1 Allmänt

Den nuvarande taxeringsorganisationen i första instans bygger till stor del på lek mannamedverkan. Taxeringsbesluten fattas sålunda av en lekmanna-nämnd, taxeringsnämnden. Men även gransknings- och utredningsarbetet ombesörjs i regel av lekmän. 1 del stora flertalet nämnder ankommer del på taxeringsnämndens ordförande att sköta delta arbete med biträde av ett kronoombud, också han lekman. En annan sak är att ordförandena och kronoombuden ofta är anställda inom taxeringsorganisationen och har uppdragen som bisyssla.

Prop. 1977/78:181 177

Den år 1975 beslutade omorganisationen av taxeringen i första instans innebär i princip alt lekmannamedverkan skall behållas och förslärkas såvitt gäller själva beslutsfatlandet. Taxeringsbesluten skall sålunda även i fortsättningen fattas av en av lekmän bestående taxeringsnämnd. Däremot skall gransknings- och utredningsarbetet generellt övertas av tjänstemän hos lokal skattemyndighet och länsstyrelse.

Innan jag går in på de författningsändringar som enligt utredningen bör vidtas för att genomföra den nya organisationen skall jag mot bakgrund av nuvarande ordning erinra om huvuddragen av redan fattade principbeslut på området.

I den nuvarande organisationen skiljer man på två huvudtyper av taxeringsnämnd, nämligen lokal och särskild nämnd.

Lokal nämnd taxerar alla skattskyldiga inom ett visst geografiskt område, lokalt taxeringsdistrikt, i den mån dessa inte har förts över till särskilda taxeringsdistrikt. Del är i huvudsak löntagare och andra fysiska personer med okomplicerade inkomstförhållanden som taxeras av lokal nämnd.

Särskild nämnd finns av två slag. I varje fögderi skall sålunda finnas minst ett särskilt taxeringsdistrikt, inom vilket särskild nämnd (s. k. rörelsenämnd) taxerar bl. a. fysiska personer med mera invecklade inkomstförhållanden. I varje län skall vidare finnas minst ett särskilt taxeringsdistrikt inom vilket särskild taxeringsnämnd (s. k. bolagsnämnd) taxerar bl. a. aktiebolag och föreningar.

Det finns f. n. drygt 5 0(X) nämnder, varav ca 900 är särskilda nämnder. Av totalt ca 6,2 milj. skattskyldiga med taxerad inkomst behandlas ca 1,1 milj. i särskild nämnd.

Arbetet med atl bereda och föredra taxeringsärendena ankommer f. n. i princip på ordföranden i nämnden. Han biträds dock i detta arbete av taxeringsinspektör eller kronoombud. Taxeringsinspektör, som är tjänsteman vid länsstyrelsen, skall alltid förordnas för rörelsenämnd och får dessutom förordnas för bolagsnämnd. Kronoombud skall förordnas för lokal nämnd samt för bolagsnämnd som inte biträds av taxeringsinspektör. F. n. brukar drygt 500 tjänstemän medverka i taxeringsarbetet som taxeringsinspektörer.

Lokal skaltemyndighet ombesörjer bl. a. sortering och viss komplettering av deklarationerna och sköter också en del expeditionella göromål.

Skattefrågor handläggs hos länsstyrelsen på skatteavdelningen eller, i Stockholms län, taxeringsavdelningen. Avdelningen är normalt uppdelad på fem enheter, taxeringsenheten, revisionsenheten, mervärdeskatleenheten, uppbördsenhelen och dalaenheten. Avdelningen leds av ett länsråd. Denne är också skattechef enligt TL. Skattechefen bevakar det allmännas rätt i laxeringsfrågor och verkar för att laxeringama blir likformiga och rättvisa inom länet. Länsstyrelsen har att vaka över att taxeringsarbelet i första instans inom länet ordnas och bedrivs ändamålsenligt.

Enligt 1975 års principbeslut skall granskningsdelen av det artiga taxerings-

12 Riksdagen 1977178. I samt.  Nr 181

Prop. 1977/78:181 178

arbetet generellt föras över till tjänstemän hos lokal skattemyndighet och länsstyrelse. Granskare skall dock inte förordnas för viss nämnd utan myndigheterna som sådana skall åläggas att biträda med granskning och föredragning av deklarationerna. Granskningsarbetet hos myndigheterna skall bedrivas i grupper som betjänar fiera olika nämnder.

I fråga om fördelningen av deklarationsmaterialet mellan länsstyrelse och lokal skattemyndighet gäller enligt principbeslutet atl svårkontrollerade deklarationer - bl. a. deklarationer från fåmansbolag och deras delägare -skall granskas hos länsstyrelsen, medan övriga skall granskas hos lokal skattemyndighet.

När det gäller taxeringsnämnderna innebär principbeslutet att särskilda taxeringsnämnder skall behållas förde svårare deklarationerna. Med hänsyn till bl. a. föriängningen av taxeringsperioden och mandatperioden för nämnd-ledamöterna skall dock de lokala nämnderna i den nya organisationen handlägga en del av de deklarationer som f n. behandlas i särskild nämnd. Det totala antalet nämnder bör enligt principbeslutet kunna minskas till mellan 2 000 och 3 000.

Vidare skall enligt principbeslutet skatlechefen vara den som leder och styr taxeringsarbetet i länet.

Utredningens förslag i de nu berörda avseendena innebär i princip följande.

Fördelningen av granskningsarbeiet mellan länsstyrelse och lokal skaltemyndighet skall ske så att aktiebolag, föreningar m. fl. skattskyldiga i de s. k. B- och C-längderna, delägare i fåmansbolag och deras familjer samt högst 75 000 övriga svårkontrollerade granskas hos länsstyrelsen. Övriga granskas hos lokal skattemyndighet. Det innebär enligt utredningens beräkningar alt drygt en halv miljon deklarationer kommer att granskas regionalt.

Fördelningen av taxeringsarbetet mellan lokal och särskild nämnd skall ske så alt skattskyldiga i de sk. B- och C-längderna, delägare i fåmansbolag och deras familjer samt andra skattskyldiga, vilkas inkomstförhållanden är av "särskilt invecklad beskaffenhet", taxeras av särskild nämnd. Endasl en lyp av särskild nämnd skall finnas. Fördelningsprinciperna innebär enligt utredningen alt lokal nämnd i den nya organisationen beslutar i fråga om huvuddelen av de rörelseidkare, handelsresande m. fl. som f. n. taxeras i rörelsenämnd. Det slutliga antalet taxeringsnämnder i den nya organisationen anser sig utredningen inte ha anledning att ange utan föreslår att länsstyrelserna får frihet att bestämma antalet nämnder med hänsyn till den minskning som riksdagen har uttalat sig för.

Det samlade ansvaret för den årliga taxeringen läggs på skattechefen. Länsstyrelsen befrias sålunda från det formella ansvaret atl vaka över alt taxeringsarbetet i första instans ordnas och bedrivs ändamålsenligt. Länsstyrelsernas skatteavdelningar organiseras om och de nya arbetsuppgifierna vid den åriiga taxeringen läggs på en omorganiserad taxeringsenhet. Den nuvarande taxeringsenhetens besvärsärenden fiyttas till en ny enhet som

Prop. 1977/78:181 179

kallas besvärsenhet.

De för projektet ansvariga myndigheterna, RSV och statskontoret, tar inte ställning till totalramen för den framtida bemanningen av den nya gransk-ningsorganisalionen utan föreslår atl frågan avgörs i samband med länsstyrelsernas och de lokala skattemyndigheternas anslagsframställningar. Utredningen beräknar emellertid totalbehovet till 2 371 tjänster varav ca I 560 utgör nettoökning.

Remissinstanserna har i huvudsak godtagit förslagen utom på en punkt. Många remissinstanser motsätter sig sålunda förslaget att endasl skattskyldiga med "särskilt" invecklade inkomstförhållanden skall kunna hänföras till särskild nämnd. En sådan ordning skulle enligt många remissinstansers uppfattning utesluta möjligheten att inrätta särskild nämnd för sådana deklarationer som skall granskas av lokal skattemyndighet.

Riksdagen har vid 1976/77 års riksmöte beslutat (prop. 1976/77:100 bil. 18, CU 1976/77:13, rskr 1976/77:164) att de av utredningen förordade principerna rörande fördelningen av granskningsarbeiet mellan länsstyrelse och lokal skaltemyndighet skall ligga till grund för fördelningen av personal mellan myndigheterna. Särskilda förhållanden i något län skall dock kunna medföra en annorlunda fördelning av deklarationsgranskningen. Riksdagen har samtidigt beslutat alt länsstyrelsernas skatteavdelningar skall omorganiseras enligt utredningens förslag.

Vidare har jag i prop 1976/77:138 redogjort för min principiella inställning till frågan om fördelningen av deklarationsmaterialet mellan lokal och särskild nämnd. Jag framhöll därvid alt särskilda taxeringsnämnder bör behållas för de svårare deklarationerna men att de lokala nämnderna bör kunna avgöra en del av de lönlagar-, jordbruks- och rörelsedeklarationer som nu handläggs i särskild nämnd. Jag uttalade mig också för att endast en typ av särskild nämnd skall finnas och att sådana nämnder bör kunna inrättas även för deklarationer som granskas hos lokal skattemyndighet.

I prop. 1976/77:138 berörde jag också vissa frågor angående skattemyndighetemas medverkan vid taxeringsarbetet. Jag anförde därom bl. a. följande. De tjänstemän som skall biträda taxeringsnämnderna avses i stor utsträckning arbeta i granskningsgrupper. Varie sådan grupp skall kunna biträda flera taxeringsnämnder och fördela sin medverkan på del sätt som visar sig lämpligast. Något särskilt förordnande alt utföra granskning eller vara föredragande bör inte krävas. Dessa arbetsuppgifter följer med tjänsten hos länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. I vilken utsträckning och åt vilken eller vilka taxeringsnämnder tjänstemännen i det särskilda fallet skall lämna sitt biträde är en organisationsfråga som får lösas i administrativ ordning.

Mina ställningstaganden i prop. 1976/77:138 mynnade ut i förslag till ändringar i TL för att möjliggöra en bättre anpassning av taxeringsorganisationen vid 1978 års taxering till den kommande ordningen. Förslagen har godtagits av riksdagen (SkU 1976/77:49, SFS 1977:416). Ändringarna innebär

Prop. 1977/78:181 180

bl. a. alt regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer enligt 4 § sisla stycket TL får föreskriva om indelning i taxeringsdistriki och taxeringsnämnds verksamhetsområde med avvikelse från vad som eljest gäller enligt paragrafen. Vidare skall enligt 16 § I mom. TL länsstyrelse och lokal skattemyndighet medverka i taxeringsnämnds arbete i enlighet med föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Föreskrifter i anslutning till de nya bestämmelserna i 4 § sista stycket och 16 § 1 mom. har sedermera meddelats i 3 och 6 §§ TK (SFS 1977:737 och 1978:22).

De principer för den nya taxeringsorganisationen som jag har uttalat mig för i prop. 1976/77:138 avviker således på en punkt från utredningens förslag. Enligt min mening bör det således finnas möjligheter att inrätta särskilda nämnder på lokal nivå. Jag återkommer till frågan om hur jag har tänkt mig regleringen i detta avseende (avsnitt 11.2.2).

När del gäller det totala antalet taxeringsnämnder biträder jag utredningens mening att det bör ankomma på länsstyrelserna att med beaktande av principbeslutet bestämma hur många nämnder som behövs för att genomföra taxeringen på bästa sätt. Härvid måste hänsyn tas till en rad olika faktorer bl. a. kraven på lekmannainflytande, lokalkännedom och specialistkompetens. Några remissinstanser har framhållit att antalet nämnder i vart fall inte bör sättas lägre än 3 000. Med anledning härav vill jag framhålla att principbeslutet självfallet inte får fattas så att den av riksdagen angivna övre gränsen för antalet nämnder, 3 000, inte får överskridas. Principbeslut i denna del innebär således endast ett riktmärke för distriktsindelningen. En minskning jämfört med f. n. torde följa av bl. a. förlängningen av taxerings-perioden, den minskade arbetsbördan för ordföranden och de ökade möjlig-hetema fördenne alt ensam fatta beslut i vissa ärenden. Först sedan några års erfarenhet har vunnits av den nya organisationen kan lämpligt antal nämnder närmare anges.

11.2.2 Indelning i taxeringsdistriki m. m. Inledning

Bestämmelser om indelning i taxeringsdistrikt finns i 4 § TL. Däri föreskrivs bl. a. följande.

I varje län skall det finnas lokala taxeringsdistriki och särskilda taxerings-distrikt. Lokalt taxeringsdistrikt utgörs av kommun eller del av kommun. Två eller flera kommuner kan sammanföras till ett lokalt distrikt när särskilda skäl talar för det. För varje lokalt distrikt skall del finnas en lokal taxeringsnämnd som verkställer taxering inom distriktet i den mån det inte ankommer på annan taxeringsnämnd.

I varje fögderi skall det finnas niinst ett särskilt taxeringsdistriki, inom vilket särskild taxeringsnämnd (s. k. rörelsenämnd eller fögderinämnd) verkställer taxering av fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser, vilkas

Prop. 1977/78:181 181

inkomstförhållanden med hänsyn till förvärvskällans art eller eljest är mera invecklade.

I varje län skall det finnas ett eller fiera särskilda taxeringsdistrikt, där särskild taxeringsnämnd (s. k. bolagsnämnd eller länsnämnd) verkställer taxering av andra skattskyldiga än fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser. Till sådant distrikt skall där så kan ske hänföras även delägare i fåmansföretag och honom närstående person.

För hela riket skall del finnas minst en gemensam taxeringsnämnd, som taxerar bl. a. skattskyldiga som saknar hemortskommun i riket.

Fr. o. m. 1978 års taxering gäller som jag tidigare har nämnt att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om indelning i taxeringsdistrikt och om taxeringsnämnds verksamhetsområde med avvikelse från vad som annars följer av 4 §.

Länsstyrelsen beslutar enligt 5 §om indelning i taxeringsdistriki och om de särskilda nämndernas verksamhetsområden. Beslutet skall avse visst taxeringsår saml meddelas i fråga om lokala taxeringsdistriki senast den 30 september två år före taxeringsåret och i fråga om särskilda taxeringsdistrikt senast den 30 november året före taxeringsåret.

Utredningen föreslår alt del skall finnas endast en lyp av särskild taxeringsnämnd. Sådan nämnd skall enligt utredningens förslag till ändring i 4 § besluta om dels andra skattskyldiga än fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser, dels fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser vilkas inkomstförhållanden är av "särskilt" invecklad beskaffenhet.

Fåmansbolagsdelägare och dennes familjemedlemmar avses i princip bli taxerade av samma nämnd som taxerar förelaget. Sådana skallskyldiga skall således föras lill särskild nämnd även om deras inkomstförhållanden inte är av särskilt invecklad beskaffenhet. Motsvarande möjlighet skall vidare finnas i andra fall av intressegemenskap mellan skallskyldiga, t. ex. i fråga om företag och till dessa knutna personal- och pensionsstiftelser. Utredningen anger vissa principer för i vilken omfattning granskningen av här berörda kategorier av skattskyldiga skall samordnas till en och samma granskare. Tanken är därvid att dessa principer skall tillämpas också när det gäller frågan om samordning skall ske vid laxeringen genom atl de skattskyldiga hänförs lill samma nämnd. I fråga om fåmansföretag i form av aktiebolag och ekonomisk förening föreslås som huvudregel alt delägarnas och förelagets deklarationer samordnas där företaget har sitt säte. Av praktiska skäl förordas att samordningen normall skall omfatta högst tio delägare med familjer. I fråga om handelsbolag föreslås att delägarnas deklarationer samordnas länsvis antingen inom ramen för branschgranskningen eller lill samma särskilda nämnd.

Med hänsyn lill att föreskrifter om samordnad taxering i enlighet med vad utredningen sålunda har förordat skulle bli relativt omständliga förordar utredningen att i 4 § tas in en bestämmelse om alt regeringen får föreskriva atl taxeringsnämnd i annat distrikt än vad som i övrigt följer av paragrafen skall

Prop. 1977/78:181 182

taxera vissa slag av skattskyldiga. Sådana föreskrifter skall få meddelas om det på grund av intressegemenskap mellan skattskyldiga eller av annan jämförlig orsak är uv vikt för en tillförlitlig tuxering att taxeringar av olika skattskyldiga verkställs av samma nämnd.

I fråga om den geografiska omfattningen av taxeringsdisirikten föreslår utredningen ett par förändringar. Bl. a. föreslås atl föreskriften om att flera kommuner kan sammanslås till ett lokalt laxeringsdisirikt slopas. Vidare föreslås att särskilt taxeringsdistriki skall få omfatta högst tolv kommuner. Förslaget i denna del motiveras med att det bör finnas niinst en förtroendevald ledamot i nämnden från varje kommun.

Även vissa redaktionella ändringar föreslås i 4 §. Bl. a. föreslås att det i förtydligande syfte tas in en föreskrift i 4 § om att lokala taxeringsdistriki inte lär omfatta samma geografiska område. Vidare införs begreppet "del gemensamma taxeringsdistriktet" som lagteknisk term. Föreskriften om att länsstyrelsen i Stockholms län utser gemensam nämnd flyttas från 4 § lill 5 §. Föreskriften om att taxering av gemensam nämnd anses ske på särskild ort och i särskilt taxeringsdistrikt ersätts av en föreskrift om all taxering för gemensamt kommunall ändamål anses ske för beskattning i särskild kommun.

I fråga om 5 § föreslår utredningen alt beslut om indelning i taxeringsdistrikt och om de särskilda nämndernas verksamhetsområden skall fallas för treårsperioder. Möjlighet skall dock finnas att under treårsperioden besluta om nytt taxeringsdistrikt om det är påkallat på grund av ändringar i befolkningsunderlaget eller därmed jämföriig grund.

Allmänna synpunkter på distriktsindelningen

Jag har nyss redogjort för mina ställningstaganden i prop. 1976/77:138 rörande vissa av utredningens förslag till ändringar i 4 §. Jag biträder sålunda förslaget alt det skall finnas endast en typ av särskild nämnd. Däremot anser jag i likhet med en stor del av remissinstanserna att utredningens förslag till bestämning av de grupper av skattskyldiga som skall taxeras av särskilda nämnder innebär alltför begränsade möjligheter att inrätta sådana nämnder för de deklarationer som skall granskas av lokal skattemyndighet. Med hänsyn till den stora vikt som remissinstanserna har fäst vid denna fråga skall jag, innan jag närmare redovisar min inställning till utredningens författningsförslag, ta upp några principiella spörsmål som hänger samman med fördelningen av deklaraiionsmaterialet mellan lokal och särskild nämnd.

Utgångspunkten för mina överväganden är alltså alt det skall finnas endast en typ av särskild nämnd och att sådan nämnd skall kunna tillföras även deklarationer som granskas på lokal nivå. Samtidigt bör enligt vad jag nyss har sagt de lokala nämnderna kunna behandla en del av de löntagar-, jordbruks- och rörelsedeklarationer som nu handläggs i särskild nämnd.

När del först gäller sådana skattskyldiga, som i dagsläget taxeras av de s. k.

Prop. 1977/78:181 183

bolagsnämnderna, råder enighet om alt de även i fortsättningen skall taxeras av särskild nämnd. Det gäller alltså i första hand bolag och föreningar. Fåmansbolagsdelägare med familjer skall i princip också taxeras av särskild nämnd. Tanken är atl sådana skattskyldiga liksom f n. skall hänföras lill samma nämnd som taxerar bolaget. Jag biträder dessa förslag. Jag ansluter mig också i övrigt i stort sett lill de av utredningen förordade principerna för samordning av granskningen och taxeringen i fråga om skallskyldiga med intressegemenskap på det ekonomiska området. Jag ställer mig dock tveksam till utredningens uttalande att behovet av samordning är mindre i fråga om t. ex. delägare i handelsbolag än i fråga om delägare i aktiebolag. Enligt min mening är det angeläget att även handelsbolagsdelägares deklarationer så långt möjligt förs samman lill en granskare och en laxeringsnämnd. Därigenom skapar man förutsättningar för en likformig taxering. Samtidigt undviker man alt en skattefråga som är gemensam för fiera delägare blir föremål för utredning på olika håll. Jag vill dock framhålla alt det i sista hand bör ankomma på skattechefen att avgöra hur samordningen lämpligen bör ske med hänsyn till kraven på en effektiv och likformig taxering.

När det gäller den grupp på 75 000 övriga svårkontrollerade skattskyldiga, som enligt principbeslutet skall granskas av tjänstemän hos länsstyrelse, är också alla överens om att den skall hänföras till särskild nämnd. Jag instämmer i denna uppfattning. Genom atl det skall finnas endast ett slags särskild nämnd blir det möjligt att till skillnad från vad som gäller i dag låta denna grupp av svårkontrollerade fysiska personer taxeras av samma nämnder som taxerar bolagen.

Det anförda innebär atl i princip alla skattskyldiga, som skall granskas hos länsstyrelse, skall taxeras av särskild nämnd. Enligt utredningen kan dessa skattskyldiga beräknas uppgå lill drygt en halv miljon.

När det sedan gäller sådana skattskyldiga, som skall granskas hos lokal skattemyndighet, skall del stora fiertalet liksom f. n. taxeras av lokal nämnd. Hit hör i första hand löntagare. Vidare bör enligt vad jag tidigare har sagt en del av de rörelseidkare, jordbrukare och andra fysiska personer med mera invecklade inkomstförhållanden, som f. n. taxeras av rörelsenämnder (fögderinämnder) kunna föras över till lokal nämnd. Frågan om i vilken utsträckning detta bör ske är beroende av fiera faktorer.

En betydelsefull faktor är hur granskningen av dessa kategorier av skattskyldiga läggs upp. Det finns som jag tidigare har antytt ett starkt organisatoriskt samband mellan granskning och laxering bl. a. genom alt den som granskar deklarationen i regel också skall föredra den inför nämnden.

Delta samband gör sig särskilt gällande vid s. k. branschgranskning, som i sin renodlade form innebär all en taxeringsfunktionär ensam ombesörjer granskningen inom 1. ex. ett fögderi av alla skallskyldiga som hör till en viss bransch. Eftersom taxeringsfunkiionärerna enligt nuvarande ordning är förordnade att biträda en viss taxeringsnämnd, för en sådan branschgransk-

Prop. 1977/78:181 184

ning automatiskt med sig att även taxeringen av de ifrågavarande skattskyldiga hålls samman inom ramen för en s. k. branschnämnd. Härigenom blir det möjligt att la till vara och utveckla speciella kunskaper om branschen hos såväl granskare som nämndledamöier. Vidare främjas likformigheten vid laxeringen,

Utredningen förordar att man skall bedriva branschgranskning på lokal nivå även i den nya organisationen. Som jag tidigare har antytt ger projektets förslag däremot i princip inte utrymme för särskilda nämnder på lokal nivå. Enligt utredningens uppfattning bör taxeringen av de skattskyldiga som "branschgranskats" kunna ske i lokala nämnder. Med en sådan ordning kan man som utredningen ser det kombinera fördelarna med å ena sidan branschgranskning och å andra sidan lokalkännedom.

Jag delar i och försig utredningens mening att man så långt som möjligt bör ta tillvara lokalkännedomen vid taxeringen. Men det är också viktigt att man organiserar taxeringen så att kravet på likformighet tillgodoses på bästa möjliga sätt.

Utredningens förslag om branschgranskning är ett steg i denna riktning. Enligt min mening bör man emellertid gå ett steg längre och behålla den ordning som innebär att branschgranskningen kombineras med taxering i en särskild branschnämnd. Endasl därigenom skapar man garantier för att den likformighet i behandlingen som branschgranskningen syftar till också slår igenom vid taxeringen. Även andra skäl talar för denna ordning. Ett exempel får belysa detta.

I ett fögderi av normalstorlek (ca 40 000 skattskyldiga) skall det enligt gällande bemanningsplaner i regel finnas 7 deklarationsgranskare. Jag bortser här från de assistenter som i huvudsak endast skall granska löntagardeklaralioner. Antalet lokala nämnder kan beräknas uppgå till ca 15-20. Det innebär att varje granskare kommer att fö biträda åtminstone 2-3 lokala nämnder även om deklarationsmaterialet fördelas på granskarna uteslutande efter geografisk grund. Om man i stället avdelar en av dessa granskare för alt granska samtliga skattskyldiga inom vissa branscher inom fögderiet och samtidigt låter taxeringen av dessa skattskyldiga ligga kvar hos de lokala nämnderna, kan granskarens föredragningsskyldighei komma atl omfatta samtliga lokala nämnder i fögderiet. Dessutom för de övriga granskarna ett större antal nämnder på sin lott.

Enligt min mening bör man inte acceptera en ordning som innebär alt en granskare får biträda ett tiotal olika nämnder. De kategorier av skattskyldiga vars deklarationer görs till föremål för branschgranskning bör därför i regel också hänföras lill särskild nämnd.

Delta innebär i sin tur att man till branschgranskning bör hänföra endast sådana kategorier av skattskyldiga i fråga om vilka fördelarna med denna form av granskning tar över de fördelar som man kan vinna genom att taxeringen sköts av de lokala nämnderna. Enligt min mening bör taxering i de lokala nämnderna lämpa sig väl i fråga om en stor del av jordbruken och

Prop. 1977/78:181 185

många av de mindre rörelserna.

De organisationsgrundande faktorer som jag här har berört talar enligt min mening för att en rätt stor del av de skattskyldiga som skall granskas av lokal skattemyndighet och som f n. taxeras av s. k. rörelsenämnder även i fortsättningen bör taxeras av särskilda nämnder.

En annan betydelsefull faktor när det gäller att bestämma fördelningen av deklarationsmaterialet mellan lokal och särskild nämnd är möjligheterna atl rekrytera lämpliga taxeringsnämndsordförande. Som jag framhöll i prop. 1976/77:138 är det erfarenhetsmässigt svårt atl få ordförande med tillräckliga kunskaper till nämnder som handlägger många olika slags komplicerade deklarationer. Även denna omständighet talar sålunda för att man bör ha möjlighet alt låta särskilda nämnder ombesörja taxeringen av sådana skallskyldiga som skall granskas av lokal skattemyndighet.

Författningsregleringen

Mot bakgrund av det anförda bör man inte i lagtexten skärpa de nuvarande kraven för atl skattskyldig skall få hänföras till särskild nämnd. Vid utformningen av lagtexten bör man vidare enligt vad jag tidigare har sagt lämna rätt stort utrymme för skattechefen alt bestämma om den närmare fördelningen av deklaraiionsmaterialet mellan lokal och särskild nämnd. ITL bör endast huvudprinciperna anges. Den ytteriigare reglering som behövs bör ske i TK.

Jag föreslår atl det i 4 § TL anges att i särskilt taxeringsdistriki skall taxeras fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser, vilkas inkomstförhållanden är mera invecklade, samt andra skattskyldiga än fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser. Vidare föreslås en kompletterande föreskrift om att till särskilt taxeringsdistrikt får hänföras även annan skatiskyldig om det är påkallat med hänsyn till taxeringsarbelet.

Förslaget innebär i stort sett alt de nuvarande reglerna om verksamhetsområdena för rörelsenämnd resp. bolagsnämnd har fogats samman till en reglering av de nya särskilda nämndernas verksamhetsområden. Komplel-teringsregeln avses i första hand ersätta den nuvarande föreskriften om alt fåmansbolagsdelägare m. fi. skall hänföras till bolagsdistrikt. Regeln ger emellertid också uttryck för att man till särskilda laxeringsdisirikt kan hänföra t. ex. en rörelseidkare, som hör till en branschgranskad kategori, även om hans inkomstförhållanden inte är "mera invecklade". Jag vill också framhålla att regleringen även ger utrymme för att till en och samma särskilda nämnd hänföra såväl skattskyldiga som granskas hos lokal skattemyndighet som skattskyldiga som granskas hos länsstyrelse. Enligt min mening kan en sådan ordning ibland vara lämplig för atl främja en likformig laxering av rörelseidkare med olika verksamhetsformer.

I fråga om utredningens övriga förslag lill ändringar i 4 § ansluter jag mig till förslaget att slopa föreskriften om att fiera kommuner kan sammanslås till

Prop. 1977/78:181 186

ett lokalt laxeringsdisirikt. Jag biträder också i huvudsak förslagen till redaktionella ändringar i paragrafen och föreslår även för egen del några förtydliganden i denna. Någon föreskrift om att lokala laxeringsdistriktet inte får omfatta samma geografiska område behövs dock enligt min mening inte. I sak har jag på en punkt en avvikande mening. Del gäller förslaget atl särskilt taxeringsdistrikt skall få omfatta högst tolv kommuner. Förslaget berör direkt fyra län och har mött kritik från länsstynelserna i tre av dessa län. Man framhåller bl. a. allom förslaget genomförs skulle det inte längre vara möjligt att låta samma nämnd som taxerar ett fåmansbolag även laxera bolagets samtliga delägare inom länet. Det skulle vidare inte vara möjligt atl inrätta branschnämnder eller andra specialnämnder som omfattar hela länet. Jag delar länsstyrelsernas uppfattning att nackdelarna med utredningens förslag lar över vad man vinner genom det i form av lokal förankring hos nämnden i samtliga berörda kommuner. Förslaget bör således enligt min mening inte genomföras. Jag avser att i ett senare avsnitt närmare redogöra för min inställning till frågan om valet av förlroendeledamöter lill taxeringsnämnderna.

Även utredningens förslag till ändring i 5 § har anknytning till frågan om val av ledamöter. Förslaget att distriktsindelningen i princip skall gälla för treårsperioder motiveras sålunda av all valperioden för nämndledamöterna föreslås förlängd från ett till tre år. Som jag nyss har nämnt återkommer jag till valfrågoma. Men jag kan redan nu förutskicka attjag anseratt den föreslagna föriängningen av valperioden bör genomföras i enlighet med 1975 års principbeslut. Med hänsyn härtill ansluter jag mig också till förslaget atl dislriktsindelningen i princip bör gälla för treårsperioder.

I likhet med några remissinstanser anser jag emellertid att det bör finnas större möjligheter att ändra indelningen under perioden än vad utredningen har föreslagit. Det är visserligen, som utredningen har påpekat, önskvärt att de väljande organen får en viss garanti för att den organisation de väljer ledamöter till också består under mandatperioden. Men samtidigt är det angeläget atl man inte avhänder sig möjligheterna att ändra en organisation som visar sig vara mindre ändamålsenlig. Jag kan därför inte förorda utredningens lösning, som i huvudsak innebär att organisationen under den löpande perioden kan ändras endasl såtillvida att nytt laxeringsdisirikt får inrättas om det är påkallat med hänsyn till ändringar i befolkningsunderiaget eller därmed jämförlig grund. Dessa förutsättningar synes i första hand ha utformats med tanke på de lokala taxeringsdistrikten. I fråga om dessa distrikt torde också behovet av ändringar i huvudsak begränsa sig till fall som täcks av det föreslagna undantaget. Ändringar i distriktsindelningen torde emellertid oftare komma atl aktualiseras i fråga om de särskilda distrikten. En ändring i fråga om uppläggningen eller inriktningen av granskningen kan sålunda ibland från samordningssynpunkt förutsätta alt nya särskilda nämnder inrättas eller att redan befintliga nämnders verksamhetsområden justeras. Kan ändringen i fråga om granskningen inte lämpligen anstå till ireårsperio-

Prop. 1977/78:181 187

dens utgång måste även ändringen i fråga om de särskilda nämnderna tillåtas ske även under perioden, om man skall kunna förverkliga målsättningen atl den nya taxeringsorganisationen skall vara smidig.

Jag föreslår mot denna bakgrund atl ändring i fråga om distrikt och nämnder får företas under perioden, om särskilda skäl talar för det. Därvid bör om möjligt tillses all en särskild nämnds verksamhetsområde inte ändras så att man väsentligen mbbar de förutsättningar som har gällt för valet. Jag återkommer lill denna fråga.

Jag föreslår också en lagteknisk ändring i 5 § i fråga om rätten alt besluta om distriklsindelning. Sådana beslut är att anse som normbeslui och skall ges i författnings form. Det innebär enligt regeringsformen att beslutanderätten inte kan delegeras till länsstyrelsen direkt i TL. Jag föreslår att i 5 § anges alt regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer beslutar om indelning i taxeringsdistrikt, om nämndernas verksamhetsområden och av antalet gemensamma nämnder.

11.2.3 Faxeringsnämndens ledamöter

Inledning

Regler om förordnande av ordförande resp. val av övriga ledamöter i laxeringsnämnd, valbarhels- och behörighetsvillkor samt avsägelsegrunder m. m. finns f. n. i 6,13 och 14 §§ TL. Från redaktionell synpunkt är det enligt min mening lämpligt atl i delta sammanhang föra samman regleringen i dessa avseenden till fem på varandra följande paragrafer, 6-10 §§. Jag avseratt idet följande behandla de olika delfrågorna var för sig och därvid ange hur jag har tänkt mig regleringen.

Mandatperiod för ordföranden m. m.

F. n. gäller att ordförande i taxeringsnämnd förordnas av länsstyrelsen senast den 30 november året före taxeringsåret (6 § 1 mom.). Förordnandet meddelas således för ett år i sänder.

Utredningen anser alt mandatperioden för taxeringsnämndens ordförande bör vara densamma som för övriga ledamöter och föreslår sålunda att mandatperioden för ordföranden förlängs från ett lill tre år. Vidare föreslås att länsstyrelsen får möjlighet att utse ersättare för ordförande då denne på grund av semester eller sjukdom är förhindrad att hålla sammanträde.

De remissinstanser som har yttrat sig i frågan om mandatperioden för ordföranden avstyrker eller ställer sig tveksamma till all denna föriängs. Förslaget att länsstyrelsen vid förfall för ordföranden skall ha rätt all förordna ersättare för denne lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Flera remissinstanser förordar dock att man löser frågan om ersättare på annat sätl. Några instanser förordaratt ersättare för samtliga nämnder förordnas för hela

Prop. 1977/78:181 188

taxeringsperioden samtidigt som ordförande utses. En del av dessa instanser förespråkar atl man inte förordnar en personlig ersättare för varje ordförande ulan i stället utser några ersättare för ordförandena i ett större antal nämnder. Från ett par håll föreslås att taxeringsnämnden inom sig utser ledamot att föra ordet vid förfall för ordföranden.

De instanser som är kritiska mot förslaget alt mandatperioden för ordföranden skall vara tre år pekar bl. a. på de svårigheter en sådan bestämmelse skulle få för rekryteringen. Man menar att många kommer att tveka inför att binda sig för ett så långvarigt uppdrag. Jag delar denna uppfattning. Under i vart fall en övergångsperiod, efter vilken behov av och möjligheter för rekrytering bättre kan bedömas, bör därför gälla att ordförande liksom f. n. utses för ett taxeringsår i sänder.

Behov av alt kunna förordna ersättare för ordförande föreligger enligt min mening även med en ettårig mandatperiod för ordföranden. Enligt några remissinstanser står vissa administrativa fördelar att vinna om ersättare kan förordnas för hela taxeringsperioden, samtidigt som ordförande utses. Med hänsyn till bl. a. mitt förslag att ordförandens mandatperiod skall begränsas till ett år anser jag för egen del all utredningens förslag är att föredra från administrativ synpunkt. Jag föreslår således att länsstyrelsen får förordna ersättare för ordföranden när denne är förhindrad att tjänstgöra. Det bör påpekas, all förslaget självfallet inte avser fall där ordföranden är jävig att handlägga visst ärende. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i 62 § TL, enligt vilka nämnden inom sig utser ledamot att föra ordet vid ärendets handläggning. Jag föreslår också vissa ändringar av redaktionell art i bestämmelserna om förordnande av ordförunde. Bl. a. utgår föreskrifterna om senaste tidpunkt för förordnande av ordförande. Regleringen i sådana avseenden bör i fortsättningen ske i TK.

Mina förslag i fråga om förordnande av ordförande framgår av 6 §. Föreskriften om förordnande av ersättare bör tas in i 9 §.

Kronoombud och taxeringsinspektör

I den nuvarande taxeringsorganisationen biträds taxeringsnämnderna av taxeringsinspektör eller kronoombud. För rörelsenämnd skall länsstyrelsen sålunda förordna en eller flera taxeringsinspektörer alt biträda nämnden. Taxeringsinspektör får också förordnas för bolagsnämnd. 1 taxeringsnämnd för vilken inspektör inte har förordnats utser länsstyrelsen vidare ett - tre kronoombud. Fr. o. m. 1978 års laxering gäller atl kronoombud och taxeringsinspektör inte behöver förordnas när tjänsteman hos länsstyrelse eller lokal skattemyndighet är föredragande i nämnden (6 § 1 och 2 mom.).

Enligt 1975 års principbeslut skall länsstyrelse och lokal skattemyndighet biträda alla nämnder. Det innebär all kronoombud inte längre skall utses. En konsekvens av principbeslutet är vidare all taxeringsinspektör inte längre

Prop. 1977/78:181 189

skall förordnas atl biträda viss nämnd. Utredningen har i enlighet härmed föreslagit atl de nuvarande föreskrifterna härom i 6 § 1 och 2 mom. skall slopas. Jag biträder utredningens förslag. Detta medför följdändringar i de paragrafer som reglerar arbetsuppgifterna m. m. för sådana funktionärer. Det gäller bl. a. 9, 10 och 23 §§ samt 61 § 2 mom. och 63 §.

Val av ledamöter

I taxeringsnämnd skall vid sidan av ordföranden finnas valda ledamöter. De nuvarande bestämmelserna härom finns i 6 § 1,3 och 4 mom. De innebär i huvudsak följande.

Mandatperioden är ett år. Valet förrättas i regel av kommunfullmäktige. I bolagsnämnd förrättas dock valet av landstingskommunens förvaltningsutskott om mer än en kommun ingår i distriktet.

Antalet valda ledamöter i lokal nämnd skall vara minst tre och högst åtta. I rörelsenämnd får dock högst tolv ledamöter väljas. I sådan nämnd skall minst en ledamot väljas för varje kommun. Antalet ledamöter bestäms i princip av dem på vilka valet ankommer. Om ledamöterna skall väljas av skilda organ skall dock länsstyrelsen bestämma antalet ledamöter och ange hur många av dem som skall väljas av varje organ. För varje ledamot skall utses en suppleant. Besvär över val av ledamöter och suppleanter förs hos länsstyrelsen. Talan mot länsstyrelsens beslut får ej föras.

Några särskilda bestämmelser om valmetoden har inte meddelats. Det innebäratt utgången bestäms enligt majoritetsvalmetoden, dvs. genom enkel röstövervikt.

Principbeslutet innebär att antalet valda ledamöter skall vara minsl fem mot nuvarande tre och att mandatperioden för dessa ledamöter förlängs från ett till tre år.

Utredningen föreslår i enlighet med principbeslutet att mandatperioden för de valda ledamöterna förtängs lill tre år. Härigenom uppnås, påpekar utredningen, överensstämmelse med vad som i regel gäller för val av ledamöter till kommunala nämnder. Valet skall enligt utredningens förslag ske i anslutning till de allmänna valen av kommunfullmäktige och gälla fr. o. m. den I januari året efter det år då allmänna val av kommunfullmäktige ägt rum. Utredningen föreslår vidare att under löpande mandattid kompletteringsval skall hållas om länsstyrelsen beslutar att ny taxeringsnämnd skall inrättas.

När det gäller antalet förtroendevalda ledamöter anser utredningen alt tidigare förslag om åtta ledamöter inte tillgodoser kraven på ökat lekmannainflytande och lokalkännedom i de särskilda nämnderna. För sådan nämnd föreslås därför att antalet ledamöter skall vara högst tolv.

Utredningen anser atl val av ledamöter i fortsättningen bör ske på samma sätt för lokal och särskild nämnd och föreslår att varje kommun som ingår i laxeringsdistriktet skall utse minsl en ledamot i nämnden. Landstingskom-

Prop. 1977/78:181 190

muns medverkan vid val av ledamöter slopas. Val av ledamöter till gemensam taxeringsnämnd skall liksom f. n. ombesörjas av fullmäktige i Stockholms kommun. Dessutom föreslås att regler införs om rätt att påkalla proportionellt val.

Remissinstanserna har inga erinringar mot att mandatperioden för de valda ledamöterna förlängs till tre år. Förslaget att antalet förtroendevalda ledamöter i särskild nämnd får vara högst tolv kritiseras av några remissinstanser som anser att detta är alltför många ledamöter. Även förslaget att särskilt taxeringsdistrikt fåromfatta högst tolv kommuner och atl minsten ledamot i särskild nämnd skall väljas för varje kommun som ingår i taxeringsdistriktet kritiseras av en del remissinstanser. Bl. a. görs gällande att inrättandet av branschnämnderoch specialnämnder i regel förutsätter att taxeringsdistriktet omfattar hela länet. Flera av dessa remissinstanser anser att landstingets förvaltningsutskott bör välja laxeringsnämndsledamöterna i alla distrikt som omfattar mer än en kommun.

Jag finner ingen anledning atl frångå principbeslutet all mandatperioden för de förtroendevalda ledamöterna och deras suppleanter skall vara tre år.

När det sedan gäller frågan om det antal ledamöter som bör få ingå i taxeringsnämnd vill jag till en början erinra om att gällande bestämmelser endast reglerar de yttre ramarna för antalet ledamöter i olika typer av nämnder. Det ankommer sedan på de väljande organen eller i vissa fall länsstyrelsen att inom dessa ramar bestämma hur många ledamöter som skall ingå i viss nämnd. Vidare bör i detta sammanhang framhållas att samtliga ledamöter som väljs för viss nämnd avses skola delta i nämndens alla sammanträden. Det bör också påpekas atl nämnden är beslutför när ordföranden och två, eller i taxeringsdistriki som omfattar mer än en kommun, tre ledamöter (suppleanter) är närvarande.

Enligt principbeslutet skall antalet valda ledamöter i taxeringsnämnd vara minst fem. Det råder vidare i stort sett enighet bland remissinstanserna om att högst åtta ledamöter bör få ingå i lokal nämnd. Även jag ansluter mig till denna ståndpunkt.

Frågan om det högsta antalet ledamöter i särskild nämnd är i viss mån beroende av hur man ställer sig till vissa andra förslag som utredningen har lagt fram. Förslaget om högst tolv ledamöter i särskild nämnd bör sålunda bl. a. ses mot bakgrund av att utredningen förordat alt varje kommun som ingår i ett särskilt taxeringsdistrikt skall få utse minst en ledamot. Enligt utredningens förslag skall sådant distrikt följaktligen fö omfatta högst tolv kommuner.

Jag har emellertid tidigare (avsnitt 11.2.2) tagit ställning för att särskilt distrikt i vissa fall skall få omfatta helt län.Detta ställningstagande innebäratt jag inte heller kan biträda utredningens förslag att i särskild nämnd minst en ledamot skall väljas för varje kommun som ingår i taxeringsdistriktet. Det finns sålunda län med ända upp till 23 kommuner. Utredningens förslag

Prop. 1977/78:181 191

skulle alltså få till följd att 23 valda ledamöter skulle utses i särskild nämnd vars distrikt omfattar sådani län. En sådan ordning är inte godtagbar. Det är således från mina utgångspunkter inte möjligt att, som utredningen har förordat, låta ett så stort antal ledamöter ingå i särskild nämnd att en fullständig lokalkännedom alltid blir företrädd. Enligt min mening bör lokalkännedomen inte heller i första hand vara styrande när det gäller att bestämma antalet ledamöter i de särskilda nämnderna. Den har mindre betydelse i fråga om de kategorier av skattskyldiga som ingår i dessa nämnder. I stället bör antalet ledamöter bestämmas så att det blir möjligt att rekrytera personer som är väl lämpade alt tränga in i de ofta komplicerade taxeringsfrågor som handläggs i särskild nämnd. Det är också viktigt atl antalet ledamöter bestäms med hänsyn till vad som är mest ändamålsenligt från arbelssynpunkt. Med dessa utgångspunkter finner jag övervägande skäl tala för all del högsta antalet valda ledamöter bestäms till åtta även för särskild nämnd.

Vad jag nu har anfört innebär också att man bör behålla landstingets medverkan i val av ledamöter. Det gäller inte bara för det fall laxeringsdistriktet omfattar fler än åtta kommuner. Frågan om vem som skall utse ledamöterna i taxeringsnämnden hänger nämligen samman med vilket valsätt som skall tillämpas. Utredningen har här föreslagit alt möjlighet skall öppnas att begära proportionellt val. Jag anser i likhet med utredningen att det bör finnas möjlighet att få till stånd ett sådant valsätt vid val av ledamöter i taxeringsnämnd. För att ett sådant valsätt skall få någon betydelse måste valet emellertid omfatta mer än en ledamot. Garantier bör med andra ord skapas för att det eller de organ som har att förrätta valet får utse minsl två, helst fiera representanter.

Jag föreslår därför att landstinget skall välja ledamöter i särskild nämnd om mer än en kommun ingår i laxeringsdistriktet. Härigenom kan ett proportionellt valsätt få god genomslagskraft i alla särskilda nämnder. Ett undantag bör emellertid göras från denna ordning. Jag tänker på län med kommun som ej ingår i landstingskommun. I den mån särskilt taxeringsdistriki omfattar flera kommuner varav en kommun står utanför landstingskommun bör såväl fullmäktige i denna kommun som landstinget välja ledamöter till nämnden.

Jag skall i detta sammanhang också ta upp frågan om vem som skall bestämma det antal ledamöter som skall ingå i viss nämnd. I enlighet med vad jag nyss har förordat kommer i fortsättningen kommunfullmäktige alt välja ledamöter i lokal nämnd och särskild nämnd som omfattar högst en kommun, medan landstinget i regel väljer ledamöter i särskild nämnd som omfattar mer än en kommun. Endast fördel fall all särskilt taxeringsdistrikt omfattar kommun som ej ingår i landstingskommun kommer sålunda skilda organ alt välja ledamöter till en och samma nämnd. För detta fall behövs en regel om alt länsstyrelsen bestämmer antalet ledamöter och hur många av dem skall väljas av varje organ. Ledamöterna bör därvid fördelas på de olika

Prop. 1977/78:181 192

organen efter befolkningstalen. I övriga fall bordel liksom f. n. ankomma på del väljande organet att bestämma antalet ledamöter.

Sammanfattningsvis innebär mina förslag rörande val av ledamöter följande.

Ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd skall väljas för tre taxeringsår. Valet skall i princip gälla fr. o. m. den I januari året efter del år då allmänna val har ägt rum. Möjlighet skall dock finnas all förrätta kompletterande val om ny taxeringsnämnd inrättas under treårsperioden. Valet förrättas i fråga om lokal nämnd av fullmäktige i vederbörande kommun. Kommunfullmäktige väljer också ledamöter i särskild nämnd om laxeringsdistriktet omfattar högst en kommun. Landstinget förrättar valet till övriga särskilda nämnder. Om taxeringsdistrikt omfattar kommun som ej ingår i landstingskommun skall dock såväl kommunfullmäktige som landstinget välja ledamöter med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. Val av ledamöter i gemensam nämnd skall liksom fi n. förrättas av kommunfullmäktige i Stockholms kommun. Möjlighet skall finnas alt begära proportionellt valsätt.

Antalet valda ledamöter i taxeringsnämnd skall vara minst fem och högst åtta. Del skall ankomma på det väljande organet att närmare bestämma antalet ledamöter. Omfattar särskilt taxeringsdistriki kommun som ej ingår i landstingskommun skall dock länsstyrelsen bestämma antalet ledamöter. För varje vald ledamot skall utses en suppleant.

Bestämmelserna föreslås skola tas in i 6 och 7 §§.

Valbarhets- och behörighetsvillkor m. m.

F. n. gäller i huvudsak samma formella kvalifikationskrav för ordföranden och de förtroendevalda ledamöterna i taxeringsnämnden. Vissa särregler gäller dock för val av ledamöter. Reglerna om rätten att avsäga sig uppdragen är också lika för ordförandena och de valda ledamöterna. Föreskrifierna i dessa avseenden återfinns i 13 § och innebär i huvudsak följande.

Till ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd skall utses redliga och allmänt aktade personer, som kan antas besitta nödig insikt och erfarenhet. Till ledamöter och suppleanter i särskild taxeringsnämnd skall utses personer, som besitter särskild insikt och erfarenhet i de taxeringsfrågor, som ankommer på nämnden. Endasl svensk medborgare kan utses. Sådant uppdrag får inte utövas av den, som är omyndig eller i konkurstillstånd.

För val av ledamöter och suppleanter gäller atl kommun för välja endast den, som är mantalsskriven inom kommunen, och landstingskommuns förvaltningsutskott endast den, som är mantalsskriven inom taxeringsdistriktet. Vid val till lokal laxeringsnämnd skall tillses, att kännedom om olika grupper av skattskyldiga inom distriktet och om distriktets olika delar om möjligt kommer att finnas inom nämnden. I fråga om val till särskild nämnd bör tillses, att kännedom om möjligt kommer att finnas om olika delar av

Prop. 1977/78:181 193

distriktet.

Kommer ledamot eller suppleant efter det han har utsetts i den ställning, att han inte längre är behörig atl utöva uppdraget, skall han omedelbart frånträda delsamma. Den som har fyllt sextio år för avsäga sig uppdrag atl vara ledamot eller suppleant. I övrigt för inte någon avsäga sig sådant uppdrag om han inte uppger hinder, som godkänns av den som har utsett honom.

Enligt 14 § för av länsstyrelse meddelat förordnande såsom ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd återkallas när synnerliga skäl föreligger. Avgår ledamot eller suppleant före tjänstgöringstidens slut skall efterträdare till honom för den återstående tiden utses i den ordning, som har gällt beträffande den avgångne. Uteblir vald ledamot i taxeringsnämnd från sammanträdeochfinnsintesuppleant för tillfållet att tillgå, för nämnden,om det erfordras, inkalla annan till ledamot valbar person.

Utredningen föreslår att samma krav i fortsättningen skall ställas på ledamöter i lokal och särskild nämnd nämligen att de kan antas besitta erforderlig insikt i de beskattningsfrågor som ankommer på nämnden.

Utredningen föreslår vidare att ett uttryckligt förbud införs för vald ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd att utöva sitt uppdrag om han för taxeringsår under mandatperioden har blivit mantalsskriven i annan kommun än den där han har valts. Enligt utredningen torde ledamot eller suppleant i laxeringsnämnd f. n. vara oförhindrad atl fullgöra sitt uppdrag även om han för laxeringsåret har blivit mantalsskriven i annan kommun. På grund av den föreslagna bestämmelsen blir han i sådant fall skyldig att frånträda uppdraget.

Utredningen tar också upp frågan om tjänstemän på länsstyrelsernas skatteavdelningar och förvaltningsavdelningar även i fortsättningen bör fö uppdrag som taxeringsordförande. Enligt utredningens mening behövs inget generellt förbud för tjänstemän inom skatteadministrationen att vara ordförande. Det är dock enligt utredningen uppenbart att exempelvis skattechef, taxeringsdirektör och revisionsdirektör med hänsyn till deras funktioner inte bör komma i fråga för uppdrag som ordförande.

Remissinstanserna godtar i huvudsak utredningens förslag. Förslagen till ändringar i fråga om behörighetskraven för ledamöterna har endast föranlett vissa detaljanmärkningar. Bl. a. påpekas från ett håll att tillämpningen av proportionellt valsätt svåriigen låter sig förena med kravet eller önskemålet i 13 § om att ledamöter i taxeringsnämnd skall äga kännedom om olika grupper av skattskyldiga inom taxeringsdistriktet och om distriktets olika delar. Vidare föreslås från ett håll att kravet på svenskt medborgarskap slopas som valbarhetsvillkor. Ett par remissinstanser anser att bestämmelsen i 14 § om hur man för fylla luckan i fall då varken ledamot eller suppleant har kommit till sammanträde är otidsenlig och rimmar illa med nämndernas uppgifter och befogenheter i den nya organisationen.

Frågan om taxeringstjänsteman bör fö förordnande som taxeringsordförande diskuteras av ett stort antal remissinstanser. Det helt övervägande

13 Riksdagen 1977f78. 1 saml. Nr 181

Prop. 1977/78:181 194

antalet av dessa instanser biträder utredningens uppfattning att det inte bör finnas något generellt förbud för tjänstemän inom skatteförvaltningen att vara ordförande i taxeringsnämnd. Bl. a. betonas vikten av atl kvalificerade personer även fortsättningsvis kan rekryteras som ordförande i de särskilda taxeringsnämnderna. Om kravet sätts för lågt, kommer nämnden lätt att domineras av den tjänsteman som biträder nämnden med deklarationsgranskningen. För att fö fram tillräckligt med erfarna och kunniga taxeringsnämndsordförande måste även tjänstemän inom skatteförvaltningen kunna förordnas.

Några remissinstanser är kritiska mot förslaget. Bl. a. JK hyser från principiell synpunkt starka betänkligheter mot att taxeringstjänstemän förordnas som taxeringsnämndsordförande. JK anser att man i största möjliga utsträckning bör söka förordna andra än taxeringstjänsiemän som ordförande. Liknande synpunkter framförs från ett par andra remissinstanser.

Flera remissinstanser tar upp frågan om arvoderingen av laxeringsnämndsordförandena bl. a. mot bakgrund av ordförandens arbetsrättsliga ställning. Bl. a. TOR anser det diskutabelt huruvida rollen som ordförande skall innehas i form av ett förtroendeuppdrag och påpekar bl. a. atl rätten till semesterersättning påverkas härav. Förbundet anseratt denna fråga bör penetreras i det fortsatta utredningsarbetet. Förbundet anser det mycket angeläget att ordförandena redan vid övergången till den nya taxeringsorganisationen ges rätt att förhandla om arvoden och ersättning för kostnader i samband med taxeringsarbelet.

För egen del får jag anföra följande.

Reglerna om kvalifikationskraven m. m. för ledamöter i laxeringsnämnd har i huvudsak varit oförändrade sedan den nuvarande taxeringslagen infördes år 1956. En del av bestämmelserna överfördes utan någon egentlig saklig ändring till 1956 års lag från den tidigare gällande taxeringsförordningen från år 1928. Som utredningen och några remissinstanser har påpekat är reglerna i behov av en modernisering. Även vissa sakliga ändringar behöver vidtas. Enligt min mening är det lämpligt att nu söka bringa förevarande regler i samklang med vad som på andra rättsområden gäller för ledamöter eller nämndemän. Föreskrifterna i lagen (1971:52) om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt (LSFL) bör därvid tjäna som förebild.

Enligt min mening bör man till en början kunna slopa vissa av de rnera allmänt hållna kompetenskraven i 13 §. Detta ligger i linje med den utveckling som har skett på andra rättsområden och bidrar alltså till en ökad enhetlighet i lagstiftningen. I likhet med utredningen föreslår jag sålunda att föreskrifien att lill ledamöter skall utses redliga och allmänt aktade personer skall utgå.

Kravet på fackkunskaper hos ledamöterna skall enligt utredningens förslag alltjämt komma till uttryck i 13 § genom en föreskrift om alt till ledamot skall utses person som kan antas besitta erforderiig insikt i de beskattningsfrågor

Prop. 1977/78:181 195

som ankommer på nämnden. Jag biträder utredningens mening alt en sådan föreskrift bör finnas kvar i TL och föreslår aU det anges aU till ledamot och suppleant skall utses person som har insikt i de beskaiiningsfrågor som ankommer på nämnden.

Det är självfallet angeläget alt det i nämnden, förutom fackkunskap, finns kännedom om olika delar av taxeringsdistriktet och om olika grupper av skattskyldiga inom distriktet. Det bör dock enligt min mening kunna förutsättas att valmyndigheterna beaktar viklen härav även utan uttryckliga föreskrifter härom. Jag vill i detta sammanhang erinra om att de nuvarande föreskrifterna härom i 13 § tidigare gällde även beträffande ledamöter i prövningsnämnd. När prövningsnämnderna år 1971 ombildades till skatte-rälter ansågs av skäl som här har åberopats några motsvarande föreskrifter inte erforderliga beträffande nämndemännen i de nya rätterna. Mot denna bakgrund föreslår jag att de ifrågavarande bestämmelserna i 13 § utgår. En följdändring föreslås också i reglerna om besvär över val av ledamöter.

När det sedan gäller de särskilda kvalifikationskraven skall jag först beröra det s. k. bostadsbandet vid val av ledamöter.

Jag har tidigare förordat att landstinget skall vara valorgan i vissa fall. De nuvarande föreskrifterna om bosladsband för kommunvald resp. landstingsvald ledamot kan därför i princip lämnas oförändrade. I enlighet med utredningens förslag bör dock i lagtexten markeras att föreskrifterna inte gäller i fråga om gemensam nämnd. Jag biträder vidare utredningens uppfattning att vald ledamol inte bör fö ha kvar sill uppdrag om bostads-bandet bryts under mandatperioden. Jag föreslår sålunda att mantalsskrivning i kommun som ingår i taxeringsdistriktet skall utgöra såväl valbarhetsvillkor som behörighetsvillkor.

Kravet på att ledamot och suppleant skall vara svenska medborgare skall enligt utredningens förslag finnas kvar. Jag ansluter mig till denna ståndpunkt. Jag kan alltså inte biträda förslaget från en remissinstans att kravet på svenskt medborgarskap skall tas bort. Jag vill i detta sammanhang erinra om alt riksdagen vid 1977/78 års riksmöte intagit samma ställning när det gäller frågan om svenskt medborgarskap för nämndemän idomstolarna(JuU 1977/ 78:5).

Förbudet för omyndig och konkursgäldenär att utöva uppdrag som ledamot i taxeringsnämnd bibehållsockså i utredningens förslag. Föregen del anser jag att förbudet för konkursgäldenär att vara ledamot i fortsättningen bör gälla endast taxeringsnämndens ordförande. Min inställning grundar sig på atl konkurstillstånd inte längre utgör valbarhetshinder vid val av nämndemän till domstol.

Någon övre åldersgräns för rätten att inneha uppdrag som ledamot i taxeringsnämnd finns f. n. inte. När det gäller nämndemän i domstolarna gäller däremot en gräns vid 70 år. Det är enligt min mening lämpligt att införa samma gräns i fråga om ledamot i taxeringsnämnd. Vidare böi- det klart markeras att kraven på att ledamot skall vara myndig svensk medborgare

Prop. 1977/78:181 196

som inte har fyllt 70 år utgör såväl valbarhelsvillkor som behörighetsvillkor.

Efter mönsier från LSFL föreslår jag vidare dels en föreskrift om atl nämnden självmant prövar den valdes behörighet, dels bestämmelser om skyldighet all motta uppdrag.

Den nuvarande föreskrifien i 14 § om hur man för fylla luckan i fall då varken ledamot eller suppleant har kommit till sammanträde är som ett par remissinstanser har påpekat otidsenlig. Den torde numera inte heller tillämpas i praktiken. Jag föreslår därför att bestämmelsen utgår.

De remissinstanser som har yttrat sig om lämpligheten alt förordna taxeringstjänsiemän som ordförande i taxeringsnämnd har i allmänhet pekat på den höga kompetens som ordförandena inom den nya organisationen måste besitta. I annat fall menar de kommer nämnden i allt för hög grad att domineras av den tjänsteman som biträder nämnden med deklarationsgranskningen. Av den anledningen bör tjänsteman inom skatteförvaltningen kunna förordnas som ordförande. Jag delar denna och utredningens uppfattning att något generellt förbud för dessa tjänstemän att vara ordförande inte skall finnas. För atl fö kvalificerade ordförande i de särskilda nämnderna torde det ofta bli nödvändigt atl liksom f. n. förordna tjänstemän inom skatteadministrationen till ordförande i dessa nämnder. Jag betonar emellertid vikten av att rekryteringen av ordförande sker med största omsorg. Så långt möjligt bör man anlita ordförande utanför den krets av tjänstemän som arbetar med deklarationsgranskningellerannan taxeringskontroll eller för det allmännas talan i taxeringsmål.

Med anledning av vad några remissinstanser har anfört angående ordförandens arbetsrältsliga ställning och arvodesfrågorna vill jag framhålla att dessa spörsmål behöver övervägas ytterligare. Jag är alltså inte f. n. beredd att ta ställning i dessa avseenden.

Sammanfattningsvis innebär mina förslag följande.

Ledamot i taxeringsnämnd skall vara myndig svensk medborgare och för ej ha fyllt sjuttio år. Ordföranden för inte vara i konkurstillstånd. Den som väljs till ledamot i lokal eller särskild nämnd skall vara mantalsskriven i kommun som helt eller delvis ingår i distriktet. Taxeringsnämnden prövar självmant den valdes behörighet. Till ledamöter och suppleanter skall utses personer som har insikt i de beskaiiningsfrågor som ankommer på nämnden. Den .som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är inte skyldig alt motta uppdrag som ledamot eller suppleant. Dessa föreskrifter, som delvis har sin motsvarighet i nuvarande 13 § 1 och 3 mom. tas in i 8 §.

De nuvarande reglerna i 13 § 2 mom. om rätten att avsäga sig uppdrag som ledamot eller suppleant tas med vissa redaktionella ändringar in i 9 §. Däri anges också att uppdraget föi fallerom ledamoten eller suppleanten upphör att vara valbar eller behörig. Föreskrifien skall jämföras med nuvarande bestämmelser i 13 § 4 mom. enligt vilka ledamot eller suppleant omedelbart skall frånträda uppdrag om han kommer i den ställningen att han inte längre

Prop. 1977/78:181 197

är behörig att utöva del. Till 9 § överförs vidare med endast redaktionella ändringar den nuvarande föreskriften i 14 § 1 mom. om länsstyrelsens rätt atl återkalla förordnande som ordförande. Till 9 § flyttas också bestämmelserna i 14 § I mom. om utseende av ny ledamot eller suppleant när ledighet uppkommer. Även dessa bestämmelser ändras i främst redaktionellt hänseende. Slutligen skall enligt vad jag tidigare har sagt i 9 § tas in bestämmelser om förordnande av ersättare för ordföranden.

Reglerna om besvär över val av ledamöter och suppleanter som f. n. återfinns i 6§ 4 mom., förs in i 10 §. Som jag tidigare har antytt utgår bestämmelserna om förfarandet när kännedom om olika grupper av skattskyldiga inte blivit företrädd vid valet. Jag förelår vidare alt i 10 § tas in bestämmelser om alt besvär inte för anföras mot beslut som länsstyrelsen fattar enligt 5-9 §§. Det gäller besluten om distriklsindelning, verksamhels-områden, antalet ledamöter och fördelningen av dem när olika organ förrättar valet, förordnande av ordförande och ersättare. Något praktiskt behov av en besvärsrätt i dessa fall föreligger enligt min mening inte.

11.2.4 Arbets- och ansvarsfördelning Inledning

Arbetet med deklarationsgranskning och därmed sammanhängande uppgifter åvilar f. n. i första hand laxeringsnämndsordföranden. Han biträds emellertid i detta arbete av kronoombud eller taxeringsinspektör. Även lokal skattemyndighet och länsstyrelse medverkar i viss utsträckning i taxeringsarbelet i första instans. Arbetsuppgifterna är i huvudsak fördelade på följande sätt.

I taxeringsnämnd, som inte biträds av taxeringsinspektör, är det i princip ordföranden som svarar för granskningen och föredragningen. Han skall vidare bl. a. tillhandahålla deklarationsblanketter, lämna deklarationsupplysningar, ta emot deklarationer och expediera beslut m. m. (7 §). I sådan nämnd skall kronoombudet biträda ordföranden med dessa uppgifter (9 §).

I taxeringsnämnd som biträds av taxeringsinspektör ankommer det i första hand på denne att sköta gransknings- och föredragningsarbetel. Han ombesörjer också huvuddelen av det expeditionella arbetet (10 §). I sådan nämnd har ordföranden lill huvudsaklig uppgift alt leda nämndens arbete. Han skall dock granska deklarationer i den utsträckning som behövs för en noggrann och tillföriitlig taxering (8 §).

Lokal skaltemyndighet skall bl. a. sortera deklarationsmaterialet och sköta längdföring som inte ombesörjs av länsstyrelsen. Skattemyndigheten medverkar också i övrigt i taxeringsnämndernas arbete bl. a. i fråga om expeditionella göromål. Bestämmelser härom fanns tidigare i 16§ 1 mom. Fr. o. m. 1978 års taxering gäller enligt paragrafen att länsstyrelse och lokal skattemyndighet skall medverka i taxeringsnämnds arbete i enlighet med

Prop. 1977/78:181 198

föreskrifier som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Sådana föreskrifter har meddelats i TK.

Skatlechefen har atl bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor och verka för att taxeringarna blir likformiga och rättvisa (17 §).

Länsstyrelsen skall bl. a. vaka över alt taxeringsarbetet i första instans ordnas och bedrivs ändamålsenligt (59 §).

Utredningen föreslår följande ändringar med anledning av principbeslutet om att granskningsdelen av den årliga laxeringen generellt skall föras över till lokal skattemyndighet och länsstyrelse.

Regleringen av ordförandenas huvudsakliga uppgifier i den nya organisationen föreslås ske i 7 §. Förslaget sammanfaller i stort sett med vad som f. n. gäller enligt 8 § för ordförande i sådan nämnd som biträds av taxeringsinspektör.

Ordföranden skall sålunda enligt utredningens förslag till 7 § planera och leda nämndens arbete samt i den omfattning som det finnes påkallat föredra ärendena. Han skall vidare granska deklarationer i den utsträckning som behövs för en noggrann och tillförlitlig laxering samt vid behov begära eller själv företa ytteriigare utredning i ärendet.

I jämförelse med nuvarande 8 § innebär utredningens förslag i huvudsak följande ändringar. Föreskriften om att ordföranden vid behov skall begära eller själv företa ytteriigare utredning i ärendet saknar direkt motsvarighet i nuvarande 8 §. Vidare bortfaller enligt förslaget den nuvarande föreskriften om alt ordföranden skall avge yttranden i besvärsmål. Utredningen erinrar om att sådana yttranden enligt 13 § rörvaltningsprocesslagen(197I:29I)skall avges av förvaltningsmyndighet som tidigare har beslutat i saken. Med hänsyn till att taxeringsnämnden i det nya systemet skall vara verksam hela året behövs enligt utredningen inte längre någon specialreglering i TL utan nämnden bör kunna avge yttranden i besvärsmål. Vidare slopas enligt förslaget föreskriften om atl ordföranden skall införskaffa felande deklarationer m. m. Denna uppgift övergår lill skattemyndigheterna.

I förhållande till de nuvarande föreskrifterna i 7 § om de uppgifter .som ankommer på ordförande i nämnd som inte biträds av taxeringsinspektör innebär utredningens förslag att ordföranden befrias från ytteriigare arbetsuppgifter. Det gäller bl. a. uppgifterna att tillhandahålla deklarationsblanketter, lämna deklarationsupplysningar, ta emot deklarationer, sända underrättelser till andra myndigheter och att sköta expeditionellt arbete. Även dessa uppgifter skall enligt förslaget övertas av skattemyndigheterna.

Bestämmelserna i 9 och 10 §§ om kronoombud resp. taxeringsinspektör föreslås slopade eftersom sådana funktionärer inte skall utses i den nya organisationen.

I 10 § skall i stället enligt utredningens förslag tas in föreskrifter om lokal skattemyndighets medverkan i taxeringsarbetet. Motsvarande reglering beträffande länsstyrelse föreslås ske i 11 §.

Den föreslagna 10 § innehåller en relativt utförtig uppräkning av de

Prop. 1977/78:181 199

arbetsuppgifter som skall ankomma på lokal skaltemyndighet. Uppräkningen omfattar bl. a. flertalet av de uppgifier som enligt vad jag nyss har sagt föreslås överflyttade från ordföranden till skattemyndigheterna. Vidare anges de för myndigheten nya arbetsuppgifierna, nämligen att granska deklarationer, bereda ärenden till nämnden och tillhandahålla föredragande.

Genom en hänvisning i 11 § föreslås dessa uppgifter ankomma på länsstyrelsen i fråga om de deklarationer som skall granskas regionalt.

Enligt utredningens förslag till 10 § skall lokal skattemyndighet dessutom i likhet med vad som f. n. gäller ha till uppgift att motta och sortera deklarationer m. m. Lokal skattemyndighet föreslås också skola ombesörja all längdföring.

Även lagregleringen i fråga om fördelningen av granskningsarbeiet mellan länsstyrelse och lokal skattemyndighet föreslås ske i 10 resp. 11 § TL.

Enligt utredningsförslaget skall lokal skattemyndighet medverka vid taxeringsnämnds arbete beträffande skattskyldiga med hemortskommun inom fögderiet i den mån inte länsstyrelsen medverkar. Lokal skattemyndighet föreslås även efter anvisningar av skatlechefen få medverka i taxeringsarbetet beträffande skattskyldiga med hemortskommun i annat fögderi inom länet.

Länsstyrelsen skall medverka vid särskild taxeringsnämnds arbete, om inte särskilda skäl talar för atl det är lämpligare att lokal skattemyndighet medverkar. Efter skattechefens anvisningar föreslås länsstyrelsen få medverka vid lokal taxeringsnämnds arbete.

Utredningen framhåller alt skattechefen bör ha möjlighet att vid behov omfördela granskningsresurserna vid lokal skattemyndighet i länet. Utredningen framhåller vidare att länsstyrelses medverkan vid taxeringsnämnds arbete i första hand avser granskning av de deklarationer som behandlas i särskild taxeringsnämnd. Utredningen påpekar emellertid att de föreslagna bestämmelserna även ger utrymme för att låta lokal skattemyndighets tjänsteman granska sådana deklarationer. Vidare ges enligt den föreslagna 11 § möjlighet för länsstyrelse att i vissa fall även medverka vid arbetet i lokal eller gemensam taxeringsnämnd. Utredningen anser att det kan vara lämpligt att ett visst år göra regional granskning av en viss grupp skattskyldiga i lokal taxeringsnämnd utan att behöva överflytta dessa till särskild taxeringsnämnd.

Utredningen föreslår att det samlade ansvaret för den årliga laxeringen, med vissa undantag, läggs på skattechefen. Delta föreslås komma till uttryck i TL bl. a. genom ett tillägg till 17 §. Enligt tillägget skall skattechefen leda taxeringsarbelet i länet. Han skall också utfärda föreskrifter för lokal skattemyndighets medverkan i taxeringsarbetet. Utredningen föreslår vidare atl föreskriften i 59 § om alt länsstyrelsen vakar över taxeringsarbelet i första instans slopas. Enligt utredningen innebär detta alt uppgiften övergår till skattechefen med stöd av den föreslagna 17 §. De uppgifter som enligt 59 a och 60 §§ f. n. ankommer på länsstyrelsen, dvs. skyldigheten att lämna

Prop. 1977/78:181 200

förslag till anvisningar och rätten att kalla taxeringsnämndsledamöter till överläggningar, föreslås också bli överförda lill skattechefen. Länsstyrelsen skall enligt utredningen alltjämt ha kvar uppgifterna au utse vissa funktionärer i taxeringsnämnd samt att göra distriktsindelning och besluta om de särskilda nämndernas verksamhetsområden.

Remissinstanserna godtar i allmänhet förslaget till reglering av ordförandens uppgifter. Några remisinstanser vill emellertid ha kvar föreskriften om att ordföranden skall lämna de skattskyldiga deklarationsupplysningar. Utredningens förslag rörande ansvarsfördelningen mellan skattechef och länsstyrelse tillstyrks eller lämnas ulan erinran. Ett par länsstyrelser motsätter sig emellertid förslaget att till skattechefen föra över länsstyrelsens nuvarande uppgifi enligt 59 § TL "att vaka över att taxeringsarbetet i första instans ordnas och bedrives ändamålsenligt". Länsstyrelserna anser att det är angeläget att behålla den förankring som taxeringsarbetet i första instans f. n. har i länsstyrelsen med dess förtroendemannaslyrelse. Vidare framhålls bl. a. att i begreppet taxeringsarbete inryms också sådana uppgifter som även efter reformen kommer att ligga på taxeringsnämndens ordförande, t. ex. planläggning och ledning av sammanträdena. Här har länsstyrelserna ett ansvar för att de funktionärer som den har tillsall fullgör sitt uppdrag på ett tillfredsställande sätt.

Även utredningens förslag i fråga om ansvarsfördelningen mellan regional och lokal myndighet har i huvudsak fått ett positivt mottagande. Från fiera håll betonas vikten av atl klara ansvarslinjer dras upp men också av att samråd sker mellan de skilda myndigheterna. Några remissinstanser understryker utredningens uttalande att skattechefen i vissa fall bör ha möjlighet atl disponera över hela granskningsorganisationen och anser att detta bör framgå av lagtexten.

Jag kan också föregen del i huvudsak ansluta mig lill utredningens förslag. Som jag tidigare har anfört förordar jag dock mindre detaljreglering än vad utredningen har föreslagit. Jag behandlar i det följande var för sig frågorna om ordförandens uppgifter, skattemyndigheternas uppgifter samt ansvarsfördelningen.

Ordförandens uppgifter

De nu ifrågavarande bestämmelserna i 7 och 8 §§ TL innehåller som nyss har nämnts en uppräkning av de huvudsakliga uppgifier som ordföranden har utöver vad som annars anges i TL. Det är främst ordförandens allmänna uppgifter i fråga om granskning, föredragning och expeditionellt arbete som anges i dessa paragrafer.

Föreskrifterna är i huvudsak av rent administrativ art. De avser förhållandel inom nämnden eller till andra myndigheter. Del finns därför i och för sig enligt vad jag tidigare har sagt möjlighet att flytta över dessa föreskrifter till TK. Med hänsyn till TL:s uppbyggnad i övrigt är det dock enligt min

Prop. 1977/78:181 201

mening lämpligt att åtminstone i huvudsak ange ordförandens uppgifter i fråga om granskning m. m. i lägen.

Införandet av generell tjänstemannagranskning bör som utredningen har framhållit innebära att reglerna om ordförandenas hvudsakliga arbetsuppgifter i fråga om granskning m. m. görs enhetliga och inte som f. n. beroende av vilken typ av nämnd ordföranden har förordnats för. Del är också naturligt att regleringen i detta avseende sker i huvudsaklig överensstämmelse med de bestämmelser som f. n. gäller för ordförande i sådan nämnd som biträds av tjänsteman.

I enlighet härmed bör ordförandena i den nya organisationen i första hand ha till uppgift atl leda taxeringsnämndens arbete. De olika ledningsfunktionerna får ökad betydelse i den nya organisationen bl. a. genom den utvidgade kontrollverksamheten i första instans och de nya ärendegrupper som tillförs nämnden. Ett större antal svåra skatterätlsliga frågor än hittills kommer därigenom att aktualiseras redan i första instans. Det blir en viktig uppgifi för ordföranden att leda arbetet inom nämnden så atl de förtroendevalda ledamöterna kan tränga in i frågorna och utöva ett verkligt infiytande på besluten. Den medborgeriiga förankring av taxeringen, som av tradition finns på skatteområdet bör således bibehållas och förstärkas. Härigenom främjas taxeringsnämndens självständighet vid beslutsfattandet och skapas förutsättningar för en god balans i taxeringsarbelet mellan granskningstjänsle-männen och nämnden.

Även de nya organisatoriska formerna för taxeringsarbelet medför ökade krav på ordförandens ledande funktion. Med hänsyn bl. a. till att varje nämnd kommer atl biträdas av fiera föredragände måste arbetet i nämnden planläggas i nära samråd med skattemyndigheterna. Ordföranden måste vidare ägna stor uppmärksamhet åt att söka åstadkomma största möjliga likformighet i besluten.

Gransknings- och utredningsarbetet skall i första hand ankomma på skattemyndigheterna. Dessa ansvarar alltså bl. a. för att granskningsarbeiet bedrivs så att deklarationerna kan föredras inför nämnden inom behörig tid. Som utredningen har framhållit bör emellertid ordföranden ha till uppgift att utöva viss kontroll av granskningsarbetet. Han bör sålunda alltjämt granska deklarationer i den utsträckning som behövs för en noggrann och tillföriitlig taxering. Liksom f. n. bör denna granskning inriktas på de svårare deklarationerna och på sådanai deklarationer där granskaren föreslår avvikelse.

Ansvaret för att utredningen i ärendena är tillfredsställande vilar helt naturiigt i första hand på granskningsljänslemännen. Men även i delta avseende har ordföranden själ v fallet et t ansvar. Jag vill erinra om all enligt 8 § lorvaltningslagen (1971:290) har myndighet i princip skyldighet alt vägleda enskild som har givit in en ofullständig handling, om det behövs för att han skall kunna tillvarata sin rätt. Vidare får enligt 15 § samma lag ärende i princip inte avgöras utan alt parten fått tillfälle alt yttra sig över det som har tillförts ärendet genom annan än honom själv. För taxeringsnämndens del bör det i

Prop. 1977/78:181 202

första hand ankomma på ordföranden atl tillse alt ärendena i sådana hänseenden är färdigberedda innan de avgörs av nämnden. Granskningstjänstemännen bör därför vara skyldiga att efterkomma en begäran från ordföranden att fullständiga utredningen i sådana hänseenden. Självfallet bör tjänstemännen också i övrigt biträda med kompletterande utredningar som nämnden eller ordföranden finner erforderiiga. Detta gäller inte minst med hänsyn till mitt förslag till ändring i 65 §,enligt vilket taxeringsnämnden skall tillse att utredning görs och att tillfälle bereds den skattskyldige att yttra sig när det behövs för nämndens beslut. Jag återkommer strax till detta förslag (avsnitt 11.3.2). Gäller det mera omfattande utredningar t. ex. i form av revision blir det i sista hand en resurs- och prioriteringsfråga som för lösas av arbetsledare inom myndigheten. Jag vill erinra om att ordföranden alltid har möjlighet att, i första hand inom ramen för 31 § 2 mom., själ v företa utredning som han finner påkallad. Han kan t. ex. med stöd av denna paragraf anmana den deklarationsskyldige att ge in handling som behövs för kontroll av deklarationen. Jag vill i delta sammanhang förutskicka attjag avseratt lägga fram förslag som ger ordföranden bättre möjligheter än f. n. att företa utredning i taxeringsärendena. Jag återkommer lill detta (avsnitt 11.8.2). Mot denna bakgrund anser jag i likhet med utredningen att det bör föreskrivas att taxeringsnämndens ordförande vid behov skall föranstalta om utredning i taxeringsärendena.

Föredragningen skall enligt utredningen i princip skötas av granskningstjänstemännen. Jag biträder förslaget att ordföranden skall ha rätt att föredra ärenden i den utsträckning han själv finner lämpligt. Däremot anser jag i likhet med några remissinstanser men i motsats till utredningen atl det inte bör föreskrivas någon skyldighet för ordföranden att vara föredragande i den mån länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet förordnar därom.

Sammanfattningsvis tillstyrker jag sålunda utredningens förslag till reglering av ordförandens huvudsakliga uppgifter i den nya organisationen med undantag för förslaget om föredragningsskyldighet. Ordföranden skall således utöver vad som annars anges i TL främst ha till uppgifi att planera och leda nämndens arbete. Det skall därvid åligga ordföranden att granska deklarationer och andra handlingar i den utsträckning som erfordras för en noggrann och tillföriitlig taxering samt alt vid behov föranstalta om utredning i taxeringsärendena. Ordföranden får själv föredra ärende i nämnden när han finner det lämpligt. Bestämmelserna bör tas in i 11 §.

Jag vill slutligen framhålla att med slopandet av den nuvarande föreskriften i 7 § om att ordföranden skall lämna deklarationsupplysningar, avses inte någon inskränkning i den nuvarande service- och informationsskyldigheten. Deklarationsupplysningar bör emellertid i första hand lämnas av skattemyndigheterna. Jag vill erinra om att enligt servicecirkuläret (1972:406) lill statsmyndigheterna skall myndighet i lämplig utsträckning gå allmänheten till banda med upplysningar i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde.

Prop. 1977/78:181 203

Skattemyndigheternas uppgifter

Som jag har nämnt föreslår utredningen en relativt detaljerad reglering i 10 och II §§ TL av de uppgifter i fråga om granskning m. m. som enligt principbeslutet skall ankomma på lokal skattemyndighet resp. länsstyrelse. För egen del anser jag atl regleringen av organisationen i administrativt hänseende bör begränsas. I TL behövs sålunda enligt min mening i och försig inte någon ytterligare föreskrift om skattemyndigheternas medverkan vid taxeringsarbetet utöver den nuvarande föreskrifien i 16 § om att länsstyrelse och lokal skattemyndighet skall medverka enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Jag bortser här från de bestämmelser som reglerar befogenheterna i fråga om revision m. m. Det kan emellertid vara lämpligt att i ifrågavarande kapitel i TL, som handlar om taxeringsorganisationen, översiktligt ange de olika beskattningsorganens uppgifter och inbördes relationer. Som har framgått av den föregående redogörelsen för ordförandens uppgifter i den nya organisationen har jag också förordat att man i TL skall ange de uppgifter som huvudsakligen skall ankomma på honom. Förslaget i den delen innehåller bl. a. föreskrifter om att ordföranden alltjämt skall ha skyldighet att utföra viss granskning och utredning. Han skall vidare ha rätt att själv föredra ärendena.

Mot denna bakgrund anser jag att man i TL även bör ange skattemyndigheternas uppgifter i dessa avseenden. I lagen bör sålunda komma till uttryck att del skall ankomma på länsstyrelse och lokal skattemyndighet att granska deklarationer och i övrigt bereda ärendena för taxeringsnämnden. Vidare bör anges att myndigheterna skall tillhandahålla föredraganden och ombesörja expeditionella göromål. Bestämmelserna bör ha sin plats i 12 §.

De närmare föreskrifter som behövs angående de olika arbetsmoment som ingår i dessa arbetsuppgifter och fördelningen av uppgifterna mellan de båda myndigheterna bör beslutas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. I denna ordning bör således ges föreskrifier om vem som skall handha sortering av deklarationer, längdföring m. m. Detsamma gäller i fråga om vilka skattskyldiga och vilka nämnder de olika myndigheternas medverkan skall avse. I sista hand bör skattechefen vara den som reellt beslutar i dessa frågor. Jag återkommer i det närmast följande avsnittet till detta spörsmål.

Enligt mitt förslag skall sålunda i 12 § anges aU länsstyrelse och lokal skattemyndighet skall granska deklarationer och i övrigt åt nämnden bereda ärenden samt ombesörja göromål av expeditioneli art. Länsstyrelsen och den lokala skattemyndigheten skall tillhandahålla föredragande i ärende som myndigheten har berett.

Prop. 1977/78:181 204

Ansvarsfördelning - skattechefens ställning

Enligt 1975 års principbeslut skall skattechefen leda och styra taxeringen och granskningen inom länet. Detta innebär att han skall utöva den administrativa ledningen av granskningstjänstemännens arbele och ha rätt alt ge direktiv för uppläggningen av granskningsinsalserna och taxering.sar-betel i övrigt. Han skall vidare kunna i vissa situationer förfoga över hela granskningsorganisalionen i länet, t. ex. för koncentrerade kontrollinsatser på vissa områden.

Principbeslutet slår alltså fast att den materiella och formella styrningen av såväl del regionala som del lokala taxeringsarbelet skall vila på skatlechefen. Utredningens förslag innebär att det samlade ansvaret för det årliga taxeringsarbelet med vissa undanlag läggs på skattechefen. Jag ansluter mig till huvudprinciperna i utredningens förslag. I enlighet med principbeslutet skall sålunda skatlechefen dels inta en ledande ställning vid såväl del regionala som del lokala taxeringsarbelet dels ges ett ökat formellt ansvar för taxeringsarbelet i första instans.

I fråga om ledningen av taxeringsarbelet skall skattechefen således inte bara ha alt självständigt besluta om hur detta arbele skall ordnas och bedrivas inom länsstyrelsen. Skattechefens uppgift atl leda taxeringsarbelet skall också som utredningen har föreslagit innefatta en möjlighet all ge närmare anvisningar om hur lokal skattemyndighets medverkan i taxeringsarbelet skall tillgå. Han skall bl. a. ha möjlighet att ge direktiv för uppläggningen av gransknings- och konlrollarbelel. Han måste vidare kunna inrikta myndighetens arbetsinsatser så som idet särskilda fallet krävs för alt taxeringsnämnderna skall få bästa möjliga stöd. Han bör sålunda som utredningen har förordat exempelvis kunna föreskriva att en lokal skattemyndighet skall bistå annan lokal skattemyndighet eller att lokal skattemyndighet skall biträda särskild nämnd även om arbetet avser skattskyldiga med hemortskommun utom fögderiet.

Skattechefens ledningsfunktion i fråga om de lokala skattemyndigheternas granskningspersonal kan emellertid inte utövas på samma sätt som i förhållande lill personalen på länsstyrelsen. Skattechefens planläggning av arbetet och fördelning av resurserna måste självfallet ske i samråd med de lokala skaiiemyndigheierna. Jag anser i likhet med flera remissinstanser atl del samrådsförfarande inom ramen för ett särskilt samrådsorgan som utredningen har förordat kan vara en lämplig form för planläggningen och utformningen av taxeringsarbetet. Med hänsyn till atl skattechefen skall ha ledningen och ansvaret för taxeringsarbelet i länet ärdet dock han som skall ha del avgörande infiylandet.

Jag är därmed framme vid frågan hur bestämmelserna om skattechefens befogenheter i förhållande till lokal skattemyndighet och dess granskningspersonal lämpligen bör regleras.

Jag skall här mot bakgrund av den föregående redogörelsen först beröra utredningens förslag all skatlechefen skall ha alt utfärda föreskrifter om lokal

Prop. 1977/78:181 205

skattemyndighets medverkan efter samråd med myndigheten.

Som jag tidigare har framhållit måste skattechefen föratt kunna utöva sin ledande funktion kunna ge anvisningar för lokal skattemyndighets medverkan i taxeringsarbelet både till den del som gäller själva deklarationsgranskningen och den del som avser revisioner eller annan kontrollverksamhet. Sådana anvisningar kan i varje fall till viss del komma att få karaktären av föreskrifter i regeringsformens mening. Sådana föreskrifter skall utfärdas av regeringen eller den underordnade myndighet åt vilken regeringen uppdrar atl meddela erforderliga bestämmelser. Sådant uppdrag bör ges ål länsstyrelsen. Bestämmelse härom bör tas in i TK. I enlighet med principbeslutet bör dock skattechefen i praktiken själv få svara för anvisningarnas innehåll och utformning. En sådan ordning erhålls genom alt i länsstyrelseinstruklionen las in bestämmelse om att chefen för skatteavdelningen ensam beslutar angående föreskrifter för lokal skattemyndighets medverkan i taxeringsnämndernas arbele. Jag föreslår all frågan löses efter dessa linjer.

Vid övervägandena i prop. 1975:87 framhölls att vissa fördelar beträffande ledningsfunktionen för taxeringsarbetet liksom andra hithörande administrativa frågor skulle erhållas genom atl inordna lokala skattemyndigheten som en lokal enhet i den regionala förvaltningen. Skalleutskottet (SkU 1975:31) gav i sitt betänkande med anledning av propositionen med riksdagens instämmande uttryck för uppfattningen, atl man pä längre sikt borde inrikta sig på att inlemma fögderiorganisationen i den regionala förvaltningen. Frågan om en sådan sammanföring av lokala skattemyndigheten med länsstyrelsernas skatteavdelningar utreds f. n. av särskilda sakkunniga (Fögderiulredningen; Kn 1975:02).

I direktiven för fögderiutredningen framhålls att även om utredningsarbetet enligt vad som har förutsatts bedrivs skyndsamt, kan resultatet inte förverkligas innan den nya laxeringsorganisationen har genomförts. Man har sålunda att räkna med att skattechefens direkiivrätt för uppläggningen av granskningsinsatserna och taxeringsarbetet i övrigt under ett antal år får utövas med den organisationsindelning som nu föreligger. I samband med ett inordnande av lokal skallemyndighet i länsstyrelsernas skatteavdelningar kan bl. a. frågan om skattechefens ställning komma alt aktualiseras på nytt.

Vad jag nu har sagt innebär sålunda att i TL inte tas in någon föreskrift som direkt anger skattechefens befogenheter i förhållande lill lokal skattemyndighet. Som jag tidigare har antytt bör dock i enlighet med principbeslutet skattechefens ledande ställning i detta avseende liksom i fråga om taxeringsarbelet i övrigt komma till uttryck i TL. Utredningen föreslår att del i 17 § anges att skattechefen leder taxeringsarbelet i länet. Enligt utredningens uppfattning bör bestämmelsen fö till följd alt nuvarande föreskrift i 59 § TL om länsstyrelsens åliggande all vaka över taxeringsarbelet i första instans slopas. För egen del vill jag anföra följande.

Det åvilar sedan gammall,länsstyrelsen att utöva tillsyn över beskattnings-

Prop. 1977/78:181 206

väsendet. Emellertid gäller också sedan lång tid atl vissa uppgifter av fiskal natur såsom taxeringskoniroll och processföring ligger på skattechefen (tidigare förste taxeringsintendenten), som därvid är undantagen länsstyrelsens inflytande. Detta följer bl. a. av föreskriften i 17 § om atl skattechefen skall bevaka del allmännas rätt och verka för riktiga laxeringar, bl. a. genom att granska taxeringsnämndernas beslut och i förekommande fall anföra besvär. Härtill kommer alt flertalet av de uppgifter i fråga om taxeringsarbelet som f n. formellt ankommer på länsstyrelsen i praktiken är delegerade på avdelningschefen genom normalarbelsordningen för länsstyrelserna.

Utredningen förordar att länsstyrelsen alltjämt skal I ha kvar ansvaret förde arbetsuppgifter som är av allmän administrativ natur. Jag delar denna uppfattning och anser i likhet med utredningen atl man inte bör göra någon ändring beträffande länsstyrelsens ansvar för distriktsindelningen och förordnande av ordförande. Som jag tidigare har framhållit är dock beslut om distriktsindelning att betrakta som normbeslui och skall därför ges i författnings form. På grund härav kan länsstyrelsen enligt regeringsfomien inte tilläggas beslutanderätten direkt i TL utan där bör anges att beslut meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. I TK bör anges all länsstyrelsen beslutar i frågan. Jag förutsätter vidare att dessa uppgifter liksom fi n. kommer atl delegeras till chefen för skatteavdelningen genom arbetsordningen.

I enlighet med det anförda föreslår jag att det i 14 § anges att skattechefen leder och ansvarar för deklarationsgranskningen och annan kontroll för taxeringen. Vidare ansluter jag mig till utredningens uppfattning atl skattechefen bör upprätta förslag till länsanvisningar och när sä är önskvärt kalla nämndledamöter till överläggningar angående taxeringsarbelet. Dessa uppgifierbördärför i överensstämmelse med utredningens förslag överflyttas från länsstyrelsen lill skattechefen. Bestämmelserna har dock enligt min mening sin plats i TK. Nuvarande bestämmelser i 59 a och 60 §§ TL kan därför utgå.

Med hänsyn lill vad jag nu har anfört anser jag i likhet med utredningen alt 59 § bör slopas. Länsstyrelsens skyldigheter vid den årliga taxeringen framgår av de paragrafer som reglerar de olika arbetsuppgifterna.

När det slutligen gäller taxeringsarbetet i nämnderna bör enligt vad jag tidigare har sagt den ledande funktionen ankomma på ordföranden. Taxeringsnämnden bör i materiellt hänseende inta en självständig ställning gentemot skattemyndigheterna i övrigt. Någon direkiivrätt för länsstyrelse eller annan i sakfrågorna bör alltså inte finnas. Däremot bör skattechefen liksom r n. stödja taxeringsnämnderna med råd och anvisningar i de materiella frågorna.

Prop. 1977/78:181 207

Övriga frågor

Enligt 16 § 2 mom. TL för kommun förordna tjänsteman hos kommunen som länsstyrelsen godkänner att biträda ordföranden med granskning av deklarationer. I 16 § 3 mom. föreskrivs atl ordföranden får anlita skrivbiträde.

Utredningen föreslår att föreskrifterna slopas med hänsyn till att alla nämnder skall biträdas av tjänstemän hos lokal skattemyndighet eller länsstyrelse. Utredningen föreslår också att i 17 § införs en uttrycklig regel om taxeringsintendents partsställning i taxeringsprocessen för alt bl. a. markera att taxeringsintendenten inte är part i taxeringsnämnden.

För egen del anser jag i likhet med flera remissinstanser att regeln om kommuns medverkan i taxeringsarbetet bör behållas. Den utgör grundvalen för det arbete som utförs av de kommunala taxeringsrevisorer som finns anställda i vissa kommuner. Jag delar inte heller utredningens uppfattning att del behövs en föreskrift om taxeringsinlendentens parisställning. Denna framgår enligt min mening av andra bestämmelser i TL. Däremot förordar jag i likhet med utredningen atl föreskriften om ordförandens rätt att anlita skrivbiträde slopas.

Jag föreslår alt bestämmelserna om kommuns medverkan i taxeringsarbetet med vissa redaktionella ändringar tas in i 13 §.

11.3 Taxeringsnämndernas verksamhet

11.3.1 Arbetsformer Sammanträden, nänarorätt m. m.

I 61-63 §§ finns regler om taxeringsnämndens sammanträden. De avser bl. a. bestämmandel av tid och plats, kallelseskyldighel, närvarorätt, skyldighet alt anmäla skiljaktig mening och proiokollföring. Reglerna innebär i huvudsak följande.

Tid och plats för taxeringsnämndens sammanträden bestäms av ordföranden. Han skall också kalla ledamöterna och på lämpligt sätt och i god tid underrätta länsstyrelsen och de skattskyldiga inom laxeringsdistriktet om tid och plats för sammanträdena. Är ledamot förhindrad att komma skall han i sitt ställe kalla suppleanten och underrätta ordföranden härom (61 § 1 mom.). Normalt brukar nämnden sammanträda 4-8 gånger under perioden mars-juni.

Sammanträde med taxeringsnämnd skall hållas inom slutna dörrar. Skattskyldig har dock rätt att företräda inför nämnden för att lämna upplysningar till ledning för taxeringen. I sådant fall bör nämnden i regel genast lämna skattskyldig begärd upplysning i fråga om hans taxering (61 § 4 mom.). Taxeringsinspektör deltar i nämndens överiäggningar men inte i dess beslut (61 § 2 mom.). Skattechefen eller av honom beordrad tjänsteman får

Prop. 1977/78:181 208

närvara vid sammanträde med taxeringsnämnden (61 § 5 mom.).

Skiljaktig mening hos ordförande eller taxeringsinspektör skall anges på deklarationshandling och antecknas i protokollet. Annan ledamot som deltagit i taxeringsnämndens beslut får anföra reservation mot beslutet. Av nämnden anlitad sakkunnig har rätt att anteckna särskild mening till protokollet (63 §).

Protokoll skall föras vid sammanträdena i erforderiig omfattning. Protokollet skall justeras av ordföranden och två andra ledamöter (61 § 1 mom.). I praktiken förs inte särskilt protokoll från varje sammanträde utan ett enda protokoll upprättas för hela taxeringsperioden. I protokollet tas inte in uppgift om vilka taxeringar som har behandlats vid visst sammanträde. Det går inte heller att av protokollet utläsa vilka ledamöter som har deltagit i beslut rörande viss skattskyldigs taxering.

Enligt principbeslutet skall föredragande tjänsteman inte få delta i nämndens beslut men få anteckna avvikande mening. Suppleant skall få närvara vid nämndens sammanträden även utan att ordinarie ledamot har förfall.

Utredningen föreslår till en början vissa ändringar i 61 § 1 mom. i fråga om ordförandens skyldighet att underrätta om tid och plats för sammanträdena. Föreskriften om att han på lämpligt sätt skall underrätta de skattskyldiga inom taxeringsdistriktet föreslås slopad. I stället införs skyldighet för ordföranden att underrätta lokal skattemyndighet. Enligt utredningen tillgodoser man därigenom de skattskyldigas intresse av att på ett enkelt sätt få kännedom om sammanträdena. Vidare föreslås att ordföranden skall kalla suppleanterna till det första sammanträdet och underrätta dem om lid och plats för övriga sammanträden.

Närvarorätten vid nämndens sammanträden skall enligt utredningens förslag regleras i 61 § 2 mom. Föredragande tjänsteman i nämnden föreslås få närvarorätt även i fråga om ärende som han inte har föredragit. Hans rätt att närvara vid nämndens överläggningar föreslås dock gälla endast ärende där han är föredragande. Den som utan att vara föredragande har verkställt taxeringsrevision föreslås få närvarorätt och rätt att delta i överiäggningarna vid handläggning av ärende som berörs av revisionen. Samma rätt skall enligt förslaget liksom f n. tillkomma sakkunnig vid handläggning av taxeringsfråga beträffande vilken han har biträtt nämnden. Vidare föreslås rätt att närvara vid sammanträde för skattskyldigs ombud och biträde samt för suppleant som inte har trätt i ledamots ställe. Den nuvarande föreskrifien 161 § 5 mom. om närvarorätt för skattechefen eller av honom beordrad tjänsteman föreslås överflyttad lill 61 § 2 mom. Skattskyldigs rätt att företräda inför nämnden skall enligt förslaget stå kvar i 61 § 4 mom.

Bestämmelserna i 63 § om rätt - i vissa fall skyldighet - att anföra reservation mot taxeringsnämndens beslut eller att låta anteckna avvikande mening till protokollet föreslås ändrade. Förslaget innebär att de som får delta i nämndens överläggningar även skall ha rätt att anmäla från beslutet

Prop. 1977/78:181 209

skiljaktig mening. Den nuvarande föreskriften om atl skiljaktig mening skall antecknas i protokollet föreslås med hänsyn till föreskriftens ordningskaraktär överflyttad till TK.

I övrigt föreslås inte några ändringar av bestämmelserna om proiokollföring i TL. Den nuvarande föreskriften om att protokoll skall föras i erforderlig omfattning står alltså kvar. Utredningen avvisar tanken på alt införa skyldighet för nämnden att i protokollet eller på annat sätt dokumentera vilka ledamöter som har deltagit i vissl beslut.

Remissinstanserna godtar i allmänhet utredningens förslag. En del instanser är dock kritiska på några punkter. Från fiera håll uttalas sålunda tveksamhet till att suppleanterna får närvara vid nämndens samtliga sammanträden. En sådan ordning anses innebär atl arbetet i nämnden blir tungrott. Förslaget om närvarorätt för föredragande, sakkunnig och taxeringsrevisor berörs av ett mindre antal remissinstanser. De som tar upp frågan är tveksamma eller avvisande lill förslaget att sakkunnig och revisor skall ha rätt att närvara även vid nämndens överläggningar. Detta anses strida mot processuell praxis. Utredningens ståndpunkt att man inte bör införa skyldighet att dokumentera vilka ledamöter som har deltagit i ett beslut rörande viss skaltskyldigs taxering kritiseras av bl. a. JO. Den nya regeringsformen och instruktionen för JO medför att taxeringsnämnderna numera står under JO:s tillsyn. Del blir därför enligt JO i framtiden nödvändigt att dokumentation finns om vilka ledamöter som har deltagit i beslut rörande viss skattskyldig.

För egen del får jag anföra följande.

Ordförandens skyldighet enligt 61 § 1 mom. att underrätta de skattskyldiga i distriktet om nämndens sammanträden hänger samman med de skattskyldigas rätt atl företräda inför nämnden och lämna upplysningar. Någon särskild form för underrättelseskyldighetens fullgörande har inte föreskrivits. I praktiken brukar meddelande om sammanträdena anslås hos länsstyrelsen, på kommuns anslagstavla e. d. Av meddelandet framgår inte vilka taxeringar som avses behandlas vid visst sammanträde utan endast tid och plats för sammanträdena. Skattskyldig som vill närvara när hans deklaration behandlas av nämnden måste alltså vända sig till ordföranden eller den som granskar deklarationen föratt få upplysning om lill vilket sammanträde han bör komma. I den nya organisationen är det enligt min mening naturligt atl den skattskyldige tar kontakt med föredragande tjänsteman hos länsstyrelse eller lokal skattemyndighet om han vill utnyttja sin rätt att företräda inför nämnden. Med hänsyn härtill förordar jag i likhet med utredningen att man slopar föreskriften i 61 § 1 mom. alt ordföranden skall underrätta de skattskyldiga om sammanträdena och i stället inför skyldighet för ordföranden att underrätta lokal skattemyndighet. Den nuvarande skyldigheten alt underrätta länsstyrelsen slår kvar.

För en situation finns del emellertid enligt min mening anledning alt bibehålla och även utvidga underrättelseskyldigheten gentemot de skattskyl-

14 Riksdagen 1977f78. 1 saml. Nr 181

Prop. 1977/78:181 210

diga. Jag tänker på fall där TN-revision har verkställts hos den skattskyldige. Enligt utredningen bör den skattskyldige upplysas om sin rätt att företräda inför nämnden om revisionen har utförts av en från granskningsarbetet fristående taxeringsrevisor och denne kallas till nämndens sammanträde. För egen del anser jag att man bör gå ett steg längre och underrätta den skattskyldige om tid och plats för sammanträdet i samtliga fall där taxeringsrevision har verkställts hos honom. Jag föreslår att en föreskrift härom tas in i 61 § 1 mom.

Principbeslutet om suppleants närvarorätt bör enligt utredningen innebära att suppleanterna kallas till det första sammanträdet och underrättas om övriga sammanträden. Jag ansluter mig till förslaget alt suppleanterna skall kallas till det första sammanträdet. Som utredningen har framhållit är det önskvärt att suppleanterna är närvarande vid det första sammanträdet då arbetet planläggs och ordföranden bl. a. informerar om nyheter vid taxeringen. Däremot bör det enligt min mening inte införas någon skyldighet för ordföranden atl särskilt underrätta suppleanterna om övriga sammanträden. Om suppleant önskar delta i sammanträdena utan att förfall för ordinarie ledamot föreligger har han möjlighet att vända sig till ordföranden eller skattemyndigheterna för att få information om sammanträdena. Förslaget om kallelse till suppleanterna framgår av 61 § 1 mom.

Liksom f n. skall taxeringsnämndens sammanträden hållas inom stängda dörrar. Jag ansluter mig i huvudsak till utredningens förslag i fråga om den personkrets som skall ha rätt atl närvara vid sammanträdena. Föredragande tjänsteman måste självfallet ha rätt att närvara vid sammanträdena och även delta i nämndens överläggningar. Detta bör gälla oavsett om tjänstemannen själv har föredragit ärendet eller ej. Jag förordar vidare att suppleant som ej har trätt i ordinarie ledamots ställe skall ha rätt att närvara vid överiäggningarna.

Skattskyldigs rätt att företräda inför nämnden genom ombud eller med annat biträde följer enligt min mening av 6 § förvaltningslagen. Bestämmelserna i 61 § 4 mom. TL bör sålunda efter förvaltningslagens tillkomst anses innebära en komplettering av föreskrifterna i 16 § förvaltningslagen om rätt för part att muntligen lämna uppgifter i förvaltningsärende och inte en från 6 § samma lag avvikande reglering. Jag anser således att det inte behövs någon föreskrift i TL om skattskyldigs rätt att företräda inför nämnden genom ombud eller med biträde.

Beträffande närvarorätten för taxeringsrevisor och sakkunnig vill jag till en början erinra om att sakkunnig f. n. har rätt att delta i nämndens överläggningar och anteckna avvikande mening till protokollet. Det finns emellertid som några remissinstanser har påpekat skäl för att nu överge denna ordning. Bl. a. gäller inom den allmänna förvaltningen i övrigt normalt inte några motsvarande befogenheter för sakkunnig. Det kan också ibland framstå som olämpligt att från nämnden fristående expertis får vara kvar vid nämndens överläggningar när förhandling med den skattskyldige har ägt rum. Jag

Prop. 1977/78:181 211

föreslårdärföratt närvarorätten för taxeringsrevisoroch sakkunnig begränsas till en rätt att företräda inför nämnden och lämna upplysningar i ärendet. Har föredraganden utfört taxeringsrevisionen bördetta inte utgöra hinder mot att han deltar i nämndens överiäggningar i ärendet. Taxeringsrevisorns närvarorätt bör anges i lagtexten. Sakkunnigs rätt att företräda inför nämnden på angivet sätt får anses följa av 15 §, som föreskriver att nämnden får anlita sakkunnig. Liksom hittills bör skattechefen och av honom beordrad tjänsteman ha rätt att närvara vid nämndens sammanträden. Sådan tjänsteman bör dock som utredningen har föreslagit inte ha rätt att närvara vid överiäggningarna. Mina förslag i fråga om närvarorätten framgår av 61 § 2 och 4 mom.

Rätt alt anmäla skiljaktig mening bör som utredningen har föreslagit tillkomma föredraganden. Med hänsyn till vad jag nyss har förordat beträffande närvarorätten för sakkunnig och taxeringsrevisor kan jag däremot inte ansluta mig till förslaget att även dessa tjänstemän skall ha rätt att anmäla skiljaktig mening. Lagtekniskt innebär det att nuvarande föreskrift om rätt för sakkunnig att anteckna särskild mening till protokollet utgår. När del gäller ledamöterna i taxeringsnämnden gäller f. n. att ordföranden är skyldig att på deklarationen eller bilaga till denna ange skiljaktig mening och göra anteckning härom i protokollet. Övriga ledamöter har rätt att anföra reservation mot taxeringsnämndens beslut. Sådan reservation skall anmälas innan sammanträdet avslutas. Vill ledamoten närmare ange grunderna för reservationen skall denna avfattas skriftligen och avges senast vid justeringen av protokollet. Jag anser i likhet med utredningen att reglerna i dessa avseenden bör göras lika för ordföranden och de valda ledamöterna. Bestämmelserna bör tas in i 64 § som handlar om omröstning vid skiljaktiga meningar. Jag föreslår att i ett nytt andra stycke i paragrafen anges att skiljaktig mening hos ledamot och föredragande tjänsteman skall avfattas skriftligen och avges inom en vecka efter sammanträdel.

När det gäller protokollföringen och därmed sammanhängande frågor delar jag den uppfattning som bl. a. JO har framfört, nämligen att man bör införa skyldighet att dokumentera vilka ledamöter som har deltagit i ett beslut rörande viss skattskyldigs taxering. Del bör ankomma på regeringen att föreskriva hur denna dokumentation skall ordnas. I likhet med utredningen förordar jag vidare all reglerna om protokollföringen samlas i TK där redan flertalet av föreskrifterna på området finns. Det bör alltså ankomma på regeringenatt meddela föreskrifterom protokollföringen. Jag föreslår att 61 § 1 mom. ändras i enlighet härmed. Vidare föreslår jag att de nuvarande föreskrifterna om proiokollföring i 63 § TL slopas.

Prop. 1977/78:181 212

Beslutjörhet och omröslning

Reglerna om taxeringsnämndens beslutförhet finns i 63 §.

Beslut om taxering och annat beslut som innebär avgörande i sak får enligt paragrafen fattas om ordföranden och minsl två eller, i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun, minst tre andra ledamöter är närvarande. Endast ett kronoombud får delta i omröstningen. Den omständigheten att ledamot har att avträda vid behandling av viss taxering hindrar dock inte att beslut fattas rörande denna taxering. Annat beslut av nämnden får fattas av ordföranden ensam.

Omröstningsreglerna finns i 64 §. Däri föreskrivs att om ledamöterna har skiljaktiga meningar skall öppen omröslning hållas och flertalels mening gälla. Vid lika röstetal gäller den mening som är till den skaltskyldiges förmån eller, om denna grund inte kan tillämpas, ordförandens mening.

Enligt principbeslutet skall ordföranden ensam ha rätt atl besluta i fråga om otvistiga deklarationer och ärenden om småbelopp liksom frågor av rent teknisk och formell natur. Vidare skall omröstningsreglerna ändras så att ordföranden får utslagsröst vid lika röstetal.

Utredningen framhåller att principen vid utformningen av delegationsreglerna bör vara atl ordföranden ensam skall avgöra endast sådana ärenden där lekmannainflytande och lokalkännedom kan antas vara utan egentlig betydelse. Så snart det föreligger tveksamhet - i rättsligt eller materiellt avseende - hur en fråga bör bedömas, skall frågan alltså avgöras av hela nämnden. Utredningen anser dock att det i likhet med vad som gäller för skatterätten skall finnas en kompletterande regel om atl deklarationsavvikelser på högst 500 kr. alltid skall få beslutas av ordföranden ensam. Utredningen föreslår efter förebild av föreskrifierna om domförhet i 6 § lagen om skatterätt, fasiigheistaxeringsrätt och länsrätt (LSFL) att taxeringsnämnd skall vara beslutför med ordföranden ensam vid

1) beslut som icke innefattar prövning av ärenden i sak,

2) beslut om taxering utan avvikelse från självdeklaration eller annan av den skattskyldige till ledning för egen taxering avlämnad uppgift,

3) beslut om taxering med avvikelse från självdeklaration eller annan av den skattskyldige till ledning för egen taxering avlämnad uppgift, om avvikelsen uppgår till högst 500 kr.,

4) beslut om rättelse av tidigare beslut, som lill följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet samt

5) avgörande av ärende i vilket saken är uppenbar.

Som allmän förutsättning för ordförandens rätt att besluta ensam skall vidare enligt förslaget gälla att det inte är påkallat av särskild anledning atl ärendet prövas av fullsutien nämnd.

Någon ändring av gällande krav på antal närvarande ledamöter för att nämnden skall vara beslutför föreslås inte. Däremot föreslås i enlighet med principbeslutet alt omröstningsreglerna ändras så att ordföranden får utslags-

Prop. 1977/78:181 213

röst i samtliga fall där det föreligger lika röstetal för skiljaktiga meningar i nämnden.

Förslaget atl ordföranden ensam skall få avgöra vissa ärenden tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

Den föreslagna ändringen av omröstningsreglerna lämnas utan erinran av remissinstanserna.

För egen del får jag anföra följande.

Principbeslutet om ordförandens rätt att besluta ensam i vissa ärenden bygger på tanken att de förtroendevalda ledamöternas erfarenheter och kunskaper nyttiggörs bäst i taxeringsarbetet om nämnderna koncentrerar sitt arbete på de viktiga bedömningsfrågorna i taxeringen. Jag ansluter mig till utredningens uppfattning atl ordförandens rätt att besluta ensam inte bör vara beroende av nämndens delegation utan bör skrivas in i TL. Det är sålunda angeläget att den i principbeslutet avsedda beslutsordningen verkligen genomförs så att nämndernas arbete får den inriktning som förutsätts i beslutet. Utgångspunkten för regleringen bör därvid som utredningen har föreslagit vara bestämmelserna om enmansmål i LSFL.

Bland de remissinstanser som uttalar sig i fråga om omfattningen av ordförandens behörighet finns företrädare för såväl en längre gående behörighet för ordföranden atl besluta ensam än vad utredningen har förordat som för en mer begränsad beslutanderätt. Det är främst i två avseenden som meningarna går isär. Det gäller besluten i fall där avvikelsen uppgår till mindre belopp eller där saken är uppenbar.

En del remissinstanser anser sålunda alt beloppsgränsen 500 kr. bör höjas. Några uttalar sig för att man inte bör bestämma någon fast gräns. Bl. a. föreslås att gränsen anknyts lill viss procent av basbeloppet eller ett ringa-beloppsbegrepp. Andra åter förordar att varje avvikelse i sakfrågan från deklarationen som är lill den skattskyldiges nackdel skall föredras i nämnden.

Föregen del anser jag att ordföranden i enlighet med principbeslutet bör ha rätt att besluta i ärenden om småbelopp oavsett om avvikelsen innebär höjning eller sänkning av taxeringen. En fast beloppsgräns är enligt min mening att föredra framför sådana lösningar som har förts fram under remissbehandlingen. Annars får man inte tillräcklig klarhet i hur långt ordförandens behörighet sträcker sig. Beloppsgränsen bör, som utredningen har föreslagit, vara densamma som gäller för enmansmålen i skatterätl, dvs. 500 kr. Jag förordar således utredningens förslag atl ordföranden ensam får besluta om laxering med avvikelse från deklaralionshandlingarna, om avvikelsen uppgår till högst 500 kr. Det bör anges alt beloppsgränsen avser laxerad inkomst. Omfattar avvikelsen fiera poster gäller beloppsgränsen självfallet det sammanlagda beloppet av dessa. Förekommer i deklarationen fel i både höjande och sänkande riktning bör också den sammanlagda effekten i princip vara avgörande för tillämpningen av bestämmelsen. Ärdet i sådant fall fråga om större belopp bör dock taxeringen prövas av hela nämnden.

Prop. 1977/78:181 214

Några remissinstanser ifrågasätter lämpligheten av att ge ordföranden behörighet att besluta i ärenden i vilka saken är uppenbar. Det anses från en del håll lämpligt att i vart fall erinringar mot ordförandens beslut föredras i nämnden. En och annan remissinstans anser att ordförandens rätt att besluta ensam inte bör sträcka sig längre än till fall då fråga är om tekniska och formella ändringar. För egen del anser jag i likhet med utredningen att ordförandens beslutsbehörighet bör omfatta även ärenden där saken är uppenbar. Del bör dock understrykas att fråga är om restriktiv tillämpning. Så snart det föreligger tveksamhet - i rättsligt eller materiellt hänseende - hur frågan skall bedömas skall den underställas nämnden. Jag vill också framhålla att den omständigheten att den skattskyldige kommer in med erinringar mot beslut som har fattats av ordföranden ensam normalt bör anses utgöra sådan särskild anledning som påkallar att ärendet avgörs av fullsutien nämnd. Det bör påpekas att jag avser att föreslå att taxeringsnämnden skall ha skyldighet att under hela laxeringsperioden ompröva beslut när skattskyldig begär det eller skäl annars föreligger (avsnitt 11.3.2).

Det anförda innebär således att jag i allt väsentligt förordar utredningens förslag i fråga om rätt för ordföranden att besluta ensam i vissa ärenden. De nya bestämmelserna framgår av 63 § TL.

När det gäller omröstningsreglerna biträder jag i likhet med remissinstanserna utredningens förslag att ordföranden skall fö utslagsrösl vid lika röstetal. Bestämmelser behövs dock också om i vilken utsträckning skilda omröstningar skall äga rum när flera frågor prövas i ärendet samt om vad som skall gälla när fiera än två meningar yppas vid omröstningen.

Jag föreslår efter förebild av motsvarande regler i LSFL att bestämmelserna i rättegångsbalken om omröstning i tvistemål görs tillämpliga på taxeringsnämnden, med det undantaget att ordföranden skall säga sin mening först. Förslaget föranleder ändring av 64 § TL.

Övriga frågor

Enligt 50 § TL har de kommun- och landstingsvalda ledamöterna rätt att granska självdeklarationer endast om de utses därtill av taxeringsnämnden. I paragrafen föreskrivs också att det inom taxeringsnämnd inte får lämnas vidare redogörelse för innehållet i självdeklaration än som behövs för taxeringen.

Utredningen föreslår att bestämmelserna i 50 § ändras så att samtliga valda ledamöter får rätt att granska självdeklarationer.

Förslaget lämnas utan erinran av del stora flertalet remissinstanser. Några instanser vill dock ha kvar en begränsning av ledamöternas rätt att ta del av deklarationerna.

Jag vill till en början erinra om att frågan om alt slopa begränsningen för de valda ledamöterna att ta del av självdeklarationer diskuterades redan i

Prop. 1977/78:181 215

förarbetena lill TL. I prop. 1955:160 uttalade föredraganden bl. a. aU en förutsättning för den vidsträckta rätten att få inblick i olika förhållanden, som tillkommer taxeringsmyndigheterna, är att kretsen av de personer som får del av materialet blir så liten som möjligt. Jag delar denna uppfattning. Jag är således inte beredd att på det sätt utredningen har föreslagit generellt ge ledamöterna tillgång till deklarationsmaterialet. Som jag nyss har sagt finns möjlighet för nämnden atl utse någon ledamot som utöver ordföranden granskar deklarationerna. En annan sak är att bestämmelserna inte får hindra ledamöterna att ta del av deklarationshandlingar i den mån det behövs för alt de skall få bästa möjliga beslutsundertag. Som bl. a. JO har påpekat ger de nuvarande bestämmelserna inte tillräckligt utrymme i detta avseende. Jag föreslår därför att del i 50 § anges atl annan ledamot än ordföranden får ta del av självdeklaration vid nämndens sammanträde i den omfattning som erfordras för taxeringen.

Enligt 66 § TL beslutar taxeringsnämnden åriigen i fråga om inkomsttaxering och förmögenhelstaxering. Nämnden skall så snart ske kan och om möjligt före utgången av maj månad under taxeringsåret företa laxering till kommunal inkomstskatt av sådana skattskyldiga, som skall taxeras till statlig inkomstskatt av annan taxeringsnämnd eller vilkas besvär över taxeringen skall prövas av den mellankommunala skatterätten. Vid sådan taxering bör samråd i regel ske med övriga nämnder som taxerar den skattskyldige. Dessa skall också underrättas om taxeringen. Även för andra fall föreskrivs underrättelseskyldighet.

Utredningen föreslår att bestämmelserna i 66 § om förtursbehandling av vissa taxeringsärenden och om nämndens skyldighet att i vissa fall samråda med och underrätta andra berörda taxeringsnämnder ändras bl. a. med hänsyn lill utredningens förslag alt all taxering av en skattskyldig skall ske i en enda nämnd. Sålunda införs en allmän skyldighet för sådan nämnd att inhämta upplysningar för taxeringen medan de nuvarande föreskrifterna om samråd och underrättelseskyldighet mellan nämnderna i sådana fall slopas. I huvudsak betingas dock ändringarna av att vissa av de nuvarande föreskrifterna anses vara av ordningskarakiär. Dessa föreskrifter föreslås skola utgå. Det gäller bl. a. bestämmelsen om att taxeringar av skattskyldiga, vilkas besvär skall prövas av mellankommunala skatterätten skall behandlas med förtur.

Utredningen föreslår också atl huvudregeln om skyldigheten för taxeringsnämnd atl underrätta annan nämnd om förhållande som kan påverka taxeringen, som f. n. finns i TK, flyttas till 66 § TL. De nuvarande specialreglerna om underrättelseskyldighet enligt 66 § föreslås slopade.

Jag biträder utredningens uppfattning alt de nuvarande bestämmelserna i 66 § om förtursbehandling, samråd och underrättelseskyldighet närmast hör hemma i TK. I motsats till utredningen anser jag emellertid att det inte finns skäl alt ersätta de nuvarande specialföreskrifterna med mera allmänt hållna föreskrifter av samma huvudsakliga innebörd. Regleringen i dessa avseenden

Prop. 1977/78:181 216

bör ske uteslutande i TK. Mitt förslag innebär alltså att de nuvarande föreskrifterna i 66 § om förtursbehandling m. m. utgår.

11.3.2 Besluts- och underrätteiseförfarandet Inledning

F. n. gäller alt taxeringsnämnden, om den inte följer skattskyldigs uppgifter i självdeklaration, är skyldig att underrätta den skatlskyldige om i vilka hänseenden deklarationen har frångåtts. Skälen för nämndens avvikelse skall också redovisas. Innan nämnden meddelar sitt beslut skall den vidare regelmässigt ha lämnat den skattskyldige tillfälle alt yttra sig. Så behöver dock inte ske när fråga är om felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller det eljest är uppenbart att yttrande från den skatlskyldige inte är erforderligt för frågans bedömande. I praktiken tillämpas bestämmelserna så att den skattskyldige i vanligt brev tillställs meddelande om en s. k. ifrågasatt avvikelse. I många fall har meddelandet om den ifrågasatta avvikelsen föregåtts av skriftlig eller muntlig kontakt mellan den skattskyldige och deklarationsgranskaren. Sedan nämnden tagit slutlig ställning till taxeringen underrättas den skatlskyldige härom genom ett slutligt beslut. Underrättelsen skall vara undertecknad av taxeringsnämndens ordförande och sändas i rekommenderat brev.

Redan i RS-utredningens rapport år 1974 föreslogs en omläggning av taxeringsnämndens beslutsformer. I rapporten framhölls alt skallskyldig inte bör få mer än en underrättelse om samma beslut. Det nu tillämpade förfarandet med dubbla underrättelser-en om ifrågasatt avvikelse och en om slutligt beslut - syntes RS-utredningen onödigt komplicerat. Förfarandet med slutligt beslut i rekommenderad försändelse borde enligt vad som sades i rapporten kunna slopas om skattskyldig hade fått underrättelse om avvikelse och inte kommit in med erinran häremot.

Med hänvisning härtill lades i rapporten fram ett förslag som innebar att taxeringsnämndens beslut om avvikelse från skattskyldigs deklaration skulle meddelas i form av preliminära och slutliga beslut. RS-ulredningens förslag var föremål för remissbehandling och blev i stort sett positivt mottaget. Förslaget ansågs dock böra omarbetas på vissa punkter.

Utredningens nu föreliggande förslag till beslutsformer utgör en sådan omarbetning. Det innebär i korthet följande. När taxeringsnämnden finner sig böra avvika från skaltskyldigs deklaration skall nämnden meddela ett formellt beslut härom. Beslutet skall vara preliminärt. Att beslutet är preliminärt innebär att skattskyldig har möjlighet att komma in med erinringar lill nämnden och att denna kan ompröva beslutet. Finner nämnden anledning att ändra sitt beslut skall nämnden meddela ett nytt preliminärt beslut. I motsatt fall skall nämnden slå fast sitt tidigare beslut genom ett slutligt beslut. Slutligt beslut skall meddelas av nämnden också när skattskyldig begär att ett preliminärt beslut skall utfärdas som slutligt beslut.

Prop. 1977/78:181 217

Taxeringsnämnden får meddela högst två preliminära beslut. Om skattskyldig inte är nöjd med nämndens andra preliminära beslut har nämnden sålunda att meddela ett slutligt beslut och detta oavsett om nämnden vidhåller sitt tidigare preliminära beslut eller anser sig kunna bifalla den skattskyldiges yrkanden. Även ett slutligt beslut skall emellertid enligt förslaget kunna omprövas av nämnden. Så skall kunna ske när slutligt beslut är uppenbart oriktigt och den skattskyldige inte har anfört besvär över beslutet. Ett preliminärt beslut som inte har omprövats av nämnden anses som slutligt vid taxeringsperiodens utgång.

Taxeringsnämndens preliminära och slutliga beslut skall enligt förslaget sändas till skattskyldig i vanligt brev. Båda slagen av beslut skall vidare innehålla besvärshänvisning. Besvär över preliminärt beslut får dock inte anföras förrän efter taxeringsperiodens slut då beslutet blir att anse som slutligt. Ordinära besvär över nämndens beslut skall anföras före utgången av februari månad året efter taxeringsåret. Rätt att anföra extraordinära besvär skall föreligga bl. a. när skattskyldig gör gällande att han inte har fått vare sig preliminärt eller slutligt beslut eller debetsedel på slutlig skatt under taxeringsåret.

Remissinstanserna har allmänt funnit det önskvärt att taxeringsnämnden relativt fritt kan ompröva sina beslut under hela den tid taxeringen pågår i första instans. Den huvudsakliga invändningen mot utredningens förslag synes vara alt nämnden medges rätt atl meddela endast två preliminära beslut. Denna begränsning anses minska möjligheterna till en önskvärd "dialog" mellan den skatlskyldige och nämnden. Förhållandet uttrycks också så att begränsningen lill två preliminära beslut på ett onödigt sätl för över beslutsfattandet till högre instans. Det har även invänts, att slutliga beslut bör kunna omprövas i större utsträckning än som skulle bli möjligt enligt utredningens förslag.

Besluisjöijärandet

Enligt de antagna riktlinjerna för laxeringen i första instans skall taxeringsnämnderna erhålla ökade och förbättrade resurser. Granskning och föredragning av de skallskyldigas deklarationer skall sålunda utföras av härför utbildad och heltidsanställd personal. Rörelseidkare och andra skattskyldiga med komplicerade inkomstförhållanden skall hänföras till särskilda nämnder och granskas av specialiserade tjänstemän. Tiden för granskning och därmed för direkta kontakter med de skattskyldiga förlängs genom att taxeringsperioden utsträcks från den 30 juni till den 30 november. Granskningen kommer vidare att underlättas genom ett förstärkt ADB-stöd.

Det är självfallet av största vikt att de resurser som satsas på detta vis las till vara på rätt sätt. Ett mål bör vara atl skattedomslolarna så långt möjligt avlastas frågor som lika väl kan utredas och prövas i första instans. Strävanden mot en sådan ordning bör underbyggas med bestämmelser som är

Prop. 1977/78:181 218

så utformade att taxeringsnämnden inte i onödan låses fast i beslut som av i stort sett formella skäl måste prövas av skattedomstol. Såsom jag ser denna fråga är det väsentliga att nämnden i praktiken får möjlighet att ompröva sitt ställningstagande till den skattskyldiges deklaration så länge detta framstår som meningsfullt.

Förutsättningar för en tillämpning i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag nu har sagt kan uppenbariigen skapas på olika sätt. Utredningen har som bakgrund för sitt förslag pekat på önskemål om all den skatlskyldige inte skall erhålla två underrättelser med likalydande innehåll, dvs. underrättelse om ifrågasatt avvikelse och taxeringsnämndens slutliga beslut om avvikelse från deklaration.

Det är då först att märka att ordningen med underrättelse om ifrågasatt avvikelse är den form i vilken skattskyldig f. n. lämnas tillfälle alt yttra sig. Möjlighet att yttra sig måste den skattskyldige givetvis beredas även i ett syslem i vilket taxeringsnämnden förutsätts ompröva sina ställningstaganden i större utsträckning än f. n. En ändring av nämndens beslutsformer får med andra ord inte leda till att nämnden meddelar beslut - de må benämnas preliminära eller slutliga - utan atl den skattskyldige när så är påkallat har fått tillfälle att förklara sig och ange sina synpunkter.

Enligt utredningens förslag slopas nuvarande bestämmelse i 65 § TL om kommunicering. Utredningen föreslår att nämndens skyldighet att kommunicera skall bestämmas av föreskriften om kommunicering i 15 § förvaltningslagen. Enligt utredningens förslag skall skattskyldig dock beredas tillfälle att yttra sig enligt vad nu är föreskrivet när fråga är om omprövning på taxeringsnämndens initiativ av ett andra preliminärt beslut och den ifrågasatta ändringen avser höjning av taxeringen m. m.

Förvaltningslagens bestämmelse i 15 § om kommunicering har emellertid närmast avseende på parts rätt att få ta del av utredningsmaterial som av annan tillförs ett ärende. Enligt TL(65 §) har skattskyldig tillerkänts rätt att yttra sig när taxeringsnämnden finner anledning att åsätta honom taxering med avvikelse från självdeklaralionen. Kommunicering får underlåtas bara om det är fråga om felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller när eljest yttrande av den skattskyldige uppenbariigen inte är erforderiigt för frågans bedömande.

Som jag har sagt avser förvaltningslagens bestämmelse parts rätt att få del av och yttra sig över nytillkommet utredningsmaterial. Denna rätt skall skattskyldig självfallet ha även i fortsättningen. Vad det närmast gäller att bedöma är i vilken utsträckning tillfälle skall beredas den skattskyldige att komma in med förklaring och synpunkter innan nämnden meddelar sitt beslut.

Jag vill härvid först framhålla att taxeringsnämnden självfallet skall tillse att de frågor som uppkommer vid deklarationsgranskningen blir utredda i den utsträckning som behövs och är möjlig att åstadkomma. 1 utredningen bör ingå att när så är påkallat ge den skatlskyldige tillfälle att förklara sig och

Prop. 1977/78:181 219

ge sina synpunkter. Frågan om skattskyldigs rätt att få tillfälle yttra sig innan nämnden beslutar frångå hans deklaration i ett eller annat avseende bör dock enligt min mening ses mot den ordning som enligt mitt förslag skall gälla för taxeringsnämndens beslut. Taxeringsnämnden har enligt denna inte bara möjlighet utan också skyldighet att under hela taxeringsperioden ompröva beslut när skattskyldig begär det eller skäl för omprövning annars visar sig föreligga.

Att under här angivna förhållanden behålla nuvarande bestämmelse, att kommunicering med den skattskyldige får underiåtas bara om yttrande av denne uppenbariigen inte behövs, skulle enligt min mening få deklarationsgranskningen att framstå som onödigt tungrodd för både skattskyldiga och taxeringsmyndigheter. Den skattskyldige bör självfallet alltid få tillfälle atl yttra sig när detta behövs för att frågan skall bli utredd och tillräckligt belyst. Jag anser att en sådan ordning kan nås på ett tillfredsställande sätt genom bestämmelse om att taxeringsnämnden skall tillse att utredning görs och tillfälle bereds den skatlskyldige alt yttra sig när detta behövs för nämndens ställningstagande. Jag föreslår att 65 § TL utformas i överensstämmelse härmed. Samtidigt vill jag framhålla vikten av atl de skattskyldiga får rimlig tid på sig för att inkomma med yttranden.

Vad härefter angår frågan hur bestämmelserna om taxeringsnämndens rätt att ompröva taxeringsbeslut närmare bör utformas vill jag anföra följande.

Vad jag tidigare har sagt talar för att nämnden i princip skall kunna ompröva sina beslut till slutet av taxeringsperioden. Med hänsyn härtill anser jag alt bestämmelser bör utformas enligt följande huvudlinjer.

När taxeringsnämnden har funnit att det kan föreligga skäl att i ett eller annat avseende avvika från deklaration och den skattskyldige när så är påkallat har lämnats tillfölle att yttra sig, skall nämnden åsätta den skattskyldige taxering. Detta skall ske genom beslut varigenom taxeringen i sin helhet avgörs och alltså inte bara beträffande den del eller den fråga som har ansetts ge anledning till avvikelse från deklarationen. I beslutet underrättas den skattskyldige om att hans taxering kan tas upp till förnyad prövning av nämnden om han anser sig vilja ge synpunkter eller har yrkanden som han inte tidigare har fört fram. Om den skattskyldige anhåller om ny prövning i nämnden beslutar denna antingen att vidhålla sitt tidigare beslut eller att åsätta taxering med viss ändring i förhållande lill tidigare beslut.

Den skattskyldige måste givetvis också ha möjlighet att anföra besvär över taxeringsnämndens beslut. Utredningen har i sitt förslag begränsat skattskyldigs rätt att anföra besvär under taxeringsperioden över nämndens preliminära beslut på så sätt att skattskyldig dessförinnan skall begära slutligt beslut av nämnden. Tanken bakom utredningens förslag torde vara att på detta vis förmå de skattskyldiga att så långt som möjligt använda sig av nämndens rätt att ompröva sina beslut.

Som har framgått är jag inte övertygad om lämpligheten av att dela upp

Prop. 1977/78:181 220

taxeringsnämndens ställningstaganden i preliminära och slutliga beslut eller att införa en automatisering som innebär att beslut som betecknas som preliminära skall anses som slutliga först vid taxeringsperiodens slut. Det finns enligt min mening risk för alt den lösning som utredningen har förordat skulle medföra en låsning i taxeringsförfarandet och i onödan fiytta avgörandet till skattedomstol. Enligt den grundsyn som jag anser att man bör ha på taxeringsförfarandet och beslutsfattandet i första instans skulle det vidare inte vara tillfredsställande att beteckna nämndens avgörande under taxeringsperioden om skaltskyldigs laxering som preliminärt. Detta förhållande ändras inte av att nämnden när skäl föreligger till del skall kunna meddela ett nytt beslut.

Det bör framhållas att en lösning efter de linjer som jag förordar i praktiken inte innebär något egentligt avsteg från vad som f. n. gäller. Taxeringsnämnden har nämligen redan nu möjlighet alt ompröva ett slutligt beslut.

I överensstämmelse med det sagda föreslår jag att i 69 § 3 mom. TL tas in uttrycklig bestämmelse om all nämnden under laxeringsperioden skall ompröva beslut när skäl föreligger till det. Taxeringsnämndens rätt till omprövning bör därvid enligt min mening inte begränsas på annat sätt än som följer av att frågan om ett nytt beslut skall ha avgjorts före taxeringsperiodens utgång. I utredningens förslag har nämnden getts möjlighet att meddela högst två preliminära beslut. Denna begränsning har sin grund i att vissa remissinstanser har uttalat farhågor för att möjlighet till fler omprövningar skulle kunna fresta till att använda beslutsförfarandet som en form för kommunicering med de skattskyldiga. Dessa farhågor finner jag överdrivna. Jag förutsätter alt nämnden lämnar den skattskyldige tillfälle att yttra sig i enlighet med vad som är föreskrivet och meddelar beslut först sedan ärendet har utretts på ett i varje särskilt fall tillfredsställande sätt.

I enlighet med vad utredningen har föreslagit bör vidare som allmän regel gälla att taxeringsnämnden inte skall ompröva beslut över vilket den skattskyldige har anfört besvär. Möjlighet att även i sådant fall företa en omprövning bör dock finnas när särskilda skäl föreligger. Den omständigheten alt den skatlskyldige har anfört besvär bör nämligen enligtmin mening inte hindra atl skatterätten när så är lämpligt informerar nämnden om förhållandena enligt besvären och därmed ger nämnden möjlighet att företa rättelse. Jag vill härvid erinra om vad JO anförde i 1973 års ämbelsberältelse beträffande tillämpningen av 69 § 3 mom. TL. JO framhöll att nämnden genom bestämmelsen hade fått sanktion att under vissa förutsättningar ompröva redan meddelade beslut under hela taxeringsperioden. De inlagor som under perioden kom in från skattskyldiga till skatterätten innehöll ofta sakuppgifter som kunde antas vara okända för nämnden. Skatlerätten kunde - uttalade JO vidare - inte heller alltid veta om beslut ännu hade meddelats av nämnden. Han rekommenderade därför atl skatterätten så länge taxeringsarbelet pågick i första instans sände kopia av skattskyldigs samtliga inlagor rörande den aktuella taxeringen till vederbörande taxeringsnämnd.

Prop. 1977/78:181 221

Som jag förut har sagt skall skattskyldig som inte är nöjd med taxeringsnämndens beslut och vill framföra ytteriigare synpunkter kunna vända sig till nämnden med begäran om ny prövning. Om skattskyldig anser att en ytterligare bedömning av nämnden inte är meningsfull skall han emellertid ha möjlighet atl i stället anföra besvär till skatterätten redan under taxeringsperioden. Att sådan möjlighet kan beredas de skattskyldiga har setts som en av fördelarna med taxeringsperiodens föriängning.

Det är självfallet önskvärt att de skattskyldiga tar till vara möjligheten att låta taxeringsnämnden ompröva sina beslut och göra de ändringar som framkomna omständigheter ger anledning till. Det ärdärförav största vikt att nämndens beslut förses med klara upplysningar om nämndens möjligheter och de fördelar det kan innebära att.utnyttja dessa framför att gå besvärsvägen.

Åtskilliga remissinstanser har funnit del otillfredsställande eller oaccepta-beltatt utredningen inteharkunnat finnaen lösning försådan samordning att hänsyn alllid kan las till taxeringsnämndens beslut vid framställningen av debetsedlarna på slutlig skatt. Dessa börjar nämligen produceras före taxeringsperiodens utgång. Enligt utredningens förslag får nämndens beslut som meddelas mot slutet av taxeringsperioden beaktas i den ordning som gäller i fråga om rättelser enligt 72 a § TL. För egen del vill jag anföra följande.

Det är uppenbarligen ofrånkomligt atl föriängningen av taxeringsperioden inte kan utnyttjas fullt ut för taxeringsnämndens omprövningsrätl om man samtidigt ställer krav på att nämndens beslut alltid skall återspeglas i debetsedlarna på slutlig skatt. Någon tillfredsställande lösning erhålls enligt min mening varken genom att begränsa nämndens rätt till omprövning till viss tid före taxeringsperiodens utgång eller genom att senarelägga framställningen av debetsedlarna. Såsom JK har framhållit i sitt yttrande får det under dessa förhållanden förutsättas att den skattskyldige i förekommande fall, i samband med debetsedelns utsändande eller dessförinnan, underrättas om förhållandel och vad som med anledning därav är att beakta. Enligt vad jag har inhämtat är det möjligt att informera den skattskyldige på detta sätl. Detsamma gäller när skatterätts beslut har meddelats i slutet av taxeringsperioden.

Underrätteiseförfarandet

I anslutning till mitt förslag angående formerna för taxeringsnämndens beslutförfarande vill jag också ta upp frågan på vilket sätl skattskyldig skall underrättas om nämndens beslut. Denna fråga sammanhänger i sin tur med hur man ställer sig till utredningens förslag om användning av kodsatta standardtexter för nämndens beslutsmotiveringar. Delsamma gäller utredningens förslag att underrättelserna inte skall behöva undertecknas.

Enligt nuvarande bestämmelser skall underrättelse om taxeringsnämn-

Prop. 1977/78:181 222

dens beslut om avvikelse från skaltskyldigs deklaration eller om skönstaxering tillställas den skatlskyldige i rekommenderat brev. Underrättelsen skall vidare vara undertecknad av ordföranden.

Enligt utredningens förslag skall nämndens underrättelse sändas till den skattskyldige i vanligt brev utan underskrift. Av underrättelsen skall dock klart framgå vilken taxeringsnämnd som har fattat beslutet och till vilken föredragande i nämnden som den skatlskyldige har att vända sig om han önskar upplysningar eller vill framföra synpunkter.

Det helt övervägande antalet av de remissinstanser, som har uttalat sig angående förslaget att slopa nuvarande krav på underskrift och rekommenderad försändelse, anser att taxeringsnämndens underrättelser bör undertecknas eller rekommenderas. Många anser alt underrättelserna bör både undertecknas och rekommenderas. Som skäl för undertecknande anförs bl. a. att de skattskyldiga har ett berättigat krav på att underrättelser av detta slag är försedda med manuell underskrift. En underskrift sägs vidare skapa garantier för att kontroll har skett av att underrättelsen stämmer överens med nämndens beslut, sådant detta har antecknats på deklarationen. Kravet på underskrift ställs också i samband med önskemål om att kontroll sker av att beslutsmotiveringen är utformad på ett tillfredsställande sätt. Önskemålen om alt nämndens underrättelser skall sändas i rekommenderade brev baseras framför allt på farhågor för att de skattskyldiga skall skaffa sig föriängd besvärstid genom osant påstående om att någon underrättelse inte har mottagits.

Flera remissinstanser vänder sig särskilt mot förslaget att taxeringsnämnden skall kunna motivera sina beslut med hänvisning till standardtexter. De som har uttalat tveksamhet beträffande denna del av förslaget är bl. a. JO och kammarrätterna i Stockholm, Göteborg och Sundsvall. JO har för sin del bl. a. framhållit att hela processordningen skulle vinna på bättre beslutsmotiveringar i första instans. I en framtid när nämnderna kommer att ha längre tid till sitt förfogande är det enligt JO:s mening ett bestämt krav att beslutsmotiveringarna förbättras. Få beslut lämpar sig egentligen enligt JO:s mening för standardiserad motivering.

Vid bedömandet av här föreliggande frågor har jag ansett mig i första hand böra ta ställning till erinringarna mot förslaget om standardtexter för taxeringsnämndens beslutsmotiveringar. Användning av standardtext kan självfallet godtas bara i den mån den korrekt återger det fattade beslutet. 1 vilken utsträckning sådana texter i praktiken kan komma till användning torde inte ännu vara helt klariagi. Till dess så har skett bör föredragandena i nämnden enligt min mening beredas möjlighet att före utsändandet ta del av de maskinellt framställda underrättelserna för granskning av beslutsmotiveringarna. Att man på detta sätt låter de utskrivna underrättelserna generellt passera föredragandena ser jag som en fördel även från den synpunkten att kontroll därmed samtidigt kan göras av att uppgifterna i övrigt på underrättelserna stämmer med nämndens beslut. En sådan kontroll torde inte bli

Prop. 1977/78:181 223

behövlig sedan systemet har intrimmals, men är enligt min mening önskvärd i ett inledningsskede.

Vad härefter angår frågan om underrättelsernas undertecknande har jag förståelse för de remissinstanser som anser att underrättelserna också i fortsättningen bör undertecknas manuellt. En underskrift står för mottagaren som en bekräftelse på att handlingen har utfärdats enligt myndighetens beslut och att dess innehåll har underkastats en sista granskning före utsändandet.

Man bör å andra sidan enligt min mening inte utan vidare avstå från de vinster som ett maskinellt system ger. Framställande av underrättelserna med hjälp av ADB blir inte verkligt rationellt om inte utskrift och kuvertering kan ske i en följd utan avbrott för sortering och ytteriigare kontroll eller underskrift.

Att underskrift i ADB-system ersätts med upplysning om vilken tjänsteman som kan svara på eventuella förfrågningar torde mottagarna i allmänhet ha förståelse för och inte tillmäta någon större betydelse. En Oeftergivlig förutsättning för alt man skall kunna avstå från underskrift är dock givetvis att handlingen inte behöver få den ytteriigare granskning som kan företas i samband med ett undertecknande. Som jag förut har sagt får man enligt min mening utgå från att underrättelserna i varje fall under ett inledningsskede bör passera föredragandena för en slutlig kontroll.

Så länge en sådan ordning skall tillämpas bör underrättelserna enligt min mening också förses med underskrift varmed taxeringsnämndens ordförande eller föredraganden intygar att innehållet rätt återger taxeringsnämndens beslut. Sedan förfarandet har tillämpats en tid får prövas närmare vilka förutsättningar som finns för att sända ut underrättelserna utan undertecknande. Vid denna utvärdering bör bl. a. bedömas om anledning finns att skilja mellan olika typer av underrättelser i fråga om krav på underskrift.

RSV bör sedan-förfarandet har tillämpats något år redovisa för regeringen vilka erfarenheter som har vunnits och i vilken utsträckning det bedöms som möjligt att slopa underskrift. Frågan om och i vilken mån underskrift kan underlåtas får sedan tas upp i sedvanligt lagstiftningsförfarande.

Jag föreslår i enlighet med det sagda att bestämmelse las in i TL om att underrättelse skall undertecknas av ordföranden eller tjänsteman som biträder taxeringsnämnden.

Vad härefter angår frågan om underrättelserna bör sändas i vanligt brev eller i rekommenderad försändelse har jag viss förståelse förden tveksamhet som vissa remissinstanser har uttalat mot användande av vanligt brev. Som jag tidigare sagt bottnar denna främst i farhågor för att skatiskyldig skall skaffa sig förlängd besvärstid genom osant påstående om att underrättelse inte har mottagits. Jag är emellertid övertygad om att de skattskyldiga, som inte vill nöja sig med taxeringsnämndens beslut, normalt är angelägna om att anföra besvär snarast möjligt efter det att underrättelse har kommit dem till hända. Underrättelserna sänds ut under taxeringsperioden och senast i

Prop. 1977/78:181 224

anslutning till dennas utgång den 30 november under taxeringsåret. Vidare torde man kunna utgå från att medvetandet om alt utsända underrättelser mer sällan kommer på avvägar måste avhålla skattskyldig från att mer eller mindre medvetet lämna osann uppgifi om det faktiska förhållandet. Man bör inte heller bortse från att skatiskyldig som kommer in med sina besvär för sent men senast den 30 juni året efter taxeringsåret får sina besvär prövade om taxeringsintendenien helt eller delvis biträder dem i sak. Vid vägande av de olika synpunkterna finner jag mig böra föreslå att underrättelserna om taxeringsnämndens beslut sänds i vanligt brev.

Beträffande sist behandlade frågor föreslår jag alltså sammanfattningsvis att de maskinellt framställda underrättelserna om nämndens beslut överlämnas till föredragandena. Dessa får därmed möjlighet att komplettera beslutsmotiveringarna när det finns skäl lill det och att kontrollera att underrättelserna klart och rätt utvisar nämndens beslut. Underrättelserna skall undertecknas och sändas i vanligt brev. Bestämmelse härom föreslås inlagen i 69 § 4 mom. TL.

11.4 Besvärstider och tider för avlämnande av deklaration

Inledning

En grundläggande förutsättning för alt taxeringsförfarandet skall kunna rationaliseras och effektiviseras är att taxeringsperioden utsträcks. Därmed blir det bl. a. möjligt att fördela granskningsarbetet över en längre period och att ägna särskild uppmärksamhet åt skattskyldiga med komplicerade inkomstförhållanden.

Taxeringsperioden skall enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna utsträckas till den 30 november. I överensstämmelse härmed föreslår utredningen att taxeringsnämndens arbete beträffande visst års taxering skall vara avslutat före utgången av november månad under taxeringsåret (71 § TL). Utredningen framhåller emellertid att vissa omständigheter talar för att laxeringsperioden under de första åren bör avslutas något tidigare. Innan del nya systemet har "trimmats in" behövs nämligen något större tidsmarginal för framställning av debetsedlarna på slutlig skatt. Detsamma gäller förfarandet för kvittning av överskjutande preliminär skatt. Utredningen föreslår därför att taxeringsperioden de två första åren avslutas den 31 oktober.

Jag biträder utredningens förslag. Föreskrift som möjliggör att laxeringsperioden åren 1979 och 1980 avslutas den 31 oktober om inte regeringen förordnar annat bör tas in i övergångsbestämmelse lill bl. a. 71 § TL.

Föriängningen av laxeringsperioden påkallar vissa jämkningar av besvärs-bestämmelserna. Den ger vidare bl. a. vidgade möjligheter för beviljande av anstånd med lämnande av deklaration. Utredningen har lagt fram förslag på båda områdena. Jag avser alt i första hand behandla de föreslagna besvärsreglerna.

Prop. 1977/78:181 225

Besvärstider

Vad först angår tiden för skattskyldigs besvär över taxeringsnämndens beslut är denna enligt nuvarande bestämmelser knuten till den skattskyldiges mottagande av underrättelse om nämndens beslut och debetsedeln på slutlig skatt. Har den skattskyldige senast den 15 juli under taxeringsåret erhållit underrättelse om nämndens beslut att åsätta honom laxering med avvikelse från deklarationen eller att skönstaxera honom skall han inkomma med sina besvär till skatterätten senast den 15 augusti samma år (76 § TL). För det fall att skattskyldig inte har erhållit föreskriven underrättelse senast den 15 juli hai han extraordinär besvärsrätt enligt 99 § TL. Han för då besvära sig intill utgången av året efter taxeringsåret. Denna besvärstid blir ytteriigare förlängd om den skattskyldige inte heller har fått debetsedel på slutlig skatt under taxeringsåret. Besvärstiden går i sådant fall ut först ett år efter det att den skattskyldige har erhållit debetsedel.

Enligt utredningens förslag skall skatiskyldig fö anföra ordinära besvär över taxeringsnämndens beslut till utgången av februari månad året efter taxeringsåret. Bestämmelserna om ordinära besvär är enligt förslaget tillämpliga när skattskyldig under taxeringsåret har erhållit antingen underrättelse om nämndens beslut eller debetsedel på slutlig skatt. Har ingen av dessa handlingar kommit den skattskyldige till hända under taxeringsåret får han anföra besvär inom ett år efter det han har mottagit debetsedel.

Utredningens förslag att förtänga skattskyldigs besvärstid till utgången av februari månad taxeringsåret har endast i ett fåtal fall föranlett erinringar från remissinstansernas sida. Förslaget att skattskyldig skall ha extraordinär besvärsrätt om han inte har erhållit vare sig föreskriven underrättelse eller debetsedel har däremot flera remissinstanser vänt sig emot. Bl. a. har framhållits att debetsedeln i många fall inte är tillräcklig för att göra den skattskyldige uppmärksam på atl taxeringsnämnden har gjort avvikelse från deklarationen. Nuvarande regler enligt vilka skattskyldig har extraordinär besvärsrätt när han inte har fött föreskriven underrättelse om taxeringsnämndens beslut anses därför böra stå kvar.

Föregen del vill jag säga följande. Om taxeringsperioden föriängs till den 30 november måste givetvis också skattskyldigs besvärstid justeras. Den ordinära besvärstiden går f. n. ut den 15 augusti under laxeringsåret. I de fall taxeringsnämnden har gjort avvikelse från självdeklaration eller åsätt taxering utan atl deklaration har avgells förutsätts att underrättelse om nämndens beslut har kommit den skattskyldige till hända senast den 15 juli. Detta innebär att skattskyldig i sämsta fal! får högst en månad föratt anföra besvär. Enligt utredningens förslag blir denna tid nästan tre månader. Jag kan även för egen del ansluta mig lill en sådan lösning. Jag föreslår därför att sluttidpunkten för anförande av ordinära besvär i enlighet med utredningens förslag sätts till utgången av februari månad året efter taxeringsåret.

Som har påpekats i ett par remissyttranden kan man inte räkna med att skattskyldig - när taxeringsnämnden har beslutat att avvika från deklara-15 Riksdagen 1977f78. 1 saml. Nr 181

Prop. 1977/78:181 226

lionen - alltid skall kunna uppmärksamma detta enbart med ledning av debetsedeln på slutlig skatt. Jag anser mig med tanke härpå inte kunna acceptera utredningens förslag att endast ordinär besvärsrätt skall föreligga när skatiskyldig under laxeringsåret har fått debetsedel men inte föreskriven underrättelse. Enligt min mening saknas anledning att frångå nuvarande regler. Jag föreslår därför att skattskyldig skall ha extraordinär besvärsrätt när han inte har fått föreskriven underrättelse under taxeringsåret. Tiden för sådana besvär bör liksom f. n. vara året efter utgången av taxeringsåret. Jag föreslår med andra ord inte någon annan ändring av bestämmelserna om skattskyldigs extraordinära besvärsrätl i 99 § TL än som betingas av att tiden för underrättelses mottagande utsträcks från den 15 juli under taxeringsåret till taxeringsårets utgång.

Vad härefter angår besvärstiderna för kommun och taxeringsintendent gäller f. n. (76 § TL) atl besvär över taxeringsnämndens beslut skall ha kommit in före utgången av mars resp. april månad året efter taxeringsåret. I fråga om dessa tider har utredningen inte föreslagit någon ändring. Det helt övervägande antalet av de remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga anser att taxeringsintendentens besvärstid bör utsträckas lill den 30 juni. Några remissinstanser har även pekat på att en föriängning bör ske av kommuns besvärstid.

Jag delar remissinstansernas uppfattning, att taxeringsintendentens besvärstid måste göras längre än vad utredningen har föreslagit. För en allsidig bedömning av de skattskyldigas deklarationer och för att taxeringarna skall bli så likformiga och rättvisa som möjligt är det av största vikt att taxeringsintendenten får tillräcklig tid för anförande av besvär. Med tanke pä att taxeringsperioden föriängs till den 30 november och att skattskyldig skall få anföra besvär till utgången av februari månad året efter taxeringsåret är det från torut angivna synpunkter nödvändigt att också förtänga taxeringsintendentens besvärstid något.

Jag föreslår därför att taxeringsintendent skall få anföra besvär till utgången av juni månad året efter taxeringsåret. Samtidigt bör den tid för vilken anstånd kan rnedges taxeringsintendent för att ange yrkande och grunder föriängas lill utgången av september månad. Jag har härvid tagit hänsyn lill att föriängningen omfattar en typisk semestermånad. Jag föreslår att kommuns besvärstid på motsvarande sätt föriängs till utgången av maj månad. Vidare bör den tid, inom vilken skattskyldig enligt 76 § fjärde stycket TL kan anföra besvär och få dem prövade av skatterätt om taxeringsintendenten helt eller delvis biträder besvären i sak, utsträckas till den 30 juni.

Förlängningen av taxeringsinlendentens besvärstid till den 30 juni bör enligt min mening vara tillräcklig även för allmänna ombudet i mellankommunala skatterätten.

Förslag till ändring av 76 och 99 §§ TL har utarbetats i enlighet med vad jag här har förordat.

Jag vill avslutningsvis nämna att utredningen har föreslagit att bestäm-

Prop. 1977/78:181 227

melserna i 70 § TL skall utgå och i stället föras in i TK. De utgör som utredningen framhållit rena ordningsföreskrifter. Jag biträder utredningens förslag.

Tid för avlämnande av deklaration

Utredningen har i överensstämmelse med de av riksdagen antagna riktlinjerna inte föreslagit någon ändring av de tidpunkter vid vilka deklaration senast skall lämnas. Allmän deklarationstidpunkt skall liksom hiuills vara den 15 februari under taxeringsåret. Likaså behålls i förslaget bestämmelsen att skaltskyldigs räkenskapsår skall ha avslutats efter den 31 oktober året före laxeringsåret föratt deklaration skall få lämnas senast den 31 mars. I andra avseenden innebär utredningens förslag däremot ändring i förhållande lill vad som nu gäller.

Kretsen av skattskyldiga som får lämna deklaration senast den 31 mars utvidgas enligt utredningsförslaget. Rätt lill föriängd deklarationstid ges sålunda också för den som skall beskattas enligt för gift gällande bestämmelser tillsammans med annan som får lämna deklaration vid utgången av mars månad. På liknande säu skall hemmavarande barn under 18 år och förälder till .sådant barn ha rätt till förlängd deklarationstid när den andre har sådan rätt.

Mot denna del av förslaget har remissinstanserna inte haft någon erinran. Jag bortser härvid från de remissinstanser som har ansett att även delägare i fåmansbolag bör få lämna deklaration senast den 31 mars. Vid antagandet av riktlinjerna rådde enighet om att sådan rätt inte skulle tillkomma dessa delägare. För egen del vill jag endast föreslå en mindre jämkning av de föreslagna bestämmelserna angående barn och förälder. Fall när förälder kan behöva föriängd deklarationstid på grund av hemmavarande barns förhållanden måste helt naturligt vara sällsynta. När så är fallet bör frågan lämpligen kunna ordnas genom att anstånd medges. Jag ansluter mig i övrigt till utredningens lagtextförslag till 34 § 1 mom. TL men förordar några redaktionella ändringar.

Jag övergår härefter till utredningens förslag angående anstånd med avlämnande av deklaration. Jag vill härvid först erinra om följande.

Vid behandlingen av RS-utredningens rapport år 1974 uttalade föredraganden (prop. 1975:87 s. 115) att anstånd borde kunna medges till den 15 juni under taxeringsåret om synneriiga skäl förelåg. Normalt borde anstånd inte medges längre än till den 15 maj. Samma mening hade också skatteutskottet (SkU 1975:31 s. 10). Dessa uttalanden godkändes av riksdagen (rskr 1975:229).

Frågan till vilken tidpunkt anstånd längst bör kunna meddelas har utredningen nu tagit upp till ny bedömning. Utredningen finner del från olika synpunkter lämpligast att endast en tidpunkt anges för anstånd och att denna bestäms till den 31 maj. Ansökan om anstånd bör vidare enligt utredningens

Prop. 1977/78:181 228

förslag inges senast tio dagar före deklarationstidens utgång.

Utredningens förslag att anstånd skall kunna meddelas längst till utgången av maj månad synes i stort sett ha accepterats av remissinstanserna. Några remissinstanser anser dock atl bestämmelserna bör utformas så att anstånd kan medges för längre tid om synneriiga skäl föreligger. För egen del vill jag anföra följande.

Utredningens uppfattning att anståndsmöjligheterna bör begränsas på detta sätt får ses mot bakgrund av att utredningen föreslår att revisions- och bokföringsbyråer skall kunna få anstånd för sina klienters räkning enligt godkänd leveransplan. Utredningen anser att risk finns för atl dessa byråer, om två tidpunkter för anstånd angavs, i stor utsträckning skulle fordra den längsta anståndsliden.

Utredningens synpunkter bör emellertid enligt min mening kunna tillgodoses utan att utgången av maj månad anges som en absolut sista tidpunkt för anstånd. En lämplig avvägning synes vara att i lagen ange att anstånd inte får medges längre än till utgången av maj månad utan att synneriiga skäl föreligger. En sådan utformning överensstämmer på visst sätt även med nuvarande anståndsregler. Inte heller dessa anger någon bestämd slutdag. Jag förutsätter dock härvid att den 15 juni kommer att vara gränsdag i enlighet med riksdagens tidigare principbeslut. Jag utgår också från att anstånd enligt leveransplan regelmässigt skall meddelas längst till utgången av maj månad. De anvisningar som behövs för tillämpningen kan utfärdas av RSV.

Jag vill också ta upp några speciella frågor som har berörts av flera remissinstanser. Förutsättning för att deklaration skall fö lämnas senast den 31 mars är såväl enligt nuvarande bestämmelser som enligt utredningens förslag att räkenskapsåret har avslutats efter den 31 oktober året före taxeringsåret. I yttrandena påpekas alt brutet räkenskapsår enligt den nya bokföringslagen (1975:125) går ut den 30 april, den 30 juni eller den 31 augusti. Bestämmelsen om räkenskapsår i TL anses i överensstämmelse härmed böra avse tidpunkten den 31 augusti. Vidare har invänts att den föreslagna bestämmelsen om att ansökan bör inges minst tio dagar före deklarationstidens utgång utgör en rekommendation som inte har sin plats i TL.

Jag delar remissinstansernas uppfattning och föreslår att bestämmelserna i 34 § I och 2 mom. TL utformas i enlighet härmed. Jag vill framhålla att skattskyldig som väntar till de sista dagarna med att ge in sin anståndsansökan får finna sig i risken att den inte kan prövas förrän efter deklarationstidens utgång. Den av mig föreslagna bestämmelsen att räkenskapsår skall ha avslutats efter den 31 augusti för att deklaration skall få lämnas senast den 31 mars bör gälla också beträffande bolags och rederiers uppgiftsskyldighet enligt 38 § 2 mom. TL. Jag föreslår att stadgandet ändras i enlighet härmed.

Några remissinstanser har påpekat att det kan le sig stötande att deklarationsskyldig skall vidkännas förseningsavgift för försummelse som revisions- eller bokföringsbyrå har gjort sig skyldig till genom att inte lämna

Prop. 1977/78:181 229

deklarationen inom anståndstiden. Jag vill härvid först erinra om alt denna fråga berördes av föredraganden i prop. 1975:87 (s. 115). Han ansåg med instämmande av skatteutskottet (SkU 1975:31, s. 10) atl tillämpningen av bestämmelserna om förseningsavgift i här angivna fall borde övervägas ytterligare. Utredningen har i sin kommentar till de föreslagna bestämmelserna i 34 § 2 mom. TL uttalat atl deklarationsmedhjälparen uppträder som ombud för den deklarationsskyldige. Denne bör därför vara skyldig att på egen risk kontrollera att deklarationen lämnas senast vid anståndstidens utgång.

Jag anser för egen del att förhållandet i stort sett får bedömas på samma sätt som när bank eller annan penninginrättning försummar att i rätt tid fullgöra exempelvis uppdrag att betala in preliminär eller kvarstående skatt. I sådana fall påförs den skattskyldige restavgifl. Den försumlige uppdragstagaren torde dock allmänt se sig skyldig att svara för avgiften. Härtill kommer att en revisions- eller bokföringsbyrå, som inte följer leveransplanerna, riskerar att få möjligheterna till anstånd i denna form beskurna. Jag anser mig med hänsyn till det sagda kunna acceptera den lösning som utredningen har anvisat. Jag vill dock föreslå att bestämmelsen om att ansökan skall ges in senast den 15 mars slopas. Förfarandet bör enligt min mening kunna fungera på ett tillfredsställande sätt utan en sådan begränsning.

Jag ansluter mig också till vad utredningen i övrigt har föreslagit i fråga om anstånd. Detta innebär bl. a. att ansökan om anstånd skall ges in till och prövas av lokal skattemyndighet. Ansökan om anstånd enligt leveransplan skall vidare lämnas till lokala skattemyndigheten i det fögderi inom vilket sökanden bedriver sin rörelse.

11.5 Beräkning av pensionsgrundande inkomst

11.5.1 Inledning

Pensionsgrundande inkomst (PGl) bestäms av lokal skattemyndighet. Därvid gäller lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:38I)om allmän försäkring, LBP. Till grund för beräkningen ligger den försäkrades uppgifter för taxering till statlig inkomstskatt, särskild inkomstuppgift enligt 3 § LBP eller, i fråga om sjöman, redares redovisning av sjömansskatt. PGl skall anges på debetsedel på slutlig skatt. När så inte kan ske skall den försäkrade delges särskild underrättelse om beräkningen. Över lokal skattemyndighets beslut om PGl får försäkrad anföra besvär hos RFV. Fr. o. m. den 1 januari 1979 skall dock besvär i stället anföras hos försäkringsrätt.

Enligt utredningens förslag skall deklarationsgranskningen och beräkningen av PGl samordnas. Detta skall ske genom all den personal hos länsstyrelserna och lokala skattemyndigheter som skall utföra deklarationsgranskning också beräknar PGL Eftersom inkomsttaxeringen i princip ligger

Prop. 1977/78:181 230

till grund också för egenavgifterna (sjukförsäkringsavgift, socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen, tilläggspensionsavgift, avgift till arbetsskadeförsäkringen och allmän arbetsgivaravgift) erhålls på detta sätt även en samordnad bedömning av PGl och avgiftsunderiagen för egenavgifter. Granskningen får vidare i stor utsträckning ADB-stöd. För s. k. förregistrerade deklarationer kommer således ett maskinellt uträknat förslag till PGl och underiag för egenavgifter att redovisas. I fråga om deklarationer som granskas före registrering i ADB-systemet skall maskinell uträkning av PGl och egenavgifter göras i samband med registreringen.

Utredningen föreslår inte någon ändring av nuvarande ordning enligt vilken det är lokal skattemyndighet som bestämmer PGL Ansvaret för arbetet med att bestämma PGl bör sålunda enligt utredningens mening ligga kvar hos lokal skattemyndighet. Det biträde för granskningen som skall lämnas av länsstyrelsernas personal förutsätts av utredningen ske efter att förordnande har meddelats enligt 53 § länsstyrelseinstruktionen.

Samordningen av taxeringsarbetet och bestämmandet av PGl följer enligt utredningens förslag taxeringsförfarandet även på så sätl att lokal skattemyndighets beslut om PGl skall vara preliminära och slutliga. Reglerna för besluten är därvid desamma som i fråga om taxeringsbeslut. Ett preliminärt beslut blir sålunda atl anse som slutligt vid taxeringsperiodens utgång om det inte dessförinnan har ersatts av ett slutligt beslut. I likhet med vad som enligt utredningens förslag skall gälla i fråga om taxeringsbeslut skall ordinära besvär över beslut om PGl, som har meddelats under taxeringsperioden, anföras före utgången av februari månad året efter taxeringsåret.

Beträffande beslut om PGl som meddelas efter taxeringsperiodens utgång föreslår utredningen att nuvarande ordning skall gälla.

11.5.2 Samordning av deklarationsgranskning och PGI-beräkning

Förslaget att samordna beräkningen av PGl med deklarationsgranskningen har allmänt tillstyrkts av remissinstanserna. För egen del får jag anföra följande.

Frågan om en samordning av PGI-beräkningen och deklarationsgranskningen är i stort sett en personal- och organisationsfråga. PGI-beräkningen liksom bestämmandet av underiagen för egenavgifterna inordnas i de arbetsgrupper hos lokal skattemyndighet som skall granska deklarationerna. Så sker också i fråga om de arbetsgrupper som hos länsstyrelserna skall granska de från taxeringssynpunkt mer svårbedömda deklarationerna. Det formella beslutsfattandet skall enligt utredningens förslag liksom hiuills ligga hos lokal skattemyndighet.

Förutsättning för samordningen är givetvis alt den personal som handhar deklarationsgranskningen har erforderiig kompetens också inom PGI-området. Enligt utredningens mening bör inom varje lokal skattemyndighet finnas minst två personer med fördjupade kunskaper i PGI-problematiken.

Prop. 1977/78:181 231

Dessa skall kunna fungera som rådgivare till de andra granskarna och ta hand om särskilt svårbedömda fall. Målsättningen skall dock vara att samtliga granskare hos lokal skattemyndighet och länsstyrelserna successivt får den kompelens som behövs för PGI-beräkningen.

Remissinstanserna har med endast några undantag anslutit sig till utredningens förslag att lokal skattemyndighet även i fortsättningen skall vara beslutande i fråga om PGL De som har annan mening föreslår att taxeringsnämnden skall svara för besluten om PGl på samma sätl som för taxeringsbesluten. Frågan om en sådan överfiyttning måste emellertid enligt min mening ses i ett större sammanhang. Att märka är bl. a. alt besvär angående PGl fr. o. m. den 1 januari 1979 skall anföras hos försäkringsrätt medan besvär över taxeringsnämnds beslut prövas av skatterätt. Jag anser därför liksom utredningen att samordningen bör genomföras med bibehållande av lokal skattemyndighet som beslutande myndighet. Jag finner mig också kunna godta de riktlinjer som utredningen har angett för granskningspersonalens arbete. I ett övergångsskede blir det naturligtvis nödvändigt att i viss utsträckning lita särskilt till den personal som redan nu har ingående kunskaper på PGI-området. Jag förutsätter emellertid atl arbetet inom granskningsgrupperna efter en övergångstid skall kunna organiseras med utgångspunkt i att granskningspersonalen har erforderiig kompetens även i fråga om flertalet fall av beräkning av PGl och undertagen för egenavgifterna.

11.5.3 Beslutsförfarandet

Enligt utredningens förslag skall lokal skattemyndighets beslut om PGl vara preliminära och slutliga på samma sätt som utredningen har föreslagit i fråga om taxeringsnämnds beslut. Såvitt angår taxeringsnämnds beslut har jag för min del förordat en annan lösning. Enligt det förslag som jag har lagt fram skall taxeringsnämnd kunna ompröva sina beslut under hela taxeringsperioden. Omprövning skall ske efter framställning från den skatlskyldige eller när taxeringsnämnden annars flnner att det finns skäl att meddela ett nytt beslut. Vad gäller lokal skattemyndighets beslutsformer beträffande PGl vill jag anföra följande.

Till grund för PGl - liksom för egenavgifterna - ligger den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt. Vid taxeringsändring eller eftertaxering måste därför i allmänhet en omräkning göras av PGL Enligt 2 § LBP skall dock PGl ändras endasl om taxeringsändringen eller eftertaxeringen ger anledning till avvikelse från tidigare beräknad PGl med minst 500 kr. Omräkning görs i förekommande fall av lokal skattemyndighet.

Lokal skattemyndighet skall vidare ändra beräkningen av PGl som har blivit felaktig till följd av uppenbart förbiseende eller på grund av alt förhållande, som påverkar beräkningen, inte var känt när PGl fastställdes. Ny beräkning skall likaså vidtas när detta påkallas av vissa beslut angående

Prop. 1977/78:181 232

underlag för arbetsgivares avgift till socialförsäkringen m. m. (7 § LPB). Förutsättning för att ändring skall vidtas är dock att felaktigheten inte är alt anse som ringa.

Som synes har lokal skattemyndighet redan enligt gällande bestämmelser möjlighet och skyldighet att besluta om ändring av PGl när försäkrads taxering ändras eller felaktighet i tidigare PGI-beräkning uppdagas. Såvitt jag har kunnat finna behövs därför inte någon särskild bestämmelse i LBP om att lokal skattemyndighet under taxeringsperioden och i anslutning till taxeringsarbetet skall meddela beslut om erforderiiga ändringar av PGL Samordningen av deklarationsgranskningen med PGI-beräkningen bör dock enligt min mening fö till följd att PGl skall räknas om utan hinder av någon beloppsgräns när taxeringsnämnd beslutar om ändring i försäkrads taxering. Bestämmelsen i 2 § LBP att taxeringsändring skall föranleda omräkning av PGl endasl om ändringen medför en avvikelse med minst 500 kr. bör därför jämkas så att taxeringsnämnds beslut undantas. Mitt förslag till ändring av detta stadgande har utformats i enlighet härmed.

11.5.4 Underrälielseföifarandet m. m.

Jag övergår härefter till frågan i vilken mån samordningen av deklarationsgranskningen och PGI-beräkningen påkallar ändring av LBP:s bestämmelser angående underrättelser om lokal skattemyndighets beslut och i fråga om besvär.

Försäkrad skall enligt 8 § första stycket LBP underrättas om beslut varigenom lokal skattemyndighet har hänfört vissa belopp till annat slag av inkomst än den försäkrade har uppgett i sin deklaration. Underrättelse skall enligt detta stadgande lämnas också när lokal skattemyndighet har gjort avdrag för vissa kostnader i anställning enligt 4 § tredje stycket LBP. Underrättelserna skall översändas i rekommenderat brev (9 § första stycket).

I 8 § andra stycket LBP ges bestämmelse om underrättelse för det fall att PGl har påförts försäkrad som inte har lämnat deklaration. Även i sådant fall skall underrättelse om lokal skattemyndighets beslut översändas i rekommenderat brev (9 § första stycket).

Försäkrad skall vidare enligt 8 § fjärde stycket LBP tillställas underrättelse när verkställd beräkning av PGl har ändrats. Sådan underrättelse skall delges den försäkrade om det inte är känt att han ej kan anträffas (9 § andra stycket).

Som tidigare har nämnts skall PGl anges på debetsedel på slutlig skatt. När så inte kan ske skall den försäkrade enligt 8 § tredje stycket LBP i stället tillsändas en särskild underrättelse om PGL Även sådan underrättelse skall delges den försäkrade.

Beträffande underrättelserna om taxeringsnämnds beslut har jag föreslagit att de skall sändas i vanligt brev. Samordningen av PGI-beräkningen med

Prop. 1977/78:181 233

taxeringsförfarandet i första instans bör enligt min mening innebära att också underrättandet om de olika besluten samordnas så långt möjligt. Härför förutsätts att samma underrättelseförfarande kan tillämpas på båda områdena. Innan jag tar ställning till denna fråga vill jag emellertid först redovisa mina synpunkter på besvärsreglerna.

LBP:s bestämmelser om besvär är i huvudsaklig del utformade efter mönster av TL;s föreskrifter om besvär över taxeringsnämnds beslut. Vilken besvärstid försäkrad har är således när det gäller beslut som avses i 8 § första eller andra stycket LBP beroende av om den försäkrade har fått föreskriven underrättelse senast vid viss angiven tidpunkt. Denna är enligt 11 § andra stycket LBP i dess lydelse fr. o. m. den I januari 1979 den 30 september taxeringsåret. Har den försäkrade mottagit underrättelse före september månads utgång skall han anföra besvär senast den 31 oktober. Han har med andra ord då i sämsta fall en månads besvärslid. Har underrättelse kommit den försäkrade lill banda efter den 30 september men under taxeringsåret får han besvära sig till utgången av året efter taxeringsåret. Om den försäkrade under taxeringsåret inte har fått vare sig debetsedel på slutlig skatt eller underrättelse skall han besvära sig inom ett år från det han har fått sådan debetsedel eller underrättelse.

Bestämmelserna om besvär över lokal skattemyndighets beslut angående PGl börenligt min mening på nu berörda punkteräven i fortsättningen vara utformade efter mönster av TL:s besvärsregler. Enligt mitt förslag i fråga om dessa regler skall tiden för skattskyldigs ordinära besvär över taxeringsnämndens beslut utsträckas till utgången av februari månad året efter taxeringsåret. I övrigt innebär mitt förslag i princip ingen ändring av vad som nu gäller.

I enlighet med det sagda föreslår jag att tiden för försäkrad alt anföra ordinära besvär över lokal skattemyndighets beslut angående PGl som avses i 8 § första eller andra stycket LBP förlängs från den 31 oktober laxeringsåret till utgången av februari månad året efter taxeringsåret. Bestämmelserna blir därmed i förevarande avseenden följande.

Harförsäkrad enligt 8 § förstaellerandra stycket LBP erhållit underrättelse från lokal skattemyndighet under taxeringsåret får han anföra besvär till utgången av februari månad året efter taxeringsåret. Om den försäkrade inte har fått sådan föreskriven underrättelse under taxeringsåret får han besvära sig till utgången av året efter taxeringsåret. Har den försäkrade i sådant fall under taxeringsåret inte heller erhållit debetsedel på slutlig skatt - eller underrättelse enligt 8 § tredje stycket LBP som ersätter debetsedel - skall han besvära sig inom ett år från det att han har fått sådan debetsedel eller underrättelse.

De besvärsbestämmelser som jag nu har berört avser lokal skattemyndighets beslut enligt 8 § första-tredje styckena LBP. I fråga om lokal skattemyndighets beslut enligt 8 § fjärde stycket LBP, dvs. beslut varigenom verkställd beräkning av PGl ändras, gäller enligt II § första stycket LBP i dess lydelse fr. o. m.den 1 januari 1979 att försäkrad skall anföra besvär inom två månader

Prop. 1977/78:181 234

från den dag han fick del av beslutet. Underrättelse om beslut varom här är fråga skall som förut har nämnts delges den försäkrade (9 § andra stycket LBP).

Bortsett från en jämkning som jag förordar i det följande finner jag inte skäl alt föreslå någon ändring av den besvärsordning som gäller i fråga om lokal skaltemyndighets beslut som avses i 8 § fjärde stycket LBP. Detsamma gäller bestämmelserna om att underrättelse om sådant beslut liksom underrättelse, som enligt 8 § tredje stycket LBP ersätter debetsedel, skall delges den försäkrade.

Underrättelser om lokal skaltemyndighets beslut som avses i 8 § första eller andra stycket LBP, och som f. n. skall sändas i rekommenderat brev, bör däremot enligt min mening i fortsättningen kunna sändas i vanligt brev, Därmed kan enligt vad jag tidigare har sagt underrättelseförfarandet på taxerings- och PGI-områdena samordnas.

Samordningen av taxeringsförfarandet och den PGI-beräkning som skall verkställas under taxeringsperioden förutsätter dock enligt min mening atl några mindre jämkningar görs i fråga om sådana beslut varigenom lokal skattemyndighet ändrar verkställd beräkning av PGL

Den av mig föreslagna ordningen att underrättelse om beslut, som avses i 8 § första eller andra stycket LBP, skall sändas i vanligt brev bör således gälla också beträffande beslut varigenom verkställd PGI-beräkning ändras under taxeringsperioden. De beslut som det här är fråga om ligger inom samma tidsram som de beslut av taxeringsnämnd med vilka samordning skall ske. Jag ser del därför som följdriktigt att samma underrätlelseförfarande tillämpas på de olika besluten. En motsvarande samordning bör åstadkommas också i fråga om besvärstiderna. Beslut varigenom lokal skattemyndighet under taxeringsperioden ändrar verkställd beräkning av PGl bör följaktligen kunna överklagas genom ordinära besvär till utgången av februari månad året efter taxeringsåret. Likaså bör bestämmelserna om extraordinära besvär vara tillämpliga på dessa beslut. Jag föreslår att bestämmelser i enlighet med vad jag nu har sagt tas in i 9 och 11 §§ LBP.

De underrättelser som lokal skattemyndighet skall lämna om sina beslut angående PGl bör självfallet på samma sätt som taxeringsnämndens motsvarande underrättelser ge information om vilka möjligheter som finns alt få ett beslut omprövat av lokal skattemyndighet och om rätlen att anföra besvär.

Jag vill till sist beröra en fråga som RFV har tagit upp i sitt remissyttrande. Verket har bl. a. framhållit att förlängningen av taxeringsperioden medför viss förskjutning av utbetalningarna av retroaktivt utgående pensionsbelopp. F. n. levereras ADB-banden med uppgifterom PGl till verket under oktober månad. Verket hinner med denna ordning fastställa pensionspoäng och retroaktiva pensionsbelopp beträffande provisoriskt beräknade pensioner i sådan tid att utbetalning regelmässigt kan ske under december månad. Taxeringsperiodens förlängning leder till atl banden inte kan levereras förrän

Prop. 1977/78:181 235

omkring den 20 december. Därmed följer att verkets beräkning av pensionspoäng och utbetalning av retroaktiva pensionsbelopp förskjuts till början av följande år. Med anledning av delta påpekande vill jag anföra följande.

Redan med nuvarande system följer att försäkrad i vissa fall måste acceptera att ett retroaktivt belopp betalas ut efter det år på vilket pensionen belöper. Sådana fall kommer självfallet att öka om RFV:s poängberäkning förskjuts från slutet av ett år lill början av följande.

Del är naluriigtvis önskvärt att retroaktivt utgående pensionsbelopp tillställs den försäkrade utan onödigt dröjsmål. Ser man frågan från beskattningssynpunkt kan det i vissa fall innebära nackdelar att behöva deklarera beloppet för annat år än "pensionsåret" medan det i andra fall kan vara en fördel att beskattning sker för det år utbetalning har gjorts. RFV framhåller att de påtalade nackdelarna skulle kunna begränsas genom att taxeringsperioden avslutades den 31 oktober, dvs. förkortades med en månad.

För egen del anser jag mig inte kunna förorda en sådan förkortning. Beslutet om taxeringsperiodens förlängning till den 30 november bör stå fast. Denna längre taxeringsperiod behövs föratt taxeringsarbetet i första instans skall kunna utföras på ett effektivt och rationellt sätl.

11.6 Ackumulerad inkomst

11.6.1 Inledning

Som har redovisats i proposition 1975:87, har flertalet remissinstanser ställt sig positiva lill atl ärendena om ackumulerad inkomst förs över lill taxeringsnämnd. Åtskilliga remissinstanser ansåg dock att dessa ärenden borde vara kvar hos länsskatterätt. Härvid framhölls atl det rörde sig om ett begränsat antal ärenden av ibland komplicerad art. Föredraganden uttalade för sin del att ärendena om ackumulerad inkomst mer sällan är tekniskt komplicerade. De borde därför enligt hans mening flyttas över till taxeringsnämnderna. Föredragandens principförslag godkändes av riksdagen. Jag anser också för egen del att man nu bör öppna möjlighet för de skattskyldiga att få ansökan om särskild skatteberäkning prövad av taxeringsnämnd.

11.6.2 Fid för ansökan

Vid en överflyttning av ärendena om särskild skatteberäkning till taxeringsnämnden bör nämndens prövning enligt min mening begränsas av den tidsram som i övrigt skall gälla beträffande nämndens beslut i laxeringsfrågor. Enligt mitt förslag till ändrad lydelse av 69 § 3 mom. TL får fråga om nytt beslut inte prövas av taxeringsnämnden efter taxeringsperiodens utgång den 30 november under taxeringsåret. Detsamma anser jag bör gälla beslut om särskild skatteberäkning. För att taxeringsnämnden skall kunna meddela beslut om särskild skatteberäkning måste sålunda skattskyldigs ansökan

Prop. 1977/78:181 236

härom ges in i sådan tid att taxeringsnämnden kan meddela beslut senast den 30 november under taxeringsåret.

Nästa fråga blir då vilka bestämmelser som bör gälla när skattskyldig har underlåtit att ge in framställning under taxeringsperioden eller taxeringsnämnden inte kunnat la ställning till ett inom taxeringsperioden gjort yrkande. Enligt nu gällande bestämmelser skall ansökan - bortsett från vissa fall - ha kommit in till skatterätl före utgången av året efter taxeringsåret.

Enligt utredningens förslag skall fråga om särskild skatteberäkning i princip jämställas med taxeringsfrågor i allmänhet. Utredningen har i överensstämmelse härmed föreslagit att i fråga om tid och sätl för skattskyldigs yrkande om särskild skatteberäkning skall gälla vad i TL i allmänhet är stadgat om yrkande beträffande skaltskyldigs laxering. Detta medför bl. a. att skattskyldig, som inte har fått frågan om särskild skatteberäkning prövad av taxeringsnämnden under taxeringsperioden, kan göra framställning härom hos länsskatterätlen med stöd av besvärsstadgandet i 74 § första stycket TL. Sådana besvär skall enligt vad jag tidigare har föreslagit få anföras till utgången av februari månad året efter taxeringsåret. Om besvären kommer in senare men före utgången av juni månad, får dock besvären prövas av skatterätten under förutsättning att taxeringsintendenien helt eller delvis biträder besvären i sak.

Tiden för ansökan om särskild skatteberäkning förkortas sålunda enligt utredningens förslag i förhållande lill vad som nu gäller med tio månader eller - i de fall då taxeringsintendenten biträder besvären - med åtta månader.

Denna tidsförkortning är en konsekvens av alt särskild skatteberäkning enligt utredningens förslag ansluts till de för taxeringsfrågor i allmänhet gällande bestämmelserna. Jag anser även för egen del att en överfiyttning av den särskilda skatteberäkningen till taxeringsnämnden bör innebära att frågor härom i princip prövas i den ordning som skall gälla för inkomsttaxeringen. Jag ställer mig dock tveksam lill att förkorta tiden för skattskyldigs ansökan på det sätt som utredningens förslag innebär. Härom får jag anföra följande.

Som redovisades i proposition 1975:87 föranledde förslaget att överföra ärendena om ackumulerad inkomst till taxeringsnämnden delade meningar bland remissinstanserna. Flertalet godtog dock förslaget bl. a. med hänsyn till den snabbare behandling som ärendena bör få genom all de prövas redan av taxeringsnämnd. Invändningarna mot förslaget gällde främst det förhållandet att det ansågs röra sig om ett begränsat antal ärenden (ca 3 000) av ibland komplicerad art.

För egen del anser jag alt man inte skall lägga alltför stor betoning på alt reformen skall innebära ett överförande av ärendena om ackumulerad inkomst från skatterätt till taxeringsnämnd. Enligt min mening är det närmast fråga om att öppna möjlighet för de skattskyldiga alt få frågan om skatteberäkning för ackumulerad inkomst prövad redan i samband med den åriiga inkomsttaxeringen och debileringen. En sådan tidigareläggning av

Prop. 1977/78:181 237

prövningen rörande ackumulerad inkomst underlättas av att de skattskyldiga kan vända sig till länsstyrelsen och lokal skattemyndighet för att få råd och anvisningar av de tjänstemän som skall vara föredragande hos taxeringsnämnderna och biträda nämnderna med bl. a. beredningen av ansökningarna om ackumulerad inkomst. Avsikten med reformen är däremot inte alt la ifrån de skattskyldiga, som så önskar, möjlighet att i stället få frågan om ackumulerad inkomst direkt prövad av länsskatterält. Ser man reformen på detta sätt bör man enligt min mening inte föra anslutningen till de för taxeringen i allmänhet gällande bestämmelserna så långt att liden för ansökan hos skatterätt helt begränsas av de regler som skall gälla beträffande besvär över taxeringsnämndens beslut. De skattskyldiga bör även i fortsättningen ha möjlighet atl ge in ansökan lill skatterätten till utgången av året efter taxeringsåret. Jag ansluter mig med andra ord till de remissinstanser, som anser att det inte finns tillräckliga skäl att sätta utgången av februari månad året efter taxeringsåret som gräns för skattskyldigs möjlighet att ansöka om skatteberäkning hos skatterätt.

Skattskyldigs möjlighet att få ärende om ackumulerad inkomst prövat av skatterätl synes böra vidgas också i ett annat avseende. Utredningen har framhållit att skattskyldig, genom att besvärstiden föriängs från den 15 augusti under taxeringsåret till utgången av februari månad följande år, i normalfallet får debetsedeln på slutlig skatt mer än två månader före besvärstidens utgång. Med hänsyn härtill anser utredningen alt de skattskyldigas intressen blir tillräckligt tillgodosedda och atl man utan olägenhet kan förkorta ansökningstiden på sätt som har föreslagits. Man bör emellertid enligt min mening inte borlse från sådana fall då skattskyldig erhåller debetsedel först efter taxeringsårets utgång. Jag vill härvid erinra om att skattskyldig, som inte har fått i 69 § TL föreskriven underrättelse under taxeringsåret, skall få anföra besvär angående taxering hos skatterätten till utgången av året efter taxeringsåret. Har den skattskyldige under taxeringsåret inte fått vare sig föreskriven underrättelse eller debetsedel på slutlig skatt, skall han kunna anföra besvär inom ett år efter det han fått sådan debetsedel. Det framstår som rimligt att skatiskyldig, som inte har erhållit debetsedel under taxeringsåret, på liknande sätt bereds möjlighet att inom viss tid efter debetsedelns mottagande ansöka om särskild skatteberäkning hos skatterätten. Ansökningstiden bör dock kunna göras väsentligt kortare. Jag föreslår alt ansökan skall göras inom två månader från utgången av den månad under vilken skattskyldig erhållit debetsedel.

Enligt 8 § andra stycket LSB får skattskyldig, som enligt 99 § TL äger anföra besvär hos skatterätt i särskild ordning, även inom där angiven tid ansöka om särskild skatteberäkning. Bestämmelsen, vartill förslag lades fram i proposition 1957:29, tillkom närmast föratt bereda skattskyldig tillfälle atl komma in med ansökan om särskild skatteberäkning när laxeringsnämnd har laxerat den skattskyldige med avvikelse från självdeklaration för inkomst, som kan föranleda särskild skatteberäkning, men underlåtit att skicka föreskriven

Prop. 1977/78:181 238

underrättelse om avvikelsen.

Enligt utredningens mening bör nämnda bestämmelse nu ändras så att skattskyldigs möjlighet att ansöka om särskild skatteberäkning, när förutsättning för sådan skatteberäkning föreligger först efter taxeringsnämndens beslut, skall vara avhängig av att den skatlskyldige har besvärsrätt enligt 99 § TL. En sådan utformning av bestämmelsen skulle emellertid leda till en enligt min mening inte önskvärd begränsning. Jag tänker härvid bl. a. på det fallet när förutsättning för särskild skatteberäkning föreligger enligt den skattskyldiges uppgifter i deklarationen men den skatlskyldige anser sig kunna avstå från sådan beräkning med hänsyn till att del rör sig om mindre belopp. Förhållandet kan för den skatlskyldige bli att bedöma på ett annat sätt om taxeringsnämnden taxerar honom med avvikelse från deklarationen. Om den skatlskyldige inte får föreskriven underrättelse härom, bör han enligt min mening även i fortsättningen ha möjlighet att framställa yrkande om särskild skatteberäkning inom 199 §TL angiven tid. Bestämmelsen i 8 § andra stycket bör därför stå kvar i sin nuvarande lydelse. Till frågan var den lagtekniskt skall placeras återkommer jag i det följande.

Som har framhållits i något remissyttrande kan taxeringsnämnden ibland få svårighet att hinna avgöra en ansökan som kommer in under senare delen av laxeringsperioden. Taxeringsnämnden bör därför enligt min mening ha viss möjlighet att överlämna avgörandet i ett ärende till skatlerätten. Jag föreslår att taxeringsnämnden skall få meddela beslut om överiämnande när ansökan har gjorts först efter utgången av september månad under taxeringsåret och ett överiämnande till skatterätten framstår som påkallat med hänsyn till ärendets särskilda beskaffenhet. Bestämmelsen bör lämpligen tas in i anvisningarna till 4 § LSB. I likhet med vad som skall gälla i fråga om taxeringsnämndens beslut all vilandeförklara en ansökan bör besvär inte få anföras över taxeringsnämndens beslut om överiämnande.

Enligt det hittills sagda skall skattskyldig sålunda göra framställning om särskild skatteberäkning hos taxeringsnämnden. Yrkandet bör såvitt möjligt göras i deklarationen. Inget hindrar dock alt skattskyldig gör särskild framställning. Denna måste dock vara inkommen i sådan tid atl taxeringsnämnden hinner meddela beslut före taxeringsperiodens utgång. I annat fall bör framställningen göras hos skatterätten. Sådan ansökan får göras till utgången av året efter taxeringsåret. Har den skattskyldige inte gjort framställning om särskild skatteberäkning hos taxeringsnämnden och har han inte fått sin debetsedel på slutlig skatt under taxeringsåret, får han hos skatterätten anhålla om särskild skatteberäkning inom två månader från utgången av den månad då han erhöll debetsedel. En föriängning av tiden för skattskyldigs framställning hos skatterätten inträder också när skattskyldig enligt 99 § TL äger anföra besvär i särskild ordning rörande fråga om särskild skatteberäkning. Framställning skall då inges inom i 99 § TL angiven tid.

Prop. 1977/78:181 239

11.6.3 Skatteberäkning på grund av skattedomsiols beslut m. m.

Jag övergår härefter till atl behandla bestämmelserna om skaltskyldigs möjligheter att yrka särskild skatteberäkning på grund av bl. a. beslut som har meddelats av skattedomstol.

Enligt nuvarande bestämmelser (8 § första stycket LSB) föriängs skattskyldigs ansökningstid när förutsättningar för särskild skatteberäkning föreligger först sedan skattskyldigs beskattningsbara inkomst, på vilken skatten skall beräknas, har ändrats genom beslut av skatterätt, kammarrätt eller regeringsrätten. Detsamma gäller om den skattskyldige genom sådant beslut har åsatts eftertaxering till statlig inkomstskatt så att grunderna för skatteberäkningen eller förutsättningarna för rätten alt komma i åtnjutande därav har ändrats. En förlängning av ansökningstiden inträder också när beräknad ackumulerad inkomst har höjts genom beslut av skatterätt, kammarrätt eller regeringsrätten. Den skattskyldige får i dessa fall ge in ansökan om särskild skatteberäkning till skatterätten inom ett år från det skaltedomstolens beslut meddelades.

Utredningen har föreslagit att de här återgivna bestämmelserna med vissa redaktionella ändringar fiyttas till 4 § LSB. Enligt utredningens förslag bör därvid även föras in tilläggsbestämmelse om atl skattskyldig inom den förlängda tiden får framställa yrkande om särskild skatteberäkning också när förutsättningar för sådan beräkning har uppkommit först genom rätlelsebe-slut av lokal skattemyndighet enligt 72 a § TL.

Jag tillstyrker att en tilläggsbestämmelse av del slag som utredningen har föreslagit införs. Bestämmelserna bör enligt min mening stå kvar i 8 § första stycket LSB. Därmed följer att den av mig förut behandlade bestämmelsen om skattskyldigs tid för yrkande om särskild skatteberäkning när besvärsrätt föreligger enligt 99 § TL också bör stå kvar på sin nuvarande plats, dvs. i 8 § andra stycket LSB. Vissa redaktionella ändringar behöver dock göras med hänsyn till att framställning om särskild skatteberäkning skall ske i den ordning som gäller i fråga om yrkanden i taxeringsfrågor.

Jag biträder utredningens förslag att lokal skattemyndighet vid rättelse enligt 72 a § andra eller tredje stycket TL i förekommande fall skall kunna vidta den ändring i fråga om särskild skatteberäkning vartill förhållandena kan föranleda. Utredningen har föreslagit att bestämmelse härom tas in i ett tillägg till nämnda paragraf i TL. Den lydelse 4 § LSB skall ha enligt mitt förslag får emellertid anses leda till atl ändring i förevarande fall kan vidtas utan särskilt stadgande i TL. Något tillägg till 72 a § TL synes därför inte behöva göras.

11.6.4 Taxeringslniendenis besvärsrätt

Utredningen har även lagt fram förslag till ändring av bestämmelserna i 8 § tredje stycket LSB. F. n. gäller enligt dessa bestämmelser följande.

Prop. 1977/78:181 240

Om särskild skatteberäkning har skett och det visas att skatteberäkningen med hänsyn lill senare framkomna omständigheter har grundats på oriktiga förutsättningar, får taxeringsintendenien anföra besvär rörande skatteberäkningen i särskild ordning. Därvid har vad som föreskrivs i 103 § andra och tredje styckena TL motsvarande tillämpning. Ny skatteberäkning på grund av taxeringsintendentens besvär får vidare inte verkställas med mindre fråga därom har prövats inom fem år efter utgången av det kalenderår under vilket den ansökan, som har föranlett skatteberäkningen, inkom till skatterätten. För det fall att skattskyldig har avlidit gäller särskild tidsberäkning.

Bestämmelserna om rätt för taxeringsintendeni att anföra besvär i särskild ordning när skatteberäkningen har grundats på oriktiga förutsättningar tillkom enligt förslag i prop. 1962:114. Därmed avsågs atl ge föreskrifter beträffande särskild skatteberäkning efter i huvudsak samma principer som reglerna för eftertaxering.

Såvitt jag har kunnat finna kräver överförandet av ärendena angående särskild skatteberäkning i och för sig endast en mindre och närmast redaktionell jämkning av 8 § tredje stycket LSB. Utredningen har emellertid gått längre och föreslagit att bestämmelserna utvidgas att omfatta också skattskyldig. Enligt utredningens förslag skall bestämmelserna vidare flyttas till en ny paragraf i TL.

Jag anser för egen del att det inte finns anledning att i nu förevarande sammanhang överväga ändringar av bestämmelsernas materiella innehåll. Skattskyldigs rätt synes för övrigt väl tillvaratagen genom möjligheterna att anföra besvär med tillämpning av besvärsbestämmelserna i 74,99 och 100 §§ TL. Som jag förut har sagt bör bestäm melserna i 8 § första och andra styckena LSB även i fortsättningen ha sin plats i LSB. Detsamma bör enligt min mening gälla paragrafens tredje stycke, bl. a. med hänsyn till den lydelse av 4 § LSB, som jag har föreslagit.

Jag föreslår sålunda att också 8 § tredje stycket LSB - med en mindre jämkning - skall stå kvar på sin nuvarande plats i LSB. På liknande sätt föreslår jag att inte heller någon omredigering görs beträffande bestämmelsen i 5 § LSB om avkortning och restitution.

11.6.5 Vilandeförklaring av ansökan

Innan jag går över till utredningens förslag till ändring av nuvarande bestämmelser i 7 § LSB vill jag först ta ställning till vilken ordning som bör gälla när tidigare taxering, som inverkar på skatteberäkningen, inte har vunnit laga kraft.

F. n. gäller (6 § LSB) att skatterätten i sådant fall genom särskilt beslut skall förklara ansökningen vilande. Sedan taxeringen har vunnit laga kraft ankommer det på den skattskyldige alt hos skatterätten göra framställning om att ansökningen tas upp lill ny behandling. Framställningen skall göras inom ett år från det att slutligt beslut meddelades i taxeringsfrågan.

Prop. 1977/78:181 241

Utredningen har funnit att bestämmelsen om vilandeförklaring bör utgå. Den ändrade ordning som i olika avseenden skulle följa med att slopa nuvarande krav på laga kraft är emellertid inte påkallad av att ärendena om särskild skatteberäkning överförs till taxeringsnämnden. Jag är inte beredd att nu ta ställning till dessa följdändringar. Frågan bör enligt min mening anstå till dess erfarenheter i övrigt har vunnits av det nya förfarandet. Jag anser därför att bestämmelsen bör slå kvar och att i 6 § LSB endast de ändringar görs som betingas av att taxeringsnämnd skall kunna pröva ansökan om särskild skatteberäkning. Därvid bör gälla att taxeringsnämnden, sedan beslut om vilandeförklaring har meddelats, skall övertämna framställningen till skatterätten. Den skattskyldige skall självfallet underrättas om att ansökan om ny prövning skall göras hos skatterätten.

Genom att 6 § LSB enligt milt förslag kommer att i princip stå kvar oförändrad behövs inte några bestämmelser av det slag som utredningen har tagit in i en ny paragraf i TL.

11.6.6 Åndring av skatteberäkning

Vad härefter angår bestämmelserna i 7 § LSB får jag anföra följande.

Nämnda bestämmelser reglerar de fall när särskild skatteberäkning har skett och den beskattningsbara inkomst, på vilken skatten har beräknats, ändras genom beslut av skatterätt, kammarrätt eller regeringsrätten liksom när den skattskyldige genom sådant beslut åsäits eftertaxering till statlig inkomstskatt så att grunderna för skatteberäkningen eller förutsättningarna för rätten att få sådan beräkning ändras. I dylika fall skall skallerätten vidta den ändring av skatteberäkningen vartill förhållandena kan föranleda.

I utredningens förslag har dessa bestämmelser förts över till ett nytt fjärde stycke i 105 § TL. Samtidigt har föreslagits att varie skattedomstol själv skall vidta den ändring som aktualiserats i de förut redovisade fallen. Skälet till att utredningen på detta sätt vill gå ifrån nuvarande ordning är att man enligt utredningens mening därigenom torde nå en snabbare handläggning i de fall när kammarrätt eller regeringsrätten har beslutat i taxeringsfrågan.

Jag har för egen del inte kunnat finna bärande skäl för en sådan ändring. Skäl synes tvärtom tala för att man såvitt möjligt bör undvika alt belasta överinstanserna med skatteulräkningar. En reform av detta slag är inte heller påkallad av att ärendena om särskild skatteberäkning förs över på laxerings-nämnden. Jag anser därför att också 7 § LSB bör slå kvar oförändrad. Därmed utgår del tillägg som utredningen har föreslagit till 105 § TL.

11.6.7 Vissa redaktionella frågor

Jag vill till sist beröra några frågor som är av i huvudsak redaktionell natur. Enligt vad jag inledningsvis har anfört bör ett överförande av särskild

16 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 181

Prop. 1977/78:181 242

skatteberäkning till taxeringsnämnd innebära alt frågor härom i princip prövas i den ordning som skall gälla för inkomsttaxeringen. Jag föreslår att bestämmelse av denna innebörd tas in i 4 § första stycket LSB. Den hänvisning i 4 § till TL:s bestämmelser som på detta sätt görs bör dock för tydlighets skull kompletteras genom att paragrafen förses med anvisning om bl. a. till vem och inom vilken tid ansökan om särskild skatteberäkning skall göras. Med denna lagiekniska lösning följer vidare att i 9 § LSB endast behöver ges bestämmelse om att - enligt vad jag tidigare har föreslagit -skattskyldig, som inte har erhållit debetsedel på slutlig skatt under taxeringsåret, får göra ansökan om särskild skatteberäkning inom två månader från utgången av den månad under vilken han erhöll debetsedel. I överensstämmelse med paragrafens nuvarande lydelse bör även finnas föreskrift om atl besvär inte får föras över taxeringsnämnds eller skatterätts beslut att förklara ansökan vilande enligt 6 § LSB.

Som framgått har jag i mitt förslag så långt möjligt sökt begränsa ändringarna i LSB till vad som är direkt påkallat med hänsyn till att taxeringsnämnd skall kunna meddela beslut angående särskild skatteberäkning. Än mindre har jag i förevarande sammanhang funnit anledning att gå in på de materiella bestämmelserna i 1-3 §§ LSB. Utredningen har föreslagit ett tillägg till 2 § andra stycket LSB med bestämmelse om att för särskild skatteberäkning även förutsätts att beräkningen medför lägre statlig inkomstskatt för den skattskyldige än som eljest skulle ha utgått. En fast praxis synes emellertid ha utvecklats vid tillämpningen av 2 § andra stycket LSB i dess nuvarande lydelse. Vilken betydelse ett tillägg av här angivet slag kan tillmätas förefaller inte helt klart. Jag har därför och i linje med mitt förslag i övrigt inte ansett mig böra föreslå ett dylikt tillägg i nu förevarande sammanhang.

11.7 Granskningsformer och ambitionsnivå

11.7.1 Allmänt om granskningsjöijärandet

Rutinerna vid deklarationsgranskningen bygger f. n. på alt kontrolluppgifter och annat kontrollmaterial överlämnas lill granskarna. Dessa har alltså att stämma av konirollmaterialei mot deklarationerna. Granskningen omfattar vidare bl. a, bedömning av avdragsyrkanden, jämförelse med föregående års deklaration och kontrollsummering av deklarationen. ADB-stöd vid granskningen förekommer endast i begränsad omfattning. S. k. taxeringsavi framställs med hjälp av ADB. På den anges bl. a. skaltskyldigs civilstånd, barn, debiterade skatter samt vissa ersättningar från statliga och kommunala myndigheter. Även tiixeringsavins uppgifier stäms av mot deklarationen av granskarna.

Principbeslutet innebär bl. a. att uppgifterna i deklarationer och kontrolluppgifter skall registreras i ett ADB-system. Uppgifterna stäms av maskinellt

Prop. 1977/78:181 243

och resultatet redovisas på laxeringsavin. På denna utskrivs maskinellt -förutom uppgifter för taxeringen-även uppgifter för beräkning av pensionsgrundande inkomst och för påföring av arbetsgivaravgifter. Maskinellt framställs också förslag till taxering liksom till debitering och uträknande av pensionsgrundande inkomst.

Utredningens förslag bygger på principbeslutet. Löntagardeklarationerna skall i princip registreras ulan föregående beredning ellergranskning. Genom taxeringsavi erhåller granskaren upplysning om bl. a. felaktigheter eller orimlighelersom har upptäckts vid de maskinella kontrollerna. Granskaren kan således inrikta sin granskningsinsals på alt kontrollera de delar av deklarationen, som inte omfattas av datorkontroll eller som enligt taxeringsavi är felaktiga eller bör särskilt granskas. Detta innebär att arbetet med alt pricka av kontrolluppgifter bortfaller beträffande merparten av de skattskyldiga medan t. ex. värdering av naturaförmåner och bedömning av avdragssidan sker i likhet med dagens system. Genom registreringen av deklarationsuppgifterna kan granskningen i viss omfattning genomföras ulan tillgång till föregående års deklaration.

Utredningen påpekar att ADB-tester av deklarationsdala inte kan utföras förrän kontrolluppgifterna har registrerats och stämts av. Denna avstämning beräknas vara klar tidigast omkring den 1 mars. Utredningen har därför tillskapat en rutin som innebär att deklarationsgranskningen kan påbörjas redan när deklarationerna börjar komma in lill skaltemyndigheten och således oberoende av ADB-stödet. Utredningens förslag innebär att vissa s. k. enkla löntagardeklaralioner granskas före registreringen.

I det fullt utbyggda systemet bör enligt utredningen ca två miljoner deklarationer kunna hänföras till gruppen enkla deklarationer. Granskningen av enkla deklarationer kommer i princip endasl att bestå av en kontroll av vissa avdrag och särskilda upplysningar. Påträffas vid granskningen utredningsfall eller bedöms deklarationen som "ej enkel" lämnas deklarationen för registrering. Därefter behandlas den på samma sätt som förregistrerade deklarationer. Efier den manuella genomgången överiämnas deklarationerna för registrering. Om de maskinella testerna vid registreringen ger anledning härtill framställs laxering.savi, som med tillhörande deklaration överiämnas till granskaren för fortsatt handläggning enligt de rutiner som gäller beträffande förregisirerade deklarationer.

Det stora flertalet remissinstanser har inte några erinringar mot de föreslagna formerna för granskningsarbeiet. Många instanser är dock tveksamma till systemet med enkla deklarationer. Bl. a. befarar man att systemet kan orsaka dubbelarbete.

För egen del får jag anföra följande.

Det omfattande ADB-stöd som skall införas vid taxeringen skapar utan tvekan goda förutsättningar för att underlätta och effektivisera gransknings-arbetet. Det står samtidigt klart atl del kommer atl ta tid alt finna de rutiner som på bästa sätt tillvaratar möjligheterna hos det nya ADB-systemet. Detta

Prop. 1977/78:181 244

kommer också löpande au utvecklas och förändras. Under en övergångsperiod kommer därför stora krav atl ställas på planering och uppföljning av granskningsarbetet men också på förmåga hos granskarna atl anpassa sig till nya arbetsformer. Erfarenheterna får så småningom visa hur granskningsformerna och rutinerna bör byggas upp. I inledningsskedet är del mot bakgrund av del sagda viktigt atl man inte binder sig för granskningsformer som inte utan svårigheter kan anpassas lill de erfarenheter man vinner efter hand.

Den grundläggande nyheten vid deklarationsgranskningen är att uppgifterna i deklarationer och kontrolluppgifter skall registreras i ADB-systemet och stämmas av maskinellt. Härigenom besparas granskarna en stor del av del nuvarande rutinarbetet med avprickning av kontrolluppgifter och kontrollräkning av deklarationer. Det manuella granskningsarbeiet kan inriktas på bedömningsfrågor. Det är självfallet angeläget atl delta granskningsarbete om möjligt påbörjas först sedan de maskinella kontrollerna har genomförts. Härigenom kan granskaren bäst tillgodogöra sig det stöd som ADB-medverkan innebär. Vidare kan granskaren i ett sammanhang la ställning till alla eventuella avvikelser från deklarationen. Som utredningen framhåller är det emellertid också viktigt att den förlängda taxeringsperioden kan utnyttjas i sin helhet. Registreringen och ADB-tesierna tar enligt utredningen så pass lång tid att färdigberedda deklarationer inte kan levereras förrän en bil in på taxeringsperioden. Med hänsyn härtill bör man i vart fall lill en början tillämpa den av utredningen föreslagna granskningsformen där vissa enklare deklarationer granskas innan registreringen sker. Om del senare vi-Sar sig möjligt bör man i enlighet med vad jag nyss har sagt låta den maskinella kontrollen ske före den manuella granskningen. Det bör ankomma på RSV att följa utvecklingen på området och föreslå de ändringar som är påkallade.

11.7.2 Ambitionsnivå

F. n. gäller i princip att alla fel i deklarationen som påverkar beskattningsbar inkomst skall rättas.

RS-utredningen förordade i 1974 års rapport att myndigheterna skulle undvika bagateUändringar vid taxeringen och i stäUet inrikta resurserna på au upptäcka fall av väsentligt skalteundandragande. Utredningen föreslog atl följande principer skulle gälla.

Klara fel rättas om del är till fördel för den skattskyldige och beloppet inte är rent bagatellartat. Klara fel och klart oberättigade yrkanden rättas till den skaltskyldiges nackdel normalt först om felet eller yrkandet gäller visst minimibelopp. Utredning om eventuella fel företas också bara om det kan medföra ändrad taxering med visst minimibelopp. Rekommendationer om beloppsgränserna utvecklas gemensamt av RSV och skattecheferna.

I prop. 1975:87 uttalade föredraganden att frågan om ambitionsnivån vid

Prop. 1977/78:181 245

taxeringen var så väsentlig att den borde underställas riksdagen. Enligt hans mening värdet riktigt att man undvek ändringar som varulån fiskalt intresse och som inte inkräktade på en rimligt tolkad rättvise- och likformighetsprincip vid taxeringen. Han ansåg alt utredningens förslag i stora drag motsvarade dessa anspråk. Det gav vidare en möjlighet att koncentrera gransknings- och kontrollresurserna mot de väsentliga skalteundandragandena. En ambitionsnivå som låg i linje med utredningens förslag borde enligt hans mening liiggas lill grund för programmen för ADB-stödet vid laxeringen. Han fann det emellertid mindre lämpligt atl man fixerade en beloppsmässig toleransgräns som alltid skulle iakttas av taxeringsmyndigheterna. En sådan bestämmelse kunde i praktiken komma alt utnyttjas för t. ex. medvetna felräkningar upp till toleransgränsen. Taxeringsnämnderna borde enligt hans mening ha möjlighet att rälla även mindre felaktigheter, om del kunde anses påkallat.

Utredningen konstaterar enligt principbeslutet all frågan om ambitionsnivån vid taxeringen är så väsentlig atl den bör underställas riksdagen och införas i TL. Utredningen anser del angeläget alt understryka all en sådan lagbestämmelse bör utformas så all den ger skattemyndigheterna möjlighet att underlåta rättelse ulan att den samtidigt uppfattas som en generell "friregel" för de skattskyldiga. Regeln bör vara ett hjälpmedel för myndigheterna atl få större rörlighet i uppläggning och inriktning av granskningen vid olika års taxering.

Enligt utredningen bör RSV utfärda anvisningar eller rekommendationer beträffande vilka beloppsgränser m. m. som bör tillämpas. Granskningsrutinerna bör därvid utformas så att fel som beror på atl skattskyldig systematiskt försöker skaffa sig skatteförmåner genom all uppta inkomst för lågt eller yrka obehöriga avdrag rätuts till även om beloppet är relativt litet. Utredningen pekar på all ADB-systemet ger möjlighet att i många fall pä ett enkelt sätl rätta även mindre fel om detta kan göras utan skriftväxling med den skattskyldige eller annan utredning.

Enligt utredningens uppfattning bör olika beloppsgränser sättas för fel till den skattskyldiges förmån och fel till hans nackdel. Utredningen föreslår att beloppsgränsema bestäms till 500 kr. för fel till den skaltskyldiges förmån och 300 kr. för fel till hans nackdel. Denna inriktning av ambitionsnivån börenligt utredningen ges en mera allmän utformning i lagtexten. Enligt utredningens författningsförslag skall i 65 § las in en föreskrift om att taxeringsnämnden iiger underlåta avvikelse om denna avser endast ringa belopp.

Remissinstanserna godtar allmänt principen atl ambitionen vid deklarationsgranskningen skall inriktas på atl upptäcka fall av väsentligt skalteundandragande och alt undvika bagatelländringar. Flera remissinstanser är emellertid kritiska mot förslaget att RSV i anvisningar skall fastställa vissa beloppsgränser i fråga om ambitionsnivåer. Man befarar att sådana anvisningar i praktiken skulle komma att utnyttjas för t. ex. medvetna felräkningar upptill toleransgränsen. En del instanser är också negativa till utformningen

Prop. 1977/78:181 246

av lagregeln i 65 §. Bl. a. påpekas att uttrycket "ringa belopp" förekommer i andra sammanhang i TL, bl. a. i fråga om eftertaxering, och att del är olämpligt att ha samma begrepp om skilda tolkningar avses. Några remissinstanser anser att rättelse till den skattskyldiges förmån alltid bör ske.

För egen del får jag anföra följande.

En av de grundläggande målsättningarna med den nya taxeringsorganisationen är att förbättra kontrollen av de komplicerade deklarationerna. Enligt principbeslutet skall man vid granskningen undvika att ta upp tiden med bagatelländringar och i stället inrikta resurserna på att upptäcka väsentligt skalteundandragande. Denna inriktning av granskningsarbetet i den nya organisationen har allmänt accepterats vid remissbehandlingen av utredningens förslag. Även jag ansluter mig till tanken att man i högre grad än f. n. bör inrikta granskningsarbetet på de väsentliga frågorna vid taxeringen. Gransknings- och kontrollresurserna hos myndigheterna i den nya organisationen får inte låsas vid detaljfrågor så att man därigenom försvagar möjligheterna atl komma till rätta med de väsentliga skalteundandragandena. Kravet på millimeierrätlvisa i det enskilda fallet måste här vika för kravet på en i det stora hela mer rättvis och likformig taxering.

Utredningens förslag bör ses mot denna bakgrund. Jag kan i stort sett ansluta mig till de principer som enligt utredningen bör gälla för gransknings-arbetet? I likhet med utredningen anser jag sålunda att man även bör kunna underlåta alt göra ändringar till den skattskyldiges förmån. Vidare bör ambitionsnivån vid taxeringen tillämpas även vid granskningen av den pensionsgrundande inkomsten. Detta ligger i linje med vad jag nyss har sagt om alt kravet på absolut rättvisa i det enskilda fallet måste vika för en mer rättvis laxering i stort. Jag vill emellertid framhålla att en annan grundläggande princip vid granskningen bör vara atl man avstår från rättelse endast i sådana fall där detta verkligen bidrar lill atl granskningsresurser i någon mera väsentlig mån kan frigöras för kontroll av frågor som är av större betydelse för taxeringsresultatet. Enligt min mening bör man därför vid utformningen av granskningsrutinerna göra skillnad mellan å ena sidan fall som kräver särskild utredning och å andra sidan fall där del föreligger ett klart fel som genast kan rättas, t. ex. felräkning eller misskrivning.

Som utredningen har påpekat ger det nya ADB-systemet möjlighet att på ett enkelt sätt rätta mindre fel om detta kan ske utan skriftväxling med den skattskyldige eller annan utredning. Det innebär alt några mera betydande granskningsresurser inte kan frigöras genom att man underiåter att rätta klara fel. Del är som några remissinstanser har framhållit också svårt att förhindra att en toleransgräns i fråga om sådana fel utnyttjas på ett illojalt sätt, t. ex. genom medvetna felräkningar. Del gäller inte minsl mot bakgrund av att kontrollsummeringen avses ske maskinellt och att en toleransgräns måste byggas in redan i ADB-systemet. Samtidigt är del angeläget att inte alla fel som påverkar beskattningsbar inkomst behöver åtgärdas. En viss tolerans bör därför finnas även i fråga om klara fel.

Prop. 1977/78:181 247

I fråga om fall som behöver utredas innan rättelse kan ske, t. ex. fråga om yrkat avdrag skall godkännas, blir situationen en helt annan. Här kan ofta en betydande arbetsbesparing göras om man kan låta saken bero. Genom atl sådana frågor kommer fram vid den manuella granskningen är det också lättare aU förhindra illojala förfaranden. Granskningsrutinerna kan utformas sä att fel som kan antas bero på att skattskyldig systematiskt försöker skaffa sig skatteförmåner rättas även om det gäller mindre belopp.

När det gäller all överföra ambitionsnivån i beloppsgränser bör man i enlighet med det anförda kunna vara betydligt generösare i fråga om utredningsfallen än i fråga om de klara felen. Jag anser det rimligt att mani. v. tillämpar en gräns vid 500 kr. för utredningsfallen. Klara fel bör rättas om felet överstiger 100 kr. Till kategorien klara fel bör - förutom felräkningar och misskrivningar - hänföras t. ex. yrkande om avdrag med belopp som överstiger vad som författningsenligt får medges och andra liknande fel. Till utredningsfallen hör å andra sidan i princip alla fall som kräver någon form av utredning från granskarnas sida innan beslut kan fattas. Det kan dock finnas anledning alt vid utformningen av granskningsrutinerna göra skillnad mellan olika fall inom denna grupp, bl. a. med hänsyn till graden av sannolikhet för att ett fel föreligger och lill omfattningen av den utredning som behövs för alt klarlägga frågan. Över huvud taget börgranskningsrulinerna utformas så all det finns möjlighet att rätta även mindre fel om särskilda skäl talar för det. Lagtekniskt bör frågan lösas så att i 65 § tas in en föreskrift som ger taxeringsnämnd möjlighet alt underlåta avvikelse om denna skulle avse endast mindre belopp. Det får sedan ankomma på RSV att inom ramen för sin vägledande verksamhet ge närmare anvisningar om granskningsrutiner och ambitionsnivå. Som flera remissinstanser har påpekat är det dock viktigt att anvisningarna inte ges en sådan utformning att de utsatta beloppen uppfattas som generella frigränser.

Jag vill framhålla alt den här förordade ordningen i fråga om gransknings-arbetet självfallet måste utvärderas sedan någon tids erfarenhet har vunnits. Det bör ankomma på RSV all noga följa utvecklingen på området och vid behov föreslå ändringar.

11.8 TN-revision m. m.

11.8.1 Inledning

Nu gällande bestämmelser om taxeringsrevision har sin grund i det förslag som lades fram av 1950 års skatlelagssakkunniga (SOU 1954:24) och utmynnade i lagstiftning enligt prop. 1955:160. Möjligheterna att verkställa revision var dessförinnan tämligen begränsade. Granskning fick ske endast hos den skattskyldige själv och hos den som var pliktig att lämna kontrolluppgift utan anmaning. Granskningen fick vidare avse bara själva bokföringen eller därmed jämförtiga anteckningar.

Prop. 1977/78:181 248

Dessa begränsningar togs bort i enlighet med de sakkunnigas förslag. Möjlighet öppnades bl. a. för alt vid taxeringsrevision gå igenom inte bara räkenskaperna ulan också korrespondens, protokoll och andra handlingar rörande den skattskyldiges verksamhet. Rent privata handlingar, som inte hänför sig till verksamheten, omfattas inte av granskningsrälten.

De vidgade möjligheterna lill taxeringsrevision förutsattes bli tillvaratagna genom ett planmässigt upplagt revisionsförfarande. Revision ansågs böra ske inte endast när besvär anförts över taxeringen eller särskild anledning annars föreligger. Vidare betonades att varje taxeringsrevision borde ulföras av därtill lämpad person men att å andra sidan en fullständig revision inte skulle behöva utföras i varje särskilt fall. Granskningen borde kunna inskränkas till en partiell revision och alltså avse blott viss del av materialet.

Som ett viktigt medel för taxeringskonlrollen vid sidan av taxeringsrevisionen står den senare år 1961 (prop. 1961:100) införda skyldigheten för skallskyldig att efter anmaning förete handlingar som finnes erforderliga för kontroll av deklarationen. Skyldigheten, som anges i 31 § 2 mom. andra stycket TL, omfattar inte handelsböcker o. d. utan gäller endast handlingar av sådani slag såsom kontrakt, kontoutdrag, räkning och kvitto. Anmaning att förete sådana handlingar kan inte förenas med vitesföreläggande. Denna begränsning i anmaningsrätten ansågs böra gälla för att ytteriigare förebygga att befogenheten används till en med taxeringsrevision jämförlig granskning.

Enligt de av 1975 års riksdag antagna riktlinjerna för skatteadministrationen i första instans bör ett huvudsakligt mål för den nya taxeringsorganisationen vara att förbättra granskningen av rörelsedeklarationer och andra svårkontrollerade deklarationer och minska möjligheterna till illojala skatteundandraganden. Deklarationskontroll genom revision eller granskning enligt 31 § 2 mom. TL har hittills inte kunnat vidtas i tillräcklig omfattning. Genom att deklaraiionsgranskningen i fortsättningen skall utföras av tjänstemän hos länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna och liden för taxeringsarbetet förlängs kraftigt kan taxeringskontrollen förbättras. De ökade resurser som på detta sätt erhålls skall i stor utsträckning inriktas på vad som av RS-utredningen från början benämndes partiella revisioner. Denna benämning valdes med tanke på att revisionerna i allmänhet inte syftar till en fullständig genomgång av räkenskaperna utan till atl vidga och fördjupa kontrollen av rörelse- och jordbruksdeklaralioner från en skrivbordsgranskning till en kontroll även av deklarationsunderiaget i så många fall som möjligt. Utredningen har emellertid under sitt fortsatta arbete funnit sig i stället böra använda benämningen TN-revision. Denna svarar enligt utredningens mening bättre mot vad som utmärker dessa revisioner, nämligen att de såvitt möjligt skall utföras på sådant sätt att resultatet av dem kan ligga till grund för beslut i taxeringsnämnden. Jag kommer även för egen del atl i det följande använda benämningen TN-revision.

Vad som främst bör ses som utmärkande för TN-revisionerna så som de

Prop. 1977/78:181 249

redovisas av utredningen är enligt min mening att de skall verkställas av den personal hos länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna som har att biträda taxeringsnämnden med deklarationsgranskning och vara föredragande i nämnderna. TN-revisionerna skall med andra ord ingå som ett led i deklarationsgranskningen föratt därigenom öka tillföriitlighelen i taxeringsnämndens beslut särskilt i fråga om taxeringen av skattskyldiga med svårkontrollerade deklarationer. Själva initieringen av TN-revisionerna avses dock kunna ske på olika sätt.

Utredningen skiljer sålunda mellan förhandsutvalda TN-revisioner, planerade TN-revisioner, spontana TN-revisioner, konlrolluppgiflsrevisioner och TN-revisioner hos stora företag. Objekten för de förhandsutvalda TN-revisionerna väljs som framgår av namnet ut på ett förberedande stadium i samband med planeringen av revisionsarbetet för kommande taxeringsperiod. Detta urval börenligt utredningens mening göras av erfarna revisorer. De planerade TN-revisionerna ingår bl. a. i riksomfattande och regionala kontrollaktioner som initieras av RSV resp. länsstyrelserna. Objekten för de spontana TN-revisionerna väljs ut vid själva deklaraiionsgranskningen. Urvalet för dessa revisioner blir sålunda avhängigt av deklarationsgranskarens bedömning av den skattskyldiges förhållanden. Kontrolluppgiftsrevisionerna inriktas särskilt på att kontrollera att arbetsgivare fullgör sin uppgiftsskyldighet på rätt sätt medan TN-revisionerna hos stora företag gäller de ca 5 000 största företagen och har en med hänsyn därtill speciell uppläggning och utformning.

11.8.2 TN-revisioner - taxeringsbesök

Enligt de uttalanden som gjordes i prop. 1975:87 och godkändes av riksdagen bör deklarationsgranskningen fördjupas och breddas efter de huvudlinjer som utredningen har dragit upp för sitt förslag om TN-revision. Hur denna del av taxeringsarbelet närmare bör utformas förutsattes bli behandlat i det fortsatta utredningsarbetet.

Det förslag som utredningen numera har lagt fram innebär som sagt att deklarationsgranskningen skall kombineras med revisioner som initieras på olika sätt. Man kan i denna uppdelning av revisionerna se en gräns mellan å ena sidan revisioner som företas efter ett planmässigt urval av revisionsobjekten och å den andra revisioner som föranleds av att deklaration vid granskningen bedöms böra kontrolleras i ett eller annat avseende genom avstämning mot räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar som har legat till grund förden skattskyldiges redovisning. Till den första gruppen hör framför allt sådana revisioner som baseras på iakttagelser vid genomgång av deklarationer för tidigare taxeringsår eller på insamlat kontrollmaterial över utbetalningar eller utgivna förmåner av olika slag. Dessa revisioner, som av utredningen benämns förhandsutvalda resp. planerade revisioner, utmärks

Prop. 1977/78:181 250

vidare av all de i stort sett företas efter riktlinjer som anges av RSV och länsstyrelsernas revisionsenheler. Urvalet av de revisioner som initieras vid själva deklarationsgranskningen, des. k. spontana revisionerna, blir däremot som jag tidigare framhållit närmast beroende av bedömningen hos de tjänstemän som biträder taxeringsnämnderna med deklarationsgranskningen.

Mot den indelning av TN-revisionerna som utredningen föreslår har med något uniantag inte gjorts några invändningar från remissinstansernas sida. Enighet råder om atl en förstärkning av taxeringskontrollen måste ske genom en bredare och fördjupad inblick i deklarationsunderiaget i samband med själva deklarationsgranskningen. Vad ett mindre antal remissinstanser vänder sig mot är alt delta enligt utredningens förslag skall åstadkommas genom atl den personal som biträder taxeringsnämnden med deklarations-granskningen skall få verkställa TN-revision inom ramen för TL:s bestämmelser om taxeringsrevision.

Grunddragen i dessa remissinstansers inställning synes vara farhågor för alt revision med den innebörd detta granskningsförfarande har enligt nuvarande bestämmelser skulle komma atl utföras av personal som inte har erforderlig utbildning och erfarenhet därtill. Vidare befaras att taxeringsprocessens tyngdpunkt vad avser mer komplicerade frågor skulle komma att förskjutas till taxeringsnämnderna utan atl nämndernas förutsättningar för att avgöra sådana ärenden förbättrades. Detta kan i sin tur, framhålls det, leda till ett ökat antal svårbedömda besvärsmål som ofta kommer att kräva kompletterande utredningar genom ny och mer omfattande taxeringsrevision. 1 stället förordas atl kontrollen i samband med deklarationsgranskningen hålls isär från taxeringsrevision och ges en mera begränsad omfattning, som i stort sett skulle svara mot vad utredningen benämner spontana TN-revisioner. Revisionsinsiiiutet skulle därvid förbehållas skatteavdelningarnas revisionsenheter. Denna enklare form av taxeringskontroll skulle förslagsvis benämnas taxeringsbesök eller konlrollbesök och eventuellt regleras genom tillägg til I exempelvis 31 § 2 mom.TL. Enligt ett förslag skulle sådana besök göras av deklarationsgranskaren tillsammans med en ledamot av nämnden.

För egen del får jag anföra följande.

Jag anser i likhet med utredningen alt de ökade granskningsresurserna bör utnyttjas for en vidgad kontroll i form av revisioner i anslutning till att deklarationerna granskas vid den årliga taxeringen. Som uttalades i prop. 1975:87 bör revisionerna kunna utföras av tjänstemän hos länsstyrelserna och de lokala skaltemyndigheterna som skall biträda taxeringsnämnderna vid den årliga taxeringen. Genom alt deklarationsgranskningen på detta sätt kombineras med revisioner blir det möjligt alt särskilt i fråga om företagar-deklarationerna ge taxeringsnämnderna ett sådant underlag att taxeringsbesluten kan meddelas med större tillförlitlighet än hittills. Den lösning som utredningen föreslår finner jag också innebära ett praktiskt och smidigt sätl

Prop. 1977/78:181 251

au utvidga antalet revisioner. Antalet revisioner har, som också framhölls i prop. 1975:87, hittills varit alldeles för litet och en ökning av antalet revisioner i den omfattning, som utredningens förslag kan beräknas leda till, skulle inte kunna åstadkommas utan medverkan av de tjänstemän hos länsstyrelserna och de lokalu skattemyndigheterna som biträder taxeringsnämnderna med deklarationsgranskningen.

Vissa remissmyndigheier har uttalat farhågor för att den personal som granskar deklarationerna inte alltid kommer att ha den utbildning och erfarenhet som krävs för att utföra de revisioner som det här är fråga om. Jag ser emellertid personalens kompelens för alt förena deklarationsgranskning med revision i viss mån som en fråga på sikt. Införandet av ett revisionsförfarande i samband med deklarationsgranskningen bygger på förutsättningen att länsstyrelsernas och de lokala skattemyndigheternas personal fortlöpande får den utbildning som behövs för att företa revision.

Revisionsverksamheten måste självfallet särskilt i ett inledningsskede avvägas både till antal, bredd och djup med hänsyn till personalsituationen och utvecklas i takt med den kunnighet och erfarenhet som tjänstemännen för. Det torde härvid vara till fördel att TN-revisionerna blir av varierande omfattning. Förhållandet bör så långt möjligt utnyttjas för atl fördela revisionsuppdragen mellan tjänstemännen på sätt som bäst svarar mot vars och ens kompetens. En sådan fördelning underiättas av atl tjänstemännen kommer att arbeta i grupper.

Det bör också hållas i minnet aU TN-revisionerna är eU komplement lill deklarationsgranskningen och inriktas på kontroll av de skattskyldigas redovisning för det senaste inkomståret. Kontroll som behöver fördjupas och kanske måste avse ett eller flera tidigare år skall även i fortsättningen utföras av tjänstemän vid länsstyrelsernas revisionsenheter. De TN-revisioner som utförs enligt på förhand uppdragna linjer underlättas vidare av att de kan utföras med ledning av instruktioner, checklistor o. d.

Jag biträder utredningens förslag all TN-revisionerna skall utföras enligt olika urvalsmetoder. Därmed kommer granskningen att fö den bredd som behövs för att fö tillfredsställande insyn i rörelse- och andra svårkontrollerade deklarationer. Jag tillstyrker sålunda alt TN-revisionerna utförs enligt de av utredningen föreslagna linjerna och fördelas mellan revisioner med utgångspunkt i på förhand utvalda revisionsobjekt och revisioner lor vilka objekten efter olika grunder väljs ut vid deklarationsgranskningen. Till den förstnämnda gruppen kan särskilt räknas revisioner där objekten tas ut på grund av iakttagelser vid tidigare års deklarationsgranskning.

I den andra gruppen kan räknas in de spontana revisionerna, dvs. de revisioner som betingas av iakttagelser vid själva deklarationsgranskningen. Dessa revisioner intar emellertid enligt utredningens förslag en särställning och skiljs från de övriga, som särskilt utmärks av att de inriktas med ledning av i förhand inhämtad information. Denna kan utgöras av från företag, banker och statliga eller kommunala myndigheter inhämtade uppgifter om

Prop. 1977/78:181 252

gjorda utbetalningar, utgivna förmåner m. m. Det bör dock uppmärksammas att gränserna mellan de olika slagen av TN-revision är flytande. Hur de olika mer planmässiga urvalsmetoderna närmare bör tillämpas och varieras mellan olika år torde i viss mån bli beroende av vunna erfarenheter. Det får ankomma på RSV och länsstyrelsernas revisionsenheter att följa dessa frågor och ge anvisningar om hur revisionerna på bästa och effektivaste sätt skall kombineras med deklarationsgranskningen.

Jag har i del föregående framför allt uppehållit mig vid huvudlinjerna i utredningens förslag i fråga om de TN-revisioner som skall utföras i en planmässig ordning. Jag vill nu ta upp utredningens förslag i fråga om de s. k. spontana revisionerna.

Nuvarande brister i deklaraiionsgranskningen kan bl. a. hänföras lill att laxeringsperioden varit kort och inte alltid har medgett en tillräckligt ingående bedömning av deklarationerna. När förhållandet nu radikalt ändras bör ett första mål vara atl förbättra deklarationskonirollen inom ramen för de möjligheter som nuvarande bestämmelser i TL ger. Kontrollen av de deklarationer som erfarenhetsmässigt förtjänar en noggrannare bedömning bör sålunda kunna fördjupas genom ett vidgat utnyttjande av de skattskyldigas åliggande alt efter anmaning enligt 31 § 2 mom. TL tillhandahålla upplysningar och handlingar.

Å andra sidan gäller att deklarationsgranskningen i alltför stor utsträckning kommit atl begränsas till en "skrivbordskontroM". Varken liden eller tillgången på personal har medgett atl granskningen i erforderlig omfattning har kombinerats med avstämning av den skaltskyldiges uppgifter mot underlaget för dekUiraiionen vid sammanträffande med honom. En bidragande orsak till detta förhållande har också varit att de bestämmelser i 31 § 2 mom. TL som ger taxeringsnämnden möjlighet atl inhämta upplysningar från den skatlskyldige eller all ta del av vissa handlingar som kan vara av betydelse för nämndens ställningstaganden är utformade närmast med tanke påen skriftlig kommunikation mellan nämnden och den skatlskyldige. Detta har skapat osäkerhet om i vilken mån taxeringsnämnden kan ta kontakt med den skatlskyldige och i stället föreslå honom all exempelvis vid besök av en nämndledamot redogöra för de frågor som behöver klarläggas eller förete de handlingar med vilka han vill styrka sina uppgifier.

Det säger sig självt alt det för ett effektivt och samtidigt i förhållande lill den skatlskyldige smidigt taxeringsarbele förutsätts att deklarationsgranskningen kombineras med en personlig kontakt mellan den skattskyldige och taxeringsnämnden eller den tjänsteman som biträder nämnden med granskningen. En sådan kontakt synes emellertid inte alltid böra ske genom ett formbundet revisionsförfarande. Som framhölls i prop. 1975:87 bör den utvidgade kontrollverksamheten utnyttjas även för mer informell kontakt mellan skattemyndigheterna och rörelseidkarna och vice versa. När oklarheter föreligger i deklarationen och dessa inte kan klaras upp vid ett telefonsamtal eller genom svar på en skriftlig förfrågan framstår det enligt

Prop. 1977/78:181 253

min mening som naturligt att parterna i första hand avtalar om ett sammanträffande. När skäl talar fördel bör sammanträffandet ske genom att deklarationsgranskaren eller nämndens ordförande besöker den skattskyldige.

Ett sammanträffande på detta sätl efter överenskommelse mellan skatt-skyldig och deklarationsgranskare eller nämndordförande bör enligt min mening äga rum när deklaraiionsgranskningen ger vid handen att det finns frågor i deklarationen som bäst reds ut i samband med ett besök hos den skattskyldige. Deklarationsgranskare eller nämndordförande bör alltså inte la initiativ till överenskommelse om ett besök för att exempelvis göra en avstämning mot inhämtat kontrollmaterial. Sådan kontroll skall liksom annan granskning, som baseras på annat än iakttagelser av förhållanden i den aktuella deklarationen, ulföras som revision. Den kontroll eller avstämning som utförs vid ett överenskommet besök skall grundas direkt på en eller annan punkt i deklarationen och ligger vid sidan av en granskning som skall företas enligt TL:s bestämmelser om taxeringsrevision.

Vid ett avtalat besök får den skattskyldige först och främst tillfiille att lämna upplysningar och förete handlingar som han i och för sig är skyldig att tillhandahålla efter anmaning enligt 31 § 2 mom. TL. Den skattskyldige bör dock vara oförhindrad att också förete andra räkenskapshandlingar och anteckningar med vilka han vill visa hur han på ifrågasatta punkter har beräknat sina intäkter och kostnader. De frågor som aktualiseras vid granskningen av deklarationen och på detta sätt kan klaras ujp kan exempelvis gälla nedskrivningen av kundfordringar, värderingen av pågående arbeten, avskrivningsunderiaget för maskiner, inventarier, byggnader och markanläggningar, avsättningar för semesterlöner och pensioner, banktillgodohavanden, naturaförmåner av olika slag, underlaget för resekostnader och traktamenten, kostnader för representation och gåvor, försäljning av hyresrätter som har ingått som tillgång i den skattskyldiges rörelse eller viss transaktion mellan bolag och delägare i detta. Besöket kan vidare avse en genomgång och upplysning beträffande ett kontrakt eller annan handling som har legat till grund för den skattskyldiges beräkning av realisationsvinst eller en besiktning för bekräftelse av att lagertillgångar har tagits upp på rätt sätt. Syn eller besiktning kan vidare behöva göras för att bedöma ett yrkande om avdrag för reparationskostnad beträffande en hyresfastighet eller anskaffningskostnad för en rörelsetillgång.

Atl skattskyldig och deklarationsgranskare eller nämndordförande tillsammans söker skapa klarhet i uppkomna frågor vid ett överenskommet sammanträffande anser jag böra värderas också från andra mer allmänna synpunkter. Vid ett besök får den skatlskyldige väsentligt bättre möjligheter atl visa hur hans deklaration i ifrågasatta avseenden kan förklaras. Man får inte bortse från alt det för många skattskyldiga är betydligt lättare alt förklara sig muntligt än att lämna en skiftlig redogörelse. Den personliga kontakten vid eu besök är värdefull också från den synpunkten alt deklarationsgrans-

Prop. 1977/78:181 254

karen eller ordföranden får möjlighet atl mer allmänt bilda sig en uppfattning om den skattskyldige och dennes verksamhet. Han får en bild av betingelserna för verksamhetens bedrivande och kan konstatera arten av den skattskyldiges underlag för deklarationen i form av räkenskaper, anteckningar och verifikationer. Den skatlskyldige kan vidare ge sina personliga synpunkter på t. ex. verksamhetens lönsamhet och resultalpåverkande faktorer. Besöket kan av deklarationsgranskaren också på samma sätl som vid revision utnyttjas för att ge praktiska råd om räkenskapernas uppläggning eller vad den skatlskyldige i andra avseenden har atl iaktta för att han i fortsättningen skall kunna fullgöra sin deklarationsskyldighet på rätt sätt.

Utredningsförslaget innefattar som jag har sagt en revisionsform som kallats spontan revision. Dessa revisioner utmärks - på samma sätt som de besök hos den skatlskyldige som jag nyss har talat om - av att kontrollen initieras av iakttagelser vid själva deklarationsgranskningen. Utredningsförslaget innebär att en stor del av de frågor som uppstår på grund av ofullständigheter eller oklarheter i deklarationerna kommeratt prövas genom revision trots atl de både enligt den skattskyldiges och deklarationsgranskarens uppfattning är av sådan beskaffenhet alt de borde kunna klaras ut i samförstånd utan revisionsbeslul.

Som har framgått av vad jag tidigare har sagt anser jag att behovet av en breddning och fördjupning av den kontroll som föranleds av själva deklarationsgranskningen inte i första hand bör tillgodoses genom att tillämpningen av TL:s revisionsinstilul vidgas. Resivion är ett granskningsförfarande som den skattskyldige upplever som ingripande.

En ordning som innebär att kontroll företas i revisionens form trots atl förutsättningar finns för att oklarhet i deklarationen skall kunna redas ut vid ett informellt sammanträffande mellan parterna kan därför leda lill en onödig skärpning i förhållandet mellan beskattningsmyndigheterna och de skattskyldiga.

Beslut om revision medför vidare skyldighet för den skatlskyldige att tillhandahålla begärda upplysningar och handlingar och att lämna tillträde till lokalerna i hans verksamhet. Om han inte fullgör sina skyldigheter kan vite föreläggas honom. Rättssäkerhetssynpunkter kräver bl. a. på grund av dessa omständigheter att revisionsförfarandel ges en viss formbundenhet. Till denna sida av revisionerna återkommer jag i det följande. Situationen blir däremot en helt annan om parterna är överens om atl söka skapa klarhet genom att träffas och tillsammans gå igenom de frågor som har aktualiserats av deklarationen. Avstämningen mot räkenskaper eller andra handlingar begränsas då lill vad den skattskyldige vill visa för atl styrka sina uppgifter.

De anförda synpunkterna talar enligt min mening för alt beslut om revision inte bör meddelas när omständigheterna tyder på att beskattningsmyndigheten - deklarationsgranskaren eller nämndens ordförande - och den skatlskyldige kan närma sig varandra på ett mjukare sätl för atl få oklarheter i

Prop. 1977/78:181 255

deklarationen utredda. Deklarationsgranskningen bör kunna förbättras betydligt genom att beskaltningsmyndigheterna och de skallskyldiga på ett annat sätt än hittills tar personlig kontakt med varandra och träffar överenskommelse om att gemensamt gå igenom oklarheter som har visat sig föreligga i ett eller annat avseende.

Som jag nämnt har utformningen av bestämmelserna i 31 §2 mom.TL lett till osäkerhet om i vilken mån taxeringsnämnden kan träffa överenskommelse med den skattskyldige att en genomgång av tveksamma punkter i deklarationen skall göras vid besök av en nämndledamol. Såvitt gäller syn eller besiktning har denna fråga behandlats av JO i 1971 års ämbetsberättelse (s. 419). JO erinrar inledningsvis om alt taxeringsnämnden enligt 31 § TL har tillerkänts relativt vidsträckt befogenhet att infordra upplysningar och handlingar från den deklarationsskyldige. Del råder emellertid, framhåller JO, ingen tvekan om atl vissa taxeringsfrågor är av sådant slag, alt de svårligen kan avgöras med ledning av endast skriftliga handlingar. I dylika fall, t. ex. när frågan gäller huruvida vissa arbeten skall bedömas som ombyggnad eller reparation, kan enligt JO:s mening ett besök på platsen väsentligt öka möjligheterna till ett riktigt beslut. Den omsländigheten att TL saknar bestämmelser om rätt för taxeringsnämnd att verkställa syn eller besiktning anser JO inte utgöra något hinder mot sådana förrättningar. JO finner det tvärtom vara av stort värde om de faktiska förhållandena i en taxeringsfråga blir klarlagda på ett så tidigt stadium som möjligt. Om taxeringsnämnden anser att endast ett besök på platsen kan ge ett tillfredsställande underiag för nämndens beslut är det alltså, uttalar JO, önskvärt att en besiktning verkställs av taxeringsnämnden eller någon av dess ledamöter. En sådan besiktning förutsätter dock medgivande av den skattskyldige och måste utföras med omdöme och under hänsynstagande till den skaltskyldiges önskemål. JO framhåller också att det är av vikt atl granskningen vid besiktningen inriktas på de frågor som taxeringsnämnden har bedömt som tveksamma. Om nämnden finner att en mer fullständig undersökning av den skattskyldiges förhållanden är påkallad har nämnden möjlighet att göra framställning om taxeringsrevision.

Del synsätt som JO här har är väl förenligt med min uppfattning att också kontroll mot räkenskaper eller andra handlingar bör företas utan beslut om revision när föreliggande fråga eller frågor i deklarationen bedöms kunna klariäggas genom ett relativt enkelt avslämningsförfarande och den skatlskyldige frivilligt ställer detta underiag till förfogande vid ett sammanträffande. Jag anser att man nu bör ta steget fulk ut och föra in uttrycklig bestämmelse i TL om atl nämndens ordförande e|ler deklarationsgranskaren - när uppgift i deklarationen inte kan godtas utan ytterligare kontroll och denna bedöms kunna erhållas genom en lätt vidtagen avstämning mot den skaltskyldiges räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar - får överenskomma med den skatlskyldige, atl han skall förete de handlingar med vilka han vill styrka uppgifien.  I bestämmelsen bör vidare anges atl

Prop. 1977/78:181 256

ordföranden och deklarationsgranskaren får ta del av handlingarna vid besök hos den skattskyldige om parterna är överens om det och atl besiktning får ske av fastighet, inventarier eller andra tillgångar. Jag föreslår alt bestämmelser med denna innebörd förs in i ett nytt tredje stycke till 31 § 2 mom. TL.

De rättssäkerhetsgaranlier med vilka revisionsinstitutet är kringgärdat består bl, a. i att rätten att meddela beslut om taxeringsrevision och förordna revisor är förbehållen vissa högt kvalificerade befattningshavare.

Jag har övervägt om man på motsvarande sätl bör föreskriva att överenskommelse om ett besök hos den skattskyldige förutsätter uppdrag från taxeringsnämnden. Överenskommelse om ett besök torde emellertid ofta komma att växa fram vid samtal mellan deklarationsgranskaren och den skattskyldige. En skyldighet för granskaren att därefter inhämta nämndens samtycke skulle göra förfarandet osmidigt och skapa osäkerhet hos både granskaren och den skattskyldige. Vad jag nu harsagt utesluter självfallet inte atl frågan om ett besök tas upp i nämnden när granskaren av ett eller annat skäl vill höra nämndens uppfaUning. Nämnden skall naluriigtvis också själv kunna besluta att den skattskyldige skall tillfrågas om han är villig alt medverka till ett sammanträffande hos sig. Jag vill härvid erinra om den uppfattning om taxeringsnämndernas inflytande som skatteutskottet redovisade i sitt betänkande med anledning av prop. 1976/77:138 om genomförandet av den nya taxeringsorganisationen (SkU 1976/77:49). Utskottet såg det som självklart att taxeringsnämnderna fick ett direkt inflytande på den utökade kontrollverksamhet som kom att bedrivas i samband med laxerings-nämndsarbetet och som omfattade inte bara skriftliga förfrågningar m. m. utan också revisioner och kontrollbesök hos de skattskyldiga. Deklarationsgranskningen sker vidare i granskningsgrupper under överinseende av en gruppchef. Frågan om överenskommelse om ett besök bör träffas och vem av deklarationsgranskarna som är bäst lämpad i det särskilda fallet kommer sålunda alt bli noggrant prövad. Jag har därför inte kunnat flnna atl krav bör uppställas på atl besök för ske endast på nämndens uppdrag. Det bör däremot höra till ordningen att ett företaget besök alltid redovisas för nämnden och antecknas i dess protokoll.

I fråga om TN-revision föreslår jag vidare i del föjande att den skall dokumenteras i en promemoria över vilken den skattskyldige skall få tillfälle att yttra sig. Den skatlskyldige skall vidare underrättas om när promemorian föredras i nämnden. Det ligger enligt min mening i sakens natur att en sådan ordning inte skall behöva tillämpas beträffande den bedömning som görs vid ett i samförstånd överenskommet besök hos den skatlskyldige. Kontrollen vid ett sådant besök sker i personlig kontakt med den skattskyldige och denne blir direkt informerad om granskarens uppfattning i den eller de frågor i deklarationen som besöket gäller och kommer att redovisas för taxeringsnämnden. Jag anser därför det vara fullt tillräckligt med den skriftliga underrättelse som nämnden har att tillställa den skattskyldige om nämnden

Prop. 1977/78:181 257

överväger atl avvika från deklarationen på grund av vad som framkommit vid besöket. Skulle nämnden i motsats till granskaren finna skäl att inte frångå deklarationen bör den skatlskyldige också underrättas härom genom nämndens försorg.

Den ordning med taxeringsbesök som jag här har föreslagit, kommer inte att göra spontana revisioner obehövliga. Alt nu bedöma närmare hur användningen av taxeringsbesök kommeratt utvecklas i förhållande till de spontana revisionerna är dock inte möjligt.

I fråga om tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna vill jag anföra följande.

För deklarationsgranskarens del gäller det i första hand alt avgöra om den eller de frågor som han vill ha besvarade är av sådan art alt de bör kunna klaras ut genom en relativt enkel avstämning mot vissa räkenskaper eller andra handlingar eller genom besiktning av fastighet, inventarier eller andra tillgångar. Huruvida så kan anses vara fallet får bedömas även med hänsyn lill deklarationens allmänna beskaffenhet och taxeringsnämndens kännedom om den skatlskyldige.

Ger bedömningen vid handen att en mer allmän kontroll behöver företas bör ett besök för kontroll mot räkenskaper eller andra handlingar inte göras utan att beslut om revision har meddelats.

Deklarationsgranskaren kan vid ett besök komma aU uppmärksamma förhållande som inte sammanhänger med den eller de frågor som besöket avser men som kan förefalla tveksamt. Har deklarationsgranskaren direkt uppfattning om hur taxeringsfrågan enligt hans mening bör bedömas skall han upplysa den skattskyldige härom. Kan klarhet nås vid besöket genom en enkel kontroll, bör deklarationsgranskaren med den skaltskyldiges medgivande också kunna vidta denna.

Den föreslagna möjligheten att överenskomma om eti sammanträffande med den skattskyldige är avsedd att användas beträffande viss eller vissa i deklarationen uppmärksammade frågor, som kan förväntas bli klarlagda genom ett relativt enkelt avslämningsförfarande. Visar det sig att så inte är fallet eller att andra frågor, som eventuellt kommer upp i samband med besöket, bör utredas närmare, föreligger enligt min mening inte längre förutsättning för fortsatt kontroll i denna form.

Vid överläggning mellan deklarationsgranskaren och den skattskyldige kan komma all tas upp vad som närmast kan länkas bli följden om ett sammanträffande inte skulle komma till stånd. Har deklaraiionsgranskaren en bestämd uppfattning härom bör han naluriigtvis ge den skatlskyldige begärd upplysning. En sådan upplysning kan exempelvis innebära att deklarationsgranskaren förklarar att avdrag för vissa uppgivna kostnader enligt hans mening inte kan medges eller bör reduceras eller atl den skattskyldige i första hand kommeratt få tillfälle att skriftligen redovisa hur det förhåller sig på de ifrågasatta punkterna. Förhållandet kan i ett annat fall vara sådant att deklarationsgranskaren anser sig böra föreslå att beslut om

17 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 181

Prop. 1977/78:181 258

revision meddelas för att få frågorna klariagda. Om den skatlskyldige säger sig helst se aU formerna för revision följs bör deklaraiionsgranskaren givelvis också vänta med kontrollen till dess beslut om revision har meddelats.

Jag är medveten om alt det av mig föreslagna förfarandet inte kommer att stå som skarpt avgränsat från revisionsinstilutel. De förutsättningar som skall vara uppfyllda för att överenskommelse skall kunna träffas med skatiskyldig om ett besök är emellertid så pass entydiga att tillämpningen normall inte torde medföra några svårigheter.

11.8.3 Beslut om revision m. m.

Revisionsverksamheten kommer enligt utredningens förslag att fördelas på å ena sidan TN-revisioner som utförs av personal hos länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna i samband med deklarationsgranskningen och å den andra djupgående revisioner som planeras och utförs av länsstyrelsernas revisionsenheter. Revisionsenhetens personal beräknas också vid behov biträda de andra enheternas personal i dess revisionsarbete. Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna förutsätts att det är chefen för den regionala skatteförvaltningen, dvs. skattechefen och under honom cheferna för taxerings- och revisionsenheterna, som leder gransknings- och kontrollverksamheten i länet. 1 denna uppgift ingår att tillse att granskningen av svårkontrollerade deklarationer hålls samman och företas av kvalificerad personal. Skattechefen förutsätts vidare ha stor frihet atl fördela deklarations-materialet. Delta blir i sin tur avgörande för hur revisionerna fördelas mellan personalen hos länsstyrelsen och de lokala skattemyndigheterna i länet. Skattechefens åliggande att svara för ledning och samordning av revisionsverksamheten enligt vad här har sagts kommer till uttryck i den av mig föreslagna utformningen av en ny paragraf, 14 § TL, enligt vilken skattechefen skall leda och ansvara för deklarationsgranskningen och annan taxeringskontroll.

En taxeringskontroll som skall bedrivas efter dessa linjer ställer utan tvivel myckel stora krav på de olika enheternas förmåga att åstadkomma samordning och ett i samråd utformat revisionsförfarande. En grundläggande förutsättning ser jag härvid vara atl bestämmelserna om behörighet all meddela beslut om revision och förordna tjänsteman atl verkställa revision utformas restriktivt. Ett annat skäl härtill är att taxeringsrevision är en kontrollåtgärd av ingripande natur som bör användas bara efter beslut av kvalificerad befattningshavare.

Beslut om taxeringsrevision får enligt nuvarande bestämmelser (57 § TL) meddelas av skatlechefen. Denne kan emellertid med stöd av bestämmelserna i 3 § TL uppdra åt chef för taxeringsenhet eller revisionsenhet atl fullgöra denna uppgift. Sådana uppdrag lämnas regelmässigt lill chef för revisionsenhet.

Enligt utredningens förslag skall beslut om revision kunna meddelas av

Prop. 1977/78:181 259

skattechefen och tjänsteman hos länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet som han förordar därtill. Beslut om revision skall få meddelas också av lokal skattemyndighet såvitt angår revisioner som skall utföras i samband med taxeringsnämndens arbele vid vilket myndigheten biträder. Detta innebär, framhåller utredningen, enligt 9 § instruktionen (1966:577) för lokal skattemyndighet att beslut om revision skall meddelas av chefen för denna myndighet. Den möjlighet som länsstyrelsen enligt 10 § instruktionen har alt bestämma atl beslut om revision för meddelas av annan tjänsteman hos lokal skattemyndighet anser utredningen böra utnyttjas endast i speciella fall och efter särskilt förordnande från skatlechefen.

Som jag förut har sagt bör beslut om revision och förordnande av revisor förbehållas en begränsad krets av tjänstemän. Enligt min mening bör beslutanderätten liksom tidigare tillkomma skattechefen med rätt fördenne atl delegera denna befogenhet lill chef för taxeringsenheten och revisionsenheten. Med tanke på den ökade omfattning som revisionsverksamheten kommer all få bedömer jag det dock som nödvändigt all skatlechefen får lämna uppdrag att meddela beslut även till annan kvalificerad tjänsteman vid skatteavdelningen. Mitt förslag till ändring av 3 och 57 §§ TL är utformat i enlighet med det nu sagda.

Reformen med TN-revisioner bygger på att personal hos länsstyrelserna och de lokala skaltemyndigheterna skall medverka i taxeringsnämndens arbete och i samband med deklarationsgranskningen verkställa de taxeringskontroller som initieras på olika sätl. Skattechefen bör därför också kunna uppdra åt chef för lokal skattemyndighet eller annan högt kvalificerad tjänsteman hos myndigheten att besluta om taxeringsrevision i anslutning till taxeringsarbelet. De uppdrag atl besluta om taxeringsrevision som f. n. ges till chef för revisionsenhet och taxeringsenhet anses medföra också behörighet att besluta om säkringsåtgärd enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen. Uppdrag atl meddela beslut om taxeringsrevision, som ges lill annan tjänsteman än de nyss nämnda, bör dock enligt min mening inte i och för sig medföra sådan behörighet. Härför bör krävas att skatlechefen utfärdar särskilt förordnande för tjänstemannen att vara granskningsledare enligt bevissäkringslagen. Jag föreslår atl en bestämmelse med här angiven innebörd tas in i 3 § TL.

De av mig föreslagna ändringarna i 57 § är endast följdändringar eller ändringar av redaktionell natur. Jag bortser härvid från det föreslagna tillägget till 57 § femte stycket atl talan inte skall få föras mot beslut om taxeringsrevision. Jag delar utredningens uppfattning att sådant beslut inte bör vara överklagbart. Jag vill erinra om att talan inte får föras mot beslut om skaiterevision enligt ML (51 § andra stycket ML).

Utredningen har föreslagit atl lokal skattemyndighets behörighet att meddela beslut om revision även skall innefatta möjlighet att företa revision inom länet i annan lokal skattemyndighets fögderi. Jag delar uppfattningen hos de remissinstanser som anser att beslutanderätten skall gälla endasl

Prop. 1977/78:181 260

revisioner inom det egna fögderiet. Denna i och för sig naturliga begränsning behöver dock enligt min mening inte särskilt anges i författningstext.

Jag vill i detta sammanhang framhålla vikten av atl beslut om revision -del må vara TN-revision ellerannan revision eller kontroll - inte meddelas utan att det först har kontrollerats att granskning inte pågår eller planeras på annat håll. Är så fallet måste en samordning eftersträvas. Härför krävs en samlad registrering av kontrollverksamheten. Jag utgår från att denna registrering skall handhas av länsstyrelsens revisionsenheter där också samordning bör ske. En samordning kommer att underlättas betydligt om registrering och datauttag i fortsättningen kan ske med hjälp av ADB. En sådan lösning planeras också f. n. i RS-projektet.

Jag vill här lill sist också la upp utredningens förslag till ändring av bl. a. 56 § 2 mom. TL. Enligt detta lagrum har den som verkställer taxeringsrevision rätt atl genast ta del av handlingar som skall granskas. Den hos vilken revision sker är vidare skyldig att tillhandahålla de handlingar och lämna de upplysningar som fordras för revisionen. Skyldighet föreligger också all lämna tillträde till de lokaler som används i verksamheten och att ge erforderiigt biträde för granskning av handlingar och varulager m. m. Om dessa åligganden inte fullgörs kan den, som har meddelat beslut om revisionen, enligt 58 § TL förelägga den försumlige lämpligt vite.

Utredningen föreslår bl. a. att den som inte har sina räkenskaper eller anteckningar ordnade enligt vad som i 20 § TL eller eljest är särskilt föreskrivet genom ett tillägg till 56 § 2 mom. skall kunna anmanas att ordna materialet på föreskrivet sätt i den utsträckning det behövs för revisionens genomförande. Anmaningen skall kunna förenas med vitesföreläggande.

Enligt utredningens förslag skall vidare föras in föreskrift om att anmaning med vitesföreläggande skall få utfärdas när någon underiåter att fullgöra vad som åligger honom enligt bestämmelserna i förevarande moment av 56 §.

Mot förslaget atl föreläggande skall kunna ges för ordnande av räkenskaper m. m. vänder sig åtskilliga remissinstanser och ifrågasätter om man på detta sätt bör söka övervältra utredningsarbetet vid taxeringsrevision på den skatlskyldige. Bl. a. framhålls också att tillräckliga korrekiionsbesiämmelser för dessa fall finns i skattebrotlslagen. Jag bedömer det inte heller föregen del som lämpligt med en dylik föreskrift och föreslår därför på förevarande punkt inte någon ändring av gällande bestämmelser. Jag biträder inte heller utredningens förslag om särskild föreskrift om anmaningsräti när någon underlåter all fullgöra sina skyldigheter enligt bestämmelserna i 56 § 2 mom. Det är enligt min mening fullt tillräckligt att skattskyldig, som inte efter uppmaning lämnar de handlingar, upplysningar eller biträde som granskaren vid revisionen begär, kan föreläggas vile enligt 58 § TL av den som beslutat om revisionen.

Utredningens förslag i fråga om de nu behandlade bestämmelserna bör ses i samband med utredningens förslag till ändring av 31 § 2 mom. första stycket TL. Enligt detta stadgande är envar skyldig alt i den omfattning som anges i

Prop. 1977/78:181 261

anmaning meddela de ytteriigare upplysningar som är erforderiiga för kontroll av den egna deklarationen eller eljest för egen laxering.

Det förslag som utredningen på denna punkt lägger fram innebär att anmaning, som medför att bokföringsskyldig kan lämna begärda upplysningar först efter omfattande undersökning av räkenskaper och andra handlingar, får utfärdas bara om det finns grundad anledning alt ifrågasätta deklarationens riktighet i den del som avses med de begärda upplysningarna.

Tanken bakom den föreslagna bestämmelsen synes ha varit alt söka dra viss förtydligande gräns mot föreskrifterna i 56 § 2 mom. TL och klargöra alt skattskyldig inte skall tvingas göra utredningar i oskälig omfattning. Som framhållits i remissyttrandena kan emellertid en sådan bestämmelse få mindre lämpliga konsekvenser för det allmänna från processuell synpunkt. Den skatlskyldige kan genom påstående om att svårigheter, som avses i bestämmelsen, föreligger inskränka sin uppgiftsskyldighet i förhållande lill vad som nu gäller och försvåra taxeringsmyndigheternas möjligheter att på avsett sätl tillämpa bestämmelserna om anmaning och vitesföreläggande. Jag är därför inte heller beredd alt biträda utredningens förslag i denna del.

11.8.4 Redovisning av revision

TN-revisionerna kommer enligt mitt förslag formellt att utgöra taxeringsrevision i TL:s mening. Revisionerna bör naluriigtvis redovisas på ett från olika synpunkter tillfredsställande sätt. Utredningen föreslår alt redovisningen skall ske i förenklad promemorieform. Det väsentliga är enligt min mening att varje revision skriftligt redovisas på del sätt och i den omfattning som krävs för atl taxeringsmyndigheterna och den skattskyldige skall få en klar uppfattning om vad revisionen avsett och vilka bedömningar som den enligt granskarens mening gett anledning till. Atl en TN-revision alltid skall dokumenteras och tillställas den skattskyldige framhölls redan i prop. 1975:87.

En fråga som har föranlett delade meningar hos remissinstanserna är om revisionspromemorian i förekommande fall bör utmynna i ett förslag till laxeringsändring eller inte. I nuvarande praxis synes båda metoderna tillämpas. Utredningen förordar för sin del alt promemorian i allmänhet skall utmynna i ett konkret förslag till taxering. Som några remissinstanser har uttalat kan vissa skäl synas tala för alt redogörelsen begränsas till en redovisning av de faktiska förhållandena. Del ligger emellertid å andra sidan enligt min mening i sakens natur atl del i praktiken ofta föreligger svårigheter att dra gräns mellan iakttagelser och omdömen. Steget från omdöme till synpunkter på konsekvenserna av de gjorda iakttagelserna måste också många gånger vara tämligen fiytande. Härtill kommer att TN-revisionerna skall utföras av tjänstemän som samtidigt fungerar som föredragande i taxeringsnämnderna.

Prop. 1977/78:181 262

Enligt min mening är det naturligt och praktiskt alt revisorn, när det är möjligt och lämpligt, lägger fram ett konkret förslag till laxeringsåtgärd. Några bestämda föreskrifter om resultatredovisningen i här förevarande avseende bör dock inte införas. När förslag läggs fram i revisionspromemoria måste dock klart anges att förslaget helt representerar ett ställningstagande från granskningsmannens sida och inte är något uttryck för taxeringsnämndens uppfaUning.

Jag kommer med det sist sagda in på frågan vad som bör gälla beträffande promemorians delgivning med den skatlskyldige och föredragning i taxeringsnämnden. Utredningen har för sin del föreslagit att promemorian skall sändas till den skatlskyldige i vanligt brev. Dessförinnan skall dock granskningsmannen såviti möjligt ha gjort en muntlig genomgång av innehållet tillsammans med den skattskyldige.

Flertalet av de remissinstanser som har uttalat sig angående dessa frågor ser det som mycket positivt alt en muntlig genomgång skall göras med den skatlskyldige. Många anser sig däremot inte kunna acceptera förslaget om försändelse i vanligt brev. För egen del får jag anföra följande.

TN-revision bör i likhet med taxeringsrevision i egentlig mening ses som frislående från det organ (laxeringsnämnd resp. skatterätt) som så småningom skall ta ställning till revisionsresultatet. Detta innebär att även TN-revision skall vara slutförd i alla dess faser innan föredragning sker för nämnden. Häri ingår bl. a. att tillse att den skattskyldige har lämnats tillfälle att yttra sig över den redogörelse och det eventuella förslag som revisionspromemorian innefattar. Med hänsyn till TN-revisionens karaktär synes det ligga i linje med bestämmelserna i 15 § förvaltningslagen (1971:290) att den som beslutat om revisionen tillser atl den skattskyldige på lämpligt sätt bereds tillfälle alt avge yttrande. Längre än till försändelse genom rekommenderat brev torde man i allmänhet inte behöva sträcka sig.

Revisionspromemoriorna kommer i allmänhet att föredras för taxeringsnämnden av den tjänsteman som har utfört TN-revisionen. TN-revision skall dock kunna företas av för ändamålet särskilt förordnade granskare. Även promemoria angående sådan revision skall enligt utredningens förslag föredras i taxeringsnämnd av tjänsteman som biträder nämnden med deklarationsgranskning. Utredningen erinrar härvid om möjligheten att med stöd av bestämmelsen i 15 § TL vid behov inkalla revisorn till nämndens sammanträde.

Sedan taxeringsnämnden har fått revisionspromemorian föredragen för sig har nämnden att överväga i vilka avseenden promemorian kan tänkas föranleda beslut som avviker från den skattskyldiges egen redovisning. I enlighet med vad jag föreslår i avsnittet om besluts- och underrätteiseförfarandet skall den skatlskyldige beredas tillfälle atl yttra sig angående de överväganden som taxeringsnämnden har funnit sig böra göra med anledning av revisionen. Underrättelse härom skall få sändas i vanligt brev.

Det kan i och för sig synas som om den skallskyldiges intressen skulle vara

Prop. 1977/78:181 263

tillräckligt tillgodosedda med den här redovisade ordningen. Man får emellertid enligt min mening inte bortse från alt även en TN-revision kan ge inblickar och möjlighet lill värderingar som inte alltid kommer lill uttryck i revisionspromemorian men i någon mån avspeglas i föredragningen av promemorian. Detta anser jag tala för alt skatiskyldig bereds tillfälle alt närvara vid föredragningen av promemorian. Skallskyldig har enligt 61 § 4 mom. TL rätt att inställa sig inför nämnden föratt ge upplysningar till ledning för hans laxering. I vilken mån skatiskyldig kan utnyttja denna möjlighet är dock beroende av på vilket sätt han kan få kännedom om lidpunkt och plats för nämndens sammanträde. Som jag tidigare har framhållit anser jag att taxeringsnämnden före sammanträdet för föredragning av promemorian bör underrätta den skatlskyldige om lid och plats för delta.

11.8.5 A nmaningsJÖifarandet

TL innehåller åtskilliga bestämmelser enligt vilka deklarationsskyldig eller annan kan anmanas att fullgöra vissa åligganden såsom att lämna självdeklaration, uppgifter för kontroll av egen deklaration och kontrolluppgifter till ledning för inkomsttaxeringen. Anmaning får utfärdas av laxeringsnämnd, taxeringsintendeni och vissa andra särskilt angivna tjänstemän. Enligt vad som uttalades i prop. 1975:87 bör tjänsteman, som biträder med granskning av deklarationer, få rätt alt anmana i den utsträckning som f n. gäller för laxeringsnämnd.

Jag vill i första hand la upp bestämmelserna i 31 § 2 mom. För innehållet i dessa har jag redogjort tidigare. Jag skall därför endast erinra om atl skattskyldig kan anmanas all komplettera sin deklaration med ytterligare upplysningar och att förete vissa slag av handlingar. Anmaning härom får enligt 51 § TL utfärdas av taxeringsnämnd och taxeringsintendent. Rätt att anmana har också tjänsteman som verkställer taxeringsrevision. Anmaning som utfärdas av taxeringsnämnd eller taxeringsintendeni och avser begäran om ytteriigare upplysningar får enligt 53 § TL förenas med vitesföreläggande. Så får däremot inte ske när den skattskyldige anmanas att förete handlingar av det slag som avses i bestämmelserna.

Utredningen har från sina utgångspunkter föreslagit att anmaning i här avsedda fall skall få utfördas av länsstyrelse, lokal skattemyndighet och den som, utan alt vara tjänsteman hos någon av dessa myndigheter, verkställer taxeringsrevision. Jag ansluter mig i sak lill utredningens förslag. Enligt min mening står det dock i bättre överensstämmelse med TL;s allmänna redaktionella utformning alt i 51 § så långt möjligt uttryckligen ange de befattningshavare som skall få utfärda anmaning. 1 enlighet härmed föreslår jag att i paragrafen anges atl sådan rätt tillkommer chef för taxeringsenhet, revisionsenhet eller lokal skattemyndighet, taxeringsnämnd, taxeringsintendeni, tjänsteman som biträder taxeringsnämnd med granskning av deklarationer samt den som verkställer taxeringsrevision.

Prop. 1977/78:181 264

De av mig här föreslagna bestämmelserna bör gälla även i fråga om anmaning som avses i 22 § 2 mom., 24 § 2 mom., 33 och 36 §§, 39 § 1 mom. och 45 § TL. I likhet med nuvarande ordning bör dock den som verkställer taxeringsrevision inte få anmana någon alt avlämna självdeklaration.

F. n. får anmaning i fall som avses i 39 § 3 mom., 41 § och 42 § 2 mom. TL enligt 51 § tredje stycket TL utfärdas av taxeringsintendeni. Utredningen föreslår all anmaning skall kunna utfärdas också av den som får meddela beslut om taxeringsrevision. Jag ansluter mig härtill liksom till utredningens förslag att anmaning i förevarande fall alltid skall kunna utfärdas av chef för taxeringsenhet, revisionsenhet eller lokal skaltemyndighet. Bestämmelse härom bör dock enligt min mening tas in i 51 § TL och ej, såsom utredningen föreslår, i 3 §. Jag förordar därför alt 51 § tredje stycket TL kompletteras med sådan föreskrift.

Enligt utredningens förslag skall den som utfärdar anmaning även få förelägga vite. Vite skall dock i överensstämmelse med vad som f n. gäller inte få föreläggas när någon anmanas enligt 31 § 2 mom. andra stycket TL alt förete viss handling. Utredningens förslag innebär att vite skall få föreläggas bl. a. också av tjänsteman som biträder taxeringsnämnd med deklarationsgranskning.

I anmaning får enligt nuvarande bestämmelser (53 § TL) vite föreläggas av taxeringsnämnd och taxeringsintendeni. Jag anser i likhet med någon remissinstans att rätten att förelägga vite bör förbehållas en relativt begränsad krets av ijänslemän. Förutom taxeringsnämnd och taxeringsintendent bör sådan rätt enligt min mening tillkomma chef för taxeringsenhet, revisionsenhet eller lokal skaltemyndighet. Jag föreslär att 53 § TL ändras i enlighet härmed.

Förordnande om uttagande av vite meddelas enligt 124 § TL efter anmälan av taxeringsintendent. Utredningen föreslår att sådan anmälan skall få göras också av chef för taxeringsenhet, revisionsenhel eller lokal skattemyndighet. Bestämmelse härom tas enligt utredningens förslag in i 3 § TL. Enligt min mening bör föreskriften i 124 § TL ändras till att gälla skattechefen och chef för lokal skattemyndighet. När så är påkallat kan skattechefen med stöd av bestämmelserna i 3 § TL delegera anmälningsrätten till chef för taxeringsenhet, revisionsenhel eller besvärsenhet.

Utredningen har slutligen föreslagit att chef för taxeringsenhet, revisionsenhet eller lokal skattemyndighet genom tillägg till 3 § TL skall ges samma befogenhet som taxeringsintendent enligt 43 § 5 mom.

Jag biträder förslaget men föreslår alt bestämmelserna i stället las in i resp. paragraf.

11.8.6 Revision enligt uppbördslagen m. m.

Enligt utredningens förslag skall TN-revisionerna när så är lämpligt utföras som integrerade revisioner. Detta innebär alt revisioner för inkomst- och

Prop. 1977/78:181 265

förmögenhelstaxeringen kombineras med en kontroll av redovisningen av mervärdeskatt, skatteavdrag, arbetsgivaravgifter m. m.  Förslaget att en samordning sker på delta sätt ansluter till de av riksdagen antagna riktlinjerna . för taxeringsarbetet. Därvid framhölls vikten av alt samordning åstadkoms i fråga om all revisionsverksamhet i länet.

Det är inte möjligt atl nu närmare ange i vilken utsträckning TN-revisionerna kan verkställas som integrerade. Ytterst blir detta beroende av hur granskningsresurserna fördelas på de olika slagen av TN-revisioner. Enligt min bedömning kan del vara lämpligt att de TN-revisioner som utförs i direkt anslutning till deklaraiionsgranskningen och initieras av denna inte tyngs med en kontroll av andra skatter och avgifter. De integrerade revisionerna bör i varje fall tills vidare ingå i de egentliga taxeringsrevisionerna och TN-revisioner för vilka närmare anvisningar meddelas av RSV och länsstyrelsernas revisionsenheter.

Förutsättning för atl integrerade revisioner skall kunna utföras på ett smidigt och rationellt sätt är bl. a. atl konirollförfarandel enligt de olika skatte- och avgiftsförfattningarna i allt väsentligt följer samma regler. F. n. finns skiljaktigheter. Utredningen har i syfte att nå erforderiig överensstämmelse lagt fram förslag till vissa ändringar. Riktlinje har därvid varit atl utforma bestämmelserna i berörda skatte- och avgiftsförfattningar så atl konirollförfarandel kommer all regleras enligt föreskrifier som överensstämmer med vad som gäller i fråga om taxeringsrevision enligt TL. Någon invändning i sak mot utredningens förslag har inte gjorts från remissinstansernas sida. Jag anser också för egen del att en samordning bör åstadkommas. Jag kommer i det följande atl närmare redovisa mina synpunkter beträffande var och en av de i detta sammanhang aktuella författningarna.

Enligt uppbördslagen (1953:272), UBL, (78 § I mom.) är arbetsgivare, som enligt lag skall föra handelsböcker, skyldig att efter anmaning av länsstyrelse eller lokal skattemyndighet tillhandahålla sin bokföring och därtill hörande handlingar för kontroll av atl föreskrivna skatteavdrag har gjorts. Han är också skyldig atl bereda myndigheten tillträde lill lokal som används i den verksamhei kontrollen gäller. Samma skyldigheter har annan arbetsgivare, som har atl verkställa skatteavdrag, under förutsättning att den utbetalade lönen utgör omkostnad i förvärvskälla. Beträffande kontrollen gäller i övrigt all den såvitt möjligt skall ske på sådant sätl och sådan tid att den inte förorsakar hinder i arbetsgivarens verksamhei. Om arbetsgivaren begär del skall kontrollen såvitt möjligt verkställas hos honom. Har handelsböckereller andra handlingar överlämnats för kontroll skall de så snart möjligt återställas. Arbetsgivaren skall slutligen snarast underrättas om resultatet av kontrollen.

Dessa bestämmelser bör med fördel kunna slopas och ersättas med föreskrifi om atl revision får verkställas hos arbetsgivare för kontroll av atl UBL:s föreskrifter om skatteavdrag har följts samt om att bestämmelserna i 56 och 58 §§ TL om taxeringsrevision därvid gäller i tillämpliga delar.

Prop. 1977/78:181 266

I en samordning av förfauningarnas bestämmelser ingår också atl i erforderiig utsträckning sammanjämka de föreskrifter enligt vilka skyldighet föreligger atl efter anmaning lämna upplysningar eller förete vissa handlingar. I detta hänseende bör TL:s bestämmelser i 31 § 2 mom. stå som mönster.

Såvitt gäller UBL erinrar utredningen om atl 78 § 2 mom. redan innehåller bestämmelser om upplysningsplikt som i huvudsak motsvarar föreskrifterna 131 § 2 mom. första stycket TL. Tilläggas kan atl anmaning enligt UBL också kan förenas med vitesföreläggande. Beträffande den enligt 31 § 2 mom. andra stycket TL föreliggande skyldigheten alt efter anmaning förete vissa handlingar framhåller utredningen atl en kontroll enligt UBL förutsätter granskning av lönebokföring och liknande i form av revision. Något behov av atl införa en liknande editionsplikt i UBL föreligger därför inte enligt utredningens mening. Jag delar utredningens uppfattning och föreslår sålunda endast den ändring av 78 § UBL som ienlighet med vad jag förut har sagt förutsätts för att UBL:s bestämmelser om revision skall svara mot TL:s. Mitt förslag överensstämmer i sak med utredningens, som även innebär att beslut om revision enligt UBL skall få meddelas av - förutom länsstyrelse och lokal skattemyndighet - RSV.

Utredningen har lagt fram förslag också till vissa andra ändringar i UBL som lämpligen kan las upp i förevarande sammanhang.

Enligt 78 § 1 mom. andra stycket UBL skall annan än bokföringsskyldig arbetsgivare föra anteckningar om arbetstagares namn, lönebelopp m. m. under förutsättning alt den utbetalade lönen för arbetsgivaren utgör omkostnad i förvärvskälla. Utredningen föreslår att den angivna förutsättningen för anteckningsskyldighet slopas. Härigenom blir del, framhåller utredningen, möjligt att företa granskning även hos föreningar, stiftelser m. fi. för vilka lönen inte utgör omkostnad i förvärvskälla. Dessa sammanslutningar är ofta stora arbetsgivare och inte minst förekommer utbetalning av uppdragsersätlningar. Utredningen framhåller vidare atl en ändring enligt utredningens förslag i praktiken inte kommer atl medföra någon ökad anteckningsskyldighel för t. ex. den som har hemhjälp anställd.

Jag finner i likhet med utredningen all möjlighet nu bör öppnas för all ulföra granskning enligt UBL även hos dessa sammanslutningar. När särskilda skäl ger anledning till det blir det genom en ändring i enlighet med utredningens förslag också möjligt att verkställa kontroll t. ex. hos den som bara tillfölligt anlitar arbetskraft. Jag föreslår därför alt 78 § I mom. andra stycket UBL ändras på sätt utredningen föreslår. Jag ansluter mig också till utredningens förslag atl i 85 och 86 §§ UBL uttryckliga bestämmelser införs om att talan inte får föras mot beslut om revision.

Bestämmelserna om kontroll i 7 § lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m., A VGL, är utformade efter mönster av konlrollföreskrifterna i UBL. Skyldighet att efter anmaning förete räkenskaper och andra handlingar för kontroll av avgiftsunderlag föreligger i

Prop. 1977/78:181 267

enlighet därmed för arbetsgivare som är bokföringsskyldig. Anmaning får utfärdas av RFV, länsstyrelse, lokal skattemyndighet och sjömansskattekonloret. Vidare finns föreskrift om skyldighet för arbetsgivare och arbetstagare att efter anmaning meddela upplysningar som erfordras för beräkning av avgiftsunderlaget. Anmaning får förenas med vitesföreläggande.

Utredningen föreslår i första hand att samma skyldighet atl efter anmaning förete vissa handlingar som föreligger enligt 31 § 2 mom. andra stycket TL skall införas för arbetsgivare och arbetstagare genom tillägg till 7 § andra stycket. I överensstämmelse med vad som gäller enligt TL skall anmaning dock inte kunna förenas med vitesföreläggande. Även RSV föreslås få utfärda anmaning.

I övrigt föreslår utredningen, på samma sätl som i fråga om UBL, alt bestämmelserna om kontroll skall ersättas med föreskrifterom revision enligt vad som gäller enligt TL.

Utredningens förslag ansluter lill vad jag tidigare tillstyrkt i fråga om UBL. Jag föreslår därför alt 7 § AVGL ändras i överensstämmelse härmed. Jag vill framhålla att del genom de föreslagna ändringarna blir möjligt att företa revision enligt AVGL även hos arbetsgivare som inte är bokföringsskyldig.

I 28 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt, ML, finns uttryckliga bestämmelser om att revision får ske hos deklarationsskyldig. Därvid gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs om taxeringsrevision i 56 och 58 §§ TL. Beslut om revision enligt ML meddelas av länsstyrelse och RSV. Mot sådana beslut får talan inte föras (51 § ML). Bestämmelser finns också om atl deklarationsskyldig efter anmaning av länsstyrelse eller RSV skall lämna upplysningar eller förete vissa handlingar som behövs för fastställelse av mervärdeskall (26 §). Vite kan därvid inte i något fall föreläggas.

Enligt utredningens förslag görs på förevarande punkter i sak endasl den ändring i ML som betingas av att anmaning atl lämna erforderliga upplysningar bör kunna förenas med vitesföreläggande och alt anmaning skall få utfärdas även av lokal skattemyndighet.

Jag biträder utredningens förslag i vad del avser möjlighet att förelägga vite. Bestämmelse härom bör tas in i 26 § första stycket ML. Jag är däremot inte beredd alt ändra bestämmelserna i övrigt. Rätt alt anmana deklarations-skyldig att lämna upplysningar m. m. eller att besluta om revision för kontroll av mervärdeskatt bör enligt min mening även i fortsättningen förbehållas länsstyrelse och RSV. I de fall som det kan visa sig lämpligt all tjänsteman hos lokal skattemyndighet företar både taxeringsrevision och revision enligt ML bör denne vända sig till skattechefen och anhålla om förordnande enligt ML.

Lagen (1959:92) om förfärandet vid viss konsumtionsbeskaitning (förfarandelagen) innehåller i 9 § bestämmelser om granskning som i stort sett svarar mol TL:s föreskrifter om revision. Liknande överensstämmelse föreligger i fråga om föreskriften i 7 § om skyldighet alt efter föreläggande lämna

Prop. 1977/78:181 268

uppgifter som erfordras för kontroll av deklaration och för fastställande av skatt.

Utredningen härmed hänsyn till här angivna förhållande och med tanke på att det mer sällan torde bli aktuellt atl samordna granskning enligt förevarande lag med kontroll enligt TL, ML m. fi. lagar inte ansett det påkallat med några ändringar eller tillägg.

Jag anser mig inte heller för egen del nu böra föreslå några ändringar i förfarandelagen. Jag vill erinra om atl punktskatleutredningen (Fi 1970:57) har i uppdrag alt göra en allsidig teknisk översyn av denna lag.

Bestämmelserna i lagen (1958:295) om sjömansskatt, SjL, är i fråga om anmanings- och kontrollförfarande utformade efter mönster av UBL:s föreskrifter i dessa avseenden. Enligt 19 § tredje stycket är sålunda bokföringsskyldig redare efter anmaning av sjömansskattekonloret bl. a. skyldig att tillhandahålla sin bokföring och därtill hörande handlingar för kontroll av skatteavdrag. Motsvarande gäller i fråga om redare som ej är bokföringsskyldig. Även bestämmelserna om kontrollens utförande är desamma som i UBL.

Utredningens förslag till ändringar i SjL överensstämmer med vad utredningen har föreslagit angående UBL:s föreskrifter om kontroll- och anmaningsförfarande. Som jag förut har redovisat ansluter jag mig i sak till utredningens förslag. I överensstämmelse härmed biträder jag också vad utredningen föreslår i nu förevarande avseenden. Jag föreslår sålunda all revision för kontroll av alt skatteavdrag för sjömansskatt har fullgjorts skall få utföras hos redare och atl bestämmelserna i 56 och 58 §§ TL därvid skall tillämpas.

Beslut om revision skall få meddelas av RSV, länsstyrelse och lokal skattemyndighet. Redare skall vidare vara skyldig atl efter anmaning av dessa myndigheter lämna uppgift om utbetalade löner m. m. I sådan anmaning skall vile kunna föreläggas. Jag förordar atl 19 § SjL förses med tillägg som motsvarar föreskrifterna i 31 § 2 mom. andra stycket TL. Mitt förslag förutsätter även viss ändring av 30 och 33 §§ SjL.

Utredningen har slutligen övervägt att på liknande sätt som har föreslagits i fråga om UBL och andra här redovisade författningar ansluta också lagen (1908:128) om bevillningsavgifter JÖr särskilda förmåner och rättigheter, BevL, Betänkande med förslag om atl BevL:s bestämmelser skall ersättas med ett helt nytt system för beskattning av utländska artister m. fi. har emellertid nyligen lagts fram. Jag delar därför utredningens uppfaUning att del inie finns anledning atl nu föreslå några ändringar i BevL.

Det förslag till sammanjämkning av författningsbestämmelserna som jag här har lagt fram bör öka möjligheterna till samordning av taxeringsrevision och annat kontrollförfarande när så är önskvärt. Del återstår emellertid att behandla ännu några frågor. Dessa gäller författningarnas föreskrifter om bl. a. vitesbelopp och utdömande av vite.

Enligt TL (\23 §) skall vite bestämmas lill belopp som med hänsyn lill den

Prop. 1977/78:181 269

skattskyldiges eller uppgiftsskyldiges ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas förmå hononi alt iaktta föreläggandet. Vite skall dock bestämmas lill lägst 500 kr. Vite utdöms av skatterätt (124 § TL). Enligt nuvarande bestämmelser skall fråga om utdömande av vite prövas efter anmälan av taxeringsintendeni. Jag har tidigare föreslagit att anmälan i stället skall göras av skattechef eller den av enhetscheferna vid skatteavdelningen till vilken han uppdrar att fullgöra denna uppgift. Om ändamålet med vite har förfallit när fråga om utdömande uppkommer får vitet inte utdömas. Ändamålet med vitet skall vidare inte anses ha förfallit om vitesföreläggandei har iakttagits först sedan anmälan om utdömande har kommit in. Vid ' prövning av anmälan om vites utdömande får slutligen prövas huruvida och med vilket belopp vitet bort föreläggas. Genom hänvisning i 69 § ML är TL:s bestämmelser tillämpliga på mervärdeskatt.

UBL:s vilesbestämmelser i 83 § skiljer sig i vissa avseenden från TL:s föreskrifter. Vite får sålunda inte bestämmas under 100 kr. eller över 5 000 kr. Fråga om utdömande av vile prövas efter anmälan av länsstyrelse eller lokal skaltemyndighet. Bestämmelserna i UBL innehåller inte några uttryckliga föreskrifter om atl vitesbelopp skall bestämmas med hänsyn till den försumliges ekonomiska förhållanden m. m. I övrigt föreligger full överensstämmelse med TL;s viiesföreskrifter.

Även enligt A VGL (35 §) gäller att vite får bestämmas till lägst 100 kr. och högst 5 000 kr. Om utdömande av vite skall hemställan göras av RFV hos vederbörande åklagare. Talan får inte väckas utan sådan hemställan.

Bestämmelse om atl vite skall bestämmas lill lägst 100 kr. och högst 5 000 kr. ges också i 30  SjL. Om uttagande av vite förordnar skatterätten i Göteborgs och Bohus län efier anmälan av sjömansskattekonloret. I övrigt görs i paragrafen hänvisning till UBL:s vilesbestämmelser i 83 §.

Det är enligt min mening önskvärt att anmanings- och kontrollförfarandet enligt de olika författningarna såvitt möjligt följer samma bestämmelseräven i fråga om viiesbelopp och utdömande. Även i dessa avseenden bör TL:s föreskrifter stå som mönster.

Vad först angår frågan om viiesbelopp gäller enligt TL och ML att vite skall bestämmas till belopp som med hänsyn till den skattskyldiges eller uppgiftsskyldiges ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att iaktta föreläggandet. Vile skall dock bestämmas till lägst 500 kr. Enligt de övriga här berörda författningarna skall vite bestämmas lill lägst 100 kr. och högst 5 000 kr. Vare sig detta är direkt uttryckt eller inte i vederbörande författning gäller därvid självfallet att vitesbeloppet skall avvägas med beaktande av sådana förhållanden och omständigheter som anges för tillämpningen enligt TL och ML.

Även TL innehöll tidigare beloppsgränser med 100 resp. 5 000 kr. Införandet av nuvarande minimibelopp om 500 kr. och slopandet av den övre beloppsgränsen skedde i enlighet med förslag i prop. 1974:117. Därvid framhöll departementschefen bl. a. att dåvarande vitesbelopp varit oföränd-

Prop. 1977/78:181 270

rade sedan år 1956 och att en uppräkning redan med hänsyn till penningvärdels förändring motiverade en kraftig höjning av del övre viiesbeloppet. Enbart en sådan uppräkning var emellertid enligt departementschefens bedömning inte tillräcklig. Det gällde att komma till rätta med fall där andra påtryckningsmedel inte hade någon verkan och där det kunde antas alt den uppgiftsskyldige deklarerade eller lämnade uppgifier bara om den ekonomiska sanktion han riskerade för sin underlåtenhet översteg vad som kunde vinnas i undandragen skatt. Någon maximigräns borde därför inte gälla utan vitet borde få sättas till belopp som med hänsyn till den skaltskyldiges eller uppgiftsskyldiges ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kunde antas förmå honom alt fullgöra den åtgärd vitet avsåg. Som lämpligt minimibelopp föreslog departementschefen 500 kr. Han framhöll vidare alt det fick ankomma på RSV att utfärda anvisningar för att få till stånd enhetliga normer för åsältande av vile. Likaså erinrade han om alt skatterälien vid utdömande av vile fick pröva frågan om och med vilket belopp vitet bort föreläggas.

Departementschefen konstaterade avslutningsvis alt beloppsgränserna för vitet i flertalet andra författningar var desamma som då gällde enligt TL. Även dessa vitesbestämmelser borde enligt hans mening ses över. En sådan översyn ansågs dock inte kunna företas i då föreliggande sammanhang.

Skatteutskottet (SkU 1974:36) tillstyrkte propositionen i här förevarande del. Med anledning av vissa motioner om bibehållande av en övre gräns ansåg sig utskottet böra betona alt förslaget riktade sig mot skattskyldiga vilkas ekonomiska situation kunde antas vara sådan atl endast mycket höga vitesbelopp kunde antas förmå dem att fullgöra sin skyldighet. Enligt utskottets uppfattning var det från rältssäkerhetssynpunkt mer angelägel atl de handläggande myndigheterna - såsom avsikten också var - flck enhetliga och vägledande normer för sin verksamhet än att sälla en gräns för vitesbeloppen på exempelvis 10 000 eller 25 000 kr.

De skäl som anfördes för införandet av nuvarande bestämmelser i TL talar enligtmin mening med samma styrka för alt man nu införsamma föreskrifter i UBL, AVGL och SjL. Nuvarande minimibelopp om 100 kr. är i dagsläget alldeles för lågt. En övre beloppsgräns bör också få anses ha spelat ut sin roll. Anvisningar för tillämpningen utfärdas av RSV och för en balanserad, rättvis och likformig tillämpning garanterar också atl fråga om utdömande av vite enligt vad jag föreslår skall prövas av skatterätt. Jag föreslår sålunda alt även fråga om vite, som f n. enligt AVGL utdöms av tingsrätt efter åtal av vederbörande åklagare, skall prövas av skatterätl efter anmälan av berörd myndighet.

Fråga om utdömande av vite skall som sagt enligt mitt förslag prövas av skatlerätt. Även om vitet har förelagts med stöd av bestämmelser i flera författningar bör självfallet endasl en skatterätl vara behörig att pröva denna fråga. Prövningen bör enligt min mening ankomma på den skatterätt som är behörig enligt TL. Jag föreslår att bestämmelse härom förs in i resp.

Prop. 1977/78:181 271

författning.

Mitt förslag förutsätter ändring av 83 § UBL, 35 § AVGL, 30 § SjL och 69 § ML.

Jag vill till sist framhålla att mitt förslag i detta avsnitt får ses som ett provisorium. Bl. a. det nya förfarandet med integrerade revisioner aktualiserar frågan om införande av en generell lagstiftning som reglerar kontrollverksamheten på de olika skatte- och avgiftsområdena. Det är min avsikt alt begära regeringens bemyndigande atl låta utreda denna fråga. I sammanhanget bör också tas upp frågan hur reglerna bör avvägas för att tillgodose kraven på såväl rättssäkerhet för den enskilde som rimlig effektivitet i förfarandet.

11.9 Service och information

11.9.1 Allmänt

Skattemyndigheterna bedriver en omfattande service- och informationsverksamhet främst i deklarationstider. Bl. a. förtrycks vissa uppgifter på de deklarationsblanketter som sänds ut till de skattskyldiga. Vidare sänder man ut upplysningsbroschyrer och deklarationsanvisningar. Myndigheterna ger också i stor utsträckning deklaraiionsupplysningar vid telefonförfrågningar och personliga besök. Dessutom förekommer vissl samarbete med deklarationsbyråer och andra deklarationsmedhjälpare.

I prop. 1975:87 framhöll föredraganden bl. a. alt den kommande reformen genom en modern och smidigorganisalion och en ökad serviceberedskap hos myndigheterna borde kunna bana väg för ett öppnare samarbete i olika former mellan myndigheterna och de skattskyldiga. Omfattningen av informationsverksamheten fick bedömas i sedvanlig ordning vid prövningen av myndigheternas anslagsframställningar.

Utredningen framhåller att den framtida koncentrationen av granskare hos lokal skattemyndighet och länsstyrelse innebär atl skattemyndigheterna bör kunna öka sin service i skattefrågor lill allmänheten, särskilt under perioden december-februari. Mottagning för deklarationsrådgivning börenligt utredningens mening kunna hållas av lokal skattemyndighet på ett flertal större orter inom fögderiema.

Utredningen föreslår vidare att förtryckningen av uppgifter på deklarationsblanketterna skall utvidgas med uppgift om fastighelsinnehav. Taxeringsvärde, schablonintäkt o. d. för en fastighet redovisas.

Utredningen föreslår också att portofria adresserade svarskuvert bifogas när taxeringsnämnd infordrar upplysningar från skattskyldiga. De minskade porloinläkterna och kostnaderna för kuvert m. m. beräknas för statsverkets del till ca 800 000 kr.

Remissinstanserna instämmer i utredningens uppfattning alt service och information till allmänheten bör utökas. Man ansluter sig också i huvudsak

Prop. 1977/78:181 272

till de synpunkter och förslag som utredningen har lagt fram i ämnet. Från flera hål I ifrågasätts dock om de tilldelade resurserna är tillräck liga för en brett upplagd service- och informationsverksamhet av del slag utredningen har förordat. Några myndigheter hyser betänkligheter mot atl lokal skal temyndighet skulle anordna mottagning för deklarationsrådgivning. Ett sådani system anses kunna ge uniedning till missförstånd belräffunde lokul skuttemyndighels roll i deklurutionsproceduren. En del remissinstanser ifrågasätter om inte ytterligare uppgifter kunde förtryckas på deklarationsblanketterna. Bl. a. förordas från några håll alt löneuppgifter skall förtryckas på blanketterna. Från andra håll förs fram önskemål om att portofria kuvert skall tillhandahållas även för insändandet av deklarationerna.

Jag delar utredningens och remissinstansernas uppfattning alt en ökad service och information bör vara ett viktigt inslag i den nya laxeringsorganisationen. Jag ansluter mig också i huvudsak lill de förslag som utredningen har lagt fram i denna del. Som utredningen har påpekat borde del sålunda finnas utrymme för en ökad serviceverksamhet hos skattemyndigheterna under den tid då taxeringsarbelet ligger nere. Jag ser positivt på förslaget all myndigheterna under denna tid ordnar med deklarationsrådgivning i mer organiserade former än f n. Rådgivningen bör dock, som utredningen och flera remissinstanser har påpekat, inte gå ut på alt tjänstemännen upprättar självdeklarationer åt de skattskyldiga utan inskränka sig till upplysningar i konkreta frågor av enklare art. En sådan ordning bör kunna bidra till ett öppnare samarbete mellan myndigheterna och de skattskyldiga.

Jag biträder också utredningens förslag atl uppgifter om fastighelsinnehav skall förtryckas på deklarationsblanketterna. Det bör ankomma på utredningen alt i det fortsatta utredningsarbetet överväga om förlryckning av ytterligare uppgifter kan ske.

Som utredningen har framhållit skulle del underlätta avsevärt för både skattskyldiga och skattemyndigheterna om portofria adresserade svarskuvert bifogades vid begäran om upplysningar m. m. i samband med granskningsarbetet. Jag förordar därför atl utredningens förslag i denna del genomförs. Jag delar vidare utredningens uppfattning all det inte finns tillräckliga skäl för all även sända ut sådana kuvert tillsammans med de förtryckta deklarationsblanketterna. Del stora flertalet skattskyldiga torde nämligen ha nära tillgång till de uppsamlingsställen som finns för deklarationerna.

11.9.2 Deklarationsbyråer m. m.

Utredningen anser att ett ökat informationsutbyte mellan skaltemyndigheter och deklarationsmedhjälpare liksom en ökad service till deklarationsmedhjälparna från skattemyndigheternas sida bör vara ett givet krav i den nya skatteadministrationen. Utredningen föreslår bl. a. alt skallechefen i informationssyfte skall anordna konferenser för länets deklarationsbyråer och andra deklarationsmedhjälpare. Utredningen anser också att problemen

Prop. 1977/78:181 273

med de mindre nogräknade deklarationsbyråerna bör lösas och föreslår atl det skapas kommunala deklarationsbyråer. Utredningen anser att kommunerna bör svara för administrationen av dessa och förordar att verksamheten görs självfinansierande. Personalfrågan bör enligt utredningen lösas så, att anställda vid kommunala myndigheter betjänar allmänheten vid deklarationsbyråerna mot särskild ersättning av kommunen. Utredningen anser också att skattemyndigheternas tjänstemän - också mot ersättning från kommunerna - bör kunna biträda kommunerna med nämnda service.

Remissinstanserna tillstyrker i allmänhet förslaget atl kommunerna skall inrätta deklarationsbyråer men är kritiska till förslaget all tjänstemän inom skatteadminislrationen skall kunna biträda vid dessa.

Jag anser i likhet med det stora fiertalet remissinslanseratl del är värdefullt om kommunerna inrättar deklarationsbyråer. Sådana byråer förekommer f. ö. redan på sina håll. Det bör emellertid ankomma på kommunerna själva att ta ställning i denna fråga. Jag ansluter mig också lill utredningsförslaget all skattechefen skall ta initiativ lill möten föratt informera revisorer och andra deklarationsmedhjälpare om nyheter på beskattningsområdel. Ökad information och vidgade möjligheter lill meningsutbyte mellan skattemyndigheter och deklarationsmedhjälpare är väl ägnade att öka smidigheten i deklarations- och taxeringsförfarandet.

11.10 Kontrolluppgifter

Inledning

Enligt riksdagens principbeslut år 1975 skall taxeringsarbetet i första instans effektiviseras med hjälp av ADB-leknik. Som framhölls i prop. 1975:87 är ett ADB-stöd vid taxeringen en av förutsättningarna för rationaliseringen av skatteadministrationen. Detta ADB-stöd erhålls genom atl uppgifterna i deklarationerna och kontrolluppgifterna registreras maskinellt. Härigenom blir det möjligt alt också maskinellt göra en avstämning mellan deklarerad inkomst och de registrerade kontrolluppgifterna. Registreringen möjliggör även bl. a. en maskinell beräkning av pensionsgrundande inkomst.

Den avstämning och kontroll som erhålls genom den maskinella registreringen kan förväntas betydligt underlätta deklaraiionsgranskningen och därmed bl. a. bidra till att granskningspersonalen kan ägna erforderiig lid åt svårbedömda deklarationer och kombinera granskningen med revisioner. Ett betydelsefullt inslag i granskningen bör också de informella sammanträffanden bli som deklaraiionsgranskaren och den skattskyldige enligt vad jag förut har föreslagit skall kunna komma överens om för atl reda ut oklarheter i deklarationen.

Utredningen har numera också lagt fram förslag till de reformer som krävs på uppbördsområdel (Delrapport  1977:4:1  och 4:2).  Min inställning till

18 Riksdagen }977f78. 1 saml. Nr 181

Prop. 1977/78:181 274

utredningens förslag på delta område skall jag dock inte redovisa nu utan återkomma lill senare detta år. Utredningen berör emellertid i rapporten några frågor som måste lösas i nu förevarande sammanhang, om det föreslagna förfarandet med maskinell avstämning och kontroll skall kunna tillämpas vid 1979 års taxeringsarbete. Jag vill härvid erinra om att ADB-stödet från början var planerat att komma till användning vid innevarande års taxering men atl beslut i enlighet med proposition 1976/77:138 fattades om ett års senareläggning. Man börenligt min mening inte nu ytterligare skjuta på införandet av ADB-stödel utan mycket tungt vägande skäl.

De frågor det här gäller rör de kontrolluppgifter om anställdas löner m. m. som arbetsgivare har att lämna enligt 37 § I mom. TL. I rapporten framhålls sålunda atl varken dagens kontrolluppgift eller det administrativa systemet kring uppgiftslämnandet har en sådan utformning att man därmed utan vidare får grund för utvecklingen av ett ADB-stöd. Bl. a. påpekas att blanketten för nuvarande kontrolluppgift inte är avsedd eller utformad för dataregistrering.

De förslag till ändringar beträffande kontrolluppgiften som utredningen lägger fram syftar till att den skalfkunna användas inte bara som ett undertag för maskinell kontroll i taxeringsarbetet. Den skall också utgöra undertag för kreditering av innehållen preliminär A-skatt. Som krediteringsunderlag bör kontrolluppgiften dock enligt utredningens mening inte användas förrän i februari 1981.1 överensstämmelse härmed berör jag i fortsättningen förslaget bara i den del det är av betydelse för 1979 års taxeringsarbete. Detta innebär att jag inte nu tar upp frågan om kontrolluppgiftens användning för arbetsgivaravgifter, regional-och sysselsättningspolitisk planering ni. m. En samordning i detta hänseende är givetvis av stort värde. Beslut i frågan kräver emellertid ytteriigare underlag och jag avser därför alt ta upp den i ett senare sammanhang.

Enligt utredningens förslag förutsätts atl kontrolluppgifter i inkomstslaget tjänst registreras. Samtidigt framhålls atl någon ADB-behandling inte är aktuell eller planeras i fråga om övriga inkomstslag, jordbruksfastighet, kapital etc.

F. n. gäller (37 § tionde stycket TL) att kontrolluppgift skall avfallas på blankett enligt fastställt formulär eller annan för ändamålet lämpad blankett. En arbetsgivare är med andra ord inte bunden att använda den av RSV fastställda blanketten utan kan välja den form av blankett som han för sin del finner lämpligast. Det är emellertid att märka alt en mycket stor del av kontrolluppgifterna - vid 1975 års taxering totalt ca 11 milj. - med RSV:s medgivande lämnas på magnetband. Vid 1975 års taxering uppgick av statliga och kommunala myndigheter på magnetband redovisade kontrolluppgifter till 5,9 milj. Blanketter användes i 5,1 milj. fall.

Utredningen föreslår nu med hänsyn lill de förut redovisade förhållandena att arbetsgivarna skall redovisa föreskrivna kontrolluppgifter på blankett enligt fastställt formulär. Bundenhet till fastställt formulär skall dock inte

Prop. 1977/78:181 275

föreligga för alla slag av kontrolluppgifter utan endasl i fråga om uppgifter som avser ersättningar som hör till inkomstslaget tjänst. Enligt de överväganden som RSV gjort i fråga om formuläret för nästa års uppgiftslämnande kan dock kravet på följsamhet till formuläret begränsas ytteriigare och behöver bara gälla uppgifter enligt 37 § I mom. punkterna 1 och 2. Vid min följande bedömning utgår jag från att uppgiftsskyldigheten behöver bindas till ett fastställt formulär bara på de av RSV angivna punkterna.

I utredningens förslag ges möjlighet för RSV att på ansökan av uppgifts-skyldig medge undanlag från skyldigheten att följa formuläret och att lämna särskild kontrolluppgift för varje person. Härigenom blir det möjligt även för annan arbetsgivare än statliga och kommunala myndigheter att redovisa uppgifierna på databand. RSV kommer att så långt möjligt öppna möjlighet för uppgiftslämnare, som så önskar, att redovisa på databand eller annat maskinellt medium. Jag bedömer det som troligt alt de uppgifter som på detta sätt redovisas maskinellt kan komma att motsvara ca 7 milj. kontrollupp-giflsblanketter.

Uppgiftslämnare med två eller flera anställda skall erhålla förtryckta uppgiftsblankeiter på vilka anges identitetsuppgifter för både uppgiftsläm-naren och den anställde. För atl denna förtryckning skall återspegla de aktuella förhållandena föreslår utredningen att uppgiftslämnaren senast den 15 november året före laxeringsåret till lokal skattemyndighet skall översända en förteckning (konlrolluppgiftsförleckning) över arbetslagarna. Enligt förslaget skall uppgiftslämnaren dessförinnan ha tillställts en stomme till förteckningen med uppgift om de arbetstagare hos honom för vilka kontrolluppgifter skall lämnas. Uppgiftslämnaren har sedan att återsända förteckningen med upplysning om de arbetstagare som bör tillföras på förteckningen eller kan utgå. När kontrolluppgifterna lämnas skall vid dessa fogas ett s. k. kontrolluppgiflsmissiv. Pä detta missiv skall uppgiftslämnaren ange - förutom sina egna identitetsuppgifter - antalet kontrolluppgifter som lämnas och det sammanlagda beloppet av innehållen preliminär A-skatt. Dessa uppgifter behövs för avstämning.

Utredningen föreslår slutligen atl lokal skattemyndighet skall kunna medge en kortare lids anstånd med lämnande av kontrolluppgifl. Ett anstånd kan enligt utredningens mening främst vara motiverat när driftsstörningar försvårar möjligheterna att lämna uppgifterna i föreskriven lid, dvs. senast den 31 januari taxeringsåret.

Utredningens förslag att kontrolluppgifterna skall avfattas på blankett enligt fastställt formulär har allmänt accepterats av remissinstanserna. Från några håll har dock gjorts vissa invändningar. SAF, Svenska bankföreningen, Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaförbund vänder sig sålunda mot alt ändrade konlrolluppgiftsruliner införs utan alt företagen har informerats härom före ingången av inkomståret 1978. SAF och Sveriges industriförbund finner sig dock i och för sig kunna tillstyrka atl uppgiftslämnandet skall ske enligt fastställt formulär. Härvid framhålls att uppgifterna

Prop. 1977/78:181 276

redan i dag i de allra flesta fall lämnas på fastställd blankett och att en sådan ordning inte för övriga fall kan antas medföra större svårigheter. De fyra nämnda remissinstanserna vill också ifrågasätta det ändamålsenliga i att traktamenten och andra kostnadsersättningar redovisas på kontrolluppgiften. Lanibrukarnas riksförbund framhåller för sin del att förutsättning för att kontrolluppgift skall redovisas enligt fastställt formulär bör vara alt formuläret kan tillämpas i alla vanligen förekommande datasystem. Om detta inte är möjligt bör arbetsgivarna som hittills få använda blankett för redovisningen som de själva har framställt. Den fastställda blanketten bör vidare få användas för andra inkomstslag än tjänst eftersom del ibland kan föreligga svårigheter att bl. a. avgöra om en inkomst är att hänföra till tjänst eller rörelse. Lantbrukarnas riksförbund vill också understryka vikten av att blanketten får en klar och entydig utformning och inte belastas med sådant som inte fordras för taxeringen. Innan blanketten kommer lill användning bör den vidare göras till föremål för ett omfattande praktiskt test.

För egen del anser jag det uppenbart att del underlag på vilket det föreslagna registrerings- och konirollförfarandel skall bygga måste vara fast och enhetligt. Som utredningen har framhållit förutsätts att kontrolluppgifterna beträffande tjänst lämnas på blankett enligt fastställt formulär eller- om ADB-band eller liknande används - redovisas i överensstämmelse med formuläret. Det är därför också enligt min mening nödvändigt alt ställa krav på alt kontrolluppgifter enligt 37 § 1 mom. punkterna 1 och 2 lämnas i formbunden ordning.

Jag är medveten om aU del skulle ha varit till fördel om kravet på en formbunden uppgiftsredovisning hade kunnat läggas fram redan före ingången av nuvarande år. De ändringar som förutsätts i nuvarande rutiner för att registrering skall bli möjlig är dock enligt min bedömning inte av sådan art eller omfattning all införandet av ADB-stöd med tanke på uppgiftsläm-narna skall behöva skjutas upp ytteriigare. Det är nämligen atl märka alt det föreslagna systemet i stort sett endast innebär krav på en ändrad uppställning av uppgifter som skall lämnas redan enligt nuvarande kontrolluppgiftsformulär. Jag anser mig härvid kunna bortse från atl uppgiftslämnaren skall ange sitt person- eller organisationsnummer. Detta kan inte gärna medföra några problem, i all synnerhet som uppgiftslämnare med två eller flera arbetstagare kommer atl få förtryckta konlrolluppgiflsblanketler med dessa uppgifter angivna. Som kommer atl framgå av det följande är jag vidare beredd att föreslå övergångsbestämmelser som medger alt nuvarande uppgiftsrutiner följs i vissa avseenden. Jag vill vidare med anledning av vad en remissinstans har uttalat framhålla atl det mer sällan bör uppstå svårigheter att anpassa dataredovisning till det formulär som fastställs. Det bör också uppmärksammas att RSV enligt vad jag förut har sagt är berett all låta uppgiftslämnare som så önskar lämna redovisning på databand eller annat maskinellt medium.

Jag anser mig med hänsyn till det sagda kunna biträda en ordning som

Prop. 1977/78:181 277

innebär alt kontrolluppgifter enligt 37 § 1 mom. punkterna 1 eller 2 TL fr. o. m. år 1979 skall lämnas enligt fastställt formulär. Som utredningen har föreslagit bör dock RSV på ansökan få medge undantag från kravet på fastställt formulär och att särskild kontrolluppgift skall lämnas för varje anställd. Besvär över RSV:s beslut bör inte få föras. Bestämmelserna om formulär och möjlighet lill undanlag bör tas in i 37 § 2 mom. tionde stycket TL och ett nytt elfte stycke lill samma moment.

Efter delta allmänna ställningstagande vill jag i följande avsnitt redovisa vilka ändringar som enligt min mening i övrigt behöver vidtas i 37 § TL föratt ett registrerings- och kontrollförfarande skall kunna införas i överensstämmelse med vad utredningen har föreslagit.

Förslag lill vissa ändringar av J/s FL

F. n. saknas bestämmelser om vilka identifieringsuppgifter som arbetsgivare bör lämna föregen del i kontrolluppgiften. Enligt utredningens förslag skall arbetsgivaren ange, förutom namn och bostadsadress, personnummer eller organisationsnummer. Som jag förut har sagt biträder jag förslaget angående person- och organisationsnummer.

I nuvarande kontrolluppgift skall för arbetstagare anges namn, personnummer, hemvist och bostadsadress. När arbetsgivare har möjlighet till det bör han enligt gällande bestämmelser också lämna upplysning om numret på arbetslagarens debetsedel på preliminär skatt. Utredningen föreslår att arbetsgivaren i stället för hemvist och debelsedelnummer, när så kan ske, skall ange län, kommun och församling, där arbetslagaren författningsenligt skulle vara mantalsskriven för året före taxeringsåret.

Jag ser det som en fördel all man slopar det för många säkerligen oklara begreppet hemvist. Jag kan däremot inte biträda förslaget att arbetsgivare skall ange var arbetstagaren författningsenligt skulle vara mantalsskriven visst år. Krav på en sådan bedömning bör rimligen inte uppställas. Uppgift om län, kommun och församling bör avse den faktiska mantalsskrivningen. Det finns vidare enligt min mening inte anledning all fordra uppgift om arbetstagares mantalsskrivning, om arbetsgivaren kan ange dennes personnummer. Kan sådant nummer inte anges bör arbetsgivaren däremot lämna för honom tillgängliga uppgifterom arbetstagarens mantalsskrivning för året före laxeringsåret. I stället för bostadsadress bör vidare anges postadress. Denna ändring i förhållande till utredningens förslag bör gälla också i fråga om arbetsgivarens egen adressuppgift. Jag föreslår atl bestämmelserna i 37 § 2 mom. åttonde stycket ändras i enlighet med vad jag har sagt här.

Så som blanketten till kontrolluppgiften nu är utformad skall arbetsgivare i särskild punkt (p. 2) ange kontant lön som inkl. värde av kost och bostad understiger 500 kr. I samma punkt skall även tas upp annan kostnadsersättning än resekoslnadsersätlning, ersättning för representationskostnader eller traktamentsersättning. De ersättningar det här i allmänhet är fråga om är

Prop. 1977/78:181 278

beklädnads- och verktygsersättning och felräkningspengar. Särskilda bestämmelser gäller för redovisningen av rese- och traktamentsersätlning. Enligt RSV:s överväganden angående utformningen av nästa års uppgiftsformulär bör kontant lön som understiger 500 kr. anges särskilt för sig. Särskilt för sig bör även anges å ena sidan representationsersättning och å andra sidan övriga kostnadsersättningar. Denna uppspaltning underlättar väsentligt beräkningen av egenavgift och ger ett bättre underiag än hittills för kontrollen vid deklarationsgranskningen.

Den uppdelning som behövs på detta säu innebär enligt min bedömning inte i och för sig någon utvidgning av uppgiftslämnandet. Arbetsgivare har redan enligt nuvarande formulär atl hålla isär lön under 500 kr. och ersättningar för representation. Att särskilja beklädnads- och verktygsersättning och felräkningspengar från lön bör vidare inte vålla några märkbara problem. Jag föreslår därför alt uttrycklig bestämmelse införs om atl särskilt för sig skall upptas representationsersättning och särskilt för sig annan kostnadsersättning än rese- och traktamentsersättning. En uppdelning av detta slag behövs dock endast i fråga om kontrolluppgift enligt 37 § 1 mom. första, andra eller sjunde punkten. Bestämmelserna bör tas in i sjätte stycket lill 37 § 2 mom. TL. I detta stycke bör samtidigt vidtas ändring av redaktionell art.

Man får emellertid enligt min mening inte bortse från att det för vissa arbetsgivare kan innebära svårigheter att göra en uppdelning på förut angivet sätt utan att ha fått information om skyldigheten före inkomstårets ingång. Jag föreslår därför att bestämmelserna, som avses gälla fr. o. m. år 1979, kompletteras med övergångsbestämmelse av innebörd, att uppgiftslämnare, som har svårigheter att göra föreskriven uppdelning, år 1979 får redovisa enligt nuvarande uppgiflsrutin.

Enligt gällande bestämmelser skall annan arbetsgivare än statlig eller kommunal myndighet foga ett sammandrag över kontrolluppgifterna om deras antal understiger 25. Denna ordning ersätts enligt utredningens förslag med skyldighet för arbetsgivarna att lämna kontrolluppgiftsförteckning och kontrolluppgiftsmissiv. För dessa förteckningar och missiv har jag redogjort tidigare.

Vad först angår kontrolluppgiftsförleckningarna bör uppmärksammas att dessa avses ligga som underlag för förtryckning av de kontrolluppgifts- och missivblanketter som arbetsgivare skall lämna under januari månad laxeringsåret. Kontrolluppgiftsförteckningarna är dock enligt min mening inte så betydelsefulla i systemet att del bör föreligga en skyldighet för arbetsgivarna att sända in sådana. Om förteckning inte lämnas medför nämligen detta endast att de förtryckta blanketterna till kontrolluppgifter och missiv inte helt ansluter till de ändringar som skett i personalbeståndet under inkomståret. En ordning som innebär att lokal skattemyndighet upprättar stomme lill kontrolluppgiftsförteckning bör enligt min mening närmast ses som en serviceåtgärd gentemot arbetsgivarna från lokal skattemyndighets

Prop. 1977/78:181 279

sida. Bestämmelser härom bör tas in i TK. Jag föreslår atl frågan om kontrolluppgiftsförteckning löses på detta sätt.

Jag biträder däremot utredningens förslag att vid kontrolluppgifterna skall fogas ett missiv med upplysning om antalet lämnade kontrolluppgifter och belopp av den preliminära A-skatt för vilken skatteavdrag har gjorts. Jag föreslår att bestämmelse härom las in i ett nytt 7 mom. till 37 § TL.

Som allmän regel gäller f n. au kontrolluppgift skall lämnas i den ordning som är föreskriven för lämnande av självdeklaration. Uppgifter som avses i 37 § 1 mom. punkterna 5-7 skall dock lämnas till länsstyrelsen i det län där uppgiftslämnaren är bosalt. Utredningen har även lagt fram förslag till viss ändring av dessa bestämmelser. Förslaget innebär i huvudsak att uppgifter enligt 37 § 1 mom. punkterna 1-3 och 3 b-3 f skall lämnas till den lokala skallemyndighet hos vilken den uppgiftsskyldige är registrerad för redovisning av innehållen preliminär A-skatt och uppgifter enligt punkterna 5-7 till länsstyrelsen i det län där uppgiftslämnaren är bosatt. Uppgifier enligt övriga punkter i 1 mom. skall fortfarande lämnas i samma ordning som självdeklaration.

Jag anser emellertid att det avgörande för var kontrolluppgift skall lämnas bör vara uppgiftslämnarens registrering eller bosättning. En ordning efter denna linje framstår som lämpligast med tanke på såväl uppgiftslämnarna som betydelsen av att de kontrolluppgifter som skall registreras maskinellt ges in direkt till den lokala skattemyndighet som har att verkställa registreringen. Arbetsgivare som har tilldelals redovisningsnummer för inbetalning av innehållen skall bör sålunda lämna kontrolluppgift lill lokal skattemyndighet i det län, där länsstyrelsen utfärdat redovisningsnumret. Annan arbetsgivare bör lämna kontrolluppgifterna till lokal skaltemyndighet i det fögderi där han är bosatt. Jag föreslår att bestämmelserna i 37 § 4 mom. TL utformas i enlighet med vad jag nu har sagt. Med hänsyn till att kontrolluppgifterna till viss del skall registreras kan vidare nuvarande bestämmelse att de vid avlämnandet skall vara ordnade på vissl sätt begränsas till kontrolluppgifter enligt 1 mom. punkterna 3,3 a och 4-6.

I 37 § 5 mom. första stycket TL föreskrivs f n. att arbetsgivare skall tillställa arbetstagare ett exemplar av kontrolluppgiften. Utredningen har framhållit att krav inte bör ställas på att just ett kontrolluppgiftsexemplar lämnas. Det väsentliga är att arbetstagaren får skriftligt meddelande med de upplysningar som kontrolluppgiften innehåller. Jag föreslår att bestämmelsen ändras i enlighet härmed.

I anslutning till sistnämnda förslag vill jag ta upp en fråga som närmast rör bestämmelse i lagen (1959:522) om uppbörd av vissa avgifterenligt lagen om allmän försäkring, m. m. (AVGL). Jag avser härvid föreskrifien i 5 § andra stycket AVGL att arbetsgivare vid arbetsgivaruppgift skall foga ett exemplar av de kontrolluppgifter som han har att lämna enligt 37 § 1 mom. första, andra eller sjunde punkten TL.

Utredningen framhåller att det nya regislreringsförfarandet medför att

Prop. 1977/78:181 280

kontrolluppgiften inte vidare behöver fogas vid arbetsgivaruppgift enligt 37 § 1 mom. TL. Det är enligt utredningens mening tillräckligt all vid arbetsgi-varuppgiflen fogas endast en upplysning i de fall kontrolluppgift har lämnats enligt 37 § 1 mom. sjunde punkten. Jag har emellertid under hand informerats om att inte heller sådan upplysning krävs och att bestämmelserna om kontrolluppgift enligt 37 § I mom. TL därför kan utgå ur 5 § AVGL. Därmed följer all också 37 § 5 mom. andra stycket TL kan utgå. Detta stadgande innehåller nämligen endast en erinran om AVGL:s bestämmelser om kontrolluppgift enligt 37 § 1 mom. TL. Jag föreslår alt bestämmelserna ändras i enlighet härmed. RFV kan f. n. enligt föreskrift i 5 § AVGL medge befrielse från skyldighet att lämna uppgift som anges i paragrafen. De av mig föreslagna ändringarna medför att också detta stadgande kan utgå.

Utredningen föreslår slutligen som jag tidigare har nämnt alt arbetsgivare i vissa fall skall kunna få en kortare tids anstånd med lämnande av kontrolluppgift. Alt utredningen vill öppna en sådan möjlighet sammanhänger närmast med alt arbetsgivare, som inte lämnar kontrolluppgift i föreskriven tid, enligt utredningens förslag skall erlägga en på visst sätt beräknad förseningsavgift. Föreskrift om förseningsavgift är i sin tur enligt utredningens uppfattning främst motiverad med tanke på alt dröjsmål med kontrolluppgifternas lämnande äventyrar deras användning för kreditering av innehållen preliminär A-skatt.

Som jag förut har framhållit skall kontrolluppgifterna inte användas för kreditering nästa år. Det är sålunda inte aktuellt att nu ta ställning till utredningens förslag om förseningsavgift. Jag bedömer del därmed inte heller vara påkallat att här föreslå några bestämmelser om anstånd. Min uppfattning i dessa frågor kommer jag att redovisa när jag senare i år tar ställning till utredningens rapport i dess helhet.

11.11  Ikraftträdande

De nya bestämmelserna i TL m. fi. författningar föreslås träda i krafl den 1 januari 1979. Med hänsyn till att ändrad organisation nyligen har genomförts vid länsstyrelserna bör dock bestämmelserna 13,51 och 53 §§ TL träda i kraft redan den 1 juli 1978.

Äldre bestämmelser bör fortfarande tillämpas på vissa förhållanden som ligger i tiden före ikraftträdandet. Detta innebär bl. a. att äldre bestämmelser i 76 och 99 §§ TL bör tillämpas i fråga om besvär som anförs över taxeringsnämnds beslut enligt taxeringen år 1978 eller tidigare. Likaså bör äldre bestämmelser i LSB och 11 § LBP fortfarande gälla i vissa avseenden. De äldre bestämmelserna i LSB bör sålunda tillämpas i fråga om inkomst som har tagits upp till beskattning vid taxeringen år 1978 eller tidigare och de äldre bestämmelserna i LBP om underrättelse och lid för anförande av besvär beslut som avser sådan taxering. Den föreslagna bestämmelsen i 57 § femte stycket TL att talan inte får föras mot beslut om taxeringsrevision bör vidare

Prop. 1977/78:181 281

inte gälla sådant beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Förordnande om uttagande av vile enligt 124 § TL bör kunna meddelas även om föreskriven anmälan har gjorts enligt äldre bestämmelse före ikraftträdandet.

Bestämmelserna i 6,7 och 8 §§ samt 9 § första-Oärde styckena TL om antal ledamöter, valbarhelsvillkor m. m. bör tillämpas första gången i fråga om ledamöter som utses för treårsperioden 1980-1982.

De kontrolluppgifter som arbetsgivare har alt lämna enligt 37 § 1 mom. punkt 1 eller 2 TL skall enligt mitt förslag redovisas på blankett enligt fastställt formulär. Uppgifterna skall dock efter tillstånd i stället kunna lämnas på magnetband eller liknande. Arbetsgivare skall vidare vara skyldig atl särskilt la upp å ena sidan kontant lön som understiger 500 kr. och å den andra sådana kostnadsersättningar som beklädnads- och verktygsersättning och felräkningspengar. Del kan emellertid i vissa fall innebära svårighet för uppgiftsskyldig att göra en sådan uppdelning redan år 1979. Möjlighet bör därför finnas att vid nästa års uppgiftslämnande redovisa dessa lönebelopp och kostnadsersättningar på samma sätt som hittills.

Taxeringsperioden föriängs i enlighet med riksdagens tidigare principbeslut till den 30 november under taxeringsåret. Skäl som jag har redovisat förut talar dock för att taxeringsperioden under de två närmast följande taxeringsåren avslutas vid utgången av oktober månad. Bestämmelserna om november månad i 69 § 3 mom. och 71 § TL samt 9 § tredje stycket LBP bör därför avse oktober månad till dess regeringen förordnar annat.

Taxeringsnämnderna skall enligt den nya organisationen biträdas av tjänstemän hos länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna. De bestämmelser i TL som reglerar kronoombudens och taxeringsinspektörernas medverkan i taxeringsnämnderna kan därför utgå. Man måste emellertid räkna med atl taxeringsnämnderna ännu ett antal år i någon utsträckning måste förstärkas med personer som är villiga att åta sig uppdrag som kronoombud. Till dess atl alla nämnder har fått biträde av ijänslemän kan del också finnas behov av att kunna anlita särskilt skrivbiträde. Under de närmaste åren kommer det vidare liksom hittills att i de särskilda nämnderna behövas biträde av särskilt förordnade laxeringskonsulenter. Med hänsyn härtill bör det t. v. finnas möjlighet för länsstyrelsen att förordna kronoombud och taxeringskonsulenter att biträda taxeringsnämnd och för ordförande att anlita skrivbiträde. I sådana fall bör nuvarande bestämmelser gälla angående dessa uppdragstagare.

Övergångsbestämmelser föreslås i enlighet med vad jag har redovisat här.

Prop. 1977/78:181 282

12   Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom budgeidepariemeniei upprättals förslag till

1. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

2. lagom ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

4. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

5. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

6. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

7. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

De under 5 och 6 angivna förslagen har upprättats i samråd med chefen för socialdepartementet.

13  Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen dels att antaga förslagen till

1. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

2. lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

4. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

5. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

6. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

7. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

dels att godkänna vad jag i övrigt har förordat beträffande den nya taxeringsorganisationen. Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

14  Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1977/78:181 283

Innehåll

Propositionen.................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... 1

Lagförslag........................................................ 3

1. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) ...... 3

2. lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst    36

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) ...... 40

4. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt     44

5. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring................................................ .... 46

6. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifier enligt lagen om allmän försäkring, m. m     49

7. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt    52

Utdrag ur regeringsprotokoll den 6 april 1978........... 53

1 Inledning..................................................... 53

2 Allmän orientering......................................... .... 56

2.1 Statsmakternas beslut............................ .... 56

2.2 RS-projektet......................................... .... 59

3   Taxeringsorganisaiionen................................. 61

3.1   Indelning i taxeringsdistrikt m. m............... .... 61

3.1.1 Nuvarande ordning........................ .... 61

3.1.2 Principbeslutet.............................. 62

3.1.3 RS-projektet................................ 63

3.1.4 Remissyttrandena.......................... 65

3.1.5 Statsmakternas beslut vid 1976/77 års riksmöte. 69

3.2   Taxeringsnämndens ledamöter m. m.......... 69

3.2.1 Nuvarande ordning........................ 69

3.2.2 Principbeslutet.............................. 71

3.2.3 RS-projektet................................ 71

3.2.4 Remissyttrandena.......................... 74

3.3   Arbets- och ansvarsfördelning.................. 81

3.3.1 Nuvarande ordning......................... 81

3.3.2 Principbeslutet.............................. 82

3.3.3 RS-projektet................................ 84

3.3.4 Remissyttrandena.......................... 91

3.3.5 Statsmakternas beslut vid 1976/77 års riksmöte. 96

4   Taxeringsnämndernas verksamhet m. m............. 98

4.1      Arbetsformer..................................... 98

4.1.1 Nuvarande ordning......................... 98

4.1.2 Principbeslutet.............................. 99

4.1.3 RS-projektet................................ 100

4.1.4 Remissyttrandena.......................... 103

Prop. 1977/78:181 284

4.2      Besluts- och underrättelseförfarandet..... 108

4.2.1 Nuvarande ordning......................... 108

4.2.2 RS-projektet................................ 109

4.2.3 Remissyttrandena.......................... 111

5    Besvärstider och lider för avlämnande av deklaration  118

5.1 Nuvarande ordning................................. 118

5.2 Principbeslutet...................................... 119

5.3 RS-projektet .................... ■................. 120

5.4 Remissyttrandena.................................. 121

6    Beräkning av pensionsgrundande inkomst........... 125

6.1 Nuvarande ordning................................. 125

6.2 RS-projektet ........................................ 128

6.3 Remissyttrandena.................................. 131

7    Ackumulerad inkomst..................................... 134

7.1 Nuvarande ordning................................. 134

7.2 RS-projektet......................................... ... 136

7.3 Remissyttrandena................................... 138

8    Granskningsformer och ambitionsnivå................ 140

8.1 Nuvarande ordning................................. ... 140

8.2 Principbeslutet...................................... ... 141

8.3 RS-projektet ........................................ 142

8.4 Remissyttrandena.................................. ... 145

9    TN-revision m. m.......................................... 149

9.1 Nuvarande ordning................................. 149

9.2 Principbeslutet ..................................... 150

9.3 RS-projektet ........................................ 152

9.4 Remissyttrandena.................................. 158

10  Service och information................................. 167

10.1 Nuvarande ordning................................. ... 167

10.2 Principbeslutet...................................... ... 167

10.3 RS-projektet ........................................ ... 167

10.4 Remissyttrandena.................................. ... 169

11  Föredraganden............................................. ... 174

11.1 Inledning.............................................. ... 174

11.2 Taxeringsorganisationen.......................... ... 176

11.2.1 Allmänt........................................ ... 176

11.2.2 Indelning i taxeringsdistrikt m. m....... ... 180

11.2.3 Taxeringsnämndens ledamöter.......... ... 187

11.2.4 Arbets- och ansvarsfördelning.......... ... 197

11.3 Taxeringsnämndernas verksamhet............. 207

11.3.1                                                  Arbetsformer        207

11.3.2                                                  Besluts-och underrätteiseförfarandet     216

11.4 Besvärstider och tider för avlämnande av deklaration... 224

Prop. 1977/78:181

285

11.5 Beräkning av pensionsgrundande inkomst.... 229

11.5.1 Inledning...................................... 229

11.5.2 Samordning av deklaralionsgranskning och PGI-beräkning  230

11.5.3 Beslutsförförandet......................... .. 231

11.5.4 Underrätteiseförfarandet m. m......... 232

11.6 Ackumulerad inkomst.............................. .. 235

11.6.1 Inledning...................................... 235

11.6.2 Tid för ansökan............................. 235

11.6.3 Särskild skatteberäkning på grund av skattedomsiols beslut m. m 239

11.6.4 Taxeringsintendents besvärsrätt ...... 239

11.6.5 Vilandeförklaring av ansökan............ 240

11.6.6 Ändring av skatteberäkning............. .. 241

11.6.7 Vissa redaktionella frågor................ .. 241

11.7 Granskningsformer och ambitionsnivå......... 242

11.7.1 Allmänt om granskningsförfarandet.... 242

11.7.2 Ambitionsnivå............................... 244

11.8 TN-revision m. m................................... 247

11.8.1 Inledning...................................... 247

11.8.2 TN-revisioner - taxeringsbesök......... 249

11.8.3 Beslut om revision m. m.................. 258

11.8.4 Redovisning av revision................... 261

11.8.5 Anmaningsförfarandet..................... 263

11.8.6 Revision enligt uppbördslagen m. m... ... 264

11.9 Service och information........................... 271

11.9.1................................................. Allmänt      271

11.9.2................................................. Deklarationsbyråer m. m   272

11.10 Kontrolluppgifter.................................... ... 273

11.11 Ikraftträdande....................................... ... 280

12 Upprättade lagförslag ................................... ... 282

13 Hemställan.................................................. ... 282

14 Beslut........................................................ ... 282