Prop. 1977/78:165 Regeringens proposition

1977/78:165

om värdesäkert lönsparande;

beslutad den 16 mars 1978.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upplagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

GÖSTA BOHMAN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås nya former för lönsparande i syfte att stimulera lill regelbundet och långsiktigt sparande. Löntagare och andra som har A-inkomsl kan genom atl spara i bank eller i aktiesparfonder erhålla vissa skatteförmåner, som gör sparandel värdesäkert.

Spararen kan överenskomma med arbetsgivaren eller löneutbelalande bank atl visst belopp varje månad skall sättas in på sparkonto eller aktiesparkonto. Spararen kan också själv göra insättningarna. Minst sex månadsinsäliningar under ell år på lägst 75 och högst 400 kr. ger rätt till skattereduktion med 20 % av det sammanlagda sparbeloppel för året. Räntan på sparkontomedel är skattefri för spararet och fem år därefter.

Syftet är all binda sparmedlen i fem år efler spararets utgång. Tar spararen dessförinnan ul sparbeloppel eller löser in de aktiefondsandelar som har anskaffats för beloppet, skall därför 25 % av sparbeloppel inkl. ränta återföras till staten.

För det nya aktiefondssparandel skall bildas nya fondbolag och aktiefonder (aktiesparfonder). Särskilda regler föreslås i fråga om sammansättningen av fondbolags styrelse m. m. Fondverksamheten skall bedrivas enligt aktiefondslagen (1974:931) med vissa avvikelser bl. a. i fråga om placeringarna. De nya fondbolagen skall placera sparmedlen i nyemitterade svenska aklier eller konvertibla skuldebrev, om det lämpligen kan ske. Avkastning och utdelning som tillfaller akliesparfond skall vara fri från inkomstskatt och skall återinvesteras. Fondandelsägaren har, utom rätten till skattereduktion, skattefrihet för värdestegring på fondandelarna genom att han kan välja nytt ingångsvärde på dessa efter femårstidens utgång.

Reglerna om det nya sparsystemet avses träda i kraft den I januari 1979. Sparandet skall dock kunna påbörjas den 1 oktober 1978. Ett anslag på 2 milj. kr. föreslås för atl bekosta åtgärder för information om de nya sparformerna.

1 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 165

Prop.1977/78:165 2

1 Förslag till

Lag om skattelättnader för vissa sparformer

Härigenom föreskrivs följande.

1§

Skattelättnader enligl denna lag medges fysisk person över 16 år, som har varit bosatt eller stadigvarande har vistals här i riket under någon del av inkomståret och som under årel har haft sådan inkomst som enligt 9 § 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är atl anse som A-inkomst eller har haft inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt.

Frågan om den skattskyldiges ålder bedöms enligt 65 § kommunalskatielagen (1928:370).

Med inkomstår förstås del kalenderår som närmast har föregått taxeringsåret.

2§

Sparskatteredukiion åtnjuts med 20 % av belopp som under inkomståret har insatts på särskilt lönsparkonto och som vid årets utgång innestår på kontot. Detsamma gäller i fräga om belopp som under inkomståret har insatts på aktiesparkonto och som vid årets utgång motsvaras av andelar i akliesparfond enligt lagen (1978:000) om aktiesparfonder eller innestår på kontot för inköp av sådana andelar. Sparskatteredukiion åtnjuts under förutsättning atl insättningar på lönsparkonto eller akliesparkonio har gjorts under minsl sex av inkomstårels månader. Varje insättning skall uppgå till lägst 75 kronor och högst 400 kronor. Sparskatteredukiion fär inte beräknas på högre sammanlagt belopp än 4 800 kronor om ej annat följer av andra stycket. Sparskatteredukiion får inle heller beräknas på högre belopp än som motsvaras av sådan inkomst som anges i I §. Öretal som uppkommer vid beräkning av sparskatteredukiion bortfaller.

Har sparande enligt första stycket påbörjats under senare delen av året men har inle insättningar skett under sex månader.åtnjuts sparskatteredukiion för sådana sparmedel först vid beräkning av skatt för det närmast följande inkomståret. Sparskatteredukiion enligl detta stycke medges endast om sparandel under del sistnämnda inkomslårel uppfyller de förutsättningar som anges i första slyckel. Sparskatteredukiion får med tillämpning av delta stycke beräknas på eit sammanlagt belopp av högst 6 800 kronor.

1 fråga om sparskatteredukiion tillämpas 2 § 4 mom. femte och sjätte styckena uppbördslagen (1953:272). Sparskatteredukiion skall tillgodoräknas den skattskyldige före skaltereduktion och särskild skattereduktion.

Prop. 1977/78:165 6

3 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 68 § taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

68 §

Följande taxeringslängder skola föras, nämligen inkomstlängd och förmögenhetslängd, vari av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skola införas med angivande av laxeringens belopp och den skatlskyldiges namn.

I inkomsllängden antecknas särskilt

dels i avseende å statlig inkomstskall inkomst av olika förvärvskällor med angivande tillika i fråga om skattskyldiga som avses i 9 § 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskall humvida inkomsten ulgör A-inkomsl eller B-inkomst, medgivet avdrag för underskott å förvärvskälla, sammanräknad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som icke avse underskott å förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beskattningsbar inkomst en- dels beskattningsbar inkomst en
ligl 2 § lagen (1958:295) om sjömans- ligt 2 § lagen (1958:295) om sjömans
skatt och enligl I § 2 mom. nämnda skatt och enligl I § 2 mom. nämnda
lag skattepliktig dagpenning samt lag skattepliktig dagpenning saml
del antal perioder om trettio dagar det anlal perioder om trettio dagar
för vilka den skattskyldige uppburit för vilka den skattskyldige uppburit
sådan inkomst under beskattnings- sådan inkomst under beskattnings
året, årel, samt sjömansskattenämndens

beslut omjämkning enligt 12 <} 4 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt,

dels i avseende å kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beslut i övrigt, som avser fömtsättning för avdrag enligl 48 § 2 och 3 mom. kommunalskatielagen (1928:370) eller för skattereduktion enligt 2 § 4 och 5 mom. uppbördslagen (1953:272),

dels beslut, som avser förutsättning för sparskatteredukiion enligt 2.) lagen (f 978:000) om skattelättnader för vissa sparformer,

dels ock uppgift om de värden å skogsmark och växande skog, vara skogsvårdsavgifl skall beräknas.

' Lagen omtryckt 1971:399, Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773. 2 Senasie lydelse 1974:773.

Prop. 1977/78:165 8

4 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs atl 2 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

2 mom. I denna lag förstås med 2 mom. I denna lag förstås med

sluUig skatt: skatt som påförts vid sluUig skatt: skatt som påförts vid

den åriiga debiteringen på gmnd av den åriiga debiteringen på gmnd av

taxeringsnämnds beslul eller på taxeringsnämnds beslul eller på

grund av annat beslut, som enligt grund av annat beslut, som enligt

gällande föreskrifter skall beaktas gällande föreskrifter skall beaktas

vid sådan debitering, och återstår vid sådan debitering, och återstår

efter iakttagande av bestämmelserna efter iakttagande av bestämmelserna

om nedsättning av skatt enligt 4 och om nedsättning av skatt enligl 4 och

5 mom.; 5 mom. samt 2 lagen (t978:000)om

ska Uel ät t nåder för vissa sparformer;

preliminär skatt: i 3 § omförmäld skatt, som eriägges i avräkning å slutlig skatt;

kvarstående skatt: skatt, som återstår alt erlägga, sedan preliminär skall avräknats från slutlig skatt;

Ullkommande skall: skatt som skall eriäggas på grund av eftertaxering eller enligl beslul om debitering sedan påföringen av slutlig skatt avslutats;

kvarskatteavglft: avgift enligt 27 3 mom.;

respitränta: ränta enligt 32 §;

anståndsränia: ränta enligt 49 § 4 mom.;

ö-skatteränia: ränta enligt 69 § 1 mom.;

restitutionsränta: ränta enligt 69 § 2 mom.;

skaltereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 mom.;

särskild skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 5 mom.;

inkomstår: det kalenderår, som närmast föregått laxeringsåret;

uppbördsår: tiden från och med mars månad ett år till och med februari månad näsiföljande år;

gift skattskyldig: skattskyldig som laxeras med tillämpning av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen(1928:370)och 11 § 1 mom. lagen (1947;576)om statlig inkomstskatt;

ogift skattskyldig: annan skaltskyldig fysisk person än nyss sagts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

' Lagen omirycki 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

2 Senaste lydelse 1974:853.

Prop.1977/78:165 10

6 Förslag till

Lag om aktiesparfonder

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Med akliesparfond avses aktiefond för lönsparande som sker enligt lagen (1978:000) om skattelättnader för vissa sparformer. I fråga om akliesparfond gäller akliefondslagen (1974:931) med de avvikelser som följer av denna lag.

2 § Akliesparfond förvaltas av fondbolag som bildas särskilt för detla ändamål.

Styrelsen för fondbolaget skall beslå av minsl sju ledamöter.

Av styrelseledamöterna utser regeringen två ledamöter. Minst hälften av återstående ledamöter utses av fondandelsägarna eller intressesammanslul-ning för dem.

3 § Till akliesparfond får förvärvas endast värdepapper enligt 19 § aklie
fondslagen (1974:931) vilka är

1. aktier i svenskt aktiebolag,

2. sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt
till nyteckning som har utfärdats av svenskt aktiebolag.

Om det lämpligen kan ske, skall förvärvas sådana aktier, som utfärdas i samband med nyemission, eller konvertibla skuldebrev.

4 § Fondbolag får besluta om utbetalning av medel som har avdragils för utbetalning till staten enligt lagen (1978:000) om skattelättnader för vissa sparformer.

5 § Övergår räiten till fondandel på annat sätt än genom arv, testamente eller bodelning med anledning av makes död eller pantsätts fondandel, skall den inlösas.

6 § De fondandelar, som fondandelsägaren har förvärvat för ett års sparmedel, kan inom fem år efter det årets utgång inlösas endast samtidigt.

I fall som avses i 2 § andra stycket lagen (1978:000) om skattelättnader för vissa sparformer skall även de fondandelar, som fondandelsägaren har förvärvat för där angivna sparmedel, inlösas gemensamt med de i första stycket angivna fondandelarna.

7 § Vid inlösen inom tid som anges i 6 § första stycket skall avdrag göras
enligt 5 § lagen (1978:000) om skattelättnader för vissa sparformer. Motsva
rande avdrag skall göras vid inlösen av fondandel som inom samma lid har
förvärvats på annal sätt än genom arv, testamente eller bodelning med
anledning av makes död eller som inom samma lid har panisalls.

Prop. 1977/78:165 14

Dessutom har inkommit yttrande från Aklieansvar AB och en skrivelse upprättad inom kansliet för delegationen (B 1977:09) för företagens uppgiftslämnande (DEFU).

Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska handelskammarförbundet, SHIO och Sveriges industriförbund har avgett gemensamt yttrande (i det följande benämnt Arbetsgivareföreningen m. 0.). Sveriges grossistförbund har i sitt yttrande instämt i vad som anförs i nämnda gemensamma yttrande.

Till riksbanksfullmäktiges yttrande var fogad en reservation av ledamöterna Wärnberg, Nilsson och Sträng. Vid yttrandet från länsstyrelsen i Jämtlands län var fogad en reservation av landshövdingen Pettersson och ledamöterna Karlsson, Wikberg, Cars och Jönsson och vid yttrandet från fullmäktige i riksgäldskontoret en reservation av ledamöterna Adamsson, Kristenson och P Jansson. Vid siatens industriverks yttrande var fogade två reservationer,en av ledamöterna Petzäll, Olsson och Stefansson och en annan av ledamoten Lindqvist, och vid lönsparkommitténs yttrande två reservationer, en av ledamöterna Löwenthal och Nordling och en annan av ledamoten Lannfelt.

2 Det nuvarande lönsparandet m. m.

Lönsparande för vilket statligt slöd lämnas bedrivs f n. inom det s. k. Nya lönsparandet. Detta lönsparande tillkom efter riksdagsbeslut år 1972 (prop. 1972:22, FiU 1972:15, SkU 1972:16, rskr 1972:109, 110). Det startades den 1 september 1972 och ersatte då de tidigare sparformerna ungdomens lönsparande och allmänna lönsparandet. År 1976 beslöt riksdagen vissa förbättringar av villkoren för Nya lönsparandel (prop. 1976/77:47, FiU 1976/77:6, rskr 1976/77:99).

Nya lönsparandel är i första hand avsett för löntagare och därmed jämställda personer som har fyllt 16 år. Lägst 75 och högst SOO kr. sätts månadsvis in på särskilt konto-lönsparkonto-i bankinstitul eller sparkassa. Insättningar kan förekomma även kvartalsvis och också oftare än en gång i månaden. De görs i regel genom arbetsgivarens eller löneutbetalande banks försorg. Ränta ulgår enligt villkoren för kapitalräkning med 12 månaders uppsägning.

Lönsparkonto som uppfyller villkoren medför rätl för innehavaren att delta i vinstutloltning. Vinsterna är skattefria och bekostas av staten. Vinstutlolt-ningen sker i september årel efter spararet som är kalenderår. Den totala vinstsumman har motsvarat 2 % men är f n. 4 96 av den saidoökning inkl. ränta som har skett under spararet på samtliga konton. Vid beräkningen bortses dock från saidoökning (inkl. ränta) på mindre än 100 kr. och mer än 10 000 kr. Villkor för sparares rätt att delta i lotteriet är att behållningen har ökat med minst 100 kr.,att saldot vid spararets slut inle underskrids före den 1 juli året efter spararet och att spararen har iakttagit övriga regler för sparandet.

Prop. 1977/78:165 15

Varie delbelopp av 100 kr. ger rätt till en andel i lotteriet. Det högsta anlal andelar som en sparare får delta i en ulloltning med är 100. En mindre del av vinstsumman utlottas som s. k. födelsedagsvinster. Sådan vinst har alla lönsparare lika slor chans att få, oavseti hur mycket som har sparats på kontot.

På belopp som har stått inne på lönsparkontot fyra år efter spararets slut ulgår en skattefri sparpremie på 5 %, dock högst 300 kr. Premien bekostas av staten och bankinstitutel (sparkassan) till hälften vardera.

En särskild regel har införts för dem som har låtit sparpremiebelopp för åren 1972 och 1973 stå kvar i lönsparandet. Premien utföll den 31 december 1976 resp. 1977. Dessa sparare har fått eller flr tillgodoräkna sig kvarstående belopp som nya insättningar under år 1977 resp. 1978 vid beräkning av lotleriandelar på dessa års sparande saml sparpremie per den 31 december 1981 resp. 1982. Vinslsumman vid ullottningarna för 1977 och 1978 års sparande har dessutom höjts från 2 lill 4 96 av saidoökningen under spararet.

Vissa andra statliga sparslimulerande åigärder redovisas i bilaga 1. Där redogörs också för Nya iönsparandels utveckling.

En förhållandevis ny form av sparande är sparande i aktiefonder. Bestämmelser om aktiefonder finns i aktiefondslagen (1974:931). Med aktiefond förstås i lagen en fond som huvudsakligen består av aktier och andra värdepapper. Aktiefonden uppkommer genom kapitaltillskott från allmänheten och ägs av dem som har skjutit till kapitalet.

Aktiefondsverksamhet - dvs. förvaltning av aktiefond samt försäljning och inlösen av fondandelar - bedrivs av aktiebolag som har fltt bankinspektionens tillstånd att utöva sådan verksamhet (fondbolag). Fondbolag står under inspektionens tillsyn. Fondbolags aktiekapital skall vara minst 250 000 kr. eller, om värdet av den eller de aktiefonder som bolaget förvaltar överstiger 50 milj. kr., 500000 kr. Fondbolags styrelse skall bestå av minst fem ledamöter. Av ledamöterna utser fondandelsägarna eller intressesammanslutning för dem en ledamot för varje påbörjat tretal ledamöter. Kan ledamot inte utses på detta sätt utses ledamoten av länsstyrelsen i det län där fondbolagets styrelse har sitt säte.

För varje aktiefond skall det finnas fondbeslämmelser. I dessa skall bl. a. anges de allmänna riktlinjerna för placering av fondmedlen. Det skall också framgå om utdelning och annan avkastning skall betalas ut lill fondandelsägarna eller om fondering (äterinveslering) skall ske. Fondbestämmelserna skall fastställas av bankinspektionen.

Vid förvaltningen av aktiefond skall fondbolaget handla uteslutande i fondandelsägarnas gemensamma inlresse.Fondbolag flr besluta om utbetalning av medel som ingår i aktiefond endast för vissa i aktiefondslagen angivna ändamål. Styrelsens beslul rörande rösträtt för aktier i fonden är giltigt endasl om del har biträtts av mer än hälften av de ledamöter som representerar fondandelsägarna. Till aktiefond flr i princip förvärvas endast börsnoterade aklier, obligationer och andra värdepapper. Om inte särskilda

Prop.1977/78:165 16

skäl föreligger, flr fondbolag inte till aktiefond förvärva värdepapper över det gällande marknadsvärdet eller från fonden avyttra värdepapper under sådant värde. Fondbolaget skall se lill att aktiefond Hr en värdepapperssamman-sältning som är lämplig med hänsyn lill intresset av riskspridning. Värdepapper med samme utfärdare Hr i princip ingå i aktiefonden till högst 10 96 av fondvärdet. I aktiefond Hr ej heller ingå mer än 5 96 av röstvärdet för samtliga aktier i ett och samma aktiebolag.

Egendom i en aktiefond skall alltid förvaras hos bank (förvaringsbank). Förvaringsbanken skall vara svensk affärsbank, sparbank eller kreditkassa inom jordbrukskasserörelsen.

När det gäller fondandelarna skall fondbolaget antingen utfärda andelsbevis eller föra register över andelsinnehavet. Utfärdas fondandelsbevis skall de ställas till innehavaren eller till viss man eller order. Om fondbolaget i stället för register, är bolaget skyldigt alt lämna fondandelsägare skriftlig bekräftelse på atl hans fondandelsinnehav har registrerats. Om fondandelsägare begär inlösen av fondandel, skall inlösen som regel ske omedelbart. Behöver medel till inlösen skaffas genom försäljning av värdepapper ur fonden, skall sådan försäljning ske snarast och senast fem börsdagar efter del inlösen begärdes. Inlösen skall ske så snart försäljningslikvid har influtit.

Aktiefondslagen innehåller i övrigt bestämmelser om redovisning, tillsyn m. m.

3 Utredningen

Utredningens belänkande innehåller förslag till nya sparformer, som är avsedda all tillämpas vid sidan av nuvarande lönsparande. Grunden för det föreslagna nya sparsystemet är sparande i bank. Som alternativ lill delta sparande föreslås lönsparande i aktiefond, som är anknuten till bankernas nuvarande fondbolag. Systemet skall kunna utnyttjas av löntagare och andra personer som har A-inkomst. Det åriiga sparbeloppel skall vara minsl 600 kr. och högst 4 800 kr. Minsl sex månadsinsättningar om året på minst 100 kr. och högst 400 kr. måste göras. Reduktion av skatten sker med 20 96 av sparbeloppel per år inkl. ränta. Upplupen ränta på sparbeloppel skall vara skattefri. Tas sparbeloppel för ett år ul eller inlöses vid akliefondssparande de andelar som motsvarar ett års sparande, innan fem år har gått efler spararet, återförs 20 96 av sparbeloppel inkl. ränta lill staten.

I fråga om förslagets närmare innehåll får jag hänvisa lill betänkandet, bilaga 1.

4 Remissyttrandena

Flertalet remissinstanser ställer sig positiva lill uiredningens förslag och understryker vikten av snara åtgärder för att stimulera ett långsiktigt

Prop.1977/78:165 17

hushållssparande. Några föreslår en delvis annan utformning av lönsparandet än utredningen så all sparandel främst inriktas på obligationer. Andra avstyrker förslaget och åberopar därvid bl. a. fördelningspolitiska skäl.

Av frågor som särskilt har tilldragit sig remissinstansernas intresse och där delade meningar framkommer kan nämnas frågorna om och i vad mån det föreslagna sparsystemet skulle leda lill ett nysparande eller endasl lill överföringar från andra sparformer och i anslutning härtill om och i vad mån näringslivet kan tillföras nytt kapital. Det ifrågasätts också humvida inte det föreslagna systemet innebär alltför höga kostnader för staten och alltför stor administrativ belastning. En annan sådan fråga rör lämpligheten av all ge sparstimulanser genom skattesystemet.

En sammanställning av remissyttrandena har upprättats. 1 fråga om remissyttrandenas närmare innehåll flr jag hänvisa till sammanställningen, som bör fogas lill protokollet i delta ärende som bilaga 2.

5 Föredraganden

Sparandet utgör grunden för samhällets kapitalbildning och därmed för den ekonomiska tillväxten. Genom att spara avstår vi för tillfället från att utnyttja det tillgängliga utrymmet för konsumtion i avsikt alt skapa ett växande sådant utrymme i framtiden. Sparandet utgör således en av förulsättningarna för en ökande levnadsstandard.

Sambandet mellan sparande, kapitalbildning och ekonomisk tillväxt har under senare årtionden studerats ingående av ekonomerna. Den centrala frågeställningen har därvid varit hur slor andel av del möjliga konsumtions-utrymmet som bör avsättas för kapitalbildning i avsikt alt erhålla största möjliga ekonomiska tillväxt. Huvudtankegången är att det existerar en viss bestämbar andel som ger optimal tillväxt i ekonomin. Sparas mer än så blir konsumtionsefterfrågan för liten och balanserar inte den tillgängliga produktionskapaciteten - och tvärtom. I en växande ekonomi med fullt resursutnyttjande är det på lång sikt egentligen bara i relation lill denna s. k. optimala sparkvot som man kan avgöra om det råder sparbrist i ekonomin eller ej.

De f n. diskuterade problemen kring otillräckligt sparande och behovet av ökad kapitalbildning i svensk ekonomi gäller inte frågan om den optimala sparkvoten i en ekonomi under jämviktslillväxt ulan de krav på sparande och investeringar som ställs om Sverige på sikt skall kunna uppnå jämvikt i bytesbalansen, fullt resursutnyttjande och rimlig ekonomisk tillväxt. Problemen kring sparande och kapitalbildning bör därvid diskuteras dels från kortsiktiga slabiliseringspolitiska synpunkter, dels i ett längre medelfristigl perspektiv.

Först kan noteras atl del sedan några år föreligger en sparbrist i svensk ekonomi i så måtto att del inhemska sparandet inte har räckt lill ens för de investeringar som ändå har gjorts. Summan av den totala konsumtionen och de totala investeringama har överskridit vår samlade produktion och vi har

2 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 165

Prop.1977/78:165 18

fått låna utomlands. Det totala sparandels otillräcklighet kan därför avläsas i form av slora underskott i bytesbalansen. Omvänt kan detta formuleras så alt de underskott i bytesbalansen, som kännetecknar vår ekonomi, ger uttryck för en omfattande och allvariig brist på totalt sparande.

Konstaterandet av en sådan sparbrist innebär dock inte all Sveriges ekonomiska svårigheter kan förklaras av otillräckligt sparande. Huvudproblemet ligger i den svenska industrins försvagade internationella konkurrenskraft i kombination med en uppbromsning av väridsekonomins tillväxt och strukturella förändringar i den internalionella efterfrågan. Det är således inte i första hand bristen på kapital som ligger bakom den sjunkande investeringsaktiviteten. Den sammanhänger i stället med sådana faktorer som urholkningen av företagens finansiella ställning, låg förväntad lönsamhet och betydande outnyttjad kapacitet i flera lunga branscher.

Regeringen har i sin allmänna ekonomiska politik angett de riktiinjer för den privata och den offentliga konsumtionens tillväxttakt som bedöms ge en lämplig avvägning mellan intresset atl upprätthålla den inhemska efterfrågan och kravet att på sikt återföra svensk ekonomi till balans. Ett ökal sparande hos hushållen skulle, under förutsättning av en godtagbar utveckling av konsumtionen, innebära att statens skattekrav i motsvarande mån kan minskas - med de positiva verkningar detla kan ha på prisutveckling och effektivitet i ekonomin.

Analyser av den svenska ekonomins utveckling på något längre sikt ger vid handen att de resurser som måste avsällas för att nå jämvikt i bytesbalansen och öka investeringarna tar så slor del av den möjliga produktionstillväxten i anspråk att utrymmet för ökad privat och offentlig konsumtion blir starkt begränsat. Det innebär att sparandet måste öka. Detta bör rimligen ske i alla sektorer av ekonomin; i företagen, i hushållen och inom den offentliga sektorn.

En grundförutsättning härför är att drivkrafter skapas för att åstadkomma den nödvändiga kapitalbildningen. För alt skapa den behövliga investeringstakten måste tillgången på kapital öka.

Kapitalmarknadsutredningen ha. i sitt slutbetänkande (SOU 1978:11-13) Kapitalmarknaden i svensk ekonomi ingående behandlat frågan om företagens kapitalbildning och utvecklingen av deras finansiella ställning. Den svaga vinstutvecklingen har inte möjliggjort en tillräckligt hög självfinansiering, vilket har fltt allvariiga följder. Dels har investeringslakten under de allra senasie åren kraftigt dragits ned vilket, om ingen snabb förändring sker, menligt kan påverka de framlida tillväxtmöjligheterna, dels har företagen i stor utsträckning tvingats öka sin upplåning. Det senare har lett till att andelen främmande kapital har vuxit starkt, och i takt härmed har företagens soliditet, dvs. förhållandet mellan främmande och eget kapital, kraftigt försämrats.

En allmänt ökad tillgång på lånekapital är inle tillräckligt för att finansiera en ökad investeringsverksamhet. Del främmande kapitalet är inte riskvilligt

Prop.1977/78:165 19

utan kräver avkastning även när genomförda investeringsprojekt ger låg eller ingen förräntning. Vid en hög andel ffäriimande kapital kan alltså företagen, om de ger sig in i riskfyllda projekt, komma i den situationen atl den avkastning rörelsen ger inte kan finansiera räntebetalningarna på del lånade kapitalel. Företagen kan i denna situation tvingas gå i konkurs. Det är därför naturiigt för företag med hög andel främmande kapital alt om möjligt undvika risktagande. Man kan också uttrycka detta så all endast om företagen haren rimlig andel eget kapital till sitt förfogande blir det möjligt för dem alt satsa pä riskfyllda projekt. En förnyelse av del svenska näringslivet kräver alltså atl tillförseln av riskvilligt egel kapital ökar.

Tillgången på riskvilligt kapital bestäms främst av den avkastning som spararen kan i genomsnitt förvänta sig utöver vad en säker placering på bank ger. Myckel talar för atl kraven på sådan meravkastning eller riskersältning har vuxit under senare år. Bidragande faktorer har varit de starka förändringarna i världsekonomin, våra ekonomiska svårigheter och ökande osäkerhet om de långsiktiga lillväxlförutsältningarna. Det är i delta läge angelägel att kanalisera en ökande andel av det totala sparandel lill riskvilligt kapital. Ell ökal utbud därav skulle redan vid föreliggande investeringsför-utsäliningar kunna positivt bidra till invesleringsutvecklingen.

Vad jag här har sagt understryker nödvändigheten av ett ökal sparande. Del utgör en fömtsättning för att på sikt upphäva underskottet i bytesbalansen samt för atl underiätta företagens kapitalbildning. Att komma lill rätta med sparbrislen och underskottet i bytesbalansen utgör ett av de centrala målen för den ekonomiska politiken. Åigärder för alt stimulera hushållens sparande är alltså ett viktigt led i sådana strävanden.

Insatser för att gynna hushållens sparande motiveras emellertid inte enbart av det ekonomiska lägel och av behovet all åstadkomma en balanserad ekonomisk utveckling. Rättvise- och irygghetsskäl utgör ett minsl lika viktigt motiv.

Alltsedan början av 1970-lalet har den högsta bankräntan varit lägre än infiationstakten. Det betyder alt de sparformer som i första hand utnyttjas av småsparare och löntagare i vanliga inkomstlägen har gett en negativ real avkastning. Några större möjligheter har inte funnits för dessa sparargmpper att genom alternativa sparformer förbätlra sin avkastning. Kapitalmarknadsutredningen har särskilt påvisat alt banksparandel och även aktiesparandet är skattemässigt väsentligt mindre gynnsamt behandlat än många andra placeringsformer. De senare har varit lättare tillgängliga för samhällsgrupper med slor sparförmåga. Situationen har alltså missgynnat småsparare och löntagare i de vanligaste inkomstklasserna.

Mot denna bakgrund beslöt regeringen våren 1977 atl tillsätta en utredning med uppgift atl skyndsamt utreda möjligheterna atl stimulera de vanliga hushållens sparande. Enligt direktiven skulle detta ske i form av utvidgade möjligheter till ökal lönsparande. 1 direktiven betonades att sparmedlen skall vara långsiktigt bundna och i göriigaste mån kanaliseras på ett sådant sätl att

Prop. 1977/78:165 20

kapitalbildningen inom näringslivet stimuleras.

Utredningen som antog namnet lönsparutredningen överlämnade i januari 1978 sitt belänkande (Ds E 1978:1) Ökat lönsparande. Betänkandet har därefter remissbehandlats.

Innan jag redogör för huvuddragen i utredningens förslag och remissutfallet skall jag kortfattat redovisa and ra system för statlig sparstimulans, som under efterkrigstiden har tillämpats i vårt land. Direkt statlig sparstimulans har under denna lid lämnats på i huvudsak tre sätl. För det första har del skett genom lättnader i beskattningen, för del andra genom utbetalning av premier i en eller annan form och för del tredje genom att villkoren för den statliga upplåningen i vissa fall har utformats med sikte speciellt på alt stimulera del personliga sparandet.

Till den första kategorin av sparslimulerande åtgärder hör bl. a. det s. k. sparavdragel och avdraget för vissa försäkringspremier. 1 den andra gruppen ligger de olika former av lönsparande som har funnits sedan början av 1950-lalet samt de punktvisa insatser som har gjorts i syfte all begränsa en icke önskvärd ökning av konsumtionen, bl. a. premiesparandet 1955/56 och premieringen av visst frivilligt sparande år 1970. Till det tredje slaget av sparåtgärder hör främst utgivande av sparobligationer och premieobligationer.

Fömtom de generellt gällande reglerna för avdrag vid avkastningen av kapitalinkomster är direkt premiering av sparandeden metod som främst har kommit till användning i Sverige. Sparpremien har i de olika sparpro-grammen utformats på två skilda sätt. I ungdomens lönsparande och allmänna lönsparandet bestod premien uteslutande av alt spararna fick delta i vinsiutlottningar där vinstsumman utgjordes av en viss procentuell andel av ny- resp. netlosparandet under ett kvalifikationsår. I det s. k. premiesparandet 1955/56 utgjordes sparpremien av ett procentuellt tillägg lill samtliga premiesparkonton som uppfyllde vissa angivna villkor. I den nya lönsparform som trädde i kraft år 1972, Nya lönsparandel, förekommer båda typerna av sparpremiering. Vinstutlottningen har kombinerats med ett efter viss tid utfallande räntetillägg.

Vad gäller utformningen av den statliga upplåning som har vänt sig till privatpersoner har denna skett efter i stort sett samma mönster. För sparobligationernas del ligger sparslimulansen i ett efler viss tid eller i vissa tidsintervaller utfallande räntetillägg, s. k. bonus. För premieobligationerna har hela avkastningen fördelats på två åriigen återkommande vinstutlott-ningar.

Sparmedlen har i de olika sparprogrammen varit räntebärande efter räntesatser som på del hela taget har överensstämt med gällande bankränior för sparmedel med jämförbara bindningstider.

I beskattningshänseende har utvecklingen lett lill en ökad grad av skattebefrielse för sparpremier. Vid utlottningar utfallna vinster beskattades ursprungligen med 20 ä 30 96 medan vinslskalten i lönsparandet numera helt

Prop.1977/78:165 21

har slopats. För sparpremier i form av räntetillägg gäller befrielse från inkomstbeskattning i f n. aktuella sparformer sedan år 1972.

1 det nu framlagda betänkandet av lönsparutredningen föreslås ett nytt lönsparande som omfattar två olika sparformer; dels lönsparande i bank, dels lönsparande i speciella aktiefonder. Den sparande skall kunna välja antingen endera av dessa sparformer eller också spara parallellt i båda.

Utredningen föreslår alt följande grundläggande förutsättningar skall gälla gemensamt för de båda sparformerna. Lönsparandet skall vara öppet för löntagare och andra personer som har A-inkomst. Högsta åriiga sparbelopp utgörtotalt4 800kr.,eller400kr. per månad. Minsta månadsinsäliningar 100 kr. Sparandet skall vara regelbundet i den meningen alt minst sex månadsinsättningar om året måste göras. Som förmån medges spararen skaltereduktion med 20 96 av det under året insatta sparbeloppel inkl. ränta. För att stimulera till ell långsiktigt sparande föreslår utredningen att om insatta sparmedel las ut inom en tid av fem år efter spararet erhållna skatteförmåner i princip skall återbetalas till staten. Räntan för spararet och femårsperioden därefter är skattefri.

I fråga om lönsparande i bank föreslår utredningen atl spararen ger arbetsgivaren eller den löneutbetalande banken fullmakt att från lönen föra över ett belopp på mellan 100 kr. och 400 kr. till ett för ändamålet särskilt upprättat konto i banken. Som alternativ till direkta löneavdrag kan spararen gentemot banken förbinda sig alt göra egna månatliga insättningar.

Vid spararets utgång utfärdar banken ett sparbevis motsvarande sparbeloppel inkl. under årel upplupna räntor. Sparbeviset, som skall ställas till viss man, är inle ett marknadspapper och skall i princip inte kunna överlåtas eller pantsättas. Undanlag föreslås för förvärv genom arv, testamente eller bodelning.

Av sparbevisel, som skall lämnas till spararen med kopia, skall enligt utredningen bl. a. framgå under året sparat belopp jämte anlal månadsinsättningar. Kopian skall medfölja deklarationen som förutsättning för skattereduktion.

Sparbevisel föreslås av utredningen vara så konstruerat att dess värde vid varje enskild tidpunkt under en femårsperiod räknad fr. o. m. erhållandet, är på förhand fastställt och framgår av sparbevisel. Enligl utredningen skall således räntan för den aktuella femårsperioden vara fast och på förhand bestämd.

Sparbevisel kan lösas in när som helsl, men inlösenvillkoren konstrueras så alt en långfristig bindning premieras. Om uttag sker inom en femårsperiod, räknad fr. o. m. spararets slut, "bestraffas" spararen genom all 20 96 av sparbevisels värde, dvs. 20 96 av det under spararet sparade beloppet inkl. upplupen ränta, återförs till staten.

Lönsparande i aktiefonder bör enligt utredningen ske på huvudsakligen samma sätt som lönsparande i bank. Lönspararen kommer överens med arbetsgivaren eller den bank som sköter löneutbetalningen att dra ett visst

Prop. 1977/78:165 22

belopp från lönen och att sätta in beloppet på ett akliesparkonio för hans räkning. Lönspararen kan också öppna ell akliesparkonio hos valfri bank och själv ombesörja insättningarna. Detla belopp omvandlas sedan omedelbart eller efter någon tid lill andelar i den speciella aktiesparfonden. Vid spararets utgång har således lönspararen för sparbeloppel förvärvat ett antal andelar i denna fond. Det sparade beloppet berättigar sedan till skaltereduktion med 20 96. Fondbolaget skall förse lönspararen med nödvändiga uppgifter för att styrka skattereduktionen.

Beträffande inrättandet av de speciella aktiesparfonderna föreslår utredningen att bankernas nuvarande fondbolag inrättar dessa fonder. I fondbestämmelserna skall bl. a. ingå villkoret att fonden företrädesvis skall placera sina tillgångar i nyemissioner av svenska aktier och i svenska konvertibla skuldebrev. Utländska värdepapper Hr således inte ingå.

Av fondbeslämmelserna skall framgå inlösenvillkoren och de regler som gäller vid inlösen. Där skall framgå att om inlösen sker inom en femårsperiod, räknad fr. o. m. spararets slut, "bestraffas" spararen även i denna sparform genom att 20 96 av de inlösta andelarnas värde inkl. eventuell värdestegring, återförs lill staten. Dessutom skall i fondbeslämmelserna föreskrivas att fonden skall vara en s. k. reinvesteringsfond,dvs. avkastningen på andelarna skall återinvesteras.

Den övervägande delen av remissinstanserna har ställt sig positiva till utredningens förslag och delar utredningens uppfattning atl ett utvidgat lönsparande är ett viktigt medel för att komma lill rätta med bristen på sparande i landet. Många remissinstanser betonar bristen på riskvilligt kapital i näringslivet och menar att utredningens förslag på ett lämpligt sätt skulle medverka till att reducera denna brist. Framförallt kreditinstituten uttrycker tilltro till förslagets möjligheter att öka hushållssparandet. Man betonar att även småspararna genom förslaget Hr möjligheter atl spara till en positiv realränta. Det framhålls också all ell genomförande av förslaget torde medföra all de alltmer omfattande improduktiva placeringarna i ädelstenar, medaljer etc. skulle ersättas av ett sparande i de nya lönsparformerna.

En fråga som ställs i flera remissyttranden är huruvida de av utredningen föreslagna lönsparformerna verkligen kommer alt leda till ett ökal nellospa-rande. Det befaras sålunda att en betydande del av sparandet i de nya sparformerna kan komma alt bestå av överföringar från andra sparformer, så alt verkligt nysparande sker endast i begränsad omfattning. Med överföringar avses därvid såväl direkta överföringar från redan tidigare sparade medel på exempelvis bank som omfördelning från sparande som skulle ha skett i andra former. Farhågor av detla slag har framförts av bl. a. fullmäktige i riksgälds-kontoret.

Bankinspektionen har påtalat risken för alt införandet av de nya lönspar-aktiefonderna skulle kunna medföra att redan existerande aktiefonder försvagas. Några remissinstanser -1, ex. lönsparkommiltén och Kooperativa

Prop. 1977/78:165 23

förbundet (KF) - ifrågasätter över huvud taget akliesparandels betydelse för hushållens sparande.

Andra remissinstanser, framför alll bankerna, utgår emellertid från att resultatet blir ett ökat netlosparande. De menar bl. a. att risken för överföringar av befintligt sparkapital begränsas av att en långfristig bindning av sparmedlen krävs för atl erhålla sparformens fördelar. Härtill bidrar också den av utredningen föreslagna konstruktionen att sparandet måste vara regelbundet och atl sparbeloppel har maximerats till 400 kr. per månad.

En fråga som har nära samband med eventuella överföringseffekter avser storleken av förmånerna enligl lönspamtredningens förslag. Å ena sidan kan alltför stora förmåner befordra en övernyttning av sparmedel till det nya systemet. Å andra sidan krävs dessa förmåner för att, såsom avsikten med förslaget är, stimulera och möjliggöra ett ökal sparande för de samhällsgrupper som i dag inte har möjlighet att spara utan infiationsföriuster. Några remissinstanser, bl. a. Landsorganisationen i Sverige (LO), anser de av utredningen föreslagna förmånerna vara alltför slora och att skattelättnaderna ur statsfinansiell synpunkt blir för kostsamma.

Stimulanser av hushållens sparande genom skattelättnader har, vilket jag nyss har redogjort för, flera gånger tidigare tillämpats i vårt land. Dessa lättnader har Varit begränsade och t. ex. avsett skattefrihet för särskild sparpremie. Några remissinstanser har ifrågasatt lämpligheten av direkta skattelättnader i detla sammanhang. Remissinstanser som företräder del allmännas intressen vid beskattning och uppbörd har ställt sig avvisande eller tveksamma till tanken på sparstimulanser via skattesystemet. Som ett alternativ har bl. a. LO och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) föreslagit s. k. indexsparande, dvs. en sparform där spararen tillförsäkras en positiv realränta genom alt staten med skattemedel finansierar skillnaden mellan bankräntan och inflationstakten. Några remissinstanser, t. ex. Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och riksskatteverket, har framhållit atl i stället för den föreslagna skattereduktionen en skattefri premie, utbetalad av stalsfinansiella medel, kan användas som sparstimulans.

Flera remissinstanser har utföriigt behandlat frågan om kanaliseringen av sparmedlen i del föreslagna lönsparandet. Speciellt gäller detta användningen av de sparmedel som går till aktiefonderna. Enligt utredningens förslag skall fonderna i första hand placera sparmedlen i nyemitterade värdepapper. I åtskilliga remissyttranden har påtalats risken för att en alltför snäv inriktning på del begränsade utbudet av nyemissioner bl. a. kan H kursdrivande effekter.

En annan fråga av mera grundläggande karaktär har rests i LO:s remissyttrande. Där hävdas att i ett rimligt tidsperspektiv berörde samhällsekonomiska balansproblemen inle på alt sparandet och därmed förknippad kapitalbildning är otillräcklig utan på att marknadsefterfrågan och näringslivets spontana investeringar inle räcker lill, eller med andra ord att mark-

Prop. 1977/78:165 24

nadsefterfrågan och vinstutvecklingen är så svag alt företagen hell enkelt inle vill investera.

Denna fråga harjag redan tidigare behandlat och jag får hänvisa till vad jag därvid har anfört. Jag skall i det följande uppehålla mig vid vissa andra spörsmål upptagna i remissyttrandena. Såsom det viktigaste av dessa betraktar jag frågan humvida del föreslagna lönsparandet leder till ett verkligt netlosparande och inte endasl till omflyttning mellan olika sparformer.

Jag vill därvid inledningsvis framhålla atl en stimulans av hushållens nysparande kan betraktas som framgångsrik, även om den inte leder till att hushållens sparkvot, dvs. den andel av inkomsterna som sparas, ökar. En stimulanseffekt som är likvärdig med ökning av sparkvoten kan uppnås, om de föreslagna åtgärdema leder lill all en nedgång i sparkvoten undviks.

Utredningen har påpekat atl åtgärder som avser alt stödja enbart nettosparande måste bygga på ett system som fömtsätter en total redovisning av de enskilda hushållens finansiella tillgångar och skulder. Endasl under förulsätming av atl en sådan redovisning kan åstadkommas kan full garanti vinnas för all de sparslimulerande åtgärderna endast kommer dem till del som har presterat ell verkligt nysparande, dvs. en ökning av sina finansiella nettotillgångar. En sådan redovisning kräver emellertid en genomgripande förändring av skattesystemet. Förändringar av skattesystemet efter de här antydda vägarna förutsätter en ny säkeriigen tidskrävande skatteulredning.

Om sparslimulerande åtgärder skall vidtas under de närmaste åren måste de alltså ta sikte på att stödja sparande på vissa konton eller i vissa former. Därmed kan inle vinnas fullständiga garantier för att hela sparslimulansen kommer endasl nysparande till del. Sparökningen kan t. ex. delvis leda minskade skatteintäkter, minskal hushållssparande i övrigl eller i vissa fall till minskal företagssparande. Sådana effekter kan uppkomma oavsett om sparandel, såsom i uiredningens förslag, är frivilligt och individuellt eller sker i andra former. En stimulans till ett individuellt lönsparande innebär emellertid inte någon risk för ett minskat företagssparande. Den kan däremot leda lill skattebortfall och till minskat hushållssparande i andra former.

För all så långt som möjligt minska risken för nedgång i eller överflyttning från övriga former av hushållssparande har utredningen föreslagit att förmånen i form av skattereduktion skall vara knuten lill en långsiktig bindning av sparmedlen. Dessutom föreslås alt sparandel måste vara regelbundet, vilket för löntagaren ger sparandet en direkt och naturiig anknytning lill löneutbetalningarna, och att en övre gräns för insättningarnas storiek skall gälla.

Ett viktigt skäl till att hushållen håller betydande medel placerade i bank trots kraftigt negativ realränta är alt de kan behöva dem för Iransaktionsän-damål eller som en likvid reserv. De bör med andra ord kunna snabbi tas i anspråk när oförutsedda behov uppslår. Delta lorde göra många hushåll obenägna att flytta över sitt nuvarande banksparande med hög likviditet lill

Prop. 1977/78:165 25

en sparform med starka krav på långsiktig bindning av medlen.

Den höga avkastningen i förening med hårda krav på bindning innebär däremot att det skapas ett nytt långsiktigt sparande inriktat på avkastning. Härigenom erbjuds ett alternativ till sparande i former som inte ger något bidrag till kapitalbildningen men som ger förhållandevis hög avkastning. Jag syftar på placering i diamanter, medaljer, antikviteter och konst m. m. som investeringsobjekt. Jag bedömer ett lönsparande i enlighet med utredningens förslag såsom ett attraktivt alternativ till dessa placeringsformer, ägnat atl bidra till att för produktiva ändamål tillvarata de resurser som f. n. binds i ifrågavarande långsiktiga placeringar.

Förutom de nu nämnda elementen i utredningens förslag, vilka medverkar till att ge de nya lönsparformerna en stark inriktning mot nysparande, vill jag framhålla ytterligare ett som verkar i samma riktning. Utredningen understryker alt lönsparkapilalet inte av spararen Hr överlåtas eller läggas till grund för rätl atl låna pengar. Om så sker reduceras ju nettoeffekten på samhällets samlade sparande. Risken härför kan motverkas genom en regel att om sparkontot utnyttjas för sådant ändamål delta skall likställas med förlida uttag och de regler som därvid gäller tillämpas.

En viktig utgångspunkt för uiredningens arbele har varit att bygga upp ett system som ger en positiv real avkastning efter skatt. Teoretiskt sett kan detta åstadkommas genom att avkastningen före skatt höjs. För atl över huvud uppnå någon real förräntning exempelvis vid 8,5 96 inflation och 70 96 marginalskatt krävs en nominell förräntning på ca 28 % före skatt. Mot denna bakgmnd ter del sig naturiigt all i stället söka nå det uppställda målet genom att låta skattefri ränta vara en komponent i systemet. För atl sparstimulans skall ges även åt den som utnyttjar vanligt sparavdrag har utredningen kompletterat skattebefrielse av räntan med en skattereduktion som uppgår till 20 96 av det sparade beloppet inkl. ränta. Detta medför atl systemet ger en nominell avkastning efter skatt som ligger ca 3 1/2 96 över f. n. högsta bankränia. Mot bakgrund av det samband som historiskt har rått mellan inflationstakt och högsta bankränta finner jag att rimliga garantier därmed skulle skapas för att sparandel enligt det föreslagna systemet skulle ge en positiv avkastning efter skatt.

Avvägningen av systemels förmåner bör också ställas mot de förmåner som har givits i tidigare lönsparsysiem. Den genomsnittliga förränlningen i det nuvarande lönsparandet har, med vinstullottningarna inkluderade, för en femårsperiod beräknats lill ca II 96 före skatt. Den genomsniltiiga förränlningen i del av utredningen föreslagna systemet ligger vid högsta bankränia, s. k. K-12 ränta på 8 96, på drygt 11 96 efler skattereduktion, dvs. efter skatt. Jag finner denna avvägning mellan systemen rimlig med tanke på den längre bindningsliden i det av utredningen föreslagna systemet. Givelvis blir förmånen enligt det föreslagna systemet större för de sparare vars ränta är beskattad. Detta är emellertid nödvändigt om alla i det nya systemet skall kunna H ell rimligt inflationsskydd.

Prop.1977/78:165 26

Jag finner därför uiredningens förslag när del gäller förmånssidan rimligt från den synpunkten att systemet skall ge ett visst inflationsskydd åt alla och ge en avkastning som inte understiger det som har givits i tidigare system av liknande slag. Avvägningen påverkas knappast om skattereduktionen beräknas på det sparade beloppet exkl. ränta istället för-som utredningen hargjort - på det sparade beloppet inkl. ränla. Enligt min mening innebär detta en förenkling, som inte skulle nämnvärt minska skattereduktionens storlek.

Utredningen föreslår att 20 96 av det uttagna beloppet skall återföras till statskassan vid uttag som görs före den angivna femårsperiodens utgång. Flera remissinstanser har ansett att utredningens förslag är alltför gynnsamt i förhållande till kortsiktigt sparande, dvs. au åierföringsandelen är alllför låg. Man har också påpekat att bestämningen av skaltereduktionssatsen är baserad på nu gällande förhållande mellan inflation och bankränta, men atl möjligheter måste finnas att ändra procentsatsen om detla samband förändras.

Vad först gäller den av utredningen angivna skatlereduktionssalsen om 20 96 är den enligt min mening väl avvägd vid ett genomförande av sparsystemet under nuvarande förhållanden men jag vill understryka att procentsatsen naturligtvis bör justeras, om utvecklingen skulle påkalla det. Det måste i så fall ske i god tid före ingången till ett nytt sparar och självfallet ulan alt de förmåner som gällt för pågående eller tidigare sparar påverkas. Sådana förändringar kan exempelvis aktualiseras av stabiliseringspolitiska skäl.

Med hänsyn till den slora betydelse den femåriga bindningen har när det gäller att ge det föreslagna systemet en inriktning på nysparande bör ålerföringsbeloppel vid förtida uttag enligt min mening vara högre än skattereduktionen. Av skattetekniska skäl går del knappast att ha en specialregel om återföring av räntan för vilken skattefrihet har åtnjutits. Det synes mig därför rimligt dels alt återföring sker efter en procentsats som är fem enheter högre än procentsatsen för skattereduktionen, dels alt ålerföringsbeloppel beräknas på del sparade beloppet inkl. ränla. Med den procentsats för skattereduktion som utredningen har föreslagit, dvs. 20 96, skulle alltså återföring ske med 25 96 av det uttagna beloppet. Därmed skulle avkastningen bli låg vid förtida uttag, speciellt de första åren. Vid förtida uttag under första året efter spararet blir avkastningen mindre än 1 % per år. Sker uttaget under andra året efter spararet stiger avkastningen, men är ändå låg -ca 4 96 per år. Vid förtida uttag under tredje året efter spararet blir avkastningen något över 5 96 per år och vid förtida uttag under fjärde resp. femte året efter spararet ca 6 96 per år.

Genomgående skulle således sparsystemet med den av mig skisserade återföringsregeln för förtida uttag ge en avkastning betydligt under gällande bankränta. Speciellt låg ter den sig om man beaktar att uttag under sjätte årel efler spararet, dvs. icke förlida uttag ger en avkastning på drygl 11 96.' Den eftersträvade långsiktiga bindningen av sparmedlen skulle avsevärt

Prop.1977/78:165 27

förstärkas och systemet skulle i högre grad inriktas mot nysparande, om den av mig angivna regeln skulle gälla.

En fråga som las upp av flera remissinstanser är systemets stalsfinansiella kostnader. Riksrevisionsverkel (RRV) menar t.ex. att utredningen har underskattat kostnaderna och atl det budgetmässiga inkomstbortfall, i det följande av mig kallat "kostnad", som systemet ger därmed inte står i rimlig proportion till det nysparande som skapas.

Jag Hr med anledning härav först konstatera atl den totala kostnaden inte kan bestämmas innan man har full klarhet om vilken omfattning systemet kommer au H. Jag begränsar mig därför lill frågan om systemets kostnad "per sparad krona" samt till frågan om hur stor andel nysparande som behövs för att sparsystemet skall ge ett positivt nettotillskott till vårt totala finansiella sparande. Den kalkyl i detta hänseende som gjorts av utredningen avsåg den genomsnittliga åriiga kostnaden för atl hålla 1 000 kr. i systemet under fem år. I remissvaren har andra beräkningsprinciper tillämpats.

Enligt min mening bör beräkningama ske i termer av årliga flöden av sparande å den ena sidan och årliga flöden av budgetmässiga inkomstbortfall å den andra. Svårigheten ligger därvid i alt göra en uppskattning av kostnaden för det skattebortfall som uppstår genom att ränteinkomsterna i systemet är befriade från skatt. För att kunna göra en sådan uppskattning krävs atl man har en uppfattning om hur stor andel av spararna som kan tillgodogöra sig denna skattebefrielse. Jag har därvid utgått från del siffermaterial som presenteras i RRV:s remissyttrande och som visar atl ca 35 96 av alla inkomsttagare redovisar under- eller överskott från kapitalinkomster och därigenom kan tillgodogöra sig en skattebefrielse på erhållna räntor. Jag har vidare antagit att marginalskatten för de sparare som tillhör denna kategori i genomsnitt uppgär lill ca 60 96. I detla sammanhang vill jag påpeka att den andel inkomsttagare som redovisar över- eller underskott av kapitalinkomster vuxit i takt med atl inflation och bankränta har ökal.

En annan viktig utgångspunkt vid beräkningar av detta slag är sambandet mellan nysparande och skattebortfall. Om således hela sparandel ulgör nysparande, dvs. sparande som inle skulle uppkommil ulan den introducerade sparformen, kan ju inte hävdas atl staten går miste om skatteinkomster genom att räntan på detta sparande är befriad från beskattning. Varken sparande eller ränla skulle ha uppkommit ulan det nya sparsystemet. Ju lägre andel av sparandel som ulgör nysparande i den nyss angivna bemärkelsen, desto större blir det verkliga skallebortfallet på gmnd av räntans skattebefrielse. Dessa samband är fundamentala vid beräkningar av det här aktuella slaget.

' Samtliga beräkningar utförda med en bankränta pä 8 96. Skatteavdraget antas bli placerat på bank och ränleavkastningen härpå antas bli beskattad enligt gällande regler, varvid marginalskattesatsen antas vara 60 %.

Prop. 1977/78:165 28

Vid ell fullt utbyggt sparsystem enligl den av utredningen föreslagna modellen kommer det åriiga flödet av sparande, som skapas av en enskild sparare, att bestå dels av under året insatta sparmedel inkl. ränta, dels av de under året utfallande och till sparmedlen fogade räntorna på tidigare års sparande. Del åriiga flöde av budgetmässiga kostnader som korresponderar mot del sålunda preciserade sparflödel består dels av bortfallande skatteinkomster vid en eventuell beskattning av de i sparflödet ingående räntorna, dels av spararens skattereduktion baserad på föregående års sparande. Beräkningar baserade på dessa flöden och de siffermässiga antaganden och samband, som jag nyss har redogjort för, visar att det av utredningen föreslagna sparsystemet när del är fullt utbyggt drar mellan 14 och 21 öre i budgetmässiga kostnader per sparad krona, beroende på vilket anlagande man gör om nysparandets andel i det sparande som sker i systemet. Man finner också att så länge nysparandets andel av sparandet ligger över 20 96 systemet g e r ett nettotillskott till det finansiella sparandet i ekonomin. Mot bakgrund av dessa överväganden anser jag alt förmånerna i det av utredningen föreslagna systemet är väl avvägda även från statsfinansieU kostnadssynpunkt.

Jag vill tillägga att de redovisade beräkningarna av skattebortfallets storlek utgår från ett konstant åriigt sparande. Del finns dock skäl alt anta atl sparandet under ett relativt långt uppbyggnadsskede kommer au växa. Genom alt avdraget från slutlig skatt sker med ca ett och ett halvt års eftersläpning i förhållande lill sparandet kommer skattebortfallets andel av sparandel därmed alt bli lägre än som tidigare har angivits.

Jag vill också betona att skattebortfallet i första hand måste bedömas från samhällsekonomisk synpunkt. Om andelen sparande som inte annars skulle ha kommit till stånd endast skulle uppgå till vad som svarar mot skallebortfallet så innebär del enbart en omfördelning av sparandel frän staten lill hushållen. Om andelen nysparande är högre än skattebortfallet betyder det ett rent nettotillskott till hela samhällets sparande vilket minskar kraven på all genom skatter öka det statliga sparandet. Skaltebortfallet skall därför inte betecknas som en kostnad för staten i vanlig mening, som måste finansieras genom ökade skatter på alla inkomsttagare. I stället skall skaitepremieringen ses som en skattelättnad lill de inkomsttagare som genom ökal sparande minskar kraven på ett ökal skatteuttag från alla hushåll. Det föreslagna sparsystemet bör därför betraktas som ett alternativ till de skatte- eller avgiftshöjningar, som eljest på sikt ler sig oundgängliga för atl återställa den samhällsekonomiska balansen.

Enligl uiredningens förslag skall de nya lönsparformerna stå öppna för alla personer med A-inkomsl. Det betyder atl även pensionärer kan delta, medan personer med enbart B-inkomsler, dvs. inkomst av kapital och fastighet, däremot icke är berättigade härtill. Även jag anser att systemet bör begränsas lill personer med A-inkomst. Samlidigt finns dock skäl för ytteriigare en begränsning. Skattereduktion bör sålunda

Prop. 1977/78:165 29

endast H åtnjutas på sparat belopp som täcks av den för spararet deklarerade A-inkomsten. Därigenom begränsas möjligheten för B-inkomsttagare med mycket liten A-inkomst att delta i sparsystemet, vilket ökar sannolikheten att det blir fråga om ell reellt nysparande. Vidare ligger det i sparsystemets konstruktion all skaltereduktion endasl kan ske från skall som belöper på spararet. Det betyder alt A-inkomsttagare med inkomst understigande grundavdraget inte kan utnyttja skattereduktionen för sparandet. Det ligger i sakens natur atl personer med så låga inkomster i allmänhet inte kan prestera något nysparande. Efiersom sparsystemet syftar till alt skapa ett nysparande, kan del inle gärna hävdas att systemets konstmktion likväl bör ändras för att bereda även dessa kategorier möjlighet att delta i sparandet. För att ytteriigare begränsa möjligheterna all utnyttja de nya sparformerna för överföringar från redan existerande sparkapital finns del vidare skäl atl avgränsa systemet till personer över 16 år.

Ell väsentligt element i uiredningens förslag är kontrollen av alt de stipulerade villkoren uppfylls av de sparare, som erhåller sparformens förmåner. I utredningens förslag har denna kontroll samlats till skattemyndigheterna. Del är enligt min mening en enkel, säker och smidig lösning.

Flera remissinstanser har föreslagit atl man i stället för den av utredningen förordade skattereduktionen skulle använda en skattefri sparpremie som främsta sparstimulans. Enligl min mening har ett system med sparpremier flera nackdelar jämfört med del av utredningen föreslagna. Det gäller framför allt kontrollapparalen. 1 ett syslem med skattefria sparpremier som betalas ut av banken måste först banken kontrollera att spararen är berättigad härtill. Banken skall i sin tur erhålla utbetalat premiebelopp från riksgäldskontoret, varvid också riksgäldskontoret måste göra en kontroll. Genom alt spararen måste ha en inkomst av tjänst för all erhålla systemets förmåner, erfordras vidare atl såväl banken som riksgäldskontoret låter skattemyndigheterna kontrollera att detta villkor är uppfyllt. Ell sådant kontrollsystem blir osäkert och myckel resurskrävande.

Vad jag nu har anfört är i och för sig skäl nog att i detla sammanhang avvisa förslagen om sparstimulans medelst skattefria sparpremier. Förutsätter man atl sparpremien inte bör betalas ul förrän den femåriga bindningstiden har gått ut kan det också framhållas, att en skattereduktion som görs redan året efter spararet måste framstå som mera attraktiv för spararen än sparpremien, om inte denna ges ett mycket högt nominellt värde. Detta värde skulle H sältas så högt alt ell syslem med sådan premie torde bli betydligt dyrare från StatsfinansieU synpunkt än ett system med skattereduktion.

När det gäller formerna för sparandet flnner jag det naturiigt atl såsom utredningen har föreslagit låla banksparande vara ett centralt element i förslaget. Vid ett regelbundet sparande av den typ som det här är fråga om är det en stor fördel alt kunna utnyttja bankernas administrativa rutiner och kapacitet. Dessutom är banksparandet en sparform som i högsta grad är etablerad och som ter sig naturlig för de flesta sparare.

Prop. 1977/78:165 30

En särskild uppgift för lönsparutredningen har varit alt finna former föratt låta det nya sparandel direkt stimulera kapitalbildningen i företagssektorn. Utredningen har löst detta genom att låta lönsparande i särskilda a k t i e f o n d e r ingå i del nya systemet. Det sparande som lar denna form kommer därmed näringslivet tillgodo i form av riskvilligt kapital. Jag anser att detla är en väsentlig del i det föreslagna systemet och finner i likhet med flertalet remissinstanser utredningens förslag till grundkonsimktion på denna punkt vara lämpligt.

Spararna skulle således ges möjlighet att välja mellan sparande på bank eller i aktiefond med högre risk men med möjlighet till högre avkastning. De kan också välja en kombination av de bägge alternativen inom ramen för det maximala sparbeloppel. Denna möjlighet för spararen all påverka placeringsformen förde sparade medlen finner jag vara ett nytt och viktigt elemeni i del föreslagna lönsparsystemet.

Från olika remissinstansers sida har framhållits alt det utifrån önskemål om en väl fungerande kapitalmarknad vore lämpligare att åstadkomma ett ökat obligationssparande än att åstadkomma en ökning av inlåning i bank. Två huvudalternativ har härvid framkommit. Det ena är alt lönsparsyslemet skulle kompletteras med ett tredje placeringsalternaiiv i form av obligations-fonder eller att aktiefondernas köp av värdepapper inle enbart skulle begränsas till aktier och konvertibla obligationer utan även skulle utsträckas lill vanliga obligationer. Det skulle betyda all en ökad andel av sparmedlen inte kommer in som inlåning i bankerna ulan länkas av för direkt placering i obligationer.

Ett annal sätt alt kanalisera sparmedlen direkt lill den långa kapitalmarknaden, vilket har föreslagits av fullmäktige i riksgäldskonlorel, är att en del av inlåningen i bankerna exempelvis vid årets slut överförs till riksgäldskontoret som därmed i motsvarande mån kan reducera statens långa upplåning.

Jag delar i princip de synpunkter som har framkommit när det gäller att kanalisera en del av sparmedlen direkt till den långa kapitalmarknaden. Visserligen betyder en ökad långfristig inlåning i bankerna att dessas möjligheter att köpa obligationer vidgas. Får sparandet stor omfattning skulle del medföra ökade krav på bankerna härvidlag. Det skulle, som kapitalmarknadsutredningen har påpekat, förslärka utvecklingen mot all bankerna måste komma atl stå för en allt större del av köpen av långsiktiga obligationer. Det senare skulle förändra deras hittillsvarande karaktär och funktioner, vilket reser problem för kreditpolitiken och kreditmarknadens efTektivitet.

För alt göra sådana förändringar i det föreslagna systemet som här har angivits kan det emellertid behövas ytteriigare utredning om utformningen av ett obligalionssparande. Det måste därvid beaktas atl skattesubventionen av sparandet är avvägd med hänsyn till den räntenivå för riskfria placeringar som den högsta inlåningsräntan i bankerna kan vänlas representera. Om det föreslagna sparsystemet genomförs är jag emellertid beredd atl senare återkomma med förslag om möjligheter till en direkt slussning av en viss del av sparmedlen till den långa kapitalmarknaden ifall lönsparandet visar sig H

Prop.1977/78:165 31

betydande omfattning.

Försäkringsbolagen haryrkatattäven livförsäkringssparandet skall föras in i det nya lönsparsystemet, eftersom allvariiga konsekvenser annars skulle uppstå för livförsäkringssparandet. Enligt min mening är farhågoma fören sådan inverkan överdrivna. 1 förhållande till andra sparformer har livförsäkringssparandet, trots olika påfrestningar, nämligen visat sig vara tämligen stabilt. Det övervägande antalet livförsäkringssparare är sålunda fast etablerade i detta sparande och skulle knappast ge något väsenlligl tillskott av nysparande. Till bilden hör också all försäkringar i betydande omfattning torde tecknas av andra bevekelsegmnder än önskemål om sparande. Enligt min mening kan del starkt ifrågasättas om ett nytt lönsparande bör byggas ut med regler om skattereduktion som knyter an till premieinbelalningar. A andra sidan är jag medveten om att åtgärder kan visa sig behövliga för atl uppmuntra försäkringssparandet. Detta är emellertid något som Hr prövas i annal sammanhang.

Försäkringsbolagen har även yrkat att avdraget för premier på kapitalförsäkringar höjs. F. n. är sådana premier i princip inte avdragsgilla vid inkomstbeskattningen. För att uppmuntra försäkringssparandel Hr emellertid avdrag göras för sådana premier i begränsad omfattning. Detta avdrag uppgår till 250 kr. för ensamslående och 500 kr. för gift skaltskyldig. Även denna fråga hör hemma i annal sammanhang och bör lämpligen kunna prövas vid behandlingen av 1972 års skatleutrednings betänkande (SOU 1977:91) Översyn av skattesystemet.

Mot bakgrund av vad jag har anfört i det föregående anser jag att lönspamtredningens förslag i sina huvuddrag, med de ändringar och kompletteringar jag har angett, bör ligga till grund för ett nytt system för lönsparande. I del följande skall jag behandla den närmare utformningen av det nya sparsystemet.

I det nuvarande lönsparandet är del högsta åriiga sparbeloppel 6 000 kr. eller 500 kr. per månad. Den minsta månadsinsältningen är 75 kr. Utredningen har ansett belopp av ungefär samma storleksordning vara rimliga i det nya systemet och föreslagit minst 100 och högst 400 kr. per månad,dvs. minst 600 och högst 4 800 kr. om året. Minsta antal månadsinsäliningar föreslås vara sex. Har någon börjat lönspara när mer än halva årel har gått, föreslås han dock H tillgodoräkna sig insättningarna gemensamt med sparandet under det närmast följande året.

Några remissinstanser har förordat atl samma beloppsgränser skall gälla i de båda parallella sparsystemen. Andra har föreslagit att den övre beloppsgränsen inte skall fixeras ulan anknytas till basbeloppet förallmän försäkring. Det har också bl. a. föreslagits att nytilllrädande sparare skall kunna H skattereduktion särskilt för insättning under det första spararet, även om han inte har gjort mer än en insättning, och att regeln om minst sex månaders insättningar skall kunna jämkas, när sparare inte har kunnat göra insättning på grund av sjukdom eller liknande förhållande.

Prop. 1977/78:165 32

För egen del anserjag alt det i och för sig kan vara praktiskt alt ha samma beloppsgränser i de båda systemen. När det gäller den övre gränsen bör denna emellertid inte sättas alltför högt, dels därför all del gäller att begränsa antalet överföringar från andra finansiella sparformer, dels därför atl det nya systemet vänder sig till småsparare. Med hänsyn härtill finner jag beloppet 4 800 kr. om året vara väl avvägt. Minimibeloppet per månad bör däremot liksom i det nuvarande lönsparandet vara 75 kr. Minsta antal insättningar per sparar/kalenderår bör vara sex. Detta bör gälla för vardera sparformen. Den som så vill skall kunna spara samtidigt i bank och i aktiefond och skall då göra minst sex insättningar på 75 kr. inom vardera sparformen, sammanlagt per år i båda sparformerna dock högst 4 800 kr.

När det gäller nytilllrädande sparare anser jag att den av utredningen föreslagna regeln bör gälla. Med den från remisshåll förordade regeln för sådana sparare skulle del bli alltför många fall där skattereduktion skulle H göras på grund av ett visst år påbörjat men kanske därefter avbrutet sparande av småbelopp. När kravet på minsta anlal åriiga insättningar har satts så lågt som till sex har hänsyn tagils lill dem som på grund av sjukdom, arbetslöshet eller liknande förhållande inle kan delta i sparandet under ett hell år. Några ytteriigare jämkningar av systemet av sådana skäl är därför knappast erforderiiga.

Enligl utredningens förslag skall vid sparande i bank ulgå högsta bankränia, s. k. K-12-ränta. Vid spararets slut skall banken utfärda ett sparbevis avseende sparbeloppel inkl. under året upplupna räntor. Sparbevisel skall ställas till viss man och alltså inle kunna fungera som ett fritt överiålbart marknadspapper. På sparbevisels belopp skall räntan, som under själva spararet har varit röriig, vara fast för bevisets löptid och avse den räntesats som gäller vid spararets utgång.

Flera remissinstanser, bl. a. bankorganisationerna, har tagit upp frågan om räntan på sparbevisel skall vara röriig eller fast. Bankföreningen anser all sparbevisel bör ha formen av ett bankkontouidrag och att räntan bör vara röriig. Om räntan görs röriig kommer bankernas kostnader för ränleavkastningen enligl bankföreningen atl stå i naturligare förhållande till den röriiga räntan på den utlåning som lönsparmedlen används lill.

Jag biträder förslaget om alt sparbevisel Hr formen av ett kontoutdrag för spararet. Varje särskilt års sparande skall alltså redovisas för sig. Ett lönsparkonto skall så att säga tömmas vid spararets utgång. Föreskrifter om detta Hr tas in i de bestämmelser om sparsystemet som riksgäldskonlorel och bankerna utarbetar.

Kontot bör löpa med högsta bankränta. När det gäller frågan om fast eller rörlig ränla kan del visserligen vara en fördel för spararen med konstmktionen fast ränta och sparbevis, efiersom han då vid varje tid lätt kan beräkna sparbevisels nominella värde. En fast ränla kan emellertid H olämpliga effekter, om penningvärdet och ränteläget utvecklar sig på ett opåräknat sätl. Med hänsyn härtill förordar jag alt röriig ränta tillämpas även efter spararets utgång.

Prop. 1977/78:165 33

Även om sparbevisel Hr formen av ett bankkontoutdrag krävs del av adminisirativi/tekniska skäl, vilket utredningen också har framhållit, atl de uttag som görs under bindningstiden avser hela del under ett visst år sparade beloppet inkl. avkastning.

Bankorganisationerna har erinrat om den provisionsregel som bankerna tillämpar, när uttag görs från kapitalkonto med tolv månaders uppsägningslid, och ansett del rimligt att motsvarande provision på 2 96 av uttaget belopp utgår vid förtida inlösen av sparbevis. Jag delar i så måtto den uppfattningen som jag förordar att en sådan provision får las ul vid inlösen före femårsperiodens utgång, om uppsägning inte har sketl. Även detta är ägnat all stärka den långsikliga bindning som systemet syftar till.

1 likhet med vad som gäller för det s. k. Nya lönsparandel bör insättning kunna göras, utom på konto i bankinstitut, på konto i KF:s eller HSB:s sparkassor. En sparare bör under ell år inle H ha mer än ell konto för lönsparande i bank.

1 vad mån lönsparkonto skall kunna överflyttas från ett kreditinstitut till ett annat är en fråga som bankerna och riksgäldskonlorel bör kunna avgöra i samband med atl detaljbestämmelser för sparsystemet utformas.

Efiersom lönspararen efler spararets utgång inte kan lyfta medlen på kontot förrän fem år senare utan att drabbas av återföringseffeklen, kan han, som jag tidigare har berört, tänkas i stället söka under femårsperioden överiåta eller pantsätta sitt tillgodohavande och på del sättet skaffa sig medel för konsumtion eller i varje fall utnyttja sparmedlen för att H lån. Genom att sparbevis lämnas endasl i form av kontoutdrag torde överiåtelse och pantsättning av lönspararens fordran enligt kontot kunna säkerställas resp. komma till stånd endast genom att den kontoförande banken får ett meddelande därom. Enligt min mening bör det föreskrivas atl nu nämnda förfogande över behållningen på kontot skall behandlas av banken som om inlösen hade begärts i förtid. Banken bör betala ut sparbeloppel efler att ha gjort samma avdrag som vid vanlig förtida inlösen. Förvärv genom arv, testamente eller bodelning med anledning av makes död bör inle beröras av föreskrifterna. Med anledning av ett påpekande från en remissinstans atl sådana föreskrifter kan kringgås genom att lönspararen endast förser sin kontrahent med en fullmakt all lyfta sparbeloppel, vill jag framhålla alt risken för sådant kringgående synes ringa. Innehavet av fullmakten lorde nämligen inle utgöra någon garanti mot alt lönspararen återkallar fullmakten och själv lyfter beloppet.

Utredningen har utgått ifrån atl Nya lönsparandel skall finnas också i forlsällningen. Spararna skall alltså kunna välja mellan två former för lönsparande i bank. Utmärkande för del Nya lönsparandet är att det genom sin konstruktion med vinstutloltning vänder sig till grupper som främst är intresserade av de vinstchanser sparformen erbjuder. Del banksparande som utredningen föreslår är däremot inriktat på de kategorier av sparare som framför alll vill har ett skydd mot inflationen.

3 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 165

Prop. 1977/78:165 34

De skatteförmåner som är förknippade med den föreslagna nya formen av sparande i bank har väckt farhågor bland remissinstanserna för all de som f. n. sparar i det Nya lönsparandet skall flytta över lill den skaltegynnade formen. De remissinstanser som har tagit upp frågan föreslår därför att villkoren för Nya lönsparandet skall förbättras. Lönsparkommiltén pekar t. ex. på möjligheten alt ytteriigare förbättra vinstmöjligheterna.

Riksgäldskonlorel har nyligen i skrivelse lill regeringen föreslagit att vinstsumman som tidigare har höjts för ullottningarna åren 1978 och 1979 i Nya lönsparandet skall höjas även för senare ulloltning. Jag Hr därför anledning att senare ta upp frågan huruvida villkoren för Nya lönsparandel bör ändras.

Jag övergår nu lill all närmare behandla lönsparande i aktiefonder. Som jag tidigare har redovisat föreslår lönsparutredningen att vid sidan av lönsparande i bank ett motsvarande lönsparande skall kunna ske i aktiefonder, dvs. fonder som består huvudsakligen av aklier eller andra värdepapper. Syftet är alt öka tillförseln av riskvilligt kapital till näringslivet. Jag har tidigare framhållit all del är särskilt angeläget all öka tillgången på sådant kapital och att därigenom förbättra kapitalbildningen i svenska förelag. I likhet med det helt övervägande antalet remissinstanser anser jag som har framgått atl del är värdefullt atl ett lönsparande kan ske också i aktiefonder och jag har därför förordat alt ett sådant lönsparande införs.

Genom akliefondslagen (1974:931) infördes rättslig reglering av aktiefonder och den akliefondsverksamhet som utövas i Sverige. Ett huvudsyfte med lagstiftningen var att skydda dem som investerar pengar i en aktiefond, bl. a. genom att tillförsäkra dem sakkunnig förvaltning av deras medel och atl föreskriva en riskspridning genom ell välfördelat värdepappersinnehav. I lagen ges också tvingande regler om atl förvaltningen av aktiefond skall utövas av ell fondbolag, som måste uppfylla vissa krav och slå under tillsyn av bankinspektionen. Fondbolaget företräder fondandelsägarna i alla frågor som rör aktiefonder och skall därvid handla uteslutande i fondandelsägarnas gemensamma intresse. Särskilda regler gäller bl. a. om styrelsen i fondbolag och om utövande av rösträtt för aliier i fonden. Medlen i en aktiefond Hr enligt lagen placeras endast i vissa slag av värdepapper, främst börsnoterade aktier,obligationer m. m. De närmare föreskrifterna fören aktiefond skall las in i s. k. fondbeslämmelser, som fastställs av bankinspektionen. Däri skall anges bl. a. de allmänna riktlinjerna för placeringen av fondmedlen, om fondandelsbevis skall utfärdas eller om fondbolaget i stället skall föra ett register över innehav av fondandelar och om utdelning skall ske till fondandelsägarna osv. I fråga om inlösen av fondandel gäller enligt lagen att sådan inlösen skall ske omedelbart, såvida inte medel härför behöver anskaffas genom försäljning av värdepapper. Sådan försäljning skall i så fall ske senast fem börsdagar efter det inlösen begärts hos fondbolagen och inlösen skall därefter ske så snart försäljningslikvid har influtit.

Prop. 1977/78:165 35

Utredningen föreslår att samma gmndprinciper om deltagare, regelbundet sparande, minimi- och maximibelopp m. m. skall gälla för lönsparande i aktiefonder som för lönsparande i bank. Sparandet avses gå till på det sättet att lönspararen kommer överens med arbetsgivaren eller den bank som sköter löneutbetalningen att dra ett visst belopp från lönen. Beloppen skall sättas in på ett s. k. akliesparkonio hos bankinstitul för hans räkning. Lönspararen kan även öppna ett aktiesparkonto hos valfri bank och själv ombesörja insättningarna. Beloppen omvandlas sedan efterhand lill andelar i särskilda aktiefonder. Skattereduktionens storlek påverkas inle av all andelsvärdet har ökat eller minskat under spararet. Det fondbolag som förvaltar aktiefonden för andelsägarnas räkning skall förse lönspararen med nödvändiga uppgifter för att styrka skattereduktionen.

För att förebygga att andelarna används som innehavarpapper, s. k. marknadspapper, föreslår utredningen atl fondbolaget skall föra register över andelsägarnas innehav i stället för att ge ut s. k. fondandelsbevis. Vidare anser utredningen att kravet på ett långsiktigt sparande bör tillgodoses på i princip samma sätt som i systemet med sparbevis. Detla innebär all vid inlösen av andelar före utgången av en femårsperiod räknad fr. o. m. spararets slut skall fondbolaget återföra skattereduktionen och inbetala återförda belopp till staten. Vidare skall enligl utredningen inlösen kunna ske endast av andelar som representerar ett hell års sparande. Detta skall gälla även om sådana andelar på grund av familjerättsligt Hng har övergått till annan än spararen. När femårsperioden har passerats får inlösen ske efler spararens fria val.

Vid remissbehandlingen har utredningens förslag i dessa delar tillstyrkts eller lämnats ulan erinran av de flesta remissinslanserna. De invändningar som har gjorts avser främst riskerna för atl redan befintliga aktiefonder skulle drabbas genom konkurrensen från det nya genom skatteförmåner gynnade aktiefondssparandet.

Jag delar uiredningens uppfattning att del nya akliefondssparandet måste ske i särskilda, för ändamålet bildade aktiefonder (aktiesparfonder). Några allvariigare konsekvenser förde nuvarande aktiefonderna behöver enligt min mening inte befaras, även om del inle kan uteslutas all utvecklingen för dessa fonder kan hämmas något.

En annan invändning som flera remissinstanser har gjort är atl skatteförmånerna enligl uiredningens förslag för lönsparande i aktiefonder bör förbättras så att detta sparande behandlas lika med lönsparande i bank. Jag delar uppfattningen alt de båda sparformerna bör behandlas lika i fråga om skatteförmåner och kommer därför alt i det följande föreslå vissa ändringar av utredningens förslag i denna del.

Utredningen har föreslagit alt de speciella aktiesparfonderna bör inrättas av bankernas fondbolag som f. n. förvaltar samtliga nuvarande aktiefonder med något enda undantag. Vidare föreslås atl i fondbeslämmelserna skall ingå

Prop. 1977/78:165 36

bl. a. ett villkor att fondens tillgångar företrädesvis skall placeras i nyemissioner av svenska aklier och i konvertibla skuldebrev. Utländska värdepapper Hr inte ingå i en sådan fond. Vidare skall av fondbestämmelserna framgå inlösensvillkoren och de regler som gäller vid inlösen före femårsperiodens utgång. Dessutom skall föreskrivas alt fonden skall vara en s. k, reinveste-ringsfond, dvs. avkastningen på andelarna skall återinvesteras.

Vid remissbehandlingen har framförts endast några få invändningar mot utredningens förslag i nu berörda delar. Förslaget alt endast bankägda fondbolag skall få inrätta de nya aktiesparfonderna kritiseras från några håll. Jag kan instämma i denna kritik och förordar därför att det skall slå öppet också för andra än banker att bilda fondbolag och starta aktiesparfonder. Enligl min mening är det värdefullt om det genom initiativ från olika håll, t. ex. genom regionala eller ideella organisationer, kan startas nya aktiesparfonder med speciella placeringsinriktningar och alt förvaltningen av aktiesparfonder kan utövas också av frislående fondbolag. En annan sak är att del givelvis är naturiigt och lämpligt atl utnyttja den sakkunskap i dessa frågor som finns hos bankerna och inom de nuvarande fondbolagen. Genom de regler som gäller om fondbolag enligt aktiefondslagen och om att fondbolag skall stå under tillsyn av bankinspektionen finns enligt min mening garanti för atl sparamas intressen inte åsidosätts och att förvaltningen av de nya aktiesparfonderna kommer all utövas på ett tillfredsställande sätt.

En annan invändning som har förts fram från flera håll, bl. a. bank- och andra näringslivsorganisationer samt Sveriges aktiesparares riksförbund, går ut på alt del kan var ofördelaktigt för fondandelsägarna om aktiesparfon-dernas placeringar i enlighet med utredningsförslaget begränsas till att avse företrädesvis nyemitterade aktier eller konvertibla skuldebrev. Det framhålls bl. a. att utbudet av sådana värdepapper växlar från år lill år och därigenom inte kan väntas korrespondera med utbudet av kapital från fonderna. Placeringsmöjligheterna Hr inle bli så begränsade alt fonderna kan tvingas ta emot emissioner på sädana villkor som aktiemarknaden i övrigt inte accepterar.

För egen del ansluter jag mig lill den kritik som har riktals mot utredningsförslaget i denna del. Jag förordar - som jag också tidigare har berört-vissa ändringar av de placeringsregler som utredningen har föreslagit. 1 placeringsreglerna bör anges att medlen i aktiesparfonderna skall placeras i nyemitterade svenska aktier och i svenska konvertibla skuldebrev, om del lämpligen kan ske. Delta innebär att de nya aktiesparfonderna skall inrikta sig på att placera sparmedlen i sådana värdepapper som kan medföra ett tillskott av riskvilligt kapital till svenska förelag. Om sådan placering inle är lämplig med hänsyn till fondandelsägarnas intresse-t. ex. om utbudet är otillräckligt eller om marknadsmässiga villkor inte kan erhållas - får medlen i stället placeras i andra svenska aktier och svenska skuldebrev som är förenade med optionsrätt till nyteckning. Detta innebär en begränsning i förhållande lill vad

Prop.1977/78:165 37

som gäller enligl aktiefondslagen. Skälen härför har jag tidigare angett. Liksom enligt aktiefondslagen skall värdepapperen i princip vara börsnoterade eller noterade på den s. k. fondhandlarlistan.

I fråga om andelsägarnas rätt till inlösen av sina fondandelar har utredningen föreslagit att inlösen får ske endast av ett hell års sparande om inlösen sker inom fem år efter spararets utgång. Förslaget grundar sig på praktiska överväganden. Bankinspektionen har riktal kritik mot förslaget med hänsyn till alt i akliefondslagen föreskrivs rätt till inlösen omedelbart eller efter viss kortare lid och atl delta har sin förebild i vissa riktlinjer och rekommendationer av Europarådet resp. OECD.

För egen del anser jag all utredningens förslag bör godtagas för atl komplikationer skall undvikas i fråga om återföring av sådana sparmedel i aktiefond som har medfört skattereduktion. Detla innebär endast den begränsningen alt fondandelar som representerar sparandel för ett helt år måste inlösas samtidigt, om inlösen begärs inom den femåriga bindningstiden. I övrigl är räiten till inlösen densamma som i vanliga aktiefonder. Den föreslagna begränsningen bör normall inte ha någon större praktisk betydelse för fondandelsägarna. Den nu förordade lösningen kan godtagas också med hänsyn till atl fondandelsägarna genom att gå in i sparsystemet underkastar sig vissa begränsningar i fråga om dispositionen av sparmedlen för alt H åtnjuta de skatteförmåner som sparandel medför.

Fondbolagen bör i samråd med bankinspektionen och bankerna kunna lösa sådana problem som kan följa av de särskilda regler och villkor som skall gälla för aktiesparfonderna. Det blir också fondbolagen och bankerna som Hr svara för att aktiespararna och berörda myndigheter Hr de upplysningar som har betydelse för räiten lill sparskatteredukiion.

Aktiesparkonto bör kunna öppnas hos bank eller sparkassa hos KF eller HSB. Liksom i fråga om lönsparkontona bör varje sparare H inneha högst ett akliesparkonio. Medlen skall genom den förvaringsbank som skall finnas för fonden ställas till fondbolagels förfogande för placering i värdepapper. 1 princip bör endasl konlohavare kunna vara delägare i akliesparfond. Vill lönspararen tillgodogöra sig värdet av sina andelar, bör han normalt begära inlösen av andelama. Skulle han emellertid överlåta andelarna på någon annan eller pantsätta dem, bör inlösen också ske. En regel bör införas av innehall atl inlösen skall ske, om räiten lill fondandel övergår på annan person - vare sig det sker inom femårsperioden eller senare - på annat sätl än genom arv, testamente eller bodelning med anledning av makes död. Pantsättning av fondandel bör också medföra att andelen skall lösas in.

Eftersom aktiesparfonderna kommer all ha särskild karaktär och en speciell placeringsinriktning jämfört med de nuvarande hörde nya aktiesparfonderna förvaltas av särskilda för delta ändamål bildade fondbolag. Dessa kan som jag fömt har berört bildas av förutom banker också t. ex. organisationer av olika slag. Utredningen har inte gått in på frågan om sammansättningen av de nya fondbolagens styrelser. Enligl akliefondslagen

Prop.1977/78:165 38

gäller alt fondbolags styrelse skall bestå av minst fem ledamöter. Av dessa utser fondandelsägarna eller intressesammanslutning för dem en ledamot för varje påbörjat tretal ledamöter. Om ledamot inte kan utses på detta sätt, utses han i stället av länsstyrelsen i det län där fondbolagels styrelse finns. Reglerna innebär att majoriteten i styrelsen utgörs av övriga ledamöter, som utses på vanligt sätt av bolagsstämman.

Av de skäl jag nyss nämnde bör styrelsen i de särskilda fondbolag som skall förvalta aktiesparfonderna ha en annan sammansättning än vad som anges i aktiefondslagen. 1 styrelsen för sådana fondbolag börenligt min mening ingå minsl sju ledamöter. Av dessa bör två utses av regeringen. Sådana ledamöter bör utses så all man får en så bred intresseförankring som möjligt. Minsl hälften av återstående ledamöter bör utses av lönspararna/fondandelsägarna eller intressesammanslutning för dem. Om de inte skulle göra det, får länsstyrelsen liksom för vanliga fondbolag utse styrelseledamöterna i fond-andelsägarnas ställe. Återstående ledamöter bör utses av dem som stiftar fondbolaget och i fortsättningen av bolagsstämman på vanligt sätt.

Den lösning som jag nu har förordat i fråga om aktiesparfondernas verksamhet och förvaltningen av dem föranleder vissa ändringar i de regler som annars skulle gälla enligl aktiefondslagen. Jag förordar att dessa ändringar las in i en särskild lag om aktiesparfonder. Lagen kommer att innehålla de särskilda reglersom jag nu har förordat i fråga om styrelsen för fondbolag, placeringen av fondmedlen m. m. 1 övrigl skall aktiefondslagen gälla. Jag återkommer i specialmotiveringen lill innehållet i lagförslaget.

De regler som behövs i fråga om de föreslagna skatteförmånerna bör tas upp i en särskild lag, lämpligen benämnd lag om skattelättnader för vissa sparformer. Jag avser nu atl la upp sådana frågor som hänger samman med skatteförmånernas närmare utformning. Mina förslag i denna del har utarbetats i samråd med chefen för budgetdepartementet och bygger i allt väsentligt på del syslem som har förordats av lönspamtredningen. Under remissbehandlingen har en del önskemål framförts om kompletteringar av uiredningens förslag i skattedelen.

Några remissinstanser har anmärkt atl utredningen inte närmare analyserat vilka arbetsrutiner som behövs för att bankinstitut och fondbolag på ett smidigt sätl skall kunna ge skaltemyndigheterna besked om sparbelopp m. m. Likaså har man efteriyst en kartläggning av hur inbetalning till staten skall ske av de belopp som skall återföras vid förtida uttag av sparmedel. En annan anmärkning tar sikte på vilka insatser från det allmännas sida som kan behövas för all kontrollera att systemet inte missbrukas för att ge inte avsedda skattefördelar. 1 anslutning till kritik av nu nämnt slag har man även efteriyst besked om vilka kostnader som det allmänna och bankinslitulen kan komma att H vidkännas för den praktiska hanteringen. Med anledning av de nu redovisade påpekandena vill jag framhålla följande.

Givetvis medför ett sparsystem med lättnader vid beskattningen ökat arbete för skalle- och uppbördsmyndigheler. Lika klart är alt berörda

Prop. 1977/78:165 39

krediiinstitutioner får ett merarbete bl. a. genom den uppgiftsskyldighet som de måste påtaga sig. För att det nya lönsparandel skall fungera måste nya arbetsrutiner utformas. Så får ske t. ex. i fråga om informationsutbytet mellan banker och skattemyndigheter. Likaså måste det undersökas hur myndigheterna på enklaste sätt skall hantera skattereduktionen och vidare är det givetvis viktigt alt kontrollfrågorna löses på ett sådant sätl att skatteförmånerna bara kommer de avsedda spargrupperna till del. Det är emellertid inte möjligt atl nu närmare bedöma vilka insatser som kan bli behövliga eller hur stora det allmännas kostnader kan bli för administrationen av skattelättnaderna. Allt detla blir beroende av hur omfattande det skattesubveniionerade sparandel blir. Det finns emellertid ingen anledning att befara att just den nu föreslagna sparformen inte skulle kunna passas in på ett smidigt sätt i skattesystemet. Jag är dock medveten om att ytterligare förberedelsearbete är nödvändigt för atl systemet skall fungera på ett tillfredsställande sätl. Som jag tidigare har nämnt föreslår jag att ikraftträdandet bestäms lill den I januari 1979. Härigenom bör del finnas god tid för berörda myndigheter - i första hand riksgäldskontoret, riksskatteverket och bankinspektionen - all efter samråd med bl. a. bankerna utforma lämpliga arbetsrutiner. Jag vill redan här fömtskicka atl delta arbele kan visa att ytterligare författningsändringar på skatte- och uppbördssidan kan behövas. Om så blir fallet får förslag härom föreläggas riksdagen hösten 1978.

Som jag nyss har nämnt har under rerriissbehandlingen anmärkningar framförts på några punkter i fråga om de av utredningen föreslagna skattelättnaderna. Man har bl. a. påpekat atl systemet med skaltereduktion kan leda till atl vissa sparare inle kan utnyttja förmånerna fullt ut. Detla kan bero på låga inkomster eller att inkomstskatten av annan anledning blir obetydlig. Man har också med viss anknytning lill denna fråga efteriyst lagregler om hur tidigare medgivna förmåner skall återföras när sparandet avbryts i förtid.

Systemet med skattereduktion - som lämpligen bör kallas sparskatteredukiion för all skilja den från den redan gällande skattereduktionen - medför att skattelättnader bara kan medges i den mån den som sparat påförs statlig eller kommunal inkomstskatt. Denna effekt är enligt min mening helt naturiig. Jag är inle heller beredd att föreslå nägra specialbesiämmelser om rätl lill överflyttning av sparande till senare år för den händelse sparskatle-reduklionen inte kan utnyttjas hell. Å andra sidan börden återföring som kan bli aktuell anpassas till den sparskatteredukiion som kunnat medges. Dessa frågor bör uttryckligen regleras i den nya lagstiftningen.

För det första bör en regel införas om all förlida uttag eller inlösen av andelar i akliesparfond skall leda lill atl tidigare medgiven sparskatteredukiion återförs. Denna återföring bör, som utredningen också har föreslagit, ske på så sätt alt kreditinrättningen eller fondbolaget innehåller ett visst belopp när ett förtida uttag görs. Detta belopp skall betalas lill statsverket. Det ankommer på regeringen att besluta om detaljföreskrifter för hur denna

Prop. 1977/78:165 40

återföring skall hanteras rent praktiskt.

Som jag tidigare har framhållit bör räntan på sparmedlen vara skattefri. Det går emellertid, vilket jag också har nämnt i ett tidigare sammanhang, knappast all ha specialregler för atl återta denna skattefrihet vid förtida uttag. Delta är inte heller nödvändigt. Mitt förslag innebär nämligen atl återföringen sker med ett förhöjt belopp. Som tidigare nämnts bör delta bestämmas till skaltereduktionssatsen plus 5 96, vid systemets införande 25 96 av det i förtid uttagna beloppet. Om nu sparskatteredukiion inte kunnat medges på grund av alt den skaltskyldige inte har påförts skatt i tillräcklig omfattning måste återföringen anpassas härtill. Det får ankomma på den skattskyldige att visa i vad mån sparskatlereduktionen tidigare inte kunnat medges. Detta lorde i regel vara ganska enkelt. Om den skattskyldige inte själv har handlingar som visar detta kan skatte- och uppbördsmyndigheler lämna närmare upplysningar.

Fall kan också länkas där det först i högre instans konstateras alt fömtsättningama för sparskatteredukiion inte är uppfyllda. Rättelse får då ske på sedvanligt sätt. Detta innebär att den skattskyldige påförs tillkommande skatt samt respitränta och detta följer av gällande regler i uppbördslagen. Till skillnad från vad som gäller vid förtida uttag kommer återföringen bara att avse sparskatlereduktionen men utan tUlägg med 5 96. Detta är enligt min mening också rikligt med tanke på skillnaden mellan de fall där någon frivilligt tar ut medel i förväg och del fall där del först efter en skalteprocess visar sig alt skattelättnader inte bort medges. För alt så långt möjligt förenkla återföringssitualionerna och alltså undvika invecklade beräkningar av åier-föringsbeloppen bör sparskatteredukiion avräknas före andra former av skattereduktion. Jag föreslår att en bestämmelse härom las in i den särskilda lagen om skattelättnader för vissa sparformer.

En del remissinstanser har ifrågasatt om inte ytterligare preciseringar bör göras i fråga om skattelättnadernas närmare utformning. Enligt min mening är det angeläget att reglerna görs så enkla och lätthanterliga som möjligt. Mot denna bakgmnd är jag inte beredd att föreslå alllför detaljerade föreskrifter. Så bör t. ex. uiredningens förslag om A-inkomslens betydelse för räiten atl delta i den nya sparformen kunna godtas med de tillägg jag ovan anfört. Dessutom bör, som några remissinstanser har förordat, sparskatteredukiion inte beräknas på högre belopp än som motsvaras av under spararet uppburen A-inkomsl. Alt ställa upp längre gående krav än utredningen gjort i denna del skulle enbart krångla till systemet utan atl för den skull H några praktiska effekter.

Utredningen har föreslagit all underiaget för skattereduktion skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Överskjutande belopp skulle antingen överföras till nästa års sparande eller få lyftas av lönspararen. Jag föreslår atl denna avrundningsregel slopas. Därmed blir särskilda regler för den skattemässiga behandlingen av överskoitsbeloppen onödiga. Däremot skall sparskatlereduktionen bestämmas i hela krontal.

Prop.1977/78:165 41

Från bankhåll har kritik riklats mot atl kravet på sex månadsinbetalningar skulle kunna uppfyllas genom exempelvis fyra insättningar på lönsparkonio och två på akliesparkonio. Man har bl. a. menat all detta försvårar överskådlighelen. Jag delar som tidigare framgått denna uppfattning. Skattelättnader bör alltså medges bara om sex insättningar av detla slag sketl på respektive konto.

En annan fråga som berörts under remissbehandlingen avser arbetsgivarens ansvar för sparmedel, liksom förhållandet mellan sparbelopp och avdrag för t. ex. preliminär skatt. Jag vill här nämna alt om en lönsparare ger sin arbetsgivare i uppdrag att sätta in en del av lönen på sparkonto är detla ett privat avtal mellan den anställde och arbetsgivaren. Arbetsgivaren ansvarar enligl allmänna civilrätlsliga regler för att insättningar också görs. Ett avtal av detta slag inverkar givetvis inle på arbetsgivarens skyldighet enligl uppbördslagen atl i första hand göra där föreskrivna skatteavdrag. Någon sammanblandning av sparmedel och skattemedel Hr alltså inte ske. De olika betalningarna skall redovisas var för sig.

Beträffande det föreslagna sparandel i särskilda aktiefonder har några remissinstanser framhållit all delta gjorts skattemässigt mindre gynnat än motsvarande sparande i bank. De båda sparformerna bör enligt min mening så långt möjligt vara likvärdiga och jag vill därför föreslå vissa ändringar av utredningsförslaget. För all H en motsvarighet lill den föreslagna skattefriheten för ränta på medel som satts in på lönsparkonio bör inle heller avkastning och utdelning som tillkommer akliesparfond träffas av inkomstskatt. Önskemål har också framförts om skaltefrihet för värdestegring på andelarna efter fem års innehavstid.

Ett skäl för detta har angetts vara all man önskar uppnå större likhet med vad som gäller i fråga om avkastningen på lönsparkonto. Sistnämnda avkastning är högre än den som normalt kommer andelsägarna lill del och den inkomslbeskallas inte heller när den lyfts efler fem år. Även detta önskemål om skattefrihet för värdestegringen bör tillgodoses för alt nå fram lill neutralitet. Denna effekt uppnås om aktiespararen efler fem år Hr räll lill nya ingångsvärden på sina andelar. När ett års sparmedel har stått inne i fem år bör alltså spararen H välja nytt ingångsvärde enligt två alternativ. Ingångsvärdet kan H bestämmas lill andelsvärdet vid utgången av de fem åren och därvid skall andelen också anses anskaffad vid sistnämnda lidpunkt. Alternativt - om t. ex. andelarna sjunkit i värde - bör ingångsvärdet H bestämmas till värdet det första året ökal med avkastningen under femårstiden. I sistnämnda fall skall andelen anses anskaffad del första året.

Utredningen har föreslagit atl det nya lönsparandel skall vara öppet även för dem som betalar skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt, SjL. Jag delar denna uppfattning men vill föreslå några kompletteringar. Lika med utredningen anserjag atl bara sparande i svensk kreditinrättning bör beaktas. Däremot bör inget krav på bosättning i Sverige uppställas i dessa fall. Delta synes inte heller ha varit utredningens mening. Den föreslagna bestäm-

Prop. 1977/78:165 42

melsen i 12 § 4 mom. SjL bör därför förtydligas. Jag vill också föreslå en särskild bestämmelse för att hindra att en sjöman skulle kunna utnyttja sparskatlereduktionen både i fråga om sjömansskatt och vanlig inkomstskatt. Riskerna för dubbelavdrag kan undvikas genom atl sjömansskaltenämndens beslut om sparskatteredukiion tillställs lokal skattemyndighet för anteckning i inkomstlängd. En föreskrift om detla bör las in i 68 § taxeringslagen (1956:623). Lokal skattemyndighet skall självfallet underrätta sjömansskat-lekontoret om dubbelbeslul föreligger. En sjöman med både sjö- och landinkomst bör själv få avgöra mot vilken inkomst han vill utnyttja sparskatlereduktionen.

Statsmakterna kommer givetvis att med uppmärksamhet följa hur de föreslagna nya sparformerna verkar och hur del finansiella sparandet i landet utvecklar sig. Det blir därvid tillfälle all bedöma om del finns skäl att vidta åtgärder för att få sparmedlen för de olika spararen i det nya systemet bundna även efter resp. femårsperiods slut. En möjlighet är därvidlag all medge viss skattebefrielse pä upplupen ränta även efter femårsperiodens utgång om spararen låter samtliga sparmedel kvarstå på kontot. Likaså får man senare la ställning till frågan hur länge själva systemet skall fortsätta alt löpa, dvs. hur många sparar som systemet över huvud skall omfatta.

Administrationen av det nya sparsystemet bör ankomma pä riksgäldskonlorel. För atl de nya sparformerna snabbt skall vinna anslutning bland allmänheten bör särskild information lämnas om det nya systemet. Jag föreslåratt 2 milj. kr. anvisas för sådan information. Efiersom det är viktigt atl informationen lämnas snarast möjligt bör medlen begäras på tilläggsbudget lill statsbudgeten för innevarande budgetår.

Enligl utredningens förslag bör del föreslagna lönsparandet börja tillämpas den 1 juli 1978 och skatteavdrag kunna göras fr. o. .m. 1979 års taxering. 1 likhet med flera remissinstanser bedömer jag emellertid att liden fram till den I juli är alltför knapp för utformande av närmare regler för sparandel, uppläggning av datasystem, information lill allmänheten m. m. Däremot bör erforderiiga förberedelser hinna göras, om ikraftträdandet tekniskt sett sker den 1 januari 1979. Föratt möjliggöra ett tidigare sparande bör emellertid den av utredningen föreslagna specialregeln i 2 § andra stycket om rätt all påbörja ett sparande under senare delen av ett år ges retroaktiv verkan. Jag föreslår alt insättningar som sker fr. o. m. den I oktober 1978 beaktas på motsvarande sätt. Milt förslag innebäratt sparande under sista kvartalet under år 1978 Hr beaktas om sparandel sedan fullföljs under år 1979. Sparskatteredukiion kan då medges vid 1980 års taxering beräknad på insättningar om sammanlagt högst 6 000 kr.

Prop.1977/78:165 43

6 Upprättade lagförslag

I enlighet med det sagda har inom ekonomidepartementet upprättats förslag till

1. lag om skattelättnader för vissa sparformer,

2. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

3. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall,

6. lag om aktiesparfonder,

7. lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931).

Beträffande lagförslagen under 1-5 har samråd skett med chefen för budgetdepartementet.

7 Specialmotivering

7.1 Förslaget till lag om skattelättnader för vissa sparformer

De skattestimulanser som skall medges har lagils in i en särskild författning, lag om skattelättnader för vissa sparformer. I / i) anges kretsen av sparare som har Htt skattelättnader vara fysisk person över 16 år, som varit bosatt eller stadigvarande vistats här i riket under någon del av inkomståret och som under året haft sådan inkomst som enligl 9 § 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är all anse som A-inkomst, eller inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskall. Här har kravet på att lönspararen fyllt 16 år tagits in. Vidare har begreppet A-inkomst preciserats genom en kompletterande hänvisning i bestämmelserna i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. 1 2 # - som reglerar sparskatlereduktionen - har ändringar i utredningsförslaget gjorts beträffande avmndningsregeln och kravet på insättningar. Dessutom har reglerna om hur insättningarna skall göras Htt en mer detaljerad form. I lagrummet anges också alt sparskatteredukiion beräknas på insatta medel och alltså inte på räntan. Likaså anges som fömtsättning för sparskatteredukiion atl lönspararen har haft A-inkomst som uppgår till minst sparbeloppel. I lagrummets tredje stycke anges ordningen för lillgodoförande av sparskatteredukiion och den gällande skattereduktionen i 2 § uppbördslagen (1953:272). De nya bestämmelserna om akliespar-fonds skattefrihet för utdelningsinkomsler har tagits in i 3§ som också reglerar skattefriheten för ränta på sparmedel. Skattefriheten avser alltså ränta under spararet och de därpå följande fem åren. Med ränla avses givetvis även den ränla på ränta som kan bli aktuell. 1 4§ återfinns de av mig föreslagna nya reglerna för beräkning av ingångsvärden efter fem års andelsinnehav. De nya reglerna om återföring av sparskatlereduktionen har tagits in i J s'' som saknar motsvarighet i utredningsförslaget. Dessa regler

Prop. 1977/78:165 44

innebär bl. a. att avdraget beräknas på hela sparbeloppel inkl. ränta. I sistnämnda lagrum återfinns även regler om hur vissa förfoganden över lönsparkonton skall behandlas. Dessa regler motsvarar delvis reglerna i 5 och 7 §§ i den föreslagna lagen om aktiesparfonder.

De ytterligare ändringar som gjorts i övrig lagstiftning harjag - i den mån del inte gällt redaktionella ändringar - redan redovisat i det föregående.

7.2 Förslaget till lag om aktiesparfonder

Vad jag har förordat i den allmänna motiveringen i fråga om aktiesparfondernas verksamhet och förvaltningen av dem avviker i vissa avseenden från de regler som f n. gäller enligt akliefondslagen (1974:931). De särskilda regler som nu bör införas för aktiesparfonder bör som jag tidigare har förordat las in i en ny lag om aktiesparfonder.

1 / lagförslaget anges all med akliesparfond avses aktiefond för sådant lönsparande som sker enligt den föreslagna lagen om skattelättnader för vissai sparformer. För sådan fond skall aktiefondslagen gälla med de avvikelser som anges i lagförslaget. Detta innebär att bestämmelserna i förslaget ersätter endast sådana bestämmelser i aktiefondslagen som direkt avviker från förslaget och att en fråga kan vara reglerad helt eller endast delvis i lagförslaget.

1 fråga om styrelsen för fondbolag gäller enligt 2 § i lagförslaget vissa särregler som jag har behandlat i den allmänna motiveringen. Utöver bestämmelserna om att regeringen utser två ledamöter och att minst hälfien av återstående ledamöter utses av fondandelsägarna eller intressesammanslutning för dem gäller vissa regler i 7 § akliefondslagen. De innebär all om fondandelsägarna eller inlressesammanslutning inte utser ledamöter, dessa skall utses av länsstyrelsen i det län där fondbolagels styrelse har sitt säte. Den andra hälften av återstående ledamöter utses på vanligt sätt enligl aktiebolagslagen (1975:1385), dvs. av bolagsstämman eller på annal sätt som anges i bolagsordningen. I fråga om rösträtt för aktier i akliesparfond gäller 17 S aktiefondslagen.

1 3 § föreskrivs vilka slag av värdepapper som Hr förvärvas till aktiesparfonder. De här föreslagna reglerna, som har behandlats i del föregående, innebär att placeringsrätten begränsas i förhållande till vad som gäller enligt aktiefondslagen. De slag av värdepapper som Hr förvärvas är- med undantag av aktier i bank- och försäkringsaktiebolag - samma som anges i fråga om fjärde fondstyrelsens placering av medel i AP-fonden enligt reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning (12 §, ändrad senast 1976:146). Dämtöver gäller i fråga om aktiesparfonder att värdepapperen enligt 19 § aktiefondslagen skall vara noterade vid Stockholms fondbörs eller på den s. k. fondhandlariistan eller all de utbjuds till försäljning under sådana förhållanden att sannolika skäl finns att anta att de inom ett år kommer alt inregistreras vid fondbörsen eller noteras på den nämnda listan.

Prop.1977/78:165 45

För fondbolag som förvaltar akliesparfond gäller samma begränsningar och samma krav som förändra fondbolag i fråga om placeringarna, bl. a. kravet på riskspridning (21 § aktiefondslagen) och den begränsade aklieförvärvsrätlen i ett och samma aktiebolag, dvs. högst fem procent av röstvärdet för samtliga aklier i samma bolag (22 § aktiefondslagen).

Bestämmelserna i 4-7 §§ föranleds av de regler som skall gälla för sparande enligt de nya sparformerna i fråga om skattelättnader och återföring av sparat belopp. Dessa regler har behandlats i tidigare avsnitt.

18 § behandlas de särskilda fondbeslämmelser som behövs för akliesparfond och som innebär avvikelser från 12 § aktiefondslagen i några avseenden som jag tidigare har berört.

Lagen föresläs träda i kraft den I oktober 1978, då sparandet i de nya sparformerna kan påbörjas. Vissa förberedelser måste vidtas redan dessförinnan, t. ex. åigärder för atl bilda fondbolag och utse styrelse samt upprättande av fondbeslämmelser, som skall godkännas av bankinspektionen. Lagen bör därför kunna tillämpas redan före den I oktober 1978 i fråga om sådana åtgärder.

8 HemstäUan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att dels antaga förslagen lill

1. lag om skattelättnader för vissa sparformer,

2. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

3. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall,

6. lag om aktiesparfonder,

7. lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931),

dels lill Information om nytt lönsparsystem på tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisa ett, reservationsanslag av 2 000 000 kr.

9 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen alt antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1977/78:165 49

Innehåll

Sammanfattning............................................. 50

Fiirfattningsförslag.......................................... 53

1. Direktiven.................................................. 60

2. Sparandet i Sverige...................................... .... 61

2.1 Kapitalbildningen och den ekonomiska tillväxten 61

2.2 Sparbrist............................................. .... 61

2.3 Ökal sparande....................................... 63

3. Hushållens sparande - Utveckling och sammansättning 64

3.1 Inledning............................................. .... 64

3.2 Hushållens sparande - definition och statistik 64

3.3 Hushållssparandets utveckling.................. .... 65

3.4 Några faktorer som påverkar hushällens sparande 68

3.5 Studier av hushållens sparande................ .... 69

4. Statliga sparstimulanser................................. .... 70

4.1 Inledning.............................................. .... 70

4.2 Ungdomens lönsparande.......................... 71

4.3 Allmänna lönsparandet............................ 72

4.4 Nya lönsparandel................................... 73

4.5 Utvecklingen av nya lönsparandet............. 74

4.6 Premiesparandel.................................... 76

4.7 Premiering av visst frivilligt sparande 1970.. 77

4.8 Sparobligationer.................................... 77

5. Utredningens överväganden............................ 79

5.1 Inledning.............................................. 79

5.2 Hushållssparandel.................................. 80

5.3 Utgångspunkter för utredningsarbetet....... 82

5.4 Tänkbara nya sparformer........................ 83

5.5 Sammanfattande synpunkter................... 87

6. Utredningens förslag...................................... 88

6.1 Gemensamma grundprinciper för de olika förslagen .... 88

6.2 Lönsparande i bank eller hos staten.......... 91

6.2.1 Sparande i bank............................ 92

6.2.2 Sparande hos staten..................... 92

6.2.3 Utredningens förord....................... 93

6.3 Lönsparande i aktiefonder....................... .... 94

6.4 Lönsparande i det egna förelaget.............. 96

7. Kommentarer till lagförslagen...................... 100

4 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 165

Prop. 1977/78:165 50

Sammanfattning

1 direktiven till lönspamtredningen konstaleras alt den svenska samhällsekonomin f n. brottas med betydande balansproblem. Underskottet i bytesbalansen har under de senaste åren snabbt ökat och framtvingat en omfattande utlandsupplåning. Bytesbalansunderskottet innebär att det totala sparandel i ekonomin är för litet. Det är mot denna bakgrund som utredningen fått i uppdrag att skyndsamt utreda frågan om möjligheter till ökat lönsparande.

Målsättningama för arbetet har av utredningen sammanfattats i följande punkter:

Det föreslagna sparsystemet

- skall bidra till en reell ökning av hushållssparandet

- skall öppna en möjlighet för småspararen alt kunna spara till en realränta som i varje fall inte är negativ

- skall direkt kunna stimulera kapitalbildningen i företagssektorn.

När det gäller den sista målsättningen konstaterar utredningen att varje tillskott lill sparandet representerar ett ökat kreditutrymme som i varje fall till en del kommer företagssektorn till godo. Utredningen har emellertid tolkat direktiven så all del skall finnas direkta kopplingar mellan sparandeökningen och kapitalbildningen i företagssektorn. Därför har utredningen också sett som sin uppgift all granska möjligheterna att överföra sparandet som riskvilligt kapital till företagssektorn.

Utredningen har funnit att det finns starka skäl för alt låta en ny form av lönsparande förvaltas och administreras av bankema med hänsyn till att bankerna har ett utbyggt och beprövat administrativt system för sådant sparande. Detla medför alt det kommer att finnas två sparsystem i bankerna om utredningens förslag genomförs. Del nuvarande lönsparandet kan genom sin konstruktion med vinstutloltning anses vända sig till gmpper som främst är intresserade av de vinstchanser systemet medför. Den nya sparformen skulle i stället inriktas på de spargrupper som framför allt vill ha en form av inflationsskyddat sparande. Detta skydd skulle erbjudas via lättnader i beskattningen. Utredningen konstaterar nämligen att det med den inflationstakt som rått hittills under 1970-lalet krävs mycket höga nominella räntesatser före skatt för att uppnå en positiv realränta efter skatt för banksparande.

Utredningens överväganden utmynnar i ett system där gmnden utgörs av ett sparande i bank. Förutsättningama för detta gmndsparande är likartade med de som gäller för del nuvarande lönsparandet, nämligen att stimulera till ett långsiktigt och regelbundet sparande och att åstadkomma ett nysparande. Skillnaden består fränast i att i det nya systemet skall avkastningen för varje enskild sparare vara så hög all ett inflationsskydd förutsätts kunna ges.

För att uppfylla målsättningen om en direkt stimulans av kapitalbildningen i företagssektorn föreslås att lönsparandet i bank kombineras med en

Prop. 1977/78:165 51

möjlighet till lönsparande i aktiefond som är anknutet till bankemas nuvarande fondbolag. Utredningens förslag bygger på vissa grundförutsättningar:

- Lönsparandet är öppet för löntagare och egenföretagare. Fastighets- och kapitalinkomster är undantagna.

- Högsta åriiga sparbelopp ulgör totalt 4 800 kronor, eller 400 kronor per månad. Minsta månadsinsällning är 100 kronor.

- Sparandel skall vara regelbundet i den meningen att minst 6 månads-insättningar om året måste göras.

- Avdrag på skatten sker med 20 % av sparat belopp per år inkl. ränta.

- Upplupen ränla på sparbeloppel är skattefri.

Lönsparandet i bank

Detta sparande föreslås gå till på det sättet att lönspararen ger arbetsgivaren eller den löneutbetalande banken fullmakt atl månatligen frän lönen föra över ett belopp mellan 100 och 400 kronor lill ett för ändamålet särskilt upprättat bankkonto.

Vid spararets utgång utfärdar banken ett sparbevis motsvarande sparbeloppel inkl. under året upplupna räntor, avmndat neråt till jämnt 100-lal kronor. Överskjutande belopp förs över till följande års sparande. Sparbevisel berättigar till ett skatteavdrag med 20 % av det sparade beloppet inkl. ränta. Upplupen ränta är skattefri.

Hela sparbeloppel inkl. upplupen ränla betalas tillbaka efler 5 år. Sparbevisel kan dock lösas när som helst före 5-årsperiodens utgång. Inlösenvillkoren konstrueras dock så alt ett långsiktigt sparande premieras. Detta åsladkommes genom all 20 96 av sparbevisels värde, dvs. del sparade beloppet inkl. upplupen ränta, återförs till staten, om sparbevisel inlöses i förtid.

Återföringen till staten föreslås arrangeras så att sparinstituten mot redovisning av de förtidsinlösta sparbevisen inbetalar det belopp, som skall återföras, till riksgäldskonlorel.

Sparande i aktiefonder

För att uppfylla målsättningen om en direkt stimulans av kapitalbildningen i företagssektorn föreslås en påbyggnad av systemet med lönsparandet i bank. Enligt uiredningens uppfattning synes därvid bankernas aktiefonder erbjuda en lämplig form. Så gott som samtliga banker i landet har numera inrättat aktiefonder, vilka slår under Bankinspektionens tillsyn.

Utredningen föreslår därför atl speciella aktiesparfonder inrältas av bankerna. Fonderna skall vara speciella på del sättet att fonderna företrädesvis skall placera sina tillgångar i nyemissioner av svenska aktier och konvertibla skuldebrev. Därigenom skulle den önskvärda förstärkningen av

Prop. 1977/78:165 53

1 Förslag till

Lag om skattelättnader för vissa sparformer

Härigenom föreskrivs följande.

1 S

Skattelättnader enligl denna lag medgives fysisk person, som varit bosatt eller stadigvarande vislats här i rikel under någon del av inkomståret och som under årel haft A-inkomsl enligt 9 § 3 mom. lagen (1947:576) om statiig inkomstskatt eller inkomst enligl lagen (1958:295) om sjömansskatt.

Med inkomstår förstås det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret.

2 §

Skattereduktion åtnjuts med 20 % av belopp, avrundat lill närmast lägre hundratal kronor, som vid inkomstårets utgång innestår på särskilt lönsparkonto eller som under inkomståret inneslåll på akliesparkonio och som under samma år använts för inköp av andel i aktiefond. Skattereduktion åtnjuts under förutsättning att insättningar på lönsparkonto och akliesparkonio tillhopa gjorts under minsl sex av inkomstårets månader. Under månad skall insättningarna uppgå till lägst 100 kronor och högst 400 kronor Skattereduktion får inle beräknas på högre sammanlagt belopp än 4 800 kronor jämte ränta om ej annat följer av bestämmelserna i andra stycket.

Har sparande enligl bestämmelserna i första stycket påbörjats under senare delen av årel men har icke insättningar skett under sex månader, åtnjuts skattereduktion för sådana sparmedel först vid beräkning av skatt för det närmast följande inkomståret. Skattereduktion enligl detla stycke medges endast om sparandel under del sistnämnda inkomståret uppfyller de fömtsättningar som angivits i första stycket.

1 fråga om skattereduktion enligt denna paragraf äger bestämmelserna i 2 § 4 mom. femte och sjätte styckena uppbördslagen (1953:272) motsvarande tillämpning.

3 §

Ränta på medel, som enligl 2 § berättigar till skattereduktion, utgör ej skattepliktig inkomst vid taxering enligl kommunalskatielagen (1928:370) eller lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Vad nu sagts gäller icke ränla som belöper på tid som anges i 2 § andra stycket första punkten.

4 §

Vid beräkning av ingångsvärde enligt bestämmelserna i punkt 2 b av anvisningarna till 36 § kommunalskaltelagen(l928:370)skall i anskaffnings-

Prop. 1977/78:165 56

3 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs alt 68 § taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

68 §2

Följande taxeringslängder skola föras, nämligen Inkomstlängd och förmögenhetslängd, vari av taxeringsnämnd beslutade laxeringar skola införas med angivande av taxeringens belopp och den skatlskyldiges namn.

1 inkomsllängden antecknas särskilt

dels i avseende å statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor med angivande tillika i fråga om skattskyldiga som avses i 9 § 3 mom. lagen (1947:576) om statiig inkomstkatl humvida inkomsten ulgör A-inkomst eller B-inkomst, medgivet avdrag för underskott å förvärvskälla, sammanräknad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som icke avse underskott å förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beskattningsbar inkomst enligl 2 § lagen (1958:295) om sjömansskatt och enligt I § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning saml det antal perioder om trettio dagar för vilka den skatlskyldige uppburit sådan inkomst under beskattningsåret,

dels i avseende å kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar inkomst.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dels beslut i övrigt, som avser dels beslut i övrigt, som avser
förutsättning för avdrag enligt 48 § 2 förutsättning för avdrag enligt 48 § 2
och 3 mom. kommunalskattelagen och 3 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) eller för skattereduktion (1928:370) eller för skattereduktion
enligt 2 § 4 och 5 mom. uppbörds- enligt 2 § 4 och 5 mom. uppbörds
lagen (1953:272), lagen (1953:272) eller 2 lagen

(1978:000) om skattelättnader för vissa sparformer,

dels ock uppgift om de värden å skogsmark och växande skog, vara skogsvårdsavgift skall beräknas.

Uppgår den enligl lagen om statlig inkomstskall beräknade laxerade inkomsten till minst 4 500 kronor för ensamstående och lill sammanlagt

'Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773. Senaste lydelse 1974:773.

Prop.1977/78:165 58

4 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 2 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272)' skall han nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

2 mom. 1 denna lag förslås med 2 mom. I denna lag förslås med

slutlig skatt: skatt som påförts vid sludig skatt: skatt som påförts vid

den årliga debiteringen på grund av den åriiga debiteringen på grund av

taxeringsnämnds beslut eller på taxeringsnämnds beslut eller på

grund av annal beslul, som enligl grund av annat beslul, som enligt

gällande föreskrifter skall beaktas gällande föreskrifter skall beaktas

vid sådan debitering, och återstår vid sådan debitering, och återstår

efter iakttagande av bestämmelserna efter iakttagande av bestämmelserna

om nedsättning av skatt enligt 4 och om nedsättning av skatt enligt 4 och

5 mom.; 5 mom. samt 2 lagen (1978:00) om

skaiteläitnader för vissa sparformer,

preliminär skatt: i 3 § omförmäld skatt, som eriägges i avräkning å slutlig

skatt;

kvarstående skatt: skatt, som återstår all eriägga, sedan preliminär skatt

avräknats från slutlig skatt;

tillkommande skatt: skatt som skall eriäggas på grund av eftertaxering eller

enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt avslutats;

kvarskatteavglft: avgift enligt 27 § 3 mom.;

respitränta: ränta enligt 32 S;

anståndsränta: ränta enligt 49 § 4 mom.;

ö-skatieränta: ränla enligl 69 § 1 mom.;

resiiiuiionsränia: ränta enligt 69 § 2 mom.;

skattereduktion: nedsättning av skatt enligl 4 mom.;

särskild skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 5 mom.;

inkomstår: det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret;

uppbördsår: tiden från och med mars månad eU år lill och med februari månad

näsiföljande år;

gift skattskyldig: skattskyldig som taxeras med tillämpning av 52 § 1 mom.

kommunlskattelagen(1928:370)och 11 S 1 mom. lagen(1947:576)om statlig

inkomstskatt;

ogift skattskyldig: annan skattskyldig fysisk person än nyss sagts.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

'Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771. Senaste lydelse 1974:853.

Prop. 1977/78:165 60

1 Direktiven

Frågan om sparandet och den framtida kapitaltillväxten i samhället utreds f n. av olika statiiga kommittéer. Sålunda har 1968 års kapitalmarknadsutredning (Fi 1969:59) atl företa en översyn av kapitalmarknadens struktur och funktionssätt och har i detta syfte att granska både institutionella och andra viktiga problem som hänger ihop med ett växande kapital- och kreditbehov för vårt lands näringsliv.

Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten (Fi 1975:03) har till uppgifi att utarbeta olika modeller för löntagarfonder. Lösningarna i delta hänseende berör även sparandet, särskilt tillväxten av riskkapital i företagen.

I direktiven till lönsparutredningen (Dir 1977:70) konstateras atl de utredningar som pågår delvis är av principiell och djupgående natur och knappast kan förväntas leda lill konkreta åtgärder från statsmakternas sida under de närmaste åren. Med tanke på atl kraven på ökal hushållssparande gör sig gällande omedelbart, anses det därför angeläget att snarast finna former som alternativt kan bidra till ökning av detta sparande.

Direktiven fastslår all det område där ell ökal sparande (. n. skulle komma lill bäst nytta vore kapitalbildningen i våra företag. Man framhåller atl den form för sparstimulans som härvid lorde ligga närmast lill hands är ett utvidgande av möjligheterna till ökal lönsparande. Därvid bör övervägas atl ett sådant utvidgat lönsparande i första hand ges den formen all de sparmedel som de anställda önskar avsätta Hr arbeta i det egna företaget eller i kapitalmarknadsinstitut. Även andra former för avsättning av sparmedel bör dock kunna övervägas. Direktiven betonar att sparmedlen skall vara långsiktigt bundna, ge avkastning och så långt som möjligt vara förenade med garantier mot föriuster.

1 direktiven anförs vidare atl utredningen bör redovisa olika praktiska metoder att lösa de angivna problemen samt lägga fram förslag till erforderiiga lagändringar. Arbetet bör bedrivas i kontakt med tidigare berörda utredningar och utredaren bör tillgodogöra sig erfarenheter och uppslag från organisationer och företag. Man betonar vidare att viktiga frågor som måste bedömas vid tillskapandet av nya former för lönsparande är beskattningen av avkastningen på avsatta medel, förmögenhetsskatter på dessa medel samt effekten på reglerna för skatteutjämning under åren. Det framhålls att utredningen inte bör begränsa sitt arbete enbart lill den privata sektorn ulan även granska möjligheterna att bygga upp ett lönsparande på del offentliga området.

De givna direktiven har av utredningen sammanfattats i följande övergripande målsättningar för ett nytt lönsparande:

- del bör bidra till en reell ökning av hushållssparandel

- del bör öppna en möjlighet för småspararen atl kunna spara till en realränta som åtminstone inte är negativ

- det bör direkt kunna stimulera kapitalbildningen inom näringslivet

Prop. 1977/78:165 61

2 Sparandet i Sverige

2.1 Kapitalbildningen och den ekonomiska tillväxten

Sparandel brukar definieras som den del av det löpande produklionsresul-taiet som inte används för omedelbar konsumtion. När del råder jämvikt i bytesbalansen blir sparandel med nödvändighet lika med den realkapilalbild-ning som sker i ekonomin. Sparandel ulgör därmed en nödvändig grund för kapitalbildningen och den ekonomiska tillväxten. Sparandel kan sägas innebära att vi för tillfället avstår från all helt och hållet utnyttja del tillgängliga utrymmet för konsumtion i avsikt atl delta utrymme skall växa i framtiden. Sparandet utgör således en av förutsättningarna för en ökande levnadsstandard.

Sambandet mellan kapitalbildning och ekonomisk tillväxt har under årtionden Hngat ekonomernas intresse. Den centrala frågeställningen har varit hur slor andel av del potentiella konsumtionsutrymmet som bör avsällas för realkapitalbildning i avsikt all erhålla högsta möjliga ekonomiska tillväxt. Huvudlankegången är alt det existerar en viss bestämbar andel som ger optimal tillväxt i ekonomin. Sparas merän så blir konsumtionsefterfrågan för liten och balanserar inte den utökade produktionspotentialen - och tvärtom. På längre sikt är del egentligen bara i relation till denna optimala sparkvot som man kan avgöra om del råder sparbrist i ekonomin eller ej.

2.2 Sparbrist

Humvida en sparbrist av ovanstående slag föreligger i den svenska ekonomin tas inle ställning lill här. Däremot är det uppenbart atl vi under senare år upplevt en sparbrist i så måtto alt det inhemska sparandet inle räckt till för gjorda investeringar. Summan av den totala konsumtionen och de totala investeringarna har överskridit våra samlade resurser och vi har Htt låna utomlands. Det totala sparandets otillräcklighet kan därför avläsas i form av stora underskott i bytesbalansen, vilket är huvudorsaken till atl så stort intresse just nu ägnas det inhemska sparandet.

Den del av de totala resurserna som blir över efler det atl både konsumtion och investeringar tagit sina delar i anspråk brukar benämnas fmansieUi sparande. Av del sagda framgår all vårt totala finansiella sparande under senare år varit negativt. Del betyder emellertid inle atl så varit fallel i alla samhällssektorer, ty sparandet sker i flera sektorer av ekonomin och den svenska sparbilden kännetecknas f. n. av atl ett positivt finansiellt sparande äger rum inom hushållsseklorn och den offentliga sektorn, medan företagssektorn (inkl. bostadsbyggandet) uppvisar ett negativt sparande. Detta illustreras i tabell 2.1. Där framgår att det positiva sparandet i den offentliga sektorn och hushållssektorn är för litet för att uppväga brislen på finansiellt sparande i företagssektorn. En total brist på finansiellt sparande föreligger som är lika med underskottet i bytesbalansen.

Prop. 1977/78:165 62

Av tabell 2.2 framgår atl det positiva finansiella sparandet i offentlig sektor främst åstadkommes inom den s. k. socialförsäkringssektorn. Del sker huvudsakligen genom Allmänna pensionsfonden där under en följd av år inbetalningarna kraftigt överstigit utbetalningarna. I takt med atl antalet ATP-berätligade pensionärer nu ökar förväntas emellertid detta finansiella sparande minska och en viktig sparkälla i offentlig sektor försvagas.

Den statliga delen av offentlig sektor uppvisar för de senaste åren ett negativt finansiellt sparande. Anledningen till att utgifterna under dessa år överskridit inkomsterna står huvudsakligen att finna i den utdragna lågkonjunkturen, vilken medfört omfattande statliga utgifter för industripolitiska och arbelsmarknadspoliiiska stödåtgärder.

Den kommunala sektorn uppvisar f. n. en ljusare sparbild. De kommunala skatteintäkterna baseras huvudsakligen på skatteunderiaget två år tidigare. De kraftiga lönehöjningarna 1975 förklarar således till stor del ökningen av de kommunala skatteintäkterna och den förbättrade finansiella ställning under 1977 som återspeglas i tabellen. Mot bakgrund av den svaga utvecklingen av den beskattningsbara inkomsten under 1977 förutses emellertid redan nu en kraftig försvagning av de kommunala intäkterna under 1979. Utan avsevärda debileringshöjningar kan således en försämring av kommunernas finansiella sparande emotses under de närmaste åren. Tillsammans med tillbakagången i socialförsäkringssektorns finansiella sparande och ett fortsatt negativt sparande inom den statliga sektorn pekar detla möten ytterligare försvagning av den konsoliderade offentliga sektorns sparande.

I viss mån skulle denna försvagning kunna kompenseras genom ett förbättrat finansiellt sparande i företagssektorn. Bakom företagssektorns negativa sparande döljer sig en rad allvarliga svårigheter. Det stora sparun-derskollel orsakas primärt av en alltför svag vinstutveckling. De skapade vinstmedlen har inte räckt till föratt finansiera den nödvändiga investeringsverksamheten, vilket i sin tur fått allvariiga följdeffekter. Dels har investeringstakten under de allra senaste åren kraftigt dragits ned, vilket om ingen snabb förändring sker menligt kan påverka de framlida tillväxtmöjligheterna. Dels har företagen i stor uisträckning tvingats öka sin inlåning. Det senare har lett lill att andelen främmande kapital vuxit starkt och i takt härmed har soliditeten, dvs. kvoten mellan främmande och eget kapital, kraftigt försämrats.

Den sänkta soliditeten har allvarliga konsekvenser när det gäller företagens benägenhet att gå in i riskfyllda investeringsprojekt. Detta är en naturlig följd av att det främmande kapitalet inte är riskvilligt. Det kräver nämligen avkastning under alla omständigheter, dvs. även när de vidtagna investeringsprojekten i sig själva ger låg eller ingen avkastning. Vid en hög andel främmande kapital kan alltså företagel, om del ger sig in i riskfyllda projekt, komma i den situationen att den avkastning rörelsen ger inte kan finansiera räntebetalningarna på del lånade kapitalet. I värsta fall kan företag som kommer i denna situation tvingas gå i konkurs. Mot denna bakgrund blir det

Prop. 1977/78:165 63

alltså naturligt för företag med hög andel främmande kapital att i så stor utsträckning som möjligt undvika risklagande. Man kan också uttrycka detla så att endast om företagen har en rimlig andel eget kapital till sitt förfogande är det möjligt för dem att satsa pä riskfyllda projekt. En förnyelse av det svenska näringslivet kräver alltså att tillförseln av riskvilligt eget kapital till näringslivet ökar.

2.3 Ökat sparande

Vad som sagts här belyser nödvändigheten av ett ökal sparande. Ett sådant krävs bl. a. för att pä sikt eliminera underskottet i bytesbalansen samt för att trygga finansieringen av företagens kapitalbildning, helst i form av riskvilligt kapital.

Atl komma tillrätta med sparbrislen och underskottet i bytesbalansen är just nu centrala målsättningar för hela den ekonomiska politiken. Därvidlag ulgör åtgärder för att stimulera hushållsseklorns sparande endast en begränsad och integrerad del i dessa strävanden. Lönsparandet, som står i cenlmm för denna utrednings intresse, är en form av hushållssparande och ett förbättrat lönsparande är således ett sätl all stimulera hushållens sparande, vilket i sin tur är ett av många sätt att förbättra den totala sparbilden.

Tabell 2.1 Finansiellt sparande 1976-1977

Milj. kr., löpande priser

1976 1977

10 500	-16 100
11500	19100
•33 400	-37 600
11400	2 400
10 500	-16 100

Bytesbalans

Hushåll

Näringsliv, bostäder

Offentlig sektor (inkl. social-

(brsäkringssektorn)

Summa

Källa: Ekonomidepartementet.

Prop. 1977/78:165 64

3 Hushållens sparande - utveckling och sammansättning

3.1 Inledning

Enligl tillgänglig statistik svarar hushållssektorn i dag för merän hälften av det totala finansiella sparandet i vårt samhälle. Med hushåll menas därvid i första hand en enhet som bebor en och samma bostad och som gemensamt bidrar lill all läcka bostads-, livsmedels- och liknande kostnader. Hushållen kan indelas i undergrupper med avseende på aktuell inkomstkälla: löntagar-hushåll, hushåll som äger personliga företag och övriga hushåll.

Till hushållsseklorn räknas i den svenska statistiken även en del ideella föreningar såsom frikyrkoorganisationer, nykterhetsrörelser, fackföreningar, Ijänstemannaorganisationer, osv. En ideell organisation inkluderas i hushållssektorn om den samtidigt uppfyller de två kraven att den betjänar hushållen samt inte helt finansieras och kontrolleras av den offentlig sektorn.

Av det sagda framgår atl hushållsseklorn definieras som en ganska vid och i vissa avseenden heterogen sektor. Heterogeniieten beslår dels i att man inkluderar flera olika typer av privata hushåll, dels i atl man räknar in vissa ideella föreningar. De senare torde t. ex. knappast uppträda på samma sätt som de privata hushållen vad avser konsumtions- och sparandemönster. Rent kvantitativl spelar de emellertid en liten roll, varför heterogeniletspro-blemen egentligen torde vara av mindre betydelse ur denna synvinkel.

3.2 Hushållens sparande - definition och statistik

Hushållsseklorns sparande definieras i den svenska statistiken som skillnaden mellan hushållssektorns disponibla inkomster och dess konsumtion. Med denna definition kan sektorns sparande beräknas ur nationalräkenskaperna; kvartalsvis tillbaka till 1954 och årsvis tillbaka till 1950.

Tyvärr är datauppgifterna något osäkra. Huvudanledningen härtill är, vilket redan berörts, att sparandet kalkyleras som en restpost och därmed samlar upp de fel och brister som vidlåder beräkningen av hushållsseklorns inkomster och konsumtion. Storieksordningen är också sådan atl relativt måttliga fel i uppskattningen av konsumtion eller disponibel inkomst kommer att ge upphov till relativt stora fel i bestämningen i hushållssparandet. Till detla kommer att avgränsningen mellan hushållssektorn och företagssektorn är något flytande genom att vissa typer av ideella organisationer och förelag, t. ex. familjeföretag och jordbruk, räknas in i hushållsseklorn. Genomförandet av denna gränsdragning påverkar naturiiglvis såväl beräkningen av hushållens disponibla inkomster som beräkningen av deras konsumtion.

Vid sidan av nationalräkenskaperna finns ytterligare en statistikkälla som belyser hushållssektorns finansiella sparande. Det är de s. k. finansräkenskaperna, som sammanställs av SCB sedan 1970. Denna statistik bygger på

Prop.1977/78:165 65

uppgifter om de olika sektorernas finansiella tillgångar och skulder och redovisar förändringar i dessa bestånd. Även härgäller för hushållssektorn all de flesta elementen i statistiken är reslberäknade, varför också dessa uppgifter måste betraktas säsom tämligen osäkra.

Tyvärr överensstämmer inle hushållens netlosparande beräknat från finansräkenskaperna med del netlosparande som erhålls från nationalräkenskaperna. Del visas i tabell 3.1. Där framgår emellertid att skillnaderna inte är särskilt stora.

Del bör tilläggas alt eftersom nationalräkenskapssiatistiken omfattar en längre lidsperiod än finansstatistiken så utgår de flesta studier av hushållssektorns sparande från den förra statistikkällan.

Tabell 3.1 Hushållssektorns sparande enligt finansräkenskapsdata och nalionalrä-kenskapsdata

Milj. kr., löpande priser

	Nettosparande i 1		hushållssektorr	1
	1970	1971	1972	1973	1974	1975
Enligt finans-
räkenskaps-
dala	4631	5 526	4 773	8 932	10 789	14 526
Enligt
national-
räkenskaps-
data	3 976	6 243	4 551	6 648	11907	16 539
Skillnad	655	-717	■1-222	2 284	-1 118	-2 013

Källa: Statistiska centralbyrån.

3.3 Hushållssparandets utveckling

Ett ofta använt mått på hushållssparandets sioriek är den s. k. sparkvoten. Den uttrycker förhållandet mellan hushållens sparande och deras disponibla inkomst.

Hushållens sparkvot har som framgår av figur 1 varierat kraftigt. Sålunda uppgick sparkvoten 1975 till ca 10 %, ett värde som ter sig extremt högt i jämförelse med t. ex. de tre procent som uppnåddes 1969. Av figuren framgår vidare atl någon bestämd trend knappast kan iakttas i sparkvotens utveckling.

I nationalräkenskapsstalisliken delas hushållens sparande upp i försäkringssparande och övrigl sparande. Denna uppdelning återges i figur 2. Där framgår att försäkringssparandet varit relativt stabilt över tiden även om en nedgång kunde registreras 1959-1961 i samband med införandet av ATP. De stora fluktuationerna i sparkvoten härstammar således främst från variationer i det övriga sparandet.

5 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 165

I.............................

I I I I I I I I 1 I

1954 56 58 60 62 64 66 68 70 72 74 76

Figur 1. Hushållens sparkvot.

Procent av disponibel

INKOMST

7 6

X ÖVRIG

T SPARANDE

b 4

N /

--.

---

_-7

k. /

1 (1

-- \/

ÖRSÄKRl

NGSSPAR

' n

Såsom redan tidigare framhållits svarar hushällen för en slor del av netlosparandet i samhället, ca 24 % i genomsnitt under perioden 1963-1975. Under den första delen av 1970-ialei ökade hushållssektorn sin andel av nettosparandet och svarade 1975 för mer än 50 % av det totala sparandet. Denna ökning har i slort sett ersatt den samtidiga minskningen i stal och kommuner.

Störst betydelse har hushållsseklorns sparande haft för den del av det totala finansiella sparandet som kanaliseras via bankerna. Detla framgår av tabell 3.2. Där ser vi att hushållen 1974 svarar för ca 65 96 av bankernas totala inlåning. Atl denna andel är så pass hög förklaras av alt hushållens finansiella sparande i huvudsak placeras i bank och kassamedel.

Det senare illustreras i tabell 3.3. Där framgår också att hushållens val av finansiell sparform inle har ändrats särskilt mycket under 1970-talets första hälft.

Tabell 3.2 Fördelningen av bankernas inlåning

Procent

1971

1972

1973

1974

1975'

19761

Hushåll Företag Kommuner Övriga

Totalt

68,7 21,1

4,5 5,7

100,0

65,9

22,6

6,1

5,4

100,0

63,4

24,4

6,9

5,3

100,0

65,1

24,5

5,9

4,5

100,0

70,5

21,3

5,6

2,6

100,0

72,0

20,0

5,0

3,0

100,0

'In- och utlåningsstatistik 1975-1976 med restpost uppskattningsvis fördelad. Brottet 1974-1975 beror bl. a. på klassificerings- och definitionsskillnader.

Källa: Statistiska centralbyrån. Tillfällig inlåningsstatistik 1971-1975.

Tabell 3.3 Hushållens finansiella tillgångar och skulder

Milj. kr.

31/12 1975 % av summa 31/12 1969 % av summa
finansiella finansiella

tillgångar tillgångar

Sedlar, mynt och bank-
tillgodohavande	137 935	52,4	79 787	53,6
SkaUkammarv axlar	8	0,0	3	0,0
Obligationer och
förlagsbevis	17 740	6,6	8 014	5,4
Aktier, andelar.
börsnot. svenska	31 110	11,8	20 706	13,9
Lån	8 649	3,3	3 340	2,2
Försäkringssparande	45 336	17,2	24 854	16,7
Övriga finansiella
tillgångar (netto)	22 587	8,7	11948	8,2
Summa finansiella
tillgångar	263 365	100,0	148 652	100,0

Källa: Statistiska centralbyrån. Finansräkenskapsstatistiken.

Prop. 1977/78:165 68

Knappt 50 % placeras alltså i sedlar, mynt och banktillgodohavanden. Med reservation för statistikens kvalité, kan man konstatera atl den andel som hålls i börsnoterade aktier sjunkit kraftigt.

3.4 Några faktorer som påverkar hushållens sparande

En acceptabel teori för hushållens sparande måste kunna förklara de stora, icke slumpmässiga variationerna i hushållens sparkvot. Ett flertal sådana teorier har framförts. Bland de mer kända kan nämnas den s. k. livscykel-hypotesen samt den s. k. permanenta inkomsthypoiesen.

Gemensamt för båda dessa teorier är atl de framhäver hushållens konsumtionsbeslut som primära medan sparandet betraktas som residualbe-stäml. De betonar att hushållen strävar efter att hålla en jämn konsumtions-standard tämligen oberoende av temporära inkomstfluktualioner.

Livscykelhypotesen utgår från atl de disponibla inkomstema "är ojämnt fördelade över livscykeln. En jämn konsumtionsnivå ställer då krav på atl en individ samlar på sig tillräckliga tillgångar under sitt aktiva liv föratt leva av under den inaktiva tiden.

Den permanenta inkomsthypoiesen innebär alt konsumtionen hell bestäms av en förväntad utveckling av disponibel inkomst (permanent inkomst) och inle alls påverkas av tillfälliga inkomstfluktualioner (transito-riska inkomster). Uppskattningen av de permanenta inkomstema görs på basis av historiska inkomster. Transitoriska inkomster för därigenom en viss inverkan på framlidsuppskattningen av den permanenta inkomsten.

En variant av den permanenta inkomsthypotesen säger alt en konstant andel av den transitoriska inkomsten sparas. Denna andel antas därvid vara högre än den normala sparkvoten. Oväntade inkomsthöjningar kommer därför att ha en lägre effekt på sparandet än vad som fömtsatts i den urspmngliga permanenta inkomsthypoiesen.

Enligl de relaterade teorierna kommer en snabb ökning av hushållens disponibla inkomster all leda lill en högre sparkvot, medan en långsam ökning av disponibla inkomster tenderar att sänka den. Hushållens sparande påverkas emellertid inte enbart av den reala disponibla inkomsten. En annan faktor som ocksä visat sig påverka hushållssparandel är inflationen. Tvärtemot vad man skulle kunna tro med utgångspunkt från exempelvis livsinkomsthypotesen tycks hushållsseklorns sparande öka när inflations-takten stiger.

Del finns flera förklaringar lill att hushållen trots negaliv realränta kan finna det rationellt all öka sin sparkvot när inflationen ökar. Om nämligen tillgångar som kontanter och banktillgodohavande i stor uisträckning realt sett hålls i en viss proportion till hushållens inkomst, beroende på bl. a. försiktighets-, likviditets- och transaklionsmotiv, så kommer högre inflation att leda till ett ökat sparande i syfte att vidmakthålla den önskade proportionen. Dessutom kan inflation och speciellt oväntade ökningar i

Prop.1977/78:165 69

inflationstakten leda till ökad osäkerhet om framtida realinkomsler, vilket leder till ökad försiktighet och ökad sparkvot. Det bör dock påpekas all man inte kan vara säker på att hushållens sparande ökar även under en långvarig period med hög inflation.

Atl den reala avkastningen inle är den enda faktor som bestämmer hushållens banksparande bekräftas också atl de intervjuundersökningar som gjorts.' Trygghetsmotivet dominerar de motiv som anges för sparande. Egnahemssparande och andra typer av målsparande utgör viktiga inslag i sparbilden. Knappast någon uppger alt han banksparar enbart för avkastningens skull.

Bland de faktorer som kan påverka hushållens sparkvot bör även nämnas tillgången lill krediter. Kredilrestriktioner kan förväntas ha en dämpande effekt på hushållens konsumtion, dels genom atl försvåra inköp av vissa kapitalvaror, dels genom att stimulera sådant sparande som företas i syfte att öka kreditvärdigheten.

För ett enskilt hushåll kan många fler faktorer än de hittills nämnda påverka sparandel. Exempel härpå är ålderssammansättningen, familjestorlek, utbildningsnivå och typer av anställning. Betraktas alla hushåll sammantagna kan man naturiiglvis bortse från en hel del av dessa faktorer. Exempelvis kan antalet barn variera mellan olika hushåll men på genomsnittlig nationell nivå sker del sällan några drastiska förändringar.

3.5 Studier av hushållens sparande

Både i Sverige och i andra länder har ett ganska stort anlal studier av hushållens sparande gjorts. I Sverige finns på senare år tre studier publicerade. De inriktas huvudsakligen på sparkvotens kortsiktiga fluktuationer.

Studierna skiljer sig relativt litet från varandra när det gäller den studerade perioden och antagandena om hushållens sparbeleende. Det är därför inte förvånande att de kommer fram till ungefär samma resultat, vilka kan sammanfattas på följande sätt.

- Den andel av disponibel inkomst som sparas vid konstanta disponibla inkomster och ulan inflation varierar mellan ca 4,5 % och 6 %

- En ökning av den disponibla inkomsten utöver trend eller utöver förväntad disponibel inkomst sparas lill slor del. När det gäller så pass

'G. Wikner: Hushållens sparande och samhället. Svenska sparbanksföreningen.

1975.

2G. Wikner: Hushållens sparande och samhället. Svenska sparbanksföreningen.

1975.

A. Markowski & E. E. Palmer: Fluctuations in the consumption ratio in Sweden.

Occasional Paper 10. Konjunkturinstitutet. 1977.

F. Eiilin; Hushållens konsumtion och sparande i Sverige under två decennier - ett

försök att bestämma orsakema lill deras förändringar. Skandinaviska Enskilda Banken,

Kvartalstidskrift, 3-4/1976.

Prop.1977/78:165 70

kortsiktiga fluktuationer som kvartalsvisa sparas ca 10%. För årsvisa fluktuationer varierar den andel som sparas mellan 30 och 45 96

- De olika undersökningarna leder lill olika resultat i vad avser inflationens påverkan. Storieksordningen på de skattade effekterna är all 1 96 ökad inflation höjer sparkvoten med 0,3-0,6 96

- AP-fondens tillkomst tycks ha sänkt hushållens sparkvot med 1-2 % om årel. Resultaten härvidlag är emellertid inle statistiskt signifikanta och det råder delade meningar om hur hushållen kan förväntas ta hänsyn lill effekterna av AP-systemet vid sina sparbeslut

- Kreditrestriktioner och höjda studielån har haft relativt små (positiva
respektive negativa) ehum statistiskt påvisbara effekter på hushållens
sparande

Sammanfattningsvis kan sägas att studierna pekar mot atl den höga sparkvoten under senare år i stor utsträckning förklaras av hushållens reaktion på den höga inflationslakten och de stora ökningarna i disponibel inkomst.

4 Statliga sparstimulanser 4.1 Inledning

Direkta statliga sparstimulanser har under efterkrigstiden lämnats på i huvudsak tre sätt. För det första genom lättnader i beskattningen. För det andra genom utbetalning av premier i en eller annan form samt för det tredje genom att villkoren förden statliga upplåningen i vissa fall utformats speciellt med sikte på atl stimulera det personliga sparandet.

Till den första kategorin av sparslimulerande åigärder hör bl. a. det s. k. sparavdragel och avdraget för vissa försäkringspremier. I den andra gruppen ligger de olika former av lönsparande som funnits sedan början av 1950-talel samt de mera punktvisa insatser som gjorts i syfte all begränsa en icke önskvärd ökning av konsumtionen, bl. a. premiesparandet 1955/56 och premiering av visst frivilligt sparande 1970. Till den sistnämnda typen av sparåtgärder hör främst utgivande av sparobligationer och premieobligationer.

Fömtom de generellt gällande reglerna för avdrag vid beskattningen av kapitalinkomster är direkt premiering av sparande den metod som främst kommit till användning i Sverige. Sparpremien har i de olika sparprogrammen utformats på två skilda sätt. I ungdomens lönsparande och allmänna lönsparandel bestod premien uteslutande av atl spararna fick delta i vinsiutlottningar där vinslsumman utgjordes av en viss procentuell andel av ny- respektive nettosparandet under ett kvalifikationsår. I del s. k. premie-

Prop.1977/78:165 71

sparandel 1955/56 utgjordes sparpremien av ett procentuellt tillägg till samtliga premiesparkonton som uppfyllde vissa angivna villkor. 1 den nya lönsparform som trädde i krafl 1972, nya lönsparandel, förekommer båda typerna av sparpremiering. Vinstullollningen har kombinerats med ett efter viss tid utfallande räntetillägg.

Vad gäller utformningen av den statliga upplåning som vänt sig till privatpersoner har denna skett efter i slorl sett samma mönster. För sparobligationernas del ligger sparslimulansen i ett efter viss lid eller i vissa tidsintervaller utfallande räntetillägg, s. k. bonus. För premieobligationerna har hela avkastningen fördelats på två åriigen återkommande vinslutlott-ningar.

Sparmedlen har i de olika sparprogrammen varit räntebärande efter räntesatser som på del hela tagel överensstämt med gällande bankränior för sparmedel med jämförbara bindningstider.

Ur beskattningshänseende har utvecklingen inneburit en ökad grad av skattebefrielse för sparpremier. Vid utlottningar utfallna vinster beskattades ursprungligen med 20 ä 30 % medan vinslskalten i lönsparandet numera hell slopats. För sparpremier i form av räntetillägg gäller befrielse från inkomstbeskattning i f n. aktuella sparformer sedan 1972.

I det följande lämnas en mera ingående redogörelse för de ovan nämnda sparformer med statliga sparstimulans, vilka tillämpats i Sverige under efterkrigstiden.

4.2 Ungdomens lönsparande

Ungdomens lönsparande harsitt urspmng i Folkrörelsemassparkampanj-ett särskilt sparorgan som på regeringsinitiativ inrättades i juli 1947. En ungdomskommillé lade på våren 1949 fram ett förslag om frivilligt lönsparande för ungdom. Tanken var all staten skulle bidra till premiering av sparandel genom alt svara för årligen återkommande vinsiutlottningar.

Verksamheten började 1949. Berättigade atl delta i ungdomens lönsparande var alla ungdomar under 25 år. Deltagande i sparformen byggde på ett avtal mellan löntagaren, arbetsgivaren och en bank. 1 avtalet gav löntagaren arbetsgivaren räll atl vid varje avlöningslillfälle under en avtalad sparperiod dra ett visst belopp, dock lägst 10 96 av bmtlolönen. Sparperioden omfattade tiden fram till del år då spararen fyllde 26 år, dock minsl tre år. Sparperioden kunde föriängas t. o. m. utgången av det år då spararen fyllde 30 år. Förtidsutlag kunde medges i vissa speciella fall, t. ex. vid giftermål, utbildning, militärtjänstgöring, etc.

Bland deltagarna i ungdomens lönsparande utlottades varje år en vinstsumma motsvarande 1 96 av del totala nysparandet under kalenderåret före vinstutlottningen. Berättigade atl delta i ullollningen var alla som under spararet gjort insättningar under minst sju månader och vid årets slut fortfarande innehade lönsparkonto. Vinstsumman bekostades av statsmedel.

Prop. 1977/78:165 72

Vinsterna beskattades med 30 % på vinstbelopp över 50 kronor. Vinstullottningarna och kontroller alt villkoren uppfylldes sköttes av riksgäldskonlorel.

Ungdomens lönsparande fick en förhållandevis blygsam omfattning. Under de första fem åren ökade insättningarna med ca 5 milj. kr. om årel. Även den fortsatta utvecklingen blev måttiig, i synnerhet som uttagen tenderade att öka. Netlosparandet kulminerade mot slutet av 1950-lalei och den totala behållningen nådde sitt maximum 1969 med 277 milj. kr. inkl. upplupna räntor. Ökning av tolalbehållningen hade då sedan en lid huvudsakligen utgjorts av räntekrediteringar.

Antalet deltagare i ungdomens lönsparande var som flest 1964, då sparformen omfattade ca 172 000 deltagare. Del motsvarade ca 15 96 av det totala antalet ungdomar i de aktuella åldersgrupperna vid denna tid.

4.3 Allmänna lönsparandet

Som en påbyggnad lill ungdomens lönsparande infördes i början av 1962 en ny form av frivilligt lönsparande, allmänna lönsparandet. Den nya sparformen skulle stå öppen för personer som av åldersskäl inte kunde delta i ungdomens lönsparande.

Bland deltagarna i allmänna lönsparandet utlottades åriigen vinster som bekostades av statsmedel. Villkoren för att delta i ulloltning var alt spararen på sitt lönsparkonto gjort föreskrivna insättningar under minst sju månader alternativt tre kvartal under spararet saml att behållingen på kontot ökat med minsl 500 kronor exkl. ränla. Vinstsumman utgjorde 1/2 96 av nettoökningen på samtliga konton under årel närmast före vinstullollningen. Vid utbetalning drogs 30 96 vinslskalt på vinstbelopp över 50 kronor. Riksgäldskontoret svarade för vinstullottningarna och nödvändiga kontroller.

Allmänna lönsparandet fick en god start med ett nettosparande på 465 milj. kr. redan första ärel. Under resten av 1960-lalel utgjorde nettosparandet i genomsnitt 180 milj. kr. om året. Under 1970-talets tre första år ökade netlosparandet ytteriigare. Ar 1972 hade 983 500 lönsparare en sammanlagd behållning på närmare 3,3 miljarder kr. Den genomsnittliga kontobehållningen var då 3 330 kr.

Anslutningen till allmänna lönsparandet skedde inte, som i ungdomens lönsparande, via särskilda lönsparkonton, utan genom atl i banksystemet befintliga kontoiyper av olika slag anknöts till lönsparandet. Deltagare i allmänna lönsparandet band sig inle heller - i motsats till ungdomslönspararen - att spara under en viss bestämd lid. Vidare var rätten atl disponera sparmedlen helt obegränsad.

Dessa förhållanden medförde svårigheter vid bedömningen av det sparande som presterades från lönspararens sida. Huruvida spararen under ett visst år var kvalificerad alt delta i vinstutlottningen eller ej torde i många

Prop. 1977/78:165 73

fall snarast har berott på lilirälligheler och ej på medvetna sparpreslalio-ner.

Svagheten i det allmänna lönsparandel kan belysas med utvecklingen under 1960-talel. Medan antalet lönsparare steg från 336 000 1962 lill 816 000 1969 ökade antalet deltagare i vinstullottningarna (dvs. de som sparat minsl 500 kr.) med endast 20 000 från 274000 1962 till 294 000 1969.

4.4 Nya lönsparandet

En översyn av de båda lönsparformerna ledde 1972 till atl ungdomens lönsparande och allmänna lönsparandet ersattes av "nya lönsparandel".

Det nya lönsparandel tar i första hand sikte på löntagare och därmed jämställda grupper som fyllt 16 år. Sparandel skall vara regelbundet och företrädesvis ske i samband med löneutbetalning eller annan periodisk ersättning. Sparbeloppen skall sättas in på särskilt konto i bank. Insättning skall normalt ske månadsvis men även tätare insättningar kan förekomma. I undanlagsfall kan insättning även ske per kvartal under fömtsättning att det är fråga om regelbundet sparande av avräkningslikvid eller annan motsvarande ersättning som utbetalas kvartalsvis.

Insättning på lönsparkonto sker med lägst 75 kronor och högst 500 kronor i månaden. (Högsta sparbelopp i månaden höjdes fr. o. m. den 1 januari 1977 från 3(X) kronor.) Som grund för sparandet ligger en särskild anmälan där spararen ger arbetsgivaren eller den löneutbelalande banken fullmakt att från lönen föra över ell visst belopp till lönsparkonlot. Som alternativ till direkta löneavdrag kan man i anmälan förbinda sig alt göra egna månatliga insättningar.

På lönsparkonio ulgår ränta enligl villkoren för kapitalräkning med 12 månaders uppsägning. Räntan påförs kontot som insättning per den 31 december spararet oberoende av maximiregeln för månadsinsättning.

Lönsparkonto som uppfyller vissa villkor medför rätl till deltagande i en vinstutloltning med skattefria vinster som bekostas av statsmedel. Den sker i september året efter spararet (kalenderår). Vinstsumman beräknas lill 2 96 av saidoökningen inkl. ränta under spararet pä samtliga konton. Vid beräkningen las dock endasl saidoökningen (inkl. ränla) på minsl 100 kronor och högst 10 000 kronor med. Villkor för rätten alt delta i lotteriet är:

a) all behållningen på kontot ökal med minsl 100 kr.

b) atl saldot vid spararets slut inte underskrids före den I juli året efter spararet

c) all spararen iakttagit övriga regler för sparformen (bl. a. regelbundet sparande, sparbeloppels storiek, endast ett lönsparkonio)

Större delen av vinslsumman disponeras så atl vinstchanserna står i förhållande lill del antal hela 100-kronorsbelopp som kontobehållningen ökal med under spararet. Varie sådant 100-kronorsbelopp berättigar lill en

rätt som medgavs sparare i ungdomens lönsparande och allmänna lönsparandet atl helt eller delvis föra över sina sparmedel lill nya lönsparandet. Överföring kunde göras under första halvåret 1973 och var undantagen från regeln om högsta månadsinsällning. Det överförda beloppet betraktades som insättning i nya lönsparandet och berättigade inom ramen för högsta möjliga antal lotteriandelar (50) till dellagande i lotteriet i september 1974. En fömtsättning var dock all villkoren i övrigl uppfylldes. Del överförda beloppet berättigar också till sparpremie efter samma regler som gäller för sparande under 1973.

Tabell 4.1 Utvecklingen av nya lönsparandet

År	Antal (ökning)	Saldo	(ökning)	Genom-	(ökning)
	konton	milj. kr.		snittligt saldo per konto kr.
1972	348 300 (-I-348 300)	124,3	(+124,3)	357	( +357)
1973	482 100 (-1-133 800)	983,0	(+858,7)	2 039	(+1 682)
1974	568 700 ( -1-86 600)	1 565,1	(+582,1)	2 752	( +713)
1975	659 700 ( +91 000)	2 240,0	(+674,9)	3 395	( +643)
1976	796 800 (-1-137 100)	3011,0	(+770,9)	3 780	( +385)
1977'
no v.	1 038500 (-f24l 700)	3 877,8	(+866,8)	3 730	( -50)
'Preliminära siffror.
Källa:	Riksgäldskontoret.

I tabell 4.2 redovisas dels antalet konton som uppfyller kravet att saldot under spararet ökal med minst 100 kronor samt den sammanlagda behållningen för dessa konton, dels motsvarande uppgifter för konton som förutom nyssnämnda krav även uppfyller kravet att saldot per den 31 december spararet ej underskridits under det därpå följande halvåret, dvs. i vinslullotl-ning deltagande konton. Sammanställningen ger en ungefärlig bild av utvecklingen i lönsparandel vad gäller sådant sparande som sparformen är avsedd att premiera.

Prop.1977/78:165 76

Tabell 4.2 Utvecklingen av vissa konton

	Konton med saidoökning		I vinstutlouning
	med 100 kr.		deltagande	konton
	Antal	Saidoökning	Anial	Saidoökning
	konton	milj.kr.'	konton	milj.kr.
1972	348 169	126,2	279 374	117,3
1973	482 059	778,1	390 104	773,1
1974	568 939	667,0	421 740	620,8
1975	615 121	819,9	488 180	763,9
1976	743 352	1013,0	590 065	928,5
19772
okl.	860 000	-	700 000	-

'Avser endasl ökningar pä 100-5 000 kr. Uppskatlal antal. Källa: Riksgäldskontoret.

Tabellen visar bl. a. att av de lönsparkonton som vid årsskiftet redovisar en saidoökning på minst 100 kronor är ca 20 96 icke berättigade alt delta i dragningen på grund av att årsskiflessaldol underskridits före den 1 juli följande år. Beloppsmässigt är bortfallet mindre, 7-8 96 under senare år.

4.6 Premiesparandet

I syfte att tilirälligi begränsa en icke önskvärd ökning av konsumtionen inrättades på våren 1955 en statlig premiering av frivilligt nysparande i bankerna. Åtgärden avsågs gälla sparandet under 1955 och 1956.

Premiesparandet var öppet för enskilda personer som hade en taxerad årsinkomst på minsl 1 200 kronor (= gränsen för deklarationsskyldighet). För äkta makar gällde atl båda fick delta även om endast en av dem hade den fastställda lägsta inkomsten.

Sparandet skedde på särskilda konton, premiesparkonton, i banker och andra sparinsiiiut och löpte med högsta gällande inlåningsränta.

Den statliga sparpremien var 20 96 på 1955 års nysparande och 15 96 på 1956 års nysparande. Premien var fri från inkomstbeskattning och beräknades på ett åriigt sparbelopp av högst 1 000 kronor för varie sparare.

De pengar som sattes in på kontot var inle bundna. Uttag kunde ske under löpande sparar utan alt sparpremien gick föriorad om återinsättning skede före årets slut. För alt erhålla sparpremie krävdes att pengarna inte logs ut före 1960 års utgång.

Kontrollen av att sparade belopp utgjorde verkligt nysparande sköttes av taxeringsmyndigheterna genom summariska jämförelserav de banktiUgodo-havanden som angavs i deklarationerna.

1 slutet av 1955 fanns 523 000 premiesparkonton med en sammanlagd behållning på 456 milj. kr. Vid tidpunkten för utbetalandet av sparpremierna,

Prop. 1977/78:165 77

den 31 december 1960, kvarstod ca 380 milj. kr. insatt 1955 och ca 290 milj. kr. insatt 1956.

4.7 Premiering av visst frivilligt sparande 1970

Sparerbjudandet 1970 vände sig uteslutande till privatpersoner som fått skatleålerbäring samma år. Den som i samband med att återbäringen utkvitterades satte in beloppet eller en del av det erhöll en sparpremie av staten. Insättning skulle ske hos bank på ett för ändamålet särskilt upplagt konto, s. k. premiesparkonto.

Sparpremie utgick med 5 96 av del sparbelopp som vid utgången av 1971 fortfarande stod inne på premiesparkontoi. Premi«n, som var befriad från inkomstbeskattning, utgick dock på ett högsta belopp av 3 000 kronor per konto. På sparmedlen utgick ränta motsvarande högsta tillämpade inlånings-ränta i bankema. Vaije premiesparkonio med minsl 100 kronor insatt fick också vara med i två vinsiutlottningar under 1971. Vinstsumman för de två ullottningarna utförde tillsammans 4 96 av innestående belopp. Vinsterna var skattefria.

1970 års utbetalningar av överskjutande skatt till fysiska personer och dödsbon uppgick lill i mnt tal 2,6 miljarder kr. fördelat på 2,8 miljoner mottagare. Möjligheten all öppna premiesparkonto kvarstod t. o. m. den 1 februari 1971. Vid denna tidpunkt hade 932 456 konton öppnats med ett sammanlagt insatt belopp av 658,2 milj. kr. Sparpremien betalades ut vid 1971 års utgång och uppgick till 32 milj. kr. motsvarande ett kapitalbelopp på 640,3 milj. kr.

4.8 Sparobligationer

Den på våren 1960 inrättade s. k. obligalionskommiltén - med representanter för finansdepartementet, riksgäldskonlorel, riksbanken, kreditinstitut, näringsliv och arbetsmarknad - hade till uppgifi alt biträda med råd om lämpliga åtgärder för atl stimulera ett ökat obligationssparande och att medverka lill all öka intresset för långfristigt sparande.

På rekommendation av kommittén emitterades 1960 en ny form av sparobligationer speciellt avpassade för den bredare allmänheten. Därefter har ytterligare tio liknande sparobligationslån givits ut. Det utelöpande lånebeloppet utgör f. n. ca 5,3 miljarder kr. inkl. upplupna räntor.

Sparobligationema emilteras av riksgäldskonlorel genom teckning under viss begränsad lid, vanligen i november-december. Obligationerna löper med ränta som läggs lill kapitalel första gången efler ett år och därefter varje månad. Löptiden har för de hittills utgivna sparobligationema varierat mellan 6 och 9 är. På förfallodagen läggs en s. k. bonus till kapitalel. Det har dock i några fall förekommit atl bonus utfallit efler en del av löptiden.

Obligationerna, som är utställda och registrerade på viss man, kan av

Prop. 1977/78:165 80

Det ena alternativet består i alt över lag minska resursanspråken inom de olika sektorerna, dvs. atl i alla sektorer öka sparandet genom atl minska utgifterna. Detta för dock med sig atl den redan låga investeringsaktiviteten inom det privata näringslivet ytterligare avlar. Resultatet torde då bli en försämrad ekonomisk tillväxt.

Det andra allernalivel innebär en omfördelning av de nuvarande resursanspråken mellan de olika sektorerna. Denna omfördelning skulle då ske på ett sådant sätt att en ökad realkapitalbildning inom det privata näringslivet möjliggörs. Därigenom skapas de grundläggande förutsätlningarna för en framlida resurstillväxt.

Alternativet att stimulera en ökad realkapitalbildning i näringslivet medför problem som är av principiell och djupgående natur. Dessa problem behandlas f. n. också i olika utredningar. Sålunda har 1968 års kapitalmarknadsutredning (Fi 1969:59) att företa en översyn av kapitalmarknadens struktur och funktionssätt och har i detla syfte atl granska både institutionella och andra viktiga problem som sammanhänger med det växande kapital- och kreditbehovet för vårt lands näringsliv. Utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten har lill uppgifi alt utarbeta olika modeller för löntagarfonder. Lösningarna i detta hänseende berör även sparandet, särskill tillväxten av riskkapital i företagen.

De förslag dessa utredningar kan komma med kan knappast föranleda omedelbara konkreta åtgärder från statsmakternas sida. Emellertid gör sig kravet på ett ökat sparande gällande redan nu.

Det är mot denna bakgrund som utredningen fått i uppdrag alt skyndsamt utreda frågan om möjligheter till ökal lönsparande.

5.2 Hushållssparandet

En viktig del av utredningens arbete har varit att söka utröna vilka faktorer som påverkar hushållens sparande.

Till en början kan konstateras att enligt tillgänglig statistik svarade hushållsseklorn 1975 för mer än hälfien av del totala finansiella sparandet i värt samhälle. Hushållssparandets andel av nettosparandet har ökal under hela 1970-taleis första hälft och har i slort sett ersatt den samtidiga minskningen i statens och kommunernas sparande. Under perioden 1963-1975 svarade hushållen i genomsnitt för 24 96 av nettosparandet i samhället.

Hushållens sparkvot, dvs. förhållandel mellan hushållens sparande och deras disponibla inkomst, har varierat kraftigt över tiden. Någon bestämd trend kan dock knappast iakttas i sparkvotens utveckling.

Störst betydelse har hushållsseklorns sparande haft för den del av del totala finansiella sparandet som kanaliseras över bankerna. Hushållen svarar nämligen för ca 70 96 av bankernas totala inlåning. Detta beror på alt hushållssparandet i huvudsak placeras i bank och kassamedel. Samtidigt som

Prop. 1977/78:165 81

hushållens banksparande ökat har också deras skuldsättning kraftigt ökat under 1970-lalet.

Ökningstakten i hushållens banksparande har som framgår av nedanstående tabell under perioden 1970-1976 legat på i genomsnitt 10,4 96.

Tabell 5.1 Hushållens inlåning i bankerna

	Summa inlåning	Ettårsökning
	(milj. kr.)	(96)
1970-12-31	62 520
1971-12-31	69 630	+ 11,4
1972-12-31	75 206	+ 8,0
1973-12-31	82 683	+ 9,9
1974-12-31	91672	+ 10,9
1975-12-31	102 304	+ 11,6
1975-12-31'	103 713
1976-12-31'	114 544	+ 10,4
Genomsnitt		10,4

'Inkl. räntekrediteringar vid årsskiftet.

Källa: Statitiska centralbyrån, tilllallig inlåningssiatistik, konfidentiell Slatisliska cenlralbyrån, inlånings- och utlåningsstatislik

Enligl vissa teorier kommer en snabb ökning av hushållens disponibla inkomster att leda till en högre sparkvot medan en långsam ökning av disponibla inkomster tenderar atl sänka den. En annan faktor som förefaller påverka hushållssparandet är inflationen. När inflationstakten ökar kan man ofta konstalera atl hushållssektorns sparande ökar.

Det finns flera förklaringar till att hushållen trots negaliv realränta kan finna det rationellt att öka sin sparkvot när inflationen ökar. Om nämligen hushållen strävar efter alt bibehålla en oförändrad köpkraft i sina sparade medel, så kommer en ökad inflation att leda till ett ökat sparande. Dessutom kan inflationen och speciellt oväntade ökningar i inflationstakten leda lill ökad osäkerhet om framlida realinkomsler, vilket leder lill ökad försiktighet och ökad sparkvot. Det bör understrykas alt det är förändringar i inflationstakten som kan ge upphov till ökal sparande. Däremot kan inle förväntas atl hushållens sparande kommer atl öka under en långvarig period med hög inflation.

När det gäller hushållens banksparande har vissa intervjuundersökningar gjorts om motiven till delta. Där dominerar tryggheismotivel. Egnahemssparande är också ett viktigt motiv för sparandel. Däremot tycks enligt dessa intervjuundersökningar avkastningen inte ensam spela någon avgörande roll för sparandet i bank.

Vidare utgör tillgången på krediter ytteriigare en faktor som kan påverka hushållens banksparande. Om del finns kredilrestriktioner kan detta föranleda ökat sparande i syfte att öka kreditvärdigheten.

6 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 165

Prop. 1977/78:165 82

Den höga sparkvoten efter 1974 torde väsentligen kunna förklaras av den höga inflationen, osäkerheten om framliden och kreditrestriktioner. Utredningen vill dock understryka att slor osäkerhet råder om de faktorer som styr hushållssparandel.

5.3 Utgångspunkter för utredningsarbetet

Gmndläggande för utredningens arbete är de i direktiven angivna målsättningarna. Dessa har av utredningen sammanfattats i följande punkter.

Det föreslagna sparsystemet

- skall bidra till en reell ökning av hushållssparandet

- skall öppna en möjlighet för småspararen att kunna spara till en realränta som i varje fall inte är negativ

- skall direkt kunna stimulera kapitalbildningen i företagssektorn

I fortsättningen skall de angivna målsättningarna något närmare analyseras.

Den reella ökning av hushållssparandet som eftersträvas kan, som tidigare framhållits, ses som ett altemativ lill en ökning av del offentliga sparandet. En sådan ökning är vid en given utgiftsnivå liktydig med en skattehöjning. Sett ur denna aspekt kan alltså ett ökat frivilligt sparande ersätta skallehöjningar. Om statsmakterna vill utnyttja sig av detta genom att stimulera en viss sparform för hushållen är del viktigt att del sparande som då kommer till stånd är ett nysparande. Det finns emellertid risk för atl sparstimulanser för visst sparande leder till omflyttningar mellan sparformer och att medel upplånas för atl placeras i gynnade sparformer eller ersätter medel som placeras där. Detla innebär alt de som utnyttjar systemet pä detta sätt orättvist erhåller en sparbonus samtidigt som de eftersträvade effekterna på det totala hushållssparandel i stort sett uteblir. Det har varit en central uppgift för utredningen all finna former för sparstimulanser som är sådana att de här nämnda effekterna begränsas så mycket som möjligt.

I kapitel 4 har lämnats en redogörelse för statliga sparstimulanser i Sverige. Därav framgår att det nya lönsparandet, som 1972 ersatte ungdomens lönsparande och allmänna lönsparandet, i princip hade samma målsättning som den utredningen nu har. Detta lönsparande förbättrades senast förra året (prop. 1976/77:47). Denna sparform lar i första hand sikte på löntagare och därmed jämställda grupper fysiska personer. Stimulansen att lönspara ligger dels i atl högsta bankränta utgår på kontot (f n. 8,5 96), dels i att lönspararen deltar i en åriig vinstutlouning, dels i att en skattefri sparpremie ulgår på belopp som stått inne 4 år utöver spararet, dock högst 300 kr. Sparmedlen är inte spärrade utan kan disponeras när som helsl av spararen. En viktig fråga har varit om det system utredningen skall utarbeta skall utgöra en påbyggnad

Prop. 1977/78:165 83

till det nu fungerande lönsparandet eller om ett hell nytt syslem skall väljas.

Alt förverkliga målsättningen om en positiv realränta erbjuder inga särskilda tekniska problem. Hur långt man vill tillmötesgå detta krav får ses som en kostnads- och lämplighelsfråga. I direktiven har man pekat på några tänkbara åigärder för att uppnå syftet, t. ex. åigärder vid beskattningen av avkastningen på sparmedel och reglema för skatteutjämning under åren.

När del gäller målsättningen att direkt stimulera kapitalbildningen i företagssektorn kan man konstatera att varje tillskott lill sparandel representerar ett ökat kreditutrymme som i varje fall lill en del kommer företagssektorn till godo. Direktiven måste emellertid tolkas så atl utredningen skall finna direkta kopplingar mellan sparandeökningen och kapitalbildningen i förelagssektorn. Mot denna bakgrund har utredningen också sett som sin uppgifi alt granska möjligheterna all överföra sparandel som riskvilligt kapital lill företagssektorn.

Utöver de nu redovisade målsättningama bör ytterligare ett par fogas, som kanske är självklara men lika fullt viktiga. Ett sparsystem bör vara enkelt alt förslå och hantera för spararna, förelagen, banker och myndigheter. Hur enkelt ett system kan göras beror lill slor del på vilken ambitionsnivå man har i fråga om kostnader för staten och rättvisa mellan olika gmpper av sparare. Krångliga insättningsregler saml ålerföringsregler vid beskattningen försvårar starkt ett sådant systems användbarhet. Vidare bör varje sparare kunna räkna ul vilka förmåner systemet erbjuder liksom de uppoffringar han måste göra.

Den främsta målsättningen med lönsparande är att föra över resurser från konsumtions- till produktionssidan. Samtidigt måste strävan vara atl lämna den övriga kapitalmarknaden i slort sett opåverkad. Om nämligen framtida sparstimulanser skulle ges en vid omfattning eller eljest bli av tämligen obegränsad natur skulle detla föranleda en överflyttning från andra sparformer, t. ex. aktiemarknaden, obligationsmarknaden.

5.4 Tänkbara nya sparformer

En central fråga för utredningen har varit att finna former för en sparstimulans som speciellt tar sikte på atl stimulera ett nysparande. Man kan peka på tre principiellt sett olika system för stimulans av hushållssparandet.

- Allmän subvention av avkastningen på hushållens finansiella tillgångar. Eventuellt kan denna ta formen av en lindring av skatten på avkastningen på olika sparobjekt.

- Syslem som bygger på total redovisning av de enskilda hushållens finansiella ställning. En ökning av de finansiella tillgångarna representerar i ett sådant system med nödvändighet ett nysparande, som kan premieras på

Prop. 1977/78:165 84

ett eller annal sätt, exempelvis genom skatteavdrag.

- System med premie till sparande som sker på speciella konton. Till denna kategori kan man föra alla de speciella sparstimulanser som statsmakterna tidigare arbetet med.

Det kan konstateras att det ligger utanför utredningens direktiv att överväga de två första slagen av system. Direktivens inriktning på lönsparande gör alt endast någon form av stimulans till kontosparande kan komma ifråga. Samlidigt står del klart att det endast är inom ramen för system som bygger på total redovisning av hushållens finansiella ställning som det är möjligt att styra de ställiga stödåtgärderna enbart till ett nysparande.

Utredningen har därför sökt finna former för sparstimulanser enligt konlomeloden som så långt som möjligt tillgodoser önskemålet alt premiera ett nysparande.

När det gäller alt analysera och värdera olika nya kontosparformer faller det naturiigasl alt börja med lönsparandet i bank. Som tidigare framhållits finns redan ett sådant lönsparande som fungerar väl. Det enklaste vore därför att anknyta lill detta lönsparande och ytteriigare förbätlra förmånerna däri. Detta kunde ske exempelvis genom alt höja vinslsumman och genom alt förbätlra den skattefria sparpremien. Fördelarna med ett sådant system skulle bestå i att det finns ett utbyggt och beprövat administrativt system, som i och för sig skulle kunna uppfylla målsättningarna om ett ökat hushållssparande och en positiv realränta för småspararen. Att förbättra villkoren i den nuvarande lönsparformen så att även de sparare, som inte vinner på det åriiga lotteriet, erhåller en realränta som i varje fall inle är negaliv torde dock medföra betydande kostnader för staten. Genom att sparmedlen fritt kan disponeras av spararen uppslår också svårigheter att koppla extra skatteförmåner lill del nuvarande lönsparandel. Det skulle nämligen kräva krångliga regler om återföring vid beskattningen av tidigare medgivna förmåner. Detla är olämpligt av taxeringslekniska skäl. En annan stor nackdel är all ett sådant förslag inte väl kan kombineras med målsättningen om en ökad kapitalbildning i företagen.

Mot denna bakgrund har utredningen inte funnit alt förbättringar inom ramen för del nuvarande lönsparandet kan uppfylla de målsättningar som uppställts i direktiven.

Däremot kan bankernas administrativa sysiem med fördel användas för en ny form av lönsparande. Detla innebär i så fall alt det kommer atl finnas två olika sparsystem i bankerna. Det nuvarande lönsparandet kan genom sin konstruktion med vinslulloltning anses vända sig lill de grupper av sparare som främst är intresserade av de vinstchanser systemet medför. Den nya sparformen skulle i stället inriktas på de spargrupper som framför alll vill ha en form av inflationsskyddat sparande. Detla skydd skulle erbjudas via lättnader vid beskattningen. Man kan nämligen konstatera all del med den inflationstakt som rått hittills under 1970-talei krävs myckel höga nominella räntesatser före skall för alt uppnå en positiv realränta efter skall för

Prop. 1977/78:165 85

banksparande och förändra sparformer som följer inflationstakten. Detla kan illustreras med några överslagsberäkningar.

Om det antas att den årliga räntan pä insalta medel är 8,5 % (= f. n. högsta bankränta), att den åriiga inflationen är lika slor samt att räntan i sin helhet är skattepliktig får vi följande realränta efler skall' i marginalskattelägena.

50% 60% 10% 80%

-3,92 % -4J % -5,48 % -6,27 %

Exemplet visaratt man i alla vanliga inkomstlagen fåren negativ realränta, om sparavdragel inte kan utnyttjas. Denna negativa realränta skall jämföras med det fall att räntan ligger inom sparavdragel, dvs. är skattefri, då realräntan är ±0.

Om räntan görs skattefri begränsas höginkomsilagarens skalleförmån till alt han lär sin negativa realränta reducerad i högre grad än låginkomsttagaren. Man kan också undersöka vilken nominalränla man måste ha i olika marginalskattelägen för all få en realränta efter skatt, som är ±0 vid 8,5 % inflation. En sådan undersökning ger följande resultat.

	Marginalskatt
	50 % 60 %	70%	80%
Nominalränla	17% 21,25%	28 J3 %	42,5 %

När del gäller avkastningens betydelse för sparbenägenhelen hos hushållen är del ulan tvekan så all det finns viktiga faktorer vid sidan av avkastningen som påverkar sparandet. Man kan peka på trygghetsaspeklen, likviditeten, kreditvärdighel, målsparande. Utredningen vill betona all även avkastningen måste antas ha betydelse för sparandels omfattning. Med den avkastning efter skall som vanligt banksparande f. n. ger är det naturiigt all avkastningsmotivel kommer i bakgrunden. En väsentligt höjd avkastning måste dock utgöra en stark stimulans till ökat sparande.

Utredningens möjlighet atl stimulera sparandel begränsar sig i huvudsak lill förbättringar i avkastningen. Därutöver kan utredningen ge sina förslag en

'Följande formel används för att beräkna realräntan:

R=—,dar

R = realräntan N =nominalräntan I = infiationstakten

Prop. 1977/78:165 86

sådan form att spararna också skall kunna påverka användningen av sina sparmedel. Spararen skulle exempelvis kunna välja atl i någon form föra över pengarna lill näringslivet som riskvilligt kapital. Detta skulle vidare kunna tillgodose kravet på en direkt stimulans av kapitalbildningen i företagssek-torn.

En intressant form för överföring av riskvilligt kapital till näringslivet erbjuder de konvertibla skuldebreven. Deras konstruktion är nämligen sådan att den kan sägas förena möjligheten alt satsa riskvilligt kapital i näringslivet med ett visst skydd mot föriuster.

Konvertibla skuldebrev aren form av skuldebrev som innebär alt ägaren av skuldebrevet har rätt att - i stället för att återfå del i skuldebrevet angivna nominella beloppet - hell eller delvis byta sin fordran enligl skuldebrevet mot aklier i det bolag, som utger skuldebrevet. Sådana skuldebrev kan i placeringshänseende ses som ett mellanting mellan aklier och obligationer. Räntan är normalt lägre än gällande obligationsränta men rätten att byta skuldebrevet mot aktier i det låntagande bolaget medför atl kursen på del konvertibla skuldebrevet i princip följer utvecklingen på den underiiggande aktien. Denna placeringsform ger jämfört med aktier högre direktavkastning och ett bättre kursfallsskydd. För detta får man i regel betala ett något högre pris än vid direklköp av aktien i bolaget. I skattehänseende gäller samma regler för konvertibla skuldebrev som för annan lös egendom än aktier m. m., dvs. efter fem års innehavslid är realisationsvinster på konvertibla skuldebrev skattefria. Konvertibla skuldebrev lämpar sig främst för de placerare som vill begränsa risktagandel men ändå ha en koppling till aktiemarknaden.

Tidigare har framhållits att en ny form av lönsparande med fördel skulle kunna förvallas och administreras av bankema. Det är givetvis också möjligt att detla lönsparande skulle kunna ske hos staten. Fördelarna med delta består i alt den enskilde spararen inte skulle kunna åberopa sitt ökade lönsparande till att erhålla konsumtionslån hos bankema samt att statens anspråk på kapitalmarknaden skulle kunna begränsas. Detta skulle kunna inslitulionaliseras genom att sparmedlen samlades i en fond, som skulle kunna användas för alt exempelvis lösa bosladsobligationer. Därigenom skulle bankerna kunna avlastas en del av sin skyldighet på detta område. Nackdelama ligger främst i att staten f. n. inte har en administration som är anpassad för ett sådant sparande.

Ytteriigare en sparform skall här beröras. För att ge småspararna möjligheter att så riskfritt som möjligt spara i aktier och andra värdepapper genomfördes 1974 en lagstiftning om aktiefonder. Så gott som alla banker i landet har numera inrättat sådana fonder. Det är väsentligt atl påpeka att aktiefonderna ägs av andelsägarna och ej av det fondbolag som administrerar fondema. Andelsägarna väljer ledamöter i fondbolagets styrelse och dessa ledamöter har också att tillstyrka beslut om rösträtt för de aktier som ägs av fonden. Sker inte sådan tillstyrkan kan representant för fondbolaget inle utöva rösträtt för fondens aktier. Enligt vad utredningen inhämtat har de nuvarande aktiefondema inle i någon nämnvärd omfattning begagnat sig av

Prop.1977/78:165 87

möjligheten alt utöva denna rösträtt. Aktiefonderna slår under Bankinspektionens tillsyn.

Tillgångarna i aktiefonderna skall sältas ned i öppet förvar hos den s. k. förvaringsbanken. Fondbolaget får endal i vissa undantagsfall förvärva värdepapper med samma utfärdare i sådan omfattning atl värdet av de värdepapper som utfärdas av denne kommer att överstiga 10 96 av fondens värde. Vidare får i aktiefond inte ingå flera aktier i ett och samma aktiebolag än som motsvarar 5 96 av röstetalet i bolaget. Andelarna i en aktiefond skall vara lika stora och medföra lika rätl till den egendom som ingår i fonden. Värdet av en fondandel är aktiefondens värde delat med antalet utelöpande andelar. Beräkningen av värdet på de värdepapper som ingår i fonden skall ske med ledning av gällande marknadsvärde. Begär fondandelsägare inlösen av fondandel skall inlösen ske omedelbart eller - när medel för inlösen behöver anskaffas genom försäljning av värdepapper - efter en kortare tidsperiod.

Detta aktiefondssparande är numera av stor omfattning. Den samlade förmögenheten hos de 16 svenska aktiefonderna uppgick den 30 september 1977 lill närmare 800 milj. kr. Antalet aktiefondssparare beräknas uppgå till 125 OtX) med ett genomsnittligt placeringsbelopp på 6 000 kr.

Enligl 31 § aktiefondslagen (1974:931) skall fondbolag utfärda fondandelsbevis till varje fondandelsägare eller föra register över innehav av andelar i fonden. På den svenska aktiefondsmarknaden finns båda dessa system representerade. Den väsentliga skillnaden mellan de båda systemen är all ett fondandelsbevis är ett innehavarpapper och ulgör ett s. k. marknadspapper medan i ett registersystem fondandelsägarens rättigheter är knutna till införingen i registret.

Andelar i aktiefonder kan förvärvas antingen genom köp av engångskaraktär eller genom ett regelbundet månatligt sparande. Möjligheter lill ett månatligt sparande finns företrätt inom samtliga av bankerna ägda fondbolag. Denna sparform kan dock rent tekniskt variera något från fall till fall. Ett system innebär alt ett visst belopp, lägst 100-150 kr., månatligen överförs från banklönekonto lill ett separat bankkonto. För medel innestående på detta konto köps var tredje månad så många hela andelar i aktiefonden som behållningen medger. Överskjutande belopp på kontot används lill inköp för nästkommande tremånadersperiod. Medlen på bankkontot är räntebärande. Även räntan på kontot kan användas för inköp av andelar. Bevis om andel i aktiefonden tillställs andelsägaren en gång om året.

Ett annat system för månatligt sparande i aktiefond bygger på alt från banklönekonto eller annal molbokslöst konto uttas ett visst belopp, som omedelbart omräknas till andelar i aktiefonden. För att undvika all restbelopp skall uppstå på kontot beräknas andelsinnehavet med tre eller fyra decimaler, t. ex. 2,141 andelar. Därigenom undviks överföringar via ett mellankonlo.

5.5 Sammanfattande synpunkter

De två första målsättningarna för utredningens arbete, nämligen den om ell nysparande och om en positiv realränta, leder fram till ell sparsystem där gmnden för systemet består av ett sparande i bank eller hos staten. Fömtsäiiningarna för detta grundsparande är i stort likartade med de som gäller för det nuvarande lönsparandel, nämligen att stimulera till ett

Prop.1977/78:165 88

långsiktigt och regelbundet sparande och att åstadkomma ett nysparande. Som tidigare redovisats skiljer sig utgångspunkten för det nya systemet från det gamla främst däri alt avkastningen för varje enskild sparare skall vara så hög att ett inflationsskydd förutsäus kunna ges. Detla inflationsskydd skall åstadkommas genom lättnader vid beskattningen.

För alt uppfylla målsättningen om en ökad kapitalbildning i företagssektorn kan olika typer av påbyggnader ske av delta grundsystem. Därvid har främst beaktats näringslivets behov av nytt riskvilligt kapital.

6 Utredningens förslag

6.1 Gemensamma grundprinciper för de olika förslagen

I detla kapitel kommer utredningen alt redovisa olika modeller lill ell utvidgat lönsparande. Som grund för del utvidgade lönsparandet läggs ett sparande i bank eller hos staten. Därutöver presenteras två modeller lill påbyggnad av detla gmndsparande, dels sparande i aktiefonder,dels sparande i det egna företaget. För de olika modellerna är vissa grundprinciper gemensamma. Dessa redovisas i det följande.

A Sparandet är öppet för löntagare och egenföretagare

Sparandet bör i princip endast vara öppet för personer med arbetsinkomster. I del nuvarande lönsparandet uttrycks saken så att löntagarna och lantbrukarna är de viktigaste grupperna för sparsystemet. Kontrollen av att inbetalning till sparkonto sker i överensstämmelse med de uppdragna riktiinjerna har lagts på vederbörande sparinsiiiut. Därutöver görs vissa kontroller av riksgäldskonlorel.

Även del utvidgade lönsparandet bör omfatla samma grupper av fysiska personer. Kontrollen av att endast personer med arbetsinkomster deltar bör vara så enkel som möjligt men samtidigt så effektiv atl de betydande förmåner som utredningen avser föreslå inte ges åt fel person. En sådan kontroll kan rimligen inle läggas på bankerna eller den myndighet som administrerar sparandel. Med hänsyn till all vissa skatteförmåner föreslås knytas lill sparandet förefaller en tillfredsställande lösning vara att lägga kontrollen hos taxeringsmyndigheterna. Kontrollen bör ske i den formen att vederbörande person under spararet haft bruttointäkter av någon av förvärvskällorna tjänst, jordbruksfastighet eller rörelse. Dessa inkomster bör utgöra A-inkomst av förvärvskällan enligt den definition som finns i 9 § 3 mom. lagen (1953:272) om statlig inkomstskatt eller inkomst enligl lagen (1958:295) om sjömansskatt.

Prop. 1977/78:165 89

B Sparandet skall vara individuellt och frivilligt och i princip ske genom löneavdrag

Detta krav överensstämmer med vad som f. n. gäller för lönsparandet och följer alltså en upparbetad rutin. Om det nya systemet kommer att knytas till bankerna kan det ske genom att löntagaren ger arbetsgivaren eller den bank som sköter löneutbetalningen fullmakt att dra av ett visst belopp från lönen varje månad och sätta in beloppet på ett särskilt konto för hans räkning. Det bör också kunna förekomma atl löntagaren eller egenföretagaren enligt överenskommelse med bank eller sparkassa förbinder sig att själv göra regelbundna insättningar på kontot.

Sparbeloppen kan, om sparandet anknyts till banksystemet, sältas in på särskill konto hos något av bankinslitulen, dvs. affärsbank, sparbank eller föreningsbank eller på konto i KF:s eller HSB:s sparkassor. Ingen sparare får - liksom i del nuvarande lönsparandet - inneha mer än ett sådant konto.

C Sparandet skall vara regelbundet och vara maximerat till visst belopp

I det nuvarande lönsparandet är högsta åriiga sparbelopp 6 000 kr., eller 500 kr. per månad. Den minsta månadsinsättningen är 75 kr. För det nya systemet synes det rimligt att välja ett månadsbelopp av ungefär samma storleksordning.

Utredningen har funnit att en lämplig avvägning för det nya systemet bör vara mellan 100 och 400 kr. per månad, dvs. ett högsta belopp av 4 800 kr. per år. Denna högsta gräns bör gälla för det nya systemet som helhet.

När det gäller kravet på regelbundet sparande bör naturiiglvis principen vara att månadsinsällningarna sker kontinueriigt. Samma princip gäller för det nuvarande lönsparandet där kontrollen handhas av riksgäldskontoret. Av taxeringstekniska skäl måste dock strikta regler upprätthållas i del nya systemet för att skatteförmånerna skall få åtnjutas. Sålunda bör någon prövning av orsakerna till alt en månadsinsällning underiålils inle göras. Med beaktande av olika orsaker lill underiåten månadsinsällning, t. ex. sjukdom, semester m. m., föreslår utredningen att minst 6 månadsinsäliningar om årel måste göras för att till kontot knutna förmåner skall få åtnjutas. Kontrollen av att kontot uppfyller dessa krav läggs på bankerna eller den myndighet som administrerar kontot. För bankernas del sker detla lämpligen genom ett saidobesked som den skattskyldige skall bilägga sin deklaration.

Utredningen har inhämtat alt del av marknadsföringsskäl är önskvärt att ett lönsparande skall kunna påbörjas vid vilken tidpunkt som helsl på året. Delta önskemål bör tillgodoses. Utredningen föreslår därför att sparande, som påbörias på sådan tid på årel att villkoret om sex månadsinsättningar ej uppfylls, i stället får inräknas i det sparande som sker det därpå följande

Prop. 1977/78:165 90

spararet. Genom en sådan regel utesluts inie ell sparande som påbörjas i slutet av ett år.

Nuvarande lönsparkonto kan ej överflyttas mellan banker under spararet vilket medför att personer som på grund av byte av arbete eller flyttning till annan ort utan särskild åtgärd öppnar ett nytt konto löper risk att bli diskvalificerade på grund härav, För del nya systemet bör, om sparkonton i bank väljs, gälla att kontot kan överföras till annan bank och atl tidigare insättningar blir giltiga även efler överföringen och redovisas på saldobeske-del.

D Skatteförmåner

En mälsätlning för det nya systemet är att ge så fullgott inflationsskydd som möjligt. En naturiig möjlighet alt åstadkomma detla är genom åigärder vid beskattningen.

Den enklaste åtgärden är alt göra räntan skattefri. Därutöver bör sparandet berättiga till ett avdrag vid beskattningen. Detla avdrag kan antingen fä göras som ett avdrag från inkomsten eller som ett avdrag från skatten. De båda alternativen har olika inkomstfördelningseffekter.

Ett avdrag från inkomsten medför att höginkomsiiagaren genom skatteskalornas progressivitet får ett större avdrag i kronor räknat än en låginkomsttagare. Vid avdrag direkt från skatten blir vid samma sparbelopp avdraget i kronor räknat lika stort för låginkomsttagare som höginkomsttagare. Det kan naturiiglvis hävdas all höginkomsttagare har större möjligheter alt generera ett stort sparbelopp. Delta haremellertid motverkats genom det föreslagna taket för sparandel.

Utredningen har stannat för alt förorda ell avdrag från skatten. Syftet med avdraget är att stimulera till ett långsiktigt sparande. För all uppnä detta syfte bör den förmån skatteavdraget medför endast få åtnjutas om sparmedlen bundits under viss tid. Tekniskt kan detta ske genom alt skatteavdraget återförs vid förtida uttag. Med hänsyn lill de avsevärda förmåner som sparformen avses medföra anser utredningen atl sparmedlen bör vara bundna fem år efler spararet.

Hur stort detta avdrag skall vara aren lämplighetsfråga. Man kan göra vissa överslagskalkyler för atl söka få någon vägledning vilken procentsats för skalleavdraget som bör väljas. Om man väljer 20 96 skatteavdrag på sparat belopp kan detla omsättas i en 5-årsränia på 4,3 96 per år. Motsvarande siffror för 25 96 respektive 30 96 skatteavdrag är 5,5 96 och 6,7 96. Den genomsnittliga årliga förränlningen i det nuvarande lönsparandet är totalt över hela sparperioden ca 11 96. Med tanke på det strängare kravet på längre bindningslid för sparmedlen i den föreslagna sparformen synes ell skalleavdrag på 20 96, vilket f. n. skulle ge en åriig förräntning efter skatt över hela sparperioden på 12,8 96 vara väl avvägt. Denna avvägning har också gjorts mot bakgrund av kravet på att sparsystemet skall kunna ge spararen en

Prop.1977/78:165 91

positiv realränta. Genom att systemet tillförsäkrar spararen en ränta som ligger ca 4 96 över den ränla som utgär på kapitalräkning med 12 månaders uppsägning (K 12-ränta) torde en viss positiv real avkastning i systemet vara säkerställd. Dessa beräkningar har gjorts med utgångspunkt från att ränta på sparmedlen utgår med högsta bankränia (K l2-ränla), f. n. 8,5 96, som vid sparbevisels utfärdande görs fast för bevisets hela köplid. Räntan eriäggs av sparinstituten eller av staten, om formen med slatssparande väljs.

Utredningen föreslår därför att skatteavdrag skall göras med 20 96 på sparat belopp.

Sammanfattningsvis föreslår alltså utredningen att följande fömtsättningar skall gälla för lönsparandet:

- Lönsparandet är öppet för löntagare och egenföretagare. Fastighets- och kapitalinkomster är undantagna.

- Högsta åriiga sparbelopp ulgör totalt 4 800 kr., eller 400 kr. per månad. Minsta månadsinsättning är 100 kr.

- Sparandel skall vara regelbundet i den meningen alt minst 6 månads-insättningar om årel måste göras.

- Avdrag på skatten sker med 20 96 av sparat belopp per år inkl. ränta.

- Upplupen ränta på sparbeloppel är skattefri.

Kostnaderna för det allmänna beslår av del skattebortfall som föranleds av avdraget från skall saml skattefrihet för avkastningen på sparmedlen. Skatteavdraget ulgör för staten en kostnad av 2(X) milj. kr. på ett sparat belopp av I miljard kr. Den åriiga kostnaden kan således - bortsett från ränteförius-ler - över en 5-årsperiod beräknas till ca 40 milj. kr. per år på sparbeloppel 1 miljard kr. Kostnaderna för del allmänna för skattefriheten i fråga om avkastningen på sparmedlen ligger däremot på betydligt lägre nivå. Detla beror i första hand på att en del av avkastningen kan förmodas ligga inom sparavdragel. Överslagsberäkningar lyder på atl den totala åriiga kostnaden för del allmänna ligger i storieksordningen 50 milj. kr. på ett sparbelopp av I miljard kr.

6.2 Lönsparande i bank eller hos staten

Tidigare har angivits alt gmnden för det nya systemet utgörs av ell lönsparande i bank eller hos staten. I båda alternativen är sparbeloppen fritt disponibla. Däremot stimuleras ett långsiktigt sparande genom att skattekrediten i form av skatteavdraget efterges om medlen stått inne 5 år efter spararet.

De båda alternativen kan utformas på följande sätl.

Prop. 1977/78:165 92

6.2.1 Sparande i bank

Som gmnd för sparandet ligger en särskild anmälan där spararen ger arbetsgivaren eller den löneutbetalande banken fullmakt all från lönen föra över ett belopp mellan 100 och 400 kr. lill ett för ändamålet särskilt upprättat konto i banken. Som alternativ lill direkta löneavdrag kan man i anmälan förbinda sig att göra egna månatliga insättningar.

Vid spararets utgång utfärdar banken ett sparbevis motsvarande sparbeloppel inkl. under året upplupna räntor, avrundat neråt tUl jämnt lOO-tal kronor. Överskjutande belopp, i praktiken högst 99 kr., förs över lill följande års sparande eller kan lyftas av spararen. Sparbevisel, som skall ställas lill viss man, är alltså inte ett marknadspapper. Avsikten är således atl sparbevisen i princip inle skall kunna överiåtas eller pantsättas. Undantag gäller naturiiglvis för förvärv genom arv, testamente eller bodelning. Av sparbevisel, som skall lämnas till spararen med kopia, skall bl. a. framgå under året sparat belopp jämte antal månadsinsättningar. Kopian skall medfölja deklarationen som förutsättning för skalleavdrag. Sparbevisel kan lösas in lill ett på sparbevisel angivet värde 5 år efter spararet.

Sparbevisel berättigar till ett skatteavdrag med 20 96 av det sparade beloppet inkl. ränta. Räntan är skattefri.

Sparbevisel kan lösas in när som helst före 5-årsperiodens utgång. Inlösenvillkoren konstrueras dock så all en långfristig bindning premieras. Av det sparade beloppet ulgör alltså 20 96 en latent skatteskuld till staten. Hela sparbeloppel inkl. upplupen ränta betalas tillbaka efter 5 år. Skatteavdraget kan med andra ord ses som en form av sparpremie. Till delta skall läggas den löpande räntan som är skattefri och som läggs till kapitalet. Inlösenvärdel stiger alltså enligt en på förhand fastställd skala. Vid förtida uttag "bestraffas" spararen genom alt 20 96 av sparbevisels värde, dvs. del sparade beloppet inkl. upplupen ränla, återförs till staten. Av enkelhelsskäl bör ett inlösenvärde bestämmas för varje månad under 5-årsperioden. 1 slutet av detta kapitel redovisas i tabell 6.1 sparbevisels konstruktion.

Återföringen till staten kan lämpligen arrangeras så att sparinstituten mot redovisning av de förtidsinlösta sparbevisen inbetalar det belopp, som skall återföras, till riksgäldskontoret.

Genom att sparbevis utfärdas för varje års sparande kan kontot användas för kontinuerligt lönsparande. Varje årsskifte töms kontot genom att ett sparbevis utfärdas. I denna modell går sparmedlen in i banksystemet och kan därigenom genom bankernas ökade kreditutrymme bidra till en ökad kapitalbildning i förelagssektorn.

6.2.2 Sparande hos staten

Detla system är i princip uppbyggt på samma sätl som sparande i bank. Skillnaden består i att arbetsgivaren eller spararen levererar in sparbeloppel i

Prop. 1977/78:165 93

samband med uppbörd av preliminärskallen.

Vid spararets utgång utfärdar staten ett sparbevis på motsvarande sätt som vid sparande i bank. Inlösenvillkoren är exakt de samma.

Även i denna modell kan ett ökat kreditulrymme skapas för förelagssektorn genom atl en del av bankernas kreditverksamhet på t. ex. bostadsobli-galionssidan överförs till staten. Detla kan inslitutionaliseras genom atl de hos staten uppsamlade sparmedlen överförs till en särskild fond som har till uppgift alt teckna bl. a. bostadsobligalioner.

Detta system med lönsparande hos staten föranleder dock vissa tekniska problem. Sålunda medför systemet att arbetsgivaren disponerar sparmedlen till uppbördsdagen för preliminärskatten utan någon säkerhet för den anställde. Därjämte åtnjuter arbetsgivaren ränla på dessa medel. En lösning på dessa problem vore alt staten betalar spararen ränta på dessa medel från den dag avdrag sker på lönen samt all staten går i borgen för dessa medel i händelse av arbetsgivarens konkurs eller underlåtenhet att betala in sparmedlen.

Vidare har staten inle någon organisation som är uppbyggd för alt hantera ell sparande. Närmast lill hands skulle emellertid vara atl söka samordna sparandel med skalteuppbörden pä del sätt som nyss antytts. Vid de undersökningar som utredningen gjort i denna del har åtskilliga praktiska svårigheter starkt betonats.

Man har framhållit all en samordning av antytt slag skulle innebära en del extra arbete för både arbetsgivare och myndigheter. Av de senare kommer bl. a. länsstyrelser, taxeringsmyndigheter och lokala skallemyndigheter all beröras. En viktig fråga rör den summariska skatleredovisningen. De förenklingsvinster som denna innebär skulle lill slor del gå föriorade om ett sparsystem infördes jämsides med källskatteuppbörden. Bl. a. skulle särskilda register över sparare 1 läggas upp vid länsstyrelserna. Arbetsgivarna skulle nödgas lämna en individuell redovisning i motsvarande mån. Länsstyrelsernas dalaenheter skulle 11 ansvara för den vidare rapporteringen till riksgäldskonlorel, vilket skulle medföra att särskilda system måste utvecklas och skötas fortlöpande. Uppbördsenheterna skulle fl vidkännas en arbetsökning sammanhängande med redovisning, kontroll m. m. av sparmedlen. I denna del har man pekat på riskerna för förväxlingar och andra felaktigheter i samband med inbetalningar av källskall och sparmedel från arbetsgivarna.

6.2.3 Uiredningens förord

Utredningen vill till en början konstalera atl båda alternativen lorde uppfylla målsättningarna om ett ökat hushållssparande och en positiv realränta.

Fördelarna med ett lönsparande i bank ligger främst i alt bankerna har väl utvecklade rutiner för ett sådant sparande. Om ett sådant sparande skall

Prop.1977/78:165 94

kunna ske hos staten erfordras atl en särskild organisation byggs upp för detla ändamål. Som tidigare redovisats kan detta knappast ske utan betydande administrativa problem. Utredningen förordar därför ett lönsparande i bank.

6.3 Lönsparande i aktiefonder

Lönsparande i bank kan endasl delvis lösa målsättningen om ökad kapitalbildning i våra förelag. Visseriigen får bankerna genom lönsparandel ökade resurser att låna ul pengar lill näringslivet. Det näringslivet f. n. mest lorde ha behov av är emellertid nytt riskvilligt kapital. Om lönsparandel kan föras över till näringslivet i denna form skapas förutsättningar för en ökning av kapitalbildningen i förelagen. Del är så utredningen uppfattat den i direktiven angivna målsättningen om ökad kapitalbildning i företagen.

För atl uppfylla denna målsättning kan en påbyggnad av sparandel i bank övervägas. Utredningen har därvid utgått från att alla anställda, både inom den ofTenlliga och den privata sektorn, bereds möjlighet att, om de så önskar, placera sina sparmedel i näringslivet som riskvilligt kapital.

En lämplig form synes bankemas aktiefonder erbjuda. Som tidigare framhållits har så gott som samtliga banker i landet numera inrättat aktiefonder. Dessa aktierfonder står också under Bankinspektionens tillsyn.

Det kan därför finnas skäl atl erbjuda lönspararen möjlighet alt placera sina sparmedel i aktiefonder som inrättas av bankema för detla ändamål. Dessa aktiefonder bör vara speciella på det sättet att fonderna företrädesvis skall placera sina tillgångar i nyemissioner av aktier eller av konvertibla skuldebrev. Därigenom åstadkommes den önskvärda förstärkningen av förelagens riskvilliga kapital utan alt någon direkt kursdrivande effekt skulle uppstå på börsen.

Lönsparande i aktiefonder bör i detalj ske på följande sätl.

Lönspararen kommer överens med arbetsgivaren eller den bank som sköter löneutbetalningen att dra ett visst belopp från lönen och atl sätta in beloppet på ell akliesparkonio för hans räkning. Givetvis kan lönspararen själv öppna ett aktiesparkonto hos valfri bank och själv ombesörja insättningarna. Detta belopp omvandlas sedan omedelbart eller efter någon tid till andelar i den speciella aktiesparfonden. Vid spararets utgång har således lönspararen för sparbeloppel förvärvat ett anlal andelar i denna fond. Del sparade beloppet inkl. eventuell ränla, för vilka andelar förvärvals, berättigar sedan till skatteavdrag med 20 96. Det bör här observeras att det spelar ingen roll om andelsvärdet ökal eller minskal under spararet. Skatteavdragei skall beräknas på sparbeloppel inkl. eventuell ränta. Fondbolaget skall förse lönspararen med nödvändiga uppgifter för att styrka skatteavdraget. För att man skall undvika att andelarna används som innehavarpapper, s. k. marknadspapper, bör fondbolaget föra register över andelsägarnas innehav.

Prop.1977/78:165 95

Vidare bör kravet på ett långsiktigt sparande tillgodoses på i princip samma sätt som i systemet med sparbevis. Detla innebär atl vid inlösen av andelar före 5-årsperiodens utgång skall fondbolaget återföra skatteavdraget och inbetala återförda belopp til riksgäldskonlorel. Vidare kan inlösen endast ske av andelar som representerar ett helt års sparande. Detta gäller även om sådana andelar på grund av familjerättsligt flng övergått till annan än spararen. Om sparandet under ett år representerar 10 andelar, måste således vid inlösen före 5-årsperiodens utgång alla 10 andelama inlösas. När 5-årsperioden passerats Hr inlösen ske efter spararens fria val.

Vinst vid inlösen av andelar beskattas efter vanliga realisationsvinstskatteregler, dvs. vid innehav 2 år eller mer deklareras normalt 40 96 av andelarnas värdeökning som realisationsvinst. Även schablonregeln kan användas, dvs. 20 96 av andelarnas neltoförsäljningspris kan, om del blir förmånligare, las upp som realisationsvinst.

De tidigare redovisade gmndprinciperna om deltagare, regelbundet sparande, maximibelopp m. m. gäller även för denna sparform.

BeträfTande inrättandet av de speciella aktiesparfonderna gäller följande. Bankemas fondbolag inrättar dessa fonder. 1 fondbestämmelserna skall bl. a. ingå villkoret att fonden företrädesvis skall placera sina tillgångar i nyemissioner av svenska aktier och konvertibla skuldebrev. Utländska värdepapper flr således inle ingå. Vidare skall av fondbeslämmelserna framgå inlösenvillkoren och de regler som gäller vid inlösen före 5-årsperiodens utgång. Dessutom skall föreskrivas alt fonden skall vara en s. k. reinvesteringsfond, dvs. avkastningen på andelarna skall återinvesteras och ge rätt lill nya andelar. Kostnaden för förvaltningen av aktiefonden och för utgivande av andelar skall enligt aktiefondslagen framgå av fondbeslämmelserna.

Efiersom avkastningen skall återinvesteras behöver någon speciell regel om skattefrihet för utdelning från fonden inle införas. I detta sammanhang behövs därför endast klargöras alt del skattemässiga ingångsvärdet för andelarna utgör det sparade beloppet inkl. det belopp som återinvesterats i nya andelar.

Fondbeslämmelserna för aktiesparfonderna skall, liksom för alla andra aktiefonder, fastställas av Bankinspektionen vilken också har tillsyn över den löpande verksamheten i dessa fonder.

Det nu beskrivna sparsystemet kan belysas med ett exempel.

En person sparar år 1 100 kr. per månad på ell aktiesparkonto. Vid utgången av år I har han 12 andelar i fonden, motsvarande del sparade beloppet om I 200 kr. Vid laxeringen år 2 får han ett avdrag från skatten med 20 96 av 1 200 kr. = 240 kr. Den 30juni år 2 återinvesteras hans avkastning på föregående års andelar, 50 kr, i nya andelar. Vid utgången av år 2 har han sparat ytteriigare I 200 kr., vilket ger honom ytteriigare 12 andelar. Vid utgången av år 2 har han alltså sammanlagt 24,5 andelar i fonden. Vid utgången av år 6 begär spararen inlösen av 12 andelar, hänförande sig till det första spararet. Värdet per andel är nu 160 kr. Realisationsvinsten per andel

Prop. 1977/78:165 96

utgör 40 % av (160-100)= 24 kr. Vid utgången av år 7 begär han inlösen av resterande 12,5 andelar. För dessa har han ett ingångsvärde på 1 250 kr. (I 200 kr. sparbelopp + 50 kr. återinvesterad avkastning).

Utredningen föreslår alltså ett system som innebär valfrihet för lönspararen antingen att spara sina pengar i bank eller atl spara sina pengar i den beskrivna aktiefonden, eller en kombination av båda sparsystemen inom en total sparram av 4 800 kr. per år. Den avkastning som återinvesteras i aktiefonden ligger - liksom ränta på lönsparkontomedel - utanför denna ram.

6.4 Lönsparande i det egna företaget

Utredningen har också övervägt frågan om ytteriigare en påbyggnad till lönsparandet i bank, nämligen lönsparande i det egna förelaget. Skälen för att öppna en sådan möjlighet skulle kunna uttryckas på följande sätl. De anställda, som lönsparar, kan i stället för alt sätta in pengarna på bank av solidaritet vilja låta pengarna gå till sill egel förelag. Hur slorl detta intresse är är inle möjligt för utredningen alt bedöma. Säkeriigen spelar här en mängd olika faktorer in. Inte heller del allmänna intresset för ell sådant syslem kan utredningen avgöra.

Utredningen haremellertid övervägt hur ett sådant syslem skulle kunna se ut mot bakgmnd av de tidigare presenterade modellerna. En första fråga är vilka företag som skall omfattas av ett sådant system. Förhållandena varierar nämligen högst avsevärt mellan olika förelagsformer. I det mindre företaget, som oftast drivs som enskild firma eller handelsbolag, är förutsättningarna för att administrera sparandet hell andra än de som föreligger för de större förelagen som regelmässigt drivs i aktiebolagsform. Därtill kommer alt sparandet i de mindre företagen skulle vara svårare all övervaka från det allmännas sida. Av praktiska skäl måste därför lönsparande i det egna förelaget begränsas lill förelag av viss storlek. Utredningen anser att detta lönsparande bör begränsas lill aktiebolag och ekonomiska föreningar, som har minst 25 anställda. Därigenom anknyts lill samma gräns som gäller i lagerf (1976:351) om styrelserepresentalion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar.

En andra fråga är i vilken form de anställda skall låna sitt företag sparade medel. För aktiebolags del kan detta lämpligen ske i form av konvertibla skuldebrev, som efter 5 år kan konverteras till aktier. Även detla sparande bör vara knutet lill spararen. Enligt 5 kap. 1 § aktiebolagslagen (1975:1385) skall konvertibla skuldebrev ställas till innehavaren eller till viss man eller order, dvs. skuldebrevet skall vara löpande. Det bör därför införas en bestämmelse i aktiebolagslagen som ger regeringen, eller myndighet som regeringen förordnar, räll att medge undantag från beslämelserna i den angivna paragrafen, om denna sparform införs. För anställda i ekonomiska föreningar skulle lånet kunna ske i form av vanliga skuldebrev.

För atl förenkla administrationen skulle ett sådant syslem kunna kopplas

Prop. 1977/78:165 97

till bankerna på följande sätl.

Avsättningar under spararet sätts in på lönsparkonlot i banken. Delta konto kan sedan användas när företaget utfärdar konvertibla skuldebrev. Avskrift av skuldebrevet biläggs sedan deklarationen för att styrka skatteavdraget. Utfallande ränta är skattefri. Även detta sparande fömtsatts ligga inom ell högsta sparbelopp av 4 800 kr. per år.

Systemels funktionssätt kan belysas med hjälp av ett exempel. En person sparar 2 000 kr. under ell år på sill lönsparkonto. Mellan företagel och de anställda har träffats en överenskommelse alt de anställda får rätt att delta i en teckning av konvertibla skuldebrev. Den anställde tecknar skuldebrev för I 000 kr. Vid avlämnandet av deklarationen bifogar han dels ett konlobesked från banken på sitt lönsparkonto, dels en avskrift på skuldebrevet. Han erhåller ett skatteavdrag med dels 20 96 av de I 000 kr. som återstår på lönsparkonlot, dels 20 96 av skuldebrevels belopp, I 000 kr., tillhopa 400 kr. Del konvertibla skuldebrevet flr enligt sina villkor inte inlösas eller bytas mot aklier förrän tidigast 5 år efler utfärdandet. Utfallande ränta på skuldebrevet är skattefri liksom den överkurs på skuldebrevet som kan bli följden om den underiiggande aktiens värde stigit under tiden. Om han väljer att byta skuldebrevet mot aklier blir likaledes den realisationsvinst som blir följden av utbytet skattefri. Det nu beskrivna systemet gäller endast det sparande som sker under ett år. Detla innebär alt spararen måste ha bundit sig för teckningen av skuldebrevet under spararet. Efler spararets utgång förvandlas behållningen på sparkontot lill ett sparbevis som utfärdas av banken. Vid inlösen av detta sparbevis i förtid sker återföring till staten med 20 96 av sparbevisels värde. Då förelag inle varje år kan tänkas ha behov av att utfärda konvertibla skuldebrev bör del öppnas en möjlighet all omvandla ett sparbevis till ell konvertibelt skuldebrev utan några skatteeffekter. Därför bör införas en regel av innebörd alt om ett sparbevis utbytts mot ett konvertibelt skuldebrev, utfärdat på de villkor som tidigare angivils, sker ingen återföring. Givetvis erhåller dock lönspararen inget nytt skatteavdrag i sådana fall. Skulle sparbevisel inte helt kunna utbytas mot ett konvertibelt skuldebrev i kronor räknat kan komplettering ske med de medel som under året insatts på lönsparkonio. För delta belopp erhålls skatteavdrag med 20 96.

Om även denna modell genomförs kommer lönspararen all ha tre möjligheter atl välja på, sparande i bank, sparande i aktiefond eller sparande i del egna företaget. Utgångspunkten för de tre alternativen är densamma, det skall vara fråga om ett regelbundet, långsiktigt lönsparande. Totalramen för de tre alternativen är 4 8(X) kr. per år. Det är dock fullt möjligt alt exempelvis spara 2 000 kr. på bank, 1 800 kr. i aktiefond och I 000 kr. i det egna förelaget.

Utredningen har tidigare framhållit att ett sparsystem bör vara så enkelt och lättförståeligt för spararen som möjligt. Ju fler alternativ som införs desto svårare blir del för den enskilde atl överblicka och välja mellan alternativen. När del gäller lönsparande i del egna förelaget finns del en del skäl som lalar

7 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 165

Prop.1977/78:165 98

härför, samhörigshetskänslan med det egna förelaget och den ökade insynen och inflytandet genom ett eventuellt framtida aktieinnehav.

Att satsa sparmedel i det egna företaget innebär dock alllid ett större risktagande än om medlen placeras i en aktiefond med ell spritt aktieinnehav. Delta gäller oavsett om placeringen sker i form av konvertibla eller vanliga skuldebrev. Risktagandet kan naturiiglvis variera från förelag lill förelag men kan inle elimineras med mindre än att garantier mot föriuster lämnas i någon form av staten.

Med hänsyn till vad nu anförts har utredningen inle ansett sig kunna förorda ett system med lönsparande i det egna företaget.

Tabell 6.1 Sparbevisets konstruktion

Vid inlösen 5 år efter utgången av spararet har sparbevisel ett inlösenvärde av 150,35 % av del sparade beloppet.

Vid tidigare inlösen har sparbevisel det inlösenvärde som nedan framgår. Vid beräkning av detta inlösenvärde har hänsyn tagits tiU att återföring lill staten skall ske med 20 96 av sparbevisets värde.

	Bankränta	Sparbevisets	Återfört	Inlösen-
		värde	belopp	värde
	%	%	%	%
An
Januari	0,70	100,70	20,15	80,55
Februari	1,40	101,40	20,30	81,10
Mars	2,10	102,10	20,40	81,70
April	2,85	102,85	20,55	82,30
Maj	3,55	103,55	20,70	82,85
Juni	4,25	104,25	20,85	83,40
Juli	4,95	104,95	21,00	83,95
Augusti	5,65	105,65	21,15	84,50
September	6,35	106,35	21,25	85,10
Oktober	7,10	107,10	21,40	85,70
November	7,80	10 7,80	21,55	86,25
December	8,50	108,50	21,70	86,80

	Bankränia	Sparbevisets	Åierfört	Inlösen-
		värde	belopp	värde
	%	%	%	%
Är 2
Januari	9,25	109,25	21,85	87,40
Februari	10,05	110,05	22,00	88,05
Mars	10,80	110,80	22,15	88,65
April	11,55	111,55	22,30	89,25
Maj	12,35	112,35	22,45	89,90
Juni	13,10	113,10	22,60	90,50
Juli	13,90	113,90	22,80	91,10
Augusti	14,65	114,65	22,95	91,70
September	15,40	115,40	23,10	92,30
Oktober	16,15	116,15	23,25	92,90
November	16,95	116,95	23,40	93,55
December	17,70	117,70	23,55	94,15
	Bankränta	Sparbevisets	Återfört	Inlösen-
		värde	belopp	värde
	%	%	%	%
Är 3
Januari	18,55	118,55	23,70	94,85
Februari	19,40	119,40	23,90	95,50
Mars	20,20	120,20	24,05	96,15
April	21,05	121,05	24,20	96,85
Maj	21,90	121,90	24,40	97,50
Juni	22,75	122,75	24,55	98,20
Juli	23,55	123,55	24,70	98,85
Augusti	24,40	124,40	24,90	99,50
September	25,25	125,25	25,05	100,20
Oktober	26,05	126,05	25,20	100,85
Novemtjer	26,90	126,90	25,40	101,50
December	27,75	127,75	25,55	102,20
	Bankränta	Sparbevisets	Återfört	Inlösen-
		värde	belopp	värde
	%	%	%	%
Ar 4
Januari	28,65	128,65	25,75	102,90
Februari	29,55	129,55	25,90	103,65
Mars	30,45	130,45	26,10	104,35
April	31,35	131,35	26,25	105,10
Maj	32,25	132,25	26,45	105,80
Juni	33,15	133,15	26,65	106,50
Juli	34,05	134,05	26,80	107,25
Augusti	34,95	134,95	27,00	107,95
September	35,85	135,85	27,15	108,70
Oktober	36,80	136,80	27,35	109,45
November	37,70	137,70	27,55	110,15
December	38,60	138,60	27,70	110,90

Prop. 1977/78:165 100

	Bankränta	Sparbevisets	Äterfört	Inlösen-
		värde	belopp	värde
	%	%	%	%
Ar 5
Januari	39,55	139,55	11,<)Q	111,65
Februari	40,55	140,55	28,10	112,45
Mars	41,55	141,55	28,30	113,25
April	42,50	142,50	28,50	114,00
Maj	43,50	143,50	28,70	114,80
Juni	44,45	144,45	28,90	115,55
Juli	45,45	145,45	29,10	116,35
Augusti	46,45	146,45	29,30	117,15
September	47,40	147,40	29,50	117,90
Oktober	48,40	148,40	29,70	118,70
November	49,40	149,40	29,90	119,50
December	50,35	150,35	30,05	120,30

7 Kommentarer till lagförslagen

De föreslagna bestämmelserna om skattelättnaderna har tagils in i en särskild lag. Skattelättnaderna beslår av rätlen lill skallereduktion och skattefrihet för avkastning på sparmedel. En del av de nya bestämmelserna är visseriigen av sådan natur att de i stället skulle kunna sättas in direkt i de centrala skatteförfaliningarna. Utredningen har emellertid ansett atl detta skulle göra sparsystemet svåröverskådligare. Av enkelhetsskäl bör alltså de nya reglerna återfinnas i en enda författning.

Den förslagna lagen om skattelättnader för vissa sparformer innehåller de gmndläggande bestämmelserna. 1 fråga om det föreslagna sparandel via aktiesparkonlon och aktiesparfonder behövs som redan påpekats i den allmänna motiveringen en del ytteriigare föreskrifter. Dessa är emellertid av sådan natur all de hör hemma i de fondbestämmelser för dessa fonder som skall fastställas av Bankinspektionen.

1 §

I lagrummet anges den personkrets som kan medges skattelättnader. De förutsättningar som här anges är sådana som del flr åvila taxeringsmyndigheterna att kontrollera. En erinran om detta har gjorts i 68 § taxeringslagen (1956:623). Om någon lönsparat på det sätt som anges i 2 § i förslaget men inte uppfyller de krav som uppställs i I § så skall givetvis skattereduktion eller skattefrihet för ränta inte komma i fråga. En skattskyldig som i sådant fall inte uppgett ränta på sparmedel riskerar ansvar enligl de regler som gäller för orikliga uppgifter m. m.

Även ombordanställda omfattas av det föreslagna sparsystemet och utredningen föreslår alt en möjlighet ges till jämkning av sjömansskatt. En

Prop. 1977/78:165 101

bestämmelse härom har tagits in i 12 § lagen (1958:295) om sjömansskatt. Detta innebär att t. ex. en dansk sjöman som är anställd på ett svenskt fartyg och eriägger svensk sjömansskatt kan få jämkning om han sparar i svensk bank eller motsvarande. Utredningen har inte ansett det motiverat atl beakta sparande i utländska inrättningar.

2 §

Kravet på insättningar under minst sex månader haren nackdel. Ett sådant krav medför att den som mot årets slut vill delta i sparandel utesluts från skattelättnader. Delta motverkar lagstiftningens syften. I lagrummets andra stycke har därför en specialregel tagits in i fråga om kravet på periodicitet. Härigenom blir det möjligt att under årets slut gå med i sparandet och fl skattelättnad. Om en person börjar spara mellan 100 och 400 kronor i månaden i oktober år I flr dessa sparmedel beaktas tillsammans med del sparande som sker del därpå följande år 2. Givetvis måste sparandet år 2 uppfylla de förutsättningar som följer av huvudregeln. År 2 måste alltså minst sex insättningar inom beloppsramama 100 och 400 kr. ha sketl. Vid laxeringen år 3, som avser inkomster under år 2, beräknas då skattereduktion på sparandet under åren I och 2.

Det högsta belopp för skattereduktion som nämns i första slycket, 4 800 kr., kan alltså i anslutning till ett påbörjat sparande, i verkligheten bli högre. Det maximala underiaget för skattereduktion blir då 6 800 kr., vilket motsvarar fem insättningar under år I och tolv insättningar under år 2, var och en på 400 kr. Härtill kommer att skattereduktion beräknas även för räntan.

I det tredje slyckel har intagits en hänvisning till vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272), UL. Även den nu föreslagna skallereduktionen bör följa samma regler som de redan gällande i fråga om avräkningsbarhet m. m. Till skillnad från de redan gällande kan emellertid den nya formen av skattereduktion inle automatiskt beaktas vid fastställande av preliminär A-skatt. En sparare är här hänvisad till alt begära särskild jämkning om han så önskar. Det bör i detta sammanhang erinras om all taxeringsnämnd skall pröva förutsättningarna för den föreslagna skattereduktionen. Lokal skattemyndighet får sedan sköta själva skallereduktionen. En följdändring har också fått göras i 4§ lagen (1970:176) om begränsning av skatt i vissa fall.

Det bör här påpekas alt utredningen inte förslagit något särskill namn på den nya typen av skaltereduktion. Anledningen till alt termen skattereduktion begagnats är att denna form av skattelättnad är väl känd. Emellertid finns uttrycket skattereduktion respektive särskild skattereduktion redan i UL varför ett annat ullryck bör väljas om utredningsförslaget godtas.

Prop. 1977/78:165 102

3 §

Ränta på medel som innestår på lönsparkonto skall vara skattefri. Härmed avses alltså både den ränta som utgår på insättningar under spararet och den ränla som utgår på medlen följande år. En given förutsättning är atl lönsparandet skett på sådant sätt atl skattereduktion kan komma i fråga. Om t. ex. bara fem insättningar gjons skall räntan behandlas enligl de regler som gäller för andra kapitalinkomster. Detsamma blir fallel om uttag skett från kontot. Om en person har sparat 400 kr. varje månad under årel och sedan i december tar ul 4 200 kr. skall bara den ränta som belöper på återstående 600 kr. vara skattefri. I ett sådant fall flr den totala räntan fördelas proportionellt mellan respektive belopp. Del bör i delta sammanhang nämnas att nyss nämnda 600 kr. är del lägsta belopp som berättigar lill skaltereduktion (6x 100 kr.).

Som påpekats i kommentaren till 2 § föreslås en specialregel för de som börjar lönspara under den senare delen av ett år. Sådana sparmedel skulle under vissa förutsättnngar få öka underiaget för skattereduktion för det påföljande året. En förutsättning är att sparandet detta följande år uppfyller de allmänna kraven enligl huvudregeln i 2 § första stycket. Utredningen har stannat för att inte föreskriva skallefrihet för ränta på dessa medel såvitt avser lid under det första året. Skälet härtill är alt man i annat fall skulle vara tvungen att inför specialregler för de fall ett icke skattereduktionsgmndande sparande sker del följande året.

4 §

De föreslagna aktiesparkoniona är närmast att se som uppsamlingskonton för medel som skall användas för fondändamål. Avkastningen på fondandelarna skall alltså användas för inköp av nya andelar. Skattefriheten i denna del har därför utformats som en rätt till förhöjda ingångsvärden på fondandelarna. Förhöjda ingångsvärden skall naturiiglvis bara komma i fråga i de fall sparandet sketl på sådant sätt som angetts i 2 §. Detta har redan belysts i den allmänna motiveringen.

Den som vill spara kan gör delta genom insättningar på både särskill lönsparkonio och akliesparkonio. Humvida skattereduktion och andra skatteförmåner skall medges Hr avgöras enligl de tidigare beskrivna reglerna. Intel hindrar att t. ex. fyra insättningar gjorts under första halvåret på ett lönsparkonio och två därefter på akliesparkonio, var och en på belopp mellan 100 och 400 kr. Den övre gränsen på 4 800 kr. för skattereduktion gäller även i detta fall.

Prop. 1977/78:165 105

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden 1 Allmänna synpunkter

1.1 Bankinspektionen: Del totala finansiella sparandet i landet har under
senare år visat en negativ utveckling. Detla har varit särskilt märkbart inom
företagssektorn men även inom andra områden av samhällsekonomin.
Utredningen konstaterar mot bakgrund härav atl en stimulans av del svenska
näringslivet är nödvändig och att detta kräver alt tillförseln av riskvilligt eget
kapital till näringslivet ökar. Ett ökat sparande behövs därför.

Bankinspektionen delar uiredningens uppfattning att ett medel alt komma till rätta med bristen på sparandet i landet är att förbätlra lönsparandet. Huruvida möjligheter kunde finnas att - som ett alternativ till det föreslagna nya sparandet, som i viss mån kommerati innebära en direkt konkurrens till det nuvarande lönsparandet - komplettera detla med nya regler undandrar sig inspektionens bedömande. Under alla förhållanden bör lönsparandel även i fortsättningen ske via bank. I likhet med utredningen anser inspektionen att sparande hos staten, t. ex. genom samordning av sparandet med skatteuppbörden, skulle möta åtskilliga praktiska svårigheter. Inspektionen anser därför en sådan sparform vara mindre lämplig.

Inle heller anser inspektionen all lönsparande i det egna företaget är en lämplig lösning. Bortsett från vissa problem atl övervaka att sparande i företagel verkligen äger rum - vilket är särskill aktuellt beträffande små företag - är en sådan sparandeform behäftad med risker för de lönsparande anställda. Tryggheten i sparandet kan i dessa fall inte alltid upprätthållas vilket inspektionen betraktar som en betydande brist i en eventuell sädan sparandeform. Utredningen har inle heller ansett sig kunna förorda ett sådant lönsparandesystem.

1.2 Kommerskollegium: Från de synpunkter kollegiet har att beakta har kollegiet inte något att erinra mot att förslaget läggs till grund för lagstiftning.

1.3 Länsstyrelsen I Stockholms län: Länsstyrelsen vill understryka viklen av att sparandet ökar. Detta är nödvändigt för att återvinna balansen i samhällsekonomin. En avgörande förutsättning fören sådan utveckling är all det svenska näringslivet Hr möjlighet till en långsiktig kapaciteisutbyggnad och förnyelse av produktionsapparaten. Den intemationella konkurrenskraften kan då stärkas. Rent allmänt är därför länsstyrelsen positiv lill åtgärder som ger större utrymme för realkapitalbildning. Hushållssparandel är här en viktig komponent.

De stimulanser som ges bör givelvis i första hand vara så utformade alt de leder till ett nysparande och inle bara till en kapitalomflyttning. Utredningen

Prop. 1977/78:165 106

menar att denna effekt skall kunna nås genom kopplingen lill A-inkomster. En annan viktig förutsättning för att sparandet skall ge önskat resultat är att de sparformer som erbjuds inte är alllför krångliga. För spararnas del är det väsentligt att villkoren för sparandet är enkla och att sparandet koncentreras till så få sparformer som möjligt. Skall myndigheterna kopplas in är det viktigt att handläggningen av sparandet göres så enkel som möjligt.

De sparformer med särskilda sparstimulanser vi nu har- nya lönsparandel
resp. sparobligationer- kan i relativt stor utsträckning sägas uppfylla kravet
på enkelhet. 1 vart fall gäller detla myndigheternas-och länsstyrelsen tänker
då främst på skattemyndigheterna - befattning med sparandet. De spar
former utredningen föreslår är onekligen något mera komplicerade i sin
uppläggning. De bygger på ett relativt omfattande engagemang frän skatte
myndigheternas sida. För spararnas del blir det bl. a. fråga om ytteriigare ett
moment när skatten skall räknas ut.

Även om det således, främst från laxeringsadminislrativa utgångspunkter,
kan riktas kritik mot den tekniska konstruktionen vill länsstyrelsen ändå inle
ställa sig hell avvisande lill förslaget. Vid en avvägning mellan olika intressen
väger, enligt länsstyrelsens mening, behovet av ett ökat sparande tungt. Från
skattemyndigheternas sida måste man då, i vart fall under ett övergängs-
skede, vara beredd alt ta på sig en del av det administrativa bestyret.

Sammanfattningsvis vill länsstyrelsen förorda alt man i första hand överväger alt förbätlra det nya lönsparandet. Endast om det efler en mera grundlig utredning visar sig vara praktiskt hanlerbart bör de av utredningen föreslagna metoderna komma i fråga. Länsstyrelsen vill avslutningsvis peka på atl den allra enklaste metoden vore att staten tillför kvalificerade sparkonton skattefria sparpremier. Reellt sett skulle man då troligen nå ungefär samma effekt som i de övriga systemen.

1.4 Länsstyrelsen i Södermanlands län delar utredningens bedömning, när denna inte har ansett sig kunna förorda alt anställda lönsparar i det egna förelaget.

1.5 Z,(7/7S5r>'/É'/5fn//ra/mfl//Ä/7.-Inledningsvis vill länsstyrelsen konstatera det positiva i atl utredningen under en så kort lid som den haft till förfogande har lyckats komma fram lill föreliggande förslag. Länsstyrelsen finner också alt utredningen på ett rörljänstfulll sätt klart har uttryckt det förhållande som råder mellan sparandel och en positiv utveckling av samhällsekonomin.

Länsstyrelsen anser att realkapitaluppbyggnaden inom näringslivet måste ges högsta prioritet. En offensiv satsning på industrin som leder till ökad produktionsvolym är ett nödvändigt led då det gäller alt återställa den ekonomiska balansen med omvärlden. Samtidigt måste -enligt länsstyrelsens mening - den offentliga sektorn genom satsningar på en utbyggd infrastruktur, en ökning av bostadsbyggandet m.m., samverka med de expansiva tendenserna i ekonomin. Endast en expansiv ekonomi kan trygga

Prop. 1977/78:165 107

samhällels angelägna satsningar på barn- och åldringsvård, arbetsmarknads-och regionalpolitik.

Länsstyrelsen finner det odiskutabelt alt ett ökat sparande är nödvändigt
för att på sikt eliminera underskottet i bytesbalansen och för atl trygga
finansieringen av förelagens kapitalbildning helst i form av riskvilligt kapital.
Behovet av ett ökat sparande måste i stor usträckning täckas genom en
slimulering av hushållssparandet. Strävanden att höja det totala nysparandet
i ekonomin bör därför i hög grad inriktas på åtgärder för att ge incitament till
ett ökat sparande hos den enskilde. Delta rimmar också med den enskildes
starka intresse alt i inflationsutvecklingen bevara realvärdet av sitt ackumu
lerade sparkapital.

Länsstyrelsen vill framhålla att kunskaperna om hur skatteregler, ålderssammansättning och familjestoriek, inkomstfördelning och penningfluktua-tioner påverkar den långsiktiga sparbenägenhelen är relativt ofullständiga. Beträffande formerna för ett ökat hushållssparande vill länsstyrelsen därför påpeka det värdefulla i att flera olika typer av lönsparande utvecklas som tar hänsyn till olika intressen bland hushållen.

Sparande i bank samt sparande i aktiefonder gynnas med nuvarande skatteregler endast på så sätt att den skaltskyldige vid inkomsttaxeringen i förvärvskällan kapital medges ell extra sparavdrag med 800 alternativt 1 600 kr. beroende på den skattskyldiges civilstånd. Denna enda åtgärd att skattevägen stimulera sparandet torde numera inte vara tillräcklig. Detla i synnerhet med hänsyn till att kapitalinkomster beskattas som s. k. B-inkomster, vilket medför atl inkomsten för gifta skattskyldiga sambeskattas och därigenom utsätts fören högst ogynnsam marginalskatteerfekt. Om den skaltskyldige dessutom har sådana tillgångar alt förmögenhetsbeskattning kommer i fråga torde det reella utbytet av ett sparande bli mycket ringa. Del måste ocksä framhållas att sparkapilaleis realvärde ständigt försämras av den pågående inflationen.

Ett inflationsskyddat sparande har länge efleriysls från olika lönlagargmp-per. Länsstyrelsen finner sålunda utredningens förslag i högsta grad angeläget som komplement till nuvarande skatteregler för att över huvud taget ge sparandet ett gynnsammare läge. Behovet av ett sådant komplement torde för den enskilde framstå än starkare sedan möjligheten till kapitalbildning genom köp av pensionsförsäkringar nedskuriis.

Förslaget synes länsstyrelsen vara väl avvägt och torde utan komplika
tioner kunna inlemmas i den nu gällande svenska skattelagstiftningen.
Länsstyrelsen finner dock redan att kompletteringar och klargöranden bör
göras innan propositionen framlägges i riksdagen.

Sammanfallande bedömning. Länsstyrelsen bedömer att den föreslagna sparformen har möjlighet att nå en stor anslutning bland löntagarna. Länsstyrelsen vill dock fästa uppmärksamheten på alt den föreslagna nya lönsparformen kan komma att ersätta andra sparformer i högre utsträckning

Prop.1977/78:165 108

än att bidra till ett nysparande.

Utformningen av skattesubventionen dvs. att avdraget görs från skattebeloppet är från inkomstfördelningssynpunkt att föredra framför ett avdrag direkt på inkomsten.

Utredningen anger överslagsmässigt alt vid sparbelopp på en miljard kronor kommer staten att gå miste om ca 50 milj. kr. i minskade skatteinkomster. Utöver detta räkneexempel har utredningen ej berört den möjliga omfattningen av det föreslagna lönsparandet. Länsstyrelsen vill därför konstatera att även om den nya lönsparformen når stor anslutning bland löntagarna kommer ökningen av krediltillgångarna atl bli av relativt liten betydelse i förhållande till det kapitalbehov som föreligger för kommande års investeringar. Länsstyrelsen finner det lämpligt att det frivilliga sparandel i första hand uppmuntras men vill om detta på sikt är otillräckligt understryka vikten av att frågan om ett tvångsmässigl lönsparande skyndsamt och allsidigt utreds.

Den ökade tillgången på sparkapital inom bankema skall enligt utredningens mening bidra till en ökad kapitalbildning inom företagssektorn. Länsstyrelsen vill här framhålla att den brist på riskvilligt kapital som föreligger inom företagssektorn inte kan läckas genom tids- och räniemässigt obundna lån från bankinstituten. Bankernas möjlighet alt lämna bundna lån måste ökas. En tänkbar lösning för att göra hushållens sparkapital mer riskvilligt är atl staten lämnar lånegarantier i ökad uisträckning.

Ett ökat lönsparande borde dessutom även kunna bilda utgångspunkt för ett på sikt ökat obligations- och aktieinnehav bland hushållen. Del är därför motiverat atl bygga på utredningens förslag med ett alternativ som medför en direkt kanalisering av hushållssparandel lill den långa kapitalmarknaden med inriktning på näringslivets långfristiga finansiering. Länsstyrelsen vill föreslå alt vid beredningen av utredningens förslag överväges alt också införa "lönsparobligationslån" baserade på ett månatligt löneavdrag och med en lämpligt avpassad skattefrihet.

Slutligen vill länsstyrelsen framhålla att om ett nytt lönsparande kan
åstadkomma ett större utrymme på kreditmarknaden för industrins investe
ringar måste kreditinstituten i ökad utsträckning ta sin del av ansvaret för att
uppnå en balanserad regional utveckling.

1.6 Länsstyrelsen I Jämtlands län: Länsstyrelsen avstyrker utredningens förslag.

Därest regeringen ändock anser sig böra lägga förslaget lill grund för lagstiftning ansluter sig länsstyrelsen till vad reservanterna i sitt yttrande anfört i fråga om den tekniska utformningen och kontrollen.

Reservanterna inom länsstyrelsen (Pettersson, Karisson, Wikberg, Cars och Jönsson) anser att länsstyrelsens yttrande över betänkandet "Ökat lönsparande" i stället borde ha utformats på följande sätl.

Prop.1977/78:165 109

Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att en reell ökning av hushållssparandet är nödvändig och att ett erforderiigt inflationsskyddat sådant sparande bäst åsladkommes genom lättnader i beskattningen. Den nu föreslagna sparformen medför visseriigen att alla de som inte själva kan deltaga genom att de inle kan åstadkomma ett sparande, i alla fall via sina skattsedlar får vara med och betala deltagarnas i lönsparandet skatteförmån. Detta skulle möjligen kunna leda till att förslaget inte ger åsyftat resultat. Liknande situation föreligger emellertid i ett flertal andra sammanhang bl. a. i det 1972 införda nya lönsparandet och måste då liksom nu godtagas för att över huvud åstadkomma ett önskvärt resultat.

Sparandet bör också ges en sådan utformning att del direkt stimulerar kapitalbildningen i företagssektorn, vilket föreslagils ske antingen genom ett sparande på särskill konto i bank eller genom direkt dellagande i aktiefond anknuten till banks fondbolag.

Den övre gränsen för sparbelopp har angivits till 4 800 kr., vilket för en "låginkomsttagare" kan framstå såsom alltför högt och därigenom kunna anses otillböriigt gynna "höginkomsttagare". Beloppet bör dock ses mot bakgrunden av atl högsta sparbelopp i del s. k. nya lönsparandet vilket infördes 1972 med höjning från 1977, uppgår lill 6 000 kr.

Man kan naturiiglvis ifrågasätta om den nu föreslagna formen av lönsparande verkligen kommer atl medföra ett ökat nysparande. För atl åstadkomma detta hade säkeriigen lagreglerna blivit synnerligen komplicerade och i vart fall hade kontrollen, vilken då antagligen lagts pä taxeringsmyndigheten, blivit nästan omöjlig eller i vart fall så arbelskrävande alt den inte gått atl genomföra.

Länsstyrelsen har intet att erinra mot den tekniska lösning som utred
ningen framlagt. Länsstyrelsen anser dock all man i utredningen bort
undersöka möjligheten av att lägga hela kontrollen av rätten till avdrag pä
skatten via dator genom alt låta bankens databand med lönsparkonton
datamässigt bearbetas mot skattebanden.

1.7 FuUmäktige I Sveriges riksbank: Tanken att genom skattelättnader stimulera lill ett ökat enskilt sparande är, såsom framgår av den i betänkandet lämnade redogörelsen för tidigare införda statliga sparstimulanser, ingalunda ny utan har redan praktiserats företl anlal olika sparformer. Vilken den reella effekten av de hittills vidtagna åtgärderna varit, är självfallet omöjligt att avgöra, eftersom man måste räkna med att i vart fall en betydande del av det sparande, som skett inom ramen förde premierade sparformerna, i realiteten endast inneburit en omplacering av redan verkställt sparande eller skulle ha kommit lill stånd även utan de av staten lämnade ränte- eller skattefavörerna. Under alla förhållanden kan det emellertid konstateras all det sparande som redovisats inom dessa sparformer, endasl utgjort en tämligen ringa del av det totala äriiga hushållssparandet. Angelägenheten av atl även i fortsättningen uppehålla och om möjligt öka

Prop.1977/78:165 110

hushållssparandet är emellertid så stor, att det enligt fullmäktiges mening är väl motiverat att man söker finna former för den statliga sparslimulansen, som i högre grad än de hittillsvarande kan förväntas leda därtill. Ur denna synpunkt är det värdefullt alt frågan om åtgärder för att främja ett ökat lönsparande nu utretts.

Det förslag, som lönsparutredningen framlagt, innebär i två avseenden viktiga principiella nyheter i förhållande till den hittillsvarande utformningen av stödet ät lönsparandet. I överensstämmelse med de direktiv, efter vilka utredningen arbetat, föreslår utredningen nämligen dels all sparsyslemel i princip skall ha karaktären av långsiktigt sparande och kunna kanaliseras till näringslivet som riskvilligt kapital genom placering i aktiefonder, dels att den statliga stimulansen skall vara så stor alt den - tillsammans med den direkta avkastningen - skall öppna en möjlighet för småspararen-ait kunna spara till en realränta som i varje fall inte är negativ. Fullmäktige vill i det följande i huvudsak uppehålla sig vid dessa frågor.

Lönsparandets kanalisering och kreditmarknadens siruklur

Utredningen har inte systematiskt tagit upp problemet om hur placeringen av de genom lönsparandel hopsamlade medlen påverkar kreditmarknadens siruklur och funktionssätt. En förklaring härtill lorde vara att utredningen inte kunnat ta hänsyn till kapitalmarknadsutredningens resultat. Dessa frågor är emellertid av stor betydelse för lönsparandels utformning.

Med undantag av sparande i aktiefonder, till vilket fullmäktige återkommer, innebär förslaget att medlen skall placeras i bank. Skälet härför framgår då utredningen diskuterar alternativen sparande hos staten och sparande i bank. Sparande hos staten innebär i detta sammanhang att inbetalningarna anknyts till skatteuppbörden. Att utredningen, med hänsyn till bankväsendets väl utvecklade rutiner, förordar lönsparande i bank, är naturiigt. Vad saken här gäller är emellertid inle den tekniska hanteringen av systemet ulan placeringen av medlen och all bankerna handhar förvaltningen betyder givetvis inle att dessa måste placeras som inlåning i bank. En bank kan inte gärna undandra sig från alt delta i systemet även om medlen placeras pä annat sätt än som inlåning i banken och några tvingande regler lorde inte behöva införas.

Om man vill skapa en väl fungerande kapitalmarknad synes en placering av långfristigt sparande i bank inte vara den bästa lösningen. Det finansiella hushållssparandel placeras visserligen f. n. till helt övervägande del i bank. Den efterfrågan på finansiering, vars tillgodoseende reser problem, gäller emellertid främst de långfristiga krediterna lill staten, kommunerna, bostadssektorn och industrin och för industrin dessutom tillförseln av riskkapital. Tillgången av medel på kapitalmarknaden för atl tillgodose dessa behov har länge varit otillfredsställande, och detla undersirykes nu ytterligare genom stagnationen i allmänna pensionsfondens placeringskapacitet. Redan nu har bankerna, under press från myndigheterna, fltt ta ansvaret för en slor del av

Prop.1977/78:165 111

den långfristiga bostadsfinansieringen. I del framtidsperspektiv som kapital-marknadsulredningen tecknar kommer bankerna att stä för en allt större del av köpen av långfristiga obligationer. En fortsatt utveckling i denna riktning innebär en alltmera genomgripande förändring i bankernas karaktär och funktioner. Den reser stora problem för kreditpolitiken och för kreditmarknadens effektiva funktion och lorde inge betänkligheter även från bankernas synpunkt.

Räntepolitiken kan användas föratt motverka denna utveckling genom att obligationer göres till ett ur avkastningssynpunkt mera attraktivt placerings-alternativ. Men det förefaller också rimligt atl ett sparsystem av lönsparandets typ,som byggs upp genom av staten införda skatteförmåner, konstrueras så att del bidrager lill att öka utbudet på kapitalmarknaden.

Fullmäktige vill därför peka på ett placeringsalternativ som ger ökade möjligheter att tillgodose detta syfte. Utgångspunkten är ett element i utredningens förslag, nämligen den möjlighet som öppnas alt placera lönsparandemedel i särskilda aktiefonder. I analogi härmed bör lönsparande även kunna placeras i obligationsfonder. Tekniken är redan utformad i utredningens förslag beträffande aktiefonderna. En ändå enklare lösning kan vara att samma fonder får användas för placering i aktier och obligationer.

Om placering i obligationer skulle komma till stånd i någon större omfattning uppkommer frågan huruvida dessa placeringar skall kunna underkastas sådana placeringskrav avseende stats- och bostadsobligationer som kan införas för allmänna pensionsfonden och försäkringsbolagen och som beträffande dessa f n. tillämpas genom rekommendationer från riksbankens sida. Därest obligationsfonderna skulle komma all stå för en betydande del av marknadens obligationsförvärv skulle del kunna förefalla obilligt om de hade möjlighet alt enbart specialisera sig på industriobligationer medan försäkringsinstitutionerna fick en alll större andel prioriterade obligationer med lägre förräntning. Riskema fören snedvridning av detla slag torde emellertid vara ganska små och fullmäktige vill därför föreslå atl placeringsregeln för fonderna nu utformas så att medlen, utöver de place-ringsobjeki som utredningen angivit, skall kunna placeras i obligationer och föriagsbevis som utbjudits av svensk bank.

Siorleken av sparsUmulansen

Beträffande denna fråga vill fullmäktige inledningsvis framhålla att effekten på sparandels avkastning av inflation i kombination med höga marginalskatter och en nominalislisk beskattning av räntor ulgör ett allvarligt samhällsekonomiskt problem. Kapitalmarknadsuiredningen har påvisat den skattemässiga diskrimineringen av banksparandet och akiiesparandet jämfört med placeringar i andra tillgångar. Föratt upprätthålla ett oförändrat realvärde på banktillgodohavande krävs även för löntagare i normala inkomstlägen orimligt höga räntor före skatt. Fullmäktige finner det därför

Prop. 1977/78:165 112

viktigt att man prövar nya vägar för att stärka hushållssparandet och öka kapitalbildningen i samhället. Utredningens förslag öppnar en möjlighet att reducera verkningarna av inflationen för del mindre hushållssparandet på bank och aktier vid nuvarande skalleregler. Givelvis löser dock inte ett begränsat system av detta slag alla de problem som sammanhänger med beskattningen av kapitalinkomster under inflation. Det illustrerar emellertid det kända förhållandet atl en inflation, så snart den överstiger en obetydlig takt, har allvarliga skadeverkningar för ekonomisk tillväxt och välfärd.

Även om avkastningen har betydelse för utvecklingen på sikt av hushållens totala finansiella sparande, är det inte säkert alt en premiering av ett begränsat sparande på vissa konton eller i vissa fonder har en sådan verkan. En deltagare i lönsparandet kan balansera sina insättningar genom atl dra ner sitt löpande sparande utanför systemet (han hade ändock planerat ett, säg, banksparande) eller genom alt föra över finansiella tillgångar (han balanserar insättningarna i lönsparandet genom all la ul medel från annan bankräkning) eller genom att ta upp lån (utgifter finansieras genom lån medan lönsparandet uppehälles). Det kan också pekas på att efter fem år systemets fördelar utgår på nytt även om något netlosparande inte alls företages. Det räcker atl låta uttag och insättningar balansera varandra. Utredningen har givetvis observerat detta problem. Då redan direktiven avvisat all nu införa ett system där neltosparandet räknas fram genom en fullständig förmögenhelsdeklaraiion, har utredningen inte utrett ett sådant system. Att den föreslagna modellen för lönsparandet, i normalfallet, knyts till löneutbetalningarna kan ha en värdefull effekt genom atl bilda regelbundna sparvanor, men skapar inga garantier för all del är fråga om ett netlosparande som annars ej skulle företagits.

Verkningarna på hushållens nettosparande är alltså osäkra. Om vi ser på
sparandet i hela ekonomin måste också mot en ökning av hushållssparandet
då ställas minskningarna av offentligt sparande genom skaltebortfall.

Att utredningen föreslagit så stora skallemässiga förmåner beror självfallet på alt den i enlighet med sina direktiv velat konstruera en sparform som skulle kunna ge småspararen en positiv realränta. Fullmäktige har full förståelse för att del i dagens läge kan behövas kraftiga älgärder för att stimulera till ökat långsiktigt hushållssparande. Även med beaktande härav vill fullmäktige dock ifrågasätta om det är lämpligt att på sätt utredningen föreslagit för den nu ifrågavarande typen av lönsparande införa skatteregler, som i så hög grad avviker från vad i övrigt gäller. Statens skattebortfall skulle kunna bli betydande om de föreslagna skattereglerna skulle komma atl tillämpas å en stor del av del fortsatta hushållssparandel. Fullmäktige vill i detla sammanhang också peka på vad förut sagts om omöjligheten alt garantera atl insättningarna å sparkonton helt motsvaras av ett reellt nysparande. Risken för all omplaceringar företas i syfte all utnyttja de med lönsparandet förenade skatteförmånerna ökar givetvis ju större dessa

Prop.1977/78:165 113

förmåner är och ju mindre hårda villkor som i övrigl uppställs för sparandel. Den sparstimulans, som väl bör vara huvudsyftet med förslaget, bör enligl fullmäktiges mening kunna uppnås även vid en mindre skattefavör än den av utredningen angivna. Som ett komplement synes vidare strängare villkor böra uppställas för förtida uttag på kontot. Därmed skulle de medel som avsätts på sparkonton bli mindre likvida, vilket ökar sannolikheten av alt det blir fråga om ett reellt nysparande. Fullmäktige anser därför atl en justering nedåt av den föreslagna skatteförmånen är motiverad och att kostnaden för förtida uttag bör ökas. Även efter sådana justeringar bör en avsevärd positiv effekt av de föreslagna åtgärderna kunna påräknas samlidigt som benägenheten att vidta åtgärder som skulle innebära ett icke avsett utnyttjande av förmånerna bör minska.

Som systemet nu är konstruerat öppnar det möjligheter att efler fem år utnyttja förmånerna genom alt omplacera tidigare införda medel. Fullmäktige förutsätter emellertid all hela systemet i dess föreslagna form är tänkt som en tillfällig lösning, avsedd all fungera under en övergångsperiod under vilken inflationstakten kan nedbringas. (Reservation se 1.9.)

1.8 FuUmäktige i riksgäldskonlorel: Fullmäktige är överens med utredningen om att det är angeläget alt öka sparandet i den svenska ekonomin inte minsl för alt nedbringa underskottet i bytesbalansen. Med hänsyn till hushållssparandets betydelse och lill risken alt delta pä sikt kan komma att försvagas av hög inflationstakt och vikande reallöneuiveckling bör särskilda åigärder vidtas för atl öka hushållssparandel och att ge spararna möjlighet alt spara till en positiv realränta. Denna målsättning bör man söka uppnå såväl genom att utnyttja (och ev. förbätlra) redan existerande sparformer som genom all tillskapa nya former.

I det följande används beteckningarna ELS (föreslaget nytt lönsparsystem) och NL(Nya lönsparandel). Siffermaterialet om räntesatser m. m. grundar sig på de förhållanden som gällde vid betänkandets avgivande.

Del framlagda förslaget synes vara tekniskt väl utformat och bör kunna fungera ulan större administrativa problem.

FLS föreslås ge dels för 5-årigl sparande en skattefri avkastning på 12,8 96,
dels för avistamedel ca 7-8 96 - skattefritt och utan uttagsprovision. I båda
fallen är fördelarna så betydande i jämförelse med andra sparformer alt del
finns anledning förmoda att FLS redan från början kommer alt fl slor
anslutning och tillföras avsevärda belopp. Erfarenhetema från liknande
låneerbjudanden, både i Sverige och i ullandel, lalar för att en betydande del
härav kommer att bestå av överföringar, så att det verkliga nysparandet
endasl blir en mindre del. Med överföringar avses då såväl direkta överför
ingar från redan tidigare sparade medel på exempelvis bank, i obligationer
m. m. som omfördelning från sparande som annars skulle ha skett i andra
former, t. ex. Nya lönsparandet, sparobligationer och bank.

8 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 165

Prop.1977/78:165 114

Sammanfattningsvis anser fullmäktige atl uiredningens förslag bör
genomföras, då ett ökal småsparande i den svenska ekonomin är synneriigen
angelägel. För atl undvika överföringar från tidigare sparsystem kan
ändringar i dessas förmåner ske,

1.9 Reservanterna inom riksbanksfullmäktige (Wärnberg, Nilsson, Sträng) och
reservanterna inom fullmäktige i riksgäldskonlorel (Adamsson, Kristenson,
P. Jansson): Lönsparulredningens belänkande, Ökat lönsparande, är enligl
vår mening alltför stalsfinansiellt kostsamt och dessutom ur allmän fördel
ningssynpunkt oacceptabelt. En skatlesubvenlion på 20 96 av del sparade
maximibeloppet 4 800 kr. per år betyder en favör som avgjort överstiger alla
andra tänkbara alternativ för kapitalplaceringar. Detta förstärks ytteriigare
genom att ränleavkastningen på beloppet föreslås bli skattefri.

Enligl vår mening kommer en dylik stimulans att leda till överföring av sparande från nu etablerade sparformer till denna så starkt subventionerade nya sparform. Nettovinsten av sparandet torde bli obetydlig. Dessutom är möjligheten atl spara beroende av den enskildes ekonomiska och sociala förhållanden. En stor del av svenska folkel saknar möjlighet att åstadkomma ett sparande på grund av sin ekonomiska situation. De kommer ändå att fl vara med och betala de kostnader sorn staten Hr ikläda sig vid genomförandet av det framlagda förslaget. Ur rättvisesynpunkt kan detta ej accepteras.

Vi vill med åberopande av vad här anförts föreslå atl fullmäktige för sin del anser alt förslaget ej bör föranleda någon åtgärd.

1.10 LönsparkommUtén: Den svenska ekonomin har f. n. ett balansproblem.
Underskottet i bytesbalansen har under de allra senaste åren ökat kraftigt och
medfört en omfattande utlandsupplåning av såväl privata, kommunala som
statliga låntagare. Lönsparkommiltén delar utredningens uppfattning att del
krävs ett ökal sparande för att eliminera underskottet i bytesbalansen och
trygga näringslivets kapitalförsörjning.

Ell ökal sparande är angeläget inom flera sektorer av den svenska ekonomin. Kommittén delar ulrejningens uppfattning all det är särskilt angelägel att stimulera ett ökat sparande inom hushållsseklorn.

Det finns också ett starkt rättvisekrav att allmänhetens sparande (t. ex. i form av lönsparande) ger en positiv realränta. Den sedan flera år av inflationen orsakade negativa avkastningen på banksparande och vissa andra former av sparande har under de senasie åren ytteriigare försämrats. Kommittén delar därför den i utredningsdirektiven och i betänkandet angivna uppfattningen att ett ökal hushållssparande är oundgängligen nödvändigt. Detta kan exempelvis ske genom förbättringar av redan existerande sparformer. Delta gäller speciellt del sedan många år väl fungerande lönsparsystemet (Nya lönsparandel), som redan nu åtnjuter statligt stöd. Detta stöd är dock inte lika stort som det nu föreslagna.

Prop. 1977/78:165 115

Utredningen föreslår bl. a. ett system med lönsparande i bank. För att uppfylla målet om en stimulans av kapitalbildningen i företagen föreslås dessutom ett syslem med sparande i av bankerna förvallade aktiefonder. Lönsparkommiltén har inte ansett sig ha anledning all närmare granska de tekniska detaljerna i aktiefondssystemet. Kommittén har dock den allmänna uppfattningen att akliefondssparande knappast kan fl en sädan omfattning atl det har någon större betydelse för det totala hushållssparandels sioriek. Antalet akliefondssparare i dag beräknas enligl utredningen uppgå till 125 000 med ell genomsnittligt placeringsbelopp på 6 000 kr. Kan aktiefonds-systemet bidraga med ett välbehövligt tUlskott av riskvilligt kapital i näringslivet är detla emellertid välkommet.

Utredningen redovisar utformning och omfattning av olika statliga sparstimulanser under efterkrigstiden, t. ex. Nya lönsparandet och sparobligationer. Det föreslagna systemet kommerati konkurrera med inle bara dessa sparformer ulan också med andra typer av hushållssparande t. ex. sparande i bank, försäkringar, aklier och obligationer. Med anledning härav skulle det ha varit intressant om utredningen hade försökt beräkna del föreslagna systemets konsekvenser för de nu befintliga sparformerna. Det är uppenbart alt ell så förmånligt sparsystem som del föreslagna kan locka lill slora överföringar från andra sparformer. Med överföringar avses då savä/direkta överföringar från redan tidigare sparade medel i exempelvis bank, i obligationer m. m., som omfördelning från sparande som annars ändå skulle ha skett i t. ex. Nya lönsparandel. Utredningen har inle försökt beräkna hur slor omfattning överföringarna kan H. Efiersom utredningen varken har försökt beräkna överföringseffekterna eller nysparandet ärdet mycket svårt att bilda sig en uppfattning om tolaleffeklen på hushållssparandet av det föreslagna systemet.

Med anledning härav finner lönsparkommiltén det också svårt alt ha någon bestämd uppfattning om statens kostnader fördel föreslagna systemet (främst 200 mkr redan första året för ett årligt sparbelopp av 1 miljard kr.)stär i rimlig proportion lill det nysparandesom kan komma lill stånd. Ovannämnda kostnad är nämligen densamma för säväl överförda sparmedel som för nysparade. Om överföringarna blir mycket stora i förhällande lill nysparandet kan ovannämnda kostnader bli oacceptabla. (Reservationer se 1.11 och 1.12)

1.11 Reservatlon Inom lönsparkommiltén (Löwenthal och Nordling): Mot bakgrund av lönsparkommitténs allmänna mål alt stimulera lönsparande i Sverige anser vi alt lönsparkommitténs remissyttrande över lönsparulredningens belänkande "ökal lönsparande" (i delar som anges i reservationen) bör ha följande lydelse:

"Utredningen föreslår bl. a. ett system med lönsparande i bank. För alt uppfylla målet om en stimulans av kapitalbildningen i företagen föreslår utredningen dessutom ett system med sparande i av bankerna förvaltade

Prop. 1977/78:165 116

aktiefonder. Utredningens förslag framstår utan tvekan som attraktivt för många hushåll jämfört med de flesta nuvarande sparmöjligheter. Enligt lönsparkommitténs uppfattning ärdet sannolikt att hushållen skulle anse det föreslagna systemet så fördelaktigt alt nettoökningen av hushållssparandet skulle bli betydande även med hänsyn tagen till elTekten av överföringar från andra sparformer.

Lönsparkommitién är därför, mot bakgmnd av kommitténs allmänna mål att stimulera lönsparande i Sverige, positiv till huvuddragen i lönspamtredningens förslag."

7.72 En ledamot av lönsparkommiltén (Lannfelt) tillstyrker kommitténs yttrande utom i fråga om bl. a. statens kostnader. Han anser att kommittén inte har anledning att beröra kostnadsaspekterna för staten. Även om kostnaderna inle skulle stå i en rimlig proportion till nysparande är det angelägel all även ett tidigare sparande i någon mån kan kompenseras för inflationsföriusler. Härigenom åstadkommes också en minskad avtappning av sparmedel från banksystemet.

7.7i /l/'-/on(7ew hänvisar till vad 1975års långtidsutredning och kapitalmarknadsutredningen har anfört om det finansiella sparandel i Sverige (SOU 1975:89 och 1978:11) och fortsätter: Kravet all så snabbi som är realistiskt möjligt, återvinna yttre balans i vår ekonomi, framstår i dag med större styrka än tidigare. För varje år med underskott ackumulerar vi en växande skuld lill utlandet. Kapitalmarknadsuiredningen har försökt beräkna omfattningen av denna. Utgående som ett räkneexempel från atl underskottet i bytesbalansen skulle vara hävt 1985 och alt underskottet fram lill dess minskar med drygl 2,5 miljarder kr. per är från en nivå på drygl 18 miljarder kr. 1978, beräknar utredningen atl utlandsskulden 1985 kommer att uppgå till 150 miljarder kr. Den åriiga räntekostnaden skulle uppgå lill 12 miljarder kr.

Del är uppenbart atl uppnående av ekonomisk balans förutsätter att sparandet i den svenska ekonomin måste kraftigt växa. Det förefaller inte möjligt att den uppgång som erfordras kan klaras inom någon enstaka sektor. Uttryckt i den finansiella sparandekalkylens termer, framstår endasl en kombination av tillväxt i del finansiella sparandet i flera, om inle alla, sektorer som realistiskt. Delta innebär alt utgiflsöverskolten måste minskas i de sektorer som har negativt finansiellt sparande och atl strävan måste vara att hålla uppe eller öka inkomstöverskotten i de sektorer av den svenska samhällsekonomin som svarar för ett positivt sparande.

Mot denna bakgrund tillstyrker fondstyrelserna atl ytteriigare åigärder görs för alt stimulera hushållssparandet.

En fråga som uppkommer när särskilda stödåtgärder övervägs för atl stimulera visst slag av sparande, är i vilken utsträckning del är möjligt atl åstadkomma ett reellt nysparande. Utredningen berör denna frågeställning, och understryker all det har varit en central fråga alt finna former för en

Prop. 1977/78:165 117

sparstimulans som speciellt tar sikte på att stimulera nysparande. Enligt utredningen slår det dock klart att det endast är inom ramen för ett system som bygger på total redovisning av de enskilda hushållens finansiella ställning som del skulle vara möjligt all styra de statliga stödåtgärderna enbart till ell nysparande. Utredningen konstaterar all det legal utanför dess direktiv atl överväga en sädan lösning. Utredningens förslag utgår i stället från samma sysiem som gäller för det nuvarande lönsparandet. Stödåtgärderna förutsätts härvid träffa ett faktiskt nysparande, genom att löntagaren ger arbetsgivaren eller den bank som sköter löneutbetalningen fullmakt att dra av ett visst belopp från lönen varje månad. Del bör dock också enligl utredningen kunna förekomma all löntagaren eller egenföretagaren enligt överenskommelse med bank förbinder sig atl själv göra regelbundna insättningar på kontot- Kravet på regelbundet sparande uppfylls genom att månadsinsällningarna i princip sker kontinuerligt. - Fondstyrelserna delar uiredningens mening att det endast synes vara ett system som bygger på en total finansiell redovisning av hushållens finansiella ställning, som skulle garantera all endast ett nysparande blir delaktigt av de särskilda stimulansåtgärderna. Inom ramen för ett syslem som bygger på lönsparandels principer är det naturiiglvis möjligt atl i praktiken överflytta tidigare uppsamlat sparande till del premierade systemet, eller atl ersätta ett normalt banksparande med det särskilda lönsparandet. Fondstyrelserna har med denna erinran inte velat avstyrka förslaget - som bygger på samma principer som del av statsmakterna tidigare beslutade lönsparandel - men väl framhålla all utredningens förslag inte lorde medföra alt ett reellt nysparande genomgående kommer lill stånd.

Fondstyrelserna vill härefter ta upp en annan aspekt av förslaget. Stimulansåtgärderna föreslås bli inriktade på banksparandet, utom i vad gäller lönsparande i aktiefonder. Den uppfattningen lorde numera vara allmän, atl hushållens sparande i bank inte primärt eller inte ens på något avgörande sätt styrs av reala ränlabilitelsöverväganden. Om så skulle vara fallet skulle uppenbart banksparandet inte ha den omfattning det har. Det avgörande motivet för banksparande lorde vara att hålla likvida medel; all ha en lätt åtkomlig likviditelsreserv. Mot denna bakgrund vill fondstyrelserna ifrågasätta om det är rimligt atl i den utsträckning utredningen förordat bygga på det nuvarande lönsparandet med nya former av premierat banksparande. En synpunkt i detla sammanhang som också kan tillmätas vikt är att de stora statliga budgetunderskotten kommer atl resultera i starkt stigande inlåningsökningar i banksystemet. Del förefaller mot denna bakgrund vara motiverat atl överväga andra former förökat hushållssparande. Fondstyrelserna finner det angeläget aU föra fram eu förslag om särskilda stödåtgärder för atl stimulera sparande i form av obligationsplaceringar. Ett obligationssparande innebär ett långfristigt, bundet sparande, vilket strävan borde inriktas på atl åstadkomma även i detta sammanhang.

Förebilder för ett särskilt obligalionssparande som riktar sig till hushållen

Prop. 1977/78:165 118

saknas inle heller. Under en följd av år har staten emitterat särskilda sparobligationslån, med fördelaktigare villkor än normala obligationslån. Den stimulans som härvid ulnyitjals har varit en skattefri bonus, knuten lill ett visst långfristigt innehav. De hittillsvarande statliga sparobligationema har dock haft ett mera begränsat syfte, nämligen främst att erbjuda ett placeringsalternaiiv i samband med utbetalningarna av överskjutande skatt. Sparobligationema har således endasl varit öppna för teckning under en begränsad tid i november-december. Något egentligt nysparande lorde sparobligationema inte ge upphov till, eftersom likvid för hela teckningen skall göras under en myckel begränsad lidsrymd. Sparobligationema har snarare medfört en omfördelning av sparandel än ell totalt ökat samhälls-sparande.

Fondstyrelserna vill föra fram tanken på en ny typ av lönspar-obligationslån, där syftet skall vara dels alt stimulera till ell ökat nysparande från hushållen, dels all öka tillförseln av långfristigt kapital lill näringslivet. Förslaget grundar sig på samma lönsparande som enligl utredningens modell, dvs. ett kontinuerligt månadssparande i form av löneavdrag med ett belopp mellan 100 och 400 kr./månad. Under fömlsätlning alt sparandel uppfyller de uppställda kraven beträffande belopp, periodicitet etc, skall medel som innestår på lönspararkonto kunna användas för köp av de särskilda lönspar-obligationslånen. Dessa bör förslagsvis löpa på 8 år, med inlösningsrätl efter 4 år. Stimulansen till detta långsikliga nysparande bör ligga i att räntan på obligationslånen blir skattefri. Något särskilt skatteavdrag torde inle vara erforderiigt.

En fråga som härvid omedelbart uppkommer är om obligationerna skall vara överlåtbara och hur härvid skall förfaras med skattefriheten. Skäl kan tala för alt lönspar-obligationerna inte skall kunna överlåtas, utan först bli möjliga all avyttra genom inlösen efter 4 resp. 8 år. Även om det normala lorde bli atl obligationerna innehas under hela löptiden, bördock möjligheten finnas att avyttra dem vid en tidigare tidpunkt.

Kriterierna för skattefrihet för räntan bör vara tvåfaldiga, dels att det gäller
ett lönspar-obligaiionslån, dels atl det förvärvats av lönspararmedel. Avytt
ring i förtid bör därför bara kunna ske till bank, som skall har räll alt försälja
obligationerna endasl mot medel från lönspararkonto. Någon särskild
skattekontroll skulle härvid inle krävas. De av utredningen föreslagna
sparbevisen, som skulle bifogas självdeklaralionen och granskas av laxerings-
myndigheterna, skulle sålunda inle erfordras.

I årets finansplan understryks vikten av atl än större ansträngningar görs att öka statens upplåning direkt från allmänheten genom för detta ändamål utformade lånetyper. Lönspar-obligationslån av det slag fondstyrelserna skisserat kan i och för sig vara en länkbar form även för slalsupplåningen. Med hänsyn till den kraftiga tillväxten av det statliga lånebehovet förefaller det dock sannolikt att statens ansträngningar atl öka slalsupplåningen i varje fall på kort sikt Hr ta sikte på atl söka omvandla befintligt sparande till lån till staten.

Prop. 1977/78:165 119

Förslaget rörandet lönspar-obligaiionslån bör därför främst sikta till all förbättra näringslivets upplåningsmöjligheter. Fondstyrelserna bedömer att obligationslån av den föreslagna utformningen vad avser löptid, ränta etc. bör bli ett värdefullt komplement till nu existerande upplåningsformer. Med hänsyn till att efterfrågan från näringslivets sida att H ge ul obligationslån av den föreslagna typen kan förväntas bli slor, torde avgörandet vilka lån som skall H ges ut H träffas av riksbanken efter förslag av vederbörande bank eller bankgrupp.

Sammanfattningsvis tillstyrker fondstyrelserna att ytteriigare åtgärder görs för att öka hushållssparandet. Som komplement lill de av utredningen föreslagna sparformerna har fondstyrelserna velat föra fram ett förslag om en ny låneform som stimulerar det långsiktiga sparandel och som bidrar till näringslivels försörining med finansieringskapilal.

AP-fondens förslag UU lönspar-obligationslån:

- Löptid 8 år. Ingen amortering under lånets löptid.

- Förlida inlösningsrätl efler 4 år lill kurs 100 96.

- Ränta

Alternativ A. Röriig ränta.

De fyra första åren: en procentenhet högre ränla än högsta bankränta (räntan pä kapitalräkning med 12 månaders uppsägning, f n. 8+1 =9 96).

De fyra sista åren: två procentenheter högre ränla än högsta sparränla.

Alternativ B. Fast ränta.

De fyra första åren: obligaiionslåneränlan på långa industriobligationslån vid utgivningslidpunkten (T n. 10,25 96). De fyra sista åren: en procentenhet högre ränla än räntan på industriobligaiionslån vid räniejusleringstidpunkten.

- Räntan på lönspar-obligalionslånen skall vara skattefri.

- Räntan utbetalas först när lånet återbetalas efter 4 år eller 8 år.

- Lönsparlån skall säljas i två valörer: I 000 kr. och 5 000 kr.

- Lönspar-obligationslån Hr köpas för medel som innestår på lönsparkonto.

Reservationer inom AP-fondens styrelser: Ledamöterna i första fondstyrelsen Sandberg och Blomdahl, i andra fondstyrelsen Odhner och Lundin och i tredje fondstyrelsen Fjällström, Carisson och Nyström har anmält avvikande mening, och anfört att de vill avstyrka en utbyggnad av stödet lill lönsparandel i de föreslagna formerna.

7.74 SACO/SR: Lönspamtredningens uppgift har varit all pä kort lid framlägga ett konkret förslag till sparslimulerande åigärder. SACO/SR delar

Prop. 1977/78:165 120

uppfattningen att sådana åigärder behövs men vill framhålla att samma realekonomiska effekt på bytesbalansen som kan uppnäs genom ökat sparande (dvs. minskad konsumtion) också kan uppnås genom ökad produktion (och bibehållen konsumtion). Lönsparutredningen föreslår atl staten med skatteförmåner skall stimulera löntagarna att spara en större andel av sin inkomst. De höga marginalskatterna på inkomst av tjänst innebär samtidigt ett skattesystem som avskräcker från ökade produktionsinsatser.

SACO/SR kan således konstatera en inriktning av skattesystemet mot en hård beskattning av marginalavkastningen av arbete och en avsevärt lägre beskattning av marginalavkastningen av kapital.

7.75 HSB vill understryka angelägenheten av ell ökat hushållssparande. Under nu rådande förhållanden är åigärder för alt inflationsskydda framför alll småspararnas kapitalbildning en viktig förutsättning för att en sådan ökning skall kunna ske.

7.7Ö KF: KF delar helt utredningens förslag om betydelsen av ett ökat sparande i samhället. Förbundet vill dock ifrågasätta om tidpunkten för ell aktiverat sparande är rätt vald.

Orsakerna till dessa betänkligheter är närmast konjunktursituationen, ökad arbetslöshet och den konsumtionsminskning som konstaterats under de senasie åren.

Synpunkterna som återges i kommitténs överväganden att en långsam eller utebliven ökning av disponibla inkomster för hushållen kommer att minska sparförmågan, sammanfaller och förstärker KF:s betänkligheter.

1 utredningens överväganden konstateras alt en ökad inflation medför ökal hushållssparande. Detta är säkert riktigt under normala inflaiionstider och hög sysselsättning, men kan vara mindre troligt i nuvarande komplicerade läge med hög inflation och låg sysselsättning.

Ren allmänt anser KF att utredarna lyckats mycket väl med att skapa en sparform med utpräglad spareffekt och enkel uppläggning.

Man har i förslaget stannat för sparslimulerande medel inom personligt upplagda bankkonton. Alt låla sparformen administreras av bankerna är hell riktigt. Bankerna har enligt förbundets uppfattning all den erfarenhet och kunnande som erfordras för ett lyckat genomförande.

En av svårigheterna med en så stark stimulerad sparform, som förslaget innebär, är då att finna former som motverkar en omflyttning från andra konton och sparformer. Lyckas man inte lösa detta, kan den slutliga gemensamma sparefiekten bli mindre än väntad och följden blir en mycket kostsam statlig subvention för det uppkomna nysparandet. Förbundet anser atl en ytterligare bearbetning av förslaget i denna del är nödvändig.

Utredningens förslag om lönsparande både i bank och som aktiesparande kan diskuteras. KF anser atl del av flera skäl bör övervägas om det inte vore

Prop. 1977/78:165 121

rikligt med en koncentration till endast en lönsparform, nämligen den som avser rent banksparande.

Vi tror nämligen att det kan vara tillräckligt med två lönsparformer,

- dels del nuvarande med en konstruktion av vinstutlottning

- dels del föreslagna där konstruktionen ger ett inflationsskyddat sparande.

Fördelen med nuvarande och blivande sparform anser vi inte bör försämras genom att erbjuda ytterligare sparformer med åtföljande svårigheter för löntagaren att välja.

7.77 LO: I det här sammanhanget vill LO bestämt avråda från alt lönspar-utredningens förslag lill lönsparande i bank kombinerat med lönsparande i aktiefonder, som är anknutna till bankernas nuvarande fondbolag, genomförs. F. n. utnyttjas våra produktionsresurser otillräckligt. Vid sidan om den öppna arbetslösheten finns en ganska omfattande brist på arbete för personer som omfattas av en eller annan form av arbetsmarknads- eller socialvårdsåtgärder. Det samhällsekonomiska balansproblemet ligger således på kort sikt inte i otillräckligt sparande ulan i all marknadsefterfrågan och näringslivets spontana investeringar inle räcker lill. 1 delta läge bör huvudansträngningen gälla atl påverka förelagsplaneringen, stimulera investeringarna och tillfälligl ersätta den sviktande efterfrågan. Därigenom skapas automatiskt ett visst sparande.

Utredningen har utformat ett förslag med tanke pä spararnas möjlighet atl kunna spara utan realvärdeförlust. LO anser givetvis alt det är önskvärt att sparande som leder till tillväxt i produktivt kapital ger en real avkastning. LO anser dock all utredningen prövat frågan i alltför snäv ram. För all nä effekt har man föreslagit ell särskilt skatteavdrag på 20 96 saml skattefrihet för räntan. LO är tveksam lill atl göra särskilda avsteg från skattereglerna. Åtgärden kan bli inledningen till ytterligare steg i samma riktning. Realav-kaslningens problem hänger ihop med den skärpta inflationstakten och kapitalmarknadens funktionssätt. Utredningen har exempelvis inle prövat införande av inflationsgaranlier för inlåningsräkningar som i sin tur baseras på indexregler också för speciella lån.

Avgörande för LO:s ställningstagande är emellertid den fördelningsmäs-siga effekten av de föreslagna skattelättnaderna. I ett läge med stagnerande eller fallande reallöner blir del särskill påtagligt att de ekonomiskt svagaste kategorierna Hr svårast att utnyttja de tilltänkta förmånerna. Risken är påtaglig all den huvudsakliga effekten av förslaget blir att de som ändå sparar, flyttar över sitt sparande lill det skattesubveniionerade lönsparandet. Den bestående effekten på sparandel blir därför troligen begränsad. Den föreslagna sparsubventionens roll för näringslivets kapitalförsörjning i stort finner LO f. ö. vara högst marginell.

I övrigt avser LO att återkomma till lämpliga åtgärder beträffande

Prop. 1977/78:165 122

kapitalförsörjningen och en väl avvägd balansskapande politik i samband med behandlingen av kapitalmarknadsuiredningen.

1.18 Styrelsen för Stockholms fondbörs: Styrelsen för Stockholms fondbörs har i huvudsak icke något alt erinra mot del remitterade förslaget och tillstyrker all detsamma genomföres med beaktande av de synpunkter som börsslyrelsen i det följande anför.

Såsom en rad olika utredningar under senare lid framhållit, kräver ett återställande av den samhällsekonomiska balansen och fortsatt ekonomisk lillväxt en ökning av sparandel. Det stora underskottet i bytesbalansen mot utlandet ger ett mått på omfattningen av den förstärkning av sparandet som är nödvändig.

Den eftersträvade förstärkningen av sparandel kan uppnås på flera vägar -via det offentliga sparandet, företagssparandet eller hushållssparandet. Lönsparutredningen behandlar del senare och har föreslagit alt en ny form av lönsparande i bank, kombinerat med en möjlighet till lönsparande i aktiefonder anknutna till bankerna, införes. Den nya sparformen skall vara öppen för löntagare och egenföretagare och medföra vissa skattelättnader.

Börsslyrelsen är av den uppfattningen att det är önskvärt att de privata hushällen stimuleras lill all ta på sig en så stor del som möjligt av den eftersträvade ökningen av sparandel. Ökal totalt sparande i samhället innebär, vilken av de ovannämnda vägarna som än beträds, ytterst atl enskilda hushålls ekonomi påverkas. En sparökning som sker hos hushållen har många fördelar. En konsumtionsuppoffring motsvaras av en ökning av deras egen förmögenhet, vilket i sig framstår som synneriigen önskvärt. Det är vidare fråga om ett frivilligt åtagande, varför inskränkningar i konsumtionen rimligen inte utlöser några kompensationskrav, vilket annars lätt är fallet, när den stramare hushållningen tvingas fram genom skattehöjningar.

Hushållen svarar f. n. för omkring hälften av det totala sparandet i landet. Relativt små förändringar i sparvanorna Hr därför påtagliga effekter på det totala sparandet.

Från börsens synpunkt är det angeläget atl en så stor del som möjligt av det ökade sparande det föreslagna programmet kan ge upphov till kan tillföras aktiemarknaden. Företagen har ett stort behov att förstärka sitt egna kapital. Tillgång till riskvilligt kapital framstår för många företag som en förutsättning fören fortsalt kapaciteisutbyggnad. Detla accentueras av den under senare år starkt försämrade relationen mellan egel och främmande kapital. Till en del måste ökningen av det egna kapitalet ta formen av företagssparande, vilket förutsätter ell väsenlligl bällre vinstläge än det nuvarande. Till väsentlig del och i betydligt större omfattning än tidigare måste emellertid riskvilligt kapital tillföras företagen utifrån. Såsom framgår av de utredningar som Kapitalmarknadsutredningen gjort, skulle en expansion inom näringslivet, som motsvarar de kalkyler som Långtidsutredningen (LU 75) och (lUl 76)

Prop. 1977/78:165 123

gjort i syfte alt belysa behovet av industriell utbyggnad, kunna leda till nyemissioner i börsbolagen, som i början av 1980-talel ligger i nivå med eller överskrider det hittills exceptionella emissionsåret 1976. Att f. n. lågkonjunktur och strukturproblem gör företagens investeringsvilja och därmed emissionsbehovel litet bör inte påverka en långsiktig bedömning. En långsiktig planering för utvecklingen av kapitalmarknadens institutioner, bland dem aktiemarknaden, bör både förutsätta och skapa förutsättningar för ekonomisk expansion.

Det är önskvärt atl privatpersoner i största möjliga uisträckning deltar i uppbyggnaden av ägarkapital i företagen. Detta icke blott för att förelagen behöver tillskotten utan även av andra skäl. Ägandet av förelag, som i Sverige är anmärkningsvärt koncentrerat, bör spridas. De stora institutionernas under senare decennier allt tyngre roll som aktieägare och placerare bör motvägas. En väl fungerande aktiemarknad förutsätter atl antalet aktieägare är stort.

En förutsättning föratt allmänheten skall kunna intresseras för att placera i aklier är alt avkastningen på sikt kan förväntas vara konkurrenskraftig med andra alternativ för placering. Under sådana förutsättningar kan aklier också förväntas H en sådan kursutveckling att aktiesparandel blir inflationsskyddat.

Under senare år har emellertid placeringar i aklier inle lämnat en avkastning (direktavkastning och värdestegring) som mött dessa krav. Delta hänger huvudsakligen samman med den försämring av företagens vinster och räntabilitet som ägt rum och de konsekvenser detla haft för avkastningsförväntningar och kurser. Aklier som placering missgynnas emellertid också av gällande skatteregler, vilket särskilt framträder vid en jämförelse mellan aktiers, fasligheters och försäkringars avkastning efter skall och med hänsyn lill effekten av belåning. Denna skärpta beskattning infördes i millen av 1960-lalet efter ett par decennier av nära nog konstant värdestegring för så gott som alla aklier och har sedan ytteriigare skärpts. Sedan dess har emellertid kursutvecklingen varit betydligt mera splittrad, riskerna för föriuster på aktieplaceringar har blivit större.

7.79 Arbetsgivareföreningen m.fl.: Organisationerna delar uiredningens uppfattning att åtgärder skyndsamt måste vidtagas för au förbättra vUlkoren för hushållens finansiella sparande. VI accepterar därför utredningens förslag all begränsa den statliga sparslimulansen till ett Htal sparformer, som kräver ell minimum av ny lagstiftning och administrativa åtgärder. På något längre sikt måste emellertid statsmakterna söka en mer generell lösning av den skattemässiga behandlingen av olika sparformer och deras avkastning. De nuvarande skattereglerna för olika placeringsformer har tillsammans med de skilda möjligheterna till belåning och den höga inflationstakten lett till skillnader i den privatekonomiska lönsamheten, som saknar samhällsekonomisk eller fördelningspolitisk motivering. Dessa skillnader utjämnas

Prop. 1977/78:165 124

endast partiellt genom utredningens förslag.

Utredningen motiverar sitt förslag med att bl. a. hänvisa till det ökade behovet av sparande i samhället. Detta är ett relevant motiv, men vi vill påpeka alt det nuvarande underskottet på sparande primärt är all hänföra lill företagssektorn snarare än till hushållssektorn, vars sparkvot ligger på en historiskt sett hög nivå. Sparslimulerande åtgärder kan således till ingen del ersätta behovet av fortsatta ansträngningar för att återställa näringslivets lönsamhet och därmed dess sparande lill normala nivåer. Delta gäller oavseti om utredningens aktiefondsalternativ skulle H slorl omHng eller ej.

Ett sparslimulerande system som bygger på sparande på särskilda konton kan aldrig garantera alt de premierade beloppen representerar enbart nysparande på samma sätt som ett system som bygger på fullständig förmögenhetsredovisning.

Delta är en självklarhet och innebär ingen kritik av det av utredningen
förordade systemet. Alla de sparslimulerande åtgärder som hittills använts i
Sverige har varit av denna typ. Sannolikheten för att det totala sparandet ökar
kan emellertid stärkas genom vissa modifikationer i utredningens
förslag.-

Vid sidan av förslagets effekter på nysparandet vill vi understryka den gynnsamma inverkan som förslaget hardels ur fördelningssynvinkel, dels pä hushällssparandets "kvalitet". Det måste - som utredningen själv anger bland sina motiv - betraktas som ett rätlvisekrav atl småsparare kan spara i finansiella tillgångar utan atl drabbas av inflationsföriusler. Det är en orimlig tingens ordning att privatpersoner skall vara hänvisade till investeringar i småhus eller till en spekulativ marknad för diverse lösöre för att erhålla realvärdeskydd för sitt sparande. Som vi redan påpekat krävs på sikt reformer som upphäver diskrimineringen av allt finansiellt sparande i banktillgodohavanden, obligationer och aktier, men som ell första steg är uiredningens förslag ytterst värdefullt.

Det är ur samhällels synvinkel angeläget atl hushållens sparande kan utnyttjas för alt finansiera produktiva investeringar. Det bästa sättet atl garantera detla är alt säkerställa atl sparandet sker på den reguljära kredit- och kapitalmarknaden. Efiersom förslaget omfattar just sådana sparformer kan det verksamt bidra till en kvalitetsförbättring av hushållssparandet. En dylik substilution av sparande på bekostnad av spekulativa placeringsobjekt är en betydande vinning ur samhällsekonomisk synpunkt vid sidan av effekten på sparandevolymen.

Särskilt i dagens läge har både samhället och näringslivet ell starkt gemensamt intresse av alt söka styra hushällens sparande till aktiemarknaden. En inriktning av sparandet på riskvilliga placeringar är enligt vår mening också en kvalitetsförbättring att eftersträva.

7.20 Svenska bankföreningen: Det totala sparandets otillräcklighet kan avläsas som ett underskott i bytesbalansen. Detla underskott har Htt läckas

Prop.1977/78:165 125

med upplåning från utlandet. Det är ell centralt mål för den ekonomiska politiken atl vända den nuvarande utvecklingen genom att dra ned bytesbalansunderskotten och öka det inhemska sparandet.

Vikten av att utbudet på rIskvUligt kapital ökar har framhållits i olika sammanhang-bl. a. i kapitalmarknadsutredningens nyligen avgivna betänkande. Lönsparulredningens förslag, som bl. a. syftar till att stimulera hushållen att i ökad utsträckning avsätta en del av sitt sparande som riskvilligt kapital, måste därför mottas med stor tillfredsställelse.

Ökat sparande förutsätter emellertid sparvillkor som gör sparandet attraktivt trots inflationen. Dessa villkor tillhandahålls, i ett system av den nu föreslagna typen, av statsmakterna i form av avstående från skatteinkomster. Varje sådant syslem medför därför de psykologiska risker som följer av atl det uppfattas så att statsmakterna accepterar inflationen. Om likväl statsmakterna inför inflalionssäkert sparande, är det därför viktigt att samtidigt för opinionen klargöra att ansträngningarna alt nedbringa inflationen inle mattas.

Eftersom inflationsskyddat sparande innebär att del allmänna avstår från skatteinkomster, är det angeläget alt de slora medborgargmpperna, ofta benämnda småspararna, bereds tillHIle alt delta och alltså tillgodogöra sig skyddet mot inflationen. Detta är så myckel viktigare som dessa grupper särskilt drabbas av inflationen.

Utredningens förslag tillgodoser i slort sett dessa krav: del omfattar i princip sparande som härrör från arbetsinkomster och det är begränsat lill visst högsta sparbelopp.

Bankföreningen anser mot denna bakgrund all uiredningens förslag lill sparformer utgör en lämplig avvägning när det gäller alt nå målen att öka sparande och riskvilligt kapital. Bankföreningen tillstyrker därför förslagen i huvudsak.

Utredningens förslag att kanalisera hytt riskkapital via speciella aktiefonder är konstruktivt, dels därigenom atl en väl känd sparform utnyttjas, dels genom den trygghet för aktiespararen som aktiefondens i lag fastställda placeringsregler ger.

Den stimulans lill ökal sparande som föreslås synes väl avvägd och bör medföra ett större netlosparande. Den föreslagna bindningstiden av fem år reducerar betydligt risken för överflyttning av medel från andra mer likvida placeringsformer.

7.27 PK-banken: Ett ökat totalt sparande i landet är av största samhällsekonomiska intresse. För att detta mål skall kunna näs måste hushällsspa-randet ökas väsentligt. Ett genomförande av utredningens förslag skulle med säkerhet ge ett verksamt bidrag till ökat hushållssparande och PK-banken

tillstyrker därför i huvudsak det framlagda förslaget.

Den föreslagna sparformen kommer hell naturligt atl te sig ytterst attraktiv i jämförelse med de flesta andra sparformer. Risken för omfattande

Prop. 1977/78:165 126

överföringar av befintligt sparkapital tror vi emellertid begränsas av
konstruktionen med regelbundet sparande, i huvudsak genom löneavdrag,
och av att sparbeloppel har maximerats till 400 kr./månad. Även den långa
bindningstiden, 5 är, för uppnående av favörerna tror vi kommer att
motverka överströmningen av normala sparmedel.

Utöver de av utredningen föreslagna sparformerna vill vi peka på möjligheten atl erbjuda privatpersoner motsvarande skatteförmåner även för sparande i nyemitterade industriobligationer.

Möjligheterna att emittera sådana obligationer är väsentliga för industriinvesteringarna.

Under de senaste åren har utrymmet för nyemissioner varit begränsat på grund av atl placeringar i obligationer görs endast av ett Htal institutioner. Genom en fondkonslmktion, liknande aktiefondsallernalivel, skulle man kunna bredda kretsen av placerare lill privatpersoner.

7.22 Fondkommissionsfirmorna ulgår från de tre mål som ett nytt sparsystem skall uppfylla Ofr direktiven, intagna bilaga 1, i fondkommissionsfirmornas yttrande är målen numrerade 1-3) och anför: Vid genomläsning av betänkandet visar det sig att utredningen har haft ytteriigare två väsentliga mål, nämligen

4) Atl systemet skall vara fördelningspolitiskt acceptabelt dvs. del skall inle gynna människor med hög inkomst eller stor förmögenhet.

5) Alt systemet skall vara enkelt atl administrera och förslå. Bakgrunden till del svenska kapitalbildningsproblemet kan sammanfattas i

följande punkter:

1) De fördelningspoliliska ambitionerna har varit stora, vilket har lett till all en snabbi ökande andel av resurserna har gått till konsumtion antingen via lönlagarna eller via samhällels omfördelning. Således har en minskande del av resurserna gått till ersättning till det riskvilliga kapitalet dvs. lönsamheten har sjunkit, vilket har medfört lägre investeringsverksamhet och lägre kapitalbildning.

2) Den svenska kapitalmarknaden är hårt reglerad, vilket har medfört alt prismekanismen på denna marknad lill slor del har satts ur spel. Räntan har inte tillåtits att gå upp till den nivå, där jämvikt mellan efterfrågan och utbud råder eller där på sikt en viss realränta skulle kunna erhållas. I stället har kapitalet via kreditpoliliken styrts till politiskt lämpliga sektorer, som har subventionerats av bl. a. AP-fonden och försäkringsbolagen.

3) Skattesystemet gynnar investeringar i improduktiva tillgångar som diamanter, mynt, frimärken, konst och annan lös egendom, som kan säljas utan realisationsvinstskatt efter fem år och vars prisutveckling dessutom antas minst följa inflationen.

Dessa förhållanden ligger utanför lönspamtredningens område, men borde vara väsentliga som bakgrund även lill dess förslag. Detla bör nämligen

Prop. 1977/78:165 127

innehålla ett syslem, som Hngar upp en del av de lill löntagarna fördelade resurserna genom alt erbjuda en avkastning som är högre än nuvarande tillämpade räntor och dessutom kan konkurrera med improduktiva investeringar i lös egendom.

Det mål i direktiven, som avser att skapa ett syslem med en positiv
realränta, har av utredningen förkastals genom ett konstaterande alt det
föreslagna systemet skulle ha givit en viss realränta med den inflationstakt,
som har rått under senare år. Det finns i förslaget ingen garanti för en positiv
realränta, eftersom avkastningen ej är bunden lill något prisindex. Enligt
förslaget skall räntan fastställas vid sparbevisels utfärdande, vilket medför att
avkastningen inle ens anpassas lill inflationslakten via det allmänna
räntelägets normala anpassningsprocess.

Enligt uiredningens beräkningar blir avkastningen efter skatt på sparat kapital 12,8 96 per år, varav 4,3 96 utgöres av skatteavdraget på 20 96 omsatt i en femårsränta och 8,5 96 utgöres av den årliga räntan på kapitalet. För en skattebetalare med 50 96 marginalskatt motsvarar denna avkastning 25,6 96 per är före skatt och för en skattebetalare med 80 96 marginalskatt blir motsvarande siffra 64 % per år, således en avkastning som med myckel bred marginal överstiger alla andra alternativ i samma riskklass.

Utredningen har ej gjort några bedömningarom marginalskaiteklassen för den genomsnittlige spararen, men anser atl den stalsfinansiella kostnaden för skattefriheten på den årliga avkastningen av f n. 8,5 96 blir 10 milj. kr. på I miljard kronor i sparande. Detla innebäratt den vägda genomsnittliga skatten på avkastning från kapital för de människor, som använder sig av det föreslagna sparandet skulle vara 11,8 96, vilket förefaller myckel lågt även med hänsyn till alt en del av avkastningen ligger inom sparavdragel.

Då förslaget jämföres med de mål, som uppställdes, finner man först alt mål 2 redan har avfärdats, mål 3 är irrelevant, efiersom det är förelagssektorns brist pä riskvilligt kapital, som i första hand skall tillgodoses. Mål 1 kan förmodligen till viss del uppfyllas, eftersom ell regelbundet lönsparande kan ses som ell alternativ till konsumtion. En stor del av sparandet enligt förslaget kommer dock förmodligen all flyttas över frän andra typerav banksparande. Om enbart 20 96 utgöres av nysparande blir följden atl hela nysparandet utbetalas i form av skatleålerbäring efter cirka I 1/2 år. Mål 4 uppfylles genom beloppsgränsen, men i relation till andra investeringsalternativ blirdet en klart större positiv skillnad i avkastning för höginkomsttagare. Mål 5 kan ej anses uppfyllt, eftersom systemet innebär komplikationer för såväl deklaranter, taxeringsmyndigheter som banker. Dessutom krävs det mycket komplicerade räkneövningar för att jämföra avkastningen med andra inves-teringsaliernaliv.

7.2i Svenska sparbanksföreningen: Föreningen vill understryka att det just nu finns starka skäl att uppmuntra hushållssparandet, eftersom det under de närmaste åren kommer att finnas ett betydande upplåningsbehov hos staten.

Prop. 1977/78:165 128

kommunerna och inom näringslivet. Vidare kommer bostadsbyggandet enligl nu föreliggande planer att kräva stora kapitalresurser. Inom näringslivet finns det dessutom behov av riskvilligt kapital. Kapitalmarknadens resurser kommer sannolikt inte att öka i takt med efterfrågan, vilket också kommer att medföra stora krav på bankerna.

Mot denna bakgrund framstår uiredningens förslag om ett bank- och aktiefondsparande rikligt, eftersom detta blir både administrativt och samhällsekonomiskt rationellt.

Utredningens förslag är sä utformat atl det helt säkert kommer att utgöra en stimulans för nysparande. Bindningsiidens längd, fem år, och kravet på regelbundet sparande, företrädesvis genom automatiska avdrag, och villkoren för uttag före bindningstidens slut torde medföra atl överföringar från andra bankkonton inte blir alllför stora.

En viss sådan överföring måste dock kunna accepteras mot bakgmnd av de
stora förluster spararna gjort under senare år på grund av den negativa
realräntan. Del påstås ofla atl spararen har möjlighet att kompensera sig mot
inflationen genom all också vara låntagare. Undersökningar bland sparban
kernas kunder (fysiska personer) visar att detla endast gäller en mindre del av
spararna. Del stora flertalet sparbankskunder, ca 80 96, är enbart spara
re.--

Som bidrag till förelagens försörjning med riskkapital föreslår utredningen inrättande av ett särskilt akliefondssparande. En generering av riskkapital i tillräcklig omfattning kommer atl bli ell villkor för fortsalt ekonomiskt framåtskridande. Varje försök atl förbätlra näringslivets försörjning med sådant kapital förtjänar all prövas.

Intresset föraklieplaceringen via aktiefonder har på senare år vuxit snabbi. Hanteringen av aktiefondsandelar har också visat sig väl passa in i sparbankernas fond- och notariatverksamhel. Dessa förhållanden gör all sparbanksföreningen ställersig positiv lill alternativet akliefondssparande för kanalisering av riskkapital till förelagen.

Genom införande av det föreslagna sparsystemet och genom bibehållande av det nuvarande Nya lönsparandet kommer del alt föreligga tre intressanta former av lönsparande - ett för högförränlat skallepremierat banksparande, ell för skallepremierat aktiefondssparande och eii lönsparande med tonvikt på vinstutlottning.

Sparbanksföreningen ser utredningens förslag till sparformer som värdefulla i syfte alt åstadkomma ett ökat hushållssparande. Sparbanksföreningen tillstyrker därför i alll väsenlligl utredningens förslag.

t.24 Svensk industriförening: Samhällsekonomin i vårt land brottas f. n. med allvarliga balansproblem. Underskottet i bytesbalansen har under de senaste aren ökat mycket snabbi och i accelererad takt framtvingat en omfattande utlandsupplåning. Föreningen anser att det är angeläget att alla medel tillvaratas för att söka uppnå balans i samhällsekonomin. Ett ökat sparande

Prop. 1977/78:165 129

utgör en väsentlig del i dessa strävanden och föreningen har vid studiet av utredningens förslag funnit det väl anpassat att motsvara direktivens målsättning. Föreningen tillstyrker således lönspamtredningens förevarande förslag.

Dock är det av största vikt att de föreslagna sparformerna kan administreras utan tungrodd byråkrati samt atl kapitalförvaltningen vid sparande i aktiefonder kan genomföras ulan störningar på aktiekurserna i befintliga fonder.

7.25 Sveries aktiesparares riksförbund: Aktiespararna ser mycket positivt på lönsparulredningens förslag i stort. De senasie årens höga inflationstakl och de i skattesystemet inbyggda marginaleffekterna har varit förödande för sparandet. Vi tror atl viljan lill produktivt sparande kan komma atl drastiskt försvagas efter hand som insikten om den negativa realavkastningen sprider sig i de breda lagren. Det finns redan tecken på att det improduktiva sparandet i medaljer etc. breder ut sig, delvis beroende på alt del nuvarande skattesystemet gynnar ett sådant sparande. Samtidigt ökar kraven på sparande och tillgång till riskvilligt kapital i den svenska ekonomin.

Det är därför med stor tillfredsställelse som vi hälsar del förslag utredningen lägger fram om ett i huvudsak värdebeständigt lönsparande. Vi är väl medvetna om alt förslaget i och för sig inte räcker för att trygga del nödvändiga sparandet, men åtgärder av detla slag kan H avgörande betydelse för inställningen till sparandet. Vi är helt övertygade om att förslaget Hr ett positivt mottagande av allmänheten och kommer att bidra till ett ökal nettosparande inom hushållsseklorn.

Särskill positivt upplever vi alt del här öppnas möjligheter till ett värdeskyddat sparande för småsparare. Småsparare har ju inte samma möjligheter som de större placerarna att kompensera sig för inflationsutvecklingen.

Utredningen visar också på del stora och stigande underskottet i företagssektorns finansiella sparande. Orsaken aren alltför svag vinstutveckling, som inie räckt till alt finansiera de nödvändiga investeringarna. Följderna härav ter sig mycket allvarliga; investeringsnivån sjunker och soliditeten urholkas och företagens förmåga att överieva tillfälliga konjunktursvackor och kriser försämras alltmer med slora risker för sysselsättningen.

En fömyelse av det svenska näringslivet och ett tryggande av framtida välstånd och sysselsättning kräver ökad tillförsel av riskvilligt kapital lill näringslivet.

Vi anser det därför vara mycket lillfredsställande alt utredningen föreslagit en koppling mellan sparandeökningen och kapitalbildningen i förelagssektorn genom alt öppna möjligheter all överföra sparandet som riskvilligt kapital till företagssektorn. Det måste ligga i samhällets intresse alt det frivilliga sparandet kanaliseras lill den produktiva sektorn.

9 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 165

Prop. 1977/78:165 130

7.26 Sveriges föreningsbankers förbund: Alla insatser som görs för atl stimu
lera sparandet i landet måste, enligt förbundels uppfattning, hälsas med stor
tillfredsställelse. Den effektivaste sparslimulansen i nuläget är säkerligen ett
inflationsskydd. Problemet med förslag om nya sparstimulanser är att hitta
en form som leder lill ell reellt nysparande och inte endast medför
överföringar från andra sparformer. Några analyser i den frågan har inle
redovisats. I likhet med utredningen tror emellertid förbundet att det
föreslagna inflationsskyddet kommer atl uppfattas som sä attraktivt att en
ökning av hushållssparandet verkligen kommer atl äga mm. Förbundet vill
därför tillstyrka utredningens förslag.

Förbundet har ingen erinran mot atl man som komplement till lönsparande i bank inrättar ett alternativ med sparande i aktiefondform.

7.27 TCO: TCO delar utredningens bedömning att en höjning av nivån på
sparande och investeringar, mätt som andel av BNP är nödvändig för att
upprätthålla en tillfredsställande ekonomisk tillväxt och sysselsättning.
Näringslivets kapitalbehov måste i detta sammanhang ges hög prioritet.
Finansiella resurser måste i framliden finnas tillgängliga i syfte att underiätta
en omstrukturering och ändrad produktionsinriktning inom de traditionellt
konkurrenskraftiga branscherna. Vidare ställer satsningar på nya områden
omfattande resursanspråk.

ReeU ökning av hushållssparandet. Utredningen konstaterar att hushållssparandets nivå bestäms av en mängd förhållanden, där avkastningen ulgör en av dess bestämningsfaktorer. Sparandel bestäms enligt vissa teorier residualt, dvs. konsumtionsbeslulen är primära. Andra teorier relaterar sparandet lill den förväntade utvecklingen av den disponibla inkomsten. Enligt åter andra teorier leder en tillfälligt hög inflation lill ökat sparande. Ytterligare andra faktorer som brukar anges som bestämmande för sparandel är irygghetsmoli-vel, målsparande samt tillgången till krediter.

Även om inriktningen under någon del av utredningsarbetet har varit att utforma ell system för lönsparande i egentlig mening, vilket vissa pressuppgifter antytt, har avsikten att speciellt uppmuntra löneavsätiningar uppgivits under utredningsarbetets gång. "Lönsparande" framstår som en attraktiv beteckning utan motsvarighet i det förslag utredningen framlägger. TCO hade gärna sett att utredningen diskuterat möjligheterna att åstadkomma ett lönsparande i egentlig mening.

Även om det föreslagna systemet leder till regelbundna insättningar på spärrade konton, vilket utredningen betecknat som lönsparande, finns inga garantier för alt detta sparande representerar ett nysparande. Del förefaller självklart att, den enskilde inom ramen för ett givet totalt sparande, placerar sina tillgångar så all de, med beaktande av likvidiletspreferenser etc. ger så hög avkastning som möjligt. Det blir givetvis förmånligt att med det föreslagna systemet i särskilda lönsparkonion med avdragsrält mot skatt

Prop.1977/78:165 131

placera sådana medel, som eljest hade placerats på vanlig bankräkning.

Utredningen framhålleratt den som en central uppgift haft atl finna former för sparstimulanser som tar sikte på att främja ell nysparande. Trots detta konstaterande, vilket understryks på fiera ställen i utredningen,saknas varje analys av om ett nysparande verkligen kommer lill stånd med de föreslagna sparstimulanserna. Utredningen ulgår från alt så är fallet ulan att ge motiv härför.

Utredningens diskussion ger enligt TCO inte belägg för atl den första av de tre angivna målsättningarna uppfylls med systemet. Det enda som säkerställs är ökade insättningar på konton med särskilda skallefördelar.

Stimulera kapitalbildningen I företagssektorn. Denna målsättning hänger delvis samman med den förstnämnda, dvs. all uppnå en reell ökning av hushållssparandet. Sambandet mellan dessa mål har också konstaterats av utredningen: "varje tillskott till sparandel representerar ett ökat kreditulrymme som i varje fall till en del kommer företagssektorn lill godo". Med hänsyn till atl det inle kan anses styrkt atl systemet representerar ett nysparande kan det inte heller avgöras om systemet stimulerar en ökad kapitalbildning inom företagssektorn. Utredningen har emellertid även sökt finna direkta kopplingar mellan sparandeökningen och kapitalbildningen i företagssektorn och förordar därför att sparande, som ett alternativ till kontosparande, skall kunna ske via aktiefonder. Aktiefonderna skall enligl förslaget placera de sparade medlen som riskvilligt kapital i näringslivet.

Näringslivels behov av riskvilligt kapital har understrukits av kapitalmarknadsuiredningen. Mot denna bakgrund är det angelägel alt finna lämpliga former för lillskotl av riskvilligt kapital lill näringslivet. Men liksom vad gäller banksparande förefaller det tveksamt om del föreslagna systemet skulle medföra ett kapitaltillskott för företagssektorn. De som nu föredrar sparande i aktieform kommer, om uiredningens förslag genomförs, alt finna det förmånligare att spara sådana medel i nyinrättade aktiefonder, som eljest kunde placerats i nu existerande aktiefonder eller andra former för akliespa-rande. Under denna förutsättning blir effekten huvudsakligen en omfördelning av placeringskapacileten mellan olika aktieplacerare. I utredningen saknas alla resonemang om sådana möjliga omdispositioner av aktiesparande. Det finns vidare inga kalkyler över hur del totala sparandel i systemet förväntas bli, liksom inte heller över fördelningen mellan konto- och akliesparande. Utredningsförslaget ger därför ingen ledning för atl bedöma storieken på det lillskotl av riskvilligt kapital, som del föreslagna systemet skulle leda till.

Slutsatser. Med hänvisning lill vad som här anförts finner TCO all utredningens system inte nämnvärt uppfyller de två angivna kapiialbild-ningsmålen. TCO vill samtidigt understryka att frågan om alt säkerställa en positiv

Prop. 1977/78:165 132

realavkastning för småsparare är angelägen, oavseti om vidtagna åtgärder bidrar lill en högre kapilalbildningsnivå eller ej.

Del enskilda sparandet fyller flera väsentliga funktioner. Det möjliggör för den enskilde löntagaren att upprätthålla en stabil konsumtionsnivå även vid betydande variationer i den disponibla inkomsten. Sparandet är vidare nödvändigt för att nå från välfärdssynpunkt önskvärda mål avseende den ekonomiska standarden. Det enskilda sparandet är även av väsentlig betydelse från samhällsekonomiska utgångspunkter. Därigenom skapas ett realekonomiskt utrymme för den nödvändiga kapitalbildningen.

Enligl TCO:s mening bör ett sparsystem ha till huvudändamål att åstadkomma en större rättvisa vad avser avkastningen mellan olika sparandeformer. Starka fördelningspoliliska skäl talar härför. De småsparare som har möjlighet till sparande i realkapilal, såsom exempelvis amorteringar på egna hem etc. erhåller genom den successiva värdestegringen på fastigheter och genom avdragsrätt för ränta stora fördelar jämfört med den småsparare för vilken endast finansiellt sparande står till buds. Det framstår som en huvuduppgift att skapa större rättvisa mellan dessa båda grupper. I nuvarande läge sker en omfördelning mellan låntagare och långivare genom att realvärdet av långivares finansiella tillgodohavanden sjunker.

Även om det således är väsentligt att trygga realavkastningen pä småspararnas medel, avstyrker TCO uiredningens förslag i den form det nu föreligger. De positiva fördelningsmässiga effekterna som ligger i en i förhållande lill dagsläget högre realavkastning uppvägs av andra negativa effekter från fördelningssynpunkt. Bl. a. förutsätts i uiredningens förslag en bindning av sparande under 5 år för att de avsedda skatteavdragen skal! kunna utnyttjas helt.

En naturligt fråga i delta sammanhang blir vilka som har möjlighet all utnyttja de till systemet kopplade förmånerna. Del är självklart att personer med höga inkomster och/eller förmögenheter har störst möjligheter atl dels omdisponera kapital mellan olika sparformer alltefter avkastningsförväntningar, dels binda sparande för en femårsperiod. För låginkomsttagare och löntagare med små förmögenheler föreligger inle denna valmöjlighet, vilket innebär att det i första hand är dessa grupper som inle får del av skatteförmånerna. 1 synnerhet om det föreslagna systemet inte leder till nysparande i någon högre grad, vilket med hänsyn lill vad ovan sagts synes vara troligt, blir konsekvensen en omfördelning av inkomster från låg- lill höginkomsttagare.

Det föreslagna systemet innebär ett anteciperande av en stark inflation och spararen erbjuds därför skattemässiga fördelar som tillsammans med räntekompensationen förutsätts överstiga inflalionstakten. Hellre än att på detta sätt anta en beslående hög inflation skulle TCO se ett indexeral sparsystem, innebärande all spararna upp lill vissa begränsade belopp kompenserades för den faktiska inflationen.

Prop.1977/78:165 133

TCO har i tidigare sammanhang ansett att någon form av indexklausul med lån i begränsad omfattning borde kunna övervägas. TCO vill i delta sammanhang erinra om en skrivelse 1977-03-29 frän Svenska Sparbanksföreningen till regeringen, samt en lill skrivelsen bifogad principmodell för indexkonto på kontosparande.

Enligl TCO:s mening är flera fördelar förenade med ell begränsat indexsparande jämfört med utredningens förslag. Fördel första blirden reala avkastningen oberoende av spartidens längd. En koppling lill sparlidens längd ter sig icke erforderiig med hänsyn till att kapitalbildningsmotiven kan skjutas ål sidan i diskussionen om lönsparande. En viss bindningslid torde därför ej behöva utgöra fömtsättning för att med systemet förenade förmåner skall kunna ulgå.

För det andra innebär ett beloppsmässigt begränsat indexsyslem atl den reala avkastningen vid varje tidpunkt är känd. Uiredningens förslag ger en realavkastning som varierar med inflationstakten och inför därmed ett spekulativt moment i spararens bedömningar. Sett utifrån rådande inflationsförväntningar kan det måhända hävdas atl de skattemässiga subventionerna är beräknade så atl en viss realavkastning troligen nås. Med kraftiga förändringar i inflationstakten kommer dock realavkastningen alt variera väsentligt. Bättre är enligt TCO:s mening ett syslem där realavkastningen dels är högre än för närvarande, dels på förhand känd.

Bl. a. mot bakgrund av att TCO inte beretts tillfälle medverka i utformningen kan organisationen inle nu framlägga ett detaljerat förslag. TCO vill i stället föreslå atl en utredning tillsätts snarast med uppgift att granska förutsättningarna för alt införa ett system för indexsparande. Utredningen bör också omfatla en översyn av nuvarande former för lönsparande och åtgärder för att stimulera det enskilda sparandet. 1 sitt remissyttrande över kapitalmarknadsutredningens betänkande avser TCO alt återkomma med en mer genomgripande diskussion av för- och nackdelar med ett generellt indexsystem.

TCO vill avslutningsvis peka på några tänkbara riktlinjer för en sådan utredning. Indexsparandel t)ör vara beloppsmässigt begränsat. Var denna gräns bör läggas måste bli föremål för noggranna överväganden. TCO vill peka på möjligheten all låta sparbeloppels storlek vara av samma storleksordning som föreslagits av utredningen. Väljer man ett syslem som innebär en positiv realavkastning på någon procent, bör den del av avkastningen som motsvarar inflationen ej beskattas, medan avkastningen över denna nivå tas upp till beskattning i vanlig ordning.

Sammanfattningsvis avvisar TCO utredningens förslag. TCO föreslår att en utredning tillsätts med uppgift all föreslå införande av ell beloppsmässigt begränsat system för indexsparande, avsett att skapa ökad rättvisa mellan småsparare som huvudsakligen är hänvisade till finansiellt sparande och övriga kapitalplacerare.

Prop. 1977/78:165 134

1.28 Siatens industriverk: Bakgrunden till kravet på omedelbara åtgärder för att öka hushällens sparande anges vara att Sverige under de senaste åren haft bytesbalansunderskott, vilket definitionsmässigt inneburit att det s. k. finansiella sparandet i ekonomin varit negativt. Det förslag som framläggs har därmed ett uttalat kortsiktigt syfte, även om det naturiiglvis samtidigt kan ses som ett delförslag till lösning av näringslivets eventuella framtida finansieringsproblem. För att kunna ta ställning till förslaget är det enligt industriverkels mening önskvärt all först något mer ulföriigt än vad som görs i betänkandet diskutera hur ett ökat sparande skulle påverka ekonomin i det nuvarande konjunkturiäget. Det förhåller sig nämligen så att ett ökat hushållssparande kan få betydande negativa effekter på samhällsekonomin, låt vara att bytesbalansunderskoliet skulle kunna reduceras.

Sveriges ekonomi präglas i nuläget inle bara av ett betydande underskott i utrikeshandeln utan också av ett myckel lågt resursutnyttjande i industrin. Det sistnämna, saml den starkt negativa lönsamhetsutvecklingen Hr anses vara de främsta skälen till att investeringsvolymen minskat och realkapital-tillväxten således bromsats. All bytersbalansunderskott och lågt resursutnyttjande föreligger samtidigt innebär ell svårt dilemma för den ekonomiska politiken. Genom ett ökat sparande i hushållen, dvs. minskad efterfrågan, skulle sålunda underskottet i bytesbalansen kunna minskas, men till priset av ytterligare sänkt resursutnyttjande och ökad arbetslöshet. Ett minskat sparande skulle å andra sidan leda till ett ökat resursutnyttjande och förbättrat arbetsmarknadsläge, men ett förstorat bytesbalansunderskott.

Det slabiliseringspolitiska problemet kompliceras ytteriigare av atl näringslivets investeringsvolym f n. antagligen är lägre än vad som krävs för att långsiktiga ekonomiska tillväxlmål skall uppnås. En sparandeökning inom hushållsseklorn som på ett direkt sätt kunde kopplas lill en motsvarande investeringsökning inom näringslivet - således i enlighet med intentionerna i uiredningens förslag - skulle därför i och för sig vara eftersträvansvärd. Sparandeökningen skulle i ett sådant fall lämna den totala efterfrågan oförändrad och alltså inte medföra de nämnda negativa effekterna på resursutnyttjandet totalt sett, men heller inte några nämnvärda positiva effekter på bytesbalansen - såvida inle investeringarnas marginella import-innehåll är klart lägre än den privata konsumtionens. Det är emellertid långt ifrån säkert att en parallell ökning i hushållssparande och investeringar verkligen går atl åstadkomma. Olika teorier finns i och för sig om hur investeringsefterfrågan bestäms. Industriverket vill för sin del ansluta sig lill de tankegångar som ekonomidepartementet och konjunkturinsiitutet givit uttryck för, senast i den preliminära nationalbudgelen 1978, nämligen att industriinvesteringarnas nuvarande tillbakagång betingas av fallet i industriproduktionen, det låga kapacileisutnylljandet och den dåliga lönsamheten. Visseriigen finns det säkert en hel del företag som trots den mycket svaga allmänna konjunkturbilden anser sig ha lönsamma investeringsprojekt som hålls tillbaka på grund av finansieringssvårigheter. I dessa fall skulle ett ökat

Prop. 1977/78:165 135

hushållssparande som direkt görs tillgängligt för t. ex. nyemissioner, säsom utredningen diskuterar kunna resultera i marginella tillskott till investeringsvolymen. För den huvuddel av näringslivet som i dag har avsevärda, lönsamhets- och avsättningssvårigheter skulle däremot ett ökat hushållssparande och därmed en minskad privat konsumtion snarast ytteriigare minska investeringsviljan.

Vad som framförallt lorde H anses väsentligt föratt den svenska ekonomin skall börja röra sig i riktning mot ett minskat handelsunderskolt, högre resursutnyttjande och ökad investeringstakt är att den svenska industrins konkurrenskraft stärks gentemot de utländska producenterna. Detta gäller såväl på export- som hemmamarknaden. Åtgärdersom förväntas ge resultat i denna riktning har redan vidtagits, främst kronkursens kraftiga devalvering under 1977. Del kan finnas skäl all understryka atl det nuvarande bylesba-lansunderskoltet inte i sig utgör nägon indikation på all realkapilalbildningen sker för långsamt. Snarare skulle man kunna säga atl, vad beträffar realkapilalbildningen, det är det brislHIIiga resursutnyttjandet som inger farhågor.

Ett bytesbalansunderskott betyder alt landels totala finansiella sparande är negativt, dvs. alt investeringarna (inbegripet lagerinvesteringarna) överstiger del inhemska sparandet. Denna situation har tidigare under efterkrigstiden i allmänhet inträffat i perioder av mycket hög investeringsaktivitet. I utredningen visas hur vårt nuvarande bytesbalansunderskott från/brme//finansiell synpunkt kan återföras på växande finansiella spamnderskotl dels i företagssektorn, dels hos staten. Företagens negativa finansiella sparande återspeglar i huvudsak den svaga lönsamhetsutvecklingen. Statens negativa finansiella sparande är uttryck för strävandena atl någoriunda hålla efterfrågan och produktionen i ekonomin uppe och att förhindra en ökning av åtminstone den öppna arbetslösheten. Staten har sålunda kraftigt ökat sitt budgetunderskott. Även med detla finansiella synsätt framstår därmed förstärkningen av industrins konkurrensposition som det centrala problemet. Om den svenska industrin kan Hs atl öka sina andelar av världs- och hemmaefterfrågan skulle företagens lönsamhet och finansiella sparande förbättras. Samtidigt skulle statens arbetsmarknadsslödjande utgifter kunna minskas och alltså även det statliga finansiella sparandel förbättras. Hushållens sparande ger i betydligt mindre grad anledning till omedelbar oro. Det höga och växande finansiella sparande som hushållen åstadkommit har i formell mening motverkat ett vida större underskott i bytesbalansen. Det kan observeras alt hushållens sparkvot, mätt på konventionellt vis, varje år under perioden 1974-1977 legat långt högre än genomsnittet för de senaste 25 åren. Å[ 1977 beräknas sparkvoten ha nått en rekordnivå på nära 11 96.

Det ovan anförda leder fram till slutsatsen alt ett ökat hushållssparande inle framslårsom någon omedelbart angelägen beståndsdel i den process som skall leda fram till ett förbättrat bytesbalans- och sysselsättningsläge och ökad investeringsefierfrågan. Detla hindrar självfallet inte atl det i ett mer

Prop. 1977/78:165 136

långsiktigt perspektiv kan visa sig atl den av samhället önskade realkapital-tillväxten inte kan åstadkommas med mindre än att åtgärder vidtas med direkt syfte att frigöra ytteriigare sparande. För att räkna ut huruvida en sådan situation kommer alt uppslå eller ej krävs formellt sett bl. a. kvantitativa preciseringar av det "spontana" inflytandet från sparandets och investeringarnas bestämningsfaktorer. Tillföriitliga sådana preciseringar förefaller tyvärr vara ganska svåra all erhålla.

Antag emellertid att staten finner alt, även vid ett framlida mer normalt kapacilelsutnyltjande, kapitalbildningen sker för långsamt i förhållande lill tillväxtmålen. Staten vill alltså öka investeringarna vilket, givet att landet inie vill ikläda sig ett bytesbalansunderskott, innebär att sparandel i ekonomin måste öka. En lösning är då alt försöka förmå hushällen att öka sitt sparande. Detta kan ske t. ex. genom propaganda eller, som utredningen föreslår, sparsubventioner. Ett ökat tolalsparande kan allemativt åstadkommas genom att staten ökar sitt budgetsaido, via skattehöjning eller utgiftsminskning.

Ett villkor för alt sparandeökningen skall fylla sitt syfte är naturiiglvis att investeringarna verkligen ökar eller stimuleras att öka. Detla förutsätts i det följande. Emellertid kan redan valet av form för sparandeökning ha betydelse för investerarnas benägenhet att öka kapitalbildningen. I detta ligger alltså ett av kriterierna för statens val av åtgärder. Om investeringsviljan är sådan att del enbart är fråga om atl skapa möjlighet för en kredilexpansion, bör del från investerarnas synpunkt vara likgiligi om sparandeökningen åstadkoms i hushållen eller via siatens budgetsaido. Krävs däremot riskvilligt kapital för att investeringarna skall öka blir problemet kanske mer intrikat. Allra mest effektivi i en sådan situation är förmodligen att öka företagssektorns eget sparande genom en omfördelning från hushållsinkomster lill företagsvinster Härigenom Hr företagen på en gång finansiella medel och incitament till investering. Utredningens förslag om lönsparande i speciella aktiefonder, vilka skulle placera medlen i nyemissioner och konvertibla skuldbrev, är fördelningspolitiskt sett ett mindre kontroversiellt alternativ. Denna lösning innebär dock inle i sig någon stimulans till ökad realkapitalbildning annat än, som nämnts tidigare, i de fall investeringarna hålls tillbaka av i första hand brist på riskvilligt kapital. Stimulansen får om sådan behövs ordnas på annat sätt.

Väljer staten all åstadkomma sparandeökningen via budgeten finns även då möjligheter atl göra sparandel riskvilligt. Dels kan staten naturiiglvis investera i egen regi, men staten kan också i princip inrätta en placeringsfond av samma typ som ovan nämnts -jfr fjärde AP-fondens verksamhet. Hur detla skulle inverka på förelagens invesleringsbenägenhet i jämförelse med det fall att fonden direkt byggs upp av hushållssparande är dock svårt att bedöma.

Ett annat väsentligt kriterium för siatens val av åtgärd är den grad av precision och säkerhet med vilken staten kan styra sparandeökningen. I detta

Prop.1977/78:165 137

avseende kan det finnas svagheter hos det syslem utredningen förordar. Som också framhålls i betänkandet finns det H belägg för atl storleken på hushållens sparande i någon nämnvärd uisträckning påverkas av sparandels avkastning, Å andra sidan kan det hävdas all den föreslagna subventionens betydande storlek och den propagande som - Hr man anta - kommer att föras, leder till alt hushållen lar sitt totalsparande under omprövning på ett annat sätt än vid mer gradvisa och "omärkliga" förändringar i avkastningen. Likväl torde det föreligga en betydande risk all hushållen endast omfördelar sitt sparande till förmån för den nya sparformen och atl det nysparande som uppslår således blir ringa. En nackdel i sammanhanget kan vara att subventionen föreslås utbetalas långt efter att sparandet äger rum, i samband med skatleavräkningen. Måhända vore det psykologiskt sett en fördel om det hela kunde arrangeras så atl spararens konto t. ex. gottskrivs med 400 kr. när han bara betalar in 300 kr.

Väljer staten i stället att öka landets sparande genom att öka sitt egel budgetsaido lorde man kunna vara säkrare på all sparandel i ekonomin verkligen ökar. Förutsättningen för del senare är att hushållens marginella sparbenägenhet vid inkomslförändringar inte är förstor. De undersökningar som gjorts visar emellertid - tämligen entydigt - att den marginella sparbenägenhelen understiger 0,5 vid helårsvisa beräkningar.

Naturligtvis finns del åtskilliga andra kriterier som bör beaktas vid ett beslut om åtgärder för att öka sparandet. Här kan nämnas ålgärderas effekter på inkomstfördelningen, de samhällsekonomiska kostnaderna för att administrera åtgärderna saml de mer ideologiska aspekterna på det ekonomiska systemets funktionssätt.

Industriverkets StäUningstagande. Industriverket finner mot bakgrund av vad som ovan sagts att utredningen inle på ett tillfredsställande sätt analyserat de samhällsekonomiska konsekvenserna av de åtgärder som föreslås. De centrala problemen i ekonomin sammanhänger inle i särskilt hög grad med ett bristfölligl hushällssparande. Verket anser att åtgärderna inte är ändamålsenliga i nuvarande ekonomiska läge. Verket anser det i och för sig osäkert i vilken uisträckning de föreslagna åtgärderna skulle leda till en ökning av det totala hushällssparandet. Givet att ett ökat sparande verkligen skulle åstadkommas, skulle visserligen en del positiva effekter pä bytesbalansen erhållas, men i gengäld skulle del redan låga kapacitetsutnytljandet i ekonomin sjunka ytteriigare och läget på arbetsmarknaden förvärras. Resultatet skulle då sannolikt bli - tvärtemot vad som åsyftas -en ytteriigare sänkt investeringsvolym. Detta hindrar inte all del framlagda förslaget i ett mer långsiktigt perspektiv, där investeringarna snarare begränsas av tillgången på finansiella resurser än av som nu lågt kapacitetsutnyttjande och dåliga vinslulsikter, skulle kunna vara en bland flera komponenter i en lösning av industrins kapitalförsörjningsproblem. I nuläget bedömer emellertid industriverket att det föreslagna systemet skulle försvåra och fördröja en återgång

Prop. 1977/78:165 138

till ett mer balanserat ekonomiskt läge och avstyrker därför att systemet införs i innevarande konjunktursituation. (Reservationer se 1.29 och 1.30.)

1.29 Tre ledamöter av industriverkets styrelse (Petzäll, Olsson, Stefansson) anför i en gemensam reservation att de inle kan godta den slutsats och inte heller delar av den motivering styrelsens majoritet med ordförandens utslagsröst stannat för och uttalar vidare: Vi finner yttrandet märkligt mot bakgrund av den uppgifi Industriverket har. 1 del följande anger vi vår syn på hur Industri verkels yttrande borde ha utformats och bemöter samlidigt en del av de argument majoriteten anfört.

I direktiven till lönsparutredningen anger regeringen hurusom såväl 1968
års kapitalmarknadsutredning som utredningen om löntagarfonder lar upp
frågor om kapitalmarknad, sparande och kapitaltillväxt i samband med ell
ökande kapital- och kreditbehov för vårt näringsliv. Del konstateras dock att
dessa utredningar delvis är av principiell och djupgående natur och all de
knappast kan leda till konkreta åtgärder från statsmakternas sida de närmaste
åren. Med tanke på alt behovet av ökat hushållssparande gör sig gällande
omedelbart är det därför angeläget att finna former som kan bidra lill att öka
detta sparande. Det uttalas vidare att sparande måste inriktas på all öka
kapitalbildningen i företagen. Därför bör det ligga nära lill hands alt finna
lösningar som bygger på en utveckling av lönsparande.

Enligl vår mening bör Industriverket ställa sig positiv i princip lill de åigärder lönsparutredningen föreslår. Därmed tas inte ställning i detalj till de konkret framförda olika förslagen. Det kan på vissa punkter finnas anledning att efter remissbehandlingen företa en översyn. Huvudskälet till att vi anser att verket bör tillstyrka utredningen i princip är det tveklöst stora behov av ökat kapital som erfordras i näringslivet såväl nu som framför allt sett på längre sikt. Detta omvittnas inte minst i den myckel aktuella diskussionen om löntagarfonder. Stor enighet råder där om att ett av motiven för dessa är behovet av ökade finansiella resurser för att trygga en tillfredsställande utveckling i näringslivet med tillräcklig lönsamhet och ökad sysselsättningsförmåga.

Behovet av kapital åskådliggöres också på ett verkningsfullt sätt i verkets handläggning av industrigarantilån och finansiellt slöd lill företagen. Del är brist på kapital i kreditsystemet och av detta följer ett tydligt ökat krav på medel från företagarföreningarna och industrigarantilångivningen.

Vi vill i detta sammanhang understryka vad utredningen anfört om den betydande nedgången i företagens sparande vilket medfört en lägre solidaritet. Detla har minskal benägenheten atl investera i riskfyllda projekt. Det är alltså nödvändigt all åigärder vidtas för alt öka tillförseln av riskvilligt egel kapital till näringslivet. Lönspamtredningens förslag Hr ses som en åtgärd bland andra i denna riktning.

I majorilelsytlrandel hävdas atl ett ökal sparande i dagslägel ej kommer till produktiv effekt eftersom det råderen viss överkapacitet i näringslivet. Enligt

Prop.1977/78:165 139

vår mening håller inle detta argument. Även om det råder överkapacitet i vissa delar av näringslivet är del i andra delar behov av ökande krediter som inte kan tillgodoses. Det bör också framhållas atl den förutsatta överkapaciteten i betydande utsträckning befinner sig i delar av näringslivet som inte i första hand kommer att bli föremål för ökad efterfrågan vid en konjunkturförbättring. En viktig uppgift för näringspolitiken är att reducera överkapaciteten inom de struklursvaga branscherna och stimulera utbyggnaden av branscher med bättre framtidsutsikter. För regionalpolitiken gäller att på längre sikt H en ökad geografisk röriighet hos företagsamheten, varigenom överkapacitet i krisdrabbade orter och regioner med bristande sysselsättning kan kompenseras. Den sistnämnda ståndpunkten har en bred politisk förankring i vårt land och ligger bl. a. till grund för regeringens ekonomiska politik sådan den presenteras i finansplanen.

Vi vänder oss således emot uttalandet att ett sparande f. n. kommer alt dämpa konsumtionen och därmed snarast förvärra problemen bl. a. genom ökad arbetslöshet. Även om en viss uppbromsning av konsumtionen skulle bli följden av ökal sparande så innebär inle detla att aktiviteten i näringslivet avtar. Del ökade sparandet kommer ju atl gå till bankernas kreditgivning eller direkt lill ökning av aktiemarknaden och därmed möjliggöra produktiva insatser och investeringar i näringslivet, Det kan även underiätta ell ökat bostadsbyggande, påskynda kreditfrågornas lösning för energisparande och alternativt energiutnyttjande eller andra angelägna investeringar. Genom den relativt väl fungerande prioritering som nu förekommer i kreditsystemet bör en minskad konsumtion lill följd av ökal sparande tämligen direkt överföras i ökad sysselsättning genom en mer produktiv användning av kapitalresurserna.

Majoriteten erkänner atl i ett annal läge med bättre utnyttjad kapacitet i näringslivet så kunde förslagen från utredningen vara berättigade. Del finns då anledning erinra om att det föreslagna lönsparsyslemet förutsätts vara i funktion under längre tid och alltså inte enbart kan utformas med hänsyn till konjunkturbedömningarna jusl vid införandetillHllel. Konjunkturläget kan f ö. förändras på relativt kort lid. Någon större effekt lorde sparförslaget ej H förrän under 1979-1980 och ett ökat sparande kan då sammanfalla med en konjunktumppgång. Del bör dock framhållas att systemet bör H en flexibel utformning för atl medge en viss anpassning av sparandels volym från det ena årel till det andra i syfte atl uppnå erforderlig konjunkturanpassning i sparandel.

Däremot har vi givetvis ingenting att erinra mot majoritetens uttalanden att de nuvarande svårigheterna i ekonomin beror på en starkt negativ lönsamhetsutveckling i industrin och en försämrad konkurrensposition som lett lill ell alltför lågt kapacitetsutnyttjande. Man anför:

"Om den svenska industrin kan Hs all öka sina andelar av värids- och hemmaeflerfrågan skulle företagens lönsamhet och finansiella sparande förbättras." Detla vill vi dock vända på och hävda att ökade finansiella

Prop. 1977/78:165 140

resurser är en förutsättning för att kunna bli konkurrenskraftig och H bättre lönsamhet och därmed återvinna föriorade marknadsandelar.

Majoriteten anför slutligen alt staten har den största möjligheten alt genom budgetpolitiken åstadkomma det önskvärda sparandet. Till detta vill vi framhålla att det nu och i framtiden som hittills torde vara nödvändigt att använda flera olika vägar att uppnå en tillräcklig kapitalbildning i näringslivet. Hushållssparandet utgör därvidlag en myckel viktig del i kapitalbildningen för näringslivets behov.

Lönsparutredningen har också tagit upp frågan om lönsparande i del egna företaget där de anställda skulle kunna låna sitt sparande till företaget genom konvertibla eller vanliga skuldebrev. Utredningen anser sig inte kunna lägga fram förslag på denna punkt. Det ligger dock ett betydande värde i att kunna engagera de anställda för att medverka i tryggandet av sin egen arbetsplats och behovet av att öka finansieringsmöjligheterna för företag som har stor betydelse för sysselsättningen på en ort. Vi anser därför att denna fråga bör bli föremål för ytteriigare överväganden i samband med bearbetningen av utredningsförslaget om lönsparande.

1.30 En ledamot av Industriverkets styrelse (Lindqvist) anför i reservation: Effekten av det föreslagna systemet är svårbedömd. Förbättringar i bytesbalansen kan vara att räkna med. Vissa ogynnsamma verkningar för produktionen kan emellertid uppslå som en följd av en minskad efterfrågan på konsumtionsvaror med lågt imporlinnehåll. Å andra sidan Hr det diskuterade systemet betraktas som en del bland många andra ekonomisk-politiska medel för att förbättra den ekonomiska balansen. Åtgärder för att stärka industrins konkurrenskraft har också vidtagits. Den rätta tidpunkten för vidtagande av ekonomisk-politiska åtgärder är givetvis inte lätt atl bestämma vid ell svårbedömt konjunkturläge. Del föreslagna systemet kommer inle all H omedelbar verkan, men Hr anses ligga inom ramen för en på sikt nödvändig politik alt skapa ett ökat investeringsutrymme. Under sådana förhållanden finner jag icke anledning atl motsätta mig all systemet i princip nu lägges till grund för lagstiftning.

1.31 Svenska företagares riksförbund: Förbundet vill inledningsvis uttala sin tillfredsställelse över att regeringen dokumenterat en konkret vilja att stimulera ett lönsamt sparande för de enskilda medborgarna, ett sparande som samtidigt är nödvändigt för alt åstadkomma kapital på den fria marknaden för behövliga investeringar, främst i det privata näringslivet.

Insatser för atl stimulera det personliga sparandet Hr emellertid inte skymma de fundamentala villkoren för näringslivet och för spararna. Konkurrenskraft och lönsamhet måste återställas i näringslivet och inflationen hejdas så att en uppskjuten konsumtion för den enskilde verkligen innebär en fördel.

Förbundet avser inte all granska förslaget i detalj utan lägger i del följande

Prop.1977/78:165 141

endast vissa principiella synpunkter på förslaget.

Förbundets huvudinvändning mot förslaget och en mycket allvariig sådan är att utredningen - på de två sista raderna - tar avstånd från sitt eget framställda förslag att även sparande i det egna förelaget skulle innefattas i reformen.

För Förbundet framstår del som förvånansvärt all utredningen funnit det lämpligt att ta avstånd från tanken atl stimulera till ökat delägarskap i familjeföretag. Förbundet kan konstatera, bl, a, genom de rådslag som organisationen genomfört bland sina 24 000 medlemmar om ökal delägarskap i företagen, alt en överväldigande majoritet av företagarna är villiga alt låta anställda köpa aklier i förelagen och därmed bli delaktiga i företagens vinstutveckling och också i en naturlig och på ägande grundad medbestämmanderätt.

Det argument som utredningen anför om risktagande är inte av den dignitet att det finns anledning undanta sparande i "det egna företaget".

Självfallet är de enskilda löntagarna kapabla alt själva avgöra om de vill riskera ett sparande i det egna företaget och därmed salsa också pä sin egen anställningstrygghet eller att placera sitt sparkapital i mera anonyma aktiefonder eller som reguljärt banksparande.

Förbundet ställer sig dessutom frågande till om det är riktigt att undanta B-inkomst tagare från förmånen. Sett urdet allmännas synpunkt är ett sparande av denna art lika värdefullt som lönsparande och för dem som har inkomster endast av kapital måste det te sig orättvist alt inte få spara av denna avkastning på samma sätt som ett lönsparande. Med den inflation vi lever med och som svåriigen går att undvika, och där löntagarna i huvudsak skyddas genom lönetillägg, måste självfallet kapitalägarna också medges rätt att utnyttja befintliga skattesubventioner vid sparande av kapitalintäkter.

Sammanfattning Förbundet konstaterar

atl intresset av att tillföra riskvilligt kapital lill näringslivet från löntagarnas sida är helt avhängigt förelagens konkurrenskraft och lönsamhet,

att aldrig så lockande räntor eller skattebefrielse inte kan kompensera en ökande och allt snabbare inflation.

Förbundet föreslår

au ocksä sparande i del egna företaget inryms i förslaget samt

all även inkomsttagare med inkomster av kapital får deltaga i systemet.

2 Vissa för de föreslagna sparformerna gemensamma frågor

2,7 Bankinspektionen: I likhet med utredningen anser inspektionen alt sparandet bör i princip vara öppet endasl för fysiska personer som genom

Prop. 1977/78:165 142

anställning haft bmtiointäkier av någon av förvärvskällorna tjänst, jordbruksfaslighel eller rörelse. Inspektionen finner del också rikligt all lönspar-andesystemet knyts lill bankerna genom atl sparbeloppen sätts in hos dessa antingen efter löneavdrag eller också efter regelbundna insättningar genom lönsparandens egen försorg.

Det föreslagna högsta årliga sparandebeloppet, 4 800 kr, förefaller mot bakgrund av de tilltänkta ränte- och skatteförmånerna vara lämpligt avvägt. Det högsta månatliga sparbeloppel kommer sålunda att bli 4(X) kr, jämfört med 500 kr, enligt del nuvarande lönsparandet. Del minsta månatliga sparbeloppel föreslås bli 100 kr. Enligt del nuvarande lönsparandet är den minsta medgivna månadsinsättningen 75 kr. Förslaget i sistnämnda hänseende erbjuder givetvis vissa fördelar, framför alll av administrativ karaktär. Beloppet är emellertid tillräckligt högt för all människor med små inkomster och därmed åtföljande mindre möjligheter än andra atl avsätta sparmedel ställs utanför det nya lönsparandet. Bankinspektionen vill i detta sammanhang erinra om diskussionen beträffande minsta månatliga sparbelopp i samband med införandet av det nuvarande lönsparandet, I prop. 1972:22 föreslogs alt minsta insättningen skulle vara 100 kr. På förslag av finansutskottet (FiU 1972:15) sänkte riksdagen beloppsgränsen till 75 kr. (rskr 1972:109). Denna beloppsgräns ändrades inle i samband med att det högsta sparbeloppel fr. o. m. den I januari 1977 höjdes från 300 kr, till 500 kr. Inspektionen ifrågasätter, om inte samma minsta beloppsgräns borde gälla enligl det nu föreslagna sparsystemet.

Inspektionen tillstyrker förslaget om överföring av ett konto från en bank till en annan och alt därvid insättningar på den föregående banken skall H tillgodoräknas efter överföringen.

Bankinspektionen har ingen erinran mot de föreslagna ränte- och skatte
förmånerna i den nya sparformen,

Utredningen föreslår att dess förslag träder i kraft den 1 juli 1978. Inspektionen är medveten om alt det är angeläget att del nya lönsparandel genomförs så snabbi som möjligt. Inspektionen vill därför, såvitt gäller förslaget om lönsparande i aktiefonder, inle motsätta sig den föreslagna tidpunkten. Det bör dock framhållas att åtskilliga frågor måste lösas, innan den nya lagen kan tillämpas. Inrättandet av en ny aktiefond kräver sålunda särskilda fondbeslämmelser för fonden och ändring i bolagsordningen, där bestämmelser om bl. a. styrelsens sammansättning skall finnas intagna.

Det torde också bli aktuellt med ändring av vissa fondbestämmelser. Enligt 13 § akliefondslagen Hr fondbestämmelser i deras nya lydelse inie tillämpas förrän tre månader förflutit från dagen för bankinspektionens godkännande av ändringsbeslutet. Inspektionen kan emellertid medge kortare tidsfrist. Även om inspektionen medger kortare sådan frist, lorde det nödvändiga förberedelsearbetet för såväl bankerna som för inspektionen kräva viss tid och stora insatser. Med hänsyn härtill och då riksdagens beslut i frågan inte

Prop. 1977/78:165 143

lorde kunna föreligga förrän tidigast under maj månad, lorde man inle kunna räkna med alt de nya fonderna kan starta sin verksamhet förrän efter den 1 juli 1978.

2.2 Statskontoret: Utredningen har enligt statskontoret inle närmare belyst
de praktiska kontrollproblem m. m. som det föreslagna systemet skulle
medföra vid beskattning. Den kontroll utredningen förutsatt skulle läggas på
taxeringsmyndigheterna för alt se till atl reglerna följs och att skatteförmåner
inte obehörigt åtnjuts kommer såvitt statskontoret kan bedöma alt bli mycket
omfattande och svår atl genomföra. Utomordentligt stora krav kommer
därvid att ställas på den redan hårt ansträngda administrativa apparaten för
taxering. Resursbehovet inom granskningsorganisationen för taxeringsår-
betet i första instans och därmed sammanhängande funktioner kommer till
följd av uiredningens förslag sannolikt all öka avsevärt. Uiredningens förslag
synes också för bankernas vidkommande innebära ett inle ringa merarbete
för att man över huvud tagel skall kunna la fram ett adekvat underiag för
kontroller.

Statskontoret anser mot bakgrund härav atl del är nödvändigt alt innan beslut tas till uiredningens förslag närmare analysera de administativa konsekvenserna av förslaget och de krav ett eventuellt realiserande härav skulle ställa bl. a. på taxeringsmyndigheterna. Kostnadsberäkningar behöver också göras som underiag för beslut.

2.3 RR V framhåller att det föreslagna kravet alt sparmedlen skall stå kvar på
kontot i fem år meddförati sparkontot innehåller en latent skatteskuld fram
till det femte året och att det redovisade saldot på kontot inle överensstämmer
med det verkliga egna kapitalet förrän vid utgången av sparperioden.

RRV anför vidare: För många personer är den föreslagna sparperioden en
relativt lång planeringsperiod, varför sannolikheten för förtida uttag är slor.
Det kommer att kräva att skatlepremien återförs till staten. Delta kommer
troligen att medföra ett betydande merarbete för sparinstituten.

Enligt RRV:s mening innebär del en komplikation all koppla sparpremien till skattesystemet, Sparinstituten har det underiag som behövs för all beräkna sparpremiens storlek. Den totala administrationen skulle sannolikt minska om sparinstituten svarade för kontrollen av sparmedel och beräkningen av sparpremien, Sparpremien kan sällas in på sparkontot. Därigenom framgår del av kontot hur stor premien är och hur mycket som kommer att återföras om medlen inle står inne under hela femårsperioden. Det är vidare sannolikt atl benägenheten att spara även sparpremien ökar om premien sätts in direkt på sparkontot. Premierna kan utbetalas från ett särskilt anslag på statsbudgeten.

För att minska arbetet med återföringarna och för alt få en bättre överensstämmelse mellan saldot på sparkontot och det egna kapitalet bör

Prop. 1977/78:165 144

man enligl RRV;s mening överväga alt utbetala premien i efterskott. För alt spararen inle skall behöva vänta i fem år på sparpremien kan denna erhållas som två mindre premieinsäliningar. Del slörsla premiebeloppet bör då utgå vid femårsperiodens utgång.

En motivering, som utredningen anger, för att anlita taxeringsmyndigheterna är alt de kan kontrollera att sparare är berättigad alt delta i lönsparandet. Föratt få vara med i lönsparandet krävs att spararen har A-inkomst av tjänst, jordbruksfastighet eller rörelse. Enligt utredningen skall taxeringsmyndighetema åläggas nämnda kontroll, RRV vill påpeka att denna kontroll med rimlig grad av säkerhet bör kunna göras av sparinstituten, Detla kan ske genom att överföring sker från lönekonto eller genom all spararen t, ex. visar upp sin debetsedel på slutlig skatt då sparkontot öppnas.

Det framgår inte av utredningens förslag om skattereduktionen kan bli föremål för jämkning, 1 den mån jämkningar tillåts kan detta öka arbetsbelastningen på de lokala skaliemyndigheierna.

Sammanfattningsvis anser RRV atl administrativa och andra skäl, som här redovisats, talar mot utredningens förslag att utforma sparpremien som en skattereduktion. Kopplingen lill skattesystemet förefaller inle nödvändig för att nå det syfte som utredningen avsett,

RRV vill i detta sammanhang framhålla viklen av alt man ulformar förslag av denna typ så att man senare kan utvärdera vilka kostnader och effekter som ett genomförande av förslaget medför. Av dessa skäl och för att kostnaderna också skall framgå direkt av den statliga budgeten förordar RRV att ett särskilt anslag anvisas för alt täcka utgifterna för premien och administrationen enligt förslaget.

Mot bakgrund av vad nu sagts bör man enligt RRV:s uppfattning
ytteriigare överväga förslaget om att göra ränteintäkterna skattefria. Det
medför sannolikt komplikationer såväl för den enskilde som för skattemyn
digheterna atl vissa ränteintäkter är skattefria medan andra är skatteplikti
ga.--

RRV bedömer alt skatlebortfallel på avkastningen blir högre än vad utredningen beräknat. De personer som påverkas av all avkastningen görs skattefri är de som vid taxeringen redovisar över- eller underskott av kapital och de personer som i nuläget varken har över- eller underskott av kapital men som har utnyttjat hela del generella sparavdragel. De personer som således inte kommer att åsamka det allmänna ett skattebortfall är de som varken nu eller i framtiden kommer att redovisa över- eller underskott av kapital.

Enligt RRV:s taxeringssialistiska undersökning för inkomståret 1975 redovisadedrygt 2,3 miljoner inkomsttagare över-eller underskott av kapital. Flertalet av de som redovisade underskott skulle även med skattepliktiga ränteinkomster fortsätta atl redovisa underskott. Knappt 1,5 miljoner inkomsttagare hade ränteinkomster som var mindre än det generella

Prop. 1977/78:165 145

sparavdragel. Tabellen nedan belyser kostnaden för det allmänna vid olika månatliga sparbelopp. Beräkningarna bygger på de 3,8 miljoner personer som enligl RRV:s taxeringsstalistik redovisade ränteinkomster för inkomståret 1975. Raderna I, 3, 5 och 7 gäller för den grupp som vid laxeringen 1976 redovisade över- eller underskott av kapital (kategori A). Raderna 2,4,6 och 8 gäller den grupp som varken hade över- eller underskott av kapital (kategori B). Kolumnerna 11, o. m. 5 redovisar de årliga räntorna för resp. grupp i milj. kr. I kolumn 6 redovisas de totala räntorna för samtliga fem ränteår. Kolumn 7 redovisar skaltebortfallet för del allmänna vid en antagen marginalskatt på 60 96. Kolumn 8 redovisar den erhållna skattereduktionen för de båda grupperna. Del totala sparade beloppet redovisas i kolumn 9. Den totala kostnaden för att spara I miljard kr. uppgår således enligt RRV:s kalkyler lill 369' milj. kr. Enligl utredningens beräkningar skulle kostnaden uppgå lill 250 milj. kr.

Uiredningens förslag syftar till all öka sparandet i samhället. Av denna anledning är det viktigt atl nysparandet premieras särskilt. Förslaget i nuvarande form gör ingen åtskillnad mellan nysparande och annat sparande. Utredningen påtalar problemet och nämner alt omföringar från andra typer av sparformer kan förekomma. Utredningen föreslår dock ingen kontroll härav. Sparpremien tillsammans med skattefriheten på ränteinkomsterna medför alt den föreslagna sparformen blir mer fördelaktig än de flesta andra sparformer. Förslaget gör det även lönsamt alt låna upp medel för att sätta in på sparkontot. Om omföringar sker av kapital från andra sparformer medför detla all en mindre andel av sparandet blir verkligt nysparande. Ju mindre denna andel är desto större blir kostnaderna för del verkliga nysparandet. I sammanställningen nedan framgår kostnaden i kr. per sparat hundratal kr. vid olika antaganden vad gäller andelen verkligt nysparande.

Procentuell Kostnad

andel verkligt i kr. per sparat

nysparande hundratal kr.

100 37

90 41

80 46

75 49

50 74

37 100

10 369

' Beloppet är framräknat som summan av (745-t-587-(-370)=l 702 milj. kr, dividerat med summa sparat belopp, som för det lägsta sparbeloppel uppgär till 4 609 miljarder kr.

10 Riksdagen 1977/78. I saml Nr 165

Tabell. Ränteinkomster, skattebortfall, skattereduktion och sparat belopp vid olika antaganden om det sparade beloppet per minad. (milj. kr.)

Kate-	Rad	Sparbe-	Ränta					Summa	Skalie-	Skatte-	Sparat
gori		lopp per månad kr.	år \|i	år 2	år 3	år 4	år 5	räntor	borifall2	redukl.	belopp
A	1	100	108	250	271	295	318	1 242	745	587	2 828
B	2	100	68	157	171	185	200	781		370	1781
A	3	200	222	500	542	589	636	2 489	1493	1 176	5 656
B	4	200	139	315	341	371	401	1567		740	3 561
A	5	300	330	749	813	884	957	3 733	2 240	1 763	8 484
B	6	300	208	472	512	556	604	2 352		1 110	5 342
A	7	400	441	999	1084	1 176	1275	4 975	2 985	2 351	11312
B	8	400	277	629	683	740	803	3132		1480	7 123

' Räntesals 8,5 %

Skatlebortfallel på ränteinkomsterna är beräknat efler en marginalskall på 60 %,

Kategori A är de inkomsttagare som redovisat över- eller underskott av kapital. Kategori B är de inkomsttagare

som varken redovisar över- eller underskott av kapital men som under inkomståret 1975 redovisade

ränteinkomster.

Av exemplet framgår att del kostar samhället 46 kr, i skallebortfall och skattereduktion för att H en person atl spara 100 kr. vid ett verkligt nysparande pä 80 96 av det totala sparandel. Denna kostnad stiger lill 74 kr. vid ett verkligt nysparande på endast 50 %.

I tabellen nedan visas statistik över inkomst av kapital enligt RRV:s undersökning taxeringsåret 1976. Andelen personer med ränteinkomster m. m. ökar med storieken på bruttoinkomsten. För inkomsttagare med en bmttoinkomst understigande 40 000 kr. är andelen ca 55 96.1 inkomstinter-vallet 80-100 tkr är andelen drygt 80 96. Enligt tabellen ökar också ränlebeloppel med inkomsten.

TabeU

Brulloinkomsl	Anlal personer i	Anlal f)ersoner	Procentuell andel	Andel med
1kr	populalionen	med ränteinkom-	som har räntein-	överskott eller
		ster	komster	underskott
0-10	860 137	307 287	35,7	15,7
10- 20	1 096 588	602 336	54,9	37,6
20- 30	821 628	456 074	55,5	35,8
30- 40	890 885	495 733	55,6	41,8
40-50	959 909	596 345	62,1	48,8
50- 60	527 806	363 927	70,0	52,9
60- 80	390 014	309 048	79,2	59,9
80-100	119 443	98 586	82,5	65,2
100-500	111948	99 803	89,2	74,0
500-	744	723	97,2	95,7
Summa	5 799 102	3 329 862	57,6	40,8

Prop. 1977/78:165 147

I den mån sparandet sker genom överföring från ett annat konto kommer förslaget atl gynna personer med högre inkomster. De har inte endast större möjlighet alt utnyttja det maximala beloppet på 4 800 kr. utan även en större marginalskatt, varför deras skattelättnad till följd av befrielsen av skatt på ränteinkomsten blir större.

En sänkning av den övre gränsen pä sparbeloppel skulle minska skattelättnaden för personer med högre inkomster men skulle å andra sidan H till följd att omfattningen av sparandel minskar i motsvarande grad. Utredningen har inle närmare diskuterat valet av maximigräns på sparbeloppel med hänsyn lagen lill dessa konsekvenser.

I likhet med RRV bedömer länsstyrelsen i Södermanlands län utredningens beräkning av skattebortfallet som optimistisk. Riksbanksfullmäktige år av samma uppfattning och anser inte osannolikt att skattebortfallet kan bli bortåt 30 % av det totala sparbeloppel.

2.4 RSV: RSV som endasl lägger skalletekniska synpunkter på lönsparulredningens förslag ställer sig avvisande till förslaget atl koppla samman de sparfrämjande åtgärderna med beskattningen. De skattemässiga konsekvenserna av en sådan sammankoppling har enligl RSV:s mening inle blivit tillräckligt belysta. Om förslaget genomförs åsamkas skattemyndigheterna ell betydande merarbete. Också för de skattskyldiga innebär förslaget en krångligare tillämpning av det svenska skattesystemet. 1 olika sammanhang har önskemål framkommit om en förenkling av vårt nuvarande skattesys-lem. Utredningens förslag verkar i motsatt riktning. RSV menar all de sparslimulerande effekter som utredningen eftersträvar kan uppnås på annat sätt.

RSV vill erinra om atl tidigare utredningar övervägt förslag all via beskattningen genomföra särskilda stimulanser för sparandel. Bortsett från sparavdragel och regeln om skattefria sparpremier har dock sådana förslag inle genomförts. Jämför bl, a, betänkandet (SOU 1961:2) Sparslimulerande åigärder, sid, 25 och 27 och följande, RSV anser alt såväl principiella som praktiska skäl talar mot den nu föreslagna lösningen.

Som allernativ lill lönspamtredningens förslag borde övervägas om inte sparslimulerande åtgärder kunde företas i de former som redan i dag förekommer i skattesystemet och som innebär all staten kan premiera sparande genom en skattefri sparpremie (SFS 1972:128),

Del är möjligt alt bygga upp ett enklare och mera lätthanteriigt system om ett långsiktigt sparande bundet pä sparkonto i bank eller i deponerade akliefondsbevis premieras med en skattefri sparbonus uppgående till förslagsvis 35-40 96 av ett till visst belopp maximerat sparande, som inneslåll under fem år, Sparpremien kunde vidare avtrappas nedåt vid ett mera kortsiktigt sparande. Avkastningen i övrigl skulle därmed kunna inom beskattningen behandlas på sedvanligt sätt. Detta medför alt principerna för räntors beskattning inte rubbas ulan blir helt likartade reglerna för beskatt-

Prop. 1977/78:165 148

ning av annan inkomst av sparande. En hög skattefri premie skulle utgöra ett starkt incitament föratt inte avsluta sparkonto före periodens utgång. Genom de schablonavdrag som medges vid beskattning av inkomst av kapital skulle ränteinkomsten - i varie fall för småsparare - inte bli beskattad.

Genom atl sparpremie tillförs kontot och läggs till beloppet i efterhand bortfaller behov av jämkning av skatteavdrag under inkomslårel. Med del av utredningen föreslagna systemet måste spararen i regel så att säga spara ihop till sin sparpremie, som sedan i slutet av året efter spararet betalas tillbaka eller minskar hans kvarskatt.

För alt sparpremie skall kunna tillföras sparkonto måste sparinstituten H information humvida kontoinnehavarna uppfyller kravet på atl ha haft A-inkomst under spararet. Denna avstämning lorde i allt väsentligt kunna göras på maskinell väg mellan sparinstitulens och skattesystemets informationssystem. Konloinnehavare som inle uppfyller kraven bör kunna underrättas genom kontoförarens försorg. Vid prövningen synes taxeringsnämndens taxeringsbeslut böra gälla och senare taxeringsändringar inte böra beaktas. Riksgäldskonlorel synes böra kunna tilläggas rätl atl - efter hörande av lokal skattemyndighet - pröva eventuell invändning mot att sparkonto inte förklarats premieberältigal.

2.5 Länsstyrelsen i Stockholms län: Vad som i första hand förorsakar problem är alt utredningen vill knyta sparslimulansen till förekomsten av A-inkomst. Motivet till denna koppling är all man vill nå nysparandet. Del kan dock ifrågasättas om effekten blir den avsedda. Inget hindrar att skattskyldiga med A-inkomst föröver medel från andra bankkonton och på så sätl lillgodoför sig skattelättnader utan någon motsvarande sparpresiation. Vidare kan med fog hävdas att avkastning av kapital och fastighetsinnehav i lika slor utsträckning som andra inkomster kan användas för nysparande. Enligl länsstyrelsens mening borde det därför övervägas att slopa anknytningen lill A-inkomsl. Taxeringsnämnderna skulle då inle behöva belastas med de olika kontrollmomenten utan skattereduktionen göras enbart på gmndval av uppgifter från bankerna. Hell invändningsfritt är givetvis inle heller ett sådant system. En del av de problem, som ovan påtalats, kvarstår.

En annan invändning som kan riktas mot förslaget, vare sig man har kopplingen till A-inkomster eller ej, är alt det kommer att finnas onödigt många sparformer. Del kan vara lämpligare alt satsa de informationsresurser, som under alla förhållanden krävs, på de sparformer som redan finns och samtidigt förbättra de sparstimulanser som är knutna lill dessa. Länsstyrelsen tänker då främst på nya lönsparandet. Enligl utredningens mening skulle detta sparande främst vända sig till de sparare som är intresserade av vinstchanser medan det skulle krävas en annan form för dem som är intresserade av ett inflationsskyddat sparande på längre sikt. Länsstyrelsen kan inte finna annat än att man skulle kunna tillgodose även de senares intresse genom atl bygga ut förmånerna i det nya lönsparandet.

Prop. 1977/78:165 149

2.6 Länsstyrelsen I Södermanlands län understryker att även om kontrollåt
gärderna i tekniskt hänseende Hr anses som tämligen harmlösa, det
ingalunda är oväsentligt atl beakta de ytterligare arbetsuppgifter som påläggs
taxeringsorganisationen om förslagen genomförs. Varje ändring i materiella
grunderna för beskattningsförfarandet, som medför ytteriigare manuella
handläggningsrutiner, minskar i motsvarande mån den tillgängliga tiden för
mera kvalificerad deklaralionskoniroll. I den pågående uppbyggnaden av en
ny granskningsorganisation för taxeringen i första instans har det från
statsmakternas sida undersirukits, all en väsentlig målsättning för den nya
organisationen bör vara att åstadkomma en påtaglig förbättring av rörelse
taxeringen och granskningen av de svårkontrollerade inkomsttagarna (prop.
1975:87 s. 119). Det har vidare förutsatts atl granskningsinsalsen för det stora
flertalet löntagardeklaralloner måste bli mycket begränsad. Detla har också
kommit lill uttryck i de produktionstal som legat till grund för bemanningen
av den nya organisationen.

Förslag av den typ som nu framlagts av lönspararutredningen motverkar den nämnda målsättningen genom att de förutsätter ytterligare manuella arbetsmoment för den granskande personalen. Genom atl systemet är uppbyggt kring ett lönsparande lorde det i huvudsak beröra personer med inkomst av anställning, dvs. löntagare med i regel mindre komplicerade inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Länsstyrelsen vill mot den bakgrunden ifrågasätta om inle samma sparstimulans hade kunnat åstadkommas på ett mera direkt sätt utan omvägen över beskattningen.

2.7 Fullmäktige i riksgäldskonlorel: Fullmäktige utgär, som utredningen
också indirekt anger, från att marknadsföringen av NL (Nya lönsparandet)
och FLS (förslaget till nytt lönsparsystem) bör samordnas och skötas av
lönsparkommiltén samt att administrationen och kontrollen skall omhän
derhas av riksgäldskonlorel. Det förefaller dock praktiskt omöjligt atl H
systemet funktionsdugligt redan den I juli 1978, som utredningen föreslår.
En senare start synes vara mera rimlig. Fullmäktige utgår också ifrån alt viss
personalförslärkning i riksgäldskontoret blir nödvändig för de nya uppgif
terna, samt alt erforderiiga medel ställs till riksgäldskonlorets och lönspar
kommitténs förfogande för administration och marknadsföring.

Bland övriga punkter i förslaget som enligl fullmäktiges mening inger tveksamhet eller bör närmare diskuteras, kan nämnas:

Utredningen föreslår att spararna för all H del av systemels fördelar skall prestera minst 6 månadsinsäliningar under kalenderår. Frågan arom denna regel skall vara sä rigorös atl brott mot regeln omgående utesluter rätlen till sparbevis. (Ömmande fall såsom sjukdom, arbetslöshet e. d. har i NL ansetts vara skäl för dispens.) Kontrollen av en sådan regel måste bli mycket svår och synes endasl kunna ske slumpvis genom stickprov i riksgäldskonlorets regi.

Del bör anges om möjlighet lill växling av sparbevis skall kunna

Prop. 1977/78:165 150

förekomma eller om spararen vid akut penningbehov skall behöva föriidsin-lösa hela sitt sparbevis. Om det senare är avsikten, kan den föreslagna regeln (s. 63)att ingen sparare Hr ha merän ett konto i FLS vara motiverad. Denna regel blir dock svär att kontrollera för riksgäldskonlorel. Skall överträdelse medföra diskvalifikation? Om å andra sidan växling av sparbevis skall kunna ske förefaller regeln onödig eftersom ju rätlen till skatteavdrag granskas av skaliemyndigheierna och ingen kan tillgodoräkna sig mer än han har rätt lill,

2.8 Lönsparkommiltén: 1 del nuvarande lönsparandel är den lägsta månads
insättningen 75 kr, och den högsta 500 kr. Del högsta åriiga sparbeloppel är
6 000 kr, (jämte ränta). Det nya systemet föreslås H månadsgränserna 100 och
400 kr. Det högsta åriiga sparbeloppel blir då 4 800 kr. Bl. a. av marknads
föringsskäl anser kommittén att det kan vara lämpligt att de båda parallella
lönsparformerna har samma gränser för månadsinsättningarnas storiek.

Lönsparkommiltén delar uiredningens uppfattning atl det av marknads
föringsskäl är önskvärt atl reglerna utformas så att ell lönsparande i del nya
systemet skall kunna påbörjas vid vilken tidpunkt som helsl på året.

Om det vid det fortsatta arbetet visar sig atl del föreslagna lönsparsystemet av olika skäl inte skulle gå atl genomföra föreslår lönsparkommiltén all man i stället förbättrar förmånerna i det nuvarande väl fungerande Nya lönsparandet.

Skulle ett nytt lönsparsystem införas är det enligt kommittén av slörsla vikt att de tre lönsparformerna (nuvarande Nya lönsparandet, föreslaget banksparande och aktiefondsparande) Hr sådana namn så de klart kan särskiljas. Tänkbara namn för de nya sparformerna kan vara: premiesparandet, skaitesparandet.

Kommittén delar utredningens uppfattning att den praktiska hanteringen av det föreslagna systemet bör ske i de former som gäller för Nya lönsparandel. Administration och regelkoniroll m, m, skulle alltså skötas av riksgäldskontoret medan marknadsföring m, m, skulle ske genom den under riksgäldsfullmäktige stående lönsparkommitién. Utredningen föreslår atl det nya systemet skall träda i kraft den I juli 1978, Lönsparkommiltén vill betona atl tiden fram till den 1 juli synes vara väl knapp för riksdagsbehandling, utformning av regler, uppläggning av datasystem samt planering och genomförande av marknadsföringen. Marknadsföringsinsatserna kan inte utformas förrän reglerna är klara. Det torde vara rimligare alt låta systemet träda i kraft någon gång under hösten 1978, (Reservation se 2,9.)

2.9 En ledamot av lönsparkommiltén (Lannfelt) anser alt även om tiden synes
vara knapp tidpunkten för sparformens ikraftträdande bör fastställas till den I
juli 1978, Därigenom kan ett större sparande åstadkommas redan under första
året.

Prop. 1977/78:165 151

2,70 SACO/SR: Berättigade att deltaga. Syftet är att stimulera lill nysparande. Någon kontroll av atl del verkligen rör sig om nysparande kan emellertid inte komma till stånd med mindre atl system införs som bygger pä total redovisning av de enskilda hushällens finansiella ställning. Detta har emellertid inte utredningen velat föreslå, 1 stället har den föreslagna sparformen begränsats lill personer med arbetsinkomst - löntagare och egenföretagare. Med hänsyn till de myckel stora fördelar som förslaget ger spararna i jämförelse med vanligt banksparande får emellertid enligt SACO/ SR:s åsikt övervägas om inte rättviseskäl talar för att denna begränsning borttages. Det bör därvid beaktas all bankspararna under många år Htt se sina sparmedel minska i värde,

2,77 KF: Av utredningen framgår inte om den nya sparformen bliröppen för pensionärerna.

Vår uppfattning är dock att sparformen även bör göras tillgänglig för pensionärerna.

Motivet för vår uppfattning är väl närmast den stora sparbenägenhet som denna grupp har och kommer att H, Rent tekniskt bör detta kunna lösas myckel väl.

Förslaget om den nya lönsparformens ikraftträdande den I juli 1978 anser vi vara svår att genomföra och anser den olämplig som startpunkt.

Anledningen är dels att den tekniska uppläggningen med datauppläggning, information och marknadsföring kräver förberedelsetid hos bankinslitutio-nerna och dels all svenska folket har semester under denna lid. Del senare kan medföra att en informationsaktivitel kring den nya sparformen Hr en dålig effekt.

Vårt förslag lill start, om utredningen bifalles, är därför den I oktober 1978.

2.72 Styrelsen för Stockholms fondbörs: Del föreslagna systemet avser en period om fem år. Delta synes vara för kort tid med hänsyn till önskemålet om atl sparandet i största möjliga utsträckning bindes. Förslaget borde därför kompletteras med regler, som gör det gynnsamt för spararen att hålla sill sparande bundet för längre tid än fem år.

Del är slutligen viktigt all de nu föreslagna två lönsparformerna genomföres samtidigt.

2.7i Arbetsgivareföreningen m.fl.: Enligl vår uppfattning är stimulansens nivå - som för banksparandealternalivel kan uppskattas till motsvarande 12-13 96 effektiv åriig ränla före och efler skatt - rimlig. Visseriigen kan en del reala sparformer ge en betydligt högre förräntning på egel satsat kapital, men å andra sidan kan gapet till de finansiella sparformer som tills vidare inte kommer att omfattas av skatteförmånerna inle tillålas bli alllför slort. Utredningen har föreslagit all det maximala belopp som Hr åtnjuta

Prop. 1977/78:165 152

skatteförmånerna skall uppgå till 4 800 kr: per år (400 kr. per månad). Mot bakgrund av de mål som sparslimulansen skall uppfylla, ser vi ingen anledning att man avviker från den övre gräns som nu gäller för lönsparandet (500 kr. per månad). Vi föreslår alltså alt även den nu föreslagna sparslimulansen skaU gälla upp UU ett belopp av 6 000 kr. årligen. VI menar också att beloppsgränsen bör uttryckas i andel av basbeloppet för allmänförsäkring, vilket skulle innebära atl den övre gränsen sätts lill ett halvt basbelopp, avrundat till lämpligt krontal.

I två avseenden knyter utredningens förslag an lill skattesystemet (förutom alt sparandets avkastning är skattefri): dels definieras kretsen av privatpersoner som skall kunna spara på de förmånliga villkoren såsom inkomsttagare med A-inkomst i skattelagens mening, dels har stimulansen utformats som ett avdrag på skatten (skattereduktion). Enligt vår uppfattning är ingendera av dessa anknytningar nödvändig och från vissa aspekter är de mindre lämpliga.

Andelen av samtliga inkomsttagare, som saknar A-inkomst, är myckel låg. Atl vid behov skaffa sig en sådan inkomst, om än obetydlig, är inte särskilt svårt. Vi finner det omotiverat att upprätthålla den föreslagna begränsningen av förmånstagarkrelsen. 1 stället vill vi föreslå att den nya sparformen står öppen för samtliga privatpersoner som uppnått 18 års ålder.

Nackdelen med att låta den statiiga sparslimulansen la formen av en skattereduktion är än mer påtaglig. Även inom gruppen A-inkomsttagare finns det åtskilliga som betalar så låg skatt att de inle helt kan tillgodogöra sig förmånen, t. ex. folkpensionärer med små extrainkomster och studerande med feriearbete. Vi föreslår att sparslimulansen i stället ulgår i form av en statlig premie på 20 96 av det under året sparade beloppet. Denna metod att stödja hushållssparandel som är lätt atl förstå för den enskilde spararen är den i andra länder gängse - vi kan bl. a. hänvisa lill det omfattande systemet av sparslimulerande åtgärder i Västtyskland - och har även i Sverige varit del normala tillvägagångssättet.

Premiering har i jämförelse med skaltereduktion också den fördelen att den i vissa avseenden kan underlätta den administrativa hanteringen. Utredningen har föreslagit atl den enskilde spararen skall ha rätt att lyfta del sparade beloppet före spärrtidens utgång, men till priset av att skaltereduktionen då återförs till staten. Kopplingen lill skattesystemet innebär att inlösen kräver en reglering av den slutliga skatten för inlösenåret. Denna extra omgång onödiggörs med en sparpremie, där återföringen definitivt kan regleras vid inlösandet. Visseriigen förutsätter ett premieringssystem alt det förs ett centralt register över alla premierade sparkonton för alt hindra atl dubbla konton upprättas. Detla torde dock mer än väl uppvägas av att myndighetema slipper kontrollera (eller spararna förete bevis för) att deklarationsuppgifterna är korrekta.

Del viktigaste argumentet för en premiering återstår all påpeka. Del knyter an till utredningens mål att nysparandet skall öka. Oavsett om sparstimu-

Prop. 1977/78:165 153

lansen utgår i form av en skattereduktion eller en premie på 20 96 minskar det offentliga sparandet med samma belopp, allt annal lika. Men en skattereduktion ökar (i likhet med en kontantpremie) spararens disponibla inkomst och därmed hans konsumlionsutrymme. Netlosparandet ökar följaktligen (bortsett från överföringseffekter) endast med de belopp som sätts in på sparkontona minus skattereduktionen. En premie som läggs till sparkontot och kvarstår där till spärrtidens utgång undviker denna sparreducerande effekt. Vi vill således förorda att sparslimulansen tar formen av en skattefri premie som läggs UU det på sparkontot insatta beloppet året efler sparandeåret och förblir bunden under den femåriga spärrtiden. Förtida inlösen leder till återföring av premien och den ackumulerade avkastning som belöper sig på denna.

Stimulans av sparande på särskilda konton som är bundna under begränsad tid är som redan nämnts förenade med vissa problem. Vi vill här peka på den effekt som uppslår när spärriiden utlöper. "År sex" är spararen i allmänhet berättigad alt göra en ny årlig premierad insättning och denna är då möjlig alt till stor del finansiera genom det frisläppta sparandet från "år noll". En ny premiering för atl hålla de ackumulerade beloppen pä de olika årens sparkonton föga mer än intakta förefaller vara en dyr metod. Vi vill därför aktualisera en mildare form av stimulans för spararen atl behålla det ursprungliga sparkontot orört, nämligen en fortsatt skattebefrielse, eventuellt något reducerad, för avkastningen. En sådan åtgärd behöver inte beslutas omedelbart utan kan göras till föremål för ytteriigare överväganden innan del i ett senare skede introduceras som komplement lill de övriga åtgärderna.

2.14 Svenska bankföreningen: Utredningen föreslär att kravet på regelbundenhet i sparandet skall vara uppfyllt genom minst sex månadsinsättningar om årel. Vissa särbestämmelser förutsattes gälla för sparande som påböriats vid sådan tid på ärel atl nämnda villkor ej kan uppfyllas. Eftersom sparformen innebär ett kontinueriigt, långsiktigt sparande anser emellertid bankföreningen atl kravet på visst anlal insättningar inte behöver gälla under del år spararen påböriar sitt sparande.

Av samma skäl bör sådant "startsparande" berättiga till skatteavdrag vid närmast följande taxering.

Detta skulle avsevärt förenkla administrationen av sparsystemet och dessutom - för den enskilde spararen - uppfattas som mera rättvist, eftersom han skulle H skalleavdraget för samma år han haft den inkomst, av vilken han har sparat.

Även beträffande sådana sparare, som under kalenderåret övergår från banksparande lill fondsparande eller vice versa, borde kravet på minst sex månadsinsäliningar i den äldre sparformen gälla för räll lill skalleavdrag.

2.75 PK-banken: Kravet på minst sex mänadsinsättningar på minst 100 kr. för utfärdande av sparbevis anser vi inte bör gälla under det år sparkontot

Prop. 1977/78:165 154

öppnas. Om kravet slopas skulle administrationen av sparsystemet förenklas. Dessutom skulle spararen inte behöva vänta ell extra år på skatteförmånerna när sparstarten skett under andra halvåret.

Vid kombinerat banksparande/aktiefondssparande anser vi alt kravet på
sex månadsinsätlningar/år skall gälla sparformerna var för sig. Det skulle
vara tekniskt svårt att samordna antalskontrollen,

För atl undvika missförstånd bör i benämningen av de nya sparformerna
termen lönsparande inte ingå. Som ett samlingsnamn för bank- och
aktiefondsaltemalivet föreslår vi "Premiesparande".

Den föreslagna slarltidpunkten, I juli 1978, lämnar visseriigen en mycket kort tid till förfogande för systemutformning, utbildning, marknadsföringsåtgärder etc. , men med de förenklingar som föreslagits ovan räknar vi med att tidpunkten skall kunna hållas för PK-bankens del förutsatt att riksdagsbeslut träffas tidigt och inga större ändringar i del föreslagna systemet beslutas.

2.16 Svenska sparbanksföreningen: 1 fråga om sparande som påbörjas vid sådan lid på året all kravet på minst sex månadsinsättningar ej kan uppfyllas, föreslår utredningen vissa särbestämmelser. Dessa särbestämmelser innebär bl. a. all spararen kan tillgodoräkna sådant sparande under nästkommande sparar. Mot bakgrund av att sparformen syftar lill ett kontinuerligt långsiktigt sparande och eftersom särbestämmelserna sannolikt kommer att vara ett hinder i marknadsföringen av sparformen under senare delen av året och skapa onödigt krångel, anser sparbanksföreningen att kravet på visst antal insättningar inte bör gälla under del år spararen påbörjar sitt sparande.

Enligt förslaget är del tillåtet att ha såväl ett spar- som ett akliesparkonio. Härigenom kan månadssparandel på vart och ett av kontona vara mindre än 100 kr., medan det sammanlagda beloppet uppgår till 100 kr. eller mer per månad. Spararen kan även välja atl göra till exempel två månadsinsäliningar per år på ett aktiesparkonto och fyra insättningar pä ett sparkonto.

Eftersom sparsystemets grundregel i detta sammanhang är minst sex månadsinsättningarom minimum 100 kr. per månad skulle enligt sparbanksföreningens mening reglerna bli betydligt enklare med en tillämpning av dessa för vart och ett av kontona vid kombinationssparande.

Enligt utredningen är räntan på kontot för banksparande, K-12-ränta, f n.
8 96. Utredningen har inte tagit ställning lill vilken ränla som skall gälla för
aktiesparkontol. Sparbanksföreningen föreslår att enhetlig ränta (T n. 6,75 96)
för aktiesparkontot fasiställes alt gälla för samtliga institut. Härigenom
inbjuds ej till konkurrens om hur hög skattefri ränla som erbjuds i olika
banker.--

Utredningen föreslåratt sparkonton och aktiesparkonlon under pågående sparar skall vara möjliga alt överföra mellan bankerna. En sådan överföringsmöjlighet skulle skapa betydande bekymmer i aktiesparsyslemel, efiersom omvandling lill fondandelar sker vid olika tidpunkter under spararet. I sparsystemet är överföring något enklare men vållar informations-

Prop. 1977/78:165 155

problem i förhållande till såväl bankpersonalen som till kundema. Dessutom finns det en viss felrisk beroende på att en historik över kontot mäste föras över till den övertagande banken.

Mot bakgrund av detta och de erfarenheter bankerna har av det Nya lönsparandet föreslår sparbanksföreningen att samma regel införs som i nuvarande Nya lönsparandet för såväl spar- som aktiesparkonlon, nämligen att överföring av dessa konton inte kan ske under löpande sparar. Byte av bank kan däremot ske i samband med nytt sparar. Däremot bör överföring av sådant sparande för vilket sparbevis redan ulHrdats inte ske,

2,77 Sveriges aktiesparares riksförbund anser med tanke på de senaste årens höga inflationstakt det vara olyckligt att bestämma ett visst högsta sparbelopp som skall gälla även för de kommande åren. Delta belopp kommer efler några år alt vara urholkat av inflationen.

Utredningens förslag är utformat så att man för att uppnå maximalt belopp måste spara fullt under årets samtliga 12 månader. Vi anser atl detta förslag kan komma atl diskriminera människor med tillfälliga likviditelsproblem under året.

Aktiespararna föreslär att det maximala sparbeloppel för de kommande
åren inte fixeras ulan knytes lill basbeloppet eller på något annal sätt bestäms
så atl hänsyn tas till inflationsutvecklingen och att möjligheten att uppnä
maximalt sparbelopp hålles öppen trots alt den sparande av någon anledning
ej kunnat fullgöra samtliga månadsinbetalningar. Detta kunde t. ex. åstad
kommas genom alt man tillåter en högsta månadsinbelalning av 600 kr.,
medan årsbeloppet 4 800 kr. bibehålles.

Det är synnerligen angelägel att de båda sparformerna, sparande i bank och sparande i aktiefonder, genomförs samtidigt. Om t. ex. banksparande skulle genomföras tidigare än fondsparande kunde detla H en negativ effekt på aktiefondssparandet.

2.18 Sveriges föreningsbankers förbund: Förbundet anser alt del är önskvärt alt formerna för det av samhället stödda lönsparandel i slörsla möjliga uisträckning samordnas, ev. genom en framlida sammanslagning av de båda lönsparformerna.

I fråga om vissa detaljer bör sparformerna av praktiska skäl redan nu
samordnas. I det nuvarande lönsparandet är lägsta månadsinsällning 75 kr.
och den högsta 500 kr Del högsta sparbeloppel per år är alltså 6 000 kr., vartill
kommer ränta. Motsvarande belopp i den nya sparformen 100, 400 resp.
4 800 kr. Förbundet föreslåratl gränserna för månadsinsättningarnas storlek i
den nya sparformen anpassas efter nu gällande gränser,

Förbundet framhåller atl det ur marknadsföringssynpunkt är av stor vikt alt de båda sparformerna lönsparande i bank och akliefondssparande träder i kraft samtidigt. Förbundet vill därutöver uttrycka önskemålet atl regeringens proposition om ökat lönsparande lämnar utrymme för riksgäldskonlorel och

Prop. 1977/78:165 156

bankinspektionen att utforma detaljreglerna i sparsystemen i samråd med bankernas organisationer och fondbolagen,

2.79 Sveriges köpmannaförbund påpekar bl. a. att sparintressel hos hushållen enligt en nyligen gjord SIFO-undersökning ökar i lågkonjunktur och tenderar att minska i högkonjunktur och anför vidare:

Omsättningen i detaljhandeln står i ell visst förhållande lill konsumen
ternas sparande. Vi befinner oss i dag i en mycket djup lågkonjunktur,

som har lett fram lill en stagnation i detaljhandelsomsättningen. Del högre lönsparande som förslaget är avsett alt resultera i kan komma att ytteriigare försämra situationen för detaljhandeln. Vi har full förståelse för det kapitalbehov som i första hand industrisektorn har, men vill ändå ifrågasätta om det inte vore lämpligare att skjuta fram ikraftträdandet av förordningen till den I januari 1979.

Motiveringarna härtill skulle således vara att detaljhandelsomsättningen r n. befinner sig på en mycket låg nivå och all förslaget inte är konjunklur-avhängigt utan en fråga på längre sikt. En viss motivering härför finns också i den ovan nämnda SIFO-undersökningen som visar att hushållens sparande tenderar att öka vid lågkonjunkturer.

3 Lönsparande i bank

3.1 Bankinspektionen: Inspektionen har i och för sig ingen erinran mot vad som föreslagits under denna punkt. Emellertid framgår inte klart av den föreslagna lagen om skattelättnader för vissa sparformer hur lång tid sparandet är avsett att gälla. Av kommentaren till förslaget synes visseriigen framgå alt hela sparbeloppel inklusive upplupen ränla skall betalas tillbaka efter 5 år. Lagtexten bör dock förtydligas i detta avseende. 1 sammanhanget vill inspektionen framhålla att, om avsikten är att det sparade kapitalet skall återbetalas efter 5-årstidens utgång, möjligheter givelvis finns att pengarna i stället för att återföras till spararen förs över på annal konto i bank. Om inte en ny sparkampanj är motiverad vid nämnda tidpunkt, kan det ändå finnas skäl atl stimulera spararna till alt inte omedelbart tömma sina sparkonton. För banksystemet skulle ett sådant samtidigt uttag innebära avsevärda nackdelar.

3.2 Lönsparkommiltén: Det föreslagna lönsparsystemet föreslås H en fast bankränta. Den fasta räntesatsen är av myckel slor betydelse för att utforma, administrera och marknadsföra ett enkelt lönsparsystem enligt den föreslagna formen. Del lorde dock vara osäkert om bankerna är villiga all eller ens bör binda sig för en hög, fast räntesats för fem år Del nu föreslagna systemet kommer all kompliceras avsevärt om den fasta räntan ersätts med en röriig räntesats i likhet med vanliga bankkonton. Med en röriig räntesats kommer del alt uppstå stora marknadsföringsproblem och spararen kan inle utan alt

Prop. 1977/78:165 157

kontakta banken få veta värdet pä sitt sparbevis. En lösning vore att inte bestämma att bankränlan skall vara lika med den vid resp. årsskifte gällande K-l2-ränlan, utan man i stället förhandlar fram en något lägre räntesats som bankerna kan åla sig alt göra fast i 5 år. Man kan då också ta hänsyn till rådande inflationstakt. (Reservation, se 3.3.)

3.3 En ledamot av lönsparkommiltén (Lannfelt): Frågan om fast eller rörlig ränta är en bankteknisk fråga, som lönsparkommitién inte har anledning alt yttra sig om.

3.4 SACO/SR: Positiv realränta. Lönsparutredningen har formulerat som målsättning för det föreslagna systemet alt det skall öppna en möjlighet för småspararna all kunna spara lill en realränta som i varje fall ej är negativ.

För atl detta skall bli fallet för en nominalsparare (t. ex. banksparare) krävs att räntan överstiger inflalionstakten och att den del av räntan som endasl är en kompensation för sparkapilaleis minskade realvärde ej beskattas. Varje annan konstmktion på basis av nominalsparande innebär alllid risk för över-eller underkompensalion för inflationsutveckrmgen.

Utredningen anser atl del framlagda förslaget torde säkerställa en positiv realränta men redovisar inga kalkyler som slöd för denna uppfattning. Förslagels egenskaper i detta avseende kan emellertid enkelt belysas genom all utgå från det räkneexempel som utredningen använder. Sparbevisen antages ge en ränla på 8,5 proceni, vilket motsvarar nuvarande högsta inlåningsränta. Vid denna räntesats blir sparbevisets värde efter 5 år 150 procent av del sparade beloppet. Efiersom spararen Htt ett skatteavdrag med 20 procent av det sparade beloppet är den egna insatsen egentligen bara 80 procent. Den angivna värdeutvecklingen motsvarar en åriig ränta på 13,5 procent. Först om inflationen överstiger delta värde blir realräntan negativ.

Det som är mest intressant är emellertid relationen mellan bankräntan och det på angivet sätt beräknade kritiska värdet på penningvärdeförsämringen. Vid nu gällande räntesats skiljer det 5 procentenheter, vilket måste tolkas så att endasl om banksparare utanför lönsparsystemet kan väntas H en negativ realränta på över 5 procent per är (före skall) är del motiverat att vänta sig att lönsparandet inle ger positiv realränta. Samma skillnad, 5 procentenheter, erhålles i stort sett om exemplet räknas om för bankränlesalser mellan 5 och 10 procent.

En sådan förväntan - mer än 5 procents negativ realränta för vanligt banksparande - kan emellertid inte vara rimligt atl utgå från. Slutsatsen av delta blir därför att systemet med mycket stor sannolikhet torde ge en positiv realränta. Del kan snarast ifrågasättas om en så hög avkastning efter skatt, som del föreslagna systemet kan medföra, erfordras för all stimulera sparandet.

SACO/SR vill mot denna bakgrund föreslå att systemet modifieras så atl

Prop. 1977/78:165 158

endast den värdestegring som motsvarar den faktiskt inträffade penningvärdeförsämringen undantas från inkomstbeskattning. Förslaget framgår av följande tabell som anknyter till utredningens exempel med 8,5 procents ränta på sparbevisel. Det sparade beloppet antages vara 100 (vilket har berättigat lill en skalteminskning på 20).

		Inflation	i % per år
		5	6	7	8	8,5
Indexuppräknal värde		128	134	140	147	150
Beskattningsbar vinst		22	16	10	3	0
Behållet värde	60 96 skatt	136,8	140,4	144,0	148,4	150,0
efter skall	80 % skatt	132,4	137,2	142,0	147,6	150,0
Motsvarande realränta	0 96 skall	8,5	7,5	6,5	5,5	5,0
efler skall	60 96 skatt	6,3	5,9	5,5	5,2	5,0
	% skall	5,3	5,3	5,2	5,0	5,0

Även detta förslag ger som framgår en hög realränta vid rimliga relationer mellan den vanliga bankränlan och inflationstakten. Överstiger inflationstakten bankräntan sjunker spararens realränta vid den antagna bankräntan ned till noll vid en inflationstakl på 13,5 proceni. Därefter blirden negaliv. (Ett alternativ till den föreslagna modifikationen vore att utgå från den faktiska nettoinsalsen 80 och beskatta all positiv realavkastning men medge avdrag från annan inkomst för negativ avkastning. Med hänsyn lill behovet att under viss tid speciellt kunna stimulera sparandet med ett skatteavdrag torde emellertid detta senare alternativ i mindre grad svara mot utredningens syfte.)

SACO/SR föreslår all del i tabellen illustrerade systemet noga prövas. Några nämnvärda administrativa komplikationer utöver dem som redan ligger i del av utredningen föreslagna systemet torde inte behöva uppslå.

Fast ränta på sparbevisen. Enligt utredningsförslaget skall efter utgången av spararet utfärdas ett sparbevis som kan inlösas efler 5 år lill ett på beviset angivet värde. Detla innebär att räntan låses på 5 års sikt. Om syftet är alt ge positiv realränta förefaller denna tekniska lösning olämplig. Den fömtsätter att ränteläget bygger på en rätt prognos om penningvärdeutvecklingen under 5 år. I stället bör räntan tillåtas variera med räntenivån i övrigl och t. ex. vid varje lidpunkt överensstämma med bankernas högsta inlåningsränta. Det blir inle mer komplicerat atl räkna ut inlösenvärdet på sådana sparbevis än atl ulföra kapitalberäkningar på en vanlig sparbanksbok.

3.5 HSB: En ny form för lönsparande i bank med föreslagna villkor och förmåner tillstyrks. HSB utgår härvid från att KF:s och HSB:s sparkassor även för detta lönsparande skall vara likställda med bank.

Det kan ifrågasättas om inte det nu föreslagna nya lönsparandel med inflationsskydd på ett bättre sätt borde samordnas med det nuvarande

Prop. 1977/78:165 159

lönsparandet som i dag har en betydande omfattning. En eventuell omfattande överflyttning av sparandet från den nuvarande lönsparformen ökar inte i sig sparvolymen pä kort sikt, men kan medföra en onödig administrativ belastning.

Eftersom del bör förutsättas atl den nuvarande Lönsparkommiltén med representanter från kreditinstituten, kooperativa och fackliga organisationer Hr i uppdrag alt svara för samma uppgifter för nu föreslaget sparsystem som för del nuvarande, kunde dess erfarenheter härvid kunna tillvaratas.

En mycket stark ökning av antalet pensionärer kommer att ske under de närmaste årtiondena. Genom bl. a. ATP-systemei förutsätts dessa disponera över större ekonomiska tillgångar än hittills. Del kunde övervägas om inte den nya lönsparformen kan öppnas även för denna växande grupp.

3.6 Svenska bankföreningen: Sparbevisel bör ej ges formen av ett fordringsbevis utan bör i stället utformas som ett kontoutdrag. Bankföreningen anser del vara enklast för både kunden och banken atl spararens fordran har bankkontots form. Därigenom undviks en ny form av fordringsbevis med de nackdelar detta skulle dra med sig vad gäller rekonslmktion, dödning m. m.

Sparbevis bör utfärdas endasl för sparare som uppfyller de särskilda sparvillkoren. Därigenom behöver sparare inle tveka om beviset berättigar till skatteavdrag eller inle, under förutsättning givetvis atl spararen inle sparar på flera konton i systemet.

Beviset bör av främst tekniska skäl omfatta hela det kvalificerade sparbeloppel och hela räntebeloppet, allt utan avmndning.

Vidare har utredningen förordat en fast räntesats under sparbevisets löplid. För spararen innebär detla den fördelen, atl han redan när han får beviset ocksä Hr en omräkningstabell, med vilken han vid var lid kan beräkna bevisets värde. Enligt bankföreningens mening finns, som ovan framhållits, fördelar med alt låla fordringen ha bankkontots form. Därvid skapas också särskilda fömtsättningar för all tillämpa röriig räntesats, direkt anknuten till diskontot. Bankföreningen förordar denna lösning, som tillämpas generellt för bankernas inlåningskonton. Härigenom kommer bankernas kostnader för ränleavkastningen på lönsparmedlen all stä i naturligare förhållande lill räntan på den utlåning, som lönsparmedlen konstituerar. Denna utlåningsränta är röriig.

Om fast räntesals skulle väljas bör denna läggas på en lägre nivå än vad utredningen föreslagit, lämpligen 7-7,5 96 i nuvarande ränteläge. För den enskilde spararen skulle detta innebära en obetydlig försämring av förmånerna.

Beträffande villkoren för förtidsutlag av sparmedel vill bankföreningen erinra om den regel om ullagsprovision, som bankerna tillämpar beträffande inlåning med 12 månaders bindningslid, nämligen ett avdrag från räntan på 2 96 av uttaget belopp. En sådan bestämmelse om särskilt avdrag vid

Prop. 1977/78:165 160

återbetalning i förtid skulle ytteriigare stimulera det långsiktiga sparandet. När den femåriga sparperioden utlöpt skall det sparade beloppet inklusive upplupen ränla utbetalas till spararen. Det är troligt atl många sparare inle då omedelbart lyfter beloppet. Av praktiska skäl bör därför sådant kvarstående sparande automatiskt omfattas av vanliga sparvillkor i vederbörande bank, dock alt beloppet i likhet med vad som gäller i Lönsparandet kan lyftas provisionsfritt under det första kalenderåret.

3.7 PK-banken: Vi tror alt det vore olyckligt atl ge sparbevisel karaktär av värdepapper. Föratt undvika problem såsom stulna eller förkomna sparbevis bör handlingen snarare ha karaktär av ett kontobevis. Det vore heller inte rimligt all hell överiåta pä spararen all bevaka sin fordran. Banken bör registrera varje enskilt sparbevis och har då möjlighet atl efter 5 år avisera spararen och föreslå lämplig disposition av sparmedlen efter 5-årsperiodens utgång.

Sparbevisel bör utfärdas på hela del sparbelopp som uppfyller sparkraven, dvs. någon avmndning lill jämna lOO-tal kronor bör inle förekomma (jämför med vad som sagts om sparande under öppningsåret ovan).

Sparbevis bör av tekniska skäl också innefatta räntor som belöper sig på under spararet uttagna belopp. Atl skilja ut sådan ränta skulle ställa sig komplicerat och pengarna binds ju i alla fall för 5 år. Den begränsade favör som kontoinnehavaren kan erhålla härigenom får inte övervärderas. För uttag under spararet kommer bankema dessutom uppenbariigen atl debilera en provision av 2 96, vilken konsumerar en slor del av räntan på kontot.

Utredningens förslag om fast räntesals under sparbevisets 5-åriga löplid är mycket tilltalande ur administrativ synpunkt. Även för spararen bör det te sig smidigt atl pä ett relativt enkelt sätt kunna avläsa det aktuella värdet.

Visserligen är fast ränta ovanligt på bankernas inlåningssida, men å andra sidan är det ju här fråga om medel som binds på längre tid än normalt i banksystemet.

Mot bakgrund av den långa bindningsliden finner vi del rimligt all den fasta räntesatsen inte sätts till gällande kapilalkonloränta, ulan relateras lill de långsikliga placeringar som bankerna gör i exempelvis bostadsobligalioner. Förslagsvis kunde räntan ligga 2 96 under obligationsräntan. Delta skulle -efler räntejusteringen innevarande månad - f. n. innebära samma räntesals som gäller för 12-månaders kapitalkonto, dvs. 8 96. Om sparbevisets räntesats skall låsas först vid del årsskifte sparbevisel skrivs ut kan inlösenplanen knappast tryckas på sparbevisel. Ändringar i diskontot (eller den "långa" räntan) skulle ju kunna inträffa omedelbart före årsskiftet. Alternativt kan man framställa separata inlösentabeller efter årsskiftet.

Även om PK-banken sålunda kan tillstyrka ell system med fast ränla finns del starka skäl som talar för röriig ränta - det traditionella ränteberäkningssättet för bankinlåning. Skall räntan vara röriig och relaterad till diskontot, t. ex. efter den räntesats som gäller för 12-månaders kapitalkonto, måste

Prop. 1977/78:165 161

individuella konton föras under hela 5-årsperioden med skild bokföring för varje avslutat sparar. I dylikt fall kan inlösningsvärdel inte anges på sparbevisel vad gäller räntan utan måste räknas ut i varje särskilt fall. Detta system är administrativt mer krävande men har fördelen att ett individuellt konto finns alt tillgå för de gamla sparmedlen när 5-årsperioden gått till ända. Kontot kan då, om kontoinnehavaren inte bestämmer annal fortsälla alt leva som ett individuellt konto. Senare sparperioder kan efter 5 år samlas upp på samma konto.

Vid förtidsinlösen av sparbevis drabbas bankerna av extrakostnader för inleverans till staten av 20 96 av sparbevisets värde. Vi finner del rimligt atl spararen i sådant fall eriägger exempelvis 2 96 av sparbevisets inlösenvärde till banken i form av ullagsprovision (för övrigl samma provision som tillämpas för kapitalkonto med 12 månaders uppsägningslid vid förtidsutlag). En sådan bestämmelse skulle ytterligare stimulera den långsikliga bindningen av sparkapitalet ulan att drabba spararen orimligt hårt.

Överföring av pågående sparande mellan banker bör kunna ske under löpande sparar och i varje fall vid årsskifte. Däremot avstyrker vi möjlighet till överföring av sparande för vilket sparbevis utfärdats. Sådan överföring skulle ställa sig tekniskt komplicerad och vi ifrågasätter nyttan av en sådan möjlighet ur spararens synpunkt.

3.8 Svenska sparbanksföreningen: Utredningen föreslår att kontrollen av all inbetalning lill sparkonto sker i överensstämmelse med reglema skall utföras av bankinslitulen. De kontroller som blir aktuella är antalet månadsinsättningar samt minimi- och maximibelopf)en. För bankernas del kan kontrollen ske genom atl ett saidobesked utfärdas, vilket den skaltskyldige har all bilägga självdeklaralionen. Utredningen föreslår vidare all bankerna för samtliga sparare vid vaije årsskifte utfärdar ett sparbevis med kopia, vilket också skall biläggas självdeklarationen. Genom den tekniska lösning utredningen vall kommer sparkontot atl tömmas vid varje årsskifte och saldot inklusive ränla efler avmndning ligga lill grund för sparbevisel. Sparbanksföreningen bedömer alt sparsystemet i dessa stycken har en rationell utformning.

För bankerna innebär inlåning lill fast ränta ett helt nytt grepp av principiell betydelse som kan medföra konsekvenser för bankernas räntabilitet. Med hänsyn till de administrativa fördelar som vinnes med fast ränla torde sä länge denna inlåning kan förväntas ha en rimlig omfattning, den föreslagna lösningen kunna accepteras.

Beträffande villkoren för förtida inlösen av sparbevis vill sparbanksföreningen erinra om den regel om ullagsprovision, som bankema tillämpar beträffande inlåning med 12 månaders bindningslid, nämligen ell avdrag från räntan på 2 96 av uttaget belopp. En sådan bestämmelse om särskilt avdrag vid återbetalning i förtid skulle ytteriigare stimulera del långsiktiga sparandet.

II Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 165

Prop. 1977/78:165 162

3.9 Sverigesförenlngsbankers.fÖibund: Med hänsyn lill att bankernas utlåning av tradition sker mot röriig ränta skulle måhända principiella invändningar kunna resas mot en sparform med fast ränla. Emellertid anser förbundet atl bankerna bör kunna bemästra de problem som uppkommer. Gällande banklagstiftning medger utiåning mot fast ränla i viss utsträckning. Dessa möjligheter utnyttjas nästan inle alls. Utlåningen är emellertid bara formelll kortfristig, I praktiken är den medelfristig (7-10 år).

Såsom utredningen utformat sitt förslag är enligt förbundets uppfattning fast ränta en nödvändig beståndsdel av sparformen. Förslaget att den fasta räntan skall anknytas lill gällande K-12 - ränta (f. n, 8 96) vid varje årsskifte efter sparandets början, kan måhända diskuteras. Varje sparsystem med fast ränta där räntesatsens storiek inte är på förhand bestämd innehåller ju ett moment av slump. Förbundet kan emellertid inle se några bestämda fördelar med andra varianter och vill därför inle motsätta sig den föreslagna konstmktionen, dvs. att den fasta räntesatsen knyts lill gällande K-12-ränta vid sparandeårets slut.

4 Lönsparande i aktiefond

4.1 Bankinspektionen ställer sig i viss mån tveksam till lönsparande i
aktiefond och anför: Tveksamheten knyter sig främst till den tekniska
utformningen och förhållandet till gällande lagstiftning om aktiefonder. Om
förslaget skall genomföras i den delen, synes vissa inle oväsentliga ändringar
erforderiiga.-

Det föreslagna sparandet i aktiefonder innehåller enligt inspektionens uppfattning både positiva och negativa inslag. Positivt är att en viss nettoökning av det totala sparandel i aktiefonder kan väntas ske. Ett ökal intresse för sparande i aktiefonder kan sålunda förväntas. Hur stor neltoök-ningen kan bli är dock svårt all ha en bestämd mening om.

Vissa nackdelar är förknippade med den föreslagna sparandeformen, och inspektionen har därför i del föregående uttalat viss tveksamhet lill förslaget. Denna uppfattning grundas på följande skäl.

Avsikten är atl bankerna själva via sina fondbolag skall inrätta de nya aktiefonderna. Genom en sådan ordning uppkommer ett konkurrensinslag i förhållande till övriga av fondbolaget förvaltade fonder. Ett sparande i de nya fonderna kan sålunda leda till minskat intresse för övriga fonder Risk föreligger för atl sparare i de tidigare fonderna finner att fördelarna är större med de nya fondema och att de därför säljer sina fondandelar i de gamla fonderna och flyttar över sina placeringar i de nya. Det blir i sådana fall närmast fråga om en kapitalöverföring från en eller fiera fonder till en annan. Även om, som ovan framhållits, en viss nelloökning av sparandel i aktiefonder kan ske, är en sådan överflyttning inte eftersträvansvärd. Under vissa omständigheter, t. ex. vid en accentuerad överföring från de gamla fonderna, kan avyllringstvång uppkomma samlidigt som den minskade

Prop. 1977/78:165 163

värdepappersvolymen kan leda till ökat bidragssuitag, allt lill nackdel för de kvarvarande fondandelsägarna,

Uiredningens förslag förutsätter att ytteriigare fonder förvaltas av samma fondbolag. Bankinspektionen har emellertid vid sin tillämpning av aktie-fondslagsliftningen strävat efter att låta ett fondbolag förvalta ett begränsat anlal fonder. Tillgodoseendet av fondandelsägarnas intressen kräver nämligen alt fondbolagets administration inte splittras upp på för många fonder. Säkerhetsaspekter kan alltså här föras in i bilden.

Enligt förslaget skall fonderna företrädesvis placera sina tillgångar i nyemissioner av svenska aklier och konvertibla skuldebrev. Med hänsyn till aktiefondslagens krav på riskspridning förutsätter detta emellertid atl tillräckligt många nyemissioner kommer till stånd, I annat fall blir den nya fonden i placeringshänseende väsentligen lik vilka andra fonder som helst,

Enligl 35 § aktiefondslagen skall, om fondandelsägare begär inlösen av fondandel, inlösen ske omedelbart med medel ur aktiefonden. Behöver medel för inlösen anskaffas genom försäljning av värdepapper, skall dock försäljningen ske sä snart som möjligt och senast fem börsdagar efter del inlösen begärdes hos fondbolaget. Inlösen skall ske så snart försäljningslikvid influtit. Om del kan antagas alt inlösen skulle väsentligt missgynna övriga fondandelsägares intressen, Hr bolaget efter anmälan till bankinspektionen överskrida femdagarsfristen.

Syftet med den angivna bestämmelsen är givetvis alt fondandelsägare skall så snart han önskar det kunna omsätta sitt värdepappersinnehav i likvida medel. Detla får anses vara uttryck för de rätlssäkerhetsgarantier som lagen avser atl erbjuda fondandelsägarna. Bestämmelsen har också sin motsvarighet i Europarådets riktlinjer och OECD:s rekommendation.

Enligt förslaget kan inlösen ske endast av andelar som representerar ell helt års sparande. Detla avses gälla också sådana andelar som på grund av familjerättsligt Hng övergått till annan än spararen. Denna lösning strider mot den nyss angivna bestämmelsen i 35 § aktiefondslagen och fömtsätter därför, om den skall genomföras, en ändring av lagen eller införande av en dispensbestämmelse. Inspektionen anser emellertid all bestämmelsen om ovillkoriig inlösenrält för fondandelsägarna är av så gmndläggande art alt avkall från regeln icke bör göras. Hela lagstiftningen har tillkommil för all bereda dem som sparar i aktiefonder skydd mot skönsmässighet eller obehöriga förhållanden som kan påverka deras ekonomiska engagemang. En viktig del av lagens innehåll är därvid rätten för den enskilde fondandelsägaren atl själv H bestämma när han finner det vara en lämplig tidpunkt all köpa eller sälja andelar i en aktiefond. Han skall sålunda icke kunna påtvingas skyldighet atl vänta med försäljning trots att han själv önskar företa en sådan omedelbart. För inspektionen skulle det ställa sig svårt att upprätthålla tillsyn av lagens efterievnad i fall där så väl den personliga som den allmänna ekonomiska situationen talar för att en försäljning bort ske enligt den

Prop. 1977/78:165 164

huvudbestämmelse som gäller-och även efter ett genomförande av förslaget kommer atl gälla - för aktiefonder i allmänhet. Om förslaget om lönsparande i aktiefonder genomförs, bör därför frågan om inlösen av andelar regleras i överensstämmelse med 35 § aktiefondslagen.

Vad i det föregående sagts om behov av komplettering av den föreslagna
lagen beträffande sparandeliden gäller i motsvarande del också i fråga om
lönsparande i aktiefonder.

Avslutningsvis vill bankinspektionen erinra om att förslaget endast gäller möjlighet för bankägda fondbolag att förvalta de nya aktiefonderna. Härigenom kommer andra fondbolag, f. n. Aktieansvar AB, som förvaltar A-fonden - Nykterhetsfolkets aktiefond, icke att omfattas av förslaget. Viss risk kan föreligga att, om möjlighet inte ges också för sådant fondbolag alt förvalta den nya typen av aktiefonder, en avtrappning sker av detla fondbolags förvaltade fond till förmån för de nya skattefavoriserade aktiefonderna, Enligl inspektionens uppfattning borde en ny lagstiftning kunna utformas så att någon skillnad i nämnda avseende inle föreligger,

4.2 Länsstyrelsen I Södermanlands län: När det gäller sparande i aktiefonder
vill länsstyrelsen peka på de besvärliga skatteregler som gäller vid aklievinsl-
beskatlningen som en starkt tillbakahållande faktor. En medveten inriktning
mot den typen av sparande måste följas av en bred information om gällande
skatlebestämmelser.

Mot förslaget om sparstimulans för aktiesparande talar också den omständigheten atl sådant sparande är förenat med ett större risklagande än om medlen placeras på räntebärande konto i bank, I den föreslagna modellen torde delta riskmoment bli ytteriigare accentuerat genom att aktiefonderna avses företrädesvis placera sina tillgångar i nyemissioner av aktier eller av konvertibla skuldebrev. För atl detta skall kunna genomföras synes fonderna i slor utsträckning få bygga upp sitt aktieinnehav antingen genom uppköp av teckningsrätten på den allmänna marknaden eller genom s, k. riktade emissioner. Den riskspridning genom ett välfördelat aktieinnehav på olika branscher, som kännetecknar nuvarande aktiefonder lorde med en sådan uppbyggnad bli svär att åstadkomma. Eftersom uiredningens förslag till sparslimulerande åigärder i första hand riktar sig mot s, k, småsparare, är länsstyrelsen av ovan redovisade skäl mycket tveksam till ett genomförande av denna del av förslaget.

4.3 SACO/SR: Sparande i aktiefond. För att direkt stimulera kapitalbild
ningen inom näringslivet föreslår lönsparutredningen att lönsparande alter
nativt skall kunna ske i aktiefonder. Skatteförmånerna vid detta alternativ
blir emellertid annoriunda. Medan räntan vid nominalsparande blir skattefri
kommer aktiefonderna - såvitt inte i utredningen ej omnämnda specialbe
stämmelser införs - att beskattas för erhållen utdelning. Av erhållna
utdelningar kommer därför enbart knappt hälften att kunna tillföras lönspa-

1966	93
1967	130
1968	145
1969	104
1970	118
1971	163
1972	128

103 103 <1,0

140 132 5,5

155 144 7,5

114 III 2,5

128 123 4,0

173 159 9,5

138 131 5,5

' Affärsväridens generalindex: I ,,, _ index januari år (l + 5) '°' "' ~ index januari år l

Kol (2) + 10 procentenheter motsvarande ungefär erhållen utdelning efter beskattning hos aktiefond

3 Kol (2) - 50 proceni x 40 proceni (kol (2) - 100)

'' Räntan, r, beräknas som kol (3) \{\ + r)~5 = loo

Som synes är det bara för en femårsperiod som avkastningen överstigit den nu gällande räntenivån för banksparande. Del är naturiiglvis tänkbart all en viss aktiefond uppnår ett bättre resultat än börsens genomsnitt. De angivna siffrorna talar dock för att alternativet med lönsparande i aktiefonder inte torde bli särskilt attraktivt i jämförelse med lönsparande i bank. Delvis beror delta på atl skatteförmånerna enligl utredningens förslag blir större för nominalspararen än för den som spar i en aktiefond.

Den som lönsparar i aktiefond belastas vid femårsperiodens utgång med realisationsvinstskatt på eventuell värdestegring (utöver nu gällande avdrag på 1 000 kr,). Detta oavsett om fondandelarnas realvärde ökat eller ej, I konsekvens med den modifikation som SACO/SR föreslagit beträffande lönsparande i bank ligger att vid realisationsvinstbeskattning av fondandelar tillåta indexuppräkning av anskaffningsvärdet. Denna fråga berördes av realisationsvinstkommitlén, I propositionen (1975/76:186) anfördes att främst praktiska skäl talar mot en sådan lösning, efiersom den förutsätter all förvärvstidpunkterna för äldre aktier hålls aktuella. För den nu aktuella sparformen, med dess bindning till femårsperioder, torde dessa praktiska svårigheter inte vara särskilt betydande, SACO/SR föreslår därför alt

Prop. 1977/78:165 166

anskaffningsvärdena indexuppräknas vid beräkning av realisationsvinst för lönsparande i aktiefond.

Inriktningen på nyemissioner. Lönsparutredningen föreslår atl aktiefonderna ",,, bör vara speciella på det sättet att fonderna företrädesvis skall placera sina tillgångar i nyemissioner av aklier eller av konvertibla skuldebrev. Därigenom åsladkommes den önskvärda förstärkningen av företagens riskvilliga kapital ulan att någon direkt kursdrivande effekt skulle uppstå på börsen". Yttrandet bygger på den föreställningen alt det skulle finnas tvä åtskilda marknader-en för nyemissioner och en för redan emitterade aktier. Så är inte fallet. Effekten på kursnivån är (på sikt) densamma oavsett om en nytilllrädande köpare av ett visst företags aklier deltar i en nyemission eller köper gamla.

Dessutom är ambitionen att inte åstadkomma en kursdrivande effekt felaktig. Del är inte möjligt att samtidigt sänka förelagets kostnader för egel kapital och undvika kurshöjningar. Kursen kan (på sikt) ses som del diskonterade värdet av framtida väntade utdelningar, Diskonteringsränlan är ett uttryck för förelagets kostnad för eget kapital. Om man således eftersträvar atl genom ökad kapitalbildning sänka företagets kostnad för egel kapital innebär detta samtidigt högre aktiekurser än vad som eljest skulle varit fallet. Därmed inte sagt att kurserna kommer all öka över liden. Under de år som omfattas av ovanstående tabell har fjärde AP-fonden gjort relativt stora aktieköp. Trots detta har kursutvecklingen varit svag.

Mot bakgrund av den ovan redovisade bedömningen om den bristande attraktiviteten av lönsparande i aktiefonder torde här berörda effekter emellertid vara försumbara oavseti de betraktas som positiva eller negativa.

4.4 KF ifrågasätter lämpligheten att staten stimulerar och subventionerar ett
sparande i aktiefonder. Det ökade lönsparandet, som säkert blir följden av nya -
förslaget kommer ändock företagen tillgodo, via bankerna, vilket måste
tillfredsställa grunddirektiven.

KF anser därför att förslaget om aktiefondsparande bör avstyrkas.

4.5 Styrelsen för Stockholms fondbörs framhåller atl det är mycket viktigt att
reglerna för aktiefondernas placeringar inte blir för snäva och anför: Den
önskvärda ökningen i utbudet av riskvilligt kapital behöver inte nödvändigt
vis gå lill så, att fonderna inskränker sig till att teckna på nyemissioner av
aktier eller konvertibla obligationer. De kan underlätta för företag atl göra
emissioner också genom att köpa upp aktier i sekundärmarknaden. För ett
sådant agerande talar också del rent praktiska förhållandet att den årliga
volymen av emissioner sannolikt inle kommer alt korrespondera med
utbudet av kapital via fonderna. Även om avsikten är att genom ökat utbud
göra företagen mera benägna att företa emissioner, är del inte rimligt att vänta

Prop. 1977/78:165 167

sig att företagen emitterar vare sig aktier eller konvertibla lån med någon slags automatik. Ett emissionsbeslut påverkas av många omständigheter, ej enbart tillgången pä ett visst slag av kapital. Därför bör sådana regler gälla att fonderna får placera såväl i sekundärmarknaden som i nyemissioner. Det torde vidare vara nödvändigt atl de har möjlighet atl utan förlust av skattefavörer för spararna skifta de sparmedel de förvaltar frän bankdepositioner till aktier och vice versa.

Lagen om aktiefonder begränsar i praktiken fondbolagens investeringar lill värdepapper, som noteras på Stockholms fondbörs eller på den s. k. fondhandlariistan. Del är möjligt att del föreslagna systemet kan öka intresset hos företagen att söka introduktion på börsen. I vilken omfattning det finns företag, som möter de krav som måste uppfyllas för börsinlroduklion, är omöjligt att uttala sig om. En sak som bör observeras är att förelag, som var för sig är för små för atl komma i fråga för börsintroduktion, kan gå samman i koncern,s. k. paraplybolag, vilka med hänsyn till storiek, riskspridning m. m. bör vara bättre skickade atl fylla kraven pä introduktion än de enskilda ingående förelagen. Bildandet av sådana företag förutsätter emellertid ofla dispens från realisationsvinstbeskattningen.

Det syslem som föreslås av utredningen innebär alt räntan på det lönsparande som sker på konto i bank blir skattefri. Den utdelning som aktiefonderna får (och som reinvesteras) blir emellertid beskattad. De fonder som bildas i samband med aktiesparandel borde rimligen också vara befriade från inkomstskatt för att de båda sparformerna som erbjuds, lönsparande i bank eller i aktiefond, skall bli jämställda.

4.6 Arbetsgivareföreningen m.fl. betraktar del som en av utredningens stora förtjänster att den föreslår all även rIskvUlIgt sparande I näringslivet skaU bli förmånsberättigal. A li delta alternaUv finns med är enförulsäliningför all vi över huvud taget skall kunna tUlstyrka förslaget. I annal fall skulle del riskvilliga hushållssparandet bli negativt diskriminerat inte bara i förhållande till reala placeringsformer ulan även i förhållande till banksparande. Aktiesparandel, som i dagens läge är i behov av och förtjänar samhällets stöd mer än de flesta andra sparformer, skulle i så fall riskera en nedgång.

Att näringslivets tillförsel av såväl internt genererat som extern levererat riskvilligt kapital är otillfredsställande, är allom uppenbart. Likaså är del uppenbart atl svensk ekonomi inte kan komma i balans, om inle näringslivels kapitalbildning återHr sin normala omfattning. Vi har redan pekat på alt kapitalbristen i stor utsträckning är uttryck för en lönsamhetskris och till denna del endast kan botas genom en vinsluppgång. Men dämtöver måste andra källor - som senast kapitalmarknadsuiredningen visat - bidra med riskvilligt sparande. Hushållen har här en viktig roll all spela och statsmakterna bör underiätta deras möjligheter atl agera. Bl. a. kan hushållens aktiesparande leda lill den gynnsamma effekten atl aktieägandet breddas och företagsägandet blir jämnare fördelat.

Prop. 1977/78:165 168

Vi accepterar utredningens förslag att sparslimulansen för hushällens
aktiesparande i ett första steg begränsas lill särskill upprättade aktiefonder.
Skälet härför är behovet av all ulan dröjsmål H sparslimulanssystemet i
funktion. Däremot anser vi inte att det finns någon anledning att begränsa
sparandet till aktiefonder administrerade av bankernas fondbolag. Enligt
1974 års fondlagsiiflning kan även andra än banker äga fondbolag med syfte
att förvalta aktiefonder Även dessa skall ha rätt att upprätta fonder av den typ
utredningen föreslår.

Vi noterar atl utredningen har fastnat för en formulering om aktiefondernas placeringspolitik som för närvarande tycks särskilt gångbar: fonderna skall för alt undvika kursdrivande effekter företrädesvis placera sina medel i nyemissioner av aklier och konvertibla skuldebrev. Del tycks oss som om delta sätt att se saken inle helt korrekt avspeglar sambandet mellan företagens nyemissionsverksamhet å ena sidan och efterfrågan och prissättning på aklier å den andra. Vad vi emellertid bestämt vill hävda är atl fondernas placeringspolitik inte får bh så kringskuren att de tvingas ta emot emissioner på sådana vUlkor som aktiemarknaden I övrigt inte accepterar. Fondandelsägarnas intresse av en god förmögenhetsförvaltning Hr inte åsidosättas. Det skulle misskreditera del föreslagna akliefondssparandet i allmänhetens ögon,

Föratt sparande i aktiefonder skall bli ett konkurrenskraftigt alternativ till banksparandet fordras givelvis i första hand att de två sparformerna beviljas samma förmåner. Tyvärr har utredningen misslyckats med alt ge sill förslag en utformning som uppfyller detta krav. Skattereduktionen (premien) är visserligen densamma i båda fallen, men medan banksparandets avkastning (ränta) i sin helhet är skattefri, drabbas avkastningen på sparandet i aktiefond av två skattebelastningar. Dels beskattas utdelningen på fondens aktieinnehav som inkomst hos fonden, dels ger en eventuell värdestegring på aktierna upphov till realisationsvinstbeskattning hos spararen vid inlösentill-fällei. Den sammanlagda effekten av denna skattebelastning medför att sparandet i aktiefond måste uppnå en effektiv avkastning före skatt som är ca 2 procentenheter högre än bankränlan för alt den effektiva avkastningen efter skall och premiering skall bli densamma i de båda sparalternativen.

Vi betraktar utredningens förslag i detla avseende som ett olycksfall i arbetet, troligtvis föranlett av att en skattejuridisk syn på avkastningsbegreppet tagit överhanden över del ekonomiska betraktelsesättet. Målet måste givetvis vara att skatteneutralitet skall råda mellan de båda alternativa sparformerna, vilket förutsätter dels alt de för detla ändamål upprättade aktiefonderna befrias från inkomstskatt på utdelningarna från sina aktieinnehav, dels att andelsägaren - spararen befrias från realisationsvinstskatt på eventuella värdestegringar. VI vUl starkt betona nödvändigheten av dessa förändringar I förhållande ull utredningens förslag.

En ökning av hushållens riskvilliga sparande är ett angelägel samhällsmål. Del är emellertid ett faktum alt hushållens aktiesparande utvecklats dåligt

Prop. 1977/78:165 169

under 70-talet. I själva verket har en nedgång i sektorns aktieinnehav ägt rum. Orsakerna härtill kan vara flera, men att aktierna genomgående förmår hävda sin position dåligt i det genomsnittliga hushållets sparande, hänger väsentligen samman med den riskaversion som är naturlig hos dem som innehar tillgångar av måttlig storiek. Möjligheten alt erhålla en något högre avkastning väger inle upp obehaget av atl kunna stå i en situation med betydligt mindre pengar disponibla än planerat.

Denna riskobenägenhel hos den enskilde motsvaras inte av ett motsvarande risktagande för hela samhället. Samhällsekonomiskt sell ärdet snarare så att risken består i atl näringslivels expansion hämmas av för knapp tillgång på riskkapital. Denna skillnad mellan aktiesparandets privatekonomiska och samhällsekonomiska avkastning motiverar enligt vår mening att aktiesparandet ges en något mer gynnad ställning än andra sparformer. Å andra sidan Hr inte förmånen bli så stor atl den fungerar som en subvention av näringslivets kapilallillförsel.

Detla synsätt leder oss lill alt inom ramen för utredningens förslag föreslå atl sparande i aktiefond skall premieras utöver de förmåner som banksparandet erhåller. För detla talar även det förhållandet alt aktiefondssparande medför högre förvaltningskostnader än banksparande. Enklast tillgodoses detta önskemål genom atl premien vid fondsparande utgår med en högre procentsats, lämpligen 30 96, Detta ger en åriig effektiv avkastning på aktiefondssparandet som med två procentenheter överstiger banksparandels (givet att skalleneutralitet åstadkommits enligt ovan). En extra förmån av denna sioriek tycks oss välmotiverad och vi vill uppmana regeringen atl allvariigt överväga denna åtgärd.

4.7 Svenska bankföreningen framhåller atl utbudet tidvis kan vara mycket begränsat eller också kan emissionsvillkoren i vissa fall vara sådana alt fondledningen inte finner det vara i andelsägarnas intresse atl delta. Enligt aktiefondslagen (AFL) § 17 skall fondbolag vid förvaltning av aktiefond handla uteslutande i fondandelsägarnas gemensamma intresse. Detta måste självfallet vara en överordnad riktlinje för fondledningen, vilket även kommer alt medverka till all marknadsmässiga emissionsvillkor erhålles. Detta kan klargöras genom atl i fondbeslämmelserna föreskrivs att fondens medel placeras företrädesvis, när så lämpligen kan ske, i nyemissioner av svenska aklier och konvertibla skuldebrev.

Bankföreningen vill i detta sammanhang framhålla atl även allmänhetens sparande i obligationer bör stimuleras. Föreningen vill därför understryka att fondens medel även skall kunna placeras i obligationer och andra värdepapper som är noterade på börsen,

I övrigl bör gälla de placeringsregler som framgår av S 19 aktiefondslagen, utom vad gäller utländska värdepapper.

Utredningen föreslår att aktiesparfonderna läggs under bankernas nuvarande fondbolag. Enligt föreningens mening bör dock inga hinder uppställas

Prop. 1977/78:165 170

mot atl - om bankema så önskar - bilda fristående fondbolag, varunder aktiesparfonden läggs. Föreningen vill dock framhålla alt även om fristående fondbolag bildas, så bör administration och rutiner i största möjliga utsträckning vara gemensam för båda fondbolagen.

ParaUeUitet - skalteneutraliiel mellan bankspar- och akiieföndsatiernatlvei. Lönsparande i form av enbart inflationsskyddat banksparande -alltså utan aktiefondsalternativet -skulle innebära risk för alt spararna flyr de nuvarande aktiefonderna. Syftet att öka tillgången på riskvilligt kapital skulle därigenom förfelas.

Önskar statsmakterna i detta sammanhang tillgodose detla syfte, är det alltså nödvändigt att i enlighet med utredningens förslag också möjliggöra ett inflationsskyddat aktiefondssparande. Viss överströmning från de vanliga till de speciella aktiefonderna kan möjligen förutses men totalt kan man vänta en ökning av akliefondssparandet.

Från lönspararnas synpunkt bör valet stå mellan två i slorl sett likvärdiga alternativ: det ena utgörande det riskfria banksparandet och det andra utgörande akliefondssparandet med något högre risklagande och därav följande riskkompensation, I övrigl bör de båda sparformerna vara jämställda,

Föratt dessa förutsättningar skall uppfyllas fordras fördel första att de båda sparformerna träder i kraft samtidigt; intresset för en eventuell senare introducerad sparform kan annars befaras bli lidande.

För del andra fordras alt information om och marknadsföring av de båda sparformerna blir likvärdiga.

Slutligen är del nödvändigt att de båda sparalternativen åtminstone blir likvärdiga i skallehänseende. Uiredningens förslag innebär atl ränla på lönsparkontona blir skattefri medan de särskilda aktiefondernas utdelnings-inkomster beskattas. Skatteneutralitet skulle uppnås om aktiefondens utdelningar och räntor görs skattefria hos aktiefonden på samma sätt som bankränlan hos bankspararen, I likhet med bankräntan bör fondens avkastning vidare läggas till fondvärdet, dvs. reinvesteras. (Detta är en tekniskt något enklare väg än en äterinveslering i nya andelar.) Avkastningen på bankspararens bankkonto beskattas ej när den lyftes efler fem år, medan avkastningen i aktiefonden som tillägges andelsvärdet beskallas som realisationsvinst. Skatteneutralitet även i detla hänseende uppnås enklast genom atl värdestegring efler fem års innehavslid blir skattefri.

4.8 PK-banken: Den under senare år sjunkande soliditeten för inte minsl de börsregislrerade företagen återspeglar näringslivels svårigheter att H tillräckligt med riskvilligt kapital. Uiredningens förslag om lönsparande i aktiefonder kommer säkeriigen alt leda lill ett större utrymme för nyemissioner varigenom en del av industrins stora behov av riskkapital kan tillgodoses. Det är positivt att utredningen valt att koppla del riskvilliga lönsparandel

Prop. 1977/78:165 171

till existerande fondbolag. Dessa lyder under en särskild lagstiftning och slår under tillsyn av Kungl. Bankinspektionen varför skyddet för andelsägarna är väl tillgodosett.

Att utredningens förslag verkligen kommer alt leda lill nysparande i fondandelar säkerställs av att skatteförmånerna fömtsätter en bindningstid på 5 år, vilket är en väsentlig inskränkning i förhållande lill aktiefondsandelsägarnas nuvarande möjligheter att disponera sill kapital. I existerande fonder är, genom att försäljning kan ske när helst ägaren så vill, sparkapitalet alltid omedelbart tillgängligt för andelsägarna.

För att neutralitet skall råda mellan de båda föreslagna nya lönsparformerna måste de H samma skattemässiga fördelar, införas vid samma tidpunkt och presenteras i en gemensam statlig informationskampanj.

Beträffande skatteförmånerna för de båda alternativen föreligger några skillnader. Den ränta man Hr på ett banksparande motsvaras i aktiefondsaltemalivet dels av en utdelning - som normalt ligger avsevärt under högsta bankränia - dels av en värdeförändring i själva andelen. Alt den senare mycket väl kan vara negativ är ett välkänt förhållande som motiverar atl akliefondssparande i normalfallet och över en längre lid bör ge en något högre totalavkastning än ett riskfritt banksparande.

F, n, beskattas ränteinkomster på banksparande såväl som utdelningsinkomsler på fondandelar och eventuell värdestegring vid försäljning av andelarna. Skattereglerna är dock olika, Uiredningens förslag innebär att ränteinkomsterna vid bankalternalivet blir helt skattefria medan beskattningsreglerna för utdelningsinkomster och realisationsvinster bibehålls i aktiefondsalternalivet, Uiredningens avsikt synes dock ha varit att ge skattebefrielse på fondens utdelningsintäkter samlidigt som man uppställt ett krav att dessa skall återinvesteras i fonden. För att båda de metoder som nu finns för äterinveslering av utdelning - överföring direkt lill fondförmögenheten resp, köp av nya andelar -också fortsättningsvis skall kunna användas, bör det i 4 ij förslaget till Lag om skattelättnader för vissa sparformer uttryckligen stå att utdelningar och ränteinkomster på fondens andelar ej ulgör skattepliktig intäkt vare sig för fonden eller för dess andelsägare.

Full jämställdhet mellan bank- och aktiefondsallernativen uppnås först om ocksä vinster vid försäljning av fondandelar efter 5 år ej ulgör skattepliktig inkomst på samma sätt som någon beskattning ej förekommer vid inlösen av sparbevisen i bankalternalivet. En sådan regel har flera fördelar

- valet mellan bank- och aktiefondsallernativen påverkas ej av skattereglerna

- betydande förenklingar uppnås i den praktiska hanteringen och redovisningen för andelsägare, fondbolag såväl som skattemyndigheter

- fonden får inget incitament alt koncentrera sina placeringar pä högavkastande värdepapper framför värdepapper som ger låg utdelning resp, ränta men där förväntningarna i stället knyts lill tillväxten. Denna jämställdhet

Prop. 1977/78:165 172

mellan placeringsallernaliven är viktig eftersom man inom kategorin "tillväxtpapper" finner den del av näringslivet som på läng sikt bedöms ha den största livskraften.

1 aktiefondslagens 17 § sägs att:

"Vid förvaltning av aktiefond skall fondbolaget handla uteslutande i fondandelsägarnas gemensamma intresse."

Sparandet i de nya fonderna kan mycket väl få en sådan omfattning alt det periodvis överträffar utbudet på nyemissioner. För att inte riskera alt emissionsvillkoren vid dessa tillfällen inle blir marknadsmässiga bör fondbolagen i andelsägarnas intresse ges möjlighet att avstå från atl delta i enskilda emissioner. Delta skydd för andelsägarna Hr man om man i fondbeslämmelserna skriver atl fondens medel skall placeras i nyemissioner av svenska aktier och konvertibla skuldebrev när så lämpligen kan ske,

4.9 Fondkommissionsfirmorna: 1 betänkandet finns ingen motivering, varför avkastningen skall beskattas i aktiefondsallernalivel men vara skattefri i banksparandealternalivel. Vid en marginalskatt av 50 96 fordras en åriig tillväxt på andelarna av ca 10,5 96 för att avkastningen efter skatt skall vara likvärdig med allernalivel banksparande. Vid aklieinvesieringar begär dessutom investeraren en riskpremie, som brukar uppskattas till 3-4 96, Fondandelarnas värdetillväxt skall därför vara ca 14 96 för all alternativet skall vara likvärdigt med det föreslagna banksparandet, om marginalskatten är så läg som 50 96, Två alternativa slutsatser kan dragas av ovanslående,

1 Utredningens förslag lill aktiesparande innebär en avkastning, som är så låg att det är klart underiägset alternativet banksparande eller

2 Utredningens prognoser om framtida avkastning på aktieplaceringar innebären radikal förbättring i förhållande lill historiska tal. Börsnoterade aktier hade under den senaste 20-års perioden en avkastning på ca 10.5 96, som utgjordes av ca 4 96 i utdelning och ca 6,5 96 i värdetillväxt. Direktavkastningen på börsnoterade aktier är f, n,ca4 96, vilket innebäratt del krävs en genomsnittlig årlig kurslillväxt av 10 96 för all avkastningskravet för en investerare med 50 96 marginalskatt (14 96) skall kunna uppfyllas. En så hög kurstillväxltakt är inle förenlig med aktiemarknadens prognoser, speciellt inte i en tid då regeringen rekommenderar utdelningsstopp.

Utredningen föreslår i sitt betänkande att fonderna företrädesvis skall placera sina tillgångar i nyemissioner av aktier eller konvertibla skuldebrev för att undvika alt någon kursdrivande effekt skulle uppstå på börsen. Från investerarens synpunkt kan det knappast vara en fördel att urvalet styrs lill aklier i nyemitterande bolag och från samhällsekonomisk synpunkt kan det inte heller anses vara någon fördel alt den marknadsmässiga allokeringen av kapital delvis sätts ur spel. Dessutom kan del påpekas att marknaden för

Prop. 1977/78:165 173

teckningsrätter givetsvis är mindre än marknaden för aktier och teckningsrätter tillsammans, vilket innebär alt köp enligt utredningens förslag skulle skapa en kursdrivande effekt på teckningsrätter och aktier i nyemitterande bolag, som är större än om man inte koncentrerade investeringarna till nyemissionsmarknaden.

Förslaget om aktiefondssparande uppfyller inle bättre än banksparandeal
ternalivel någol av uiredningens fem mål (jfr 1,22), Ambitionen att öka
tillförseln av riskvilligt kapital är vällovlig. En förbättring i riktning mot ett
mera konkurrenskraftigt aktiesparandeallernativ skulle enkelt kunna nås
genom alt realisationsvinstbeskattningen vid försäljning av andelarna efter
fem år slopades samt genom att utdelningarna på fondernas innehav av aktier
ej heller beskattades. Någon logisk förklaring till varför avkastningen vid
aktiesparande beskattas men vid banksparande är skattefri finns ej.

Vi efterlyser nya initiativ för all öka akiiesparandet genom all avkastningen på detta alternativ ökas, men även genom en generellt mera positiv och realistisk inställning till avkastningen på del riskvilliga kapitalet. De lill synes onödigt komplicerade konstruktionerna medför också svårigheter för allmänheten att värdera avkastningen i relation till andra investeringar. Om regeringen ändå väljer atl genomföra ett system enligl utredningens förslag vore det värdefullt att del presenterades för alla löntagare på ett sätt som förenklade jämförelser mellan de två alternativen och normala typer av placeringar. Vi har heller ingen förståelse för att bankernas aktiefonder skulle ha monopol på denna typ av aktiesparande. Del lorde inle finnas någon rimlig förklaring till att övriga av Bankinspektionen kontrollerade fonder skulle uteslutas,

4.10 Svenska sparbanksföreningen: Utredningen föreslår att de speciella aktiefonderna placerar sina medel företrädesvis i nyemissioner av svenska aklier och konvertibla skuldebrev.

Under vissa perioder kan utbudet av sådana emissioner vara ringa och även när emissioner utbjuds kan dessa vara till sådana villkor atl fondledningen inle finner det vara i andelsägarnas intresse atl delta. Därför föreslår sparbanksföreningnen all del nya lagförslaget sätter tillvaratagandet av andelsägarnas intresse i främsta rummet och att medlen företrädesvis placeras i nyemissioner av svenska aklier eller konvertibla skuldebrev när så lämpligen kan ske. I övrigt föreslås gälla samma placeringsregler som ges i Akliefondslagen ij 19 utom vad gäller utländska värdepapper (2 st 2 p).

Problemen all rätt värdera aktiefondens tillgångar torde leda till att placeringarna, såsom anges i AFL § 19, måste göras i noterade värdepapper.

När en placering i riskkapital görs via en aktiefond elimineras en stor del av risken för spararen. Aktiefonden sprider placeringarna till ett antal företag och värdeförändringar som sammanhänger med enskilda företags utveckling Hr en begränsad betydelse för fonden som helhet. Däremot påverkas fondens -

Prop. 1977/78:165 174

och därmed andelarnas - värde av förändringar i de allmänna ekonomiska fömtsättningama såsom konjunkturutveckling, ekonomisk-politiska åtgärder m, m. 1 detta avseende utsätter sig även andelsägaren i en aktiefond för risk.

Risktagning måste ges ersättning. Sparbanksföreningen ser det därför som ell nödvändigt villkor att akliefondsallernativel inle ges sämre möjligheter att ge spararen avkastning efter skatt än banksparandealternativet. Om akliefondsallernativel ges villkor som för spararen framstår som mindre fördelaktiga än banksparandet, lockas endast en liten grupp av riskbenägna personer av erbjudandet. Förslagets syfte att förbätlra näringslivets försörjning med riskkapital kan då inte uppnås.

Eftersom räntan på de sparade medlen i banksparandealternativet är skattefri vill sparbanksföreningen hävda att de till aktiefonden mottagna ränte- och utdelningsinkomsterna inte bör skatlebelastas innan de reinvesteras.

Aktiefondernas reinvesiering av fonden tillkommande utdelning bör kunna ske antingen ulan speciell redovisning till andelsägaren (dvs, andelarna ökar i värde) eller genom alt nya andelar tillkommer andelsägaren. Även i det förra alternativet kan det för realisationsvinstberäkningen nödvändiga ingångsvärdet beräknas genom en uppräkning motsvarande tillförd avkastning,

4.11 Sveriges aktiesparares riksförbund: Genom de föreslagna skalleförmånerna räknar utredningen med alt spararen Hr en årlig förräntning efter skatt på sina sparmedel på 12,8 96,vilket skulle ge spararen inflationsskydd. Detla gäller vid banksparande. Någon beräkning av åriig förräntning vid sparande i aktiefond presenteras inte av utredningen.

Under 25-årsperioden 1952-76 har aktier enligl en beräkning av Svenska Handelsbanken haft en genomsnittlig årlig värdetillväxt på 5,8 96, Härav Hr man vid en marginalskatt på 60 % behålla 4,4 96 efler skall. Hänsyn har då inte tagits till schablonavdraget på 1 000 kr, vid försäljning av äldre aklier, efiersom vi anser all man inle ska behöva inkräkta på delta avdrag om man är med i lönsparandel. De som inte deltar i lönsparandel har ju delta avdrag ograverat.

Utdelningen på aktier har under samma tid i genomsnitt uppgått till 4,0 96, Eftersom fonderna betalar en inkomstskatt på ca 57 96 återstår av utdelningen efler skatt 1,7 96, som kan utdelas till andelsägarna (reinvesteras).

Skatteavdraget på 20 96 ger enligt utredningen en årlig ränta efter skatt på 4,3 %. Sammanfattningsvis skulle sparande i aktiefond i genomsnitt ge följande avkastning efter skall:

4,4 96

1,7 96

4,3 96

Värdetillväxt Utdelning (reinvesteras) Effekter av skatteavdrag

10,4 %

Prop. 1977/78:165 175

Med tanke på utredningens målsättning att kapitalbildningen i förelagssektorn skall stimuleras, anser vi alt förslaget när det gäller sparande i aktiefonder är otillfredsställande, och atl banksparandet gynnas i förhållande till aktiesparandet. Eftersom akliesparande innebär en viss osäkerhet i förhållande lill banksparande, anser vi del vara motiverat med en viss riskpremie vid sparande i aktiefonder. En rimlig riskpremie åsladkommes om skatteavdraget vid sparande i aktiefonder sätts till 30 96 av sparat belopp. Om det skulle uppfattas som stötande med ett högre skatteavdrag för aktiefonds-sparandet, kunde ett allernativ vara alt befria fondandelar som innehafts längre tid än 5 år från realisationsvinstskatt.

Aktiespararna föreslår att de aktiefonder som inrättas för lönsparandet erhåller skattefrihet för utdelningar på aktier och alt skatteavdraget vid sparande i aktiefonder sätts till 30 96 av sparbeloppel alternativt att fondandelar som inlöses efter 5 ärs innehav befrias från realisationsvinstskatt.

Ehuru det vore önskvärt att även enskilt sparande i aktier kunde omfattas av systemet, finner vi anknytningen till redan existerande aktiefonder fördelaktig i flera avseenden. Ett utökat sparande i aktiefonder står i samklang med den rekommendation som uttalats av OECD:s kapitalmark-nadskommiité och som citeras i kapilalmarknadsutredningens huvudbetänkande bilaga 1, sid, 32: "Inom t, ex, OECD:s kapitalmarknadskommitté ser man det som angeläget all medlemsländerna underlättar och understödjer bildandet av sådana fonder" (aktiesparfonder), I aktiefonderna finns redan ett beprövat och i lag reglerat system för uppsamlig av småsparares insatser och placering i börsaktier under relativt trygga och riskfria former. Vi anser det emellertid ej nödvändigt att fonderna knyts till banker utan att möjligheter hålles öppna även för t, ex, mäklarfirmor och organisationer atl inom aktiefondslagens ram upprätta sådana fonder.

Aktiespararna vill betona alt något absolut krav på att sparmedlen skall placeras i nyemissioner ej bör ställas. En sådan bestämmelse skulle menligt inverka på aktiefondernas handlingsfrihet. Man tvingas invänta lämpliga emissioner innan placering kan ske. Man är hänvisad till de emissioner som bjuds ut och risken blir slor fören felaktig allokering av riskkapitalet. En riktig allokering av kapitalet gynnas av fri placerings- och nyplaceringsräti, Redan tillförsel av sparmedel lill aktiemarknaden kommer atl underiätta för företagen att genomföra nyemissioner.

Aktiespararna föreslår att särskilda aktiesparfonder får bildas inom ramen för nu gällande akliefondslagstiflning och au några begränsningar ej införes för de särskilda aktiesparfondernas placeringspolitik utöver de i gällande lagstiftning givna.

4.12 Aktie-Ansvar AB: Av de aktiefonder, som nu finns är det endast en fond, somsaknarbankanknyining,nämligen A-fonden-Nykterhelsfolkeis Aktiefond. Det är en aktiefond, som startade redan 1965 och nu administreras av

Prop. 1977/78:165 176

fondbolaget Aktie-Ansvar AB. Fondbolaget ägs av organisationer och samarbetsorgan inom nykterhetsrörelsen och de fria kristna samfunden samt de till dessa hörande försäkringsföretagen Ansvar, ömsesidigt försäkringsbolag för helnyktra. Försäkringsaktiebolaget Kredit-Garanti samt Försäkringsföreningen Nykterhet och Ansvar. Med den bakgmnden har fonden särskilt riktat sin verksamhet till dessa organisationer och samfund och deras medlemmar. Som andelsägare finns ocksä många anställda hos Ansvar. A-fonden är en utdelande fond, som för register över sina andelsägare.

I utredningen föreslås all lönspararen själv skall kunna öppna ett aktiesparkonto hos valfri bank och själv ombesörja insättningarna. Lika väl bör lönspararen kunna välja en inte bankansluten aktiefond och betala till ett aktiesparkonto hos ett fondbolag för senare omvandling lill andelar. Beaktas bör vidare möjligheten all göra regelbundna inbetalningar via de konto-system som redan finns hos många försäkringsbolag. Med hänsyn till den nära kontakten med försäkringsbolaget Ansvar kan Ansvars konlosyslem utnyttjas för en eventuell ny aktiefond förvallad av Aktie-Ansvar,

Aktie-Ansvar bör inte särbehandlas i denna fråga ulan bör ha samma förulsäuningar som övriga, bankanslutna fondbolag atl inrätta en ny aktiefond med den speciella utformning, som utredningen föreslår. Den tillsyn, som Bankinspektionen utövar, bör vara tillräcklig för att uppfylla utredningens krav.

5 Skattetekniska frågor

5,7 RSV: Sparunderlagel. Skattelättnaden, dvs. rätl lill sparskatteredukiion och skattefrihet för avkastning på sparmedel, medges enligt förslaget fysisk person som bott eller stadigvarande vistals i Sverige någon del av inkomståret och som haft A-inkomst enligl 9 § 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskall eller inkomst enligl lagen (1958:295) om sjömansskall.

Hänvisningen till bestämmelserna om A-inkomst innebär atl skallelättnader i samband med sparande kan medges både löntagare och egenföretagare. Som A-inkomsl räknas även pensioner. Skattskyldig som uppburit folkpension är enligl 22 § 3 mom. taxeringslagen skyldig att lämna deklaration utan anmaning endasl om hans bruttointäkter under året uppgått lill minst vissa i paragrafen angivna belopp. Vid 1978 års taxering gäller beloppen 14 600 kr, resp, 12 600 kr. beroende på pensionärens civilstånd m.m. Pensionär som inte lämnar deklaration eller som lämnar deklaration men inte åsätts beskattningsbar inkomst får i sparförslaget endasl den förmånen alt räntan på sparmedlen blir skattefri. En sådan pensionär påförs nämligen inle någon skatt som skattereduktionen kan avräknas mot.

Något lägsta belopp för A-inkomslens storiek har utredningen inte

Prop. 1977/78:165 177

förordat. Delta innebär alt skattskyldig med lägre A-inkomst än sparbeloppel medges sparskatlereduktion. Denna Hr i så fall avräknas mot skatt på inkomst av annat än förvärvsarbete, t, ex, från inkomst av kapital. Denna effekt kan undvikas om som villkor för skattelättnader ställs att A-inkomsien skall uppgå till minst samma summa som sparbeloppel,

Någol krav på nysparande ställs inle. Det är följaktligen möjligt för skattskyldiga all från andra sparkonton lyfta medel som svarar mot sparavdragel och på så sätt tillgodogöra sig skattelättnader utan någon motsvarande sparpresiation.

Enligt förordningen (1960:63) om rätt till föriustutjämning vid taxering för inkomst Hr skaltskyldig i vissa fall åtnjuta avdrag för föriust, som hänför sig till tidigare beskattningsår. Förlustavdrag kan innebära att skattskyldig som redovisar A-inkomsl i sin självdeklaration inte åsätts taxering eller åsätts så låg taxering atl skattereduktionen inte kan utnyttjas,

Sparskatteredukiion I lagförslaget finns inga bestämmelser om de skatteeffekter som avses inträda om uttag av sparmedel sker före utgången av den tid på 5 år, som föreslås för att maximal skattelättnad på insatta sparmedel skall medges, I utredningens förslag (sid, 67-68) redogörs fördel tänkta förfaringssättet. Vid förtida uttag av sparmedel återförs ell belopp motsvarande den åtnjutna sparskatlereduktionen till staten genom att värdet på det s, k, sparbevisel vid inlösningen reduceras med 20 96, Beloppet återförs genom att sparinstituten gör inbetalning till riksgäldskonlorel. Enligt RSV:s mening bör det av lagtexten framgå hur återföringen till staten i praktiken skall gå till.

Sparskatlereduktionen kommer i likhet med skattereduktion och särskild skattereduktion att utgöra en avräkningspost på den slutliga debetsedeln. Ett högre reduktionsbelopp kan medföra högre ö-skalteränta eller lägre kvarskat-leavgifi än som annars skulle ha uppkommil. En lurordning för avräkning måste finnas för de fall där de skatteposter, som berättigar lill reduktion, inte räcker till.

Om sparskatlereduktionen inte kunnat utnyttjas eller bara kunnat utnyttjas till viss del uppkommer problem. De skattskyldiga som berörs av detta kommer i ett sämre läge än andra skattskyldiga vid förtida uttag av sparmedel. De Hr värdet av sina sparbevis reducerade med 20 96 trots att de inle eller bara lill viss del åtnjutit sparskatteredukiion. Denna fråga har inte behandlats i lagförslaget. Om detla skall kunna förhindras synes det H ankomma på kontoinnehavaren atl med debetsedel eller på annat sätt styrka atl full reduktion inte kunnat utnyttjas.

Förslaget om sparskatlereduktion kan medföra vissa andra inle önskvärda effekter. En skattskyldig utnyttjar exempelvis sina möjligheter till sparande genom regelbundna insättningar under året. Han Hr då sparskatteredukiion och - om inle jämkning begärts - ö-skalteränta.

Ingenting hindrar atl han omedelbart efter utgången av inkomståret lar ut

12 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 165

Prop. 1977/78:165 178

hela sparbeloppel, Sparbevisets värde reduceras visserligen men han Hr behålla ö-skatteräntan eller slipper betala en mot reduktionsbeloppet svarande kvarskatteavgift. Detta innebär med nu gällande procentsats en klar vinst.

Taxeringsnämnden skall pröva om den skattskyldige har A-inkomst, som berättigar honom till sparskatlereduktion. För att inte bara gifta och därmed likställda utan även ogifta personer skall kunna H sparskatlereduktion krävs en komplettering av lagtexten efter förebild av 46 § 2 mom, femte stycket kommunalskattelagen. Frågan om A-inkomst eller B-inkomst kan tas upp lill prövning av skatiedomslolarna, varvid taxeringsnämndens beslut kan ändras. Om en inkomst förs över från A-inkomst till B-inkomst bortfaller förulsättningarna för sparskatlereduktionen. Skatten måste räknas om och frågan om sparskatlereduktion blir inte längre aktuell. Följden av delta kan bli tillkommande skatt och respitränta. Komplikationer måste uppkomma i fråga om de medel som sparats. Medlen kan också ha lyfts i samband med all sparandet upphört. Förhållandel har inte berörts av utredningen.

Skattefri ränta. Enligt utredningens förslag skall ränta på medel som innestår på lönsparkonio vara skattefri. För den som sparar i aktiefond skall avkastningen återinvesteras och ge rätt till nya andelar i de speciella aktiesparfonder, som avses bli inrättade. Skattefrihet för avkastningen uppnås genom att det skattemässiga ingångsvärdet vid den framtida realisationen höjs med återinvesterade belopp.

Inkomsträntor skall taxeras som inkomst och beskattas. Fysisk person Hr under inkomst av kapital göra ell s. k, sparavdrag, 800 kr, för ogifta och 1 600 kr, sammanlagt för gifta och jämställda. Avdragets syfte har uppgetts vara bl, a, att stimulera sparandet, Sparpremie som helt eller delvis bekostas av staten är dock skattefri liksom bonus på vissa sparobligationer. Om utredningens förslag genomförs bryts en hittills vederlagen princip inom beskattningen, nämligen alt inkomsträntor i princip skall beskattas, RSV ställer sig avvisande till en sådan förändring.

Utredningen har inte föreslagit några lagbestämmelser som reglerar förfaringssättet i de fall uttag sker från lönsparkonlot före utgången av den föreslagna 5-årsliden, I specialmotiveringen till 3 § i den nya lagen om skattelättnader sägs att - om uttag skett från kontot - räntan skall behandlas enligt de regler som gäller för andra kapitalinkomster. Denna skrivning avser, som efterföljande exempel i specialmotiveringen visar, förhållandet under inkomståret. Det framgår inte alt förhållandel skall vara motsvarande om förtida uttag görs från kontot även efter utgången av inkomståret, Klara regler om detla måste finnas i lagtexten. Antingen avses räntan i dessa fall vara hell skattefri eller också skall den beskallas. Förutsättningar för eftertaxering finns inle. Om beskattning skall ske bör räntan las upp det år då sparandet upplöses och sparmedlen lyfts. Det torde bli komplicerat alt räkna ut den ränta som skall beskattas om endast en del av sparmedlen tas ut.

Prop. 1977/78:165 179

På det sparbevis som banken skall utfärda vid inkomstårets utgång skall enligt förslaget (s, 67) under året upplupna räntor anges med beloppet avrundat neråt lill jämnt lOO-tal kr. Överskjutande belopp, högst 99 kr,, förs över lill följande års sparande eller kan kontant lyftas av spararen. Beloppet, som kan sägas utgöra en del av räntebeloppet, blir därmed alllid skattefritt. Om förslaget genomförs bör i stället krävas alt beloppet alllid förs över till nästa års sparande.

Del föreslagna systemet kommer att göra det ogynnsamt alt upplösa sparandet i förlid. Effekten med sparformen går emellertid i viss mån föriorad om spararen i stället för att ta ut beloppet belånar sin fordringsrält. Utredningen anger (s. 67) alt sparbevisel, som skall ställas lill viss man, inle är ett marknadspapper och därför inte skall kunna överiåtas eller pantsättas. Det synes dock knappast kunna förhindras atl sparbeloppel Hr lyftas av befullmäktigal ombud. Överiåtelse av sparbevis kan därmed knappast undvikas.

Avdrag på lönen. Enligt förslaget skall lönspararen ge arbetsgivaren fullmakt att månatligen från lönen föra över sparmedlen lill ett särskilt upprättat bankkonto. Del finns ingenslans i den föreslagna lagtexten angivet alt skyldighet föreligger för arbetsgivaren att göra detla. Fråga om ansvar för arbetsgivaren kan uppkomma om han gör sparavdrag men inle för över pengarna lill sparkontot. Vid försummad inbetalning eller vid för låg inbetalning av skall kan fråga uppkomma om vad som är skatt och vad som är sparmedel. Processer kan komma alt föras i länsskatterätl, kammarrätt och regeringsrätten. Om förslaget blir lag måste också frågan om arbetsgivares ansvar tas upp i lagtexten och förhållandet mellan sparbelopp och skatt klargöras.

Sjömansskatt. För sjömansskallen innebär tillämpningen av förslaget speciella problem. RSV vill därför framhålla följande synpunkter.

Enligt del föreslagna fjärde momentet till 12 § lagen (1958:295) om sjömansskall kan sjöman som betalar sjömansskatt enligl 7 § nämnda lag H jämkning i form av skaitenedsättning i den mån fömtsäiiningarna för sparskatteredukiion enligt den föreslagna lagen om skattelättnader för vissa sparformer är uppfyllda. På s. 80 i belänkandet anförs all exempelvis en dansk sjöman, som är anställd på svenskt fartyg och betalar svensk sjömansskatt kan H jämkning för sparande i svensk bank eller motsvarande. RSV förutsätter all utredningen avser en i Danmark bosatt sjöman. Denne betalar nämligen sjömansskatt enligt 7 § lagen om sjömansskatt. Emellertid framgår av I § i förslaget lill lag om skattelättnader för vissa sparformer alt skattelättnad endast skall medges fysisk person, som varit bosatt eller stadigvarande vistats här i riket under någon del av inkomslårel. För den i Danmark bosatte sjömannen är denna fömtsättning inte uppfylld. 1 Sverige inte bosatt sjöman torde med föreslagna författningsbestämmelser inte

Prop. 1977/78:165 180

kunna medges jämkning i form av sparskatteredukiion. Avsikten har emellertid synbariigen varit den motsatta. Bestämmelsen i 12 § 4 mom. lagen om sjömansskatt bör om utredningens förslag antas ändras i klarläggande syfte.

Så som förslaget är utformat har sjöman med både sjö- och landinkomsi möjlighet att utnyttja sparskatlereduktionen antingen från sjömansskatten eller från den slutliga skallen. Vilket alternativ han väljer är i princip likgiltigt om bara garantier finns för atl reduktion inte kan erhållas dubbelt. Det kan tyckas vara praktiskt att liksom beträffande annan jämkning av sjömansskatt föreskriva alt jämkning endast Hr ske om reduktionen inte kan utnyttjas i land, dvs. genom avdrag från slutlig skatt. En sådan föreskrift förutsätter emellertid all undersökning först måste ske, om sparskatlereduktionen kan utnyttjas eller har utnyttjats till avdrag från skatt på landinkomst. Ett omständligt och tidsödande administrativt förfarande skulle med en sådan föreskrift behöva tillgripas innan sjömansskatlenämnden kan fatta beslul om jämkning.

Den omständliga administration som erfordras för att eliminera risker för dubbelavdrag kan emellertid undvikas om som underiag för beslul om sparskatlereduktion endasl Hr finnas en handling av speciellt utseende, nämligen del i 5 § i förslaget till lag om skallelätlnader för vissa sparformer omnämnda intyget. Fotokopia eller avskrift av handlingen skulle H godtas endast i särskilda fall, eftersom originalhandlingen kan komma bort av olika anledningar. Underrättelse om sjömansskaltenämndens beslul om skattereduktion bör tillställas lokal skattemyndighet för anteckning i inkomstlängd. Genom detta förhindras att den skaltskyldige Hr sin landskatl reducerad av samma anledning. Lokal skaltemyndighet skall självfallet underrätta sjö-mansskattekonloret om dubbelbeslut föreligger. Med den kontrollmöjlighet som genom ovan skisserade förfarande kan inbyggas i systemet förordar RSV all sjömannen Hr valfrihet att utnyttja sparskatlereduktionen till avdrag antingen mot landskatl eller sjömansskatt.

Sådana fall kan förekomma alt sparskatlereduktion inte kan utnyttjas hell, varken på landskalten eller sjömansskatten, 1 dessa fall bör sparskatlereduktionen avräknas mot den skatt som täcker hela avdraget. Om undantagsvis ingendera skatten förslår till hela avdraget torde en fördelning på båda skatteslagen H ske.

Jämkning i form av skaitenedsättning kan ske först efter inkomstårets utgång. Varje form av s. k. förskottsjämkning är administrativt betungande och bör för den jämkningsform som nu avses inte heller vara nödvändig för den skattskyldige. Särskild bestämmelse om att jämkning sker först i efterhand torde emellertid inte behövas. Regeln i 13 § lagen om sjömansskatt alt sjömansskattenämnden har rätt alt, där så anses påkallat, uppskjuta prövning av jämkningsärende till följande beskattningsår bör kunna tillämpas för nu ifrågavarande fall.

Prop. 1977/78:165 181

5.2 Länsstyrelsen I Stockholms län: Taxeringsnämnden förutsätts vidla ett
anlal kontroller. För att spararen skall vara berättigad lill skattereduktion
skall han ha haft A-inkomst, dvs. redovisat inkomst i någon av förvärvskäl
lorna tjänst, jordbmksfastighet eller rörelse. Sparbevisel skall uppfylla vissa
formella krav. Skattereduktionen skall räknas ut och noteras för längdföring.
Har sparandel påbörjats under andra halvåret kvalificerar det till skattere
duktion först för påföljande år och då inom en någol vidgad sparram. Räntan
skall tas upp som inkomst i de fall förutsättningar för skattefrihet inle
föreligger. Har andelar i aktiefond lösts in skall en realisalionsvinstberäkning
redovisas.

Även för lokal skattemyndighets del innebär förslaget nya arbetsmoment. Förekomsten av ytteriigare en skattereduktion skall beaktas vid beredning och längdföring. Dessutom kan ett slort antal jämkningsansökningar förväntas tillkomma.

Det kan vidare fömtses vissa problem vad gäller den processuella sidan i fråga om samordning med bankerna. Det kan t, ex, i efterhand visa sig alt fömtsättningar för skattereduktion inte föreligger. Fråga uppkommer då hur den beviljade skattereduktionen skall återtas. Här krävs vidare någon form av avisering till banken för eventuell överföring till annat slag av konto. Har taxeringsnämndens granskning lett till att skattereduktion inte medges behövs också ett meddelande lill banken. Ett förtida uttag t. ex, innebär då all belopp motsvarande skattereduktion inte skall räknas av. En annan situation som kräver samordning är då en person har konton i olika banker och del sammanlagda sparandet överskridit sparramen.

På en del punkter föreligger således oklarheter hur systemet skall fungera i praktiken. Vidare slår det helt klart atl det skulle medföra en hel del extra arbetsmoment för skaliemyndigheierna, Visseriigen kanske det i det enskilda fallet vanligen inte stöter på några större tekniska problem atl utföra kontrollerna, 1 normalfallet kan A-inkomst direkt utläsas av deklarationen. Vad gäller storieken av skattereduktion och ev, skattepliktig ränta skall detla framgå av sparbevisel. Samtidigt bördock tas i beaktande den inriktning det förutsätts att granskningen i den nya taxeringsorganisationen skall ha. Man har här betonat att i första hand rörelselaxeringen och de mera svårkontrollerade deklarationerna skall prioriteras (prop, 1975:87, s, 119), Granskningen av den stora mängden vanliga löntagardeklaralloner fömtsatts bli relativt begränsad, Ytteriigare manuella arbetsmoment motverkar denna målsättning,

5.3 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Ett genomförande av förslagen skulle
för laxeringsorganisalionens vidkommande innebära ett merarbete för i
första hand taxeringsnämnderna och de tjänstemän vid länsstyrelserna eller
de lokala skallemyndigheterna, som skall biträda taxeringsnämnderna.
Följande åtgärder torde tillkomma vid deklarationsgranskningen:

1, Kontroll av att den sparande haft A-inkomsi, dvs. atl vederbörande

13 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 165

Prop. 1977/78:165 182

redovisar bruttoinkomst i någon av förvärvskällorna tjänst, jordbruksfastighet eller rörelse,

2, Formell granskning av till deklarationen fogad kopia av sparbevisel och intyg från vederbörande kreditinrättning, som ulgör förutsättning för skatteavdrag,

3, Uträkning av det belopp med vilket skattereduktion skall ske samt notering av beloppet på deklarationens framsida lill ledning för längdför-ingen,

4, 1 förekommande fall kontroll av att ränta upptagits som inkomst då fömtsättningar för skattefrihet inle föreligger (t, ex, vid uttag under året),

5, 1 förekommande fall kontroll av att redovisning av realisationsvinst skett vid inlösen av andelar i aktiefond.

För lokal skattemyndighets vidkommande lorde förslagen även medföra merarbete i form av ett ökat antal jämkningsansökningar. Härutöver tillkommer nya moment vid beredning och längdföring samt av rättelser enligt 72 a § taxeringslagen.

De ovan uppräknade kontrollåtgärderna torde tekniskt sett inte vålla större
svårigheter, eftersom förulsällningarna för skattereduktion i allt väsentligt
torde komma att framgå av del intyg som den sparande skall bifoga
deklarationen. Av detla intyg skall enligt förslaget även framgå storieken av
eventuell skattepliktig del av räntan på medel som uttagils under årel. Om
sådan ränteinkomst inte redovisats separat i deklarationen, kan närmare
utredning i vissa fall vara påkallad. Likaså torde kontrollen vad beträffar
realisationsvinst på inlösta aktiefondsandelar i viss utsträckning kräva
närmare utredningar. Bestämmelserna på detta område är svåra att tillämpa
för de skattskyldiga, varför felprocenten kan vänlas bli förhållandevis hög.
Med hänsyn lill alt det maximala sparbeloppel uppgår till 4 800 kr. per år torde
några beloppsmässigt större felaktigheter sällan uppkomma.

Länsstyrelsen framför följande anmärkningar mot den tekniska utformningen av förslaget,

1, Enligl förslaget lill lag om skattelättnader för vissa sparformer skall i fråga om skattereduktion i delta hänseende gälla samma bestämmelser som för skattereduktion enligt 2 § 4 mom. 5 och 6 styckena uppbördslagen. Av dessa bestämmelser följer bl, a, att skattereduktion endast kan avräknas mot statlig inkomstskatt, kommunalskatt, landstings- och tingshusmedel. Har den skattskyldige inte påförts sådan skall kommer han inle i åtnjutande av skattereduktion och således heller inte av sparslimulansen. Denna konsekvens synes inte ha beaktats av utredningen,

2, Sparsystemet omfattar enligt förslaget även skattskyldiga med sjömansskatt, varvid jämkning av sjömansskatten skall kunna erhållas om förutsättningarna är uppfyllda, I många fall ärdet så all en person har inkomst ombord endasl under en del av årel medan han under resten av året uppbär inkomst som skall taxeras på vanligt sätt, Detla synes medföra att viss del av skattereduktionen, som redan beaktats vid jämkningen, måste avräknas från

Prop. 1977/78:165 183

det belopp som skall lillgodoföras honom vid taxeringen. Det framgår inte av betänkandet hur utredningen tänkt sig att lösa denna komplikation,

3, Enligt förslaget skall den särskilda skattelättnaden kunna erhållas av personer som under året haft A-inkomst. Delta innebär att bl. a, folkpensionärer omfattas av sparsystemet. För dessa gäller f. n. alt de är befriade från deklarationsskyldighet om inkomsten - inkl, folkpensionen - inte uppgår lill visst belopp (vid 1978 års taxering 14 600 kr, för ensamstående och för gift pensionär vars make inte är folkpensionär, 12 600 kr, förgift folkpensionär då andra maken också uppbär folkpension). Om de senare kategorierna skall kunna utnyttja sparsystemet synes det innebära atl deklarationsplikten måste utökas för detta ändamål. Detta får anses vara mindre tilltalande från flera synpunkter. Se dessutom vad som anförts ovan under punkt I,

4, Av betänkandet framgår inle klart om utredningen tänkt sig en beskattning av räntan vid förtida uttag som inträffar efter spararets utgång. Av texten på s, 68 kan utläsas att förtida uttag "bestraffas" genom atl 20 96 av sparbevisets värde inkl, upplupen ränta återförs till staten. Återföringen behandlas över huvud laget inle i lagförslaget. Däremot framgår av den föreslagna 3 §, alt ränla på medel som berättigar till skallereduktion inte är skattepliktig inkomst, Molsällningsvis gäller således alt om insatta medel Inle berättigar till skallereduktion blir räntan skattepliktig.

Med sistnämnda tolkning uppslår problem vid uttag efter spararets utgång, eftersom processuella fömtsättningar för eftertaxering av räntan inle föreligger, I så fall borde en efterbeskatlningsregel införas, liknande den som finns exempelvis i 4 § Lag om uppskov i vissa fall med beskattning av realisationsvinst (SFS 1968:276), Om skattefriheten upphävs för räntor hänföriiga till sparar som i tiden ligger före utlagsåret bör enligl länsstyrelsens mening från ränteintäkterna få avräknas sparavdrag till den del sådant avdrag tidigare inle kunnat utnyttjas vid taxeringen. Om å andra sidan uttag efter spararets utgång inte skall medföra skatteplikt för räntan, förefaller "bestraffningen" väl mild i förhållande lill vad som gäller om uttag sker under löpande år. En lösning skulle möjligen vara alt höja ålerföringsbeloppel lill 21 ä 22 96 för att H en straffavgift som ungefäriigen motsvarar inkomstskatten på räntan.

Det är mot bakgmnd av vad här anförts nödvändigt alt i lagtext och genom motivutlalande H närmare preciserat hur upplupna räntor skall behandlas skattemässigt vid fall av förtida uttag,

5, Det bör också uppmärksammas alt eftertaxering i allmänhet inte lorde kunna tillgripas om det ell senare år framkommer atl förutsättningar för skallereduktion inle föreligger, exempelvis därför att inkomst som av taxeringsnämnden hänförts lill A-inkomsl i stället skall hänföras till B-inkomst,

6, Vissa administrativa problem är inle närmare analyserade av utredningen, exempelvis

- hur skall samordningen ske mellan bankerna om en person utnyttjar

Prop. 1977/78:165 184

koniosparande i en bank och sparande i aktiefond i en annan. Om del sammanlagda sparandel därigenom blir högre än vad som berättigar till skaltereduktion måste uppenbarligen endera någon av bankerna eller taxeringsnämnden besluta om vilket sparande som skall ha företräde, - hur aviseringen skall ske mellan taxeringsmyndigheterna och de bankinstitul som handhar sparkontona, exempelvis då taxeringsnämndens prövning leder till att skattereduktion inte beviljas. Medlen bör i så fall återbetalas eller överföras till ett vanligt inlåningskonto.

5.4 Länsstyrelsen i Kalmar län: Taxeringsnämndens och Lokala skattemyndighetens handläggning. Enligt utredningens förslag skall den skattskyldige för att bli delaktig av skatteavdraget lill deklarationen bifoga ett av sparinslitulet utfärdat sparbevis. Taxeringsnämnden skall vid taxeringen ta ställning till om skatteavdrag skall medges vid debiteringen lill statlig skatt samt redovisa beslutet så att det kan verkställas hos lokal skattemyndighet. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang framhålla, att kombinationen av extra avdrag för nedsatt skatteförmåga och skattereduktion enligt tidigare vunna erfarenheter medfört ett merarbete för de lokala skattemyndigheterna på gmnd av att taxeringsnämnderna gjort många fel vid tillämpningen av dessa regler. Även om den nya taxeringsorganisationen lill viss del kan förmodas eliminera sådana risker vill länsstyrelsen här poängtera vikten av att utföriiga anvisningar utarbetas som klargör handläggningen hos såväl taxeringsnämnd som lokal skattemyndighet,

Återförande av skatteavdraget till beskattning. Av det sparade beloppet inklusive ränta utgör 20 96 en latent skatteskuld till staten fram till dess medlen varit innestående på konto 5 år efter spararet. Om den skaltskyldige vill disponera beloppet dessförinnan skall 20 96 därav återföras till beskattning. Utredningen har föreslagit all återföringen skall arrangeras så att sparinslitulet, mot redovisning av de förtidsinlösla sparbevisen, inbetalar del belopp som skall återföras till riksgäldskonlorel.

Länsstyrelsen har intet att erinra mot det föreslagna förfarandet, men vill bl, a, föratt möjliggöra korrekta kontaniberäkningar vid laxeringen föreslå alt den skaltskyldige göras uppgiftsskyldig över medel som innestår på bankkonton för olika sparar samt även under kalenderåret upplupen ränta, (Jfr uppgift angående skogskonto rörande fastighet intagen på deklaraiionsbilaga J2 och J3.)

Jordbrukare - rörelseidkare. I inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse uppstår i viss utsträckning som ell naturligt led i verksamheten underskott, som medför att ingen eller ringa beskattning sker för inkomståret trots atl den skattskyldige haft annan A-inkomst av t, ex, tjänst. Om sparande gjorts under ett sådant år finns således ingen slutlig skatt från vilken avdrag kan ske. Länsstyrelsen finner det rimligt att skattskyldig inle förlorar rätten till

Prop. 1977/78:165 185

sparande sådant år och förordar därför att man vid ett sådant förhållande skall kunna uppskjuta skatteavdraget till beskattningsår då det kan utnyttjas (jfr föriustutjämningsförordningen SFS 1960:63),

För jordbrukare finns f n, möjlighet att genom insättning på skogskonto vinna uppskov med beskattningen i högst 10 år. Förutom de nu aktuella sparkontona torde inom en snar framtid även skapas bankkonton för insättning av medel för skogsvårdande åtgärder inom skogsbruket. Länsstyrelsen finner det därför angelägel att i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på de försvårade kontrollproblem som kommer att uppslå del ett allt större antal syslem med bankkonton, som på delta sätt påverkar beskattningen skapas. En viss samordning av sådana kontosystem som kan underlätta granskande myndigheters arbete, torde därför i möjligaste mån eftersträvas,

B-inkomst av hyresfasilghei. Enligt utredningens förslag är en förutsättning för sparförmånen atl den skattskyldige under inkomståret uppburit A-inkomsl. En grupp som därigenom faller utanför ramen är sådana skattskyldiga som placerat sitt kapital i hyresfastigheter och samtidigt arbetar där som förvaltare. Jämfört med ägare lill jordbruksfastighet kommer dessa skattskyldiga enligt länsstyrelsens förmenande i ett alllför oförmånligt läge, Detla förhållande förstärks ytteriigare genom alt rättspraxis numera synes godta inkomst av jordbruksfaslighel som A-inkomsl trots atl skattskyldig inte bebott fastigheten och enda arbetsinsatsen på fastigheten varit av administrativ natur, (RRK R 76 1:99,) Länsstyrelsen förordar därför att skattskyldig som redovisar B-inkomst av annan fastighet (hyresfastighet) där han även arbetar som förvaltare skall omfattas av lagförslaget.

Pensionärer. Utredningens förslag innebär att ell avdrag på skallen görs med 20 96 av del sparade beloppet samt alt upplupen ränla blir skattefri. Länsstyrelsen förutsätter atl även folkpensionärer kommer alt delta i denna form av lönsparande. Det kan därvid förekomma atl en pensionär, som åtnjuter skattefrihet för den upplupna räntan, skall medges extra avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer. Del extra avdragets storlek bestäms med utgångspunkt från den skatlskyldiges taxerade inkomst. Samtidigt som räntan på lönsparandel är skattefri, kommer folkpensionären att lillgodoföras ett högre extra avdrag än han skulle ha erhållit om han sparat pengar på ett sparkonto med skattepliktig ränta. En sådan dubbelkompen-saiion för lönsparande folkpensionärer torde inle vara avsedd. Länsstyrelsen anser därför all riksskatteverkets anvisningar om extra avdrag för folkpensionärer bör kompletteras med uppgifi om alt den skattefria räntan skall läggas till den laxerade inkomsten innan extra avdragets sioriek bestäms.

5.5 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen anser sig böra konstalera atl taxeringsmyndigheternas arbetsuppgifter i samband med själva laxeringen i

Prop. 1977/78:165 186

och för sig är tillräckligt slora och alt de på grund av ändringar och tillägg av olika slag i skattelagstiftningen varit växande. Del kontrollarbete som här kan komma i fråga bör inskränkas till en kryssmarkering i särskild ruta på den allmänna självdeklaralionsblanketten samt ett utförande vid denna markering av det sparbelopp inklusive ränta som berättigar lill 20 96 avdrag på skatten. Taxeringsmyndigheten har därvid alt utgå från att del deklarationen bifogade sparbevisels innehåll är helt korrekt och atl avsaknaden av delta sparbevis medför atl ingen markering sker och därmed inget avdrag på skatten. Beräkningen av det belopp varmed skatten sedan slutligen skall nedsättas sker efter vanlig registrering på datamässig väg direkt i samband med uträkningen av skatten. Dessa nya arbetsuppgifter kan inte anses vara varken svåra eller tidskrävande för taxeringsmyndigheten och kan därför godtagas,

6 Övriga frågor

6.7 Fullmäktige i riksgäldskonlorel: Risken för överföringar till FLS (förslaget till nytt lönsparande) förefaller speciellt slor för det nuvarande lönsparandet (NL), Sparslimulansen i detla utgörs av dels en vinstutlottning året efter spararet och dels ett skattefritt räntetillägg som utfaller efter fyra års bindning av sparmedlen. Den löpande räntan, som motsvarar högsta bankränia, är dock skattepliktig i den mån den ej ryms inom sparavdragel. Räntan är dessutom röriig. Förmånerna i de båda lönsparformerna framstår således som väsentligt olika. Om de båda sparformerna skall kunna erbjudas parallellt och som verkliga allernativ - och därigenom de befarade överföringseffekterna minskas - bör den löpande avkastningen behandlas skattemässigt lika. Starka skäl finns därför atl skatiebefria räntan också på NL-konlona om denna befrielse ges för FLS.

För atl ytteriigare minska risken för överföringar från de sparformer varmed staten främst vänder sig till allmänheten, dvs. sparobligationer och premieobligationer, bör även dessa ifrågakomma för åigärder i syfte all stärka deras attraktionskraft. För sparobligationema bör sålunda övervägas en ökning av den skattefria bonusens andel.

Åtgärder av här angivet slag skulle visseriigen innebära en kostnad för statsverket bl. a; i form av utebliven skatt på ränteinkomsterna, men efiersom del är överföringarna till FLS som skulle medföra den huvudsakliga belastningen på budgeten, bör de totala kostnaderna dock bli lägre.

Ett annat sätt alt minska överföringsproblemet vore atl i FLS-konstmk-tionen ta bort skattebefrielsen för bankräntan, som gör att den nya sparformen skulle ge 7-8 96 skattefritt på avistamedel. Sparformen blir då mera jämförbar med framför alll NL och sparobligationer, och den befarade överföringseffeklen - och därmed också inkomstbortfallet för statsverket -bör bli avsevärt reducerad. Fullmäktige förordar dock - med hänsyn till det angelägna all åstadkomma en positiv realränta-den förstnämnda lösningen.

Prop. 1977/78:165 187

dvs. att skatiebefria NL och öka den skattefria bonusen på sparobligationer.

6.2 Skrivelsen från DEFU: Sammanfattningsvis konstaterar DEFU all utred
ningens betänkande inte diskuterar förslagens konsekvenser ur uppgiflsläm-
narsynpunkt, vare sig för arbetsgivare och sparinsiiiut eller för den enskilde
och berörda statliga myndigheter, DEFU saknar en sådan diskussion och
därmed också en närmare redogörelse för omfattningen av kostnaderna och
behoven av de nya system och mtiner etc, som förslagen medför. Innan
ställning las till utredningens förslag måste därför utredningsmaterialet
kompletteras med en syslemteknisk analys där olika allernativ redovisas och
belyses. Mycket talar enligt DEFU:s uppfattning för alt en sådan analys kan
medföra konsekvenser för förslagets uppläggning i stort, DEFU förutsätter
att delegationen bereds tillfälle alt yttra sig över en sådan analys,

Kontrollen av att endast personer med arbetsinkomster deltar i sparandet föreslås ske hos taxeringsmyndigheterna. Mot bakgrund av atl dels vissa skatteförmåner knyts lill sparandet, dels en sådan kontroll inte rimligen kan läggas på arbetsgivare eller banker så tillstyrker DEFU detta förslag. Kontrollen bör emellertid, menar DEFU, utformas på ett sådant sätt atl det innebär minimalt besvär och arbete för de administrativa system som skall lämna underiag för kontrollen,

Enligl uiredningens förslag skall kontrollen av alt lönsparkonlot uppfyller ställda krav åläggas bankerna, Detla föreslås ske genom alt berörd bank varje år utfärdar ett särskilt saidobesked åt lönspararen. Vidare föreslås all lönsparkonlot skall kunna överföras frän en bank till en annan under spararet och atl tidigare insättningar på kontot skall bli giltiga även efter en överföring och redovisas på saidobeskedet. Denna möjlighet föreligger t, ex, inte i det nuvarande lönsparandet. Dessa förslag innebär såvitt DEFU kan bedöma all nya administrativa system måste läggas upp hos såväl arbetsgivare, i de fall de handhar insättningarna till bankerna, som hos bankerna och taxeringsmyndigheterna.

Lönsparandet föreslås ske i två olika former, dels i bank och dels i speciella aktiesparfonder inrättade av bankerna, 1 båda fallen är tanken alt insättningen av lönsparpengar skall ske genom försorg av arbetsgivaren, banken eller den enskilde lönspararen själv. Detta förslag innebären omfattande merarbete för arbetsgivarna, speciellt i de fall när banklön inte utnyttjas. Arbetsgivarna Hr inte heller någon speciell ersättning för sin medverkan i inbetalningssysle-mel, DEFU föreslår, mot bakgrund av dels samhällsekonomiska överväganden, dels de mindre företagens möjligheter alt administrera lönspararinbe-talningarna,atl frågan om inbetalningens förlopp ytteriigare utreds. Speciellt bör utredas möjligheten atl inbetalningen sker genom antingen de befintliga banklönesysiemen eller den enskilde lönspararens egen försorg. Vidare bör särskilt övervägas huruvida en nedre gräns kan sättas avseende antalet anställda så atl de mindre förelagen ej onödigtvis betungas av nya

Prop. 1977/78:165 188

administrativa krav.

Utredningen har i detta sammanhang inte redovisat något förslag avseende den situation som uppslår när lönspararen är sjuk och då får sin lön genom försäkringskassan. Skall försäkringskassan i denna situation administrera inbetalningarna och följder av eventuella dispensregler eller skall detta ske pä annal sätt?

Lönspararen skall varje är, enligt utredningens förslag, förses med nödvändiga uppgifter från bankerna eller fondbolaget så att yrkat skatteavdrag kan styrkas. För all kunna tillgodose sådana krav måste nya särskilda rutiner och administrativa syslem utarbetas hos bankerna och fondbolagen.

Sparandet föreslås kunna avbrytas innan femårsperiodens utgång. Detta skall då. ske enligt särskilda inlösensvillkor. Dessa villkor tillsammans med de regler, som föreslås gälla vid återföring av medel till staten, innebär enligt DEFU:s uppfattning slorl administrativt merarbete för berörda parter. Vad gäller fondbolagen så bör dessa också enligt uiredningens uppfattning föra register över andelsägarnas innehav, så att andelarna ej kan användas som marknadspapper. Denna kontroll föreslås följaktligen bli lagd på resp, fondbolag.

Enligl förslaget skall bankinspektionen dels fastställa fondbestämmelserna för aktiesparfonderna, dels utöva tillsynen över desamma. Vilka uppgifter bankinspektionen behöver för sin lillsynsuppgift och i vilken omfattning tillsynen bör ske anges inte. I de fall tillsynen bedrivs genom olika former av skrivbordskontroller, kommer detta sannolikt atl medföra ökade uppgiflskrav på berörda företag.

Avslutningsvis noterar DEFU atl konsekvenserna av utredningens förslag ytterligare komplicerar den nu gällande skattelagstiftningen, tvärtemot de strävanden som innebär alt skattelagstiftningen skall förenklas och blankett-flödet minimeras.

6.3 LönsparkommUtén: En av de sparformer som kommer atl påverkas av del föreslagna sparsystemet ärdet nuvarande Nya lönsparandel som 1972 ersatte de tidigare lönsparformerna Ungdomens och Allmänna lönsparandet. Allmänt sett anser kommittén att Nya lönsparandet numera är en så accepterad och väletablerad sparform och att den årliga sparandeökningen däri (H ca I 1 /4 miljard kr.) är så betydande atl det vore beklagligt att hindra denna sparforms utveckling. 1 en bilaga redovisas Nya lönsparandets utveckling, som varit speciellt kraftig under 1977 (här utesluten). För närvarande finns det över en miljon lönsparkonton. Enligt kommitténs prognoser kan Nya lönsparandel - om utvecklingen Hr fortgå ostört - år 1981 omfatta ca 1,3 miljoner sparare med en sammanlagd behållning av 8-9 miljarder kr.

I utredningen jämställs det nuvarande Nya lönsparandet med den föreslagna sparformen. Den enda skillnaden anges vara atl Nya lönsparandet

Prop. 1977/78:165 189

vänder sig till grupper som främst är intresserade av vinstchansen, medan den föreslagna lönsparformen inriktas på de grupper som vill ha ell inflationsskyddat sparande. Enligt kommitténs mening kan emellertid de två sparformerna inte jämställas på grund av skillnaderna i avkastning. Den föreslagna sparformen ger en åriig förräntning efter skatt om 12,8 96' för 5-års sparande. Nya lönsparandel ger en åriig förräntning av ca II 96, varav bankräntan (f. n. 8 1/2 96) beskattas enligt gällande regler. Vid 65 96 marginalskatt innebär detta en skillnad i avkastningen på inte mindre än 7,3 procentenheter.

För att en någoriunda jämställdhet mellan de två sparformerna skall kunna
ernås anser kommittén att de bör jämställas skattemässigt eller också atl
vinstmöjligheterna i det nuvarande lönsparandet bör kraftigt förbättras. Om
bankräntedelen i Nya lönsparandet görs skattefri skulle skillnaden minska lill
ca 1,8 96. De båda sparformerna blir då mera jämförbara och överföringseff
ekten bör bli avsevärt reducerad.

Lönsparkommitién förutsätter atl erforderiiga medel ställs lill kommitténs förfogande för marknadsföring av del föreslagna lönsparandet i bank och aktiefonder.

6.4 PK-banken framhåller alt de kännbaraste verkningarna av det nya sparsystemet kan uppkomma för det nuvarande Nya Lönsparandet som vänder sig till samma kategorier av sparare. Lönsparlolteriels dragningskraft skall inle övervärderas. Vi anser därför atl någon form av förbättringar krävs även för denna sparform. Även om detta skulle medföra ytterligare premiering av sådant nysparande som ändå skulle ha kommit till stånd inom Nya Lönsparandet, anser vi att detta bör ske både av rättviseskäl och för alt hindra överströmning av befintligt sparande. Om man inte vidtar någon förbättring riskerar man en betydande omdirigering av löneavdrag till den nya sparformen. Med vissa förbättringar av del nuvarande Nya Lönsparandel finns det plats för båda sparformerna i fortsättningen.

6.5 Svenska försäkringsbolags riksförbund: Del föreslagna nya lönsparandel kan enligl riksförbundets uppfattning dra lill sig ett visst ökal sparande. Som utredningen själv påpekar kan det emellertid också ligga myckel nära lill hands att överföra annat sparande till denna form av "inflationsskyddat" sparande. Särskill synes del vara en myckel enkel operation att byta ett bankkonto mot ett annal. Men även andra sparformer, t. ex. livförsäkringssparandet, kan uppenbarligen med detta begränsade sparslimulansgrepp bli utsatta för påfrestningar i form av åierköp, belåning eller avbruten premie-betalning där försäkringstagarna finner del föreslagna lönsparandel lämpligare.

Nyss berördes alt en sparstimulans som har sin inriktning på en relativt smal sektor av det totala sparandet - i detta fall en del av banksparandel -

' Siffermaterialet om räntesatser m. m, grundar sig på eu riksbanksdiskonio om

8,0%.

Prop. 1977/78:165 190

otvivelaktigt kan medföra atl det blir en endast begränsad ökningseffekt för det totala sparandet därför att stimulansen i stället får negativa effekter för andra sparformer. Åtgärder av detta slag har vidtagits vid fler olika tillfällen under de senaste decennierna. Dessa åigärder har helt inriktat sig på banksparandet - formerav lönsparande, höjt s, k, sparavdrag. Riksförbundet vill inle ifrågasätta dessa åigärder i och för sig. Del ler sig emellertid minst sagt egendomligt atl en annan betydelsefull sparsekior, livförsäkringssparandet, i dessa sammanhang helt negligerats. Livförsäkringssparandels betydelse för kapitalmarknaden har framhållits i åtskilliga officiella uttalanden och denna betydelse förefaller klar när från riksbankens sida ställs krav på försäkringsbolagen all bidra lill tillfredsställandet av t, ex, bostadsmarknadens och näringslivets kreditbehov. De positiva uttalandena har emellertid inte givit utslag i några stimulansåtgärder. Tvärtom har under den senaste tioårsperioden ett flertal olika ändringar vidtagits i livförsäkringsbeskattningen som märkbart motverkat kapitalbildning genom livförsäkring. Vissa av dessa ändringar, som berott på ofullkomligheter i skaltelagsiftningen kan anses ha varit motiverade. Andra förändringar har haft en mera diskutabel bakgrund. Här är inte platsen att gå in på dessa frågor. Men om just det långsiktiga sparandet skall stimuleras måste frågan ställas varför inte stimulans av livförsäkringssparandet övervägs.

Riksförbundet vill närmast punkt för punkt gå igenom de mål och syften som lönsparutredningen haft all uppnå och granska möjligheten atl applicera dessa på livförsäkringssparandet

/, "Bidra lill en reell ökning av hushållssparandel".

Lika lilei som i uiredningens förslag kan ulan myckel omfattande - och troligen helt orealistiska - kontrollåtgärder garanteras alt fråga blir om nysparande. Med den aktivt verkande försäljningsorganisation som livförsäkringsbolagen har till sitt förfogande lorde dock fömtsättningama för en ökning av sparandet vara osedvanligt goda om även livförsäkring inrymmes i ett sparstimulanspaket. Dessutom finns del hos livförsäkringen som sparin-strument en särskild styrka genom den regelbundenhet som ligger i alt premiebetalning sker på grund av avisering och även i form av löneavdrag eller liknande,

2, ' 'Mcijlighetför småspararen at! kunna spara lill en realränta som åtminstone inte är negativ"

När del gäller att motverka en negativ realränta är det givetvis hell en fråga om stimulansåtgärdernas utformning och omfattning.

Del finns emellertid särskild anledning att uppmärksamma inriktningen på småspararna. Det förefaller ibland som om livförsäkringen betraktas som en sparform som inle är lämplig eller över huvud taget aktuell för småsparare. Detta är uppenbarligen inle småspararnas egen uppfattning.

Tabell 2:2 Försäkringar med engångsutbetaining exkl. försäkringar redovisade i tabell 2:1 Skattekategori K

Antal försäkringar och summa årliga premier fördelade efter premiens storlek

Totalundersökning

Ärlig premie, Anlal Summa premier,

kr försäkringar tkr

	0	238 832
1-	99	991 113
100-	199	423 091
200-	299	138 560
300-	499	74 650
500-	699	17 038
700-	999	10 304
1000-	1999	13416
2 000-	2 999	8 683
3000-	4 999	5 028
5000-	6 999	2318
7000-	9 999	1499
10 000- 19 999		1 758
20 000- 29 999		534
30 000- 49 999		324
50 000-69 999		120
70 000-99 999		30
00 000-		14

51953

59 254

33 663

27 923

9 840

8 577

19 088

19 685

19 761

13 505

12 633

23 747

13046

12 546

6 905

2 546

2 022

Totalt 1927 312 336 694

Med premie O avses alla försäkringar som saknar registrerad premie, således även engångsbelalda före år 1971,

Av tabellen framgår all småspararna är i överväldigande majoritet. Om man medräknar endast de försäkringar för vilka verkligen registrerats betald premiel97l(l 927 312-238 832=1 688 480) finner man att för 99,5 96 av dessa eriagts premier på högst 4 999 kr, (ungefär del mått på småsparare som lönspamtredningen kan sägas ha angivit), Visseriigen förekommer alt en och samma försäkringstagare har flera försäkringar, vilket gör att här ej är fråga om 99,5 96 av försäkringstagarna. Riksförbundet anser emellertid all de

*I tabell 2:1 redovisades 1971 nytecknade försäkringar med engångspremie.

Prop. 1977/78:165 192

angivna siffroma väl styrker det förhållandet att den stora mängden försäkringstagare tillhör kategorin småsparare.

Den återgivna statistiken avser ett försäkringsbestånd som till stor del tillkommit under en lid då penningvärdet var väsentligt högre än nu, men även inom senare års nyteckning faller - såvitt man kan utläsa ur officiell statistik - det helt övervägande antalet årspremier för K-försäkring inom den tänkta 5 000-kronorsgränsen,

3. ' 'Del (sparandel) bör direkt kunna stimulera kapitalbildningen Inom närings-
Il vei"

Livförsäkringssparandet kan bidra lill näringslivets kapitalförsörjning lika väl som annal sparande. Dels föreligger redan kreditgivning till näringslivet genom placering i industriobligationer och genom direkt långivning, dels har livförsäkringsbolagen rätt att i viss utsträckning placera i aktier, vilken rätt av kapitalmarknadsutredningen föreslås bli utvidgad. Härmed kan sålunda även lämnas bidrag till riskvilligt kapital,

4. "Sparmedlen skaU vara långsiktigt bundna"

För livförsäkringssparandel är den långsikiga bundenheten ett av de mest framträdande och naturiiga kriterierna. 1 fråga om kapitalförsäkring tillhörande skallekategori K torde den långsikliga bundenheten bl. a. bero på alt den försäkrade är medveten om risken för atl av hälsoskäl inte kunna erhålla en ny försäkring. Dessutom motverkas tidigare åierköp av att en väsentlig del av de på försäkringen belöpande initialkostnaderna tas ut av de första årens premier, vilket gör det oekonomiskt atl upphöra med försäkringen. För försäkringar översiigande en viss storlek gäller vidare en femårig lånespärr och för försäkringar med koncentrerad premiebetalning en femtonårig åierköpsspärr.

Riksförbundet kan sålunda inte finna att någonting talar mot livförsäkringens inrymmande i ett sparstimulanspaket med de syften och mål som direktiven och utredningen angivit. Snarare lorde livförsäkringssparandet -vid jämförelse med utredningens förslag - väl så bra motsvara de krav som uppställts.

Riksförbundets förslag. Riksförbundet har ovan pekat på att livförsäkringssparandel sedan länge satts på undantag när del gäller generell sparstimulans och snarare av olika lagstiftningsåtgärder motverkats. Försäkringsavdraget har varit oförändrat sedan 1963 - 250 kr. för ensamslående och 500 kr. förgifta och därmed jämställda. Förbundet anser sig ovan ha påvisat all livförsäkringssparandet har sådana kvaliteter att detla rimligen bör få en stimulans i minsl samma mån som annat sparande. Detta ärenligt vår uppfattning något som gäller generellt över tiden och inte bara vid tillfällen för särskilda sparstimulansåtgärder. De senasie decennierna har inle utvisat någon

Prop. 1977/78:165 193

minskning i behovet av kapitalbildning och i framtiden kan i vart fall ej nu skönjas någon förändring av detta behov. Helt oberoende av vad som kommer att bli ställningstagandet till lönsparulredningens förslag yrkar riksförbundet därför att försäkringsavdraget återställs till det värde det hade 1963. Detla innebär en uppräkning av nämnda 250/500 kr, till 600/1 200 kr.

Även med en höjning av försäkringsavdraget på sätt ovan yrkats skulle emellertid, om lönsparulredningens förslag genomfördes, allvarliga konsekvenser kunna bli följden för livförsäkringssparandet. Detta har redan inledningsvis belysts. Riksförbundet ser det därför som nödvändigt, om inte stimulans av en sparform skall gå ut över en annan, atl livförsäkringssparandet infogas i det föreslagna systemet. Några svårigheter att göra så finner riksförbundet inle föreligga och vill här nedan framlägga förslag till sådant infogande.

En ny paragraf införs efler den i belänkandet föreslagna texten till lag om skattelättnader för vissa sparformer med förslagsvis följande lydelse.

"Utöver vad ovan angivits åtnjuts skattereduktion med 20 96 av premie som betalats under inkomslårel och som avser individuell livförsäkring, som enligl punkt 1, artonde stycket av anvisningarna lill 31 § kommunalskatielagen (1928:370) är kapitalförsäkring, i den mån den icke avdragils enligt bestämmelserna i 46 § 2 mom, första stycket 3) samma lag. Det premiebelopp på vilket skattereduktion beräknas får tillhopa med insättningar på lönsparkonto och aktiesparkonto enligt 2 § inte överstiga 4 800 kronor".

Till denna skisserade lagtext vill riksförbundet ge följande kommentarer.

Förslaget är begränsat till individuella försäkringar. Skälet härför har varit alt förbundet uppfatlat lönsparulredningens förslag som inriktat på individernas sparvanor, Gmpplivförsäkringar tillkommer regelmässigt med annan bakgmnd. Å andra sidan återfinns bland "individuella försäkringar" även s. k. riskförsäkringar. Även i sådana förekommer emellertid viss kapitalbildning inte minst i den formen atl när utbetalning sker försäkringsbeloppen i regel ej konsumeras omgående utan transformeras i annan kapitaltillgång. Riksförbundets förslag förutser ingen särskild inlygsgivning utan förutsätter såsom är fallet i dag med såväl pensions- och kapiialförsäkringspremier som bankräntor att kontroll i efterhand kan ske hos sparinstituten,

I fråga om livförsäkring har inle ifrågasatts eventuell återföring av
skattereduktion, eftersom livförsäkringssparandel av andra skäl (se punkt 4
ovan) kan anses långsiktigt bundet. Dessutom börheaktas atl livförsäkrings
sparandel är föremål för räntebeskaltning i försäkringsbolagen, till vilket ej
finns motsvarighet vid banksparande,

Sammanfattning. Riksförbundet yrkar atl försäkringsavdraget återställs till 1963 års penningvärde genom en uppräkning lill 600/1 200 kr. Del vore givetvis en fördel om avdraget indexreglerades genom anknytning lill

Prop. 1977/78:165 194

basbeloppet, vilket skulle göra 5 resp, 10 96 av detta,

Lönsparulredningens förslag bör genomföras endast om livförsäkring infogas i sparslimulanssystemet. Eljest kommer detla alt sakna den neutralitet till olika sparformer som förbundet anser nödvändig.

Likartade synpunkter anför Folksam.

6.6 Svenska sparbanksföreningen anser alt del vore olyckligt om överföringar i
större omfattning skulle komma atl ske från del nuvarande lönsparandet.
Sparbanksföreningen bedömer del därför som angeläget att del nuvarande
lönsparandets villkor förbättras för att det även i forlsällningen skall behålla
sin attraktionskraft. Delta bör ske genom att ränleavkastningen görs skattefri
samt all den nuvarande temporära vinstnivån på 4 96 av det årliga
nysparandet höjs,

Som skäl för sparbanksföreningens förslag lill förbättrade villkor för Nya lönsparandet kan anföras all skattefri ränteavkastning motiverar spararen att på Nya lönsparkontot fortsättningsvis behålla medel som varit innestående på kontot under fem år. Nya lönsparandets regler är för närvarande så utformade all spararen medges rätt att efter fem år lyfta dessa medel utan all pågående sparande påverkas. Detta medför atl betydande belopp åriigen friställs, vilka spararen naturligen skulle komma alt överföra till det nu föreslagna lönsparsyslemet. Härigenom skulle det så väsentliga nysparandet reduceras.

Genom all även höja den nuvarande temporära vinstnivån skulle Nya lönsparandel framstå som ell intressant alternativ lill den föreslagna lönsparformen. Delta är viktigt eftersom intresset hos allmänheten för del Nya lönsparandet är betydande, vilket bl, a, visade sig genom det slora antalet nytillkomna lönsparare under 1977,

För att åstadkomma det netlosparande som utredningens förslag syftar lill
är det av betydelse att såväl del nuvarande som det föreslagna lönsparsys
temet kan utvecklas parallellt,

För all sparsystemet skall H den omfattning som är önskvärd är del angelägel att medel anslås för reklam under den period sparsystemet lanseras. Sparbanksföreningen vill här peka på den reklamverksamhet som skedde vid introduktionen av det Nya lönsparandet. Det är enligl sparbanksföreningens mening av betydelse att de två föreslagna sparalternativen introduceras samtidigt,

6.7 Sveriges aktiesparares riksförbund påpekar att det är angeläget all införandet av de nya sparformerna* föregås av ordentlig information till allmänheten. Särskilt torde alternativet sparande i aktiefonder kräva informationsinsatser, dels eftersom många människor är obekanta med denna sparform, dels eftersom detta sparande ulgör visst risktagande. Aktiespararna föreslår att särskilda medel anslås till att informera om de särskilda aktiesparfonderna. Speciellt Aktiefrämjandel, men även Aktiespararnas Riksförbund, kunde lämpligen medverka i en bred och saklig information.

14 400	14 800
13 900	2 900
-2 500	-500
11400	2 400

Antal tecknare	Tecknat belopp	Medelbelopp per
ca	milj.kr.	tecknare kr.
55 500	152	2 731
30 500	70	2 278
104 000	424	4 086
64 000	228	3 546
97 500	339	3 477
78 000	307	3 942
IIO 000	557	5 068
102 500	531	5 182
107 500	582	5417
146 500	912	6219
147 000	909	6 181
189 000	1225	6 481

Efter 1 år	99	99	99	98	99	99	99	99
Efter 3 år	95	94	96	83	78	93	91	90
Efter 5 år	87	71	91	80	75	88	86
Efter 7 år	72	67	66	60	55	81
Efler 10 är	34	37	47	51