Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1977/78:16 Regeringens proposition

1977/78:16

om ändring i trafikskadelagen (1975:1410), m. m.;

beslutad den 29 september 1977,

Regeringen föreslår riksdagen alt aniaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprolokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

SVEN ROMANUS

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att det nuvarande bötesstraffet för underlåtenhet att hålla trafikförsäkring för registrerade motorfordon tas bort och ersätts av ell system med privalrättsliga avgifter som kallas irafikförsäknngsav-gifter. Dessa avgifter tillfaller irafikförsäkringsföreningen, som enligt tra­fikskadelagen svarar för den trafikskadeersätlning som utgår beträffande oförsäkrade fordon. Föreningen avser all administrera avgiftssystemet med hjälp av automatisk databehandling och på gmndval av uppgifier i bilre­gistret, Erläggs inte trafikförsäkringsavgifien frivilligt får föreningen vända sig lill domstol och framställa sina krav där.

Trafikförsäkringsföreningen föreslås få rätt alt kräva avgifi för varje dag som fordonet är oförsäkrat. Avgiften får tas ut med ett belopp som med lio procent överstiger den högsla försäkringspremie som skulle ha utgått för fordonet om del hade vant trafikförsäkral. Därvid skall hänsyn inle las lill bonus- eller nykterhetsrabalt e, d. Avgitt får alltid tas ul med 50 kr.

Den nuvarande möjlighelen att genom vitesföreläggande förmå den för­säkringsskyldige att teckna försäkring behålls vid sidan av det nya avgifts-sysiemel. Avsikten är dock alt denna möjlighel skall utnyttjas försl om den försäkringspliktige vägrar alt fullgöra sin försäkringsplikt trots att han har påförts avgifi.

När del gäller bl. a, oregistrerade fordon, t. ex, mopeder, behålls del nu­varande bötesstraffet för den som underiåter att hålla trafikförsäkring när fordonet brukas i trafik här i landet.

Det nya avgiftssysiemet föreslås träda i krafi den I november 1978.

1 Riksdagen 1977/78 1 sami Nr 16.


 


Prop. 1977/78:16

1 Förslag till

Lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)

Härigenom föreskrives i fråga om trafikskadelagen (1975:1410)

dels all nuvarande 33 >; skall betecknas 34;,

dels att 6, 31 och 32 j; skall ha nedan angivna lydelse,

dels alt i lagen skall införas en ny paragraf, 33 >j, av nedan angivna lydelse.


Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydelse


 


upphört. I fall som avses i 5 >j iredje slyckel upphör försäkringsavtalet senasl vid utgången av den där angivna frislen.


Avtal om trafikförsäkring upphör att gälla tidigast en niånad efter det alt myndighei som regeringen be­stämmer har fått anmälan från för­säkringsansialten om alt avtalet har blivit uppsagt eller att annan anled­ning lill dess upphörande har inträtt. Avtalet får dock bringas att upphöra lidigare, om ny trafikförsäkring för fordonet har blivit gällande eller om skyldighelen all hålla försäkring har upphört.


Avial om irafikförsäkring./Ö/- mo­tordrivet fordon som är registrerat här i landel upphör att gälla tidigast när myndighet som regeringen bestäm­mer har fått anmälan från försäk­ringsansialten om all avtalet har bli­vit uppsagt elleralt annan anledning till dess upphörande har inträtt. Av­talet får dock bringas all upphöra li­digare, om ny trafikförsäkring för fordonet har blivit gällande eller om skyldighelen alt hålla försäkring har


 


31 Den som underlåter att fullgöra sin försäkringsplikt beträflände mo­tordrivet fordon som är registrerat här i landet och ej är avsiätU dömes tiU böter.

Om annal motordrivet Jördon bru­kas i trafik här I landel med den för­säkringspliktiges vilja och vetskap utan all föreskriven irqftkförsäkring finns, dömes den jörsäkringspliktige UU böter.

Till böler dömes även annan sont


Saknas Jöreskriven irajikjörsäkring för motordrivet jördon som är registre­rat här i landet och ej är avstäUl, har irafikförsäkringsföreningen rält till gottgörelse (irajikförsäkringsavglft) av den Jörsäkringspliktige Jör den tid den­ne har underiåtit att fullgöra sin jör-säkringsplikt.

TraJikjÖrsäkringsavgift bestämmes på grundval av de årspremier för ira­jikjörsäkring som har tillämpats här i landet under den tid irajikjörsäkring


'Senaste lydelse 1976:340,


 


Prop. 1977/78:16


Nuvarande lydelse

brukar eller låter bruka inolordrivei fordon i irajik här i landel med kän­nedom om att föreskriven trafikförsäk­ring icke Jinns. Delta gäller dock icke när motordrivei fordon brukas vid be­siktning eller inspektion enligt 35 §Jbr-donskungörelsen (1972:595).


Föreslagen lydelse

har saknats. Avgiften får med tio pro­cent översliga högsta försäkringspre­mie Jör Jördon av samma beskajfenhei och med samma användningssäii och geografiska anknyining som del oför­säkrade Jördonei. Förhöjning av pre­mie på grund av oinständigheler som ger anledning tiU anlagande an Jördonei med hänsyn Ull innehavarens person ulgör särskild risk i irajiken Jår dock beaktas endasl om sådana om­sländigheler JöreUgger i del särskilda Jätlei.

Utan hinder av andra stycket får irajikförsäkringsavglft tagas ut med femlio kronor for lid lill dess trajikför-säkring tecknas eller försäkringsplikten upphör.

Domstol kan sätta ned trajikförsäk-ringsavgift, om särskilda skäl företig-ger. I fråga om preskription av trafik-försäkringsavgift äger 28  jörsta styckei moisvarande tillämpning.


 


32

Domsiol kan i mål om ansvar för förseelse som avses i 31 Jörsia slyckel eller, sedan domen i målet har vunnil laga kraft, på särskUd lalan av allmän åklagare Jörelägga den försumlige vid vile an fullgöra jörsäkringsplikien.

Om någon under Ud då han slår un­der ålal för förseelse som avses i 31 I andra eller iredje slyckel fortsätter al, begå sådan förseelse, skall vad han har gjon sig skyldig UU Jöre varje åial anses som särskill brolt.


Saknas föreskriven irajikförsäkring Jör motordrivei fordon som är regi­strerat här i landel och ej är avslälll. kan den försäkringspliktige föreläggas vid vite att fullgöra sin försäkrings­pUkt.

Föreläggande som avses i första stycket meddelas av länsslyrelsen i del län där den Jörsäkringsptikllge har sin adress enligl bllregislret. Mot sådani föreläggande får talan ef töras.


 


Prop. 1977/78:16

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

33 S

Saknas föreskriven irajikjörsäkring när motordrivet fordon som ej är re-gislreral här i landet eller som är av-stältt brukas i trafik här av den för­säkringspliktige etter av annan med dennes lillslånd. dömes den JÖrsäk-ringspliklige titt böler.

Fonsäller den försäkringspliklige under tid då han slår under åtal för förseelse som avses I försia stycket all begå sådan förseelse, skall vad han har gjort sig skyldig UU före varje åtal anses som särskill brott.

Denna lag träder i kratt den 1 januari 1978 i fråga om 6 >; och i övrigi den I november 1978,

Vid bedömningen av frågan huruvida avtal om trafikförsäkring som har träffats före den 1 januari 1978 gäller efter denna lidpunkt tillämpas 6 j i dess nya lydelse.

De äldre beslämmelserna i 31 S första slyckel tillämpas i stället för de nya beslämmelserna i 31 >; i den mån underiåtenheten att hålla trafikför­säkring avser tiden före ikrafiträdandet.


 


Prop. 1977/78:16


5


2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som be­gåtts utomlands

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som begåtts utomlands dels all i 4 vj ordel "Konungen" skall bytas ut mol "regeringen", dels all 2 5; skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse

Beslämmelse om siraff för överträ­delse av

1.    sådan föreskrifi i lagen (192 9:77)
om trafikförsäkring å motorfordon
som avser förbud mot brukande av
molorfordon ulan Jöreskriven Jörsäk­
ring,

2.   föreskrift i väglrajikförordningen (1951:648) eller med stöd av förord­ningen meddelad Jöreskrifl eller

3.   föreskrifi / förordningen (1960:134) om mopeder

tillämpas även i fråga om gäming varigenom någon utomlands över­trätt moisvarande föreskrift som gällde på gärningsorten.


2-


Föreslagen lydelse

Beslämmelserna I 33 \> trafikska­
delagen (1975:1410) samt bestäm­
melse om straff för överträdelse av
föreskrifi i terrängtrafikkungörelsen
(1972:594).
     fordonskungörelsen

(1972:595). bilregisierkungörelsen (1972:599). kungörelsen (1972:602) om arbetstid vid vägtransport, m. m., väglrafikkungörelsen (1972:603), kungörelsen (1972:605) om införande av ny vägtrajiklagsiifining, körkorts­lagen (1977:477) eller körkortsförord­ningen (1977:722) tillämpas även i fråga om gärning varigenom någon utomlands överträtt motsvarande föreskrifi som gällde på gämingsor­ten.


Denna lag träder i kratt den I  november 1978,


 


Prop.  1977/78:16

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET
           PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-09-08

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Äntonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, As­ling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Romanus

Lagrådsremiss om ändring i trafikskadelagen (1975:1410), m. m.

1 Inledning

Den som äger ett molorfordon är skyldig all ha trafikförsäkring från vilken ersättning kan ulgå, om skada uppkommer i följd av trafik med fordonet. Denna skyldighel är f. n. sanktionerad genom särskilda straff- och vites­bestämmelser.

Den gällande ordningen för irafikförsäkringspliktens fullgörande har visal sig vara mindre effektiv. Antalet oförsäkrade molorfordon har lidvis varit mycket slort och ulgör alkjämt ett belydande problem.

Med anledning härav tog försäkringsinspekiionen år 1973 initiativ lill ell sammanlräde med representanter för bilregisternämnden (numera in­gående i statens trafiksäkerhetsverk), irafikförsäkringsanslalterna och ira­fikförsäkringsföreningen för all diskulera möjlighelerna all få till slånd en bätlre efterievnad av irafikförsäkringsplikten. Vid sammanträdel lillsalles en arbetsgrupp' med uppgitt alt utreda de juridiska, försäkringstekniska och datatekniska förutsättningarna för en effektivare kontroll av alt ira­fikförsäkringsplikten fullgörs och en förenkling av adminislralionen av tra­fikförsäkringarna.

Arbetsgruppen, som har antagit namnet Samrådsgruppen för irafikför-säkringskonlroll (SG-TFK), har i oktober 1974 avlämnat en rapport rörande oförsäkrade fordon med förslag till ett nytt påföljdssyslem. Rapporten har av försäkringsinspektionen överiämnals till justiliedepartemeniel.

' Hovrättsrådet Per Lundbergh, ordförande, avdelningsdirektören Tore Bertilson, av­delningschefen Sture Edebrink, avdelningsdirektören Carl-Olof Enhagen, systemche­fen Yngve Jotoft, kamreren Hans Rosfors och avdelningschefen Ake Öhlund, En-hagen ersattes sedermera av avdelningsdirektören Sven Svedberg,


 


Prop. 1977/78:16                                                      7

Etter remiss har yttranden över arbetsgruppens rapport avgeits av jus­titiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), Svea hovrätt, rikspolisstyrelsen, för­svarets civilförvaltning (FCF), statens vägverk, statens trafiksäkerhetsverk, bilregistemämnden, kammarkollegiet, statskontoret, riksskatteverket, kon­sumentombudsmannen (KO), konsumentverket, länsslyrelsen i Örebro län, försäkringsrättskommiltén. Föreningen Sveriges kronofogdar, Sveriges ad­vokalsamfund. Svenska åkeriförbundet, Sveriges trafikbilägares riksorgani­sation. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam, Trafikförsäkrings-föreningen, Försäkringsjuridiska föreningen. Motorbranschens riksförbund. Motormännens riksförbund, Kungl. äutomobilklubben (KAK), Moiorförar-nas helnykterhelsförbund saml Svenska motorcykelförbundet.

RÅ har bifogat yitranden från överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardislrikt saml från länsåklagarna i Jönköpings, Kristi­anstads och Västmanlands län. Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt har som eget yttrande åberopat ett bifogat ytirande från åklagarmyndigheten i Siockholm, Länsstyrelsen i Örebro län har bifogat yttranden från polis­myndigheten i Örebro län och kronofogdemyndigheten i Örebro distrikt.

Sedan remissbehandlingen av arbetsgmppens förslag avslutals har ira-fiksäkerheisverkel till justitiedepartementet överlämnat en den 28 april 1977 dagtecknad promemoria med förslag lill ändrade sanklionsformer i fråga om oförsäkrade fordon.

Under lagstiftningsärendets beredning inom justiliedepartemeniel har överläggningar hållits med företrädare för trafiksäkerheisverket, rikspolis­styrelsen, riksskatteverket, försäkringsinspektionen. Försäkringsbranschens service AB, irafikrörsäkringsföreningen. Motorbranschens riksförbund, Mo­lormännens riksförbund, KÄK och Molorförarnas helnykterhetsförbund.

2 Nuvarande trafikförsäkringsförhållanden

2.1  Inledande anmärkningar

På trafikskadeområdet har sedan lång tid tillbaka gällt särskilda regler om skärpt skadeståndsansvar i förening med obligalorisk ansvarsförsäkring.

De nuvarande reglerna i ämnel finns i trafikskadelagen (1975:1410), som trädde i krafi den 1 juli 1976. Lagen innebäratt den som äger ett molorfordon är skyldig att ha trafikförsäkring och all ersäitning utgår frän försäkringen, om skada uppkommer i följd av trafik med fordonet. Alla skador ersätts dock inle. Bl, a, täcker trafikförsäkringen inle skador på del egna fordonet eller på egendom som befordras med detta fordon. Den som vill ha full täckning för skador av delta slag lar alltså komplettera trafikförsäkringen med andra försäkringsformer.

Försäkringsbolagen erbjuder olika möjligheler att teckna frivillig försäk­ring för sådana skador som inte lacks av den obligatoriska trafikförsäkringen. Framförallt märks molorfordonsförsäkringen, som förulom trafikförsäkring


 


Prop. 1977/78:16                                                      8

omfattar olika formerav kaskoförsäkring samt räddningsförsäkring och rälls-skyddsförsäkring. En översikt av olika frivilliga försäkringsanordningar på trafikskadeområdet lämnas i prop.  1975/76:15 s, 32 ff

Vad som sägs i det följande tar emellertid inte sikte på dessa frivilliga försäkringar utan avser enbart den obligatoriska trafikförsäkringen.

2.2 Trafikskadelagen

Enligt trafikskadelagen är irafikförsäkringsplikten i försia hand knuien lill regislreringsskyldigheten. Trafikförsäkring skall nämligen finnas för mo­tordrivet fordon som är registrerat här i landel och inte är avslälll. Är fordonet avslälll eller är del över huvud lagel inle registrerat i landel - vare sig delta beror på alt fordonet inte är regislreringspliktigt, som fallet är med t. ex. mopeder, eller på alt fordonet har avregistrerats eller inte har hunnit bli registrerat - föreligger försäkringsplikt bara när fordonet bmkas i trafik här.

Försäkringsplikten fullgörs av fordonets ägare. Innehas fordonet av någon som har förvärvat det genom avbetalningsköp eller i övrigt under ägan­derättsförbehåll, fullgörs dock försäkringsplikten av denne.

Vissa undanlag finns från försäkringsplikten. Fordon som är avsett att föras av gående och molorredskap är hell undantagna från trafikskadelagen och omfaltas alltså inle av reglema om försäkringsplikt. Ett motsvarande undantag gäller för motordrivet fordon när del används för tävling e. d. inom inhägnat tävlingsområde. Vidare är staien befriad från skyldigheten att hålla trafikförsäkring. Sådan skyldighel åvilar inle heller annan beträf­fande fordon som har lagiis i anspråk av staten enligt rekvisitions- eller förfogandelagstifining eller, i vissa fall, enligt skriftligt avtal. Slutligen kan regeringen föreskriva undantag från försäkringsplikten beträffande fordon som tillhör viss främmande stat saml andra utländska fordon.

Trafikförsäkringspliklen är sanktionerad genom straff- och viiesbesläm­melser. Den som underiåter att fullgöra sin försäkringsplikt beiräffande mo­tordrivei fordon som är registrerat här i landet och inte är avslälll döms till böter. Domstolen kan också förelägga honom vid vite att fullgöra för­säkringsplikten. Beträffande motordrivet fordon som är försäkringspliktigi bara när del bmkas i trafik här i landet (dvs, motordrivet fordon som inte är registrerat här eller som är avställt) gäller att den försäkringspliklige döms till böter, om fordonet bmkas med hans vilja och vetskap utan att föreskriven trafikförsäkring finns. Slutligen kan även annan än den försäkringspliktige dömas till böter, om han bmkar eller låter bruka motordrivet fordon i trafik här i landet med kännedom om att föreskriven försäkring inte finns.

Från ett fordons trafikförsäkring utgår trafikskadeersättning för person-eller sakskada som uppkommer i följd av trafik med fordonet. Ersätiningen utgår utan att någon behöver göras personligen skadeslåndsansvarig för ska­dan. Ersättningssystemet enligt trafikskadelagen har alltså frikopplats från skadeståndsreglerna och omvandlats till ett fristående försäkringssystem.


 


Prop. 1977/78:16                                                      9

När del gäller personskador utgår ersättning på renl objektiv grund till alla som skadas i trafiken. 1 princip är det ulan belydelse om den skadelidande själv har medverkal lill skadan. Ersättningen kan dock jämkas, om han har medverkat uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet. Ersäitning till fö­rare som har gjort sig skyldig lill rattfylleri eller rattonykterhet kan också jämkas, om föraren därvid genom vårdslöshet har medverkat lill skadan, 1 övrigi gäller inga undanlag från rällen lill ersättning för personskada,

Beiräffande sakskador gäller olika regler beroende på vilkel föremål som har skadats. Om ett molorfordon eller egendom som befordras med sådant fordon skadas, utgår ingen ersättning från fordonets egen trafikförsäkring. Har skadorna däremoi vållats genom ell annal fordon i samband med kol­lision, ersätts skadorna från det andra fordonels trafikförsäkring. Ersätt­ningen kan dock jämkas, om del egna fordonet har medverkal lill skadan. Uppslår skador på egendom som inle befordras med molorfordon, utgår ersäitning på objektiv grund från försäkringen för del fordon varigenom skadorna har orsakals. Även i detta fall kan ersättningen emellertid jämkas, om vållande på den skadelidandes sida har medverkal lill skadan. Vidare är försäkringstagaren och fordonels brukare eller förare i princip undantagna från rätlen till ersättning för sakskador som tillfogas dem genom del egna fordonet,

Beiräffande molorfordon som saknar föreskriven trafikförsäkring svarar samtliga trafikförsäkringsanstaller solidariskt för den trafikskadeersätlning som skulle ha utgått, om försäkring hade funnits. Detta ansvar gäller dock i princip inte för sakskada som tillfogas den försäkringspliktige själv, För­säkringsanstalierna svarar även solidariskt för den trafikskadeersätlning som skulle ha utgått från trafikförsäkringen för ell fordon vars identilel inle kan faslslällas, Försäkringsanstalierna företräds i båda dessa fall av en ira-fikförsäkringsförening. Den ersättning föreningen betalar ut fördelas mellan anstalterna efter förhållandel mellan beloppen av de premier för direkl teck­nade trafikförsäkringar som för var och en av dem belöper på näst föregående kalenderår,

Rällen lill trafikskadeersätlning enligl de nu åiergivna bestämmelserna i trafikskadelagen får i princip inle inskränkas genom försäkringsavtalet. Del innebär alt den skadelidandes rätt lill ersättning inle påverkas av sådana omständigheter som all försäkringstagaren har underiåtit att betala försäk­ringspremien eller i övrigi åsidosatt sina förpliktelser mot försäkringsan­sialten. Detta gäller även när försäkringstagaren själv är skadelidande och har rätt till ersättning.

Försäkringsanstalten har i princip inte heller möjlighel att kräva utgiven trafikskadeersätlning åter från annan än den som har vållat skadan upp­såtligen eller genom grov vårdslöshet eller, i fråga om förare som har gjort sig skyldig till rattfylleri eller rattonykterhet, genom enkel vårdslöshet, 1 försäkringsavtalet får dock göras förbehåll om rält för försäkringsansialten all kräva ulgiven trafikskadeersätlning åter från försäkringstagaren intill be­lopp för vilkel denne har åtagit sig att slå självrisk. När det gäller fysisk


 


Prop. 1977/78:16                                                     10

person får sådan självrisk uppgå lill högsl en liondedel av del basbelopp enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller för januari månad del år skadehändelsen inträffar. En motsvarighet till möjligheten all ta ul viss självrisk av försäkringstagaren gäller i fall då irafikförsäkringsföreningen har gett ut irafikskadeersäiming för skada som har orsakals genom ett oför­säkrat fordon, I sådant fall får trafikskadeersätlningen krävas åter från den försäkringspliklige intill en liondedel av det förul nämnda basbeloppet.

Inlräffar en omsländighei som enligl försäkringsavtalet eller lagen (1927:77) om försäkringsavtal berättigar försäkringsansialten all säga upp avtalet eller i övrigi ulgör anledning lill dess upphörande, fortsätier avtalet ändå alt gälla minsl en månad från del all försäkringsansialten har gjort anmälan om all avtalet har blivit uppsagt eller all annan anledning lill dess upphörande har inträtt. Först efier uigången av denna enmånadsfrisi upphör alltså försäkringsanstallens ersättningsansvar gentemot den skadeli­dande, vare sig denne är försäkringstagare eller annan person. Sådan anmälan som nu nämnts (s, k, avanmälan) skall göras lill myndighei som regeringen bestämmer. 1 irafikförsäkringsförordningen (1976:359) har tagits in bestäm­melser om att avanmälan skall göras hos trafiksäkerheisverket eller, be­träffande fordon för vilkel interimslicens har utfärdats, hos tullmyndighet som har utfärdat licensen.

Trafikförsäkring meddelas av försäkringsanstall som har fåll tillstånd där­till av regeringen. Försäkringsanstall som har fått sådani lillslånd är skyldig all på begäran meddela trafikförsäkring, 1 tillståndet kan dock skyldighelen all meddela trafikförsäkring begränsas lill all gälla försäkring ål personer som tillhör viss yrkesgrupp eller intressegrupp eller som är bosatta inom visst område, F, n, meddelar 16 försäkringsanstaller trafikförsäkring. För­säkringsinspektionen utövar fortlöpande kontroll över dessa anstalters verk­samhel, Särskill gäller denna kontroll anstalternas premier. Inspektionen har fastställt vissa normer för beräkning av omkostnader, premiereserv m, m,

Försäkringsanstall som har fåll lillslånd alt meddela trafikförsäkring är skyldig all meddela bevis om utfärdad försäkring enligl formulär som för­säkringsinspekiionen fastställer. Försäkringstagaren är skyldig all ge in så­dant s. k. irafikförsäkringsbevis lill länsslyrelsen dels i samband med an­sökan om registrering av fordonet, dels då fordonet har bytt ägare och ny trafikförsäkring därför skall tecknas för fordonet (se vidare avsnitt 2,4), Där­igenom kan regislreringsmyndighelen konirollera att försäkringsplikten har fullgjorts.

Någon skyldighet alt föra med sig trafikförsäkringsbeviset i fordonet fö­religger inle för den som för ell registrerat fordon. Däremoi föreligger en sådan skyldighel för den som för moped här i landel. Denne är också skyldig att på anmodan visa upp beviset för trafikinspeklör, bilinspektör eller po­lisman. Den som bryler mol dessa föreskrifter döms lill böler.

Som förut nämnls omfallar trafikskadelagen inte motordrivei fordon när det används för tävling, träning, övningskörning, uppvisning eller liknande ändamål inom inhägnal tävlingsområde. Frågan om försäkring i sådana fall


 


Prop. 1977/78:16                                                     II

regleras i stället i lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring, Enligl denna lag skall den som anordnar en motortävling e. d, inom inhägnal tävlings­område la en molortävlingsförsäkring, från vilken full ersättning ulgår lill åskådare och funktionärer som skadas vid tävlingen. Finns inle någon sådan anordnare, fullgörs försäkringsplikten i slällel av tävlingsområdets ägare el­ler, om områdei har upplåtits lill annan för tävling e, d,, av denne. Un­derlåtenhet att la molortävlingsförsäkring bestraffas med böter.

2.3 Trafikförsäkrinysprcmierna

Trafikförsäkringspremierna är i försia hand differentierade efter fordons­slag (personbil, lastbil, buss, motorcykel, traktor elc.) och geografiskt område beroende på var försäkringstagaren är bosatt. Flertalet fordonsslag är indelade i undergrupper efler t, ex, vikt eller användningssätt. För personbilar, liksom i fiertalet försäkringsbolag även för lätta lastbilar, tillämpas differentiering efter årlig körsträcka. För dessa fordonsslag är premien dessulom beroende av fabrikat och modell, s. k. märkeslariffering. Denna innebär all varje bil­modell ined hänsyn lill irafikskaderisken placeras i någon av tio premie­klasser. Bedömningen av vilken premieklass en viss bilmodell skall hänföras lill sker på gmndval av en omfatiande statistik, som sammanställs av för­säkringsbolagen. Placeringen är inte permanent utan kan förändras genom upp- eller nednylining, om statistiken för en modell visar all irafikska­derisken har ökat eller minskal i förhållande till genomsnittet för hela per-sonbilsbeståndel.

Enligl de försäkringsvillkor som gäller f. n. är försäkringstagaren efter ell skadefritt år berättigad lill rabatt (bonus) på irafikförsäkringspremien. Efter varje skadefritt år fiyttas försäkringen lill en högre bonusklass. Den lägsta bonusen är 20 % och den högsla 75 %. Efter försäkringsår med skada fiyttas försäkringen ned två bonusklasser för varje skada som medför er­sättningsskyldighet för försäkringsgivaren. Undanlag gäller bl, a. fördel fall att fordonet har lillgripits genom brotl.

Som lidigare näiunts har försäkringsbolagen enligl trafikskadelagen möj­lighel alt avtala om viss självrisk i trafikförsäkringen. Sådana avtal är emel­lertid inte vanliga, Beiräffande personbilar för yrkesmässig uthyrning gäller dock all de kan försäkras enligl premietariff som upptar alternativ med och ulan självrisk. Vidare finns en särskild form av självrisk för fall när förare av personbil i icke yrkesmässig trafik eller av lastbil med lotalvikt av högsl 3 500 kg vid skada inle har fylll 24 år (s. k, ungdomssjälvrisk),

Slulligen kan nämnas att försäkringsinspektionen har fastställt vissa regler om premiehöjningar för försäkringstagare som utgör en slörre risk i trafiken än ,som kan accepteras inom det premiesystem som tillämpas för försäk­ringstagare i allmänhel. Reglerna innebär all försäkringsavtalet i vissa fall skall sägas upp med omedelbar verkan samtidigt som försäkringstagaren erbjuds ny försäkring med dubbel premie under två år. Så skall ske bl, a. när försäkringstagaren i samband med en skada har gjort sig skyldig lill


 


Prop. 1977/78:16                                                     12

grov vårdslöshet i trafik eller lill vårdslöshet i trafik och därvid visat lik­giltighet för annans liv eller egendom eller fört fordonet i strid mot grund­läggande, enkla trafikregler. Delsamma gäller när försäkringstagaren har dömts för rattfylleri, raltonykierhel eller olovlig körning, om det inle framgår att della handlande ej har medverkal lill skadan.

2.4 Kontroll av trafikförsäkringen

Fr, o, m. den I maj 1973 gäller ett delvis nytt registreringssystem i vårt land. De nya bestämmelserna finns huvudsakligen i bilregisierkungörelsen (1972:599).

Registreringen av ett fordon sker i ett för landel gemensami bilregister, som är baserat på automatisk databehandling. Registret administreras av trafiksäkerheisverket, som är central ansvarig instans för registreringsverk­samheten. Själva handläggningen av registrerings- och anmälningsärenden sker dock vid länsstyrelserna. Bifalls ansökan om registrering, malas upp­gifter om fordonet och ägaren in i registret med hjälp av terminal. Även polismyndigheterna står i förbindelse rned registret genom terminaler.

Registreringspliktiga fordon är bil, motorcykel, lerrängmotorfordon och traktor som är försedd med gummihjul eller band. Även molorredskap är regislreringspliktigt, om del brukas på sådani säll som anges i vägtrafik-skattelagen (1973:601) för att traktor skall anses som irafiklraktor. 1 övrigi föreligger ingen registreringsplikl för molorredskap. Inte heller mopeder om­fattas av registreringsplikten. Vidare gäller ett särskill undanlag för s, k, områdesfordon, dvs, fordon som används uleslulande inom inhägnal järn­vägs- eller fabriksområde eller inhägnat tävlingsområde eller annal dylikl inhägnat område. Också fordon som tillhör staien och är tillverkat för särskilt militärt ändamål saml fordon som är avsett all föras av gående är undantagna från regisireringsskyldighel.

Alt registrering har skett är en förutsätining för all ell regislreringspliktigt fordon skall få brukas, Enbari registrering medför dock inle rält all bruka fordonet. Andra fömtsättningar är bl.a. att skall har betalats och alt tra­fikförsäkring har tecknats. Registreringen är alltså närmasl all uppfatta som en notering i registret av all fordonet existerar och av vem som äger del.

Registrering av visst fordon beslår lill dess att fordonet har avregisirerals, Avregistrering får ske bara under vissa förutsättningar. Den praktiskl vik­tigaste av dessa är att fordonet har förstörts (skrotats), Ell registrerat fordon kan även avställas, varvid del upphör att vara försäkringspliktigi och skat­tepliktigt, Ell avslälll fordon får inle brukas annat än i vissa undanlagsfall.

Vid ansökan om registrering skall bl, a, fogas besikiningsinslrumenl eller lypinlyg saml irafikförsäkringsbevis. Om föreskriven handling saknas hind­rar della inle registreringen, men fordonet avställs då obligatoriskt.

Om ell registrerat fordon övergår lill ny ägare, är både förre och nye ägaren skyldiga att inom en vecka från förvärvet anmäla della lill länsslyrel­sen. Denna skyldighel är siraffsanktionerad.


 


Prop. 1977/78:16                                                     13

Ägare av registrerat fordon skall, om ny försäkring tecknas för fordonet, ge in bevis härom lill länsslyrelsen inom en vecka från del all försäkringen tecknades. Även denna skyldighel är siraffsanktionerad.

För att bl, a. underiätta kontrollen av alt ett fordon är trafikförsäkral skall för varje registrerat fordon utom lerrängfordon utfärdas ell konirollmärke som anbringas på fordonets bakre registreringsskylt. Sådant märke utlämnas under förutsättning all fordonet inte är avslälll, att föreskriven trafikför­säkring finns, all fordonsskatt har betalts för det innevarande året, all kör­förbud inte gäller och - i förekommande fall - alt vissa föreskrifter i fråga om kilometerräknarapparatur har iakttagits. Någon rält all bruka fordonet uppkommer inle i och för sig genom konirollmärket, Å andra sidan ulgör kontrollmärkel inte heller en förutsättning för rällen all bruka fordonet. Om ett fordon saknar konirollmärke, ger delta dock anledning lill särskild kontroll. Det kan ju i sådani fall misslänkas alt någon eller några av de förulsällningar som gäller för utlämnandet av konirollmärke inie föreligger, t, ex, all fordonet inle är trafikförsäkral.

Den period, för vilken fordonsskall har betalts och utförd kontrollbe­sikining gäller, sammanfaller med kontrollmärkets giltighetstid. Kontroll-märket visar alltså att fordonsägaren har fullgjort sin skatteplikt och be-sikiningsskyldighet beiräffande fordonet, Däremoi kan del inträffa att ett fordon vid viss lidpunkt har kontrollmärke utan att trafikförsäkring gäller för fordonet. Erfarenhetsmässigt är della fallel med 40-50 % av hela anlalel oförsäkrade fordon, dvs, f n, drygl 30 000 fordon. Den lid under vilken trafikförsäkring gäller har nämligen inte kunnat samordnas med kon­trollmärkets giltighetstid. Trafikförsäkringspliklen kontrolleras endast vid den lidpunkt då konirollmärket utfärdas. Om försäkringen upphör under märkets giltighetstid, t, ex. därför all försäkringen avanmäls på grund av uppsägning vid brisiande premiebeialning, har delta ingen inverkan på for­donsägarens rätt alt ha kontrollmärket kvar på sitt fordon.

2.5 Påminnelse- och utredningsrutiner i fråga om oförsäkrade fordon

Enligl överenskommelse mellan irafikförsäkringsanslalterna och trafik­säkerheisverket tillämpas sedan våren 1974 följande rutiner, när en for­donsägare som har tecknat trafikförsäkring underlåter all beiala försäkrings­premien.

Till en början får fordonsägaren en påminnelse från försäkringsansialten om all premien är obetald. Denna påminnelse, som utsänds vid valfri tid­punkt, gäller vanligen ock.så som uppsägning av försäkringsavtalet, om pre­mien inle betalas en kortare lid därefter. Vid fortsatt underiåtenhet att betala premien avanmäls trafikförsäkringen hos trafiksäkerheisverket, Försäkrings­anstall som tillämpar maskinell mtin - vilkel är normalmlinen - skall göra sådan avanmälan senasl 35 dagar från premiens förfallodag eller, vid ny-lecknad eller ändrad försäkring som expedieras först efter det all avtalet har börjat löpa, från den dag då försäkringen expedierades lill försäkrings-


 


Prop. 1977/78:16                                                                   14

tagaren. För försäkringsanstall som tillämpar manuell rutin skall avanmälan i slällel göras senasl 42 dagar från den nyss angivna tidpunkten.

Senast 14 dagar efter del all avanmälan har inkommil lill trafiksäker­heisverket tillställs fordonsägaren ett första meddelande med uppmaning att snarasl sända in nyll bevis om trafikförsäkring lill länsstyrelsen. Om uppgift om trafikförsäkring alUjämt saknas i bilregistret 21 dagar efter det all del försia meddelandet har utfärdats lill fordonsägaren, tillställs denne ell nyll meddelande, vari anges all ärendel kommer alt överlämnas för polisutredning och ålalsprövning om fordonsägaren inle inom åtta dagar kan visa all gällande trafikförsäkring finns eller all han inte längre behöver hålla sådan försäkring. Är fordonet 21 dagar efter della andra meddelande alhjämi anlecknal som oförsäkrat i bilregistret, översänder trafiksäkerheis­verket ärendel lill länsslyrelsen i del län där fordonsägaren har sin adress enligl bilregistret. Kan ärendel inle avföras sedan länsslyrelsen gjort en när­mare ulredning, överlämnas ärendel lill den lokala polismyndigheten för vidare handläggning.

De nu åiergivna rutinerna vid trafiksäkerheisverket tillämpas också när nytt trafikförsäkringsbevis inte ges in till länsstyrelsen inom 14 dagar efter anmälan om ägarbyte eller upphörd avställning.


2.6 Statistiska uppgifter

2.6.1 Antalet iraliklÖrsäkringsplikliga fordon

Vid uigången av juni 1977 fanns 3 459 983 irafikförsäkringspliktiga fordon i Sverige. Fördelningen på olika fordonsslag framgår av tabell I.

Tabell I Antal trafikförsäkringspliktiga fordon fördelade på fordonsslag'

903 934

(83,9 %)

170219

( 4,9 %)

12 656

( 0,4 96)

45 955

( 1,3 %)

282 122

( 8,2 %)

44 097

( 1,3 %)

Personbilar

Lastbilar

Bussar

Motorcyklar

Traktorer

Terrangfordon

3 459 983   (100

I 1 denna tabell ingår även statliga fordon. Däremot har områdesfordon och mopeder inte medräknats.

Tillväxten av personbilsparken sker myckel snabbi. Vid uigången av år 1960 fanns i landel ca I 240 000 personbilar och vid uigången av år 1972 mer än del dubbla antalet, Anlalel lastbilar och bussar ökar mera måttligt. Vid utgången av år 1960 fanns ca 120 000 och vid uigången av år 1972 ca 160 000 lastbilar. Antalet bussar vid uigången av år 1960 utgjorde ca


 


Prop. 1977/78:16                                                                   15

8 200 och vid uigången av år 1972 ca 16000, En kategori som däremot har minskat i anlal under fiera år är motorcyklarna. Vid utgången av år 1960 fanns ungefär 160 000 och vid uigången av 1972 bara ca 38 000 mo­torcyklar.

2.6.2 Antalet oförsäkrade fordon

Vid utgången av juni 1977 fanns enligl bilregistrets noteringar 68 109 oförsäkrade fordon i vårt land, vilket utgör 1,9 "ri av hela antalet försäk-ringsplikliga fordon. Fördelningen på olika fordonsslag framgår av tabell 2.


Tabell 2 Antal oförsäkrade fordon fördelade på fordonsslag'

57 302

( 84.1

%)

3 431

( 5,3

%)

172

1 0,2

%)

2 760

( 4,5

%)

3 072

( 4,5

%)

1372

( 2,0

%)

Personbilar

Lastbilar

Bussar

Motorcyklar

Traktorer

Terrängfordon

68 109   (100 %) I I denna tabell har oregistrerade fordon inte tagits med.

Av tabellerna 1 och 2 framgår all motorcyklarna relalivi sell dominerar bland de oförsäkrade fordonen. Av hela anlalel motorcyklar utgjorde de oförsäkrade motorcyklarna 6,0 %, medan motsvarande andel utgjorde för personbilarna 1,9 -o, för lastbilarna 2,0 ">, för bussarna 1,4 ",, för traktorerna 1,1 % och för terrängfordonen 3,1 'Ai, Äv de oförsäkrade fordonen besiod ca 70 ") av minst lio år gamla årsmodeller, Inle fullt 25 "o av fordonsägarna var s, k, okända ägare, dvs, bl. a. sådana ägare som inte kunnal nås för indrivning av obetald skall.

Antalet oförsäkrade fordon sjönk mycket kraftigt under den första tiden efter del all del nya bilregislersyslemet bökade tillämpas den I maj 1973, Sålunda uppgick hela antalet oförsäkrade fordon i mars 1973 till ca 186 700, medan detta antal i december 1973 hade gått ned till ca 79 200, alltså en minskning med ca 107 500 (58 %). Denna minskning torde dock till stor del bero på att försäkringsbolagen efter mars 1973 levererade försäkrings­uppgifter lill bilregistret vilka av olika anledningar inle hade lämnats under arbelel med uppläggningen av registret, Anlalel oföräkrade fordon fortsatte därefter att sjunka under bötian av år 1974. Den lägsta siffran noterades i februari della år(63 343), Denna minskningiorde till siordel hänga samman med den drivmedelsransonering som rådde under januari 1974, En av för­utsättningarna för att erhålla ransoneringskort var nämligen ätt fordonet


 


Prop. 1977/78:16                                                    16

hade gällande trafikförsäkring, Därefier skedde åter en viss ökning av anlalel oförsäkrade fordon, som mellan maj 1974 och april 1975 varierade mellan 73 000 och 83 000, Under de senaste åren har dock en viss nedgång kunnal noteras. Som förul angetts låg anlalel oförsäkrade fordon i juni 1977 vid 68 000.

Det är vidare att märka alt del totala fordonsbesiåndei hela tiden har ökat. Under liden juni 1974-juni 1977 rör del sig om en ökning av mer än 400 000 fordon. Trots della har antalet oförsäkrade fordon under denna lid sjunkit med ca 12 000. Det innebär att andelen oförsäkrade fordon har minskal från 2,6 96 i Juni 1974 lill  1,9% i juni  1977.

2.6.3 Anlalel .skador genom ojörsäkrade fordon

Som förul nämnls har samiliga irafikförsäkringsanslalter ett solidariskt ersättningsansvar för skador som orsakas genom ett okänt fordon eller genom ett fordon som saknar föreskriven trafikförsäkring, Trafikförsäkringsanstal-lerna företräds i dessa fall av irafikförsäkringsföreningen, som tar emot an­mälan om sådana skador och ombesörjer skaderegleringen. Under 1970-talel har ca 25 000 skador om årel anmälts till irafikförsäkringsföreningen. De fiesta skadorna har orsakats genom fordon vars identitet inle har kunnat fastställas, Anlalel anmälda skador som orsakals genom oförsäkrade fordon och storleken av de utbetalningar som trafikförsäkringsföreningen har gjort med anledning av sådana skador framgår av tabeU 3.

Tabell 3 Till trankförsäkringsföreningen anmälda skador genom oförsäkrade fordon och storleken av gjorda utbetalningar med anledning av sådana skador

Antalet anmälda        Utbetalningar skador

 

1970

2 286

3 392 000

1971

2 296

4 793 000

1972

2 630

5 175 000

1973

3 307

5 577 000

1974

2 233

4 590 000

1975

1980

4 546 000

1976

1911

6 743 000

3 Tidigare förslag

Frågan vad som kan göras för all förbättra efterlevnaden av trafikför­säkringsplikten har lidigare diskuterats vid olika tillfällen.

År 1957 lade bitskadeuiredningcn i betänkandet (SOU 1957:36) Trafikför­säkring fram förslag lill ny lag om trafikförsäkring, I belänkandel föreslogs bl, a, all underlåtenhet all fullgöra trafikförsäkringspliklen skulle medföra skyldighet all, uiöver böler, beiala en särskild siraffpremie för den lid under


 


Prop. 1977/78:16                                                     17

vilken fordonet varit oförsäkrat. Denna straffpremie skulle uppgå till dubbla försäkringspremien, beräknad ulan hänsyn lill eventuellt förekommande bonusraball. Om den försäkringspliktige inte förul hade haft någon tra­fikförsäkring för sitt fordon, fick straffpremien beräknas enligl den nor­maltariff som skulle ha tillämpats om försäkringsplikten hade fullgjorts. Slraffpremien, som enligt förslagel kunde indrivas genom införsel, skulle i sin helhet tillfalla irafikförsäkringsföreningen.

För all skyldigheten alt erlägga böter och siraffpremie skulle inträda så snabbi som rimligen var möjligt, oberoende av uppsägning från försäkrings-anstalternas sida och vid en läll konslaterbar tidpunkt, föreslog bilskade-ulredningen vidareatt försummelse att betala irafikförsäkringspremien skulle medföra all försäkringsavialel automatiskt upphörde att gälla sedan en vecka förfiutit från förfallodagen.

Enligl bilskadeulredningen fanns det inte någon anledning att vid sidan av den föreslagna straffpremien behålla möjligheten all framtvinga trafik-försäkringspliktens fullgörande genom vitesföreläggande. Utredningen av­visade även tanken på alt införa regler om regress mol den som försummat all beiala försäkringspremien. Enligt utredningen borde man nämligen inle lillämpa sankiioner vars inträde och kännbarhel var hell beroende på slum­pen,

Bilskadeutredningens förslag lill ny irafikförsäkringslag ledde inle till lag­stiftning. Till följd härav förföll även förslagel till ell nytt sanklionssyslem vid underiåtenhet att fullgöra trafikförsäkringsplikten. Förslaget mottogs dock i denna del övervägande posilivi av remissinsianserna.

År 1971 väckies en motion i riksdagen (mol. 1971:334) med begäran om dels en kartläggning av antalet molorfordon i trafik som saknar trafikför­säkring saml de ekonomiska konsekvenserna av att fordonen är oförsäkrade, dels en översyn av bestämmelserna om förfarandet vid tecknandet av tra­fikförsäkring. Lagutskottet (LU 1971:l5)ansåg emellertid i likhei med samt­liga remissinstanser som yttrat sig över motionen att den begärda karl­läggningen och översynen borde anstå till dess alt erfarenheter hade vunnits av den nya bilregislerorganisalion som då var under uppbyggnad, Ulskollel hemställde därför all moiionen skulle avslås. Denna hemställan bifölls av riksdagen.

Frågan om påföljder för underiåtenhet all fullgöra trafikförsäkringspliklen aktualiserades på nytt, då irafikskadeutrednlngen år 1974 avlämnade sill belänkande (SOU 1974:87) Trafikskadeersätlning. 1 belänkandel förordades all möjlighelerna alt utdöma siraff och att meddela vitesföreläggande 1, v, skulle behållas. Samtidigt framhöll utredningen att del kunde finnas skäl all i en framlid avkriminalisera dessa broll och ersätta straffansvaret med offentiigrättsliga avgifter. Enligt uiredningen borde dock denna fråga ses i ett slörre sammanhang och inle lösas frislående för irafikförsäkringsom-rådet. Frågan borde därför anstå i avbidan på en allmän översyn av gällande straffsanktioner på specialslraffrältens område,

2 Riksdagfn 1977/78 1 saml. Nr 16.


Prop. 1977/78:16                                                     18

Utöver böter och viten föreslog trafikskadeutredningen vissa andra på­följder för den som underlåter all fullgöra sin irafikförsäkringsplikt. Bl.a, skulle den försäkringspliklige åläggas all lill trafikförsäkringsföreningen be­tala en avgift motsvarande den undandragna premien. Om det beiräffande fordon som är försäkringspliktigi bara när del brukas i trafik (framför allt mopeder) inte kunde utrönas under hur lång lid fordonet brukats ulan för­säkring, skulle denna premieavgift motsvara premie för ett år. Den föreslagna premieavgiften skulle kunna indrivas genom införsel,

Enligl trafikskadeutredningen borde premieavgiften i princip bestämmas att molsvara premie enligl den högsla tillämpliga premielariffen, även om den försäkringspliktige lidigare haft en försäkring för fordonet med premie enligt en lägre tariff Eftersom tarifferna kan variera någol mellan de olika försäkringsbolagen, borde den högsla lillämpliga tariffen anses molsvara medeltalet av de maximitariffer som bolagen tillämpat under den aktuella tiden. Några närmare bestämmelserom premieavgifiens beräkning föreslogs dock ej, ulan den frågan skulle ankomma på regeringen som även skulle ha möjlighel all delegera uppgiften lill underordnad myndighei. Enligl ut­redningen borde sådan delegering ske till försäkringsinspekiionen,

1 anslulning lill förslaget om premieavgift framhöll trafikskadeutredningen att del kunde bli aktuellt all ändra dessa bestämmelser, om man i en framtid avkriminaliserade förseelser mol trafikförsäkringspliklen och införde ell ad­ministrativt avgiftssystem fördessa förseelser. I så fall borde avgiftsbestäm­melsema samordnas, exempelvis på så sätl all den försäkringspliklige ålades att beiala en avgift motsvarande en viss multipel av den premie som skulle ha utgått. Av denna avgifi borde dä ett belopp motsvarande premien tillfalla irafikförsäkringsföreningen.

Som ett led i strävandena all uppnå bättre efterlevnad av reglerna om irafikförsäkringsplikt föreslog trafikskadeutredningen all försäkringsbolagen inte skulle vara skyldiga all meddela trafikförsäkring för ell fordon vars ägare eller närmast föregående ägare inte hade betalat förfallen irafikför-säkringspremie eller stod i skuld för självrisk. Utredningen föreslog vidare all fordran på obetald premie skulle kunna kvittas mot försäkringstagarens fordran på trafikskadeersätlning. Delsamma skulle gälla beiräffande den förut nämnda premieavgiften.

Under remissbehandlingen av trafikskadeuiredningens betänkande ifrå­gasatte flera remissinsianser lämpligheten av de nya påföljder som utred­ningen hade föreslagit. Framför allt kritiserades förslaget alt irafikförsäk-ringsgivarna skulle kunna vägra alt meddela försäkring i fall då fordonsägaren eller tidigare ägare hade underiåtit all beiala förfallen premie.

1 prop. 1975/76:15 med förslag till trafikskaddag framhölls all frågan om vilka påföljder m. m. som bör gälla för försummelse alt fullgöra tra­fikförsäkringspliklen inie borde avgöras i del sammanhanget. Den frågan fick i stället tas upp i sin helhet i samband med all man log slällning till de förslag i fråga om ell nytt kontroll- och sanktionssystem som då


 


Prop. 1977/78:16                                                     19

hade lagls fram av samrådsgruppen för trafikförsäkringskontroll. På grund härav kom förslaget till trafikskaddag inle alt innehålla några andra på­följdsregler än en motsvarighet lill de siraff- och vitesbestämmelser som gällt enligl den lidigare lagstiftningen.

De uttalanden om påföljdsregler m. m. som gjordes i prop, 1975/76:15 lämnades utan erinran vid riksdagsbehandlingen (se LU 1975/76:3),

4 Arbetsgruppens förslag

4.1      Allmänna utgångspunkter

Arbetsgruppen framhåller inledningsvis alt de oförsäkrade motorfordonen i många århar ulgjort ett problem förde rättsvårdande myndighetema och trafik­försäkringsbolagen samt en belastning för de lojala försäkringstagarna,

I del tidigare bilregislreringssystemel, som utgjordes av korlregisler hos länsstyrelserna, var det inte möjligt alt säkert bedöma antalet oförsäkrade molorfordon. Genom fordonsparkens snabba tillväxt hade länsstyrelserna i praktiken inle heller möjlighet alt i någon större utsträckning konstatera vilka fordon som saknade trafikförsäkring. Del innebär enligl arbetsgmppen att de som under senare år har åtalats för underlåtenhet all fullgöra sin trafikförsäkringsplikl huvudsakligen har varil sådana som ertappats vid en trafikkontroll eller i samband med en trafikolycka.

Enligt arbeisgruppen innebär tillkomsten av del nya dalamaskinella bil­registret all möjligheler har skapats alt på ell enkelt och säkert sätt konstatera vilka fordon som saknar trafikförsäkring. Det är också mycket enkelt för bilregistemämnden att översända uppgifier härom lill vederbörande polis­myndighet för utredning. Polismyndigheterna haremellertid inle lillräckliga resurser all handlägga dessa ärenden, som f. n. uppgår till omkring I 000 per vecka.

Mot denna bakgrund föreslår arbetsgruppen att det nuvarande påföljds­systemet ersätts av ett avgiftssystem som är baserat på automatisk dala­behandling. Della avgiftssystem skall administreras av trafiksäkerheisver­ket, som övertar polis- och åklagarmyndigheternas saml domstolarnas hand­läggning av ärenden rörande underiåtenhet all fullgöra irafikförsäkrings-plikten. Den nya avgiften, som i arbetsgruppens förslag har getts benäm­ningen särskild försäkringsavgift, skall las ut av den försäkringspliklige. Om denne inle inom viss lid därefter lecknar irafikförsäkring, skall ytter­ligare avgifter las ul ända lill dess att försäkringsfrågan har ordnats.

4.2      Tillämpningsområdet för det nya avgiftssystemet

Enligl arbeisgruppens förslag skall särskild försäkringsavgift las ul när ell fordon har antecknats som oförsäkrat i bilregistret, vare sig del beror på alt någon trafikförsäkring över huvud lagel inle har tecknats eller an-


 


Prop. 1977/78:16                                                     20

ledningen är alt sådan försäkring har upphört att gälla. Även när uppgift saknas i bilregistret om gällande trafikförsäkring, skall fordonet betraktas som oförsäkrat. Del innebäralt ell fordon anses som oförsäkrat inte bara när for­donsägaren harunderiåtil alt teckna trafikförsäkring ulan också när han har för-summal att ge in trafikförsäkringsbeviset till länsslyrelsen eller när uppgift om sådani inlämnande av misstag inle har antecknats i bilregistret.

Det föreslagna avgiftssystemet omfattar inte överträdelser av trafikför­säkringsplikten i sådana fall när fordonet är försäkringspliktigi bara då det brukas i trafik. Särskild försäkringsavgift skall alltså inle las ut av den för­säkringspliktige när ell avslälll eller ej registrerat fordon brukas i trafik ulan att föreskriven trafikförsäkring finns. Enligt arbeisgruppen ingår del inle i dess uppdrag all utforma ell avgiftssystem även för dessa fall.

Arbeisgruppen har emellertid berört frågan om påföljden för den som bryter mol trafikförsäkringspliklen när del gäller mopeder. Enligt arbets­gruppen kan del synas konsekvent att avkriminalisera även sådana brotl och ersätta del nuvarande bötesstraffet med en slraffavgift, som skulle kunna fastställas av polismyndighet och i övrigt byggas upp på samma sätt som den särskilda försäkringsavgiften. Å andra sidan torde den försäkringsplik­tige i dessa fall många gånger ha gjort sig skyldig till även annan böiesbelagd förseelse, t, ex, trimning av mopeden eller brolt mol bestämmelser om mo­pedens ulruslning. Den försäkringspliktige skulle då komma all åläggas både en straffavgift och ett bötesstraff, vilket synes onödigt krångligt. Vidare uppställer sig svårigheter när del gäller all avgöra under vilken lid mopeden har brukats ulan gällande trafikförsäkring. På grund härav saknas enligl arbetsgruppen anledning au i fråga om mopeder ersälla del nuvarande bö­tesstraffet ined en särskild försäkringsavgift.

Arbetsgruppens förslag avser inle heller den som ulan att vara irafik-försäkringspliktig brukar eller låter bruka ett fordon i trafik med kännedom om att föreskriven trafikförsäkring inte finns.

4.3 Utformningen av det nya avgiftssystemet

4.3.1 Avgiftens konslruklion

Enligt arbetsgmppens förslag skall den särskilda försäkringsavgiften vara sammansatt av en fast grundavgift, lika för alla fordon, och en rörlig till-läggsavgifi som differentieras med hänsyn lill försäkringspremien.

Grundavgiften skall enligl förslagel läcka statsverkets (dvs, länsstyrel­sernas och trafiksäkerhelsverkeis) kostnader för handläggningen av ärenden rörande oförsäkrade fordon (kosinadsdel) samt dessutom utgöra en slraff­avgift (strajfdet). Grundavgiften skall i sin helhet tillfalla statsverket.

Tilläggsavgiften är avsedd all i försia hand läcka försäkringsrisken och försäkringsbolagens administrativa kostnader under den period fordonet är oförsäkrat (riskdel). Denna del, som enligt förslagel skall tillfalla irafikför-


 


Prop. 1977/78:16                                                     21

säkringsföreningen, bör enligl arbeisgruppen i princip molsvara den undan­dragna försäkringspremien. Den bör därför så långt del är möjligt anpassas lill försäkringsbolagens premietariffer och inte i något fall undersliga den faktiska försäkringspremien. Samtidigt måste dock beaklas att den skall kunna baseras på data som är eller kan göras tillgängliga hos bilregistret. Den bör vidare ha en administrativt enkel utformning. Med hänsyn härtill är det inle möjligt att differentiera avgiften efler alla förekommande pre­mievariabler. Avgiften måsle i stället sällas så högl att den överstiger den genomsnittligt undandragna försäkringspremien. Det innebär all försäk­ringsbolagen skulle bli överkompenserade, om de tillfördes hela tilläggs­avgiften. Enligt arbetsgruppens beräkningar kan ca 75 % av tilläggsavgiften anses svara mol den genomsnittligt undandragna premien. Hänsyn har då också tagits lill all de som undandrar sig all erlägga irafikförsäkringspremien kan anlas ulgöra en slörre försäkringsrisk än försäkringslagarna i allmänhet. Endasl denna riskdel bör alltså tillföras trafikförsäkringsföreningen. Åter­stående 25 % bör tillfalla statsverket som en ytteriigare, röriig straffavgift (siraffdef).

4.3.2 Avgiftens .storiek

1 arbetsgruppens förslag har grundavgiften satts till 250 kronor. Den i avgiften ingående kostnadsdelen kan beräknas lill 50 kronor, som enligl bilregisternämndens uppskattningar motsvarar de administrativa kostnader­na. Återstående 200 kronor utgör straffdel. Enligt arbetsgruppen kan della belopp, tillsammans med den straffdel som ingår i tilläggsavgiften, betraktas som rimligt i förhållande lill nuvarande bötesstraff

Beträffande tilläggsavgiften gäller, som förul nämnts, all den i princip skall motsvara den undandragna försäkringspremien. Arbetsgruppen fram­håller emellertid att det finns stora variationer i försäkringsbolagens pre­miesystem både mellan olika fordonsslag och inom varje fordonsslag. Det är inte prakliskl möjligt all vid fastställandet av tilläggsavgiften la hänsyn lill alla dessa variabler. I stället får man inrikia sig på all faslslälla avgiften efler vissa faktorer som kan anlas ge ett i genomsnitt rimligt resullal.

Enligt arbetsgruppen bör tilläggsavgiften i första hand differentieras efter vissa fordonsslag, nämligen personbil, taxibil. lastbil, buss, motorcykel, trak­tor och lerrängmotorfordon. Inom dessa fordonsslag (utom traktorer och lerrängmotorfordon) bör avgiften vidare differentieras efter geografiskt om­råde, dvs, område S (Stockholm, Göteborg och Malmö med omnejd), område N (Norrland) och område Ö (övriga landel). När del gäller personbilar och laxibilar bör någon ytteriigare uppdelning inle ske i olika premieklasser, ulan man lar för dessa fordonsslag utgå från premien i den högsla pre­mieklassen. Däremot bör en viss anpassning till den akluella premieklas,sen ske när del gäller lastbilar, bussar och motorcyklar, Enligl arbelsgmppen kan denna anpassning ske på så säll att avgiften differentieras för lastbilarnas


 


Prop. 1977/78:16                                                    22

del efter tiänsievikten, för bussarnas del efter högsta tillåtna antalet vuxna passagerare och för motorcyklarnas del efter cylindervolymen. Vad gäller traktorer bör avgiften enligt arbetsgruppen differentieras efter skatteklass och tjänstevikt, medan däremot en enhetlig premietariff bör tillämpas för terrängmotorfordon.

Arbetsgmppens förslag innebär alltså alt tilläggsavgiften för lastbilar, bus­sar och motorcyklar anpassas närmare till den faktiskt tillämpliga försäk­ringspremien än vad som är fallet med personbilar och taxibilar. Eftersom endast en liten del av dessa bilar tillhör högsla premieklassen, medför ar­betsgruppens förslag alt denna fordonskalegori relativt setl drabbas hårdare än övriga fordonsslag. För alt utiämna denna skillnad föreslår arbeisgruppen alt tilläggsavgiften för lastbilar etc. räknas upp med 20 %. Genom denna uppräkning torde dessutom den del av tilläggsavgiften som skall tillfalla irafikförsäkringsföreningen i genomsnitt bli tillräckligt hög i förhållande till den undandragna premien för dessa fordonsslag,

Arbeisgruppen utgår från att den undandragna premien i genomsnitt avser en period av två månader. Tilläggsavgiften skall därför enligt förslagel fast­ställas till högsla förekommande 1/6 årspremie (förutom fast gmndpremie) i respektive variabel, avrundad till närmasl högre 50-lal kronor. För bussar, motorcyklar, lunga lastbilar, traktorer och lerrängmotorfordon skall dock, som förut nämnts, avgiften räknas upp med 20 96 före denna avrundning.

Tilläggsavgiften har i arbetsgruppens förslag baserats på de irafikförsäk-ringspremier som gällde då förslaget avlämnades. Som ulgångspunkl för beräkningen har valts de premier som tillämpades vid de tre största för­säkringsbolagen. När större avvikelser förekommit mellan bolagen, har den högsta premien använts. Enligt arbeisgruppen bör i varje fall mera betydande förändringar i premienivåerna leda lill en anpassning av tilläggsavgiftens sloriek. En översyn av avgiftema i detta syfte bör ske förslagsvis en gång om året eller möjligen en gång vartannat år. Enligt arbetsgmppen kan del lämpligen uppdras åt irafikförsäkringsföreningen alt svara för kontakterna med myndigheterna i dessa frågor.

4.3.3 Avgifiens debitering

Enligt arbet-Sgruppens förslag skall den avgift som trafiksäkerheisverket har fastställt för ett fordon påföras fordonsägaren i en särskild handling, betecknad meddelande till fordonsägaren om särskild försäkringsavgift. Be­talas avgiften inte inom 14 dagar, skall fordonsägaren tillställas ett före­läggande om särskild försäkringsavgift. I föreläggandet, som föreslås ulgöra exekutionstitel och vara direkt utmätningsbart (se avsnill 4.6), skall for­donsägaren uppmanas att betala avgiften inom viss lid, vid äventyr alt ären­det annars överlämnas lill kronofogdemyndigheten för indrivning.

Vid debitering av den särskilda försäkringsavgiften måste man enligt ar­betsgruppen skilja mellan fall då trafikförsäkring saknas därför att försäk-


 


Prop. 1977/78:16                                                     23

ringsavtalei har upphört på grund av obetald premie och fall då trafikför­säkring saknas av annan anledning.

När avtalet om irafikförsäkring har upphört på gmnd av all premien inle har betalats skall skyldighelen alt beiala särskild försäkringsavgift avgöras med hänsyn lill försäkringsförhållandena vid den tidpunkt då försäkrings­avtalet avanmäls på gmnd av obetald premie. Det innebär att någon avgift inte skall tas ut om ett nytt trafikförsäkringsbevis, som är gällande före avanmälan, har kommit in till bilregistret elierom fordonet före avanmälan har överiätits på annan ägare. Å andra sidan bortfaller inte skyldigheten alt betala särskild försäkringsavgift, om försäkringsfrågan ordnas upp efter det att försäkringsavtalet har avanmälts. Avgiften skall dock jämkas, om den oförsäkrade perioden är kortare än den lidrymd av två månader som avgiften normalt skall täcka.

När irafikförsäkring saknas av annan anledning än att försäkringsavtalet har upphört på grund av obetald premie skall skyldighelen alt betala särskild försäkringsavgift avgöras med hänsyn till försäkringsförhållanden vid den tidpunkt då meddelandet om denna avgift avsänds från trafiksäkerhets-verket. Någon avgift skall alltså inte tas ut om nytt trafikförsäkringsbevis, som är gällande före dagen för avsändandet av meddelandet, har kommii in till bilregistret eller om fordonet före denna tidpunkt har överlåtits på annan ägare, Däremoi skall full avgift ulgå även om försäkringsfrågan reg­leras efler denna lidpunkl. Någon jämkning av avgiften sker alltså inte i dessa fall.

4.3.4 Ny avgift vid Jörtsan försummelse

Fordonsägaren skall både i meddelandet och i föreläggandel om särskild försäkringsavgift anmodas att omedelbart teckna irafikförsäkring för for­donet och att ge in nytt trafikförsäkringsbevis till länsslyrelsen. Av med­delandet skall dessutom framgå all ytteriigare avgifi kommer all påföras fordonsägaren, om försäkringsfrågan inle ordnas inom 14 dagar (alltså innan föreläggandel avsänds).

Skyldigheten att beiala ny särskild försäkringsavgift skall avgöras med hänsyn lill försäkringsförhållandena vid tidpunkten för avsändandet av fö­reläggandet om den tidigare avgiften. Om försäkringsfrågan ordnas upp efter denna tidpunkt men före avsändandet av meddelande om ny särskild för­säkringsavgift, skall det emellertid föranleda jämkning av den nya avgiften. Avgiften jämkas alltså om nytt trafikförsäkringsbevis, som är gällande före avsändandet av detta meddelande, har kommii in lill länsslyrelsen eller om fordonet före denna tidpunkt har överiåtils på annan ägare.


 


Prop.  1977/78:16                                                    24

4.4      Delgivning

Arbetsgruppen framhåller att man vid avgörandet av sättet för överbring­ande av olika handlingar till fordonsägaren måste göra en avvägning mellan å ena sidan intresset av ett säkert överbringande, framför alll intresset att den enskilde inle utan vetskap blir ålagd särskild försäkringsavgift, och å andra sidan kostnaderna för olika former av överbringande.

Enligt arbetsgruppen talar övervägande skäl för att meddelandet om sär­skild försäkringsavgift skall översändas i vanligl lösbrev. När del gäller fö­reläggandel om särskild försäkringavgift bör det däremot krävas att hand­lingen delges fordonsägaren. Det delgivningssystem som synes vara smi­digast och som samtidigt tillgodoser rimliga rättssäkerhetskrav är att fö­reläggandel sänds i rekommenderat brev med mottagningsbevis. Arbets­gruppen förordar därför all denna metod för överbringande används i nor­malfallet. Om en sådan försändelse inte hämtas, bör föreläggandet sändas ut på nytt i vanligt lösbrev och anses mottaget påföljande dag. Återkommer detta brev med påteckning av posttjänsteman att det är obeställbart, får andra delgivningsformer prövas eller efterspaningsåtgärder vidtas. Enligt ar­belsgmppen torde del dock med hänsyn lill lillföriitlighelen i bilregistrets adressuppgifter bli ovanligt med åtgärder av sådant slag.

4.5      Rättelsemedel

4.5.1   Rättelse

Om fordonsägaren efter mottagandet av meddelandet eller föreläggandet om särskild försäkringsavgift anmäler all han har haft trafikförsäkring för fordonet under den aktuella liden, bör enligl arbeisgruppen rättelse ske snabbt och utan administrativt krångel. Möjligheten lill rättelse bör finnas fram till utgången av den betalningsfrist som har fastställts i föreläggandet om särskild försäkringsavgift. Först när denna frist har löpt ut, föreligger hinder för ett rätlelseförfarande genom myndighetens egen försorg.

4.5.2   Besvär

Del av arbetsgruppen föreslagna avgiftssysiemet innebär all en fordons­ägare kan föreläggas särskild försäkringsavgift ulan att han har hört av sig. Med hänsyn härtill anser arbeisgruppen all fordonsägaren bör ha möj­lighet all besvära sig över föreläggandet. En möjlighet lill rättslig över­prövning bör även finnas i fall då en begäran om rättelse inle har bifallits eller då fordonsägarens anmärkning mol föreläggandel är av sådan beskaf­fenhet all den inle har kunnal prövas inom ramen för del förut angivna rättelseförfarandet, Efler utgången av en viss klagolid bör emellertid fö­reläggandel om särskild försäkringsavgift vinna laga kraft.

Som besvärsmyndighet föreslår arbetsgruppen kammarrätt.


 


Prop.  1977/78:16                                                    25

4.5.3 Återupptagande

Enligt arbeisgruppen torde del finnas behov av att kunna pröva också klagomål som anförs efter det all föreläggandel om särskild försäkringsavgift har vunnil laga krafl. Möjligheten lill sådani återupptagande bör dock slå öppen endasl i sällsynla fall. Prövningen av ansökan om åtempplagande bör lämpligen anförtros åt samma myndighei som är besvärsinstans, dvs. kammarrätt.

4.6 Betalningsskyldighet och indrivning

Enligl arbetsgruppen lalar övervägande skäl för alt besvär över föreläg­gande om särskild försäkringsavgift inle skall sloppa det vidare förfarandet. Redan den omständigheten, all fordonsägaren trots påminnelser och an-maningar inte har kommit in med något trafikförsäkringsbevis lill bilre­gistret, kan anses ulgöra ett gott skäl för att anta alt han har underiåtit all fullgöra sin trafikförsäkringsplikl och all han alltså är skyldig all beiala den särskilda försäkringsavgiften. Även om avgiften i vissa fall kan uppgå lill inle obetydligt belopp, kan skyldighelen alt beiala della belopp inte anses ulgöra ett alltför allvariigt ingrepp mol fordonsägaren ens i de fall när fö­reläggandet om denna avgifi inie har vunnil laga kraft. En regel, som innebär all besvär inie stoppar indrivningsförfarandel, får anses vara ell slarkl ver­kande medel för att hindra all fordonsägarna genom obefogade besvär rubbar effektiviteten i det nya avgiftssystem som arbetsgruppen föreslår. Arbets­gruppen förordar därför en sådan regel,

Enligl arbeisgruppen bör inle heller ansökan om återupptagande eller bifall lill sådan lalan kunna fördröja indrivningsförfarandet.

Med hänsyn till syftet med den särskilda försäkringsavgiften föreslår ar­betsgruppen all den, i likhei med bl. a. skatier och vissa allmänna avgifter samt böler och viten, skall kunna drivas in genom införsel.


 


Prop. 1977/78:16                                                     26

5 Remissyttrandena över arbetsgruppens förslag 5.1 Allmänna synpunkter

Arbetsgruppens förslag har i sina huvuddrag lillslyrkls av praktiskl lagel samtliga remissinstanser. Från fiera håll uttalas dock att del är vanskligt all la bestämd slällning lill förslagel, eftersom del huvudsakligen ulgör endast en principskiss, Synpunkler av delta slag framförs av bl, a. JK. Svea hovrän, riksskatteverket och försäkringsräilskommitién. som utgår från all ut­redningsarbetei fortsätter föratt mynna ul i ett slutligt mera genomarbetat för­slag.

Frågan om en avkriminalisering av förseelser mol trafikförsäkringspliklen diskuteras av några remissinstanser från principiella utgångspunkter. Enligt försäkringsräitskominittén kan del ge anledning till principiella betänkligheter att inan på trafikförsäkringsområdel genomför en skenbar avkriminalisering, dvs, ersätter bötesstraffet med en offeniligrätlslig avgift. Kommittén erinrar om trafikskadeuiredningens uttalande all del kan ifrågasättas om en sådan avkriminalisering börske isolerat fördenna speciella form av lagöverträdelser och att denna fråga bör ses i ett större sammanhang där man över eit vidare fäll bedömer lämpligheten av all avkriminalisera andra liknande förfaranden. Också statskontoret hänvisar lill dessa uttalanden av trafikskadeutredningen och utgår från att en avkriminalisering i enlighel med arbeisgruppens förslag inle föregriper en sådan mera generell prövning av avkriminaliseringsfrågor som trafikskadeulredningen har räknal med,

JK hälsar å andra sidan med tillfredsställelse all frågan om avkrimina­lisering av brolt mol trafikförsäkringspliklen nu har tagits upp och anser att del inle kan råda någon ivekan om alt en reform i den riktning som arbeisgruppen har föreslagit bör genomföras snarasl. Enligt RA är del en viklig kriminalpolitisk utvecklingslinje all såviii möjligt genom s. k. de­penalisering ersätta straffrättsliga sanktioner inom specialslraffrätten med avgifter eller andra former av påföljder som inte har straffrätlslig karaklär, Skyldighelen all hålla irafikförsäkring är enligl RÅ:s mening särskill väl lämpad för en sådan reform. Även Svea liovrätl framhåller alt förseelser mot trafikförsäkringspliklen är sådana underlålenhetsgärningar som synes väl lämpa sig för ell administrativt avgiftssystem. Under förutsättning att della syslem ger en lillräcklig grad av rättssäkerhet har inte heller Sveriges advokatsainfund någon erinran mot att de angivna förseelserna avkrimina­liseras,

Reinissinslanserna betonar allmänt all den nuvarande siluaiionen beträf­fande irafikförsäkringspliktens fullgörande inte är tillfredsställande och alt del därför finns behov av ell effektivare påföljdssyslem. Försäkriiigsrätts-konimitién påpekar som en särskild brist i del nuvarande systemet all det med hänsyn lill de bötesbelopp sotn genomsnillligi döms ul f n. kan vara direkl lönsamt all inle beiala försäkringspremie, Länsslyrelsen i Örebro län framhåller all en sior brist och svår lockelse för ekonomiskt oansvariga


 


Prop. 1977/78:16                                                                   27

är all försäkringsbolagen lämnar ul försäkringskort på kredit saml all irafik-och försäkringsmoralen skulle vara myckel bättre om delta förfarande inte praktiserades.

Svea hovrän instämmer i den målsättning som arbetsgruppens förslag utgär från, nämligen all illojala fordonsägare måsle genom effektiva åtgärder för­mås all hålla sina fordon trafikförsäkrade. Enligl Folksam är del med hänsyn lill de problem som de oförsäkrade fordonen utgör, inle minsl genom den ekonomiska belastningen förde lojala försäkringstagarna, ulan Ivekan önsk­värt alt få till stånd ett mera effeklivi kontroll- och påföljdssyslem. Liknande synpunkler framförs av KAK och Molorförarnas helnykteiheislörbuiid.

Åklagarmyndigheten i Stockholm erinrar om alt de som under senare år har lagförts för underlåtenhet all irafikförsäkra fordon inie bara - som ar­beisgruppen hävdal - har utgjorts av fordonsägare som ertappats vid en trafikkontroll eller i samband med en trafikolycka, Åtminsione i Siockholm handläggs nämligen ett uppskattningsvis lika slort anlal mål där del i sam­band med utredning angående försummad inbetalning av fordonsskall har framkommit alt fordonen också har varit oförsäkrade under avsevärd lid,

Enligl statens irafiksäkerhetsverk innebär lillkomslen av del nya maskinella bilregistret att möjligheter har skapats att på ett enkelt och säkert sätt fast­ställa vilka fordon som inte är trafikförsäkrade. Tekniken med automatisk dalabehandling har också kunnal utnyttjas för påminnelser och rapportering om oförsäkrade fordon lill berörda fordonsägare, myndigheler och orga­nisationer. Erfarenheterna av den nuvarande rutinen är emellertid totalt selt mycket otillfredsställande. Den ordning som slår lill buds för utdömande av påföljd vid förseelse mol trafikförsäkringspliklen hindrar nämligen alt ärendena fullföljs i önskvärd omfattning, Ell liknande uttalande görs av bilreglsternämnUen. Också överåklagaren i Göieborgs åklagardislrikt framhåller att antalet ärenden om oförsäkrade fordon har ökat betydligt genom lill­komslen av det maskinella bilregistret och all del därför framsiår som an­geläget med en reform som innebär att påföljdsfrågan kan handläggas snab­bare och effektivare än f. n.

Flera remissinsianser pekar på del problem som de oförsäkrade fordonen ulgör för polis och åklagare saml domstolsväsendet, Enligl dessa remiss­instanser medför förslagel om ell administrativt avgiftssystem i stället för en straffrätlslig påföljd en behövlig lättnad i arbetsbördan för dessa myn­digheler. Uttalanden av della slag görs av åklagarniyndigheien i Stockholm, överåklagaren i Malmö åklagardislrikt. länsåklagaren i Jönköpings län. länsåklagaren I Västmanlands län. rikspolisstyrelsen, statskontoret. KO. jör-säkringsrättskoniniittén. KAK och MotorjÖrarnas helnykterhelsförbund.

Även i övrigi menar fiertalei remissinsianser all arbetsgmppens förslag moisvarar de krav som kan ställas på ett nyll sanklionssyslem. Enligl FCF skapas och vidmaklhålls genom förslagel ell så slarkl tryck på fordonsägare som inte har fullgjort sin försäkringsplikt all denne i normalfallet kan anlas fullgöra sin skyldighel eller lillse all skyldighelen upphör. Även jörsäk-


 


Prop.  1977/78:16                                                    28

ringsrättskoinntiiicn anser all del föreslagna påföljdssysiemet ulgör en be­tydligt effektivare sanktion än nuvarande siraff- och viiessystem. Länsåklagaren i Väsiinanlands län anför att förslaget också kan betraktas som mera rällvisl med hänsyn till den skiftande praxis som f n, synes råda när det gäller åläggande av vile.

Enligl statskontoret är del uppenbarl alt en övergång lill del föreslagna påföljdssysiemet måsie innebära en administrativ rationalisering som bidrar lill den åsyftade effektiviseringen av kontrollen över oförsäkrade fordon. Liknande synpunkter framförs av länsåklagaren i Jönköpings län. åklagar­myndigheten i Stockholm och överåklagaren I Malmö åklagardislrikt.

All del dalamaskinella bilregislreis möjligheler bör utnyttjas för all på ell effektivare säll framtvinga försäkringspliktens fullgörande anser RA vara självklart. Också läns.styrelsen i Örebro län menar att när bilregistret numera bygger på datasystem så bör försäkringskonlrollen hårdare anknytas dit. Denna uppfallning delas av jörsäkriiigsräiiskommittcn, som framhåller all del genom användningen av dalamaskinella rutiner bör vara möjligt all åsladkomma avsevärda administrativa förenklingar av handläggningen av ärenden om oförsäkrade fordon. Härigenom torde man bl. a. nå en ur allmän synpunkl önskvärd förkortning av den lid som nu förfiyter från del förseelsen begås tills påföljden döms ut och effektueras. Även enligt konsunientverket synes förslaget väl la lill vara möjlighelen all genoin tillkomsten av det nya bilregistret åsladkomma en effektivare sanklionsform än den nuvarande, Folksam framför liknande synpunkler,

KO anser i likhet med dessa remissinstanser att del är ändamålsenligt alt låta irafikförsäkringskontrollen bygga på bilregistret och införa rutiner som innebär alt den försumlige fordonsägaren kontaktas utan omgång. Här­av följer i och för sig inte nödvändigtvis att den nuvarande straffrättsliga sanktionen skulle behöva bytas ul mol ell system med en administrativt ullagen försäkringsavgift, Prakliska skäl lalar dock enligl KO:s mening slarkl för en sådan ändring. För alt behålla en straffrätlslig sanktion kan visseriigen anföras rättssäkerhetssynpunkter. Dessa bör dock enligl KO inle bli av­görande, särskill som beslutet om särskild försäkringsavgift skall kunna överklagas.

Även några andra remissinsianser diskuterar förslaget från rällssäkerhets­synpunkl. Åklagarmyndigheten i Stockholm och konsumentverket menar all rimliga krav på rällssäkerhel har tillgodosetls genom de föreslagna möj­ligheterna lill rättelse och besvär. Också statens irajiksäkerheisveik anser all förslaget innebär en lämplig avvägning mellan kravet på effektivitet och hänsyn lill den enskildes rättssäkerhet. Statskontoret ulgår från all gällande lagsliftning rörande handläggning av ärenden hos förvaltningsmyndighet medför all bestyret med det nya påföljdssysiemet kommer att handhas på ett i rällssäkerhetsavseende betryggande sätl. Sveriges advokatsamfund och Motorbranschens riksjörbund betonar all rällssäkerhetsaspekierna måsle be­aklas.


 


Prop. 1977/78:16                                                                   29

Länsåklagaren i Krisiiaiistads län är kritisk mol arbeisgruppens förslag och anser au del framför alll från rättssäkerhetssynpunkt kan ifrågasättas, om inte en effektivisering av åtgärderna mol försumliga försäkringstagare i första hand bör ske inom ramen för den nuvarande lagstiftningen. Med en för­enklad handläggningsrutin torde del vara möjligt all vinna sådan ulredning om försäkringsförhållandena all ärendena liksom hittills kan handläggas av åklagare och domstolar ulan all medföra någon oöverkomlig arbetsbe­lastning. Den befogenhet som enligt förslagel skulle tillerkännas trafiksä­kerheisverket att handlägga dessa ärenden kan enligl länsåklagaren befaras medföra sämre rättssäkerhet än om påföljdsfrågan enligt nuvarande regler avgörs av domstol efter åtalsbeslut av åklagare. Innan erfarenhet vunnits om hur nuvarande regler fungerar efter genomförandet av del nya regi­streringssystemet bör någon ändring inte vidtas. OcksåJÖrsäkringsräiiskom-miiién menar att möjlighelerna lill förbättringar inom del nuvarande sy­stemets ram borde ha utretts närmare.

Enligl FCF torde del få anlas alt fordonsägare genom del föreslagna sy­stemet kan komina all bli skyldiga all beiala ett alll slörre anlal avgifter ulan all någon avgift går att driva in. Rimligen bör handlingslinjer för sådana fall övervägas innan förslagel genomförs, Folksam underslryker all del fö­reslagna systemet med hänsyn lill de ekonomiska konsekvenserna för dem som har försummat sin försäkringsplikt släller slora krav på information om påföljderna för sådan försummelse.

Frågan om den lagtekniska ulformningen av arbetsgruppens förslag las upp av Jörsäkriiigsräiiskoinmittén. som finner del iveksami om del nya av­giftssystemet bör regleras i trafikskadelagen. Enligl kommitiéns mening bör del i slällel övervägas om inle erforderliga beslämmelser om den nya avgifien - i likhei med vad som har skett beträffande de s, k, överlaslav-gifterna - lämpligen kan tas in i en särskild lag, lill vilken hänvisning görs i trafikskadelagen. En sådan särskild lag bör då omfatta även de nuvarande straffbestämmelserna för brukande av oförsäkrat motorfordon.

Statskontoret, riksskatteverket och Föreningen Sveriges kronojbgdar påpekar all arbetsgruppens förslag kommer all medföra en ökad arbetsbelastning för kronofogdemyndigheterna. Enligl statskontoret måste man räkna med att ell genomförande av förslagel kan föranleda behov av resursförstärkning inom kronofogdeorganisaiionen, framförallt i slorsladsregionerna. Förening­en Sveriges kronofogdar anser att en resursförstärkning är ofrånkomlig men alt omfattningen och strukturen härav inle är möjlig all bedöma ulan särskild ulredning. Även JK framhåller all denna fråga måste la en mera ingående belysning,

Enligl länsslyrelsen i Örebro län kommer en övergång lill del föreslagna systemet att medföra alt också länsstyrelserna får ökade arbetsuppgifter,

KAK och MotorjÖrarnas helnykterhelsförbund betonar all lillräckliga re­surser även måsle ställas till trafiksäkerhelsverkeis förfogande, så alt för­delarna med den automatiska dalabehandlingen verkligen utnyttjas. Enligt


 


Prop. 1977/78:16                                                     30

Motorbranschens riksjörbund krävs parallellt med det nya påföljdssysiemet all de övervakande myndighelerna effektiviserar och intensifierar övervak­ningen och kontrollen av fordonsparken, Å andra sidan föruisätler riks­polissiyrelsen alt, om del vid en trafikkontroll visar sig att ägaren av ett försäkringsplikligt fordon har underlåtit all fullgöra sin försäkringsplikt, nå­gon underrättelseskyldighet inle åläggs polisen eftersom fullgörandet av för­säkringsplikten ändå kontrolleras enligl del föreslagna systemet,

Slatens trajiksäkerhetsverk berör en omständighet som verkei finner särskilt anmärkningsvärd, nämligen del stora anlal oförsäkrade fordon som är för­sedda med gilligl konirollmärke, Trafiksäkerheisverket har förståelse för ståndpunkten att del f n. inle är möjligt all gå över lill ell system som knyier utlämnandet av konirollmärket till betalning av försäkringspremien för den period som märket avser. Del förhållandel att många oförsäkrade fordon har gilligl kontrollmärke är emellertid ägnal all minska tilltron lill kontrollmärkel över huvud laget. Liknande synpunkter framförs av po-llsniyiidigheten i Örebro distrikt.

5.2 Tillämpningsområdet för det nya avgiftssystemet

Arbeisgruppens förslag i fråga om lillämpningsområdel kommenteras av fiera remissinsianser.

Rikspolisstyrelsen kriliserar förslagel alt ett fordon skall anses som oför­säkrat även när fordonsägaren har tecknat trafikförsäkring men inte har gett in trafikförsäkringsbeviset lill länsslyrelsen, 1 delta fall kan fordons­ägaren, utöver den särskilda försäkringsavgiften, åläggas en bötespåföljd enligt 90 S bilregisierkungörelsen (1972:599) för underiåtenhet all ge in tra­fikförsäkringsbeviset lill länsslyrelsen. Med hänsyn till bl, a. den i försäk­ringsavgiften ingående siraffdelen leder förslagel till ell slags dubbelbestraff­ning. Della förhållande, som styrelsen anser otillfredsställande, synes inte ha beaklals av arbetsgruppen.

Länsåklagaren i Västmanlands län framhåller all arbeisgruppen synes ha förbisett en viklig grupp bland de försäkringsplikliga fordonen, nämligen avsiällda fordon som brukas. Saknas irafikförsäkring i ell sådani fall, kan ägaren slraffas enligl de beslämmelser som gäller f n, Otn del nya påföljds-systemet inle omfallar sådana förseelser, kan del befaras all de kommer all öka, eftersom de ekonomiska konsekvenserna då blir väsentligt lindrigare för gärningsmannen än om han för ell registrerat fordon ulan trafikför­säkring, Svea hovrätt påpekar alt arbetsgruppen inte heller har behandlal fall då ell avregistreral fordon brukas utan trafikförsäkring. Polisntyndigheien i Örebro distrikt konstaterar, all också regisireringspliktiga fordon - t. ex. "trimmade" mopeder - kan komma all brukas ulan all vara registrerade och trafikförsäkrade, samt frågar sig vad sotn skall gälla i dessa fall. Liknande synpunkter framförs av länsåklagaren i Jönköpings län.


 


Prop. 1977/78:16                                                     31

Vad gäller frågan om påföljd för ägare av mopeder, som brukas ulan all irafikförsäkring finns, är remissopinionen splittrad. Överåklagaren I Gö­teborgs åklagardislrikt och polisniyndigheien i Örebro distrikt har inle någon erinran mol de uttalanden som arbeisgruppen har gjort beiräffande mopeder. Även länsåklagaren i Jönköpings län delar arbetsgruppens uppfattning alt del f n, inle torde vara möjligt all genomföra ett syslem med särskild för­säkringsavgift för mopeder. Om en sådan avgift införs för registrerings-pliktiga fordon, bör dock övervägas om inte påföljden för ägare av moped som brukas ulan irafikförsäkring skall ändras från dagsböter lill penning-böler, förslagsvis varierande mellan 50 och 300 kr. Påföljden bör nämligen i båda fallen vara s. a, s, av samma valör. Samtidigt ifrågasätter länsåklagaren om inle denna straffbestämmelse då bör föras över till fordonskungörelsen (1972:595),

Kronofogdemyndigheien i Örebro distrikt anser arbetsgruppens förslag i fråga om mopeder vara olyckligt och inkonsekvent, i all synnerhet som folk i allmänhel säkeriigen anser ett bötesstraff vara en allvarligare påföljd än en administrativ avgift. Enligl kronofogdemyndighetens mening bör man för­söka finna en lösning på della problem, så all även underiåtenhet all ira­fikförsäkra mopeder avkriminaliseras. Också RA har den uppfattningen all del framsiår som oenhetiigt och även på andra säll mindre lämpligt all behålla del hiltillsvarande ansvarssyslemel med dagsböter för underlåtenhet all irafikförsäkra mopeder. Enligt RÅ bör ytterligare överväganden ske be­träffande denna fråga. Svea hovrän framhåller all man, bl. a, för all av­giftssystemet skall bli konsekveni, bör ytterligare överväga all införa en särskild avgifi även för ägare lill oförsäkrade mopeder,

Försäkringsrättskoniiniitén finner en diskutabel konsekvens av arbetsgrup­pens förslag vara att det i fortsättningen kommer all finnas två parallella påföljdssyslem för likartade förseelser. Mot alt del nya avgiftssystemet skall gälla även ägare av oförsäkrade mopeder lalar emellertid att detta skulle medföra adminisiraiiva komplikationer. För denna gmpp saknas nämligen bl. a, den naturliga anknyining lill trafiksäkerheisverket som regislrerings-och försäkringsplikten skapar for exempelvis personbilsägarna. Deisamma gäller beträffande dem som brukar oförsäkrade fordon. Del föreslagna av­giftssystemet kommer emellertid att bli tillämpligt på det slora fiertalet av dem som är underkastade straffansvar enligl gällande lagsliftning. Den om­ständigheten att del fortsättningsvis kommer all finnas två påföljdssystem anser kommittén därför inle ulgöra någol avgörande hinder mot ell genom­förande av arbeisgruppens förslag. Kommittén anser dock all del finns an­ledning alt ytteriigare överväga samordning mellan påföljderna.

Även andra remissinsianser diskuierar vilka påföljder som bör gälla för dem som brukar ell oförsäkrat fordon, Aklaganiiyndigheten i Siockholm upp­lyser att i enlighel med givna anvisningar är praxis vid utfärdande av siraff-fördäggande alt den som har underiåtit alt fullgöra sin trafikförsäkringsplikl föreläggs 10 dagsböter. 1 fall då den försäkringspliklige dessulom har brukat


 


Prop.  1977/78:16                                                    32

sitt fordon föreläggs han dock 15 dagsböter, Samma siraff föreläggs även annan än den försäkringspliktige som har brukat ell oförsäkrat fordon, Stock­holms tingsrätt lorde lillämpa moisvarande straffsatser. Enligl åklagarmyn­digheten synes arbetsgruppens förslag ulgå från all den försäkringspliktiges brukande av oförsäkrat fordon inte skall vara särskill straffbelagt, medan frågan om siraff för annan som brukar oförsäkrat fordon inle har lagils upp lill diskussion. Arbetsgruppen har inle heller föreslagit all den särskilda försäkringsavgiften skall differentieras med hänsyn lill om fordonet brukats eller ej. Åklagarmyndigheten anser mot bakgrund av nuvarande praxis och med hänsyn lill variationerna i fråga om försäkringsrisken, all frågan hu­ruvida brukandel av del oförsäkrade fordonet skall vara straffbelagt eller eljesi medföra förhöjd avgift bör las upp lill forlsalt diskussion, Enligl åkla­garmyndigheten är del inte heller tillfredsställande om annan än ägare vid bruk av oförsäkrat fordon skulle gå helt fri från påföljd.

Polismyndigheten i Örebro distrikt anför all den särskilda försäkringsavgiften bör utgöra påföljd för underlåtenhet all fullgöra Irafikförsäkringsplikten, me­dan brukandel av ell oförsäkrat fordon bör vara kriminaliserat och medföra siraff för varje lillfälle när fordonet brukas. Polismyndigheten jämför med väglrafikskaitdagsliftningen, där brukande av fordon under vissa förulsäll­ningar är belagt med straff både för ägare och för förare jämsides med all vissa andra avgifter las ul.

Enligt RA framsiår det som oenhetligt och även på andra säll mindre lämpligt all del hittillsvarande ansvarssyslemel med dagsböter skulle kvarstå för annan än den försäkringspliklige som brukar molorfordon med kän­nedom om att föreskriven försäkring inte finns, RÅ anser att ytterligare överväganden bör ske beiräffande denna fråga. Också länsåklagaren i Jön­köpings län framhåller all frågan bör bli föremål för överväganden och ifrå­gasätter om inle brukande av annan än den försäkringspliklige kan av-kriininaliseras.

5.3 Utformningen av det nya avgiftssystemet

5.3.1 Avgiftens konslruklion

Remissinsianserna godiar allmänt all den särskilda försäkringsavgiften delas upp i en grundavgift och en tilläggsavgift, Beiräffande den närmare ulformningen av den särskilda försäkringsavgiften framförs dock viss krilik. Bl, a, anser riksskatteverket alt avgiftens konstruktion bör bli föremål för ytterligare överväganden, t, ex, i fråga om de siraffdelar som föreslås tillfalla statsverket och den riskdel som är avsedd all tillgodoföras irafikförsäk­ringsföreningen.

När del gäller den i grundavgiften ingående kostnadsdelen, dvs, den del som föreslås läcka statsverkets kostnader för handläggningen av ärenden rörande oförsäkrade fordon, framhåller länsåklagaren i Kristianstads län att


 


Prop. 1977/78:16                                                     33

sådan kostnadstäckning framsiår som främmande från straffrätlslig syn­punkl och alt det inle heller på trafikförsäkringsområdel finns skäl all införa ell sådant syslem.

Den i tilläggsavgiften ingående röriiga slraffavgiften kritiseras från olika håll, Enligl riksskalieverket bör straffdelen beslämmas lill fast belopp och ingå i grundavgiften, varigenom ulformningen av tilläggsavgiften kan för­enklas. Också Svea hovrän, rikspolissiyrelsen och Svenska molorcykelJÖrbundei anser all tilläggsavgiften enbart bör täcka försäkringsbolagens försäkringsrisk och administrativa kostnader och alltså inle dessulom beslå av en rörlig slraffdel.

Beträffande den i tilläggsavgiften ingående riskdelen påpekar /ÖreöA/vV?..';-rätlskominittén alt den inkluderar ogulden försäkringspremie och all förslaget i denna del alltså innebär alt den rätt som försäkringsbolagen f n. har all kräva ut denna premie bortfaller,

1 fråga om fördelningen av den särskilda försäkringsavgiften framhåller KAK och .Molorförarnas hetnykierheis/örbund som självklart, att de medel som fiyler in till statskassan genom grundavgiften och den i tilläggsavgiften ingående siraffdelen skall återgå till trafiksektorn för finansiering av ira-fiksäkerhelsfrämjande åigärder, Molormännens riksförbund anser å andra si­dan alt den del av försäkringsavgiften som utgör slraffavgift över huvud laget inte skall tillföras statsverket ulan i stället gollskrivas Irafikförsäk-ringsanslallerna. så alt avgiften åtminstone i viss ulslräckning kommer de lojala försäkringslagarna till godo i form av premielältnader. Också Mo-lorbranschens riksförbund förordar an försäkringsavgiftens slraffdel skall föras över på försäkringstagarkolleklivei,

TrafiktörsäkriiigsJÖreningen bekräftar all föreningen är beredd all uppbära den i försäkringsavgiften ingående riskdelen att avräknas mol föreningens kostnader för skador genom oförsäkrade och okända fordon. Föreningen förklarar sig också villig all hålla kontakt med berörda myndigheler rörande en fortlöpande revision av avgifierna,

5.3.2 Avgifiens storiek

Beiräffande frågan om den särskilda försäkringsavgiftens siorlek ulgår Folksam från all arbetsgruppens förslag är all belrakla som preliminära och alltså kommer alt bli föremål för ytteriigare överväganden.

I övrigi framförs inle några synpunkter på grundavgiftens sloriek, Däremoi riklas invändningar från olika håll mol den föreslagna beräkningen av den i tilläggsavgiften ingående riskdelen. Frågan om en schablonisering av denna del måsle enligt JK få en mer ingående belysning.

Svea hovrätt anser all tilläggsavgiften bör beräknas på ell enkelt och lätt­fattligt säll, inle minsl med hänsyn lill alt den enskilde fordonsägaren bör kunna ges möjlighet all kontrollera avgiften, I enlighel härmed bör övervägas alt göra tilläggsavgiften enhetlig över hela landel och inle högre än all för-

.1 Riksdagrn 1977/78 I saml. Nr 16.


Prop. 1977/78:16                                                     34

säkringsbolagen får täckning för sill premiebortfall.

Också KAK och Molorförarnas helnykierhetsförbund menar all den fö­reslagna metoden för beräkningen av tilläggsavgiften är onödigt tillkrånglad. Del skulle vara enklare all hell slopa avgiftsdifferenliering efter premieklass, trois de olägenheier som del skulle innebära när del gäller lastbilar. Man bör dock hålla i minnet att lastbilarna ulgör en lilen del (knappl 5 %) av del totala antalet oförsäkrade fordon, varför den administrativa vinsten klart skulle uppväga vissa marginella olägenheter.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller all man för att undvika felkällor i systemet bör tillskapa så få slorleksbelopp som möjligt. Exempelvis bör alla motorcyklar föras till en grupp i stället för de föreslagna två, och möjligen bör traktorerna delas in i två grupper i stället för de föreslagna tre grupperna.

Svenska moiorcykelförbundei lar besläml avstånd från förslaget att mo­torcyklar skall hänföras lill den grupp fordon för vilka tilläggsavgiften, be­räknad efter högsta förekommande 1/6 årspremie. räknas upp med 20%, Motivet för denna uppräkning är uppenbariigen att utiämna de differenser som förekommer på bilsidan, där nästan inga fordonsägare betalar högsta årspremie. Förslaget kan synas enkelt från försäkringsadminislraliv syn­punkl men uppfattas av förbundel som orättvist. Den hittills upprätthållna principen all varje fordonsslag skall belastas enbart med sina egna kostnader bör tillämpas även i della sammanhang. Del föreliggande förslagel innebär emellertid all bl, a, motorcykel förare får beiala avgifter som egenlligen borde belalas av bilförarna. Förbundel förordar därför all någon uppräkning av avgifien inle sker för motorcyklarnas del, Avgifismässigl skulle delta inle betyda så myckel för försäkringsbolagen, eftersom motorcyklarna ulgör en myckel lilen andel (endasl 2 %) i förhållande lill bilarna. För motorcykel-förarna däremot skulle étt bortfall av del föreslagna tillägget på 20 % betyda en hel del både av rättviseskäl och från ekonomisk synpunkl. framför alll om trafikförsäkringspremierna höjs kraftigt i samband med trafikskadelagens ikraftträdande,

5.3.3 Avgiftens debitering

Eniigl Jörsäkringsräitskominittén innebär arbeisgruppens förslag lill påmin­nelse- och utredningsmliner i fråga om oförsäkrade fordon, att den för­säkringspliklige får en i jämförelse med nuvarande praxis beiydligl förlängd respillid för premiebeialningen ulan alt drabbas av någon påföljd. Redan del administrativa besvär som därigenom uppslår synes molivera att sådani utnyttjande av respillid motverkas. För all del föreslagna påföljdssysiemet skall kunna bli ännu mera effektivt kastar kommittén fram tanken all -med förebild från taxeringsförfarandel - någon form av förseningsavgift införs. En sådan avgift, t, ex, på 50 kr,, kunde - sedan försäkringstagaren redan i premieavin tydligt erinrats om all dröjsmål med premiebeialningen kan medföra förseningsavgift - debiteras av försäkringsbolaget i samband


 


Prop. 1977/78:16                                                    35

med att påminnelsen om obetald försäkringspremie sänds ut. Avgiften bör enligl kommittén tillfalla statsverket. Om premien inte belalas före dagen för avanmälan, bör förseningsavgiften avräknas på den särskilda försäk­ringsavgiften. Även om införandel av en sådan förseningsavgift kan medföra ett vissl administrativt merarbete, kan den sammanlagda koslnadsbelasl-ningen dock vänlas bli mindre genom all betalningsdisciplinen förbällras genomsnittligt,

1 övrigt har arbetsgruppens förslag i fråga om debileringen av den särskilda försäkringsavgiften föranlett påpekanden endasl beiräffande frågan om jämkning av avgiften i vissa fall. Länsstyrelsen i Örebro län ifrågasätter om en jämkningsmöjlighet över huvud tagel bör finnas, efiersom det ju ändå är fråga om någon som har felat. Skall ett jämkningsförfarande finnas, bör del i varje fall ulformas så enkelt som möjligt. Ju fier jämkningsgrunder som tillskapas deslo fier felkällor uppkommer nämligen i systemet.

Motorbranschens riksförbund anser all den särskilda försäkringsavgiften bör kunna jämkas vid bagatellartade förseelser, exempelvis vid kortare be-talningsförsening eller då fordonsägaren pågrund av sjukdom inle har betalat avgifien inom föreskriven tid liksom dåförmildrandeomsiändigheler iövrigl föreligger. Också KAK och Motoiföranias helnykierhetsförbund framhåller all en möjlighel bör finnas till nedsättning eller bortfall av den i försäk­ringsavgiften ingående straffdelen, om fordonsägaren till följd av sjukdom, utlandsvistelse e, d, inte har betalat avgiften inom förelagd lid och kan visa alt fordonet inle har begagnats under den tid då det varil oförsäkrat.

Rikspolisstyrelsen vänder sig mol förslagel all bara tilläggsavgiften men inte grundavgiften skall kunna jämkas. Om skälet härlill är all jämkning av slraffavgift inle bör medges, framsiår jämkningsmöjlighelen beiräffande tilläggsavgiften, däri inbegripet den ytteriigare slraffavgiften, som inkon­sekvent. Även Molormännens riksjörbund förordar all grundavgiften skall kunna jämkas.

5.3.4 Ny avgift vid fonsail Jörsummelse

Någon krilik har i allmänhel inle riktats mot förslagel alt fordonsägaren skall påföras en ytteriigare avgift, om försäkringsfrågan alUjämt är oreglerad vid lidpunkien för avsändandet av föreläggandet om särskild försäkrings­avgift. Länsstyrelsen i Örebro län underslryker alt en möjlighet måste finnas all genom nya förhöjda avgifter förmå fordonsägaren alt betala försäkringen. FCF framhåller dock att del i vissa fall kan vara omotiverat alt fordons­ägaren redan då han får föreläggandet om särskild försäkringsavgift, vilket kan vara det försia meddelandet i saken som kommer till hans kännedom, skall vara skyldig all beiala ytterligare en låt vara jämkad avgift, Enligl FCF framsiår del vidare som skäligi all ny avgift inle las ul, om den lidigare fastställda avgifien betalas innan ärendel i den delen övelämnas lill kro­nofogdemyndighet för indrivning.


 


Prop. 1977/78:16                                                     36

5.4 Delgivning

Remissinsianserna har i allmänhel inle framställt någon invändning mol arbetsgruppens förslag all meddelande om särskild försäkringsavgift skall sändas lill fordonsägaren i vanligt lösbrev, KO ifrågasätter dock om inle meddelandet bör delges fordonsägaren. Enligl länsåklagaren i Västmanlands län bör delgivning ske enligl delgivningslagens beslämmelser, om försän­delsen ålerkommer med påteckning av poslljänsieman att den är obeställbar.

Slark krilik riklas emellertid mol arbeisgruppens förslag när del gäller delgivning av föreläggande om särskild försäkringsavgift. Förslagel all fö­reläggandel från början sänds ul i rekommenderat brev med mottagnings­bevis har visseriigen föranletl påpekande endast från länsslyrelsen i Örebro län och kronofogdemyndigheten i Örebro distriki, som anser att det i della fall bör anges på försändelsen alt den får utlämnas bara mot kvitto av adres­saten personligen, Däremoi framhåller fiera remissinsianser att, om för­sändelsen inie löses ut, någon form av egentlig delgivning bör väljas framför utsändande av lösbrev.

RÅ betonar all den särskilda försäkringsavgiftens karaktär av delvis påföljd gör del angelägel att den som åläggs sådan avgift verkligen blir personligen delgiven ett föreläggande om avgiften innan exekutiva åtgärder kan komma i fråga. Del måsle inte sällan inträffa fall där trafikförsäkring har tecknats och premien har betalts, trots all bilregistret på grund av felaktighet eller försummelse hos försäkringsanstall eller myndighei inle innehåller uppgift därom. Enligt RÅ bör det inte få förekomma alt den som har fullgjort sina skyldigheter och därefter har varit bortrest skall ulan delgivning kunna åläggas en exigibel avgift.

Länsåklagaren i Västmanlands län anför all rältssäkerheisinlressel i della fall måsle tillmätas slörre belydelse än kostnadssynpunkten, i all synnerhet om föreläggandet om särskild försäkringsavgift skall kunna drivas in oavsell om lalan förs mol föreläggandet eller ej. Föreläggandel bör därför delges enligt beslämmelserna i delgivningslagen (1970:428), om rekommenderad försändelse med föreläggandel återkommer med påteckning av posttjän­steman all den är obeställbar eller om försändelsen inte löses ul. Också länsåklagaren I Jönköpings län anser att arbeisgruppens förslag på denna punkt är otillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt saml förordar all föreläg­gandel om särskild försäkringsavgift delges fordonsägaren på samma säll som gäller om delgivning av slämning i brottmål.

Liknande synpunkler anförs av länsslyrelsen i Örebro län och kronofog­demyndigheien i Örebro distrikt, som anser all stämningsmannadelgivning bör tillgripas när fordonsägaren inie löser ut rekommenderad försändelse med föreläggandeom särskild försäkringsavgift. Länsstyrelsen tillägger som molivering för denna ståndpunkt alt del många gånger kan röra sig om relativt slora belopp som skall påföras fordonsägaren. Vidare erinrar länsstyrelsen om hur adressuppgifterna i bilregistret har kommii lill. Dessa


 


Prop.  1977/78:16                                                    37

uppgifter hämias från länsstyrelsens persondata, som i sin tur bygger på kyrkobokföringsadressen. Uppgifterna är ofta föråldrade. De fordonsägare som underlåter att betala sin irafikförsäkring är ofta allmänt slarviga per­soner, och de försummar inte sällan alt anmäla adressförändringar till pas­torsämbetet. Med hänsyn härtill kan del vara svårt all nå dem under den adress som har antecknats i bilregistret.

Inte heller Sveriges advokatsainfund anser all bilregistrets adressuppgifter kan antas vara helt tillförlitliga. På gmnd härav och även med hänsyn till all felaktigheter kan förekomma under själva postgången kan del inte und­vikas att åtskilliga försändelser kommer på avvägar. Eftersom ett föreläg­gande om särskild försäkringsavgift i många fall konstituerar en skyldighet för den enskilde all - i synnerhet när del gäller de högre premieklasserna - ulge ganska belydande belopp, anser samfundet att skälen för personlig delgivning av dessa förelägganden är lika starka som i fråga om delgivning av stämning i ivislemål resp, ansökan om lagsökning eller belalningsfö-rdäggande.

Också Motorbranschens riksförbund, KAK och Molorförarnas helnykter­helsförbund förordar all de regler som gäller om delgivning av ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande tillämpas beiräffande föreläggande om särskild försäkringsavgift, Motorntännens riksförbund utlalar sig i lik­nande riktning,

Kaininarkollegiei, som enligl avskrivningskungörelsen (1965:921) ulgör be-vakningsmyndighel för fiertalet av slatens civila fordringar, framhåller alt del förfarande som tillämpas beiräffande dessa fordringar garanterar att gäl­denären är underrättad om kravei innan utmätning äger mm genom kro­nofogde. Della förfarande skiljer sig alliså från del av arbeisgruppen fö­reslagna systemet, som ju innebär all kronofogden kan erhålla föreläggande om särskild försäkringsavgift för indrivning utan att fordonsägaren känner till kravei. Denne har inle möjlighel alt utan vidare påminnelse beiala för­säkringspremien ulan måsle vidkännas de kostnader som följer med den särskilda försäkringsavgiften. Fordonsägaren kan inte heller undgå kost­naderna för indrivning genom kronofogden, Samma konsekvenser kan också uppkomma på grund av felaktigheter i bilregistret. Om personlig delgivning inle skulle krävas, uppslår alltså risk för rättsförluster. De möjligheler till rättelse, besvär och återupptagande som arbetsgmppen har föreslagit synes inle kunna eliminera denna risk, Kammarkollegiel ifrågasätter därför om inle föreläggande om särskild försäkringsavgift bör personligen delges for­donsägaren innan det sänds till kronofogden för indrivning. Ett sådani för­farande kan givelvis innebära vissa merkosinader och viss extra omgång. Dessa olägenheier bör man dock enligl kollegiets mening finna sig i.


 


Prop.  1977/78:16                                                              38

5.5 Rättelsemedel

5.5.1   Räiielse

Arbetsgruppens förslag all möjlighel bör finnas lill rättelse genom länsstyrelsens eller trafiksäkerhelsverkeis försorg har i allmänhet lämnats utan erinran av remissinsianserna, Svea hovrän erinrar dock om all hovrätten i annal sammanhang ställt sig starkt kritisk mol ett av lagberedningen i betänkandet (SOU 1973:22) Utsökningsbalk framlagt förslag lill vidgade möj­ligheter för kronofogdemyndighet att själv rätta sina beslut.

Vidare framhåller Sveriges advokatsamjund all arbeisgruppen borde när­mare ha övervägt vilka rutiner som fordras för att rättelse skall kunna genom­föras snabbt och ulan administrativt krångel. Samfundet frågar sig om det skall ankomma på myndighelen att begära besked från det försäkringsbolag som fordonsägaren på svarskortet uppgett sig ha irafikförsäkring hos. Vidare ifrågasätter samfundet vilken ulredning som skall göras, om fordonsägaren påstår exempelvis all han har överiåtit eller avslälll sitt fordon och alt han har avsänt vederböriig anmälan härom ulan alt delta har registrerats i bil­registret.

5.5.2   Besvär

Flera remissinsianser betonar att en möjlighet måste finnas till överkla­gande av felaktiga beslul om påförande av särskild försäkringsavgift. Del av arbetsgruppen föreslagna besvärsinstitutét godlas därvid allmänt. Bil­regislernämnden ifrågasätter emellertid om inle en ytterligare administrativ förenkling skulle kunna nås genom en lillämpning av den ordning som är genomförd beträffande all väglrafikskalleuppbörd. I enlighel härmed skul­le den särskilda försäkringsavgiften efter ett antal påminnelser kunna påföras genom automatisk dalabehandling. Om fordonsägaren anser all försäkrings­avgift oriktigt har påförts honom, skulle han kunna påkalla beslul hos länsstyrelse. Påkallas inle beslul inom viss lid. skulle den automatiska på­föringen vinna laga kraft och den särskilda försäkringsavgiften därmed kun­na lämnas lill indrivning om den inle är betald. Bilregisternämnden tillägger all i de fall fordonsägare har invändningar mol avgiften lorde dessa inle sällan gå ul på all uppgifterna i bilregistret är felakiiga. Möjligheten all påkalla beslut hos länsstyrelse har därför också den fördelen all samma myndighei som har all ulreda och beslula om innehållel i de registrerade uppgifierna prövar försäkringsavgiften.

Även andra remissinstanser ifrågasätter om inte länsstyrelse bör vara be­svärsmyndighel med kammarrätt,som överprövningsinstans. En sådan ord­ning motiveras av länsslyrelsen I Örebro län med att del skulle bli alltför lungarbetat och osmidigl med kammarrätien som enda besvärsinslans. me-danJÖrsäkringsrätiskonuniitén anseratt hänsyn lill rätlssäkerheisiniresset krä-


 


Prop. 1977/78:16                                                     39

ver alt ärenden av aktuellt slag normall kan prövas av två inslanser, Länsåklagaren i Jönköpings län hänvisar för sin del lill den ordning som gäller enligl 4S lagen (1971:52) om skatterätt, fasiighelstaxeringsräll och länsrätt,

5.5.3 Återupptagande

Remissinsianserna godtar överiag all en möjlighel lill ålerupplagande skall finnas sedan ett föreläggande om särskild försäkringsavgift har vunnil laga kraft,

5.6 Betalningsskyldighet och indrivning

Arbetsgruppens förslag all besvär över föreläggande om särskild försäk­ringsavgift inle skall ulgöra hinder för indrivning tillstyrks eller lämnas ulan erinran av prakliskl tagel samtliga remissinstanser. RÅ framhåller att det för effektivitetens skull är lämpligt att avgiften på ell jämförelsevis tidigt stadium är direkt utmätningsbar utan hinder av förd klagan. Tra-fikförsäkringssyslemels i slor ulslräckning offentiigrättsliga karaklär gör en­ligl RÅ en jämförelse med skattesystemet naturlig i delta hänseende: Länsstyrdsen i Örebro län anser att en regel om att besvär inte stoppar in­drivningsförfarandel ej är oskälig. Enligl länsstyrelsens mening lorde en sådan regel vara ett slarkt verkande medel i strävandena all bygga upp ell syslem där fordonsägaren inle genom obefogade besvär kan rubba ef­fektiviteten, Enligl riksskalieverket möter förslagel i denna del inte heller någon invändning från indrivningssynpunkt.

Länsåklagaren i Kristianstads län kan emellertid inte acceptera att indriv­ning skall kunna ske även om besvär anförs över föreläggandet av särskild försäkringsavgift. Lämpligheten av alt besvär inte skall tillerkännas stopp-ningseffekt ifrågasätts även av KAK och MotorjÖrarnas helnykterhetsjörbund, som framhåller alt det ime synes föreligga någol särskill skäl för att frångå den allmänna principen om all besvär medför anstånd med straffverkstäl­lighet.

Vidare påpekas från några håll alt besvärsmyndighelen bör kunna besluta om inhibition när del är påkallat. FCF finner del naturiigt all besvärsmyn­dighelen ges en sådan möjlighel. Länsåklagaren I Jönköpings län åberopar 28 >; förvallningslagen (1971:290) till stöd för en sådan lösning, Sveriges ad­vokatsamjund förordar alt överprövningsmyndigheten - i likhei med vad som gäller vid tredskodom av allmän domstol - får befogenhet att besluta om inhibition såväl ex officio som på yrkande därom samt framhåller att en sådan möjlighel ler sig så myckel mera önskvärd, om arbetsgruppens förslag till förenklade delgivningsformer skulle godlas. Också riksskatleverkel och Föreningen Sveriges kronojbgdar anser att arbetsgmppen borde ha be­handlal frågan om anstånd med betalning av den särskilda försäkringsav­giften sedan besvär anförls över avgiften.


 


Prop.  1977/78:16                                                    40

Arbeisgruppens förslag all den särskilda försäkringsavgiften skall kunna drivas in genom införsel tillstyrks av länsåklagaren I Jönköpings län samt länsslyrelsen i Örebro län och kronofogdemyndigheten i Örebro distrikt. För­slaget lämnas utan erinran av fiertalet övriga remissinsianser. Riksskatte­verket anser dock att förulsättningar f n. saknas alt ta ut avgiften genom införsel, bl. a. med hänsyn till den i avgiften ingående enskilda delen. Inie heWer Sveriges advokatsamjund delar arbetsgruppens mening att indrivningen av Irafiktorsäkringsavgifter bör tilldelas ett sådant försteg framför övriga icke införselberättigade fordringar. Enligt samfundet torde utmätning i av­löning kunna anses tillfyllest, i den mån inte andra tillgångar slår till buds för utmätning. Molormännens riksförbund framhåller all arbeisgruppens för­slag om införsel inte ligger i linje med den föreslagna avkriminaliseringen på detta område. Enligt JK har arbeisgruppen inte ägnat frågan humvida införsel bör få ske den uppmärksamhet som problemet förtjänar,

6 Trafiksäkerhetsverkets promemoria

I promemorian framhålls inledningsvis att statistiken tyder på att antalet oförsäkrade fordon som används är relativt litet, bortsett från den gmpp som är oförsäkrade myckel kort tid eller endast skenbart är oförsäkrade. Med en viss generalisering lorde de oförsäkrade fordonen kunna delas in i två grupper. En slor grupp består av fordon där försäkringsfrågan snabbt och enkelt kan lösas genom kontakt med fordonsägarna. Dessa fordon torde relativt ofta vara i bruk. En liten grupp består av fordon för vilka försäkring aldrig tecknas eller som endast tillfälligt försäkras i samband med kon­trollåtgärder. Mol dessa fordonsägare torde nuvarande sanktionsformer vara ineffektiva. En okänd andel av dessa fordon bmkas i trafik.

Problemet med oförsäkrade fordon i trafiken är därför trots allt relativt begränsat,'Vid utformningen av ett sanklionssyslem bör hänsyn tas i möj­ligaste mån till båda de nämnda grupperna. Mer konkret innebär della all man bör sträva efter ett kontroll- och sanktionssystem som i inlednings­förfarandet är relativt mjukt utformat men som - sedan de ouppsåtliga fallen silals bort - tillhandahåller kraftfulla metoder för den gmpp som då återstår.

Den första principen till grund för en annan uiformning av trafikför-säkringskonirollen än den nuvarande är att det inte skall vara möjligt att mer eller mindre ofrivilligt hamna i den situationen att ens fordon är oför­säkrat. Detta innebär att försäkringsplikten bör få en något annoriunda de-taljutlbrmning, F. n. kan ell avtal om trafikförsäkring i princip sägas upp när som helst av endera avtalsparten. Den enda inskränkningen ligger i att avtalet inte upphör förrän 30 dagar efter uppsägning från försäkrings­anstall (avanmälan). 1 ett nytt system borde försäkringsplikten och därmed försäkringsavtalen i stället utformas som ett verkligt obligatorium, dvs, för­säkringsavtal skall inte kunna upphöra förrän försäkringsplikten upphört. Giltigt skäl skulle endast vara överiåtelse av fordonet, avställning, avre-


 


Prop. 1977/78:16                                                     41

gistrering eller ny försäkring hos annat försäkringsbolag. Genom en sådan ordning skulle största delen nu uppkommande fall av oförsäkrade fordon aldrig uppslå - inte ens kunna uppstå. I stället skulle givelvis i viss ut­sträckning uppkomma problem med premiebeialning och regislreringsären-den.

För att få garanlier för alt irafikförsäkring alltid finns skulle det enligt promemorian också vara nödvändigt all säkerställa all försäkring tecknas i samband med all försäkringsplikt uppstår, 1 fråga om nya fordon och fordon som skall tas i bruk efter avställning kan detta ordnas genom att ansökan om registering/påslällning godkänns först när bevis om trafikför­säkring lämnas in. Svårare att kontrollera är försäkringsplikten i fall då fordon överlåts till ny ägare. Det är meningslöst att kräva bevis om irafikförsäkring för att godkänna anmälan om ägarbyte, eftersom man därigenom inle kan förhindra brukande av fordonet. Tvärtom skulle en sådan regel försämra aktualiteten i bilregistret.

Med de regler som gäller i dag inträder trafikförsäkringsföreningen för fordon som är oförsäkrade - dock först när ett skadefall inlräffar. Del kan därför inle vara orimligl att behandla ett fordon, för vilkel försäkring inte har tecknats vid ägarbyte, som försäkrat hos föreningen med skyldighel för fordonsägaren all beiala premie dit. Della betraktelsesätt böräven kunna genomföras inom den administrativa övervakningen, dvs. föreningen an­tecknas som försäkringsgivare i bilregistret. Rutinen skulle alltså vara all, om bevis om tecknad trafikförsäkring inle lämnats in inom en vecka från dagen för ägarbyte, fordonet anses försäkrat hos irafikförsäkringsföreningen och meddelande därom skickas från trafiksäkerheisverket lill föreningen.

Enligl den beskrivna ordningen skulle varje försäkringspliktigi och re­gistrerat fordon alllid vara försäkrat. Någon offeniligrätlslig sanktion mol oförsäkrade fordon skulle därmed inte behövas. Genom bättre information borde vara möjligt all lära fordonsägarna spelreglerna. Någon större skillnad mot nuvarande regler skulle del inle bli fråga om, och dessulom skulle lillkomma starkare ekonomiska skäl all t.ex, anmäla försäljning eller alt begära avställning för fordon som t, v, inte skall användas.

I stället för problem med oförsäkrade fordon skulle dock i någon ut­sträckning uppslå problem med premiebetalning för gällande försäkrings­avtal. Antalet fall där premie inte betalas bör dock rimligtvis bli avsevärt mindre än del antal fordon som i dag är oförsäkrade. I vart fall bör della gälla om försäkringsbolagen bislår fordonsägarna med upplysningarom vad som fordras för att försäkringsavtal skall kunna upphöra.

En annan princip för den här föreslagna utformningen av trafikförsäk­ringskontrollen är enligt promemorian att premier lor gällande avtal måste kunna krävas in. 1 och för sig har försäkringsanstalierna möjlighet lill detta redan nu genom all ansöka om betalningsföreläggande mol den som inte betalar frivilligt. Här kan dock diskuteras olika vägar för all effektivisera indrivningsförfarandel.   För  försäkringsbolagen   och   irafikförsäkringsför-


 


Prop. 1977/78:16                                                     42

eningen skulle förenklingar kunna göras om premierna vore omedelbart exigibla. Vissa rationaliseringsvinster torde också kunna göras om indriv­ningsuppdragen samlades ,genom exempelvis irafikförsäkringsföreningen. För kronofogdemyndigheterna är enskilda mål grundade på betalningsfö­relägganden relativt betungande. Avseväri effektivare är hanieringen av all­männa mål (typ skatter), särskilt om införsel får användas,

Ell så effeklivi förfarande alt alla mål leder till full betalning kan emellertid knappasl uppnås, 1 allmänna mål hos kronofogdemyndigheterna avskrivs i genomsnitt 25-30 % av reslförl belopp. Därför lorde behövas någon möj­lighet alt mer definitivt avsluta ärenden där försäkringsplikten kvarstår men påförda premier inle belalas.

Som förul förordals skall del inle vara möjligt för försäkringsbolag all säga upp försäkringsavtal på gmnd av brisiande betalning. Skälet härför är all så länge ell fordon brukas måsie del finnas någon som ansvarar för skador i följd av trafik med fordonet, Della leder till att del enda slutgiltiga sätlel alt lösa problemet med bristande betalning är att förhindra brukandet. 1 och för sig finns andra möjligheler såsom vite eller bötesstraff men -bortsett från en eventuell preventiv verkan - finns inte nämnvärt större möjligheter att göra sådana sankiioner effektivare än indrivning av pre­miefordran. Som lidigare nämnls lorde de oförsäkrade fordonen kunna delas upp i två gmpper, i stort selt efter en gräns mellan fordonsägare med eller Ulan uppsåt att underlåta försäkringsplikten. Under förutsättning att del i promemorian beskrivna systemet leder lill en effektiv sållning mdlan grup­perna skulle del vara moliveral med relalivi hårda åigärder i syfte all för­hindra brukande av fordon som ägaren vägrar all beiala trafikförsäkrings-premie för. En förutsättning måsle då vara all åigärder med indrivning prövals under viss lid men inle letl lill resullal, 1 promemorian redovisas inte någol färdigt förslag beträffande de slutliga åigärder som sedan skulle sältas in. Det förordas dock all dessa åigärder inriklas på fordonet eftersom della ulgör en sorts "hjälpmedel vid brotl". Alternativ som kan diskuteras är t. ex. brukandeförbud, obligalorisk avställning, utmätning av fordonet eller - mesl drastiskt - förverkande av fordonet. För det fall fordonsägaren inle har kunnal nås under del föregående förfarandet bör även kunna dis-kuleras en möjlighel att försäkringsavtalet får sägas upp. Därvid skulle för­säkringsavtalet fiyttas över på irafikförsäkringsföreningen, men inga vidare åigärder vidlas. En nödvändig förulsällning är i så fall all fordonsägaren har sökts genom delgivning.

Sammanfattningsvis innebär promemorian alt försäkringsavtal inte skall kunna sägas upp förtän giltigt skäl därtill finns. Som sådani skall inte räknas utebliven premiebeialning. Övervakningen av försäkringsplikten blir då när­mast en fråga om all kräva in försäkringspremierna. Indrivningen bör i princip försäkringsbolagen själva svara för, eventuellt med hjälp av irafik­försäkringsföreningen när förfarandet nått så långt all indrivningsåtgärder


 


Prop.  1977/78:16                                                    43

måsle vidlas, Beiräffande fordon där irafikförsäkring aldrig tecknats skall föreningen träda in som försäkringsgivare, 1 sisla hand bör finnas möjlighel all ingripa med hårdare sanktion. Först i det skedet skulle alltså offenl-ligrällsliga sankiioner behöva användas,

1 promemorian framhålls slulligen all del föreslagna systemet i viss mån är beroende av all fordonsägarna känner lill - och följer - regislrerings-bestämmdserna. Del administrativa förfarandet böremellertid kunna byggas upp så all fordonsägaren alltid vänder sig till länsslyrelsen i sina fordons­ärenden. På grundval av uppgifter i bilregislrel kan sedan uppgifter lämnas lill försäkringsbolagen och avtal avslulas eller hållas vilande. På sikl finns härigenom bättre möjligheter alt uppfostra fordonsägarna i aktuella avse­enden än som nu står lill buds,

7 Föredraganden

När någon tillfogas skada i trafiken har han i allmänhel en gynnsam slällning i ersäilningshänseende, Enligl trafikskadelagen (1975:1410), som trädde i kraft den I juli 1976 (ändrad senasl 1976:358), ulgår full ersiillning för alla personskador som uppkommer i följd av irafik med molorfordon, oberoende av om någon kan anses vållande lill skadan ellerej. Delsamma gäller i fråga om sakskador som vid en trafikolycka tillfogas utomstående iredje man, dvs. framför alll fotgängare och cyklister. Ersättningen lill den skadelidande ulgår ur en särskild försäkring, s. k. irafikförsäkring, som varje fordonsägare är skyldig att ha för sitt fordon. Men även om irafikförsäkring skulle saknas i ell vissl fall får den skadelidande sin ersättning. Då svarar nämligen samtliga försäkringsanstaller, som har lillslånd all meddela tra­fikförsäkring, solidariskt för den ersättning som skulle ha utgått om för­säkring hade funnils. Ersättningen utges i detta fall av irafikförsäkrings-föreningen, som är ett gemensami organ för irafikförsäkringsanslalterna.

Från de skadelidandes synpunkl är det alltså av underordnad belydelse, om fordonsägarna fullgör sin skyldighel all ha sina fordon trafikförsäkrade. Däremoi har de fordonsägare som lojall har lagil trafikförsäkring ell starkt iniresse av all reglerna om trafikförsäkringspliklen inle åsidosätts av andra fordonsägare. Della är en förulsällning föratt de kostnader,som uppkommer vid irafikskador skall kunna fördelas mellan fordonsägarna på ett rällvisl säll. Om vissa fordonsägare som i och för sig omfattas av irafikförsäk­ringsplikten åsidosätter sin skyldighel, innebär del all kostnaderna för de skador som deras fordon kan komma all orsaka slås ul på de lojala för­säkringslagarna. Dessa ivingas därigenom alt beiala högre trafikförsäkrings-premier än de annars hade behövt göra.

Genom det dalamaskinella bilregister som infördes år 1973 har förul­sällningar skapats för en fortlöpande och effekliv kontroll av trafikförsäk­ringarna beträffande fordonsbesiåndei i landel. Datatekniken har också kun­nal uinyttjas för påminnelser lill fordonsägarna och för rapportering om


 


Prop.  1977/78:16                                                    44

oförsäkrade fordon till berörda myndigheler. Antalet oförsäkrade fordon, som lidvis har varil mycket stort, har härigenom kunnal nedbringas avsevärt. De oförsäkrade fordonen ulgör emellertid fortfarande ett betydande problem. Enligl uppgifter i bilregislrel uppgår antalet oförsäkrade fordon f n. lill bortåt 70 000, och registreringsmyndigheierna handlägger årligen ca 250 000 ären­den om sådana fordon, Trafikförsäkringsföreningen fick förra året anmälan om drygl I 900 skador som hade orsakals av oförsäkrade fordon, och för­eningen betalade ut 6,7 milj. kr, i ersättning för sådana skador.

Samtidigt med del nya bilregistret infördes även ett system med ett särskilt kontrollmärke som uifärd;is en gång om årel för varje fordon som är be­skattat, trafikför.säkrat och besiktigat. När det gäller kontrollen av trafik-försäkringspliktens fullgörande är della syslem dock inle effeklivi, Kon-irollmärkels giltighetstid har nämligen - lill skillnad från vad som är fallel beiräffande fordonsskall och kontrollbesikining - inle samordnats med den lid för vilken fordonets irafikförsäkring gäller. En sådan samordning har inle kunnal genomföras med hänsyn bl, a, lill all försäkringen följer for­donels ägare och inte - som t, ex, fordonsskatten - själva fordonet. Kon­trollmärkel utvisar alltså bara all irafikförsäkring gällde vid den lidpunkl då märket ulfärdades. Om försäkringen upphör under märkels giltighetstid på grund av bristande premiebeialning e, d. eller om fordonet överlåts lill ny ägare som inte själv lecknar försäkring, inverkar delta inle på fordons­ägarens möjligheler all ha kontrollmärkel kvar på sill fordon. Undersök­ningar visar ock.så all 40-50 % av hela anlalel oförsäkrade fordon, dvs. f n. drygl 30 000, har gilligl kontrollmärke.

Den som inte fullgör sin skyldighet att ha sitt fordon trafikförsäkral kan enligl trafikskadelagen slraffas med böler. Han kan också föreläggas vid vile all fullgöra sin försäkringsplikt. Motsvarande sanklionssyslem gällde enligl de lidigare reglerna om irafikförsäkring.

Frågan om en reformering av del sanklionssyslem som tillämpas när trafikförsäkringspliklen åsidosätts har behandlals i olika lagsiiftningssam­manhang, bl, a, vid tillkomsten av trafikskadelagen, Ell förslag som dis­kuterats har varil all den försumlige fordonsägaren skulle vid sidan av ett bötesstraff åläggas en särskild slraffavgift moisvarande den undandragna försäkringspremien, Della förslag har dock inle lett lill lagstiftning, I sam­band med att trafikskadelagen infördes uttalades all frågan om vilka påföljder m, m. som bör gälla för försummelse alt fullgöra trafikförsäkringspliklen fick las upp i sin helhet i ell senare sammanhang (prop, 1975/76:15 s. 93),

Problemet med de oförsäkrade fordonen har sedan länge varil föremål för särskild uppmärksamhet också bland berörda myndigheler och andra intressenter på trafikförsäkringsområdel. År 1973 tillsatte försäkringsinspek­iionen i samråd med dåvarande bilregislernämnden, irafikförsäkringsanslal­terna och trafikförsäkringsföreningen en arbetsgrupp för att överväga frågan, Arbeisgruppen avlämnade i oktober 1974 en rapport rörande oförsäkrade fordon med förslag lill ell nyll påföljdssyslem, Rapporien har av försäk-


 


Prop. 1977/78:16                                                     45

ringsinspektionen överiämnals lill justiliedepartemeniel och därefter remiss­behandlats.

Enligl arbeisgruppens förslag skall de nuvarande påföljderna för under­låtenhet all fullgöra trafikförsäkringspliklen i fråga om fordon som är re­gistrerade och inle är avställda ersättas av en offeniligrätlslig avgift, benämnd särskild försäkringsavgift. Avsikten är att della nya avgiftssysiem skall an­knytas lill bilregistret och alltså baseras pä automatisk databehandling, Av-giftssy,slemel skall administreras av trafiksäkerhetsverket, som därigenom tar över arbelel med påföljdsfrågorna vid överträdelse av reglerna om tra­fikförsäkringspliklen. Avgifterna föreslås bli omedelbart exigibla och kunna las ul genom införsel, Äv avgifterna skall en viss del tillfalla staten för all läcka dess kostnader för adminislralionen av avgiftssystemet och för att Ulgöra ett slags slraffavgift. Återstoden av avgifterna skall tillfalla ira­fikförsäkringsföreningen för all läcka försäkringsrisken och föreningens ad­ministrativa kostnader under den period fordonet är oförsäkrat. 1 fall då försäkring har funnils men senare har upphört på grund av all premie inle har erlagts skall avgiftema läcka även föriusten av denna premie.

Arbeisgruppens förslag har i sina huvuddrag tillstyrkts av prakliskl lagel samtliga remissinsianser. Dessa betonar allmänt all den nuvarande situa­tionen inle är tillfredsställande och att del datamaskinella bilregistrets möj­ligheler bör ulnyltias för all åstadkomma ell effektivare sanklionssyslem än del nuvarande. Enligt några remissinsianser bordel dock utredas närmare om inle en effektivisering går alt åsladkomma redan inom ramen för del påföljdssyslem som gäller i dag. Från fiera håll påpekas all rättssäkerhets-aspekterna måsle beaklas vid ulformningen av ett påföljdssyslem där avgifter las ut i administrativ ordning. När del gäller avgifternas fördelning förordar ett par remissinstanser alt den del som enligl förslagel skall tillfalla stats­verket används till finansiering av trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder, medan andra remissinsianser menar all även denna del bör tillfalla irafikförsäk­ringsföreningen.

Sedan remissbehandlingen av arbeisgruppens förslag avslutats har tra­fiksäkerheisverket lill justitiedepartementet överlämnat en den 28 april 1977 dagtecknad promemoria med vissa förslag till ändrade sanklionsformer i fråga om oförsäkrade fordon. I promemorian framhålls alt man vid ul­formningen av ett sanklionssyslem i möjligaste mån bör la hänsyn till alt de oförsäkrade fordonen beslår dels av en stor grupp fordon beträffande vilken försäkringsfrågan snabbi och enkelt kan lösas genom kontakt med fordonsägarna, dels av en liten gmpp fordon beträffande vilken försäkring aldrig tecknas eller tecknas endasl lillfälligl i samband med kontrollåtgärder, Enligl promemorian bör man därför sträva efter ett kontroll- och sank­lionssyslem som i inledningförfarandel är relalivi mjukt men som - sedan de ouppsåtliga fallen har gallrats bort - tillhandahåller kraftfulla meloder för den grupp som åierstår. Med hänsyn härtill föreslås I promemorian att avtal om trafikförsäkring inte skall få sägas upp förrän giltigt skäl föreligger.


 


Prop. 1977/78:16                                                     46

Som sådani skäl skall inle räknas utebliven premiebeialning. Beiräffande fordon för vilka ägaren inle har tecknat irafikförsäkring bör enligt prome­morian trafikförsäkringsföreningen betraktas som försäkringsgivare med ver­kan all fordonsägaren blir skyldig all beiala premie lill föreningen.

Under lagstiftningsärendets beredning i justitiedepartementet har över­läggningar hållits med företrädare för försäkringsbranschen, vissa motor-organisationer och berörda statliga myndigheter.

För egen dd vill jag till en början underslryka vikten av all trafikför­säkringspliklen iakttas. Trots all övervakningen av denna skyldighel har kunnal intensifieras på senare lid med hjälp av del dalamaskinella bilregislrel brister del fortfarande märkbart i efterlevnaden av irafikförsäkringsreglerna. Del är alltså lydligi all man måsle tillgripa andra meloder än dem som hittills har prövals för alt komma till rätta med del problem som de oför­säkrade fordonen ulgör. I fortsättningen kommer jag till en början all uppe­hålla mig vid frågan om lämpliga åigärder när del gäller fordon som är registrerade och inte är avsiällda.

Ell sätt alt angripa delta problem, som vid någol tillfälle har föreslagits i den allmänna debatten, skulle vara all lägga om det nuvarande trafik-försäkringssysiemei så all trafikförsäkringen i fortsättningen kom att följa del försäkringsplikliga fordonet i stället för all knylas lill fordonets ägare. Genom en sådan omläggning skulle del bli möjligt all samordna indriv­ningen av premierna med den årliga uppbörden av fordonsskatten, Della skulle givelvis leda till ett effektivare indrivningsförfarande än del nuva­rande. Samtidigt skulle man få garanlier för all den som förvärvar ell fordon har irafikförsäkring för fordonet redan frän början,

Mol en omläggning av irafikförsäkringssystemel av denna innebörd kan emellertid riklas fiera invändningar. Först och främst skulle omläggningen uppenbarligen medföra all försäkringspremierna i fortsättningen inte kunde fastställas efter ett bonussyslem som gynnar den som inte ulnyttjar sin försäkring. Visserligen skulle bonussysiemel kunna ersättas med ett själv-risksysiem med liknande verkningar, men detta skulle medföra avsevärda komplikationer. Vid lillkomslen av trafikskadelagen framkom ocksåen slark opinion för att behålla ett bonussyslem av hävdvunnet slag. Redan detta lalar slarkl mol den lösning som nu har berörts.

Del ler sig vidare diskutabelt med en ordning där slalen tar över för-säkringsanslalternas uppgift att driva in irafikförsäkringspremierna samiidigi som man behåller systemet med all irafikförsäkringar tecknas hos enskilda försäkringsbolag. Helt allmäni synes del främmande all slalen på sådani säll skulle medverka till att driva in fordringar ål privata organ. En sådan ordning skulle också medföra administrativa komplikationer när del gäller redovisningen av premiema lill försäkringsanstalierna, Härlill kommer alt trafikförsäkringen ofta ingår i den samlade försäkringslösning som molor­fordonsförsäkringen utgör. All låta irafikförsäkringspremierna belalas på an­nat säll än de premier som utgår för övriga momeni i moiorfordonsför-


 


Prop. 1977/78:16                                                     47

säkringen (t, ex, vagnskadeförsäkring) skulle kunna innebära ökade kost­nader och olägenheier lor både försäkringsbolagen och de enskilda fordons-ägarna.

All samordna indrivningen av irafikförsäkringspremierna med uppbörden av fordonsskallen skulle alltså knappast medföra några påtagliga fördelar, om inte staten samtidigt log över hela den försäkringsverksamhét på tra­fikskadeområdet som f n. bedrivs av de enskilda irafikförsäkringsanslal­terna. Del skulle bl. a, innebära att ett statligt organ fick svara för ska­deregleringen. Ett sådant sialligl övertagande bör emellertid inle komma i fråga.

Ell annat förslag, som ofta ålerkommer i diskussionen om de oförsäkrade fordonen, går ul på all trafikförsäkringens giltighelsperiod bör samordnas med den tid för vilken kontrollmärke utfärdas för fordonet. Tanken bakom della förslag är att konlrollmärkessystemei därigenom skulle kunna ulnyltias på ett bätlre sätt än nu vid kontrollen av alt fordonet är trafikförsäkral. Bortsett från att det kan bli tekniskt komplicerat alt genomföra förslagel harjag emellertid svårt all se några direkla fördelar med en sådan omläggning av del nuvarande irafikförsäkringssystemel. Alla uppgifter som behövs för att kontrollera, att den som äger ell registrerat fordon fullgör sin trafik­försäkringsplikl, finns nämligen läll lillgängliga redan i del dalamaskinella bilregistret. Därvid är att märka att denna skyldighel föreligger oberoende av om fordonet används eller inte.

Jag kan alltså inle finna all del skulle vara lämpligt att lösa problemet med de oförsäkrade fordonen genom att lägga om det nuvarande trafik-försäkringssystemet på något av de sätt som nu har berörts. Enligl min mening bör man därför söka sig fram på andra vägar, Innanjag går närmare in på spörsmålet om vilken lösning som bör väljas för all upprätthålla för­säkringsplikten vill jag dock först ta upp en fråga som har samband härmed, nämligen hur man kan säkerställa all den som har lagil irafikförsäkring också betalar premierna för försäkringen,

Skyldighelen all beiala trafikförsäkringspremier följer av försäkringsav­talet. Även om försäkringsbolagen har rättsliga möjligheler all driva in de premier som inle belalas godvilligt, lorde de dock hittills endasl mera sällan ha utnyttjat dessa möjligheler.

Om en del fordonsägare som i och för sig har fullgjort sin försäkringsplikt genom alt teckna trafikförsäkring undgår att beiala premierna för försäk­ringen, förfelas i viss mån syftel med irafikförsäkringsreglerna. För de för­säkringstagare som lojall betalar sina premier blir resultatet deisamma som om de försumliga premiebelalarna inle hade lagil någon försäkring. Del finns dock inle någon anledning all, som arbeisgruppen synes ha varit inne på, effektivisera indrivningen av obetalda premier genom att låta slalen lill en del ombesörja denna uppgift för försäkringsbolagens räkning. Som jag förul har sagt bör inle staten i sådan ordning medverka lill alt driva in fordringar ål privata organ. Liksom hittills bör del alltså ankomma på


 


Prop. 1977/78:16                                                     48

försäkringsbolagen att svara för inkasseringen av de premier som har förfallil till betalning, Äv vad jag nyss har anfört framgår emellertid att del är an­gelägel all dessa krav verkligen fullföljs så långt del är ekonomiskt för­svarbart. Erfarenheterna från ell försäkringsbolag, som sedan länge har till-lämpat särskilda eflerkravsruliner för all få in obetalda premier, visar också all redan ganska enkla åigärder kan ge förhållandevis goda resultat.

Frågan om lämpliga åigärder för all förhindra s. k, premiesmilning i ira­fikförsäkringssystemel har diskulerals vid de överläggningar som justilie­departemeniel har hållit med bl, a, trafikförsäkringsbolagen. Dessa har där­efter nyligen enats om att införa ell centralt system för all infordra obetalda irafikförsäkringspremier. Avsikten är att della syslem skall administreras av irafikförsäkringsföreningen med uinyitiande av bilregistrets datamaski­nella resurser, Ell sådant system skulle - under förutsättning av datain­spektionens lillslånd - kunna genomföras inom del närmaste årel.

Med hänsyn härtill synes frågan om betalningen av irafikförsäkringspre­mierna kunna få en tillfredsställande lösning. Kvar står då problemet med de fordonsägare som helt underlåter att hålla trafikförsäkring. Någon skyl­dighet finns f n. inle att beiala ersättning för del ansvar trafikförsäkrings-föreningen slår medan ell fordon är oförsäkral. Föreningen kan visserligen med siöd av irafikskadelagen la ul ett vissl självriskbelopp av den försumlige fordonsägaren i fall då trafikskadeersätlning har betalats ut. Denna möjlighet all kräva ut självriskbelopp går emellertid inle längre än moisvarande möj­lighel för irafikförsäkringsanslalterna all vända sig med krav mot lojala försäkringstagare. Man har alltså f n. enbari del straffrättsliga sanktions­sysiemet att lita till, om man vill hindra fordonsägare frän all göra en obe­hörig vinst genom all inte ha Irafikförsäkring, Erfarenheterna visar emel­lertid, som jag lidigare har antytt, alt detta system inte fungerar lillräckligi effeklivi. Ofta hinner de rältsvårdande organen inie utreda och lagfora för­seelser mol trafikförsäkringsplikten innan dessa har preskriberats. 1 andra fall läggs utredningen ned sedan ägaren sent omsider har tecknat försäkring. Och om en fordonsägare bölfälls för brotl mot reglerna om irafikförsäk­ringsplikten, understiger böterna ofta de premier som han skulle ha fåll beiala om han i slällel hade haft trafikförsäkring.

Del är naturligtvis möjligt alt genom en straffskärpning markera den vikl samhället fäster vid all reglerna om trafikförsäkringspliklen efterievs. Enbari en sådan ålgärd skulle emellertid knappasl leda lill några pålagliga förbättringar jämfört med dagens läge, Äv vad jag nyss har sagi framgår all den för all få avsedd effekt måsle kombineras med belydande förstärk­ningar av framför alll polisens men även åklagarnas och domstolarnas möj­ligheler alt snabbi och effektivt handlägga ärenden om överträdelser av Irafikförsäkringsreglerna. En inle obetydlig del av rättsväsendets resurser skulle alltså behöva avdelas för all ulreda och lagfora dessa i ett större sammanhang setl mindre allvarliga gärningar. En sådan ulveckling är inte förenlig med strävandena under senare år alt i ökad ulsträckning koncentrera


 


Prop. 1977/78:16                                                     49

de rältsvårdande organens verksamhet lill den allvariigare brottsligheten. Som jag har anfört i årets budgetproposition (prop, 1976/77:100 bil. 4 s, 3) framsiår del inle minsl mol denna bakgrund som nödvändigl all fort­löpande pröva i vad mån del finns förulsällningar alt undanta vissa förseelser från del kriminaliserade områdei eller alt på annal sätt begränsa de straff­rättsliga ingripandena.

En annan rättspolitisk utvecklingslinje, som lill slor del löper parallellt med den nyss beskrivna, är all hell eller delvis ersälla straffrättsliga påföljder med avgifter och andra former av sankiioner som inle har slraffrältslig karaktär. Som exempel på sådana avgifter kan nämnas överlastavgifter enligl lagen (1972:435) om överlastavgift (ändrad senast 1975:1413), varselav­gifter enligt lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder (änd­rad senast 1975:743), fel parkeringsavgifter enligt lagen (1976:206) om fel-parkeringsavgift (ändrad 1976:1124) och byggnadsavgifter enligl lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m, m. Dessa avgifter är alla av offeniligrätlslig art. Exempel finns emellertid även på all straffrättsliga sankiioner i viss ulsträckning har fått träda tillbaka för privalrättsliga avgifter. Jag kan här peka på de avgifter som kan ulgå enligt lagen (1977:67) om tilläggsavgift i kollekliv persontrafik.

Arbetsgruppens förslag lill ell offentligrättsligt avgiftssysiem på trafik­försäkringsområdel ligger i linje med denna utveckling. Enligl min mening har ell avgiftssysiem också klara fördelar när del gäller överträdelser av reglerna om trafikförsäkringspliklen. Del rör sig ju i detta fall om förseelser som i allmänhel kan konstateras ulan någon ingående ulredning och där ett naturligt underiag för all beräkna avgiften finns i de försäkringspremier som fordonsägarna kan komma undan genom all inle la trafikförsäkring. Genom alt utnyttja det dalamaskinella bilregistrets möjligheler vid påförande av avgifterna bör man även kunna uppnå avsevärda administrativa för­enklingar, Särskill om avgifterna görs omedelbart exigibla och införselbara, får man otvivelaktigt ell myckel effeklivi medel för att förmå fordonsägarna all fullgöra sin trafikförsäkringsplikl.

Som trafiksäkerheisverket har framhållit bör emellertid beaktas all för­summelsen alt hålla irafikförsäkring inle alllid behöver innebära ett med-velei försök all undandra sig premierna fördenna försäkring. Tvärtom lorde försummelsen ofta bero på slarv e. d. Många försummelser brukar vidare pågå endasl en kortare lid, 1 dessa fall är del inle nödvändigl eller ens lämpligt med några mera ingripande sankiioner. Hänsyn måsie även las lill att del i del föreslagna avgiftssystemet kan inträffa all någon som inle är försäkringspliktig drabbas av avgift. Även om möjlighel lill rättelse införs ler del sig mol denna bakgrund väl drastiskt med avgifter som är omedelbart exigibla. Under alla förhållanden blir de särskilda rältssäkerhetsgarantier som då måsle byggas in i systemet ganska kostsamma. Bl, a, är del med en sådan ordning nödvändigl att samtliga avgiftsbeslul delges i enlighet med föreskrifterna i delgivningslagen (1970:428, ändrad 1972:725), Med hän­syn till del slora anlal ärenden om oförsäkrade fordon som irafiksäker-4 Riksdagen 1977/78 1 saml. Nr 16.


Prop.  1977/78:16                                                    50

hetsverket och länsstyrelserna f n, handlägger - ca 250 000 om året - lorde kostnaderna för ett sådani delgivningsförfarande komma att uppgå lill av­sevärda belopp och medföra en belydande belastning på den redan nu hårt ansträngda delgivningsverksamheien.

De synpunkler som jag har angeit lalar mol alt man genomför arbets­gruppens förslag lill ell offentligrättsligt avgiftssysiem. Härtill kommer en annan viktig omständighet. 1 och med att försäkringsbolagen numera har enats om att irafikförsäkringsföreningen centralt skall ombesörja inkasse­ringen av obetalda irafikförsäkringspremier framstår det som mindre lämp­ligt all vid sidan härav införa ett avgiftssystem som adminisireriis av offentlig myndighei och som avser bl, a. samma kategori försumliga fordonsägare. En sådan ordning kan inte anses rationell och skulle med all sannolikhet upplevas som förvirrande av dem som kom all utsättas för belalningskrav från olika håll.

De betänkligheter mot arbeisgruppens förslag som jag nu har redovisiti leder tankama över lill ell system där trafikförsäkringsföreningen ges en lagreglerad, civilräitslig befogenhet att kräva gottgörelse av de försumliga fordonsägarna för den tid deras fordon har varit oförsäkrade, alltså för den tid föreningen har stått ansvaret för skador som fordonen kan orsaka. Genom en sådan lösning, som också irafiksiikerhelsverket har varil inne på, uppnår man en lillfredsslällande samordning med trafikförsäkringsföreningens upp­börd av obetalda irafikförsäkringspremier. Samtidigt tillgodoses det öns­kemål som en del remissinstanser har fört fram om all avgiftema för över­trädelser av reglerna om trafikförsäkringspliklen skall i sin helhet tillfalla irafikförsäkringsföreningen och därmed indirekl komma de lojala försäk­ringstagarna lill godo.

En förulsällning för ett avgiftssysiem av delta slag är all irafikförsäk­ringsföreningen verkligen uiövar sin rält all kräva avgifter så långl del är motiverat. Föreningen har också förklarat sig villig härlill samt har utfäst sig all la in en beslämmelse i sina stadgar om all föreningen skall verka för att avgifierna las ul,

Mol denna bakgrund förordar jag all irafikförsäkringsföreningen får räll alt kräva avgifter av dem som inte fullgör sin trafikförsäkringsplikl i fråga om fordon som är registrerade och inle är avsiällda. Av vad jag lidigare har sagl framgår att dessa avgifter, som lämpligen kan kallas Irafikförsäk-ringsavgifier, bör molsvara minst de försäkringspremier som den försäk­ringspliklige skulle ha belalal om han hade haft trafikförsäkring. En full­ständig anpassning lill försäkringspremierna är dock inte möjlig. Sådana på premierna inverkande faktorer som anlal körda mil, självriskavdrag saml bonus- eller nyklerhelsraball kan av naluriiga skäl inle beaklas vid bestäm­mandet av trafikförsäkringsavgifterna. I slällel bör man enligl min mening i princip ulgå från högsla försäkringspremien för fordon av samma beskaf­fenhet och med samma användningssäii och geografiska anknyining som del oförsäkrade fordonet.


 


Prop. 1977/78:16                                                     51

Genom att avgifierna besiäms på detta sätt blir de för de fiesta fordonsägare i verkligheten högre än de försäkringspremier som faktiskt har undandragits, Enligl min mening bör en viss ytterligare förhöjning kunna ske, förslagsvis med tio procenl. Med denna avgiftsnivå torde trafikförsäkringsföreningen fåersältning försin adminislralion av avgiftssystemet. Systemet får samtidigt en preventiv effekt genom att de försumliga fordonsägarna får iniresse av all sä snart som möjligt la irafikförsäkring, så att de undgår de högre tra­fik försäkringsavgifterna.

Trafikförsäkringsföreningen bör i princip kunna kräva avgift för varje dag som ell fordon är oförsäkral. Givelvis är del dock inle någon mening med all ta ul alltför låga avgifter. Å andra sidan kan det finnas anledning att låta även den som har haft sill fordon oförsäkral endasl en kortare tid drabbas av någol slags förseningsavgift, Enligl min mening bör trafikför­säkringsföreningen därför ges rätt att la ul en minsta avgift på 50 kr,, även om avgiften enligl den nyss förordade beräkningsmetoden skulle uppgå lill lägre belopp.

Vad jag nu har sagt belyder inle att avgift behöver krävas ul i varje enskill fall. En särskild fördel med ett civilrättsligt avgiftssystem är all av­giftsuttagen smidigt kan anpassas lill omständigheterna. Framförallt under den första liden efter avgiftssystemets ikraftträdande kan del finnas an­ledning all bortse från olika smärre förseelser och inrikia sig på de mera allvarliga försummelserna. Avgiften böräven därefter kunna sällas ned eller hell falla bort om den med* hänsyn till omsländighelerna skulle framstå som oskäligt hård. Så kan t, ex, vara fallel om den försäkringspliklige på grund av sjukdom e. d. inle har kunnal fullgöra sin försäkringsplikt och avgiften avsevärt överstiger vad han faktiskt skulle ha eriagt i försäkrings­premier om fordonet hade varit trafikförsäkral. Det kan förutsättas att tra­fikförsäkringsföreningen kommer att utnyttja sin rält alt ta ut avgifter med den varsamhet som är motiverad. Genom en uttrycklig bestämmelse bör även domstolarna få en möjlighet att jämka avgiften.

Del förhållandel alt avgifierna beslulas av irafikförsäkringsföreningen, som är en privairäilslig organisation, gör att avgiftsbeslulen inte gäma kan vara omedelbart exigibla. Om avgifterna inte betalas frivilligt, får föreningen alliså vända sig lill domstol och framställa sill krav, i regel genom en ansökan om betalningsföreläggande, I överensslämmelse med vad jag lidigare har sagl är del angelägel att kraven fullföljs i denna ordning så långt del är ekonomiskt försvarbart. Annars är det risk för all avgiftssystemet inte får avsedd effekt.

För all avgiftssysiemet skall bli så effektivt som möjligt kunde del i och för sig finnas skäl alt tillåta all de avgifter som har fastslällis av domstol drivs in genom införsel. Med hänsyn bl, a, lill avgifternas privalrättsliga karaktär är detta emellenid knappast lämpligt. Skulle problem uppkomma med alt driva in avgifterna, får i slällel andra meloder prövas. Del finns dock inle någon anledning alt la slällning till denna fråga förrän närmare


 


52                                                                   Prop.  1977/78:16

erfarenheter har vunnits om hur avgiftssystemet fungerar i prakliken.

Utsikterna all del förordade avgiftssystemet skall leda lill en avseväri förbättrad efterlevnad av irafikförsäkringsreglerna är enligl min mening goda. Till ett gynnsamt resullal bör kunna medverka en målmedveten in­formation till den fordonsägande allmänheten om systemets innebörd och konsekvenser. Trots det sagda får man räkna med att systemet inle får effekt på alla fordonsägare. Eftersom avgiftssysiemet innebär att de for­donsägare som vägrar alt la trafikförsäkring är s. a, s, automatiskt försäkrade i trafikförsäkringsföreningen föreligger visserligen inte någon risk för all de skall tiäna på sin underiåtenhet all la irafikförsäkring. Allmänt sell är det dock inte lillfredsslällande om irafikförsäkringsföreningen beträffande vissa fordonsägare mera stadigvarande övertar de vanliga försäkringsbola­gens uppgift att meddela trafikförsäkring. Dessutom lorde del i praktiken ofta vara svårt att driva in irafikförsäkringsavgifterna av dessa fordonsägare. För dem behövs därför även andra och kraftfullare sankiioner.

Enligl min mening är det med tanke på dessa fall lämpligt all behålla den nuvarande möjlighelen att framtvinga Irafikförsäkringspliktens fullgö­rande genom vitesföreläggande, Ell sådant föreläggande innebär att den försäkringspliklige hotas med en sanktion som kan avpassas efter graden av hans tredska. Jämförd med det nya avgiftssystemet är viiessanklionen effektivare även på del sätiet alt ett utdömt vite, som tillfaller del allmänna, kan drivas in genom införsel.

Det finns däremoi inle någon anledning att behålla den nuvarande bö-tessanktionen vid sidan av det nya avgiftssysiemet. Jag kan inle heller se något direkt behov av att, i enlighel med trafiksäkerhelsverkeis förslag, komplettera avgiftssystemet med åigärder som innebär all de nuvarande möjlighelerna all säga upp gällande avial om irafikförsäkring begränsas lill vissa särskill angivna silualioner.

Sammanfattningsvis förordar jag alt del nuvarande bötesstraffet för un­deriåtenhet att hålla trafikförsäkring för ett registrerat och inte avslälll fordon ersätts av ell privaträttsligt avgiftssystem av det slag som jag nyss har re­dovisat. Som jag redan har sagt innebär detta avgiftssystem att ingen for­donsägare kan räkna med att göra någon ekonomisk vinst genom all låta bli alt ta irafikförsäkring. Samtidigt lorde avgifterna ulgöra ett verksamt påtryckningsmedel på fiertalet fordonsägare att fullgöra sin trafikförsäkrings­plikt så snart som möjligt. Del förordade avgiftssystemet har vidare den fördelen att det måste anses uppfylla högt ställda rättssäkerhetskrav.

För att avgiftssystemet skall kunna bli effektivt till rimlig kostnad bör det baseras på automatisk databehandling. Trafikförsäkringsföreningen avser också att använda sig av denna teknik. Dalainspektionen har förklarat sig kunna meddela tillstånd för föreningen att inrätta och föra det personregister som behövs för ändamålet. Vidare har trafiksäkerheisverket utfäst sig att ställa bilregistrets resurser till föreningens förfogande i den ulslräckning som behövs för alt avgiftssystemet skall kunna fungera tillfredsställande.


 


Prop.  1977/78:16                                                    53

Dataieknisk expertis vid trafiksäkerhetsverket och trafikförsäkringsanstal­terna har även förklarat att någol hinder från dataieknisk synpunkl inie föreligger mol ett avgiftssysiem som är ulformat efter de linjer jag förul har förordai.

Meningen är alt själva utredningen av överträdelserna av irafikförsäk­ringsreglerna liksom hittills skall ombesörjas av länsstyrelserna i egenskap av regionala registreringsmyndigheter för bilregistret. Bl. a. med hänsyn här­lill finns det skäl att i fortsätlningen låta länsstyrelse handha uppgiften att meddela de viiesförlägganden som enligt vad jag nyss har anfört kan behöva tillgripas mol de fordonsägare som inle låter sig påverkas av av­giftssystemet. Om föreläggandena inle efterkoms bör dock som hittills de förelagda viiena dömas ul av domstol på talan av allmän åklagare.

Jag har hittills talat enbart om fordon som är registrerade och inte är avsiällda. När del gäller oregislrerade eller avsiällda fordon är situationen delvis en annan. Beträffande dessa fordon, bl.a. mopeder och s. k. områ­desfordon, föreligger trafikförsäkringsplikl bara när de bmkas i irafik här i landel. Skulle fordonet brukas utan irafikförsäkring, går del inteatt utnyttja den i bilregislrel inbyggda datatekniken för alt ålägga fordonsägaren ira-fikförsäkringsavgift. Vidare bör beaktas att det i allmänhet inte finns någon annan ulredning om hur länge eller hur många gånger fordonet har använts än fordonsägarens egna uppgifter därom. Om avgifterna grundas på dessa uppgifter föreligger stor risk för alt avgifterna kommer all understiga de försäkringspremier som fordonsägaren i verkligheten skulle ha betalat. Med hänsyn härtill anser jag alt del nya privalrättsliga avgiftssystemet inte bör omfalta dessa fordon. Det kan inle heller komma i fråga att införa ett särskill offentligrättsligt avgiftssystem enbart för dessa fall. Man bör därför i stället behålla det nuvarande bötesstraffet som sanktion mot den som underlåter att fullgöra sin trafikförsäkringsplikl beträffande ett oregistreral eller avslälll fordon. Även den som åsidosäiter sin försäkringsplikt enligl lagen (1976:357) om molortävlingsförsäkring bör liksom hittills drabbas av denna sanktion.

En särskild fråga är om även annan än den försäkringspliktige bör träffas av någon sanktion när han använder ett fordon som han vel saknar tra­fikförsäkring. Del nuvarande sanktionssystemet på trafikförsäkringsområdel innebär all han kan slraffas i ell sådani fall, Syftel med denna påföljd är all hindra all fordon används i trafiken utan att vara trafikförsäkrade. Vill man nå ett sådani syfte är del emellertid enligl min mening naturligt all i försia hand vidta åigärder mol den försäkringspliklige, dvs, i allmänhel fordonets ägare. Det system som jag har förordat i det föregående när del gäller fordon som är registrerade och inte är avställda innebär all man lar bort straffsanktionen mot de försäkringspliktiga och i stället inför prival­rättsliga avgifter. Som jag har anfört torde ett sådant system vara ägnat all leda till förbätirad efterievnad av trafikförsäkringsreglerna. Härtill kom­mer att Irafikförsäkringsföreningen genom de nya avgifterna får täckning för det ansvar som föreningen står när del gäller skador som orsakas genom

.• Riksdagen 1977/78 1 saml. Nr 16.


 


Prop. 1977/78:16                                                     54

fordon av den berörda kategorin. Det sagda innebär all skälen för all ha en sanktion mot utomstående som använder fordonet lill stor del faller bort. En straffrätlslig sanktion i dessa fall skulle f ö, inle rimma särskill väl med del privalrättsliga avgiftssysiem som samiidigi gäller för fordons­ägarna. Jag anser alltså alt man åtminstone när det gäller registrerade och ej avställda fordon bör ta bort den nuvarande sanktionen beiräffande an­vändare av fordon. Gör man det, finns del inte heller anledning att behålla del nuvarande bötesstraffet mot den som använder annans oregistrerade eller avställda fordon utan att trafikförsäkring finns.

En övergång till ett privaträttsligt avgiftssystem av det slag som jag har förordat kommer att medföra kostnadsbesparingar för del allmänna genom alt polisen, åklagaren och domstolarna avlastas uppgiften att utreda och lagfora ärenden om överträdelser av reglerna om trafikförsäkringspliklen. Möjligt är dock att denna kostnadsbesparing kommer all åtminstone till viss del uppvägas av kostnaderna för ett ökal anlal mål om utdömande av förelagda viten. Även i övrigi kan vissa kostnader uppkomma för del allmänna. Från trafiksäkerheisverket har jag inhämtat att kostnaderna för det syslem-och programmeringsarbete som måste ulföras för det kommande samarbetel mellan bilregistret och trafikförsäkringsföreningens dataregister kan beräknas uppgå lill drygt 100 000 kr.

Del nya avgiftssystemet kan även väntas medföra ell inle oväsentligt anlal ansökningar om belalningsfördägganden. F. n, lorde expeditionsav­giften försådana ansökningar inte täcka hela den kostnad som dessa ärenden medför för slalen, Sannolikl skulle inte heller nuvarande exekulionsavgifter läcka statens kostnader för indrivning av de trafikförsäkringsavgifier som inte betalas godvilligt. Principen är emellertid all expeditions- och exeku-lionsavgifterna skall ge full kostnadstäckning. Översyn pågår i syfte alt bringa avgifterna upp lill en sådan nivå alt delta resullal uppnås.

Sammanlagd lorde kostnaderna för del allmänna bli blygsamma, särskill om man jämför med vad det skulle kosta alt med straffrättsliga eller andra offentiigrättsliga sankiioner uppnå samma resultat som med del nu förordade avgiftssystemet. Detta gäller framför alll sedan avgiftssysiemet har varil i kraft någon lid och hunnit få full genomslagskrafl.

Del är givetvis önskvärt att det nya avgiftssystemet sätts i kraft ulan dröjsmål, så all man snarasl möjligt kan komma till rätta med del problem som de oförsäkrade fordonen ulgör. Emellertid måste beaktas alt ell genom­förande av systemet kräver förberedelsearbete hos framför allt trafikförsäk­ringsföreningen och trafiksäkerheisverket. Del är också viktigt att allmän­heten får ordentlig information om avgiftssystemet innan del genomförs. På grund av dessa omständigheter bör de nya reglerna om irafikförsäk-ringsavgifi inle träda i kraft förrän den I  november 1978,

Bestämmelserna om trafikförsäkringsföreningens rätt all kräva irafikför-säkringsavgift bör las in i trafikskadelagen, där de får ersätta den nuvarande bestämmelsen om bötesstraff för underlåtenhet att fullgöra trafikförsäkrings-


 


Prop. 1977/78:16                                                     55

plikten beträffande fordon som är registrerade och inle är avställda. Den nuvarande påföljdsbeslämmelsen bör dock tillämpas även efler ikraftträ­dandet, i den mån försummelsen all hålla irafikförsäkring avser liden före denna tidpunkt. Som jag lidigare har förordai bör den nuvarande bestäm­melsen i irafikskadelagen om påföljd för den som ulan att vara försäk­ringspliktig har använi annans oförsäkrade fordon upphävas utan alt ersättas av någon annan påföljdsbestämmelse.

De nya avgiftsreglerna föranleder också en ändring i 6 S trafikskadelagen och 2 S lagen (1971:965) om siraff för trafikbrott som begåtts utomlands. Jag återkommer lill della i specialmoliveringen,

8 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiledeparlemeniet upprättals förslag till

1, lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),

2.    lag om ändring i lagen (1971:965) om siraff för trafikbrott som begåtts
utomlands.

Förslagen bör fogas lill regeringsprotokoUet i detta ärende som bilaga.

9 Specialmotivering

9.1 Förslaget till lag om ändring i trafikskadelagen

6S

I paragrafens första stycke föreskrivs f n. att avtal om irafikförsäkring normalt upphör att gälla tidigast en månad efter del att myndighet som regeringen bestämmer har fått anmälan från försäkringsanstallen om att avialel har blivii uppsagl eller att annan anledning till dess upphörande har inträtt. Sådan s. k, avanmälan skall enligt 16 ij trafikförsäkringsförord­ningen (1976:359) göras hos trafiksäkerheisverket eller, beträffande fordon för vilkel interimslicens har utfärdats, hos tullmyndighet som har utfärdat licensen.

Enligl min mening är det angeläget alt den som inte betalar premie för sin Irafikförsäkring så snart som möjligt kan utsättas för del påtrycknings­medel som det nya avgiftssysiemet utgör. Delta önskemål motverkas emel­lertid, om försäkringsavtalet består under en månad efter det ati avtalet har avanmälls på grund av brisiande premiebeialning e, d. Det finns därför skäl alt ta bort denna månadsfrist, så alt den försäkringsskyldige kan bli skyldig alt beiala irafikförsäkringsavgift så snart försäkringsavtalet har avan­mälls,

Ävanmälningsskyldigheten enligt försia stycket gäller f n. även oregi-

' Bilagan har uteslutits här. Förslagen är likalydande med dem som är fogade till propositionen.


 


Prop.  1977/78:16                                                    56

sirerade fordon, t, ex, mopeder. Denna ordning har tidigare kritiserats från försäkringshåll. Man menar bl, a, all en avanmälan i della fall inte fyller någon funktion så länge del inte finns någon motsvarande anmälnings­skyldighet i samband med att trafikförsäkring tecknas för dessa fordon. Jag delar denna uppfattning och anser därför alt försäkringsavtalen för mo­peder och andra oregislrerade fordon skall kunna bringas alt upphöra ome­delbart efter uppsägning ulan all avtalen behöver avanmälas till viss myn­dighet.

1 enlighel med vad jag nu har sagl har första stycket ändrats så alt del bara avser registrerade fordon och all avtal om irafikförsäkring för sådant fordon kan upphöra all gälla redan när avanmälan har skell,

31 S

1 denna paragraf regleras del nya avgiftssystem som jag har förordai i den allmänna motiveringen. Reglerna härom ersätter den nuvarande be­stämmelsen i försia styckei om bötesstraff för underlåtenhet all fullgöra trafikförsäkringspliklen beiräffande fordon som är registrerat och inle är avslälll. Den nuvarande bestämmelsen i andra slyckel om bötesstraff för underlåtenhet alt hålla irafikförsäkring för annat försäkringspliktigi fordon har förts över lill 33 S, Slutligen har den nuvarande bestämmelsen i tredje styckei om påföljd för den som har använi annans oförsäkrade fordon upp­hävts ulan alt ersättas av någon annan påföljdsbestämmelse.

Enligt Jörsta slyckel kan trafikförsäkringsavgift las ut när trafikförsäkring saknas för ett fordon som är registrerat här i landet och inte är avslälll. De fordon som kommer i fråga för sådan avgift är alltså personbilar, lastbilar, bussar, motorcyklar, traktorer och lerrängmotorfordon.

Avgifterna påverkas inte av om del oförsäkrade fordonet används eller ej. En sådan omständighet kan svårligen beaktas i ell avgiftssysiem där avgifierna las ut automatiskt på grundval av de uppgifter som finns i del dalamaskinella bilregislrel. Bl, a. med hänsyn härtill finns del i fortsätlningen inle någon anledning för polispersonal som påträffar ett oförsäkrat fordon all göra någon anieckning om detta eller all anmäla saken lill annan myn­dighet. Del sagda gäller emellertid bara fordon som avses i förevarande paragraf Beiräffande oregislrerade eller avsiällda fordon, vilka är försäk­ringspliktiga bara när de används, måsle polisen alhjämi kontrollera all irafikförsäkring finns, I dessa fall är också underlåtenheten all hålla för­säkring fortfarande straffbar (33 !;).

Trafikförsäkringsavgift tas ul av den som skulle ha fullgjort försäkrings­plikten, dvs, del försäkringsplikliga fordonets ägare eller den som har för­värvat fordonet genom avbetalningsköp eller i övrigt under äganderätts­förbehåll (se 2 v; irafikskadelagen). Med fordonets ägare avses den verklige ägaren, oavsell om han har registrerats i bilregistret som fordonets ägare eller ej. Skulle det visa sig att denna ordning vållar problem i olika hän­seenden kan del bli aktuellt att - på samma sätt som i fråga om felpar-


 


Prop. 1977/78:16                                                     57

keringsavgiften - lägga ansvarel för alt försäkringsplikten fullgörs enbart på den registrerade ägaren. Jag vill dock erinra om att den som har förvärvat ell fordon är skyldig all inom en vecka från förvärvet göra anmälan härom lill länsslyrelsen och att denna skyldighet är siraffsanktionerad (se 51 och 90 Si; bilregisterkungörelsen).

Trafikförsäkringsavgift ulgår särskilt för varje irafikförsäkringsplikligl for­don som saknar irafikförsäkring. Den som äger fiera oförsäkrade fordon kan alltså komma all påföras fiera avgifter samiidigi. Detta kan framför alll bli aktudll, om en s. k. fiytande försäkring - dvs, en försäkring som gäller kolleklivi för samtliga fordon hos t, ex, en bilförsäljare - upphör utan alt ersättas av en ny försäkring.

Rätt all la ul irafikförsäkringsavgift lillkommer trafikförsäkringsförening­en. Som jag har sagt i den allmänna motiveringen har försäkringsbolagen nyligen enats om all föreningen för bolagens räkning även skall driva in förfallna premier i fall dä belalningsförsummdsen har lett till att en för­säkring har avanmälls. Avsikten äratt föreningen skall infordra såväl avgifter som förfallna premier med uinyitiande av bilregistrets datamaskinella re­surser. Föreningen, trafikförsäkringsansialterna och trafiksäkerheisverket har redan börjat överlägga om hur della samarbete närmare skall ulformas.

De avgifter som infiyter till trafikförsäkringsföreningen bör givelvis kom­ma Irafikförsäkringsanslalterna till godo. Den del av avgifterna som inte går ål för all läcka administrationskostnaderna för avgiftssystemet bör alltså användas för att reducera anstalternas bidrag till föreningens skaderegle­ringsverksamhet. Frågan hur infiutna medel skall redovisas kan lämpligen regleras i föreningens stadgar.

Trafikförsäkringsavgift ulgår för den tid då trafikförsäkring saknas. Ulan särskild föreskrift torde del slå klart all avgiften förfaller lill betalning vid anfordran och kan krävas ul för redan förfiuten tid oberoende av om un­derlåtenheten fortsätter därefter.

Del nya avgiftssystemet är avsett att fungera i huvudsak på följande säll. Ungefär en vecka efter det att ett fordon har noterats som oförsäkral i bilregistret tillställs fordonsägaren ell meddelande från trafiksäkerheisverket, 1 detta uppmanas han alt snarast la irafikförsäkring, samiidigi som han erinras om vad som annars kan hända. Efter ytterligare några veckor rap­porterar trafiksäkerheisverket lill Irafikförsäkringsföreningen all fordonet har varit oförsäkral under den lid som då har förfiutit (eller någon del därav). 1 förekommande fall lämnas också uppgift om att fordonsägaren resterar i skuld för förfallna försäkringspremier. Föreningen kräver sedan fordons­ägaren på irafikförsäkringsavgift för den lid fordonet har varil oförsäkral saml på obetalda premier. Har fordonsägaren inte tagit försäkring när detta krav sänds ul, krävs han efier en månad på ytterligare trafikförsäkringsavgift för den månaden (eller den del därav som fordonet har varil oförsäkrat). Om fordonsägaren två veckor senare inle har betalat de krävda beloppen, ansöker föreningen om betalningsföreläggande. Fullgör fordonsägaren trots gjorda krav inle sin försäkringsplikt, kräver föreningen efter ytterligare ca


 


Prop. 1977/78:16                                                     58

tre månader på ny irafikförsäkringsavgift. Om den nya avgiften inte belalas, prövar föreningen om del är ekonomiskt försvarbart att ansöka om betal­ningsföreläggande även för denna avgift. Denna prövning får göras mot bakgrund av erfarenhelerna från del lidigare belalningsfördäggandel. Sam­tidigt prövar föreningen om det är meningsfylll att fortsätta med krav på avgifter. Om så inte är fallet, får man lita enbart till vitesföreläggande för att framtvinga att försäkringsplikten fullgörs. Jag återkommer härtill i spe­cialmotiveringen lill 32 S,

Enligl vad jag har inhämtat kommer irafikförsäkringsanslalterna att fort­sätta med sina nuvarande rutiner i fall då en fordonsägare som har tecknat trafikförsäkring för sitt fordon försummar att betala premien för denna för­säkring. Det innebär att försäkringsavtalet, efter en påminnelse som i regel gäller också som uppsägning av avtalet, avanmäls hos trafiksäkerheisverket omkring 35 dagar eller, om försäkringsansialten i undantagsfall tillämpar manuella rutiner, 42 dagar från premiens förfallodag. Den som på grund av bortovaro eller förbiseende har försummat att betala premie har därför goda möjligheler att reparera sin försummelse innan någon avgift blir aktuell. Om han trots delta låter sin försäkring förfalla, bör den underrättelse som trafiksäkerheisverket sänder ut till honom omkring en vecka efter det all hans fordon har antecknats som oförsäkral bidra till alt den tid för vilken avgift ulgår blir så kort som möjligt.

De avgifter som trafikförsäkringsföreningen tar ut grundar sig alltså på uppgifter som föreningen erhåller från bilregistret. Med lanke bl, a. på att registret är omfallande och tillförs uppgifier från fiera skilda håll kan det inte uteslutas att avgifi i något fall påförs någon som inte är skyldig alt betala den. Som exempel kan nämnas det fallel all den som har tecknat ny trafikförsäkring för ell registrerat fordon underlåter alt ge in del nya trafikförsäkringsbeviset till länsstyrelsen. Fordonet kommer då att i bilre­gistret vara antecknat som oförsäkral, och fordonsägaren kan på gmnd härav komma att påföras en irafikförsäkringsavgift trots att han har fullgjort sin försäkringsplikt. Situationer kan också tänkas då en avgift på gmnd av fel­aktiga uppgifter i bilregistret eller av annan orsak påförs någon som över huvud tagel inte äger det försäkringsplikliga fordonet.

Om någon som har påförts irafikförsäkringsavgift anser alt han inie är skyldig att betala avgiften, bör han i försia hand vända sig lill den regionala regislreringsmyndighelen - dvs, länsslyrelsen i del län där han har sin adress enligl bilregistret - för att få felet rättat. Om detta bör han upplysas i samband med kravei. Givelvis är del inget som hindrar all han i slällel vänder sig till Irafikförsäkringsföreningen eller lill sitt försäkringsbolag. Föreningen resp, försäkringsbolaget bör emellertid då ta kontakt med länsslyrelsen för att få frågan utredd. Finner länsslyrelsen all anmärkningen är riklig, skall den snarasl underrätta trafikförsäkringsföreningen om detta. Föreningen upphör då att kräva avgift och återbetalar de avgifter som eventuellt redan har erlagts.


 


Prop. 1977/78:16                                                     59

Det kan även hända all avgifien för ett vissl fordon av misslag har be­räknals för högt eller all den som har påförts avgift anser att del föreligger sådana speciella förhållanden att avgiften bör sällas ned eller efterskänkas. 1 ett sådani fall bör han vända sig lill trafikförsäkringsföreningen för att la en ändring till stånd.

Om någon som anser all han inle är skyldig alt beiala påförd trafik-försäkringsavgift inte får gehör hos länsstyrelsen eller trafikförsäkringsför­eningen för sina invändningar, kan han visserligen inle överklaga förening­ens avgiftsdebiiering. Avgiften kan emellertid inle, lika litet som andra civilrättsliga fordringar i allmänhel, las ul ivångsvis ulan all ha blivii fast­ställd av domstol. Den som krävs på avgift kan därför i sisla hand få sina invändningar prövade av domstol. Skulle han föriora sin sak vid domslolen, kan han bli skyldig all betala trafikförsäkringsföreningens rättegångskost­nader, Enligl 4S första styckei räntelagen (1975:635) kan han även under vissa förutsättningar krävas på ränta för liden efter del all en månad har förnulil från kravet på avgift.

Enligl andra stycket besiäms irafikförsäkringsavgift på grundval av de års-premier för irafikförsäkring som har tillämpats här i landel under den lid irafikförsäkring har saknats. Hänsyn las alltså inte lill de högre tariffer som tillämpas vid premiesällningen när försäkringsavtalet ingås endasl för kortare lid. Även om avgifterna alltså baseras på årspremien följer av försia styckei alt avgift ulgär bara för den tid som den försäkringspliktige har underlåtit att fullgöra sin trafikförsäkringsplikt. Endast den del av en årspremie som belöper på denna lid får således läggas lill grund för avgiftsberäkningen. Skulle premien höjas under denna lid, får den högre premien beaktas endast för tiden efter denna förhöjning.

Enligt huvudregeln får avgift las ut med ett belopp som med tio procent överstiger högsla försäkringspremie för fordon av samma beskaffenhet och med samma användningssätt och geografiska anknytning som del oför­säkrade fordonet. Det innebär till en bönan att avgifterna differentieras med hänsyn lill fordonsslag och geografiskt område. Inom fiertalet fordonsslag måste vidare en ytterligare differentiering ske, 1. ex, efter fordonels vikl och användningssätt. Beträffande personbilar och lätta lastbilar påverkas avgifierna även av de skillnader i premiesällningen som beror av fordonets fabrikat och årsmodell.

Att avgiftema skall bestämmas med ulgångspunkl i den högsla försäk­ringspremien för det aktuella fordonet innebär emellertid att vissa faktorer som i del särskilda fallet kan inverka på försäkringspremierna inte skall beaklas. Sålunda skall hänsyn inte las lill bonus- eller nyklerhelsraball som fordonsägaren skulle ha kunnal få om han hade lagil irafikförsäkring. Vidare skall bortses från sådana variationer i premierna som hänför sig lill fordonets beräknade körsträcka. Till gmnd för avgiften får i stället läggas premien i den högsla körslräckeklassen. Avgiften besiäms dessulom efter den för­säkringspremie som las ul när fordonsägaren inle har avtalat om självrisk.


 


Prop. 1977/78:16                                                     60

All den försäkringspliklige lidigare kan ha haft irafikförsäkring för fordonet med premie enligt en fördelaktigare tariff har inte någon belydelse i della sammanhang.

För försäkringstagare, som ulgör en större risk i trafiken än som kan accepteras inom del vanliga premiesyslemet, tillämpar försäkringsanstalterna f n. vissa särskilda regler som grundar sig på föreskrifter av försäkrings-inspektionen. Enligt dessa regler skall försäkringstagaren betala dubbel pre­mie under två år, om hans Irafikförsäkring har tagits i anspråk tre gånger under ett försäkringsår i sämsta bonusklassen eller om han vid en trafikskada har gjort sig skyldig till vissa allvariigare trafikbrott. Att den högsta för­säkringspremien för ell visst fordon skall läggas lill grund för trafikför­säkringsavgifien för della fordon bör inle medföra all sådan dubbel premie alllid skall beaklas när avgiften besiäms. Enligt andra punkten i andra stycket skall man utgå från den dubbla premien bara när de speciella förulsällningar som uppställs för denna premie föreligger i det särskilda fallet.

Försäkringspremierna varierar i viss mån mellan de olika irafikförsäk­ringsanslalterna. Trafikförsäkringsavgifterna får då gmndas på de högsla försäkringspremier som tillämpas av någon av anstalterna. Med en liopro-centig förhöjning av de högsta årspremier som tillämpas i dag uppgår irafikförsäkringsavgiften fören personbil i normalklassen som är oförsäkrad en månad till mellan ca 130 och 185 kr., beroende på var den försäkrings­pliklige är bosatt.

Tabeller för beräkning av irafikförsäkringsavgifterna i olika fall kan med ledning av lagtexten fastställas av irafikförsäkringsföreningen ulan med­verkan av myndighet. Jag förutsätter dock att försäkringsinspekiionen inom ramen för den tillsyn över föreningens verksamhel som framgår av för­eningens stadgar kontrollerar alt de avgifter som föreningen kräver grundas på rikliga beräkningar. Jag anser mig också kunna räkna med alt föreningen på begäran tillställer den som krävs på avgifi den avgifislaxa som är lillämplig för fordonet. En sådan taxa lorde vidare lämpligen böra fogas till ansökningen om betalningsföreläggande.

Trafikförsäkringsavgift ulgår för varje dag som ell fordon är oförsäkrat. Enligt tredje stycket får dock trafikförsäkringsföreningen alltid ta ul 50 kr, i avgift för hela den lid fordonet har varit oförsäkrat, även om avgiften skulle bli lägre enligt de beräkningsmetoder som har angetts tidigare.

Att trafikförsäkringsföreningen har rätt all ta ut irafikförsäkringsavgift innebär inte att föreningen behöver kräva sådan avgift i varje särskill fall, Somjag har nämnt i den allmänna moiiveringen kan del framförallt under den första tiden efter det att avgiftssystemet har trätt i kraft finnas anledning att bortse från olika smärre förseelser och inrikta sig på de mera allvariigare försummelserna. Föreningen är också oförhindrad att ta ut lägre avgift än den som framgår av denna paragraf Sålunda kan avgiften sältas ned eller helt falla bort om den med hänsyn lill omständigheterna skulle framstå som oskäligt hård. Ett exempel påett sådant fall harjag gett i den allmänna


 


Prop. 1977/78:16                                                                   61

motiveringen. Ett annat exempel är att den försäkringspliklige kan visa alt det försäkringspliktiga fordonet har förvarals på sådani säll all det inte har kunnat användas under den akluella liden. Jämkning kan också bli akluell när en bilförsäljare försummar alt förnya sin fiytande försäkring och på grund härav blir skyldig all betala trafikförsäkringsavgifier som sam­manlagt avseväri överstiger premien för den fiytande försäkringen.

Om någon som har påförts avgift anser att skäl för jämkning föreligger men inte får gehör hos trafikförsäkringsföreningen för sina invändningar, kan han, som jag lidigare har anfört, få saken prövad vid domsiol, Enligl en uttrycklig regel i fiärde stycket har domslolen möjlighet all, om särskilda skäl föreligger, sälla ned den avgift som föreningen har debiterat.

I fjärde slycket föreskrivs vidare all den preskriptionstid som gäller enligl 28 >! försia stycket beiräffande rätt lill ersättning enligl irafikskadelagen eller fordringsräti i övrigt på gmnd av avtal om irafikförsäkring skall äga mot­svarande tillämpning i fråga om trafikförsäkringsavgift. Det innebär all en ireårig preskriptionstid börjar löpa när föreningen genom rapporteringen från bilregistret får kännedom om all fordonet har varil oförsäkral. Den treåriga preskriptionstiden kompletteras av en tioårig, som är att räkna från den dag fordringen tidigast hade kunnat göras gällande. Föreningen kan avbryta preskription endast genom att väcka talan mol den försäkringspliklige om avgiften. Till skillnad från vad som gäller i fråga om privalrättsliga fordringar i allmänhel kan preskriptionsavbrotl alltså inle ske genom ell vanligl be­talningskrav.

32 s

Paragrafen innehåller beslämmelser om vitesföreläggande mol den som är skyldig all ha irafikförsäkring för motordrivet fordon som är registrerat här i landel och inte är avslälll, Beslämmelserna ersätter de moisvarande föreskrifter som f n, finns i paragrafens försia siycke. Den nuvarande regeln i paragrafens andra siycke om brollsfierhei har fiytlais över lill 33 S andra Slyckel,

Som jag har sagl i den allmänna moiiveringen kan del i vissa fall vara nödvändigl all tillgripa kraftfullare sankiioner än trafikförsäkringsavgifier för all förmå den försäkringspliklige att la irafikförsäkring. De fordonsägare som trots all de har påförts avgifter vägrar all fullgöra sin försäkringsplikt skall därför, liksom lidigare, kunna föreläggas vid vile all ta försäkring. Avsikten är dock all denna möjlighel skall tillgripas försl när avgiftema har visal sig verkningslösa, Enligl min mening kan del i regel vara lämpligt all vänia med viiesföreläggandel lill dess alt del blivit nödvändigl all ansöka om betalningsföreläggande för att få in de första avgifter som har påförts den försäkringspliklige. Del innebär att vitesföreläggande i allmänhel bör komma i fråga försl sedan ungefär tre ä fyra månader har förfiuiii från del alt fordonet noterades som oförsäkral i bilregislrel.


 


Prop.  1977/78:16                                                    62

Till skillnad från vad som gäller f n. skall vitesföreläggande meddelas av den länsstyrelse som är regional regislreringsmyndighei för del aktuella fordonet. Härigenom kan bl, a, bilregistrets datoranläggning uinyttjas när vitesföreläggandena utfärdas.

Om viiesföreläggandel inte efterkoms, får länsslyrelsen hemställa att all­män åklagare för lalan vid domstol om att döma ut del förelagda vitet, Enligl 18 >j lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken skall i fråga om sådan talan tillämpas beslämmelserna i rättegångsbalken om ålal för brotl för vilkel inte kan följa svårare straffan böler, Samiidigi med denna lalan bör länsslyrelsen meddela nyll föreläggande vid förhöjt vite. En individuell prövning får därefter göras hur länge det kan vara verk­ningsfullt med fortsatta vitesförelägganden,

33 S

Paragrafen innehåller regler om bötesstraff i fall när ett oregistreral eller avslälll fordon brukas i irafik ulan föreskriven irafikförsäkring, Reglema har förts över från 31 i andra slyckel och 32 j andra styckei.

De fordon som avses i denna paragraf är enligl 2 iJ irafikskadelagen ira­fikförsäkringspliktiga bara när de brukas i trafik här i landel. Till denna kategori hör, förulom avställda fordon, dels fordon som i och för sig är regisireringspliktiga men som har avregisirerals eller inte har hunnii bli registrerade, dels vissa fordon som inle är regisireringspliktiga. Bland dessa senare fordon märks framför alll mopeder och fordon som används ute­slutande inom inhägnat område (s, k, områdesfordon). Hit hör även fordon för vilkas, k, interimslicens eller saluvagnslicens har utfärdats, liksom fordon av typ gaffeltruckar och hjullasiare vilka i andra sammanhang än i fråga om trafikförsäkringspliklen behandlas som molorredskap (beiräffande dessa fordon se prop.  1975/76:15 s,  104, 252 och 269 0.

Enligl 2 ij irafikskadelagen är del för irafikförsäkringsplikten i dessa fall likgilligl om fordonet brukas av den som är försäkringspliktig (dvs, i regel fordonets ägare) eller av annan. Även när det gäller påföljdsfrågan saknar det i princip betydelse vem som har brukat fordonet. Den försäkringspliktige kan sålunda dömas till böler såväl när han själv har brukat fordonet som när annan har gjort det med hans tillstånd. Till skillnad mot vad som nu gäller kan emellertid den utomstående aldrig ådömas påföljd. Vidare undgår den försäkringspliklige påföljd, om den utomstående har använt fordonet ulan hans tillstånd. Tillståndet behöver inte ha lämnats uttryckligen utan kan framgå av omständigheterna.

Övergångsbestämmelserna

I enlighel med vad jag har förordat i den allmänna motiveringen skall del nya avgiftssystemet träda i kraft den I november 1978. Trafikförsäk-


 


Prop.  1977/78:16                                                   63

ringsavgift skall dock inle ulgå i den mån försummelsen all hålla trafik­försäkring för ett registrerat och inle avslälll fordon avser lid före ikraft­lrädandel. I sådant fall gäller i slällel de äldre påföljdsbeslämmdserna i 31 S försia slyckel. Om försummelsen all hålla trafikförsäkring har inträtt före ikraftträdandet och även fortgår efter denna tidpunkt, kan den för­säkringspliktige alltså drabbas både av siraff och av irafikförsäkringsavgift för sin försummelse, låi vara för skilda tidsperioder. Vid den straffrättsliga bedömningen bör i sådant fall viss hänsyn kunna tas lill alt den försäk­ringspliklige har påförts avgift. Påpekas bör vidare alt 31 ;j iredje slycket i sin äldre lydelse inte skall tillämpas efter ikraftträdandet även om sådan förseelse som avses med den bestämmelsen - dvs. att annan än den för­säkringspliktige använder ell oförsäkral fordon - har begåtts före denna lidpunkt.

Enligl 32 ij i dess nya lydelse skall i fortsättningen länsstyrelse i slällel för domstol ulfärda vitesföreläggande mol den som försummar all hålla irafikförsäkring för ell fordon som är registrerat och inle avslälll. Ändringen innebär att det inte blir aktuellt för domstol all efler lagens ikraftilrädande beslula om vitesföreläggande, detta även om domstolen handlägger mål om ansvar för underiåtenhet att hålla försäkring som hänför sig lill tiden före ikraftlrädandel.

När det gäller ändringen i 6 ij är del av prakliska skäl angelägel all den avanmälningsskyldighei som nu föreskrivs beträffande mopeder och andra oregislrerade fordon kan upphöra så snart som möjligt. På grund härav och då denna fråga inle har någol egentligt samband med införandet av del nya avgiftssystemet, bör ävanmälningsskyldigheten upphöra vid en li­digare tidpunkt. Delsamma bör då gälla ändringen av 6 ij i övrigt. Med hänsyn härtill har föreskrivits att de förordade ändringarna i denna paragraf träder i kraft den  I januari  1978.

Vid bedömningen av frågan huruvida ett avtal om irafikförsäkring gäller efter ikraftlrädandel av de nya bestämmelserna tillämpas 6 i; i dess nya lydelse, även om avtalet har träffats före den I januari 1978, Om del har inträtt anledning lill all ett sådant äldre avtal skall upphöra och avialel har avanmälls före denna lidpunkl upphör del alltså all gälla nämnda dag, oavsell om den månadsfrisi som föreskrivs f n, då har löpi ul. Vidare gäller all, om avtal om irafikförsäkring för ell oregislreral fordon, 1, ex, moped, har sagls upp före ikraftlrädandel men inie avanmälls, avtalet upphör ulan avanmälan den  I januari  1978,

9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om straff för trafikbrott som begåtts utomlands

I 2 i; lagen om siraff för trafikbrott som begåtts utomlands föreskrivs f n, all beslämmelse om siraff för överträdelse av bl. a, sådan föreskrift i lagen (1929:77) om trafikförsäkring å motorfordon (irafikförsäkringslagen)


 


Prop.  1977/78:16                                                    64

som avser förbud mol bmkande av molorfordon ulan föreskriven försäkring tillämpas även i fråga om gärning varigenom någon utomlands har överträtt motsvarande föreskrift som gällde på gärningsonen.

Hänvisningen till irafikförsäkringslagen syftar bl, a. på en beslämmelse enligl vilken den som har brukat annans oförsäkrade fordon har kunnat dömas till böler. Denna beslämmelse har f n, sin motsvarighet i 31 ij tredje styckei irafikskadelagen. Eftersom den bestämmelsen nu föreslås upphävd, skall sådani brukande i fortsättningen inte kunna bestraffas här i landel, oavsell om brukandel har skell inom eller utom landel.

Med hänvisningen lill irafikförsäkringslagen torde vidare avses en be­stämmelse i den lagen om bötesstraff för underlåtenhet all hålla trafik­försäkring för fordon som inte är registrerat här i landel eller som är avställt. En moisvarande bestämmelse finns f n. i 31 i; andra slycket trafikskadela­gen. Enligt vad jag lidigare har förordai skall den bestämmelsen i huvud­sakligen oförändrat skick föras över till 33 i;. Hänvisningen lill irafikför­säkringslagen har därför nu bytts ul mol en hänvisning lill denna paragraf

I 2 ij lagen om straff för trafikbrott som begåtts utomlands hänvisas vidare lill strafföestämmelser i vissa väglrafikförfatiningar som har upphävis genom 1972 års reform av väglrafiklagsliftningen. Dessa hänvisningar har ersatts av en hänvisning till de moisvarande straffbestämmelser som gäller i dag,

10 Hemställan

Jag hemställer all lagrådels ytirande inhämias över förslagen lill

1, lag om ändring i irafikskadelagen (1975:1410),

2. lag om ändring i lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som
begåtts utomlands.

11 Beslut

Regeringen beslutar i enlighel med föredragandens hemställan.


 


Prop. 1977/78:16                                                     65

Utdrag
LAGRÅDET
                           PROTOKOLL

vid sammanlräde 1977-09-28

Närvarande: f d, justitierådet Brunnberg, justitierådet Hesser, regeringsrådet Reuterswärd, juslilierådet Hessler.

Enligl prolokoll vid regeringssammanträde den 8 september 1977 har re­geringen på hemställan av statsrådet Romanus beslutat inhämta lagrådets ytirande över förslag lill

1,    lag om ändring i irafikskadelagen (1975:1410),

2.   lag om ändring i lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som begåtts
utomlands.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, har inför lagrådei föredragits av hovrättsassessorn Edvard Nilsson, Lagrådei lämnar förslagen utan erinran.


 


Prop. 1977/78:16                                                     66

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET
      PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-09-29

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ahlmark, Romanus, Turesson, Äntonsson, Mogård, Dahlgren, Åsling, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullslen, Burenslam Linder, Wikström

Föredragande: statsrådet Romanus

Proposition om ändring i trafikskadelagen (1975:1410), m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag lill

1,     lag om ändring i irafikskadelagen (1975:1410),

2.   lag om ändring i lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som begåtts
Utomlands,

Föredraganden upplyser alt lagrådei har lämnal lagförslagen ulan erinran.

Föredraganden uppger vidare all datainspektionen den 27 september 1977 har lämnal trafikförsäkringsföreningen principlillslånd all inrätta och föra personregister för indrivning av obetalda trafikförsäkringspremier och ira-fikförsäkringsavgifter.

Föredraganden hemställer att regeringen föreslår riksdagen

all aniaga de av lagrådet granskade lagförslagen.

Regeringen ansluler sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra­ganden har lagl fram.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 8 september 1977,


 


Prop. 1977/78:16                                                               67
Innehållsförteckning

Sid,

Lagförslag.......................................................................         2

Utdrag av  prolokoll  vid  regeringssammanträde den 8 september

1977.............................................................................. ....... 6

1         Inledning   ................................................................         6

2         Nuvarande irajikförsäkringsförliåltanden   ............... ....... 7

 

2.1              Inledande anmärkningar   ............................ ....... 7

2.2              Trafikskadelagen   ........................................         8

2.3              Trafikförsäkringspremierna   ......................... ....... II

2.4              Kontroll av trafikförsäkringen   ..................... ..... 12

2.5              Påminnelse- och utredningsmliner i fråga om oförsäk­rade fordon                           13

2.6              Statistiska uppgifier   .................................... ..... 14

 

2.6.1     Antalet irafikförsäkringspliktiga fordon                       14

2.6.2     Antalet oförsäkrade fordon   ................ ..... 15

2.6.3     Antalet skador genom oförsäkrade fordon    , ,,         16

 

3         Tidigare förslag  .......................................................       16

4         Arbetsgruppens förslag............................................       19

 

4.1              Allmänna ulgångspunkier .............................. ..... 19

4.2              Tillämpningsområdet för det nya avgiftssystemet .,, 19

4.3              Utformningen av del nya avgiftssystemet   ...       20

 

4.3.1     Avgiftens konstruktion .........................       20

4.3.2     Avgiftens siorlek   .................................       21

4.3.3     Avgiftens debitering   ...........................       22

4.3.4     Ny avgift vid fortsall försummelse .........       23

 

4.4              Delgivning   ...................................................       24

4.5              Räiidsemedel .................................................       24

 

4.5.1     Rättelse   ............................................. ...... 24

4.5.2     Besvär   ................................................       24

4.5.3     Återupptagande   ................................. ...... 25

4.6      Belalningsskyldighel och indrivning  .............. ...... 25

5    Remissyttrandena över arbetsgruppens jörslag  .... ...... 26

5.1              Allmänna synpunkler   ................................... ...... 26

5.2              Tillämpningsområdet för del nya avgiftssystemet , ,,          30

5.3              Ulformningen av del nya avgiftssystemet   ... ...... 32

 

5.3.1     Avgiftens konslruklion ........................... ...... 32

5.3.2     Avgiftens siorlek   ................................. ...... 33

5.3.3     Avgiftens debitering   ........................... ...... 34

5.3.4     Ny avgift vid fortsatt försummelse ........        35

 

5.4              Delgivning   ................................................... ...... 36

5.5              Räiidsemedel ................................................ ...... 38


 


Prop. 1977/78:16                                                                   68

5.5.1     Rältdse   ............................................... ..... 38

5.5.2     Besvär   ................................................ ..... 38

5.5.3     Åtempplagande   .................................. ..... 39

5,6        Belalningsskyldighel och indrivning ............ ..... 39

6          Trafiksäkerhelsverkeis promemoria ......................... ..... 40

7          Föredraganden.........................................................       43

8          Upprättade lagförslag  .............................................       55

9          Specialntotivering.....................................................       55

 

9.1              Förslaget lill lag om ändring i irafikskadelagen   ,,,.            55

9.2              Förslaget lill lag om ändring i lagen om siraff för tra­fikbrott som begåtts utomlands                      63

 

10       Hemställan............................... :...............................       64

11       Beslin  ......................................................................       64

Utdrag av lagrådets prolokoll den 28 september 1977..       65

Utdrag av prolokoll vid regeringssammanlräde den 29 september

1977.............................................................................. ..... 66

GOTAB Stockholm  1977    56 283