Prop. 1977/78:158

Regeringens proposition

1977/78:158

om ändring i vapenlagen (1973:1176)

beslutad den 16 mars 1978.

Regeringen föreslår riksdagen atl antaga del förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

SVEN ROMANUS

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås atl i vapenlagen införs föreskrifter som möjliggör atl bevakningsförelag kan få tillstånd att inneha skjutvapen för tillfällig utlåning till väktare som är anställda i företaget. Som villkor för sådant lån gäller alt väktaren också meddelats personligt tillstånd alt som lån inneha ett motsvarande skjulvapen. Syftet med förslaget är all begränsa bevakningsföretagens samlade behov av vapen. Samtidigt föreslås vissa ändringar och tillägg i vapenlagen av övervägande redaktionell natur.

1 Riksdagen 1977178. I saml. 158

Prop. 1977/78:158

Förslag till

Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Härigenom föreskrives i fråga om vapenlagen (1973:1176), dels atl i 36, 42, 45 och 48 §§ orden "Kungl, Maj:l" skall bytas mot "regeringen", dels atl 4, 8, 9, 12, 16 och 38 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§
Lagen gäller ej Med undantag för bestämmelserna

i 32, 33 och 40 §§ gäller lagen ej

1. hagel eller annan massiv kula,

2. projektil, avsedd för luft- eller fjädervapen,

3. hagelpatron eller tändhalt därtill,

4. kolsyrepalron,

5. patron- eller laddningshylsa ulan tändhalt, avsedd för handvapen på vilket lagen äger tillämpning och

6. kulammunilion med cenlralantändning, som är avsedd för jaklstud-sare.

8§ Tillstånd all inneha skjulvapen får meddelas

1. enskild person,

2. skylleförbund, skyltekrets eller skytteförening som tilUiör del frivilliga, stalskontrollerade skytleväsendet och

3. annan sammanslutning beträf- 3. annan sammanslutning beträffande vilken Kungl. MaJ:i förord- fande vilken regeringen förordnal nal därom. därom.

Auktoriserat bevakningsföretag får meddelas tillstånd att inneha vapen för utlåning tiU företagels väktare i samband med bevakningsuppdrag som kräver beväpning. Sådan utlåning får ske endast till den som har meddelats särskilt tillstånd att som lån inneha motsvarande vapen med ammunition.

9§
Enskild person får meddelas till- Enskild person får meddelas till
stånd all inneha skjulvapen endasl stånd all inneha skjulvapen endasl
om han har behov av vapnet och om han har behov av vapnet och
det skäligen kan antagas all han ej del skäligen kan antagas alt han ej
kommer atl missbruka del. I fråga kommer all missbruka del. 1 fråga
om skjutvapen som huvudsakligen om skjulvapen som huvudsakligen
har affektions- eller prydnadsvärde har affektions- eller prydnadsvärde
eller jaktvapen som förvärvals på eller jaktvapen som förvärvats på

Prop. 1977/78:158 3

grund av giftorätt eller genom arv grund av giftorätt eller genom arv

eller testamente får tillstånd dock eller testamente får tillstånd dock

meddelas ävenifall då den som vill meddelas även för den som vill in-

inneha vapnet ej har behov av atl neha vapnet för annal äiidaniål ån

kunna använda det för skjutning. skjutning

Tillstånd att inneha pistol eller annat fickvapen, kulsprutepistol eller annat automatvapen får meddelas endast om synnerliga skäl föreligger.

12§

Tillstånd att förvärva ammuni- Tillstånd att förvärva ammuni-

tion får meddelas enskild person el- tion får meddelas enskild person eller sammanslutning som avses i 8 §. ler sammanslutning och bevakningsföretag som avses i 8 §.

Tillstånd som avses i första stycket får meddelas den som är i behov av ammunitionen och skäligen kan antagas ej komma att missbruka den. Tillstånd får beviljas enskild person endast om denne har tillstånd att inneha sådant vapen för vilket ammunitionen är avsedd.

Om ej annat förordnas i särskilt fall, gäller tillstånd till förvärv av ammunition ett år från dagen för tillståndets meddelande.

16§' Införsel av skjutvapen eller ammunition får ske utan särskilt tillstånd i följande fall, nämligen

1. Enskild person får införa 1. Enskild person får införa skjutvapen, som han är berättigad skjutvapen, som han är berättigad att här i rikel inneha för personligt att här i riket inneha för personligt bruk, samt ammunition som behöri- bruk, samt ammunition som behörigen förvärvals här i riket. Vad nu gen förvärvals här i riket. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning sagts äger motsvarande tillämpning beträffande sammanslutning som beträffande sammanslutning och avses i 8 §. bevakningsföretag som avses i 8 S.

2. För lillfällig användning vid jakt eller tävling här i riket fär svensk, dansk, finsk eller norsk medborgare från Danmark, Finland eller Norge införa jakt- eller tävlingsskjutvapen med tillhörande ammunition. Vapnet och ammunitionen får i sådant fall utan tillstånd innehas här i riket av den som har infört egendomen under högst tre månader från införseldagen.

3. Skjulvapen och ammunition får ej tagas om hand på sätt som avses i 3 § andra stycket tullagen (1973:670) av annan än den som har tillstånd atl införa sådana varor och ej heller utan medgivande av länsstyrelse förvaras på tullager eller i frihamn. I övrigt gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

38 §

Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. missbrukar rätt atl inneha skjutvapen genom alt använda det för annat ändamål än han är berättigad till,

2. bryter mot föreskrift om förvaring av vapen som meddelats enligt 10, 14, 19eller27§,

' Senaste lydelse 1973: 1179.

It Riksdagen 1977178. I saml. 158

Prop. 1977/78:158

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-03-16

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ullsten, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenslam Linder, Wikström, Johansson, Wirtén.

Föredragande: statsrådet Romanus

Proposition om ändring i vapenlagen (1973:1176)

1 Inledning

Vapenlagen (1973:1176; ändrad 1973:1179) och vapenkungörelsen (1974: 123, ändrad 1975:35) innebar i förhållande till äldre bestämmelser på området en utökad kontroll av vapenhanteringen här i landet. Avancerade luft- och fjädervapen liksom vissa vapendelar, som enligl 1949 års vapenförordning kunnat förvärvas fritt, belades med licenstvång. Reglerna om förvaring och utlåning av vapen skärptes. Föreskrifter gavs om reparation och översyn av vapen.

De nya vapenförfatlningarna har nu varit i kraft i mer än tre år. Under denna tid har det visat sig att bestämmelserna på en del punkter har fått en utformning som innebär ölägenheter i praktiken och från olika håll har man framställt önskemål om vissa författningsändringar.

Allmänna Bevaknings Aktiebolaget (ABAB) har sålunda hos regeringen hemställt om dispens från bestämmelsema i vapenkungörelsen om alt såväl ansökan som bevis om tillstånd alt inneha vapen skall innehålla uppgifi om vapnets fabrikat, modell och tillverkningsnummer.

Justitiekanslern (JK) har i anledning av ell ärende angående rikspolisstyrelsens (RPS) anvisningar för tillämpningen av vapenlagen pekat på två fall där praxis i vapenärenden synes slå i strid mot gällande bestämmelser. Bl. a. mot bakgrund av dessa förhållanden har JK i en skrivelse lill chefen för justitiedepartementet förordat atl vapenlagstiflningen nu ses över.

RPS, som har yttrat sig med anledning av ABAB:s och JK:s skrivelser, har tagit upp frågan om ytterligare ändringar i vapenlagstiflningen. Även från andra håll har det framförts önskemål om ändringar i de aktuella författningarna. I överensstämmelse med vad JK förordat fmns sålunda

Prop. 1977/78:158 6

anledning att nu se över gällande bestämmelser på området. Arbetet därmed har redan påbörjats inom jusiitiedepartementet. Avsikten är att hittills framförda förslag till ändringar skall behandlas i en promemoria som sedan får remissbehandlas. Den av ABAB aktualiserade frågan kräver emellertid en skyndsam lösning. Mot bakgrund av RPS:s yttrande i ärendet harjag därför funnit anledning att redan nu ta upp denna fråga till särskild behandling. Hinder synes inte heller föreligga mot att samtidigt även pröva de båda frågor av delvis tolkningskaraktär som JK aktualiserat i sin skrivelse.

2. Gällande lagstiftning

Nu gällande bestämmelser om förvärv, innehav och införsel till riket av skjutvapen och ammunition finns i huvudsak i vapenlagen (VL)och vapen-kungörelsen (VK).

Allmänna anvisningar rörande tillämpningen av VL härden 30 december 1976 utfärdats av RPS. Vissa särbestämmelser finns också i andra författningar. Rätten att föra skjutvapen och ammunition ul ur landet regleras inte - med visst undantag som anges i 17 § VL - i VL ulan i kungörelsen (1949:614) angående förbud mot utförsel från rikel av krigsmateriel (omtryckt 1972:202; senast ändrad 1974: 127). Bestämmelser om ammunition finns förutom i VL också i lagen (1975:69) om explosiva och brandfarliga varor (ändrad 1977:424) och i förordningen (1949:341) om explosiva varor (omtryckt 1977:361) saml i lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor (ändrad 1976: 592). I fråga om luft- och fjädervapen finns föreskrifter även i allmänna ordningsstadgan (1956:617; senast ändrad 1976: 1003).

VL:s föreskrifter omfattar skjutvapen och ammunition till sådant vapen. Begreppen definieras i lagens inledande bestämmelser. Med skjutvapen förstås vapen med vilket kula, hagel eller annan projektil kan skjutas ut med hjälp av krutladdning, kolsyreladdning, komprimerad luft eller annat liknande utskjutningsmedel. Hit räknas också apparat eller anordning som beträffande verkan och ändamål är jämförligt med vapen som nämnts nyss. Vad som sägs om skjutvapen gäller även obrukbart vapen, som i brukbart skick skulle räknas som skjutvapen, löst slutstycke, ljuddämpare, eldrör eller pipa till skjutvapen och annan anordning som möjliggör alt till ett skjutvapen används annan ammunition än vapnet är avsett för (1 §). Lagen gäller inte skjutvapen som har tillverkats före år 1860, bultpistol som är avsedd all användas inom byggnadsindustrin, skjutapparat för slakt, sig-nalgivning, livräddning eller annat liknande ändamål och slarlvapen (2 §).

Med ammunition förstås i VL patron eller projektil lill handvapen på vilket lagen äger tillämpning samt tändhalt eller annal ländmedel lill sådan patron eller projektil (3 §). Vissa typer av ammunition, bl.a. hagel och projektil, avsedd för luft- eller fjädervapen har emellertid undantagits från lagens tillämpningsområde (4 S).

Prop. 1977/78:158 7

1 5-7 SS ges allmänna bestämmelser om tillståndsplikt för innehav, införsel och handel med skjutvapen samt förvärv och införsel av ammunition. Från tillståndsplikten görs vissa undantag. Bl. a. får den som har fyllt 18 år utan särskilt tillstånd inneha, införa och handla med luft- eller fjädervapen, som är avsett för målskjutning och har en i förhållande till andra jämförliga skjutvapen begränsad effekt. Överlåtelse och upplåtelse av licenspliktiga föremål regleras också. Det är sålunda som regel inte tillåtet att överlåta eller upplåta skjulvapen eller ammunition till annan än den som är berättigad att inneha vapnet eller alt förvärva ammunitionen (6 S). Frågor om tillstånd prövas av polismyndighet (7 §). TUlstånd att inneha skjutvapen får meddelas enskild person, skylleförbund, skyltekrets eller skytteförening som tillhör det frivilliga, stalskontrollerade skytteväsendet och annan sammanslutning beträffande vilken regeringen förordnat därom (8 S). Enskild person får meddelas tillstånd att inneha skjutvapen endast om han har behov av vapnet och det skäligen kan antas att han inte kommer att missbruka det. I fråga om skjutvapen som huvudsakligen har affektions- eller prydnadsvärde eller jaktvapen som förvärvats på grund av giftorätt eller genom arv eller testamente får tillstånd dock meddelas även i fall då den som vill inneha vapnet inte har behov av att kunna använda det för skjutning. Tillstånd att inneha pistol eller annnal fickvapen, kulsprutepistol eller annat automatvapen får meddelas endast om synnerliga skäl föreligger (9 §). Tillstånd all inneha skjutvapen meddelas för särskilt angivet ändamål. Tillståndet får förenas med villkor atl vapnet görs varaktigt obrukbart eller med närmare föreskrifter om hur vapnet skall förvaras (10§). Motsvarande gäller i stort sett för förvärv av ammunition (12, 13 §§).

I 14-17 §§ regleras frågor om tillstånd lill införsel av skjutvapen eller ammunition. I de därpå följande paragraferna ges bestämmelser om handel med skjutvapen (18-20 §§) och om vapen i dödsbo och konkursbo (21 §).

Beträffande utlåning av skjutvapen (22 §) gäller att den som är berättigad atl inneha skjutvapen får tillfälligl låna ut vapnet lill annan under vissa villkor. Sålunda får utlåning ske endast för kortare tid, högst två veckor. Vapnet får lånas ut endast för samma ändamål som innehavarens tillstånd avser. Vidare skall låntagare ha fyllt 18 år. Vapen får dock lånas ul även till den som inte fyllt 18 år, om det skall användas vid övning eller tävling som äger rum under kontroll av sammanslutning som avses i 8 §. Vidare får annat vapen än pistol eller annat fickvapen eller kulsprutepistol eller annat automatvapen lånas ul även till den som fyllt 15 men inte 18 år i fall då vapnet endasl skall innehas och användas av denne under uppsikt av upplålaren.

Utlåning av pistol eller annal fickvapen eller kulsprutepistol eller annat automatvapen får ske endasl för användning i upplåtarens närvaro eller för övning eller tävling som äger rum under kontroll av sammanslutning som avses i 8 §, om inte låntagaren själv är berättigad alt inneha ett vapen av samma typ.

Prop. 1977/78:158 8

Om tillstånd för enskild att inneha visst slag av skjulvapen enligl särskild föreskrift inte får meddelas med mindre vederbörande genom avlagt skytteprov eller på annat sätl visat atl han är lämplig all inneha vapnet, får utlåning av sådant vapen ske endast till den som motsvarar samma krav. Detta gäller dock inte när vapnet skall användas enbart för provskjutning, övning eller tävling på skjutbana.

Vapenhandlare får lill spekulant, som fyllt 18 år, för provskjutning på skjutbana låna ut vapen under samma förutsättningar som gäller för utlåning av pistol m. m. Vapenhandlare får därvid anlita annan person som godkänts av polismyndigheten att närvara vid provskjutning.

Utlåning av skjutvapen enligl nu redovisade föreskrifter får inte ske till den som har fått skjutvapen förklarat förverkat eller tillstånd till innehav av skjutvapen återkallat eller som av annat skäl kan antagas komma alt missbruka vapnet (23 §).

I 24-28 §S ges för.ikrifter om ändring och reparation av skjutvapen samt om förvaring av skjutvapen och ammunition.

1 fråga om återkallelse av tillstånd gäller all om innehavare av skjulvapen genom missbruk av vapnet eller oaktsamhet med det eller på annat sätt visat alt han är olämplig all inneha vapen eller om det annars föreligger skälig anledning till det, får tillstånd att inneha eller införa skjulvapen återkallas (29 S). Särskilda regler gäller i fråga om återkallelse av tillstånd att förvärva ammunition (30 §).

Föreligger risk för missbruk av skjutvapen, kan polismyndighet besluta att vapnet med därtill tillhörande ammunition skall omhändertas. Är faran för missbruk överhängande får sådan åtgärd beslutas av polisman. Finns det någon som har tillstånd atl inneha den omhändertagna egendomen och återkallas inte tillståndet, skall egendomen återlämnas lill innehavaren så snart det skäligen kan antas atl det inte längre föreligger någon risk för missbruk (32 §).

Skjutvapen och därtill hörande ammunition skall lösas in av staten, om tillstånd som medför rätl att inneha vapnet har återkallats utan atl egendomen har förklarats förverkad eller är lagen i beslag eller om vapeninnehavaren har avlidit. Delsamma gäller i fall där ansökan om tillstånd till innehav av vapen som förvärvats genom arv, testamente eller på grund av giftorätt har avslagits eller domstol har funnit atl vapen, som innehas av någon som inte är berättigad därtill, inte skall förklaras förverkat (33 §). För vapen och ammunition som inlöses skall betalas löseskilling med belopp som motsvarar egendomens marknadsvärde (36§).

I 37-41 §§ finns ansvarsbestämmelser m. m. medan besvärsordningen regleras i 42 och 43 §§. Som tidigare har nämnts prövas tillståndsfrågorna i första instans av polismyndigheten (7 §). Talan mot polismyndighetens beslut får enligt 42 § föras hos länsstyrelsen genom besvär. Från länsstyrelsen får endast vissa ärenden föras vidare till regeringen.

I särskilda bestämmelser i 44-49 §§ ges regler om lagens tillämpnings-

Prop. 1977/78:158 9

område. Lagen gäller inte för bl. a. staten och sammanslutning, beträffande vilken regeringen förordnat därom (45 S).

3 ABAB:s skrivelse

I skrivelse den 20 april 1977 till chefen för justitiedepartemenlet har ABAB hemställt om dispens från bestämmelserna i 8 och 13 SS vapenkungörelsen atl ansökan om tillstånd att inneha visst vapen och bevis om sådant tillstånd skall innehålla uppgift om vapnets fabrikat, modell och tillverkningsnummer. Som skäl härför har bolaget anfört bl. a. följande.

ABAB bildades genom riksdagsbeslut år 1964. Därvid fastställdes att bolaget bl.a. skulle utföra vissa speciella bevakningsuppgifter för totalförsvaret. Genom förordningen (1975:874) om anordnande av bevakning har regeringen föreskrivit atl vissa statliga myndigheter skall anlita ABAB för bevakning av lokaler, förvaringsutrymmen och andra anläggningar som är betydelsefulla från totalförsvarssynpunkl, I enlighet härmed bevakar ABAB ett stort antal totalförsvarsobjekt, både militära och civila. Bevakningspersonalen som tjänstgör vid dessa objekt skall enligt vederbörlig myndighels beslut vara utrustad med skjutvapen (revolver) under sin tjänstgöring.

Under senare år har bolaget vidare övertagit vissa bevakningsuppgifter som tidigare ombesörjdes av polis. Det gäller framför allt bevakning av ambassader. För ambassadbevakning krävs att vederbörande väktare är utrustad med skjutvapen.

All företagets bevakningspersonal får i samband med grundutbildningen utbildning i handhavandet av och skjutning med revolver samt undervisning angående RPS:s föreskrifter för användandet av skjutvapen i polistjänsten. Utbildning och prov är godkända av RPS. Dessutom ges utbildning för handhavande av tårgas. Bevakningspersonalen genomgår också utbildning till och erhåller av RPS förordnande som ordningsvakter.

Huvuddelen av bolagels bevakningspersonal är engagerad i bevakningsuppgifter för totalförsvaret eller polisen. Övrig bevakningspersonal fungerar jämsides med sina direkta arbetsuppgifter som ersättare för dem som arbetar med de nyssnämnda uppgifterna. Behovet av flexibilitet gör att samma krav beträffande bl.a. skjutulbildning och formell behörighet alt i tjänsten bära skjutvapen för användning av tårgas måste ställas på all bevakningspersonal i förelaget.

Enligt Kungl. brev den 4 december 1964 var 1949 års vapenförordning inte tillämplig på ABAB. Detta innebar bl.a. att förbudet i 5S 2 mom. förordningen att överlåta eller upplåta skjutvapen till annan än den som på grund av tillstånd ägde inneha vapnet inle gällde beträffande upplåtelse från bolaget till befattningshavare hos bolaget av sådant vapen, som vederbörande enligt utfärdade föreskrifter var skyldig att inneha i tjänsten. Dispensen tillkom mot bakgrund av bolagels uppgifter för totalförsvaret.

Prop. 1977/78:158 10

1 samband med 1973 års väpenlagstiftning upphörde ABAB:s dispens att gälla. Från företaget gjordes därför den 27 januari 1975 och den 19 juni 1975 framställningar till polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt om någon form av fortsatt dispens för ABAB vad gällde innehav och utlåning av tjänstevapen och ammunition. Något sådant tillstånd erhölls inte, vilket innebär att ABAB är skyldig att helt följa bestämmelserna i VL och VK.

Den 14 jaunari 1977 utfärdade polisstyrelsen i Stockholms distrikt en s. k. huvudlicens. Licensen upptar samtliga bolagets vapen med angivande av deras tillverkningsnummer.

Genom ABABis försorg har ansökningar om personliga vapenlicenser för bolagets bevakningsmän givits in till ca 85 polismyndigheter i rikel. Ansökningarna har sänts till den ort där bevakningsmannen är kyrkobokförd. Ansökningarna gäller drygt 1 100 personer. Av dessa ansökningar var i april 1977 ungefär hälften handlagda och beviljade. Inte i något fall innehåller licensen uppgift om bestämt vapens tillverkningsnummer. På rekommendation från polisstyrelsen i Stockholm och i avvaktan på justitiedepartementets beslut i frågan har bolaget ännu inte delat ut de personliga licenserna till bevakningspersonalen.

Såsom ABAB anfört till polismyndigheterna anser företaget att det på grund av kravet på stor flexibilitet vid personvalet för de olika bevakningstjänsterna är mycket svårt och dessutom opraktiskt atl upprätthålla en ordning som innebär att en väktares personliga vapenlicens måste knytas till vapen med angivet tillverkningsnummer. Vid passavlösningar överlämnas vapnet ofiast från hand till hand. Det förekommer inle i något fall att tjänstevapen utdelas personligt och inte heller för personlig förvaring. I samband med vapenvård sker också utbyte av vapen mellan olika arbetsplatser. Om bolaget inte kan undvika all knyta bestämt vapen lill bestämd individ, måste det sålunda av organisatoriska skäl anskaffa ytterligare ett stort antal vapen, vilket enligt förelaget inle är önskvärt från flera synpunkter. Förvaringen av vapnen, som nu sker i enlighet med RPS:s föreskrifter för vapenhandlare, skulle också bli besvärlig och kostsam.

.-XBAB föreslår därför en ordning som skulle innebära att bevakningspersonal, som i tjänsten måste vara beväpnad med skjutvapen eller anordning för användning av tårgas, förutom personlig licens medför en plastlamine-rad kopia av bolagets huvudlicens såsom ersättning för uppgifterna om vapens tillverkningsnummer i de personliga licenserna.

RPS har anmodats att avge yttrande över ABAB:s ansökan. Styrelsen, som tillstyrker förslaget, påpekar att dåvarande departementschefen i proposition till VL (prop. 1973: 166 s. 122) uttalat bl. a. all ett sätl att förbättra vapenkontrollen var att utfärdade tillståndsbevis försågs med uppgifter om vapnens fabrikat och tillverkningsnummer. Föreskrifter härom intogs sedermera i 8 och 13 S§ VK. Det finns därför enligl styrelsens mening inle något utrymme för en tolkning som innebär att polismyndighet kan medge undantag från VK:s krav på att vapenlicens skall innehålla uppgift om vapnets fabrikat och tillverkningsnummer.

Prop. 1977/78:158 11

Att bevakningsföretags och väktares vapeninnehav är underkastade det allmännas tillsyn är enligt RPS:s uppfattning betydelsefullt inte minst med hänsyn till den samhällsdebatt som f. n. pågår om bevakningsföretagens ställning och arbetsuppgifter. RPS är emellertid medveten om de praktiska svårigheter som kan föreligga för bevakningsförelagen vid fördelningen av vapen till väktare med olika bevakningsuppdrag, olika tjänstgöringstider osv., om de i VK intagna idenlifieringskraven strikt skall iakttagas. Detta torde även få den konsekvensen atl företagens behov av vapen kan komma att öka - en utveckling vars önskvärdhet starkt kan sättas ifråga. Såvitt RPS kan bedöma bör därför en avvägning ske mellan angelägenheten av att bevakningsföretagens vapeninnehav begränsas, samhällets krav på en tillfredsställande förvaring av dessa vapen samt lagstiftarens krav på att vapen som innehas av enskild person när som helsl skall kunna identifieras. Bevakningsföretagets åtgärd alt framställa en plaslbehandlad kopia av innehavstillståndet för företagels samtliga vapen och förse varje väktare som för bevakningsuppdrag erhållit personligt innehavstillstånd med denna kopia uppfyller enligl RPS:s uppfattning de fordringar på en tillfredsställande vapenidentifiering vid vapenkontroller som åsyftats i propositionen till VL.

RPS har bifogat en skrivelse den 25 mars 1977 från polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt. Av denna framgår alt polismyndigheten, för att i största möjliga mån tillfredsställa såväl formella som praktiska krav, föreslär att ordningsvakternas tillstånd utformas så alt tillståndet för den anställde vaktmannen får kallas "lånelicens". Härigenom markeras alt det gäller ett andrahandsinnehav och alt varje "lånelicens" skall hänvisa till vapnen på en för bolaget utfärdad huvudlicens.

4 JK:s skrivelse

I en till JK den 15 febmari 1977 inkommen skrivelse har länsstyrelsen i Norrbottens län hemställt om JK:s prövning huruvida av RPS den 30 december 1976 meddelade allmänna anvisningar rörande tillämpningen av VL är i behörig ordning utfärdade och i överenstämmelse med lagens innehåll. I sistnämnda hänseende har länsstyrelsen i skrivelsen förklarat sig på några punkter ha en från anvisningarna avvikande mening. Sedan RPS yttrat sig i ärendet har JK den 31 augusti 1977 meddelat beslut i anledning av länsstyrelsens skrivelse. Samma dag har JK i skrivelse till chefen för justitiedepartementet framfört uppfattningen all vapenlagsslift-ningen behöver ses över. Sill ställningstagande bygger JK delvis på iakttagelserna i nyss nämnda ärende, delvis på uppgifter från RPS.

Av JK:s beslut framgår atl denne i följande två avseenden ifrågasätter ändringar i VL.

Prop. 1977/78:158 12

4.1 Behovskravet i fräga om jaktvapen, som tillfallit sökanden genom famil-
jerättsligt fång

Enligt 48 § VL meddelar Kungl. Majl:s (numera regeringen) närmare föreskrifter om villkor för tillstånd enligt lagen. Med stöd härav har i 6 S 2 VK intagits en bestämmelse om behovskravet beträffandet salongsgevär. Bestämmelsen innebär atl den som söker tillstånd lill innnehav av sådant vapen måste kunna styrka ett kvalificerat behov av vapnet, t.ex. för yrkesmässig jakt. Den fråga som då uppkommer är hur denna bestämmelse förhåller sig lill 9§ VL. Enligl denna paragraf får nämligen tillstånd till innehav av jaktvapen - inkl. salongsgevär - meddelas enskild person, som fått sådant genom familjerättsligt fång, även om han "ej har behov av atl kunna använda det för skjutning". Enligt JK:s mening kan sistnämnda bestämmelser, tolkade efter ordalagen, rimligen inte uppfattas på annat sätt än all de särskilda kraven enligt 6 § 2 VK inte gäller, om salongsgevär förvärvats genom familjerättsligt fång.

JK anser emellertid alt den tolkning som bäst stämmer med lagstiftningens syfte är den som hävdas av RPS i styrelsens anvisningar till VL. Denna innebär att de nyss återgivna orden i 9 § VL inle avser andra fall än sådana då sökanden över huvud laget inte ämnar begagna vapnet för skjutning utan endast t.ex. såsom prydnadsföremål. Vill han använda vapnet för skjutning, måste behovskravet i 6 § 2 VK däremot vara uppfyllt. Det kan anser JK inte vara lagens mening att göra skillnad i fråga om rätten alt använda jaktvapen för skjutning alltefter arten av det fång varigenom vapnet förvärvats. Med den nu angivna tolkningen torde enligt JK:s mening 9 § VL och 6 § 2 VK vara sinsemellan förenliga.

JK anser sålunda all RPS:s anvisningar inte strider mot lagstiftningen eller dess syften på förevarande punkt. Lydelsen av 9 § VL är emellertid enligt JK:s uppfattning så otillfredsställande atl en ändring bör komma lill stånd.

4.2 Omhändertagande och inlösen av ammunition som Inte är tillståndsplik-
tig

I 4 § VL uppräknas vissa slag av ammunition, beträffande vilka lagen uttryckligen inle gäller. Motsvarande gällde i sak enligt 1949 års vapenförordning.

Fast praxis alltsedan 1949 års vapenförordning synes vara alt omhändertagande och inlösen av vapen regelmässigt omfattar även tillståndsfri ammunition. Denna pra.xis tycks tillämpas också av regeringen som högsta besvärsinstans. RPS:s anvisningar är utformade i enlighet med nämnda praxis.

JK finner för sin del alt ifrågavarande praxis klart strider mot 4§ VL (liksom mot 2 § andra stycket i 1949 års vapenförordning). Anses nämnda praxis lämplig, bör därför enligt JK:s mening lagändring ske.

Prop. 1977/78:158 13

5 Föredraganden

Den t juli 1974 trädde vapenlagen (1973: 1176; VL) i kraft. VL ger de grundläggande reglerna för vapenhanteringen här i landet. Närmare föreskrifter finns i vapenkungörelsen (1974: 123; VK) och i de allmänna anvisningar rörande tillämpningen av VL som rikspolisstyrelsen (RPS) har utfärdat.

1973 års vapenlagstifning byggde på äldre bestämmelser men innebar i viktiga avseenden en utökad och skärpt kontroll av vapen och ammunition. Här skall endast nämnas all avancerade luft- och fjädervapen lades under licenslvång, och alt reglerna om förvaring av vapen och ammunition liksom bestämmelserna om utlåning av vapen skärptes. VL innebar också att prövningen av frågor om tillstånd atl bedriva handel med skjutvapen och att införa sådana vapen lill Sverige överflyttades från länsstyrelse lill polismyndighet.

Den nya ordningen har nu tillämpats i drygl tre år. Med tanke på del stora antalet vapenärenden som handläggs varje år synes vapenlagstiflningen fungera i stort sett bra. Detta kan sägas inle minsl mot bakgrund av att den aktuella lagstiftningen på åtskilliga punkter är resultatet av en svår avvägning mellan i och för sig motstridiga intressen, nämligen å ena sidan att hindra att vapen kommer i händerna på olämpliga personer och å andra sidan att inle i onödan försvåra innehav och användning av vapen för legitima ändamål. Det är därför också naturligt att vapenlagstiftningen ständigt är föremål för en kritisk granskning från båda dessa utgångspunkter.

Under den tid som VL har varit i krafl har från olika håll efler hand framställts önskemål om ändringar och tillägg i den nya lagstiftningen. Flertalet av de föreslagna ändringama har närmast karaktär av förtydliganden av nuvarande regler. Vad som emellertid särskilt påkallar en mera omedelbar uppmärksamhet är en av Allmänna Bevaknings Aktiebolaget (ABAB) ingiven ansökan om dispens från vissa föreskrifter i gällande författningar. Enligt min mening framstår del från olika synpunkter som angeläget att man snarast lar ställning lill den av ABAB aktualiserade frågan. 1 samband därmed bör även de förslag lill lagändringar som JK satt ifråga behandlas. Övriga förslag om ändringar i vapenförfatlningarna bör som jag inledningsvis har anfört prövas ytterligare inom justitiedepartementet och sedan bli föremål för en mera omfattande remissbehandling.

ABAB har hos regeringen hemställt om undanlag från föreskrifterna i VK om att vapnets fabrikat, modell och tillverkningsnummer skall anges i såväl ansökan om tillstånd att inneha vapen som bevis om sådant tillstånd. Företagels verkställande direktör har nu licens för ett antal vapen som lånas ut lill förelagels väktare i samband med bevakningsuppdrag som förutsätter all vederbörande är beväpnad. Vid vaktavlösning överlämnar den avgående bevakningsmannen vanligen sill vapen till den väktare som

Prop. 1977/78:158 14

övertar bevakningsuppgiften. Vederbörande väktare har var för sig polismyndighets tillstånd alt bära den aktuella typen av vapen. Det är emellertid enligt ABAB önskvärt att man inte genom kravet på uppgifi om tillverkningsnummer e.d. knyter väktarnas personliga vapenlicenser till ett visst vapen. ABAB önskar nämligen ha en flexibel organisation där fördelningen av bevakningsuppdrag mellan företagets väktare inte behöver styras av vem som råkar ha licens för del vapen som används i visst bevakningsuppdrag. Om väktarna på grund av licensens utformning måste utrustas med "personliga" vapen, omöjliggörs del nyss redovisade systemet med ett vapen för varje bevakningsuppdrag och ABAB tvingas anskaffa ytterligare ett antal vapen. ABAB föreslår därför en ordning som innebär att varje väktare efter polismyndighetens prövning i det enskilda fallet utrustas med dels en personlig vapenlicens som berättigar honom atl bära ell icke närmare identifierat vapen av viss typ, dels en plasllnfaltad kopia av AB AB :s vapenlicens av vilken framgår tillverkningsnummer m. m. för bolagets samtliga vapen inkl. det vapen väktaren bär när han fullgör sin bevakningsuppgift. De båda licenserna i kombination ger då möjlighet alt kontrollera väktarens rätt att bära del aktuella vapnet.

RPS, som har anmodats avge yttrande över ABAB:s framställning, har i skrivelse till justitiedepartementet tillstyrkt förslaget. Bevakningsförela-gets föreslagna åtgärd att framställa en plaslbehandlad kopia av innehavs-tillståndet för företagets samtliga vapen att lämnas till varje väktare som för bevakningsuppdrag fått personligt innehavslillstånd uppfyller enligt RPS:s uppfattning de fordringar på en tillfredsställande vapenidentifiering vid vapenkontroller som lagstiftaren åsyftat. Polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt anför liknande synpunkter i skrivelse tiU RPS.

För egen del vill jag anföra följande. Enligl 8 § VK skall ansökan om tillstånd atl inneha visst bestämt vapen innehålla uppgifi om bl. a. vapnets fabrikat, modell och tillverkningsnummer. Samma uppgifter skall även anges i bevis om tillstånd atl inneha vapen (13 § VK). Slutligen föreskrivs i 16 § VK att den som förvärvar vapen med stöd av innehållstillslånd som inle avser visst bestämt vapen skall senast en månad efler förvärvet förete tillståndsbeviset hos polismyndigheten och lämna uppgift om vapnets fabrikat och tillverkningsnummer. Uppgifterna skall av polismyndigheten antecknas på beviset. Bakgrunden lill ifrågavarande föreskrifter är vissa uttalanden av dåvarande departementschefen i propositionen lill VL (prop. 1973: 166 s. 122). Denne framhöll atl del är angeläget alt alla möjligheter atl förbättra vapenkontrollen tillvaratas samt all polisens arbele på detla område görs mera effektivt. Departementschefen förordade därför en ordning som innebär alt vapenlicenserna och på sikt även registren över beviljade tillstånd tillförs uppgifter om det aktuella skjutvapnets fabrikat och tillverkningsnummer för alt underiätta övervakningen av jakt- och vapenförfattningarnas efterlevnad. Den föreslagna ordningen förutsätts också medföra betydande fördelar i samband med spaning och utredning

Prop. 1977/78:158 15

av vissa allmänna brottmål. Över huvud taget bygger VL på principen att varje tillståndsbevis är knutet till ett visst vapen och att det som regel är den enskilde licensinnehavaren som svarar för bl.a. förvaringen av vapnet. VL:s föreskrifter om lån är vidare så utformade att de knappast kan tillämpas på den situationen som ABAB beskriver. En tillfredsställande reglering i enlighet med förelagels framställning förutsätter därför att VL ändras. För en sådan lösning talar också det förhållandet att ifrågavarande problem inte torde beröra enbart ABAB utan varje auktoriserat bevakningsföretag som utför uppdrag där en beväpning av väktarna i vissa fall kan vara ett oeftergivligt villkor.

Som RPS har framhållit i sitt remissyttrande är del betydelsefullt att bevakningsförelags och i sådana företag anställda väktares vapeninnehav är underkastade del allmännas tillsyn. Det förhåller sig emellertid utan tvekan på det sättet att en tillämpning av nuvarande krav på att bevis om personligt tillstånd lill innehav av vapen skall vara knutet till ett bestämt vapen innebär stora praktiska svårigheter för bevakningsförelagen. En från allmän synpunkt allvarligare följd av denna ordning är att företagens behov av vapen kan komma alt öka. En sådan utveckling bör så långt som möjligt undvikas. Den avvägning mellan å ena sidan intresset av att vid kontroll av vapeninnehav omedelbart kunna fastställa vapnets rätta identitet med ledning av tillståndsbevisels uppgifter om fabrikat och tillverkningsnummer och å andra sidan intresset av en begränsning av bevakningsföretagens vapeninnehav och kravet på en tillfredsställande förvaring av dessa vapen som ligger till grund för gällande bestämmelser på området bör därför prövas om. Vid en sådan prövning anserjag att en lösning som liggeri linje med de förslag som nu har presenterats av ABAB och tillstyrkts av RPS och polisstyrelsen i Stockholms distrikt väl skulle kunna tillgodose de olika intressen som här gör sig gällande. Jag föreslår därför atl VL:s bestämmelser om tillstånd och utlåning kompletteras. Förslaget innebär att ett auktoriserat bevakningsförelag, som kan styrka att det på grund av sina uppdrags art och karaktär har ett oundgängligt behov av visst eller vissa vapen för sin verksamhet, får möjlighet att i eget namn erhålla tillstånd (huvudlicens) att inneha vapen för utlåning lill sina väktare i samband med de bevakningsuppdrag som oundgängligen kräver beväpning. Som ytterligare fömtsättning för sådan utlåning bör gälla att den enskilda väktaren av polismyndigheten har fatt särskilt personligt tillstånd all låna sådant vapen (lånelicens). För såväl huvudlicens som lånelicens skall VL:s allmänna bestämmelser om tillståndsprövningen gälla. Polismyndigheten skall således när den utfärdar lånelicens för den enskilda väktaren ställa samma krav som i övrigl gäller för llllslånd atl inneha vapen av den typ som del är fråga om. Vidare förutsätts atl myndigheten i samband med tillståndsprövningen noga beaktar behovet av särskilda föreskrifter om bl.a. hur vapnet eller vapnen skall förvaras. På så sätl bör en effektiv kontroll av de vapen som det här är fråga om kunna upprätthållas.

Prop. 1977/78:158 16

Jag övergår härefter till alt behandla en skrivelse från justitiekanslern (JK) om vissa vapenfrågor. JK har tagit upp bl. a. frågan om behovskravel när det gäller jaktvapen, som tillfallit sökanden genom ett familjerättsligt fång.

Enligt 6 S 2 VK måste den som söker tillstånd till innehav av salongsgevär visa att han har ett kvalificerat behov av vapnet, t. ex. för yrkesmässig jakt. Jämlikt 9SVL får tillstånd till innehav av jaktvapen - innefattande även salongsgevär - meddelas enskild person, som fått sådant vapen genom familjerättsligt fång, även om han "ej har behov av alt kunna använda det för skjutning". JK finner alt, om dessa bestämmelser tolkas efter ordalagen, de inte kan uppfattas på annat sätt än all de särskilda kraven enligt 6 § 2 VK ej gäller, när salongsgevär förvärvats genom familjerättsligt fång.

JK anser emellertid att en sådan tolkning strider mot lagstiftningens syfte. 1 stället måste bestämmelserna tolkas så atl de nyss citerade orden i 9 § VL inte avser andra fall än då sökanden över huvud laget inle har för avsikt att använda vapnet för skjutning ulan endast t. ex. såsom prydnadsföremål. Önskar han använda vapnet för skjutning, måste däremot det särskilda behovskravel i 6 § 2 VK vara uppfyllt. Det kan inle vara förenligt med lagstiftningens mening att göra skillnad i fråga om rätlen alt använda jaktvapen för skjutning alltefter arten av del fång varigenom vapnet förvärvats. Enligl JK:s uppfattning är emellertid lydelsen av 9 § VL så otillfredsställande att en ändring bör ske.

Jag kan instämma i vad JK har anfört. Den tolkning som sålunda förordas har också legat till grund för de anvisningar som RPS har utfärdat i ämnet. För att göra helt klart hur 9§ VL förhåller sig lill 6§ I VK bör emellertid en redaktionell jämkning företas i lagen.

I JK:s skrivelse diskuteras också frågan om omhändertagande och inlösen av ammunition som inte är tillståndspliktig. I 4 § VL uppräknas vissa slag av ammunition, beträffande vilka lagen uttryckligen inte gäller. Motsvarande gällde i sak enligt 1949 års vapenförordning. Av RPS:s yttrande till JK framgår, atl fast praxis alltsedan nämnda förordning är atl omhändertagande och inlösen av vapen regelmässigt omfattar även tillståndsfri ammunition. Denna praxis har enligt JK också tillämpats av regeringen som högsta besvärsinslans. RPS:s anvisningar är utformade 1 enlighet med nämnda praxis. JK anserför sin del ifrågavarande praxis strida mot 4 §VL. Anses nämnda praxis lämplig, bör därför enligt JK:s mening en lagändring ske.

Jag kan vitsorda vad JK har anfört i fråga om tillämpningen av 32 och 33 §§ VL. I 32 § VL föreskrivs alt polismyndighet, om risk för missbmk föreligger, kan besluta all vapen och därtill hörande ammunition skall omhändertas. Uttrycket "därtill hörande amunilion" återkommer i både 33 § VL som reglerar de fall i vilka vapen och ammunition skall inlösas av staten och i 40 § om förverkande. Denna praxis har gällt redan innan VL

Prop. 1977/78:158 17

trädde i kraft och någon ändring i denna torde inte ha åsyftats med den nya vapenlagstiftningen. Den nu beskrivna tillämpningen av 32 och 33 S§ VL har förestavats av bl.a. säkerhetsskäl. Det måste sålunda bedömas som olämpligt alt en person som ansetts inle längre böra betros med vapen genom innehav av överbliven ammunition frestas till vapenbruk eller annan riskfylld användning av denna. Som RPS har framhållit i sin skrivelse till JK finns det självfallet möjlighet för den mot vilken omhänderlagande-eller inlösenförfarande riktas att genom nytt inköp skaffa sig tillgång till ammunition som inle är tillståndspliktig. I praktiken torde detta emellertid vara sällsynt. För vissa personer l.ex. psykiskt sjuka kan man dessutom förvänta sig att det kan uppslå betydande faktiska svårigheter all genomföra ett sådant nytt förvärv av ammuniton, speciellt om det gäller explosiva varor. Några skäl att ändra tillämpningen av VL i nu angivna hänseenden föreligger enligt min mening inte. Jag kan i detta sammanhang vidare peka på att ammunition till luft- och fjädervapen som används i strid mot 6§ andra slycket allmänna ordningsstadgan (1956:617) enligt 30 § stadgan kan förverkas trots alt ammunitionen inle är tillståndspliktig enligt VL. Det kan dock i anledning av vad JK har påpekat sättas i fråga om den tillämpning av VL som här har skett stämmer överens med lagtexten. Jag förordar därför alt en klargörande föreskrift i ämnet las in i 4 § VL. Vidare föreslås vissa redaktionella ändringar 1 lagtexten.

7 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställerjag alt regeringen föreslår riksdagen

att antaga inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om ändring i vapenlagen (1973: 1176).

8 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1978