Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition

1977/78:1

om ändring i patentlagen (1967:837), m. m.;

beslutad den 29 september 1977.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

SVEN ROMANUS

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att riksdagen godkänner 1970 års konvention om patentsamarbete och 1973 års europeiska palenlkonvenlion.

Syftet med dessa konventioner är främsl att undvika en del av det dub­belarbete som f. n. utförs då en uppfinning patentsöks i flera länder. Enligl konventionen om palentsamarbele är del möjligt att samtidigt söka patent i en eller flera av de fördragsslutande statema genom en s. k. internationell patentansökan. En sådan ansökan blir föremål för central nyhelsgransk-ning vid en nationell patentmyndighel eller intemationell organisation som har utsetts att utföra sådan granskning. När sökanden har fåll ullålande övergranskningen, kan han ta ställning till om han vill återkalla ansökning­en eller fullfölja den och få den prövad i någon eller några av de stater som den omfallar. Konventionen ger också sökanden möjlighet all få en förbe­redande palenterbarhetsprövning av ansökningen utförd. Om han fullföljer ansökningen, prövas den i vantig ordning av de berörda nationella patent­myndigheterna. Resultaten av nyhetsgranskningen och av eventuell förbe­redande palenterbarhetsprövning är inte bindande för de nationella patent-myndigheterna. Det centraliserade gransknings- och prövningsförfarandel syftar bara lill att underiätta dessa myndigheters fortsatta handläggning av ansökningen. Konventionen nödvändiggör inte några ändringar i de för­dragsslutande statemas materiella patenllagsiiftning.

Enligl den europeiska paientkonventionen skall ett europeiskt patent-verk upprättas. Detta skall ha sitt säte i Mtinchen. Del europeiska patent-verket skall handlägga och pröva ansökningar som görs enligt konventio­nen och meddela patent för en eller flera av de fördragsslutande staterna.

Konventionen innehåller en fullständig reglering av förulsättningama för att europeiskt patent skall kunna meddelas. Europeiskt patent skall i


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                    4

princip, i stal som patentet avser, ha samma rättsverkan som ell nationellt patent. Moisvarande gäller i fråga om rättsverkan av europeisk patentan­sökan. Konventionen inskränker inte de fördragsslutande slatemas rält all ha egna patentverk som meddelar nationella patent för vederbörande stat.

Vidare föreslås alt riksdagen förnyar sitt godkännande av 1963 års kon­vention om förenhetligande av vissa delar av patenträtten, den s.k. lag­konventionen. Sistnämnda konvention godkändes visserligen av riksdagen år 1967 men på grund av önskvärdheten att bevara rättslikheten inom Nor­den på patenträttens område har regeringen inte förrän nu funnit sig böra tillträda konventionen. Med hänsyn härtill har det ansetts att frågan om tillträde till nämnda konvention på nytt bör föreläggas riksdagen.

Propositionen innehåller förslag till den lagstiftning som behövs för alt Sverige skall kunna tillträda konventionen om patentsamarbete och den eui"opeiska paientkonventionen. Lagförslagen innefattar dämiöver viss anpassning av svensk palentlagstiftning till vad som kommer att gälla i öv­riga västeuropeiska industriländer. Lagkonventionen nödvändiggör inte några lagändringar, utöver de som föranleds av de två nyssnämnda kon­ventionema.

Lagförslagen innebär bl. a. följande. Viss kodifiering föreslås av gällan­de rätt beträffande vad som kan patenteras. Vidare föreslås vissa ändring­ar av patentlagens bestämmelser rörande innehållet i den ensamrätt som ett patent ger. Institutet tilläggspatent upphävs. Giltighetstiden för patent föreslås förlängd från 17 till 20 år. Vissa nya gmnder för ogiltigförklaring av patent införs i patentlagen.

Lagförslagen har utarbetats i nordiskt samarbete.

Enligt förslaget bemyndigas regeringen att bestämma när den nya lag­stiftningen skall träda i kraft.


 


Prop. 1977/78:1 Del A

1    Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Härigenom föreskrives i fråga om patentlagen (1967: 837)'

dels att nuvarande 7 § skall upphöra att gälla, att nuvarande 8 och 9 §§ skall betecknas 7 och 8 §§ och erhålla nedan angivna lydelse, att rubriken närmast före nuvarande 8 § skall sättas närmast före nya 7 § samt att en ny paragraf, betecknad 9 §, av nedan angivna lydelse skall införas,

dels att 28-38 §§ och rubriken närmast före 28 § skall upphöra att gälla samt att i stället skall införas elva nya paragrafer, betecknade 28-38 §§. och en ny rubrik närmasl före nya 28 §, av nedan angivna lydelse,

dds att nuvarande 72-76 §§ skall betecknas 75-79 §§, all nya 75 och 77 §§ skall erhålla nedan angivna lydelse samt att tre nya paragrafer, be­tecknade 72-74 §§, av nedan angivna lydelse skall införas,

dds att 1-3,6, 13, 15, 19-22, 24, 40, 41, 51-53, 55, 60 och 65 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas Ijorton nya paragrafer, betecknade 80-93 §§, och en mbrik närmast före 80 §, av nedan angivna lydelse,

dels att punkt I andra meningen i lagens ikraftträdande- och övergångs­bestämmelser skall upphöra att gälla.


Nuvarande hdelse


Föreslagen lydelse


 


Den som gjort en uppfinning, som kan tillgodogöras industriellt, eller den lill vilken uppfinnarens rätt övergått äger efler ansökan er-hälla patent på uppfinningen och därigenom förvärva ensamrätt att yrkesmässigt utnyttia uppfinningen enUgt denna lag.


Den som gjort en uppfinning, som kan tillgodogöras industriellt, eller den till vilken uppfinnarens rätt övergått äger o//, enligt I-10 kap. denna lag, efter ansökan er­hålla patent på uppfinningen här i riket och därigenom förvärva en­samrätt att yrkesmässigt utnyttja uppfinningen. Om europeiskt pa­tent stadgas i 11 kap.

Såsom uppfinning anses aldrig vad som utgör enbart

1)         en upptäckt, vetenskaplig teo­ri eller matematisk metod,

2)    en konstnärlig skapelse,

3)    en plan, regel eller metod för intellektueU verksamhet, för spel eller för affärsverksamhet eller eit datorprogram,

4)    ett framläggande av informa­tion.


Senaste lydelse av 28 § 1977:700 38 § 1977:700 73 § 1977:700 75 § 1977:700


 


Prop. 1977/78:1 Del A


Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydelse


Såsom uppjinning anses ej heller .sådant förfarande för kirurgisk el­ler terapeiilisk behandling eller för diagnostisering som skall utövas på människor eller djur. Vad nu sagts utgör ej hinder för att patent meddelas på alster, däribland äm­nen och blandningar av ämnen, för användning vid förfarande av detta slag.

Patent meddelas icke på

1)   uppfinning vars uinyitiande skulle strida mot goda seder eller allmän
ordning,

2)   växlsorler eller djurraser eller väsentligen biologiskt förfarande för
framställning av växter eller djur: patent må dock meddelas på mikrobiolo­
giskt föifarande och alster av sådani förfarande.


2 §


Patent meddelas endast på upp­finning som väsentligen skiljer sig från vad som blivit känt före dagen för patenlansökningen.

Som känt anses alll som blivit all­mänt tillgängligt, vare sig detta skell genom skrift, föredrag, ui­nyitiande eller på annal säll. Även innehållel i patenlansökan som före nämnda dag gjorts här i riket anses som känt. om denna ansökan blir allmänt tillgänglig enligl 22 §.


Patent meddelas endasl på upp­finning som är ny i förhållande till vad som blivit känt före dagen för patenlansökningen och tillika vä-senlligen skiljer sig därifrån.

Som känt anses alll som blivit all­mänt tillgängligt, vare sig detta skett genom skrift, föredrag, ut­nyttjande eller på annat säll. Även innehållet i patenlansökan som före nämnda dag gjorts här i riket anses som känt, om denna ansökan blir allmänt tillgänglig enligl 22 §. Vill­korel i JÖrsia stycket att uppfin­ningen väsentligen skall skilja sig från vad som blivit känt före dagen för patenlansökningen gäller dock icke i förluillande tiU innehåUet i sådan ansökan.

Bestämmelser om att, vid lill-länipning av andra styckei, ansö­kan som avses i 3 dier 11 kap. i vis­sa fall äger samma verkan som en här i riket gjord patentansökan fin­nas i 29. 38 och 87 §§.

Villkoret i jörsta slycket att upp-jinningen skall vara ny utgör ej hin­der för alt patent meddelas på känt ämne eller känd blandning av äm­nen jör anväinlniiig vid förfärande som avses i I § iredje stycket, om


 


Prop. 1977/78:1 Del A


Nnvaratide Ivddsc


Föreslagen Ivddsc


 


Patent må dock meddelas ulan hinder av att uppfinningen inom sex månader innan patenlansök­ningen gjordes blivit allmänt till­gänglig

1)        lill följd av uppenbart miss­bruk i förhållande lill sökanden el­ler någon från vilken denne härle­der sin lätt eller

2)        genom att sökanden eller nå­gon från vilken denne härleder sin rätt förevisat uppfinningen på offi­ciell eller officiellt erkänd interna­lionell utställning.


användningen av ämnet eller blandningen icke är känd vid förfa­rande av delta slag.

Patent må meddelas ulan hinder av att uppfinningen inom sex måna­der innan patenlansökningen gjor­des blivit allmänt tillgänglig

1)       till följd av uppenbart miss­bruk i förhållande lill sökanden el­ler någon från vilken denne härie­der sin rält eller

2)       genom all sökanden eller nå­gon från vilken denne härleder sin räll förevisat uppfinningen på .v(/-da/i officiell eller officiellt erkänd internationell utställning ,vo/;; avses i den i Paris den 22 november 1928 avslutade koincniionen ont iiiler-naiiondla ulsiällningar.


Den genom patent förvärvade ensamrätten innebär all. med de undanlag som anges nedan, annan än patenthavaren ej mä utan den­nes lov utnyttia uppfinningen yr-kcsniässigi genom all använda pa-leiiiskyddal jörfärande. genom all tillverka, injöra. använda eller lill försäljning, uthyrning eller utlå­ning utbjuda patentskyddat alster eller på annal säll.

Avser uppfinningen förfarande för lillverkning av alster, omfattar ensamräiien även alster som lill-verkais enligt förfarandet.

3 ij

Den genom patent förvärvade ensamrätten innebär all, med de undanlag som anges nedan, annan än patenthavaren ej må utan den­nes lov utnyttja uppfinningen ge­nom all

/) lillyerku, utbjuda, bringa i oinsättning eller använda patent­skyddat alster eller införa eller in­neha sådant alster för ändamål .som Illl stigt.s.

2)    använda paleniskyddal förfa­rande eller, om han vel eller del med hänsyn till omständigheterna är uppenbart all förfarandet ej fur användas ulan patentliavarens lov, Kliyjtida del för användning här i ri­ket,

3)    utbjuda, bringa i omsättning eller använda alster som tUlverkats enligt patentskyddat jörfarande el­ler införa eller inneha alstret för ändamål som nu sagls.

Ensamräiien innebär även alt annan än patenthavaren ej mu ulan dennes lov utnyttja uppfinningen genom all erbjuda eller tiUhanda­hålla någon som ej är berättigad alt utnyttja uppfinningen sådani medel för att utöva den här i riket


 


Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande lydelse

Ensamrätten omjåttar icke ut­nyttjande av alster, som sålts här i riket i butik eiler på därmed jätnför-ligl .sätt i strid mot ensamräiien, om köparen vid köpet icke ägde el­ler bort äga kännedom om att en­samrätten kränktes.


Föreslagen lydelse

som hänför sig till något väsentligt i uppfinningen, om den som erbju­der eller tillhandahåller medlet vet eller det med hänsyn till omstän­digheterna är uppenbart att medlet är lämpat och avsett att användas vid utövande av uppfinningen. Är medlet en i handeln aUmänt före­kommande vara, gäller vad nu sagts dock endast om den som er­bjuder eller tUlhandahåller medlet söker påverka mottagaren till handling som avses iförsta stycket. Vid tillämpning av bestämmelserna i delta stycke skall såsom berätti­gad att utnyttja uppfinningen icke anses den som utnyttjar uppfin­ningen på sätt som sägs i tredje stycket I, 3 eller 4.

Från ensamrätten undantagas

1)         utnyttjande som ej sker yrkes­mässigt,

2)    utnyttjande av patentskyddat alster som bringats i omsättning här i riket av patenthavaren eller med dennes samtycke,

3)    utnyttjande av uppfinning för experiment, som avser själva npp-jinningen,

4)    beredning på apotek av läke­medel eiUigt läkares förskrivning i enskill fall eller åtgärd med sålun­da berett läkemedel.


 


6 §2

Regeringen äger förordna, att ansökan om patent på uppfinning, vilken tidigare angivits i ansökan om skydd utom riket, skall vid till­lämpning av 2 § första och andra styckena saml 4 § anses gjord sam­tidigt med ansökningen utom riket om sökanden yrkar det.


Ansökan om patent på uppfin­ning, vilken inom tolv månader fö­re ansökningsdagen angivits i ansö­kan avseende patent här i riket eller patent, uppfinnarcertifikat eller skydd som nytlighetsmodeU i främ­mande stal som är ansluten till Pa­riskonventionen den 20 mars 1883 för skydd av den industriella ägan­derätten, skall vid tillämpning av 2 § första, andra och fiärde stycke­na samt 4 § anses gjord samtidigt med den tidigare ansökningen, om


 Senaste lydelse 1977:700


 


Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande lydelse

I förordnande skola anges de närmare villkor, under vilka sådan konventionsprioritet må åtnjutas.

8 §

Patentmyndighet för Sverige är patent- och registreringsverket.


Föreslagen lydelse

sökanden yrkar det. Sådan priori­tet må åtnjutas även från ansökan om skydd som icke avser stat som är ansluten till konventionen, om motsvarande prioritet från svensk patentansökan medges där den ti­digare ansökningen gjorts och om där gällande lagstiftning i huvud­sak överensstämmer med konven­tionen.

Regeringen eUer, efter regering­ens bestämmande, patentmyndig­heten föreskriver i vilken ordning yrkande om prioritet skaU framstäl­las och vilka handlingar som skola inges till stöd för yrkandet. Iaktta­ges ej vad sålunda föreskrivits, må prioritet icke åtnjutas.

7 §

Med patentmyndighelen avses i denna lag patentmyndigheten här i riket, om ej annal sägs. Patentmyn­dighet här i riket är patent- och re­gistreringsverket.


 


9 §

Ansökan om patent göres skriftli­gen hos patentmyndighelen.

Ansökningen skall innehålla be­skrivning av uppfinningen, innefat­tande även ritningar om sädana be­hövas, samt bestämd uppgift om vad som sökes skyddat genom pa­tentet (patentkrav). Beskrivningen skall vara så tydlig, att en fackman med ledning därav kan utöva upp­finningen.


Ansökan om patent göres skriftli­gen hos patentmyndighelen eller, i fall som avses i3 kap., hos patent-myndighet i främmande stat eller hos internationell organisation.

Ansökningen skall innehålla be­skrivning av uppfinningen, innefat­tande även ritningar om sådana be­hövas, samt bestämd uppgift om vad som sökes skyddat genom pa­tentet (patentkrav). Den omstän­digheten alt uppfinningen avser ke­misk förening medför icke att be­stämd användning måste anges i patentkravet. Beskrivningen skall vara så tydlig, att en fackman med ledning därav kan utöva uppfin­ningen. Avser uppfinning mikrobio­logiskt förfarande eller alster av så­dant förfarande och skall mikroor­ganism som icke är allmänt till­gängUg användas vid utövande av uppfinningen, anses uppfinningen icke   tillräckUgt   tydUgt   angiven,


 


Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydelse


10


 


1 ansökningen skall uppfinnarens namn anges. Sökes patent av annan än uppfinnaren, skall sökanden styrka sin rätt till uppfinningen.

Sökanden skall erlägga fastställd ansökningsavgift.


med mindre en kultur av denna mikroorganism läinnas i för\'ar en­ligt föreskrifter som regeringen el­ler, efter regeringens bestämman­de, patentmyndighelen meddelar.

Ansökningen skall dessutom in­nehålla ett sammandrag av be­skrivning och paientkrav. Sam­mandraget skall tjäna enbart som teknisk information och må icke lillmäias betydelse i annal avseen­de.

1 ansökningen skall uppfinnarens namn anges. Sökes patent av annan än uppfinnaren, skall sökanden siyrka sin rält till uppfinningen.

Sökanden skall eriägga fastställd ansökningsavgift.


Om sökanden begär del och er­lägger särskild avgifi, skall patent­myndighelen på de viltkor regering­en bestämmer låta ansökningen bli föremål för sådan nyhetsgransk­ning vid internationeU nyltets-granskningsniyndighel som avses i ariikel 15.5 i den i Washington den 19 juni 1970 avslutade konventio­nen om palentsamarbele.


13 S

Ansökan om patent må icke änd­ras så. alt patent sökes på något som ej framgick av ansöknings-handlingarna när ansökningen gjordes eller enligt 14 § skall anses gjord.


Ansökan om patent må icke änd­ras så. att patent sökes på något som ej framgick av ansökningen när den gjordes eller enligt 14 § skall anses gjord.


 


15

Har sökanden icke iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan el­ler finner patentmyndighelen annat hinder föreligga för bifall till ansök­ningen, skall sökanden föreläggas att inom viss lid avge ytirande eller vidtaga rättelse.


Har sökanden icke iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan el­ler finner patentmyndigheten annat hinder föreligga för bifall till ansök­ningen, skall sökanden föreläggas att inom viss lid avge yttrande eller vidtaga rättelse. Sammandraget må patentmyndigheten dock, utan att höra sökanden, göra de änd­ringar som den finner nödvändiga.


 


Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande Ivddsc


Föreslag en lyddse


Underiåter sökanden alt inom förelagd lid inkomma med yttrande eller vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist, skall ansökningen avskrivas. Underiätlelse därom skall inlagas i föreläggandet.

Avskriven ansökan återupplages, om sökanden inorn fyra månader efler utgången av förelagd tid inkommer med yttrande eUer vidtager åtgärd för all avhjälpa brist och inom samma lid eriägger fastställd åieruppiagnings-avgifl.


19 §


Äro ansökningshandlingarna full-

.ständiga och finnes ej hinder för

patent föreligga, skall ansökningen

godkännas   för   utläggning   enligt

21 §.

Sedan ansökningen godkänts för utläggning, må palcnikraven icke utvidgas eller yrkande enligl 14 § jranislällas.


Är ansökningen fullständig och finnes ej hinder för patent föreligga, skall ansökningen godkännas för utläggning enligt 21 §.

Sedan ansökningen godkänts för utläggning, må yrkande enligl 14 § ej jramställas eller patentkraven ändras så alt patentskyddets oin-faltning utvidgas.


 


20

Inom ivå månader efler det an­sökningen godkänts för utläggning skall sökanden erlägga fastställd iryckningsavgifl. Sker del ej, skall ansökningen avskrivas. Avskriven ansökan återupplages. om sökan­den inom fyra månader efler ut­gången av sagda tid erlägger iryck-ningsavgifien jämte fastställd åter-upplagningsavgifi.

Sökes patent av uppfinnaren och begär han befrielse frän irycknings-avgiften inom två månader efter del att ansökningen godkänts för ut­läggning, må patentniyndigheten medge honom sådan befrielse, om han har avsevärd svårighet all er­lägga avgiften. Avslås framställ­ningen, skall avgift som erlägges inom två månader därefier anses erlagd i rält tid.


Inom tvä månader efler det an­sökningen godkänts för utläggning skall sökanden erlägga fastställd iii-läggningsavgifi. Sker del ej, skall ansökningen avskrivas. Avskriven ansökan återupplages. om sökan­den inom fyra månader efter ut­gången av sagda lid erlägger ui-läggningsavgiften jämte fastställd åtempplagningsavgifi.

Sökes patent av uppfinnaren och begär han befrielse från utlägg-ningsavgijjen inom två månader ef­ter del att ansökningen godkänts för utläggning, må patentmyndighe­len medge honom sådan befrielse, om han har avsevärd svårighet att erlägga avgiften. Avslås framställ­ningen, skall avgift som erlägges inom två månader därefier anses erlagd i rätt lid.


 


Sedan iryckningsavgifl enligt 20 § erlagts eller befrielse från tryckningsavgifien medgivits, skall patentmyndighelen utlägga ansök­ningen för att bereda allmänheten lillfälle att inkomma med invänd­ning mol ansökningen. Utläggning­en skall kungöras.


Sedan ulläggningsavgifl enligt 20 § erlagts eller befrielse från iii-läggningsavgijlen medgivils, skall patentmyndighelen utlägga ansök­ningen för att bereda allmänheten tillfälle all inkomma med invänd­ning mol ansökningen. Utläggning­en skall kungöras.


 


Prop. 1977/78:1 Del A


12


 


Nuvarande Ivddsc


Föreslagen lyddse


Invändning göres skriftligen hos patentmyndigheten inom tre månader från kungörelsedagen.


Från och med den dag då ansök­ningen utlägges skola tryckta ex­emplar av beskrivning och pa­tentkrav, med uppgifl om sökanden och uppfinnaren, finnas att tillgå hos patentmyndighelen.


Från och med den dag då ansök­ningen utlägges skola tryckta ex­emplar av beskrivning, paientkrav och sammandrag, med uppgift om sökanden och uppfinnaren, finnas alt tillgå hos patentmyndighelen.


Från och med den dag då ansökningen utlägges skola handlingarna i ärendel hållas tillgängliga för envar.


När aderton månader förflutit från den dag då patenlansökningen gjordes, eller, om konveniionsprio-ritet yrkas, den dag från vilken prioriteten begäres, skola handling­arna hållas lillgängliga för envar, även om ansökningen icke utlagts. Har beslut fattats om avskrivning eller avslag, skola handlingarna dock hållas tillgängliga endast om sökanden begär att ansökningen åtempplages eller anför besvär.


När aderton månader förflutit från den dag då patenlansökningen gjordes, eller, om prioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten be­gäres. skola handlingama hållas lillgängliga för envar, även om an­sökningen icke utlagts. Har heslut fattats om avskrivning eller avslag, skola handlingarna dock hållas lill­gängliga endast om sökanden begär all ansökningen åtempplages, an­för besvär eller gör frainställning enligl 72 eller 73 §.


På framslällning av sökanden skola handlingarna hållas lillgängliga lidi­gare än som följer av första och andra siyckena.

När handlingarna bli tillgängliga enligl andra eller iredje styckei. skall kungörelse därom utfärdas.

Innehåller handling förelagshemlighel och rör den icke uppfinning vara patent sökes. äger patentmyndighelen, om särskilda skäl föreligga, på yr­kande förordna alt handlingen icke må ullämnas. Har sådant yrkande framställts, må handlingen icke utlämnas förrän yrkandet ogillats genom beslut som vunnit laga kraft.

Kultur av mikroorganism som lämnas i förvar enligt 8 § andra slycket skall, sedan handlingarna i ärendet blivit tillgängliga för en­var, hållas tillgänglig för den som gör skriftlig framställning därom och förhinder sig alt iakttaga vad regeringen föreskriver lill .före­byggande av inis.shriik av sådan kultur.


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                         13

Nuvarande lyddse                                       Föreslagen lyddse

24 §

Talan mot slutligt beslul av patentmyndighelen på palenlavdelningen i ärende angående ansökan om patent må föras av sökanden, om det gått ho­nom emot. Mol beslul. varigenom ansökan bifallits oaktat invändning framställts i behörig ordning, må lalan föras av den som gjort invändning­en. Återkallar invändaren sin talan, må denna likväl prövas, om särskilda skäl föreligga.

Mot beslul. varigenom begäran om återupptagning enligl 15 § tredje stycket eller 20 § första stycket avslagits eller yrkande om överföring en­ligl 18 S bifallits, må talan föras av sökanden. Mot beslut, varigenom yr­kande om överföring enligl 18 S avslagits, mä talan föras av den som fram­ställt yrkandel.

Mot beslut, varigenom yrkande om förordnande enligt 22 S femte slyc­kel avslagils. må lalan föras av sökanden eller den som eljesi framställt yr­kandel.

Om lalan mot beslut enligt 72 el­ler 73 § föreskrives i 75 §.

3 KAP. Internationell patentansökan

Med internaiiondi patenlansö­kan avses ansökan som göres en­ligl den i Washington den 19 juni 1970 avsluiade konventionen om patent.samarhele.

Internalionell patentansökan inges till pulentmyndighel eller in­ternaiiondi organisation som en­ligt konveniionen om patentsamur-bele och tillänipningsföreskrifterna till denna är behörig att mottaga sådan ansökan (mottagande myn­dighet). Den svenska patentniyn­digheten är niotiagande myndighet i enlighet med vad regeringen före­skriver. För internationeU patent-ansökan, som inges till den svenska paientinyndighelen, skall sökanden erlägga fastställd avgift.

Bestämmelserna i 29—38 §§ gäl­la internationell patentansökan som oinfatlar Sverige. Sökes ge­nom sådan ansökan europeiskt pa­tent jör Sverige, gäller dock 11 kap.


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          14

Nuvarande lyddse                                       Föreslagen lydelse

29  §

Internalionell patenlansökan. för vilken den mottagande myndig­heten fasisiälli iniernalionell ingiv-ningsdag. skall här i riket ha sam­ma verkan som s\'cnsk patenlansö­kan som gjorts nämnda dag. Vad i 2 § andra stycket andra punkien sägs skall dock gälla endasl om an­sökningen fullföljts enligl 31 §.

30  §

InternationeU patenlansökan skall anses återkallad såviii avser Sverige i de fall som avses i artikel 24.1 .i och ii i konventionen om pa-lentsamarbete.

31   §

ViU sökanden fullJÖlja internalio­nell putenlansökan såviii avser Sverige, skall han inom tjugo må­nader från den inlernalioneUa in-giviungsdagcn eller, om priorilei yrkas, den dag från vilken priorite­ten begäres lill patentmyndighelen inge avskrift ar den internationeUa palenlansökningen och, i den oin-fiillning regeringen jörordnar. översättning av denna lill svenska samt erlägga fastställd avgift.

Har internaiiondi nyheisgransk-ningsinyndighet beslutat att inter­naiiondi nyhetsgranskningsrap-porl ej skall upprättas, skall sökan­den fiUlgöra vad i försia slyckel sägs inom Ivå månader jrån del myndigheten avsände iinderrättd-se till honom om beslutet.

Har sökanden begäri att den in­ternationella ansökningen skall un­derkastas internaiiondi förbere­dande patenterharhetsprövning och har han inom nitton månader från den i första styckei angivna dagen i överenssiämnielse med konyentionen ont paienisainarheic och tillänipningsföreskrifterna lill denna avgivii förklaring all han av­ser alt använda resullalel av denna prövning vid ansökan om patent för


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          15

Nnviirtiiide lydelse                                      Föreslagen lyddse

Sverige, skall han fullgöra vad i försia slycket sägs inom tjugofem månader från näninda dag.

Fullgör sökanden ej vad som åligger honom enligl försia, andra eller tredje slycket, skall ansök­ningen anses återkallad såviii av­ser Sverige.

32  S

Återkallar sökanden begäran om internaiiondi förberedande patcii-terbarhelsprövning eUer förklaring att han avser all använda resulla­lel av sådan pr/hning vid ansökan om patent för Sverige, skall den iniernaliondla palenlansökningen anses återkallad såvitt avser Sveri­ge, om ej ålerkalldseii göres jöre ingången av frist som gäller enligt 31 § försia eller andra slycket och sökanden dessutom före frislens ul­gång fullgör vad som åligger ho­nom enligl 31 § första siycket.

33  §

Har iniernalionell palenlansö-kan fullföljts enligl 31 §. gäller i fråga om ansökningen och dess handläggning 2 kap., om ej annal sägs i denna paragraf eller 34—37 §§. Ansökningen må endast på framstäUning av sökanden upp­tagas lill prövning jöre uigången av frisl som gäller enligl 31 §.

Skyldighet enligt 12 § an ha ett här hosall onibiid inlräder försl du ansökningen nia upplagas tUl pröv­ning.

Bestämmelserna i 22 .

I fråga om internationeU patenl­ansökan skall vid tillämpning av 48, 56 och 60 §§ vad där sägs om alt handlingarna i onsökningsären-dei blivit lillgängliga enligt 22 § i slällel avse all handlingarna blivit


 


Prop. 1977/78:1 Del A

Niivarande lyddse                                       Föreslagen lydelse

tUlgängUga enligt 22 § med iaktta­gande av tredje stycket.

UppfyUer palenlansökningen de krav rörande form och innehåll som Jöreskrivas i konventionen om palentsamarbele och tilläinpnings-föreskriflerna lill denna, skall den godtagas i dessa avseenden.

34  S

Iniernalionell patenlansökan må ej godkännas för utläggning eller avslås innan fyra månader jörfiinit från utgången av frist som gäller enligt 31 § försia eller andra slyc­kel.

Har sökanden inom nitton måna­der från den internationella ingiv-ningsdagen eller, om prioritet yr­kas, den dag från vilken prioriteten begäres avgivit sådan förklaring som avses i 31 § tredje stycket, må ansökningen ej godkännas för ut­läggning eller avslås före utgången av den frist om tjugofem månader som anges i nämnda lagrum.

Ansökan må dock godkännas för utläggning eller avslås före utgång­en av frist som gäller enligt första eller andra stycket, om sökanden samtycker till att ansökningen av­göres dessförinnan.

35   S

Internalionell patentansökan må ej utan sökandens samtycke utläg­gas eUer offentliggöras av patent­myndighelen i tryckt skrift eller på annat liknande sätt, förrän den publicerats av världsorganisatio­nens för den intellektueUa ägande­rätten internationella byrå eUer tju­go månader förfiutit från den inler­nationella ingivningsdagen eller, om prioritet yrkas, den dag från vil­ken prioriteten begäres.

36   ij

Har del av internationell patent­ansökan icke varit föremål för in­ternalionell nyhetsgranskning eller


 


Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lyddse


internationeU förberedande palen­terbarhetsprövning på grund av att ansökningen bedömts omfatta av varandra oberoende uppfinning­ar och au sökanden ej inom före-skriyen lid erlagt tilläggsaygift en­ligt konventionen om patenlsaniar-beie, skall paienlmyndigliclen prö­va, om bedömningen var riktig. Finnes detta vara fallet, skall den del av ansökningen som icke varit föremål för sådan granskning eller prövning anses återkallad hos pa­tentmyndigheten, om ej sökanden erlägger föreskriven avgift till myn­digheten inom två månader från det myndigheten avsände underrät­telse till honom om sitt ställnings­tagande. Finner patentniyndighe­ten att bedömningen ej var riklig, skall myndigheten fortsätta hand­läggningen av ansökningen i dess helhet.

Talan mol beslul enligl jörsta slyckel. varigenom pateiiiniyndig-lielcii jiinnil, all patentansökiin omfattar av varandra oberoende iippfinningcir. må föras uv sökan­den. Bestämmdserna i 25 § försia och andra styckena äga motsva­rande tillämpning.

Finner rällen palcntinyndigtie-teiis beslul rikligt, räknas fristen för all erlägga sådan avgift som avses i försia slycket andra punk­ten från det patentmyndighelen av­sände underräiielse lill sökanden ont räliens lagakrafivuniui beslul.

37 S

Har del ar internationeU patenl­ansökan icke raril föremål för iii-1 ernaliondl förberedande palenlcr-harhctsprörning på grund ar alt sökanden inskränkt paientkraren efter anmodan av myndighet för sådan prörning all antingen in­skränka kraren eller betala lill-läggsargificr, skall den icke pröra-dc delen ar ansökningen anses återkallad Itos paicniniyndighcien. om ej sökanden erlägger föreskri-

2   Riksdagen 1977178. I saml. Nr I. Del A


Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande Ivdelse                                     Föreslagen lyddse

ven avgift till myndigheten inom trå månader från del myndighelen avsände underräiielse till honom om vad sålunda gäller.

38 §

Har niotiagande myndighet väg­rat att fastställa iniernalionell iii-girningsdag för internationeU pa­tenlansökan dier förklarat, all an­sökningen skall anses återkallad el­ler all yrkande ont all ansökningen skall onifatla Sverige skall anses återkallat, skall patentmyndighe­len pu begäran ar sökanden pröva om detta beslut var rikligt. Det­samma skall gälla i fråga om beslut av inlernationella byrån att ansök­ningen skall anses åierkaUad.

Begäran om prörning enligl första styckei skall framsläUas till internationella byrån inom trå må­nader från det underräiielse om den mottagande myndighetens el­ler internationella byråns beslut av­sändes lill sökanden. Sökanden skall inom samma tid lill paient­inyndighelen inge ö\ ersäitning av ansökningen i den oinjaltniitg rege­ringen förordnar saml erlägga.fasl-slälld ansökningsargift.

Finner palentniyndighelen alt den niotiagande myndighelens el­ler iniernaliondla byråns beslut ej rar riktigt, skall paientinyndighe­len handlägga ansökningen enligt 2 kap. Har internationell ingivnings-dag ej fastställls av mottagande myndighet, skall ansökningen an­ses gjord den dag som patentmyn­dighelen finner borde ha fastställts såsom internationell ingivnings-dag. UppfyUer ansökningen de krav rörande form och innehåll som föreskrivas i konventionen om patenlsamarbete och tiUämpnings­föreskrifterna till denna, skall den godtagas i dessa avseenden.

Besiämmelsen i 2 § andra styc­ket andra punkien äger tillämpning på   ansökan   som   upptagits   till


 


Prop. 1977/78:1 Del A


Nuraraiulc Ivddsc


Föreslagen lydelse

handläggning enligt Iredje slyckel. om ansökningen blir allmäni till­gänglig enligt 22 §.


 


40 S


Meddelat patent kan upprätthål­las intill dess sjutton är förtlutil från den dag då palenlansökningen gjor­des.

Om upprätlhållande ar lilläggs-paiciii stadgas i 7 §.


Meddelat patent kan upprätthål­las intill dess ijiigo år förflutit från den dag då patenlansökningen gjor­des.


 


För patent, som icke är tilläggs-paieni. skall för varje år räknal från den dag patenlansökningen gjordes (paleniår) erläggas fastställd årsav­gift, om annat icke bestämts med stöd av 73 §.

Har lilläggspalenl örergutl lill .själrsländigl paleni enligt hesiäni-indscrna i 7 § iredje slyckel. skall jrån och med närniast jöljande pa­leniår erläggas årsargifi med be­lopp, som skulle ha ingått för hii-vndpatcnlel om del alltjämi raril gällande.


För patent skall för varje år räk­nal från den dag palenlansökningen gjordes (paleniår) erläggas fasl­ställd årsavgift, om annat icke be­stämls med stöd av 76 ,s*''.


51  § Erlägges icke årsavgift enligt föreskrifterna i 41 och 42 SS. är patentet föifallet från och med ingången av del paleniår för vilkel avgifien icke er­lagts.

Patent, som förfaUil enligl försia slyckel, må åleriipprällas ar pa­tentniyndigheten. om paienlliara-ren har g odla g hur ursäkt för sin nnderlålcnhet. Ansökan om uler-upprätlande skall göras skriflligen hos patentniyndigheten senast sex månader frun den dag, då avgiften senast skolat erläggas. Inom sam­ma lid skall ursargiflen med den förhöjning, som må rara bestämd, och fast ställd åleriipprällningsar-gift erläggas. Behörigen gjord an­sökan skall kungöras.

Den som efter det att paleni för­fallil men innan ansökan om uler-nppräitande kungjorts börjat iil-nytljii   uppjinningen   yrkesinässigt


 


Prop. 1977/78:1 Del A


20


 


N ur ärande lydelse


Föreslagen lydelse


här i rikel eller ridlagit väsentliga åtgärder därför äger den rält som anges i 4 §, om patentet återupp­rättas.

52 §3


Har patent meddelats i strid mol 1 eller 2 §. skall rällen förklara pa­tentet ogiltigt, om talan föres där­om. Patent må dock ej förklaras ogiltigt på den grund att den som erhållit patentet varil berättigad lill blott viss andel däri.

Utom i fall som avses i tredje slyckel må lalan föras av envar som lider förfång av patentet och, om del finnes påkallal ur allmän synpunkt, av myndighet som rege­ringen beslämmer.


På Ullan därom skall rällen för­klara patent ogiltigt, om det

1)   meddelats oaktat villkoren i I
och 2 §§ icke äro uppfyllda.

2)   meddelats oaktat uppfinning­en icke är sa tydUgt angiven alt en fackman med ledning därav kan ut­öva den,

3)   omfattar något som ej jram-gick ar ansökningen när den gjor­des, eller

4)  meddelais oaktat paieniskyd-
dets omfattning utvidgats efter det
ansökningen godkänts för utlägg­
ning.

Patent må ej förklaras ogiltigt på den grund all den som erhållit pa­tentet varil berättigad lill blott viss andel däri.

Utom i fall som avses i fjärde slyckel må talan föras av envar som lider förfång av patentet och. om del finnes påkallal ur allmän synpunkl, av myndighet som rege­ringen beslämmer.


Talan, som grundas på all patent meddelats annan än den som är berätti­gad till patentet enligt 1 §. må föras endast av den som påslår sig berättigad litl patentet. Talan skall väckas inom ett år efler erhållen kännedom om pa­tentets meddelande och de övriga omständigheter på vilka lalan grundas. Var patenthavaren i god tro när patentet meddelades eller när del övergick på honom, må lalan ej väckas senare än tre år efter patentets meddelande.


53 S

Har patent meddelats annan än den som är berättigad till patentet enligt 1 S. skall rällen på lalan av den berälligade överföra patentet på honom. I fråga om den tid inom vilken lalan skall väckas äga be­stämmelserna i 52 S Iredje stycket lillämpning.


Har patent meddelats annan än den som är berättigad till patentet enligt I S. skall rällen på talan av den berättigade överföra patentet på honom. 1 fråga om den lid inom vilken lalan skall väckas äga be­stämmelserna i 52 fjärde stycket lillämpning.


 Senaste lydelse 1977:700


 


Prop. 1977/78:1 Del A


21


 


Nuvarande Ivdelst


Föreslagen lyddse


Har den som frånkännes patentet i god tro börjat utnyttia uppfinningen yrkesmässigt här i riket eller vidtagit väsentliga åigärder därför, äger han mol skäligi vederlag och på skäliga villkor i övrigi fortsätta del påbörjade eller igångsätta det tillämnade utnyttjandet med bibehållande av dess all­männa art. Sådan rätt tillkommer under motsvarande förulsättningar även innehavare av licens som är antecknad i patentregistret.

Räll enligl andra slyckel må övergå till annan endasl lillsammans med rörelse, vari den utnyttjas eller utnyttjandet avselts skola ske.


55 S

Har patent förfallit eller förkla­rats upphört eller har genom laga­kraftvunnen dom patent förklarats ogiltigt eller blivit övert"ört, skatt patentmyndigheten utfärda kungö­relse därom. Kungörelse skall även utfärdas, när ansökan om återupp­rättande blivit prövad genom laga­kraft runnet beslut.


Har patent förfallit etter förkla­rats upphört eller har genom laga­kraftvunnen dom patent förklarats ogiltigt etter blivit överfört, skall patentmyndighelen utfärda kungö­relse därom.


 


60

Utnyttjar någon yrkesmässigt pa­tentsökt uppfinning efter del hand­lingarna i ansökningsärendel blivit tillgängliga enligt 22 S, äger vad som sägs om patentintrång motsva­rande lillämpning i den mån ansök­ningen leder till patent. Till straff må dock ej dömas och ersättning för skada på grund av utnyttjande som sker innan utläggning av pa­tentansökningen kungjorts enligt 21 § må beslämmas endast enligt 58 § andra styckei.


Utnyttjar någon yrkesmässigt pa­tentsökt uppfinning efter del hand­lingarna i ansökningsärendel blivit tillgängliga enligl 22 §. äger vad som sägs om patentintrång motsva­rande tillämpning i den mån ansök­ningen leder titt patent. Fär liden innan utläggningen ar palenlan­sökningen kungjorts enligl 21 § om­fattar patentskyddet dock endasl rad .som framgår såväl ar paient­kraren i deras lyddse när ansök­ningen blev allmänt tillgänglig som av paientkraren enligl palenlel. Titt straff mä ej dömas och ersätt­ning för skada på gmnd av utnytt­jande som sker innan utläggningen av patenlansökningen kungjorts må beslämmas endast enligt 58 S andra stycket.


Bestämmelserna i 58 S iredje slyckel äga ej lillämpning. om ersättnings­talan väckes senasl ett år efler patentets meddelande.


65 ¥

Stockholms tingsrätt är rätt dom­stot i mål som gäller


Stockholms tingsrätt är räll dom­stol i mål som gälter


Senaste lydelse 1977:700


 


Prop. 1977/78:1 Del A


Nuvariinde Irddse


Föreslagen lyddse


 


1.        bättre räll till patentsökt upp­finning.

2.        patents ogillighet eller över­föring av patent.

3.        meddelande av tvångslicens. fastställande av nya villkor för eller upphävande av sådan licens etter rätt som avses i 53 § andra stycket,

4.   patentintrång,

5.   fastställelse enligt 63 § eller

6.   bestämmande av ersättning enligl 75 S.


1.   bätlre rätt till patentsökt upp­
finning,

2.    patents ogiltighel eller över­föring av patent.

3.    meddelande av tvångslicens, fastställande av nya viltkor för etter upphävande av sådan licens eller rätt som avses i 53 S andra styckei.

4.    patentintrång,

5.    fastställelse enligt 63 S eller

6.    bestämmande av ersättning enligt 78 §.


72 §

Har patentsökande lidit rättsför­lust på grund av att han ej vidtagil ålgärd hos patentniyndigheten inom tid som föreskrires i denna lag dier med stöd därav, men har han gjort alll rad som skäligen kun­de krävas ar hononi jör alt iakttaga fristen, och ridlager han åtgärden inom två månader jrån del föifallet upphörde, dock senasl inom ett år jrån fristens ulgång, skall paienl-myndighelen jörklara all ålgärden skall anses vidtagen i rält tid. Vill palentsökanden vinna sådan för­klaring, skall han inom lid som nu föreskriyits för ålgärden hos pa-lentmyndiglielen göra skrifilig jraniställning därom och erlägga jästslälld avgift.

Har palentharare icke erlagt årsargifi inom frist som föreskrires i 42 § tredje slyckel. skola heslain-mdserna i försia siycket äga mot­svarande tillämpning, dock alt års­avgiften skaU vara erlagd och framställningen gjord senast inom sex månader från frislens utgång.

Första stycket gäUer ej frist som avses i 6 § första stycket.

73 §

Har, i fall som arses i 31 §, handling eller ar gift som avsänts med poslen icke inkotninit till pa-lenimyndigheten inom jöreskriven


 


Prop. 1977/78:1 Del A


23


 


Nurarande Ivdelse


Föreslagen lydelse.


 


74 §


tid men blir den med försändelsen ursedda åtgärden ridlagen inom trå månader från det sökanden in­såg eller bort inse all frislen över­skridits, dock senasl inom ell år från fristens ulgång, skall paient­inyndighelen jörklara alt ålgärden skall anses vidtagen i räll lid. om

I) avbrott i postförbindelserna förekoininii under någon ar de lio dagarna närmast före fristens in­gång på grund ar krig. reroliilion, upplopp, strejk, iiaiurkalastrof el­ler annan Uknande oniständighel på den ort där avsändaren ristas eller har sin rörelse, samt handling­en eller argifien arsänts till palenl-niyndighelen inom fem dagar frun del poslförbinddsernu uieruppla-gils. eller

2l tiaiidlingen etter argifien ar-sänts till paienlmyndiglielen i re-koinnicnderad försändelse senasl fem dagar före fristens utgång, dock endast om försändelsen sänts niedjlygpost där så raril niöjligt el­ler arsändareii liajl anledning an­iaga all försändelsen rid ylledcs befordran skulle ha anlänt till pa­tentniyndigheten inom två dagar från aysändiiingsdagen.

Vill palentsökanden vinna för­klaring enligl första styckei, skall han göra skrifilig frainsläUning därom hos patenlinyndighelen inom tid som där föreskririts för åt­gärden .

Har jranislälliiing enligt 72 eller 73 § hifaUils och skall till jöljd där­ur palenlansökan. som arskririls eller avslagits efter del den blirit tillgänglig enligt 22 §, företagas IiU fortsatt handläggning eller patent, som förfallil, anses upprätthållet, skall kungörelse därom iiljärdas.

Har någon, efler del liden för återupptagande ar den arskrirna ansökningen utgått eller heslutet om årslag runnit laga kraft eller


 


Prop. 1977/78:1 Del A


24


 


Nurarande lydelse


Föreslagen lydelse


palenlel förfaUit men innan kungö­rdsen utfärdades, i god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigl här i riket, må han utan hinder ar patentet fortsätta ulnylljandel med hihcliullande ar dess allniänna arl. Sådan rält lill ulnylljande lillkom-iiier under niotsvarande förulsätt­ningar även den som ridlagit rä-scniliga åigärder för all ulnylija uppfinningen vrkesinässigi här i ri­kel.

Räll enligl andra slyckel må örergå lill annan endasl lillsam-niuns ined rörelse, rari den upp­kommit dier Ulnylljandel avsetls skola ske.


72 P

Talan mol annal slutligt beslut av patentmyndighelen enligt denna lag än som avses i 24 S. föres genom besvär hos patentbesvärsrätten inom två månader från beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall erlägga fastställd besvärsav­gift inom samma lid vid påföljd att besvären icke upplagas till pröv­ning.


75 §

Talan mol annat slutligt beslul av patentmyndighelen enligt denna tag än som avses i 24 S saml lalan mot beslut enligt 72 eller 73 § föres ge­nom besvär hos patentbesvärsrät­ten inom två månader från beslu­tets dag. Den som vill anföra be­svär skall erlägga fastställd be­svärsavgift inom samma lid vid på­följd all besvären icke upplagas till prövning.


 


Mol patentbesvärsrättens slutli­ga beslut föres talan hos regerings­rätten genom besvär inom två må­nader från beslutets dag.


Mot patentbesvärsrättens slutli­ga beslut föres talan hos regerings­rätten genom besvär inom två må­nader från beslutets dag.


 


74 .*■«

Närmare beslämmelser angåen­de ansökan om patent, kungörelser i palenlärende. tryckning av ansök­ningshandlingarna, paientregistrei och dess förande samt patentmyn­dighelen utfärdas av regeringen et­ter i den omfallning regeringen be-slänuner av patentmyndighelen. Diarier hos patentmyndighelen skola vara lillgängliga för allmänhe­ten i den utsträckning regeringen bestämmer.

5 Senasle lydelse 1977:730 " Senaste lydelse 1977:700


77 §

Närmare bestämmelser angåen­de ansökan om patent, kungörelser i palenlärende. tryckning av ansök­ningshandlingarna, paientregistrei och dess förande samt patentmyn­dighelen utfärdas av regeringen et­ter i den omfallning regeringen be­slämmer av patentmyndighelen. Diarier hos patentmyndighelen skota vara lillgängliga för allmänhe­ten i den utsträckning regeringen bestämmer.


 


Prop. 1977/78:1 Del A


Nurarande Ivdelse


Föreslagen lyddse


 


Regeringen äger förordna, all handlingar i ärenden angående an­sökan om patent må utlämnas till myndighei i annan stat.

Regeringen äger även förordna att granskning av ansökningar om patent, efler fi"amslällning av pa-lenimyndigheten, må äga lum hos myndighei i annan stat eller hos in­ternationell institution saml all den som söker patent på uppfinning, vara han lidigare sökt patent i an­nan stat, skall vara skyldig att redo­visa vad patentmyndigheten i den slalen delgivit honom rörande prövningen av uppfinningens pa­tenterbarhet.


Regeringen äger förordna, all handlingar i ärenden angående an­sökan om patent må ullämnas lill myndighei i annan stat.

Regeringen äger även förordna att granskning av ansökningar om patent, efler framställning av pa­tentmyndighelen, må äga rum hos myndighet i annan stal eller hos in­ternationell institution samt att den som söker patent på uppfinning, vara han sökl paleni i annan stal, skatt vara skyldig all redovisa vad paientmyndigheten i den staten del­givit honom rörande prövningen av uppfinningens palenlerbarhei. För­ordnande om sådan redorisnings-skyldighel nia dock ej ges i .fråga om patenlansökan som arses i 3 kap., om den varit föremål för in­iernalionell jörheredande puienler-barhetspröriiing och rapport rö­rande denna prörning ingirits till patentniyndigheten.


11 KAP.

Europeiskt patent

80 §

Med europeiskt patent arses pa­tent som meddelas ar del europeis­ka palenlrerkel enligl den i Mun-clien den 5 oktober 1973 avsluiade europeiska patenlkonrenlionen. Med europeisk patenlansökan av­ses patenlansökan sorn göres enligt näninda konrention.

Ansökan om europeiski patent göres hos det europeiska palenl­rerkel. Sådan an.sökan må inges även till patentniyndigheten för all ar denna ridarebefordras lill del europeiska paientverkel. Ansökan som arses i ariikel 76 i näinnda konrention (europeisk ardelad an­sökan) skall dock ulllid inges lill del europeiska palenlrerkel.


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                         26

Nuvarande lyddse                                       Föreslagen lydelse

Bestämmdserna i 81 -93 §§ gäl­la europeiskt patent för Sverige och europeisk patentansökan som om­fattar Sverige.

81 §

Europeiski paleni är meddelal. när det europeiska paientverkel kungjort sitt beslut all hijälla pa-tenlansökiungen. Del europeiska patentet har sanuna rättsrerkan som patent meddelal här i rikel och .följer aren I örrigt samma bestäm­melser som sådant patent, om ej annat sägs i detta kapiiel.

82 S

Europeiski paleni har rcrkan här i riket endasl ont sökanden inom tid som regeringen besläniiner lill pa­tentniyndigheten ingirit örersätt-ning lill svenska ar den lexl ined vilken palenlel enligt underrättelse lill sökanden från del europeiska paicniverkel är avseil alt meddelas och han inom sainnia tid erlagt faststäUd avgift för tiyckning av örersällningen. Beslutar del euro­peiska patenlverket alt europeiski paleni skall upprätthåUas i ändrad arjattiiiiig. gäller rad nu sagts även i jråga om den ändrade lex­len.

Örersättning skall hållas lill-gänglig för envar. Har den euro­peiska patenlansökningen icke publicerats av det europeiska pa­tenlverket när översättningen in­kommer, skall dock örersällningen ej hållas tillgänglig förrän sådan publicering sker.

Har översättning ingirits och ar-gift erlagts inomjöreskriren tid och har del europeiska palenlrerkel kungjort sitt beslut all bifalla pa­tenlansökningen eller beslulal att det europeiska patentet skall upp-rätttiuUas i ändrad avjallning, skall patenlinyndighelen utfärda kungö­relse därom. Så snart ske kan skola tryckta exemplar av översättningen


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                         27

Nuvarande lydelse                                       Föreslagen lyddse

finnas att tillgå hos patentmyndig­helen.

83   S

Har palentharare icke inom fö-reskriren lid vidtagit ålgärd som avses 182 § första stycket, skall vad i 72 § första slycket sägs om pa­tentsökande äga motsvarande till­lämpning. Förklaras med stöd av 72 § alt sådan ålgärd skall anses ridlagen i rält tid. skall patentmyn­digheten utfärda kungörelse där­om.

Har någon, efter del liden för att ridtaga åtgärd enligt 82 § försia stycket iiigåll men innan kungörel­sen utfärdades, i god tro börjat ul­nylija uppjinningen yrkesmässigl här i riket dier vidtagit väsentUga åigärder därför, äger han den räll som anges i 74 § andra och iredje styckena.

84   S

/ j'råga om europeiskt patent skall rid tillämpning ar 52 § rad i försia styckei 4 sägs om ulridgning ar patentskyddets omfattning efter del ansökningen godkänts för ut­läggning avse utridgning sorn skett efler det palenlel meddelats.

85   §

Har del europeiska paientverkel hell eller delvis upphävt europeiskt patent, skall detta ha summa ver­kan som om palenlel här i rikel jör­klarais i inotsrarande mån ogiltigt. Patentniyndigheten skall utfärda kungörelse om upphävandet.

86  S

För europeiskt patent skall års­avgift erläggas till patentmyndig­heten för varje paleniår efter del under vilket det europeiska patent-verket kungjort sitt beslut att bifal­la patentansökningen.

Erlägges icke årsavgift för euro­peiskt patent  enligt  rad i Jörsta


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                         28

Nurarande lyddse                                       Föreslagen lyddse

stycket och i 42 § sägs, äger 51 § inotsrarande tiUämpning.

87  S

Europeisk patenlansökan, för vilken det europeiska palenlrerkel fasisiälli ingirningsdag, skall här i riket ha samina rerkan som svensk palenlansökan som gjorts näninda dag. Åtnjuter ansökningen enligt den europeiska paientkonventio­nen prioritet från tidigare dag än ingivningsdagen. skall sådan prio­ritet beaklas.

Vid lillämpning ar 2 § andra slyckel andra punkten skall publi­cering av europeisk patenlansökan som sker enligl ariikel 93 i den eu­ropeiska paientkonventionen jäm­ställas med all ansökan blir all­mänt tiUgänglig enligt 22 §. Vad nu sagls gäller även publicering som avses i artikel 158.1 i konventionen, om denna publicering av del euro­peiska palenlrerkel jämställes med publicering som sker enligt artikel 93.

88   S

Har europeisk patenlansökan publicerats enligl den europeiska patentkonyentionen och har örer-sällning till srenska ar patentkra­ven i den lydelse de publicerades ingivits till patentmyndighelen. skall patentmyndigheten utfärda kungörelse därom och hålla över­sättningen tillgänglig för envar.

Ulnyttjar någon yrkesinässigt uppfinning som sökes skyddad i eu­ropeisk patenlansökan efter del att kungörelse utfärdats enligt första stycket, äger rad som sägs om pa­tentintrång inotsvarande tillämp­ning om ansökningen leder till pa­tent för Srerige. I sådant fall om­fallar patentskyddet dock endust rad som framgår såväl av patent-kraven i den lyddse de publicera­des som av patentkraven enligt pa­tentet. Till straff må ej dömas och


 


Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande lyddse


Föreslagen lydelse


29


ersättning för skada må bestäm­mas endast enligt 58 § andra slyc­kel.

Bestämmelserna i 58 § iredje Slycket äga ej tillämpning, om er­sättningstalan räckes senast ett år efter del tiden jör invändning mot det europeiska patentet utgått el­ler, om invändning gjorts, senasl ett år ejter del alt del europeiska palenlrerkel beslulal alt patentet skall upprätthållas.

89 S

Har europeisk patenlansökan el­ler yrkande ati sådan ansökan skall onifatla Sverige återkallats eller skall enligl den europeiska patent-konventionen sådan återkallelse anses ha skell och har ansökningen icke åienipplagiis enligt artikel 121 i konventionen, skall detta ha sam­ma verkan som återkallelse ar pa­tenlansökan hos patentmyndighe­len.

Har europeisk patentansökan arslagits, skall detta ha samma rerkan som årslag på patenlansö­kan här i rikel.

90 S

Örerensstäinnier icke översätt­ning ar handling som avses i 82 el­ler 88 § med handlingens lyddse på det språk som raril handläggnings­språk vid del europeiska palenlrer­kel. omfattar patentskyddet endast vad som framgår ar båda lydelser­na.

1 mål om ogiltighel äger lydelsen på handläggningsspråket ensam vitsord.


91


liikonimcr sökanden eller patent­havaren lill patenlinyndighelen med rälldse av översättning som avses i 82 § och erlägger han fast­ställd avgift för tiyckning av den räliade örersällningen, gäller den­na i stället för den tidigare. Rättad


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                         30

Nurarande lydelse                                      Föreslagen lydelse

översättning skall hållas tillgänglig för envar, om den ursprungliga örersällningen hålles tillgänglig. Har rältdse Inkoniniil och avgifi erkigis och är den ursprungUga örersällningen lillgänglig för en-rar, skall myndigheten ulfärda kungörelse även om räll elsen. Så snart ske kan skola tiyckta exemp­lar ar den räliade örersällningen finnas alt lillgå hos patenlinyndig­helen.

Inkonuner sökanden ined rälld­se ar örersäilning som avses i 88 §, skall patentmyndighelen utfärda kungörelse därom och hålla den räliade örersällningen lillgänglig för enrar. Sedan kungörelsen ut­färdats, gäller den rättade örer­sällningen i slällel förden lidigare.

Har någon, innan räilad örer­säilning bler gällande, i god Iro börjat utnyttja uppfinningen yrkes­mässigt här i riket på sätt som en­ligt lidigare översättning icke ut­gjorde intrång i sökandens eller pa-lenihararens rätt eller ridlagit rä-sentliga åigärder därför, äger han den rätt som anges I 74 § andra och iredje styckena.

92 S

Har det europeiska patenlverket beslutat att helt eller delvis upphä­va europeiski patent eller har be­träffande europeisk patentansökan inträtt sådant förhållande som av­ses i 89 §. men förklarar det euro­peiska patenlverket enligt den europeiska paientkonventionen pa­tenthavaren eller sökanden återin­satt i tidigare rättigheter, gäller detta även liär i riket.

Har någon, efler det beslutet meddelades eller förhållandet in­trädde men innan det europeiska paientverkel ui.färdat kungörelse om förklaring som arses i försia slyckel, i god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i ri­kel eller ridlagit räsentliga älgar-


 


Prop. 1977/78:1 Del A


31


 


Nurarande Ivdelse


Föreslå gen lydelse


der därför, äger han den rält som anges i 74 § undra och iredje siyc­kena.

93  §

Är europeisk palenlansökan, som ingivits lill nationell paleiil-niyndighet, all anse som återkallad därför alt den icke inkoniniil till del europeiska palenlrerkel inom före-skriren lid. skall palentniyndighe­len på framställning ar sökanden upplaga den sam oinrandlad lill ansökan om svenskl patent under förulsällning

1)         all fniinslällningen inges lill den nationella myndighet som mot­tog palenlansökningen inom Ire månader från del sökanden under­rättades om att ansökningen an­sågs återkallad och dessutom in­konuner lill paienlmyndiglielen inom tjugo månader från den dag då ansökningen ingars eller, ont prioritet yrkas, den dag från rilken prioritet begäres, saml

2)    all sökanden inom tid som re­geringen beslämmer erlägger fasl-slälld ansökningsargift och inger örersättning lill srenska av palenl­ansökningen.

Uppjyller palenlansökningen de krar rörande ansökans form som

föreskrivas i den europeiska pa-lentkonreiuionen och lillämpnings-

jöre skrift erna lill denna, skall den godtagas i detta arseende.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.         Denna lag träder i krafl den dag regeringen bestämmer.

2.         Patentansökan, som har godkänts för utläggning före ikraftlrädandel. och ansökan om lilläggspatenl, som har inkommit före ikraftträdandet, skatt behandlas och avgöras enligt tagen i dess äldre lydelse.

3.         I fråga om annan före ikraftträdandet gjord patenlansökan än sådan som sägs under 2 skatt gälla följande.

9 § i sin äldre lydelse skall tillämpas i slällel för 8 S i dess nya lydelse. 20 S skatt tillämpas i sin äldre lydelse.

Avser uppfinningen livs- eller läkemedel, får patent icke meddelas på själva alstret.


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          32

4.   De nya bestämmelserna skall tillämpas även på patent, som har med­
delats före ikrafiträdandet etter meddelas på gmnd av ansökan som har
gjorts dessförinnan, i den mån ej annat följer av vad som föreskrives ne­
dan.

Giltighetstiden för patent, som har meddelats på gmnd av ansökan som har gjorts mer än tolv år före ikraftträdandet, skall bestämmas enligt 40 S i dess äldre lydelse.

Har före ikraftträdandet patent förfallit enligt 51 § första stycket, skall 51 § andra och tredje styckena samt 55 S andra punkten fortfarande tilläm­pas.

Beträffande patent, som har meddelats på gmnd av patenlansökan som har gjorts före ikraftträdandet, skatt 60 § tillämpas i sin äldre lydetse.

Äldre bestämmelser om lilläggspalenl skall alltjämt gälla i fråga om till-läggspatent, som har meddelats före ikraftträdandet eller meddelas enligt punkt 2.

Fråga om ogilligförklaring av patent, som har meddelats etter meddelas enligt tagen i dess äldre lydelse, skall bedömas enligt tagen i den lydelsen.

5.         Är europeisk patenlansökan, som omfattar Sverige, enligt artikel 162.4 i den europeiska patentkonventionen att anse som återkallad, skall paientmyndigheten på framställning av sökanden upptaga den som om­vandlad till ansökan om svenskt patent under fömtsättning dels att fram­ställningen inges till del europeiska patenlverket inom tre månader från del sökanden underrättades om att patentansökningen ansågs återkallad, dels att sökanden inom tid som regeringen bestämmer erlägger fastställd ansök­ningsavgifi och inger översättning till svenska av ansökningen i dess ur­spmngliga lydelse samt av de ändringar som gjorts under handläggningen vid det europeiska patentverket och som sökanden önskar åberopa. Beträf­fande patentansökningens form skall vad i 93 S andra stycket sägs äga moisvarande tillämpning.

6.    Har patenlansökan. som begärts omvandlad enligt punkt 5, blivit publicerad enligl artikel 93 i den europeiska patenlkonventionen och för­klaras med tillämpningav 72 S all översättning etter avgift, som har inkom­mit för sent, skall anses inkommen i rätt tid, skatt patentmyndigheten ut­färda kungörelse därom. Delsamma gäller om patenlansökan, som begärts omvandlad, har blivit publicerad enligt artikel 21 i konventionen om pa­tentsamarbete, om denna publicering av det europeiska patentverket jäm­ställes med publicering som sker enligt artikel 93.

Har någon, efter det att fristen för att inkomma med översättning och er­lägga avgift har utgått men innan kungörelsen ulfärdades, i god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i rikel etter vidtagit väsenttiga åt­gärder därför, äger han den rätt som anges i 74 S andra-och tredje stycke­na.

2    Förslag till

Lag om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens om­råde m.m.

Härigenom föreskrives följande.

1 §    Beträffande mål vari talan föres mot sökande av europeiskt patent om bättre rätt till den patentsökta uppfinningen såvitt avser Sverige etter an-


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                   33

nan stal, som är bunden av det titt den europeiska patentkonventionen den 5 oktober 1973 hörande erkännandeprotokoltet, gäller bestämmelserna i 2-6 SS. Med fördragsslutande stat avses därvid stal. som är bunden av nämnda protokoll.

2 §    Mål som avses i 1 S får upptagas av svensk domstot

1. om svaranden har hemvist i Sverige,

2.        om käranden har hemvist i Sverige och svaranden ej har hemvist i fördragsslutande stat,

3.        om parterna har avtalat, skriftligen etter muntligen med skriftlig be­kräftelse, att talan skatt väckas vid svensk domstol.

3 § Rör mål som avses i I § uppfinning gjord av arbetstagare och är fråga om tvist mellan arbetstagaren och dennes arbetsgivare, gäller i stället för 2 § att målet får upptagas av svensk domstol

1.  om arbetstagaren när uppfinningen gjordes huvudsakligen var sys­salt i Sverige eller, om det ej kan avgöras var han huvudsakligen var sys-setsalt, arbetsgivaren hade driftställe i Sverige till vilket arbetstagaren var knuten,

2.         om parterna har avtalat, skriftligen etter muntligen med skrifttig be­kräftelse, att talan som nu avses skatt väckas vid svensk domstol och så­dant avtal är tillåtet enligt den stals lag som är tillämplig på anställningsav­talet.

Är svensk lag lillämplig på anställningsavtalet, är avtal mellan arbetsgi­vare och arbetstagare om att lalan som nu avses skall väckas vid utländsk domstol ulan verkan.

4 §    1 mål som enligl 3 § första stycket I upptages av svensk domstol skall svensk lag tillämpas.

Upplager svensk domstot mål med stöd av 3 S försia stycket 2, skall tvisten avgöras enligl lagen i den stat där arbetslagaren huvudsakligen var sysselsatt när uppfinningen gjordes, eller, om del ej kan avgöras var han huvudsakligen var sysselsatt, där det driftställe var beläget titt vilket ar­betstagaren var knuten.

5 § Mål som avses i 1 § får icke upptagas titt prövning av svensk domstol, om rörande samma sak redan är rättegång mellan samma parter vid dom­stol i annan fördragsslutande stat. Har vid den utländska domstolen gjorts invändning mol dess behörighet, skall dock den svenska domstolen förkla­ra målet vilande, titt dess frågan om den utländska domstolens behörighet har avgjorts genom beslut som vunnit laga kraft.

6 8 Lagakraftvunnet avgörande, som i annan fördragsslutande stat har meddelats i mål som avses i I §, gäller även här i riket. Avgörandet gäller dock icke

I. om del har meddelats mot patentsökande, som ej har ingått i svaro­mål, och den handting varigenom talan väcktes ej hade delgivits honom i föreskriven ordning eller han icke fått tillräcktig tid att svara i saken.

3   Riksdagen 1977178. 1 saml. Nr I. Del A


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          34

2. om del är oföienligt med annal avgörande, som i ett tidigare anhäng­iggjort mål mellan samma parter har meddelats i fördragsslutande stal.

7 § Talan mot den europeiska patentorganisalionen om fullgörande av avtal etter om skadestånd i avtalsförhållande får upptagas av svensk dom­stol endast om sådan talan enligt föreskrift i avtalet skall prövas av svensk domstol.

Talan mot den europeiska paleniorganisationen om skadestånd i annal falt än som avses i försia styckei får upplagas av svensk domstol endast om målet gäller skada orsakad av verksamhet vid det europeiska patent-verkels konior i Sverige etter av arbetstagare vid sådant konior.

Denna lag iräder i krafl den dag regeringen beslämmer.

3    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk

domstol

Härigenom föreskrives att I och 3-5 SS lagen (1946:816) om bevisupp­tagning ål uttändsk domstol skall ha nedan angivna lydelse.

Nurarande lyddse                                       Föreslagen lydelse

t   §•

Har i vissl mål eller ärende utländsk domstol gjort framställning hos domstol här i riket om vidtagande av någon titt rättegången hörande åt­gärd, såsom upptagande av ed. anställande av förhör med part eller uppla­gande av bevis genom vittne, sakkunnig etter syn eller av skriftligt bevis, och varder framställningen genom utrikesdepartementet överlämnad titt den svenska domstolen, skatt den äskade ålgärden vidtagas efter vad i den­na tag sägs. Vad sålunda stadgats äge dock ej tillämpning, där fråga är om ansvar för gärning som icke är i svensk lag belagd med siraff. Ej heller må i mål om ansvar för brottslig gäming pari höras på ed etter under sannings­försäkran.

Avser framställning enligl försia stycket fråga om ansvar för gärning, som har karaktär av politiskt brolt, äger denna tag lillämpning endast om framställningen har gjorts av domstol i stal som har tillträtt den europeiska konventionen den 27 januari 1977 om bekämpande av terrorism och gär­ningen ulgör brolt som avses i denna konvention.

Lika med utländsk domstot anses Lika med uttändsk domstol anses
i denna tag annan utländsk judiciell i denna tag annan uttändsk judiciell
myndighei.
                                                   myndighei och det europeiska pa-

lenlrerkel.

Senaste lydelse 1977:435


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          35

Nurarande lydelse                                       Föreslagen lydelse

Prövar rätten att begärd åtgärd ej kan vidtagas, meddele rätten den ut­ländska domstolen underrättelse därom med uppgift om skälen för beslu­tet.

Finner rätten att det jämlikt 2 S andra slyckel tillkommer annan rält att vidtaga åtgärd varom fråga är, skatt framställningen översändas till den räl­len och meddelande därom tittstätlas den utländska domstolen.

Har åtgärden begärts ar del eu­ropeiska palenlrerkel och jlniier rätten all åtgärden icke kan ridta­gas eller att den ankommer på an­nan domstol, skall I stället för rad som sägs Iförsta och andra stycke­na gälla jöljande. Rätten skall un­derrätta tiirikesdeparienienlet om sill beslul och lill deparlemenlei återställa handlingarna i ärendel. Departementet skall, om annan svensk domstol är behörig, örcr-lämna franislällningen lill denna och i annal fall underrätta det eu­ropeiska patenlverket om räliens beslut.

4§' Möter ej för äskad åtgärd taga hinder, utsatte rätten dag för ärendets fö­retagande.

Avser mål däri ålgärd äskats an- Avser mål däri ålgärd äskats an­
svar för brottslig gäming. give rät- svar för brottslig gäming. give räl­
len i god tid den utländska domsto- len i god tid den utländska domsto­
len underrättelse vilken dag åren- len underrättelse vilken dag ären­
det skall förekomma. Sådan under- del skatt förekomma. Sädan under­
rättelse skatt ock eljest lämnas, om rättelse skatt ock eljest lämnas, om
den utländska domstolen framställt den utländska domstolen framställt
begäran därom.
                                          begäran    därom.    Har    ålgärden

äskats av del europeiska patenlver­ket. skall underrättelse städse läm­nas dil.

5 §2 1 fråga om ärendets behandling vid rätten skall, där ej annat föranledes av föreskrifierna i denna lag. tända titt efterrättelse vad om rättegång vid svensk domstol finnes stadgat. Ärendel skall anses såsom bevisupptagning utom huvudförhandling; dock vare ej nödigt alt part kallas, där han ej själv skall höras eller fullgöra något.

2 Senaste lydelse 1974: 755


 


Prop, 1977/78:1 Del A


36


 


Nurarande lyddse

Domare vid den utländska dom­stolen äger rätt att närvara vid be­visupptagning eller annan i 1 S av­sedd åtgärd.


Föreslagen lydelse

Domare vid den utländska dom­slolen äger rätt att närvara vid be­visupptagning eller annan i I S av­sedd åtgärd. Har åtgärden begärts av det europeiska patentverket, äger företrädare för detta samina rätt. Företrädare för del europeis­ka patenlverket må ställa frågor till part, vittne eller sakkunnig som hö­res.


Denna tag träder i krafl den dag regeringen beslämmer.

4   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar

Härigenom föreskrives att 5. 7. 10. 12. 15 och 18 §S lagen om försvars­uppfinningar skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande Ivdelst


Föreslagen lydelse


 


Ansökan om patent på svensk försvarsuppfinning skall av palenl-myndigheten underställas gransk­ningsnämnden för prövning, hurti-vida uppfinningen skall hållas hem­tig. Den som vilt att svensk för­svarsuppfinning, vara patent icke sökts, skall få offentliggöras eller pä annal sätt yppas, skall hos granskningsnämnden ansöka om sådan prövning.


Ansökan om patent på svensk försvarsuppfinning, sotn inges till patentmyndighelen, skatt av denna underställas granskningsnämnden för prövning, huruvida uppfinning­en skatt hållas hemlig.

Den som vilt att svensk försvars­uppfinning, vara patent icke sökts, skatt få offentliggöras eller på annat säll yppas skall hos gransknings­nämnden ansöka om sådan pröv­ning som avses i första stycket. Delsainina gäller den som vill söka paleni på svensk försvarsuppfin­ning genom all lill annan mottaga­re än patentmyndighelen inge in­ternationell patentansökan som av­ses 13 kap. patentlagen (1967:837) eller europeisk patenlansökan som avses i 11 kap. samma lag.


 


Har i ärende, som palenlmyndig-                Har i ärende, som patentmyndig-

helen underställt gransknings­nämnden, förordnande enligl 6 S ej meddelats inom tre månader efler den dag då beskrivning över upp­finningen  med tillhörande ritning


heten underställt gransknings­nämnden, förordnande enligt 6 § ej meddelats inom tid sorn föreskrires i andra slycket, upphör uppfinning­en all vara hemlig enligt denna tag.


 


Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande lyddse

och patentkrav på srenska inkom­mit till patentmyndigheten,upphör uppfinningen att vara hemtig enligt denna lag.


37

Föreslagen lydelse

Den i första styckei näinnda li­den utgör

1.          om ärendet avser internatio­neU patentansökan, tre månader från den iniernaliondla ingivnings­dagen, dock, i fall då prioritet har yrkats, högsl tolv månader tio dag­ar från den dag från rilken priorite­ten begärts,

2.    om ärendet avser europeisk palenlansökan, tre månader från del ansökan inkom lill paienlmyn­diglielen, dock, i fall då prioritet har yrkats, högst tretton månader från den dag jrån vilken prioriteten begärts,

3.    om ärendet avser svensk pa­lenlansökan. ire månader från den dag då beskrivning över uppfin­ningen med tillhörande ritningar och patenikrar på srenska inkoni­niil till patentniyndigheten.

Har ärende anhängiggjorts hos granskningsnäinnden enligl 5 § andra styckei. upphör uppjinning­en all rara hemlig enligl denna lag, om jörordnande enligt 6 § cj med­delats inom tre månader från den dag då ansökan om nämndens prörning och för prörningen erfor­derliga handlingar inkoinmil till nämnden.


 


10

Ansökan om patent eller annan skyddsrält på svensk försvarsupp­finning, som skall hållas hemlig, får ej göras i jrämmande stat, ont ej re­geringen medger det. Sådani med­givande får lämnas endasl under förutsättning att uppfinningen hem­lighålles även i den främmande sta­ten.


Ansökan om patent eller annan skyddsrätl avseende främmande stal på svensk försvarsuppfinning, som skall hållas hemlig, får göras endast ont regeringen medger det. Sådant medgivande får lämnas en­dast under förutsättning alt uppfin­ningen hemlighålles även i den främmande staten.


' Senaste lydelse 1975: 734


 


Prop. 1977/78:1 Del A

Nurarande Ivdelse


Föreslagen Iy dds t


38


12 S

Har ansökan om patent på uppfinning som avses med förordnande enligt 6 S godkänts för utläggning, skall ansökningen förklaras vilande i avbidan på att förordnandei upphör alt gälla. Så länge förordnandet beslår skall 20-22 SS patentlagen (1967:837) ej tillämpas på ansökningen. Vid tillämp­ning därefier av dessa paragrafer skatt i 20 S angivna tider räknas från den dag förordnandei upphörde att gälla och får patentmyndighelen icke hålla handlingarna i ärendet tillgängliga förrän tre månader förflutit från nämnda dag, om ej sökanden begär det.

Har jörordnande enligt 6 § med­delais beträffande internaiiondi el­ler europeisk patenlansökan, jår ansökningen icke ridarebefordras för forlsalt handläggning som in­ternationell eller europeisk palenl­ansökan.


15

Sökes patent i Sverige på annan försvarsuppfinning än sådan som avses i 4 S (utländsk försrarsupp-finning). skall patentmyndigheten underställa granskningsnämnden ansökningen för prövning, humvi­da uppfinningen skatt hållas hemlig.


Sökes patent i Sverige på annan försvarsuppfinning än sådan som avses i 4 § (utländsk försvarsupp­finning}, skatt patentmyndigheten underställa granskningsnämnden ansökningen för prövning, humvi­da uppfinningen skall hållas hemlig. Vad nu sagls giiller dock ej interna­lionell palenlansökan eller europe­isk patentansökan.


 


\i Beslämmelserna i 12-14 §§ äger moisvarande tillämpning i fråga om utländsk försvarsuppfinning.


Beslämmelserna i 12 § första slyckel sann 13 och 14 §§ äger moisvarande tillämpning i fråga om utländsk försvarsuppfinning.


Denna lag träder i krafl den dag regeringen beslämmer. Bestämmelsen i 7 S iredje slyckel skatt dock ej gälla ärende, som före ikraftträdandet an­hängiggjorts hos granskningsnämnden enligt 5 S andra punkien i lagens nu­varande lydelse.


 


Prop. 1977/78:1 Del A


39


5    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i

vissa fall

Härigenom föreskrives att bilagan" till lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.

Bilaga


Immunitet och/eller privilegier gäller för följande


Tillämplig intematio­nell överenskommelse


Internationella organ             Fysiska personer


28 Europeiska patent­organisationen


Medlemmarnas repre­sentanter i organisa­tionens förvaltningsråd och sädana represen­tanters makar samt personer med ijänsi hos det europeiska paientverkel och dessa personers familjer ävensom personer med uppdrag av organisa­tionen


Protokoll angående den europeiska pa­tentorganisationens privilegier och immu­nitet, vilket utgör del av den europeiska pa­tentkonventionen den 5 oktober 1973


Denna lag träder i kraft tvä veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Senaste lydelse 1977:343


 


 


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          41

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET
                              PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-03-30

Närvarande: statsministem Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman. Ahlmark, Romanus. Turesson, Gustavsson, Äntonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, UUsten, Burenstam Linder, Wik­ström, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Romanus

Lagrådsremiss med förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837) m.m.

1    Inledning

Efter omfattande förarbete avslutades år 1970 i Washington en konven­tion om patentsamarbete. Patent Coopération Treaty, i det följande be­nämnd samarbetskonventionen. Genom denna konvention bildar de för­dragsslutande statema en union för samarbete i fråga om handläggning av patentansökningar.

Enligt samarbetskonventionen kan patent sökas i en eller flera av de för­dragsslutande statema genom ingivande av en s. k. intemationell patentan­sökan. En sådan ansökan blir föremål för nyhetsgranskning vid nationell patentmyndighet eller intemationell organisation som har utsetts till inter­nationell nyhetsgranskningsmyndighet. Sedan sökanden har tagit emot ut­låtande över denna granskning, kan han ta ställning till om han vilt återkal­la sin ansökan eller fuUfölja den och få den prövad i någon etter några av de stater som ansökningen omfattar. Vid sådan prövning är de nationetta pa­tentmyndigheterna inte bundna av resultatet av den internationella nyhets­granskningen. Samarbetskonventionen ger även sökanden möjlighet att få förberedande palenterbarhetsprövning av internationell patentansökan ut­förd vid en därtill utsedd nationell patentmyndighet eller internationell or­ganisation. Konventionen innehåller också vissa bestämmelser vilkas syf­te är att främja den ekonomiska utvecklingen i utvecklingsländerna genom att underiätta för dessa länder att få tillgång till modem teknologi.

Samarbetskonventionen nödvändiggör inte några ändringar i de för­dragsslutande statemas materiella patentlagstiftning. De fördragsslutande statema står fria att bestämma vilka materiella krav som sådan ansökan måste uppfylla för att kunna bifallas. 1 konventionen regleras däremot in­temationell patentansökans form och innehåll.


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          42

År 1973 avslutades i MiJnchen en konvention om meddelande av euro­peiska patent, Convention on the Grant of European Patents (European Patent Convention). i det följande benämnd den europeiska paientkonven­tionen.

Genom den europeiska patenlkonventionen bildas en europeisk patent-organisation. Organisationen består av ett förvaltningsråd och ett euro­peiskt patentverk. Det europeiska patentverket skall ha sitt säte i Miin-chen. Vissa enheter skall dock förläggas till Haag. Det europeiska patenl­verket skatt handlägga och pröva ansökningar som görs enligt konventio­nen och meddela patent för en eller flera av de fördragsslutande staterna.

Konventionen innehåller en fullständig reglering av fömtsättningama för meddelande av europeiskt patent. Denna reglering är fristående från de fördragsslutande staternas nationella patentlagstiftning. Europeiski patent och europeisk patenlansökan skall i princip i stat som patentet eUer ansök­ningen avser ha samma rättsverkan som ett patent meddelat av den statens patentmyndighet resp. ansökan om sådant patent. Konventionen inskrän­ker inte de föredragsstutande staternas rätt alt ha egna patenlverk som meddelar nationetta patent för vederbörande stat.

Frågan om Sveriges tillträde till samarbetskonventionen och den euro­peiska patenlkonventionen har utretts av patentpolicykommittén.' 1 ett i juni 1974 avgivet betänkande. Internationellt patentsamarbete I, 1970 års konvention om patentsamarbete (SOU 1974:63). förordar kommittén att Sverige tillträder samarbetskonventionen. Betänkandet innehåller förslag till de förtattningsändringar som föranleds av ett svenskt tillträde till sam­arbetskonventionen. 1 ett senare betänkande, Intemationeltl patentsamar­bete II. 1973 års europeiska patentkonvention (SOU 1976: 24-25), föreslår kommittén att Sverige under vissa förutsättningar tillträder den europeiska patentkonventionen. Detta senare betänkande innehåller förstag till de för­fattningsändringar som föranleds av ett tillträde titt den europeiska patent­konventionen etter som eljest aktualiseras av den konventionen. 1 det be­tänkandet finns också vissa ändringar i de genom 1974 års betänkande framlagda förslagen till författningsändringar. 1976 års betänkande inne­håller sålunda ett samlat förslag till de författningsändringar som föranleds av ett svenskt tillträde till båda konventionema. Kommittén har utarbelal förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837) och förslag till förord­ning om ändring i patentkungörelsen (1967:838). Vidare har kommittén lagt fram förslag till lag om erkännande av utländskt avgörande m. m. med anledning av Sveriges tillträde till den europeiska patentkonventionen

' Generaldirektören Göran Borggård, ordförande, direktören Nils Bergling, avdel­ningschefen Gunnar Ekstam, direktören Lennart Kömer, ingenjören Nils Larfeldt och byrådirektören Olof Wallerius, ledamöter, samt numera avdelningschefen Saul Lewin. numera expeditionschefen Lars Jonson, numera rådmannen Eskil Persson och patenträttsrådet Claes Uggla, experter; sekreterare numera patenträttsrådet Lennarth Törnroth. biträdande sekreterare hovrättsassessorerna Måns Jacobsson och Erik Tersmeden.


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          43

saml förstag till lagar om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rällen all utbekomma allmänna handlingar, i lagen (1946:816) om bevis­upptagning ät utländsk domstol och i tagen (1971: 1078) om försvarsuppfin­ningar.

Det av kommittén i 1976 års betänkande framlagda förstaget titt lagstift­ning bör fogas vid protokollet i detta ärende som bilaga 1. Samarbetskon­ventionen med därtill hörande tillämpningsföreskrifter i de engelska och franska versionerna jämte av kommittén utarbetade översättningar till svenska bör fogas vid protokollet som bilagor 3 och 4. Vidare bör den eu­ropeiska patentkonventionen med därtill hörande tillämpningsföreskrifter och protokoll i de engelska, franska och tyska versionerna jämte av kom­mittén utarbetade översättningar till svenska fogas vid protokollet som bi­lagor 5—10.

Patentpolicykommilténs arbete har bedrivits i nära samarbete med motsvarande kommittéer i Danmark, Finland och Norge.' 1 fråga om de fö­reslagna ändringama i patentlagen och patentkungörelsen har de nordiska kommittéerna enats om i alit väsentligt likatydande författningstexter.

Yttranden över kommitténs båda betänkanden har avgivits av Svea hov­rätt, Stockholms tingsrätt, försvarets civilförvaltning, socialstyrelsen, te­leverket, statskontoret, riksrevisionsverket, juiidiska fakulteten vid Stockholms universitet, lantbmksstyrelsen. statens livsmedelsverk, kom­merskoUegium, patent- och registreringsverket, näringsfrihelsombuds­mannen (NO), statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, styrelsen för teknisk utveckling (STU), statens råd för vetenskaplig information och do­kumentation (SINFDOK). regeringsrätten. Ingenjörsvetenskapsaka­demien, Kooperativa förbundet (KF), Läkemedelsindustriföreningen, Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska industriens patentingenjörers förening. Statsverkens ingenjörsförbund. Svenska patentombudsförening­en. Svenska uppfinnareföreningen. Sveriges advokalsamfund, Sveiiges hantverks- och industriorganisation. Sveriges industriförbund. Stock­holms handelskammare, handelskammaren i Göteborg. Skånes handels­kammare, Sveriges civilingenjörsförbund (CF-STF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Centralorganisationen SÄCO/SR och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Över 1974 års betänkande har yttrande dessutom avgivits av Svenska ingenjörssamfundel och över 1976 års betänkande av överbefälhavaren, försvarets materielverk (FMV). försvarets forskningsanstalt (FOA) och granskningsnämnden för försvarsuppfinningar.

Efler den svenska remissbehandlingen har överläggningar mellan berör­da departement i de nordiska tänderna ägl rum i Köpenhamn den 9— 11 no­vember 1976 och i Stockholm den 19-20 januari 1977.

' Island har inte deltagit i det nordiska patentlagstiflningssamarbetel. Med uttrycket "de nordiska ländema" avses därför i denna lagrådsremiss endast Danmark, Fin­land, Norge och Sverige.


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                         44

2    Intemationellt samarbete på patentområdet

2.1 Internationella konventioner

1 många länder hade redan under 1700-talet lagts gmnden till ett patentvä­sen, och under 1800-tatets första hälft skapades ett ordnat patenlväsen i åt­skilliga viktiga industristater. Sverige fick sin första patenllagsiiftning år 1819. Det var emellertid först i samband med industrialismens genombrott under senare delen av 1800-talet som någon mera ingående rättstig regle­ring kom titt stånd på detta omiåde. Då uppmärksammades också behovet av en intemationell reglering av patenträtten. År 1883 avslutades i Paris en konvention för industriellt rättsskydd, härefter kallad Pariskonvenlionen. De stater som är anslutna lill konventionen bildar en union, den s. k. Paris-unionen. Unionens medlemsstater är förpliktade att i den omfattning som anges i konventionen bereda patenträttsligt skydd ål medborgare och före­tag i andra unionsländer.

Pariskonventionen behandlar det industriella rättsskyddet över huvud tagel, dvs. fömtom patent och nyttighetsmodeller (s. k. Gebrauchsmuster) även industriella mönster och modetter, varumärken, firma och ursprungs­beteckningar saml frågor rörande undertryckande av illojal konkurrens.

Konventionen har reviderats vid återkommande revisionskonferenser. Sådana har hållits i Bryssel år 1900,1 Washington år 1911, i Haag år 1925, i London år 1934. i Lissabon år 1958 och i Stockholm år 1967. En ny revi­sion förbereds f.n., och en revisionskonferens kan förväntas äga mm år 1978.

Den vid Stockholmskonferensen antagna konventionstexten innebär dels en ändring av konventionens materiella bestämmelser (art. 1-12), varigenom i konventionen infördes vissa bestämmelser om s. k. uppfinnar­certifikat, dels en revision av de administrativa bestämmelserna och slut­bestämmelserna (art. 13-30). Sverige är bundet av Stockholmstexlen. fr. o. m. den 26 april 1970 såvitt avser art. 13-30 och fr. o. m. den 9 okto­ber 1970 såvitt avser art. 1-12 (prop. 1969: 34 och 1969: 168).

Pariskonventionen omfattade från början endast elva stater. Redan år 1885 tillträdde Norge och Sverige konventionen. Danmark anstöt sig år 1894 och Fintand år 1921. Äv de stora industriländema anslöt sig Storbri­tannien år 1884. USA år 1887, Japan år 1899 och Tyskland år 1903. Sovjet­unionen tillträdde konventionen år 1965. Den 1 mars 1977 var 87 stater medlemmar i Parisunionen. Samtliga europeiska stater utom Albanien och Andorra tillhör unionen.

Konventionen bygger på två huvudprinciper. Den ena är att den som är medborgare i ett unionsland i övriga unionsländer skall åtnjuta samma för­måner beträffande det industriella rättsskyddet som dessa tänders egna medborgare, s.k. nationell behandling. Likställd med medborgare i unionsland är den som har hemvist i eller driver rörelse i sådant land. Den


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                  45

andra huvudprincipen är att i varje unionsland ett visst minimiskydd alltid skall tillkomma dem som är berättigade enligt konventionen - dvs. med­borgare m.fl. i övriga unionsländer - även om de egna medborgarna inle åtnjuter motsvarande rättigheter.

På det patenträttstiga området innefattar Pariskonventionens minimireg­ler i första hand bestämmelser om rätt titt viss prioritet. Den som i behörig ordning har ingivit ansökan om skydd för en uppfinning i ett unionsland kan inom tolv månader söka skydd i annat unionsland med den verkan att den senare ansökningen i prioritetshänseende bedöms som om den hade ingivits vid den tidpunkt då den första ansökningen gjordes. Prioritetstiden inverkar inte på patenttidens längd. Vidare föreskrivs att uppfinnaren har rätt att nämnas som sådan i patentet. Enligt konventionen får patent inte vägras eller förklaras ogiltigt på grund av att i den inhemska lagstiftningen föreskrivs förbud för etter begränsningar i fråga om försäljningen av den patenterade produkten eller produkt som har erhållits med det patenterade föifarandet. Vissa regler ges om vad som får föreskrivas i nationell lag rö­rande förverkande av patent och meddelande av tvångslicens. Provisoriskt skydd skall ges åt uppfinningar avseende varor, vilka utställs på intematio­nella, officiella eller officiellt erkända utställningar. Slutligen ges bestäm­melser om undantag från patentskyddet för användning av patenterade anordningar på samfärdsmedd, som tillhör annat unionsland och som till­fälligtvis eller tidvis inkommer i unionsland, samt om tidsfrister i samband med begäran om konventionsprioritel, meddelande av tvångslicens och er­läggande av avgifter.

Vid Pariskonventionens lillkomst år 1883 upprättades en intemationell byrå för unionens administration, 'Tntemationetla byrån för skydd av den industriella äganderätten". 1 samband med tillkomsten av en konvention för skydd av litterära och konstnärliga verk år 1886, den s. k. Bemkonven-tionen, upprättades en motsvarande byrå för administration av den union som bildas av de stater vilka tillhör den konventionen, "Byrån för den in­ternationella unionen för skydd av litterära och konstnärliga verk". Byrå­ema förenades år 1893 och går sedan dess under namnet "De förenade in­temationella byråema för skydd av den intellektuella äganderätten" ("Bu-reaux Internationaux Réunis pour ta Protection de la Propriété Intellectu-ette". BlRPl). BlRPl fick sitt säte i Geneve.

Vid 1967 års Stockholmskonferens avslutades också en ny konvention om upprättande av en världsorganisation för den intellektuella äganderät­ten, WIPO (World Intettectual Property Organization). Sverige harar 1969 tillträtt denna konvention (prop. 1969: 34), i det följande benämnd WIPO-konventionen. Den 1 mars 1977 hade WIPO 76 medlemsstater.

WIPO har till syfte att genom samarbete ländema emellan och med andra intemationella organisationer främja skyddet av den intellektuella ägande­rätten i alla länder och härigenom uppmuntra skapande verksamhet samt att modemisera och effektivisera skötseln av Paris- och Bernunionema un-


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          46

der fullt hänsynstagande till deras oberoende. Organisationen har sitt säte i Geneve. WIPO har ett sekretariat, som i konventionen benämns den inter­nationella byrån. Denna förestås av en generaldirektör.

Enligt Pariskonventionens Stockholmstext utgör WIPO:s intemationella byrå sekretariat för Parisunionen och har i huvudsak samma uppgifter för unionens räkning som tidigare åvilat BlRPl. Så länge det finns medlemmar av Paris-eller Bemunionen som inte har tillträtt WlPO-konventionen, skall intemationella byrån och generaldirektören utöva de funktioner som till­kommer BlRPl resp. dess direktör.

Som nyss nämnts syftar Pariskonventionen till att ge medborgare i för­dragsslutande stat och vissa därmed jämställda personer vissl minimi­skydd. Detta borde leda titt ett visst förenhetligande av patenträtten i de fördragsslutande statema. Möjlighetema att inom konventionens ram få till stånd en harmonisering av den materiella patenträtten har emellertid vi­sat sig vara blygsamma. Redan den omständigheten att Pariskonvenlionen har titlträtts av ett mycket stort antal stater medför givetvis stora svårighe­ter att genomföra ändringar i konventionen. Härtill kommer att de stater som är medlemmar i Parisunionen står på mycket olika utvecklingsnivå i industriellt avseende, och förslag att införa regler som innebär en förstärk­ning av palentinstitutet kan ofta inte godtas av länder med mindre utveck­lad industri. Vid Lissabonkonferensen år 1958, där i huvudsak materiella patentfrågor behandlades, uppnåddes föga i form av praktiska resultat. Det har vidare visat sig vara en nackdel att revisionskonferenserna äger rum med förhållandevis långa mellanrum. De nu angivna förhållandena har medfört att arbetet på en haririonisering av patenträtten har kommit all äga rum inom andra organ än Parisunionen.

Efter andra världskriget har ett omfattande arbete på det patenträttsliga området ägt rum inom Europarådet. År 1951 tillsattes en expertkommitté för patentfrågor. Kommitténs arbete tedde tämligen snabbt titt avslutandet av två europeiska konventioner, 1953 års konvention angående patentfor-maliteier och 1954 års konvention angående internalionell patentklassifice­ring.' Båda dessa konventioner har vunnit allmän anslutning från Europa­rådels medlemsstater.

Formalitetskonventionen anger de krav i formellt avseende som de för­dragsslutande statema maximalt får uppställa beträffande ansöknings­handlingamas beskaffenhet. Genom klasstficeringskonventionen skapas ett enhetligt system för klassificering av uppfinningar. Sistnämnda kon­vention har utvecklats vidare. Vid en diplomatisk konferens i Strasbourg år 1971 ombildades konventionen till ett fördrag, till vilket alla Parisunio­nens medlemsstater får ansluta sig. Strasbourgöverenskommelsen om in-lemalionell palentklassificering. Överenskommelsen, som trädde i krafl

' Konventionstextema finns intagna i SÖ 1957:97 resp. SÖ 1957: 98. ' Konventionstexten finns intagen i SÖ 1973:42.


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          47

den 7 oktober 1975, administreras av WIPO. Den I mars 1977 hade över­enskommelsen titlliätts av 24 stater, bland dem Danmark. Finland, Norge och Sverige samt flertalet övriga västeuropeiska stater. Sovjetunionen och USA. De stater som har lillträtt Strasbourgöverenskommelsen har sagt upp ktassificeringskonvenlionen.

Arbetet inom Europarådet ledde vidare år 1963 till en europeisk konven­tion om förenhetligande av vissa delar av patenträtten, den s.k. lagkon­ventionen. Konventionen, som innehåller vissa regler om palenlerbarhei, nyhetshinder, uppfinningshöjd och patentkrav, bygger på de erfarenheter som hade erhållits dels under det nordiska lagstiftningsarbete som då på­gick, dels under det nedan berörda arbetet inom EG på att få till ständ ett gemensamt marknadspatent. Lagkonventionen har inte trätt i kraft. En­dast Iriand har hittills tillträtt konveniionen. Den har undertecknats av Bel­gien. Danmark. Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, Lux­emburg. Nederländema, Schweiz, Storbritannien och Sverige. Riksdagen har år 1967 godkänt lagkonventionen (prop. 1966:40. L'U 1967:53, rskr 1967:325). men Sverige har inte ratificerat konveniionen. Anledningen härtill återkommer jag till senare (avsnitt 8.3).

År 1968 lade en inom Europarådets expertkommitté tillsatt arbetsgmpp fram ett relativt omfattande förslag till dets en enhettig lösning av åtskilliga lagfrågor utöver dem som upptagits i 1963 års lagkonvention, dels en ny konvention, avsedd att utöka och ersätta den numera omoderna formali­tetskonventionen med en konvention angående palentansökningar. För­slaget avsåg att åstadkomma en långtgående enhetlighet såväl i fråga om de krav i formellt avseende som en patentansökan skall uppfylla som i fråga om handläggningen av patentansökningar. Det bör nämnas att detta förslag utgjorde det viktigaste underlaget för motsvarande bestäm­melser i samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen.

Det patenträttsliga arbetet inom Europarådet kom vid mitten av 1960-talet att läggas åt sidan i samband med alt det inom BlRPl inleddes arbete pä att få till ständ ett världsomfattande patentsamarbete. Syftet var att minska det dubbelarbete som äger rum när samma uppfinning patentsöks i flera länder. Arbetet inom BIRPl ledde till den i Washington år 1970 avslu­tade samarbetskonventionen, som har undertecknats av 36 stater, där­ibland Sverige. Samarbetskonventionen har ännu inte trätt i kraft. Den har hittills tillträtts av tio stater, bland dem Förbundsrepubliken Tyskland och USA.

Inom Europeiska gemenskapen (EG) hade redan är 1962 lagts fram för­stag om att införa ett enhetligt marknadspatent meddelat av ett för EG-sta­terna gemensamt europeiskt patentverk. Sedan de dåvarande medlemmar­na i Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) hade framfört öns­kemål om ell vidare europeiskt patentsamarbete, inteddes år 1969 en kon­ferens om ett europeiskt palentsamarbele. Konferensens arbete inriktades på att få litl stånd en "yttre" konvention om ett gemensamt europeiskt pa­tentverk. Genom en "inre" konvention skulle EG-staterna kunna för sitt


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          48

vidkommande införa en ordning enligt vilken del europeiska patenlverket för dem skulle meddela ett enhetligt regionalt patent i stället för patent i de enskilda EG-staterna.

Detta europeiska patentsamarbete resulterade i 1973 års europeiska pa­tentkonvention, som har undertecknats av 16 europeiska stater, däribland Sverige. Enligt denna konvention bildar de fördragsslutande statema en europeisk patentorganisation med ell gemensamt patentverk. Detta pa­tentverk kan meddela patent (europeiskt patent) för en eller flera av de för­dragsslutande staterna. Om en grupp fördragsslutande stater har iräffal överenskommelse därom, kan europeiskt patent för denna grupp meddelas som regionalt patent. Fömtsättningarna för att få europeiskt patent regle­ras helt i konventionen. Beträffande det meddelade patentet gälter däremot i princip att det skall i varje stat för vilken det har beviljats medföra samma rätt och följa samma beslämmelser som eit i den slalen meddelat nationellt patent. Konventionen har ännu inte trätt i krafl. Den har hittills tiltlrätts av Förbundsrepubliken Tyskland. Nederländerna och Storbritannien.

Mellan EG-staterna har år 1975 avslutats en inre konvention av det slag som j£ig nyss nämnde, konveniionen om europeiskt patent för den gemen­samma marknaden (Convention for the European Patent for the Com­mon Märket, Community Patent Convention), i det följande benämnd marknadspatentkonventionen. Enligt denna konvention skall europeiskt patent i princip meddelas endasl för samtliga EG-stater gemensamt i form av ett marknadspalent. Den rätt som ett marknadspatent skall medföra regleras i marknadspatentkonventionen. Denna konvention har ännu inte tillträtts av någon stal.

I denna redogörelse för intemationellt samarbete på palentområdet bör också nämnas intemationella patentinstitutel i Haag, som tillkom genom en överenskommelse år 1947 mellan Belgien, Frankrike, Luxemburg och Nederländerna. Institutet har främst litl uppgift att utföra nyhetsgransk­ning av patentansökningar åt patentmyndighetema i de stater som är an­slutna till institutet. Institutet utför även nyhetsgranskningsuppdrag åt in­stitutioner och enskilda i samtliga stater som tillhör Parisunionen. För­utom nyssnämnda fyra stater är Italien, Monaco, Schweiz, Storbritannien och Turkiet anslutna till institutel. Vid institutet finns f n. ca 400 tekniska granskare.

2.2 Nordiskt patentsamarbete

Tanken på ett nordiskt patentsamarbete är mycket gammal. Så tidigt som år 1881 diskuterades vid ett nordiskt juristmöte i Köpenhamn möjligheten alt få till stånd överensstämmande patentlagar i de nordiska ländema. Offi­ciella överläggningar ägde rum år 1922, men dessa ledde inte till något re­sultat. Samarbetet återupptogs år 1938 men avbröts av andra väridskriget. På initiativ av det gemensamma nordiska utskottet för ekonomiskt sam-


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                         49

arbete tillsattes under åren 1949-50 en nordisk kommillé med uppdrag att verkställa en förberedande utredning angående möjlighelerna till en nor­disk palentgemenskap. Kommittén, som var sammansatt av danska, nors­ka och svenska delegerade, slutförde sill arbete under senare delen av år 1952. då likalydande betänkanden avgavs till vederbörande myndigheter i Danmark. Norge och Sverige (för Sveriges det Nordiskt patenlsamarbete. SOU 1952:43). Kommittén lade huvudvikten vid att undersöka möjlighe­lerna för en nordisk palentgemenskap på del administrativa området och redovisade i sina betänkanden olika länkbara lösningar. I första hand för­ordades ett syslem med nordiska patent till näimare utredning.

Sedan kommitténs betänkande hade remissbehandlals i vantig ordning, behandlades frågan om en nordisk patentgemenskap vid Nordiska rådels andra session i Oslo år 1954. vilket tedde till att rådet hemställde hos rege­ringarna i Danmark. Island. Norge och Sverige all snarast försöka genom­föra ett system med nordiska patent. Finland var då inle representerat i rå­det men inbjöds senare att delta i det utredningsarbete som kom titt slånd med anledning av rådets hemställan.

Härefter tillsattes kommittéer i Danmark. Fintand. Norge och Sverige för fortsatt utredning rörande frågan om nordiska patent. Kommittéerna avgav i början av år 1964 ett i december 1963 dagtecknat slutligt betänkan­de Nordisk patentlovgivning (Nordisk utredningsserie 1963: 6) med förstag till nya patentlagar för Danmark. Finland. Norge och Sverige, utkast till överenskommelse rörande nordisk patentansökan samt ulkasi litl tillämp­ningsföreskrifter i anledning av den nya lagstiftningen.

Enligt kommitténs förslag skulle den som ville erhålla patent i de nordis­ka tänderna kunna vända sig med en patentansökan, s. k. nordisk patent­ansökan, till endast ett av de nordiska palentverken. som i stort sett en­samt skulle behandla ansökningen enligt samma regler som gäller för natio­nella ansökningar och meddela patent även förde övriga länderna. Arbets­belastningen vid de nordiska palentverken var under 1960-lalel myckel be­tungande. Ett syslem med nordiska palentansökningar framstod då som en möjlighet att snabbi genomföra den rationalisering av arbetet vid dessa pa­tenlverk som det hade visat sig vara svårt att få till stånd vid de enskilda patentverken. Det beräknades att ett sädant system skulle medföra en be­tydande arbetsbesparing för de nordiska palentverken.

Efter remissbehandling av 1963 års betänkande saml nordiska överlägg­ningar i ämnet på departementsplanet och behandling av kommittéernas förslag i Nordiska rådel framlades år 1966 för folkrepresenlationerna i Danmark. Fintand, Norge och Sverige propositioner med förstag lill ny pa­tentlagstiftning. Sedan lagförslagen med vissa ändringar hade antagils i de fyra länderna är 1967. trädde den nya lagstiftningen i kraft i samtliga länder den 1 januari 1968. Genom denna lagsliftning erhölls en långtgående rätts­likhet i Noiden pä detta område. För Sveriges del innebar den nya lagstift­ningen en genomgripande revision av den svenska palenliälten, 4   Riksdagen 1977178. I saml. Nr 1. Del A


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          50

För att systemet med nordiska palentansökningar skatt förverktigas krävs alt särskild överenskommelse därom ingås mellan de berörda länder­na. Någon sådan överenskommelse har hittills inte träffats, och de bestäm­melser i de nordiska patentlagarna som rör dylika palentansökningar har därtor inle trätt i kraft.

Sedan de nya nordiska patentlagarna hade antagits år 1967, har frågor rörande nordiskt patenlsamarbete behandlats i flera medlemsförslag till Nordiska rådel. Bl.a. väckies år 1968 förslag om alt rådet skulle rekom­mendera regeringarna i Danmark. Finland, Norge och Sverige alt snarasl sälta beslämmelserna om noi'diska palentansökningar i kraft.

Nordiska rådets juridiska utskott avgav ijanuari 1973 belänkande över della förslag, I utlåtandet berördes del inlernationella samarbeie som hade resulterat i samarbetskonventionen. Vidare nämndes de förslag lill en eu­ropeisk palenlkonvenlion och en konvention om marknadspalent som ha­de utarbetats i europeiskt samarbeie. Utskottet framhöll därefier. all del vid överläggningar med justitieministrarna i Danmark. Norge och Sverige hade fåll bekräftat att genomförandel av systemet med nordiska palentan­sökningar inte längre var praktisk politik. Utskollet ansåg all della syslem troligen aldrig skulle komma att förverkligas och att de bestämmelser i de nordiska patentlagarna som rör della system kunde förväntas bli upphävda vid lämpligt lillfälle.

Vid sin 2l:a session antog Nordiska rådel den 19 februari 1973 på förslag av juridiska utskottet följande rekommendation: "Nordisk Råd henstiller til legeringerne under arbejdel med de europeiske patentkonventioner og lealiseringen af PCT-planen at fortstette samarbejdet og opretholde den gensidige orientering om udviklingen pä palentområdet for i videst muligt omfång al bevaie den ensartade nordiska patentlovgivning."


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                         51

3    Huvuddragen av gällande rätt

De gmndläggande patenträttsliga bestämmelsema finns i patentlagen (1967:837). Verkslällighelsföreskrifter litl denna lag ges i palentkungörel-sen (1967:838). Med stöd av kungörelsen har patentverket utfärdat vissa föreskrifter av huvudsakligen formell karaktär (patentbestämmelser). 1 in­struktionen för patent- och registreringsverket (1965:658) ges vidare i åt­skilliga avseenden föreskrifter rörande handläggning av patenlärenden. Slutligen regleras förfarandet i andra instans i en särskild tag. lagen (1967: 840) om patent- och registreringsverkets besvärsavdelning. I propo­sition 1976/77:96 har emellertid förestagits all besvärsavdelningen skall ombildas lill en fristående förvaltningsdomstol, patentbesvärsrätten.

Som förut nämnts tillkom den nu gällande palenllagstiftningen i de nor­diska tänderna efter ett omfattande nordiskt samarbete, som ledde titt en långtgående rättslikhet i Norden på detta område. Med undantag av de straff- och processrättsliga reglerna överensstämmer sålunda denna lag­stiftning i Danmark. Finland, Norge och Sverige i allt väsentligt inte bara när det gäller sakinnehållet utan även i fråga om avfattningen av de enskil­da bestämmelserna. På grund av de olikheter som råder mellan de straff-och processrättsliga systemen i de olika tänderna var det emellertid inte möjligt alt få titt stånd en lika stor överensstämmelse i fråga om de straff-och processrättstiga reglerna.

Patentlagen inleds med en bestämmelse om att den som har gjort en upp­finning, som kan tillgodogöras industriellt, eller den till vilken uppfinna­rens rätt har övergått, har rätt att efter ansökan erhålla patent på uppfin­ningen. Patent innebär ensamrätt att yrkesmässigt utnyttia uppfinningen enligt vad som föreskrivs i patenttagen (I § första stycket).

Det gmndläggande kravet för palenlerbarhei är sålunda att det skall vara fråga om en uppfinning som kan tillgodogöras industriellt. Därjämte görs vissa ytteriigare avgränsningar av det patenterbara området. Patent med­delas inte på uppfinning vars uinyitiande skulle strida mot goda seder etter allmän ordning. Vidare undantas växtsorter' och djurraser samt väsentli­gen biologiskt förfarande för framställning av växter eller djur. Patent får dock meddelas på mikrobiologiskt förfarande etter alster av sådant förfa­rande (I § andra stycket). Vidare gäller i fråga om uppfinning som avser livs- eller läkemedel förbud mot att meddela patent på själva alstret till dess regeringen förordnar annal (punkt I i övergångsbestämmelsema till patentlagen).

1 2 § första stycket patentlagen föreskrivs som fömtsättning för att pa­tent skall kunna meddelas att uppfinningen väsentligen skiljer sig från vad som har blivit känt före dagen för patentansökningen. Häri ligger dels ett krav på nyhet, dets ett krav på s.k. uppfinningshöjd. Nyhetskravet inne­bär att uppfinningen inte får avse något som redan är känt. Kravet på upp-

' Den som har framställt en ny växtsort kan emellertid enligt växtförädlarrättslagen (1971: 392) få ensamrätt att yrkesmässigl utnyttja sorten.


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          52

finningshöjd innebär all uppfinningen inte endast måste vara ny utan även måsle innefatta en sådan utveckling av tekniken att den väsentligen skiljer sig från vad som redan är känt. I andra stycket anges vad som skatt anses känt. Som känt anses sålunda allt som har blivit allmänt tillgängligt före dagen för patentansökningen, oavsett på vilket sätt det har skett, saml in­nehållel i patenlansökan som har gjorts i Sverige före ansökningsdagen, orn denna ansökan sedermera blir allmänt tillgängtig enligt 22 S patentla­gen.

Från kravei på nyhet görs två undantag. Patent får sålunda meddelas utan hinder av alt uppfinningen har blivit allmänt tillgänglig inom sex må­nader innan patenlansökningen gjordes litl följd av uppenbart missbruk i förhållande till sökanden eller någon från vilken denne härleder sin räll el­ler till följd av all sökanden eller någon från vilken denne härieder sin rätt har förevisat uppfinningen på officiell eller officiellt erkänd intemationell utställning (2 § tredje stycket).

Närmare föreskrifler om ensamrättens innehåll ges i 3 S första och andra siyckena. Annan än paienlhavai-en får sålunda inte ulan dennes lov utnytt­ja uppfinningen yrkesmässigt genom att använda patentskyddat förfaran­de, genom att tillverka, införa, använda eller till försäljning, uthyming eller utlåning utbjuda patentskyddat alster eller på annat sätt. Avser uppfinning föifarande för tillverkning av alster, omfattar ensamrätten även alster som har tillverkats enligt förfarandet (s. k. indirekt produktskydd).

1 3 § tredje stycket samt 4 och 5 §§ görs vissa inskränkningar i patentha-varens ensamrätt. Ensamrätten omfattar sålunda inte utnyttjande av alster som har sålts i Sverige i butik eller på därmed jämförligt sätt. om köparen vid köpet inle ägde eller hade bort äga kännedom om all ensamrätten kränktes. Den som när palenlansökningen gjordes utnyltiade uppfinningen yrkesmässigt i Sverige får utan hinder av patentet fortsätta utnyttiandet med bibehållande av dess allmänna arl, om utnyttjandet inte innefattade uppenbart missbmk i förhållande till patentsökanden eller någon från vil­ken denne härleder sin rätt (s. k. föranvändarrätt). Dylik föranvändarrätt tillkommer under motsvarande förutsättningar den som har vidtagit vä­sentliga åigärder för sådant utnyttjande. Föranvändarrätt får övergå till an­nan endasl lillsammans med den rörelse i vilken den har uppkommit eller i vilken utnyttjandet hade avsetts skola ske. Vidare undantas från ensamrät­ten uinyitiande av patentskyddad uppfinning på utländskt samfärdsmedd när detta tillfälligt kommer till Sverige. Slutligen får i den omfattning rege­ringen förordnar reservdelar och tillbehör till luftfartyg utan hinder av här gällande patent införas till Sverige och användas här för reparation av friimmande luftfartyg.

Som förut nämnls (avsnitt 2.1) innehåller Pariskonventionen bestäm­melser om rätt att vid ansökan om patent i en konventionsstat räkna priori­tet för ansökningen från tidigare ansökan i annan konventionsstat. Enligt 6 S patentlagen får regeringen förordna att ansökan om patent på uppfin-


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          53

ning. vilken lidigare har angivits i ansökan om skydd i utlandet, skall i vis­sa avseenden, nämligen vid tillämpning av beslämmelserna om nyhelshin-der. uppfinningshöjd och föranvändarrätt, anses gjord samtidigt med an­sökningen i ullandel, om sökanden yrkar del. I förordnandei skall anges de närmare villkor, under vilka sådan konventionsprioritel får åtnjutas.

Sådant förordnande har meddelats i 9 S palentkungörelsen. Som villkor för all konventionsprioritel skall få åtnjulas föreskrivs att uppfinningen skall ha angivits i ansökan om patent, om uppfinnarcertifikat eller om skydd som nytligheismoddl i främmande stal som har tillträtt Pariskon­ventionen, Vidare måste patent sökas i Sverige inom 12 månader från an­sökningsdagen i den främmande staien. Slulligen mäste sökanden inom tre månader från den dag då ansökningen ingavs i Sverige skriftligen begära prioritet och lämna uppgifl om var och när den åberopade ansökningen gjordes samt. sä snart ske kan. ange dess nummer. Dessa bestämmelser gäller också om uppfinningen har angivits i ansökan som inte avser stal som har tillträtt nämnda konvention, om paientmyndigheten finner särskil­da skäl att jämställa den ansökningen med ansökan i konventionsstat.

Innehavare av patent har rätt all få tilläggspalent på utveckling av upp­finningen. Bestämmelser härom finns i 7 S patentlagen. För all tilläggspa­tent skall kunna meddelas krävs dock att ansökan härom görs innan ansök­ningen om huvudpateniet har blivit offentlig. 1 fråga om tilläggspalent krävs inle all uppfinningen har uppfinningshöjd i förhållande titt innehållet i ansökningen om huvudpateniet.

Ansökan om patent skatt göras skriftligen hos patent- och registrerings­verket, som är svensk patenimyndighet (8 och 9 SS). Genom palenlansö­kan som görs hos den svenska paientmyndigheten kan erhållas patent en­dast för Sverige.

Ansökningen skall innehålla beskrivning av uppfinningen, innefattande även ritningar om sådana behövs, samt bestämd uppgift om vad som söks skyddat genom patentet (patentkrav). Beskrivningen skatt vara så tydlig all en fackman med ledning därav kan ulöva uppfinningen. I ansökningen skall uppfinnarens namn anges. Söks patent av annan än uppfinnaren, skall sökanden styrka sin rätt till uppfinningen. Sökanden skall erlägga fastställd ansökningsavgifi (9 S).

Sökande som inle har hemvist i Sverige skall ha ett här bosall ombud, som har rätt all företräda honom i allt som rör ansökningen (12 S).

Enligl 10 S patentlagen får i en och samma ansökan inle sökas patent på två eller fiera uppfinningar som är oberoende av varandra (det s. k. enhets­kravet). Enhetskravet regleras närmare i 14 och 15 SS patenikungörelsen.

Palenlansökan får inte ändras så alt patent söks på något som inte fram­gick av ansökningshandlingarna när ansökningen gjordes (13 S). Om sö­kanden ändrar ansökningen inom sex månader från den dag då den gjor­des, skatt ansökningen anses gjord då ändringen vidtogs, om sökanden yr­kar det (14 S). Yrkande om sådan s. k. töpdagsförskjutning får göras bara


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          54

en gång och får inle alertas.

Finner patentmyndighelen vid sin granskning av ansökningen att denna är behäftad med brister eller att det annars föreligger hinder för bifall till ansökningen, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avge yttrande el­ler vidta rättelse. Efterkommes inte föreläggandet, skall ansökningen av­skrivas. Sökanden har möjlighel att få avskriven ansökan återupptagen, om han inom fyra månader efter utgången av den frist som anges i föreläg­gandet inkommer med ytirande eller vidtar rättelse samt erlägger fastställd ålempptagningsavgift. Har sökanden avgivit yttrande men föreligger det trots detta hinder för bifall till ansökningen, skatt ansökningen avslås, om sökanden har haft tillfälle all yttra sig över hindret och del inle finns anled­ning alt ge honom nytt föreläggande (15 och 16 SS).

Om ansökningshandlingarna är fullständiga och patentmyndighelen inle finner någol hinder föreligga mot alt meddela patent, vidtar det s. k. in-vändningsförtarandet. Därvid ulläggs patenlansökningen av paientmyn­digheten för att allmänheten skall få lillfälle att inkomma med invändningar mol ansökningen. Utläggningen skall kungöras, och invändning kan göras skriflligen hos patentmyndighelen inom tre månader från kungöretseda-gen. Från och med den dag då utläggningen äger rum skall iryckla exem­plar av beskrivning och paientkrav finnas att tillgå hos patentmyndighelen (19 och 21 SS).

I och med all utläggning har ägt rum. skatt handlingarna i ärendet hållas tillgängliga för envar. Även om utläggning inte har skett, blir handlingarna offentliga när 18 månader har förflutit från ansökningsdagen eller, om kon­ventionsprioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten begärs. Har beslul fattats om avskrivning etter avslag, blir handlingama dock offentliga en­dast om sökanden begär att ansökningen skall åtempptas eller anför be­svär. På begäran av sökanden skall handlingama hållas tillgängliga tidigare än som eljest skutte vara fallet. Blir handlingarna allmänt lillgängliga före utläggningen, skall kungörelse utfärdas om detta (22 §).

När tiden för framställande av invändningar har gått ut, skall patentmyn­digheten avgöra om ansökningen skall bifallas. Har invändning gjorts, skall sökanden beredas tillfälle att yttra sig över invändningen. Avstås an­sökningen, kan sökanden överklaga avslagsbeslutel hos patentverkets be­svärsavdelning inom två månader från den dag då beslutet meddelades. Detsamma gäller om ansökan om återupptagning av avskriven ansökan har avslagits. Bifalles ansökningen, får besvär anföras av den som har fram­ställt invändning (23-25 §§). Besvärsavddningens beslut får överklagas av sökanden i regeringsrätten, om beslutet har gått honom emot. Den som har framställt invändning får däremot inte överklaga beslut av besvärsavdel­ningen (25 S).

1 17 och 18 §S patentlagen behandlas det fall att någon, medan en patent­ansökan handläggs vid patentmyndigheten, inför patentmyndigheten på­står sig ha bättre rätt än sökanden titt den uppfinning som ansökningen av-


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          55

ser. Om patentmyndigheten finner påståendet styrkt, skall myndighelen på yrkande överföra palentansökningen på vederbörande. Finner patentmyn­dighelen saken tveksam, skall myndigheten förelägga den som framställer anspråket på bättre rätt alt inom viss lid väcka talan vid domstol. Iakttas inle sådani föreläggande, lämnas påslåendet utan avseende vid palentmyn-dighetens fortsatta prövning av ansökningen. Är däremoi tvist om bätlre rält till patentsökt uppfinning anhängig vid domstol, får palentansökningen förklaras vilande i avbidan på all målel slutligt avgörs.

Patent är meddelal. när palentansökningen har bifallits och beslutet där­om har vunnil laga krafl (26 S). Meddelat patent antecknas i paientre­gistrei. som förs av patentmyndigheten (27 S).

I patentlagens 3 kap. (28-38 SS) behandlas nordiska patentansökningar. Regeringen har i 28 S bemyndigats att. efter överenskommelse med Dan­mark. Finland och Norge, förordna om införandel av ett system med nor­diska patentansökningar. Som lidigare nämnls har någon sådan överens­kommelse hittills inle träffats, och 3 kap. patentlagen har däiför inle trätt i kraft.

Systemet med nordiska patentansökningar skulle enligt 3 kap. patentla­gen innebära, all den som ville få patent på en och samma uppfinning för Danmark. Finland. Norge och Sverige etter för tre av dessa tänder skulle kunna göra ansökan därom, nordisk patentansökan, i endast ett av länder­na, primärlandet. Primärtandets patentverk skulle i stort selt ensamt be­handla sådan ansökan enligl samma regler som gäller för nationella patent­ansökningar. På grundval av nordisk patentansökan skutte i primärlandet meddelas patent inte bara för detta tand utan även för de övriga tänder som omfattas av ansökningen, sekundärtänderna. De patent som på sådant sätt meddelades särskilt för varje tand skutte vara jämställda med vantiga natio­nella patent och alltså lika oberoende av varandra som om de hade medde­lats efter särskilda ansökningar i varje tand.

Ett patents giltighetstid är begränsad titt 17 år från dagen för palentan­sökningen (40 S). Föratt patenlrällen skall bestå måste patenthavaren vai­je år beiala fastställd årsavgift. Erläggs inle årsavgift i rätt tid, är patentet förfallet från och med ingången av det palentår för vilket avgift inte har er­lagts (51 S första styckei). Har patenthavaren haft godtagbar ursäkt för sin underlåtenhet att betala årsavgiften, kan paientmyndigheten återupprätta patentet. Ansökan om ålemppiättande måste göras inom sex månader från det att avgiften senast skutte ha betalats. Inom samma tid skall patenthava­ren ocksä betala årsavgiften med 20% förhöjning jämte särskild ålempp­tagningsavgift (51 S andra styckei patentlagen, 51 § palentkungörelsen). En rätt som motsvarar föranvändarrätt tillkommer den som, efter det att patentet har förfallit men innan ansökan om återupprättande har kungjorts, har börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt i Sverige eller vidtagit vä­senttiga åtgärder för sådant uinyitiande (51 S tredje stycket patenttagen).

Bestämmelser om ogittigförktaring av patent finns i 52 S patenttagen. Pa-


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          56

lent skall förklaras ogiltigt, om del har meddelats i strid mot I eller 2 S pa­tentiagen. Grund för ogilligförklaring föreligger sålunda, om paleni har meddelats på någol som inle är palenterbarl eller i strid mot villkoren om nyhet och uppfinningshöjd. Sådan grund föreligger vidare, om patent har meddelats annan än uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare. Patent får dock inle förklaras ogiltigt på den gmnd ;ili den som har erhållit palenlel har varit berättigad till endast viss andel i del.

Talan om ogilligföiklaiing av patenl prövas av allmän domsiol. Enligl 65 S paientlagen är Siockholms tingsiiill ensam behörig att ta upp sådan ta­lan.

Har patenl meddelats annan än den som är berättigad till patentet enligt I S patentlagen, dvs annan än uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare, skall rätten på lalan av den berälligade öveiföra patentet på honom (53 S). Sådan lalan prövas av Stockholms tingsrätt (65 S).

I 57. 58 och 60 SS patentlagen finns bestämmelser om straff och skade­stånd vid intrång i den ensamrätt som patenl medför (patentintrång). Straffansvar uppkommer för den som uppsåtligen begår patentintrång. In­trång som sker uppsåtligen medför vidare skadesiåndsskyldighet. Skade­ståndsansvar föreligger också vid intrång av oaktsamhel. Skadeståndet skall omfatta skälig ersättning för utnyttiandet saml ersättning för den yt­terligare skada som intrånget har medfört. Är oaktsamheten ringa, kan er­sättningen jämkas. Vissl skadeståndsansvar föreligger även vid intrång som sker ulan uppsåt eller oaktsamhet. 1 dylika fall föreligger skyldighet att ulge ersättning för ulnyrtjande av den patentskyddade uppfinningen, om och i den män det anses skäligt.

Leder en patentansökan till patenl, är ensamrätten inte begränsad till li­den efler patentmeddelandel. utan det föreligger skadeståndsrätlsligt skydd också underen del av ansökningstiden (60 S). Sökanden kan sålunda ha räll till skadestånd av den som yrkesmässigt utnyttjar uppfinningen ef­ler del alt ansökningen har blivit allmänt lillgänglig enligt 22 S patentlagen. För uinyitiande som äger rum innan utläggningen av ansökningen har kungjorts utgår dock skadestånd endasl i form av ersäitning för utnyttjan­de av uppfinningen, och delta endast om och i den mån sådan ersättning anses skälig. För liden efler kungörandet om utläggningen gäller däremoi samma skadeståndsansvar som vid inirång som sker efter del att patentet har meddelats, Någol straffrätlsligt skydd mol utnyttjande som äger rum innan patent meddelas föreligger däremoi inle.

t della sammanhang bör nämnas att patentskyddets omfattning besiäms av patentkraven (39 §). För förståelse av patentkraven får ledning hämtas från beskrivningen.

Talan om rätt lill ersättning för patentintrång får avse skada endast un­derde fem senasle åren innan talan väcktes (58 S tredje stycket). Såvitt av­ser ersättning för intrång under ansökningstiden får talan dock alltid väc­kas inom ett år från patentmeddelandel (60 S andra stycket).


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          57

Patentlagen innehäller också vissa beslämmelser om upplåtelse av li­cens, dvs räll alt yrkesmässigl utnyttja uppfinning för vilken patenl har meddelats (43 S). om anteckning av licens i paientregistrei (44 S) samt om meddelande av tvångslicens i vissa fall (45-50 SS). Tvångslicens meddelas av atlmän domstol på särskild talan därom. Stockholms tingsrätt är ensam behörig i mål om tvångslicens. Vidare finns bestämmelser om expropria­tion av uppfinning under krig eller vid krigsfara (75 S).

I fråga om s. k. försvarsuppfinningar, dvs, uppfinningar som särskill av­ser krigsmateriel, gälter lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar. Enligl denna lag fär en svensk försvarsuppfinning inle offentliggöras eller yppas innan en särskild nämnd, granskningsnämnden för försvarsuppfinningar, har prövat om uppfinningen skall hållas hemlig. Med svensk försvarsupp­finning avses försvarsuppfinning som har tillkommit i Sverige eller som tillhör här bosatt fysisk person eller tillhör svensk juridisk person.

Ansökan om patent på svensk försvarsuppfinning skall av paientmyn­digheten underställas granskningsnämnden för prövning huruvida uppfin­ningen skall hållas hemlig. Den som vill alt svensk försvarsuppfinning, på vilken patent inte har sökts, skall få offentliggöras etter på annat sätt yppas skall ansöka hos nämnden om sådan prövning. Om nämnden finner att del är av väsentlig belydelse för försvaret att svensk försvarsuppfinning hålls hemlig, skall nämnden förordna att uppfinningen inte får offentliggöras el­ler på annat siitt obehörigen yppas. Ansökan om patent på uppfinningen skall förklaras vitande och får inte offentliggöras etter leda lill patent så länge uppfinningen skall hållas hemlig. Innehavare av uppfinning som om­fattas av ett förordnande om hemlighållande kan begära att staten skall överta uppfinningen. Om staten inte inom viss kortare tid övertar uppfin­ningen, skall denna inte längre hållas hemtig. Är svensk försvarsuppfin­ning av väsentlig betydelse för försvaret, kan regeringen besluta om ex­propriation av rält lill uppfinningen.

Ansökan om patent eller annan skyddsrält på svensk försvarsuppfin­ning, som skall hållas hemtig, får inte göras i främmande stat om inte rege­ringen medger detta. Sådant medgivande får lämnas endast under fömt­sättning att uppfinningen hemlighålls även i den främmande staten. Söks patenl i Sverige på utländsk försvarsuppfinning, får förordnande om hem­lighållande meddelas under vissa förutsättningar.

Offentliggörande eller yppande av försvarsuppfinning som enligt tagen om försvarsuppfinningar eller förordnande av granskningsnämnden skall hållas hemtig medför straffansvar.

1 detta sammanhang bör även nämnas lagen (1949: 345) om rätten till ar­betstagares uppfinningar. Enligt denna tag har arbetstagare samma rätt till sin uppfinning som annan uppfinnare, om inte annat följer av tagens be­stämmelser etter är uttryckligen överenskommet etter får anses framgå av anställningsförhållandet eller av föreliggande omständigheter i övrigt. Be­träffande sådana uppfinningar, vilkas utnyttjande faller inom arbetsgiva-


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          58

rens verksamhetsområde, har arbetsgivaren dock viss rält lill uppfinning­en. Om forsknings- eller uppfinnarverksamhet ulgör arbetslagarens hu­vudsakliga arbetsuppgift och en uppfinning har lillkommil väsentligen som resultat av denna verksamhet, har arbetsgivaren rätt att inträda som upp­finnarens rättsinnehavare med avseende på uppfinningen. Detsamma gäl­ler om en uppfinning innefattar lösningen av en i tjänsten förelagd, närma­re angiven uppgift. Har uppfinningen tillkommit i annal samband med an­ställningen än som nu sagts, får arbetsgivaren förvärva rätt att utan hinder från arbetstagaren utöva uppfinningen i sin verksamhet. Faller utnyttjan­det av uppfinningen uianför arbetsgivarens verksamhetsområde, har den­ne inte någon rätt till uppfinningen. Lärare vid universitet, högskolor eller andra undervisningsanstalter anses inte i denna egenskap som arbetstaga­re.

Arbetstagaren har rätt titt skälig ersättning för den rält som arbetsgiva­ren övertar till en uppfinning. Vid tvist avgörs ersättningens storlek av all­män domstol. En särskild nämnd, statens nämnd för arbetstagares uppfin­ningar, har till uppgift att på begäran av part eller domstol avge utlåtande i frågor rörande lagens tillämpning.


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                         59

4    Samarbetskonventionen

4.1 Samarbetskonventionens tillkomst

Redan tidigt utvecklades två system tor prövning av palentansökningar. anmälningssyslemel och föiprövningssyslemet. Enligt anmälningssyste-mei är själva meddelandet av patent ett renl registreringsförfarande, som föregås av en mer eller mindre ingående formell prövning. En saklig pröv­ning äger rum först i samband med lalan om patentintrång och ulförs då av domstol. Enligt föiprövningssyslemet föreiar patentmyndighelen en mate­riell prövning av ansökningen för att utröna om de villkor för patenterbar­het som vederbörande lands tag uppställer är uppfyllda. Det är uppenbart alt anmälningssystemet leder till slor osäkerhel för iredje man när del gäl­ler att bedöma vilka rättigheter som måste respekteras. Denna osäkerhet blir specielll kännbar i ett högl industrialiserat samhälle. Flertalet indu-slrislaler tillämpar däiför föiprövningssyslemet. Bland de stater som till-lämpar detta syslem kan nämnas, förutom de nordiska tänderna. För­bundsrepubliken Tysktand. Japan. Kanada. Nederländerna. Schweiz. Sovjetunionen, Storbritannien. USA och Österrike. Frankrike, som tidiga­re har tillämpat anmälningssyslemel. har på grund av de ölägenheter som detta syslem för med sig frän den I januari 1968 i princip gått över till för-piövningssystemel.

En modifierad form av förprövningssystemel ulgör ett syslem med upp­skjuten förprövning, vilkel innebär alt fullständig prövning av ansökan sker endasl på särskild begäran och mol särskild avgifi. Sådan prövning kan begäras av såväl sökanden som tredje man. Framställs inle begäran om prövning, blir ansökningen vilande med provisoriskt skydd. Vilandeli-dcn i de länder som tillämpar systemet är sju år. Har prövning inte begärts inom denna tid. avskrivs ansökningen.

Under 1960-lalel ägde en kraftig ökning av arbetsbelastningen vid de för­prövande palentverken mm. Trots ell kontinuerligt rationaliseringsarbete lyckades dessa patenlverk i regel inte undgå besvärande balanser (den s. k. paientkrisen). För all minska arbetsbelastningen införde de holländska, västtyska och japanska patentverken under 1960-talet och bö/jan av 1970-lalel uppskjuten föiprövning. Några patenlverk, däribland de amerikanska och svenska, lyckades dock bemästra den snabbt ökande arbetsbördan. Underde senaste åren har uppgången i antalet patentansökningar brutits i de flesia stater och efterlrälts av en viss minskning.

På amerikanskt initiativ började BlRPI hösten 1966 att i samarbete med experter från Frankrike. Förbundsrepubliken Tyskland. Japan. Sovjet­unionen. Storbritannien och USA saml inlernationella palentinstitutet i Haag undersöka möjlighelerna alt minska det dubbelarbete som uppkom­mer vid granskning av patentansökningar som lämnas in i olika länder och avser samma uppfinning. Arbetet inom BlRPl ledde litl ett försia ulkasi lill


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          60

en konvention om sådani samarbeie. den s. k, PCT-planen. som lades fram i maj 1967. Efter ett mycket omfattande arbeie. i vilket Sverige tog en aktiv del. publicerades ett slutligt konventionsförslag ijuli 1969.

Konvenlionsförslagel behandlades vid en diplomatisk konferens som ägde rum i Washington den 25 maj- 19juni 1970.1 konferensen deltog 55 av Parisunionens medlemsstater. Som observatörer dellog 23 stater som inte tillhörde Parisunionen. 11 mellanstatliga organisationer och II intematio­nella intresseorganisationer. Vid konferensen antogs konventionen om pa­lentsamarbele (samarbetskonventionen). Den vid konferensen antagna konventionen överensstämmer i allt väsentligt med det ijuli 1969 publice­rade förstaget, bortsett från del särskilda kapitel i konveniionen som be­handlar lekniskt bistånd till utvecklingsländerna, vilket saknade motsva­righet i förslaget.

Konventionen öppnades för undertecknande den 19 juni 1970. Den har undertecknats av följande 35 stater: Algeriet. Argentina. Belgien. Brasilien. Danmark. Egypten. Elfenbenskusten. Filippinerna, Finland. Frankrike. Förbundsrepubliken Tyskland, Iran. Irland. Israel. Italien. Japan, Jugosla­vien. Kanada. Luxemburg, Madagaskar. Monaco. Nederländerna. Norge. Rumänien. Schweiz, Senegal. Sovjetunionen. Storbritannien. Sverige. Sy­rien. Togo, Ungem. USA. Vatikanstaten och Östenike. Konventionen har inte trätt i kraft. Tio stater. Cenlralafrikanska republiken. Förbundsre­publiken Tyskland. Gabon. Kamerun. Madagaskar, Matavi, Senegal, Tchad, Togo och USA har hittills tillträtt konventionen.

4.2 Samarbetskonventionens innehåll i huvuddrag

Samarbetskonventionen innehåller vissa inledande bestämmelser (art. I och 2) samt åtta kapitel. De inledande bestämmelserna upptar dels ett stad­gande om bildandet av en union för patentsamarbete, dets vissa definitio­ner. 1 kapitel 1 (art. 3-30) ges bestämmelser om internalionell patenlansö­kan och internationell nyhetsgranskning. Internationell förberedande pa­tenterharhetsprövning behandlas i kapitel 11 (art. 31-42). Kapitel III (art. 43-49) innehåller vissa bestämmelser som är gemensamma för kapitlen 1 och 11. Frågor rörande teknisk biståndsverksamhet regleras i kapitel IV (art. 50-52). Bestämmelser om unionens administration och förvaltning finns i kapitel V (art. 53-58). Kapitel VI. som omfattar endasl en artikel (art. 59). behandlar tvister mellan de fördragsslutande staterna rörande konventionens tolkning och lillämpning. Bestämmelser om ändring av kon­ventionen finns i kapitel VII (art. 60 och 61). Kapitel VIII (art. 62-69) in­nehåller slutbestämmelser. Till konventionen hör ett stort antal tillämp­ningsföreskrifter (tegel 1-95).

Genom konventionen bildar de fördragsslutande staterna en union för samarbeie i fråga om handläggning av palentansökningar. unionen för in­temationellt   patenlsamarbete.   Konventionen   nödvändiggör  inle  någia


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          61

ändringar i den materiella patenlrällen i de fördragsslutande staterna. Den syfiar endasl till en centralisering av prövningsförtärandel och ställer där­för upp enhetliga regler för ansökningens form och innehåll. De fördrags-sluiande staterna står fria att utforma de krav som en patenlansökan måsle uppfylla i materiellt avseende för alt kunna bifallas, t. ex. när del gäller frå­gan om nyhelshinder föreligger eller om en uppfinning har uppfinnings­höjd. samt att avgränsa det patenterbara området, dvs. vad som kan bli föremål för patenl.

Enligt konventionen kan patenl sökas genom ingivande av en s. k. inier­nalionell palenlansökan. Rätt att ge in sådan patentansökan tillkommer den som är medborgare i eller har hemvist i fördragsslutande stat. Ansök­ningen skall ges in antingen lill paientmyndigheten i den stat i vilken sö­kanden är medborgare eller till patentmyndighelen i den stal där han har hemvist. Sökanden måste redan i ansökningen ange vilka stater han önskar att ansökningen skall omfatta (designerade stater). Komplettering av an­sökningen i detta avseende får nämligen inle ske senare.

Den myndighei som tar emot den intemationella palentansökningen skall kontrollera all ansökningen uppfyller vissa formella krav. Är dessa krav uppfyllda åsätls den internationell ingivningsdag, och ansökningen får i de stater som den omfattar samma rättsverkan som en den dagen gjord nationell ansökan. Internationell ansökan får åtnjuta prioritet enligt Paris-konventionen på grundval av en tidigare gjord nationell eller internationell ansökan.

Internationell patentansökan skall bli föremål för nyhetsgranskning hos internationell nyhetsgranskningsmyndighet. Titt sådan myndighet kan ut­ses nationell patentmyndighet eller internationell organisation. I tillämp­ningsföreskrifterna uppställs vissa krav som en internationell nyhets­granskningsmyndighet måsle uppfylla. Myndighelen måsle sålunda ha minst 100 heltidsanställda granskare som är kompetenta att utföra nyhets­granskning. Vidare måste den förfoga över viss minimidokumentation. Unionens generalförsamling bestämmer vilka myndigheler som skatt vara internationella nyhetsgranskningsmyndigheter. I första hand lorde de na­tionella patentmyndigheterna i Japan, Sovjetunionen. Sverige och USA samt det europeiska patenlverket komma att utses till internationella ny­hetsgranskningsmyndigheter. En internationell ansökan måste vara avfat­tad på språk som godtas av den myndighet som skall utföra nyhetsgransk­ning av ansökningen.

Den nyhetsgranskning som utförs av den intemationella nyhetsgransk-ningsmyndigheten har till syfte att klarlägga teknikens ståndpunkt i förhål­lande till den uppfinning som söks skyddad. Granskningen skatt ske på grundval av åtminstone viss minimidokumentation. Nyhetsgranskningen skall vara klar senast 16 månader från den intemationella ingivningsdagen eller, om konventionsprioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten be­gärs. Under en övergångstid på tre år från konventionens ikraftträdande


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          62

kan dock denna frist förlängas med två månader. Resultatet av nyhets-granskningen skatt redovisas i en rapport, som tillställs sökanden och VVIPO:s intemationella byrå. Byrån vidarebefordrar rapporien lill palenl-myndighelerna i de stater som omfaltas av ansökningen.

En iniernalionell ansökan skall lillsammans med nyhelsgranskningsiap-porten publiceras genom inlernationella byråns försorg när 18 månader har fölflutit från ingivningsdagen eller, om prioritet yrkas, priorilelsdagen. På begäran av sökanden skall publicering dock äga rum tidigare. Fjbticering-en sker på det språk, på vilkel ansökningen är avfattad, om detta är engels­ka, franska, japanska, ryska eller tyska. Är ansökningen upprättad på an­nat språk än de nu nämnda, publiceras ansökningen i engelsk översättning. I de fall publiceringen sker på annat språk än engelska, skall en samman­fattning av ansökningen ("absliact") saml nyhelsgranskningsrapporien publiceras även i engelsk översättning.

Den intemationella publiceringen av en internationell patentansökan har i stal som omfattas av ansökningen när det gäller skyddel av sökandens rättigheter samma rättsverkan som den rättsverkan som uppkommer ge­nom obligatorisk publicering i den staien av icke prövade nationella ansök­ningar. Om den internationella publiceringen inte sker på det språk som används vid den nationella publiceringen i viss fördragsslutande stat, får denna stal ställa upp vissa krav beträffande tillhandahållande av översätt­ning till detta språk, vilka måste vara uppfyllda för alt denna rättsverkan skatt uppkomma. I fråga om ansökan som på begäran av sökanden har pub­licerats lidigare än 18 månader från ingivningsdagen resp. priorilelsdagen får fördragsslutande stat föreskriva, alt sådan rättsverkan inte inträder förrän 18 månader har förfiutit från nänmda dag.

Sedan sökanden har tagit emot nyhelsgranskningsrapporien, kan han ta ställning litl om han med anledning av innehållet i rapporten vill återkalla sin ansökan eller vill få den prövad i sak. I sistnämnda falt har han att välja mellan att låta ansökningen kvarstå i oförändrat skick etter alt företa änd­ringar i patentkraven. Om sökanden önskar få ansökningen prövad i viss stat. skall han fullfölja ansökningen i den slalen genom all före utgången av viss frisl (i regel 20 månader från ingivningsdagen resp. priorilelsdagen) till den statens patentmyndighel ge in ansökningen och, i de fall ansökningen inle är avfattad på den statens officiella språk, översättning av ansökning­en till detta språk samt betala de avgifter som föreskrivs i den statens lag­stiftning,

Internalionett patentansökan som i behörig ordning har fullföljts i för­dragsslutande stal skall i princip handläggas på samma sätt som nationella ansökningar i den staten. Fördragsslutande stal har dock inte rätt att i frå­ga om inlernationella ansökningar ställa upp krav beiräffande ansökans form eller innehåll som avviker från vad som föreskrivs i konveniionen. Detta gäller t.ex. beträffande utformningen av patentkraven. Del är att märka all vederbörande patenimyndighet inle är bunden av innehållet i


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                         63

den internationella nyhelsgranskningsrapporien.

Enligt konventionen kan nationell patentansökan som görs i fördragsslu­tande stat bli föremål för nyhetsgranskning vid internationell nyhets­granskningsmyndighet. om denna stals nationella lagstiftning medger detta ("inlernationat-iype search"). Sådan granskning kan äga rum antingen på begäran av sökanden etter efter beslut av vederbörande nationella patent-myndighet.

Konventionen ger även möjlighet till förberedande palenterbarhetspröv­ning av internationella palentansökningar vid internationell myndighet. En stat kan emellertid genom att avge reservation undgå att bli bunden av konventionens bestämmelser rörande sådan prövning (kap. II).

Internationell förberedande palenterbarhetsprövning äger rum endast om sökanden begär det. Begäran om sådan prövning får framställas av sö­kande som är medborgare i eller har hemvist i stat som är bunden av kon­ventionens bestämmelser rörande dylik prövning. Sökanden skall i sin be­gäran ange i vilka stater han avser att utnyttia resultatet av prövningen. Dessa stater mäste vara bundna av konventionens bestämmelser rörande internationell förberedande palenterbarhetsprövning. Han har rätt att se­nare komplettera sin begäran till att omfatta ytteriigare stater som är bund­na av dessa bestämmelser.

Liksom när det gäller de intemationella nyhetsgranskningsmyn-dighelema utser unionens generalförsamling de myndigheter som skall ut­föra intemationell förberedande palenterbarhetsprövning. Denna uppgitt kan anförtros nationell patentmyndighet eller intemationell organisation. Myndighet som utses att utföra sådan prövning måste uppfylla samma krav som en intemationell nyhetsgranskningsmyndighet. Det torde kunna förutsättas att de stater som vill på ett aktivt sätt delta i arbetet enligt kon­ventionen i regel kommer att låta sina patenlmyndigheter åta sig såväl ny­hetsgranskning som palenterbarhetsprövning. Internationell förberedande palenterbarhetsprövning av en ansökan kommer därför troligen ofta att ut­föras av den myndighet som har utfört internationell nyhetsgranskning av ansökningen.

Som nyss nämnts skall sökanden i regel inom 20 månader från den inter­nationella ingivningsdagen resp. prioritetsdagen ge in ansökningen jämte översättning av denna till patentmyndigheten i varje stat i vilken han öns­kar fullfölja ansökningen samt betala den avgift som föreskrivs i vederbö­rande stats lagstiftning. Denna frist förtängs emellertid om sökanden har be­gärt iniernalionell förberedande patenlerbarhetsprövning och senast inom 19 månader från ingivningsdagen resp. prioritetsdagen angivit, att han av­ser att använda resultatet av prövningen i vissa stater. Såviii avser dessa stater får han nämligen ge in ansökningen jämte översättning och betala avgiften intill dess 25 månader har förflutit från nämnda dag.

Syftet med den inlernationella förberedande patenlerbarhetsprövningen är att ge sökanden ett preliminärt, icke bindande utiåtande om humvida


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                         64

den uppfinning som söks skyddad är ny. har uppfinningshöjd och kan till­godogöras industriellt. Resultatet av prövningen skall redovisas i en rap­port, som tillställs sökanden och WlPO:s intemationella byrå. Byrån vida-rebefordrar rapporten till patentmyndighetema i de stater i vilka sökanden enligt vad han har uppgivit avser att utnyttja detta resultat.

Rapporten angående resultatet av patenlerbarhetsprövningen är avsedd alt ge sökanden underlag för all avgöra om han skall fullfölja ansökningen i de länder som har tagits upp i begäran om sådan prövning. Denna rapport skall därför i regel föreligga före utgången av nyssnämnda frisl på 25 måna­der.

Enligt konventionen kan den myndighet lill vilken en internationell pa­lenlansökan ges in och den myndighet som utför internationell nyhets­granskning eller intemationell förberedande palenterbarhetsprövning av sådan ansökan fatta beslut som går sökanden emot. Ett dylikt beslut kan I.ex. innebära att den intemationella ansökningen skall anses återkallad eller att nyhetsgranskning eller palenterbarhetsprövning vägras. Sökanden har möjlighet att fullfölja sin ansökan i de stater som omfattas av ansök­ningen och därigenom få dylika beslut omprövade av de nationella patent-myndigheterna i dessa stater.

Sökanden skall erlägga avgifter till WlPO:s intemationella byrå. till den myndighei som tar emot ansökningen och till den myndighet som utför in­ternationell nyhetsgranskning eller intemationell förberedande patenler­barhetsprövning. Därjämte skall sökanden betala avgift till den nationella patentmyndigheten i varje fördragsslutande stat i vilken ansökningen full­följs.

Konventionen har även till syfte alt främja den ekonomiska utveckling­en i utvecklingsländerna genom att underlätta för dessa tänder att få till­gång till modern teknologi. WIPO:s intemationella byrå får därför bedriva viss teknisk informationsverksamhet. Denna verksamhet skall bedrivas på sådani sätt att den underlättar för ulvecklingsländema att tillägna sig tek­niska kunskaper. Vidare skall inom unionen inrättas en kommitté för tek­niskt bistånd med uppgift att organisera sådant bistånd för utveckling av dessa tänders patentväsen.

Konveniionen innehåller bestämmelser om hur unionen för internatio­nellt patentsamarbete skatt administreras. Beslutande organ är en generat-församling, i vilken alla medlemsstaterna är representerade. När antalet medlemsstater överstiger 40 skall inrättas en exekutivkommitté, som skatt bestå av en fjärdedel av församlingens medlemmar. De administrativa upp­gifter som rör unionen skall utföras av WlPO:s intemationella byrå. Unio­nens verksamhet skall i huvudsak finansieras av de avgifter som skall er­läggas förde tjänster, som ulförs av intemationella byrån enligt konventio­nen.

Konventionen Iräder i krafl tre månader efter det att den har tillträtts av minst åtta stater, under förulsällning att minst fyra av dessa stater uppfyl-


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          65

ler något av tre i konveniionen angivna krav rörande antalet ingivna pa­tentansökningar.

Som nämnls kan en stat genom all avge reservation undgå alt bli bunden av konventionens bestämmelser rörande intemationell förberedande pa­lenterbarhetsprövning (kap. II). Bestämmelserna rörande sådan prövning träder i kraft först då tre stater, som uppfyller något av nyssnämnda sär­skilda krav, är bundna av dessa bestämmelser. Del är däiför möjligt att samarbetet enligt konveniionen i fråga om internationella palentansök­ningar till all börja med kommer att omfatta endast internationell nyhets­granskning.

5    Riksdagen 1977178. I .saml. Nr t. Del A


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                         66

5    Den europeiska patentkonventionen och marknadspatentkonven­tionen

5.1 Konventionernas tillkomst

Är 1959 påbörjades inom EG arbete på det patenträttsliga området. En arbetsgrupp inom EG tade år 1962 fram förslag till en konvention om ett enhetligt marknadspalent. Patentet skulle meddelas av ett europeiski pa­tentverk och dess rättsverkningar skutte regleras av en för samtliga EG-stater gemensam palentlagstiftning. Det fortsatta arbetet på att få till slånd ell sådant marknadspatent fördröjdes emellertid till följd av motsättningar mellan EG-staterna i vissa frågor.

Resultatet av det inom EG pågående arbelel kunde på grund av EG:s in­dustriella betydelse väntas bli av stor vikt för patenlväsendel i hela Väst­europa. Även de västeuropeiska stater som stod utanför EG ansåg sig där­för ha iniresse av all medverka i delta arbeie. Inom EFTA tillsattes en ar­betsgrupp, som på grundval av del föreliggande EG-utkaslet utarbetade ett förslag som var avsett att tillgodose ocksä dessa staters intressen. Enligt delta förslag skulle bestämmelserna om förfarandet vid det föreslagna eu­ropeiska patenlverket las in i en '"yttre" konvention, som skulle vara ge­mensam för EG-staterna och EFTA-staterna. Ell särskilt marknadspalent som omfattade endast EG-staterna skulle regleras i en särskild, "inre" konvention. För de övriga staterna skulle det gemensamma förfarandet ut­mynna i nationella patent som reglerades av den nationella patenltagslifi-ningen i resp. stat.

År 1969 inbjöd de sex stater som då var medlemmar i EG (Belgien. Frankrike. Förbundsrepubliken Tysktand. Italien, Luxemburg och Neder­ländema) elva andra västeuropeiska stater (Danmark. Grekland. Irland. Norge. Portugal. Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Turkiet och Ösleirike) till en konferens för överläggningar om gemensamt arbete på en europeisk patentkonvention. Konferensen antog vissa riktlinjer för en så­dan konvention. Det fortsatta arbetet på alt utarbeta en dylik konvention organiserades under beteckningen "regeringskonferensen rörande infö­randet av ett europeiskt syslem för meddelande av patenl". 1 förhandling­arna kom efter hand alt delta ytterligare fyra stater (Fintand, Jugoslavien, Liechtenstein och Monaco).

Regeringskonferensen tittsatte fyra arbetsgrupper, vilka började sin verksamhet år 1969. Äv arbetsgrupperna utarbetade förstag behandlades av konferensen vid regelbundet återkommande möten. Sedan expertarbe­tet hade avslutats ijuni 1972, publicerades under hösten samma år ett slut­ligt förstag titt en europeisk patentkonvention med vissa därtill knutna överenskommelser.

Det sålunda framlagda förslaget förelades en diplomatisk konferens, som ägde rum i Miinchen den 10 september-5 oktober 1973.1 konferensen


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                         67

deltog samttiga de 21 stater somjag nyss nämnde. Vid konferensen antogs som lidigare nämnls den europeiska patenlkonventionen. Den öppnades för undertecknande den 5 oktober 1973 och har undertecknats av följande 16 stater: Belgien. Danmark. Frankrike. Förbundsrepubliken Tyskland. Grekland. Irland. Italien. Liechtenstein. Luxemburg. Monaco. Nederlän­derna, Norge. Schweiz. Storbritannien. Sverige och Österrike. Konven­tionen har hittills tiltliätls av Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländer­na och Storbritannien. Den har ännu inle trätt i kraft.

Inom EG utarbetades även ett utkast till en särskild konvention mellan EG-staterna om europeiskt patent för den gemensamma marknaden. Detta konventionsulkast behandlades vid en regeringskonferens i Luxemburg den 17 november- 15 december 1975. Sistnämnda dag antogs en konven­tion om marknadspatent jämte därtill knutna överenskommelser och reso­lutioner. Konveniionen har undertecknats av samtliga nio EG-stater (Bel­gien. Danmark. Frankrike. Förbundsrepubliken Tysktand, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländema och Storbritannien). Hitintills har inle någon stat lillträtt denna konvention.

Genom marknadspatentkonventionen införs i de fördragsslutande sta­terna ett gemensamt rättssystem för patent som meddelas för dessa stater enligt den europeiska patentkonventionen och för europeiska palentansök­ningar som omfattar sådan stat. Europeiskt patent som har meddelats för de stater som har tillträtt marknadspatentkonventionen benämns mark­nadspatent. Enligt beslut av EG:s ministerråd den 15 december 1975 skall EG:s medlemsstater tillträda konventionen.

Marknadspatentkonventionen är en konvention mellan EG:s medlems­stater. Stat som inte tillhör EG men som bildar tullunion etter frihandds-område med EG kan dock genom enhälligt beslut av EG:s ministerråd in­bjudas all ingå avlat som innebär alt konventionen gäller även för den sta­ten.

5.2 Den europeiska patentkonventionens innehåll i huvuddrag

Den europeiska patentkonventionen innehåller 178 artiklar fördelade på tolv delar. Till konventionen hör utförliga lillämpningsföreskrifler (regel 1-106) samt fyra särskilda protokoll, vilka utgör integrerande delar av konventionen.

Genom konventionen bildas såsom fömt nämnts en europeisk patentor­ganisation. Organisationen skatt vara självständig i administrativt och eko­nomiskt avseende. Den beslår av ett förvaltningsråd och ett europeiskt pa­tentverk. Organisationens uppgift är att i enlighet med konventionens be­stämmelser meddela patent för de stater som har tillträtt konveniionen. Konventionen inskränker dock inte de fördragsslutande statemas rätt att ha egna patentverk som meddelar patent för vederbörande stat.

Den europeiska patentoiganisationen, de fördragsslutande staternas fö-


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          68

leliädare i förvaltningsrådet och del europeiska pateniverkets tiänsteman skall åtnjuta viss immunitet och vissa privilegier enligl ett särskill proto­koll, protokollet angående den europeiska palentorganisationens privilegi­er och immunitet.

Förvaltningsrådet, som ulgörs av företrädare för de fördragsslutande staterna, är organisationens högsla organ. Rådet får genom generella före­skrifter reglera verksamheten vid det europeiska patenlverket. Det fast­ställer organisationens budget och tillsätter högre befattningshavare vid del europeiska patenlverket.

På del europeiska paientverkel ankommer att ta emot och pröva palent­ansökningar som görs enligt konventionen (europeiska palentansökningar) saml all meddela patent (europeiska patent) på grund av sådana ansök­ningar. Del skall ha sitt säte i Miinchen. Ledningen av verkei utövas av en president, som tillsätts av förvaltningsrådet. Enligt ett av de särskilda pro­tokollen till konveniionen. protokollet rörande centralisering av det euro­peiska paienisystemel och införandet av detta system (det s. k. centratise-ringsprotokollel), skall det tidigare (avsnitt 2.1) nämnda internationella pa­lentinstitutet i Haag vid konventionens ikraftträdande införlivas med det europeiska patenlverket. Institutet kommer därefter att utgöra tllial till del europeiska patentverket. Förberedelser har vidtagits för att införliva insti­tutet med den europeiska patentorganisalionen när denna har bildats. Or­ganisationen skall därvid överta institutets nuvarande förpliktelser gent­emot de stater som är medlemmar av institutet (Belgien. Frankrike. Italien. Luxemburg. Monaco. Nederländerna. Schweiz. Storbritannien och Tur­kiet). Enligl centraliseringsprotokollel skall också en mindre filial för ny­hetsgranskning upprättas i Väst-Berlin. Denna filial skall utgöras av den del av Förbundsrepubliken Tysklands patenlverk som f. n. är förlagd till Ber­lin.

Vid det europeiska patenlverket skall finnas en moltagningsavdelning. ny hetsgranskningsa vdel ningar. prövningsavdelningar, invändningsavdel­ningar, en rältsavddning, besvärskamrar och en stor besvärskammare.

Den europeiska palentorganisationens verksamhet skall finansieras ge­nom de avgifter som las ul av sökande och andra parter saml genom att det europeiska patenlverket erhåller andel i de årsavgifter som i de fördrags­slutande staterna tas ut för europeiska patent. Vid behov kan förvattnings-rådet dock besluta alt de fördragsslutande staterna skall betala särskilda bidrag till organisationen. Sådana bidrag skall återbetalas så snart della är möjligt.

Konventionen innehåller en fullständig reglering av förulsällningarna för att få europeiski patent. Denna reglering är fristående från de fördrags­slutande staternas nationella patenllagsiiftning. Vidare regleras i konven­tionen handläggningsordningen vid det europeiska patenlverket. Konven­tionen innehåller också bestämmelser om rättsverkan av europeiski patenl och europeisk palenlansökan. 1 princip skatt sådant patent och sådan ansö-


 


Prop. 1917118:1 Del A                                                                                         69

kan i stal som palenlel eller ansökningen omfallar ha samma rättsverkan som ett patent meddelal av den statens patentmyndighel resp. ansökan om sådani patent. I vissa hänseenden innehåller emellertid konventionen be­stämmelser om rättsverkan av europeiski patent och europeisk patenlan­sökan som är tvingande för de fördragsslutande staterna.

Europeisk palenlansökan får ges in direkl till del europeiska patenlver­ket eller till nationell patentmyndighel i fördragsslutande stat. om denna myndighet har ålagil sig all förmedla sådana ansökningar lill det europeis­ka patenlverket. Fördragsslutande stat får dock föreskriva all alla ansök­ningar skall ges in till den statens nationella myndighei etter alt ansökan får ges in direkt till det europeiska patentverket endasl om särskilt tillstånd i förväg har lämnats av myndighet i den staten. Vidare får fördragsslutande stal föreskriva all uppfinningar av vissl slag inle får ulan lillslånd yppas i ullandel.

Det europeiska pateniverkets officiella språk är engelska, franska och tyska. Europeisk palenlansökan skall vara avfattad på ell av dessa språk. Det språk som sökanden sålunda har vall skall i princip användas vid alt handläggning vid det europeiska patenlverket som rör ansökningen eller det patent som har meddelats i anledning av denna (handtäggningsspråk).

Europeisk patentansökan skatt innehålla en anhållan om all europeiski patent skall meddelas, patentkrav. beskrivning, erforderliga ritningar och ett sammandrag ("absiract") av ansökningens innehåll vid ansökningstitl-fätlet. Anhållan skall göras på särskill formulär. För ansökningen skall er­läggas ansökningsavgift och avgifi för nyhetsgranskning inom en månad från den dag då ansökningen gavs in. Sökande som önskar åberopa priori­tet från tidigare ansökan måste göra detta i anhållan och därvid uppge var Och när den tidigare ansökningen gjordes. 1 anhållan skatt sökanden ange vilka stater han vill alt patentet skall omfatta. Komplellering av ansök­ningen i delta avseende får inte ske senare. För varje sådan stat (designe­rad stat) skall erläggas särskild avgifi (designeringsavgifi) inom tolv måna­der från den dag dä ansökningen gavs in eller, om prioritet yrkas, priori­lelsdagen.

Rält att söka europeiskt patent tillkommer uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare. Något krav på att sökanden skall vara medborgare i eller ha hemvist i fördragsslutande stal uppställs inte.

I en europeisk patenlansökan skall uppfinnaren anges. Är sökanden inle uppfinnare etter inte den ende uppfinnaren, skall han i samband med an­sökningen i särskild handling lämna uppgift om uppfinnaren och ange hur han har förvärvat rätten till uppfinningen. Denna handling tillställs den uppgivne uppfinnaren av del europeiska patenlverket. Godtar denne inte sökandens uppgifter, har han möjlighet all vid domstol föra lalan om bättre rätt till uppfinningen. Har sådan talan väckts, skatt det europeiska patent-verket som regel förklara den europeiska palenlansökningen vitande litl dess tvisten har slutligt avgjorts.


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          70

Tvist om rätt lill uppfinning prövas av nationell domstot i vantig ordning. Titt konventionen har fogats ell protokoll, protokollet angående behörig domstol och erkännande av beslut rörande rätten att få europeiskt patent (det s.k. erkännandeprotokollet), enligt vilket de fördragsslutande stater­na förbinder sig att erkänna avgörande om rätt titt europeisk patentansö­kan som meddelas i annan fördragsslutande stat. Fördragsslutande stat kan emellertid genom att avge reservation undgå alt under en övergångslid på högst tio år från konventionens ikraftträdande bli bunden av detta pro­lokoll.

Konventionens palenlerbarhelsviltkor överensstämmer i huvudsak med vad som gäller enligt svensk räll. För att europeiskt patenl skall meddelas krävs sålunda att uppfinningen är ny, har uppfinningshöjd och kan till­godogöras industriellt. I fråga om innebörden av kravet på uppfinningshöjd skiljer sig emellertid konveniionen i ett avseende från svensk rätt. Sålunda behöver en uppfinning inte visa uppfinningshöjd i förhållande titt innehåltet i tidigare ingiven ansökan som inte har publicerats innan uppfinningen pa­tentsöks, även om den tidigare ansökningen sedermera publiceras.

Del patenterbara området har i konventionen avgränsats på ett sätt som i huvudsak överensstämmer med vad som anses gälla i svensk rätt. Vad angår livs- och läkemedel ärdock all märka all enligl konventionen patent får meddelas på själva alstret (s.k. produklpalenl) medan enligt över­gångsbestämmelserna till patentlagen patent inle får meddelas på sådani alster litl dess regeringen förordnar annal. Fördragsslutande stal. vars na­tionella lag inte medger produklpalenl på livs- eller läkemedel, ges dock rält alt genoin reservation upprätthålla förhud mot sådana produktpalent även såvitt avser europeiska patent under en övergångstid på tio etter, un­der vissa förutsättningar, femlon år från konventionens ikraftträdande.

1 fråga om patent på uppfinning som avser alster bör anmärkas att euro­peiskt patent i vissa fall kan meddelas i sådan lydelse att patentet medför s. k. oinskränkt produktskydd. Detta innebär att skyddet för del patentera­de alstret, i motsats titt vad som f n. gäller i svensk rätt, omfattar alla an­vändningar av alstret, oavsett om dessa användningar framgår av patentet etter ej.

Europeisk patentansökan får enligt konventionen åtnjuta prioritet från sådan tidigare ansökan om skydd som har gjorts i stat som är ansluten titt Pariskonventionen för industriellt rättsskydd eller med verkan för sådan stat, om den europeiska patentansökningen görs inom tolv månader från den dag då den tidigare ansökningen gjordes. Det är att märka att såvitt av­ser viss fördragsslutande stat prioritet får gmndas även på tidigare euro­peisk patenlansökan som omfattar den staten.

Handläggningen av europeiska patentansökningar sker i fyra steg, näm­ligen prövning i formellt avseende, nyhetsgranskning, palenterbarhets­prövning och invändningsförfarande.

Den formella granskningen av europeiska patentansökningar utförs av


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          71

en moltagningsavdelning. som är förlagd lill del europeiska pateniverkets filial i Haag, Vid denna granskning kontrolleras att ansökningen uppfyller vissa krav i formellt avseende. Befinnes delta vara fallel. skall mollag-ningsavdetningen åsätla ansökningen ingivningsdag.

Har europeisk patentansökan åsatts ingivningsdag och har ansöknings-avgift och nyhelsgranskningsavgifl erlagts i rält lid, blir ansökningen före­mål för nyhetsgranskning, Nyhelsgranskningen äger rum samiidigi med en fortsatt granskning av ansökningen i foimelll hänseende, Nyhetsgransk­ning sker vid de särskilda nyhelsgranskningsavddningarna. Flertalet såda­na avdelningar kommer att vara förlagda till Haag. Över granskningen skall upprättas en europeisk nyhelsgranskningsrapport. som tillställs sö­kanden.

Europeisk patentansökan skall publiceras av det europeiska patenlver­ket när 18 månader har föiflutil från ingivningsdagen eller, om prioritet yr­kas, från priorilelsdagen. Detta gäller dock endasl om ansökningen inle dessförinnan har återkallats, skall anses återkallad eller har slutligt avsla­gits. Om nyhelsgranskningsrapporien fördigger när ansökningen publice­ras, skall den publiceras tillsammans med ansökningen. I annal fall skall nyhelsgranskningsrapporien publiceras särskilt så snart den har upprät­tats.

När en europeisk patenlansökan har publicerats, blir handlingama i an­sökningsärendel tillgängliga för envar. Den som vill ta del av handlingarna måsle dock beiala viss avgifi. Visar någon alt en europeisk palenlansökan har åberopats mot honom, har han räll att ta del av handlingarna i ärendel även om ansökningen ännu inle har publicerats.

Sedan sökanden har lagil del av nyhelsgranskningsrapporien. skall han la slällning till om han vill fullfölja ansökningen genom att begära palenter­barhetsprövning. Sådan begäran, som skall vara åtföljd av en särskild prövningsavgifi, skall fiamstältas inom sex månader från den dag då publi­ceringen av nyhelsgranskningsrapporien kungörs i en av det europeiska patenlverket ulgiven tidning (den europeiska patenttidningen). Har palen­terbarhetsprövning inle begärts och prövningsavgifi inte erlagts inom nämnda lid. anses den europeiska palentansökningen återkallad.

Har sökanden inom föreskriven tid begärt palenterbarhetsprövning. skall del europeiska paientverkel pröva huruvida ansökningen uppfyller de materiella villkor som uppställs i konveniionen för meddelande av euro­peiskt patent. Denna prövning ulförs av en prövningsavddning. som i re­gel består av tre tekniker. Finner avdelningen att ansökningen uppfyller de materiella villkoren för patenterbarhet. skall den meddela europeiskt pa­tent förde stater som sökanden har begärt (designerade stater), t annat fall skatt ansökningen avslås. Beslut att meddela europeiski patent skall kungö­ras i den europeiska patenttidningen. Beslutet gäller först från och med den dag dä del har kungjorts.

Invändningsförfarandet äger rum efter patentmeddelandel. Envar har


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          72

lätt att göra invändning mot europeiski patenl inom nio månader från den dag då beslut att meddela patentet kungjordes i den europeiska patenttid­ningen. Invändning får grundas endasl på vissa i konveniionen angivna oinständigheler nämligen: 1) alt patentet avser något som inle är palenter­barl enligl konveniionen. 2) all patentet inte beskriver uppfinningen så tydligt och fullständigt alt en fackman med ledning därav kan utöva uppfin­ningen eller 3) att palenlel omfallar något som inte framgår av ansökningen i dess lydelse vid ingivandel. Invändningar prövas av särskilda invänd­ningsavdelningar, som i regel beslår av tre tekniker. Invändning kan leda lill alt invändningsavddning upphäver del europeiska palenlel eller beslu­tar att det skall upprätthållas i ändrad lydelse.

Vid det europeiska patenlverket skall föras ett särskill europeiskt pa-tenlregister. Denna uppgift ankommer på rättsavdelningen. I registret skall göras anteckningar om meddelade europeiska patent och publicerade eu­ropeiska palentansökningar. Överiåtelse av europeisk patenlansökan eller europeiski patent gäller inte gentemot det europeiska patenlverket förrän överlåtelsen har antecknats i registret.

Beslul av mottagningsavdelningen, prövningsavdelning, invändningsav­delning och rätlsavddningen kan mol erläggande av besvärsavgift överkla­gas till särskilda besvärskamrar. Besvärskamrarnas sammansättning är be­roende av bl. a. vilken avdelning som har meddelat det beslut som överkla­gas. Besvärskamrama består sålunda i vissa fall av två tekniker och en ju­rist, i vissa fall av tre tekniker och två jurister och i vissa fall av tre jurister.

Frågor av särskild vikt för enhetlig rättstillämpning etter rättsfrågor av grundläggande betydelse kan av besvärskammare hänskjutas till en sär­skild prejudikatsinstans, den stora besvärskammaren. Det europeiska pa­teniverkets president kan hänskjuta rättsfråga titt den stora besvärskam­maren, om två hesvärskamrar har meddelat beslut i denna fråga som är oförenliga med varandra. Den stora besvärskammaren består av fem juris­ter och två tekniker.

Handläggningen vid det europeiska patenlverket är i princip skriftlig. Muntlig förhandting kan dock äga rum på det europeiska pateniverkets ini­tiativ eller på begäran av part. Vid sådan förhandling kan höras part. vittne och sakkunnig. Part, vittne eller sakkunnig som har kallats till muntlig för­handling inför det europeiska patentverket kan få avge sin utsaga inför domstol i den stat där han har hemvist. Även det europeiska patentverket kan under vissa fömtsättningar begäia bevisupptagning vid domstol i den stal där den som skall höras har hemvist. Vid sådan bevisupptagning kan utsaga avges under ed eller i annan lika bindande form.

Den som har hemvist eller, såvitt avser juridisk person, säte i fördrags­slutande stal är inte skyldig att låta sig företrädas av ombud vid handlägg­ning inför det europeiska patenlverket. Annan sökande måste däremot i regel tåla sig företrädas av ombud. Som ombud får i princip användas en­dast den som särskilt har auktoriserats därtill av det europeiska patentver-


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                          73

kel. För auktorisation fordras bl.a. all vederbörande har godkänts i sär­skild prövning som anordnas av del europeiska patenlverket samt att han är medborgare i fördragsslutande stal och driver rörelse etter har anställ­ning i sådan stat. Fysisk och juridisk person som har hemvist eller säte i fördragsslutande stat får dock alllid företrädas av anställd. Under en över­gångstid vars längd bestäms av förvaltningsrådet gäller särskilda bestäm­melser om auktorisation.

Medan förutsällningarna för all få europeiskt patenl regleras uteslutan­de av konveniionen. regleras rättsverkan i fördragsslutande stal av euro­peiska patent i princip av den slatens lag. Sålunda gäller att europeiskt pa­tent i varje fördragsslutande stat för vilken det har meddelats skall ha sam­ma rättsverkan som ell i den slalen meddelal nationellt patent och även i övrigt följa samma beslämmelser som nationellt patent, om inle annat före­skrivs i konventionen. Rättsverkan inträder från och med den dag då del europeiska patenlverket kungör att europeiski patent har meddelats. För­dragsslutande stal får emellertid i vissa fall föreskriva särskilda villkor för att europeiskt patent skall få rättsverkan i den staten. Är den text som lig­ger till grund för det europeiska pateniverkets beslul att meddela patentet avfattad på språk som inte är officiellt språk i den staten, får denna stal så­lunda kräva alt sökanden inom viss tid ger in översättning av denna lexl till den statens officiella språk och betalar kostnaden för publicering av över­sättningen. Skulle ett europeiskt patents lydelse ändras efter invändnings-fört"arande. får motsvarande krav på översättning ställas beträffande pa­tentet i dess ändrade lydelse.

Europeiski patenl får enligt konveniionen upprätthållas i 20 år från an­sökningens ingivningsdag. Fördragsslutande stat som har kortare patenttid för sina nationella patent kan genom reservation uppnå, all den kortare pa-tenltiden under en övergångsperiod på högsl tio år från konventionens ikraftträdande gäller också för europeiska patent såvilt avser den slalen.

Konveniionen innehåller förde fördragsslutande staterna tvingande be­stämmelser rörande patentskyddets omfattning. 1 fråga om europeiskt pa­tent och europeisk patentansökan besiäms sålunda patentskyddets omfatt­ning av patentkravens innehåll. Förförståelse av patentkraven fåremeller­iid ledning hämtas från beskrivningen och ritningarna. Enligt ett särskilt protokoll som hör till konventionen, protokollet angående tolkningen av artikel 69 i den europeiska paientkonventionen, får dessa bestämmelser in­te medföra vare sig en stnkt bokslavstolkning av patentkraven eller en tolkning enligt vilken patentkraven endasl tiänar som riktlinjer för att fast­ställa skyddsomfångel.

För att europeiskt patent skall upprätthållas i de stater för vilka del har meddelats krävs, all patenthavaren i vantig ordning i varje sådan stat beta­lar årsavgift enligt vad som föreskrivs i den statens tag. Fördragsslutande stat får dock inte ta ut årsavgift förrän från och med det paleniår som bör­jar närmast efter det under vilket del europeiska patenlverket har kungjort


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          74

sitt beslut all meddela patentet. Detta beror på att sökanden under ansök­ningstiden har att betala årsavgifter lill del europeiska patenlverket. De fördragsslutande staterna skall inbetala viss del av de uppburna årsavgif­terna för europeiska patent lill del europeiska patenlverket. Denna del. som inle får översliga 75%. bestäms av förvaltningsrådet.

Europeisk palenlansökan som har åsatts ingivningsdag skall i varje för­dragsslutande stal som den omfattar jämslällas med nationell palenlansö­kan. Under förutsättning att den europeiska patentansökningen leder till patent skall den för tiden efler del att den publicerades av del europeiska paientverkel och fram till dess patent meddelas medföra samma skydd som ett europeiskt paleni (s.k. provisoriski skydd). Fördragsslutande stat får emellertid begränsa skyddel för europeisk palenlansökan lill det skydd som enligt den statens lag uppkommer genom obligalorisk publicering av icke prövade nationella palentansökningar. Sökanden skall dock alllid ha rätt till en med hänsyn till omständigheterna skälig ersättning vid inirång. Fördragsslutande stal får dessulom föreskriva att om europeisk palenlan­sökan vid det europeiska patenlverket handläggs på språk som inle är offi­ciellt språk i den staten, skydd för ansökningen inle inlräder förrän från och med den dag då översättning av patentkraven titt den statens officiella språk enligl den statens bestämmande har gjorts allmänt tillgänglig på sätl som föreskrivs i den statens lag eller har titlslällts den som utnyttjar den uppfinning som ansökningen avser.

Den lydelse som europeiskt patent eller europeisk patenlansökan härpå handläggningsspråket skall äga vitsord såväl vid det europeiska patenlver­ket som i fördragsslutande stat. Stat som med stöd av konventionen kräver översättning av patentkraven i europeisk palenlansökan eller av den text som ligger lill grund för beslutet alt meddela europeiski patent får emeller­tid föreskriva all översättningen äger vitsord före lydelsen på handlägg­ningsspråket, i den mån översättningen medför ett mera begränsat skydd än lydelsen på handläggningsspråket. Översättning får dock inte tillerkän­nas vitsord när det gäller talan om ogiltighet av europeiski patent.

Frågan om vilken stats domstolar som skall pröva talan om intrång i eu­ropeiskt patent och talan om ogillighet av sådant patent regleras inle i kon­ventionen.

1 konveniionen anges vilka omständigheter som får åberopas som grund för ogilligförklaring av europeiski patent. Europeiskt patenl får förklaras ogiltigt dels om det finns nationellt patenl eller nationell patentansökan med äldre räll än det europeiska patentet, dels i fem därutöver särskilt uppräknade fall. nämligen: I) om palenlel avser någol som inte är paten­terbart enligt konventionen; 2) om patentet inte beskriver uppfinningen så tydligt och fullständigt alt en fackman med ledning därav kan ulöva den; 3) om patentet omfattar någol som inte framgår av innehållel i ansökningen i dess lydelse vid ingivandet; 4) om patentels skyddsomfång har utvidgats; 5) om patenthavaren enligt konveniionen inle var berättigad titt patentet.


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          75

Fördragsslutande stal behöver inte i sin lagstiftning medge alla de fem sär­skill uppräknade grunderna men får inte tillåta ogiltigförklaring av euro­peiskt patenl på annan grund än som anges i konveniionen.

Förhållandel litl 1970 års samarbetskonvention regleras dels i själva konvenlionstexten. dets i ett av de särskilda protokollen, del s. k. centrali­seringsprotokollel. Inteinalionella palentansökningar som görs enligl sam­arbetskonventionen får handläggas vid del europeiska patenlverket. Den­na handläggning skall ske enligt samarbetskonventionens bestämmelser kompletterade med beslämmelserna i den europeiska patentkonventionen. Del europeiska paientverkel skall vara designerad myndighei enligl samar­betskonventionen förde stater som har designerats i internationell patenl­ansökan och beträffande vilka sökanden har angivit att han önskar få euro­peiskt patent. Delsamma gäller om sökanden har designeral stal som har lillträtt den europeiska patenlkonventionen och denna siat har föreskrivit att sådan designering skall ha samma verkan som ansökan om europeiski patent.

Under förutsättning alt avtal härom träffas mellan den europeiska pa­tentorganisationen och WIPO:s internationella byrå skall det europeiska paientverkel vara inlemaliondl nyhetsgranskningsmyndighet och myndig­het för internationell förberedande palenterbarhetsprövning enligt samar­betskonventionen. 1 cenlraliseringsprotokottet förbinder sig de stater som tillträder den europeiska paientkonventionen alt till förmån för del euro­peiska patenlverket avslå från att låta sina nationella patentmyndigheter tiänstgöra som intemationell nyhetsgranskningsmyndighet resp. myndig­het för inlemaliondl förberedande patenlerbarhetsprövning enligt samar­betskonventionen. Avsikten med denna ordning är alt efler en övergångs­tid i princip endast det europeiska patentverket skall utöva dessa funktio­ner för de stater som tillhör den europeiska patentorganisalionen.

I centraliseringsprotokollet görs dock undantag för patentmyndighel i stal vars officiella språk inle är något av de officiella språken vid det eu­ropeiska patenlverket (engelska, franska och tyska). Sådan stals patent­myndighel får Ulföra både internationell nyhetsgranskning och intematio­nell förberedande patenlerbarhetsprövning enligl samarbetskonventionen med den begränsningen alt myndigheten får utföra sådan granskning resp. prövning endasl såvilt avser ansökningar som görs av dem som är medbor­gare i etter har hemvist i den staten eller i angränsande stat som har lillträtt den europeiska patentkonventionen. Förvaltningsrådet kan vidare tillåta patentmyndigheten i fördragsslutande stal all utföra dessa uppgifter även i fråga om internationella patentansökningar som görs av dem som är med­borgare i eller har hemvist i icke fördragsslutande stat vilken har samma officiella språk som den fördragsslutande staten. Som förutsättning härför gäller emellertid att ansökningen är avfattad på delta språk.

Beträffande internationell patenlansökan som har varil föremål för ny­hetsgranskning enligt samarbetskonventionen föreskrivs i den europeiska


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          76

patenlkonventionen all kompletterande nyhetsgranskning skall företas vid del europeiska paientverkel. om ansökningen fullföljs dil. För sådan ansö­kan skall sökanden beiala vantig nyhelsgranskningsavgifl vid det europeis­ka patenlverket. Förvaltningsrådet får emellertid bestämma under vilka förutsättningar och i vilken omfattning det europeiska patenlverket skall avstå från kompletterande nyhetsgranskning av ansökan som har varil föremål för nyhetsgranskning enligt samarbetskonventionen och endast ta ut reducerad nyhelsgranskningsavgifl av sökanden.

För att inom del europeiska patentsystemets ram få titt slånd en harmo­nisering av den intemationella nyhelsgranskningen skall samarbete äga rum mellan det europeiska paientverkel och sådan nationell patentmyndig­het i en till den europeiska paientkonventionen ansluten stat som tiänstgör som internationell nyhetsgranskningsmyndighet. Detta samarbete skall grundas på ett särskilt avtal, som kan behandla bl.a. granskningsmetoder och uibyle av nyhetsgranskningstiänster saml rekrytering och utbildning av granskare.

För att underlätta de nationetta palentmyndighetemas anpassning till den minskade arbetsbelastning som de kommer att få till följd av det euro­peiska pateniverkets verksamhet, får det europeiska patenlverket under en övergångstid låta nationella patentmyndigheter utföra viss granskning av europeiska patentansökningar.

Enligt den europeiska patentkonventionen får en gmpp stater som har tillträtt denna konvention besiämma, att europeiskt patent får meddelas endasl gemensamt för alla dessa stater. Som fömtsättning härför gälter dock att denna gmpp stater har slutit särskild överenskommelse om att eu­ropeiskt patenl som har meddelats för dessa stater skall ha enhettig karak­tär. Sådan grupp av stater skall svara för de kostnader som den europeiska patentorganisalionen ådrar sig genom alt utföra ytterligare uppgifterenligt den särskilda överenskommelsen. Den år 1975 avslutade konventionen om marknadspatent mellan EG:s medlemsstater är en sådan särskUd överens­kommelse som nu avses. Enligt marknadspatentkonventionen skall upp­rättas särskilda organ inom det europeiska patentverket för handläggning av vissa frågor rörande marknadspatent.

Rätt att tillträda den europeiska patentkonventionen har de stater som deltog i eller inbjöds att detta i den tidigare nämnda regeringskonferensen för införandet av ett europeiski system för meddelande av patent. Andra europeiska stater får tillträda konventionen om de inbjuds därtill av för­valtningsrådet.

Konventionen träder i kraft tre månader efter det att den har tillträtts av sex stater i vilka år 1970 ingavs sammanlagt minst 180000 patentansök­ningar.

Fördragsslutande stat kan frånträda konventionen genom uppsägning. Uppsägningstiden är ett år.

Konventionen kan revideras genom särskilda konferenser mellan de för-


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                         77

dragsslutande staterna. Sådan konferens är beslutför om minsl tre fjärde­delar av de fördragsslutande staterna är företrädda vid konferensen. Änd­ring måsle anlas vid sådan konferens med irefjärdedets majoritet. Stal som inte har ratificerat sålunda antagna ändringar när dessa träder i kraft anses ha frånträtt konventionen.

5.3 Marknadspatentkonventionens innehåll i huvuddrag'

Som har framgått av redogörelsen för den europeiska patenlkonventionen (avsnill 5.2) får en grupp stater som har tillträtt denna konvention bestäm­ma au europeiski patent får meddelas endasl gemensami för alla dessa sta­ter. Som förutsättning härtor gäller dock att denna grupp stater har slutit särskild överenskommelse om all europeiskt patenl som har meddelats för dessa stater skall ha en enhetlig karaktär. Mellan EG:s medlemsstater har träffats en sådan överenskommelse genom den konvention som den 15 de­cember 1975 avslutades i Luxemburg, konventionen om europeiskt patent för den gemensamma marknaden (marknadspatentkonventionen).

Genom marknadspatentkonventionen införs i de fördragsslutande sta­terna ett gemensami rättssystem för patent som meddelas för dessa stater enligt den europeiska patentkonventionen och för europeiska patentansök­ningar som omfatiar sådan stat. Europeiskt patent som har meddelats för de stater som har tillträtt marknadspatentkonventionen benämns mark­nadspatent.

Marknadspalentet är enhetligt och autonomt. Enhetligheten innebär att patentet får samma rättsverkan i samtliga fördragsslutande stater och att det kan meddelas, överlåtas, upphävas eller förfalla endasl för samtliga dessa stater. Den autonoma karakiären består i att patentet i princip regle­ras uteslutande av bestämmelserna i marknadspatentkonventionen och den europeiska patenlkonventionen. Det är dock all märka att enligt ut­trycklig föreskrifi i marknadspatentkonventionen bestämmelsema i för­draget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (Rom-fördraget) tillämpas utan hinder av marknadspatentkonventionen.

Enligt marknadspatentkonventionen fär europeisk patentansökan i prin­cip inte avse enstaka EG-stater utan måste omfatta samttiga stater som till­hör EG. Europeiskt patent för EG-stat får sålunda meddelas endast i form av marknadspatent som omfattar samtliga EG-stater. Under en övergångs­tid får dock europeiskt patenl meddelas för viss EG-stat eller vissa EG-sta­ter, om sökanden begär det. EG:s ministerråd beslutar när denna över­gångstid skall upphöra. För beslut att övergångstiden skall upphöra mindre än tio år från marknadskonvenlionens ikraftträdande krävs enhälligt beslut av ministerrådet och för upphörande vid senare lidpunkl beslul med kvali­ficerad majoritet.

' Marknadspatentkonventionen med därtill hörande lillämpningsförekrifter i den engelska versionen finns intagen i SOU 1976: 25 (bilagorna 7 och 8).


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          78

Marknadspatentkonventionen inskränker inle EG-stalernas rätt alt meddela nationella patent, dvs. att låta patent meddelas av nationell pa­tenimyndighet.

Den ensamrätt som erhålls genom ett marknadspalent anges i konven­tionen genom en uttömmande uppräkning av de åtgärder i fråga om en pa-lenlerad uppfinning som i princip är förbehållna patenthavaien. Denna uppräkning omfatiar både handlingar som utgör direkt utnyttjande av upp­finningen (direkt patentintrång) och handlingar som utgör indirekl utnytt­jande av denna (medelbart patentintrång).

Den genom marknadspalentet erhållna ensamrätten omfattar inle ålgärd med patentskyddat alster, om patenthavaren eller annan med dennes ut­tryckliga samtycke har fört ut detta alster på marknaden i någon fördrags­slutande stat. Den som i en EG-stat har köpt patentskyddat alster från pa­tenthavaren eller tVån någon som har dennes medgivande all sälja alstret fär sålunda ulan hinder av ensamrätten införa och utnyttja alstret även i övriga EG-sialer. Enligl konveniionen gäller moisvarande inskränkning i den ensamrätt som nationellt patent ger patenthavaren i den stal där palen­lel har meddelais. Som förutsättning härför gäller alt patenthavaren eller annan med patenthavarens uttryckliga samtycke har fört ul det patent­skyddade alstret på marknaden i någon fördragsslutande stal. De inskränk­ningar i ensamrätten som här avses gäller dock inte om det enligt gemen­skapsrätten ("Community law") föreligger skäl att låta ensamrätten om­falta åtgärd med patentskyddat alster i de fall som nu avses.

t fråga om uppfinning som omfattas av marknadspalent medges i varje fördragsslutande stat samma föranvändaiTäti som där hade kunnat fås om uppfinningen hade varit skyddad av nationellt patent.

Enligt konveniionen ger ansökan om marknadspatent skadeståndsrätls­ligt skydd under viss del av ansökningstiden, under förutsättning att an­sökningen leder till patent. Sökanden har sålunda rätt till en med hänsyn till omständighetema skälig ersättning av den som. under tiden mellan an­sökningens publicering och patentmeddelandet, olovligen utnyttiar uppfin­ning som omfattas av ansökan om marknadspalent. För utnyttjande som sker efter patentmeddelandet bestäms skadestånd och eventuellt straff för patentintrång enligt nationell lag.

Fördragsslutande stat har räll att som villkor för alt ansökan om mark­nadspatent skall ge skadeslåndsrättsligt skydd kräva översättning av pa­tentkraven lill den slatens officiella språk, om handläggningsspråket för ifrågavarande ansökan inle är officiellt språk i den staten. Sådan översätt­ning skall enligl sökandens val ges in lill myndighet i den staten, vilken myndighet skall publicera översättningen, eller tillställas den som uiövar uppfinningen i den slalen. Ansökningen får inle skadeslåndsrättsligt skydd när det gäller utnyttjande i den staten förrän sökanden har futljort vad som krävs i della avseende.

Föratt marknadspatent skall bli giltigt, måste sökanden inom viss tid ge in översättning av patentkraven lill samttiga EG-slaters officiella språk.


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                         79

Vidare har fördragsslutande stal möjlighet att genom reservation i sam­band med att den undertecknar eller ratificerar konventionen förbehålla sig rätlen alt kräva översättning av även patentets beskrivning till den sta­tens officiella språk.

Talan om intrång i marknadspalent prövas av nationell domstol. I kon­ventionen regleras frågan om behörig domstot för sådan talan. Mål om in­träng fär pä yrkande av part förklaras vilande, om invändning mot eller frä­ga om upphävande eller begränsning av marknadspalentet är under pröv­ning i del europeiska patenlverket. Upphäver del europeiska patenlverket inle patentet, skall del när patentets slutliga lydelse har fastställts avge ytt­rande rörande patentskyddets omfattning. Domstol som prövar talan om inirång i marknadspatent får alltid begära ytirande från del europeiska pa­tenlverket rörande patentskyddets omfattning.

På patenthavarens begäran kan marknadspalent begränsas. Patenthava­ren skall i så fall ange den önskade begränsningen, varefter det europeiska patentverket prövar om del sålunda begränsade patentet är giltigt.

Fråga om ogiltigförklaring av marknadspalent prövas av det europeiska patentverket vid särskilda enheter som upprättas för detta ändamål. De ogiltighelsgrunder som får åberopas är alla de som medges i den europeis­ka patenlkonventionen. Det är vidare alt märka alt marknadspatent får förklaras ogiltigt för viss fördragsslutande stal. om del har meddelats trots att del inte uppfyller kravet på nyhet i förhållande till nationellt patent etter nationell patentansökan med lidigare ansöknings- eller prioritetsdag.

Genom att avge reservation vid undertecknandet eller ratificeringen av konventionen kan fördragsslutande stat förbehålla sig rälten att under en övergångstid låta domstot i den staten som prövar talan om intrång i mark­nadspatent pröva även patentets giltighet i den staien, om partema medger della. Ogilligförklaring får i sådani fall ske endasl pä någon av de gioinder som hade fätl åberopas som ogiltighetsgrund vid del europeiska patenlver­ket. Sådan reservation gäller under högst lio år från konventionens ikraft­trädande. EG:s ministerråd kan dock med kvalificerad majoritet förlänga denna övergångstid med högsl fem år.

Patenthavare kan upplåta licens för uinyitiande av uppfinning som om-fallas av marknadspalent. Licens kan avse hela patentet etter del av detta. Licens kan vidare avse hela det område inom vilket marknadspalentet gäl­ler eller del av detta område. Har licens som avser patentskyddat alster upplåtits för endasl del av della omiåde. får den som har köpt alstret av ti-censhavaren fritt införa och utnyttja detta inom hela konventionsomrädet.

Enligl konventionen får licens upplåtas i form av ensamlicens etter i form av enkel licens. Det bör emellertid anmärkas att enligt EG-kommis­sionens uppfattning upplåtelse av ensamticens i regel strider mot bestäm­melserna i Romfördraget rörande fri konkurrens och fria varuröretser.

Överiåtelse av patent och upplåtelse av licens får inte verkan mot tredje man som är i god tro förrän den har antecknats i det särskilda register över


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          80

marknadspalent som skatt föras av det europeiska patenlverket.

Frågan om meddelande av tvångslicens för utnyttjande i viss fördrags­slutande stat av uppfinning som omfattas av marknadspalent avgörs enligl den statens lag.

Inom den europeiska palentorganisationens förvaltningsråd bildar föie-trädarna för de stater som har tUlträtt marknadspatentkonventionen och företrädare för EG-kommissionen ett särskilt utskott, som beslutar i frågor rörande marknadspatentkonventionen. dess administration och finansie­ring. Inom det europeiska paientverkel upprättas särskilda organ för hand­läggning av vissa frågor rörande marknadspalent. nämligen ogillighelsav-ddningar. ogittighetskammare och en palentförvaltningsavdelning. Ogil-tighelsavdelning är första instans för prövning av frågor om bl. a. ogiltighet och begränsning av marknadspatent. Ogillighetskammare prövar besvär över beslut av ogiltighelsavdelning och avger ytirande till nationell dom­stol i mål rörande intrång i marknadspalent. Beslut av ogillighetskammare kan i vissa fall överklagas till EG-domslolen i Luxemburg. Uppkommer vid nationell domstol fråga rörande tolkning av marknadspatentkonven­tionen eller av vissa bestämmelser i den europeiska patenlkonventionen. får domslolen hänskjuta frågan till EG-domstolen. Kan den nationella domstolens beslut inle överklagas, skall den underställa EG-domslolen dy­lika frågor.

De särskilda organen har samma officiella språk som det europeiska pa­tentverkets övriga organ. dvs. engelska, franska och tyska.

Inför de särskilda organen får som ombud i princip användas endast den som är upplagen i del europeiska pateniverkets förteckning över auktori­serade ombud och som dessulom är medborgare i eller driver rörelse eller har anställning i stat som har tillträtt marknadspatentkonventionen. Den som är upptagen i denna förteckning men inte uppfyller något av de Övriga nämnda villkoren får dock företräda part inför de särskilda organen, om han är den som senast företrädde parten vid handläggning enligt den euro­peiska patenlkonventionen rörande ifrågavarande marknadspatent eller den palenlansökan på vilken marknadspalentet grundas. Som ytterligare förutsätining gäller dock att den stal i vilken ombudet är medborgare eller i vilken han driver rörelse eller har anställning tillämpar sådana bestämmel­ser i fråga om rätt alt uppiräda som ombud vid den statens nationella pa­tentmyndighel som såvilt avser reciprocitet överensstämmer med de före­skrifler som förvaltningsrådets särskilda utskott kan utfärda.

Marknadspatentkonventionen träder i krafl tre månader efler det all samtliga de stater som har undertecknat konveniionen (samtliga EG-sta­ter) har ratificerat den. I samband med att dessa stater den 15 december 1975 undertecknade konventionen avgav de en förklaring av innebörd alt de avser all ratificera marknadspatentkonventionen så att den träder i kraft så snart som möjligt efter det att den europeiska patenlkonventionen


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          81

har trätt i kraft. Marknadspatentkonventionen har hittills inle tilllrälts av någon stal.

Stat som i framtiden blir medlem i EG måsle ansluta sig till marknadspa­tentkonventionen. Stat som inle tillhör EG men har tillträtt den europeiska paientkonventionen och som bildar tullunion eller har frihandelsavtal med EG får genom enhälligt beslut av EG:s minislenåd inbjudas lill förhand­lingar om särskilt avtal som skall göra det möjligt att lillämpa konventio­nen för denna stat. 1 avtalet skall de närmare villkoren för denna tilllämp­ning anges.

6    Riksdagen 1977178. I saml. Nr I. Del A


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                          82

6    Kommitténs synpunkter på följderna av tillträde till samarbets­konventionen och den europeiska patentkonventionen

6.1  Det svenska patentverkets arbetsbelastning och personalbehov

6.1.1    Allmänna synpunkler

Under 1960-tatet ökade antalet patentansökningar som ingavs till det svenska patenlverket kraftigt. Sålunda ingavs år 1960 12 744 ansökningar, medan antalet år 1969 hade stigit lill 18 158, De senasle åren har emdlertid denna utveckling brutits och anlalel ansökningar har minskat. År 1975 stannade sålunda antalet ansökningar vid 14788. Samma tendens har för­märkts i de flesia viktigare industriländer.

Denna ulveckling torde enligt kommittén i första hand bero på del under senare år rådande konjunkturlägel. Företrädare fördel svenska näringsli­vet har enligt kommittén framhållil. att både palenleringskoslnaderna och kostnaderna för att hävda en erhållen palenlrält mol den som gör inirång i patentet på senare år har vuxit snabbare än andra kostnader och all de nu har blivit så höga all även större förelag noga måste pröva värdet av all sö­ka patent på en uppfinning och överväga i vilka länder patent bör sökas. Kommittén uppger vidare att del även har hävdals alt internationella före­tag med stora resurser i flera länder inle har så stort behov av patent, utom när det gälter de viktigaste marknaderna.

Enligl kommittén är det för tidigt all avgöra i vad mån andra orsaker än konjunkturläget har haft påtaglig betyddse för minskningen av antalet pa­lentansökningar. Kommittén ulgår från alt en återhämtning av ansöknings-antalet kan komma alt ske fram titt år 1985, Antalet ansökningar vid det svenska patenlverket år 1985 beräknar kommiiién därför till ca 18000, om varken samarbetskonventionen eller den europeiska paientkonventionen träder i kraft. Därav antas 5 000 komma från svenska och 13 000 från ut­ländska sökande. Detta motsvarar den fördelning som under senare år i huvudsak har rått i Sverige mellan antalet ansökningar med svenska sö­kande och antalet ansökningar med utländska sökande. Dessa antaganden rörande antalet patentansökningar utgör grunden för de siffermässiga upp­skattningar angående pateniverkets arbetsbelastning och ekonomi som kommittén gör.

6./.2  Verkan ar tiUträde till endast samarbetskonrentionen

Kommittén har antagit all både samarbetskonventionen och den euro­peiska patenlkonventionen kommer att träda i kraft inom en nära framtid. Om Svenge i det läget tillträder enbart samarbetskonventionen, lorde en­ligt kommittén antalet patentansökningar vid det svenska patentverket inte väsentligt komma att avvika från det antal som redovisats för det fall att ingen av konventionerna träder i krafl. Vid ett tillträde till enbart samar­betskonventionen skulle sålunda år 1985 till det svenska patentverket ges


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          83

in ca 18000 patentansökningar, varav 5 000 från svenska sökande och åter­stående 13 000 från utländska sökande.

t della fall anser sig kommittén kunna utgå från att samtliga ansökningar görs i form av internalionell patenlansökan. Såvitt gäller ansökningarna från utländska sökande räknar kommittén med all de som regel blir före­mål för internationell nyhetsgranskning vid annal patenlverk än det svens­ka, även om det svenska patenlverket är internationeti nyhetsgransknings­myndighet. Om del svenska patenlverket ulses titt inlemaliondl nyhets­granskningsmyndighet. anlas de 5 000 ansökningarna från svenska sökan­de komma alt nyheisgranskas här. På grund av alt internationell nyhets­granskning är mera arbetskrävande än den nyhetsgranskning som normalt äger rum vid det svenska paientverkel. beräknas arbetsinsatsen öka med 10% för varje sådan ansökan. Å andra sidan antas all en internationell pa­lenlansökan. som redan har varit föremål för internationell nyhetsgransk­ning närden fullföljs vid del svenska patenlverket. kräver endast omkring 80% av det arbete som åtgår vid nuvarande handläggning.

Under förutsättning att det svenska patenlverket blir intemationell ny­hetsgranskningsmyndighet skutte sålunda enligt kommittén handläggning här av de ca 18000 patentansökningarna kräva en arbetsinsats som mot­svarar fullsländig handläggning enligt nuvarande rutiner av omkring 16 000 ansökningar. Ett tillträde titt enbart samarbetskonventionen skulle i så falt enligt kommittén inle medföra någon nämnvärd minskning av arbetsbelast­ningen vid del svenska patenlverket. i vart fall inte fram lill år 1985. Några omställningssvårigheter för verkels personal till följd av minskningen av anlalel yänster kan därför enligl kommittén inle uppkomma.

Kommittén anser emellertid del inte vaia uteslutet all ett svenskt tillträ­de titt endast samarbetskonventionen kan leda titt all anlalel palentansök­ningar vid det svenska patentverket blir avsevärt lägre än som nyss anla­gils. Om Sverige slär uianför den europeiska patentorganisalionen, förelig­ger del nämligen enligt kommittén viss risk all sökande som är intressera­de av alt få patentskydd i Europa begränsar sig till sådana stater för vilka patent kan meddelas av del europeiska patenlverket.

Om de beslämmelser i samarbetskonventionen som rör internaiiondi förberedande palenterbarhetsprövning skulle träda i krafl och systemet med sådan prövning skulle uinyttjas i stor omfattning, bör delta enligt kommittén på sikt leda lill viss minskning av arbetsbelastningen vid del svenska paientverkel jämfört med del fall att endasl konventionens be­slämmelser om internationeti nyhetsgranskning är tillämpliga. Enligl kom­mittén gäller detta särskilt för det fall att Sverige tillträder endast samar­betskonventionen. 1 sådani fall är det nämligen enligt kommittén troligt, att utländsk sökande som önskar patenl för Sverige gör internationell an­sökan med utnyttjande av det europeiska patenlverket som myndighei för internationeti nyhetsgranskning och internationell förberedande palenter­barhetsprövning. Sådan sökande måste dock vara medborgare i stat som


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                         84

inle bara har tillträtt den europeiska patenlkonventionen ulan även har till-irätl samarbetskonventionen ulan att avge reservation mol dess kapiiel II. om inle generalförsamlingen för den union som bildas enligl samarbets­konventionen beslutar annat.

6.1.3 Verkan tir tUlträde till både sainarbetskonvenlionen och den euro­peiska palentkonrentionen

När det gäller den inverkan på arbetsbelastningen vid del svenska pa­tenlverket som ett tillträde till både samarbetskonventionen och den euro­peiska paientkonventionen kan få gör kommittén sina bedömningar delvis på grundval av material rörande arbetsbelastningen vid del europeiska pa­tentverket som har använts av den interimskommitté som förbereder den europeiska paienlkonvenlionens ikraftträdande. Även i detta fall utgår kommittén från att del svenska patenlverket kommer all utses titt interna­tionell nyhetsgranskningsmyndighet enligl samarbetskonventionen.

Inom interimskommittén har gjorts vissa uppskattningar rörande ansök-ningsantalet vid det europeiska patentverket. Dessa uppskattningar grun­das på den s. k. trestatsleorin. Utgångspunkten för denna teori är att den som önskar erhålla skydd för en uppfinning i tre eller fiera av de fördrags­slutande staterna kommer att söka patent för dessa stater genom europeisk palenlansökan. Med hjälp av en av WIPO förd statistik över palentansök­ningar har i fråga om de ansökningar som år 1970 gavs in av utländsk sö­kande i de stater som kan antas tillträda den europeiska patenlkonventio­nen undersökts från vilket land de olika ansökningarna härrörde. Om den europeiska patenlkonventionen hade varit i kraft år 1970. skulle enligt tre­statsleorin svenska sökande ha givit in 843 ansökningar lill det europeiska patentverket. Motsvarande beräkningar har utförts för övriga tilttänkta fördragsslutande stater. Beräkningar har också gjorts beträffande antalet ansökningar från sökande i stater som inle förväntas tillträda konventio­nen.

På grundval av trestatsleorin har inom interimskommittén antagils, alt del europeiska patenlverket vid mitten av 1980-tatet bör få ta emot om­kring 40000 europeiska palentansökningar årligen. Patentpolicykom­milténs uppskattning av arbetsbelastningen vid det svenska patenlverket grundas på att det europeiska paientverkel kommer att få detta antal an­sökningar.

Såvitt gäller Sverige har under förberedelsearbetet på den europeiska patenlkonventionen på grundval av 1970 års ansökningssiffror antagits, att 70 % av patentansökningarna från utländska sökande skulle göras i form av europeisk patentansökan. Kommittén har vid sina beräkningar utgått från en sådan fördelning av patentansökningarna mellan det svenska och det europeiska patentverket. På grundval härav beräknar kommittén att av de 13 000 ansökningar om patent för Sverige, som år 1985 anlas komma alt gö-


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          85

ras av utländsk sökande, ca 9000 ansökningar kommer all handläggas vid det europeiska patent verket. Huvuddelen av de återstående ansökningar med utländsk sökande (30% eller ca 4 000). vilka skulle komma att hand­läggas vid det svenska patenlverket. antas ha varil föremål för internatio­nell nyhetsgranskning enligt samarbetskonventionen vid annan internatio­nell nyhetsgranskningsmyndighet än det svenska patentverket.

Med hänsyn titt osäkerheten i siffrorna bortses i kommitiéns uppskatt­ningar från den stimulerande inverkan som samarbetskonventionen kan antas medföra på förelagens vilja alt söka patent. Såsom förut har nämnts skulle enligt ireslalsleorin knappt 1000 europeiska patentansökningar komma all ges in av svenska sökande. Delta motsvarar ca 20 % av det tota­la antalet ansökningar fiån svenska sökande, vilket år 1985 antas uppgå till ca 5 000.

Kommittén framhåller emellertid all siffrorna är osäkra. Kommittén nämner att det från nederländsk sida har redovisats ett allernativi underlag för bedömning av vilket antal palentansökningar som på sikt kommer all ges in lill de nationella patentverken. Enligt de nederländska antagandena skutte utomnordiska sökande endasl i undantagsfall söka patent vid det svenska patenlverket. Vissa undersökningar som under 1960-lalet utfördes inom bl. a. EFTA visar emellertid enligt kommittén att det inle är ovanligt att förelag selektivt söker patent på olika uppfinningar i olika tänder be­roende på marknadsintresset. Trestatsleorin skulle sålunda inte vara all­mängiltig.

I vilken utsträckning utländska sökande även i framtiden kommer att sö­ka patent för Sverige vid det svenska patentverket beror enligt kommittén bl. a. på vilken service det svenska patentverket kan ge. Kommittén anför, alt nyhelsgranskningen vid det europeiska patentverket försl på mycket lång sikt lorde komma att omfalta nordiskt granskningsmateriat. Om pa­tentverkets granskning även framdeles sker också på gmndval av nordiska patenlskrifter. kan detta enligt kommittén innebära en avgörande fördel, särskilt för sökande som önskar få hållbart patent inom områden där svensk forskning och ulveckling tigger väl framme. Kommittén framhåller i detta sammanhang att en studie som nyligen har utförts av det svenska patenlverket visar, att endast ungefär hälften av de patent för Sverige som meddelas svensk sökande avser uppfinning som publiceras utomlands i form av utländskt patent för samme sökande. Äv betydelse blir enligt kom­mittén också förhållandet mdlan handläggningstidema vid det svenska pa­tentverket och vid det europeiska patentverket. Kommittén uttalar vidare att om det svenska patenlverket blir inlemaliondl nyhetsgranskningsmyn­dighet enligt samarbetskonventionen, den garanti i fråga om resurser och granskningskvalitet som detta innebär kan ulgöra ett skäl för utländska sö­kande alt söka patent vid det svenska patenlverket.

Kommittén påpekar också att den europeiska patenlkonventionen och samarbetskonventionen leder till en minskning av kostnaderna i de fall då


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          86

patenl på samma uppfinning önskas i ett slorl anlal tänder. Denna kost­nadsminskning kan göra del möjligt för företag, som hittills har tvingats lill slor selektivitet vid palenlering av uppfinningar, all söka patent i ell slörre antal stater där marknadsintresse finns än f n. Detta kan enligt kommittén leda litl alt patent kommer att sökas för Sverige i större omfallning än som har antagits i del föregående. Slulligen finns enligt kommittén anledning anta att samarbetskonventionen kan leda titt en inte oväsentlig ökning av antalet ansökningar om patent för Sverige från Sovjetunionen och Japan.

Kommittén framhåller att en europeisk patenlansökan kommer att vara förenad med avsevärda kostnader. På grund härav lorde enligl kommittén en svensk patentsökande endast i undantagsfall komma att direkt söka skydd för en uppfinning genom europeisk patentansökan. Kommittén an­tar all sådan sökande därför i regel kommer all i slällel först ge in intema­tionell eller nationell patenlansökan lill del svenska patenlverket för all se­nare göra europeisk patenlansökan och däivid åberopa prioritet från den lidigare ansökningen.

Som tidigare nämnls (avsnitt 5,2) föreskrivs i den europeiska patentkon­ventionen att internationell patenlansökan som har varit föremål för inter­nationell nyhetsgranskning enligl samarbetskonventionen i princip skatt underkastas kompletterande nyhetsgranskning vid del europeiska patenl­verket om ansökningen fullföljs dit. För sådan ansökan skatt sökanden be­tala vantig nyhelsgranskningsavgifl lill del europeiska patenlverket. För­valtningsrådet kan emellertid besluta all kompletterande nyhetsgranskning inte skall ske och alt nyhetsgranskningsavgifien skall nedsättas för sådan ansökan.

Del finns enligl kommittén anledning att räkna med all internationell pa­lenlansökan som har varil föremål för internationell nyhetsgranskning vid del svenska patenlverket och som fullföljs som europeisk patenlansökan inle kommer att bli föremål för kompletterande nyhetsgranskning och där­för kommer all få åtnjuta viss nedsättning av den nyhetsgranskningsavgift som normall tas ut vid det europeiska patenlverket. Sökanden vinner då också att ansökningen handläggs snabbaie. Kommittén påpekar vidare att sökanden genom all försl ge in intemationell palenlansökan lill del svens­ka paientverkel dessulom vinner den fördelen att han inte behöver ge in översättning av ansökningen till någol av det europeiska patentverkets of­ficiella språk förrän tingo månader har förflutit från ansökningens ingiv­ningsdag etter, om prioritet yrkas, från prioritetsdagen. Äv nu angivna skäl utgår kommittén från att den europeiska patenlkonventionen inte kommer" alt nämnvärt påverka antalet palentansökningar vid det svenska patenl­verket från svenska sökande.

Kommittén förutsätter som nämnts att det svenska patentverket kom­mer all vara internationell nyhetsgranskningsmyndighet enligl samarbets­konventionen. Liksom när det gälter följderna av ett tillträde titt enbart samarbetskonventionen har kommittén här vid sina uppskattningar antagit


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                         87

att alla ansökningar från svenska sökande ges in lill del svenska patenlver­ket i form av internationell patentansökan. Anlalel ansökningar från svenska sökande uppskattas årligen uppgå till ca 5 000 under perioden 1977— 1985. Alla dessa ansökningar fömtsätts av kommittén bli föremål för internationell nyhetsgranskning vid del svenska patenlverket. Som nyss nämnls antar kommittén all sådan nyhetsgranskning medför ungefär 10% mer arbeie per ansökan än vid nuvarande handläggning vid del svenska pa­tenlverket.

Enligl kommittén möter del till följd av en undantagsbestämmelse i det lidigare nämnda centraliseringsprotokollel till den europeiska patenlkon­ventionen inte hinder att del svenska patenlverket utför internationell ny­hetsgranskning av inlernationella ansökningar som ges in av sökande i de övriga nordiska länderna, även om Sverige tillträder den europeiska pa­ientkonventionen. Kommittén antar all årligen ca 500 sådana ansökningar kommer all bli föremål för dylik granskning vid del svenska patenlverket. Det antas vidare att samtliga dessa ansökningar omfatiar Sverige, dvs. tar upp Sverige som designerad stal. I kommitténs beräkningar redovisas inte dessa ansökningar särskill. ulan de anlas ingå i de tidigare nämnda 4000 ansökningarna med uttändsk sökande vilka har antagits komma att även efter ett svenskt tillträde titt den europeiska patenlkonventionen ges in titt det svenska patenlverket. Del förutsätts all huvuddelen av dessa ansök­ningar från utlandet har varit föremål för internationell nyhetsgranskning enligt samarbetskonventionen vid annan myndighei än det svenska patent-verket, varför del svenska pateniverkets handläggning av dylika ansök­ningar antas kräva endast ca 80 %■ av del arbete som normalt åtgår för full­ständig handläggning av en palenlansökan.

Det svenska patenlverket utför sedan år 1970 på begäran nyhetsgransk­ning av uppfinningar ulan samband med patentansökan. Under de två försia budgetår som denna nyhetsgranskningsservice tillhandahölls av det svenska patenlverket (1970/71 och 1971/72) uppgick anlalel nyhetsgransk­ningsuppdrag titt ca 600 men var budgetåret 1974/75 drygl I 500. I sina an­slagsäskanden för budgetåret 1976/77 har patenlverket räknal med en forl­salt ökning de närmaste åren. Vilken inverkan som ell ikraftträdande av samarbetskonventionen och den europeiska patenlkonventionen kan få på omfattningen av denna verksamhet kan enligt kommittén ännu inte med säkerhet bedömas. Kommittén anser emellertid att del finns anledning an­ta att om Sverige tillträder dessa två konventioner, antalet uppdrag av del­la slag kommer att öka. Det är nämligen enligt kommittén sannolikt att en stor del av de palentansökningar som publiceras av det europeiska patent­verket kommer att omfatta Sverige. För svenskt näringsliv och svenska uppfinnare kan del då vara angeläget att på ett tidigt stadium få klarlagt om en viss uppfinning frilt får utnyttias. Fiån näringslivets sida har också framhållits det angelägna i att denna nyhetsgranskningsservice byggs ut. om Sverige kommer all detta i det internationella samarbetet enligt samar-


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          88

belskonvenlionen och den europeiska patenlkonventionen.

Kommittén har mot denna bakgrund uppskattat antalet uppdrag till 3 000 år 1985. Enligl kommittén torde varje sådani uppdrag i genomsnitt kräva ungefär hälften av det arbete som åtgår vid fullständig handläggning av en nationell patentansökan.

Om det svenska patenlverket utses till intemationell nyhetsgransknings­myndighet skall, som tidigare nämnts (avsnitl 5.2). enligt cenlraliserings­protokottet samarbelsavtal ingås mellan det svenska patenlverket och del europeiska patentverket. Kommittén påpekarail det svenska patenlverket enligt detta samarbelsavtal kan komma all ulföra nyhetsgranskning av eu­ropeiska patentansökningar för del europeiska pateniverkets räkning. Kommittén har inte ansett del möjligt all uppskatta vilken omfattning ell sådant uppdiag skulle kunna få. Vidare nämner kommittén all det svenska paientverkel kan komma att utföra gianskning och prövning av patentan­sökningar inom ramen för Sveriges bistånd titt utvecklingsländer. Kom­mittén anser del inle heller möjligt all bedöma vilken omfattning en sådan verksamhel skulle kunna få.

Den arbetsinsats som år 1985 krävs vid del svenska patenlverket för handläggning av ansökningar och granskningsuppdrag om Sverige tillträ­der båda konventionerna kan enligl kommitténs beräkningar antas komma att motsvara del arbete som f. n. åtgår för fullständig handläggning av drygl IOOOO palentansökningar (5 000-H0% av 5 000-80% av 4000-h50% av 3 000).

Mol bakgrund av dessa anlaganden rörande arbetsbelastningen beräk­nar kommittén att det svenska patentverket, under förutsättning att det ut­ses lill internationell nyhetsgranskningsmyndighet. skutte på tång sikt be­höva drygl 100 hellidanstätlda tekniska granskare (ingenjörer) mot nuva­rande omkring 180. Kommittén framhåller emellertid att till följd av osä­kerheten i de anlaganden som har tett fram titt den uppskattade arbetsbe­lastningen, några säkra bedömningar av behovet av personat inte kan gö­ras förrän de två konventionerna har varit i kraft åtskilliga år. Om de tidi­gare nämnda nederländska antagandena visar sig riktiga, skutte enligt kom­mittén patentverket behöva endast ca 80 heltidsanställda granskare.

Vid dessa bedömningar av patentverkets behov av ingenjörer har kom­mittén utgåit från att antalet handlagda ansökningar per år och granskare inte ändras i förhållande till vad som gäller f. n. Eftersom antalet granskare kommer att minska, måste emellertid varje granskare svara för ett större tekniskt område än i dag. Detta kan enligt kommittén medföra att antalet handlagda ansökningar per granskare och år sjunker. 1 sina bedömningar har kommittén inte heller tagit hänsyn till att en anpassning av den svenska handläggningsordningen till den ordning som skall tillämpas vid det euro­peiska patentverket kan komma att bli erforderiig i vissa avseenden. En sådan anpassning kan enligt kommittén bli nödvändig för att säkerstäUa att patent som meddelas av del svenska patentverket blir av samma kvalitet


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                         xy

som de europeiska patenten. Enligt kommittén kan även en sådan anpass­ning medföra all granskarnas arbetsinsats per ansökan ökas. Kommittén påpekar i della sammanhang all den slutliga prövningen vid del europeiska paientverkel skall ulföras av en avdelning som i regel består av tre leknis­ka granskare.

Enligt de personatplaner som har gjorts upp för del europeiska patenl­verket skulle Sveriges andel av personalen bli nära 6%, Detta skulle inne­bära all omkring 60 svenska granskare kan beredas anställning vid det europeiska paientverkel. Med hänsyn härtill och litl den personalomsätt­ning som kan beräknas äga rum vid det svenska patenlverket anser kom­mittén alt minskningen av antalet granskare från nuvarande 180 titt drygt 100 i stulet av 1980-iatel kan genomföras utan ölägenheter. Kommittén framhåller också all till följd av all handläggningstiden för en patentansö­kan är mellan två och tre år. en nedgång i ansökningsantalel inle genasi föranleder minskning av personalen.

En minskning av antalet ingenjörer från 180 lill drygt 100 föranleder en­ligl kommittén ett väsentligt minskat behov av chefstjänstemän vid patenl­verket. Kommittén anser vidare all minskningen av anlalel palentansök­ningar bör leda till att antalet ingenjörer i besvärsavdelningen kan minskas. För båda fallen har minskningen uppskattats bli ca 30%. Också för övrig personal, främst jurister och biträdespersonal, som utgör ca 35% av all personat på palenlavdelningen. har ett tillträde till båda konventionerna uppskattats föranleda en minskning med ca 30%. Härvid har kommittén beaktat att behovei av personal för underhåll och hantering av patenl-skriftsmaterial inte minskar vid ett tillträde titt konventionerna. Även för de nu nämnda personalkategorierna lorde enligt kommittén minskningen kunna genomföras ulan ölägenheter,

6.2 Det svenska patentverkets ekonomi

6.2.1  Verkan av lilliräde till endast samarbetskonrentionen

Kommittén föreslår alt. om Sverige tillträder samarbetskonventionen. det från svensk sida verkas för att det svenska patentverket utses till inter­nationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationeti förberedande palenterbarhetsprövning. Varje sädan myndighet måste för­foga över viss minimidokumentation.

Det svenska patenlverket förfogar redan över huvudparten av denna mi­nimidokumentation. Såvitt gäller patenlskrifter krävs dock viss komplette­ring av sammandragen av ryska och japanska patenlskrifter. Kostnaderna för alt anskaffa dessa ytterligare sammandrag torde enligt kommitténs be­dömning i 1974 års betänkande inte översliga 25 000 kr. För klassificering av sammandragen kommer därtill en mindre kosinad.

Minimidokumenlalionen omfattar emellertid också sådan annan teknisk litteratur än patenlskrifter varom överenskommelse har träffats mellan de


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          90

internationella nyhelsgranskningsmyndigheterna. Årskostnaden föratt in­förskaffa den litteratur som kan antas komma att omfattas av en sådan överenskommelse beräknar kommittén i 1974 års belänkande lill ca 200000 kr.

Om det svenska patentverket skall kunna tiänstgöra som internalionell nyhetsgranskningsmyndighet. måste enligt kommittén verkels granskare ges viss kompletterande palenträltslig utbildning. Kommittén anser vidare all särskild språkutbildning måsle anordnas för alt förbättra granskarnas språkkunskaper. Från och med budgetåret 1977/78 kan de årliga utbild­ningskostnaderna enligl kommitténs beräkningar i 1974 års betänkande uppskattas lill 25 000 kr. och de årliga kostnader som motsvarar minsk­ningen i granskarnas arbetsinsats under utbildningstiden lill ca 100 000 kr, Enligl kommittén torde pateniverkets kansli behöva ytterligare en jurisl-tiänst för planeringsarbete, utarbetande av rutiner och arbelsuppgifier på det intemationella planet.

Den myndighei som lar emot en internationell patenlansökan (mottagan­de myndighet) har rält att av sökanden ta ul en särskild förmedlingsavgift för det arbete som åsamkas den mottagande myndigheten. Avgiftens stor­lek fastställs av resp. mottagande myndighet. Denna avgift bör enligl kom­mittén bestämmas till sådani belopp, alt influtna avgifter läcker de kostna­der som uppkommer för paientverkel i dess verksamhet som mottagande myndighet.

Internationelt nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för intema­tionell förberedande palenterbarhetsprövning har enligt konventionen rätt att av sökanden ta ut en avgift för den inlernationella nyhelsgranskningen resp. patenlerbarhetsprövningen. Avgiftens storlek besiäms av resp. myn­dighet. Också dessa avgifter bör enligt kommittén bestämmas så alt det svenska pateniverkets kostnader för internationeti nyhetsgranskning och internationell förberedande patenlerbarhetsprövning täcks av inflytande gransknings- resp. prövningsavgifter.

Internationella patentansökningar som är avfattade på engelska, frans­ka, japanska, ryska eller tyska publiceras på detta språk av WIPO:s inter­nationella byrå. Är ansökningen avfattad på annat språk, skall den publice­ras i engelsk översättning. Denna översättning skall utarbetas av vederbö­rande internationella nyhetsgranskningsmyndighet. Om del svenska pa­tenlverket utses till internationell nyhetsgranskningsmyndighet, måste verket således svara för översättning till engelska av ansökningar som inte är avfattade på något av de fem språk som nyss nämnls. Kommittén har in­te räknat med att det svenska patentverket skall åtaga sig att utföra nyhets­granskning på andra språk än de nordiska jämte engelska, franska och tys­ka. Den internationella nyhetsgranskningsmyndigheten får ta ut en sär­skild översättningsavgift av sökanden. Enligt kommittén bör denna avgift för det svenska patentverkets del bestämmas så att den täcker pateniver­kets kostnader för att utarbeta översättningen.


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                          91

Enligt samarbetskonventionen kan en nationell palenlansökan under vissa förutsättningar bli föremål för nyhetsgranskning vid internationell nyhetsgranskningsmyndighet. Kommittén har ansell att denna möjlighet inle torde få någon slörre praktisk betydelse för svenska nationella ansök­ningar och har därtor bortsett från de kostnader som sådan nyhetsgransk­ning av nationella palentansökningar kan medföra fördel svenska patent­verket.

Kommittén framhåller i 1974 års belänkande alt de i del föregående re­dovisade kostnader som föranleds av ell svenskl tillträde lill samarbets­konventionen inle påverkas av om Sverige tillträder även den europeiska patentkonventionen.

6.2.2 Verkan ar tillträde till både samarbetskonrentionen och den euro­peiska palenlkonrenlionen

Kommittén antar som tidigare nämnts att efter ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen 70% av del anlal palentansökningar som eljesi skulle ha gjorts i Sverige av utländs­ka sökande (13 000 ansökningar) kommer all göras i form av europeisk pa­tenlansökan. Tillträde lill de båda konventionerna uppskattas vidare av kommittén komma alt medföra en ökning i antalet ansökningar om patenl för Sverige frän utländsk sökande med 30% jämfört med att Sverige inle tillträder den europeiska patenlkonventionen. Heta denna ökning anlas ske i form av europeiska palentansökningar. Vidare antar kommittén som lidigare nämnts all 20% av de 5 000 ansökningar som svenska sökande har förväntats göra vid del svenska patenlverket. samtliga i form av internatio­nell patenlansökan. kommeratt fullföljas vid det europeiska patenlverket genom europeisk patenlansökan.

På grundval av dessa bedömningar beräknar patentpolicykommittén att anlalel europeiska palentansökningar som omfallar Sverige år 1985 kom­mer alt uppgå litl 12800 (20% av 5000-f70% av I3000-h30% av 70% av 13 000). Därav antas ca 55% komma att leda till patent, varför det euro­peiska patentverket nämnda år skutte meddela ca 7 000 patenl för Sverige. Av årsavgifterna för dessa patent tillfaller enligt konventionen högsl 75%; det europeiska patenlverket och återstoden det svenska patentverket. En­ligl det förslag till finansiering av det europeiska patentverket som har god­tagits av interimskommittén skall under i vart fall de 25 första åren efter konventionens ikraftträdande 75 % av årsavgiftema tillfalla det europeiska patentverket. Årsavgifter för sådana patent för Sverige som meddelas av det europeiska patentverket kan enligl patentpolicykommittén beräknas börja inflyta under femte året efter det att det europeiska patentverket har inlett sin verksamhet, dvs. under år 1982.

I årsavgifter för europeiska patent beräknar patentpolicykommittén alt följande belopp kommer att inflyta till det svenska patentverket:


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          92

 

År

Totala årsin-

Därav betalning

Därav svensk

 

komster av

till europeiska

andel

 

europeiska patent

patentverket

(milj. kr)

 

(milj.

kr)

(milj. kr)

 

5

0,3

 

0.2

0.1

6

0,8

 

0.6

0.2

7

1.6

 

1.2

0.4

8

2.7

 

2.0

0.7

9

4.0

 

3.0

1.0

10

5.4

 

4.0

1.4

11

6.7

 

5.0

1.7

12

7.9

 

6.0

1,9

13

9.0

 

6.8

2.2

14

10.1

 

7.6

2.5

15

11.1

 

8.3

2,8

16

12,0

 

9.0

3.0

17

13.0

 

9.8

3.2

18

14.2

 

10.7

3.5

19

15.3

 

11,5

3.8

20

16,4

 

12.3

4.1

21

16.6

 

12.5

4,1

22

16.9

 

12.7

4,2

23

17,0

 

12.8

4.2

24

17.1

 

12.8

4,3

25

17.1

 

12.8

4.3

För år 1985 kan den svenska andelen av dessa årsavgifter sålunda upp­skattas till ca 0.7 milj. kr.

Såvitt gäller de patentansökningar som avgörs av det svenska patenlver­ket (ca 9 000) antar kommittén att. såsom hittills, ca 55% skall leda lill pa­tent. Del anlal patenl som meddelas av det svenska patentverket år 1985 uppskattar kommittén därför lill omkring 5 000.

Avgifterna för ansökningar om patent som skall meddelas av den svens­ka patentmyndighelen kan enligl kommittén beräknas uppgå lill ca 5,5 milj. kr. år 1985, Årsavgifterna för patent som har meddelats av den svens­ka patentmyndighelen beräknas samma år uppgå till ca 23 milj. kr. Härtill kommer andel i årsavgiften för patent meddelade av det europeiska patent­verket. 0.7 milj. kr. De lotala intäkterna för år 1985 skutte alltså uppgå till ca 30 milj. kr. Kommittén har vid dessa beräkningar utgått från de avgifter som gäller fr. o, m. den I mars 1976. Patentverkets kostnader för handlägg­ning av patenlärenden utgörs titt den hett övervägande delen (ca 90%) av personalkostnader. När nedgången i arbetsbelastning har upphört, vilkel enligl kommittén inlräffar i slutet av 1980-lalet. skulle med de antaganden rörande personalbehovet som kommittén har gjort kostnadema för patent­verkets handläggning av patentärenden med bibehållande av nuvarande handläggningsruliner uppgå till drygt 25 milj. kr. i 1976 års kostnads- och löneläge. År 1985 skulle motsvarande kostnader vara drygl 28 milj. kr. Dessa beräkningar grundas enligt kommittén på myckel försiktiga antagan­den. Sålunda har besparingen i fråga om lönekostnader för de tekniska granskarna beräknats med utgångspunkt i att minskningen av antalet granskartjänsler helt hänförts till tiänster i lägsta lönegrad för ledamot


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                         93

(F 13). Med utgångspunkt i de anlaganden som nu redovisats skulle enligl kommittén för år 1985 uppstå ell inläktsöverskolt på över I milj. kr.

Liksom i uppskattningen av de ekonomiska följderna av ett svenskl till­träde till endast samarbetskonventionen har kommittén i de nu redovisade beräkningarna utgåit från att kostnaderna för det svenska pateniverkets verksamhel som mottagande myndighet för internationella palentansök­ningar. inlemaliondl nyhetsgranskningsmyndighet och myndighei för in­ternationell förberedande palenterbarhetsprövning hett skall täckas av de särskilda avgifter som tas ut för de tiänster som paientverkel tillhandahål­ler i dessa avseenden. Delsamma har kommittén ansett böra gälla såviii avser kostnaderna för nyhetsgranskning utan samband med patenlansö­kan. Kommittén har därför vid sin bedömning av de ekonomiska följderna av ett lilliräde till både samarbetskonventionen och den europeiska patenl­konventionen bortsett från kostnadema för dessa arbetsuppgifter.

Kommittén räknar med att även ett tillträde till den europeiska patent­konventionen kommer att medföra vissa utbildningskostnader. Enligt kommittén får det anses vara ett svenskt iniresse att svensk syn på patent­rättstiga frågor beaktas vid utbildandet av praxis i det europeiska patenl­verket. Kommittén anser därför att åtgärder bör vidtas för att underiätta för personat vid del svenska patentverket att gå över titt tjänstgöring vid det europeiska patenlverket. Detta kan enligt kommittén ske bl. a. genom alt språkutbildning och utbildning beträffande den europeiska patentkon­ventionens innehåll och tillämpning ordnas för personal vid det svenska patenlverket. I 1976 års betänkande uttalar kommittén alt det är för tidigt att bestämt ange de kostnader som denna utbildning skulle medföra.

Enligt kommittén är det angeläget att handläggningen av nationella pa­lentansökningar vid det svenska patenlverket blir av samma kvalitet som handläggningen av europeiska palentansökningar vid del europeiska pa­tenlverket. Kommittén framhåller därför att ett svenskt tillträde titt den europeiska paientkonventionen kan föranleda en omprövning av handlägg­ningsordningen vid det svenska patentverket även i andra avseenden än i fråga om nyhetsgranskningen. Enligt kommittén kan en härav föranledd omläggning av handläggningsordningen medföra ökade handläggnings-kostnader. Storleken av en sådan ökning kan enligl kommittén f.n. inte uppskattas.

6.3 Direkta kostnader för statsverket

6.3.1 Tillträde till samarbetskonventionen

Kostnaderna för den verksamhet som bedrivs av unionen för intematio­nellt patentsamarbete skall inte belalas av de fördragsslutande staterna, utan unionens verksamhet skall vara självfinansierad. De avgifter som er­läggs till intemationella byrån av dem som ger in internationella patentan­sökningar samt internationella byråns inkomster från försäljning av pubti-


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          94

kationer m. m. skall läcka alla utgifter som internationella byrån åsamkas för den det av byråns verksamhet som är att hänföra till samarbetskonven­tionen. Skulle emellertid under någol år uppslå underskoll i verksamhe­ten, är de fördragsslutande staterna skyldiga alt betala bidrag för all täcka delta underskott. Det bidrag som en viss stal i så falt skall erlägga besiäms med hänsyn till del antal internationella ansökningar som härrör från den staten under ifrågavarande år.

Unionen skall ha en kapitalfond, som bildas genom engångsinbetalning-ar från de fördragsslutande staterna. Om fonden blir otillräcklig, skall ge­neralförsamlingen besluta om ökning av denna. Det belopp som en stal skall betala till fonden bestäms enligt samma grunder som bidrag för all läcka underskott. Skulle fonden bli slörre än som bedöms erforderligt, skall den minskas genom återbetalningar litl de fördragsslutande staterna.

Konventionen innehåller inte några beslämmelser rörande fondens stor­lek. Det är därför enligt kommittén inte möjligt att beräkna storleken av den inbetalning som Sverige skulle vara skyldigt att göra vid ett tillträde till konventionen. Enligt kommittén är det inte heller möjligt all göra någon uppskattning av i vilken omfallning Sverige kan bli skyldigt att göra ytterii­gare inbetalningar till fonden etter betala bidrag för all läcka uppkomna un­derskott.

6.3.2 Tillträde till den europeiska patentkonventionen

Den europeiska patentorganisalionen skatt vara ekonomiskt självstän­dig. Organisationens utgifter skatt sålunda i princip täckas genom de avgif­ter som las ut vid del europeiska patenlverket och genom andel i de årsav­gifter som de fördragsslutande staterna uppbär för europeiska patent. An­delen, vars storlek bestäms av organisationens förvaltningsråd, får i prin­cip utgöra högst 75% av årsavgiften. Ett visst minimibelopp per patenl skall dock fastställas.

Enligt beräkningar gjorda av en arbetsgrupp som har tillsatts av inte­rimskommittén för den europeiska patentorganisationen kommer organi­sationens kostnader under en uppbyggnadstid inte alt kunna täckas av de avgifter som flyter in under denna tid. Det är därför avsett att de fördrags­slutande staterna under uppbyggnadstiden skall ställa medel till organisa­tionens förfogande genom lån. Med utgångspunkt i antalet patentansök­ningar som gjordes i de tilltänkta fördragsslutande statema år 1970 (jfr av­snitt (6.1.3) har arbetsgruppen beräknai all del europeiska patenlverket ef­ler fem års verksamhel kommer all la emot omkring 40000 europeiska pa­tentansökningar om årel. Vid en sådan utveckling av arbetsvolymen har gmppen funnit, att organisationen kommer att behöva tillskott av medel under de första lio åren efter konventionens ikraftträdande. Arbetsgrup­pen har vidare beräknat att lånen skatt kunna återbetalas under en femlon-årsperiod från och med del tolfte året och sålunda vara återbetalda 26 åref­ter konventionens ikraftträdande. På lånen skatt ulgå ränta. Räntan före-


 


Prop. 1977/78:1 Del A


95


slås beräknad efter ett vägt medeltal av de fördragsslutande staternas lägs­ta utiåningsräntor eller diskonton för resp. år.

De lånebelopp som under uppbyggnadsliden skall ställas till den euro­peiska palentorganisationens förfogande skall fördelas mellan de fördrags­slutande staterna i förhållande till antalet palentansökningar i resp. stat näst sisla året före konventionens ikraftträdande och till del på grund härav förväntade antalet europeiska palentansökningar från denna stat. Med beräkningar grundade på 1975 års pris- och löneläge har arbetsgrup­pen funnii att det sammanlagda lånebehovet kommer att bli ca 280 milj. kr. På Sverige skulle ankomma all bidra med 5.58% av della belopp, eller om­kring 16 milj. kr.

Patentpolicykommittén har i tabellform redovisat arbeisgruppens beräk­ningar av lånebehovet och av återbetalningen av lånen sålunda:

 

Är

Intäkter

Kostnader

Resultat

Sveriges andel av

 

(tusen DM)

(tusen DM)

(tusen DM) (underskott -överskott -I-)

lån (låneutbetal­ning + återbetal­ning -) (tusen DM)

1

44742

60589

-15 874

+ 884

2

85 233

94213

- 8980

+ 501

3

113 698

122 153

- 8455

+ 472

4

138 977

157 8.30

-18 853

+1 052

5

160 113

177953

-17840

+ 995

6

171602

197 223

-25 731

+ 1436

7

178868

204 777

-25 909

+ 1446

8

187 554

209 171

-21617

+ 1206

9

196 163

211239

-15 076

+ 841

10

204 384

21195!

- 7 567

+ 422

II

212724

212 173

-1- 551

-

12

221370

212450

-1- 8920

- 31

13

230598

212778

-H7 820

- 498

14

239 787

212923

-1-26 864

- 994

15

248 874

213 110

-1-35 764

-1499

16

2,57 638

213 171

-1-44467

-1996

17

265 735

213 252

-1-52 483

-2481

18

272970

213 252

+ 59718

-2 929

19

279378

213252

+ 66126

-3 332

20

285 028

213 252

+ 71776

-3 690

21

290 022

213 252

+76 770

-4 005

2?

293 688

213 252

+ 80436

-4 284

23

295 879

213 252

+ 82627

-4488

24

296964

213 252

+ 83712

-4611

25

297 184

213252

+ 83932

- 611

26

297 184

213252

+83932

-

Som nyss nämnts har interimskommitténs arbetsgrupp vid sina beräk­ningar av den europeiska palentorganisationens ekonomi utgått från att det europeiska patentverket i utbyggt skick får la emot 40000 patentansök­ningar. Med hänsyn titt att antalet patentansökningar i flertalet industrisla-ter har sjunkit sedan 1970. har interimskommittén uppdragit åt arbetsgrup­pen att göra en uppskattning av det antal europeiska palentansökningar som kan förväntas med utgångspunkt i 1975 års ansökningssiffror vid de


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                          96

nationella palentverken. Enligt patentpolicykommittén torde denna upp­skattning leda till ett årligt antal europeiska palentansökningar på lägst 30000. En sådan minskning av ansökningsantalet medför enligl kommittén all den europeiska palentorganisationens behov av lån blir mindre i abso­luta lal, huvudsakligen på grund av minskade lönekostnader.

6.4 Vissa följder för svenska patentombud av ett tillträde till den europeiska patentkonventionen

Patentpolicykommittén tar upp spörsmålel huruvida den europeiska pa­ienlkonvenlionens reglering av ombudsfrågan ger anledning all i samband med ett svenskl tillträde lill konventionen införa ett syslem för auktorisa­tion av palentombud.

Som lidigare nämnts (avsnitt 5.2) får som ombud inför det europeiska patenlverket uppträda endast den som av verket har tagits upp i dess för­teckning över auktoriserade ombud. Den som är behörig som advokai i fördragsslutande stat och där driver advokatverksamhel jämställs dock med auktoriserat ombud i den utsträckning som han enligl tagen i denna stal får vara ombud i patentärenden. Vidare gäller alt fysisk eller juridisk person som har hemvist eller säte i fördragsslutande stal får företrädas av anställd även om denne inte är auktoriserat ombud. Enligt konventionen kan i tillämpningsföreskrifterna ges beslämmelser om och under vilka för­utsättningar den som är anställd hos juridisk person får företräda även an­nan juridisk person som har säte i fördragsslutande stat och har ekonomisk anknytning till arbetsgivaren. Några sädana beslämmelser har dock ännu inte meddelats.

1 förteckningen över auktoriserade ombud får enligl konventionen tas upp endasl den som är medborgare i fördragsslutande stat och driver röret-se etter har anställning i sådan stat samt har blivit godkänd vid särskild prövning som anordnas av det europeiska patentverket. Förvaltningsrådet kan utfärda bestämmelser om de kunskaper och den utbildning som krävs för all få genomgå prövning för alt bli auktoriserat ombud. Auktoriserat ombud har rält att ha kontor i varje fördragsslutande stal där handläggning enligt konventionen äger rum.

Särskilda bestämmelser gäller om aukiorisering av ombud under en övergångstid. Övergångstidens längd bestäms av förvaltningsrådet. Under denna övergångstid får sålunda i förteckningen över auktoriserade ombud las upp den som är medborgare i fördragsslutande stat och driver rörelse i eller har anställning i sådan stat samt är behörig att uppträda som patent­ombud inför patentmyndigheten i den staten. Om fördragsslutande stat in­te ställer upp krav på särskild yrkeskompetens för sådan behörighet som nyss nämnts, krävs för att bli upptagen i förteckningen att vederbörande regelbundet har uppträtt som ombud i patentärenden inför den statens pa­tentmyndighel under minst fem år. Krav på yrkesutövning får dock inte fö-


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                         97

reskrivas i fråga om den vars behörighel all uppiräda som ombud vid viss fördragsslutande stats patentmyndighel har erkänts enligl den statens lag­stiftning.

Den som önskar bli upplagen i förteckningen över auktoriserade ombud måste förete intyg av patentmyndighelen i vederbörande stal om all han uppfyller föreskrivna krav. Del europeiska pateniverkets president kan ge dispens från kravet all ha uppträtt som ombud under minst fem år och även från kravet på medborgarskap i fördragsslutande stal. Den som under övergångstiden har tagits upp i förteckningen får efler övergångstidens slut kvarstå i förteckningen under förutsättning all han då driver rörelse i eller är anställd i fördragsslutande stal.

1 Sverige finns inle några författningsbestämmelser om rätten att företrä­da annan i ärenden hos patentmyndighelen. Formellt selt kan således en­var uppträda som ombud i patentärenden.

Till följd av konventionens reglering av ombudsfrågan skutte enligt kom­mittén ett system för auktorisation av palentombud vara utan betydelse ef­ler övergångstidens slut, eftersom i förteckningen över auktoriserade om­bud då kan tas upp endast den som har blivit godkänd i den särskilda pröv­ning som anordnas av del europeiska patenlverket. Däremoi skulle enligt kommittén ett svenskl auklorisationssystem kunna ha viss betydelse un­der övergångstiden, som kan förväntas bli två till tre år.

Vad försl angår industrins patentingenjörer och andra anställda i svens­ka förelag påpekar kommittén all dessa enligt konventionen har rätt att fö­reträda sin arbetsgivare även om de inte är upptagna i förteckningen över auktoriserade ombud. Frågan om rätt att företräda annat företag inom samma koncern som arbetsgivaren är ännu inle klarlagd. Även om denna fråga sannolikt inte blir löst, torde detta enligt kommittén inle medföra några större praktiska svårigheler för svenska koncemer. Kommittén an­ser att ett auklorisationssystem därför inte skulle ha nägon större betydel­se för anställda i svenska företag.

När del gälter palentombud som driver egen verksamhet framhåller kommittén, all den som uppfyller kravet på fem års yrkesverksamhet un­der övergångstiden kan bli upptagen i förteckningen över auktoriserade ombud och att ett auktorisationssystem därför skulle vara utan belydelse för dem som uppfyller delta krav. Ett sådani system skulle däremoi enligt kommittén kunna vara av värde för patentombud som inte uppfyller nämn­da krav. Kommittén anserdet emellertid inte vara tänkbart att i Sverige in­föra ett system för auktorisation av patentombud utan att för auktorisation kräva en längre tids yrkeserfarenhet. Mot bakgrund av all den som har varit verksam som patentombud i minst fem år har rätt att utan nationell auktorisation bli upptagen i det europeiska patentverkets förteckning över auktoriserade ombud, skulle enligt kommittén ett auktorisationssystem därför få betydelse endast i ett fåtal falt, t.ex. för den som har förvärvat praktisk erfarenhet av patentärenden på annat sätt än som partsföreträda-7    Riksdagen /977/7S, / saml. Nr I. Del A


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                          98

re. Kommittén anser alt delta i första hand gäller erfarna granskare vid pa­tenlverket som övei-går till all driva verksamhel som palentombud. Enligt kommittén rör del sig emellertid om ett mycket litel anlal personer, och goda möjligheler lorde finnas all de av det europeiska pateniverkets presi­dent beviljas dispens från kravei på fem års yrkesverksamhet som palent­ombud.

Kommittén framhåller att ell auktorisationsförfarande medför arbete och kostnader för den administrerande myndigheten. Mot bakgrund av konventionens reglering av ombudsfrågan anser kommittén all behovet av ett auklorisationssystem vid ett svenskt tillträde titt den europeiska patent-konventionen är synnerligen begränsat. Enligt kommittén ger därför ett tillträde lill konventionen inte någon anledning att i Sverige införa ett sy­stem för auktorisation av palentombud. Kommittén framhåller emellertid alt del enligl dess mening är nödvändigt alt få titt stånd en lämplig ordning för hur svenska palentombud och andra parisföreträdare i palentärenden skall kunna styrka all de uppfyller konventionens krav på fem års verk­samhet som ombud i palentärenden hos patentmyndighelen. Enligt kom­mittén bör del ankomma på patenlverket all i samråd med berörda organi­sationer få till stånd en lämplig ordning för styrkande av all della behörig­hetskrav är uppfyllt.


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                         99

7    Kommitténs beräkningar av kostnaderna för sökanden vid inter­nationell resp. europeisk patentansökan

7.1 Internationell patentansökan

Vid internationell patentansökan utgår avgifter till den mottagande myn­dighelen, titt internationella byrån och lill den internationella nyhets­granskningsmyndigheten. Skall ansökningen bli föremål för internalionelt förberedande patenlerbarhetsprövning, ulgår avgifi även till den myndig­het som utför denna prövning. Om ansökningen fullföljs, uppkommer kost­nader vid varje patentmyndighet där ansökningen fullföljs.

För varje iniernalionell palenlansökan utgår avgifter titt internationella byrån i form av grundavgift och designeringsavgifi. Grundavgiften är 45 amerikanska dollar (ca 200 kr.) för ansökan som omfallar högst 30 blad. För varje blad utöver 30 lillkommer en dollar. Designeringsavgiften är nor­mall 12 dollar (ca 55 kr.) för varje designerad stat eller, vid regionalt patent, för varje grupp av stater. För stal resp. gmpp av stater som kräver att från internationella byrån få översättning av ansökningen redan innan fristen för att fullfölja ansökningen har gått ul är designeringsavgiften dock 14 dollar. För internationelt patentansökan som skall bli föremål för inter­nationell förberedande palenterbarhetsprövning lillkommer en handlägg-ningsavgifl på 14 dollar saml en tilläggsavgift på 14 dollar för varje språk till vilket rapporten över prövningen skall översättas genom internationella byråns försorg.

Avgifterna till den mottagande myndigheten, den internationella nyhets­granskningsmyndigheten och myndigheten för internationelt förberedande palenterbarhetsprövning fastställs av resp. myndighei. Kommittén antar att avgifien till mottagande myndighei kommer alt röra sig om någol etter några hundratal kronor. Däremot har kommittén inte ansett det möjligi att uppskatta storleken av avgifierna för nyhetsgranskning och förberedande patenlerbarhetsprövning. Kommittén nämner emellertid i 1974 års betän­kande, alt kostnaderna för nyhetsgranskning vid inlernationella palenlin-slitutet i Haag har beräknats komma att uppgå till I 500-2 000 kr.

Kommittén framhåller att vid bedömning av kostnadema för en interna­tionell patentansökan måste beaktas, att sökanden inle behöver la släll­ning till om och i så fall i vilka stater han skall fullfölja ansökningen förrän han har fått nyhelsgranskningsrapporien och, i förekommande fall. även rapporten över inlemaliondl förberedande patenlerbarhetsprövning. Han behöver därför inte dessförinnan ådra sig kostnader vare sig för att anlita ombud i olika länder eller för all översätta ansökningen lill flera språk. I 1974 års betänkande anger kommittén kostnaden för ombud vid nationell patentansökan i utlandet titt minst 2000-2 500 kr. och kostnaden för över­sättning av en patentansökan på tio sidor från svenska till ett främmande språk till omkring I 500 kr.


 


Prop. 1977/78:1 Del A


100


7.2 Europeisk patentansökan

Ansökan om europeiskt patent handläggs helt vid det europeiska patent­verket. Kommittén anför all de kostnader som är förenade med en euro­peisk patentansökan består i första hand av avgifter till det europeiska pa­tenlverket saml ombuds- och översätlningskostnader.

I den europeiska paientkonventionen anges vilka slag av avgifter som skall las ut vid det europeiska patentverket. Beloppen fastställs däremot i ell särskilt avgifisreglemenle som skall anlas av förvaltningsrådet. Fiån det förslag till avgifisreglemenle som år 1976 förelåg inom interimskom­mittén för den europeiska patentorganisalionen har palentpolicykom-miltén redovisat följande siffror:


Ansökningsavgift

Designeringsavgifi för varje stat

som omfattas av ansökningen

Nyhetsgranskningsavgift

Avgift för patenlerbarhetsprövning

Återupplagningsavgift

Besvärsavgifl

Invändningsavgift

Avgift för patentmeddelandet

Tryckningsavgift

Årsavgifter under ansökningstiden år 3 år 4


360 DM (ca 630 kr)

115 DM (ca 205 kr) I 300 DM (ca 2 275 kr)

765 DM (ca 1 340 kr) 60 DM (ca 105 kr)

200 DM (ca 3.50 kr) 80 DM (ca 140 kr)

200 DM (ca 350 kr) skall täcka kostnader för tryckning av patentskrifter, varför den kommer att bli beroende av ansökans omfattning

300 DM (ca 525 kr) 400 DM (ca 700 kr)


Patentpolicykommittén har med hänsyn titt det förestagna avgiflsregte-mentet funnit alt de sammanlagda avgifterna till det europeiska patentver­ket för en europeisk patentansökan som omfattar tre stater blir minst 6 500 kr. förutom tryckningsavgiften, som skall motsvara den verkliga tryck­ningskostnaden. Kommittén framhåller att nyhetsgranskningsavgifien, som är den största avgifien, enligl konveniionen kan reduceras för sådana ansökningar som redan har nyhetsgranskats i sådan ordning alt omgransk-ning inle behöver ske. Enligt kommittén har en reduktion med upp lill 75 % diskuterats under förarbetet lill konventionen. Kommittén anser att det finns anledning anta att, om det svenska patenlverket blir internationell nyhetsgranskningsmyndighet, avgiftsnedsällning kommer att medges för inlemaliondl patentansökan som har nyhetsgranskats vid det svenska pa­tentverket och som fullföljs vid det europeiska patentverket. Kommittén nämner emellertid också att fråga har väckts inom interimskommittén om att sänka nyhetsgranskningsavgifien och i moisvarande mån höja avgifter som avser senare handläggningsmoment.

Det europeiska pateniverkets officiella språk är engelska, franska och tyska. Ansökningen måste därför föreligga på ett av dessa språk. Sökande i fördragsslutande stat med annat officiellt språk får visserligen ge in sin ansökan och sina senare inlagor på den statens officiella språk, men han måste i så fall inom en kortare frisl ge in översättning till det av det euro-


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                        101

peiska pateniverkets officiella språk som han väljer som handläggnings­språk. Som viss kompensation för översättningskostnaderna får sökande som ulnylljar denna möjlighel en viss nedsättning av ansökningsavgiflen och avgifien för palenterbarhetsprövning.

Såvitt gäller översältningskostnaderna har kommittén gjort en beräkning av kostnaderna för översättning från svenska titt engelska av en ansökan som omfattar 4000 ord, varav 500 i patentkraven. Kommittén uppskattar kostnaderna för denna översättning till 2 300 kr. För att europeiskt patent skatt meddelas krävs vidare att sökanden ger in översättning av patentkra­ven titt de båda av del europeiska pateniverkets officiella språk som inte har varit handläggningsspråk. Kostnadema för översättning av patentkra­ven från engelska litl franska och tyska beräknar kommittén lill 600 kr.

Till kostnaderna för de översättningar som sålunda erfordras för hand­läggningen i del europeiska patenlverket kommer kostnader för översätt­ningar som de fördragsslutande staterna får kräva med stöd av konventio­nen. Della gäller dets översättning av patentkraven som villkor för s.k. provisoriskt skydd i skadeslåndsrättsligt hänseende, dels översättning av del meddelade patentet som villkor för alt patentet skall få rättsverkan i vederbörande stat. Kommittén anmärker att flertalet stater som kan för­väntas tillträda konventionen, även EG-staterna, torde komma att kräva att europeiski patenl som inte har meddelats på vederbörande stats offici­ella språk måste översättas till detta språk inte bara såvilt gäller patentkra­ven ulan även såvitt gälter beskrivningen för att få rättsverkan i vederbö­rande stal.

Beträffande ombudskoslnaderna påpekar kommittén all sökande som är medborgare i eller har hemvist eller säte i fördragsslutande stat inte är skyldig att företrädas av ombud vid det europeiska patenlverket. Anlitas ombud, måste det emellertid vara ett av verket auktoriserat ombud. Enligt kommittén är andra sökande än företag med egen patentavdetning i prakti­ken alltid tvungna att anlita ombud. Kommittén bedömer konventionens regler som mera svåröverskådliga och invecklade än motsvarande regler för nationella förfaranden. På grund härav anser kommittén att kostnader­na för att upprätta och bevaka en europeisk patenlansökan blir slörre än vid ansökan om nationellt patenl i utlandet. Kommittén anser också att det fordras större språkkunskaper för att ge in och bevaka en europeisk pa­tentansökan än en nationell patentansökan i utlandet. Slutligen finner kommittén att del kan antas alt patentombud och patentavdelningar i Sve­rige kommer att få behov av att vara representerade i Miinchen.

De nu angivna kostnaderna för ett europeiskt patent som omfatiar tre stater jämför kommittén med kostnaderna för ansökan om nationellt pa­tent i utlandet. Kommittén anger kostnaden för svensk sökande t. o. m. pa­tentmeddelandel för en ansökan på 4000 ord i Förbundsrepubliken Tysk­land till totalt omkring 7000 kr. Del förutsätts emellertid därvid att en svensk ansökan föreligger som grund för ansökningen i Tyskland. Motsva-


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                        102

rande kosinad i stal som endasl har anmälningssystem, t, ex. Belgien och Italien, anger kommittén litl omkring 5 500 kr,

Mol bakgrund av de nu redovisade beräkningarna finner kommittén att en europeisk patentansökan vanligen inle blir motiverad av kostnadsskäl, om inle patent önskas i fler än tre fördragsslutande stater.


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                       103

8    Kommitténs överväganden i tillträdesfrågan

8.1 Tillträde till samarbetskonventionen

Kommittén framhäller att del genom samarbetskonventionen skapade systemet innebär en minskning av del dubbelarbete som f. n. äger rum vid nyhetsgranskning och palenterbarhetsprövning när ansökan om patent pä samma uppfinning görs i fiera länder. Ett genomförande av della system i dess helhet skulle enligl kommittén medföra en avsevärd rationalisering för de förprövande palentverken. Kommittén utlalar att den största ratio­naliseringsvinsten torde vara alt vänta från den del av systemet som avser internationell förberedande palenterbarhetsprövning.

Kommittén anför all. om systemet med inlemaliondl förberedande pa­tenlerbarhetsprövning inte får någon nämnvärd belydelse. ett svenskl del­lagande i samarbetel enligl samarbetskonventionen inle konimer alt med­föra någon väsentlig arbetslällnad för det svenska patenlverket. Kom­mittén anser däremoi all. om konventionen vinner anslutning från de vikti­gare industrislaierna. ell svenskl tillträde under alla omständigheter med­för väsentliga fördelar för svenska sökande som önskar få patent på sam­ma uppfinning i flera stater. En internationell palenlansökan blir nämligen föremål för en grundlig nyhetsgranskning vid internationell nyhetsgransk­ningsmyndighet. Först när sökanden har fåll del av resultatet av nyhels­granskningen behöver han ta ställning till om han skall föra ansökningen vidare och i vilka länder ansökningen skall fullföljas. I den mån del blir möjligt att få även internationeti förberedande patenlerbarhetsprövning behöver siällningstagandel ske först sedan sökanden har erhållit såväl ny­helsgranskningsrapporien som utlåtandet över patenlerbarhetspröv­ningen. Kommittén påpekar att sökanden sålunda inle behöver ådra sig kostnader vare sig för att anlita ombud i olika länder eller för att utarbeta översättning av ansökningen innan han har tagit ställning i dessa avseen­den. I delta sammanhang underslryker kommittén alt rätten att göra inter­nationell palenlansökan i princip är förbehållen den som är medborgare i eller har hemvist i fördragsslutande stat.

Samarbetskonventionen nödvändiggör enligt kommittén inle några änd­ringar i den materiella patenträtten i de fördragsslutande staterna. Kon­ventionen innehåller däremot enhetliga regler för internationell patentan­sökans form och innehåll. Dessa regler överensstämmer i huvudsak med vad som gäller enligl den svenska palenllagstiftningen. Från patenträllslig synpunkl finns del därt"ör enligl kommittén inte någon anledning för Sveri­ge all inle tillträda samarbetskonventionen.

Kommittén anser det uppenbarl all nationella svenska patentansökning­ar även i framliden skall handläggas vid svensk myndighei. Enligt kom­mittén är del angelägel all handläggningen av nationella palentansökning­ar vid den svenska patentmyndighelen blir av samma kvalitet som hand­läggningen av europeiska palentansökningar vid del europeiska palentver-

Rättelse: Texten pä sidorna 103-104 byter plats.


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         104

ket och den nyhetsgranskning och förberedande patenlerbarhetsprövning som kommer att äga rum enligl samarbetskonventionen. HärtUl kommer att den s\ 'ska patentmyndigheten även i framtiden vid sidan om behand­lingen av palentansökningar bör kunna erbjuda svenskl näringsliv och svenska uppfinnare en informations- och dokumentationsservice som är av hög kvalitet och som främjar teknisk innovalionsverksamhet i Sverige. För näringsliv och uppfinnare är det dessutom enligt kommittén värdefullt all inom landel ha tillgäng lill den patenträtlsliga expertis som finns i ett patenlverk med goda resurser.

Enligl kommittén får del svenska paientverkel slörre möjlighet att ge pa­tentsökande och näringsliv tillfredsställande service i dessa avseenden, om patenlverket får tiänstgöra som internationell nyhetsgranskningsmyn­dighet och - under förutsättning att samarbetskonventionens bestämmel­ser om internalionelt förberedande palenterbarhetsprövning iräder i krafl - som myndighet för dylik prövning. Det måste vidare enligl kommittén vara ett väsentligt iniresse för svenska sökande och särskill för svensk ex­portindustri att kunna ge in en på svenska avfattad internationell patenlan­sökan saml. efter skriftväxling på della språk och med möjlighet all på ett enkelt sätt få kontakt med patentmyndighelen. kunna få ell utlåtande över nyhetsgranskning av ansökningen som beaklas vid ansökan om paleni bä­de vid det europeiska patenlverket och i de utomeuropeiska industrilän­derna.

Enligt kommittén finns del anledning alt ulgå från all det svenska pa­tenlverket utses till internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myn­dighet för internationell förberedande patenlerbarhetsprövning, om Sveri­ge begär det. Beträffande de krav som gäller för att ulses till internationell myndighet, utöver kravei på ett visst anlal granskare, påpekar kommittén att det svenska patenlverket redan förfogar över den övervägande delen av den dokumentation som enligt konventionen måsle finnas hos sådan myn­dighet. Kommittén bedömer att övrig litteratur som ingår i denna doku­mentation kan anskaffas och klassificeras utan större kostnader. Enligt kommittén uppkommer dessulom under de närmasle åren vissa kostnader för den kompletterande utbildning av pateniverkets granskare som erford­ras för alt patenlverket skatt kunna fullgöra sina uppgifter som internalio­nell myndighei.

Genom att tillträda samarbetskonventionen ådrar sig Sverige vissa eko­nomiska förpliktelser gentemot unionen för inlernationelll patenlsamarbe­te (jfr avsnitt 6.3.1). Enligl kommittén torde del knappast kunna röra sig om några avsevärda belopp och slalsfinansiella skäl kan därför enligt kom­mittén inte anföras mot ell svenskl tillträde till konventionen.

Av kommitténs redovisning framgår att en sökande som använder sig av samarbetskonventionens handläggningssystem för att söka patenl på sam­ma uppfinning i fiera länder ådrar sig förhållandevis höga avgifter yfr av­snitt 7,1), Kommittén anser emellertid att de fördelar som detta handlägg-


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         105

ningssystem ger sökanden är så slora. all dessa avgifter är motiverade.

Samarbetskonventionen innehåller också bestämmelser som har lill syf­te att främja den ekonomiska utvecklingen i utvecklingsländerna genom alt underlätta för dessa länder all få tillgång titt modern teknologi. Enligt kom­mittén måsle del anses tigga i linje med den inställning till hjälp åt utveck­lingsländerna som i andra sammanhang har intagits från svensk sida att Sverige genom all tillträda samarbetskonventionen främjar den hjälp på del lekniska områdei som kan lämnas dessa länder enligt konventionen.

Mot bakgrund av de nu redovisade övervägandena förordar patentpoli­cykommittén all Sverige tillträder samarbetskonventionen. Vidare före­slår kommittén att man från svensk sida verkar för att det svenska patent-verket utses till intemationell nyhetsgranskningsmyndighet och - om kon­ventionens beslämmelser rörande internationell förberedande patenlerbar­hetsprövning Iräder i krafl - till myndighei för internationell förberedande patenlerbarhetsprövning. Kommittén framhåller alt vad nu sagls gällei även om samarbetet enligt den europeiska paientkonventionen mol förmo­dan inle skutte förverkligas eller om Sverige skulle avstå från att tillträda den konveniionen. Enligt kommittén är nämligen det samarbete på patent­området som kan äga rum inom samarbetskonventionens ram så värdefullt att Sverige under alla förhållanden bör aktivt delta i delta.

Som tidigare nämnts haren stat möjlighet att genom att avge reservation uppnå alt samarbetskonventionens bestämmelser rörande internatioi.ett förberedande patenlerbarhetsprövning (kap. II) inte blir bindande för den staten. Med anledning härav framhåller kommittén att syftel med samar­betskonventionen är att centralisera förprövningen av palentansökningar rörande uppfinningar som söks skyddade i flera tänder och därigenom minska arbetsbelastningen vid de förprövande patentverken. Någon vä­sentlig minskning av denna arbetsbelastning kan enligt kommittén uppnås endasl om även systemet med internationeti förberedande palenterbar­hetsprövning utnyttias. Kommittén anser att delta tatar för att Sverige bör medverka lill alt konventionens bestämmelser rörande sådan prövning trä­der i kraft snarast möjligt och att Sverige därför inte bör avge reservation mot dessa bestämmelser. Kommittén framhåller emellertid i 1974 års be­tänkande att värdet av systemet med intemationell förberedande palenter­barhetsprövning titt stor det blir beroende av vilka stater som kommer att begagna sig av detta. Om Sverige skutte tillträda den europeiska patent­konventionen, kan det enligl kommittén visa sig lämpligt att Sverige blir bundet av konventionens kapitel II samtidigt med EG-statema. På gmnd härav anser kommittén att frågan om Sverige skall utnyttja ifrågavarande reservationsmöjlighet bör avgöras i samband med frågan om ell svenskt tillträde titt den europeiska patenlkonventionen.

Kommittén påpekar alt vissa ytteriigare reservationer mot samarbets­konventionen är tillåtna. Dessa reservationer rör längden av den frist inom vilken ansökan som har varit föremål för intemationell förberedande pa-


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         106

lenlerbarhetsprövning skall fullföljas vid nationell patenimyndighet. vissa beslämmelser rörande publicering av internalionell palenlansökan och rättsverkan av sådan ansökan samt intemationella domstolens behörighet. Av skäl som kommer all redovisas längre fram (avsnill 13.1) bör enligt kommittén Sverige utnyttja endast den reservationsmöjlighet som avser tidpunkten for nationell publicering av internationella ansökningar.

8.2 Tillträde till den europeiska patentkonventionen

Det väsentliga skälet för ell svenskt tillträde lill den europeiska patenl­konventionen iir enligt kommittén den rationalisering av palenladminislia-tionen som tillkomsten av en gemensam europeisk patenträtt och en cen­tral patentmyndighel forell stort anlal stater kan förväntas medföra. Kom­mittén päpekar alt kostnadsutvecklingen under en lång följd av år har varil sådan alt palenleringskoslnaderna ulgör ell växande hinder för dem som önskar skydda sina uppfinningar i fiera länder. Varje samverkan mdlan stater som kan hejda denna utveckling är däiför enligl kommittén välkom­men. En förutsättning för all ett samarbeie av det slag som det här är fråga om skall bli fruktbärande och ge de åsyftade vinsterna är emellertid enligt kommittén all samarbetet omfallar ell inle alllför ringa antal stater. Kom­mittén anser alt Sveriges medverkan i den europeiska paleniorganisatio­nen otvivelaktigt kan bidra till all samarbetet ger önskat resultat.

Kommittén framhåller alt det finns flera osäkra faktorer när del gäller alt bedöma följderna av ett svenskt tillträde. Ä andra sidan finner kommittén det också vanskligt all bedöma följderna för Sverige av all stå uianför det europeiska paientsamarbetel.

Vid sin behandling av tiltlrädesfrågan lar kommittén särskilt upp vissa spörsmål, nämligen palenträltstiga frågor, översältningsfrågor, organisato­riska frågor, del svenska pateniverkets roll och ekonomiska följder.

Enligl kommittén måsle den europeiska patentkonventionens innehåll i patenträttsligt hänseende anses tillfredsställande från svensk synpunkt. Kommittén berör särskilt två patenträtlsliga frågor, nämligen uppfinnarens ställning och patentskyddets beroende av patentkraven. Bestämmelsema om uppfinnarens rättsliga ställning innebär enligt kommittén att uppfinna­ren har fåll en ställning som i den prakliska tUlämpningen närmar sig den som den nordiska lagstiftningen ger honom. Kommittén framhåller att konventionen härigenom innebär en avsevärd förbättring av uppfinnarens ställning i flertalet västeuropeiska stater uianför Norden. Kommittén på­pekar att delta blir av betydelse för svenska uppfinnare när deras upp­finningar patentsöks i dessa stater genom europeisk patenlansökan. Ul­formningen av konventionens bestämmelser om paienlkravens betydelse för patentskyddets omfattning finner kommittén visserligen kunna leda till alt domstolar i olika fördragsslutande stater kan komma alt utbilda olika praxis när del gälter alt avgöra skyddets omfattning. Kommittén framhål-


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                         107

ler emelleriid all olikheterna i praxis dock kan förväntas bli mindre än de olikheter som f n. råder mellan dessa stater. För svenskt vidkommande finner kommittén inle anledning all frångå här rådande rättsuppfattning rö­rande lolkning av paientkrav. om Sverige littlräder den europeiska patenl­konventionen.

Språkfrågan har enligt kommittén fått en från svensk synpunkl bra lös­ning. Kommittén anser sålunda all konventionens reglering av denna fråga ger Sverige möjlighel att i önskvärd omfattning kräva översättning av eu­ropeiskt patent och europeisk patenlansökan till svenska.

Kommittén erinrar om all den europeiska palentorganisationens förvalt­ningsråd under en övergångstid kan uppdra ål nationella patenlmyndighe­ter all ulföra viss det av prövningen av europeiska palentansökningar. Denna möjlighet har tillkommit i syfte att underlätta för de nationella pa­tentmyndighetema att anpassa sig titt det ändrade läge som det europeiska pateniverkets tillkomst innebär när del gälter arbetsbelastningen vid dessa myndigheler. Kommittén anser att en sådan ordning inger vissa betänklig­heter, efiersom del kan befaras alt en uppdelning av prövningsarbetet mel­lan nationella patentmyndigheter kan leda litl en oenhetlig praxis. Mot bakgrund av syftel med denna uppdelning och med hänsyn till alt den skall avvecklas efter en övergångslid anser kommittén dock att systemet med sådan uppdelning kan godtas.

Kommittén underslryker all del är av väsenilig belydelse att det svens­ka patenlverket även efler ell svenskl tillträde lill den europeiska patent­konventionen har möjlighet att tiänstgöra som myndighei för internalionell nyhetsgranskning och internationell förberedande palenterbarhetspröv­ning enligl samarbetskonventionen. Enligt kommittén kommer pateniver­kets verksamhel därigenom även i framtiden alt bli av sådan omfattning att verket kan ge uppfinnare och näringsliv god service på det patenträtlsliga området. Kommittén erinrar om att för det fatt del svenska paientverkel blir iniernalionell nyhetsgranskningsmyndighet och Sverige tillträder den europeiska patenlkonventionen, samarbelsavtal skall ingås mellan det svenska patenlverket och del europeiska patentverket. Det samarbete som i så fall kommer till stånd mellan det svenska patentverket i dess egenskap av internationeti nyhetsgranskningsmyndighet och det europeiska patent­verket skulle enligt kommittén leda titt fördelar, bl.a. vissa besparingar, för svenska uppfinnare och förelag som söker patent inle bara i Sverige utan även i andra västeuropeiska stater. Samarbetet lorde enligt kom­mittén kunna ge som resultat att inlernationella palentansökningar som har nyhelsgranskats av den svenska patentmyndigheten inte på nytt nyhets­granskas vid det europeiska patenlverket om ansökningen fullföljs där och alt nyhetsgranskningsavgiften vid det europeiska patentverket reduceras.

Som tidigare nämnts (avsnitt 5.2) skatt enligt centraliseringsprotokollel de stater som tillträder den europeiska paientkonventionen för sina patent-myndigheters del avslå från möjligheten att tiänstgöra som intemationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationellt förbere-


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                        108

dande palenterbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen. Kom­mittén erinrar om all det svenska patenlverket enligl cenlraliseringspioto-kollet dock har rätt att utföra nyhetsgranskning och patenlerbarhetspröv­ning enligt samarbetskonventionen - förutom i fråga om ansökningar från svenska sökande - i fråga om intemationella ansökningar från sökande i angränsande stat som har tillträtt den europeiska patenlkonventionen. Vidare framhåller patentpolicykommittén att interimskommittén för den europeiska patentorganisalionen på svensk begäran enhälligt har uttalat alt centraliseringsprotokollel inle torde hindra del svenska patenlverket att ta emot och handlägga intemationella palentansökningar från Danmark, Fin­land och Norge, även om inte alla dessa stater ännu har tillträtt den euro­peiska paientkonventionen.

Patenipolicykommiiién berör också del svenska pateniverkets möjlighe­ter all efler ett svenskt tillträde lill den europeiska patenlkonventionen ul­föra nyhetsgranskning och palenterbarhetsprövning åt patenlmyndigheter i utvecklingsländer inom ramen för samarbetskonventionen. Enligt kom­mittén gör centratiseringsprotokollels ordalydelse det tveksamt om det svenska patenlverket efler ett svenskt tillträde till den europeiska patent-konventionen skulle ha rätt all utföra dylika uppgifier. Kommittén nämner all frågan från svensk sida har tagits upp inom interimskommittén men all interimskommittén inte tagit ställning vid tiden för framläggandet av pa­tentpolicykommilténs betänkande. Patentpolicykommittén förutsätter emellertid all uirymme finns för en lolkning av centraliseringsprotokollet som ger tillfredsställande möjligheter för det svenska patenlverket alt tiänstgöra som myndighei enligt samarbetskonventionen till förmån för ut­vecklingsländerna.

Kommittén påpekar att det svenska patentverket f. n. uppfyller kraven för att bli inlemaliondl myndighet enligt samarbetskonventionen. Den nedgång i antalet granskare som blir en följd av ett tUlträde till den euro­peiska patenlkonventionen medför enligt kommittén i vart fall inte omedel­bart att antalet granskare blir lägre än 100, vilket är det antal som fordras för att verket skall kunna vara sådan myndighet. Det finns därför, anser kommittén, anledning utgå från att det svenska patenlverket kommer all få ställning som internationell myndighet.

Kommittén berör härefter frågan i vad mån del svenska patentverket på sikt kan kvarstå som internationell myndighet enligt samarbetskonventio­nen. Kommittén påpekar att antalet patentansökningar vid det svenska pa­tentverket under de senaste åren har varit betydligt lägre än i början av 1970-talet. Det föreligger enligt kommittén viss risk för att om Sverige till­träder både samarbetskonventionen och den europeiska paientkonventio­nen, det antal tekniker som mot stulet av 1980-tatet kan sysselsättas kan komma att understiga 100. SkuUe utvecklingen bli sådan att antalet grans­kare vid del svenska patentverket mot slutet av 1980-talet har minskat så att verket inte kan kvarstå som sådan myndighet, kan enligt kommittén


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         109

verkels servicekapacitet komma att försämras allvarligt. Enligl kommittén föreligger emellertid vissa omsländigheler som är ägnade att minska risken för en sådan utveckling. Kommittén anser att vissa av dessa omständighe­ter är oberoende av om del svenska patentverket har fått ställning som in­ternationell myndighet. Sålunda finns enligt kommittén anledning räkna med all uppdragsverksamheten, främsl nyhelsgranskningen av uppfin­ningar ulan samband med patentansökan, kommer alt öka, vilket medför vidgade arbetsuppgifter för verkels tekniker. Har verket en gång fått ställ­ning som internationell myndighet, ger enligt kommittén redan delta en viss ökning av verkels arbetsvolym. Kommittén uttalar vidare att denna ställning bl. a. också kan förväntas medföra all del svenska patenlverket i växande grad kommer all anlitas när det gäller verksamhet som är inriktad på utvecklingsländerna.

Beträffande de ekonomiska följdema för statsverkei av ell svenskt till­träde påpekar kommittén alt Sveriges ekonomiska förpliktelser gentemot den europeiska patentorganisalionen är begränsade till att under en upp­byggnadstid genom lån ställa medel till organisationens förfogande samt alt, om organisationens budget inte kan balanseras på annat sätl, genom lån bidra lill att läcka underskottet. Som tidigare nämnts (avsnitt 6.2.2) uppkommer enligt kommittén härulöver under en övergångstid vissa ut­bildningskostnader för patentverket. Kommittén anser emellertid alt dess redovisning visar alt kostnaderna för statsverket av ett svenskt lilliräde litl den europeiska patentkonventionen inte blir av större omfattning. Statsfi­nansiella skäl kan därför enligt kommittén inte anföras mot ett svenskt till­träde.

Kommittén nämner att farhågor har uttalats för att kostnaderna för drif­ten av del europeiska patentverket kommer att bli så stora att avgifterna blir alltför höga. Enligt kommittén torde den allmänna uppfattningen dock vara att avgiftsuttaget per ansökan vid det europeiska patentverket inte blir så högt att verket härigenom förlorar sin attraktivitet. Kommittén de­lar denna uppfattning.

Sammanfattningsvis uttalar kommittén att den europeiska patentorgani­sationen är resultatet av ett mångårigt arbete på att få till stånd ett euro­peiskt patentsamarbete. I detta arbete har Sverige tagit en aktiv del. Det är därför enligt kommittén en naturlig utveckling att Sverige som medlem av den europeiska patentorganisationen fullföljer sina insatser för europeisk samverkan på patentområdet. Kommittén framhåller att utvecklingen av patenträtten inom den europeiska patentorganisalionen torde komma att få avsevärd betydelse för den internationella utvecklingen på patentområdet. Tillträde till den europeiska patentkonventionen ger enligt kommittén Sve­rige möjlighet att, bl. a. genom medlemskapet i den europeiska patentorga­nisationens förvaltningsråd, påverka patentpolitiken i Västeuropa, inte minst inom EG, och därmed även på ett vidare internationelll plan.

Mot bakgrund av de nu redovisade övervägandena förordar patentpoli-


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         110

cykommiltén all Sverige tillträder den europeiska patenlkonventionen. Som förutsättning för tillträde bör emellertid enligt kommittén gälla all konveniionen tillträds av samtliga EG-stater etter i vart fall av Danmark, Frankrike. Förbundsrepubliken Tyskland, Nederiänderna och Storbritan­nien. Vid sill ställningstagande har kommittén vidare utgått från att samar­betskonventionen träder i krafl samt att frågan om det svenska pateniver­kets ställning som internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndig­het för internationeti förberedande patenlerbarhetsprövning enligl samar­betskonventionen och därmed sammanhängande frågor har fått en lill­fredsslällande lösning. Skulle dessa villkor inle uppfyllas, anser kom­mittén att frågan om Sveriges tillträde lill den europeiska paientkonventio­nen bör tas upp lill förnyat övervägande mot bakgrund av de ändrade för­utsättningar som i sådani falt kan föreligga.

Beträffande tidpunkten för tillträdet förordar kommittén all tillträde sker så tidigt att Sverige är fördragsslutande stal när konveniionen iräder i kraft. Enligt kommittén måste del medföra fördelar för Sverige och svens­ka inlressen om vårt land från början deltar i samarbetel enligt konventio­nen. Efiersom del europeiska paientverkel skall byggas ut successivt, får det svenska patenlverket, svensk indusiri och svenska palentombud i så fall möjlighet titt en smidig anpassning titt det nya läge som ett tillträde lill konventionen innebär. Om Sverige redan från början deltar i samarbetet, anser kommittén all vårt land genom medlemsskap i den europeiska pa­lentorganisationens förvaltningsråd får ett inflytande på utvecklingen inom den europeiska patentorganisalionen under den vikliga uppbyggnadsperio­den. Vidare kommer svenska granskare all della i handläggningen vid del europeiska patenlverket från början. Slutligen anser kommittén att om samarbetet mellan det svenska patenlverket i dess egenskap av internalio­nell nyhetsgranskningsmyndighet och del europeiska patenlverket inleds redan när det europeiska patentverket öppnas, det finns goda förulsätt­ningar för alt intemationella nyhetsgranskningsrapporter som upprättas av det svenska patentverket godtas utan kompletterande granskning vid det europeiska patenlverket.

Patentpolicykommittén behandlar också frågan om Sverige vid ett till­träde till den europeiska patentkonventionen skall utnyttja de möjligheter som konveniionen ger fördragsslutande stat att genom reservation på vissa punkter i sin lagstiftning avvika från konventionens reglering.

Sålunda kan fördragsslutande stat. vars nationella tag inte medger pro­duklpalenl på livs- och läkemedel, genom reservation få rätt att upprätt­hålla förbudet mol sådana produklpalenl under en övergångstid på högsl lio år. Om särskilda skäl föreligger, får den europeiska palentorganisatio­nens förvaltningsråd ge fördragsslutande stat rätt att behålla förbudet mol produktpatent på sådana alster under ytterligare högst fem år från konven­tionens ikraftträdande. Stat som för sina nationetta paleni har kortare pa-tenttid än tjugo år kan genom reservation förbehålla sig rälten att under en


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                        111

övergångstid på högst lio år tåla europeiska patenl för den staten få samma gUtighetstid som nationella patent i den slalen. Enligt del till konveniionen hörande protokollet angående behörig domstol och erkännande av beslut rörande rätten att få europeiskt patent (erkännandeprolokollel) skall för­dragsslutande stal erkänna sådant beslut rörande rätt att få europeiskt pa­tent som har meddelats av domstol som är behörig enligl protokollet. För­dragsslutande stat kan emellertid genom reservation undgå att under en övergångstid på lio år bli bunden av protokollet. Kommittén finner inte an­ledning för Sverige att utnyttia någon av dessa reservationsmöjligheter.

8.3 Förhållandet till vissa andra konventioner

Kommittén tar också upp frågan om Sveriges förhållande till två inom Europarådet utarbetade konventioner som har berörts i det föregående (avsnitt 2.1), nämligen 1963 års konvention om förenhetligande av vissa delar av patenträtten, den s. k. tagkonvenlionen. och 1953 års konvention angående patentformatiteter, den s.k. formalitetskonventionen.

Lagkonventionen, som innehåller vissa regler om palenlerbarhei, ny­helshinder, uppfinningshöjd och paientkrav, är förenlig med samarbets­konventionen och den europeiska patenlkonventionen. Riksdagen har år 1967 godkänt lagkonventionen, men Sverige har ännu inle ratificerat den. Detta beror på att ett lilliräde titt konventionen skutte göra det nödvändigt att efter en övergångstid upphäva det i nordisk rätt t. v. gällande förbudet mot produktpatent på livs- och läkemedel. Danmark och Norge har därför inte ansett sig kunna ratificera konventionen. För att behålla den nordiska rättslikheten har Sverige hittills avstått från att tillträda lagkonventionen. Kommittén har föreslagit att förbudet mol produklpalenl på livs- och läke­medel upphävs. Enligt kommittén bortfaller därmed de skäl som har föran­lett Sverige all inte ratificera lagkonventionen. Kommittén förordar därför att Sverige ratificerar lagkonvenlionen samiidigi med den europeiska pa­tentkonventionen.

I fråga om formalitetskonventionen påpekar kommittén att denna kon­vention på vissa punkter är oförenlig med samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen. På gmnd härav förordar patentpolicy­kommittén att Sverige säger upp formalitetskonventionen.

Kommittén berör också i korthet frågan om Svenges förhållande till 1975 års konvention om marknadspatent. Denna konvention är i första hand en konvention mellan EG:s medlemsstater. Enligl konventionen har dock EG:s ministerråd möjlighet att inbjuda bl. a. stat som inte tillhör EG men som har frihandelsavtal med EG till förhandlingar om särskilt avtal som gör det möjligt att tillämpa konventionen för denna stat. Eftersom Sverige har frihandelsavtal med EG. öppnar konventionen möjlighet till svenskt tillträde. Med hänsyn till bl.a. att enligt kommitténs uppfattning osäkerhet råder om när marknadspatentkonventionen kommer att träda i kraft, har kommittén avstått från att närmare behandla frågan om Sveriges tillträde till den konveniionen.


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                         112

9    Remissyttranden rörande frågan om Sveriges tillträde till samar­betskonventionen och den europeiska patentkonventionen

9.1 Tillträde till samarbetskonventionen

Över del betänkande som kommittén avgav år 1974 erhölls yttranden från 36 remissinsianser. Med få undantag tillstyrkte dessa ett svenskl till­träde till samarbetskonventionen eller förklarade sig inle ha någol all erin­ra mol alt Sverige tillträdde den,

I allmänhet underströks samiidigi vikten av att det svenska patenlverket fick tiänstgöra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myn­dighet för internalionelt förberedande patenlerbarhetsprövning. TCO. som förklarade sig i princip tillstyrka ett svenskl tillträde till samarbetskonven­tionen. framhöll samiidigi all del slutliga ställningstagandet borde anstå till dess frågan om svenskl tillträde till den europeiska patentkonventionen skutte bedömas.

En mera reserverad hållning intogs av fyra remissinstanser, nämligen Styrelsen för teknisk utveckling (STU). Handelskammaren i Göteborg, Svenska patentombudsföreningen och Svenska uppfinnareföreningen. STU ansåg all Sverige borde tillträda samarbetskonventionen endasl om det svenska patenlverket blev internationell myndighet enligt konventio­nen. Handdskainniaren i Göteborg menade att det från de patentsökandes synpunkt inte skulle medföra några fördelar om Sverige tillträdde samar­betskonventionen utan snarare vara en nackdel till följd av de högre kost­naderna. Enligl handelskammaren kunde emellertid andra skäl. fiämst po­litiska, lala för ett svenskt tillträde. Vidare anförde handelskammaren all del i längden kunde vara ofördelaktigt för Sverige att slå uianför konven­tionen, om ett stort antal länder ansluter sig lill den. Värdet av all del svenska patenlverket kan bli internationell nyhetsgranskningsmyndighet kunde vidare enligt handelskammaren utgöra ell starkt skäl för Sverige att tillträda konventionen. Sammanfattningsvis ansåg handelskammaren att ell svenskl tillträde titt samarbetskonventionen knappast var befogat från de sökandes synpunkt men all de sökandes intresse, om del svenska pa­tenlverket kan bli nyhetsgranskningsmyndighet. borde vika för den lång­sikliga fördel som del innebär att bevara en hög palenlnivå i Sverige och i hela Norden. Svenska patenlombudsföreningen ansåg sig inte böra la släll­ning i lillirädesfrågan. Föreningen ville avvakta huruvida den europeiska patenlkonventionen skulle komma att förverktigas och se vilken anslut­ning samarbetskonventionen skulle få från de större industriländerna. Srenska uppfinnareföreningen hävdade att Sverige inte borde tillträda samarbetskonventionen förrän man hade fått gaianlier all konveniionen skulle tillträdas av så många av de slörre industriländerna alt den verkligen kom att tillämpas. Konventionen borde enligt föreningen inte heller tillträ­das förrän svensk rätt hade ändrats så att en internalionell patentansökan


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         113

som omfatiar Sverige redan från början måsle innehålla uppgift om uppfin­narens namn.

Frågan om uppfinnarens ställning berördes också av Siaisrerkens iiigen-jörsförbiind. som uttalade all uppfinnarens namn måste ingå i patenlansök­ningen för att denna skall anses fullsländig.

Srenska palenlonihudsföreningeii har sedermera i yttrande över kom­mitténs år 1976 avgivna betänkande rörande den europeiska patenlkon­ventionen uttalat sig för ett svenskl tillträde litl samarbetskonventionen, Patentombudsföreningen ullalar sålunda i sislnämnda yttrande all Sverige snara,st bör tillträda samarbetskonventionen. Föreningen ulgår därvid från all del svenska patenlverket kommer all få ställning som iniernalionell myndighei enligl samarbetskonventionen. Haiulelskanunaren i Göiehorg synes också enligt sill yttrande över 1976 års belänkande numera anse all Sverige bör tillträda samarbetskonventionen. Handelskammaren anför så­lunda att Sverige bör tillträda den europeiska patenlkonventionen om del svenska patenlverket får tiänstgöra som internalionell myndighei enligl samarbetskonventionen. Även TCO har i sill yttrande över 1976 års betän­kande uttalat sig till förmån för tillträde till samarbetskonventionen.

En reserverad hållning i frågan om ett svenskt tillträde till samarbets­konventionen intas numera endast av STU. Svenska uppfinnareföreningen och Statsverkens ingenjörsförbund. STU anser all Sverige inle bör tillträ­da samarbetskonventionen förrän svensk räll har ändrats så all palenlan­sökan blir giltig försl från den dag då den innehåller uppgifl om uppfinna­rens namn. Uppjinnareföreningen vidhåller sill tidigare framställda krav på en sådan lagändring som villkor för ett svenskt tillträde lill samarbets­konventionen. Även Siaisrerkens ingenjör.sförhiind synes uppställa detta villkor för ell svenskl tillträde.

Frågan om Sverige skall avge reservation mot samarbetskonventionens besiämmelserom internationell förberedande patenlerbarhetsprövning har tagits upp av åtskilliga remissinsianser i yitranden över 1974 års belänkan­de. Juridiska jåkulieien rid Stockholms universitet ochjörsvarels civilför-ralining anser alt denna reservationsmöjlighet inte bör utnyttjas. Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar framhåller, all del vore önskvärt all Sverige inle avgav reservation på denna punkt men alt frågan har sådani samband med EG-stalernas ställningstagande litl en dylik reservation all den bör lösas när frågan om ell svenskt tillträde till den europeiska patenl­konventionen avgörs. Sveriges adrokalsamfund anser också, all slällning bör las samtidigt till dessa två frågor. Även palenlrerkel anser, alt Sverige bör avvakta EG-statei-nas ställningstagande. Handdskainniaren i Göte­borg uttalar, all frågan om ikraftträdande av konveniionen i denna del lig­ger så långt fram i liden all det inle finns anledning alt f n. kommentera frågan.

8   Riksdagen 1977178. I saml. Nr I. Del A


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         114

9.2 Tillträde tiil den europeiska patentkonventionen

Över kommitténs belänkande rörande den europeiska patenlkonventio­nen har yttranden erhållits från 40 remissinstanser.

Förslaget all Sverige skall tillträda den europeiska patenlkonventionen har vunnil bred anslutning bland remissinstanserna. Sålunda har 31 re­missinstanser ställt sig posiliva titt ett svenskl tillträde. Av dessa har 25 närmare utvecklat sina synpunkter på tiltlrädesfrågan medan de övriga har begränsat sig till alt uttala att de, från de synpunkler de har alt företräda, inle har någol all erinra mol ett svenskl tillträde.

Fyra remissinstanser, överbefälhavaren, försvarets f(n\skningsanstalt. granskningsnänmden för jörsvarsuppfinningar och statens råd för yelcn-skaplig inforniation och dokunieniation (SINFDOK) har avstått från all yttra sig i lillirädesfrågan.

En i huvudsak negaliv inslällning titt ett svenskl tillträde till den euro­peiska patenlkonventionen intas av fyra remissinstanser, nämligen Slyrd­sen jör teknisk ulveckling (STUi, Svenska palenlonibud.sförcningen. SACO-SR och Srcriges ciyilingenjör.sjörbund CF-STF.

En remissinstans. Srenska uppfinnareföreningen, har inte tagit klar ställning i tiltlrädesfrågan. Uppfinnareföreningens yttrande ger emellertid intryck av tveksamhet inför ett svenskl tillträde lill konventionen.

Somjag nyss nämnt har 25 av de remissinsianser som ställl sig posiliva till ett svenskl tillträde litl den europeiska paientkonventionen närmare ul­vecklal sina synpunkter på tiltlrädesfrågan. Åtskilliga av dessa har samti­digt som de lillslyrkl tillträde starkt betonat all del svenska patenlverket även i framtiden måste ha en hög kvalité på sitt arbeie. Andra har uttryck­ligen gjort sitt tillstyrkande beroende av ett eller flera villkor, i försia hand garantier för alt del svenska patentverket kan fortsätta alt lämna kvalifice­rad service.

s

Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, försvarets civilförvaltning, riksrevi-ionsverkel, juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Sveriges in­dustriförbund, Läkemeddsindustriföreningen och Svenska industriens pa­tentingenjörers förening utvecklar i yttrandena närmare sina synpunkler på fördelarna med ett svenskt tillträde lill konventionen. Till Industriför­bundets yttrande ansluler sig Svenska arbetsgivareföreningen.

1"

Svea horrätl anför alt den patentgemenskap som skapas genom konven­tionen måste antas bli av stor betydelse för den tekniska utvecklingen och vara förknippad med prakliska fördelar. Hovrätten lillslyrker därför att Sverige tillträder konveniionen i enlighel med vad kommittén har föresla­git. Stockholms tingsrätt ullalar all från de synpunkter lingsrätlen har alt beakta kommitténs förslag måste hälsas med tillfredsställelse. Enligt tings-ätten kommer ett svenskl tillträde till konveniionen att bidra titt ell fören­hetligande av bedömningen hos patenlmyndigheter och domstolar i olika länder.

Försrarcts civilförraltning tillstyrker tillträde till den europeiska palent-


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         115

konveniionen under de villkor kommittén har angivit. Civilförvaltningen anser all en avsevärd rationalisering lorde ernås och alt än mer enhetlig bedömning av uppfinningar skulle främjas om konveniionen tillträds av flertalet berörda stater. Riksrerisionsrerkei anser all de posiliva konse­kvenserna av en svensk anslutning lill den europeiska patenlkonventionen är så belydande. all Sverige bör tillträda konveniionen trots den därmed förenade risken all det svenska patenlverket inte pä sikt kan kvarstå som internationell myndighei enligt samarbetskonventionen. Patenlverket bör enligl riksrevisionsverkel i sin långsikliga planering överväga vilka åtgär­der som bör vidlas för all minska de negativa verkningarna av en nedgång i antalet granskare som omöjliggör fortsatt ställning som internationell myn­dighet.

Juridiska jäkulleten rid Stockholms unirersiiei betonar i sill ytirande särskilt att del skulle vara egendomligt om Sverige efler ett mångårigt in­ternationellt konvenlionsarbele valde all slå uianför ett samarbetssyslem som är ägnal alt vinna altmän anslulning. Fakulteten framhåller även alt de väsenlligasle svenska önskemålen rörande konventionens innehåll förefal­ler alt ha blivit tillgodosedda.

Sveriges indusiriförbund anför med instämmande från Srenska arbelsgi-rareföreningen alt svensk indusiri traditionellt har ställt sig mycket positiv lill de inlernationella samarbelsslrävanden som den europeiska patenlkon­ventionen är ett utiryck för. Med hänsyn lill den svenska industrins struk­lur och inriktning på export framsiår det enligt industriförbundet och ar­betsgivareföreningen som väsentligt, att ell tillfredsställande patentskydd på exportmarknaden kan erhållas på ett enklare och billigare säll än nu. In­dustriförbundet och arbetsgivareföreningen tillstyrker däiför ell svenskl tillträde lill konveniionen. Enligl industriförbundet innebär den långtgåen­de harmonisering av patenträtten som konveniionen förutsätter ett för­verkligande av ell önskemål som i många sammanhang har uttalats från in­dustrins sida. Industriförbundet anser vidare alt det europeiska patentsy­stemel innebär fördelar i form av kostnadsbesparing inle bara för storföre­tag ulan också för enskilda uppfinnare och mindre förelag. Enligt industri­förbundet ligger det därför även i de enskilda uppfinnarnas och mindre fö­retagens intresse att Sverige tillträder konventionen.

Läkeineddsindusirijöreningen anför att behovet av ett förenhelligal sy­stem för handläggning av patentansökningar alltmer stärkts. Vidare beto­nar föreningen viklen av ell förenhetligande av patenträtten. Föreningen anser därför all Sverige bör tillträda den europeiska patenlkonventionen. Enligt föreningen bör tillträdet inte obetingat göras beroende av att frågan om det svenska pateniverkets ställning som internationell myndighei enligl samarbetskonventionen får den av kommittén önskade lösningen. För­eningen anser nämligen alt det svenska näringslivels och svenska uppfin­nares behov av service på palentområdet kommer att täckas av det svens­ka patenlverket under överskådlig tid. även om Sverige littlräder den euro-


 


Prop. 1977/78:1 Del A                                                                                        116

peiska patentkonventionen,

Srenska industriens paieniingenjörers förening finner det önskvärt alt Sverige lillti'äder den europeiska patenlkonventionen. En majoritet inom föreningen anser all sådani tillträde bör ske oberoende av om samarbets­konventionen träder i kraft. Föreningen påpekar att den europeiska pa­tenlkonventionen gör del möjligt för en sökande att vinna skydd i flera sta­ter genom en enda ansökan, Della måsle enligt föreningen innebära en vä­sentlig lättnad för sökanden. 1 en reservation har tolv av föreningens med­lemmar framhållit all Sverige inle bör lilltiäda den europeiska patenlkon­ventionen förrän del svenska pateniverkets fortbestånd som en livskraftig serviceinstitution i näringslivets ijänsi kan garanleras. Ell tillträde lill kon­ventionen får enligl dessa medlemmar inle medföra vare sig minskad ser­vice eller ökade kostnader för dem som ulnyttjar palenlverkels tiänster på det nationella planet.

Regeringsrätten anför all den inle kan finna anledning lill principiell erinran mol vare sig del ralionaliseringssyfte. som ulgör motivet för kon­ventionen, eller de rättsliga lösningar som konventionen anvisar för all nå detta syfte. Efiersom del dessutom är naturligt all Sverige fullföljer sina in­salser för europeisk samverkan på palentområdet. tillstyrker regeringsrät­ten ell svenskl tillträde till den europeiska konveniionen, t vad mån tillträ­det bör göras beroende av de villkor som kommittén har ställt upp är enligt regeringsrätten närmasl en induslripolitisk fråga.

Srenska föreningen för iiuluslriellt rättsskydd anför alt ell väl fungeran­de patentskydd, både nationellt och intemationellt. framstår som en vä­sentlig fömtsättning för en fortsatt gynnsam teknisk och ekonomisk ul­veckling. Föreningen ullrycker sin uppskattning över alt man från ansva­rigt svenskt håll så aktivt har engagerat sig internationellt för palentsyste-mets utveckling.

De lemissinstanser som i samband med sitt tillstyrkande särskilt har be­tonat vikten av alt det svenska patenlverket även i framtiden har hög kva­lité på sill arbeie eller som gjort sitt tillstyrkande villkorat av i försia hand åtgärder som syftar lill att bevara palenlverkels standard är televerket, sialskoniorel. kommerskollegium. Stockholms handelskammare. Han­delskammaren i Göteborg. Skånes handelskammare, patenlverket. Ingen­jörsvetenskapsakademien. Kooperativa förbundel, Sveriges advokalsam­fund. Sveriges hantverks- och induslriorganisalion. LO. TCO och Stats­verkens ingenjörsförbund.

Telcrerkct anser all Sverige bör tillträda den europeiska patenlkonven­tionen men förklarar all del måsle vara ett oeftergivligt krav att det svens­ka palenlverkels service inle försämras. Enligt televerket kan andra upp­gifter än granskning av palentansökningar utvecklas hos patenlverket. ex­empelvis nyhetsgranskning utan samband med patenlansökan och kontroll av översättningar av paientkrav. Televerket underslryker all en kraftig minskning av anlalel granskare vid patentverket kommer att leda till en


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         117

sänkning av granskningens kvalitet. Sialskoniorel tillstyrker tillträde lill den europeiska paientkonventionen men framhåller samtidigt att del är vikligl att del svenska patenlverket får ställning som internationell myn­dighet enligl samarbetskonventionen. så alt del kan fortsätta all ge fullgod service trots det bortfall av arbetsuppgifter som följer av ett tillträde till den europeiska patenlkonventionen.

Koininerskollegiuin, Siockholms lianddskainniare. Handdskaniniaren i Göiehorg och Skånes handelskaniniare tillstyrker i princip ett svenskt till­träde litl den europeiska paientkonventionen men betonar också all de ser del som ytterst angeläget all del svenska patenlverket även efler tillträdet kan erbjuda service av hög klass. De underslryker viklen av all del svens­ka patenlverket får ijänslgöra som internationell myndighet enligt samar­betskonventionen. Handelskammaren i Göteborg ansluter sig för sin del lill kommitténs uttalande all del bör vara en förutsättning för tillträde lill den europeiska patenlkonventionen all del svenska patenlverket får möj­lighel all vara internationell myndighet enligl samarbetskonventionen.

Palenlrerkel finnerdet naturligt all Sverige tillträder den europeiska pa­tenlkonventionen, Enligl paientverkel är del ell vitalt samhällsintresse att del svenska patenlverket kan hålla god standard även i framliden. De re­surser som frigörs hos patenlverket vid ett tillträde till den europeiska pa­tenlkonventionen bör uinyttjas för alt tillgodose näringslivets och uppfin­narnas behov av service i olika avseenden och ytterligare säkra kvaliteten i handläggningen. För alt inle äveniyra del svenska palenlverkels möjlighe­ler att hålla hög standard även efter ett tillträde till den europeiska patenl­konventionen bör det enligl paientverkel vara ett viltkor för tillträdet att samarbetskonventionen iräder i kraft för Sveriges del samtidigt som den europeiska patenlkonventionen. Som ytterligare villkor bör enligl verkei gälla all centraliseringsprotokollel får en tillfredsställande tolkning när det gäller det svenska palenlverkels möjlighel all tiänstgöra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighei för internalionell förberedan­de palenterbarhetsprövning bl.a. gentemot utvecklingsländerna. Vidare bör slatsmaklerna garantera all paientverkel kommer all få tillräckliga re­surser för all kunna kvarstå som iniernalionell myndighei. Patenlverket anser också all statsmakterna bör garantera anställningstryggheten för verkels personat samt alt del nordiska patentsamarbelel bör få fortsätta även efteren svenskl tillträde lill den europeiska patenlkonventionen.

Ingenjörsreienskapsakadeinien anser all Sverige bör tillträda den euro­peiska patenlkonventionen. Enligt akademien synes del fiämsta motivet för svenskt tillträde vara möjlighelerna all påverka den internationella ul­vecklingen på palentområdet. Akademien framhåller emellertid också all del svenska palenlverkels kompelens och möjligheler att ge service är av yttersta vikt. inle minsl för mindre förelag och enskilda uppfinnare. Den minskning av anlalel palentansökningar vid del svenska patenlverket. som torde följa av ett litttiäde lill den europeiska paientkonventionen, behöver


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         118

enligt akademien inte leda lill en sådan personalminskning alt verkets kompetens äventyras. Akademien anför all handläggningen i stället kan fördjupas. De ökade kostnaderna för handläggningen av varje ansökan bör i så fall inte bäras enbart av sökandena. Med hänsyn lill den samhällseko­nomiska betydelsen av god inhemsk kompetens på palentområdet kan en­ligt akademien subventionering av verksamheien vara motiverad.

Stai.srerkcns ingenjör.sförhiind finner del närmast vara en självklarhet all Sverige aktivt skall della i del europeiska paientsamarbetel, Samiidigi anför förbundet emellertid all del är av väsentlig belydelse alt del svenska palenlverkels standard inle försämras, Paientverkel bör därför enligt för­bundet ges nya uppgifier och tillföras resurser så all nuvarande kvalitet på verkels service kan upprätthållas efter ett tillträde till den europeiska pa­tenlkonventionen.

Koopcraiira förbundet tillstyrker tillträde till den europeiska patenlkon­ventionen under förutsättning all del svenska patenlverket får slällning som internalionell myndighei enligt samarbetskonventionen och att den europeiska patenlkonventionen fär den minimiansluining som kommittén har ansell bör krävas. Förbundet underslryker kraftigt vikten av all det inom Sverige finns ell högt kvalificerat patenlverk. Sveriges adrokatsani-fiind anser alt del inte bör råda någon ivekan om önskvärdheten av att Sverige dellar i del europeiska paientsamarbetel men alt del ändå bör stäl­las som villkor dels att den europeiska patenlkonventionen färden minimi­ansluining som kommittén har förutsatt, dels all frågan om del svenska pa­lenlverkels ställning som iniernalionell myndighet enligl samarbetskon­ventionen fåren lillfredsslällande lösning.

Srcriges hanlrerks- och induslriorganisalion anför alt även om mindre och medelstor svensk indusiri huvudsakligen riktar sina exportansträng­ningar mol grannländernas marknader, organisationen i princip måste stäl­la sig positiv lill de inlernationella samarbelsslrävanden som den europeis­ka patenlkonventionen är utiryck för. Organisationen föreslår att den ned­gång i antalet palentansökningar vid det svenska patentverket, som har be­räknals bli följden av ell tillträde till den europeiska patenlkonventionen. skall mötas med näringspolitiska insatser. Dessa näringspolitiska insatser bör också syfta till all sprida leknisk informaiion så att privatpersoner saml mindre och medelstor indusiri inte som f. n. behöver känna osäkerhel beiräffande nyhetsvärdet hos sina uppfinningar. Organisationen släller emellertid upp ell särskilt villkor för att Sverige skall tillträda den euro­peiska patenlkonventionen. Sålunda börenligt organisationen tillträde inte ske förrän konventionens beslämmelser har ändrats så all fristen för all ange uppfinnarens namn blir fyra månader i stället för som nu 16 månader.

LO tillstyrker ett svenskl tillträde till den europeiska patenlkonventio­nen underdel beslämda villkoret all del svenska patenlverket inte genom tillträdet förlorar möjligheten all vara internationelt myndighei för del nordiska språkområdet. LO anser nämligen att paientverkel även i framti-


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         119

den måsle kunna lämna god service. L(3 framhåller vidare all det bör vara ell oeftergivligt krav att uppfinnarens rättsställning och möjlighet all få ut­byte av sin uppfinning inte försämras. TCO instämmer i förslagel alt Sveri­ge skall tillträda den europeiska patenlkonventionen. Som ett absolut vill­kor bör emellertid enligt TCO gälla all det svenska palenlverkels slällning och kompetens skyddas.

Sex lemissinstanser har ulan alt närmare ulveckla skälen för sina ställ­ningstaganden förklarat sig inte ha något all erinra mot ett svenskt tillträde till den europeiska patenlkonventionen. Dessa ärjör.srarel.s nialcrielrcrk. socialsiyrelsen. laiilhruksstyrd.sen. stolens lirMncdels\'crk. näring.sfrihets-onihudsiiiannen och statens nämnd för arbetstagares uppfinningar.

Jag går härefter över lill de fyra remissinsianser som intar en i huvudsak negaliv inslällning litl ett svenskl lilliräde lill den europeiska patenlkon­ventionen,

STU anför all lillirädesfrågan måste bedömas med hänsyn lill konse­kvenserna för den lekniska ulvecklingen och uppfinnarverksamheten och därmed på lång sikl för svenskl näringslivs internationella konkurrens­kraft. STU saknar i kommitténs betänkande utredning rörande de närings­politiska följderna av ett svenskl tiliiräde till den europeiska patenlkon­ventionen, STU anser all tiltlrädesfrågan inle bör prövas innan en sådan ulredning har skett. Vidare uttalar STU all man bör avvakta med ställ­ningstagandet lill dess förhandlingar har kommii till slånd om all ändra konventionens beslämmelse om när uppfinnarens namn senasl mäsle an­ges i en europeisk palenlansökan. Slulligen anser STU all lilliräde lill den europeiska patenlkonventionen inle bör ske förrän frågan om det svenska palenlverkels slällning som internationell myndighet enligt samarbetskon­ventionen har fått en tillfredsställande lösning.

Srenska patentoinhud.sföreniiigeii anseratt del europeiska paientverkel har tillkommit främst i EG-stalernas iniresse. Så länge EG-sialerna inle har ratificerat marknadspatentkonventionen finns del enligt föreningen in­te någon anledning för Sverige all vara med all bygga upp en palenloigani-sation som i försia hand är avsedd för marknadspatentkonventionen, En­ligl föreningen kommer den europeiska patenlkonventionen alt leda lill uppbyggnaden av en tung och kostsam apparat, del europeiska patenlver­ket. Härigenom kommer en del av den rationalisering som var syftet med konveniionen alt gå förlorad. Handläggningen vid del europeiska patenl­verket blir komplicerad och personalkrävande och kostnaderna per ärende blir förhållandevis höga. Enligt föreningen kommer en europeisk patentan­sökan troligen inle alt bli motiverad av kostnadsskäl, om inle den omfallar sex etter sju stater. Det är enligl föreningen myckel ovanligt all svenska sökande paientskyddar samma uppfinning i så många länder. Föreningen anser all kostnadsaspekten inle ger någon ledning för all bedöma om Sve­rige bör tillträda konventionen. Vidare anser föreningen del vara ell ofrån­komligt krav att garanlier gesför att del svenska patenlverket även efler


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         120

ett svenskt tillträde till konventionen kan ge värdefullt bistånd tiil svensk teknisk utveckling. Föreningen delar inle kommitténs farhågor för alt. om Sverige står uianför den europeiska patentorganisalionen. sökande som är intresserade av patenl för Europa skulle begränsa sig till sådana stater för vilka patenl kan meddelas av del europeiska patenlverket. Enligt förening­en följer valel av de stater i vilka patent söks hell andra kriterier och grundar sig främsl på behovei av rättsskydd i vederbörande stal.

Föreningen anser del väsentligt all inle äveniyra de fördelar som ell svenskl tillträde till samarbetskonventionen ger, Enligl föreningen kan ell tillträde lill den europeiska patenlkonventionen medföra pålagliga risker för detta, om del leder lill en avsevärd minskning av del svenska palenl­verkels arbetsvolym. Enligt föreningen kan ell säkert underlag för en be­dömning i della avseende erhållas försl sedan samarbetskonventionen har prövats i praktiken och del europeiska patenlverket har arbetat under viss lid. Om Sverige börjar med all tillträda enbari samarbetskonventionen. er­hålls också den fördelen all del svenska patenlverket och den patentsö­kande allmänheten kan skaffa sig värdefull erfarenhet av ett internationelll syslem innan Sverige går med i ytterligare ett sådant syslem. Föreningen anser därför att Sverige tills vidare inte bör tillträda den europeiska paient­konventionen. Föreningen anser all konventionen är välformulerad i pa­tenträttsligt hänseende och öppnar vägar lill en önskvärd harmonisering av palenttagsliftningen i de stater som tillträder konveniionen. Enligl för­eningen behöver emellertid harmoniseringsspörsmålen inte knylas till frå­gan om Sveriges tillträde lill konveniionen. Sålunda anser föreningen all beslul om en anpassning av svensk räll till konveniionen kan fallas ulan all ställning las i lillirädesfrågan.

SACO-SR avslyrker tills vidare tillträde till den europeiska patenlkon­ventionen. SACO-SR anser alt ell anlal frågor som berör del svenska pa­tenlverket försl måste lösas, särskilt möjligheten all även efter lilllrädet vidmakthålla patenlverket vid en sådan siorlek alt del kan vara internatio­nell myndighet enligt samarbetskonventionen.

Srcriges cirilingenjör.sförhiind anser alt ett svenskt tillträde till den eu­ropeiska patenlkonventionen medför en rad svårigheler och negativa verk­ningar för svenskt vidkommande. Förbundel påpekar att den europeiska patenlkonventionen lill väsentlig del motiverades av del under 1960-lalel ständigt växande antalet patentansökningar. Del årliga antalet ansökningar har emellertid under 1970-lalel sjunkit lill en nivå som är betydligt lägre än väntat. Vidare finns del enligl förbundel tecken på att del europeiska pa­lenlverkels uppbyggnad och drift blir betydligt dyrare än beräknat. De ra­tionaliseringsskäl som lidigare talade för ett tillträde har sålunda enligt för­eningen lill stor del bortfallit. Förbundel anser att den minskning av antalet granskare vid det svenska patenlverket som ell tillträde lill konveniionen kan medföra skulle kunna leda till en sänkning av handläggningens kvali­tet. Antalet granskare skutte visserligen enligt föreningen kunna ökas ge-


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         121

nom en ändring i handläggningsordningen, t. ex, så att vissa beslul fattades kollegialt. Detta skulle dock leda till att subventionering av verksamheten blev nödvändig. Frågan om pateniverkets möjlighet att tiänstgöra som in­ternationell myndighet enligt samarbetskonventionen för de nordiska län­der som inte tillträder den europeiska paientkonventionen måste enligt för­bundel vara löst på ell tillfredsställande säll innan Sverige tillträder sist­nämnda konvention. Förbundet anser också alt Sveriges möjligheler all inom ramen för samarbetskonventionen bistå utvecklingsländerna inte fär ävenlyras.

Det svenska palenlverkels slällning i förhållande lill utvecklingsländer­na berörs även av kommerskollegiet och SACO-SR. Kommerskollegiei an­ser det värdefullt om det svenska patenlverket även efler ell lilliräde lill den europeiska patentkonventionen hade möjlighet all utföra nyhets­granskning och patenlerbarhetsprövning åt patenlmyndigheter i ulveck­lingsländema. SACO-SR anser att lösningen av denna fråga kan få en viss betydelse fördel svenska palenlverkels framlid.

Frågan om lidpunkien för ett svenskl tillträde till den europeiska patenl­konventionen berörs av nio remissinsianser. nämligen pateniverkci, Siockholms handdskaininarc. Skånes handelskaniniare. Ingenjörsreten-skapsakadeniien. Koopcraiira förbundel. Lake medelsindusl rif öre ningen, Srenska induslriens paieniingenjörers förening, Sveriges advokalsanifund och Sveriges Industrijörbund. Samtliga förordar ett tidigt svenskt tillträde. De flesia av dessa remissinsianser anser alt tillträdet bör ske sä tidigt att Sverige är fördragsslutande stal när konventionen iräder i krafl.


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         122

10    Föredraganden i tillträdesfrågan

10.1  Tillträde till samarbetskonventionen

10.I.l  Inledning

År 1970 avslutades i Washington en konvention om patenlsamarbete (samarbetskonventionen). Genom konveniionen bildas en union för inter­nationellt palentsamarbele. Syftet med samarbetskonventionen är främsl ati undvika en del av del dubbelarbete som f n, ulförs då en uppfinning pa­tentsöks i flera länder. Den grundläggande tanken bakom konventionen är alt detta resullal kan uppnås genom en centralisering av ansökningsförfa­randel och av den granskning av palenlansökningen som för de förprövan­de patenlverkens del måste föregå del slutliga ställningstagandet lill om pa­tenl skall meddelas. Enligl konveniionen är det möjligt att samtidigt söka patent i en eller fiera av de fördragsslutande staterna genom en s. k. inter­nationell patentansökan. En sådan ansökan blir föremål för en central ny­hetsgranskning. Sainarbetskonvenlionen ger också den sökande möjlighel att få en förberedande patenlerbarhclsprövning av ansökningen utförd.

Nyhetsgranskning och förberedande patenlerbarhetsprövning skall ut­föras av en nationell patentmyndighel eller internationell organisalion som utsetts därlill av den union för palentsamarbele som bildas genom konven­tionen. Del är tanken all några av de slörsia och bäst utmslade palentver­ken i världen skall ulses alt utföra sådan granskning och prövning. Bestäm­melsen om att internationell organisation skall kunna ulses all utföra dessa uppgifter har lillkommil för alt göra det möjligt att låta regionala patenl­myndigheter. såsom del blivande europeiska patenlverket. ulföra nyhets­granskning och palenterbarhetsprövning enligl konveniionen. När sökan­den har fåll ullålande över granskningen samt patenlerbarhetsprövningen. om han begäri sådan, kan han ta ställning till om han vill återkalla ansök­ningen eller fullfölja den och få den prövad i någon eller några av de stater som den omfatiar. Om han fullföljer ansökningen, prövas den i vanlig ord­ning av de berörda nationella patentmyndighetema. Vid denna prövning är de nationella patentmyndighetema inle bundna av resultatet av nyhets­granskningen eller av den förberedande patenlerbarhetsprövningen, om sådan har utförts. Del centraliserade gransknings- och prövningsförfaran­del syfiar bara lill att underlätta de nationella palentmyndighetemas fort­satta handläggning av ansökningen. De fördragsslutande staterna slår fria att själva besiämma de materiella förulsällningarna för all en ansökan skall kunna bifallas. Konventionen nödvändiggör därför inte några ändringar i de fördragsslutande staternas materiella palentlagstiftning. Samarbetskon­ventionen innehåller också vissa bestämmelser vilkas syfte är all främja den ekonomiska ulvecklingen i utvecklingsländerna genoin all underlätta för dessa länder all få tillgång litl modern teknologi.

Patenlpolicykommittén harförordat all Sverige tillträder samarbelskon-


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                        123

venlionen. Alla remissinstanser som har uttalat sig i tillträdesfrågan utom tre delar numera kommitténs uppfallning all Sverige bör tillträda konven­tionen. De tre remissinsianser som har en avvikande mening. Styrelsen för leknisk ulveckling. Svenska uppfinnareföreningen och Statsverkens in­genjörsförbund, anser all samarbetskonventionen innebär en försämring av uppfinnarens ställning. Enligl deras mening bör Sverige inle tillträda konventionen förrän den svenska lagstiftningen har ändrats så all en pa­lenlansökan inle anses gjord förrän uppfinnarens namn har angivits.

10.1.2  Verkningar för svenskt iiäringslir och srenska uppjlnnare

Det är f. n. bäde omständligt och dyrbart all söka patent på en uppfin­ning i flera länder. Sökanden måsle ge in en särskild ansökan för varje land som han vill all patentskyddet skall omfatta och för della ändamål måsle han lägga ned avsevärda kostnader på översättning av ansökningen. Vida­re måsle ansökningen anpassas till de krav i formellt och materiellt hänse­ende som ställs upp i de olika ländernas lagsliftning. I allmänhet måste sö­kanden också anlita ombud i fiera olika länder. Del är mycket vanligl all palentansökningar ändras en eller fiera gånger under handläggningens gång. Det förekommer t.ex, all sökanden måsle inskränka eller på annal säll ändra patentkraven för att ansökningen skall kunna bifallas. Della in­nebär med den nuvarande ordningen alt sökanden under hela handlägg­ningstiden måsle hålla kontaki med patentmyndighetema i olika länder.

Visserligen kan en patentsökande redan enligl den nuvarande ordningen i allmänhel börja med all ge in ansökan i ell enda land och vänta upp lill ell år med all ansöka om patent i övriga länder. Enligt 1883 ärs Pariskonven-lion för industriellt rättsskydd kan han nämligen åberopa prioritet för samtliga ansökningar från den första ansökningen, under förutsätining alt de senare ansökningarna ges in inom en tolvmånadersperiod från den försia ansökningen. Den nuvarande ordningen innebär emellertid trots del­la all sökanden i slor utsträckning måsle ådra sig kostnader för ombud i olika tänder och för översättning av ansökningar redan innan han med sä­kerhet kan bedöma om uppfinningen över huvud taget är patenterbar.

t alla de hänseenden somjag nu har nämnt kan sainarbetskonvenlionen vänlas medföra lättnader för sökanden. Sålunda medger konveniionen till en böljan all han ger in en enda ansökan som omfattar flera länder. I kon­ventionen anges vilka formkrav en sådan ansökan måste uppfylla och de fördragsslutande staterna är skyldiga att godta en ansökan i formellt hänse­ende om den uppfyller konventionens krav. Härigenom bortfaller behovet av all anpassa ansökningen lill formföreskrifter i olika länder. En förutsätt­ning för all svenska patentsökande skall kunna dra nytta av de fördelar konventionen erbjuder är emellertid all Sverige tillträder konventionen. Rätten att göra internationell palenlansökan är nämligen i princip förbehål­len den som är medborgare i eller har hemvist i fördragsslutande stat.


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         124

En betydande fördel med konventionen är vidare all en sökande först när han har fåll del av resultatet av den internationella nyhetsgranskningen behöver la slällning lill om han skall föra ansökningen vidare och i vilka tänder ansökningen i så fall skall fullföljas, t den mån det blir möjligt all få även internalionell förberedande palenterbarhetsprövning behöver ställ­ningstagandet ske försl sedan sökanden har erhållit såväl nyhelsgransk­ningsrapporien som utlåtandet över patenlerbarhetsprövningen. Sökanden behöver sålunda inte ådra sig kostnader vare sig för all anlita ombud i olika länder eller för all utarbeta översättning av ansökningen innan han har ta­git slällning i dessa avseenden.

Av skäl somjag strax skall återkomma till är del dock något oklart huru­vida konventionens bestämmelser om internationell förberedande paten­lerbarhetsprövning kommer att träda i kraft under de närmaste åren. Kom­mittén haremellertid ansett att om konveniionen vinner anslutning från de viktigare induslristalerna, ett svenskl tillträde under alla omständigheter medför väsentliga fördelar för svenska sökande som önskar få patent på samma uppfinning i flera stater. Jag delar denna uppfaltning. Konventio­nen har redan tillträils av två vikliga induslrislater, Förbundsrepubliken Tyskland och USA. Frän både japanskt och ryskt håll har uttalats slorl in­tresse för samarbeie enligl konventionen. Sovjetunionen kan förväntas till­träda konventionen under innevarande år.

I likhet med kommittén anserjag all del finns anledning all ulgå från att del svenska patenlverket ulses lill internationell nyhetsgranskningsmyn­dighet och myndighet för internationell förberedande patenlerbarhetspröv­ning, om Sverige begär della. Ulses patenlverket litl internalionell gransk­ningsmyndighet, kommer litltiädel lill konventionen all medföra ytterliga­re fördelar för svenska patentsökande och svenskt näringsliv. Internatio­nell ansökan skall vara avfattad pä språk som har godtagits av den myndig­het som skall utföra granskningen. Om patentverket ulses titt internationeti granskningsmyndighet, kommer det givelvis alt åtaga sig att granska inter­nationella ansökningar pä svenska. Del kommer då all vara en väsenilig fördel för svenska sökande och särskilt för svensk exportinduslri all kunna ge in en på svenska avfattad internalionell patenlansökan saml. efter skriftväxling på vårt eget språk och med möjlighet all pä ett enkelt sätl hål­la kontakt med patentmyndigheten under handläggningen, kunna få ett ut­låtande över granskningen av ansökningen, som beaktas vid ansökan om patent vid del europeiska patenlverket och i många länder som kommer att slå utanför det europeiska patentsamarbetet.

Under remissbehandlingen av kommitténs båda betänkanden har en mycket slor majoritet av remissinsianserna starkt understmkit viklen av all del svenska patenlverket ges sädana resurser all del kan ge svenska uppfinnare och svenskl näringsliv en informations- och dokumentations-service som är av hög kvalitet och som främjar teknisk innovationsverk­samhet i Sverige. Vidare harframhållits del angelägna i alt handläggningen


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         125

av nationella palentansökningar vid den svenska patentmyndighelen blir av samma kvalitet som handläggningen av europeiska palentansökningar vid det europeiska patentverket och den nyhetsgranskning och förbere­dande palenterbarhetsprövning som kommer att äga rum enligl samarbets­konventionen. Även kommittén har understrukit värdet för svenskl nä­ringsliv och svenska uppfinnare av alt inom landel ha tillgäng till den pa­tenträtlsliga expertis som finns i ell patenlverk med goda resurser.

Enligt min mening är frågan om palenlverkels möjligheter alt ge en ser­vice som fränijar innovalionsverksamhet i vårt land av största belydelse för svenskl näringsliv. Jag anser liksom kommittén all det inle kan råda nå­gol ivivel om all del svenska paientverkel får slörre möjlighet att ge pa­tentsökande och näringsliv tillfredsställande service i dessa avseenden, om patenlverket får tiänstgöra som intemationell nyhetsgranskningsmyn­dighet och - under förutsättning all samarbetskonventionens beslämmel­ser om internationell förberedande palenterbarhetsprövning träder i kraft - som myndighei för dylik prövning.

Som kommittén har framhållit kommer en sökande som använder sig av samarbetskonventionens handläggningssystem för all söka patent på sam­ma uppfinning i flera länder all ådra sig förhållandevis höga avgifter. Med hänsyn till de avsevärda besparingar i form av minskade kostnader för om­bud och översättning av ansökningar till främmande språk som samarbets­konventionen medger, anserjag emellertid att det knappast finns anled­ning befara att palenlavgiflerna blir så höga all de omintetgör de fördelar som konventionens handläggningssyslem medför. Skulle så mol att förmo­dan ibland bli fallel. slår ju f ö. alhjämi möjlighelen all i stället söka patent genom nationella palentansökningar öppen.

På grund av vad jag nu haranfört finner jag att det ärav väsentligt intres­se för svenska uppfinnare och svenskl näringsliv alt Sverige tillträder kon­ventionen och därigenom ger svenska sökande möjlighel all dra nytta av de fördelar som konveniionen erbjuder.

10.1.3  Verkningar för palenlrerkel

Ett genomförande av samarbetskonventionens system med både nyhets­granskning och förberedande palenterbarhetsprövning kan enligt min me­ning på sikt medföra en väsentlig rationalisering för de patentverk som, i likhet med det svenska, utför förprövning av ansökningarna. Den största rationaliseringsvinsten lorde vara all vänta från den del av systemet som avser internalionell förberedande patenlerbarhetsprövning. Om syslemel med sådan prövning inle får någon nämnvärd belydelse. kommer däremot det svenska deltagandet i samarbetet enligt konventionen inte att medföra någon väsenilig arbetslällnad fördel svenska patenlverket.

Titt det svenska patenlverket ges f n. in ca 15000 ansökningar per år. Vid ell tillträde lill enbart samarbetskonventionen beräknas enligt kom-


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         126

mitten år 1985 ca 18 000 ansökningar per år komma att ges in till del svens­ka paientverkel. Under förulsällning all del svenska patenlverket blir in­ternalionell nyhetsgranskningsmyndighet skulle enligt kommitténs beräk­ningar handläggningen av dessa ansökningar komma alt kräva en arbetsin­sats som moisvarar fullständig handläggning enligl nuvarande arbetsruti­ner av omkring 16000 ansökningar. Kommittén har då utgått ifrån all de som söker patent genom internationell palenlansökan inle i någon slörre omfattning kommer alt utnyttja systemet med internationell förberedande palenterbarhetsprövning underden första tioårsperioden efter samarbets­konventionens ikraftträdande. Om delta syslem skulle träda i krafl och ul­nyltias i slor omfattning, kommer det givelvis på sikl alt leda lill all arbels-belastningen vid patenlverket blir mindre än vad de nyss nämnda siffroma visar. Del är dock omöjligt att med någon slörre grad av säkerhel uttala sig om hur slor denna minskning kan tänkas bli och kommittén har inte heller gjort någol försök all närmare uppskatta den. Jag skall senaie återkomma lill frågan om verkningarna fördel svenska patenlverket om Sverige tillträ­der både samarbetskonventionen och den europeiska patenlkonventionen. A v de skäl som jag tidigare har anfört innebär del avsevärda fördelar för svenska uppfinnare och svenskt näringsliv om del svenska patenlverket blir internationell granskningsinyndighel. Del svenska paientverkel sys­selsätter f n, ca 180 granskare och uppfyller således med bred marginal det krav på minst 100 heltidsanställda granskare som uppställs i samarbets­konventionen föratt en nationell myndighet skall kunna utses till myndig­het för internalionell nyhetsgranskning och internalionell förberedande pa-tenterbarhetspiövning. Ingenting har kommit fram som talar emot att pa­tentverket skulle komma att utses lill sådan myndighet, om Sverige begär del. Jag anser däiför i likhei med kommittén all man kan ulgå ifrån att en sädan begäran från Sverige skulle bifallas. Jag föreslår all man för svensk del verkar för all det svenska patenlverket utses till internationell nyhets­granskningsmyndighet och lill myndighet för internalionell förberedande patenlerbarhetsprövning.

10.1.4 Palenlräll.sligo. synpunkter

Somjag tidigare har framhållil står de fördragsslutande staterna fria alt själva besiämma de materiella förutsättningarna för alt en internalionell patentansökan skall kunna bifallas. Samarbetskonventionen nödvändiggör däiför inte några ändringar i den materiella patenlrällen i de fördragsslu­tande staterna. Konventionen innehåller däremot enhetliga regler för inter­nationell patenlansökans form och innehåll. Dessa regler överensstämmer i huvudsak med vad som gällerenligt den svenska palenllagstiftningen.

Under remissbehandlingen har några remissinstanser uttalat kritik då del gäller de följder i fråga om uppfinnarens ställning som ell svenskl till­träde till konventionen skulle föra med sig. Föregen del kanjag delvis in-


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         127

stämma i denna krilik. Av skäl som jag senare skall redovisa (avsnill 11.7.4) anserjag emellertid inte all konventionens innehåll på denna punkt ulgör något avgörande skäl mol ett svenskt tillträde. Jag delar därför kom­mitténs uppfaltning all del från patenträllslig synpunkl inte finns någon an­ledning för Sverige alt inle tillträda samarbetskonventionen.

10.1.5  Ulsiklerna all konrenlionen skall iräda i krafl

Samarbetskonventionen iräder i krafl tre månader efler del all den har tillträtts av minst åtta stater, under föruisättning all minsl fyra av dessa stater uppfyller någol av följande krav:

1.        antalet i den staten ingivna palentansökningar översteg 40000 under det år som omfattas av internationella byråns senast publicerade årsstatis­tik:

2.        medborgare i den slalen eller personer som hade hemvist där ingav under nämnda år minsl I 000 ansökningar i viss annan stal;

3.   patentmyndighelen i vederbörande stat mottog under nämnda år minsl IOOOO ansökningar från personer som var medborgare i eller hade hemvist i någon annan stat,

Enligl den statistik för år 1975 som har publicerats av WIPO:s internatio­nella byrå uppfyllde nämnda år följande 13 stater någol av de tre villkoren: Australien, Belgien, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, Ja­pan, Kanada, Nederländerna. Schweiz. Sovjetunionen. Storbritannien. Sverige och USA,

Av dessa 13 stater har hittills Förbundsrepubliken Tyskland och USA tillträtt samarbetskonventionen. Dämiöver har konveniionen tillträtts av åtta andra stater, samtliga afrikanska. Enligt uppgift från WtPO:s inlerna­tionella byrå väntas Sovjetunionen tillträda samarbetskonventionen under innevarande år. Även Japan har anmäll slorl intresse för all della i samar­betet enligt konventionen, men ell japanskt tillträde kan vänlas tidigast un­der år 1978, Vidare uttalade EG-staterna när marknadspatentkonven­tionen avslutades den 15 december 1975 alt de skutte verka för ett tidigt ikraftträdande av samarbetskonventionen. Helst skulle, enligl della utta­lande, samarbetskonventionen och den europeiska patenlkonventionen träda i kraft samtidigt. I vari fall Belgien. Danmark. Frankrike och Storbri­tannien synes också inriktade på all ratificera samarbetskonventionen i mitten av innevarande år, Mol bakgmnd av nu nämnda förhållanden är del troligt att samarbetskonventionen Iräder i krafl under senare delen av år 1977, I samband med konventionens ikraftträdande skatt unionens general­församling avgöra när internationella palentansökningar tidigast får göras. Denna lidpunkl får inle förläggas senare än sex månader efter ikraftlrädan­del, Enligl vad som uttalats från WtPO:s inlernationella byrå kommer hela denna sexmånadersfrisl att behöva utnyttjas. Samarbetet enligl konventio­nen kan därför väntas bli inlett i början av år 1978.


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         128

Stat som tillträder samarbetskonventionen får avge förklaring att staten inte skall vara bunden av konventionens bestämmelser om internationell förberedande palenterbarhetsprövning (kap. II). Dessa beslämmelser trä­der i kraft först när tre stater som uppfyller någol av de förul nämnda sär­skilda kraven har tillträtt konventionen ulan all avge reservation i fråga om kapitel II.

Tidigare har såväl flera stater som ålskilliga intresseorganisationer inta­git en negativ hållning lill syslemel med internationell förberedande paten­lerbarhetsprövning. När USA ratificerade konveniionen i november 1975 avgavs för amerikansk del förklaring av del slag som nyss nämnls. Under senare lid haremellertid vissa utvecklingsländer visal iniresse föratt även samarbetskonventionens kapitel It skall träda i ki-aft så snart som möjligt. Denna inslällning från utvecklingsländernas sida har föranlett flera indu­slrislater. bland dem några EG-länder, all uttala all de avser att tillträda samarbetskonventionen utan all göra undanlag för kapiiel II. Förbundsre­publiken Tyskland har inle gjort undanlag för detta kapitel. Del är däiför sannolikt alt även den delen av konventionen kommer att träda i krafl inom kort.

Vad beträffar de andra nordiska ländernas inställning till samarbetskon­ventionen har den danska regeringen i pi-oposition föreslagit alt Danmark skall tillträda konveniionen. I propositionen föreslås dock att Danmark gör förbehåll i fråga om konventionens kapitel 11. I Fintand och Norge har pro­position i fiågan ännu inte lagts fram. men de finska och norska kom­mittéerna har föreslagit tillli"äde till samarbetskonventionen. Den norska kommittén harförordat alt Norge utnyttjar reservationsmöjligheten i fråga om kapitel II.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att de beslämmelser som föran­leds av ell svenskt tillträde till samarbetskonventionen har utarbetats i samråd mellan de nordiska tänderna. De förslag som f.n. löreligger är i slorl selt identiska i samtliga fyra länder.

10.1.6 Reserralioncr

Jag anser inle att Sverige bör utnyttja möjligheten alt avge reservation mot samarbetskonventionens bestämmelser rörande internationell förbe­redande palenterbarhetsprövning. Som kommittén har framhållit är syftet med samarbetskonventionen alt centralisera förprövningen av patentan­sökningar rörande uppfinningar som söks skyddade i flera länder och däri­genom minska arbetsbelastningen vid de förprövande palentverken. Som jag nyss har nämnt kan någon väsenilig minskning av denna arbetsbelast­ning inle uppnås om inte systemet med internalionell förberedande paten­lerbarhetsprövning utnyttias.

Utöver den nu nämnda reservationsmöjlighelen avseende kapiiel II är vissa ytterligare reservationer mot samarbetskonventionen tillåtna. Dessa


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                        129

reservationer rör längden av den frist inom vilken ansökan som har varit föremål för internationell förberedande patenlerbarhetsprövning skall full­följas vid nationell patentmyndighel. vissa bestämmelser rörande publice­ring av internationell ansökan och rättsverkan av sådan ansökan saml in­ternationella domstolens behörighet. Beiräffande dessa reservationsmöjlig­heter vill jag anföra följande,

Intemationell ansökan skall publiceras genom internationella byråns försorg (art. 21). Fördragsslutande stat får dock avge reservation i form av en förklaring all den för sin del inle påkallar internationell publicering. Har samtliga stater som designerats i en internationell ansökan avgivii sådan förklaring skall ansökningen inle publiceras, om inte sökanden begär del eller sådan nationell ansökan eller sådani patent som gmndas på den inter­nationella ansökningen publiceras av patentmyndighelen i designerad stal som har avgivii dylik förklaring (arl. 64.3). Anledning saknas för Sverige att avge sådan förklaring. Av skäl som jag kommer all redovisa i anslul­ning lill 35 S patentlagen (avsnill 13,1) bör Sverige däremoi utnyttia möjlig­heten lill reservation såvilt avser lidpunkien för nationell publicering av in­ternationella ansökningar (art. 64.2.a.ii).

Under vissa förutsättningar har fördragsslutande stal reservationsrätt när det gäller internationell ansökans nyhelshindrande verkan (arl, 64.4). Denna rält tillkommer stal vars tag ger ett i den staien meddelal patent verkan som nyhetshinder från en lidpunkl. som tigger före den dag dä an­sökningen publiceras, men i della avseende inle jämställer priorilelsdagen enligl Pariskonventionen med faktisk ingivningsdag i den slalen. Sådan stat får avge förklaring av innebörd alt, om en internationell ansökan som lar upp den slalen som designerad stal ges in utanför den statens område, detta ingivande inte jämställs med ell faktiskt ingivande i den slalen när det gäller ansökningens verkan som nyhetshinder. Enligt svensk rält (6 S patentlagen och 9 S patentkungöretsen)jämslälls emellertid i della avseen­de priorilelsdagen enligl Pariskonventionen med dag dä ansökan ges in i Sverige. Denna reservationsmöjlighet har därför inle någol intresse för Sveriges det.

Tvist mellan två eller flera fördragsslutande stater rörande tolkning eller tillämpning av konveniionen får av fördragsslutande stat som är part i tvis­ten hänskjutas till internationella domslolen (art. 59). Fördragssluiande stat har emellertid möjlighet att avge reservation av innebörd att staten in­le skatt vara bunden av denna bestämmelse (art. 64.5). 1 likhei med kom­mittén anserjag det uleslutei alt Sverige skulle begagna sig av möjlighelen alt avge reservation beträffande internationella domstolens behörighel.

9   Rik.säagen 1977178. I saml. Nr I. Del A


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         130

10.2 Tillträde till den europeiska patentkonventionen

10.2.1 Inledning

Är 1973 avslutades i Miinchen en konvention om meddelande av euro­peiska patent (den europeiska patenlkonventionen). Denna konvention in­nehåller regler om ett mera långtgående internationellt palentsamarbele än samarbetskonventionen. Genom den europeiska paientkonventionen bil­das en europeisk palenlorganisation. som beslår av ett europeiski patenl­verk under ledning av ell förvaltningsråd. Det europeiska patenlverket skall ha sill säte i Miinchen. Del skall handlägga och pröva ansökningar som görs enligt konveniionen saml meddela patenl (s. k, europeiskt pa­tent), som allt efter sökandens önskan kan omfalta en eller flera av de för­dragsslutande slalerna.

Konveniionen innehåller en fullsländig reglering av förutsällningarna för meddelande av europeiskt patenl. Denna reglering är fristående från de fördragsslutande staternas nationella patenllagsliftning. Europeiskt patent och europeisk patenlansökan skall i princip i stat som patentet eller ansök­ningen avser ha samma rättsverkan som ell patent meddelat av den statens patentmyndighet resp. ansökan om sådani patent. Konventionen inskrän­ker inte de fördragsslutande staternas rätt att ha egna patentverk som med­delar nationella patent för vederbörande stat.

Patenlpolicykommittén har förordat att Sverige tillträder konveniionen under föruisättning att den tillträds av samtliga EG-stater etter i vart falt av Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. Vidare har kommittén vid sitt slällningstagande utgått från all samarbelskonvenlionen iräder i kraft saml all frågan om del svenska palenlverkels ställning som internationelt nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internalionell förberedande patenlerbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen samt vissa därmed sammanhängande frågor får en lillfredsslällande lösning.

Kommitténs förslag alt Sverige skall titllräda konventionen har vunnit bred anslutning vid remissbehandlingen. Äv sammanlagt 40 remissinstan­ser har bara fyra. Styrelsen för leknisk utveckling. Svenska patentom­budsföreningen, SACO-SR och Sveriges civilingenjörsförbund, intagit en övervägande negaliv inställning.

Den europeiska patenlkonventionen har tillkommit under svensk med­verkan. Kommittén har framhållit att konveniionen är resultatet av ett mångårigt arbete på att få titt stånd ell europeiskt patenlsamarbete och alt Sverige har lagil en aktiv det i detta arbete. Del är därför enligl kommittén en naturiig utveckling att Sverige som medlem av den europeiska patentor­ganisalionen fullföljer sina insalser för europeisk samverkan på palentom­rådet.

För egen del vill jag framhålla att Sverige under arbetets gång har lyc­kats få igenom önskemål om ändringar i det europeiska patentsystemel


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         131

som tillgodoser svenska inlressen. Sålunda kan del svenska patenlverket koinma att få en särställning i förhållande till palentverken i öviiga stater som lillliäder den europeiska patenlkonventionen. De stater som tillträder konveniionen förbinder sig nämligen i del s, k. centraliseringsprotokollel all till förmån fördel europeiska paientverkel avstå från alt låta sina natio­nella patenlmyndigheter tiänstgöra som intemationell nyhetsgransknings­myndighet resp. myndighei för internationell förberedande palenterbar­hetsprövning enligt samarbetskonventionen. Efler hårda förhandlingar har Sverige emellertid utverkat särskilda undantagsbestämmelser i protokollet som gör del möjligt för del svenska patenlverket all även efler ell svenskl tillträde till den europeiska patenlkonventionen ulföra både nyhetsgransk­ning och förberedande palenterbarhetsprövning enligl samarbetskonven­tionen såviii avser ansökningar från dem som är medborgare i eller har hemvist i någol av de nordiska ländema. Sverige och övriga nordiska län­der har också när det gäller konventionens innehåll lyckats få litl slånd lös­ningar som innebären hänsynslagande lill den nordiska patenlrällen. Del­ta gäller i synnerhet konventionens bestämmelser om uppfinnarens släll­ning.

Mot bakgrund av vad som nu har sagts finns det enligt min uppfaltning slarka skäl som lalar för all Sverige bör tillträda den europeiska patenlkon­ventionen. Samtidigt ärjag emellertid angelägen all framhålla all hittills berörda förhållanden inle får vara avgörande för frågan om ell svenskl till­träde. Frågan om Sverige skall tillträda den europeiska patenlkonventio­nen måsle enligl min mening så långl del är möjligt grundas på en bedöm­ning av i försia hand verkningarna på längre sikl för svenskt näringsliv och svenska uppfinnare saml för svenskl pateniväsende som helhet. En sådan bedömning måste dock bli behäftad med en betydande osäkerhel. Verk­ningarna i de hänseenden jag nyss nämnde är nämligen till stor del beroen­de på faktorer i den framlida utvecklingen som del inte är möjligt all i dag bilda sig någon säker uppfallning om.

När det gäller all la slällning lill om Sverige bör tillträda den europeiska patenlkonventionen är del enligt min mening fiamför allt fem faktorer som är av belydelse. nämligen verkningama för svenskl näringsliv och svenska uppfinnare av ell svenskl lilliiäde. verkningama för del svenska patent-verket, konventionens inverkan på Sveriges möjligheter alt ge bistånd lill utvecklingsländer, konventionens innehåll från patenträllslig synpunkl saml de slalsfinansiella fi"ågorna.

10.2.2  Verkningarna för svenskt näringslir och srenska uppfinnare

När del gäller betydelsen för näringsliv och uppfinnare av eit svenskl tillträde till den europeiska patenlkonventionen är det flera olika omstän­digheter som måste beaktas. Kommittén har för sin det särskilt understru-


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         132

kil den rationalisering av patenladminislrationen som lillkomslen av en ge­mensam europeisk patenträtt och en central patenimyndighet för ell stort antal slaler kan förväntas medföra. Kommittén har påpekat all kostnads­utvecklingen underen tång följd av år har varil sådan all palenleringskosl­naderna ulgör ett växande hinder för dem som önskar skydda sina uppfin­ningar i flera länder. Varje samverkan mellan slaler som kan hejda denna ulveckling är däiför enligl kommittén välkommen. En förutsättning för all ett samarbeie av del slag som del här är fråga om skall bli fruktbärande och ge de åsyftade vinsterna är emellertid enligt kommittén alt samarbetet om­fallar ett inle alllför ringa antal stater. Kommittén har ansell alt Sveriges medverkan i den europeiska patentorganisalionen otvivelaktigt kan bidra lill all samarbetet ger önskal resullal.

För egen del vill jag särskilt understryka kommitténs påpekande att kostnadsutvecklingen underen lång följd av år har varit sådan all palenle­ringskoslnaderna utgör ett växande hinder för dem som önskar skydda si­na uppfinningar i flera länder. Del finns anledning anta all denna ulveck­ling kommer all fortsätta i oförändrad eller t. o. m. ökad takt. Jag bedömer del vara av slörsia vikt för svensk indusiri och svensk uppfinnarverksam­het att del även i framliden blir möjligt all titt rimliga kostnader skaffa sig ett fullgott patentskydd för nya produkter och tillverkningsmetoder. För svensk del finns del däiför goda skäl all stödja ell internationellt palent­samarbele i Västeuropa. Stater som utgören belydande del av vårexport-inai"knad kan väntas bli medlemmar i den europeiska paleniorganisatio­nen. Det är uppenbarl ell viktigt iniresse för svensk industri all kunna få hållbara patent för dessa stater lill rimlig kosinad. Som kommittén har an­fört kan Sveriges medverkan i den europeiska patentorganisalionen olvi­velakligl bidra till att det europeiska paientsamarbetel blir framgångsrikt.

Tillströmningen av palentansökningar lill del europeiska patenlverket är av stor betydelse för kostnadsläget vid verket. Som förut har nämnts skall nämligen verksamheten i princip finansieras helt genom avgifter. Patent­policykommittén har redovisat ett inom interimskommittén för den euro­peiska patentorganisalionen upprättat förslag till avgifter vid det europeis­ka patenlverket. I della förslag hade avgifierna beräknals med ulgångs­punkl från antagandet att verket skulle få ta emot omkring 40000 palent­ansökningar om årel. Interimskommittén har emellertid numera funnii skäl all inte räkna med mer än 30 000 ansökningar om året. Beräkningarna av personalbehov och avgifter har justerats med hänsyn härtill. Såvilt gäller avgiftema innebär jusleringama en höjning av fiertalet avgifter. Även med dessa högre avgifter torde del emellertid innebära betydande besparingar att använda sig av del europeiska patenlverket om en uppfinning önskas skyddad i fiera slaler som tillhör den europeiska patentorganisalionen.

Vad jag nu har sagt medför att frågan om svenskt tillträde till den euro­peiska patentkonventionen inte bör ses i ett alltför kortsiktigt perspektiv. Sålunda kan det vara vät förenligt med svenska intressen att ett effektivt


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         133

palentsamarbele kommer lill slånd i Europa, även om del sker till priset av vissa omställningssvårigheter. Del gälter här liksom vid annan rationalise­ring alt vissa övergångsproblem kan uppkomma.

Ell europeiskt palentsamarbele. som gör del möjligt alt genom ell enda ansöknings- och prövningsfört"arande få patent för flera stater, möjliggör givelvis avsevärda rationaliseringsvinster för svensk indusiri och svenska uppfinnare. Vissa av de fördelar som ell europeiski patenlverk skulle ge för svensk del är dock inte direkl knutna lill ell svenskl tillträde till kon­ventionen. Sålunda blir det möjligt för svenska förelag och uppfinnare all söka europeiski patent för de stater som är medlemmar i den europeiska patentorganisalionen även om Sverige inle tillträder konveniionen. Under förulsällning att den svenska palenllagstiftningen anpassas lill konventio­nen oberoende av ställningstagandet i tiltlrädesfrågan. kommer del svens­ka näringslivet vidare i ålnjulande av de fördelar som en harmonisering av patenlrällen i Västeuropa obestridligen för med sig. även om Sverige inte tillträder konventionen. Om Sverige stannar uianför konveniionen tiltkom-mer emellertid kostnaderna för ett nationellt svenskt patenl för den som önskar patent för både Sverige och någon eller några av de fördragsslutan­de staterna. Därtill kommer att ett svenskl tillträde till konveniionen gör del möjligt för svenska palentombud och anställda vid svenska förelags eg­na patenlavdelningar all uppträda som ombud vid det europeiska patenl­verket. Della ulgör enligt min mening en inle obetydlig fördel för svensk indusiri, i synnerhet för slörre företag.

I della sammanhang vill jag ocksä framhålla all del som kommittén har påpekat i andra avseenden kan medföra nackdelar för svenskt näringsliv om vi slår uianför det europeiska paientsamarbetel. Sverige har hittills varit attraktivt när det gäller palentansökningar från utlandet. Detta har varil lill fördel för svenskl näringsliv, eftersom del bl. a. har underlättat li­censöverenskommelser genom vilka svensk industri har tillförts utländsk "know-how". Det har också inneburil alt dokumentation över den senaste tekniska utvecklingen har blivit lillgänglig här i landet pä svenska. Om Sverige väljer all slå uianför den europeiska patentorganisationen, kan det enligl kommittén föreligga viss risk för all sökande som är inlresserade av alt få patentskydd i Europa begränsar sig lill sådana slaler för vilka patent kan meddelas av det europeiska patenlverket. Sverige skulle då hamna i vad som ibland brukar kallas "palentskugga". Det är givetvis svårt att be­döma hur stora riskerna för en sådan ulveckling kan vara. Eftersom en ogynnsam ulveckling i de hänseenden jag nu har beskrivit skulle få bety­delse för svenskl näringslivs möjligheter att i framliden följa med i den lek­niska ulvecklingen, anserjag dock all de risker som kan föreligga i dessa hänseenden måste tillmätas betydelse även om utvecklingen inte kan be­dömas med säkerhet.

Ell svenskt tillträde till den europeiska patenlkonventionen inger emel­lertid också farhågor för vissa negativa verkningar för svenskt näringsliv.


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         134

Ett slort antal remissinsianser har understrukit betydelsen av ett nationellt patenlverk med sådan omfallning på verksamheien all del kan lämna snabb och kvalitativt högtstående service till svenskt näringsliv. Den ratio­nalisering av patenladminislrationen i Västeuropa som tillkomsten av del europeiska patenlverket medför fär utan ivekan belydande återverkningar på omfattningen av del svenska pateniverkets verksamhel. Palenlpolicy-kommillén har som lidigare nämnls gjort vissa beräkningar rörande del svenska palenlverkels framlida arbetsbelastning. Kommittén har därvid utgått frän all Sverige tillträder konventionen den I april 1977 och all det europeiska patenlverket börjar sin verksamhel den I november 1977. De beräkningar som kommittén hargjort från denna utgångspunkt pekar på att det svenska patenlverket mol slutet av 1980-lalel skulle behöva någol över 100 heltidsanställda granskare mot nuvarande ca 180.

Som kommittén har anfört är dessa beräkningar emellertid mycket osäk­ra, eftersom de vilar på flera ovissa anlaganden. Del kan däiför inle uteslu­tas alt ett svenskt lilliiäde lill konveniionen kan medföra en sådan nedgång i del svenska palenlverkels arbetsbelastning mot slutet av 1980-lalel alt tillgången på arbeie inle längre ger sysselsättning åt det anlal på 100 hel­tidsanställda granskare som är ell minimikrav för möjligheten all vara in­ternationell granskningsmyndighet enligt samarbetskonventionen. Blir ut­vecklingen sådan och får den till följd all del svenska patenlverket inte kan kvarstå som internationell myndighei. kan enligl min uppfallning bortfallet av arbetsuppgifter i del långa loppet bli så belydande att del svenska pa­lenlverkels möjligheter alt lämna önskvärd service ål svenskl näringsliv och svenska uppfinnare allvarligt ävenlyras. Det tlnns anledning anta alt verkningarna härav i första hand skutte drabba mindre och medelstor in­dustri samt enskilda uppfinnare. Om antalet granskare minskar kraftigt, skulle detta sannolikt leda lill en minskning av palenlverkels effektivitet, eftersom varje granskare i så fall skulle få svara för ett större område av tekniken. En viss försämring av kvaliteten på palenlverkels gianskning kan i så fall knappasl undvikas.

För egen del anserjag del dock knappasl troligt all verkets arbetsbelast­ning ens mot slutet av 1980-lalet skulle gå ned så myckel all den väsentligt understiger vad som moisvarar arbelskapacilelen hos 100 heltidsanställda granskare. Som jag nyss nämnde medför en nedgång av den tolaki arbets­mängden även en minskning av kapaciteten hos varje granskare till följd av hans vidgade sakområde, vilkel bidrar till all moiverka minskningen av an­lalel granskare. Vidare anserjag i likhet med kommittén att del finns an­ledning räkna med all palenlverkels s. k, uppdragsverksamhet, främsl ny­hetsgranskningen av uppfinningar ulan samband med palentansökningar. kommer att öka. Del är också möjligt att del svenska patenlverket kan få vissa nya arbetsuppgifter. Paientverkel kan sålunda göra insalser för att utbilda palenltekniker från ulvecklingsländema. Viss sådan ulbildning äger för övrigi redan rum vid paientverkel.


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         135

Enligt min mening är en hög leknisk innovalionsnivå av belydelse för att Sverige skall kunna upprätthålla sysselsättning och fortsall välstånd, Eifa-renhelerna från senare år lalar för all svensk indusiri i framliden i ökad ul­sträckning måsle salsa på produktion av teknologiskt avancerade produk­ter, där ett högl kostnadsläge är av underordnad belydelse men där tek­niskl kunnande och yrkesskicklighet är väsentliga. Erfarenhetema visar också att även väletablerade industrigrenar kan löpa risk all snabbt slås ul ur marknaden lill följd av tekniska landvinningar på annal håll i världen, om de inte följer med i den tekniska ulvecklingen. För all en hög innova­lionsnivå och hög leknisk standard skall kunna upprätlhållas är det som re­missinstanserna har påpekat av belydelse med ell svenskl patenlverk som har resurser all ge tillfredsställande service åt näringslivet. Skulle arbets­belastningen vid del svenska patenlverket minska så kraftigt all del före­ligger risk för alt verket inte längre kan ge arbete ål 100 heltidsanställda granskare eller om risk eljesi skulle uppkomma all verkei titt följd av bris­tande kapacitet inte kan ge näringsliv och uppfinnare tillfiedsställande ser­vice, förutsätter jag däiför att statsmakterna kommer att vidta erforderliga åigärder för all förhindra sådana negativa följder av ell svenskl tillträde titt den europeiska patenlkonventionen.

Vilka åigärder eller kombinationer av åigärder som i ett sådani läge blir aktuella måste givelvis avgöras med hänsyn titt de omständigheter som då föreligger. Ell exempel på länkbara möjligheter att öka pateniverkets ai-betsuppgifter är all underlätta för i första hand svenska förelag och uppfin­nare all utnyttia palenlverkels tiänster inom ramen för verkets uppdrags­verksamhet. Insalser av detta slag skulle sannolikt bli av särskilt värde för mindre och medelstor indusiri samt enskilda uppfinnare. En ökning av uppdragsverksamhetens omfallning skulle givetvis innebära all patenlver­ket kan ha ett större antal heltidsanställda granskare än som eljest skulle vara fallel.

Jag vill också något beröra en svaghet med del europeiska paientsamar­betel som kommittén har lagil upp. I synnerhet under den första liden av del europeiska palenlverkels verksamhel kommer en föga rationell upp­delning av handläggningen att ske. Enligt konveniionen får förvaltningsrå­det uppdra ål nationella patentmyndigheter att under en övergångslid ul­föra viss del av prövningen av europeiska palentansökningar. Sådana upp­drag får omfalta sammanlagt högst 40 % av det totala anlalel europeiska palentansökningar och får ges för en tid av 15 år från del europeiska pa­teniverkets öppnande. Uppdragens omfattning skall under de fem sista åren successivt minskas. Såvitt nu kan bedömas torde möjligheterna alt lämna uppdrag till nationetta patentmyndigheter komma all utnyttjas i fult utsträckning.

För egen del anserjag alt möjlighelen att tåla en del av prövningsarbetet utföras av nationella patentverk inger vissa betänkligheter, även om det slutliga beslutet skall fallas av en prövningsavdelning vid del europeiska


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         136

patenlverket. I likhet med kommittén anserjag dock all systemet kan god­las.

Till en fullsländig bild av verkningarna för svenskl näringsliv hör också konsekvenserna för de svenska patenlombuden och deras verksamhet. Den rationalisering som den europeiska patenlkonventionen kan vänlas le­da till kommer naturligtvis all påverka också palenlombudsbranschen. Bå­de den europeiska paientkonventionen och samarbetskonventionen syftar ju bl. a. lill all minska ombudskoslnaderna och del är då ofrånkomligt att underiagel för palenlombudens verksamhel minskas i motsvarande mån. Det är dock svårt all nu förutsäga hur slora svårigheler delta kan medföra. En betydelsefull omständighet blir i vad mån svenska patentombud kan finna nya uppgifier och la tillvara de möjligheler litl inlernationelll inriktad verksamhet som konventionerna erbjuder. 1 vart fall måste enligt min me­ning eventuella nackdelar för patentombuden och deras verksamhel vägas mol de fördelar för svenskt näringsliv i övrigt som ell tillträde till den euro­peiska patenlkonventionen kan vänlas medföra.

Jag vill i delta sammanhang la upp ännu en fråga som berör patenlombu­den. Efler utgången av en övergångslid får. med vissa undanlag, endasl den som efter genomgången prövning har lagils upp i del europeiska pa­lenlverkels förteckning över auktoriserade ombud uppträda som ombud vid verkei. Under övergångstiden får i förteckningen över auktoriserade ombud tas upp den som är medborgare i fördragsslutande stat och driver rörelse eller har anställning i sådan stat samt är behörig att uppträda som palentombud inför patentmyndighelen i den slalen. Öveigångsliden vänlas bli två-tre år. Om fördragsslutande stat inle slätter upp krav på särskild yrkeskompetens för sådan behörighet, krävs för all bli upptagen i förteck­ningen att vederbörande regelbundet har uppträtt som ombud i palentären­den inför den statens patenimyndighet i minst fem år. Det europeiska pa­lenlverkels president kan dock ge dispens frän della krav.

Efiersom det i Sverige inle finns nägra författningsbestämmelser om räl­len att uppträda som ombud inför patentmyndighelen, har kommittén mol bakgrund av nyssnämnda bestämmelser i konventionen tagit upp frågan om lämpligheten av alt i Sverige införa ett system för auktorisation av pa­lentombud. Kommittén har dock kommii lill den slutsatsen att tillträde titt konventionen inte ger anledning all införa ett sådant syslem. Jag delar den­na uppfattning. Som kommittén har funnii skutte ett auktorisationssystem i praktiken få betydelse enbart under övergångstiden och då bara för ett mycket litet antal personer, främst sådana som har förvärvat praktisk erfa­renhet av palentärenden på annal säll än som parisföreträdare. Sådana personer bör ha goda möjligheter att få dispens. I likhet med kommittén anserjag all del får ankomma på patenlverket att i samråd med berörda or­ganisationer få till stånd en lämplig ordning för styrkande av alt konventio­nens krav på fem års verksamhel som ombud är uppfyllt.


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         137

10.2.3  Verkningar jör palenlrerkel

Den minskade arbetsbelastning för del svenska ptilenlverkel. som ett tillträde till den europeiska paientkonventionen för med sig, kommer som nämnts alt leda lill en minskning av palenlverkels personal. Kommittén har ansell att denna minskning kan genomföras ulan ölägenheter för perso­nalen. Från personalorganisationerna haremellertid uttryckts farhågor för all ell svenskt tillträde litl den europeiska patenlkonventionen kommer att medföra en så kraftig minskning av verkels personal all omställningssvå­righeter uppkommer. I anledning av dessa farhågor vill jag anföra följande.

Inom patenlverket har i februari 1977 gjorts en undersökning rörande de förändringar för verkels personal som ett tillträde lill både samarbelskon­venlionen och den europeiska patenlkonventionen kan tänkas medföra till följd av minskad arbetsbelastning, t undersökningen konstaleras alt några svårigheler inle toixle uppkomma för jurister, kontorspersonal och expedi­tionsvakler. Den minskning av personalen som kan bli nödvändig fördessa kategorier kan enligt undersökningen ske genom naturtig avgång till följd av pensionering eller övergång lill annan verksamhel. Frågan om eventuel­la omställningssvårigheter för ingenjörspersonalen har däremoi under­sökts närmare.

I palenlpolicykommitténs betänkande redovisas vissa uppskattningar rörande arbetsbelastningen vid del svenska patenlverket år 1985 om Sveri­ge tillträder både sainarbetskonvenlionen och den europeiska patenlkon­ventionen. Enligl dessa uppskattningar skulle arbetsbelastningen år 1985 molsvara del arbete som f n. åtgår för fullständig handläggning av drygt IOOOO patentansökningar. Som jag lidigare nämnde skulle enligl kom­mittén i så fall i slutet av 1980-latet föreligga behov av drygl 100 heltidsan­ställda granskare. Om kommitténs anlaganden rörande arbetsbelastningen las till utgångspunkt, ger också palenlverkels undersökning till resultat att verkei i stulet av 1980-lalet skulle behöva drygt 100 heltidsanställda grans­kare. Patenlverket har redovisat den avgång av granskare som kan beräk­nas äga mm fram lill år 1990 lill följd av pensionering, övergäng till det eu­ropeiska patenlverket i Munchen och övergång lill annan verksamhel. Mot bakgmnd av den avgång som sålunda kan förväntas skulle enligt undersök­ningen några omställningssvårigheter inle uppkomma för verkets ingen­jörspersonal,

Paientverkel har emellertid ansell det vara realistiskt all räkna med all verkels arbetsbelastning mot slutet av 1980-latel kommer all vara mindre än vad kommittén har antagit. Verkei har därför undersökt vilka följderna skulle bli för personaten om arbetsbelastningen blir ca 30% lägre än vad kommittén har tagit titt utgångspunkt för sina beräkningar. I så fall skulle verket i slutet av 1980-talel ha behov av endasl 80-90 heltidsanställda granskare. Somjag tidigare har framhållit måsle alla beräkningar pä della område betecknas som myckel osäkra, efiersom de har grundals på ell fierlal med nödvändighet ovissa antaganden. Somjag nyss har framhållil


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         138

talar samhällsskäl av belydande siyrka vidare för att en eventuell utveck­ling som tenderar att leda lill att antalet granskare kan komma alt undersli­ga 100. varvid verkei inle längre kan vara internationell myndighet enligt samavhelskonventionen. måste mötas med särskilda åtgärder, t.ex. utö­kad uppdragsverksamhet. Jag anser däiför alt del inle finns anledning att räkna med en så stor nedgång av antalet granskare att några omställnings­svårigheter för ingenjörspersonalen uppkommer. Skulle mot förmodan svårigheler uppstå för berörd personal, måste givetvis åtgärder vidtas för all minska omställningssvårigheterna. En personalminskning skall genom­föras genom naturlig avgång i förening med en aktiv omplaceringsverk-samhet.

Jag vill i detta sammanhang också underslryka det önskvärda i att svens­ka granskare kommer att ingå i del europeiska pateniverkets personal så att hänsyn kan tas till svenska erfarenheter när praxis utvecklas i det euro­peiska patenlverket. Det är därför enligt min mening angelägel alt över­gången av granskare från det svenska patenlverket lill den europeiska pa­tentorganisalionen underlättas. Delta kan som kommittén har påpekat ske bl.a.genomaltviss särskild utbildning, framför alll språkutbildning och ut­bildning rörande den europeiska patenlkonvenlionens innehåll, ordnas för personal vid det svenska patentverket som avser att tjänstgöra vid det eu­ropeiska paientverkel. Jag anser det också vara av stor betydelse att klar­lägga möjligheterna för svenska granskare som går över till det europeiska patenlverket all återvända till tiänstgöring vid del svenska patenlverket om de så önskar. Dessa frågor bör enligt min uppfattning lösas i samråd med berörda personalorganisationer. Jag vill emellertid påpeka alt del samtidigt är angeläget att se till att inle de lösningar som man kommer fram lill då det gälter all möjliggöra för personal att återvända till tiänstgöring vid det svenska patenlverket leder till ogynnsamma verkningar i andra hänseenden, t.ex, när del gäller befordringsmöjligheter för kvarvarande personal. En sådan utveckling skulle vara olycklig inle bara för verkels personal utan också med hänsyn till vikten för svenskt näringsliv av att en hög kvalitet på verkets tiänster bibehålls.

När det gäller det svenska patentverkets ställning vitt jag påpeka att verkei enligt cenlraliseringsprotokollets ordalydelse har rätt att utföra ny­hetsgranskning och palenterbarhetsprövning enligt samarbetskonventio­nen - förutom i fråga om ansökningar från svenska sökande — endast i frå­ga om inlernationella ansökningar från sökande i angränsande stat som har tillträtt den europeiska patentkonventionen. På svensk begäran har inte­rimskommittén dock enhälligt uttalat att centraliseringsprotokollel inte lorde hindra det svenska patentverket alt la emot och handlägga ansök­ningar från Danmark, Finland och Norge, även om inte alla dessa stater ännu har tillträtt den europeiska patentkonventionen. Jag vill också erinra om att från samtliga nordiska tänder har framhållits vikten av att en inter­nationell nyhetsgranskningsmyndighet kommer att finnas inom del nordis-


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         139

ka språkområdet. Vid överläggningar mellan företrädai-e för berörda de­partement i Danmark, Finland, Norge och Sverige har enighet rått om all del svenska paientverkel bör åla sig alt ulföra nyhetsgranskning av inter­nationella ansökningar från sökande i de noi'diska länderna. Jag anser det självklart alt Sverige bör låta sill patenlverk åla sig denna uppgift.

I fråga om betydelsen av att det svenska paientverkel får slällning som internationell myndighet enligl samarbelskonvenlionen vill jag också fram­hålla följande. I den europeiska patenlkonventionen föreskrivs alt om in­ternationell palenlansökan har varit föremål för nyhelsgranskning enligl samarbelskonvenlionen. kompletterande nyhelsgranskning skall företas vid det europeiska patenlverket. För sådan ansökan skall sökanden betala samma avgifi som om någon nyhelsgranskning enligl samarbetskonventio­nen inte hade ägl rum. Förvaltningsrådet får emellertid bestämma att det europeiska patenlverket skatt avstå från kompletterande nyhetsgranskning av ansökan som har varit föremål för nyhelsgranskning enligt samarbels­konvenlionen och endasl la ut reducerad avgift av sökanden.

Om Sverige tillträder den europeiska patenlkonventionen och del svens­ka patenlverket blir internationell nyhetsgranskningsmyndighet skall som jag lidigare har nämnt samarbelsavtal ingås mellan del europeiska patenl­verket och det svenska paientverkel. Ett förslag till avtal har utarbetats inom interimskommittén. Föreliggande ulkasi till avtal syfiar i försia hand till all nyhetsgranskningen vid de båda myndighelerna skall bli av samma kvalitet. Jag delar patentpolicykommilténs uppfattning att det är väsentligt att avtalet får ell sådant innehåll alt kompletterande nyhelsgranskning inte behöver äga rum såviii avser internationell palenlansökan som har varil föremål för internationell nyhetsgranskning vid det svenska patenlverket och att nyhetsgranskningsavgifien därför reduceras. Del är nämligen först härigenom som avgörande fördelar av att det svenska patenlverket blir in­ternationell nyhetsgranskningsmyndighet uppkommer för svenska sökan­de och sökande i de andra nordiska ländema.

Den avgiftsnedsältning som sålunda avses komma nordiska sökande till del har tidigare anlagils ulgöra ett betydande belopp, eftersom gransk-ningsavgiflen har ansetts böra beslämmas så alt den täcker den faktiska kostnaden för nyhetsgranskningen. Ftera av EG-staterna har emellertid under senaie tid hävdat all en betydande sänkning av denna avgift och en motsvarande höjning av andra avgifter i förfarandet bör göras. Det förefal­ler f. n. troligl all denna siåndpunkt vinner gehör, och i så falt minskar vär­det av nämnda avgiftsreduktion i motsvarande män. En sädan ändring av avgiftsslmkturen kan leda till att del svenska patentverket inte får ta emot inlernationella palentansökningar i den omfallning som har antagits.

10.2.4 Det srenska palenlverkels möjligheler alt ge bistånd till utveck­lingsländer

Jag har tidigare nämnt alt samarbetskonventionen har titt syfte bl. a. att


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         140

främja den ekonomiska utvecklingen i utvecklingsländerna. Palentpolicy-kommillén har ansett all Sverige inom ramen för samarbelskonvenlionen skulle kunna hjälpa ulvecklingsländema genom all efler överenskommelse med sådana länder låta del svenska patenlverket utföra nyhetsgranskning och palenterbarhetsprövning ål patenlmyndigheter i dessa länder. Därige­nom skulle Sverige kunna medverka lill alt inte andra patent kommer att gälla för utvecklingsländer än sådana som har föregåtts av en noggrann prövning och däiför avser uppfinningar som är värda patentskydd. Kom­mittén har emellertid uttalat all det mol bakgrund av cenlraliseringsproto­kollets ordalydelse är tveksamt om del svenska patenlverket efler ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen kan utnyttja de möjligheter som samarbetskonventionen ger i det nu nämnda hänseendet. Del har nämligen hävdals all de begränsningar som föreskrivs i centralise­ringsprotokollel i fråga om nationell palentmyndighets rätt att tiänstgöra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet eller myndighet för inter­nalionell förberedande patenlerbarhetsprövning hindrar det svenska pa­ientverkel alt utföra uppgifier för utvecklingsländerna inom ramen för samarbetskonventionen. Förhandlingar pågår f. n. för all klarlägga denna fråga. Liksom kommittén anserjag det vara väsentligt alt få lill stånd en lösning som ger tillfredsställande möjligheter för del svenska patentverket all tiänstgöra som internationell myndighei enligt samarbetskonventionen lill förmån för utvecklingsländer.

10.2.5 Pdienlrälisliga synpunkter

När det gäller en värdering av den europeiska patenlkonventionen frän patenträllslig synpunkt vill jag först underslryka att konventionens patent­rätlsliga innehåll i huyudsak slår i god överensslämmelse med nordisk pa­tenträtt. Liksom kommittén anserjag att del i samband med frågan om ett svenskl tillträde till konventionen inle finns anledning att beröra mer än två palenlrältsliga frågor, nämligen uppfinnarens ställning och patentskyd­dets beroende av patentkraven.

Vad först angår uppfinnarens slällning vill jag framhålla att det under ar­betet med konventionens utformning från svensk sida fästes slor vikl vid skyddel för uppfinnaren. Medan ell år 1970 framlagt konventionsulkast saknade bestämmelser härom, kom senare konventionsulkast all innehålla vissa sådana beslämmelser. Dessa ansågs emellertid från svensk sida vara otillräckliga. Vid Miinchenkonferensen gjorde de nordiska delegationerna däiför ytterligare ansliängningar att få lill slånd en reglering av uppfinna­rens slällning som överensstämmer med den nordiska patentlagstiftningen. Söks europeiskt patenl av annan än uppfinnaren behöver sökanden visser­ligen inte. såsom enligt den nordiska palenllagstiftningen, styrka sin rätt till uppfinningen, men han måste ange uppfinnarens namn och hur han har förvärvat rätten till uppfinningen. Del europeiska paientverkel skall delge


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         141

den uppgivne uppfinnai'en vad sökanden har anfört i dessa avseenden. Godtar uppfinnaren inte sökandens uppgifier. har han möjlighel att vid domstol etter annan behörig myndighet föra lalan om bättre räll till uppfin­ningen.

Kommittén har vid en samlad bedömning ansell all konventionens reg­lering av uppfinnarens slällning inle bör utgöra någol hinder mot ett svenskl lilliräde. Kommitténs slutsats i della avseende har under remiss­behandlingen blivit föremål för krilik från endasl Sveriges hantverks- och induslriorganisalion. Denna remissinsians har hävdal all Sverige inle bör tillträda konveniionen förrän fiisten föratt i europeisk patenlansökan upp­ge uppfinnarens namn har minskals till fyra månader från ingivningsdagen eller, i förekommande falt. priorilelsdagen i slällel för 16 månader enligl konveniionen i dess nuvarande lydelse.

Beträffande uppfinnarens rättsliga ställning vilt jag för egen del anföra att konventionens bestämmelser i detta avseende enligt min uppfaltning inne­bär all uppfinnaren har fått en ställning som i prakliken tigger nära den som den nordiska lagstiftningen ger honom. Jag vill också underslryka att detta som kommittén har påpekat innebär en avsevärd förbättring av uppfinna­rens ställning i flertalet västeuropeiska stater uianför Norden. Vad angår den kritik som har framföris mol längden av den frist inom vilken uppfin­narens namn mäste anges finner jag inte att konventionens reglering pä denna punkt medför någon avgörande försämring av uppfinnarens ställ­ning i förhållande till vad som gällerenligt nordisk rätt. Om för ansökan om patenl för Sverige åberopas prioritet från tidigare ansökan i utlandet och uppfinnarens namn inle anges i den svenska ansökningen, måsle palent-nhyndighelen ge sökanden föreläggande alt avhjälpa brislen. Har den svenska ansökningen ingivits i slutet av prioritelsårel. kommer i dylika fall uppfinnarens namn ofta inte att anges förrän omkring 16 månader har för­flutit från prioriletsdagen. Jag anser sålunda all den reglering som uppfin­narens slällning har fåll i konventionen är godtagbar från svensk synpunkl.

När del gäller patentskyddets omfallning föreskrivs i 39 § patentlagen all skyddet besiäms av patentkraven. För förståelse av patentkraven får ledning hämtas från beskrivningen och ritningarna. Bestämmelser med samma innehåll finns i artikel 69 i den europeiska patenlkonventionen. Med hänsyn titt att praxis i denna fråga skiljer sig avseväri i de olika slaler som kan förväntas tillträda konventionen har vid konventionen fogals ell särskilt protokoll angående tolkningen av denna artikel. Enligt della prolo­koll fär artikel 69 inte förstås sä. att ett europeiskt patents skyddsomfäng skatt beslämmas genom en strikt bokslavstolkning av patentkraven och all beskrivning och ritningar får användas endasl för att tolka oklarheter i pa­tentkraven. Artikeln får inle heller försläs så. alt patentkraven endast tjä­nar som riktlinjer för att fastställa skyddsomfångel och all skyddet omfat­tar alll som en fackman som har sluderal beskrivning och ritningar anser all patenthavaren har avsett att skydda. Artikeln skall enligl protokollet i


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         142

stället ges en tolkning som ligger mellan dessa ytterligheter och som bere­der patenthavaren ell skäligi skydd och samtidigt ger tredje man en rimlig säkerhet.

Vid Miinchenkonferensen hävdade den svenska delegationen att lolk-ningsproiokollel gav en marginal för bestämmandet av patentskyddets om­fallning som var alllför vid med hänsyn till iredje mans rällssäkerhel. Den svenska delegalionen framhöll vikten av att patenthavaren inte skulle kun­na dra fördelar av oklarheter i patentkraven och alt beskrivning och rit­ningar borde få användas endasl för all åsladkomma eiforderlig precise­ring av de utiryck som används i patentkraven. På grund härav yrkade den svenska delegalionen att tolkningsprolokotlel skulle ges en avfattning som säkerställde en mera restriktiv tolkning. Del visade sig dock inle möjligt all få till slånd någon ytterligare precisering i protokollet på denna punkt.

Den osäkerhet som kan sägas råda om konventionens innebörd i delta avseende kan som kommittén har påpekat leda till att domstolar i olika för­dragsslutande slaler utbildar olika praxis när del gälter alt avgöra patent­skyddets omfallning. Olikheierna i praxis mellan olika fördragsslutande stater kan emellertid enligt min mening förväntas bli mindre än de olikhe­ter som f. n. råder. Den ståndpunkt som svensk räll får anses inta i tolk­ningsfrågan slår i god överensstämmelse med konventionens ordalydelse och strider i och för sig inte mot protokollet. Mot bakgrund av vad jag nu har sagl anserjag all inte heller konventionens reglering av patentskyddets omfattning utgör något hinder för ett svenskt tillträde.

I della sammanhang vill jag också beröra den reglering som språkfrågan har fått i den europeiska patentkonventionen. Det europeiska palenlver­kels otTiciella språk är engelska, franska och tyska. En europeisk patent-ansökan handläggs och ett europeiskt patent meddelas på någol av dessa språk. Som framgår av redogörelsen för konventionens innehåll får emel­lertid fördragsslutande stat. som har annal officiellt språk än handlägg­ningsspråket, kräva översättning av vissa handlingar som viltkor för att eu­ropeiskt patenl och europeisk patenlansökan skatt få rättsverkan i den sla­len. Stat som med stöd av konveniionen kräver översättning får dessulom föreskriva att översättningen i den staien skatt äga vitsord före lydelsen på handläggningsspråket i den mån översättningen medför ett mera begränsat skydd. Översättningen får dock inte tillerkännas vitsord i mål om ogiltig­het.

1 delta sainmanhang vill jag påpeka all flertalet fördragsslutande slaler kan förväntas utnyttja möjligheten att kräva översättning. Om denna möj­lighet utnyttias allmänt, kommer givelvis kostnadema för europeiskt pa­tent att öka. Någon översättning av paientkrav och beskrivning lill mer än ell språk behöver emellertid inle ske förrän del är klart all del europeiska patenlverket är berett all meddela patent. Visserligen får fördragsslutande stat föreskriva att skydd under ansökningstiden inle uppkommer förrän frän den lidpunkl då översättning av de publicerade patentkraven har in-


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         143

kommit, men översällningskravet hänför sig lill en begränsad del av an­sökningen och denna översättning kan i regel anslå lill dess resultatet ;iv nyhelsgranskningen föreligger. Enligt min mening uppkommer däiför ändå en vinst med det europeiska syslemel i förhållande lill kostnaderna för översättning vid ansökan om nationellt patent i flera stater.

Kommittén har ansell all språkfrågan har fåll en från svensk synpunkl bra lösning och alt konventionens reglering ger Sverige möjlighel all i önskvärd omfattning kräva översättning av europeiskt patent och euro­peisk patenlansökan litl svenska. Någon kritik mol konventionens regle­ring av språkfrågan har inle framföris under remissbehandlingen, Ävenjag anser all konventionens reglering av denna fråga är lillfredsslällande från svensk synpunkl.

10.2.6  Utsikterna för alt konreiilioiieii skall Iräda i kraft

Den europeiska patenlkonventionen Iräder i krafl tre månader efler den dag då den har liMirälls av sex stater i vilka under år 1970 ingavs samman­lagt 180 000 palentansökningar.

Som jag tidigare nämnt har Förbundsrepubliken Tysktand. Nederlän­dema och Storbritannien redan ratificerat konveniionen. Schweiz och Luxemburg förväntas ratificera konveniionen inom kort. I Danmark och Frankrike är lillirädesfrågan förelagd resp. folkrepresentalion och dessa slaler kan förväntas ratificera konventionen under sommaren innevarande år. Beträffande andra slaler som kan vänlas tillträda konveniionen. t.ex, Belgien. Irland. Italien och Österrike, föreligger inle några säkra uppgifier om lägel i ralifikalionsfrågan.

Om konventionen tillträds av Förbundsrepubliken Tyskland. Frankrike. Nederländerna och Storbritannien, är kravet beträffande antalet patentan­sökningar uppfyllt. Med ytterligare två ratifikationer, t.ex. Luxemburg och Schweiz, skulle konveniionen träda i kraft. Inom interimskommittén utgår man f.n. från all de ratifikationer som behövs för ikraftlrädandel föreligger den 15 juli 1977. Konveniionen skulle i så falt träda i krafl den 15 oktober 1977. Interimskommittén har antagit att det europeiska patenlver­ket i så fall kan inleda sin verksamhet den 1 juni 1978.

I Danmark har förstag om tillträde titt både samarbetskonventionen och den europeiska paientkonventionen förelagts fotketingel. Finland och Norge kommer med största sannolikhet att tillträda samarbetskonventio­nen. Finland torde däremot inle komma alt tillträda den europeiska patenl­konventionen och för Norges det är frågan om tillträde litl den konventio­nen inte avgjord. Den norska kommitté som harövervägt frågan om tillträ­de titt den europeiska patentkonventionen har emellertid ansett all Norge bör avvakta med all titllräda konveniionen lill dess erfarenheter har vun­nits av hur det europeiska patentsystemel kommer all verka när det euro­peiska patenlverket har varil i full verksamhel under någon tid.


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         144

Somjag tidigare har nämnt överensstämmer den nu gällande palenllag­stiftningen i Danmark. Finland. Norge och Sverige, bortsett från de slraff-och processrätlsliga föreskrifterna, i allt väsentligt inte bara när del gälter sakinnehållet ulan också i fråga om avfattningen av de enskilda besläm­melserna. Den proposition som har lagls fram i Danmark innehåller ell för­slag lill lagtext som bortsett från någi"a få undanlag av mindre betydelse överensstämmer med den lagtext somjag nu föreslår. Det bör dock anmär­kas att del danska förslagel lill ändringar i patentlagen dessulom innehåller vissa beslämmelser som föranleds av ett danskt tillträde lill marknadspa­tentkonventionen. I Norge har någon proposition ännu inte lagls fram. Den norska kommittén har i sill belänkande lagl fram förslag till lagtext som i allt väsentligt överensstämmer med de danska och svenska kom­milléförslagen. Somjag nyss nämnde föreslår den norska kommittén vis­serligen all Norge I. v. inle skall tillträda den europeiska patenlkonventio­nen. Kommittén har emellertid utarbetat Ivå alternativa lagtexter, ett alter­nativ fördel fall all Norge tillträder endasl samarbelskonvenlionen och ell för del fall all Norge tillträder båda konventionerna. Beslämmelserna i bå­da de norska förslagen överensstämmer i allt väsentligt med motsvarande bestämmelser i det svenska kommittéförslaget. Den finska kommittén har hittills endasl lagl fram förstag till den lagsliftning som föranleds av ett till­träde till samarbetskonventionen. Denna lagstiftning överensstämmer i alll väsentligt med den lagstiftning somjag i della avseende förestår för Sveri­ges del. Inom den finska kommittén pågår f. n. arbete på en anpassning av den finska lagstiftningen i malerietti avseende litl vad som kommeratt gäl­la i Västeuropas industriländer efler del all den europeiska patenlkonven­tionen har trätt i krafl. Vid nordiska depariementsöverläggningar har före­trädare för berörda departement i Finland och Norge förklarat sig inställda på all i allt väsentligt bevara den nordiska rättslikheten med de undantag som kan föranledas av att dessa länder inle tillträder den europeiska pa­tenlkonventionen.

Betydelsen av en enhetlig nordisk lagstiftning på della område är allmänt omvittnad. Mol bakgrund härav ärdel enligt min mening myckel värdefullt all den ändring av den nordiska patenltagsliflningen som föranleds av de internationella samarbelssystemen förefaller all kunna genomföras ulan all den nordiska rällslikhelen går förtorad.

10.2.7 Slalsfinansiella frågor

Som jag lidigare har nämnt innebär ett tillträde till konventionen vissa ekonomiska förpliktelser för statsverkei. Visserligen skall enligl konven­tionen den europeiska palentorganisationens verksamhet läckas av avgif­ter som las ul av patentsökande och andra som dellar i förfarandet vid det europeiska patenlverket samt av en andel i de årsavgifter som de fördrags­slutande statema tar ul för europeiska patent. Del europeiska patenlverket


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         145

skall sålunda i princip vara självbärande ekonomiskt. Jag har lidigare redo­visat vissa beräkningar angående del europeiska pateniverkets ekonomi som har gjorts av en arbetsgrupp som har tillsatts av interimskommittén (avsnitl 6.3.2). Enligt dessa beräkningar kommer organisationens kostna­der under en uppbyggnadslid inle all kunna täckas av avgifter som fiyler in under denna tid. Organisationen skulle enligt beräkningarna därför behöva tillskott av medel i form av lån underde försia tio åren efter konventionens ikraftträdande. Arbetsgruppen har vidare beräknat alt lånen jämle mark­nadsmässig ränta skall återbetalas underen femtonårsperiod från och med del tolfte årel efter konventionens ikraftträdande och sålunda vara återbe­talade 26 år efler ikraftträdandet. Jag vill dock påpeka alt om anlalel pa­lentansökningar skulle bli väsentligt lägre än som hittills antagils. dvs. un­der 30000 ansökningar per år. det inte kan uleslulas alt den europeiska pa­tentorganisalionen kan få svårigheler all i denna takt återbetala de tån som tas upp under uppbyggnadsliden. Somjag lidigare harnämnt skulle det en­ligl arbeisgruppens beräkningar ankomma på Sverige all bidra med sam­manlagt ca 16 milj. kr. av eiforderlig! lånebelopp. Skulle organisationens budget under någol år inte kunna balanseras, ärde fördragsslutande stater­na dessutom skyldiga alt genom lån ställa medel litl förfogande för all täc­ka underskottet. Sådana lån skall jämte marknadsmässig ränta återbetalas snarasl möjligt. För stat som tillträder konventionen efler del att den har Häll i kraft kan också vissa mindre inilialbidrag komma i fråga.

Som framgår av vad jag nu har sagt kommer statsverkets ekonomiska åtaganden i samband med ell svenskl tillträde till den europeiska patent-konventionen inle alt bli av större omfattning. Liksom kommittén anser jag därför att slalsfinansiella skäl inte kan anföras mol ett svenskl tillträde till konveniionen.

10.2.8 Slulsalser i lillträdesjrågan

De omständigheter som jag nu har redovisat pekar enligt min mening mot all de fördelar som ett tillträde titt den europeiska patenlkonventionen skutte ge Sverige och svenska intressen klart kommer att överväga nack­delarna. De förhandlingar som återstår rörande del svenska palenlverkels ställning inom ramen för samarbetskonventionen rör emellertid spörsmål som kan bli av betydelse för bedömningen av tiltlrädesfrågan. Det sluttiga ställningstagandet bör därför anslå lill dess resultatet av dessa förhandling­ar kan överblickas med större säkerhel, vilket kan beräknas bli faltet under våren innevarande år.

Vad angår tidpunkten för ell svenskt tillträde anserjag i likhet med kom­mittén, att om Sverige skatt tillträda konventionen detta bör ske snarast möjligt. Som kommittén har framhållit kan Sverige genom att på ett tidigt stadium gå med i samarbetet få inflytande på utvecklingen inom den euro­peiska patentorganisalionen under den vikliga uppbyggnadsperioden. 10   Riksdagen 1977178. 1 saml. Nr I. Del A


 


Prop, 1977/78:1 Dd A                                                                                         146

Vidare konimer svensk industri tKh svenska patentombud i så fall att få möjlighel till en smidig anpassning till del nya läge som ell lilliräde till kon­ventionen innebär, efiersom del europeiska patenlverket skall byggas ul successivt. Del måsle enligt min mening också innebära fördelar om sam­arbetet mellan del svenska patenlverket och del europeiska paientverkel inleds snarasl möjligt. Därigenom bör enligl min uppfaltning skapas goda förulsällningar för all internationella nyhetsgranskningsrapporter som upprättas av del svenska patenlverket godtas ulan kompletterande gransk­ning vid del europeiska patenlverket. Om Sverige lalificerar konventionen före uigången av år 1977, kommer konveniionen alt vara i krafl för Sverige senast den I april 1978. dvs. innan del europeiska paientverkel beräknas inleda sin verksamhel. Med hänsyn härlill anserjag att lagstiftningsarbetet bör bedrivas med sikte på all en svensk ratifikation skall kunna ske före ut­gången av innevarande år faslän lillträdesfrågan ännu inle kan bedömas med fullständig säkerhel.

10.2.9 Reserralioner

De fördragsslutande staterna har enligl den europeiska paientkonventio­nen möjlighel all genom reservation på vissa punkter i sin lagstiftning avvi­ka från konventionens reglering. Reservation är tillåten endasl i de avseen­den som anges i artikel 167.2. Siat som vill utnyttia reservationsrätten måsle göia della när den tillträder konveniionen.

Enligl konveniionen kan sålunda fördragsslutande siat vars nationella lag inle medger produklpalenl på livs- och läkemedel genom reservation få räll all upprätthålla förbudet mol sådana produklpalenl under en över­gångstid på högst tio år. Om särskilda skäl föreligger, får den europeiska palentorganisationens förvaltningsråd ge fördragsslutande stat rätt att be­hålla förbudet mot produktpatent på sådana alster under ytterligare högsl fem år från konventionens ikraftträdande. Enligt svensk räll gäller f. n. för­bud mol produklpalenl på livs- och läkemedel. Av skäl somjag kommer all redogöra för senare (avsnitl 11.2.5) föreslår jag att delta förbud upp­hävs. Om detta förslag godtas finns det enligt min mening inte någon anled­ning för Sverige att utnyttia ifrågavarande reservationsmöjlighet.

Stal som för sina nationella patenl har kortare patenltid än 20 år kan ge­nom reservation förbehålla sig rätlen all under en övergångslid på högst tio år låta europeiska patent för den slalen få samma giltighetstid som natio­nella patenl i den staten. Enligt svensk rätt är patentliden 17 år. Jag kom­mer senare (avsnitt 11.10.5) att förestå en förlängning av patentliden titt 20 år. Någon anledning för Sverige att avge reservation på denna punkt finns därf"ör inte.

Enligt det titt konventionen hörande protokollet angående behörig dom­stol och erkännande av beslut rörande rätten all få europeiskt patent (er­kännandeprolokollel) skall fördragsslutande stat erkänna sådant beslul rö-


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         147

rande räll alt få europeiskt patenl som har meddelats av domstol som är behörig enligl protokollet, Fördragsslutande stal kan emellertid genom re­servation undgå att under en övergångstid pä lio år bli bunden av protokol­let, Enligl kommittén saknas anledning för Sverige all utnyttia denna re­servationsmöjlighet. Kommitténs ställningslagande har inle blivit föremål för erinran under remissbehandlingen. För egen det delar jag kommitténs uppfallning även på denna punkt.

10.3 Förhållandet till vissa andra konventioner

Inom Europarådet har som lidigare nämnts år 1963 avslutals en konven­tion om förenhetligande av vissa delar av patenträtten, den s.k. lagkon­venlionen. Denna konvention, som innehåller vissa reglerom patenterbar­het, nyhelshinder. uppfinningshöjd och paientkrav. är förenlig med den europeiska patenlkonventionen. Den har hillilis inle trätt i kraft. Endasl Irland har tillträtt konventionen. Riksdagen har år 1967 godkänt lagkon­ventionen (prop. 1966:40, ILU 1967:53. rskr 1967:325). men Sverige har inle ratificerat den. Della beror på vissa bestämmelser i konveniionen rö­rande patent på livs- och läkemedel. Om en uppfinning avser livs- eller lä­kemedel, får enligt övergångsbestämmelserna titt patentlagen patent inle meddelas på själva alstret litl dess regeringen har förordnat annal. Motsva­rande beslämmelser finns i de andra nordiska ländernas patentlagar. Lag­konvenlionen ålägger de fördragsslutande slalerna all i fråga om dylika uppfinningar efter en övergångstid på högst tio år tillåta patent på själva alstret. Danmark och Norge har därför inle ansett sig kunna ratificera kon­ventionen. För all bibehålla rättslikheten i Norden på del palenlrältsliga området har Sverige hittills avstått från all tillträda lagkonvenlionen. Som jag nyss nämnde kommer jag senare (avsnitt 11.2.5) alt föreslå att förbudet i övergångsbestämmelserna lill patentlagen mot att meddela produklpalenl på livs- och läkemedel upphävs. Vid sådani förhållande bortfaller enligt min mening de skäl som har föranlett Sverige alt inle ratificera tagkonven­tionen. I likhet med kommittén anserjag däiför att Sverige bör ratificera lagkonvenlionen samtidigt med den europeiska patenlkonventionen.

Ell svenskl tillträde lill samarbelskonvenlionen och den europeiska pa­tenlkonventionen ger också anledning att la upp frågan om uppsägning av 1953 års konvention om patentformatiteter. den s. k. formalitetskonventio­nen. Sverige tillträdde den konveniionen år 1953. I formalitelskonvenlio-nen anges de krav i formellt avseende som de fördragsslutande staterna maximalt får ställa upp beiräffande ansökningshandlingarnas beskaffen­het. Denna konvention, som numera får anses föråldrad, är på vissa punk­ler oförenlig med den europeiska paientkonventionen och samarbetskon­ventionen. För all kunna tillträda den europeiska patenlkonventionen och samarbetskonventionen måsle Sverige därför säga upp formalitetskonven­tionen. Uppsägning av formatitetskonvenlionen Iräder i kraft ell år efter


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         148

det att meddelande om uppsägning har ingivits lill Europarådets general­sekreterare. Kommittén har föreslagit all Sverige skall säga upp formali-tetskonvenlionen. Della har ocksä skett den 15 mars 1977.

Kommittén har som lidigare nämnls också i korthet beröri frågan om Sveriges tillträde titt marknadspatentkonventionen. Denna konvention är som kommittén har framhållit i försia hand en konvention mellan EG:s medlemsstater. Konventionen ger dock EG:s ministerråd möjlighel all ge­nom enhälligt beslut inbjuda stal som inte tillhör EG men som bildar tull­union eller har frihandelsavtal med EG till förhandlingar om särskilt avtal som gör del möjligt att tillämpa konventionen för denna stal. Eftersom Sverige har frihandelsavtal med EG. öppnar sålunda konventionen möjlig­het till ell svenskl tillträde. Med hänsyn till bl. a. den osäkerhel som råder om när marknadspatentkonventionen kommer all liäda i krafl. har patent­policykommittén avstått från alt närmare behandla denna fråga. Någol svenskl tillträde litl marknadspatentkonventionen är f n. inte aktuellt.

10.4 Konstitutionella frågor

Enligt 10 kap. I S regeringsformen ingås överenskommelse med annan stal av regeringen. Regeringen får dock inte ingå för Sverige bindande in­ternationell överenskommelse ulan all riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen förutsätter all lag ändras eller upphävs eller all ny tag stiftas. Sverige kan inle tillträda vare sig samarbetskonventionen eller den europeiska patenlkonventionen ulan all ändringar genomförs i bl.a. pa­tentlagen. Tillträde till dessa konventioner kräver sålunda riksdagens god­kännande. Därvid uppkommer frågan huruvida ell svenskt tillträde lill konventionerna innebär sådan överlåtelse av svenska offentliga organs uppgifter till intemationell organisation eller överstatlig myndighet att be­slut härom enligt gällande grundtag måste fallas i särskild ordning. Bestäm­melser om sådan överlåtelse finns i 10 kap, 5 § regeringsformen.

Enligt paragrafens försia siycke kan beslutanderätt som enligt regerings­formen tillkommer riksdagen, regeringen eller annat i regeringsformen angivet organ och inte avser fråga om stiftande, ändring eller upphävande av grundtag i begränsad omfallning överlåtas lill mellanfolklig organisalion för fredligt samarbete, till vilken Sverige är eller skall bli anslulel, eller till mellanfolklig domstol. Den beslutanderätt som åsyftas är sådan beslutan­derätt som i avsaknad av denna bestämmelse inte skulle kunna fråntas de nämnda organen utan ändring av regeringsformen. I försia hand är del de befogenheter som regeringsformen tillägger riksdagen och regeringen. Hit hör också den högsla domsmaklen. dvs. de befogenheter som tillkommer högsta domstolen och regeringsrätten. Riksdagen beslutar om överlåtelse av sådan befogenhet i den ordning som är föreskriven för siiftande av grundtag eller, om beslut i sådan ordning inle kan avvaktas, genom ell be-


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         149

slut varom minsl fem sjättedelar av de röstande och minst tre fjärdedelar av riksdagens ledamöter förenar sig.

I 10 kap. 5 S andra slyckel regeringsformen behandlas öveiförande av rättskipnings- och förvaltningsuppgifter titt icke svenska organ i annat fall än som avses i försia stycket. Där föreskrivs att rättskipnings- etter för­valtningsuppgift i annal fall än som avses i paragrafens försia stycke kan överlåtas litl annan stal. till mellanfolklig organisalion eller lill utländsk el­ler internationell inrättning eller samfällighet. Sådan överlåtelse förutsätter förordnande av riksdagen genom ell beslut, varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig. eller genom beslut i den ordning som gäller för stif­tande av grundlag.

Frågan om ell svenskl tillträde till samarbetskonventionen innebär så­dan överlåtelse av svenska offentliga organs uppgifter all beslut om tillträ­de måsle fattas i särskild ordning har inle behandlals av kommittén och in­le heller berörts under remissbehandlingen. Kommittén har däremot lagil Upp frågan om beslul i särskild ordning krävs för tillträde lill den europeis­ka patenlkonventionen. Enligl kommittén skulle riksdagens beslut all god­känna Sveriges tillträde titt den europeiska patenlkonventionen inle behö­va fattas i den ordning som föreskrivs i 10 kap. 5 § försia slyckel regerings­formen. Däremot har kommittén ansell alt paragrafens andra stycke är till­lämpligl i della fall.

Kommitténs uppfallning har blivit föremål för viss krilik under remiss­behandlingen. Regeringsrätten anser sålunda alt 10 kap. 5 § försia slycket är tillämpligt på beslul om tillträde titt den europeiska patenlkonventionen. Svea hovrätt och juridiska fakulteten vid Stockholms universitet ifrågasät­ter om inle paragrafens första siycke är tillämpligt i delta fall.

För egen del vitt jag först framhålla all del enligt min uppfattning tillkom­mer riksdagen all avgöra enligt vilket lagrum i regeringsformen beslut skall fallas i förevaiande falt. Med anledning av vad kommittén har uttalat vill jag emellertid anföra följande.

Ett svenskl tillträde till samarbelskonvenlionen och den europeiska pa­tenlkonventionen skulle enligt min uppfattning inie innebära någon in­skränkning i regeringens eller riksdagens befogenheter. Inte heller anser jag all högsla domstolens befogenheter berörs av ell svenskl tillträde lill konventionerna. Vissa frågor som har anknyining till patent och patenlan­sökan är visserligen av sådant slag all de enligt gällande svensk rält prövas av allmän domstol. Detta gäller framför allt frågor om bättre räll titt patent­sökt uppfinning, patents ogiltighel, tvångslicens. överföring av patent, pa­tentintrång och expropriation av patent. Såviii avser Sverige skulle emel­lertid dessa frägor prövas av svensk domstol även i fråga om internalionell palenlansökan samt europeiskt patent och europeisk palenlansökan.

Vad därefter angår regeringsrättens befogenheter är denna domstol högsta instans i ärende angående patentansökan. Rätt att få ett ärende prö­vat av regeringsrätten kan begränsas genom tag (I I kap. I S försia slyckel andra punkien regeringsformen).


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         150

När del gäller frågan huruvida ell tillträde till samarbetskonventionen innebär någon inskränkning i regeringsrättens befogenheter vill jag påpeka all de olika organ som handlägger internationell palenlansökan inle fattar några beslut som är slutligt bindande såvilt avser Sverige. De rapporter som upprättas över internalionell nyhelsgranskning och internationell för­beredande patenlerbarhetsprövning är sålunda inle bindande för den svenska patentmyndighelen. när denna prövar internalionell patentansö­kan som har fullföljts i Sverige. I vissa fall får mottagande myndighei. in­ternationella byrån, iniernalionell nyhetsgranskningsmyndighet och myn­dighet för internationell förberedande palenterbarhetsprövning visserligen beslula all internationell patenlansökan skall anses återkallad. Sökanden har dock alllid möjlighet all genom all fullfölja ansökningen lill den svens­ka patentmyndighelen få ansökningen prövad av svensk myndighet i van­lig ordning, Beslul av den svenska patentmyndighelen rörande sådan ansö­kan som går sökanden eller annan emot kan fullföljas i sainma ordning som när det gäller svensk nationell patenlansökan. Jag anser därtor inte all ell svenskt tillträde till samarbelskonvenlionen innebär sådan överlåielse av beslulanderäii som avses i 10 kap. 5 § försia slyckel regeringsformen.

Fiågan i vad mån ell tillträde till den europeiska patenlkonventionen be­rör regeringsrättens befogenheter är däremot mera komplicerad. Det euro­peiska paientverkel meddelar slutligt bindande beslut i ärenden om euro­peisk patenlansökan som omfatiar Sverige. Delta innebär all dessa beslul inle kan omprövas av svensk myndighei. I motsats titt vad som gäller i ärenden om palenlansökan som handläggs vid den svenska paientmyndig­heten kan någon fullföljd titt regeringsrätten inte ske i ärenden om europeisk patenlansökan. Somjag nyss nämnde kan emellertid rätten alt få ett ären­de prövat av regeringsrätten begränsas genom lag. Det finns således inte någon i regeringsformen inskriven rätt att fullfölja lalan titt regeringsrätten i administrativa ärenden, utan rälten därtill blir beroende av vad som före­skrivs i tag beträffande varje slag av ärenden. Rätten att fullfölja talan till regeringsrätten i ärenden rörande ansökan om patent kan t. ex. slopas eller prövningen av besvär över beslut av patentverkets besvärsavdelning upp­dras åt annan inhemsk myndighet. Den omständigheten att ett svenskl till­träde till konventionen skutte leda till att det sluttiga avgörandei i ärenden rörande ansökan om patent för Sverige i viss omfallning äger rum hos in­temationellt organ kan därför enligt kommittén inle anses som sådan över­låtelse av beslutanderätt som avses i 10 kap. 5 § försia slyckel regerings­formen. Jag delar kommitiéns uppfattning i detta avseende.

t delta sammanhang har emellertid kommittén erinrat om regeringsfor­mens bestämmelserom resning och återställande av försullen tid. Befogen­heten all bevilja resning eller återställande av försutten tid i avgjort ärende tillkommer regeringsrätten när det är fiåga om ärende för vilket regering­en, förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsta instans och i annat fall högsla domslolen (II kap.  11 §). I fråga om ärenden som rör


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         151

meddelande av patent tillkommer sålunda denna befogenhet regeringsrät­ten.

Som kommittén har framhållil tär regeringsformens bestämmelser om resning och återställande av försullen lid endast ha avseende pä beslut som har meddelats av svensk nationell myndighet och det lorde därför inte kunna komma i fråga att lillämpa dessa beslämmelser på avgöranden som träffas av del europeiska patentverket. Liksom kommittén anserjag för övrigt all del inte lorde vara förenligt med den europeiska patenlkonven­tionen all beslul meddelat av det europeiska paientverkel undanröjs av svensk domstol. I.ex. genom resning.

Enligl grundlagberedningen innebären öveiförande av lillämpningen av svensk tag lill utländska eller internationella organ som är undandragna den kontroll som ligger i resningsinsiilutet en begränsning av de högsla domstolarnas grundlagsenliga uppgifter. Ell sådani öveiförande skulle därför enligl grundlagberedningen kräva beslul enligl 10 kap. 5 § försia styckei regeringsformen (SOU 1972:15 s. I85:jfr. prop. 1973: 90 s. 363 och 364). Kommittén haremellertid ansell all del europeiska paientverkel inte tillämpar svensk lag. Som skäl häiför har kommittén anfört att del euro­peiska pateniverkets handläggning och prövning av europeisk palenlansö­kan och europeiskt patent regleras uteslutande av den europeiska patenl­konventionen. Ell litttiäde titt konveniionen innebär sålunda enligl kom­mittén inte alt tillämpningen av svensk tag undandras den kontroll som lig­ger i resningsinstilulel och sålunda inle heller all regeringsrättens befogen­heter inskränks.

Somjag lidigare har nämnt har kommitténs uppfattning på denna punkt blivit föremål för kritik under remissbehandlingen. Även jag är iveksam beiräffande riktigheten av kommitténs slutsats. Kommitténs resonemang bygger på all det europeiska palenlverkels handläggning och prövning av europeisk palenlansökan och europeiski patent regleras uteslutande av den europeiska patenlkonventionen. Ell lilliräde till konveniionen innebär däiför enligt kommittén inte all tillämpningen av svensk lag överförs lill del europeiska patenlverket.

För egen del anserjag det visseriigen klart all 10 kap. 5 § första slyckel regeringsformen inte blir tillämpligt enbart därför att ett avgörande av ut­ländskt ellei internationellt organ lillerkänns materiell rättsverkan här i landet. När avgöranden som har tillkommit i enlighet med beslämmelser i utländsk tag, t.ex. utländska domar eller förvattningsbeslul, lillerkänns rättsverkan i Sverige blir ifrågavarande paragrafs första stycke sålunda in­le tillämpligt även om del är fråga om beslul som fattas av ett organ som är undandraget den kontroll som ligger i resningsinsiilutet. Del sagda rubbas enligt min mening inte av att del utländska organet pä grund av den inler­nationella privaträttens regler någon gång vid ett avgörande som tiller­känns rättsverkan här i landet kan komma att tillämpa svensk tag i ett eller annat hänseende. Så titt vida delar jag gmndlagberedningens åsikt att det


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         152

måsle vara fråga om ell öveiförande av lillämpningen av svensk lag för att beslut enligt 10 kap. 5 § första slycket regeringsformen skall krävas. Frå­gan om lillämpningen av denna bestämmelse är däremoi iveksam när det - säsom det här är fallel - gäller all ge materiell rättsverkan här i lan­del ät beslul som fattas av ell internationellt organ på grundval av konven-lionsbeslämmelser som är hell frislående från de fördragsslutande stater­nas nationella lagstiftning. I gmndlagberedningens uttalande berörs inle denna fråga närmare. Den europeiska patenlkonvenlionens bestämmelser om meddelande av europeiskt patent är avsedda alt komplettera eller träda i stället förde fördragsslutande staternas nationella palentlagstiftning. En­ligl min mening föreligger det därför goda skäl att i del hänseende som del nu är fråga om jämställa konvenlionsregleringen med svensk nationell lagstiftning.

Somjag nyss anförde anserjag att regeringsformens bestänunelser om resning och återställande av försutten lid inle är tillämpliga på heslut av del europeiska patenlverket. Mot bakgrund av vad jag nu har anfört harjag för egen del kommii till den uppfattningen att riksdagens beslut att godkänna den europeiska patenlkonventionen bör fattas i den ordning som före­skrivs i 10 kap. 5 S första stycket regeringsformen. Av skäl somjag tidiga­re har anfört anserjag däremoi att delta tagrum inte är tillämpligt i fråga om motsvarande beslut rörande samarbelskonvenlionen.

När del gäller samarbelskonvenlionen uppkommer också frågan om ell svenskl tillträde till den konventionen innebär sådant överförande av rätt­skipnings- och förvaltningsuppgifter till icke svenska organ att 10 kap. 5 § andra styckei regeringsformen är tillämpligt på riksdagens beslul all god­känna samarbetskonventionen. Jag anser del klart all ett svenskt tillträde lill samarbelskonvenlionen innebär överlåtelse lill icke svenska organ av vissa förvaltningsuppgifter. Enligt min uppfattning bör därför riksdagens beslul all godkänna samarbetskonventionen fallas i den ordning som före­skrivs i paragrafens andra siycke. Som har framhållits av grundtagbered-ningen bör beslut med kvalificerad majoritet vara den normala beslutsfor­men i dylika fall (SOU 1972:15 s. 187).


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         153

11    Huvuddragen av den föreslagna lagstiftningen

11.1  Allmänna synpunkter

I I.l.I  Koniiniltén

Samarbetskonventionen och tillämpningsföreskrifterna till denna inne­håller bestämmelser om internationell patenlansökans form och innehåll och om rättsverkan av sådan ansökan. Vidare ges regler om ingivandel av internationella ansökningar och om handläggningen vid den myndighei som lar emot dylika ansökningar. Den internationella nyhelsgranskningen och den internationella förberedande patenlerbarhetsprövningen regleras ingående i ett slort antal beslämmelser. Föreskrifter ges också om hur en internationell ansökan skall fullföljas i de designerade staterna. Slutligen innehåller konveniionen bestämmelser som enbart behandlar de fördrags­slutande staternas rättigheter och skyldigheter saml sedvanliga slutbe­stämmelser.

För alt Sverige skall kunna lilllräda samarbelskonvenlionen måsle enligl kommittén i den svenska lagstiftningen tas in beslämmelser om rättsver­kan här i landel av en internationell ansökan som omfatiar Sverige, dvs. i vilken Sverige tas upp som designerad stat. Vidare måste regleras vilka krav en sådan ansökan skatt uppfylla i fråga om form och innehåll för all godlas här. Slulligen måste enligl kommittén ges beslämmelser om hur en intemationell ansökan skall fullföljas i Sverige och om handläggningen vid den svenska patentmyndighelen av sådan ansökan som har fullföljts hit i behörig oi-dning.

Den internationella nyhelsgranskningen och den internationella förbere­dande patenlerbarhetsprövningen utförs av därtill utsedd myndighei enligl beslämmelserna i konventionen och lillämpningsföreskrittema till denna. Kommittén anser att denna granskning och prövning däiför inte kan regle­ras i svensk lagstiftning. Delta gäller enligt kommittén även den nyhets­granskning och palenterbarhetsprövning som del svenska patenlverket kommeratt ulföra. om verket utses till internationell myndighei.

Ett liknande betraktelsesätt kan enligl kommittén i viss mån anläggas på del svenska pateniverkets rott som mottagande myndighei för iniernatio-nelta ansökningar. Samarbelskonvenlionen och tillämpningsföreskrifterna lill denna ger emellertid mottagande myndighei valmöjligheter i vissa avse­enden när del gäller handläggningen av sådana ansökningar. Av hänsyn lill sökandena bör enligt kommittén i den svenska lagstiftningen anges hur Sverige har utnyttiat dessa valmöjligheter. Vidare anser kommittén att vis­sa grundläggande beslämmelser bör ges om dels palenlverkels handlägg­ning av internationella ansökningar i dess egenskap av mottagande myn­dighet, dels vad en sökande som ger in en sådan ansökan lill den svenska patentmyndighelen har all iaktta.

t de avseenden som samarbelskonvenlionen nödvändiggör lagstiftning


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                          154

vid ell svenskt tillträde litl konventionen innehåller den enligt kommittén en i slorl setl uttömmande reglering. Kommittén anser därför all det hu­vudsakliga innehållet i den lagstiftning som behövs för att Sverige skall kunna lilllräda konveniionen är på förhand givet. Denna lagstiftning bör enligl kommittén ulformas så all Sverige kan tillträda samarbelskonvenlio­nen ulan all avge reservation mot konventionens beslämmelser om inter­nationell förberedande palentet"barhetsprövning.

I den europeiska patenlkonventionen regleras europeiska patenlansök-ningars form och innehåll saml handläggningen av dylika ansökningar vid del europeiska paientverkel. Konveniionen innehåller en fullständig regle­ring av förulsällningarna för meddelande av europeiski patent. Denna reg­lering är frislående fiån de fördragsslutande staternas nationella patenl­lagsliftning, Konveniionen innehållerockså besiämmelserom rättsverkan av europeiskt patent och europeisk palenlansökan samt om ogilligförkla­ring av europeiskt patent. Vidare regleras omvandling av europeisk palenl­ansökan till nationell ansökan, vilkel kan ske under vissa förutsättningar. Slulligen innehåller konveniionen beslämmelser av folkrätlslig karaktär som enbart behandlar de fördragsslutande staternas rättigheter och skyl­digheter samt sedvanliga slutbestämmelser.

För all Sverige skall kunna lilllräda den europeiska patenlkonventionen mäsle enligl kommittén i den svenska lagstiftningen las in beslämmelser om rättsverkan här i landel av europeiska patent och palentansökningar. Dessulom måsle enligl kommittén ges vissa bestämmelserom omvandling av europeisk patenlansökan lill nationell ansökan.

Kommittén anseratt den europeiska patenlkonventionen i de avseenden som den sålunda nödvändiggör lagstiftning innehåller en i slort sett utlöm-niande reglering. Det huvudsakliga innehållet i den lagstiftning som behövs för alt Sverige skall kunna tillträda konveniionen är alltså enligt kommittén på förhand givet. Detta gäller bl.a. rättsverkan av europeiskt patent och europeisk patenlansökan. Kommittén påpekar att konventionen på några punkter dock lämnar viss valfrihet äl de fördragsslutande slalerna. Delta gäller bl. a. möjlighelen alt ställa upp krav på översättning som villkor för alt europeiski paleni eller europeisk palenlansökan skall få rättsverkan i fördragsslutande stal och frågan om vilka grunder som skall få åberopas för ogilligförklaring av europeiski patent.

Vid ett svenskl tillträde till samarbetskonventionen och den europeiska patenlkonventionen uppkommer enligt kommittén också frågan om och i vilken omfattning den svenska lagstiftningen i sak bör anpassas litl kon­ventionerna när del gäller nationetta patent, dvs. patent meddelade av det svenska patenlverket. och ansökningarom sådana patenl. t frågaom sam­arbetskonventionen berör kommittén detta spörsmål generellt endasl så­vitt avser regleringen av ansökans form och innehåll. I dessa avseenden måsle del enligt kommittén från såväl de patentsökandes som patentmyn-dighelens synpunkt vara en uppenbar fördel, om samma föreskrifter gäller


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         155

beiräffande alla palentansökningar som handläggs vid den svenska patent-myndigheten.

Såvitt angår frågan i vilken ulsträckning svensk räll bör anpassas lill den europeiska patenlkonventionen ullalar kommittén all det måste vara en fördel för näringsliv och uppfinnare, om den svenska palenllagstiftningen både i fräga om de materiella rättsreglerna och beträffande patenlansökans form och innehåll överensstämmer med vad som kommer att gälla i övriga Västeuropa. Kommittén anser däiför alt den svenska lagstiftningen i de avseenden som nu nämnts bör anpassas till samarbelskonvenlionen och den europeiska patenlkonventionen utom på de punkler där starka skäl la­lar för att nu gällande reglering behålls trots alt den avviker från konven­tionerna. Genom en sädan anpassning till den europeiska patentkonventio­nen minskar enligt kommittén behovei av alt i lagstiftningen la in särskilda bestämmelser för europeiska patenl och palentansökningar.

Vad angår metoden för lagstiftningen föreslår kommittén, all eiforderli­ga bestämmelser rörande inlernationella palenlansökningar. europeiska palentansökningar och europeiska patent tas in i patentlagen och palent­kungörelsen. Kommittén finner att palenllagstiftningen lorde bli mera överskådlig om internationella palenlansökningar. europeiska palenlan­sökningar och europeiska patent regleras i samma författningar som natio­nella patent och palentansökningar. Såviii gälter patentlagen föreslår kom­mittén all de bestämmelser som rör enbart internationella palentansök­ningar resp. europeiska patent och palenlansökningar förs till särskilda ka­pitel. En sådan systematik lorde enligl kommittén ge den bäsla översikten över de särskilda regler som gäller i fråga om sådana ansökningar och pa­tent.

t samband med frågan om de nya kapitlens placering i patentlagen lar kommittén upp spörsmålet humvida inle bestämmelsema om nordisk pa­lenlansökan nu bör upphävas. Dessa beslämmelser. som ulgör 3 kap. i la­gen, har inte trätt i kraft.

Som framgår av redogörelsen för det nordiska paientsamarbetel (avsnill 2.2) var arbetsbelastningen vid de nordiska palentverken under 1960-talet myckel betungande. Kommittén påpekar alt ell syslem med nordiska pa­tentansökningar vid den tiden framstod som en möjlighet all snabbt ge­nomföra en rationalisering av arbetet vid dessa patenlverk. Enligt kom­mittén är emellertid lägel i dag ett annat. Det internationella samarbete som under de senasle åren har ägt rum på det patenträtlsliga området kan förväntas alt inom kort ge konkreta resultat. Kommittén förordar att Sve­rige under vissa förulsättningar tillträder den europeiska patenlkonventio­nen. Av de nordiska länderna torde enligl kommittén i vart fall Danmark komma alt göra delta. Vidare anser kommittén det sannolikl all samtliga nordiska länder inom en nära framtid kommer att tillträda samarbetskon­ventionen. Mol bakgrund härav är del enligl patenlpolicykommittén inle realistiskt att räkna med att bestämmelserna om nordiska patenlansök-


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         156

ningar kommer alt träda i kraft. Denna uppfaltning delas enligt kommittén av motsvarande kommiltéer i de övriga nordiska länderna.

Äv nu angivna skäl föreslår kommittén att 3 kap. patentlagen upphävs. Vidare förordar kommittén all det särskilda kapitlet rörande internalionell palenlansökan las in som ett nytt 3 kap. i patentlagen i slällel för besläm­melserna om nordisk palenlansökan. efiersom kapitlet om intemationell palenlansökan enligl kommittén från systematisk synpunkt hör nära sam­man med bestämmelserna i 2 kap. om patenlansökan och dess handlägg­ning. Del särskilda kapitlet om europeiskt patent och europeisk palenlan­sökan föreslås placerat sisl i patentlagen. Även dessa förstag har tillkom­mit i samförstånd med övriga nordiska kommittéer.

Ett tillträde till den europeiska patenlkonventionen kräver enligt kom­mittén vissa beslämmelser rörande bevisupptagning ål det europeiska pa­tenlverket. Kommittén anser all erforderlig reglering bör las in i lagen (1946: 816) om bevisupptagning åt utländsk domstol. Vidare erfordras en­ligt kommittén ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rällen att ut­bekomma allmänna handlingar (den s. k. sekretesstagen). Kommittén före­slår också vissa ändringar i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar. Det till konveniionen hörande erkännandeprolokollel föranleder enligl kommittén viss lagsliftning. Med anledning härav har kommittén utarbetat förslag lill lag om erkännande av utländskt avgörande m. m. med anledning av Sveriges tillträde till den europeiska patenlkonventionen.

Del till den europeiska patenlkonventionen hörande protokollet angåen­de den europeiska palentorganisationens privilegier och immunitet aktuali­serade enligl kommittén vissa ändringar i lagen (1966:664) med vissa be­stämmelser om immunitet och privilegier. Eftersom regeringen innan 1976 års betänkande avgavs hade lagt fram proposition med förslag till ny lag­stiftning i delta ämne. avstod kommittén emellertid från att lägga fram för­slag lill ändring i nämnda lag.

11.1.2 Remissyltrandena

Vad försl angår den lagstiftning som fordras för ett svenskt tillträde lill samarbetskonventionen har under remissbehandlingen av 1974 års betän­kande inte framföris någon krilik mol kommitténs förslag att erforderliga beslämmelser om inlernationella palentansökningar skatt tas in i samma förtatlningar som gäller för nationetta palenlansökningar. Juridiska jäkul­leten vid Stockholms iiniyersUet anser en sådan systematik vara lämplig. Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar finner att lösningen all hän­föra de särskilda bestämmelserna om internationella palentansökningar lill ell särskilt kapitel främjar överskådligheten.

Kommitténs förslag alt i stor utsträckning anpassa svensk rätt rörande ansökans form och innehåll till samarbetskonventionen även när det gäller nationella patentansökningar har inte heller rönt nägon erinran under re-


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         157

missbehandlingen av 1974 års belänkande. Försrarels cirilförr alt ning ul­lalar all den svenska lagstiftningen bör anpassas till samarbetskonventio­nen även när del gäller nationella palenlansökningar. Palenlrerkel anför att om konventionens bestämmelser för internationella ansökningar skiljer sig från nu gällande beslämmelser beiräffande nationella palenlansökning­ar. de nuvarande beslämmelserna bör behållas endasl när slarka skäl lalar för della. KF anser all slörsia möjliga anpassning lill samarbelskonvenlio­nen bör eftersträvas när det gäller utformningen av lagstiftningen,

t remissyttrande över 1974 års belänkande framhåller 5i'(:/;.vA« paieni-onthiidsföreningen all del enligt dess uppfallning är angeläget alt den nor­diska rältsenheten bevaras också vid anslutning titt ell internationellt sys­tem. Även KF betonar viklen av likformighet i de nordiska ländernas lag­stiftning på delta område.

Kommitténs förslag all svensk patenträtt i princip bör anpassas till den europeiska patentkonventionen, både såvitt avser de materiella rättsreg­lerna och såviii avser palenlansökans form och innehåll, har berörts av 18 remissinsianser. Den förestagna anpassningen av svensk räll titt konven­tionen tillstyrks av 17 remissinstanser. Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, försvarels civilförvaltning. Stockholms universitets juridiska fakultet, pa­tenlverket, regeringsrätten. Ingenjörsvetenskapsakademin, Läkemedds­industriföreningen, Svenska arbetsgivareföreningen. Föreningen för indu­striellt rättsskydd. Svenska industriens patentingenjörers förening. Svens­ka patentombudsföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges industri­förbund. Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare. En remissinstans. Statsverkens ingenjörs­förbund, anser däremot att patentlagen i samband med ett tillträde inte omedelbart bör ändras mer än som direkt är nödvändigt för tillträdet.

Älta av de remissinstanser som tar upp frågan om en anpassning av svensk rätt till den europeiska paientkonventionen, juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, patentverket, Ingenjöisvetenskapsakademin, Svenska arbetsgivareföreningen. Föreningen för industriellt rättsskydd. Svenska patenlombudsföreningen. Sveriges industriförbund och Stock­holms handelskammare, framhåller alt denna fråga inle bör knylas till till­trädesfrågan. En harmonisering av europeisk patenträtt är sålunda enligt dessa remissinstanser viklig i sig. Svenska patentombudsföreningen, som har avstyrkt att Sverige f. n. littlräder konventionen, anför sålunda att en anpassning titt konventionen bör ske eftersom ett förenhetligande av den materiella patenlrällen i Europa är av största vikl.

Juridiska fakulteten. Föreningen för industriellt rättsskydd och Sveriges advokalsamfund ifrågasätter dessulom om det inte nu finns skäl att över­väga att i svensk räll införa vitesförbud som sanktion mol patentintiång. De framhåller därvid att en sådan sanktion förekommer i många andra län­der och all den är ändamålsenlig. Juridiska fakulteten anför vidare att straffsanktionen sällan kommer till användning på ifrågavarande rätlsom-


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         158

rade och all skadeslåndssanklionens effektivitet i hög grad minskas av de slora svårigheler som i regel föreligger all bevisa den skada som ell patent­intrång har medfört, någol som enligl fakulteten inte sällan leder lill påfal­lande låga skadestånd. Såväl fakulteten som föreningen anseratt införande av möjlighel att meddela vitesförbud skulle ytterligare anpassa svensk pa­lenlrält till vad som gäller i andra industriländer.

Vad angår kommitténs förslag alt upphäva beslämmelserna i 3 kap. pa­tentlagen om nordisk patenlansökan anser Srenska uppfinnareföreningen all dessa bestämmelser bör stå kvar i patentlagen titt dess del har visat sig att de system som skapas genom samarbelskonvenlionen och den euro­peiska patenlkonventionen fungerar och utvecklingen pådet palenlrältsli­ga området i de nordiska länderna har stabiliserats så att man med säkerhel kan ulgå från alt nuvarande 3 kap. inle kommer alt behöva sältas i krafl under överskådlig tid. Ell bibehållande av beslämmelserna om nordisk pa­tenlansökan kan enligt föreningen inle medföra skada eller förfång utan kan anses utgöra en positiv faktor för Sveriges möjligheler all påverka för­handlingarna beträffande den europeiska patentkonventionen.

11.1.3 Föredraganden

Kommittén har ansett att bestämmelser i tre avseenden behöver las in i svensk lagstiftning för att Sverige skaU kunna lilllräda samarbetskonven­tionen. För det första måste enligt kommittén i lagstiftningen tas in be­stämmelser om rättsverkan här i landet av en internationell patentansökan som omfattar Sverige. Kommittén har vidare ansett att i lagstiftningen måste regleras vilka krav en sådan ansökan skall uppfylla i fråga om form och innehåll för att godtas här. Slutligen måste enligt kommittén ges be­slämmelser om hur en intemationell patenlansökan skatt fullföljas i Sveri­ge och om handläggningen vid den svenska patentmyndigheten av sådan ansökan som har fullföljts hit i behörig ordning. Kommitténs förstag har lämnats ulan erinran under remissbehandlingen. Jag delar kommitiéns uppfallning att i svensk lagstiftning måste las in bestämmelser i de avseen­den som nu nämnls.

Kommittén anser däremot inte all vare sig den inlernationella nyhets­granskningen eller den internationella förberedande patenlerbarhetspröv­ningen kan regleras i svensk lagstiftning. Som skäl härför har kommittén anfört all sådan granskning resp. prövning ulförs enligt konventionens be­slämmelser. Inle heller i della avseende har kommitténs ställningslagande föranlett krilik under remissbehandlingen.

Om del svenska patentverket ulses till myndighei för internalionell ny­hetsgranskning kommer dess verksamhet i della hänseende att utgöra "in­ternationella funktioner", som faller uianför ramen för verkels verksam­hel som svensk myndighet. Dess funktioner som internalionell nyhets­granskningsmyndighet kommer i stället att utgöra en del av verksamheten


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         159

inom den union för samarbete i fråga om handläggningen av palenlansök­ningar som bildas genoin konventionen. Del nu sagda gäller också den in­ternationella förberedande patenlerbarhetsprövningen och det svenska pa­lenlverkels uppgifier om det utses all ulföra sådan prövning. Enligt min mening är det därför rikligt all. som kommittén har gjort, ulgå från alt pa­lenlverkels eventuella verksamhet som myndighet för internationell ny­helsgranskning och internationell förberedande patenlerbarhetsprövning bör regleras direkl av konveniionen och tillämpningsföreskrifterna lill den­na saml av del avtal som skall ingås mellan den svenska myndigheten och WtPO:s internationella byrå. I den mån organisatoriska förändringar inom paientverkel blir nödvändiga som följd av ell svenskl lilliräde lill samar­belskonvenlionen får beslämmelser härom utfärdas i administrativ ord­ning.

1 fråga om palenlverkels verksamhel som mottagande myndighei enligl samarbelskonvenlionen har kommittén föreslagit all i den svenska lagstift­ningen skall tas in bestämmelser av vilka framgår hur Sverige har utnyttjat de valmöjligheter som samarbetskonventionen ger när det gäller mottagan­de myndighels handläggning av intemationella palentansökningar. Enligt kommittén bör i svensk lagstiftning också ges vissa gmndläggande bestäm­melser om pateniverkets handläggning av internationella patentansökning­ar i dess egenskap av mottagande myndighet och vad en sökande som ger in en sådan ansökan titt den svenska paientmyndigheten har all iaktta. Kommitténs förslag titt reglering i dessa avseenden har lämnats utan erin­ran. Bestämmelser i dessa frågor har av kommittén lagils in i palentkungö­relsen. Jag delar komnutténs uppfattning att förfaltningsföreskrifter bör ges i de frågor som nu nämnts och all dessa föreskrifler bör tas in i palent­kungörelsen.

Vad därefter angår den lagstiftning som fordras för ett svenskt tillträde till den europeiska patenlkonventionen har kommittén ansett alt bestäm­melser måste ges i svensk lagstiftning om verkan av europeiski patent och europeisk patentansökan. Dessulom har kommittén föreslagit vissa be­stämmelser om omvandling av europeisk patenlansökan lill nationell pa­lenlansökan. Några erinringar mot kommitténs förslag i dessa avseenden har inte framföris under remissbehandlingen. Jag delar kommitiéns upp­faltning att dessa frågor måste regleras i svensk lagstiftning för att Sverige skall kunna tillträda den europeiska patenlkonventionen. Konventionens reglering av fömtsättningarna för att europeiskt patent skall kunna förkla­ras ogiltigt har föranletl kommittén att föreslå vissa ändringar i gällande rätt. Jag återkommer senare titt denna fråga (avsnitt 11.12.5).

Kommittén har också behandlal frågan om och i vilken omfattning den svenska lagstiftningen vid ett svenskl tillträde lill samarbelskonvenlionen och den europeiska paientkonventionen bör anpassas till konventionerna när del gäller nationella patent och palentansökningar. Kommittén har an­sett  att  den  svenska lagstiftningen  bör anpassas  titt  konventionerna


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         160

utom på de punkter där siarka skäl lalar för all nu gällande reglering be­hålls trots alt den avviker från konventionema. Kommitténs inställning i della avseende har nästan undantagslöst hälsats med tillfredsställelse av remissinsianserna. Även jag delar kommitténs uppfattning när del gäller önskvärdheten att anpassa svensk rätt till vad som kommer att gälla enligt konventionema. Liksom konunittén anserjag alt det mäste vara en föidel lör näringsliv och uppfinnare, om den svenska lagstiftningen både såviii avser de materiella rättsreglerna och såvitt avser ansökans form och inne­håll överensstämmer med vad som kommer all gälla i övriga Västeuropa. Fördel svenska patenlverket. som kan förväntas bli utsedd till iniernalio­nell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighei för internationell förbe­redande patenlerbarhetsprövning. måste del givelvis vara en fördel om samina föreskrifter gäller beträffande alla palenlansökningar som hand­läggs vid paientverkel,

I 1976 års belänkande berörs ocksä frågan om anpassning av svensk rätt på vissa punkter till marknadspatentkonventionen. Somjag nyss nämnde anserjag all del innebär väsentliga fördelar, om svensk palenlrält överens­stämmer med vad som kommer att gälla i övriga västeuropeiska industrista­ter. Jag återkommer lill denna fråga i samband med behandlingen av de olika punkter där en sådan anpassning kan vara aktuell.

Tre remissinstanser, juridiska fakulteten vid Stockholms universitet. Föreningen för industriellt rättsskydd och Sveriges advokalsamfund. har föreslagit all en harmonisering skall övervägas också på en punkt som inte berörs av konventionerna, nämligen såvitt gäller vitesförbud som sanktion mol patentintrång. De har framhållit att en sådan sanktion förekommer i många andra länder.

För egen del anserjag att frågan om att införa vitesförbud som sanktion inom patenträtten förtiänar att övervägas. Jag är emellertid inle beredd alt ta slutlig slällning litl denna fråga förrän den har utretts närmare och nä­ringslivets och uppfinnarnas synpunkler inhämtats. Jag vill dessutom framhålla att de problem som juridiska fakulteten har pekat på i sitt remiss­yttrande har intresse också på andra områden av immaterialrätlen. Jag vitt påpeka att frågan om införande av vite som sanktion i vammärkeslagstift-ningen f n. utreds av vammärkesutredningen (Ju 1974:10). Del kan därför finnas anledning att överväga frågan om ändringar i patentlagens sank­tionsregler i ett vidare sammanhang. På gmnd av vad jag sålunda har an­fört anserjag del inle lämpligt all nu lägga fram något förstag som avser vi­tesförbud som sanktion vid patentintrång.

Kommittén har föreslagit alt de bestämmelser av patenträllstig art söm behövs för ett svenskl tillträde till samarbetskonventionen och den euro­peiska patentkonventionen tas in i patentlagen och patentkungörelsen. Förslaget har lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Även jag finner en sådan lösning lämplig. I likhet med kommittén anserjag att pa­tenltagsliflningen blir mera överskådlig om intemationella patenlansök-


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         161

ningar. europeiska palentansökningar och europeiskt patent regleras i samina föifaitningar som nationetta patent och patentansökningar. Jag de­lar också kommitténs uppfattning all de beslämmelser i patentlagen som rör enbari intemationella palenlansökningar resp. europeiska patent och palenlansökningar bör sammanföras till särskilda kapitel. Som kommittén anför lorde en sådan systematik ge den bästa översikten över de särskilda regler i patentlagen som gäller i fråga om sådana ansökningar och patent.

I 1976 års betänkande har kommittén föreslagit att bestämmelserna i pa­tentlagen om nordisk palenlansökan. dvs. lagens 3 kap., skall upphävas. Bortsett från en remissinstans har detta förslag lämnats ulan erinran under remissbehandlingen. Liksom kommittén anserjag att del numera inte är realistiskt all räkna med all systemet med nordiska palentansökningar kommer att förverkligas. Denna uppfallning delas av berörda departement i de övriga nordiska ländema. Jag föreslår däiför att 3 kap. patentlagen upphävs. Moisvarande förslag har redan lagls fiam i Danmark och torde komina att läggas fram i Finland och Norge.

Mot bakgrund av milt förslag att upphäva del nuvarande 3 kap, patentla­gen föreslår jag all del särskilda kapitlet om internationell patenlansökan las in som eu nyll 3 kap, och alt det särskilda kapitlet om europeiskt patent och europeisk palenlansökan placeras sisl i patentlagen som 1 1 kap,

I del följande (avsnitt 11,2- 11.19) skall jag ta upp vissa palenlriiltsliga frågor som är av principiell karaklär eller i övrigt av slörre belydelse. Jag skall också behandla vissa frågor rörande försvarsupptlnningar (avsnitf 11.20).

Förulom lindringar i paienllagen och lagen (1971:1078) om föisvarsupp-finningar föranleder ell svenskl tillträde till samarbelskonvenlionen och den europeiska patenlkonventionen ändringar i lagen (1946: 816) om bevis­upptagning åt utländsk domstol och i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Vidare föranlederdet lill den europeiska patenlkon­ventionen hörande erkännandeprolokollel viss lagstiftning. Den lagstift­ning som föranleds av detta prolokoll bör las in i en särskild lag,

Ell tillträde titt samarbelskonvenlionen och den europeiska paientkon­ventionen föranleder även ändringar i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten all utbekomma allmänna handlingar (den s. k. sekretesslagen). Jag har emellertid för avsikt alt under hösten innevarande år lägga fram förslag litl förhållandevis omfallande ändringar i denna lag och jag anser del lämp­ligt all i det sammanhanget behandla även de ändringar som föranleds av ett tillträde till konventionerna. På grund härav lägger jag inle nu fram nå­gol förslag om ändring i sekretesslagen.

11.2 Patenterbarhetsvillkoren

11.2.1 GiUlande rätt

Patenterbarhetsvillkoren anges i 1 och 2 SS patentlagen. Den grundläg-11    Rik.sdagen 1977178. I saml. Nr I. Del A


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         162

gande bestämmelsen finns i I S, Där föreskrivs alt patent får meddelas på uppfinning som kan "tillgodogöras industriellt", I 2 S uppställs som ytter­ligare villkor all uppfinningen väsentligen skiljer sig från vad som har blivit känt före dagen för palenlansökningen.

Förutom det grundläggande kravei all del skall vara fråga om en uppfin­ning som kan tillgodogöras industriellt innehåller 1 S också vissa ytterliga­re avgränsningar av del patenterbara områdei. Frän palenterbarhel undan­tas sålunda uppfinning vars uinyitiande skulle strida mol goda seder eller allmän ordning. Vidare undantas växlsorler och djurraser saml väsentligen biologiskt förfarande för framslällning av växter eller djur. Patent får dock meddelas på mikrobiologiskt förfarande eller alster av sådant förfavande. En ytterligare inskränkning av del patenterbara områdei görs i övergångs­bestämmelsema till patentlagen. Där föreskrivs sålunda att om en uppfin­ning avser livs- eller läkemedel, patenl inle får meddelas på själva alstret intill dess regeringen förordnar annat.

Någon närmare precisering av begreppel uppfinning görs inte i lagtex­ten, I nordisk rält har emellertid genom doktrin och praxis utbildats ett tämligen fast paienlrällsligl uppfinningsbegrepp, I förarbelena lill de nor­diska patentlagarna redovisas utförligt innebörden av detta begrepp (NU 1963: 6 s. 96 ff. prop. 1966: 40 s. 54 ff). En uppfinning som kan tillgodogö­ras industriellt anses sålunda föreligga endasl om uppfinningen har leknisk karaktär och teknisk effekt saml är reproducerbar.

t fråga om kravei alt uppfinningen skall ha leknisk karaklär uttalade de nordiska palenlkommilléerna i 1963 ärs belänkande alt det knappasl var möjligt alt exakt ange vad delta krav innebär. Kommittéerna ansäg emel­lertid all i delta krav i vart fall låg alt det skulle vara fiåga om en lösning av en uppgift med hjälp av naturkrafterna, dvs. med ett lagbundel utnyttjande av naturens materia och energi.

Till följd av kravet att en uppfinning skall ha teknisk karaktär föll enligt de nordiska palenlkommilléerna rena upptäckter utanför del palenlrältsli­ga uppfinningsbegreppel. Med uppiäcki avses i delta sammanhang upp­täckt av något som finns i naturen men som förut inte har varit känt. Det­samma gällde vetenskapliga teorier och rena anvisningar för det mänskliga intelleklet. TiU sådana anvisningar räknades enligt kommittéerna bl. a. vis­sa undervisningsmetoder, meloder för skrift, syslem för stenografi etter bokföring, meloder för reklam, regler för spel, penningsystem och stads­planer (NU 1963:6 s. 97). Huruvida datorprogi-am omfattas av uppfin­ningsbegreppel har varit föremål för viss Ivekan, men efter ett avgörande i regeringsrätten år 1974 får anses att della inle är fallet (Regeringsrättens årsbok 1974 s. 19).

Enligt de nordiska palenlkommilléerna borde i viss omfattning även uppfinningar varigenom man delvis utnyttiar den levande naturen anses ha teknisk karaklär. Delta skulle enligl kommittéerna ofta vara fallet i fråga om   uppfinningar  som   används   inom   lantbruk   och   skogsbruk.   Kom-


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         163

mitteerna nämnde i della sammanhang alt paleni hade meddelats på fram­slällning av antibiotika genom utnyujande av bakteriers och svampars or­ganismer. De framhöll all. medan patent kunde meddelas på uppfinning som avser framställning av serum i en levande djurorganism, patent hade vägrats på användning av människokroppen för semmframställning. Kom-iniltéerna ansåg vidare all meloder för behandling av människokroppen el­ler levande djurs kroppar normall föll uianför det palenlrältsliga uppfin­ningsbegreppel. Lake- och opeialionsmeloder skulle därtor inle vara pa­tenterbara. Del anmärktes dock att paleni hade meddelats på förfarande för permanentning av hår och på föifarande för rönlgenfoiografering med användning av kontrastmedel. Vidare erinrade kommittéerna om att i de nordiska ländema patent hade meddelats på uppfinningar som avser att främja djurs eller växters lillväxi saml på förfaranden och ämnen som ökar fruktsamheten hos djur eller växter (NU 1963: 6 s. 97).

Kravet all en uppfinning för all vara patenterbar skall ha leknisk karak­lär ansågs av de nordiska paientkommitiéema vara del viktigaste villkoret för paienlerbarhet. Detta krav antyds i lagtexten genom föreskriften all en uppfinning för all kunna palenteras skall kunna tillgodogöras industrieUt. Del bör i della sammanhang framhållas, all ordel "industriellt" i patentla­gen liksom i 1883 års Pariskonvention för industriellt rättsskydd haren av­sevärt vidare innebörd än i allmänt språkbruk (NU 1963: 6 s. 100 ff. prop. 1966:40 s. 68), Härmed avses sålunda inle bara indusiri i egentlig mening ulan även andra näringsgrenar. Säsom industriell verksamhel anses t.ex. också handel, jordbruk, skogsbruk och offentlig förvaltning.

Kraven på leknisk effekt och reproducerbarhel ligger enligt kom­mittéerna i själva ordet uppfinning (NU 1963: 6 s. 102). Kravet all en upp­finning skall ha teknisk effekt innebär enligt de nordiska palentkom-mittéerna att det tekniska problem som uppfinningen avser skall ha lösts genom uppfinningen och att det för en fackman är i vart fall sannolikl all den påstådda effekten erhålls om uppfinningen utövas. När det gäller kra­vet ph reproducerbarhel innebär della enligl kommittéerna alt uppfinning­en har sådan karaklär att den avsedda effekten med säkerhel erhålls vid ell upprepat rikligt utövande av uppfinningen.

Som förut nämnls får enligl 2 S patentlagen patenl meddelas endast på uppfinning som väsentligen skiljer sig frän vad som har blivit känt före da­gen för patentansökningen. Detta villkor innefattar i sig tvä skilda krav. nämligen kravet pä nyhet och kravet päuppjlnningshöjd. Nyhelskravel in­nebär all uppfinningen inle får avse något som redan är känt, Kravei på uppfinningshöjd innebär all uppfinningen inte endast måste vara ny utan även måsle innefatta en sådan ulveckling av tekniken all den väsentligen skiljer sig från vad som redan är känt. Den faktiska innebörden av dessa två krav beror givetvis på vad som enligl lagen skall anses som känt.

1 2 S patentlagen anges också vad som skall anses känt. Som känt anses sålunda alll som har blivit allmänt tillgängligt före dagen för patenlansök-


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         164

ningen, oavsell på vilket säll det har skell. saml innehållel i palenlansök­ningar som har gjorts här i landet före ansökningsdagen, om dessa ansök­ningar blir allmänt tillgängliga enligl 22 S patenttagen, t fråga om ansökan som åtnjuier prioritet skall vid lillämpning av detta lagrum ansökningen anses gjord den dag från vilken prioritet åtnjuts.

Från nyhetskravet görs två undanlag. Patenl får sålunda meddelas ulan hinder av all uppfinningen inom sex månader före ansökningsdagen har blivit allmänt lillgänglig till följd av uppenbart missbruk i förhållande lill sökanden eller någon frän vilken denne härleder sin rätt eller lill följd av all sökanden eller någon från vilken denne härleder sin räll har förevisat upp­finningen på officiell eller officiellt erkänd internationell utställning,

11.2.2 Konrentionerna

Samarbelskonvenlionen innehåller inle någon reglering av de patenler-barhelsvillkor som får föreskrivas i de fördragsslutande staterna. Den för­beredande patenlerbarhetsprövning som kan ske enligt konventionens kap. II syfiar endasl litl all få ett preliminärt, icke bindande utlåtande hu­ruvida den uppfinning som söks skyddad förefaller att vara ny, ha uppfin­ningshöjd och kunna tillgodogöras industriellt (art. 33). De kriterier efter vilka denna bedömning enligl konventionen skall göras överensstämmer i huvudsak med patenterbarhetsvillkoren i svensk räll.

1 den europeiska patenlkonventionen regleras patenträttens föremål i ar­tiklarna 52-57. I artikel 52.1 föreskrivs sålunda all europeiski patent med­delas på uppfinning som är ny. har uppfinningshöjd och kan tillgodogöras industriellt. Uttrycket "industrielll"" ges i konveniionen en vid innebörd (art. 57). En uppfinning skatt sålunda anses kunna tillgodogöras industriellt om den kan tillverkas eller användas i någon form av industriell verksam­het, däri inbegripet jordbruk.

Konventionens uppfinningsbegrepp avgränsas i artikel 52.2 genom en uppräkning av exempel på vad som inte i någol fall skatt anses som uppfin­ning. Utanför begreppet uppfinning faller sålunda upptäckter, vetenskapli­ga teorier och matematiska metoder samt konstnärliga skapelser. Detsam­ma gäller planer, regler och metoder för intellektuell verksamhel, för spel eller för affärsverksamhet saml datorprogram. Framläggande av informa­tion skall inte heller anses som uppfinning. Det är all märka alt denna upp­räkning inle är uttömmande.

I ariikel 52.4 görs en ytterligare begränsning av del patenterbara områ­det. Där föreskrivs sålunda all meloder för kirurgisk eller terapeutisk be­handling av människokroppen eller av djur saml sådana metoder för dia­gnostisering som utövas på människokroppen eller på djur inte skall anses vara uppfinningar som kan tillgodogöras industrielll. Alster, särskilt äm­nen och blandningar, som är avsedda för användning vid utövande av nå­gon av dessa metoder är däremoi enligl ultrycklig föreskrift i och för sig patenterbara.


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         165

t artikel 53 undantas vissa uppfinningar, som eljest skulle kunna falla un­der konventionens uppfinningsbegrepp, från del patenterbara områdei. Europeiskt patent meddelas sälunda inle på uppfinningar vars uinyitiande eller offentliggörande skulle strida mol altmän ordning ("ordre public") el­ler goda seder. Europeiskt patent meddelas inle heller på växlsoi"ter eller djurraser eller väsentligen biologiskt föifarande för framslällning av växter eller djur. Patent får dock meddelas på mikrobiologiska föifaranden och alster av sådana föifaranden.

En uppfinning skall enligt ariikel 54 anses som ny. om den inle ulgör del av leknikens siåndpunki. Till leknikens siåndpunki räknas allt som har bli­vit allmänt tillgängligt före den europeiska palentansökningens ingivnings­dag oavsett hur del har skett. Åtnjuter ansökningen prioritet, omfattar lek­nikens ståndpunkt allt som har blivit allmänt tillgängligt senasl dagen före priorilelsdagen. Som del av leknikens siåndpunki anses även innehållel i sådan lidigare europeisk palenlansökan som ännu inle har publicerats före ingivningsdagen resp. prioritetsdagen men som senare publiceras av del europeiska patenlverket. Sådan tidigare ansökan får dock beaktas endast såvitt avser stal som är designerad både i den lidigare och i den senare gjorda ansökningen när resp. ansökan publiceras.

En särskild nyhetsregel uppställs i fråga om ämnen och blandningar som är avsedda att användas som hjälpmedel vid sådana meloder för kirurgisk eller terapeutisk behandling eller för diagnoslicering som skall utövas på människor eller djur. Såvitt gäller ämnen eller blandningar som förul är kända får patent meddelas på användning som hjälpmedel vid metod som nyss nämnls förutsatt all användning av ämnel etter blandningen vid någon sådan metod inte är känd lidigare (art. 54.5)

I artikel 55 föreskrivs vissa undanlag från nyhelskravel, Nyhelshinder föreligger sålunda inle om uppfinningen inom sex månader före den dag då den europeiska palenlansökningen ingavs har blivit allmänt tillgänglig lill följd av uppenbart missbmk i förhållande till sökanden eller någon från vil­ken denne härleder sin rätt. Delsamma gäller om uppfinningen inom sam­ma tid harblivit allmänt tillgänglig lill följd av att sökanden eller någon från vilken denne härleder sin räll har förevisat uppfinningen på sådan officiell eller officiellt erkänd internalionell utställning som avses i den i Paris den 22 november 1928 avslutade konventionen om internationella utställning­ar.

Uppfinningshöjd skatt enligt artikel 56 anses föreligga om uppfinningen för en fackman inte är närliggande i förhållande titt teknikens ståndpunkt. Vid avgörande av huruvida uppfinningshöjd föreligger skall litl leknikens siåndpunki inle räknas innehållel i lidigare europeiska palentansökningar som inte har publicerats före den dag då ifrågavarande ansökan görs.

Enligt den europeiska patenlkonventionen får patent på själva alstret, s. k. produktpalent, meddelas såvitt avser kemiska produkter, livs- och lä­kemedel. Fördragsslutande stal. vars nationella tag inle medger dylika pro-


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         166

duklpalent. ges emellertid rätt au genom leservalion som görs senast vid tillträdet till konveniionen upprätthålla förbudet mol sådana piodtiklpatenl under en övergångstid oä högsl lio år fiån del alt konventionen har trätt i kraft (art, 167.2.a och arl. 167.3), Stat som har avgivii sådan reservation är förpliktad att återta den så snart omständigheterna medger del (arl. 167,4), Om särskilda skäl föreligger, får den europeiska palentorganisationens för­valtningsråd ge fördragsslutande stal rätt att behålla förbudet mot produkt-patent på sådana alster under ytterligare högst fem år (arl. 167,3),

11.2.3 Konunittén

Kommittén erinrar lill en början om all vid prövning av europeisk pa­lenlansökan det europeiska paientverkel skall beakla endasl de palenier-barhetsvillkor som föreskrivs i den europeiska paientkonventionen. Talan om ogiltighel av europeiski patent prövas däremoi för varje fördragsslu­tande stal av den statens domstolar. Kommittén framhåller också alt euro­peiskt patenl får ogUtigförklaras endast på någon av de grunder som anges i artikel 138.1 i konventi-jiien eller om den uppfinning som palenlel avser inle uppfyller kraven i vederbörande siats lag på nyhet och uppfinnings­höjd i förhållande till sådan uppfinning som har sökts skyddad genom na­tionell palenlansökan med lidigare ingivnings- eller prioriielsdag än den ansökan som ligger till grund för del europeiska patentet. Nationell dom­stol får däremoi inle ogiltigförktara europeiski patent på den grunden alt det inle uppfyller annat patenterbarhelsvillkor som föreskrivs i nationell lag, I ariikel 138,1 föreskrivs bl. a. all europeiski patent får förklaras ogil­tigt om det avser någol som inte är patenterbart enligt artiklarna 52—57.

Kommittén framhäller alt del i och för sig inle finns något hinder för för­dragsslutande stal alt såvitt gäller nationella patent uppställa flera paien-terbaihetsvillkor än de som anges i konveniionen och låta åsidosättande av sädana villkor utgöra ogiltighetsgrund gentemot nationella patent. Om en sådan ordning tillämpades i Sverige, skulle delta emellertid leda lill alt en patentsökande skulle kunna få giltigt patent för Sverige i form av euro­peiskt patenl i fall där del inle hade varil möjligt all få gilligl patent medde­lal av del svenska patenlverket. Della kan enligt kommittén inte vara rim­ligt. Kommittén anser däiför del i prakliken vara nödvändigt att de palen-lerbarhelsvillkor som uppslälls i den svenska palenllagsliflningen inte i nå­got avseende går uiöver de palenlerbarhelsviltkor som föreskrivs i den eu­ropeiska patenlkonventionen.

En jämförelse mellan gällande svensk rält och den europeiska patent-konventionen ger enligl kommittén vid handen all det sätt på vilkel del pa­tenterbara områdei anges i den svenska lagtexten och i konventionen skil­jer sig ål i vissa avseenden. Kommittén påpekar all konventionens regle­ring bl.a. är avsevärt utförligare. Trots olikheierna i bestämmelsernas ut­formning är emellertid enligt kommittén det patenterbara området enligl


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         167

svensk räu och enligl konventionen detsamma. Kommittén bortser därvid från det i svensk rätt lills vidare gällande förbudet mol piodtiklpatenl på livs- och läkemedel. Kommittén anser all någon ändring av den svenska palenllagsliflningen i vad avserdet palenieibaia området inle erfordras för all i sak uppnå överensslämmelse med vad som komnier alt gälla enligt konveniionen. Skillnaden i utformning mellan den svenska lagtexten och konvenlionstexten är emellertid så stor all det enligl kommiiién finns an­ledning att överväga en anpassning av den svenska lagstiftningen i redak­tionellt avseende.

Både i konveniionen och i svensk räll krävs för palenieibaihet alt upp­finningen är ny och har uppfinningshöjd. Vad som skall anses känt vid be-diarming av nyhelskravel regleras enligt kommittén i princip på samma säll i konveniionen och i svensk rätt. Däremot, anför kommittén, skiljer sig svensk riitt och konveniionen i fi-åga om vad som skall beaklas vid be­dönming av kravei på uppfinningshöjd. Enligt svensk rätt anses sålunda som känt i förhållande lill en patenlansökan även innehållel i lidigare svenska palenlansökningar som inle har blivit offentliga före den dag då den nya ansökningen gjordes, om dessa lidigare ansökningai' sedermera blir allmänt tillgiingliga enligt 22 S patentlagen. Detta gäller både vid avgö­rande av huruvida uppfinningen är ny och vid bedömning av huruvida den har uppfinningshöjd, Enligl den europeiska palenlkonvenlionen anses in­nehållel i tidigare europeisk palenlansökan. som sedermera publiceras, som del av leknikens siåndpunki endast vid avgörandei av huruvida den patentsökta uppfinningen är ny.

Kommittén erinrar om alt frågan huruvida och i vilken omfallning inne­hållel i lidigare ansökan, som inle har blivit allmänt tillgänglig innan en se­nare ansökan görs, skall anses som känt i förhållande till den senare ansök­ningen var föremål för ingående överväganden i förarbetena till patentla­gen (NU 1936:6 s 128 ff. prop. 1966:40 s. 81 f. s. 84f). Kommittén anför att den lösning som denna lag innehåller och som överensstämmer med vad som föreslogs i 1963 års nordiska belänkande under remissbehandling­en av nämnda betänkande blev utsatt för krilik från ålskilliga remissinstan­ser. Lämpligheten av den valda lösningen har satts i fråga även efler lagar­nas ikraftträdande. Enligl kommittén är det uteslutet all efler ett svenskt tillträde till den europeiska paientkonventionen i den svenska lagstiftning­en behålla en från konventionen avvikande reglering när del gäller den grundläggande frågan vad som skall beaklas vid avgörande av huruvida en patentsökt uppfinning har uppfinningshöjd. Kommittén föreslår därför alt den svenska lagstiftningen anpassas till konveniionen i detta avseende. Kommittén anser att den förestagna ändringen torde tillgodose önskemå­len från dem som har kritiserat gällande rätt på denna punkt.

Vad angår innebörden av kravei på uppfinningshcijd påpekar kommittén all. enligl uttalande av försia lagutskottet i samband med behandlingen av 1966 ärs proposition med förslag lill patentlag, kravet på uppfinningshöjd


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         168

borde skärpas i förhållande till den praxis som då hade utbildats (I LU 1967:53 s, 23). Med ulgångspunkl från de diskussioner som ägde mm un­der löraibelel lill den europeiska palenlkonvenlionen anser sig kommittén kunna ulgå från all den iippfinningshiijd som kommer all krävas av del eu­ropeiska paientverkel kommer all överensstämma med den praxis som f n. tillämpas i Norden, Enligl kommittén finns del i vart fall inle anled­ning alt räkna med att de skillnader som kan uppslå komnier alt orsaka några praktiska olägenheter.

Kommittén lar härefter upp frågan om anpassning av den svenska lag­texten till konventionen i redaktionellt avseende. Kommittén erinrar där­vid om all europeiski patent kan förklaras ogiltigt om det har meddelats i strid mol de palenlerbarhelsvillkor som uppställts i konveniionen medan ell svenskl patent enligt gällande rätt kan förklaras ogiltigt, om patentet har meddelats i strid mol 1 eller 2 S patentlagen. Med ulgångspunkl i all patenterbarhetsvillkoren enligl dessa paragrafer i deras nu gällande lydelse i sak hell överensstämmer med de palenlerbarhelsvillkor som föreskrivs i konventionen anser kommittén all del i patentlagen skulle kunna föreskri­vas all även europeiski patent får förklaras ogiltigt, om del har meddelats trots att villkoren enligl I och 2 SS inle var uppfyllda. En sådan lösning skulle medföra den fördelen all lalan vid svensk domstol om ogillighet av patenl skulle komma all prövas enligl samma bestämmelser oberoende av om ogiltighetslalan avser europeiski patent eller patent meddelat av del svenska patenlverket.

En allernaliv lösning skutte enligl kommittén vara att i patenttagen la in en bestämmelse av inneböi-d att europeiskt patent får förklaras ogiltigt så­vitt gäller Sverige, om det avser något som inle är patenterbart enligl artik­larna 52-57 i konveniionen. En dylik bestämmelse måsle emellertid enligl kommittén kompletteras med en föreskrift av innebörd att europeiskt pa­tent får förklaras ogiltigt, om det inte uppfyller kraven på nyhet och upp­finningshöjd i förhållande till svensk patentansökan med lidigare ingiv­nings- eller prioriielsdag än den ansökan som tigger litl grund för del euro­peiska patentet eller i förhållande till svenskt patent grundad på sådan tidi­gare ansökan. Kommittén anser emellertid att enbari en hänvisning lill konvenlionstexten inte är godtagbar på en så viktig punkt. Enligt kom­mittén bör i patentlagen uttryckligen anges under vilka förutsättningar eu­ropeiskt patenl kan ogUtigförklaras såvilt avser Sverige. Kommittén före­slår därför att i patentlagen skatt föreskrivas att europeiskt patent får för­klaras ogiltigt om det har meddelats trois alt de patenterbarhelsvillkor som anges i lagen inte är uppfyllda.

Det kan emellertid enligt kommittén ifrågasättas om inle en sådan lös­ning med den nuvarande utformningen av patenterbarhetsvillkoren i I S patentlagen i andra fördragsslutande stater skulle kunna ge upphov lill iveksamhel huruvida gmnderna för ogilligförklaring av europeiski patent såvitt avser Sverige hell överensstämmer med vad som föreskrivs i kon-


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         169

venlionen. Kommittén påpekarail lagförarbeten av det slag som föreligger i Sverige saknar moisvarighei i ålskilliga av de stater som förväntas tillträ­da konveniionen. Kommittén anför vidare all de nordiska kommittéer som nu har övervägt vilka författningsändringar som föranleds av den europeis­ka patenlkonventionen har ansell det vara av vikt alt nordisk rättspraxis kommer all tillmätas belydelse i andra fördragsslutande slaler när del gäl­ler tolkning och tillämpning av konventionens besiämmelserom villkoren för palenlerbarhei, Enligl kommittéernas uppfattning är utsikterna i della avseende slörre. om palenierbarhelsvillkoren i de nordiska patentlagarna ges en utformning som nära ansluter sig till ulformningen av motsvarande bestämmelser i konveniionen. Patenlpolicykommittén förordar därför all 1 S patentlagen ges en avfattning som nära ansluter sig till konventionens bestämmelser rörande avgränsningen av det patenterbara området. En så­dan lösning skulle enligl kommittén i allt väsentligt innebära en kodifiering av doktrin och praxis.

Såviii avser livs- och läkemedel erinrar kommittén om ati enligl 1884 års palenlförordning gällde all patent inte fick meddelas på själva alstret utan endast pä särskill förfärande för framslällning av detta. Genom 1967 ärs patentlag upphävdes i princip förbudet mol produklpalenl på livs- och lä­kemedel. I övergångsbestämmelserna titt denna lag föreskrivs dock all pa­tent inle får meddelas på alster som är livs- eller läkemedel förrän regering­en förordnar annal. Någol sädant förordnande har inle meddelats.

Enligt kommittén måsle del anses uteslutet alt i den svenska palenllag­stiftningen behålla förbudet mol produktpalent på livs- och läkemedel så­vitt avser patenl som meddelas av det svenska patenlverket. om sådana produktpalent kan meddelas för Sverige av del europeiska patenlverket. Vid ett svenskt lilliräde lill konveniionen uppkommer därför enligl kom­mittén endasl frågan om Sverige skall avge reservation för att därigenom få möjlighet alt upprätlhälla förbudet mol dylika produktpalent under en övergångslid på högst femlon år.

I 1966 års proposiiion uttalade föredragande departementschefen alt det från samhällelig synpunkl inte fanns någol hållbart skäl för förbud mot pro­duklpalenl pä livs- och läkemedel men att förbudet borde bibehållas under en övergångstid lill dess moisvarande ändring allmänt hade genomförts i andra industriländer (prop. 1966: 40 s. 70).

Kommittén anser att det inte heller i dag finns någol hållbart skäl för ell förbud mol produktpalent på livs- och läkemedel. Den framhåller alt de slaler som tillträder den europeiska patenlkonventionen och som i dag inle litläter sådana produklpalenl kommer, i vart fall efter en övergångstid, att bli tvungna att tillåta dylika produktpatent. Vidare pekar kommittén pä att marknadspatentkonventionen inte medger något undantag från möjlighe­ten alt få produktpalent på livs- och läkemedel. Kommittén anser det ule­slutei all Danmark skulle behålla ell sådani förbud för nationella patent se­dan marknadspatentkonventionen har trätt i krafl för dess det. Såvitt gäller


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         170

Norge upplyser kommittén all man där överväger alt behålla förbudet mol sädana produklpalenl och alt Norge vid ett tillträde lili konveniionen där­för kan komma att utnyttia reservalionsmöjlighelen föratt i vari fall under en övergångslid kunna behålla förbudel. Huruvida förbudet mot produkl­palenl på livs- och läkemedel kommer all upphävas i Finland är enligt kommittén en öppen fråga,

Konimiltén anser all övervägande skäl lalar för att förbudet i övergängs-bcsliimmelserna lill patentlagen att meddela produklpalenl pä livs- och lä­kemedel upphävs i samband med ati den europeiska palenlkonvenlionen träder i kraft. Om förbudet upphävs finns inte anledning för Sverige att vid tillträde lill konventionen avge reservation på denna punkt.

I artikel 54,5 i den europeiska palenlkonvenlionen finns som förul nämnls en särskild beslämmelse om vad som skall anses känt när del gäller ansökan om patenl på redan kända ämnen eller blandningar som är avsed­da för användning som hjälpmedel vid sådana meloder för kirurgisk eller terapeutisk behandling eller för diagnoslicering som utövas på människor eller djur. Patent får sålunda meddelas på användning vid metod som nyss nämnls om användning av ämnet eller blandningen vid någon sådan metod inte är känd lidigare.

Om del i svensk räll övergångsvis gällande förbudel mot produklpalenl på livs- och läkemedel upphävs ulan att i patentlagen införs en beslämmel­se som svarar mot konventionens ariikel 54,5. skulle enligt kommittén pa­tent på hjälpmedel för medicinsk behandling enligt svensk räll kunna med­delas i slörre ulslräckning än enligl konveniionen. nämligen inle bara i frå­ga om den först uppfunna användningen som sådani hjälpmedel utan även i fråga om andra därefier uppfunna användningar för sådana ändamål. En­ligt uttalande av föredragande departementschefen i 1966 års proposiiion (prop, 1966: 40 s, 71 f) skulle det nämligen inle vara uieslulet all en ny bio­logisk verkan av ell redan patenteral läkemedel kan ha sådan uppfinnings­hcijd i förhållande till del lidigare patentet alt ett nytt självständigt patent kan meddelas. Kommittén finner inte anledning att i svensk rätt medge pa­tent i fiåga om användning av sådana hjälpmedel som nu avses i andra fall än som medges i den europeiska paientkonventionen. Kommittén föreslår däiför all i patentlagen tas in en bestämmelse som svarar mol artikel 54.5.

11.2.4 Remissyttrandena

Som framgår av den tidigare redogörelsen tar kommittén i förevarande sammanhang upp fyra huvudfrågor, nämligen spörsmålel om saklig och re­daktionell överensstämmelse mellan patentlagen och den europeiska pa­ientkonventionen i vad avser regleringen av det patenterbara områdei. slo­pandet av kravei alt uppfinning skall visa uppfinningshöjd gentemot inne­hållel i tidigare palenlansökningar även om dessa ännu inle har blivit of­fentliga när uppfinningen patentsöks, upphävande av det övergångsvis


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         171

kvarstående förbudet mol produklpalenl på livs- och läkemedel saml en särskild reglering av nyhetshindrei i fräga om hjälpmedel vid vissa medi­cinska förfaranden.

Kommitténs förslag rörande regleringen i patentlagen av del patenterba­ra området har berörts av juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, paientverkel. Läkemedelsindustriföreningen. Föreningen för industriellt rättsskydd och Svenska patenlombudsföreningen,

Palenlonihudsföreningeii förklarar att den inle har någol att erinra mol att den svenska lagtexten i redaklionelll avseende anpassas till konven­lionstexten. Föreningen anser liksom kommittén all en sådan tmpassning inle innebär nägon saklig ändring av gällande svensk rätt. Juridiska fiikul-icieii och Föreningen för industridli rättsskydd anser all de preciseringar av del patenterbara området som den föreslagna anpassningen av patentla­gen till konventionen skulle innebära i alll väsentligt är en kodifiering av vad som redan gäller enligl doktrin och praxis. Föreningen uttalar dess­utom all den fylligare beskrivningen av uppfinningsbegreppel framstår som en fördel efiersom lagtexten därigenom blir mer informativ än den f n, är.

Palenlrerkel och Läkenicddsindiistriföreningen anför all den av kom­mittén föreslagna anpassningen lill konveniionen i ett hänseende innebär en inskränkning av del patenterbara områdei i förhållande lill gällande räll. Dessa reinissinstanser framhåller alt konventionens reglering innefattar ell förbud mot patent på förfaranden för diagnostisering som skall ulföras på människor eller djur. De erinrar om alt i nordisk praxis patent har medde­lats på föifarande för upptagande av röntgenbild med användning av rönl-genkonlraslmedel. Patenlverket utlalar all förslagel innebär en onödig skärpning i förhällande lill nuvarande praxis och anser all man utan någon större olägenhet kan underlåta att anpassa svensk rätt till konventionen pä denna punkt. Läkemedelsindustriföreningen. som anser all vinslen av en anpassning lill konveniionen på denna punkt är av ringa belydelse. motsät­ter sig den föreslagna ändringen av gällande rält.

Förslaget att slopa kravet på uppfinningshöjd gentemot innehållet i såda­na ansökningar som inte har blivit offentliga innan uppfinningen patent­söks hälsas med tillfredsställelse av Föreningen för industrieUt rättsskydd. Srenska induslriens paieniingenjörers förening och Patenlonihud.sjör-eningen. Försrarels cirilförralining anför i sill yttrande alt en reglering i enlighet med kommitiéns förstag visseriigen kan medföra alt patenl bevil­jas olika sökande på alltför likartade uppfinningar saml att svårighet kan uppslå all besiämma patentskyddets omfallning. Civilförvaltningen anser emellertid all fördelarna med en anpassning till konveniionen är så slora att de överväger de nackdelar som den föreslagna ändringen kan medföra.

Kommitténs förstag all upphäva del övergångsvis gällande förbudel mot produklpalenl på livs- och läkemedel behandlas av socialstyrelsen, statens livsmedelsverk, patenlverket, näringsfrihetsombudsmannen. Kooperativa


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         172

förbundel. Ingenjörsvelenskapsakademin, Läkemedelsindustriföreningen. Svenska föreningen för industriellt rättsskydd. Svenska industriens pa-tenlingenjörers förening. Svenska patentombudsföreningen och Svenska uppfinnareföreningen.

Socialsiyrelsen. som särskilt övervägt palenlerbarhelsbeslämmelserna i fråga om läkemedel, har inle något all erinra mol kommitténs förslag i den delen. Siaiens lirsnieddsrerk framhåller all principen om produklpalenl på livsmedel har accepterats i patentlagen. Livsmedelsverkel anser däiför all del inte är motiverat all Sverige vid tillträde lill den europeiska palenl­konvenlionen avger reservation i fråga om produklpalenl på livsmedel. Verkei uttalar alt den svenska patentlagen ger möjlighel lill ingripande om en patenträtt i enskilt fall skulle utnyttjas på ett sätt som strider mot funda­mentala samhällsintressen, exempelvis inom livsmedelsförsörjningen.

Näringsfriheisoinhudsnuinneu I NO) anför att upphävande av förbudel mot produklpalenl på livs- och läkemedel innebär en utvidgning av det pa-lenierbara området. Detta kan enligl NO leda till ett ökat anlal fall av mot­sättningar mellan patenthavarens berättigade krav på ensamrätt och kon­kurrensintressena. Med hänsyn till de positiva effekterna av en ökad inter­nationell samordning på patentområdet vill NO dock inte motsätta sig kommitténs förslag,

Patenlverket delar kommitténs uppfallning att förbudet mol produktpa­lent på livs- och läkemedel bör upphävas och alt del inte finns anledning för Sverige att utnyttja reservationsrätten enligt den europeiska patenlkon­ventionen. Verket anför att för dess del övergången till produktpatent på livs- och läkemedel innebär att det komplicerade systemet med s. k. analo­giförfaranden i princip bortfaller. Vidare blir det enligt patenlverket inte längre nödvändigt alt la ställning till huruvida en substans är att betrakta som livs- etter läkemedel.

Föreningen jör industrieUt rättsskydd, Patentombudsföreningen och Läkemedelsindustriföreningen hälsar med tillfredsställelse förslaget att upphäva det enligt övergångsbestämmelserna till patenttagen gällande för­budet mot produktpatent på livs- och läkemedel. Även Svenska industri­ens paieniingenjörers förening stöder detta förslag. Ingenjörsvetenskapsa­kademin anser att möjligheten alt få produktpatent på livs- och läkemedel gör det lättare för läkemedelsindustrin att få ersättning för sina forsknings-och utvecklingskostnader. Enligl Föreningen för industriellt rättsskydd togs vid patentlagens tillkomst det principiella ställningstagandet alt patenl på sådana produkter skulle vara tUlåtna. Det framstår enligt föreningen som ohållbart att upprätthålla det övergångsvis kvarstående förbudet mol sådana produktpatent. Om man i övrigt godtar uppfattningen att patent­skyddet fyller en viktig ulvecklingsfrämjande funktion, ter det sig enligt föreningen inte rimligt att inta motsatt ståndpunkt i fråga om livs- och läke­medel. Risken för missbmk bör enligt föreningen mötas med de patent-rättsliga regler som finns för detta ändamål, såsom reglema om tvångsli-


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         173

cens. Patenlombudsföreningen uttalar att förbudel mol produktpalent på livs- och läkemedel bör upphävas snarast, även om Sverige inte tillträder den europeiska palenlkonvenlionen.

Två remissinsianser. Kooperativa förbundel (KF) och Srenska uppfin­nareföreningen. motsätter sig förslaget att nu upphäva det övergångsvis kvarstäende förbudet mol produklpalenl pä livs- och läkemedel. KF anser all Sverige bör hell utnyttja reservationsmöjligheterna för all kunna bibe­hålla della förbud under en övergångstid, i vart fall såvitt gäller livsmedel, så all lillräckliga erfarenheter kan vinnas under den tid som reservation i detta avseende får omfatta, dvs. högst 15 år från konventionens ikraftträ­dande. Vidare anser KF del angelägel att övergångstiden utnyttjas för all få klarhet i hur de övriga nordiska ländema ställer sig i denna fråga. Upp­finnareföreningen utlalar att produklpalenl på livs- och läkemedel i del övervägande anlalel fall torde komma all sökas av slora förelag som ett monopol- och konkuriensinslmment. Föreningen tror att sådana patent endasl i enstaka fall skulle kunna användas som skydd för enskild uppfin­nare. Föreningen anser alt livsmedel är av belydande intresse från konsu­mentsynpunkt och all produktpalent på livsmedel fortfarande inte bör niedges.

Vad slutligen gälter kommitténs förstag all i svensk läti införa en be­stämmelse som motsvarar artikel 54,5 i den europeiska patenlkonventio­nen har della i och för sig lämnats ulan erinran av remissinstanserna. Pa-lentombudsjöreningen ifrågasätter emellertid huruvida kommitténs utta­landen om gällande räll såviii avser möjlighelen all få patent på känt ämne är rikliga. Kommitténs uttalanden lyder enligt föreningen på alt gällande svensk rätt tillåter att patent meddelas på en känd substans etter blandning avsedd för en bestämd ny användning. Enligt föreningen finns det i patent-verkets praxis inte stöd för uppfattningen alt patent i något fall skulle kun­na meddelas pä ett redan känt ämne som produklpalenl. Om en ny använd­ning av ell känt ämne uppfinns, bör enligt föreningen patent i stället med­delas på användningen. Skulle användningen i princip vara utesluten från patentskydd, bör enligt föreningen någol patenl inle meddelas. Föreningen uppfattar konvenlionsbeslämmetsen så alt den ger en möjlighet som eljesi inte skulle ha funnits alt få patenl på en produkt för viss användning, inle patent på användning av en produkt. Om svensk rätt har det innehåll som synes framgå av kommitténs uttalanden, skulle enligt föreningen produkl­palenl på ämnen och blandningar för viss angiven användning kunna med­delas i slörre utsträckning enligl svensk rätt än enligl konveniionen. Detta är enligl föreningen olämpligt. Föreningen anser att den svenska reglering­en av denna fråga bör överensstämma med konventionen. Det bör enligt föreningen klargöras alt denna reglering inte får lolkas så all patent kan meddelas på känd substans etter blandning avsedd för annan användning än de medicinska behandlingar som avses i artikel 54.5.


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         174

/1.2.5 Föredraganden

Vid prövning av europeisk palenlansökan skall del europeiska paient­verkel beakla endasl de palenlerbarhelsvillkor som föreskrivs i den euro­peiska palenlkonvenlionen. Talan om ogiltighel av europeiski patenl prö­vas för varje fördragsslutande stal av den statens domstolar, Europeiski patenl får ogUtigförklaras endasl på någon av de grunder som anges i kon­ventionen. Bland dessa grunder återfinns del fall all palenlel har meddelats i strid mot patenterbarhetsvillkoren enligt konventionen. Nalionell dom­stol får sålunda inte ogiliigförklaia europeiskt patent på den grunden all patentet inte uppfyller annal palenlerbarhelsvillkor som föreskrivs i nalio­nell lag.

Såsom kommittén har framhållil finns del i och för sig inle något hinder för fördragsslutande siat alt såviii gäller nationellt patent föreskriva flera patenterharhetsvillkor än de som anges i konveniionen och låta åsidosät­tande av sådana villkor ulgöra ogiltighetsgrund endasl i fråga om nalionelll paleni. Kommittén har emellertid ansett att del vid ett svenskt tillträde lill den europeiska patenlkonventionen i praktiken är nödvändigt all patenter­barhetsvillkoren enligl svensk rält inte går utöver palenierbarhelsvillkoren enligt konventionen. Del skulle nämligen annars bli möjligt att få euro­peiskt patent för Sverige i fall då nationellt svenskt patent inle kan medde­las. Denna bedömning har inle mött någon invändning under remissbe­handlingen och jag vill för egen del ansluta mig till den.

I fråga om patenterbarhetsvillkoren skiljer sig svensk rält från reglering­en i den europeiska patenlkonventionen främsl i ivå hänseenden. Den försia av dessa skillnader gäller vad som skall beaklas vid bedömning av humvida en uppfinning har uppfinningshöjd. På denna punkt har konven­tionen såsom kommittén anfört ett annal materiellt innehåll än 2 S patent­lagen. Den andra skillnaden hänför sig till angivandel av del patenterbara områdei. Bl. a. är regleringen i konveniionen i delta hänseende avseväri ut­förligare än i patentlagen. Med utgångspunkt i dessa skillnader har patenl­policykommittén lagil upp frågan om en anpassning av svensk rätt till kon­ventionens bestänunelser. t anslulning härtill har kommittén också be­handlal spörsmålen om slopande av det övergångsvis kvarstående förbu­del mot produktpalent pä livs- och läkemedel saml om en särskild regle­ring efler mönster av konveniionen såviii avser nyhetshindrei i fråga om hjälpmedel vid medicinska förfaranden.

För all patent skall kunna meddelas påen uppfinning gäller enligl svensk rätt all uppfinningen måste både vara ny och ha uppfinningshöjd inle en­dasl i förhållande lill vad som fakliski har blivit känt före den dag dä upp­finningen patentsöks ulan också i förhållande lill innehållel i tidigare här i landet gjorda palentansökningar som då ännu inle har offentliggjorts men som sedermera blir allmänt lillgängliga. Kommittén har föreslagit all kra­vet på uppfinningshöjd i förhållande lill innehållel i tidigare ansökningar


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         175

som ännu inle har offentliggjorts skall slopas. Förstagel har godtagits av remissinstanserna,

I likhet med kommittén anserjag det uteslutet all efter ell svenskl tillträ­de till den europeiska palenlkonvenlionen i den svenska lagstiftningen be­hålla en från konveniionen avvikande reglering när del gäller den grundläg­gande frågan vad som skall beaktas vid avgörande av huruvida en patent­sökt uppfinning har uppfinningshöjd. Jag bilräder däiför kommitténs för­slag all den svenska lagstiftningen anpassas lill konveniionen på denna punkt.

När det gäller angivandet av det patenterbara områdei har konimiltén gjort en ingående jämförelse mellan konveniionen och svensk rält. Därvid har kommittén funnii all del säll på vilkel del patenterbara området anges i den svenska lagtexten i vissa avseenden skiljer sig från del säll på vilket det patenterbara området anges i konventionstexten. Trots olikheierna i bestämmelsernas utformning har kommittén emellertid ansett att det pa­tenterbara området är delsamma enligl gällande svensk räll och enligl kon­ventionen. Skillnaden i bestämmelsernas uiformning är dock så slor all kommittén har ftinnit del påkallal all anpassa den svenska lagtexten till konveniionen i redaktionellt avseende. Om inte en sådan anpassning görs. skulle enligl kommittén kunna uppslå iveksamhel i andra fördragsslutande stater humvida gmnderna för ogilligförklaring av europeiski patent såvilt avser Sverige hell överensstämmer med vad som föreskrivs i konventio­nen. En anpassning av del slag som kommittén har föreslagit innebär främsl all i tagen las in preciseringar av del patenterbara området.

Kommitténs uppfallning att det patenterbara området är detsamma en­ligl svensk räll och enligl konventionen delas i allt väsentligt av remissin­stanserna. Två remissinsianser anser emellertid ;ilt del i ett avseende före­ligger en skillnad, nämligen såvitt gäller metoder för diagnostisering. En­ligt konventionen är meloder för diagnostisering undantagna från palenler­barhei i den mån sådan metod är avsedd alt utövas på människor eller djur. Dessa två remissinsianser har framhållit all i svensk praxis patent har meddelats på vissa sådana förfaranden, exempelvis föifarande för röntgen-fotografering med användning av kontrastmedel,

Enligl 1 S paienllagen gäller all paleni kan meddelas på uppfinning som kan tillgodogöras industrielll. Patentlagen innehåller dock inte någon när­mare precisering av del patenträtlsliga uppfinningsbegreppel. dvs. vad som menas med uppfinning som kan tillgodogöras industrielll. Somjag ti­digare har anfört har emellertid della begrepp i doktrin och praxis fått ett tämligen fast innehåll. Uppfinning i patentlagens mening anses sålunda föreligga endast om uppfinningen har leknisk karaktär och leknisk effekt saml är reproducerbar.

De väsentligaste avgiänsningama av det patenträtlsliga uppfinningsbe­greppet följer av kravet på teknisk karaktär. På grund av delta krav anses upptäckter, vetenskaptiga teorier och rena anvisningar för det mänskliga


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         176

inlellekiel ftilla ulanfördel palenträllsliga uppfinningsbegreppet. Som ex­empel på sådana anvisningar har nämnts bl.a. vissa undervisningsmeto­der, metoder för skrift, syslem för stenografi eller bokföring, meloder för reklam saml regler för spel. penningsystem och stadsplaner. Vidare anses della krav innebära alt metoder för behandling av människokroppen och levande djurs kroppar normall faller uianför del palenträllsliga uppfin­ningsbegreppel. Under senare lid har fiågan huruvida datorprogram om­fattas av uppfinningsbegreppet varit föremål för regeringsrällens prövning. Daiorprogram som sådana har därvid ansetts vara av i huvudsak samma karaklär som anvisningar för del mänskliga intellektet och därför inle pa­tenterbara som sådana.

Om man bortser fiån vad som sagls om metoder för behandling av män­niskor och djur har de begränsningar av del palentiällsliga uppfinningsbe­greppel som anses gälla i svensk räll sina motsvarigheler i de exempel som ges i den europeiska palenlkonvenlionen på vad som inle är en uppfinning i konventionens inening. I konveniionen nämns också särskilt konstnäriiga skapelser bland undantagen. Del torde emellertid vara fullständigt klart alt konslnärliga skapelser som sädana enligt svensk räll inle anses ha leknisk karaktär.

Vad gäller metoder för behandling av människokroppen och levande djurs kroppar anses i svensk räll att lake- och operationsmetoder inte i nå­got fall är patenterbara, Däremoi är rättsläget i övrigi inle helt klart på det­ta område. Patent har sålunda meddelats på förfarande för rönlgenfoiogra­fering med användning av kontrastmedel. Ett sådani förfarande är givelvis avsett att utövas på bl. a. människor. Konventionens bestämmelser är nå­got strängare i vad avser behandling i sjukvårdssammanhang. Enligl kon­ventionen är sålunda meloder för kirurgisk eller terapeutisk behandling saml meloder för diagnostisering alttid undantagna från palenlerbarhei, om de är avsedda att utövas på människor etter djur.

Som framgår av vad jag nu har sagl skulle en avgränsning av det palenl­rältsliga uppfinningsbegreppel efler mönster från konveniionen för svenskl vidkommande i huvudsak inte innebära annal än en kodifiering av gällande doktrin och praxis. En sådan anpassning av den svenska lagstift­ningen lill konvenlionstexten har. som kommittén framhållil. väsentliga fördelar vid ett svenskl tillträde till konveniionen. Enligl min mening har den även ett värde i sig som ett bidrag till ett förenhetligande av grundläg­gande beslämmelser i europeisk patenträtt. En fullständig anpassning av svensk rätt till konventionen såvitt avser det palenträllsliga uppfinnings­begreppet skulle innebära en viss inskränkning i fråga om möjligheten att få patent på metoder för behandling av människor och djur. Diagnosmelo-der avsedda all utövas direkl på människors och levande djurs kroppar skulle sålunda komma alt falla uianför del palenlrältsliga uppfinningsbe­greppel. Enligt min mening kan några betänkligheter knappast anföras mot en anpassning av svensk räll lill konventionen på denna punkt. Sådana


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         177

diagnosmeloder bör enligl min mening inle betraktas annorlunda än läke-och operationsmetoder.

Till följd av vissa ytterligare föreskrifler i I S patentlagen är emellertid det patenterbara områdei någol mindre än del skulle vara om del bestäm­des enbart av det palenträllsliga uppfinningsbegreppel. Sålunda undantas från palenlerbarhei uppfinning vars uinyitiande skutte strida mot goda se­der eller allmän ordning. Vidare föreskrivs all patent inle får meddelas på växlsorler etter djurraser eller väsentligen biologiskt förfarande för fram­slällning av växter eller djur. Från den senare föreskriften görs dock del undantaget att patenl får meddelas på mikrobiologiskt förfarande och als-ler av sådant föifarande. Dessa ytteriigare avgränsningar av det patenter­bara områdei har sina direkla motsvarigheler i den europeiska palenlkon­venlionen.

Mol bakgrund av vad jag nu anfört bilräder jag kommitténs förslag all begränsningarna i patentlagen av det patenterbara området skall vara de­samma som i den europeiska palenlkonvenlionen.

Kommittén föreslår vidare all del nu gällande förbudel mol produklpa­lenl på livs- och läkemedel upphävs. Förslagel har vunnil anslutning från flertalet av de remissinsianser som yttrat sig i frågan. Två remissinsianser. Kooperativa förbundel och Svenska uppfinnareföreningen, har emellertid motsatt sig att förbudet upphävs nu, i vart fall såviii gäller livsmedel. Dessa remissinsianser har förordai all Sverige vid ett tillträde till den euro­peiska patenlkonventionen begagnar sig av den reservationsmöjlighet som konveniionen ger för all under så lång lid som möjligt kunna bibehålla för­budel.

Somjag lidigare har nämnt får europeiski patent meddelas på alster som är livs- eller läkemedel. Fördragsslutande stal kan dock genom all avge re­servation uppnå att sädana produktpatent under en övergångstid av tio el­ler, under vissa förutsättningar, högst 15 år inte får rättsverkan i den sla­len.

1 1966 års proposiiion uttalade föredragande departementschefen all det från samhälletig synpunkt inte fanns något hållbart skäl för förbud mot pro­duklpalenl på livs- och läkemedel. Eli sådani förbud borde enligl hans uppfallning dock behållas underen övergångslid till dess alt motsvarande förbud avvecklades i andra induslristaters patenllagsiiftning. Inte heller jag anser det från samhällelig synpunkt finnas skäl för att upprätthålla ett förbud mot produktpalent på livs- och läkemedel. Liksom när det gäller andra patent finns bestämmelser som ger möjligheter till ingripande om produktpalent på livs- eller läkemedel skutte missbrukas, t.ex. patentta­gens bestämmelser om tvångslicens. Jag vill också påpeka att omfattning­en av den ensamrätt som en patenthavare har kan inskränkas enligt kon­kurrensbegränsningslagstiftningen. Vad angår utvecklingen i andra tänder bör märkas alt marknadspatentkonventionen inte medger någon reserva­tion mot den europeiska patentkonventionen i fråga om produktpalent på 12   Riksdagen 1977178. I saml. Nr I. Del A


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         178

livs- och läkemedel. I den proposition med förslag till ändrad palenltag-stiflning som nyligen har lagts fram i Danmark förordas också all del över­gångsvis gällande förbudet mot sådana produklpalenl upphävs, Mol bak­grund av vad jag nu har sagt anserjag tiden mogen all för Sveriges del upp­häva förbudel mol produklpalenl på livs- och läkemedel. Om delta förbud nu upphävs är det inle aktuellt för Sverige all avge reservation mol den eu­ropeiska patenlkonventionen såvitt avser giltigheten av sådana produktpa­lent.

Den europeiska patenlkonventionen innehåller, som jag förut har nämnt, en beslämmelse enligt vilken meloder för kirtirgisk eller terapeu­tisk behandling saml metoder för diagnoslicering är uteslutna från del pa­tenterbara området i den mån de är avsedda all utövas på människor eller djur. I konveniionen föreskrivs emellertid alt alster som är avsedda att an­vändas vid sådana meloder kan palenteras. Della gäller enligl konventio­nen särskill i fråga om ämnen och blandningar. Sålunda kan exempelvis en operationsteknik inle palenteras men väl ett instrument som är avsett all användas vid sådan teknik. All paleni på sådana alster kan meddelas enligl gällande svensk rätt torde det inle råda något tvivel om.

Konveniionen innehäller emellertid också en bestämmelse av innebörd att del eljest gällande nyhelskravel inle utesluter möjlighelen att få patent på känt ämne eller känd blandning för användning vid sådana medicinska metoder som inle själva är patenterbara. Villkoret är dock att användning­en av ämnet eller blandningen inle förut är känd inom någon metod av det slag som det här är fråga om, dvs. metoder för kirurgisk eller terapeutisk behandling eller metoder för diagnoslicering som är avsedda att användas på människor eller djur. Kommittén har förestagit att samma reglering skatt införas i svensk rätt. Förstaget har inle mött någon erinran under re­missbehandlingen. Däremot ifrågasätter en remissinstans, Patenlombuds­föreningen. om kommittén, när den bedömt behovet av lagstiftning, har ut­gått från en riktig uppfattning om gällande rält på denna punkt. Föreningen har sålunda ansett att kommittén i sina uttalanden ger intryck av att det en­ligt svensk rätt är möjligt att få patent på ett fömt känt ämne, avsett för en bestämd ny användning. Föreningen har hävdat att detta inte överens­stämmer med svensk praxis. I sådana fall bör enligt föreningen patent meddelas på den nya användningen av alstret och inte på alstret som så­dant. Skulle användningen i princip vara utesluten från patentskydd, bör enligt föreningen något patent inle meddelas.

Somjag tidigare har sagt anserjag att patenterbarhetsvillkoren i svensk rätt bör vara desamma som i den europeiska patentkonventionen. 1 likhet med kommittén anserjag därför alt svensk rätt bör anpassas till konventio­nen i fråga om möjligheten att få patenl på medicinsk användning av kända ämnen eller blandningar.

När del gälter den fråga som har väckts av patentombudsföreningen vill jag anföra följande. Enligl konventionens ordalydelse lorde europeiski pa-


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         179

lent på ämne eller blandning såsoin hjälpmedel vid meloder av ifrågavaran­de slag komma att meddelas i form av produktpalent vars skyddsomfång är begränsat lill den användning som anges i patentkravet. Detsamma bören­ligt min uppfattning gälla i fråga om patenl meddelade av den svenska pa­tentmyndighelen i dessa fall. När det gäller frägan huruvida patenl. som avser känt ämne eller känd blandning i viss användning, i övriga fall skall meddelas i form av användningsbundet produklpalenl eller i form av pa­tent pä användning av produkten synes den förhäiskande meningen vara att endasl patenl på användning bör meddelas när uppfinningen gäller ell förut känt ämne elleren förut känd blandning. Jag kan i princip ansluta mig till denna uppfattning. Den svenska patentmyndighelen bör dock i delta hänseende beakta den praxis som utvecklas vid del europeiska patenlver­ket.

11.3 Produktskyddets omfattning

11.3.1  Gällande räll

I patentlagen finns inte någon bestämmelse rörande patentskyddels om­fattning för patenl som avser alster, s.k. produktpalent. Enligt ultalande av föredragande departementschefen i 1966 års proposition (prop. 1966: 40 s. 71 f.) ansågs emellertid de allmänna patenterbarhetsvillkoren i patentla­gen leda till att patent på en kemisk förening kunde gälla endast inom de användningsområden som angivits i palcnikraven och andra områden som för fackmannen kunde anses närliggande i förhållande lill dessa. I proposi­tionen framhölls i sammanhanget att det inle var uteslutet all annan kunde påvisa nya användningsområden av ell ämne och erhålla självsiändigl pa­tent på användning av ämnet inom dessa områden. Vid bestämmande av gränsema för användningsområden som kan anses läckta av patentet bor­de emellertid enligl vad dåvarande departementschefen vidare framhöll in­le anläggas ett alllför snävt betraktelsesätt, utan den som hade uppfunnit ämnet och påvisat dess praktiska nytta borde ges en rimlig marginal. I frå­ga om hilhörande ämnen borde del dessutom vara tillåtet all ange flera oli­ka användningsområden ulan alt uppfinningen därmed skutte anses oen­hetlig. Till slut framhölls all det fick ankomma på praxis all ytterligare pre­cisera gränsema för patentskyddet i de fall som nu avses. Någon närmare reglering i lagtexten av denna fråga syntes enligl departementschefens me­ning knappasl lämplig eller möjlig.

Enligt departementschefens ultalande skulle alltså de allmänna palenier­barhelsvillkoren medföra alt patentskyddet för alster som är kemisk före­ning är användningsbundet. Delsamma lorde i princip gälla för andra als-ler. t de av patenlverket utfärdade palentbeslämmelseina har tagils in en föreskrifi all om uppfinning avser ell alster, t.ex. en kemisk produkt, an­vändningen skatt anges i patenlkravet, om den inte klart framgår av de


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         180

egenskaper hos alstret som har angivits i patenlkravet (3 S punkt 3 andra slyckel).

11.3.2  Kiniyentionerna

Efiersom samarbetskonventionen inte behandlar materiell patenträtt, berörs spörsmålet om produktskyddels omfattning inle i den konventio­nen, t den europeiska patenlkonventionen anges inte uttryckligen om skyddet för produktpalent är användningsbundet etter oinskränkt, dvs. medför skydd mot varje länkbar användning av produkten. Del är dock klart att del under utarbetandet av konveniionen förutsattes all europeiski patent åtminstone såviii avser kemiska föreningar skulle kunna medföra oinskränkt produktskydd. Della följer enligl vissas uppfallning också mol­säliningsvis av en föreskrifi i artikel 167.2.a av innebörd all föi'dragsstu-lande stat under en övergångstid inle behöver tillerkänna eui-opeiskl pa­tent rättsverkan i den slalen lill den del patentet ger ett skydd som avser kemiska produkter, livsmedel eller läkemedel som sådana.

11.3.3  Kommiiién

Patentpolicykommittén påpekar all frågan om omfattningen av skyddel för produklpalenl diskulerades ingående under förarbetet litl 1967 års nordiska patentlagar (NU I963:6s. ItOff.prop. 1966:40 s. 71 f). Denna fråga, vilken enligt kommittén har särskild betydelse såvitt avser kemiska föreningar, livsmedel och läkemedel, togs upp därför all de nordiska pa­tentkommittéerna föreslog att det lidigare förbudet mot patent på sådana produkter skulle upphävas.

I 1963 års betänkande föreslog de nordiska paientkommitiéema att de nya patentlagarna borde grundas på principen om oinskränkt produkt-skydd. Kommittéerna ansåg sålunda att ell syslem med användningsbun­det produktskydd ofla skulle vålla praktiska svårigheter när det gällde all göra en rimlig avgränsning av palentskyddet. Vidare skulle man enligt kommittéerna lätt kunna komma i det lägel att patenthavaren inle kunde hävda sin patenträtt på grund av den osäkerhel som förelåg när del gällde att avgöra för vilken användning alstret i ett vissl fall såldes. Dessulom åberopade kommittéerna att principen om ett oinskränkt produklskydd i praxis tillämpades i Storbritannien och USA samt att denna princip kunde förväntas bli införd i det planerade systemet med europeiska patent. En av den norska kommitténs medlemmar uttalade sig dock titt förmån för ett an­vändningsbundet produktskydd. Titt denna uppfallning anstöt sig vid re­missbehandlingen bl. a. de nordiska industriförbunden. Enligt dessa för­bund borde man i vart fall avvakta utvecklingen i andra industriländer in­nan ett oinskränkt produktskydd infördes i de nordiska länderna.

Efter remissbehandlingen av 1963 års betänkande togs frågan om patent-


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         181

skyddets omfattning vid produklpalenl upp lill förnyade överväganden vid nordiska depariementsöverläggningar. Vid dessa överläggningar nåddes enighet om att produklskyddet borde vara användningsbundet. Någon ändring av den lagtext som hade föreslagils i 1963 års belänkande gjordes dock inte. Vid överläggningarna uttalades i slättet all de av de nordiska kommittéerna föreslagna allmänna patenterbarhetsvillkoren innebar all produklskyddet var användningsbundet. t 1966 års proposition anslöt sig, som förul nämnls. dåvarande departementschefen lill denna mening.

Patenlpolicykommittén konstaterar att utvecklingen sedan år 1967, då den nordiska palenllagsliftningen antogs, har gått i riktning mot ell oin­skränkt produklskydd. Principen om ett oinskränkt produklskydd tilläm­pas numera i åtskilliga större industriländer, t.ex. Frankrike. Förbundsre­publiken Tyskland. Storbritannien och USA. De nordiska tänderna lorde sålunda enligl kommittén nu vara i slorl ensamma bland industriländerna all tillämpa ett användningsbundet produklskydd. Kommittén anmärker all frågan om produktskyddels omfattning livligt har diskuterats i åtskilliga länder och särskilt i Förbundsrepubliken Tysktand. sedan produktskydd för kemiska föreningar infördes där i samband med en revision av den tys­ka patentlagstiftningen år 1968. Kommittén anföratt den tyska patentlag-sliftningen visseriigen inle uttryckligen anger huruvida palentskyddet vid produktpalent skall vaia användningbundet eller oinskränkt men att det ef­ter ett domstolsavgörande i högsla instans år 1972 torde få anses klarlagt all principen om oinskränkt produklskydd skatt tillämpas (avgörande av Bundesgerichtshof den 14 mars 1972 i fallet "Imidazoline", berört i Ge-werblicher Rechlsschulz und Urheberrechl 1972 s. 541 och i Nordiskt Im­materiellt Rättsskydd 1974 s. 349).

Med utgångspunkt i att europeiska patent för Sverige som avser alster i vissa fall mäsle ges ett oinskränkt produklskydd är det enligt kommittén efter ett tillträde lill den europeiska paientkonventionen otänkbart att i svensk rätt för moisvarande fall fortsätta all tillämpa ett användningsbun­det produktskydd för patent som har meddelats av del svenska patenlver­ket. Med hänsyn lill den ulveckling mol ett oinskränkt produktskydd som har ägl rum förordar kommittén emellertid att principen om oinskränkt produklskydd införs i svensk rält oavsett om Sverige tillträder den euro­peiska palenlkonvenlionen eller ej. Enligt kommittén bör den praxis, som kommer all utbildas vid det europeiska patenlverket vid tillämpning av denna princip, tillmätas slor belydelse i Sverige.

Till skillnad mol vad som anfördes under förarbetena till 1966 års propo­sition anser kommittén inte att de allmänna patenterbarhetsvillkoren i pa­tentlagen ger nägon ledning vid avgörandei av om patentskyddet vid pro­duklpalenl enligl svenskt rält är oinskränkt eller användningsbundet. På grund härav finner kommittén det inle nödvändigl att göra någon ändring i lagtexten för att ange den föreslagna förändringen i fråga om produktskyd­dels omfattning. Om en uttrycktig föreskrift ges i patentlagen att produkt-


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         182

patent leder till oinskränkt produktskydd, lorde del enligl kommittén vara nödvändigl att i lagtexten reglera också under vilka förulsällningar pro­duklpalenl får meddelas. Enligl kommittén skulle det emellertid vara för­enat med slora svårigheler att i lagtext ange när en uppfinning skall anses ha sådan karaklär all palenlansökan bör leda lill patent på produkten som sådan. Denna fråga blir enligl kommittén av slörre vikl vid lillämpning av principen om oinskränkt produklskydd än i ell system med användnings­bundet produklskydd. En reglering av denna fråga i lagtext synes därför kommittén inle lämplig.

För all ett oinskränkt produklskydd skall kunna erhållas måste enligt kommittén krävas alt själva produkten är en uppfinning som uppfyller pa­tentlagens palenlerbarhelsvillkor. bl.a. kravei på uppfinningshöjd. Om produkten visserligen är ny men uppfinningen av produkten som sådan saknar uppfinningshöjd och del endast är en viss användning av produkten som medför en ny och okänd teknisk effekt, bör sökanden enligl kom­mittén i slällel i ett system med oinskränkt produklskydd endasl erhålla skydd för denna användning av produkten. Kommittén utlalar alt erfaren­helerna från USA visar all del i ett syslem med oinskränkl produklskydd ställs större krav på uppfinningshöjd hos produkten som sådan för alt pro­duktpalent skall komma i fråga än vad som är vanligt enligt nuvarande nordisk praxis. Uppfinningar som inle anses ha lillräcklig uppfinningshöjd i fråga om själva produkten skulle sålunda i ell sådant system ges ell mera begränsat skydd i form av patent på användning av produkten.

Kommittén konstaterar i della sammanhang all den som i ell syslem med oinskränkt produktskydd får patent på en ny användning av en tidiga­re patenterad produkt blir beroende av produklpatenlet. Detta innebären­ligl kommittén i prakliken att han inle får utnyttia sin uppfinning ulan med­givande av det äldre patentels innehavare, om han inle genom tvångslicens har fått rält därtill.

Om uppfinningen av själva alstret uppfyller kravet på uppfinningshöjd. anser kommittén att uppfinnaren i framtiden bör vara berättigad till ell oin­skränkt produklskydd. även om endast en enda praktisk användning har kunnal påvisas av honom vid ansökningstillfället. Genom uppfinningen ställs nämligen en förut okänd produkt lill förfogande för forskning och ut­veckling och detta har enligt kommittén visal sig kunna leda till att nya an­vändningsområden senare påvisas. Som tidigare nämnts kan emellertid uppfinningar som avser nya användningar av den patenterade produkten enligt kommittén endasl leda titt beroende patent.

Kommittén framhåller att skillnaden i sak mellan ett användningsbundet och ett oinskränkt produklskydd inte bör överdrivas. 1 den mån ett alster i sig utgör en uppfinning av så kvalificerat slag att produktpatent skutte kun­na meddelas i ett system med oinskränkt produktskydd, kan nämligen en­ligt kommittén redan enligt nuvarande nordisk praxis patentskydd erhållas över så vida användningsområden att detta skydd i praktiken närmar sig


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         183

det oinskränkta pioduktskyddel.

En övergång i svensk rätt lill principen om oinskränkt produklskydd medför enligl kommittén vissa övergångsproblem.

Vad försl gäller patent som har meddelats före övergången lill den nya principen finner kommittén det uppenbart att dessa patenl även i fortsätt­ningen skall medföra användningsbundet produklskydd. Kommittén för­klarar att della får anses följa av 39 S patentlagen. Där föreskrivs att pa­tentskyddets omfattning bestäms av patentkraven. Som tidigare nämnls skall enligl palenlbestämmelserna i fråga om uppfinning som avser alster användningen anges i patenlkravet. om del inle framgår av alstrets egen­skaper sådana dessa har angivits i kravet.

Kommittén lar också upp frågan om vilket produktskydd som skall gälla för patent som meddelas pä grund av ansökan som har gjorts före över­gången lill principen om oinskränkl produktskydd men som ännu inte har avgjorts då denna övergång sker. Om sådant patent gavs ett oinskränkl produklskydd. skulle della enligt kommittén drabba den som efler del all ansökningen gjordes, men innan övergången litl oinskränkl produktskydd genomfördes, hade börjat med en användning av produkten som inle an­gavs i palentansökningen och som inle heller kan anses vara närliggande i förhällande lill användning som angavs i ansökningen. Ett sådani obilligt resultat skulle visserligen lill en del kunna undvikas genom införande av föranvändarrätt i fall då produklskyddet kom all omfatta användningar som det inle skulle ha gjort enligl de principer som gällde då ansökningen gjordes. Kommittén anser emellertid alt den enklaste och smidigaste lös­ningen äratt principen om oinskränkt produktskydd tillämpasendast i fråga om patent som meddelas på gmnd av ansökan som görs försl efler det att den av kommittén förestagna ändrade lagstiftningen träder i krafl. Kom­mittén föreslår att en föreskrift härom ges i övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i patentlagen.

11.3.4 Reinissyltrundena

Kommitténs förstag alt i svensk rält införa möjlighel alt få produktpa­tent med oinskränkl produklskydd behandlas i remissyttranden från Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, juridiska fakulteten vid Stockholms univer­sitet, patentverket. Näringsfrihetsombudsmannen, Svenska industriens paieniingenjörers förening. Svenska patentombudsföreningen, Sveriges industriförbund och Läkemedelsindustriföreningen. Tre olika spörsmål tas upp i dessa remissvar, nämligen frågan om det lämpliga i att införa ett oin­skränkt produktskydd, behovet av en ultrycklig lagbestämmelse vid infö­rande av en sådan ny princip samt kommitténs uttalanden om de villkor som bör gälla för att patent skall medföra oinskränkt produklskydd.

Ingen av de nämnda remissinstansema motsätter sig förslagel all i svensk rätt ge möjlighet till produktpatent med oinskränkt produktskydd.


 


Prop. 1977/78:1 Dd A                                                                                         184

Däremoi anser trn horräil. Siockholms tingsrätt, juridiska fakulteten rid Stockholms iinlyersiiet och patenlverket att en så betydelsefull för­ändring av gällande räll inle bör ske ulan alt della kommer lill uttryck i pa­tentlagen.

Patenlverket, Sveriges Indusiriförbund, Svenska patenlombudsför­eningen och Läkemedelsindustriföreningen har behandlal frågan om vill­koren för alt få patenl med oinskränkl produklskydd.

Pulenirerket anför i sislnämnda hänseende:

Om principen om oinskränkl produklskydd införes i Sverige, bör svensk praxis utvecklas i nära anslulning till den praxis som utbildas vid det euro­peiska patenlverket.

Det är ännu för tidigt all ha någon uppfaltning om hur denna praxis kom­mer att ulformas. Hänsyn kommer utan tvivel all tas till den praxis som ut­vecklats i länder som USA. där oinskränkl produklskydd sedan länge till-lämpats och där stor erfarenhet a