5
Motion
1977/78:1795
av Gunnar Olsson m. fl.
med anledning av propositionen 1977/78:91 om radions och televisionens
fortsatta verksamhet m. m.
1 propositionen 1977/78:91 anges riktlinjer för radio- och TV-verksamhetens
utbyggnad under perioden fram t. o. m. budgetåret 1985/86. Andelen
regionalt producerade program i riksradio och TV kommer enligt propositionen
att öka. Lokalradion kommer att få ett resurstillskott. Regionala TVsändningar
kommer att byggas ut över hela landet.
Detta senare upplevs som mycket positivt i Värmland, eftersom den
utredning som ligger till grund för propositionen inte ansåg att Värmland
borde få utgöra en egen region utan ingå i Västra regionen med Karlstad som
fast produktionsort. Utredningen fann att av kostnadsskäl borde antalet TVregioner
begränsas till nio. Två orter med distriktskontor, nämligen Växjö
och Karlstad, föreslog utredningen skulle ingå i Södra resp. Västra regionen.
1 sitt remissyttrande framhöll då länsstyrelsen i Värmlands län att den
Västra regionen skulle bli landets största från befolkningssynpunkt och att
det fanns stor risk att de län som ingår i regionen inte i tillräcklig omfattning
får utrymme för egna inslag i programproduktionen. Länsstyrelsen föreslog
att Värmland skulle få bilda en egen TV-region med Karlstad som huvudort.
Samma åsikt framfördes också vid en uppvaktning inför departementschefen,
där representanter för den värmländska riksdagsgruppen deltog.
Det är med tillfredsställelse vi motionärer konstaterar att departementschefen
tagit hänsyn till opinionsyttringarna från Värmland och i princip
föreslagit en distriktsindelning för TV som innebär elva distrikt-en utökning
med två i förhållande till utredningens förslag. Värmland får därmed utgöra
ett eget TV-distrikt med Karlstad som huvudort.
Det som emellertid kan ge anledning till oro är det som departementschefen
skriver på s. 178 i propositionen angående frågan om en utbyggnad av
TV:s distriktsverksamhet:
Mycket delade meningar finns rörande frågan om en utbyggnad av TV:s
distriktsverksamhet skall ske i form av koncentrerade satsningar på ett litet
antal orter eller om utbyggnaden skall ske med sikte på att utjämna de
nuvarande skillnaderna mellan å ena sidan de starka Södra och Västra
distrikten och å andra sidan de svagt utbyggda övriga distrikten. Jag är för
egen del inte beredd att ge uttryck för någon bestämd mening i denna fråga.
Svaret måste bli beroende av en noggrann analys av för- och nackdelarna med
de två alternativen och jag anser att det är TV-företaget som är bäst skickat att
utföra den.
Mot. 1977/78:1795
6
Vi motionärer anser att departementschefen bort uttala sig klart för att de
mindre distrikten i första hand bör byggas ut. Härigenom utjämnas de
nuvarande skillnaderna mellan å ena sidan de starka distrikten och å andra
sidan de svagt utbyggda övriga distrikten. Det som bl. a. talar för att man vid
en utbyggnad av TV:s distriktsverksamhet skall prioritera de svagt utbyggda
distrikten är att verksamheten f. n. är mycket ojämnt fördelad på distrikten.
De två största, Södra (Malmö) och Västra (Göteborg), svarar tillsammans för
mer än hälften av den samlade distriktsproduktionen i radio och TV.
Vi anser att om inte riksdagen här uttalar en klar mening om att prioritera
de små distrikten, så föreligger en uppenbar risk för att ett litet distrikt som
Värmland kommer att hamna i strykklass.
Vidare bör klart sägas ifrån att de blivande TV-distrikten får ha kvar en
sammanhållen distriktsorganisation, så att det även för framtiden blir möjligt
att inom ramen för TV-distriktets verksamhet också ha kvar en radioproduktion.
Det finns många argument för en utbyggnad av lokalradion. Kritiken mot
lokalradion i dag går främst ut på att lokalradion är alltför knuten till resp.
huvudort. I brist på resurser har resultatet blivit att man i många län inte
kunnat ha journalister placerade utanför huvudorten. Att ha medarbetare
utplacerade på vitala områden utanför huvudorterna är ett villkor för att
lokalradion skall fungera som en lokalradio. Ännu så länge är lokalradion
bara en länsradio. En lokalradio utan lokalredaktioner fungerar helt enkelt
inte.
1 Värmland finns ingen medarbetare med placeringsort utanför Karlstad.
Reportrar saknas i bl. a. Arvika, Torsby, Hagfors, Säffle och Kristinehamn. I
Arvika och Torsby finns full utrustade studiolokaler disponibla, men de är
obemannade. Frilansmedarbetare utnyttjas tio timmar per vecka för tjänstgöring
i Arvika, Torsby och Filipstad.
Det måste betecknas som klart otillfredsställande att lokalradion inte
kommit upp till den nivå varifrån nyhetsbevakningen skall kunna skötas.
Vi motionärer vill livligt stryka under vad som framhållits bl. a. från LO,
nämligen att lokalradion redan vid starten fick mycket begränsade resurser
men att man från LO:s sida utgick ifrån att lokalradions resurser skulle öka
successivt och därmed göra det möjligt för den att starta lokalredaktioner, så
att lokalradion fullt utbyggd skulle kunna täcka in hela landet.
Vi delar också LO:s kritiska syn på förslaget om en försöksverksamhet med
närradio. Vi vill i stället att lokalradion skall decentraliseras, byggas ut och
täcka, inte bara huvudorterna i resp. län, utan länen som helhet.
I Värmland upplevs det som en stor brist att förhyrda och utrustade
studiolokaler i Arvika och Torsby inte utnyttjas för bevakning av västra och
norra länsdelen. Inte bara nyhetsbevakningen blir på grund av ett ansträngt
personalläge eftersatt, utan det uppstår också stora svårigheter att söka upp
och bevaka de kulturella och fackliga organisationernas verksamhet.
Mot. 1977/78:1795
7
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen uttalar
1. att vid TV-distriktens utbyggnad de små distrikten prioriteras,
2. att försöksverksamhet med närradio t. v. får anstå och att i
stället lokalradion ges resurser för att kunna bygga ut sin
verksamhet med reportrar placerade på vitala platser utanför
huvudorterna.
Stockholm den 28 mars 1978
GUNNAR OLSSON (s)
SVEN ASPLING (s)
ELVY NILSSON (s)
SUNE JOHANSSON (s)
HOLGER MOSSBERG (s)
MAGNUS PERSSON (s)
AB 57854 Stockholm 1978