Mot. 1977/78:1652

Motion

1977/78:1652

av Sven Aspling m. fl.
om sysselsättningen i Värmland

I Värmlands län har läget på arbetsmarknaden och situationen inom
näringslivet under de senaste åren blivit allt allvarligare. Tidigt stod det klart
för oss att 1977 skulle bli ett krisartat år. I en motion i januari 1977 (1976/
77:1262) föreslog vi därför att omedelbara åtgärder fick lov att vidtas för att
möta de växande svårigheterna. Vi underströk att arbetsmarknadssituationen
krävde kraftfulla och planmässiga insatser av betydande omfattning
för att lösa de långsiktiga sysselsättnings- och näringslivspolitiska problemen
i länet. Vi bedömde det nödvändigt med aktiva samhällsinsatser på en rad
områden.

Vår oro för utvecklingen grundades på vissheten om att de pågående
rationaliseringarna inom Värmlands basindustrier skulle innebära kraftiga
sysselsättningsminskningar och att de många enföretagsdominerade bruksorterna
skulle drabbas särskilt hårt. Denna vår bedömning av den allvarliga
utvecklingen i länet mötte inget gensvar hos regeringen. Inte heller en
hemställan från länsstyrelsen i maj 1977 om särskilda åtgärder på grund av det
allvarliga läget resulterade i några insatser.

Det akuta läget underströks ånyo i en skrivelse från länsstyrelsen till
regeringen i september 1977. Samtidigt som det krävdes betydande insatser
för att möta de växande problemen hade på länsstyrelsens initiativ en särskild
delegation inrättats med uppgift att arbeta för att bevara och utöka antalet
arbetstillfällen i länet.

Under hösten 1977 framlade vi i riksdagen en ny motion i dessa för länet så
angelägna frågor. Vi kunde konstatera att de av regeringen i proposition 1977/
78:47 föreslagna åtgärderna för att underlätta strukturomvandlingen inom
specialstålindustrin och stålgjuteriindustrin inte kunde väntas lösa sysselsättningsproblemen
på de värmländska bruksorterna. I vår motion krävdes ett
handlingsprogram, vari markerades en starkare vilja till aktiva insatser än vad
regeringens proposition gav uttryck för.

Tyvärr har vi kunnat konstatera att vår redovisade oro för utvecklingen i
Värmland under 1977 var berättigad. Regeringen insåg så småningom lägets
allvar. Man gav ett lån på 600 milj. kr. för att rädda Uddeholms AB.
Regeringen beviljade också medel till den av länsstyrelsen inrättade Värmlandsdelegationen.

Även om regeringen således till sist insett lägets allvar, måste vi tyvärr
konstatera att det i landet saknas en samordnad och sysselsättningsskapande
politik. Detta försvårar självfallet förutsättningarna att lösa Värmlands stora
sysselsättningsproblem.

1 Riksdagen 1977/78. 3 sami. Nr 1652

Mot. 1977/78:1652

2

Regeringen har genom formen på det tidigare nämnda lånet till Uddeholms
AB frånhänt sig möjligheterna att med tillräcklig kraft påverka och driva
strukturomvandlingen.

Vi förutser att strukturrationaliseringen inom stålindustrin kommer att
fortsätta under år 1978 med stora sysselsättningsminskningar som följd. Nya
branscher riskerar att drabbas hårdare än hittills. Särskilt bekymmersamt för
Värmlands län är enligt vår uppfattning vadsom kan väntas ske inom massaoch
pappersindustrin samt inom skivjndustrin och sågverken.

Befolkningsutveckling

Värmlands län minskade under 1960-talet med totalt 6 200 invånare.
Befolkningsutvecklingen har varit mer positiv hittills under 1970-talet. De
fyra senaste åren har folkmängden ökat. Inom länet har en omfördelning av
befolkningen skett till Karlstadsregionen, och denna utveckling väntas
fortsätta. Skillnaderna i födelsenetto mellan Karlstadsregionen och det övriga
länet är betydande.

Den tidigare stora nettoutflyttningen från främst norra och västra delen av
länet har lett till att befolkningens åldersstruktur är klart oförmånligare än i
riket i övrigt. Den skeva åldersstrukturen medför i sin tur att länet får stora
födelseunderskott. Detta inneäbr att den positivare flyttningsbild som gällt
för stora delar av länet under de senaste åren inte får den gynnsamma effekt
på den totala befolkningsutvecklingen som varit önskvärd.

Åldersstrukturen är särskilt ogynnsam i glesbygdskommunerna. 1 västra
och norra förvaltningsregionerna är mer 20 % av befolkningen 65 år eller
däröver. Även för länet som helhet överstiger andelen personer i den aktuella
åldersgruppen motsvarande tal för riket som helhet.

För länet innebär den ogynnsamma åldersstrukturen stora och svårlösta
problem. Kostnaderna för pensionärsservice, åldringsvård och långtidsvård
ökar. Antalet personer i yrkesverksam ålder sjunker, och detta innebär
minskade skatteinkomster.

De regionala skillnaderna i länet när det gäller befolkningsutvecklingen är
fortfarande stora, men de orsakas således nu till allra största delen av de
betydande födelseunderskotten. Detta förhållande kan inte på kort sikt
påverkas av de nuvarande regionalpolitiska åtgärderna. Därför måste nu
ännu kraftigare insatser göras för att ge ungdomar utbildning och sysselsättning.

Näringslivsutveckling och arbetsmarknad

Antalet arbetstillfällen minskade i Värmlands län med drygt 5 000 under
1960-talet. Det totala antalet sysselsatta i länet minskade sannolikt under de
första åren av 1970-talet för att därefter öka under de följande åren. Sedan år
1975 har sysselsättningen minskat. Industrisysselsättningen har minskat

Mot. 1977/78:1652

3

betydligt kraftigare i Värmlands län än i såväl riket som skogslänen i
övrigt.

Länsmyndigheterna räknar med att antalet arbetstillfällen kommer att
ytterligare kraftigt reduceras. Enbart Uddeholms AB har aviserat en minskning
av arbetsstyrkan under 1977 och 1978 med sammanlagt ca 2 500
personer. Ett betydande antal arbetstillfällen är i farozonen även hos andra
foretag i länet. Särskilt utsatta är de som uppbär sysselsättningsstöd. Denna
grupp uppgår f. n. till ca 800 personer.

Den aktuella konjunktursituationen och de nya internationella marknadsförhållanden
som håller på att skapas för Värmlands basindustrier medför
stora påfrestningar för Värmlands län. En stor del av antalet industrisysselsatta
finns inom kapitalintensiv och konjunkturkänslig industri. Länet är,
som framgår av nedanstående figur, sysselsättningsmässigt kraftigt "överrepresenterat”
i förhållande till riket när det gäller järn- och metallverk samt
massa- och pappersindustri.

Industristrukturen år 1974 i Värmlands län jämförd med rikets, i procent

% enheter

10 -I

5

-5

-10

'Överrepresenterade" branscher

'Underrepresen terade" branscher

11
O *
iTo
-0-0

r o

!£-C

> o

x _c
k 8

l/t

r d

U) -Q

i'B
° o>

U! j;
18

E £
E i/>

O D
o>-o

8.5

^'3

tf> Q.

E jc
£ 8

OJ

E

.c

8

Källa: SCB, Industristatistiken 1974
1* Riksdagen 1977/78. 3 sami. Nr 1652

Verkstadsmd
Annan ind

Mot. 1977/78:1652

4

Inom dessa branscher finns som bekant omfattande långsiktiga strukturproblem,
som för sin lösning kommer att innebära att antalet anställda
minskar. Den utvärdering länsstyrelsen gjort beträffande stålindustrin i länet
tyder på mycket omfattande sysselsättningsminskningar, som kommer att få
svåra konsekvenser, eftersom alternativa sysselsättningsmöjligheter ofta
saknas inom pendlingsavstånd från de drabbade orterna. Även inom massaoch
pappersindustrin får vi räkna med att rationaliseringsverksamheten blir
omfattande. Inom sågverksnäringen får vi likaså räkna med betydande
rationaliseringar, vilket kan leda till allvarliga konsekvenser för glesbygderna,
där sågverken ofta utgör det enda större arbetsstället.

Verkstadsindustrin, som expanderade under högkonjunkturåren, har
under de senaste åren kraftigt minskat. Totalt har antalet arbetstillfällen inom
industrin enligt arbetskraftsundersökningarna minskat med drygt 5 000
under de två senaste åren, detta trots att sysselsättningen ändå hållits uppe
med hjälp av omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser.

Näringsproblemen i Värmlands län framträder i höga arbetslöshetstal, en
stor undersysselsättning för i första hand kvinnor samt en oroande stor
nettoutflyttning av ungdom. Länets svåra situation när det gäller möjligheterna
att bereda kvinnor sysselsättning och beträffande arbetslösheten i stort
framträder tydligt i avsnittet om den regionala utvecklingen i bilaga 17 till
budgetpropositionen. Under år 1977 hade, när det gäller arbetslösheten sedd i
relation till befolkningen i åldrarna 15-64 år, endast Norrbottens län en mer
utsatt situation.

Arbetsmarknadssituationen har under 1970-talet genomgående varit
sämre än i riket som helhet. Detta är särskilt allvarligt när det gäller
möjligheterna att behålla ungdomarna kvar i länet. Under perioden
1971-1977 uppgick således nettoutflyttningen av ungdomar till 1 750 personer,
och under år 1977 var siffran nästan dubbelt så hög som under år
1976.

Regionalpolitisk målsättning

De övergripande målen för länets utveckling kommer i första hand till
uttryck i planen för den regionala strukturen och i de fastlagda planeringstalen
för länet och för kommunerna.

Den befolkningsmålsättning 1976 års riksdagsbeslut anger för Värmlands
län är enligt vår mening mycket ambitiös. Den kräver tillsammans med
målsättningen att kvinnorna i länet skall ha samma möjlighet att förvärvsarbeta
som kvinnorna i landet som helhet att ca 6 000 nya arbetstillfällen
skapas fram till år 1985, vilket länsstyrelsen visat i sitt redovisade räkneexempel.
Till detta tal skall läggas den kompensation som krävs för att väga upp
de minskningar som skett och kommer att ske genom den pågående
strukturomvandlingen av bl. a. länets basindustrier och som inte beaktats i
det redovisade räkneexemplet.

Vi vill starkt betona att det av riksdagen presenterade befolkningsmålet för

Mot. 1977/78:1652

5

länet måste ligga fast. Folkmängden får på inga villkor minska, om den
nuvarande servicenivån i kommunerna skall kunna bevaras.

De nämnda övergripande målen för länets utveckling kan enligt vår
mening kompletteras med mera specifika målformuleringar för olika områden.
Vi finner det viktigt att framhålla följande mål:

Sysselsättningen i länet måste öka, särskilt för kvinnor och för ungdomar.

Sysselsättningen på länets bruksorter måste upprätthållas.

Länets näringsliv måste differentieras.

De mindre och medelstora företagen måste förstärkas.

Den statliga, landstingskommunala och primärkommunala servicen måste
byggas ut i enlighet med de redovisade planerna.

Åtgärdsdiskussion

Värmlands län är, som tidigare redovisats, från sysselsättningssynpunkt ett
av de mest utsatta länen i landet. Enligt vår mening krävs nu en
målmedveten samordning av handlandet inom ett stort antal verksamhetsområden
för att vi skall kunna arbeta oss ur krisen.

Samhällsinsatserna i länet måste ske planmässigt och med kraft. Länsplaneringen
bör enligt vår mening vara utgångspunkten för handlandet. Det är
nödvändigt att sätta in kraftfulla åtgärder för att klara strukturproblemen på
bruksorterna. Den akuta situationen på dessa orter kräver i första hand att
sysselsättningen garanteras på i stort sett nuvarande nivå inom de befintliga
företagen. Självfallet måste samtidigt stora arbetsinsatser göras för att
åstadkomma en mera långsiktig lösning av näringslivsproblemen i länet.

Arbetsmarknadspolitik

Arbetsmarknadssituationen i Värmlands län ställer stora krav på arbetsmarknadspolitiska
resurser. En fortsatt förstärkning av de arbetsmarknadspolitiska
medlen bör ske efter de riktlinjer som föreslås i den socialdemokratiska
partimotionen om sysselsättningspolitiken.

Den arbetsförmedlande verksamheten måste byggas ut, så att en verkligt
aktiv hjälp kan ges åt den arbetssökande. Möjligheterna till täta kontakter
mellan den arbetssökande och arbetsförmedlingen är en viktig förutsättning
för en väl fungerande verksamhet. Detta förutsätter att arbetsförmedlingskontor
finns tillgängliga inom rimligt avstånd. Alla kommuner i länet kan
f. n. inte erbjuda tillräcklig arbetsförmedlingsservice. Enligt vår mening bör
arbetsförmedlingskontor finnas i varje kommun. Det bör också övervägas,
om inte arbetsförmedlingarna bör förstärkas med bl. a. psykologisk expertis.

Det är nu särskilt angeläget att kraftfulla åtgärder sätts in för att hjälpa
arbetslösa kvinnor och arbetslösa ungdomar. Utbildningen är ett viktigt

Mot. 1977/78:1652

6

instrument, när det gäller att förbättra människornas möjligheter till
arbete.

I Värmlands län är det viktigt att yrkesutbildningen i form av linjer och
specialkurser inom gymnasieskolan utökas och breddas. Det är också viktigt
att utbildningen vid AMU-centra i länet anpassas till behoven av yrkesutbildad
arbetskraft inom länets arbetsmarknadsregioner.

Vi ser internutbildningen som ett sätt att möta tillfälligt minskade behov av
arbetskraft. Möjligheterna till internutbildning bör liksom utbildningens
innehåll utvecklas. Företagen bör göra en långsiktig beredskapsplan som kan
sättas i verket vid tillfälliga nedgångar i sysselsättningen.

Beredskapsarbetena är ett viktigt arbetsmarknadspolitiskt medel. Den
snabbare utbyggnad av t. ex. olika serviceanläggningar som dessa insatser
medverkar till får också långsiktiga regionalpolitiska effekter. Det är viktigt
att staten i Värmlands län ställer tillräckliga resurser till förfogande.
Kommunerna och landstinget spelar här en viktig roll. Det är därför
väsentligt att en kommunal sysselsättningsplanering förverkligas. Insatser
bör göras för att underlätta förde kommuner som på eget initiativ vill bedriva
en mer aktiv sysselsättningsplanering. I en sådan planering bör ungdomarnas
svårigheter att komma ut på arbetsmarknaden särskilt uppmärksammas.

Regionalpolitiska insatser

I stället för regeringens låtgåpolitik på det regionalpolitiska området kräver
vi en kraftfull regionalpolitik, som inriktar samhällsinsatserna på områden
där de bäst behövs, och som inte sprider ut förmåner generellt till
företagarna.

Regionalpolitiken måste med all kraft inriktas på en vidareutveckling av
det existerande näringslivet och på att åstadkomma nyetableringar. Det finns,
trots att industrin totalt sett inte expanderar, sysselsättningsmässigt expansiva
industrigrenar. Konkurrensen om tillväxten och om möjliga nyetableringar
är dock mycket hård. Regionalpolitiken måste därför tillhandahålla de
medel som krävs för att kunna kanalisera tillväxten till de områden i landet
där den bäst behövs. Det är nödvändigt att samhället har en hög beredskap
och kan sätta in starkare styrmedel, om samrådet i lokaliseringspolitiska
frågor inte skulle ge nödvändiga reultat.

De krav på en strukturfond som framfördes i vår motion i januari förra året
och som socialdemokratin nu åter för fram har växt i styrka genom den
pågående intensiva strukturomvandlingen och regeringens oförmåga till
planmässigt handlande.

Den pågående strukturförändringen visar att det dynamiska inslaget i
näringslivet är för litet och att beredskpen för ändrade marknadsförutsättningar
är för låg. Vi saknar en kraftfull organisation som under samhällelig
medverkan successivt och planmässigt kan tillhandahålla idéer och förslag
om nya och marknadsanpassade produkter, som kan förnya näringslivet i

Mot. 1977/78:1652

7

områden som kan väntas bli utsatta för strukturförändringar eller som kan
påskynda utvecklingen i områden som behöver industriell tillväxt. Vi anser
därför att de förslag om en framtidsinriktad näringspolitik och förstärkta
forsknings- och utvecklingsinsatser som lagts fram i socialdemokraternas
partimotioner snarast måste förverkligas. Med denna politik läggs grunden
för en framgångsrik näringsutveckling, som kan föras vidare med särskilda
regionala insatser för utveckling.

Utredningar visar att inflytandet över de i Värmland verksamma företagen
numera ofta ligger utanför länet. Den pågående strukturomvandlingen av
den värmländska basindustrin kommer att minska detta inflytande ytterligare.
Detta ökar osäkerheten bland de anställda och minskar möjligheterna
för länsmyndigheterna och kommunerna att påverka utvecklingen.

De regionalpoitiska insatserna i länet måste även inriktas på att påverka
lokaliseringen av administrativa och utvecklande funktioner inom näringslivet.
Differentieringen av det värmländska näringslivet måste förbättras för
att det skall bli möjligt att också behålla de välutbildade ungdomarna i länet.
Även för sådana insatser måste samhället skaffa sig medel.

En kraftfull regionalpolitik för Värmlands län måste också innefatta
statliga företagsetableringar. Det är vidare nödvändigt att möjligheterna för
omlokalisering till Värmland av central statlig förvaltning också fortsättningsvis
tas till vara.

Statsmakternas regionalpolitiska ställningstaganden måste först och
främst följas upp inom den offentliga sektorn, så att inte organisationsförändringar
inom olika statliga myndigheter minskar de hittills uppnådda
effekterna.

Bruksorternas problem

Sysselsättningsutredningen ser f. n. över formerna för det regionala stödet.
Vi vill i detta sammanhang understryka vikten av att regionalpolitiken även i
fortsättningen fåren inriktning som garanterar att huvudparten av insatserna
riktas mot de områden där problemen är störst, dvs. mot skogslänen. Det är
angeläget att Värmlands speciella problem uppmärksammas, så att de
kommande medlen kan bli till nytta även när det gäller att påverka
bruksorternas utveckling. Sysselsättningsstödet, den särskilda offertprincipen
och företagens möjligheter att av regionalpolitiska skäl använda
investeringsfonderna får i dagens läge stor aktualitet för att påverka
utvecklingen på bruksorterna och för insatser i särskilt drabbade kommuner i
länet.

De mindre och medelstora företagen spelar en avgörande roll för möjligheterna
att åstadkomma en expansion och förnyelse inom näringslivet. För
att underlätta dessa företags utveckling byggs nu regionala utvecklingsfonder
upp med de nuvarande företagareföreningarna som bas. Det är enligt vår
mening nödvändigt att problemen i de olika länen får vara avgörande vid

Mot. 1977/78:1652

8

resurstilldelningen. Stora krav kommer att ställas på utvecklingsfonden i
Värmlands län. Den bör därför redan från början få resurser som står i
proportion till länets behov.

Det regionala investmentbolag som nu byggs upp för Värmland/
Bergslagen för att främja etableringen av nya företag måste få resurser som
gör det möjligt för bolaget att kraftfullt engagera sig i de värmländska
näringslivsproblemen.

Det vore värdefullt om liknande möjligheter som de Norrlandsfonden
erbjuder för att tillvarata och utveckla produktidéer också kunde erbjudas i
Värmlands län.

När det gäller att åstadkomma industriella nyetableringar visar erfarenheten
att en viss reserv av industrilokaler är betydelsefull. En sådan
lokalreserv underlättar också den befintliga industrins expansion. Systemet
med industricentra bör i detta sammanhang kunna få stor betydelse. Detta
tyder erfarenheterna från Norge på. Vi anser att systemet med industricentra
skyndsamt bör prövas i Värmlands län. Torsby kommun liksom Hagfors/
Munkforsregionen och Filipstadsområdet bör i första hand kommma i fråga
för sådana statliga insatser.

Kommunernas möjligheter att själva hålla en beredskap i form av
industrilokaler bör förbättras i Värmlands län. Stödet för byggandet av
kommunala industrilokaler, främst inom det inre stödområdet, bör därför
enligt vår mening kunna utgå även i de genom strukturomvandlingen utsatta
orterna i länet.

Värmlandsdelegationen

För att skapa flera arbetstillfällen i länet har en särskild Värmlandsdelegation
inrättats. Den bör enligt vår mening ses som ett uttryck för att
tillräckliga resurser saknas på regional nivå för att arbeta med sysselsättningsfrågorna.
Det är nödvändigt att regeringen med all kraft stödjer delegtionens
arbete. Vi anser det också vara viktigt att de länsorgan som arbetar med
sysselsättnings- och näringslivsfrågorna garanteras sådana resurser och en
sådan organisation att provisoriska lösningar i framtiden inte skall behöva
tillgripas.

Ett konkret uttryck för regeringens bristande samordning på sysselsättningsområdet
är att länsstyrelsen, som regionalt är ansvarig för utvecklingen i
länet, nyligen har aviserat att den kan bli tvungen att friställa personal på
grund av medelsbrist. Länsstyrelsens arbetsuppgifter är samtidigt på grund av
läget i länet större än någonsin.

Tillgången på ett modernt kartmaterial spelar en viktig roll för möjligheterna
att på ett riktigt sätt tillvarata länets naturtillgångar. Karteringen av
Värmlands län beräknas ta avsevärd tid. Med tanke på den betydelse
tillgången på ett riktigt kartunderlag har för utvecklingsarbetet i länet anser vi
den nuvarande ambitionsnivån för låg. Karteringsarbetet bör därför påskyndas.

Mot. 1977/78:1652

9

Gruvindustrins utveckling

Gruvverksamheten spelar en viktig roll för sysselsättningen i vissa delar av
östra Värmland. Sysselsättningsläget inom gruvhanteringen är dock på grund
av bl. a. bristande avsättningsmöjligheter akut. Enligt vår mening måste
samhället aktivt medverka till att lösa de aktuella problemen.

En förutsättning för gruvhanteringen i Mellansverige är att det även i
framtiden kommer att finnas en malmbaserad metallurgi i landet. Vi anser att
den pågående övergången till enbart skrotbaserad metallurgi på sikt kan
innebära risk för brist på insatsvaror och därmed för prishöjningar. Vi anser
också att prospekteringen efter industriella mineral och bergarter i Bergslagen
bör påskyndas. Området är synnerligen mineralrikt. Förutsättningarna att
finna brytvärda fyndigheter som kan ge nya arbetstillfällen bör därför vara
goda.

Skogsindustrins råvaruförsörjning

I vissa delar av länet har jord- och skogsbruket fortfarande en stor betydelse
för sysselsättningen. Enligt vår uppfattning måste jordbruket i dessa delar av
länet ur regionalpolitisk synvinkel ses som en nödvändig kompletterande
sysselsättningskälla. Vi anser det därför nödvändigt att länets behov
tillräckligt beaktas i det kommande förslaget om regionalpolitisk! jordbruksstöd.

Situationen inom skogsbruket är mycket besvärlig. Råvarutillgången
minskar och antalet arbetstillfällen sjunker. Samtidigt föreligger stora brister
när det gäller skogsvården. Vi anser därför att såväl skärpta krav när det gäller
skogsvården som stimulansåtgärder är nödvändiga. Detta borde resultera i
flera arbetstillfällen och på sikt i en ökad skogsproduktion.

När det gäller skogsindustrins råvaruförsörjning är det angeläget att
samhället får ett starkare inflytande över användningen av landets skogstillgångar.

Som tidigare nämnts väntas takten i strukturomvandlingen inom den på
skogsråvaran baserad industrin öka. Detta kan i vårt län få allvarliga
konsekvenser i bl. a. Säffle, Grums och Hammarö kommuner. Det är redan
aviserat att stora sysselsättningsminskningar kommer att ske i Eda och
Forshaga kommuner. Även sågverken kommer att påverkas av strukturförändringarna.
Detta kommer genom sågverkens betydelse för glesbygdssysselsättningen
att innebära svåra problem. Vi anser det nödvändigt att
regeringen som underlag för samordnade insatser för skogsindustrin tar
initiativ till en regional utvärdering av skogsindustrins framtida utveckling.

Turismen är ett betydelsefullt sysselsättningskomplement i Värmland.
Statligt stöd bör därför utgå i länet för att utveckla verksamheten. I detta
sammanhang bör observeras att övernattningsmöjligheterna är alltför

Mot. 1977/78:1652

10

begränsade och inte motsvarar de växande behoven.

När det gäller att förbättra situationen i länets glesbygder bör de särskilda
stödåtgärder som regeringen i budgetpropositionen föreslår i hög grad
komma Värmland till del.

Utbyggnadspolitik för den offentliga sektorn

De framtida expansionsmöjligheterna inom den offentliga sektorn kan
väntas fl en avgörande inverkan på den totala sysselsättningsutvecklingen.
Enligt vår mening måste den regionalpolitiska planeringen utgöra basen för
den planering som sker inom olika sektorer. Det är ett rättvisekrav att
kommunerna och landstinget i Värmlands län kan expandera för att möta de
stora behov som bl. a. den sneda åldersstrukturen ger upphov till.

Vi hyser stor oro för kommunernas och landstingets möjligheter att klara
den ekonomiska situationen mot bakgrunden av de stora anspråk som ställs
på dem. Den nuvarande indelningen i skattekraftsgarantiområden missgynnar
vårt län. Kommunalekonomiska utredningens nu framlagda förslag
tycks också vara ogynnsamt när det gäller den garanti som föreslås för flera av
de värmländska kommunerna. Det är enligt vår mening angeläget att det nya
system som kommer att genomföras får en sådan utformning att det
sammanfaller med samhällets regionalpolitiska strävanden. De långsiktigt
avgörande faktorerna -1, ex. geografiskt läge och bebyggelsestruktur - måste
fl väga tungt även i det nya systemet.

Konkurrensen om sysselsättningstillfällena hårdnar alltmer. Det är därför
viktigt att de sysselsättningssvaga kommunerna garanteras resurser som gör
det möjligt för dem att genom en framsynt aktiv samhällsplanering skapa så
attraktiva boendemiljöer och industriområden som möjligt.

För att näringslivet skall kunna utvecklas och expandera är det nödvändigt
med god tillgång på samhällsservice i form av t. ex. kommunikationer,
transporter och utbildning.

När det gäller kommunikationerna är det angeläget att ökade medel ställs
till förfogande för vägbyggandet i länet. Vi vill i detta sammanhang framhålla,
att en snabb utbyggnad av vägen Mossfallet-Rämmen skulle underlätta de
värmländska stålorternas förbindelser med övriga orter i Bergslagen. Härigenom
underlättas även den nödvändiga samordningen av specialstålföretagen.

Vi anser det också angeläget att SJ inte försämrar sin service på ett sådant
sätt att möjligheterna försvåras att uppnå den regionala utveckling som
samhället med olika regionalpolitiska medel söker åstadkomma.

För utvecklingen i Värmland spelar möjligheterna till sjötransporter stor
roll. Vi beklagar att regeringen inte tillräckligt insett detta och jämställt
insjöfarten i det nya systemet för sjöfartsavgifter med kustsjöfarten samt
föreslagit avskrivning av det investerade kapitalet i Trollhätte kanal. Dessa
åtgärder är tillsammans med en utökning av transportstödet till att gälla även

Mot. 1977/78:1652

11

transporter på Vänern och Trollhätte kanal enligt vår bedömning nödvändiga
förbättringar för att underlätta expansionsmöjligheterna för näringslivet i
länet.

I den situationen länet befinner sig med stora krav på omstrukturering och
produktförnyelse spelar utbildningsmöjligheterna en viktig roll. Det är därför
nödvändigt att utbildningen i länet förstärks. Sålunda bör möjligheter till
forskning och naturvetenskaplig utbildning vid högskolan i Karlstad skapas.
Det finns också i Karlstad goda förutsättningar att ordna olika slag av teknisk
utbildning inom högskolan. En sådan utbildning skulle enligt vår uppfattning
väsentligt stödja och underlätta omstruktureringen av näringslivet i Värmlands
län.

På samma sätt skulle de tunga industribranscherna i länet stärkas genom
utbyggnad av en yrkesteknisk högskoleutbildning. Förutsättningarna för
sådan utbildning är mycket goda. Vi anser det därför nödvändigt att
yrkesteknisk högskoleutbildning inrättas för processteknik i Karlstad /
Hammarö, för gruv- och bergshantering i Karlstad/Filipstad samt för
verkstads- och stålindustrin i Karlstad/Hagfors.

För att möta de stora anspråk på vårdresurser som kommer att ställas i länet
krävs en skyndsam utbyggnad av vårdutbildningen. För att detta skall bli
möjigt måste en vårdlärarutbildning komma till stånd i länet.

För att förbättra möjligheterna för människorna i glesbygden att få sina
behov av kommersiell service tillgodosedda har samhällets stöd till kommersiell
service i glesbygd utvidgats. Vi aner emellertid att samhället även måste
garanteras ett fastare grepp över varuförsörjningen över huvud taget. Detta
kan ske genom att systemet med kommunala varuförsörjningsplaner byggs
ut och genom att på länsnivå en sammanvägning av varuförsörjningsplaneringen
sker inom ramen för länsplaneringsarbetet.

Vi har uppmärksammat att genomförandet av många för sysselsättning
och utveckling betydelsfulla projekt i länet förhindras på grund av att det inte
föreligger tillräckliga kreditmöjligheter inom det ordinarie kreditväsendet.
Detta är mycket otillfredsställande. 1 det utsatta läge Värmlands län befinner
sig är det enligt vår mening nödvändigt att staten ställer tillräckliga
kreditresurser till förfogande.

Regeringens hittills presenterade insatser gör det enligt vår mening inte
möjligt att uppnå de regionalpolitiska målen för länet och att klara den
pågående strukturomvandlingen i socialt acceptabla former. Vi har i
motionen angett en rad framtidsinriktade arbetsmarknads-, närings- och
regionalpolitiska åtgärder som nu måste sättas in i Värmlands län.

Vi har hos länets invånare mött en stor oro över den pågående utvecklingen.
Det är därför ytterst angeläget att regeringen redovisar det handlingsprogram
man tänker arbeta efter för att förverkliga de regionalpolitiska målen
för länet och för att lösa de akuta strukturproblemen. Ett sådant handlingsprogram
bör innehålla ställningstaganden till de förslag som lämnats såväl av
länsstyrelsen som i denna motion.

Mot. 1977/78:1652

12

Hemställan

Med hänvisning till vad i motionen anförts hemställer vi
att riksdagen beslutar

1. att ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
sysselsättningsläget i Värmland,

2. att hos regeringen anhålla om att en utvecklingsplan för länet
skyndsamt framläggs med såväl kortsiktiga åtgärder för att klara
akuta sysselsättningsproblem som mera långsiktiga insatser för
att förverkliga de regionalpolitiska mål som lagts fast av
riksdagen.

Stockholm den 25 januari 1978

SVEN ASPLING (s)
HOLGER MOSSBERG (s)
ELVY NILSSON (s)
SUNE JOHANSSON (s)

MAGNUS PERSSON (s)
GUNNAR OLSSON (s)

GOTAB 57499 Stockholm 1978