14

Motion

1977/78:1017

av Rolf Hagel och Alf Lövenborg
om Cypernproblemet

Vad som i dagligt tal kallas Cypernproblemet har inte sina rötter på Cypern.
Om man bortser från de numerärt betydelselösa fascistiska terrororganisationerna,
den grekcypriotiska Eoka-B och den turkcypriotiska T.M.T. (som
båda, inom parentes sagt, mördat minst lika systematiskt på den egna etniska
sidan som på den andra), har grekcyprioter och turkcyprioter levt fredligt och
vänskapligt sida vid sida sedan urminnes tider.

Det är NATO-makterna, särskilt USA och England, som skapat den
tragiska situation som Cypern befinner sig i i dag. De stora NATO-baserna på
Cypern är en del av det s. k. Cypernproblemet. Den andra delen utgörs av den
turkiska ockupationen av norra delen av ön, 40 procent av landets yta,
inklusive de tidigare blomstrande turiststäderna Kyrenia och Famagusta.

När turkiska trupper invaderade landet den 20 juli 1974 dödades ett stort
antal cyprioter, 200 000 grekcyprioter fördrevs från det ockuperade området
och lever alltjämt som flyktingar i sitt eget land, 2 000 cyprioter är försvunna,
av vilka man säkert vet att många befann sig i livet och bortfördes till Turkiet,
men både den reaktionära Demirelregeringen och Ecevits s. k. socialdemokratiska
regering har hårdnackat vägrat lämna några som helst upplysningar
om deras öde. Den turkiske marionetten Rauf Denktash har på sina
uppdragsgivares vägnar utropat en egen republik, ”Turkish Federated State
of Cyprus”, på det ockuperade området, där minst 30 000 turkiska soldater
hjälper honom att upprätthålla ”ordningen” och terrorn.

Trots upprepade resolutioner av FN:s generalförsamling och säkerhetsråd
om tillbakadragande av de turkiska trupperna och återupprättande av
Republiken Cyperns enhet och territoriella integritet har ockupationen
fortsatt och utgör ett ständigt hot även mot den övriga delen av Cypern.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar anmoda regeringen

1. att i Förenta nationerna kraftfullt stödja kraven på att FNresolutionema
om Cypem genomförs i praktiken och att det
cypriotiska folkets kamp för oberoende, suveränitet, territoriell
integritet, alliansfrihet och demilitarisering av Cypem leder till
framgång,

2. att i Europarådet och andra internationella organ vidta åtgärder
för att stoppa den turkiska regeringens flagranta kränkningar av
de mänskliga rättigheterna på Republiken Cyperns område,

3. att stödja kravet på sammankallandet av en internationell
konferens om Cypern, ev. inom ramen för Förenta nationerna,

Mot. 1977/78:1017

15

4. att verksamt bidra till att skapa klarhet om de 2 000 saknade
personernas öde,

5. att - tillsammans med andra staters delegationer - kräva att
FN:s sanktionssystem utan dröjsmål träder i funktion enligt
FN-stadgan om Turkiets regering fortsätter att vägra att
genomföra FN-resolutionema,

6. att Sverige inte godkänner pass eller andra handlingar utfärdade
av den så kallade ”Turkish Federated State of Cyprus” och
verkar för att alla FN-stater förfar på samma sätt.

Stockholm den 25 januari 1978

ROLF HAGEL (apk)

ALF LÖVENBORG (apk)

GOTAB 57421 Stockholm 1978