TU 1977/78:9

Trafikutskottets betänkande
1977/78:9

med anledning av propositionen 1977/78:29 om flygplatsfrågan i
Stockholmsregionen, m. m. jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1977/78:29 har regeringen (kommunikationsdepartementet)
föreslagit riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för en lösning av flygplatsfrågan i Stockholmsregionen
som i propositionen förordats,

2. till Flygplatser m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1977/78 anvisa ett investeringsanslag av 6,3 milj. kr.

I propositionen framhålls att det, med hänvisning till framför allt
kapacitetsförhållanden samt ekonomiska och regionalpolitiska skäl, är
önskvärt att Bromma flygplats även på sikt behålls för kombinerat inrikesoch
allmänflyg. Därför föreslås att staten nu tar upp överläggningar med
Stockholms kommun och Stockholms läns landsting. Huvudsyftet med
dessa bör vara att i detalj klarlägga förutsättningarna för linjetrafik på
Bromma. Vidare bör en tidsplan utarbetas efter vilken Bromma kan
iordningställas för fortsatt inrikesflyg om en sådan lösning väljs.

Vad gäller flygplatsfrågan i ett kortsiktigt perspektiv konstateras i propositionen
att den inrikes linjetrafiken på Bromma med flygplanet Fokker F-28
i nuvarande versioner på grund av beslut av länsstyrelsen i Stockholms län
måste upphöra den 1 januari 1979 och överföras till Arlanda. Ärendet prövas
f. n. i kammarrätten. Vidare har chefen för luftfartsinspektionen uttalat att
Linjeflygs verksamhet av säkerhetsskäl bör överföras till en provisorisk
terminal på Arlanda så snart som det är praktiskt möjligt. Kostnaderna härför
bedöms till totalt 43 milj. kr., varav statens andel utgörs av 27,2 milj. kr.
Statsmakterna bör därför nu vidta de åtgärder som behövs från deras sida för
att en överföring skall kunna genomföras den 1 januari 1979. För ändamålet
föreslås att ett investeringsanslag av 6,3 milj. kr. anvisas på tilläggsbudget I
till statsbudgeten för budgetåret 1977/78.

Motionerna

1 motionen 1977/78:100 av Margareta Andrén (fp) hemställs

1. att riksdagen avslår propositionen i vad avser utbyggnad av Bromma
flygplats och ger regeringen till känna vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen uttalar att allt linjeflyg inom Stockholmsregionen bör
överföras till Arlanda senast den 1 januari 1979 och behållas där så länge
kapaciteten räcker,

1 Riksdagen 1977178. 15 sami. Nr 9

TU 1977/78:9

3. att riksdagen beträffande allmänflygets framtida placering i Stockholmsområdet
ger regeringen till känna vad som anförs i motionen.

I motionen 1977/78:101 av Pär Granstedt m. fl. (c) yrkas att riksdagen

1. bifaller propositionen,

2. hos regeringen hemställer om de kompletterande utredningar som
föreslås i motionen,

3. ger regeringen till känna vad som i övrigt anförs i motionen om
grundförutsättningar för flygplatsfrågans framtida lösning i Stockholmsregionen.

I motionen 1977/78:102 av Sven Mellqvist m. fl. (s) hemställs att riksdagen
beslutar

1. att godkänna de riktlinjer för en lösning av flygplatsfrågan i Stockholmsregionen
som förordas i motionen,

2. att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförs om
uppdrag till luftfartsverket beträffande utarbetande av dispositions- och
utbyggnadsplan för Bromma.

I motionen 1977/78:103 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen 1.

beslutar avslå propositionen,

2. uttalar att en avveckling av Bromma flygplats bör ske i enlighet med
tidigare planer,

3. ger regeringen till känna att nödvändiga ekonomiska medel härför bör
anvisas på tilläggsbudget I till statsbudgeten för 1977/78.

Utskottet

Allmän bakgrund. Principerna för investeringar i flygplatser m. m.

Föredragande departementschefen erinrar i propositionen inledningsvis
om flygets betydelse i det totala transportsystemet och för samhällsutvecklingen
i stort. Bl. a. framhålls därvid att flyget för svenskt vidkommande
blivit särskilt betydelsefullt på grund av vårt lands geografiska läge och
utveckling. Med tanke vidare på Sveriges beroende av utrikeshandeln sägs ett
väl fungerande flyg vara ett nödvändigt hjälpmedel i kontakterna mellan
svenskt näringsliv och omvärlden. Flygets stora betydelse för turismens
utveckling m. m. understryks även.

I anslutning härtill redovisas den civila luftfartens snabba utveckling sedan
1960-talets början och det inrikes flyglinjenätets utbyggnad. Härav framgår
bl. a. att av det totala antalet flygresor i inrikes linjefart ca 4/5 i dag har sin
start - eller målpunkt förlagd till Bromma eller Arlanda. Med hänsyn till den
stora tyngd som Stockholmsregionen följaktligen har i det inrikes flygnätet
anses det därför allmänt sett vara av största betydelse att flygplatsfrågorna i
regionen löses på ett för hela landet tillfredsställande sätt. Utskottet finner i

TU 1977/78:9

likhet med departementschefen att härvid även bör beaktas de krav som är
förenade med inrikes flygresor, nämligen bl. a. rimliga markresetider för att
inte den tidsvinst som själva flygningen ger skall förloras. Det gäller alltså att
finna den flygplatslösning som är bäst från inrikestrafiksynpunkt med
hänsyn till de restriktioner och krav som följer av främst ekonomiska och
miljömässiga krav.

1 propositionen erinras om att utvecklingen av flygtrafiken i Sverige liksom
vad gäller övriga trafikgrenar sker inom ramen för 1963 års trafikpolitiska
beslut. I enlighet med de trafikpolitiska riktlinjerna skall varje trafikgren själv
svara för de kostnader den förorsakar det allmänna. Detta innebär för
luftfartens del att luftfartsverket, sorn bl. a. har till uppgift att driva och
förvalta de statliga civila flygplatserna, skall täcka sina kostnader med
avgifter. Statliga anslag till driften av flygplatserna utgår således inte.

Förutsättningarna för att staten genom luftfartsverket skall engagera sig i
anläggandet av en flygplats är, enligt de principer som lades fast i 1967 års
luftfartspolitiska beslut (prop. 1967:57, SU 1967:107, rskr 1967:267), att full
kostnadstäckning erhålls för hela det i anläggningen investerade kapitalet.
Vidare bör intäkterna överstiga drift- och kapitalkostnaderna senast tio år
efter det att flygplatsen färdigställts. Kommunersom i första hand betjänas av
en statlig flygplats skall utan kostnad ställa erforderlig mark till förfogande
och bidra med 37,5 % av kostnaden för flygplatsens anläggning och fortsatta
utveckling. Detta bidrag förräntas och amorteras enligt samma regler som
gäller för det statliga kapital som investeras i en flygplats. Dessa principer
gäller även vid investeringar i befintliga statliga flygplatser.

Utskottet anser i likhet med departementschefen anledning inte föreligga
att i förevarande sammanhang föreslå en omprövning av sålunda gällande
regler.

Frågan om flygplatsers huvudmannaskap behandlades också i 1967 års
luftfartspolitiska beslut. Riksdagens beslut, som var enhälligt, innebar att
luftfartsverket skall driva och förvalta primärflygplatser. Andra flygplatser
för huvudsakligen det s. k. allmänflyget är en angelägenhet för landsting,
kommun eller enskild intressent. Detta bör, som i propositionen framhålls,
vara en utgångspunkt vid överväganden även rörande flygplatsfrågan i
Stockholmsregionen.

Utredningsförslag och vissa beslut rörande Bromma flygplats

Tidigare utredningar rörande flygplatsfrågan i Stockholmsregionen har
enligt sina direktiv inte kunnat överväga Bromma som ett alternativ. Genom
den av regeringen år 1976 - inför förestående ställningstagande till frågan om
verksamheten på Bromma och Arlanda flygplatser - tillsatta Brommautredningen
(BRU) erhölls emellertid kompletterande beslutsunderlag i de delar
som hittills inte fullständigt belysts. Samtidigt fick Stockholmsregionens

TU 1977/78:9

allmänflygutredning (SAU), som tillsatts av den förra regeringen - genom
tilläggsdirektiv - i uppdrag att överväga även Bromma som ett alternativ för
en framtida lokalisering av allmänflyget i Stockholmsregionen.

För att behålla handlingsfriheten uppdrog regeringen dessutom åt luftfartsverket
att utarbeta de förslag till ändringar i nuvarande dispositionsplan för
Arlanda flygplats som behövs för en eventuell överföring på kort resp. längre
sikt till Arlanda av den inrikes linjetrafiken på Bromma.

Utöver de nämnda utredningarna har docent Bo Lundberg i skrivelse till
kommunikationsdepartementet framfört ett förslag till lösning av inrikesflygets
problem i Stockholmsregionen benämnt OFAB - optimal fördelning av
hela inrikesflyget, inkl. SAS (Scandinavian Airlines System) stamlinjer med
jetplan på Arlanda och tysta kortfältsplan (QSTOL-plan) på Bromma.
Lundberg har senare vidareutvecklat sitt ursprungliga förslag.

I propositionen lämnas en utförlig redogörelse för Brommafrågans utveckling
och de olika utredningar som gjorts avseende denna fråga. Departementschefen
tar i anslutning härtill även upp vissa av de i remissyttrandena
framförda synpunkterna.

Brommautredningen, som haft till uppgift att klarlägga förutsättningarna
för att i någon form bibehålla Bromma flygplats, föreslår att Bromma upplåts
för inrikestrafik och allmänflyg i stort sett enligt vad som nu gäller. Med
hänsyn till kapacitetsförhållanden, kostnader och konsumenternas krav
anses Bromma överlägset alternativen Arlanda och Tullinge/Getaren.

Flygplatsen måste emellertid enligt utredningen rustas upp till en kostnad
av ca 500 milj. kr. i 1977 års prisläge. I beloppet har inkluderats åtgärder på
Arlanda och Barkarby för inrikestrafiken resp. allmänflyget under en
ombyggnadsperiod. Ombyggnadsperioden beräknas av utredningen till 3-5
år. Som följd härav måste den av Linjeflyg (LIN) bedrivna trafiken temporärt
förläggas till Arlanda under 1-3 år.

På uppdrag av departementschefen har Brommautredaren också gjort en
fördjupad studie av flygmaterielutvecklingen och därvid biträtts av en
särskild arbetsgrupp med företrädare för bl. a. Stockholms kommun och
flygbolagen.

I anslutning härtill erinras i propositionen om att miljö- och hälsovårdsnämnden
i Stockholm, genom beslut i februari i år och under åberopande av
gällande hälsovårdslagstiftning, meddelat förbud mot fortsatt trafik med
flygplan av typ Fokker F-28 på Bromma flygplats fr. o. m. den 1 juli 1978.
Luftfartsverket och LIN har hos länsstyrelsen i Stockholms län anfört besvär
över miljö- och hälsovårdsnämndens beslut. Länsstyrelsen har ändrat
nämndens beslut på det sättet att luftfartsverket och LIN förbjuds använda
flygplan av typ Fokker F-28 i nuvarande versioner för trafik på Bromma
flygplats fr. o. m. den 1 januari 1979 t. v. LIN har hos kammarrätten i
Stockholm anfört besvär över länsstyrelsens beslut.

TU 1977/78:9

Flygplats/rågan i ett kortsiktigt perspektiv

I rubricerade fråga konstateras inledningsvis att inrikestrafiken som
konsekvens av länsstyrelsens förenämnda beslut måste flyttas till Arlanda
den 1 januari 1979. Vidare har chefen för luftfartsinspektionen uttalat att
LIN:s verksamhet av säkerhetsskäl - i avvaktan på att vissa åtgärder vidtas på
Bromma - bör överföras till en provisorisk terminal på Arlanda så snart som
det är praktiskt möjligt.

Luftfartsverket har i samråd med LIN föreslagit att den gamla utrikeshailen
på Arlanda skall ställas i ordning för att övergångsvis kunna ta emot
den inrikes linjetrafiken på Bromma. Kostnaderna härför bedöms till totalt 43
milj. kr. i prisläge den 1 januari 1979, varav statens andel utgör 27,2 milj. kr.
Under innevarande budgetår behöver investeringar motsvarande totalt 10
milj. kr. genomföras, varav statens andel är 6,3 milj. kr.

I propositionen föreslås med anledning härav att till Flygplatser m. m. på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisas ett investeringsanslag
av 6,3 milj. kr. Det förutsätts få ankomma på luftfartsverket i
samarbete med flygbolagen att med hänsyn till flygplatsfrågans utveckling
och de problem som blir följden av en provisorisk lokalisering till Arlanda
vidta de åtgärder vad gäller terminalens detaljutformning m. m. som behövs.
Departementschefen skall vidare föranstalta om att avtal träffas mellan staten
och AB Stockholmsregionens flygplatsinvesteringar om kommunalt bidrag
till de erforderliga investeringarna.

Utskottet tillstyrker de sålunda framlagda förslagen. Härav följer att
utskottet ej kan biträda yrkandet i motionen 1977/78:103 om avslag på
propositionen i motsvarande del.

I anslutning härtill framhålls i propositionen att - med hänsyn till de
operativa och servicemässiga nackdelar som är förenade med att utnyttja en
provisorisk terminal på Arlanda för LIN:s räkning-tiden för provisoriet bör
begränsas så långt möjligt. Enligt chefen för luftfartsinspektionen kan en
ombyggnad av Bromma, med beaktande av alla säkerhetskrav, ske successivt.
Detta innebär enligt departementschefen att om man ser det enbart från
byggnadsteknisk och säkerhetsmässig synpunkt det finns förutsättningar för
LIN att återflytta till Bromma efter ungefär ett år.

Med anledning av detta uttalande vill utskottet framhålla att en så snar
återflyttning av LIN:s trafik till Bromma förutsätter att en överenskommelse
härom - med vederbörligt hänsynstagande till buller- och miljöfrågorna -förhandlingsvägen kan uppnås mellan parterna, dvs i första hand luftfartsverket
och berörda kommunala myndigheter. En noggrann och förutsättningslös
prövning av samtliga på frågans bedömning inverkande omständigheter
bör i samband med ingåendet av en sådan överenskommelse ske.

När det gäller Brommas utnyttjande fr. o. m. den 1 januari 1979 konstateras
i propositionen med hänvisning till vad allmänflygutredningen och

TU 1977/78:9

remissinstansterna anfört att en förutsättning för fortsatt allmänflyg i
regionen efter nämnda tidpunkt är att huvuddelen av detta slag av luftfart
även fortsättningsvis får utnyttja Bromma flygplats. Som departementschefen
framhållit är detta närmast en kommunal eller enskild fråga. Utskottet
vill i anslutning härtill understryka att det framstår som i hög grad angeläget
att en överenskommelse i frågan snarast träffas mellan vederbörande parter.
Någon begäran hos regeringen om ytterligare utredning rörande allmänflygets
framtida placering i Stockholmsområdet - som yrkas i motionen 1977/
78:100 - finnér sig utskottet däremot inte berett att nu föreslå riksdagen.

Flygplatsfrågan på längre sikt

Under detta avsnitt framhåller departementschefen till en början att
flygplatsfrågan i Stockholmsregionen inte endast är ett lokalt spörsmål utan
också.en fråga av nationell betydelse. Även enligt utskottets uppfattning
måste frågan härom bedömas som synnerligen viktig.

I propositionen konstateras, med hänvisning till att Bromma flygplats
otvivelaktigt har ett läge i Stockholm som uppfyller högt ställda krav på
trafikstandard för resenärernas del, att Brommautredningen kommit till
slutsatsen att Bromma under vissa förutsättningar även i fortsättningen kan
användas för den inrikes linjetrafiken till och från Stockholmsregionen.
Flygplatsens kapacitet är dessutom sådan att även huvuddelen av allmänflyget
ryms där, vilket bör vara av stort regionalt intresse. Utredningarna har
enligt departementschefens mening gett viktiga komplement till det beslutsunderlag
som behövs för ett långsiktigt ställningstagande till flygplatsfrågan i
Stockhol msregionen.

Angelägenheten av att klargöra förutsättningarna för att bevara Bromma
som flygplats för den inrikes linjetrafiken understryks enligt propositionen av
att man mot bakgrund av de senaste årens utredningar i frågan måste
konstatera att, vid sidan av Arlanda, endast två flygplatslägen står till buds,
nämligen Bromma och Tullinge/Getaren. Även ULF (utredningen för
lokalisering av flygverksamheten i Stockholmsområdet) fann - med utgångspunkt
i att Bromma skulle stängas för allt flyg - att förutom Arlanda endast
Tullinge/Getaren finns som alternativ.

Samtidigt konstateras i propositionen att det redan nu i Stockholmsregionen
erfordras två trafikflygplatser för att tillgodose kapacitetsbehoven för
den tyngre luftfarten och huvuddelen av allmänflyget.

Tullinge/Getarenområdet anses ha så påtagliga nackdelar att det åtminstone
för överskådlig framtid måste elimineras som ett alternativ. Skälen
härför sägs främst vara flygoperativa, försvarsmässiga, anläggningstekniska
och ekonomiska. Tullinge/Getarenområdet fyller dessutom sedan länge en
viktig funktion som rekreationsområde för södra Storstockholm, varför några
av de berörda kommunerna motsätter sig en flygplatslokalisering där.
Markanvändningen i Tullinge/Getarenområdet anses emellertid böra

TU 1977/78:9

planeras på ett sådant sätt att ett ianspråktagande på mycket lång sikt för
flygplatsändamål inte omöjliggörs. Även utskottet anser det vara angeläget
att så sker.

Departementschefen finneri likhet med Brommautredningen,aIlmänflygutredningen
och det övervägande antalet remissinstanser att det är synnerligen
önskvärt att Bromma flygplats kan användas för flygtrafiken till och från
Stockholm i framtiden. Självfallet krävs dock, som departementschefen
också framhåller, att om flygplatsen skall behållas som en statlig flygplats en
överenskommelse träffas med Stockholms kommun i markfrågan och med
Stockholms läns landsting i finansieringsfrågan samt att den framtida
trafiken på Bromma inte innebär sanitär olägenhet för närboende.

Mot regeringens förslag har motionsledes en rad erinringar framförts. I
molionen 1977/78:100 yrkas att riksdagen i vad avser utbyggnad av Bromma
flygplats avslår propositionen och ger regeringen till känna vad som i denna
fråga anförts i motionen. Man bör dock enligt motionären avstå från att nu
binda sig för en alternativ användning av Bromma flygplats. Vidare begärs att
riksdagen uttalar sig för att allt linjeflyg i Stockholmsregionen överförs till
Arlanda senast den 1 januari 1979 och behålls där så länge kapaciteten
räcker.

I motionen 1977/78:101 yrkas att riksdagen bifaller propositionen men hos
regeringen hemställer om de kompletterande utredningar som föreslås i
motionen samt ger regeringen till känna vad som därvid i övrigt anförs om
grundförutsättningar för flygplatsfrågans framtida lösning i Stockholmsregionen.

En återflyttning av linjeflyget till Bromma eller investeringar som syftar till
en sådan återflyttning bör sålunda ej få ske om inte färdiga och realistiska
lösningar anvisas på miljö- och säkerhetsproblemen. En ny utredning om
bullerproblemen kring ett framtida Brommaflyg måste vidare genomföras
med bl. a. anlitande av naturvårdsverkets expertis. Dessutom måste en ny
utredning om de ekonomiska förutsättningarna för olika flygplatsalternativ
genomföras, byggd på alternativa bedömningar av flygtrafikens utveckling.
Ett förslag måste också utarbetas för hur regionens flygplatsfrågor skall lösas
på sikt om Bromma inte kan användas. Slutligen måste enligt motionen en
framtida lösning av regionens flygplatsfrågor ske i fullt samförstånd med
Stockholms kommun och Stockholms län landsting.

I motionen 1977/78:102 hemställs att riksdagen godkänner de riktlinjer för
en lösning av flygplatsfrågan i Stockholmsregionen som förordas i motionen.

Med hänsyn till de svårigheter som finns att under de närmaste åren
komma till säkra slutsatser beträffande bullerfrågan i framtiden och med
hänsyn till de ställningstaganden som skett i Stockholms kommun och
Stockholms läns landsting synes det enligt motionärerna inte vara realistiskt

TU 1977/78:9

att vänta sig att de i propositionen förutsatta överläggningarna skall kunna
resultera i en snabb enighet om återflyttandet av inrikestrafiken till
Bromma.

Den oklarhet som nu råder i fråga om inrikestrafikens förläggning under
1980-talet innebär vidare betydande nackdelar för olika parter. Innan man
kan få garantier om att bullerfrågan kan lösas på ett miljömässigt, tekniskt
och ekonomiskt rimligt sätt anses ett beslut om återflyttning till Bromma vara
omöjligt. Det torde dröja åtskillig tid innan fullständig klarhet kan nås i dessa
avseenden beträffande bl. a. nya flygplanstyper och kostnaderna för ett
utbyte. För alla berörda parter vore det därför enligt motionärerna bra om
äntligen ett slutligt beslut kunde fattas. Den ovisshet som sedan länge gällt
för personalen och nödvändigheten av klara planeringsförutsättningar understryker
detta. I det fortsatta arbetet med den permanenta lösningen av
flygplatsfrågan anses personalorganisationerna böra få vara med och all
möjlig hänsyn böra tas till deras problem och situation.

Från planerings- och personalsynpunkt anses det vara av stor betydelse att
det klarläggs att en återflyttning av inrikestrafiken till Bromma inte är aktuell.
Endast härigenom skapas enligt motionen ett fast planeringsunderlag,
varjämte de betydande olägenheter det skulle medföra att under lång tid hålla
denna fråga öppen elimineras.

Enligt motionärernas uppfattning bör de aviserade överläggningarna med
de kommunala instanserna i Stockholmsområdet avse de konsekvenser för
Bromma flygplats som uppstår i samband med att linjeflygtrafiken definitivt
utlokaliseras till Arlanda. Återstående flyg på Bromma, allmänflyget, anses
vara en primärkommunal angelägenhet.

Det anförda skulle innebära att luftfartsverkets engagemang på Bromma
upphör. De närmare omständigheterna och formerna för detta anses böra bli
föremål för överläggningar. I detta sammanhang anses det också vara
naturligt att frågan om allmänflygets situation aktualiseras.

I motionen 1977/78:103 understryks att flygsäkerheten för flygpersonal och
passagerare liksom säkerheten för de människor som bor nära en flygplats
måste tillmätas en mycket stor betydelse. Det anses inte vara lämpligt att
behålla en flygplats, som hör till de mest trafikerade i Europa, mitt inne i så
tätbefolkade områden som de kring Bromma.

Motionärerna finner det inte vara motiverat att ytterligare utreda frågan om
Bromma som inrikesflygplats utan menar att ett klart ställningstagande nu
måste göras för en definitiv utlokalisering till Arlanda. En avveckling av
flygverksamheten på Bromma i enlighet med tidigare planer anses sålunda
vara synnerligen välmotiverad av miljö-, säkerhets- och samhällsekonomiska
skäl. Under hänvisning härtill föreslås att riksdagen beslutar avslå
propositionen, att riksdagen uttalar att en avveckling av Bromma flygplats
bör ske i enlighet med tidigare planer och att riksdagen ger regeringen till
känna att nödvändiga ekonomiska medel härför bör anvisas på tilläggsbudget
I till statsbudgeten för budgetåret 1977/78.

TU 1977/78:9

Utskottet vill med anledning av motionärernas yrkanden till en början
erinra om att Brommautredningen utförligt redovisat Brommas specifika
förutsättningar och gjort en jämförelse med de två alternativ som kan
föreligga vad gäller lokalisering av inrikes- och allmänflyget till Stockholmsregionen,
nämligen Arlanda och Tullinge/Getaren. Utredningen redovisar
det totala investeringsbehovet i 1977 års prisnivå för upprustning av Bromma
flygplats till max. 640 milj. kr. Ombyggnadsperioden beräknas av utredningen
till 3-5 år. Om LIN i stället förläggs till Arlanda, och Bromma således
endast används för allmänflyg blir enligt utredningen motsvarande totala
utgift nära 50 % större, 950 milj. kr. Dessa investeringar skall ske under en 15-årsperiod, varav huvuddelen under den närmaste 5-årsperioden. En förläggning
av LIN samt allmänflyget till Tullinge/Getaren skulle bli ca 40 96
dyrare, dvs. föranleda en total utgift på nära 900 milj. kr. Hela beloppet
utfaller under den närmaste 3-7-årsperioden. Hänsyn har för Arlanda- och
Tullinge/Getarenalternativen inte kunnat tas till vissa tillkommande kostnader
för tidigarelagda vägar, passagerart erm inål i Stockholms innerstad och
eventuella miljöinvesteringar. Försvarets kostnader förTullinge/Getarenalternativet
har inte heller beaktats. En förutsättning för att tillfredsställande
trafikavvecklings- och flygsäkerhetssituation skall erhållas vid en civilflygplats
i Tullinge/Getarenområdet är att stora delar av det militära restriktionsområdet
i Stockholms södra skärgård - R 21 - upplåts för civil flygverksamhet.

Alternativet att LIN lokaliseras till Arlanda leder dessutom enligt Brommautredningen
till tidskostnader m. m. för trafikanternas terminalresor, som
under en 40-årsperiod uppgår till ca 770 milj. kr. i nuvärde 1983. Motsvarande
belopp för Tullinge/Getaren beräknas till ca 250 milj. kr.

I fråga om det ekonomiska resultatet anger Brommautredningen, med
utgångspunkt från vedertagna kriterier för sådana beräkningar, att alternativet
att LIN och allmänflyget lokaliseras till Bromma uppvisar positiva
värden för en 40-årsperiod. Alternativet med LIN på Arlanda och allmänflyget
på Bromma ger negativt nuvärde och alternativet Tullinge/Getaren
som lokalisering för allt inrikesflyg och allmänflyg ger totalt sett negativt
nuvärde för en 40-årsperiod. Det sistnämnda alternativet förutsätter att SAS
flyttar till den nya flygplatsen för att inte avståndet mellan SAS och LIN:s
inrikeslinjer skall bli orimligt stort. SAS motsätter sig en sådan flyttning.
Även överbefälhavaren finner Getarenalternativet oacceptabelt.

Brommautredningens beräkningar tyder således, enligt propositionen, på
att alternativet att LIN och allmänflyget lokaliseras till Bromma är att föredra
från samhällsekonomisk synpunkt. Mot beräkningarna har vissa remissinstanser
anfört erinringar. Riksrevisionsverket och statskontoret anser för sin
del att kalkylerna bör kompletteras med olika samhällsekonomiska poster
och luftfartsverket anser, som departementschefen framhållit, utifrån sina
bedömningar att verkets egna finansiella åtaganden blir tämligen likvärdiga i
Bromma- och Arlandaalternativen. Verket konstaterar dock att merkostna -

TU 1977/78:9

derna för trafikanterna i Arlandaalternativet klart talar för Bromma. Departementschefen
nöjer sig, med hänvisning till att viss osäkerhet råder i fråga
om den på grundval av trafikprognoserna bedömda utbyggnadstakten på
Arlanda, med att konstatera att Brommaalternativet för luftfartsverket, LIN
och trafikanterna ställer sig ekonomiskt fördelaktigare än de andra alternativen.
1 sammanhanget påpekas också att såväl Brommautredningen,
allmänfiygutredningen som luftfartsverket har valt att dimensionera anläggningarna
med utgångspunkt i förväntade trafikvolymer år 1985, dvs. utifrån
relativt måttliga trafikökningar i förhållande till nuläget. Enligt propositionen
bör prognoserna för trafikutvecklingen löpande revideras. Sammantaget
anses man dock böra räkna med en fortsatt tillväxt av trafiken, vilket innebär
att förutsättningar nu bör skapas för att Stockholmsregionen också i
framtiden skall ha tillgång till två flygplatser för den tyngre luftfarten

Utskottet har för sin del, med hänsyn inte minst till de förut angivna tidsoch
kostnadsaspekterna för de olika investeringsal temat i ven, funnit en
mycket noggrann prövning av desamma böra ske. Även de samhällsekonomiska
konsekvenserna måste därvid beaktas liksom allmänt regionalpolitiska
och miljömässiga synpunkter. Med vederbörligt hänsynstagande till
dessa och under de av departementschefen i berörda hänseenden angivna
förutsättningarna - om överenskommelser med närmast berörda parter och
möjligheterna att finna en acceptabel lösning på miljöfrågorna - ter det sig
enligt utskottets uppfattning inte försvarbart att välja något annat alternativ
än Bromma. Detta framstår således enligt utskottets uppfattning som det
bästa alternativet för inrikesflygplats i Stockholmsområdet. Inte bara från
trafikpolitiska utan även från energi-, närings- och lokaliseringspolitiska
synpunkter synes det f. ö. vara önskvärt att flygtrafiken på Bromma
bibehålles. En utflyttning av densamma skulle såvitt nu kan bedömas också
medföra starkt negativa konsekvenser, dels av trafikal och ekonomisk natur
för LIN:s verksamhet, dels från sysselsättningssynpunkt m. m. för personalen
vid Bromma flygplats.

Med anledning av vad motionärerna anfört i miljö- och säkerhetsfrågorna
m. m. vill utskottet f. ö. erinra om den studie som av utredningsmannen i
Brommafrågan, med biträde av en särskild arbetsgrupp, gjort beträffande den
flygtekniska utvecklingen och dess inverkan på bulleremission, prestanda
och flygplatsutformning m. m.

Arbetsgruppen konstaterar att ett stort antal flygplansprojekt f. n. studeras
hos olika flygplanstillverkare. I samtliga fall förväntas tillverkningsbeslut
komma att fattas före årsskiftet 1977/1978, vilket innebär att flygplanen
kommer att vara tillgängliga på marknaden under perioden 1981-1983. Enligt
arbetsgruppen kommer de nya flygplanen - trots att de blir ca 50 % större än
sina föregångare - att vara 7-10 dB tystare än den nuvarande Fokker F-28
4000, vilket enligt utredningsmannen skulle upplevas som en halvering av
bullret från Fokker F-28. Studien visar vidare att en reduktion av bullret från

TU 1977/78:9

LIN:s nuvarande flygplan kan uppnås genom ombyggnad av motorerna. En
sådan åtgärd, som skulle minska bullret med ca 5 dB, kan dock inte vara klar
förrän omkring 1981-1982. Samtidigt kommer, som förut nämnts, emellertid
nya ca 10 dB tystare flygplan att finnas tillgängliga. Byte av flygplan är således
den klart effektivaste åtgärden för att reducera bullret och ger dessutom LIN
den ökade kapacitet som bolaget uppger vara erforderlig vid ungefär den
nämnda tidpunkten. Härutöver leder dessa nya plan till en betydande
bränslebesparing. Enligt bolaget är man beredd att tillsammans med
tillverkarna snarast undersöka förutsättningarna för ett planbyte eventuellt i
förening med en avveckling av några av de nuvarande flygplanen före
avskrivningstidens utgång. Utskottet konstaterar i sammanhanget att
bolaget bedömt det som möjligt att lägga fram en sådan plan under år
1978.

Brommautredningen har också ingående behandlat normgivningen på
flygbulleremissionsområdet och bl. a. redovisat de skärpta krav som antagits i
Förenta staterna och som inom kort förväntas bli antagna internationellt efter
beslut av ICAO (den internationella civila luftfartsorganisationen). Dessa
krav beräknas successivt komma att medföra avsevärda minskningar av
flygbullret.

Brommautredningen har också behandlat flygsäkerheten. Utredningen
konstaterar att säkerhetsnivån inom luftfarten är så hög att det från
säkerhetssynpunkt inte finns anledning att ifrågasätta flygverksamheten på
t. ex. Bromma. Inga remissinstanser har heller rest invändningar mot denna
ståndpunkt. En flyttning av trafiken från Bromma skulle f. ö. också innebära
en flyttning av såväl olycksrisker som trafikbuller m. m. till en annan plats,
vilket i sammanhanget bör uppmärksammas.

I anslutning härtill vill utskottet understryka departementschefens uttalande
att behov av två trafikflygplatser i Stockholmsregionen föreligger.
Detta har också bl. a. luftfartsverket och chefen för luftfartsinspektionen
konstaterat. Det bedöms vidare troligt att utvecklingen inom flygmaterielområdet
kommer att innebära att inrikestrafik på Bromma om några år kan
accepteras också av miljöskäl.

Utskottet fäster för sin del största avseende vid att här berörda miljöfrågor
m. m. får en så långt möjligt tillfredsställande lösning.

Vad gäller vissa remissinstansers förslag om ytterligare en utredning om en
permanent placering av inrikes- och allmänflyget i Stockholmsregionen
ansluter sig utskottet till departementschefens uppfattning att frågan nu
måste anses vara så väl utredd och belyst att några mera omfattande
ytterligare utredningar i frågan inte behövs. Behov kan dock föreligga att
ytterligare analysera och komplettera beslutsunderlaget i vissa mera begränsade
delar. Utskottet förutsätter också att så sker.

Beträffande den i skilda sammanhang framförda uppfattningen att
Bromma på sikt bör användas för andra ändamål än flyg, exempelvis

TU 1977/78:9

bostadsbyggande, konstaterar departementschefen att det måste vara lättare
att finna alternativ mark för bostadsändamål än för flygplatsändamål, vilket
även utskottet finner riktigt.

Utskottet tillstyrker under hänvisning till det anförda regeringens förslag.
Vad departementschefen i sammanhanget i övrigt anfört och förordat
föranleder inte heller någon erinran från utskottets sida.

Genom utskottets ställningstagande synes yrkandena i motionen 1977/
78:101 i väsentlig mån tillgodosedda. I övrigt avstyrker utskottet samtliga
motionsyrkanden om avslag på eller ändring i propositionens förslag.

I syfte att möjliggöra att LIN:s önskemål om en snabb återflyttning till
Bromma flygplats kan tillgodoses, om förutsättningar härför föreligger, avses
enligt propositionen luftfartsverket få i uppdrag att snarast utarbeta en
detaljerad dispositions- och utbyggnadsplan för Bromma som inrikesflygplats.
Utskottet anser det vara angeläget och välmotiverat att ett sådant
uppdrag ges och avstyrker följaktligen, som av det föregående redan framgått,
yrkandet i motionen 1977/78:102 om ett uttalande från riksdagens sida att
uppdraget inte är av behovet påkallat.

För att behålla handlingsfriheten vad gäller inrikesflygets permanenta
lokalisering avses luftfartsverket få i uppdrag att i samråd med flygbolagen
skyndsamt utarbeta det slutliga förslag till dispositionsplan för Arlanda
flygplats som behövs för en överföring på kort eller längre sikt till Arlanda av
den inrikes linjetrafiken på Bromma. Luftfartsverket anses även snarast böra
påbörja arbetet med en detaljerad utbyggnadsplan för en permanent inrikesterminal
på Arlanda.

Vad beträffar OFAB-förslaget konstateras i propositionen att flertalet
remissinstanser inte i detalj har gått in på detsamma. Vissa anser det vara
intressant och därför böra föranleda ytterligare studier. Förslaget kan
emellertid enligt departementschefen inte läggas till grund för lösningar på
kort sikt vad gäller Bromma flygplats. Utskottet förutsätter för sin del att
förslaget av luftfartsverket och flygbolagen i det fortsatta planeringsarbetet
och i den mån så befinnes påkallat också beaktas.

I propositionen konstateras att SJ och Stockholms kommun - på grundval
av ett tidigare framlagt utredningsförslag - f. n. utreder möjligheterna till en
etappvis utbyggnad av en cityterminal för bl. a. flygbusstransporter. I
anslutning härtill må erinras om att riksdagen numera (rskr 1977/78:37)-på
förslag av utskottet i dess betänkande TU 1977/78:3 - hos regeringen begärt
ytterligare utredning och överväganden av frågorna om kommunikationerna
mellan Stockholm och Arlanda m. m., avseende jämväl anläggande eller
utbyggnad av en ny flygterminal i Stockholm.

Vad slutligen beträffar det av departementschefen i propositionen
upptagna spörsmålet om en av riksdagen tidigare begärd översyn av
principfrågorna om organisationen av och tillståndsgivningen för den inrikes
flygtrafiken finnér utskottet detta inte böra prövas i nu förevarande
sammanhang.

TU 1977/78:9

Utskottets hemställan

Under hänvisning till vad utskottet ovan anfort hemställes

1. att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:29 och med
anledning av motionen 1977/78:101 samt med avslag på
motionerna 1977/78:100, 1977/78:102 och 1977/78:103, sistnämnda
motion såvitt nu är i fråga, godkänner de riktlinjer för
en lösning av flygplatsfrågan i Stockholmsregionen som i
propositionen förordats,

2. att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:29 och med
avslag på motionen 1977/78:103, nämnda motion såvitt nu är i
fråga, till Flygplatser m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1977/78 anvisar ett investeringsanslag av 6,3
milj. kr.

Stockholm den 6 december 1977

På trafikutskottets vägnar

SVEN MELLQVIST

Närvarande: Sven Mellqvist (s), Carl-Wilhelm Lothigius (m), Arne Persson
(c), Essen Lindahl (s), Alfred Håkansson (c), Nils Hjorth (s), Rolf Sellgren (fp),
Rune Torwald (c). Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Olle Östrand (s),
Wiggo Komstedt (m), Erik Johansson i Hållsta (c), Rune Johansson i Åmål (s)
och Sten-Ove Sundström (s).

Reservation

beträffande flygplatsfrågan på längre sikt av Sven Mellqvist, Essen Lindahl,
Nils Hjorth, Birger Rosqvist, Olle Östrand, Rune Johansson i Åmål och StenOve
Sundström (samtliga s) som ansett att utskottet bort tillstyrka motionen
1977/78:102 samt att därför

dels den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Utskottet har”
och på s. 12 slutar med ”också beaktas" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motionen 1977/78:102 där
motionärerna framhåller att det torde vara omöjligt att i dag fatta ett beslut
om återflyttning av inrikestrafiken till Bromma. Några garantier för att
bullerfrågan skall kunna lösas på ett tekniskt och ekonomiskt tillfredsställande
sätt vid en återflyttning till Bromma kan i dag inte ges. Detta framgår
med all önskvärd tydlighet av den särskilda rapport om åtgärder för att
minska bullerstörningarna som Brommautredaren utfört. Alternativet att

TU 1977/78:9

bygga om motorerna på LIN:s nuvarande flygplanstyp skulle ta lång tid och
ge ett begränsat resultat. Byte av flygplan är i stället enligt utredaren den
effektivaste åtgärden. I ett särskilt yttrande till denna utredning konstateras
emellertid att beträffande de nya flygplanstyper som studerats och som skulle
medföra lägre buller något beslut om tillverkning inte föreligger för någon
plantyp och att åtskilligt utredningsarbete återstår. Om och när sådana plan
kan levereras är således fortfarande osäkert. Eftersom bullerfrågan varit
avgörande för inrikesflygets utflyttning till Arlanda är ett beslut om
återflyttning innan garantier om att bullerfrågan kan lösas på ett såväl
tekniskt som ekonomiskt rimligt sätt knappast tänkbart.

En förutsättning för framtida inrikestrafik på Bromma är enligt Brommautredningen
att flygplatsen rustas upp för ca 500 milj. kr. i 1977 års prisläge.
Omfattande åtgärder i form av flyttning av vägar, inlösen av bostadsfastigheter
etc. måste också komma i fråga. Självfallet måste det anses orimligt att
ta beslut om en sådan investering utan att de avgörande förutsättningarna är
helt klarlagda.

När det gäller de ekonomiska frågorna kan konstateras att luftfartsverket
som är den på detta område ansvariga och sakkunniga myndigheten i sitt
remissyttrande över Brommautredningen anföra» de finansiella konsekvenserna
är likvärdiga i fråga om Bromma- resp. Arlandaalternativet. Enligt
luftfartsverkets yttrande skulle investeringskostnaderna för Arlandaalternativet
ligga någon procent högre än för Brommaalternativet. Å andra sidan kan
man räkna med att driftkostnaderna kommer att bli lägre för Arlandaalternativet.
En fortgående pris- och kostnadsstegring skulle självfallet ytterligare
accentuera detta. Luftfartsverket framhåller också att om man inskränker sig
till konsekvenserna för verkets ekonomi och att någon annan är huvudman
för en allmänflygplats på Bromma får detta alternativ bedömas vara något
bättre än Brommaalternativet. Några statsfinansiella skäl finns alltså inte för
att välja Brommaalternativet, snarare tvärtom. En återflytting skulle även
innebära stora omställningskostnader för LIN vilka företaget kan få svårigheter
att självt klara av.

De samhällsekonomiska aspekterna har tagits upp i olika sammanhang.
Bl. a. vill utskottet påpeka behovet av att LIN:s flygplansflotta behöver
förnyas vid en återflyttning till Bromma. Linjeflygs beslut att ersätta sina
föråldrade Metropolitanplan med i huvudsak en entypsflotta av Fokker F-28
träffades i en situation när bolaget ansåg sig ha anledning att räkna med att
verksamheten på Bromma skulle upphöra och en utflyttning skulle ske senast
under år 1977. Enbart investeringarna i flygplan är enligt luftfartsverket av
storleksordningen 1/2 miljard kr. Övriga åtgärder som inskolning av
personal, organisation av den tekniska tjänsten osv. är utomordentligt
kostsamma. Luftfartsverket påpekar att de aktuella investeringarna i markorganisationen
är av minst samma omfattning som investeringen i Fokker -

TU 1977/78:9

planen. Så länge man inte kan bedöma konsekvenserna vid val av nya
flygplansmodeller, deras tekniska prestanda i form av hastighet och bränsleåtgång
etc. torde det vara svårt att göra några närmare samhällsekonomiska
ställningstaganden. Den kortare restiden mellan Bromma och centrum kan
t. ex. mer än väl komma att förloras genom de längre flygtider som plan med
lägre bullernivå sannolikt skulle medföra. En samhällsekonomisk bedömning
måste rimligen också inkludera de olägenheter som buller inom
tättbefolkat område för med sig.

Som utskottet tidigare framhållit förutsätter en återflyttning av inrikeslinjetrafiken
från Arlanda till Bromma att överenskommelse härom förhandlingsvägen
kan uppnås mellan parterna, dvs. i första hand luftfartsverket och
berörda kommunala myndigheter. Sådana överläggningar skulle i så fall
också innefatta en noggrann och förutsättningslös prövning av samtliga på
frågans bedömning i övrigt inverkande omständigheter. Det bör emellertid
erinras om att Stockholms läns landsting anfört att man inte anser att
flygbullret kan nedbringas till acceptabel nivå och att Bromma såsom ett
centralt område på sikt bör användas för andra ändamål än flyg.

Stockholms kommun har i sitt remissyttrande från kommunstyrelsens
majoritet framhållit att man ej kan acceptera sådan flygverksamhet som
innebär en sanitär olägenhet på Bromma fr. o. m. den 1 juli 1978. Återstående
alternativ synes vara en flyttning av denna flygverksamhet till Arlanda,
varvid ett behållande av allmänflyget på Bromma kan t. v. övervägas. 1
avvaktan på statsmakternas slutliga ställningstagande bör kommunen inleda
planering för alternativ markanvändning. I en reservation mot detta uttalande
framhålls att en avveckling av flygverksamheten på Bromma i enlighet
med tidigare planer är miljömässigt och samhällsekonomiskt motiverad.
Kommunfullmäktiges majoritet har sedermera anslutit sig till denna senare
uppfattning.

Som tidigare nämnts råder det vidare stor osäkerhet om huruvida och i så
fall när flygplanstyper med lägre buller kan komma fram, vad ett utbyte av
den nuvarande och de nybeställda jetplanen till sådana plantyper skulle
innebära ekonomiskt för LIN samt vilka nackdelar för resenärerna i form av
längre flygtider detta skulle innebära.

Det torde komma att dröja avsevärd tid innan det är realistiskt att få ett fast
underlag för en bedömning av de nämnda och andra avgörande frågor. Lägger
man därtill den uppfattning som nyss redovisats från de kommunala
myndigheterna i Stockholmsområdet synes det helt uppenbart att det inte är
realistiskt att vänta att överläggningarna skall kunna resultera i en snabb
enighet om återflyttning av inrikestrafiken till Bromma.

Den oklarhet som nu finns om inrikesflygets förläggning i det längre
perspektivet skulle sålunda bli bestående under lång tid. Utan tvivel kommer
detta att innebära betydande olägenheter för alla berörda.

TU 1977/78:9

För alla parter vore det därför bra om ett slutligt beslut äntligen kunde
fattas, vilket också framhållits av flera remissinstanser. Den ovisshet som
sedan länge gällt för personalen och nödvändigheten av klara planeringsförutsättningar
understryker detta. I det fortsatta arbetet med den permanenta
lösningen av flygplatsfrågan bör givetvis personalorganisationerna få vara
med och all möjlig hänsyn tas till deras problem och situation.

Från planerings- och personalsynpunkt torde därför ett klarläggande av att
en återflyttning av inrikestrafiken till Bromma inte är aktuell vara nödvändigt.
Endast härigenom skapas ett fast planeringsunderlag, och de betydande
olägenheter det skulle medföra att under lång tid hålla denna fråga öppen
elimineras.

Enligt utskottets uppfattning bör de aviserade överläggningarna med de
kommunala instanserna i Stockholmsområdet avse de konsekvenser för
Bromma flygplats som uppstår i samband med att linjeflygstrafiken definitivt
utlokaliseras till Arlanda. Återstående flyg på Bromma, allmänflyget, är en
primärkommunal angelägenhet.

Detta skulle innebära att luftfartsverkets engagemang på Bromma upphör.
De närmare omständigheterna och formerna för detta bör bli föremål för
överläggningar. I detta sammanhang är det naturligt att frågan om allmänflygets
situation aktualiseras.

Mot denna bakgrund bör riksdagen uttala att något uppdrag åt luftfartsverket
att snarast utarbeta en detaljerad dispositions- och utbyggnadsplan för
Bromma som inrikesflygplats inte är behövlig.

Genom vad utskottet i det föregående anfört synes jämväl yrkandena i
motionerna 1977/78:100, 1977/78:101 och 1977/78:103 i väsentliga avseenden
vara tillgodosedda.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:29 och
motionerna 1977/78:100, 1977/78:101 och 1977/78:103, sistnämnda
motion såvitt nu är i fråga, samt med bifall till
motionen 1977/78:102

a. godkänner de riktlinjer för en lösning av flygplatsfrågan i
Stockholmsregionen som av utskottet förordats,

b. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om uppdrag till luftfartsverket beträffande utarbetande av
dispositions- och utbyggnadsplan för Bromma,

GOTAB 57056 Stockholm 1977