TU 1977/78:8

Trafikutskottets betänkande
1977/78:8

med anledning av propositionen 1977/78:13 om nytt system för de
statliga sjöfartsavgifterna, m. m. jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1977/78:13 har regeringen (kommunikationsdepartementet) dels

föreslagit riksdagen att antaga inom kommunikationsdepartementet
upprättat förslag till

1. lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer,

dels

2. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga
om allmänna riktlinjer för de statliga sjöfartsavgifterna, m. m.,

dels föreslagit riksdagen att

3. Fonden för Södertälje kanalverk uppgår i Sjöfartsverkets fond från
tidpunkt som regeringen bestämmer,

4. till Ersättning till viss kanaltrafik på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1977/78 under sjätte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
1 000 kr.

I propositionen föreslås ett nytt system för de statliga sjöfartsavgifterna.
Förslaget innebär att en särskild farledsvaruavgift införs för gods som
transporteras med fartyg till och från Sverige. Av de nuvarande fyravgifterna
avskaffas inrikes och lokal fyravgift. Den allmänna fyravgiften bibehålls med
den nya benämningen fyravgift.

Vidare anmäls i propositionen en reducering av de statliga passageavgifterna
i Trollhätte kanal och Södertälje kanal. Kapitalkostnaderna för
kanalerna förutsätts t. v. inte påverka avgifterna.

Ett nytt anslag, Ersättning till viss kanaltrafik, föreslås på tilläggsbudget I
till statsbudgeten för budgetåret 1977/78. Genom detta anslag, som föreslås
föras upp med ett formellt belopp av 1 000 kr., får statens vattenfallsverk
ersättning för de minskade intäkter av kanaltrafiken som följer av reduceringen
av passageavgiften i Trollhätte kanal. Ersättningen avräknas mot
inkomsterna av de statliga sjöfartsavgifterna.

Fonden för Södertälje kanalverk föreslås ingå i Sjöfartsverkets fond och
kostnaderna och intäkterna under fonden kommer därmed att föras under
anslaget Farledsverksamhet, exkl. isbrytning.

Det nya systemet beräknas bli genomfört den 1 januari 1978.

1 Riksdagen 1977/78. 15 sami. Nr 8

TU 1977/78:8 2

Lagförslaget

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse:

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer

Härigenom föreskrives att 1 § lagen (1975:88) med bemyndigande att
meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 §
regeringsformen, om föreskrifterna gäller

1. befordran i spårbunden trafik som är avsedd för allmänheten,

2. sådan befordran i vägtrafik som ombesörjes av järnvägsföretag till
komplettering av eller som ersättning för järnvägsbefordran som avses under
1,

3. säkerheten i spårbunden trafik eller ordningens upprätthållande i
samband med sådan trafik,

4. postbefordran eller telekommunikationer,

5. rätt att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt
fartyg,

6. trafikregler eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom Sveriges
sjöterritorium eller för sjötrafiken med svenska fartyg, sjöflygplan och
svävare utanför Sveriges sjöterritorium,

7. skeppsmätning.

Regeringen bemyndigas att meddela
föreskrifter om avgifter för granskning
eller kontroll enligt bestämmelse
som avses i första stycket 3.
Regeringen bemyndigas också att
besluta föreskrifter om fyravgifter
och om avgifter för skeppsmätning.

Regeringen bemyndigas att meddela
föreskrifter om avgifter för
granskning eller kontroll enligt bestämmelse
som avses i första stycket

3. Regeringen bemyndigas också att
besluta föreskrifter om fyravgifter
och farledsvaruavgifter samt om avgifter
för skeppsmätning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

TU 1977/78:8

Motionerna

I motionen 1977/78:80 av Arne Blomkvist m. fl. (s) hemställs att riksdagen
beslutar

1. att som sin mening uttala att kanal- och insjötrafiken inte skall belastas
med högre kostnader än trafiken på kusthamnar,

2. att berörda verk får möjlighet att helt avskriva kapitalkostnaderna för de
investeringar som gjorts under senare år för att förbättra Trollhätte och
Södertälje kanal.

I motionen 1977/78:81 av Nils Hörberg (fp) hemställs att riksdagen begär
att regeringen vid utformandet av kommande, allomfattande trafikpolitiska
proposition beaktar de samhällsekonomiska fördelar som vattenvägsbaserad
transport medför framför andra transportmetoder och bl. a. föreslår de
åtgärder som erfordras för att stimulera ökad kanal- och insjötrafik.

I motionen 1977/78:87 av Sven Mellqvist m. fl. (s) hemställs att riksdagen
beslutar

1. att sjöfartsverket i det nya sjöfartsavgiftssystemet ges möjlighet att
bevilja sådana rabatter och restitutioner som för styckegods, containers och
oljetransporter förekommit i tidigare avgiftssystem samt för järnmalm,

2. att hamnarna befrias från skyldighet att utföra debitering och uppbörd
av farledsvaruavgift,

3. att beträffande statliga sjöfartsavgifter insjötrafiken jämställes med
nyttotrafiken på svenska hamnar i övrigt,

4. att farledsvaruavgiften för mineraloljor i förhållande till vad departementschefen
föreslagit höjes med det belopp som motsvarar intäktsbortfallet
för kanalavgifterna,

5. att krav på avkastning för investeringar i Södertälje och Trollhätte kanal
ej skall ställas.

I motionen 1977/78:88 av Sten-Ove Sundström m. fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar att speciell rabattering införs på de statliga sjöfartsavgifterna
vid export av järnmalm, så att järnmalmsexporten över svensk hamn
fortsättningsvis kan ske på ett konkurrensmässigt sätt.

Utskottet

De statliga sjöfartsavgifterna

I propositionen erinras om det system för de statliga sjöfartsavgifterna som
infördes år 1971 efter beslut av riksdagen (prop. 1970:119, SU 1970:143, rskr
1970:347). Utgångspunkt för systemet angavs vara att kostnaderna för det
statliga farledsväsendet med undantag av isbrytningen skulle täckas av -förutom vissa bidrag från försvarsdepartementets och jordbruksdepartemen -

1* Riksdagen 1977/78. 15 sami. Nr 8

TU 1977/78:8

tets huvudtitlar - avgifter på sjötrafiken över svenska hamnar. Avgifterna är
därvid avvägda så att en kostnadsutjämning sker mellan olika kustavsnitt och
hamnar samt mellan fartyg av olika storlek. Systemet omfattar fyra olika
avgifter, nämligen dels lotsningsavgift, dels allmän, lokal och inrikes
fyravgift. Lotsningsavgift och lokal fyravgift utgår enligt klassindelade taxor.
Avgifterna bestäms på grundval av fartygets storlek mätt i nettodräktighet
och den aktuella ledens längd.

Av propositionen framgår att under de fyra budgetåren 1971/72-1974/75
täcktes kostnaderna under sjöfartsverkets anslag Farledsverksamhet, exkl.
isbrytning i stort sett av influtna sjöfartsavgifter jämte övriga inkomster.
Därefter har trots de avgiftshöjningar som successivt har skett uppstått
underskott vilket t. o. m. innevarande budgetår beräknas till drygt 120 milj.
kr. Mot bakgrund härav har sjöfartsverket i anslagsframställningen för
budgetåret 1976/ 77 föreslagit ett nytt system för de statliga sjöfartsavgiftema.
Verket finnér det motiverat att lägga över en del av avgifterna på det gods som
transporteras med fartygen och ålägga varuägarna betalningsskyldighet för
avgifter på samma sätt som gäller i fråga om de varuhamnavgifter som de
allmänna hamnarna tar ut.

Nuvarande kostnadsansvar för farledsverksamheten bör enligt föredragande
departementschefen behållas t. v. De riktlinjer för avvägning av
avgiftsnivån som fastställdes år 1970 anses därvid böra gälla också i
fortsättningen och den av regional- och näringspolitiska skäl motiverade
kostnadsutjämningen mellan olika hamnar och kuststräckor bibehållas. Stor
hänsyn måste enligt propositionen också tas till farledssäkerheten. Så långt
det går att förena med dessa överordnade mål sägs emellertid avgifterna böra
anpassas efter de kostnader som olika typer av sjöfart åsamkar farledsverksamheten.
Detta föranleder enligt departementschefen en viss omfördelning
av de nuvarande avgifterna.

Kostnadsansvarighetsprincipen anses motivera att en stor del av det
samlade avgiftsuttaget läggs på oljetransporterna och de ofta stora fartyg som
utnyttjas för dessa. En annan typ av sjöfart som det också finns anledning att
ta upp i sammanhanget utgör farjetrafiken. Med nuvarande avgiftssystem
anses färjetrafiken endast i mycket ringa omfattning bidra till att täcka
kostnaderna för farledsverksamheten. För att bidra till utjämning av
farledskostnaderna mellan landets olika delar föreslås att för samtliga
sjötransporter-om inte särskilda skäl talar däremot -uttas viss minimiavgift.
Därutöver föreslås en differentiering ske så att inom ramen för de överordnade
målen hänsyn tas till kostnadsansvarighetssynpunkterna.

Beträffande grunderna för avgiftsberäkningen bör även enligt departementschefens
mening den transporterade godsmängden föras in som en
bestämningsgrund. Härigenom anses en bättre avvägning kunna åstadkommas
efter det samlade avgiftsuttaget med hänsyn till fartygets faktiska
transportprestationer och erhållna frakter. Avgiften bör som nämnts avvägas
så att den bidrar till de merkostnader för farledsverksamheten som är

TU 1977/78:8

förbundna med oljetransporter och transporter med stora fartyg. Farledsvaruavgiften
bör utformas så att den inte påverkar konkurrensen. Med hänsyn
härtill har departementschefen ansett det lämpligt att göra ett sådant tillägg
till farledsvaruavgiften för importerade mineraloljor - råolja och oljeprodukter
- att de täcker också avgifterna för de utlastade produkterna. Någon
särskild avgift skall inte utgå för de oljor som sjötransporteras i inrikes fart.
Övervägande skäl talar för att undanta även övriga inrikes transporter från
farledsvaruavgift med den ytterligare förbättring som detta innebär för den
mindre skeppsfarten. När det gäller differentieringen av farledsvaruavgiften
med avseende på varuslag anses det lämpligt med två avgiftsnivåer, en högre
för importerade mineraloljor och en lägre för import- och exportgods i
övrigt.

Sjöfartsverkets kostnader för lotsning och lokal farledsutmärkning
påverkas självfallet av farledernas längd. Hamnar med inskjutna lägen har å
andra sidan vanligen konkurrensfördelar genom förkortade anslutningstransporter
på land. Detta bör enligt propositionen få påverka avgiftsuttaget
dock utan att väsentligt rubba det överordnade målet med dess regionalpolitisk!
betingade avgiftsutjämning. Departementschefen tillstyrker därför en
avgift med viss differentiering efter ledlängden. Hamnarna fördelas därvid
enligt förslaget lämpligen på avgiftsklasser om vardera tio nautiska mil.

För färjetrafiken avses farledsvaruavgift böra utgå som för annat gods.
Däremot är departementschefen f. n. inte beredd att förorda en särskild statlig
passageraravgift för sådan trafik.

Den lokala fyravgiften bör enligt propositionen med den förhållandevis
begränsade inkomst som avgiften ger-ca 16 milj. kr. per år-kunna avskaffas
och farledsvaruavgiften i motsvarande mån anpassas. Departementschefen
förordar också att den inrikes fyravgiften tas bort. Av de nuvarande
fyravgiftema skulle därefter återstå endast den allmänna fyravgiften som då
bör benämnas enbart fyravgift. Från denna bör enligt förslaget även bidraget
till handelsflottans kultur- och fritidsråd täckas.

I motionen 1977/78:87 hemställs att sjöfartsverket i det nya sjöfartsavgiftssystemet
ges möjlighet att bevilja sådana rabatter och restitutioner som
förekommit för styckegods, containers och oljetransporter i tidigare avgiftssystem
samt för järnmalm. Ett yrkande med samma syfte beträffande
järnmalm finns i motionen 1977/78:88. Den kostnad som kommeratt påföras
LKAB genom det nya systemet för sjöfartsavgifterna gör enligt sistnämnda
motion att Luleå får ett allt svårare läge i konkurrensen med Narvik om
järnmalmsexporten.

Det nya avgiftssystemet missgynnar enligt propositionen inte de svenska
hamnarna i deras konkurrens med hamnarna på kontinenten. Farledsvaruavgiften
blir densamma oavsett den sjötransportuppläggning som väljs. Av
propositionen framgår vidare att det även i fortsättningen - på samma sätt
som gäller beträffande de nuvarande sjöfartsavgifterna - skall ligga inom

TU 1977/78:8

sjöfartsverkets befogenheter att medge sådana nedsättningar som är affärsmässigt
betingade sett från verkets synpunkt. Skulle i något fall farledsvaruavgiftens
höjd förhindra transport av visst gods över svensk hamn bör
därför enligt propositionen en nedsättning kunna komma i fråga.

Utskottet vill kraftigt betona vikten av att det nya avgiftssystemet ej får
missgynna de svenska hamnarna i förhållande till hamnar i utlandet. I
anslutning härtill vill utskottet till förtydligande av propositionens innehåll
nämna att farledsvaruavgift ej avses utgå för exporterade mineraloljor.
Utskottet finner det vidare vara mycket betydelsefullt att hittillsvarande
möjligheter för sjöfartsverket att i angivet syfte nedsätta sjöfartsavgifterna,
dvs. i fortsättningen fyr- och farledsavgifterna, bibehålls. Bl. a. bör de i
motionen 1977/78:88 påtalade konkurrenssvårigheterna för Luleå hamn
beträffande exporten av järnmalm kunna aktualiseras i detta sammanhang.
Enligt vad utskottet inhämtat är avsikten att s. k. transitogods skall få
avgiftsbefrielse. Utskottet vill understryka betydelsen av att så sker.
Utskottet förutsätter också att rabattsystemet utvecklas så att konkurrensförsvårande
effekter för exportföretagen på grund av farledsvaruavgiften
motverkas. Med hänsyn till det i propositionen föreslagna systemet med
rabatter och det i övrigt anförda förutsätter utskottet sålunda att syftet med
motionärernas förevarande yrkanden i allt väsentligt kommer att tillgodoses
varför motionerna såvitt nu är i fråga ej bör föranleda någon ytterligare åtgärd
från riksdagens sida.

I motionen 1977/78:87 yrkas att hamnarna befrias från skyldighet att utföra
debitering och uppbörd av farledsvaruavgift.

Med anledning härav vill utskottet erinra om att någon skyldighet för
hamnarna att debitera och uppbära farledsvaruavgiften ej föreslås i propositionen.
De allmänna hamnarna kan emellertid enligt sjöfartsverkets uppfattning
utan något större merarbete ta på sig debitering och uppbörd av
farledsvaruavgift utöver redan utgående varuhamnsavgifter. Överenskommelser
kan ske med hamnarna varvid dessa kompenseras för tillkommande
uppbördskostnader. Av propositionen framgår vidare att berörda myndigheter
kommer att ta upp diskussion med företrädare för redarna och
hamnarna för att få till stånd ett uppbördssystem, som är så enkelt och
rationellt som möjligt för alla parter.

Även för utskottet framstår det som önskvärt att hamnarna i så stor
utsträckning som möjligt påtar sig debitering och uppbörd av farledsvaruavgiften.
Enligt vad utskottet erfarit pågår också redan överläggningar mellan
företrädare för hamnarna och sjöfartsverket i frågan.

Med hänvisning till det anförda avstyrks förevarande motionsyrkande.

Departementschefen räknar med att det nya avgiftssystemet skall kunna
införas fr. o. m. den 1 januari 1978. Det anses böra ankomma på regeringen
att närmare utforma avgiftssystemet.

TU 1977/78:8

Utskottet vill med anledning härav betona vikten av att övergången till det
nya systemet görs så smidig och enkel som möjligt. Enligt vad utskottet
erfarit kan under ett övergångsskede svårigheter uppkomma för färjerederierna
att administrera särskilt avgifterna för resenärernas bilar och husvagnar.
Utskottet förutsätter att vid den närmare utformningen av avgiftssystemet
all möjlig hänsyn tas härtill och till de svårigheter som eljest kan
uppkomma i samband med övergången.

I övrigt föranleder propositionen i nu berörda delar ej någon erinran eller
särskilt uttalande från utskottets sida. Utskottet tillstyrker följaktligen det av
regeringen begärda bemyndigandet samt att detta meddelas genom att ett
tillägg görs till lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter
om trafik, transporter och kommunikationer.

Av propositionen framgår att regeringen uppdragit åt sjöfartsverket att
kartlägga och analysera möjligheterna till samordning av resurserna mellan
de olika statliga myndigheterna. I uppdraget ingår också som en väsentlig del
att - i samarbete med företrädare för hamnarna - överväga formerna för en
ökad samverkan i operativt och driftekonomiskt hänseende mellan den
statliga farleds- och lotsningstjänsten och hamnarna. Utskottet förutsätter att
även den i motionen 1977/78:87 berörda frågan om handläggningen av
hamntaxeändringar som de allmänna hamnarna anser nödvändiga övervägs i
lämpligt sammanhang. Enligt motionärerna får hamnarna vänta oacceptabelt
länge på besked eller fastställelse av sådana ändringar.

Vad propositionen i övrigt innehåller i denna del har ej gett utskottet
anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Godstrafiken på Vänern och Mälaren, m. m.

I propositionen behandlas även trafikpolitiska utredningens delbetänkande
Åtgärder för att främja godstrafiken på Vänern och Mälaren (Ds K
1977:4). Departementschefen anser liksom utredningen att det finns skäl att
ompröva kostnadsansvaret för de inre vattenvägarna och främst då för
Trollhätte kanal samt farledsverksamheten på Vänern. Genom det speciella
huvudmannaskapet, vattenfallsverket resp. Vänerns seglationsstyrelse, har
kanal- och vänersjöfarten enligt propositionen hållits helt utanför den
avgiftsutjämning som sedan länge gällt för hamnarna vid kusten och i stort
också för mälarhamnarna. Avgiftsbelastningen sägs därigenom ha blivit
högre än för sjöfarten i övrigt. Utvecklingen av sjötransporttekniken anses
därjämte ha ökat konkurrensnackdelarna. Särskilt sägs dessa nackdelar gälla
det i kanal- och seglationstaxorna högtarifTerade godset såsom papper och
andra skogsindustriprodukter.

En ändring bör enligt departementschefen komma till stånd och avgiftsavvägningen
bör ses i ett större sammanhang utan att nuvarande huvudmannaskapändras.
Utredningen förordar att kust-och inlandshamnama helt

TU 1977/78:8

jämställs i avgiftshänseende. Departementschefen anser dock att det inte
finns skäl att nu gå så långt. De speciella kostnader som kanalverksamheten
förorsakar bör enligt departementschefens mening i viss mån få påverka
avgiftsuttaget. Av betydelse anses därvid vara att ett sådant utrymme för
avgiftsavvägningen skapas att avgifterna för det högtarifferade godset kan
sänkas betydligt. Härmed anses också en avledning av sådant gods till
kusthamnarna kunna undvikas.

Departementschefen redogör i propositionen vidare informationsvis för
vissa överväganden angående kanaltaxorna m. m. Härav framgår att vattenfallsverket
räknar med att kanalavgifterna för år 1978 behöver inbringa nära
16 milj. kr. för att tillsammans med övriga inkomster täcka drifts- och
underhållskostnaderna för Trollhätte kanal. Detta sägs förutsätta en inkomstförstärkning
vid den beräknade trafikvolymen om ca två milj. kr.,
vilket enligt verket bör åstadkommas genom en generell höjning av
varuavgifterna med 50 öre per ton gods.

Vidare föreslås avgifterna för det lågtarifferade godset böra ligga kvar på
ungefär nuvarande nivå. Liksom i fråga om farledsavgiften finns det vidare
skäl att indela godset i två klasser, mineraloljor och övrigt gods. Kanalavgift
avses utgå även för inrikes gods. F. n. räknar departementschefen med en
avgift för mineraloljor med ca 2,50 kr. och för övrigt gods om 1,60 kr. per ton.
Beloppen inkluderar också eventuella fartygsavgifter. För det utrikes godset
föreslås farledsvaruavgiften utgå med 12 öre per 10 nautiska mil i avståndstillägg.
Enligt propositionen reduceras avgifterna betydligt. Med hänsyn till
de godskvantiteter som berörs anses de positiva verkningarna härav för
Vänersjöfarten bli betydligt större än vad som skulle ha uppnåtts med ett
utvidgat transportstöd enligt kvantitetsberäkningar som gjorts av trafikpolitiska
utredningen. Det förordade avgiftssystemet anses få gynnsamma
konsekvenser även för godstrafiken på Säffle kanal och Göta kanal.

I motionerna 1977/78:80 och 1977/78:87 framställs yrkanden av innebörd
att kanal- och insjötrafiken i avgiftshänseende ej skall belastas med högre
kostnader än trafiken på kusthamnar. I motionen 1977/78:87 hemställs
därjämte att farledsvaruavgiften för mineraloljor i förhållande till vad
departementschefen föreslagit höjs med det belopp som motsvarar intäktsbortfallet
för kanalavgifterna. Det anses i sammanhanget att trafiken på
inlandsfarvattnen Vänern och Mälaren och dess hamnar bör få arbeta under
samma betingelser som sjöfarten på kusthamnarna. I motionen 1977/78:87
föreslås därför att de särskilda kanalavgifterna tas bort för Trollhätte kanal
och Södertälje kanal liksom de särskilda avgifter som erläggs för Mälartrafiken
via Hammarbyleden. För att finansiera bortfallet föreslår motionärerna
att farledsavgiften för mineraloljor höjs med ca 30 öre per ton olja.

Enligt trafikpolitiska utredningens ovannämnda delbetänkande bör frågan
om att vidga transportstödet till att omfatta annat än landtransporter

TU 1977/78:8

övervägas i samband med att stödet nästa år blir föremål för en gemensam
översyn. Frågan om att jämställa kust- och inlandshamnarna i avgiftshänseende
torde enligt utskottet vara avhängig av en sådan utvärdering. Även
resultatet av den trafikpolitiska utredningens arbete synes böra avvaktas.
Med hänvisning bl. a. härtill finner utskottet att förevarande motionsyrkanden
ej bör föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
Detsamma synes gälla yrkandet i motionen 1977/78:81 att regeringen vid
utformandet av kommande trafikpolitiska proposition beaktar de samhällsekonomiska
fördelar, som vattenvägsbaserad transport medför framför andra
transportmetoder, och bl. a. föreslår de åtgärder som erfordras för att
stimulera ökad kanal- och insjötrafik.

I Trollhätte kanal och Södertälje kanal har enligt propositionen sammanlagt
under senare år investerats ca 110 milj. kr. De årliga avskrivningarna
anses t. v. böra täckas genom anlitande av fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.
Något krav på avkastning anses t. v. inte heller böra ställas.

I motionen 1977/78:80 hemställs att berörda verk får möjlighet att helt
avskriva nämnda kapitalkostnader och i motionen 1977/78:87 att krav på
avkastning för investeringar i Södertälje och Trollhätte kanal ej skall
ställas.

Som departementschefen framhåller bör den framtida trafik- och kostnadsutvecklingen
få avgöra hur frågan om kapitalkostnaderna i kanalerna slutligt
skall lösas. Även resultatet av trafikpolitiska utredningens arbete och
utvärderingen av transportstödet synes böra avvaktas. Utskottet är därför ej
nu berett att biträda ifrågavarande motionsyrkanden.

Propositionen i förevarande delar tillstyrks följaktligen av utskottet.

Avgiftssystemet får som i propositionen nämnts konsekvenser också för
Södertälje kanal. Departementschefen förordar i sammanhanget att fonden
för Södertälje kanalverk upphör och att tillgångarna i stället redovisas under
Sjöfartsverkets fond. Kostnaderna och intäkterna kommer därigenom fortsättningsvis
att falla under anslaget Farledsverksamhet, exkl. isbrytning.

Departementschefen anser det vara angeläget från effektivitetssynpunkt
att Trollhätte kanalverk tillförs inkomster som grundar sig på trafikvolymen
och inte hänvisas till bidrag som relateras till kostnadsutvecklingen. Enklast
sker detta enligt propositionen genom att kanalverket i sin budgetering t. v.
har att räkna med dubbla intäkter av farledsvaruavgiften varav hälften
sålunda skulle avräknas från den gemensamma uppbörden av sjöfartsavgifter.
Anslagstekniskt anses detta böra ske så att det inrättas ett särskilt
förslagsanslag av 1 000 kr. under sjätte huvudtiteln benämnt Ersättning till
viss kanaltrafik.

Förslaget i dessa delar har ej föranlett någon erinran eller särskilt uttalande
från utskottets sida.

TU 1977/78:8

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att motionerna 1977/78:87, yrkandena 1 och 2, samt 1977/78:88
ej föranleder någon särskild åtgärd från riksdagens sida,

2. att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:13 antager
inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till lag
om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer,

3. att riksdagen

a. med bifall till propositionen 1977/78:13 och med avslag på
motionerna 1977/78:80 och 1977/78:87, yrkandena 3-5,
godkänner vad departementschefen anfört i fråga om allmänna
riktlinjer för de statliga sjöfartsavgifterna, m. m.,

b. lämnar motionen 1977/78:81 utan någon särskild åtgärd,

4. att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:13

a. godkänner att Fonden för Södertälje kanalverk uppgår i
Sjöfartsverkets fond från tidpunkt som regeringen bestämmer,

b. till Ersättning till viss kanaltrafik på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under sjätte huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

Stockholm den 6 december 1977

På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

Närvarande: Sven Mellqvist (s), Carl-Wilhelm Lothigius (m). Arne Persson
(c), Essen Lindahl (s), Alfred Håkansson (c), Nils Hjorth (s), Rolf Sellgren (fp),
Rune Torwald (c), Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Olle Östrand (s),
Wiggo Komstedt (m), Erik Johansson i Hållsta (c), Rune Johansson i Åmål (s)
och Sten-Ove Sundström (s).

Reservation

beträffande frågan om godstrafiken pä Vänern och Mälaren, m. m. av Sven
Mellqvist, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Birger Rosqvist, Olle Östrand, Rune
Johansson i Åmål och Sten-Ove Sundström (samtliga s) som anser att

dets den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Enligt
trafikpolitiska” och på s. 9 slutar med ”utskottets sida” bort ha följande
lydelse:

TU 1977/78:8

Trafikpolitiska utredningen förordar i sitt ovannämnda delbetänkande att
kust- och inlandshamnar helt borde jämställas i avgiftshänseende. Departementschefen
anser dock inte att det finns skäl att nu göra detta.

I motionen 1977/78:87 konstateras att flera remissinstanser har betonat de
samhällsekonomiska fördelarna av insjötrafik. Med bättre förutsättningar för
insjöfarten kan en betydande del tung landsvägstrafik avlastas vägnätet.
Motionärerna ser detta som något positivt och framhåller att det härigenom
blir minskad olycksfrekvens, minskat vägslitage, minskad energiåtgång och
en bättre miljö genom mindre mängd bilavgaser. Liknande synpunkter
framförs i motionerna 1977/78:80 och 1977/78:81. Utskottet delar motionärernas
synpunkter och anser att detta väl sammanfaller med målsättningen
för en framtida trafikpolitik. Därför bör nyttotrafiken på våra inlandsfarvatten
och dess hamnar få arbeta under samma betingelser som sjöfarten på
hamnarna i övrigt. I likhet med motionärerna anser utskottet att de särskilda
kanalavgifterna skall slopas för såväl Vänern (Trollhätte kanal) som Mälaren
(Södertälje kanal) liksom de särskilda avgifter som erläggs för Mälarentrafiken
via Hammarbyleden.

Vidare anser utskottet i likhet med vad som anförs i motionen 1977/78:87
att finansieringen av bortfallet av kanalavgifterna bör ske på så sätt att
farledsvaruavgiften för mineraloljor höjs med erforderligt belopp. Denna
avgift skulle enligt propositionen utgå med 1,90 kr./ton olja. Med utskottets
förslag blir avgiften per ton olja omkring 0,30 kr. högre.

I såväl motionen 1977/78:80 och 1977/78:87 som av trafikpolitiska
utredningen föreslås att kapitalkostnaderna för Trollhätte kanal och Södertälje
kanal inte bör belasta trafikanterna. Utskottet ansluter sig härtill.

Genom det anförda synes också syftet med yrkandet i motionen 1977/
78:81 i allt väsentligt komma att tillgodoses.

Vad utskottet sålunda anfört angående kanalavgifter och kapitalkostnader
för insjötrafiken bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen

a. med anledning av propositionen 1977/78:13 och motionen
1977/78:81 samt med bifall till motionerna 1977/78:80 och
1977/78:87, yrkandena 3-5, ger regeringen till känna vad
utskottet anfört angående slopande av kanalavgifter för nyttotrafiken
på Vänern och Mälaren m. m. samt att detta finansieras
med en höjning av farledsvaruavgiften för mineraloljor,

b. i övrigt godkänner vad departementschefen anfört i fråga om
allmänna riktlinjer för de statliga sjöfartsavgifterna, m. m.,

TU 1977/78:8

Särskilt yttrande

beträffande skyldighet att utföra debitering och uppbörd av farledsvaruavgift
m. m. av Sven Mellqvist, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Birger Rosqvist, Olle
Östrand, Rune Johansson i Åmål och Sten-Ove Sundström (samtliga s) som
anfört:

I propositionen anförs att sjöfartsverket anser att de allmänna hamnarna
skall åta sig uppbörd av farledsvaruavgifter. Departementschefen är inne på
ett resonemang om att tullverket bör ansvara för debitering och uppbörd
under vissa förutsättningar och villkor. Sjöfartsverkets förslag att de
allmänna hamnarna skulle åta sig debitering och uppbörd av farledsvaruavgifter
har hamnarna avvisat. Den statliga sjöfartsavgift som hamnarna skulle
inkassera av varuägarna för statens räkning kommer enligt Svenska hamnförbundet
att av varuägarna uppfattas som en extra hamnpålaga. Allmänna
hamnar med rationell förvaltning och administration har dessutom icke
möjlighet att utan viss personalförstärkning åta sig det extra arbete som
inkasserandet av statliga farledsvaruavgifter skulle innebära.

Utrikes trafik som belastas med farledsvaruavgift skall i de flesta fall också
erlägga fyravgift, och då denna skall uppbäras av tullverket synes det vara
mest lämpligt att tullverket också uppbär farledsvaruavgifterna. Farledsvaruavgift
som skall erläggas för gods som passerar enskilda hamnar och
lastageplatser torde ofrånkomligen få uppbäras av tullverket. Utskottets
borgerliga ledamöter finner det önskvärt att de allmänna hamnarna påtar sig
uppgifterna med farledsvaruavgifterna. De enskilda hamnarna har dock
utelämnats.

Vi hyser den uppfattningen att det mest lämpliga uppbördsförfarandet
torde vara att nämnda statliga sjöfartsavgifter uppbärs av en myndighet,
nämligen tullverket. I den händelse detta i något fall är mindre rationellt bör
hamnen i fråga få utföra uppbörd av farledsvaruavgift efter en helt frivillig
uppgörelse med berörda myndigheter.

GOTAB 57055 Stockholm 1977