TU 1977/78:28

Trafikutskottets betänkande
1977/78:28

med anledning av propositionen 1977/78:92 om åtgärder för att
förbättra lokal och regional kollektiv persontrafik jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1977/78:92 har regeringen (kommunikationsdepartementet)
föreslagit riksdagen

dels att anta förslagen till

1. lag om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik,

2. lag om ändring i lagen (1957:281) om kommunalförbund,

3. lag om kollektivtrafiknämnd,

4. lag om ändring i förordningen (1940:910) angående yrkesmässig
automobiltrafik m. m.,

dels att

5. godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för den lokala och
regionala trafiken,

6. godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för ett nytt bidragssystem
för lokal och regional kollektiv persontrafik,

7. godkänna de i propositionen förordade revideringarna av nuvarande
bussbidragssystem,

8. till Ersättning till lokal och regional kollektiv persontrafik förbudgetåret
1978/79 under sjätte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 15 000 000 kr.,
att avräknas mot automobilskattemedlen,

9. utöver vad som har föreslagits i prop. 1977/78:100, bil. 9 under
förslagsanslaget Bussbidragsnämnden anvisa ytterligare 200 000 kr., att
avräknas mot automobilskattemedlen.

I propositionen konstateras att den trafikpolitiska målsättningen om en
tillfredsställande trafikförsörjning inte kan uppnås utan en väl utbyggd
kollektivtrafik. Mot denna bakgrund läggs i propositionen fram förslag som
syftar till att ge förbättrade betingelser för den lokala och regionala
persontrafiken.

En viktig förutsättning för utbyggnaden av kollektivtrafiken är att ansvaret
för denna preciseras. Förslag läggs fram om att huvudmannaskapet för den
lokala och regionala kollektiva trafiken på landsväg utövas genom interkommunal
samverkan mellan landstingskommunen och kommunerna i resp.
län. Härigenom uppnås en integrering av lokal och regional trafik samt en
ökad samordning av trafikresurserna. En betydande flexibilitet och valfrihet
föreslås vad gäller formerna för huvudmannaskapet och sättet att fördela ev.
uppkommande underskott i rörelsen. Reformen föreslås vara genomförd

1 Riksdagen 1977178. 15 sami. Nr 28

TU 1977/78:28

senast den 1 juli 1983 i Västsverige och senast den 1 juli 1981 i övriga delar av
landet.

För att huvudmännen skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande
sätt framläggs i propositionen vissa förslag till ändringar i yrkestrafikförordningen.
Huvudmannen Föreslås kunna inneha eget linjetrafiktillstånd
och få rätt att anlita entreprenör med tillstånd för beställningstrafik för
att utföra trafiken. Vidare föreslås huvudman omfattas av den kommunala
företrädesrätten i fråga om linjetrafiktillstånd.

För att underlätta avtalsuppgörelser mellan huvudman och trafikutövare
om ersättning vid entreprenadtrafik föreslås att en särskild kollektivtrafiknämnd
inrättas den 1 juli 1978. Denna skall vid behov pröva frågor som rör
ersättning för trafikutövning.

En annan viktig förutsättning för att kollektivtrafiken skall kunna
förbättras är ett ökat statligt ekonomiskt stöd till trafiken. Ett nytt bidragssystem
föreslås till kollektiv persontrafik i sådana län där huvudman
etablerats. Jämfört med nuvarande bidragssystem innebär förslaget en
betydande ökning av det statliga stödet samt förenklingar på en rad punkter.
Viktiga förbättringar är att även tätortstrafiken skall ingå i bidragssystemet
och att lokal och regional järnvägstrafik skall kunna få stöd. Statsbidrag
föreslås i det nya systemet utgå i form av vägmilsersättning till högst tre
dubbelturer måndag-fredag, vilket innebär en utökning med en dubbeltur
jämfört med nuvarande system, och till högst två dubbelturer lördag-söndag.
Viss flygverksamhet som bedrivs i fjällregionerna (väglöst land) skall också
omfattas av bidragssystemet liksom viss helikoptertrafik i skärgårdsområden.
Vidare föreslås att den nuvarande skolskjutsavräkningen i linjetrafiken
skall slopas. Även vissa andra administrativa förenklingar föreslås. Kostnaderna
för det nya utökade stödsystemet beräknas till ca 190 milj. kr. per år i
1978/79 års priser. Det nya bidragssystemet föreslås gälla fr. o. m. bidragsåret
1978/79.

De framlagda förslagen ger huvudmannen ökade möjligheter att införa
samordnade taxesystem i länet i form av t. ex. rabattkort. Till ledning ges
också några modeller för sådana rabattsystem, bl. a. vad gäller den geografiska
avgränsningen för systemens giltighet.

TU 1977/78:28

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Förslag till

Lag om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik

Härigenom föreskrivs följande.

1 § För att främja en tillfredsställande trafikförsörjning skall i varje län
finnas en huvudman som ansvarar för den lokala och regionala kollektivtrafiken
på väg. Ansvaret gäller sådan linjetrafik för personbefordran som inte
utgör kompletteringstrafik med personbil. Trafikens omfattning anges i
trafikförsörjningsplan, som huvudmannen antar.

Regeringen får efter framställning av huvudman, landstingskommun eller
kommun meddela föreskrifter om samverkan i fråga om trafik mellan
huvudmän i olika län.

2 § Huvudman är landstingskommunen och kommunerna i länet gemensamt.
I Stockholms län är dock landstingskommunen huvudman och i
Gotlands län kommunen.

3 § I fall som avses i 2 § första meningen handhas huvudmannens
uppgifter av landstingskommunen och kommunerna i kommunalförbund.
Är landstingskommunen och kommunerna i länet överens därom, får dock
uppgifterna i stället handhas genom ett aktiebolag, som har bildats för
ändamålet. Landstingskommunen och kommunerna skall inneha samtliga
aktier i bolaget.

I fråga om kommunalförbund gäller lagen (1957:281) om kommunalförbund,
om inte annat följer av 4-7 88- Därvid skall bestämmelse i 21 § tredje
stycket, 28 8 första stycket, 29-32 §§ och 34 § första stycket nämnda lag om
länsstyrelse i stället avse regeringen.

4 § Kan enighet inte uppnås om förbundsordningen för kommunalförbund
eller ändring av den eller om ordförande i förbundets fullmäktige eller
styrelse, beslutar regeringen. Vid oenighet i de avseenden som anges i 5 eller
6 8 gäller dock vad där sägs, om inte annat föreskrivs med stöd av 7 8-

5 § Uppnås inte enighet i fråga om antalet ledamöter som medlem i
kommunalförbund skall utse i förbundsfullmäktige gäller följande.

1. Om inte annat följer av 2 skall landstingskommunen utse hälften av
ledamöterna och kommunerna i länet tillsammans hälften.

2. 1 Malmöhus län skall landstingskommunen utse en tredjedel, Malmö
kommun en tredjedel och övriga kommuner tillsammans en tredjedel av
antalet ledamöter. 1 Göteborgs och Bohus län skall landstingskommunen

TU 1977/78:28

utse en fjärdedel, Göteborgs kommun hälften och övriga kommuner
tillsammans en fjärdedel av antalet ledamöter.

3. Antalet ledamöter som annan kommun än Malmö kommun eller
Göteborgs kommun skall utse bestäms av länsstyrelsen i förhållande till
folkmängden i kommunerna vid ingången av det år då val av förbundsfullmäktige
förrättas. Varje kommun skall dock utse minst en ledamot.

6 § Uppnås inte enighet i fråga om sättet att mellan medlemmarna i
kommunalförbund fördela underskott i förbundsverksamheten gäller
följande.

1. Om inte annat följer av 2 eller 3 skall landstingskommunen täcka
hälften av underskottet och kommunerna i länet tillsammans återstoden.
Omfattningen av varje kommuns skyldighet att tillhandahålla medel skall
bestämmas i förhållande till det trafikarbete som har nedlagts i kommunen
under verksamhetsåret.

2. I Malmöhus län skall landstingskommunen och Malmö kommun
tillsammans täcka hälften av underskottet. Omfattningen av landstingskommunens
och kommunens skyldighet att tillhandahålla medel skall
bestämmas i förhållande till den andel av länets skatteunderlag som belöper
på vardera förbundsmedlemmen. Motsvarande gäller i Göteborgs och Bohus
län i fråga om landstingskommunen och Göteborgs kommun.

3. I Malmöhus län och Göteborgs och Bohus län skall samtliga kommuner
i länet tillsammans täcka hälften av underskottet. Omfattningen av varje
kommuns skyldighet att tillhandahålla medel skall bestämmas i enlighet med
vad som föreskrivs i 1.

7 § Föreligger synnerliga skäl får regeringen efter framställning av landstingskommun,
kommun som inte tillhör landstingskommun eller minst en
tredjedel av de kommuner i visst län som tillhör landstingskommun meddela
föreskrifter om begränsning av huvudmans skyldighet enligt 1 § första
stycket och föreskriva eller i särskilt fall besluta om undantag från 5 eller 6 $.
Beslut om undantag får förenas med särskilda villkor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

Landstingskommunerna och kommunerna får bestämma när de skall
åtaga sig huvudmannaskap enligt denna lag. Huvudmannaskap enligt lagen
skall dock utövas i Hallands län, Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs län
senast från och med den 1 juli 1983 och i övriga län senast från och med den 1
juli 1981.

Regeringen får meddela de ytterligare övergångsbestämmelser som
behövs.

TU 1977/78:28

2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1957:281) om kommunalförbund

Härigenom föreskrivs att 1 i 1 mom. lagen (1957:281) om kommunalförbund1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 ss

I mom. För handhavande av en eller flera kommunala angelägenheter må
kommuner sammansluta sig till kommunalförbund i den ordning denna lag
stadgar.

Sammanslutning för ändamål, Sammanslutning för ändamål,

som nyss är sagt, må ock kunna ske som nyss är sagt, må ock kunna ske

mellan landstingskommuner samt mellan landstingskommuner samt

mellan landstingskommun och mellan landstingskommun och

kommun, som icke tillhör landstings- kommun.
kommun.

Vad i denna lag är stadgat gäller ej, iden mån i lag eller författning särskilda
bestämmelser givas om kommunalförbund för ett visst ändamål.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

1 Lagen omtryckt 1977:181.

TU 1977/78:28

3 Förslag till

Lag om kollektivtrafiknämnd

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Fråga om ersättning till trafikföretag för framtida utförande av sådan
trafik som omfattas av lagen (1978:000) om huvudmannaskap för viss
kollektiv persontrafik prövas av kollektivtrafiknämnden, om huvudmannen
och trafikföretaget trots förhandlingar i frågan inte kan enas.

2 § Kollektivtrafiknämnden består av ordförande och fyra andra ledamöter,
om inte annat följer av tredje stycket. För ledamöterna skall finnas
ersättare.

Ledamöter och ersättare förordnas av regeringen för viss tid. Av ledamöterna
utses en efter förslag av Svenska kommunförbundet, en efter förslag av
Landstingsförbundet och en efter förslag av Svenska busstrafikförbundet.
Detsamma gäller i fråga om ersättare för sådan ledamot.

Om båda parter begär det får regeringen förordna ytterligare två ledamöter
och ersättare för dessa att deltaga i handläggningen av visst ärende.

3 § Fråga som avses i 1 § tages upp av kollektivtrafiknämnden efter
skriftlig ansökan av endera parten. I ansökningen skall anges yrkande,
innefattande uppgift om den trafik och den tid för vilken ersättning är avsedd
att utgå, samt den utredning som åberopas i ärendet. Av utredningen skall
framgå omfattningen och resultatet av de förhandlingar som har förts i
ersättningsfrågan.

4 § Kollektivtrafiknämnden skall bereda motpart tillfälle att yttra sig över
yrkande som part framställer hos nämnden och över utredning som denne
åberopar i ärendet. Om det behövs skall nämnden hålla förhandling med
parterna.

5 § Kollektivtrafiknämnden får införskaffa utredning utöver den som
parterna åberopar i ärendet och i övrigt inhämta de upplysningar som
behövs.

6 § Finner kollektivtrafiknämnden att förhandlingar i ersättningsfrågan
inte har förts i tillräcklig utsträckning, får nämnden avvisa ansökan.

7 § Parterna skall medverka till att handläggningen hos kollektivtrafiknämnden
kan avslutas inom tid som föreskrivs i särskild ordning.

8§ Kollektivtrafiknämnden är beslutför om den är fulltalig.

I fråga om förberedande åtgärd får ordföranden besluta ensam.

TU 1977/78:28

Rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål äger motsvarande
tillämpning på avgörande av nämnden.

9 § Den omständigheten att ledamot i kollektivtrafiknämnden genom
anställning, uppdrag eller liknande är knuten till den som är part i ärende hos
nämnden skall inte medföra jäv enligt 4 § forsta stycket 5 förvaltningslagen
(1971:290).

10 § Mot kollektivtrafiknämndens beslut får talan inte föras.

11 § Vardera parten skall svara för sin egen kostnad hos kollektivtrafiknämnden
.

Parterna skall ersätta statsverket nämndens kostnader för utredning i
ärendet med hälften vardera.

Föreligger särskilda skäl får nämnden besluta om annan kostnadsfördelning
än den som följer av första och andra styckena eller förordna att viss
kostnad skall stanna på statsverket.

12 § Den som hos nämnden har tagit befattning med ärende får inte
obehörigen yppa affärs- eller driftförhållande, som han därvid har fått
kännedom om.

13 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om kollektivtrafiknämndens
verksamhet och förfarandet inför nämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

TU 1977/78:28

4 Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1940:910) angående yrkesmässig
automobiltrafik m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1940:910) angående
yrkesmässig automobiltrafik m. m.

dets att 7 § 2 morn., 11 och 12 §§ samt 19 § 2 mom. skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 5 a §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 a §

Kommunalförbund eller aktiebolag
som avses i lagen (1978:000) om
huvudmannaskap för viss kollektiv
persontrafik, kommun, landstingskommun
eller kommunalt trafikföretag
som har erhållit tillstånd till
linjetrafik må för trafikens utförande
anlita innehavare av tillstånd till
beställningstrafik. / sådant Jall må den
som anlitas utföra linjetrafiken med
tillstånd till beställningstrafk.

Har kommunalförbund eller aktiebolag
som avses i lagen om huvudmannaskap
för viss kollektiv persontrafik,
kommun, landstingskommun eller
kommunalt trafikföretag erhållit linjetrafiktillstånd
och dessutom tillstånd
att i anslutning därtill driva turisttrafik.
äger första stycket motsvarande
tillämpning i fråga om turisttrafiken.

2 mom. Ansökan om tillstånd
till linjetrafik skall, utöver vad i 1
mom. angives, innehålla uppgifter
om linjesträckning eller om de orter,
mellan vilka trafiken skall bedrivas,
samt huruvida trafiken skall omfatta
persontrafik eller godstrafik eller
bådadera, ävensom uppgifter om
den taxa och, i förekommande fall.

2 mom. Ansökan om tillstånd
till linjetrafik skall, utöver vad i 1
mom. angives, innehålla uppgifter
om linjesträckning eller om de orter,
mellan vilka trafiken skall bedrivas,
eller område som skall trafikeras,
samt uppgifter huruvida trafiken
skall omfatta persontrafik eller godstrafik
eller bådadera, ävensom upp -

TU 1977/78:28

Nuvarande lydelse

den turlista för befordringen, som
önskas fastställd, samt om huru
trafiken i övrigt skall anordnas och
bedrivas.

Föreslagen lydelse

gifter om den taxa och, i förekommande
fall, den turlista för befordringen,
som önskas fastställd, samt
om huru trafiken i övrigt skall
anordnas och bedrivas.

11 §‘

Utan hinder av vad i 8 och 9 §§ är stadgat må infordrande av yttranden
inskränkas eller underlåtas, då ansökan avser tillstånd
att uteslutande befordra skolbarn och lärare till och från skola,
att medtaga passagerare vid färd med personautomobil för egen
räkning,

att med en eljest i linjetrafik insatt omnibus eller personautomobil tillfälligt
ombesörja beställningstrafik eller turisttrafik inom visst begränsat område
eller å viss vägsträcka,

att för en tid av högst sex månader bedriva beställningstrafik för
godsbefordran eller att för samma tid i viss trafik öka antalet automobiler eller
insätta släpfordon för person- eller godsbefordran,
att i beställningstrafik eller turisttrafik utbyta omnibus eller personautomobil,

att utbyta lastautomobil eller släpfordon, såvitt därigenom den största
sammanlagda last, som enligt gällande trafiktillstånd må medföras å
fordonen, icke höjes med mer än femton procent,
att jämlikt 20 § i linjetrafik för personbefordran medföra högst femhundra
kilogram gods eller i dylik trafik använda släpfordon för godsbefordran, vars
maximilast icke överstiger femhundra kilogram, eller
att utföra transporter i fall som sägs i 12 § andra stycket.

Första stycket äger motsvarande
tillämpning i fall, då ansökan gäller
tillstånd för kommunalförbund eller
aktiebolag som avses i lagen
(1978:000) om huvudmannaskap för
viss kollektiv persontrafik att bedriva
linjetrafik för viss kortare tid. Vad nu
sagts gäller även i fråga om sådan
landstingskommun eller kommun som
ensam är huvudman enligt nämnda
lag samt trafikföretag som äges av den
som utövar huvudmannaskapet.

1 Senaste lydelse 1977:251.

1* Riksdagen 1977/78. 15 samt. Nr 28

TU 1977/78:28

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 S2

Trafiktillstånd må meddelas endast därest den ifrågasatta trafiken finnes
behövlig samt i övrigt lämplig.

Prövning av trafikens behövlighet skall ej ske i fråga om tillstånd att utföra
transporter med lastautomobil, om största last som må befordras med
fordonet fastställes till högst 4 000 kilogram, och ej heller i fråga om tillstånd
att utföra transporter med sådant fordon, försett med fast anordning för
speciellt varuslag, som bestämmes av regeringen eller myndighet regeringen
förordnar. Behovsprövning skall ej heller äga rum, om ansökan om
trafiktillstånd avser

1) rätt för aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, vars samtliga
delägare eller medlemmar visats ha behov av godstransporter för egen rörelse
och vars huvudsakliga ändamål är att tillgodose dessa behov, att uteslutande
för delägarnas eller medlemmarnas räkning i beställningstrafik utföra dylika
transporter med lastautomobil, vars maximilast ej överstiger 6 500 kilogram,
eller med lastautomobil jämte släpfordon, vilkas sammanlagda maximilast ej
överstiger 8 000 kilogram;

2) rätt att, i omedelbart samband med befordran av mjölk på uppsamlingslinje,
transportera fyllnads- och returgods.

Trafiktillstånd må meddelas alle- Trafiktillstånd må meddelas allenast
den, som med hänsyn till erfa- nast den, som med hänsyn till erfa -

renhet, vederhäftighet och ekonomiska
förhållanden samt andra på
frågan inverkande omständigheter
befinnes lämplig såsom utövare av
yrkesmässig trafik. Där flera sökande
finnas, må tidpunkten för ansökans
ingivande icke vara avgörande
för företräde dem emellan. Avser
ansökan tillstånd till linjetrafik eller
turisttrafik, som kan komma att
konkurrera med redan utövad linjetrafik
eller med järnvägs-, spårvägseller
sjötrafik skall, därest tillstånd
anses böra meddelas och förhållandena
icke till annat föranleda, tillståndet
lämnas utövaren av dylik
trafik, därest denne ansökt därom
och befinnes lämplig. Om kommun,
landstingskommun eller kommu -

2 Senaste lydelse 1977:251.

TU 1977/78:28

Föreslagen lydelse

lagen (1978:000) om huvudmannaskap
för viss kollektiv persontrafik,
kommun, landstingskommun eller
kommunalt trafikföretag söker tillstånd
till linjetrafik för personbefordran
och gör sannolikt att trafikförsörjningen
främjas inom det område
som är avsett att trafikeras, om
ansökningen bifalles, äger kommunalförbundet,
aktiebolaget, kommunen,
landstingskommunen eller
företaget företräde framför annan
sökande.

Tillståndet skall ställas å viss fysisk eller juridisk person samt upptaga de
villkor och bestämmelser, som prövas nödiga. Tillstånd till beställningstrafik
i andra fall än som avses i andra stycket 1) må dock meddelas juridisk person
allenast om särskilda skäl därtill äro. Därest förhållandena därtill föranleda,
bör tillståndet begränsas att omfatta vissa slag av transporter eller viss kortare
tid. Beträffande linjetrafik skall, såvida ej särskilda omständigheter till annat
föranleda, föreskri vas, att trafiken skall framgå å viss vägsträcka. Tillstånd till
linjetrafik bör i erforderlig utsträckning upptaga föreskrift om skyldighet att
driva samtrafik med anslutande järnvägs-, spårvägs- eller sjötrafikföretag
samt om sättet för samtrafikens bedrivande.

Tillstånd till linjetrafik för kommunalförbund
eller aktiebolag som avses i
lagen om huvudmannaskap för viss
kollektiv persontrafik får avse viss
kortare tid, om skäl därtill föreligga.
Vad nu sagts gäller även i fråga om
sådan landstingskommun eller kommun
som ensam är huvudman enligt
nämnda lag samt trafikföretag som
äges av den som utövar huvudmannaskapet.

Tillstånd att medtaga passagerare vid färd med personautomobil för egen
räkning må, därest ej särskilda omständigheter annat föranleda, förklaras
gälla utan skyldighet att iakttaga bestämmelserna i 23, 25 och 29 §§ denna
förordning och vad som särskilt föreskrivits om lämplighetsbesiktning och
trafikkort.

Tillstånd att för en tid av högst sex månader bedriva beställningstrafik för
godsbefordran eller att för samma tid öka antalet automobiler i dylik trafik
må, därest anledning föreligger därtill, förklaras gälla utan skyldighet att
iakttaga bestämmelserna om trafikkort.

Nuvarande lydelse

nalt trafikföretag söker tillstånd till
linjetrafik med omnibus och gör
sannolikt, att trafikförsörjningen
inom orten eller bygden främjas, om
ansökningen bifalles, äger kommunen,
landstingskommunen eller företaget
företräde framför annan sökande.

TU 1977/78:28

Nuvarande lydelse

2 mom.3 Göres i samband med
ansökan om trafiktillstånd framställning
om återkallelse av tillstånd till
trafik som ansökningen omfattar, får
återkallelse ske, när med hänsyn till
trafikens ändamålsenliga ordnande
synnerlig anledning förekommer
därtill. Är sökanden kommun,
landstingskommun eller kommunalt
trafikföretag och avser ansökningen
linjetrafik med omnibus, skall
återkallelse ske, när sökanden gör
sannolikt, att trafikförsörjningen
inom orten eller bygden främjas, om
trafiken utövas av sökanden.

Föreslagen lydelse

19 S

2 mom. Göres i samband med
ansökan om trafiktillstånd framställning
om återkallelse av tillstånd till
trafik som ansökningen omfattar, får
återkallelse ske, när med hänsyn till
trafikens ändamålsenliga ordnande
synnerlig anledning förekommer
därtill. Är sökanden kommunalförbund
eller aktiebolag som avses i lagen
(1978:000) om huvudmannaskap för
viss kollektiv persontrafik, kommun,
landstingskommun eller kommunalt
trafikföretag och avser ansökningen
linjetrafik för personbefordran,
skall återkallelse ske, när sökanden
gör sannolikt, att trafikförsörjningen
främjas inom det område som
är avsett att trafikeras, om trafiken
utövas av sökanden.

Har kollektivtrafknämnden avgjort
fråga om ersättning till trafik/öretag
enligt lagen (1978:000) om kollektivtraftknämnd
äger kommunalförbundet
eller aktiebolaget, om icke särskilda
skäl föranleda till annat, icke göra
gällande rätt till återkallelse enligt
första stycket under den tid för vilken
nämnden har bestämt ersättning. Vad
nu sagts gäller även i fråga ont sådan
landstingskommun eller kommun som
ensam är huvudman enligt nämnda
lag samt trafik/öretag som äges av den

sorn utövar huvudmannaskapet.

Fråga om återkallelse enligt forsta stycket prövas av den myndighet som
har att pröva ansökningen om trafiktillstånd.

Återkallas tillstånd enligt forsta stycket, är ny tillståndshavare, på begäran
av den vars tillstånd återkallats, skyldig att inlösa den rörelse som bedrivits
med stöd av det återkallade tillståndet eller, om återkallelsen rör endast viss
del av rörelse, de tillgångar som använts i den delen. Framställning om

3 Senaste lydelse 1977:251.

TU 1977/78:28

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

inlösen skall göras skriftligen hos tillståndsmyndigheten inom två månader
från det beslutet om återkallelse och nytt trafiktillstånd vunnit laga kraft eller,
om besvär anförts, beslutet blivit slutligen fastställt. Framställningen prövas i
den ordning och enligt de grunder regeringen bestämmer.

Enas parterna i frågan om inlösen,
skall överenskommelsen ingivas till
tillståndsmyndigheten och behandlas
som en framställning enligt tredje
stycket.

Enas parterna i frågan om inlösen,
skall överenskommelsen ingivas till
tillståndsmyndigheten och behandlas
som en framställning enligt fjärde
stycket.

Gör kommun i samband med ansökan enligt 5 § tredje stycket sannolikt att
trafikförsörjningen inom kommunen främjas, om beställningstrafiken för
personbefordran med personautomobil utövas av juridisk person, får regeringen
efter framställning av kommunen återkalla tillstånd till trafik som
ansökningen omfattar. Kommunen är skyldig att på begäran av den vars
tillstånd återkallas inlösa rörelse, som bedrivits med stöd av det återkallade
tillståndet. Enas ej parterna om den ersättning som skall utgå vid inlösen,
fastställes ersättningen i den ordning och efter de grunder som regeringen
bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1978

I motionen 1977/78:462 av Bertil Dahlén (fp) hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförts angående borttagande av den
s. k. snittaxan.

I motionen 1977/78:578 av Åke Gillström (s) hemställs att riksdagen
beslutar

1. att den statliga priskontrollen över kommunernas taxesättning för
kollektivtrafiken upphävs,

2. att kommunerna ges möjlighet till insyn och inflytande i de trafikföretag
vilkas verksamhet subventioneras av kommunerna,

3. att sådana regler bör utarbetas att ett trafikföretags verksamhet helt kan
övertas av en kommun, vars subvention ger en kostnadstäckning av minst
50 %,

4. att staten snarast utreder frågan om stimulansbidrag till kommuner som
i sin lokaltrafik tillämpar systemet med låga taxor genom månads- eller
årskort.

I motionen 1977/78:1214 av Eric Hägelmarkoch Sven Andersson i Örebro
(båda fp) föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
kommuner och landsting bör erhålla möjlighet att övertaga koncessionen på
vägsträckor, där SJ hindrar en ändamålsenlig lokal busstrafik.

I motionen 1977/78:1598 av Torsten Sandberg m. fl. (c) hemställs att

Behandlas i
utskottets

yttr. s. hemst. p.

5 a
2g
2g

5 a
3b

2 e

TU 1977/78:28

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om

inriktningen på den regionala trafikplaneringen.

I motionen 1977/78:1601 av Marianne Stålberg m. fl. (s) hemställs att 40 6b

riksdagen hos regeringen anhåller om att det i samarbete med länsorganen

startas en försöksverksamhet i Jämtlands län med kollektiva resor i enlighet
med vad som anförts i motionen.

Motioner väckta med anledning av propositionen 1977/78:92

I motionen 1977/78:1778 av Karin Ahrland och Daniel Tarschys (båda fp) 40 6 a

hemställs att riksdagen ger regeringen till känna de synpunkter som anförts i
motionen.

I motionen 1977/78:1779 av Ingemar Konradsson (s) föreslås att riksdagen
beslutar uttala

1. att ordföranden i den föreslagna skiljenämnden skall vara opartisk och 30 3 g

lagfaren,

2. att inskränkningen i den kommunala rätten att kräva återkallelse av 28 3 f

trafiktillstånd inte genomförs,

3. att länskortsutredningens förslag om periodkorts giltighet på järnväg 39 5 d

genomförs.

I motionen 1977/78:1822 av Karl Boo (c) och Karl Bengtsson (fp) hemställs
att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts beträffande

a) huvudmannaskapet.	22	2 d
b) kollektivtrafiknämnden,	29	3 f
c) bussbidragsnämnden.	27	3 e
d) statens kostnadsansvar för järnvägstrafiken,	32	4b
e) kostnader för bidragssystemet m. m..	37	4g
0 regler för skolskjutsning.	35	4 e
g) riktlinjer för beräkning av ersättning till SJ.	39	5 d
I motionen 1977/78:1823 av Kurt Hugosson m. fl. (s) hemställs att	24	2 f

möjlighet till undantag från föreslagen huvudmannaskapsform i enlighet
med vad som föreslagits i motionen införs.

I motionen 1977/78:1824 av John Johnsson m. fl. (s) yrkas att riksdagen
beslutar hos regeringen hemställa om

1. att möjlighet till undantag från föreslagen huvudmannaskapsform 19 2 a

skapas för att möjliggöra ett huvudmannaskap för Skåne,

2. att bidragsnormerna överarbetas så att linjer från sammanstötnings- 33 4 c

TU 1977/78:28

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

punkt till större ort blir bidragsberättigade,

3. att turantalet för regional och lokal järnvägs- och busstrafik bibehålls
oförändrat till den 1 juli 1981,

4. att normer utarbetas för hur SJ skall ersättas av huvudmannen vid köp
av kollektiva tjänster på järnväg,

5. att koncessionerna skall ägas av den som betalar trafiken, nämligen
huvudmännen.

1 motionen 1977/78:1825 av Elver Jonsson m. fl. (fp, c, m) föreslås att
riksdagen måtte besluta att undantag från föreslagen huvudmannaskapsform
medges och att särskilt huvudmannaskap beträffande kollektivtrafiken får
inrättas i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motionen 1977/78:1826 av Kjell Mattsson m. fl. (c, m, fp) hemställs att
riksdagen beslutar

1. att i lagen ges rätt för landstinget att vara huvudman om landstinget och
en majoritet av kommunerna är ense härom,

2. att ge regeringen till känna vad i motionen anförts angående

a) regional organisation i vissa områden,

b) villkoren för val av annan form för samarbete än kommunalförbund,

c) bidrag vid gränsöverträdande trafik,

d) bidrag till busstrafik då alternativa trafiklösningar finns.

I motionen 1977/78:1827 av Sven Mellqvist m. fl. (s) hemställs

1. att riksdagen beslutar godkänna vad som anförts i motionen om
utformningen av avtal mellan huvudman med linjetrafiktillstånd och
underentreprenör,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
företrädesrätt för kommunal huvudman till beställningstrafiktillstånd,

3. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
omprövning av linjetrafiktillstånd,

4. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
tillsättningen av ordförande i kollektivtrafiknämnden,

5. att riksdagen hos regeringen begär att ett förslag till normer för hur SJ
skall ersättas av kommuner m. fl. för köp av kollektivtrafiktjänster skyndsamt
utarbetas,

6. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
ansvaret för den interregionala trafiken.

1 motionen 1977/78:1828 av Lennart Nilsson (s) föreslås att riksdagen
beslutar uttala

1. att ingen övervältring av kostnaderna för kollektivtrafiken sker innan

5 c
5 d
3 a

2 f

2 d

2 d
4 a

4 d

3 d

3 c
3c
3g

5 d

1 c

TU 1977/78:28

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

det finns klarhet i kostnadsfördelningen mellan stat och kommun,

2. att regeringen bör klarlägga sambandet mellan den regionala spårbundna
trafiken och landsvägstrafiken,

3. att kollektivtrafiknämnden bör utökas med representanter från de
fackliga organisationerna.

I motionen 1977/78:1829 av Torsten Sandberg (c) yrkas

1. att riksdagen uttalar att den kollektiva trafiken på regional nivå knyts
nära landstingen i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen genom ett uttalande klarlägger att samordning mellan
persontrafik och godstransporter är önskvärd och möjlig.

I motionen 1977/78:1830 av Rolf Sellgren (fp) hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna vad som anförts i motionen beträffande

a) busstrafikens godstransporter,

b) kostnader för olönsam järnvägstrafik,

c) regler för skolskjutsning.

I motionen 1977/78:1831 av Rune Torwald m. fl. (c, m, fp, vpk) hemställs
att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande
huvudmannaskap för regional persontrafik m. m.

1 motionen 1977/78:1832 av Sven-Olov Träff (m) hemställs att riksdagen
ger regeringen till känna vad som anförts i motionen beträffande linjetrafiktillstånd.

I motionen 1977/78:1833 av Sven-Olov Träff (m) och Johan Olsson (c)
hemställs att riksdagen med anledning av prop. 1977/78:92 beslutar att
huvudmannaskapet och driften av kommunernas och landstingens
busstrafik blir åtskilda.

I motionen 1977/78:1834 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen beslutar avslå propositionen 1977/78:92,

2. att riksdagen uttalar sig för en trafikpolitik som utgår från samhällsekonomiska
beräkningar och som innebär en utbyggnad av den kollektiva
trafiken och en kraftig minskning av privatbilismen,

3. att riksdagen uttalar sig för en trafikorganisation med ett statligt
trafikföretag med regionala styrelser bestående av lekmän från resp. regioner,
varvid såväl persontransporter som godstransporter bör inordnas i trafikorganisationen,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om en samlad trafikpolitisk
utredning enligt punkterna 2 och 3 och med beaktande av vad som i övrigt
anförs i motionen.

4 f
3 h

2 d
2b

2b
4b
4 e

2 f

2 h

1 a
1 b

1 b

TU 1977/78:28

Utskottet

Enligt föredragande departementschefens mening bör de framtida trafikpolitiska
riktlinjerna utgå från målsättningen att ge medborgarna och
näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande trafikförsörjning till
lägsta samhällsekonomiska kostnader. Denna målsättning anses inte kunna
uppnås utan en väl utbyggd kollektivtrafik. I propositionen framhålls att den
kollektiva trafiken bör betraktas som en del i den grundläggande samhällsservicen.
1 detta sägs ligga att de trafikpolitiska åtgärderna måste anpassas till
samhällets målsättningar inom en rad andra områden. De måste således
anknyta till målen för regionalpolitiken samt närings- och sysselsättningspolitiken.
Det anses också finnas ett nära samband mellan trafikpolitikens
utformning, miljöpolitiken och energipolitiken. Som inte minst viktig anges
hänsynen till trafiksäkerheten och de handikappades behov.

Den kollektiva trafiken kan enligt föredraganden effektiviseras och göras
attraktiv på flera olika sätt. Av grundläggande betydelse anses vara att den
över huvud taget görs tillgänglig. Trafikens sträckning, tidsmässiga anpassning
och turtäthet bör sålunda utformas med hänsyn till den geografiska
fördelningen av bostäder, arbetsplatser och serviceinrättningar så att resenärerna
kan företa sina förflyttningar utan onödigt spill i fråga om gångtider,
väntetider och åktider. Trafikmedel, hållplatser och terminaler måste vidare
vara så utformade att förflyttningarna kan genomföras med rimlig hänsyn till
resenärernas krav på komfort. Taxesystemet i trafiken bör vara sådant att det
medger smidig övergång mellan olika trafiklinjer och därmed tillgång till
regionens hela trafiknät.

En tillfredsställande trafikförsörjning kan emellertid enligt propositionen i
många fall inte garanteras på annat sätt än genom samhällets försorg. Som ett
led häri anses det angeläget att skapa bättre förutsättningar för planering och
drift av den lokala och regionala kollektiva trafiken. En första förutsättning
sägs vara att det klarläggs vilka samhällsorgan som har ansvaret förden lokala
och regionala trafikförsörjningen, dvs. vilka som skall vara huvudmän för
densamma. I propositionen läggs förslag fram om hur huvudmannaskapsfrågan
bör lösas och om de organisatoriska ramarna för verksamheten.

Med tanke på den fortgående resultatförsämringen i den kollektiva trafiken
och kommunernas ökande kostnader anges också ett ökat statligt ekonomiskt
stöd till trafiken som angeläget. Vikten av att lagstiftningen rörande
yrkestrafiken får en sådan utformning att det underlättas för huvudmannen
att svara för trafiken framhålls också.

De förslag som sålunda läggs fram i propositionen anses ge huvudmannen
ökade möjligheter att införa samordnade taxesystem i form av t. ex.
rabattkort. Till ledning härför anges några modeller för sådana rabattsystem,
bl. a. beträffande den geografiska avgränsningen för systemens giltighet.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att förslag i de viktiga frågorna
om organisationen av och statsbidragsgivningen till den lokala och regionala

1** Riksdagen 1977/78. 15 sami. Nr 28

TU 1977/78:28

kollektiva trafiken nu lagts fram. Utskottet är härvid medvetet om att en
förbättrad kollektiv trafikservice för att vara attraktiv kräver ökade insatser
och kostnader från samhällets sida. Förslaget synes också bl. a. ge kommuner
och landsting vidgade möligheter att medverka till lösningen av sådana
viktiga frågor som begränsningen av bilismen i tätort. De av föredraganden i
propositionen förordade riktlinjerna torde vara väl ägnade att ligga till grund
för beslut för den kollektiva trafiken. Till den närmare utformningen härav
återkommer utskottet under förslagets olika huvudpunkter.

Av det anförda följer att utskottet avstyrker yrkandet i motionen 1977/
78:1834 (punkten 1) om avslag på propositionen.

I samma motion (punkterna 2—4) yrkas vidare att riksdagen dels uttalar sig
för en trafikpolitik som utgår från samhällsekonomiska beräkningar, dels
uttalar sig för en trafikorganisation med ett statligt trafikföretag med regionala
styrelser och dels hos regeringen hemställer om en samlad trafikpolitisk
utredning i enlighet med nu nämnda yrkanden.

Utskottet har emellertid redan vid sin behandling av motioner om den
statliga trafikpolitiken (TU 1977/78:18) avstyrkt yrkanden av samma innebörd.
Under hänvisning härtill avstyrks jämväl nu förevarande yrkanden.

Med anledning av utskottets nyssnämnda ställningstaganden beträffande
trafikpolitiken och i avvaktan på den trafikpolitiska proposition som aviserats
till början av år 1979 har utskottet ej heller funnit sig berett att nu tillstyrka
yrkandet i motionen 1977/78:1827 (punkten 6) att riksdagen ger regeringen
till känna vad som anförts i motionen om ansvaret för den interregionala
trafiken.

Huvudmannaskaps/rågan

En grundläggande förutsättning för att åstadkomma en rationell kollektiv
trafik anses, som nämnts, vara att ansvarsfrågan förden lokala och regionala
trafiken löses. Medan det av statsmakterna är uttalat att ansvaret för den
lokala trafiken inom kommunerna åvilar dessa är det däremot inte i samma
utsträckning klarlagt vem som bär ansvaret förden regionala trafiken mellan
kommunerna. Genomförandet av planeringsinsatserna och driftåtgärderna
åvilar däremot i huvudsak de olika trafikföretagen. En samordnad planering
med ett huvudmannaskap för all kollektiv landsvägstrafik i varje län framstår
i sammanhanget som önskvärd. Genom ett sådant samordnat huvudmannaskap
förden kollektiva persontrafiken på lokal och regional nivå kommer
det politiska ansvaret för både planering och genomförande av trafikförsörjningen
i regionen att ligga hos ett och samma organ. Trafikplaneringen kan
således samordnas och byggas ut och följas av direkta åtgärder för genomförande.
Härmed förstärks på ett avgörande sätt möjligheterna för att de
behov som kan uppkomma inom regionen beträffande den kollektiva
trafiken skall kunna tillgodoses. Många av de nuvarande besvärliga ansvarsoch
gränsdragningsproblemen sägs därigenom kunna lösas. Ett samordnat
huvudmannaskap anges också som en förutsättning för en samordning av

TU 1977/78:28

trafikresurserna och för att regionalt gällande taxesystem skall kunna
genomföras. En rad skäl anses sålunda tala föratt det bör linnåsen gemensam
huvudman för den lokala och regionala trafiken.

Huvudmannens huvudsakliga uppgifter inom trafikförsörjningen kan
enligt propositionen sammanfattas i bestämmanderätten över trafikutbud
och taxor samt i att ta ställning till hur driften av trafiken bör ske -entreprenadtrafik eller trafik i egen regi. Huvudmannen har också att besluta
om fördelningen av ev. uppkommande underskott i trafikrörelsen.

De geografiska områdena för huvudmannaskapets omfattning bör enligt
föredraganden utgöra jämförelsevis stora, funktionellt sammanhängande
enheter. Som en lämplig avgränsning föreslås länsindelningen. Över flertalet
länsgränser anses resandet jämförelsevis litet. Några få men desto mer
markanta undantag finns dock. För att inte befolkningen i dessa till ytan
begränsade delar av landet skall missgynnas vad gäller möjligheterna att få till
stånd en gemensam trafikförsörjning är det enligt föredraganden angeläget
att i sådana fall interkommunalt samarbete etableras över länsgränsen.

Uppfattningen att länen bör utgöra lämpliga områden för de regionala
taxesystemen är även enligt utskottets mening välgrundad. Länen utgör
sedan länge områden för viktiga funktioner inom samhällsförvaltningen. De
är därvid verksamhetsområden såväl för delar av den decentraliserade statliga
förvaltningen som i flertalet fall för den landstingskommunala verksamheten.
I den mån trafikförsörjningen så kräver finns som föredraganden
framhåller enligt förslaget möjlighet att etablera interkommunalt samarbete
över länsgränsen. Utskottet anser det naturligt att där så är lämpligt
interkommunalt samarbete verkligen kommer till stånd - detta för att stärka
och förbättra de kommunikationer som på ett naturligt sätt under årens lopp
etablerats mellan länen. Utskottet tillstyrker med hänsyn till det anförda
propositionen, såvitt nu är i fråga.

I denna del har utskottet behandlat en i motionen 1977/78:1824 (punkten 1)
väckt fråga om trafikförhållandena inom Skåne. Utskottet har i detta
sammanhang bl. a. tagit del av en från Sydvästra Skånes kommunalförbund
inkommen skrift.

Med hänsyn till det ovan anförda och till de möjligheter som finns att även
efter förslagets genomförande ordna trafiksamverkan över länsgräns
avstyrker utskottet yrkandet i motionen om undantag för Skåne från
föreslaget huvudmannaskap.

Vad gäller trafikansvarets omfattning skall detta avse kollektivtrafik på
landsväg, dvs. linjetrafik för personbefordran. Härvid förutsätts emellertid att
den spårvägs- och tunnelbanetrafik, som nu förekommer i några kommuner i
landet och som företagsmässigt är integrerad med den övriga tätortstrafiken i
kommunen, också kommer att fogas in i det länsomfattande huvudmannaskapet.

Från trafikansvarets omfattning undantas kompletteringstrafiken med

TU 1977/78:28

personbil, s. k. efterfrågestyrd kompletteringstrafik. Ansvaret för denna
trafik anses liksom f. n. böra åvila de kommuner som har behov av att inrätta
sådan trafik. Efter överenskommelse mellan de av huvudmannaskapet
berörda kommunerna kan emellertid också denna trafik komma att infogas i
huvudmannens trafikansvar.

Aven skärgårdstrafik skall efter överenskommelse kunna innefattas i
huvudmannaskapet, liksom flygtrafikservice i fjällområden. Detsamma bör
också gälla sådan järnvägstrafik som fyller utpräglat lokala och regionala
trafikuppgifter.

Av propositionen framgår ej uttryckligen om trafikansvaret avses omfatta i
linjetrafiken för personbefordran ingående godstransporter. Med anledning
härav yrkas i motionen 1977/78:1829 (punkten 2) att riksdagen genom ett
uttalande klarlägger att samordning mellan persontrafik och godstransporter
är önskvärd och möjlig. Enligt motionen 1977/78:1830 bör det ekonomiska
ansvaret i sammanhanget omfatta hela verksamheten, varför även godsrörelsen
bör inräknas i den övriga lokala och regionala trafiken.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att i linjetrafik för
personbefordran får enligt gällande bestämmelser, därest och i den omfattning
tillståndsmyndigheten finner skäl att medge det, medföras gods även för
annan än passagerare. Gods för postverkets räkning får i sådan linjetrafik
medföras utan särskilt tillstånd efter anmälan.

Utskottet förutsätter mot bakgrund härav att även den godstrafik som
balrivs med stöd av linjetrafiktillstånd för personbefordran kommer att
omfattas av huvudmannens trafikansvar. Detta synes bl. a. innebära att det
ekonomiska ansvaret kommer att omfatta såväl person- som ifrågavarande
godstransporter. Huvudmannen bör därför kunna utöva inflytande över
avgiftssättningen även för sistnända transporter oavsett om trafiken utförs
efter avtal med särskild trafikutövare eller ej. Med beaktande härav finnér
utskottet att motionsyrkandena i fråga ej bör föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida.

Av det anförda följer att utskottet ej heller anser sig böra tillstyrka yrkandet
i motionen 1977/78:1832 enligt vilket linjetrafiktillstånd med såväl personsom
godsbefordran bör kvarbli hos den som ansvarar för trafikutövningen.

Frågan om valet av lämplig huvudman bör enligt propositionen inom resp.
län lösas genom interkommunal samverkan mellan landstingskommunen
och kommunerna. Undantag anses dock böra göras för Stockholms och
Gotlands län. Med hänsyn till den speciella kompetensen för Stockholms läns
landstingskommun inom bl. a. trafikförsörjningen bör huvudmannen för
trafikförsörjningen i detta län oförändrat vara landstingskommunen. I
Gotlandslän finns inte någon landstingskommun. Kommunen fullgör där de
landstingskommunala uppgifterna. Med anledning härav anses det naturligt
att huvudman för trafikförsörjningen i detta län är Gotlands kommun. I
övriga 22 län blir det däremot en uppgift för landstingskommunen och

TU 1977/78:28

kommunerna att gemensamt svara för den lokala och regionala kollektiva
trafiken.

I fråga om andelar i huvudmannaskapet utgår föredraganden från att
landstingskommunen och de olika kommunerna skall kunna bestämma
detta själva i enlighet med vad som är brukligt vid etablering av interkommunal
samverkan.

Även vad gäller sättet att täcka uppkommande underskott i trafikrörelsen,
liksom också beträffande formerna för huvudmannaskapet, bör enligt
föredragandens mening tillämpas en långtgående valfrihet i de olika länen. I
sistnämnda hänseende föreslås att antingen kommunalförbund eller aktiebolag
bildas.

För att man i de olika länen skall kunna sammansluta sig i kommunalförbund
för trafiksamarbete krävs en mindre ändring i lagen (1957:281) om
kommunalförbund (omtryckt 1977:181). Efter samråd med chefen för
kommundepartementet föreslår föredraganden sålunda att kommunalförbund
skall kunna bildas mellan landstingskommun och kommun, oavsett
om den senare tillhör landstingskommun eller ej.

Vad gäller frågan inom vilken tidsrymd det gemensamma huvudmannaskapet
senast skall vara etablerat föreslåsen treårsperiod räknat från den 1 juli
1978. Före utgången av denna tid äger parterna enligt förslaget rätt att själva
träffa överenskommelse om formen för huvudmannaskapet, landstingskommunens
och kommunernas andelar i huvudmannaskapet samt sältet att
fördela underskottet i rörelsen.

Om inte landstingskommunen och kommunerna i länet inom treårsperioden
kunnat enas i dessa hänseenden träder enligt förslaget vissa normbestämmelser
i tillämpning. Dessa reglerar formen för huvudmannaskapet,
andelarna i detta samt sättet att fördela underskottet. För att ytterligare
markera flexibiliteten i de valda lösningarna föreslås att man i de olika länen
dessutom skall ha viss möjlighet att avvika från normbestämmelserna, även
efter treårsperioden. Om regeringen finnér synnerliga skäl tala för en
avvikelse från norm bestämmelserna i berörda avseenden föreslås sålunda att
regeringen skall äga befogenhet att förordna om den sammansättning av
huvudmannaskapet och det sätt för underskottsfördelning som den med
hänsyn till förhållandena anser lämpligt. Härigenom kan exempelvis
undvikas att någon enstaka kommun - under åberopande av normbestämmelserna-
förhindrar en lösning som länet i övrigt är ense om. Särskilt vad
gäller kostnadsfördelningen anses det vara väsentligt att kunna införa en
kompletterande bestämmelse i förhållande till en fördelning efter trafikarbete
per kommun. En sådan bestämmelse kan exempelvis vara en regel omen viss
maximikostnad per invånare i de olika kommunerna. Som förutsättning för
regeringens prövning föreslås enligt propositionen att landstingskommun,
kommun som inte tillhör landstingskommun eller minst en tredjedel av de
kommuner i visst län som tillhör landstingskommun gjort framställning
därom.

TU 1977/78:28

! motionen 1977/78:1822 påpekas - mot bakgrund av vissa erfarenheter
från bl. a. Stockholms län - att alternativa lösningar av huvudmannaskapsfrågan
kan vara att föredra. Man bör enligt motionärerna överlåta åt
landstingen och kommunerna att själva avgöra hur samverkan skall utformas
för att man skall nå en så ändamålsenlig lösning som möjligt. Denna valfrihet
bör även innefatta beslut om vilka trafikformer huvudmannaskapet skall
omfatta. I motionen 1977/78:1826 (punkten 1) yrkas att i lagen om
huvudmannaskap landstingen ges rätt att vara huvudman om landstinget och
en majoritet av kommunerna är ense härom. Enligt motionen 1977/78:1829
(punkten 1) bör riksdagen uttala att den kollektiva trafiken på regional nivå
knyts nära landstingen i enlighet med vad som anförs i motionen.

1 fråga om valet av lämplig huvudman förden lokala och regionala trafiken
i länet behandlas i propositionen tre olika alternativ, nämligen dels landstingskommunen
ensam, dels kommunerna tillsammans genom kommunalförbund
eller aktiebolag och dels landstingskommunen och kommunerna
tillsammans genom kommunalförbund eller aktiebolag.

För ett landstingskommunalt huvudmannaskap anses bl. a. tala att
organisationen bör omfatta länet som helhet och därför ha sin förankring i
länets folkvalda organ. Det framhålls också att det kan vara särskilda fördelar
förknippade med att huvudmannaskapet ligger hos ett direktvalt organ och
att utdebiteringen då också är direkt.

Å andra sidan måste enligt propositionen beaktas att det i första hand är
kommunerna som i dag bär ansvaret för den lokala trafiken. Den fysiska
planeringen är en angelägenhet för kommunerna, och sambandet mellan den
kollektiva trafiken och samhällsplaneringen är påtagligt. Det finns också skäl
att samordna kollektivtrafiken med kommunernas skolskjutsar och färdtjänst.

En fördel med att landstingskommunen och kommunerna tillsammans
utövar det gemensamma huvudmannaskapet sägs vara att möjlighet
därigenom skapas för att både de lokala och regionala trafikintressena i länet
kan bli tillgodosedda. Landstingskommunens roll i det gemensamma
huvudmannaskapet blir att från en mer övergripande synpunkt tillgodose
kravet på att man får en god regional trafikförsörjning. Vid taxesättningen
kan det antas vara en landstingskommunal angelägenhet att se till att hela
regionen omfattas av ett enhetligt taxesystem. Härigenom undviks att vissa
glesbygdskommuner skulle komma att drabbas hårt av de kostnader som
uppstår då trafiken i deras typ av kommun är mest olönsam. Det anses därför
angeläget att ett huvudmannanskap organiseras så att en viss kostnadsutjämning
mellan kommunerna kan åstadkommas.

Kravet på kostnadsutjämning får å andra sidan enligt propositionen inte
drivas för långt. Det är enligt föredragandens mening angeläget att långtgående
önskemål om en god trafikförsörjning och om för trafikanterna
gynnsamma taxesystem också kan balanseras av någon form av kostnadsansvar
på både lokal och regional nivå. De delar av ett län som har mindre god

TU 1977/78:28

trafikförsörjning skall givetvis enligt propositionen inte behöva bidra lika
mycket per invånare som de delar som har bättre trafik. Omvänt bör en sådan
ordning tillämpas att en länsdel skall kunna få gehör för sina önskemål vad
gäller trafikutbud och taxa om det kan visas att man där är villig att bidra till
att täcka sådana kostnadshöjande åtgärder. En av fördelarna med ett
huvudmannaskap, där inte bara landstingskommunen utan också kommunerna
medverkar, anses just vara att förutsättningar skapas för ett nödvändigt
ekonomiskt samband mellan standarden hos trafiken och finansieringsansvaret.
En annan fördel härmed sägs vara att samordningen av huvudmannens
trafikplanering med den lokala planeringen i kommunerna underlättas.
Enligt föredragandens mening är det i sammanhanget väsentligt att kommunerna
upprättar lokala trafikplaner som samordnas och verkställs av huvudmannen.

1 likhet med föredraganden finnér utskottet att förslaget innebär en rimlig
avvägning beträffande för- och nackdelar mellan olika alternativ. En lösning
med ett gemensamt ansvar för kollektivtrafiken i länen för kommuner och
landstingskommuner synes därvid även enligt utskottets uppfattning i sig
förena ett flertal av de fördelar som finns i de båda andra alternativen, medan
nackdelarna blir mindre.

Med anledning av ifrågavarande motionsyrkanden vill utskottet särskilt
understryka betydelsen av den långtgående valfrihet som förslaget i huvudmannaskapsfrågan
i olika avseenden medger. Möjligheterna för landstingen
och kommunerna att själva bestämma i frågor beträffande andelar i
huvudmannaskapet, formerna för detta och sättet att täcka uppkommande
underskott i trafikrörelsen torde sålunda enligt utskottets uppfattning i viss
mån kunna eliminera de olägenheter som nämnts i förevarande motioner.
Utskottet förutsätter vidare att de svårigheter som kan uppkomma vid
övergången till det nya huvudmannaskapet genom överenskommelser
mellan parterna får en för därav berörda så smidig lösning som möjligt.
Lösningar som kräver större flexibilitet än som kan förutses f. n. synes dock
inte kunna uteslutas i det enskilda fallet. Utskottet vill också peka på den
ökade arbetsbörda och den tidspress för kommuner och landsting som kan
uppkomma då förslagen skall omsättas i praktiken. Regeringen bör därför
noggrant följa reformens genomförande och i förekommande fall vidta eller
föreslå de kompletteringar som må erfordras för att lösa uppkommande
problem.

Under hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag
såvitt nu är i fråga. Härav följer att utskottet avstyrker yrkandena i
motionerna, såvitt nu är i fråga.

Med åberopande av det anförda avstyrks även yrkandena i motionen 1977/
78:1826 (punkterna 2 a och 2 b) om regional organisation i vissa områden och
villkoren för val av annan form av samarbete än kommunalförbund.

I motionen 1977/78:1598 yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i

TU 1977/78:28

motionen anförts om inriktningen av den regionala trafikplaneringen.
Samordningen härav bör enligt motionärerna ske hos landstingen.

Den sålunda aktualiserade frågan berörs enligt vad utskottet erfarit av det
arbete som ägt rum inom länsdemokratikommittén. Utskottet är därför ej nu
berett att göra ett tillkännagivande av det slag motionärerna avser, varför
motionen avstyrks.

I propositionen framhålls de särskilda svårigheter som anses förknippade
med huvudmannaskapets genomförande i Västsverige. Det kan sålunda
enligt föredraganden ta längre tid att finna formerna för hur en trafiksamverkan
över länsgränserna bör lösas i denna del av landet med hänsyn till att
tre län berörs av samarbetet och till att resandet över dessa länsgränser är
omfattande. Föredraganden förordar därför att en femårsperiod bör gälla för
Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län inom vilken tid det
gemensamma huvudmannaskapet skall vara etablerat.

I motionerna 1977/78:1823, 1977/78:1825 och 1977/78:1831 påtalas ytterligare
problem som kan förutskickas för Västsveriges del om ett huvudmannaskap
enligt förslaget i propositionen genomförs. Motionärerna pekar på att
pendlingen inom Göteborgsregionen visar en utveckling med starkt ökad
inomregional pendling. Med anledning härav menar motionärerna att en
anpassning av huvudmannaskapet till naturliga trafikregioner är av grundläggande
betydelse för möjligheterna att få en god samordning och planering
av linjenät, trafikutbud och taxor och ett rationellt utnyttjande av resurserna.
För att åstadkomma en sådan anpassning har kommunerna inom Göteborgsregionen,
efter ett omfattande utredningsarbete i Göteborgs kommunalförbunds
regi, beslutat om en samordning av regionens kollektiva landsbygdstrafik.
Denna samverkan har manifesterats i Göteborgsregionens lokaltrafik.
Samordningen av kollektivtrafiken inom Göteborgsregionen överensstämmer
emellertid inte med propositionens förslag beträffande huvudmannaskapet.
Reglerna om huvudmannaskapet bör därför enligt motionärerna
ges en sådan flexibel utformning att den i Göteborgsregionen fungerande
lösningen kan bibehållas och vidareutvecklas. Undantag från föreslagen
huvudmannaskapsform anses enligt motionerna behöva göras även för andra
näringsgeografiskt sammanhållna områden. Möjligheten till sådana undantag
anses därför böra ges genom generell föreskrift.

Utskottet har under behandlingen av propositionen ingående prövat frågan
om möjligheterna att åstadkomma en lämplig lösning beträffande kollektivtrafikens
ordnande i Västsverige och då speciellt i Göteborgsområdet. Särskilt
med tanke på de förhållanden som råder inom detta område har utskottet
under ärendets behandling hört företrädare för Göteborgsregionens kommunalförbund,
Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet.
Det framstår nämligen även för utskottet som väsentligt att det samarbete på
trafikområdet som redan inletts i regionen och som visat sig fungera väl i
praktiken får möjlighet att bestå och vidareutvecklas. Som en möjlig lösning

TU 1977/78:28

för att åstadkomma detta vill utskottet peka på att kommunalförbundet får
utgöra en särskild driftorganisation som svarar för trafikutövningen inom
delar av Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län. Med denna
organisation får huvudmännen teckna avtal om trafikutövningen. Även
andra lösningar som i allt väsentligt bibehåller och vidareutvecklar den i
sagda område redan fungerande uppläggningen av trafiken synes möjliga
inom ramen för regeringens förslag. Under förutsättning att redan inledd
trafiksamverkan i regionen bibehålls torde en längre övergångstid för
systemets införande ej krävas i Västsverige än för landet i övrigt. Utskottet
vill dock ej motsätta sig en ikraftträdandebestämmelse med denna innebörd.
Med beaktande härav tillstyrks propositionen i denna del.

Av utskottets ställningstagande följer att utskottet avstyrker yrkandena i
förevarande motioner, innefattande jämväl frågan om rätt för Göteborgsregionens
kommunalförbund att uppbära de statliga bidragen.

Genom propositionens förslag i denna del synes syftet med det i motionen
1977/78:578 väckta yrkandet (punkten 2) att kommunerna ges möjlighet till
insyn och inflytande i de trafikföretag vilkas verksamhet subventioneras av
kommunerna komma att tillgodoses, varför någon åtgärd från riksdagens
sida i frågan ej torde vara påkallad. Utskottet har ej heller funnit skäl tillstyrka
yrkandet (punkten 3) i samma motion att sådana regler bör utarbetas att ett
trafikföretags verksamhet helt kan övertas av en kommun, vars subvention
ger en kostnadstäckning av minst 50 %.

I motionen 1977/78:1833 hemställs att riksdagen beslutar att huvudmannaskapet
och driften av kommunernas och landstingens busstrafik blir
åtskilda. Utskottet kan i och för sig hysa förståelse för de betänkligheter
motionärerna för fram. En föreskrift om en sådan åtskillnad mellan
huvudmannaskap och drift framstår dock enligt utskottets mening som
mindre lämplig, bl. a. med hänsyn till att därigenom rationella organisationsformer
för trafikutövningen i egen regi skulle kunna förhindras. Motionen
avstyrks därför.

Utskottet har även i övrigt ansett sig böra godta regeringens förslag i denna
del samt tillstyrker förslagen till lag om huvudmannaskap för viss kollektiv
persontrafik och till lag om ändring i lagen (1957:281) om kommunalförbund.

Tillstånds- och ersättningsfrågor inom busstrafiken

1 propositionen förordas att huvudmannen ges rätt att med eget linjetrafiktillstånd
anlita underentreprenör för linjetrafikens utförande. Motsvarande
anses böra gälla i fråga om turisttrafik. Den rätt föredraganden förordat
sägs självfallet också böra gälla för enskild kommun som väljer att driva
trafiken i kommunal regi. Huvudmannen kan härvid träffa avtal med sådana
bussföretag som redan har tillstånd till linjetrafik för vissa sträckor eller inom

TU 1977/78:28

vissa områden av regionen. Detta innebär självfallet att bussföretaget behåller
sitt linjetrafiktillstånd. Huvudmannen kan vidare inneha linjetrafiktillstånd
som avser all eller viss del av trafiken i regionen. För det faktiska utförandet
av trafiken kan han då - enligt föredragandens förslag - anlita entreprenör.
Entreprenören behöver då enbart tillstånd till beställningstrafik.

1 motionen 1977/78:1824 (punkten 5) hemställs att koncessionerna skall
ägas av den som betalar trafiken, nämligen huvudmännen. Normalt torde
enligt utskottets uppfattning ett entreprenadförfarande där trafikutövarna
innehar tillständer tillgodose båda parters intressen. Utskottet vill särskilt
betona vikten härav med hänsyn till anställningstryggheten för trafikutövarnas
anställda. Utskottet finner därför ej skäl frångå förslaget i denna del
och avstyrker motionsyrkandet.

När det gäller huvudmannens möjligheter att göra företrädesrätten till
linjetrafiktillstånd gällande anser föredraganden att förutsättningarna för den
kommunala företrädesrätten och möjligheten att återkalla tidigare meddelat
tillstånd är uppfyllda, om huvudmannen gör sannolikt att trafikförsörjningen
förbättras genom att trafiken drivs i huvudmannens regi enligt en av honom
upprättad länsomfattande trafikförsörjningsplan, som innebär ett effektivt
resursutnyttjande och som visar att åtgärder har vidtagits i trafikanpassande
syfte. I detta lägger föredraganden också sådana åtgärder som har vidtagits för
att underlätta genomförandet av ett samordnat taxesystem. Med tanke på den
viktiga roll som SJ och postverket spelar som trafikutövare får det vidare
enligt propositionen anses vara väsentligt att även dessa verks trafik fogas in i
planeringen på det sätt som bäst främjar helhetslösningen för resp. region. Ett
överflyttande av tillståndsprövningen för SJ:s och postverkets linjetrafik till
länsstyrelserna skulle innebära den klara fördelen att resp. länsstyrelse kan ta
ställning till hela den regionala trafiklösning som har arbetats fram för länet.
Mot bakgrund härav förordas i propositionen att prövningsförfarandet i fråga
förs över från regeringen till länsstyrelserna.

Utskottet har inget att erinra mot förslaget i denna del. Genom detta synes
yrkandet i motionen 1977/78:1214 att kommuner och landsting bör erhålla
möjlighet att överta koncessionen på vägsträckor där SJ hindrar en ändamålsenlig
lokal busstrafik kunna tillgodoses. Motionen påkallar därför ej någon
åtgärd från riksdagens sida.

I motionen 1977/78:1827 (punkten 2) yrkas att riksdagen ger regeringen till
känna vad som anförts i motionen om omprövning av linjetrafiktillstånd.
Motionärerna anför att enligt nu gällande regler innehavaren av linjetrafiktillstånd
ges företrädesrätt till beställningstrafiktillstånd. Den ovannämnda
företrädesrätten för huvudmannen till linjetrafiktillstånd bör enligt motionärernas
mening tolkas så att huvudmannen också får företrädesrätt till
beställningstrafiktillstånd.

Enligt vad utskottet erfarit lämnar tillståndsmyndigheterna vid prövningen
av ärenden om beställningstrafik med buss ofta ansökningarna utan

TU 1977/78:28

bifall med hänvisning till att beställningstrafiken i första hand bör omhänderhas
av de linjetrafikföretag som finns inom det område ansökan berör och
som under ärendets remissbehandling har förklarat sig ha kapacitet att utföra
den ifrågavarande trafiken. Detta anses också vara en praxis som regeringen
följt när besvär har anförts mot länsstyrelsernas beslut. Anförda förhållanden
torde innebära att syftet med motionärernas yrkande i allt väsentligt är
tillgodosett. Motionsyrkandet bör därför ej föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida.

I de fall tillståndshavaren inte utnyttjar sitt tillstånd eller inte är beredd att
göra detta är det naturligt att tillståndet vid behov omprövas. Utskottet vill
framhålla vikten av att en omprövning i förekommande fall också kommer
till stånd. Med beaktande härav synes någon åtgärd från riksdagens sida med
anledning av yrkandet (punkten 3) i nyssnämnda motion om omprövning av
linjetrafiktillstånd ej erforderlig.

Linjetrafiktillstånd skall enligt propositionen inte kunna föras över till
huvudman utan ersättning. I anslutning härtill framhålls angelägenheten av
att entreprenadavtalen i möjligaste utsträckning ges en långsiktig karaktär
med rimliga ekonomiska planeringsförutsättningar för bussföretagen. Detta
sägs vara en förutsättning för att dessa skall kunna planera sin verksamhet -särskilt när det gäller fordonsparkens sammansättning - och erbjuda sina
anställda en rimlig trygghet. Brister det i angivna förutsättningar, kan också
huvudmännens möjligheter att erbjuda en tillfredsställande trafikservice
påverkas negativt. Vad nu sagts sägs gälla inte endast i de fall bussföretags
linjetrafiktillstånd på frivillig väg förs över till kommunal huvudman utan i
lika hög grad, när huvudman tilldelas tillstånd till ny trafik som skall drivas av
entreprenör.

Utskottet vill starkt understryka dessa synpunkter och förutsätter att vad
föredraganden här anfört - särskilt beträffande företagens planeringsförutsättningar
och därmed sammanhängande trygghet för de anställda - också
iakttas då entreprenadavtalen träffas. Med beaktande härav finner utskottet
någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av yrkandet i motionen
1977/78:1827 (punkten 1) om utformningen av ifrågavarande avtal ej påkallad.

När det gäller att fastställa ersättningen till busstrafikföretagen för trafikens
utförande bör enligt propositionen bussbidragsnämnden ta fram det underlag
som behövs för ersättnings bestämmande. Utskottet delar departementschefens
uppfattning härom.

Bussbidragsnämnden har enligt motionen 1977/78:1822 redan nu ett starkt
inflytande över den lokala och regionala trafiken. En förstärkning av
nämndens ställning inger enligt motionärerna vissa betänkligheter. Förslaget
att nämnden skall ta fram underlag som kan ligga till grund för avtal mellan
trafikutövare och huvudmän ifrågasätts därför starkt. Nämndens agerande
anses lätt kunna påverka förhandlingssituationen och få en kostnadshöjande

TU 1977/78:28

effekt. På motsvarande sätt reses invändningar mot att nämnden får i
uppdrag att bistå den nedan nämnda kollektivtrafiknämnden med ekonomiska
uppgifter samt att tillhandahålla dess kansli- och sekretariatsfunktion.

Enligt utskottets uppfattning är bussbidragsnämnden den myndighet som
kan antas besitta erforderlig erfarenhet på ifrågavarande område. Det
framstår därför som naturligt att nämnden anförtros de utvidgade uppgifter
som förslagen i propositionen innebär. Alternativet vore att bygga upp en
särskild organisation härför, vilket utskottet bedömer som mindre rationellt.
Utskottet förutsätter att nämndens medverkan i sammanhanget sker under
iakttagande av den opartiskhet som åligger nämnden som myndighet. Med
hänvisning härtill avstyrks motionen i denna del.

Det kan inte uteslutas att i vissa enskilda fall enighet inte kan nås i fråga om
ersättningens storlek i samband med överenskommelser mellan trafikföretag
med eget linjetrafiktillstånd och huvudman. Det finns därför enligt propositionen
ett behov av ett smidigt fungerande system för prövning av frågor som
rör ersättning för trafikutövningen. Mot bakgrund härav förordar föredraganden
att man inför ett prövningsförfarande som sker i en särskild nämnd,
som benämns kollektivtrafiknämnden. 1 de fall part anser att fortsatta
förhandlingar om de ekonomiska mellanhavandena inte längre är meningsfulla
skall han enligt förslaget kunna begära att ersättningsfrågan avgörs av
nämnden. Denna har sedan att - på grundval av bl. a. det material som
parterna redovisar - besluta om det ersättningsbelopp som skall utgå för
trafiken i fråga under den avsedda perioden. Nämndens avgörande skall
enligt förslaget inte kunna överklagas.

Skulle bussföretaget - trots nämndens beslut - vägra att ingå avtal med
huvudmannen och underlåta att uppfylla den trafikeringsplikt, som tillståndet
till linjetrafik innebär, föreligger enligt propositionen en återkallelsesituation.
Det bör då ankomma på länsstyrelsen att ingripa och med stöd av
19 § 1 mom. förordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik
m. m. (YTF) återkalla tillståndet på den grund att tillståndshavaren väsentligt
har åsidosatt sina skyldigheter såvitt angår trafikens anordnande eller
handhavande. En annan återkallelsegrund som kan tillämpas i ett sådant fall
är att tillståndshavaren inte har utnyttjat tillståndet. Återkallas tillståndet på
någon av dessa grunder föreligger inte möjlighet för trafikföretaget att påkalla
inlösen av rörelsen. I denna situation bör också huvudmannen kunna
meddelas ett interimistiskt tillstånd till trafiken i avvaktan på att tillståndsfrågan
löses slutligt. 1 de fall kollektivtrafiknämndens beslut gått emot
huvudmannen bör denne å andra sidan ej få rätt att kräva återkallelse.
Förbudet anses dock böra begränsas till att avse en tid som motsvarar den för
vilken nämnden har bestämt ersättning.

I motionen 1977/78:1779 (punkten 2) yrkas att inskränkning i rätten för
kommun att kräva återkallelse av trafiktillstånd inte genomförs. Inskränkningen
är visserligen temporär för avtalstiden. Med hänsyn till att bussägarna

TU 1977/78:28

har möjlighet att vända sig till nämnden i alla de fall, då man anser att fortsatta
förhandlingar om entreprenadtrafik är meningslösa, kan emellertid enligt
motionären i praktiken inskränkningen i rätten att återkalla givna trafiktillstånd
bli fortsatt gällande. Återkallelserätten sägs därmed kunna sättas ur
spel och under lång tid förhindra rationella trafiklösningar.

Enligt motionen 1977/78:1822 måste huvudmannen själv få avgöra om
han skall begära övertagande av tillstånd eller hänskjuta frågan till kollektivtraftknämnden
i de fall förhandlingarna med trafikföretagen strandar. Det
anses dessutom befogat med en tidsbegränsning av den inskränkning i
möjligheten att begära övertagande av tillstånd som föreslås inträda efter
kollektivtrafiknämndens beslut. Som förslaget nu är utformat kan nämnden
enligt motionärerna fatta ett beslut som räcker flera år framåt i tiden.

En snabb och enhetlig behandling av uppkommande frågor rörande den
framtida ersättningen får anses vara ett starkt intresse inte bara med hänsyn
till nödvändigheten att kontinuerligt upprätthålla en tillfredsställande trafikförsörjning
utan också för att tillgodose de enskilda trafikföretagens berättigade
krav på rättstrygghet och fullgod ekonomisk ersättning försina tjänster.
Utskottet tillstyrker därför förslaget att frågor om ersättning för trafikutövningen
vid oenighet mellan parterna hänskjuts till en särskild nämnd.

Förslaget i denna del får vidare enligt utskottets mening anses utgöra en
rimlig avvägning mellan huvudmannens och trafikföretagets resp. intressen.
På samma sätt som det är rimligt att en återkallelse av tillståndet aktualiseras,
om inte trafikföretaget ingår avtal trots nämndens beslut, är det enligt
utskottet från rättssäkerhetssynpunkt rimligt att huvudmannen under
avtalstiden inte ges möjlighet att begära inlösen om nämndens beslut går
honom emot. Utskottet vill också erinra om att det inte är nämnden utan
parterna som skall fatta beslut om avtalstidens längd. Nämnden skall endast
avgöra ersättningsfrågan. Utskottet avstyrker därför motionerna, såvitt nu är
i fråga.

I fråga om kollektivtrafiknämndens sammansättning förordar föredraganden
att denna i normalfallet skall bestå av ordförande och fyra andra
ledamöter, vilka alla förordnas av regeringen. De parter som berörs av
nämndens verksamhet bör enligt föredraganden få ett visst inflytande på
nämndens sammansättning. Detta sägs kunna uppnås om Landstingsförbundet,
Svenska kommunförbundet och Svenska busstrafikförbundet ges
rätt att föreslå vardera en ledamot. Vidare bör det finnas en ledamot som
företräder statliga företags intressen. Det kan emellertid tänkas att parterna i
undantagsfall, när det är fråga om avgöranden av särskild vikt - principiellt
eller beloppsmässigt - kan önska en förstärkning av nämnden. Detta beaktas i
propositionen genom att regeringen på begäran av parterna skall kunna utse
ytterligare två ledamöter i nämnden. För envar av ledamöterna i nämnden
utses en ersättare.

TU 1977/78:28

I motionen 1977/78:1779 (punkten 1) yrkas att ordföranden i nämnden
skall vara opartisk och lagfaren. Ett yrkande om en utanför partsintressen
stående person finns också i motionen 1977/78:1827 (punkten 4).

Med hänsyn till betydelsen av de för trafikföretagen och huvudmännen så
betydelsefulla ersättningsfrågor som nämnden har att avgöra vill utskottet
betona vikten av opartiska bedömningar. Som särskilt betydelsefullt framstår
detta med hänsyn till att nämndens beslut enligt förslaget ej skall kunna
överklagas. Utskottet förutsätter därför att som ordförande i nämnden utses
en från de olika partsintressena fristående person. Däremot är utskottet -bl. a. med tanke på nämndens uppgift att fastställa ersättningens storlek - ej
berett föreslå att denne nödvändigtvis måste vara just juridiskt skolad. Under
hänvisning härtill avstyrks motionerna i denna del.

I motionen 1977/78:1828 (punkten 3) hemställs att nämnden utökas med
representanter från de fackliga organisationerna. Denna fråga har enligt vad
utskottet erfarit prövats inom regeringens kansli. Det har därvid bl. a. ansetts
svårt att inom ramen för en rimlig storlek på nämnden finna de lämpliga
formerna för facklig representation. Utskottet kan dela denna uppfattning
särskilt då nämndens sammansättning - med beaktande av rättssäkerhetskravet
- bör främja en snabb behandling av frågorna. Nämnden harju också
endast att bedöma ersättningsfrågor. Utskottet, som i denna del hört
representanter för Statsanställdas förbund och Svenska kommunalarbetareförbundet,
anser emellertid att behov i vissa fall kan föreligga att även höra
fackliga representanter. Utskottet förutsätter därför att företrädare för
fackliga intressen vid behov i en eller annan form bereds möjlighet att inför
nämnden framlägga sina synpunkter. I ett sådant sammanhang torde även
den möjlighet som nämnts här ovan att i särskilda fall förstärka nämnden
genom att utse ytterligare ledamöter i denna kunna komma i fråga. Med
beaktande härav finner utskottet att ifrågavarande motionsyrkande ej bör
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Vad propositionen i övrigt innehåller i denna del har ej gett utskottet
anledning till erinran eller särskilt uttalande. Propositionen tillstyrks sålunda
såvitt nu är i fråga. Detta innefattar jämväl förslagen till lag om kollektivtrafiknämnd
och till lag om ändring i YTF.

Statligt stöd till lokal och regional kollektiv persontrafik

I propositionen erinras om att det statliga stödet till lokal och regional
persontrafik omfattar i huvudsak dels ersättning till SJ för upprätthållande av
driften på det trafiksvaga bannätet, dels bidrag till sådan olönsam landsbygdstrafik
som omfattas av bussbidraget.

Enligt det föregående har föredraganden föreslagit en ordning med ett
gemensamt huvudmannaskap för den lokala och regionala kollektiva

TU 1977/78:28

landsvägstrafiken. Huvudmannen får därvid ett samlat ekonomiskt ansvar
för denna trafik. Föredraganden finner att detta i sin tur ställer krav på ett
förändrat statligt bidragsgivningssystem. Ett sådant bör därför införas för
trafik i sådana län där huvudman etablerats. När det gäller utformningen av
det nya bidragsgivningssystemet bör man enligt föredragandens mening ta
fasta på två viktiga principer. Den ena är att bidragsgivningen bör vara
planeringsanknuten, den andra är att det statliga stödet bör syfta till att
säkerställa ett visst basutbud inom trafikförsörjningen. Båda principerna sägs
innebära en vidareutveckling av nuvarande sätt att stödja olönsam busstrafik
på landsbygden. Med anknytning till vad som f. n. gäller bör den bidragsberättigade
trafiken därför ingå i en av huvudmannen antagen trafikförsörjningsplan
avseende den kollektiva trafikens omfattning och inriktning i
länet. Huvudmannen bör vid upprättandet av planen utgå från det material
som framkommit inom ramen för länsstyrelsens arbete med den regionala
trafikplaneringen. Vidare bör beaktas vikten av att få en god samordning
inom trafikförsörjningen och ett rationellt utnyttjande av trafikresurserna.
För att den länsomfattande trafikförsörjningsplanen skall kunna anpassas till
de lokala förhållandena i länets olika delar bör den vidare i lämpliga delar
bygga på lokalt upprättade planer för varje enskild kommun. Inom ramen för
trafikförsörjningsplanen anses också en samordning böra ske med den trafik
som går över länsgräns. Föredraganden utgår härvid från att sådana
samordningsbehov tillgodoses genom överläggningar och överenskommelser
mellan huvudmännen. Det statliga stödet bör också utformas på ett
sådant sätt att det möjliggör för huvudmannen att vidmakthålla nuvarande
trafikutbud och att upprätthålla ett basutbud i fråga om trafik inom det
område för vilket han har ett trafikförsörjningsansvar. I likhet med vad som
nu gäller bör vidare statsbidragen inom trafikförsörjningen knytas till ett
trafikutbud i form av linjedragning och turtäthet. Härvid anses som ett
allmänt villkor för statsbidrag böra gälla att trafiken skall vara tillgänglig för
allmänheten och tillgodose allmänna trafikbehov. Liksom f. n. bör statsbidrag
enligt förslaget inte utgå till interregional trafik över längre distanser
även om denna upptagits i huvudmannens trafikförsörjningsplan. Som
villkor för statsbidrag bör gälla att trafiken skall tillgodose allmänna
trafikbehov inom länet. Detta anses innebära att trafik som inryms i
begreppen veckoslutstrafik av interregional karaktär och turisttrafik inte skall
vara bidragsberättigad. Sådan trafik som till helt övervägande del är föranledd
av skolskjutsning bör inte heller åtnjuta statsbidrag. Riksgränsöverskridande
linjetrafik bör vara bidragsberättigad endast till den del den utförs i Sverige
och av svenska trafikutövare och om den även i övrigt uppfyller bidragskraven.
Det nya bidraget anses successivt böra komma i tillämpning allteftersom
huvudmän bildas för den lokala och regionala kollektivtrafiken. Nuvarande
bidragsgivningssystem för den lokala och regionala busstrafiken och
kompletteringstrafiken bör därvid avvecklas i takt med att det nya stödet
kommer i tillämpning. För övergångsperioden har föredraganden funnit det
befogat att i vissa avseenden förenkla nuvarande stödformer.

TU 1977/78:28

I motionen 1977/78:1826 (punkten 2 c) framhålls att det inom Göteborgs
och Bohus län finns gränsöverskridande trafik mellan Strömstad och Halden.
Trafiken ingår i den regionala trafikplanen och utgör också förbindelse mellan
SJ och NSB. Att göra avräkning av busslinjens kostnad för den del den
trafikerar svensk väg synes enligt motionärerna väl byråkratiskt. Detta anses
inte heller stämma med praktiskt nordiskt samarbete. Riksdagen bör därför
uttala att busstrafik ingående i en regional trafikplan bör erhålla stöd för hela
sträckan, dvs. även om den till en del är belägen utanför Sverige.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att en princip i nordiskt
samarbete inom trafikområdet varit att ett land inte subventionerar verksamhet
som bedrivs i ett grannland. Önskan att inte snedvrida konkurrenssituationen
i grannlandet har bl. a. varit vägledande härvid. I detta fall får det
sålunda bli en fråga för norska myndigheter att eventuellt subventionera den
del av trafiken som avser gränsen-Halden, medan Sverige svarar för stödet
fram till gränsen. Med hänvisning härtill avstyrks motionen i denna del.

När det gäller linjetrafiken förordas en utökning av antalet bidragsberättigade
turer från nuvarande högst två dubbelturer per dag till tre dubbelturer
per dag under måndag-fredag. I fråga om lördags- och söndagstrafiken
tillstyrks två dubbelturer per dag. Med en utökning av antalet bidragsberättigade
turer till tre blir det också möjligt att trygga kollektivtrafikförbindelser
som passar för arbetsresor. Det utökade stödet sägs kunna bidra till att
kollektivtrafiken blir ett mera konkurrenskraftigt alternativ till personbilen
än tidigare, vilket sägs vara särskilt väsentligt i fråga om arbetsresorna.

I motionen 1977/78:1828 (punkten 1) yrkas att riksdagen beslutar uttala att
ingen övervältring av kostnaderna för kollektivtrafiken sker innan det finns
klarhet i kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Yrkanden med
samma syfte finns i motionerna 1977/78:1822 och 1977/78:1830.

Förslagen om huvudmannaskap och reformerat statsbidragssystem avses
enligt propositionen inte medföra kostnadsövervältring från stat till
kommuner och landsting. I stället ökar enligt förslaget antalet bidragsberättigade
dubbelturer från två till tre och tätortstrafiken inlemmas. Vidare
tillkommer visst statsbidrag till fjällflyg och helikoptertrafik i skärgårdar.
Rimligen borde också inrättande av regional huvudman medföra vissa
samordningsvinster genom bättre resursutnyttjande. Först om ambitionsnivån
i den lokala och regionala trafiken höjs synes kommuner och landsting
kunna få ökade kostnader för trafiken. Även för utskottet framstår det
emellertid som väsentligt att en kostnadsövervältring ej blir följden av det
nya systemet. Utskottet förutsätter därför att regeringen uppmärksamt följer
denna fråga och vidtar de åtgärder som må erfordras i sammanhanget. Med
beaktande härav bör ifrågavarande motionsyrkanden ej föranleda någon
åtgärd från riksdagens sida.

Vid tillämpningen av begreppet ”linje” som bidragsgrundande enhet har
vissa definitionsmässiga problem uppstått i nuvarande statsbidragssystem.

TU 1977/78:28

Mera entydigt anses begreppet trafikerad vägsträcka vara. I propositionen
föreslås därför att bidrag bör utgå i förhållande till den trafikerade
vägsträckan, oavsett antalet linjer på denna, dock som tidigare nämnts för
högst visst antal dubbelturer. Genom att också tätortstrafiken blir bidragsberättigad
behöver man inte heller tillämpa den nu många gånger svårtolkade
gränsdragningen mellan denna och landsbygdstrafiken.

I motionen 1977/78:1824(punkten 2) påpekas att det på många håll är så att
olika linjer stöter samman vid en punkt och därefter gemensamt svarar för
trafiken in mot en större ort. Linjen sägs kunna bli ointressant, om bidrag ej
kommer att utgå för hela vägsträckan. Det hemställs därför att bidragsnormerna
överarbetas så att linjer från sammanstötningspunkt till större ort blir
bidragsberättigade, även om maximalt bidrag för sträckan enligt förslaget
redan utgår.

Med anledning härav vill utskottet erinra om att nuvarande bidragssystem
har kritiserats bl. a. med hänsyn till den oklarhet som råder beträffande
begreppet linje. Mot denna bakgrund har som nämnts i propositionen
föreslagits att bidragsgivningen fortsättningsvis skall grundas på trafikerad
vägsträcka oberoende av antalet linjer på denna. Att som motionären föreslår
medge bidrag för maximala antalet dubbelturer till flera linjer på samma
vägsträcka synes i praktiken innebära att det gamla bidragssystemet i
motsvarande mån bibehålls, vilket utskottet finner mindre lämpligt.
Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet i fråga.

I de fall en regional trafikförsörjningsplan redovisar alternativa trafiklösningar
som i huvudsak tillgodoser samma trafikbehov - exempelvis å ena
sidan ett alternativ med järnvägstrafik och å andra sidan ett alternativ med
busstrafik-bör enligt propositionen vid en bibehållen järnvägstrafik liksom i
nu gällande bidragssystem för busstrafiken restriktivitet i bussbidragsgivningen
iakttas. Statligt bussbidrag bör sålunda inte utgå till vägsträcka, som
löper parallellt med en järnvägslinje, som redan har ett tillfredsställande
trafikutbud tillgängligt för det lokala och regionala resandet och där
huvudmannens taxa tillämpas. Detsamma anses också böra gälla vägsträcka
med en tillfredsställande trafikförsörjning. Om busstrafiken på de båda
vägarna tillgodoser ungefär samma trafikbehov bör enligt förslaget trafiken
enbart på en av de båda vägarna vara bidragsberättigad eller en uppdelning av
det bidragsberättigade trafikarbetet på de båda sträckorna ske. Det anses
härvid ankomma på länsstyrelsen och bussbidragsnämnden att vid sin
granskning av trafikförsörjningsplanen göra de bedömningar som erfordras i
sammanhanget.

I motionen 1977/787:1826 (punkten 2 d) påpekas att SJ låter utföra vissa
reselägenheter med buss och andra med tåg. Busslägenheterna ingår i SJ:s
tågtidtabeller. Om denna busstrafik överförs till huvudman enligt propositionens
förslag uppstår problem för busstrafikens ekonomi om statens stöd
helt tillförs SJ:s tågtrafik då denna uppgår till minimiantalet resemöjligheter
per dag.

TU 1977/78:28

Utskottet vill med anledning härav erinra om att det ankommer på
huvudmannen att avgöra i vilken utsträckning SJ:s trafikresurser bör tas i
anspråk. Huvudmannen har därmed också det avgörande inflytandet över
om bidraget skall utgå för SJ:s tåg- eller busstrafik. Den av motionärerna
befarade situationen synes därför ej behöva uppkomma, varför motionsyrkandet
avstyrks. Till det med den sålunda aktualiserade frågan sammanhängande
problemet beträffande ersättningen för upplåtelsen av SJ:s tjänster
återkommer utskottet i det följande.

Föredraganden har funnit det lämpligt att helt slopa skolskjutsavräkningen
i bussbidragssystemet. Härigenom anses möjligheterna till samordning
mellan skolskjutsning och linjetrafik öka, samtidigt som den statliga bidragsgivningen
underlättas i administrativt hänseende. Enligt propositionen är det
viktigt att det statliga stödet till busstrafiken endast ges till sådan trafik som
uppenbarligen tillgodoser allmänna trafikbehov. Sålunda bör undvikas att
bussbidrag utgår till trafik som till den helt övervägande delen är föranledd av
skolskjutsning och som därmed principiellt bör stödjas i ekonomiskt
hänseende uteslutande med hjälp av det allmänna skatteutjämningsbidraget.
Detta kan gälla turer som normalt sett har ett mycket litet antal passagerare
förutom grundskolebarn. Det kan också gälla turer där bara vid enstaka
tillfällen andra resenärer än grundskolebarn åker med. Med skolskjutsning
menar föredraganden i detta sammanhang även transport av förskolebarn.
Det anses böra ankomma på huvudmannen att styrka att den trafik för vilken
han söker statligt bidrag tillgodoser allmänna trafikbehov och att också
tillfredsställande platsutrymme finns i fordonen även för andra resenärer än
grundskolebarn. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del.

Uttrycket helt övervägande deI är enligt motionen 1977/78:1830 oklart.
Motionären anser i sammanhanget att huvudmannen bör ges ansvaret och
förtroendet att inte missbruka systemet och att statsbidrag bör utgå till
linjelagd tur med plats för passagerare utöver grundskolebarn.

Utskottet vill med anledning härav framhålla att huvudmannen genom
förslagen i propositionen getts ansvaret och förtroendet att inte missbruka
bidragssystemet på denna punkt. Det får på samma sätt anses rimligt att
bussbidragsnämnden ges möjlighet att beivra sådant missbruk om det skulle
uppstå. Det förtjänar vidare påpekas att kommunerna erhåller kompensation
för skolskjutsverksamheten via skatteutjämningsbidrag. Som en följd av vad
utskottet ovan anfört beträffande godstrafiken vill utskottet framhålla att
även i linjetrafiken ingående befordran av gods bör beaktas vid bedömningen
av om en trafik till övervägande del skall anses föranledd av skolskjutsning.
Det torde få ankomma på bussbidragsnämnden att närmare utforma
bestämmelser i detta hänseende.

Under hänvisning härtill avstyrks motionen, såvitt nu är i fråga.

Utskottet vill också framhålla vikten av klara, entydiga och enkla

TU 1977/78:28

föreskrifter på området samt förutsätter att detta beaktas av bussbidragsnämnden
vid utformningen av föreskrifterna i fråga. Under hänvisning
härtill avstyrks yrkandet i motionen 1977/78:1822 i vad avser utformningen
av reglerna beträffande skolskjutsning.

Till grund för bestämningen av bidragets storlek bör läggas kostnader och
intäkter i den aktuella trafiken. Med beaktande av de genomsnittliga
relationerna mellan kostnader och intäkter samt den fortgående resultatförsämringen
i busstrafiken har föredraganden funnit att ersättningen för varje
bidragsberättigad tur bör uppgå till 16 kr. per mil i det nya bidragssystemet.
Med hänsyn till de längre avstånden och det lägre trafikunderlaget i
skogslänen och på Gotland bör vägmilsersättningen i dessa län uppgå till 19
kr. Med skogslänen avses Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,
. Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Beloppen sägs gälla
buss av normal storlek. Det anses få ankomma på bussbidragsnämnden att -om det befinns motiverat - för särskilda fordonstyper fastställa andra lägre
vägmilsersättningar. Detta kan t. ex. gälla när trafiken ombesörjs med
minibuss eller personbil.

Om synnerliga skäl föreligger bör förstärkt bidrag kunna utgå. Därvid kan
ifrågakomma dels höjd vägmilsersättning, dels höjt antal bidragsberättigade
turer.

Föredraganden beräknar kostnaderna för stödet till linjetrafiken till ca 173
milj. kr. i 1978/79 års priser, vilket skall jämföras med det nuvarande
bussbidragssystemet där motsvarande belopp är beräknat till ca 97 milj. kr.
För att tillgodose synpunkter som framkommit bl. a. i samband med
remissbehandlingen föreslås att bidragsåret fr. o. m. år 1980 skall avse tiden 1
juli—30 juni i stället för 1 augusti-31 juli, som gäller f. n.

Ett bidragssystem baserat på vägmilsersättning framstår som lämpligt och
utskottet tillstyrker förslaget i denna del.

1 fråga om stöd till den lokala och regionala spårbundna trafiken erinras i
propositionen om att denna trafik redan får statligt stöd i betydande
omfattning. Här avses ersättningen till statens järnvägar för drift av icke
lönsamma järnvägslinjer m. m. samt statsbidraget till byggande av tunnelbana.
Det sistnämnda bidraget kan också utgå till snabbspårväg (stadsbana)
som har egen banvall och planskilda korsningar med annan trafik.

I samband med en omläggning av bussbidragssystemen finns det enligt
propositionen emellertid anledning att behandla frågan om driftbidrag till
spårvägstrafiken. Något sådant statligt bidrag utgår inte i nuvarande
bidragsgivningssystem, liksom inte heller till drift av tunnelbanor. 1 några
delar av landet ugör dessa trafikformer ett alternativ till lokal busstrafik och
har i huvudsak samma trafikuppgifter som denna. Föredraganden vill därför
förorda att spårvägstrafik och tunnelbanetrafik ges statligt driftbidrag enligt
samma principer som föreslagits gälla för linjetrafik med buss.

Föredraganden har också funnit att statsbidrag på samma sätt som för
spårvägs- och tunnelbanetrafik bör utgå för viss järnvägstrafik med utpräglat

TU 1977/78:28

lokala och regionala trafikuppgifter. Härvid avses då sådan järnvägstrafik där
huvudmannen har bestämmanderätten över trafikens omfattning och
uppläggning och tar det ekonomiska ansvaret för denna trafik. Detta kan ske
antingen genom att huvudmannen bedriver järnvägstrafik genom egna
företag eller genom att avtal träffas med SJ om insättande av hela tågsätt, vars
trafikering bestäms av huvudmannen och där endast sådana färdbevis som
utfärdats av denne är giltiga. Järnvägstrafiken utgör därmed ett klart
markerat alternativ till en trafikförsörjning med bussar och bör därför vara
statsbidragsberättigad på samma grunder som för busstrafik.

Propositionen tillstyrks av utskottet, såvitt nu är i fråga.

Genom det nu anförda synes syftet med yrkandet i motionen 1977/78:1828
(punkten 2) att regeringen bör klarlägga sambandet mellan den regionala
spårbundna trafiken och landsvägstrafiken i allt väsentligt tillgodosett.
Utskottet avstyrker följaktligen motionärens yrkande om ett uttalande i
frågan.

Den statsbidragsram som angivits i propositionen för linjetrafiken (173
milj. kr.) har bedömts vara tillräcklig också för den del av den spårbundna
trafiken, som föredraganden vill göra statsbidragsberättigad. Bidragsmottagare
blir huvudmannen för länets trafikförsörjning.

Vidare föreslås i propositionen att statsbidrag bör kunna utgå med 35 % av
kostnaderna för den efterfrågestyrda kompletteringstrafiken. Ersättning bör
endast utgå till den del av redovisade kostnader som belöper sig på en viss
högsta produktionsvolym. Denna bör definieras som högst sex körtillfallen
per vecka och kompletteringsområde. Liksom vad gäller linjetrafiken med
buss skall högre bidrag kunna utgå om synnerliga skäl föreligger. Bidragsmottagare
för stödet till kompletteringstrafiken blir oförändrat kommunen,
såvida inte den regionala huvudmannen påtar sig ansvaret för denna.
Kostnaderna beräknas till 8 milj. kr. i 1978/79 års priser. Kostnaderna för
stödet till skärgårdstrafik kan oförändrat anges till ca 8,1 milj. kr. (inkl. det
statliga stödet till Vaxholms Ångfartygs AB) i 1978/79 års priser. För
budgetåret 1978/79 behöver enligt propositionen inga särskilda medel anslås
för bidrag till dessa trafikformer utöver vad som upptagits i propositionen
1977/78:100 bil. 9. Sistnämnda förslag har numera bifallits av riksdagen (TU
1977/78:11, rskr 1977/78:183).

Enligt propositionen är flygtrafik i fjällområden i första hand en kommunal
angelägenhet. För att möjliggöra för kommuner med omfattande fjällområden
att upprätthålla en rimlig trafikservice för de människor som är bofasta i
fjällvärlden och som saknar vägförbindelser anser föredraganden att fjällflygtrafiken
bör inordnas i den statliga bidragsgivningen till kollektiv trafik. Det
nya stödet till fjällflyget bör utgå oavsett om länshuvudman bildats för den
kollektiva trafiken eller ej. Ett grundkrav vad gäller ett nytt stöd till
flygtrafiken i fjällområden bör-liksom vad gäller både landsvägstrafiken och

TU 1977/78:28

trafiken i skärgårdarna - vara att trafiken grundas på en genomtänkt
planering och därvid ingår i en av kommun eller länshuvudman antagen
trafikförsörjningsplan. Som krav för att statligt bidrag skall utgå anses böra
gälla att trafiken till sin huvudsakliga inriktning tillgodoser den bofasta
befolkningens trafikbehov. Stödet föreslås utgå för flygtrafik sommartid till
och från bosättningsställen i fjällområdet som saknar med personbil farbara
vägförbindelser. Med hänsyn till den speciella karaktären på fjällflygtrafiken
kan begreppet tillfredsställande trafikförsörjning inte uttryckas i antal
bidragsgrundande turer. Stödet till fjällflyg bör emellertid så långt det är
möjligt anpassas till motsvarande stöd till övrig lokal trafik. Beträffande
stödets omfattning anser föredraganden att detta - liksom för skärgårdstrafiken
- skall utgå med viss andel av kostnaderna för att tillhandahålla de fast
bosatta en rimlig trafikservice. Mot denna bakgrund förordas att bidrag skall
utgå högst till en trafik som motsvarar vad som erfordras för att ge varje fast
bosättningsställe utan väg en förbindelse per vecka till och från närmaste eller
lättast tillgängliga serviceort, arbetsplats o. d. Statens bidrag bör enligt
propositionen utgå med 35 % av de bidragsgrundande årskostnaderna.
Bidraget bör helt ersätta de bidrag som hittills utgått till vissa kommuner över
socialdepartementets huvudtitel. Föredraganden beräknar att kostnaderna
för stödet till fjällflyget kommer att uppgå till ca 0,5 milj. kr. i 1978/79 års
priser.

Utskottet utgår från att i de fall av kommun planerad fjällflygtrafik sträcker
sig över kommungräns frågan om bidrag för hela sträckan i en eller annan
form får sin lösning.

Med beaktande härav tillstyrks propositionen i denna del.

Sammantaget innebär det sagda att kostnaderna för det nya bidragssystemet
kan anges till (173,0+8,0+8,1+0,5) 190 milj. kr. i 1978/79 års priser och att 15
milj. kr. bör anslås till det nya bidragssystemet under budgetåret 1978/79.
Anslaget som bör vara förslagsanslag kan lämpligen benämnas Ersättning till
lokal och regional kollektiv persontrafik. Det nuvarande statliga stödet till
Waxholmsbolagets trafik berörs inte av föredragandens förslag. De nya
stödformerna och den förändrade handläggningsordningen bör enligt propositionen
tillämpas fr. o. m. trafikåret 1978/79.

Enligt utskottets uppfattning kan betydande tekniska och administrativa
fördelar uppnås genom införandet av det nya bidragssystemet. Utskottet har
inget att erinra mot riktlinjerna härför. Utskottet tillstyrker också de av
föredraganden förordade revideringarna av nuvarande bussbidragssystem.
Det bör ankomma på regeringen och bussbidragsnämnden att utfärda
erforderliga föreskrifter och anvisningar för statsbidragsgivningen. Utskottet
har vidare inget att erinra mot anslagsberäkningarna.

Av det anförda följer att utskottet avstyrker yrkandet i motionen 1977/
78:1822 om ett tillkännagivande att beloppet 190 milj. kr. År otillräckligt och att
det milbaserade statsbidraget bör träda i kraft fr. o. m. traf karet 1979/80 samt
gälla även i de fall en länshuvudman ännu inte hunnit bildas.

TU 1977/78:28

Utskottet tillstyrker yrkandet om ytterligare anslag till bussbidragsiwmnclen.

Regionala laxesystem

Av stor betydelse är enligt propositionen att det kan åstadkommas
samordnade och enhetliga taxesystem i de olika regionerna. Det framhålls
därför som angeläget att staten på olika sätt medverkar till att införande av
samordnade taxesystem kan underlättas. Detta kan ske genom att vissa
grundläggande förutsättningar anges för verksamheten. Som exempel härpå
nämns lösningen av huvudmannaskapsfrågan. Införandet av samordnade
taxesystem anses också ge möjligheter att tillämpa olika rabattsystem i
regionerna. I sammanhanget erinras om att i ca 40 tätorter f. n. tillämpas
rabatterade enhetstaxor i form av periodkort eller liknande i den kollektiva
tätortstrafiken. Föredraganden finnér det naturligt att det är den ekonomiskt
och politiskt ansvarige huvudmannen som har att fatta beslut om taxeutformningen
och därmed också om eventuella rabattformer. Beträffande den
geografiska avgränsningen för de regionala rabatterade taxesystemen föreslås
att huvudmannens ansvarsområde förden lokala och regionala trafiken skall
avse länet. Det stora flertalet län anses väl avgränsade i trafikhänseende,
varför en sådan bedömning framstår som naturlig. Över några länsgränser
sker emellertid ett omfattande resande. För att inte befolkningen i dessa
områden skall missgynnas vad gäller möjligheterna att utnyttja ett rabattsystem
är det enligt propositionen angeläget att interkommunalt samarbete
etableras över länsgränsen. Genom ett sådant samarbete kan avtalas att inom
ett länsområde gällande rabattsystem mot t. ex. en viss tilläggsavgift också
gäller inom ett annat län eller del av sådant. I avtalet mellan huvudmännen
inom resp. län regleras tilläggsavgiftens storlek och ersättningen mellan
huvudmännen. Beloppens storlek blir därvid beroende bl. a. av om t. ex. ett
rabattkort skall äga giltighet inom hela det angränsande länet eller enbart en
del av detta.

Utskottet har inget att erinra mot förslaget i denna del.

Utskottet har ej funnit sig berett tillstyrka yrkandena i motionen 1977/
78:578 att den statliga priskontrollen över kommunernas taxesättning för
kollektivtrafiken upphävs (punkten 1) och att staten utreder frågan om
stimulansbidrag till kommuner som i sin lokaltrafik tillämpar systemet med
lägre taxor genom månadskort eller årskort (punkten 4).

Detsamma gäller den i motionen 1977/78:462 aktualiserade frågan om
borttagande av den s. k. snirtaxan. I anslutning härtill vill utskottet erinra om
sitt uttalande (TU 1977/78:18) att vad avser taxeberäkningen för trafiken på
riksnivå och regional nivå så långt möjligt enhetlig taxa bör komma till
användning oavsett om olika trafikmedel och trafikföretag ombesörjer resa
eller frakt för en viss sträcka.

I samband med frågan om ett regionalt gällande rabattsystem för

TU 1977/78:28

busstrafiken har i propositionen aktualiserats frågan om sådana taxesystems
giltighet också på vissa järnvägslinjer. Olika rabattsystems giltighet på
järnväg bör enligt föredragandens mening avse sådana tåg och relationer som
har väsentlig betydelse för det lokala och regionala resandet. Det sägs
emellertid vara förenat med svårigheter att generellt definiera sådana
tågkategorier som SJ bör upplåta åt huvudmannens resenärer. Föredraganden
anser det vara en bättre ordning att denna fråga i första hand regleras
genom förhandlingar och avtal mellan järnvägsföretaget och huvudmannen.

I avtalet bör för länet anges dels vilka bandelar, tåg och sträckor/
stationsrelationer som systemet omfattar, dels vilka tåg och sträckor det inte
gäller för. Avtalet bör i denna del justeras inför varje ny tidtabellsperiod. Av
avtalet bör vidare framgå de grunder efter vilka huvudmannen skall ersätta
järnvägsföretaget. Utskottet delar föredragandens uppfattning härvidlag.

I motionen 1977/78:1824 (punkten 3) yrkas att turantalet för regional och
lokal järnvägs- och busstrafik bibehålls oförändrat till den 1 juli 1981. Då det
som föredraganden anfört torde ankomma på den för trafiken ansvariga
huvudmannen att förhandla med SJ i frågan avstyrks motionsyrkandet.

När det gäller ersättningen till SJ bör enligt propositionen en strävan vara att
tillse att SJ får en ersättning för sin roll i regionala rabattsystem som svarar
mot kostnaderna för trafiken. 1 vissa fall anses det rimligt att huvudmannen
ges viss mängdrabatt i förhållande till gällande persontrafiktaxa, t. ex. för
månadsbiljett. Det kan t. ex. gälla i fall där det inte erfordras speciella åtgärder
från SJ:s sida för att möta resandeökningen, utan SJ kan erbjuda platser som
annars inte utnyttjas. I vissa andra fall kan SJ åsamkas språngartade
kostnadsökningar, som inte kan täckas inom ramen för gällande persontrafiktaxa
utan gör större ersättning motiverad. Det kan t. ex. vara fråga om att
SJ behöver sätta in speciella tåg som inte får någon alternativanvändning eller
som inte kan utnyttjas till andra trafikuppgifter. Det kan också gälla fasta
anläggningar, som måste tillkomma helt eller till större delen för att möta
huvudmannens önskemål. Efter hand som regionala rabattsystem introduceras
torde enligt propositionen erfarenhet vinnas om behov av mera
fastlagda riktlinjer för hur ersättningen bör regleras föreligger. Om sådant
behov skulle uppstå är föredraganden beredd att ta upp frågan till prövning.

I motionerna 1977/78:1822, 1977/78:1824 (punkten 4) och 1977/78:1827
(punkten 5) hemställs om riktlinjer för hur ersättningen i fråga till SJ skall
beräknas. Ett yrkande med förslag beträffande denna beräkning grundat på
länskortsutredningens betänkande finns i motionen 1977/78:1779 (punkten
3). Enligt länskortsutredningen bör SJ principiellt genom ersättningen
bibehålla en oförändrad intäktsnivå.

Omfattningen av huvudmännens köp av järnvägstrafik torde enligt
utskottets mening komma att variera kraftigt. I vissa fall kan det, som i
Stockholmsregionen, bli fråga om att huvudmannen efterfrågar ett helt
tafiksystem med hela och för ändamålet speciellt utformade tåg. I andra fall

TU 1977/78:28

kan det bli fråga om att huvudmannen önskar köpa vissa platser i ett redan
befintligt tåg i en viss relation. Det synes sålunda, enligt utskottets mening,
förenat med stora svårigheter att utforma allmänna riktlinjer som omfattar så
vitt skilda situationer. Förden regionala trafikplaneringen är det emellertid av
stor vikt att riktlinjer för i vilken omfattning och på vilka bansträckor SJ skall
ställa sina resurser till regionala huvudmäns förfogande snarast möjligt
fastläggs. Utskottet vill också betona vikten av stor öppenhet från SJ:s sida
vid förhandlingar om utnyttjande av företagets tjänster. Behov kan också
uppkomma att vid oenighet mellan parterna beträffande ersättningens
storlek underställa frågan prövning av regeringen. Lösningen på dessa och
liknande frågor torde som nämnts kräva viss erfarenhet av hur systemet
fungerar i praktiken. Utskottet vill därför betona vikten av den uppföljning av
frågan inom regeringen som föredraganden förutskickar. Utskottet förutsätter
också att, om behov av mera fastlagda riktlinjer för hur ersättningen till
SJ bör regleras uppkommer, förslag härom framläggs snarast möjligt. Med
beaktande härav och i avvaktan på resultatet av sagda utvärdering synes
ifrågavarande motionsyrkanden ej böra föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida. Utskottet tillstyrker sålunda regeringens förslag även i förevarande
del.

Utskottet godkänner av föredraganden i återstående delar förordade
riktlinjer.

Övriga frågor

I motionen 1977/78:1778 hemställs att riksdagen ger regeringen till känna
de synpunkter som anförts i motionen angående språkbruket i YTF.

Frågan om en författningsteknisk revision av YTF berörs i propositionen
1977/78:137 om vissa yrkestrafikfrågor m. m. Föredragande departementschefen
framhåller att en genomgripande författningsreform har kommit att
framstå som angelägen. En sådan reform bör enligt föredraganden göras i
samband med att man tar ett mera samlat grepp över yrkestrafiklagstiftningen
i anslutning till pågående trafikpolitiska överväganden.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av att lagstiftningen
om yrkestrafiken blir föremål för en författningsteknisk revision. Det
är enligt utskottets mening väsentligt att rättsreglerna får en sådan språklig
utformning att de inte medför svårigheter att tolka och tillämpa för enskilda
eller myndigheter. Föredragandens ovannämnda uttalanden visar att regeringen
har uppmärksamheten riktad på problemet. Utskottet vill emellertid
understryka vikten av att en författningsmässig revision av yrkestrafiklagstiftningen
snarast möjligt genomförs.

Mot bakgrund av vad nu har anförts finner utskottet någon åtgärd i frågan
från riksdagen sida f. n. inte vara påkallad.

I motionen 1977/78:1601 yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om
att det i samarbete med länsorganen startas zn försöksverksamhet i Jämtlands

TU 1977/78:28

län med kollektiva resor i enlighet med vad som anförts i motionen.Utskottet,
som delar motionärernas uppfattning om värdet av försöksverksamhet av
det slag som föreslås, vill erinra om att frågor av detta slag prövas inom
sysselsättningsutredningen. I avvaktan på resultat av utredningens arbete
synes motionen ej böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen

a. avslår motionen 1977/78:1834, yrkandet 1,

b. avslår motionen 1977/78:1834, yrkandena 2-4,

c. avslår motionen 1977/78:1827, yrkandet 6,

2. att riksdagen beträffande huvudmannaskapsfrågan

a. med bifall till regeringens förslag, såvitt gäller geografisk
omfattning, avslår motionen 1977/78:1824, yrkandet 1,

b. med bifall till regeringens förslag, såvitt gäller godstransporter,
lämnar motionerna 1977/78:1829, yrkandet 2, och 1977/
78:1830, i motsvarande del, utan åtgärd,

c. med bifall till regeringens förslag, såvitt gäller HnjetrafiktiHständ,
avslår motionen 1977/78:1832,

d. med bifall till regeringens förslag, såvitt gäller formen för
huvudmannaskapet, avslår motionerna 1977/78:1822, i motsvarande
del, 1977/78:1826, yrkandena 1,2 a och 2 b, och 1977/
78:1829, yrkandet 1,

e. avslår motionen 1977/78:1598,

f. med bifall till regeringens förslag, såvitt gäller Västsverige,
avslår motionerna 1977/78:1823, 1977/78:1825 och 1977/
78:1831,

g. avslår motionen 1977/78:578, yrkandena 2 och 3,

h. med bifall till regeringens förslag, såvitt gäller driften av
busstrafiken, avslår motionen 1977/78:1833,

3. att riksdagen beträffande tillstånds- och ersättningsfrågor

a. med bifall till regeringens förslag, såvitt gäller innehavare av
trafiktillstånd, avslår motionen 1977/78:1824, yrkandet 5,

b. med bifall till regeringens förslag, såvitt gäller övertagande av
trafiktillstånd, avslår motionen 1977/78:1214,

c. avslår motionen 1977/78:1827, yrkandena 2 och 3,

d. med bifall till regeringens förslag, såvitt gäller entreprenadavtal,
avslår motionen 1977/78:1827, yrkandet 1,

e. med bifall till regeringens förslag, såvitt gäller bussbidragsnämnden,
avslår motionen 1977/78:1822, i motsvarande del,

f. med bifall till regeringens förslag, såvitt gäller kollektivtrafiknämndens
prövning, avslår motionerna 1977/78:1779, yrkandet
2, och 1977/78:1822, i motsvarande del.

Utskottets yttr. s.
18

18-25

25-30

TU 1977/78:28

Utskottets yttr. s.

g. med bifall till regeringens förslag, såvitt gäller kollektivtrafiknämndens
sammansättning, avslår motionerna 1977/78:1779,
yrkandet 1, och 1977/78:1827, yrkandet 4,

h. lämnar motionen 1977/78:1828, yrkandet 3, utan åtgärd,

4. att riksdagen beträffande statligt stöd till lokal och regional 30-38
kollektiv persontrafik

a. med bifall till regeringens förslag, såvitt gäller riksgränsöverskridande
trafik, avslår motionen 1977/78:1826, yrkandet 2 c,

b. lämnar motionerna 1977/78:1828, yrkandet 1, samt 1977/

78:1822 och 1977/78:1830, båda såvitt gäller statens kostnadsansvar
för järnvägstrafiken, utan åtgärd,

c. med bifall till regeringens förslag, såvitt gäller bidragsberättigad
vägsträcka, avslår motionen 1977/78:1824, yrkandet 2,

d. avslår motionen 1977/78:1826, yrkandet 2 d,

e. med bifall till regeringens förslag, såvitt gäller skolskjutsning,
avslår motionerna 1977/78:1822 och 1977/78:1830, båda i
motsvarande del,

f. med bifall till regeringens förslag, såvitt gäller den spårbundna
trafiken, avslår motionen 1977/78:1828, yrkandet 2,

g. med bifall till regeringens förslag, såvitt gäller kostnaderna för
bidragssystemet, systemets ikraftträdande och frågan om
mottagare av statsbidraget, avslår motionen 1977/78:1822, i
motsvarande delar,

5. att riksdagen beträffande regionala taxesystem 38-40

a. avslår motionen 1977/78:578, yrkandena 1 och 4,

b. avslår motionen 1977/78:462,

c. med bifall till regeringens förslag, såvitt gäller avtal med SJ om
regional och lokal trafik, avslår motionen 1977/78:1824,
yrkandet 3,

d. med bifall till regeringens förslag, såvitt gäller ersättningen till
SJ. lämnar motionerna 1977/78:1779, yrkandet 3, 1977/

78:1822, i motsvarande del, 1977/78:1824, yrkandet 4, och
1977/78:1827, yrkandet 5, utan åtgärd,

6. att riksdagen 40

a. avslår motionen 1977/78:1778,

b. lämnar motionen 1977/78:1601 utan åtgärd,

7. att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:92 beträf- 40

fande riktlinjer i de delar förslaget inte omfattas av utskottets
hemställan under 1-5 ovan

a. godkänner de förordade riktlinjerna för den lokala och
regionala trafiken,

b. godkänner de förordade riktlinjerna för ett nytt bidragssystem
för lokal och regional kollektiv persontrafik,

c. godkänner de förordade revideringarna av nuvarande bussbidragssystem.

TU 1977/78:28

Utskottets yttr. s.

8. att riksdagen med bifall till regeringens förslag beträffande
anslag

a. till Ersättning till lokal och regional kollektiv persontrafik för 37
budgetåret 1978/79 under sjätte huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag av 15 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

b. utöver vad som föreslagits i prop. 1977/78:100, bil. 9, under 38
förslagsanslaget Bussbidragsnäntnden anvisar ytterligare 200 000

kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

9. att riksdagen med bifall till regeringens förslag beträffande 25

lagtexten, i övrigt antar det genom propositionen 1977/78:92
framlagda förslaget till lag om huvudmannaskap för viss
kollektiv persontrafik,

10. att riksdagen med bifall till regeringens förslag beträffande
lagtexten, i övrigt antar de genom propositionen 1977/78:92
framlagda förslagen till

a. lag om ändring i lagen (1957:281) om kommunalförbund, 25

b. lag om kollektivtrafiknämnd, 30

c. lag om ändring i förordningen (1940:910)angående yrkesmäs- 30
sig automobiltrafik m. m.

Stockholm den 16 maj 1978

På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

Närvarande: Sven Mellqvist (s), Rolf Sellgren (fp). Rune Torwald (c), Birger
Rosqvist (s). Rolf Clarkson (m), Bertil Zachrisson (s), Olle Östrand (s). Wiggo
Komstedt (m), Erik Johansson i Hållsta (c), Sven-Gösta Signell (s), Anna
Wohlin-Andersson (c), Margit Sandéhn (s), Rolf Dahlberg (m), Sten-Ove
Sundström (s) och Anita Brorsson (c).

TU 1977/78:28

Reservationer

1. beträffande den interregionala trafiken av Sven Mellqvist, Birger Rosqvist,
Bertil Zachrisson, Olle Östrand, Sven-Gösta Signell, Margit Sandéhn och
Sten-Ove Sundström (samtliga s) som anser att

dets det stycke i utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Med
anledning” och slutar med "interregional/] trafiken” bort ersättas med text av
följande lydelse:

I motionen 1977/78:1827 (punkten 6) yrkas att riksdagen ger regeringen till
känna vad som anförts i motionen om ansvaret för den inierregionala trafiken.
I samband med den ovan nämnda behandlingen av trafikpolitiken framhölls
vidare i en socialdemokratisk reservation bl. a. angelägenheten av att
regeringen snarast ger riksdagen en samlad redovisning över de regionala
trafikplanerna och de transportmönster som växt fram i anslutning till
planeringsarbetet. Det ansågs också vara av stor vikt att regeringen föreslår de
åtgärder som krävs för att samordna och styra utvecklingen. Motiven för
denna reservation har enligt utskottets mening förstärkts genom de förslag
som framläggs i propositionen.

Utskottet vill erinra om att en del av det resande som sker inom länet och
kommunerna utgör ett led i ett mera långväga resande, varvid den lokala och
regionala trafiken får karaktären av matartrafik till den interregionala
trafiken, vilken oftast sker på järnväg med statlig huvudman. Det bör i detta
sammanhang slås fast att staten måste ta det övergripande ansvaret för den
interregionala trafiken och för att det lokala och regionala trafiksystemet
samordnas med det interregionala systemet. För att få till stånd en sådan
samordning måste bl. a. omfattningen av det landsomfattande järnvägsnät,
för vilket staten har ansvaret, fastläggas.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 1 c bort ha följande lydelse:

1. (c) med bifall till motionen 1977/78:1827, yrkandet 6, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
ansvaret för den interregionala trafiken,

2. beträffande huvudmannaskapsfrågan av Rune Torwald (c) som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 25 slutar med "statliga bidragen” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening har såväl den nu aktuella periodkortsutredningen
som departementschefen underskattat svårigheterna,när det gäller att på ett
tillfredsställande sätt lösa huvudmannaskap m. m. för den kollektiva trafiken
i Västsverige. I sammanhanget bör noteras, att samtliga berörda landsting
förordade en särlösning för Göteborgsregionen. Även om utskottet i det
följande bara kommer att redovisa några av de frågeställningar, som blir

TU 1977/78:28

aktuella för Göteborgs och Bohus läns vidkommande, är det uppenbart, att
även landstingen i Älvsborgs och Hallands län får ta ställning till likartade
problem. Nedanstående redovisning gör inte anspråk på att vara fullständig
men torde ge en hygglig belysning av de aktuella svårigheterna.

Huvudmannaskap: Såsom framgårav bl. a. motionen 1977/78:1826 blir det
av lagen primärt förordade kommunalförbundet ett så ohanterligt och dyrbart
alternativ, att aktiebolagsformen synes oundviklig trots de försämrade
insynsmöjligheter, som blir följden av denna form för huvudmannaskap.

Lokal trafik: Redan från starten måste huvudmannen ta ställning till om
den av exempelvis Göteborgs kommun bedrivna lokaltrafiken skall övertas
eller om man med stöd av 7 § i lagen skall begära dispens. Denna fråga måste i
sin tur kraftigt påverka Göteborgs kommuns intresse för att gå med i
samarbetet med landstinget eller ej. Göteborg får då väga fördelarna med att
få hjälp av landstinget att täcka en betydande del av sitt underskott på f. n. ca
200 milj. kr. och nackdelarna med att inte själv kunna bestämma över
servicenivå etc. I sammanhanget bör kanske noteras, att trafikbolaget i
Örebro län inte har ansvaret för Örebro stadstrafik och därmed inte heller
svarar upp mot propositionens normalkrav på huvudmannen för kollektiv
trafik.

Samarbetsavtal: För att uppnå rimliga förhållanden för pendlarna i
Göteborgsregionen måste samarbetsavtal träffas med huvudmännen för
kollektiv trafik i Älvsborgs och Hallands län. Detta kräver ingående analyser
av trafikströmmarna såväl nu som i framtiden. De undersökningar som
verkställts av Göteborgsregionens kommunalförbund visar, att pendlingen
över länsgränsema uppgår till ca 55 000/dygn, medan pendlingen över
regiongränsen inskränker sig till 1 000/dygn.

Så länge som underskottet i den av Göteborgsregionens kommunalförbund
fr. o. m. den 1 september 1978 administrerade landsbygdstrafiken i sin
helhet täcks av de åtta berörda kommunerna i relation till trafikarbetet inom
resp. kommun, så finns ju inte något behov av något samarbetsavtal mellan
de tre aktuella landstingen. Men i och med att huvudmannen för Göteborgs
och Bohus län tar över ansvaret, så måste man även reglera hur detta
underskott på beräknade 35-40 milj. kr. de närmaste åren skall fördelas
mellan berörda huvudmän. Och eftersom detta underskott till viss icke
obetydlig del skall täckas av landstingsinvånare, som normalt inte berörs av
trafiken i Göteborgsområdet, så måste detta leda till att resp. huvudmän har
intresse av att bedöma, huruvida de kan acceptera aktuell sevicenivå eller ej.
Ty all erfarenhet visar ju, att underskottet stiger i relation till höjden av
servicenivå utöver den i propositionen stipulerade miniminivå, som med
säkerhet blir den dominerande i glesbygderna. Svårigheterna att träffa här
aktuella samarbetsavtal torde dessutom ytterligare accentueras på grund av
de förväntade varvsneddragningarna, som kan leda till kraftig omfördelning
av pendlarströmmarna över länsgränsema men däremot endast i ringa mån
över regiongränserna.

TU 1977/78:28

Mot bakgrund härav och till noterat besvärligt, mångårigt utrednings- och
förhandlingsarbete, innan Göteborgsregionens kommunalförbund äntligen
fått till stånd ett för regionens drygt 650 000 invånare värdefullt samarbetsavtal,
finner utskottet övervägande skäl tala för att en särlösning åtminstone
tills vidare bör accepteras i enlighet med vad motionärerna och berörda
landsting i sina remissyttranden förordat. Detta synes bäst kunna åstadkommas
genom att riksdagen med anledning av ifrågavarande motioner
antar en ikraftträdandebestämmelse med det innehållet att den av Göteborgsregionens
kommunalförbund initierade och planerade landsbygdstrafiken får
bedrivas med i propositionen 1977/78:92 föreslaget statligt stöd, så länge
berörda landsting inte påkallar ändring.

Härigenom får berörda huvudmän möjlighet att i första hand inrikta sig på
att förbättra kollektivtrafikservicen inom andra mera glest befolkade delar av
landstingsområdena samtidigt som Göteborgsregionens kommunalförbund
kommer i åtnjutande av i propositionen föreslagna förbättrade statsbidrag,
som i sin tur är en förutsättning för att kunna ge glesbygdsinvånarna där en
förbättrad kollektivtrafikservice.

dets att utskottets hemställan under 2 f bort ha följande lydelse:

2. (0 med anledning av regeringens förslag såvitt gäller Västsverige,
och motionerna 1977/78:1823, 1977/78:1825 och 1977/
78:1831 antager en övergångsbestämmelse till lag om huvudmannaskap
för viss kollektiv persontrafik med den lydelse som
framgår av utskottets förslag enligt hemställan under 9 här
nedan,

dets att utskottets hemställan under 9, under förutsättning att utskottets
hemställan under 2 f här ovan vinner bifall, bort ha följande lydelse:

9. att riksdagen med anledning av regeringens förslag beträffande
lagtexten och motionerna 1977/78:1823, 1977/78:1825 och
1977/78:1831, i övrigt antager det genom propositionen 1977/
78:92 framlagda förslaget till lag om huvudmannaskap för viss
kollektiv persontrafik med den ändringen att ikraftträdandebestämmelsen
får följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:

R egeri ngens förslag

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1978.

Landstingskommunerna och
kommunerna får bestämma när de
skall åtaga sig huvudmannaskap
enligt denna lag. Huvudmannaskap
enligt lagen skall dock utövas i

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1978.

Landstingskommunerna och
kommunerna får bestämma när de
skall åtaga sig huvudmannaskap
enligt denna lag. Huvudmannaskap
enligt lagen skall dock utövas i

TU 1977/78:28

R eger ingens förslag

Hallands län. Göteborgs och Bohus
län samt Älvsborgs län senast från
och med den 1 juli 1983 och i övriga
län senast från och med den 1 juli
1981.

Regeringen får meddelade ytterligare
övergångsbestämmelser som
behövs..

Utskottets förslag

Hallands län. Göteborgs och Bohus
län samt Älvsborgs län senast från
och med den 1 juli 1983 och i övriga
län senast från och med den 1 juli
1981. Utan hinder härav får dock den
av Göteborgsregionens kommunalförbund
initierade och planerade landsbygdstra/iken
bedrivas med i propositionen
1977/78:92 föreslaget statligt
stöd sd länge berörda landsting inte
påkallar ändring.

Regeringen får meddela de ytterligare
övergångsbestämmelser som
behövs..

3. beträffande ersättning lill SJ av Sven Mellqvist, Birger Rosqvist, Bertil
Zachrisson,Olle Östrand, Sven-Gösta Signell, Margit Sandéhn och Sten-Ove
Sundström (samtliga s) som anser att

dels det stycke av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med "Omfattningen
av" och på s. 40 slutar med "förevarande del" bort ersättas med en text
av följande lydelse:

Järnvägen är ett viktigt inslag i kollektivtrafiken, Det har dock visat sig att
betydande svårigheter föreligger när kommuner och landsting skall träffa
avtal med SJ om köp av trafiktjänsler. Erfarenheterna från bl. a. Göteborgsregionen
och Örebro län är inte särskilt goda härvidlag och liknande
svårigheter torde kunna förutses i andra län. Mot bakgrund härav anser
utskottet - till skillnad från vad som anges i förslaget i propositionen - att det
föreligger ett klart behov av mera fastlagda riktlinjer för hur ersättningen bör
regleras.

Under hänvisning till det anförda anser utskottet att riksdagen, i enlighet
med yrkandena härom i motionerna 1977/78:1779, 1977/78:1822, 1977/
78:1824 och 1977/78:1827 bör begära skyndsamt förslag till normer för hur SJ
skall ersättas för att tågen upplåts för resenärer inom ramen för ett samordnat
regionalt trafik- och taxesystem.

dels utskottets hemställan under 5 d bort ha följande lydelse:

5. (d) med anledning av regeringens förslag, såvitt gäller ersättningen
riIISJ. samt motionerna 1977/78:1779,yrkandet3,1977/
78:1822, i motsvarande del, 1977/78:1824, yrkandet 4, och
motionen 1977/78:1827, yrkandet 5, hos regeringen begär ett
förslag till normer för hur SJ skall ersättas av kommuner m. fl.
för köp av kollektivtrafiktjänster.