TU 1977/78: 27 Trafikutskottets betänkande

1977/78: 27

med anledning av propositionen 1977/78:137 om vissa yrkestrafikfrågor m. m. jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1977/78: 137 har regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslagit riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ändring i förordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.,

2. lag om ändring i lagen (1967: 420) öm flyttning av fordon i vissa fall,

3. lag om ändring i lagen (1972: 435) om överlastavgift,

4. lag om ändring i trafikskadelagen (1975: 1410).

I propositionen föresläs ändringar i yrkestrafiklagstiftningen. Främst behandlas lastbilstrafiken och uthyrning av motorfordon.

Förslagen innebär sammantaget att konkurrensbegränsande regleringar tas bort och att ett effektivare utnyttjande av transportapparaten främjas. De administrativa rutinerna förenklas, vilket innebär minskad byråkrati för såväl enskilda som myndigheter.

Reglerna om den yrkesmässiga lastbilstrafiken anpassas till gällande trafikpolitiska förutsättningar. I linje härmed föreslås att behovsprövningen i fråga om sådan trafik slopas, liksom bestämmelserna om geografiska begränsningar i rätten att utöva trafiken. Vidare syftar förslagen till en bättre branschstruktur inom åkerinäringen. Kravet på att särskilda skäl skall föreligga för att juridisk person skall kunna meddelas tillstånd att bedriva buss- eller lastbilstrafik slopas. Därigenom öppnas möjlighet för den enskilde att själv välja lämplig företagsform.

Nya, tyngre lastbilar och släpfordon föresläs utrustade med s. k. lastindikatorer. Antalet överträdelser av belastningsbestämmelserna kan härigenom begränsas ytterligare. Genom att "underlaster" inte behöver ske, förbättras transportekonomin för enskilda trafikutövare.

Yrkestrafikregistreringen moderniseras för att underlätta tillståndsmyndigheternas arbete och möjliggöra en effektivare uppföljning, ,

Förslagen i fråga om uthyrning av motorfordon innebär att långtidsuthyrning av bilar, s. k. leasing, undantas från kravet på tillstånd till uthyrningsrörelse. Det trafikrättsliga ansvaret — dvs. ansvaret för bl. a. fordonets skick, skatten och försäkringen — förs över från uthyraren till hyresmannen.

Den övervägande delen av reformerna avses genomförd den 1 januari 1979.

1 Riksdagen 1977/78. 15 saml. Nr 27

TU 1977/78: 27 2

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse. 1 Förslag till

Lag om ändring i förordaingen (1940: 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.

dels att 16 och 22 §§, 25 § 3 mom., 31 §, 34 § 4 mom., 36, 37, 40, 43 och 46 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 2 och 5 §§, 7 § 1 och 3 mom., 9 § 1 mom., 11—13 och 15 §§, 17 § 1 och 2 mom., 18 § 1 och 2 mom., 19 § 1 mom., 25 § 2 mom., 26 och 27 §§, 32 § 1—4 och 6 mom., 33 § 4 mom., 34 § 1—3 och 5 mom., 39 §, 44 § 1 och 2 mom. samt 45 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 5 b §, av nedan
angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §2 . ■

Från tillämpning av bestämmelserna om yrkesmässig trafik i denna förordning undantagas:

1) transporter med ambulanshil, som äges eller drives av staten, landsting, kommun eller sjukvårdsanstalt;

2) befordran vid färd med personautomobil till eller från egen arbetsplats av högst fyra passagerare på väg till eller från arbetsplats, därvid med arbetsplats likställes skola eller annan lokal för undervisning;

3) transporter av mjölk, mjölkprodukter och ägg;

4) transporter till förädlingsindustri av sockerbetor, potatis, grönsaker, frukt och bär samt frän sådan industri av betmassa, betfor, melass, slamkalk, pulpa, dränk och kokt foderpotatis ävensom transporter till slakteri av slaktdjur;

5) transporter av snö och is i samband med snöröjning ävensom transporter, vilka -uteslutande avse renhållningen;

6) transporter med traktortåg i skogsbruket av runt, bilat, kluvet, flisat och kolat virke samt i lantbruket av lantbruksprodukter och förnödenheter för lantbruket, under förutsättning, i fråga om transport som framgår på väg, att traktorn är försedd med gummihjul och att traktor-tåget ej framföres längre vägsträcka än 15 kilometer; .

7) transporter avseende uteslutande bärgning och bogsering av fordon med automobil, som är särskilt inrättad för dylikt ändamål (bärgningsbil).

Därest beträffande viss yrkesmässig trafik undantag i särskilt

hänseende från denna förordning . '

visas vara påkallat, meddelas be- ■

stämmelser härom av regeringen eller den myndighet, regeringen därtill förordnat.

1 Senaste lydelse av

16 § 1972: 593, 22 § 3 mom. 1974:105, 25 § 3 mom. 1967: 324, 31 § 1967: 324, 34 § 4 mom. 1972:593, 36 § 1972:437, 37 § 1 mom. 1951:653, 37 §

2 mom. 1969:689, 37 § 3 mom. 1972:593, 37 § 4 mom. 1951:653, 46 §
1977: 251.

- Senaste lydelse 1977: 251. Ändringen innebär att andra stycket upphävs.

TU 1977/78: 27 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§3 . Yrkesmässig trafik må bedrivas endast efter vederbörligt tillstånd (trafiktillstånd).

Trafiktillstånd skall, såvitt ej            Trafiktillstånd skall, såvitt ej
angår linjetrafik för personbefor- angår linjetrafik för personbefor
dran, innefatta föreskrift om det dran eller beställningstrafik för
antal automobiler och släpfordon, godsbefordran, innefatta föreskrift
varmed trafiken må bedrivas,       om det antal automobiler och
samt om den största last eller det släpfordon, varmed trafiken må
högsta antal personer, som må bedrivas, samt om den största last
med varje automobil eller släpfor- eller det högsta antal personer,
don befordras. Släpfordon, som som må med varje automobil eller
icke är inrättat för person- eller släpfordon befordras. Släpfordon,
godsbefordran, må brukas i yrkes- som icke är inrättat för person- el-
mässig trafik utan särskilt till- ler godsbefordran, må brukas i yr-
stånd.                                       kcsmässig trafik utan särskilt till
stånd.

Ansökan om trafiktillstånd eller medgivande till överlåtelse av sådant tillstånd skall göras av den som avser att driva trafik med stöd av tillståndet. Kan antagas att trafikförsörjningen inom viss kommun främjas, om beställningstrafiken 'för personbefordran med personautomobil utövas av juridisk person, får kommunen göra ansökan om tillstånd för den juridiske personen eller om överlåtelse av tillstånd på denne.

Fråga om tillstånd att bedriva linjetrafik å vägsträcka, som är belägen i mer än ett län, eller mellan orter inom skilda län eller om medgivande till överlåtelse av tillstånd till sådan trafik prövas av länsstyrelsen i det län, där längsta delen av vägsträckan är belägen.

Fråga om tillstånd att bedriva turisttrafik eller om medgivande till överlåtelse av sådant tillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där upptagning av passagerare först skall äga rum.

Fråga om tillstånd att bedriva beställiiingstrafik för godsbefordran prövas av länsstyrelsen i det län där sökandens kyrkobokföringsorl är belägen eller, i fråga om juridisk person, där företagets

ledning finnes. t Fråga om tillstånd att med personautomobil bedriva beställningstrafik för personbefordran eller om medgivande till överlåtelse av sådant tillstånd prövas i fall som avses i tredje stycket andra punkten av regeringen.

I övriga fall prövas fråga om       I övriga fall prövas fråga om
trafiktillstånd eller om medgi-         trafiktillstånd eller om medgi
vande till överlåtelse av tillstånd vande till överlåtelse av tillstånd
av länsstyrelsen i det län, varest av länsstyrelsen i det län, varest
linjetrafik skall äga rum eller sta- linjetrafik skall äga rum eller sta
tionsort för bcställningstrafik skall tionsort för beställningstrafik för
förläggas.                                personbefordran skall förläggas.

3 Lydelse enligt förslag i prop. 1977/78: 81. Senaste lydelse 1977: 251.

5 b §

Ar tillslåndshavare aktiebolag, ekonomisk förening, handelsbolag eller kommanditbolag, skall hos tillståndshavaren finnas befattningshavare som vid tillämpningen av denna förordning eller med stöd av den meddelade föreskrifter har ansvaret för trafikutövningen.

Ansvarig enligt första stycket är i fråga om

aktiebolag, verkställande direktören, om sådan finnes,

aktiebolag utan verkställande direktör eller ekonomisk förening, den av styrelseledamöterna som av bolaget eller föreningen har utsetts att bära ansvaret för trafik-utövningen,

liandelsbolag eller kommanditbolag, envar av bolagsmännen/

Föreligga synnerliga skäl får länsstyrelsen bestämma att annan än den som anges i andra stycket skall ha ansvaret för trafikutövningen.

7 §

1 m o m.-* Vid ansökan om trafiktillstånd skola fogas handUngar, som äro ägnade att bestyrka den ifrågasatte tillständshavarens lämplighet såsom utövare av det slag av yrkesmässig trafik, ansökningen avser, ävensom, där fråga ej är om linjetrafik för personbefordran, uppgift om typ och antal av de automobiler och släpfordon för person- eller godsbefordran, som äro avsedda att användas i trafiken, med angivande av den största last eller det högsta antal

4 Senaste Ivdelse 1977: 251.

1 m o m. Vid ansökan om trafiktillstånd skola fogas handlingar, som äro ägnade att bestyrka den ifrågasatte tillständshavarens lämplighet såsom utövare av det slag av yrkesmässig trafik, ansökningen avser, ävensom, där fråga ej är om beställningstrafik för godsbefordran eller linjetrafik för personbefordran, uppgift om typ och antal av de automobiler och släpfordon för person- eller godsbefordran, som äro avsedda att användas i trafiken, med angi-

Nuvarande lydelse

personer, som avses skola med varje automobil eller släpfordon befordras. Är fråga om beställningstrafik med omnibus eller turisttrafik skall även angivas det antal reservfordon som sökanden anser sig behöva för att ersätta fordon som kan komma att tagas ur trafik på grund av reparation eller annan liknande orsak. Vid ansökan av kommun enligt 5 § tredje stycket skall fogas den ytterligare utredning som regeringen bestämmer.

3 m o m. Ansökan om tillstånd till beställningstrafik skall tillika innehålla förslag till stationsort.

Föreslagen lydelse

vande av den största last eller det högsta antal personer, som avses skola med varje automobil eller släpfordon befordras. Ansökan om tillstånd för aktiebolag, ekonomisk förening, handelsbolag eller kommanditbolag skall innehålla uppgift om den som enligt 5 b § skall ha ansvaret för trafikutövningen. Är fråga om beställningstrafik med omnibus eller turisttrafik skall även angivas det arital reservfordon som sökanden anser sig behöva för att ersätta fordon som kan komma att tagas ur trafik på grund av reparation eller annan liknande orsak. Vid ansökan av kommun enligt 5 § tredje stycket skall fogas den ytterligare utredning som regeringen bestämmer.

3 m o m. Ansökan om tillstånd till beställningstrafik för personbefordran skall tillika innehålla förslag till stationsort.

1 m o m.' Över ansökan om sådant tillstånd till beställningstrafik, som det ankommer på länsstyrelse att bevilja, skall länsstyrelsen höra polismyndigheten i den ort, varest automobil, som kommer att användas i trafiken, avses skola hava sin stationsort, samt genom tillkännagivande i ortstidning bereda trafikföretag, sammanslutningar av utövare av yrkesmässig trafik samt andra inom länet, vilka ärendet kan angå, tillfälle att yttra sig.

1 m o m . Över ansökan om tillstånd till beställningstrafik för personbefordran skall länsstyrelsen höra polismyndigheten i den ort, varest automobil, som kommer att användas i trafiken, avses skola hava sin stationsort, samt genom tillkännagivande i ortstidning bereda trafikföretag, sammanslutningar av utövare av yrkesmässig trafik samt andra inom länet, vilka ärendet kan angå, tillfälle att yttra sig.

Över ansökan om tillstånd till beställningstrafik för godsbefordran skall länsstyrelsen, om det av särskilda skäl ej är obehövligt, inhämta yttrande från polismyndigheten i den ort där sökanden är kyrkobokförd eller, i fråga om juridisk person, där företagets ledning finnes.

11 §«

Utan hinder av vad i 8 och 9 §§ är stadgat må infordrande av yttranden inskränkas eller underlåtas, då ansökan avser tillstånd

att uteslutande befordra skolbarn och lärare till och frän skola,

att medtaga passagerare vid färd med personautomobil för egen räkning,

att med en eljest i linjetrafik insatt omnibus eller personautomobil tillfälligt ombesörja beställningstrafik eller turisttrafik inom visst begränsat område eller å viss vägsträcka,

att för en tid av högst sex månader bedriva beställningsträfik för godsbefordran eller att för samma tid i viss trafik öka antalet automobiler eller insätta släpfordon för person- eller godsbefordran,

att i beställningstrafik eller turisttrafik utbyta omnibus eller personautomobil.

att utbyta lastautomobil eller släpfordon som användes i linjetrafik för godsbefordran, såvitt därigenom den största sammanlagda last, som enligt gällande trafiktillstånd må medföras å fordonen, icke höjes med mer än femton procent,

att jämlikt 20 § i linjetrafik för personbefordran medföra högst femhundra kilogram gods eller i dylik trafik använda släpfordon för godsbefordran, vars maximilast icke överstiger femhundra kilogram.

att utbyta lastautomobil eller släpfordon, såvitt därigenom den största sammanlagda last, som enligt gällande trafiktillstånd må medföras å fordonen, icke höjes med mer än femton procent.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fall, dä ansökan gäller tillstånd för kommunalförbund eller aktiebolag som avses i. lagen (1978:000) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik att bedriva linjetrafik för viss kortare tid. Vad nu sagts gäller även i fråga om sådan landstingskommun eller kommun som ensam är huvudman enligt nämnda lag samt trafikföretag som äges av den som utövar huvudmannaskapet.

12 §T

Nuvarande lydelse

att utföra transporter med lastautomobil, om största last som må befordras med fordonet fastställes till högst 4 000 kilogram, och ej heller i fråga om tillstånd att utföra transporter med sådant fordon, försett med fast anordning för speciellt varuslag, som bestämmes av regeringen eller myndighet regeringen förordnar. Behovsprövning skall ej heller äga rum, om ansökan om trafiktillstånd avser

1) rätt för aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, vars samtliga delägare eller medlemmar visats ha behov av godstransporter för egen rörelse och vars huvudsakliga ändamål är att tillgodose dessa behov, att uteslutande för delägarnas eller medlemmarnas räkning i beställningstrafik utföra dylika transporter med lastautomobil, vars maximilast ej överstiger 6 500 kilogram eller med lastautomobil jämte släpfordon, vilkas sammanlagda maximilast ej överstiger 8 000 kilogram;

2) rätt att, i omedelbart samband med befordran av mjölk på uppsamlingslinje, transportera fyllnads- och returgods.

Trafiktillstånd må meddelas allenast den, som med hänsyn till erfarenhet, vederhäftighet och ekonomiska förhållanden samt andra pä frågan inverkande omständigheter befinnes lämplig såsom utövare av yrkesmässig trafik. Där flera sökande finnas, må tidpunkten för ansökans ingivande icke vara avgörande för företräde dem emellan. Avser ansökan tillstånd till linjetrafik eller turisttrafik, som kan komma att konkurrera med redan utövad linjetrafik eller med järnvägs-, spårvägs- eller sjötrafik skall, därest tillstånd anses böra meddelas och förhållandena icke till annat föranleda, tillståndet lämnas utövaren av dylik trafik, därest denne ansökt därom

Föreslagen lydelse

Trafiktillstånd må meddelas allenast den, som med hänsyn till yrkeskunnande, vandel och ekonomiska förhållanden samt andra på frågan inverkande omständigheter befinnes lämplig såsom utövare av yrkesmässig trafik. Vid prövning av sökandens lämplighet skall särskilt beaktas om han tidigare har gjort sig skyldig till upprepade eller allvarligare överträdelser av bestämmelserna i denna förordning eller föreskrift som har meddelats med stöd av den eller av de bestämmelser sorn gälla om förares arbetstid och vilotid, fordons eller vägars belastning, fordons hastighet eller andra från säkerhetssynpunkt väsentliga bestämmelser eller om han i övrigt brus-

Nuvarande lydelse

och befinnes lämplig. Om kommunalförbund eUer aktiebolag som avses i lagen (1978: 000) om hu-vudmaimaskap för viss kollektiv persontrafik, kommun, landstingskommun eller kommunalt trafik-företag söker tillstånd till linjetrafik för personbefordran och gör sannolikt att trafikförsörjningen främjas inom det område som är avsett att trafikeras, om ansökningen bifalles, äger konmiunal-förbundet, aktiebolaget, kommunen, landstingskommunen eller företaget företräde framför annan sökande.

Föreslagen lydelse

tit i allmän laglydnad i sådan utsträckning att han kan antagas vara olämplig som trafikutövare. Tillstånd till beställningstrafik för godsbefordran får meddelas endast den som har körkort med behörigheten C. I fall som avses i 5 b § gälla bestämmelserna i detta stycke om yrkeskunnande och vandel den eller dem som skola ha ansvaret för trafikutövningen. Prövning av ekonomiska förhållanden hos den eller dem som avses i 5 b § skall ske i den utsträckning regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordnar därom.

Länsstyrelsen får medge undantag från kravet på sådan körkortsbehörighet som avses i andra stycket för den som visar att han har ett motsvarande yrkeskunnande eller om eljest särskilda skäl föreligga. Ar sökanden juridisk person får undantag också medges, om det med hänsyn till rörelsens storlek och organisation och vad som i övrigt är känt om rörelsen får anses uppenbart att tillräckligt yrkeskunnande finnes inom denna.

Där flera sökande finnas, må tidpunkten för ansökans ingivande icke vara avgörande för företräde dem emellan. Avser ansökan tillstånd till linjetrafik eller turisttra fik, som kan komma att konkurrera med redan utövad linjetrafik eller med järnvägs-, spårvägs- eller sjötrafik skall, därest tillstånd anses böra meddelas och förhållandena icke till annat föranleda, tillståndet lämnas utövaren av dylik trafik, därest denne ansökt därom och befinnes lämplig. Om kommii;-nalförbund eller aktiebolag som avses i lagen (1978: 000) om hu-vudmarmaskap för viss kollektiv persontrafik, kommun, landstingskommun eller- kommunalt trafikföretag söker tillstånd till linjetrafik för personbefordran och gör sannolikt att trafikförsörjningen

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

främjas inom det område som är avsett att trafikeras, om ansökningen bifalles, äger kommunalförbundet, aktiebolaget, kommunen, landstingskommunen eller företaget företräde framför annan sökande.

Tillståndet skall ställas å viss fysisk eller juridisk person samt upptaga de villkor och bestämmelser, som prövas nödiga. Tillstånd till beställningstrafik i andra fall än som avses i andra stycket 1) må dock meddelas juridisk person allenast om särskilda skäl därtill äro. Därest förhållandena därtill föranleda, bör tillståndet begränsas att omfatta vissa slag av transporter eller viss kortare tid. Beträffande linjetrafik skall, såvida ej särskilda omständigheter till annat föranleda, föreskrivas, att trafiken skall framgå å viss vägsträcka. Tillstånd till linjetrafik bör i erforderlig utsträckning upptaga föreskrift om skyldighet att driva samtrafik med anslutande järnvägs-, spårvägs- eller sjötrafikföretag samt om sättet för samtrafikens bedrivande.

Tillståndet skall ställas å viss fysisk eller juridisk person samt upptaga de villkor och bestämmelser, som prövas nödiga. / tillståndshandlingen skall tagas in erinran om att åsidosättande av föreskrift som har meddelats kan föranleda återkallelse av tillstån det. Av tillstånd till yrkesmässig trafik för juridisk person som avses i 5 b § skall framgå vem som har ansvaret för trafikutövningen. I tillståndet skall föreskrivas skyldighet att hos tillståndsmyndigheten anmäla ändrade förhållanden i detta avseende. Tillstånd till beställningstrafik för personbefordran med personautomobil må meddelas juridisk person allenast om särskilda skäl därtill äro. Därest förhållandena därtill föranleda, bör tillståndet begränsas att omfatta vissa slag av transporter eller viss kortare tid. Beträffande linjetrafik skall, såvida ej särskilda omständigheter till annat föranleda, föreskrivas, att trafiken skall framgå å viss vägsträcka. Tillstånd till linjetrafik bör i erforderlig utsträckning upptaga föreskrift om skyldighet att driva samtrafik med anslutande järnvägs-, spårvägs- eller sjötrafikföretag samt om sättet för säihtrafikens bedrivande.

Tillstånd till linjetrafik för kommimalförbund eller aktiebolag som avses i lagen om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik får avse viss kortare tid, om skäl därtill föreligga. Vad nu sagts gäller även i fråga om sådan landstingskommun eller kommun som ensam är huvudman enligt nämnda lag samt trafikföretag som äges av den som utövar huvudmannaskapet.

Nuvarande lydelse

särskilda omständigheter ' annat föranleda, förklaras gälla utan skyldighet att iakttaga bestämmelserna i 23, 25 och 29 §§ denna förordning och vad som särskilt föreskrivits om lämplighetsbesiktning och trafikkort.

Tillstånd att för en tid av högsi ■ sex månader bedriva beställnings-trafik för godsbefordran eller att för samma tid öka antalet automobiler i dylik trafik må, därest anledning föreligger därtill, förklaras gälla utan skyldighet att iakttaga bestämmelserna om trafikkort.

-13

Vid meddelande av tillstånd till beställningstrafik skall bestämmas ort, å vilken automobil, som brukas i trafiken, skall yara stationerad (stationsort). I fråga, om beställningstrafik för godsbefordran skall tillika angivas étt lokalområde för trafiken. Lokalområdet skall utgöras ay'län eller sammanhängande delar ay ett. eller flera län.

Det ankommer på' transport
nämnden att efter länsstyrelsernas
hörande och i övrigt erforderlig
utredning indela riket i lokalområ
den. ■ ■ ■

Då med hänsyn till statiqnsor-tens belägenhet samt omständighe-.,-terna i övrigt så finnes lämpligt,-äger transportnämnden med avvi- . kelse från den allmänna indelningen i lokalområden bestämrna särskilt lokalområde för viss trafikutövare eller viss grupp av trär fikutövare.

Ansökan om sådant lokalområde, som i föregående stycke sägs, skall ingivas till den myndighet, som enligt 5 § äger meddela trafiktillstånd.

FöreslagériUydélse'

särskilda omständigheter annat föranleda, förklaras gälla utan skyldighet'att iakttaga bestämmelserna i 23, 25 och 29 §§ denna förordning och vad som särskilt föreskrivits om lämplighetsbesiktning.

§3 ■'■ •■ ■

Vid meddelande av'tillstånd till beställningsträfik för personbefordran skall bestämmas ort, a vilken automobil, sorn. brukas i' trafiken, skall, vara stationerad (s t a. t i o n s o r t).

;)o.'.'

Avskrift av beslut, varigenom länsstyrelsen meddelat tillstånd till beställningstrafik, skall sändas till polismyndigheten å stationsorten, och, om det för trafiken angivna lokalområdet är beläget även i annat län, länsstyrelsen i det länet.

Avskrift av beslut, varigenom länsstyrelse meddelat tillstånd till beställningstrafik, skall sändas, om beslutet avser personbefordran till polismyndigheten å stationsorten, och / annat fall till polismyndigheten i den ort där sökanden är kyrkobokförd eller, i fråga om juridisk person, där företagets ledning finnes.

Avskrift av beslut som regeringen meddelat enligt 5 § sjätte stycket tillställes vederbörande länsstyrelse.

Avskrift av beslut som regeringen meddelat enligt 5 § sjunde stycket tillställes vederbörande länsstyrelse.

Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om beslut om ändring i trafiktillstånd.

Om kungörande av beslut, varom i denna paragraf sägs, stadgas i 44 §.

17 §

1 m o m. Trafiktillstånd, som icke, på sätt i 12 § sägs, begränsats till viss kortare tid, skall, såvitt ej särskilda omständigheter till annat föranleda, gälla tills vidare.

7 fall som avses i 5 b § skall den myndighet som har meddelat tillståndet göra ny lämplighetsprövning, om utbyte sker av den eller dem som skola ha ansvaret för trafikutövningen.

Ny lämplighetsprövning skall, i enlighet med särskilda bestämmelser, göras även i vissa fall vid utökning av rörelsen.

2 m o m. Har den, som efter tillstånd bedrivit yrkesmässig trafik, avlidit eller försatts i konkurs, må rörelsen utan särskilt tillstånd för dödsboets eller konkursboets räk-

2 m o m. Avlider tillståndsha-vare eller försättes han i konkurs, övergår tillståndet på dödsboet eh ler konkursboet. Tillståndet gäller under högst ett år räknat från

9 Lydelse enligt förslag i prop. 1977/78: 81. Senaste lydelse 1977: 705. Ändringen innebär bl. a. att första stycket upphävs.

Nuvarande lydelse

ning fortsättas under en tid av högst ett år från dödsfallet eller första borgenärssammanträdet.

I fall som i första stycket sägs åligger det dödsboet eller konkursboet, om det vill fortsätta rörelsen, att inom två månader från dödsfallet eller första borgenärssammanträdet hos myndighet, som meddelat trafiktillståndet, anmäla person, som antagits till föreståndare för rörelsen. Göres ej anmälan inom föreskriven tid eller prövas den till föreståndare antagne icke vara därtill lämplig, och har i senare fallet dödsboet eller konkursboet icke inom viss av myndigheten fastställd tid anmält annan person, som av myndigheten kan för ändamålet godkännas, anses trafiktillståndet hava upphört den dag, tiden för anmälningsskyldigheten gått till ända eller beshit i frågan meddelades.

Föreslagen lydelse

dödsfallet eller konkursbeslutet. För verksamheten skall finnas godkänd föreståndare.

Har tillståndshavare avlidit eller försatts i konkurs och vill dödsboet eller konkursboet utnyttja tillståndet, skall skriftlig anmälan om föreståndare göras till den länsstyrelse som har meddelat tillståndet. Anmälan skall göras inom två månader från dödsfallet eller konkursbeslutet.

Fråga om godkännande av föreståndare prövas av länsstyrelsen. Därvid äga 12 § andra och tredje styckena motsvarande tillämpning.

Godkännes ej föreståndare, skall länsstyrelsen lämna dödsboet eller konkursboet tillfälle att inom viss tid anmäla annan föreståndare. Godkännes ej heller denne, ■anses tillståndet ha upphört att gälla tre veckor efter det att beslut i ärendet har vunnit laga kraft.

Göres ej anmälan som avses i andra eller fjärde stycket inom föreskriven tid, anses tillståndet ha upphört att gälla den dag då tiden utgick.

Nuvarande lydelse

2 mom. Avlider tillståndshavare, vilken bedrivit yrkesmässig trafik såsom självständigt yrke, må den tillständsgivande myndigheten, på framställning av dödsboet, såsom villkor för tillstånd, som beviljas annan i stället för den avlidne, föreskriva skyldighet för den nye tillståndshavaren att i viss omfattning inlösa den eller de automobiler, som den avlidne eller dödsboet använt i sin trafikrörelse. I samband med sådan föreskrift äger myndigheten jämväl meddela erforderliga bestämmelser för reglerande av inlösningsplikten.

Föreslagen lydelse

2 mom. Avlider tillståndshavare, vilken bedrivit yrkesmässig trafik för personbefordran såsom självständigt yrke, må den tillständsgivande myndigheten, på framställning av dödsboet, såsom villkor för tillstånd, som beviljas annan i stället för den avlidne, föreskriva skyldighet för den nye tillståndshavaren att i viss omfattning inlösa den eller de automobiler, som den avlidne eller dödsboet använt i sin frafikrörelse. I samband med sådan föreskrift äger myndigheten jämväl meddela erforderliga bestämmelser för reglerande av inlösningsplikten.

1 m o m. 1 Trafiktillstånd kan av myndighet, som rneddelat tillståndet, återkallas eller för viss tid indragas, om vid utövningen av trafiken förekommit svåra eller upprepade överträdelser av bestämmelserna i denna förordning eller av de särskilda bestämmelser, som gälla i fråga om förares arbetstid och vilotid, fordons eller vägars belastning eller fordons hastighet, om tillståndshavaren eljest väsentligt åsidosatt sina skyldigheter såvitt angår trafikens anordnande eller handhavande eller om han underlåtit att begagna tillståndet. Har innehavare av trafiktillstånd gjort sig skyldig till förfarande eller försummelse, som kan föranleda återkallelse eller indragning av tillståndet, och kan det antagas, att han skall låta rätta sig utan sådan åtgärd, ■ må varning i stället meddelas. Sådan varning må ej överklagas.

1 mom. Ha i yrkesmässig trafik förekommit sådana missförhållanden att tillståndshavaren ej kan anses lämplig att fortsätta verksamheten, skall tillståndet återkallas eller för viss tid indragas.

Vid tillämpning av första stycket skall särskilt beaktas

1) om i samband med trafiken förekommit upprepade eller allvarliga överträdelser av bestämmelserna i denna förordning eller föreskrift som har meddelats med stöd av den eller av de bestämmelser som gälla om förares arbetstid och vilotid, fordons eller vägars belastning, fordons hastighet eller andra från säkerhetssynpunkt väsentliga bestämmelser,

2) om tillståndshavaren, i annat avseende än som anges i 1), i väsentlig mån har åsidosatt sina skyldigheter i fråga om trafiken.

Äro missförhållandena ej sådana att det föreligger skäl för återkallelse men finnes anledning antaga att fråga därom kommer att tagas upp till prövning om rättelse ej sker, skall tillståndshavaren tilldelas varning. Sådan varning må ej överklagas.

25 §

2 m o m.2 Automobil eller släpfordon må, med de undantag som föranledas av stadgandena i 20 §, icke användas i yrkesmässig trafik, förrän trafiktillståndets innehavare anmält att fordonet skall användas i trafik enligt tillståndet och, i fråga om fordon söm skall användas för personbefordran, överlämnat bevis ätt fordonet godkänts vid lämplighetsbesiktning.

Anmälan av fordon sorn skall .invändas i beställningstrafik med omnibus eller i turisttrafik får ej innefatta större antal fordon än vad som motsvarar det antal med vilket trafik får bedrivas enligt tillståndet samt, i förekommande fall, det antal reservfordon som tillståndshavaren har uppgivit sig behöva i rörelsen.

Anmälan skall göras skriftligen
och ingivas till den myndighet
som meddelat trafiktillståndet.
Avser anmälan registrerat fordon
skall uppgift lämnas om fordonets
registreringsnummer. Är fordonet
icke registrerat eller är det regi
strerat men avställt skall arunälan'
innehålla sådana uppgifter 'om
fordonets beskaffenhet, som enligt
vad därom är stadgat skola införas
i bilregistret i fråga om- fördon, .
som är registrerat och icke äv-
ställt. . .' '■-.■

Anmälan skall- göras skriftligen och ingivas till den myndighet som meddelat trafiktillståndet. Avser anmälan registrerat fordon skall uppgift lämnas om fordonets registreringsnummer. Är fråg/a oni fordon som icke är registrerat eller icke är eller har varit registrerat annat än i samband med av--ställning skall anmälan innehålla ; sådana uppgifter om fordonets beskaffenhet, som enligt vad däroiri' är stadgat skola . införas i bilregistret i fråga om fordon, som är registrerat och icke avställt.- . -

Tillstånd kan, när anledning därtill förekommer, av länsstyrelsen återkallas eller för viss tid indragas. Har tillståndshavaren gjort sig skyldig till förfarande eller försummelse, som kan föranleda återkallelse eller in dragning av tillståndet, och kan det antagas, att han skall låta sig rätta utan sådan åtgärd, må varning i stället meddelas. Sådan varning må ej överklagas.

Innefattar beslut meddelande av tillstånd eller ändring i eller indragning pä viss tid eller återkallelse av förut meddelat tillstånd, skall avskrift av beslutet genom länsstyrelsens försorg sändas till vederbörande polismyndighet.

Beslut om återkallelse eller indragning av tillstånd eller om varning skall genom den beslutande myndighetens försorg delgivas den, som avses med beslutet.

4 mom.18 Om lämplighetshesiktning av terrängfordon, som användes i uthyrningsrörelse, stadgas i terrängtrafikkungörelsen (1972: 594).

Automobil får tagas i bruk i uthyrningsrörelse endast om tillståndshavaren till den länsstyrelse, som meddelat tillstånd till rörelsen, skriftligen anmält att fordonet skall användas i rörelsen enligt tillståndet. I fråga om terrängfordon skall även överlämnas bevis att fordonet godkänts vid lämplighetsbesiktning.

Avser anmälan registrerat fordon skall uppgift lämnas om fordonets registreringsnummer. Är

Omnibus får tagas i bmk i uthymingsrörelse endast om tillståndshavaren till den länsstyrelse, som meddelat tUlständ till rörelsen, skriftligen anmält att fordonet skall användas i rörelsen enligt tillståndet. I fråga om terrängfordon skall även överlämnas bevis att fordonet jgodkänts vid lämplighetsbesiktning.

Avser anmälan registrerat fordon skall uppgift lämnas om fordonets registreringsnummer. Är

6 m o m.iä Automobil må icke i uthymingsrörelse tillhandahållas annan person såsom förare än den, som styrker sig innehava gällande körkort för automobil och, då fråga är om lastautomobil, vars totalvikt överstiger 3 500 kilogram, eller omnibus, visar sig hava uppnått 21 års ålder.

Förhyrd lastautomobil, vars totalvikt överstiger 3 500 kilogram, och förhyrd omnibus må icke föras av någon, som icke fyllt 21 år.

Annorstädes än inom stad eller tättbebyggt samhälle må ej heller förhyrd automobil yrkesmässigt mot ersättning föras av någon för detta ändamål anlitad person.

6 mom. Automobil må icke i uthyrningsrörelse tillhandahållas annan person såsom förare än den, som styrker att han har behörighet att föra fordonet.

34 § 1 m o m.2i Bedriver någon linje-, beställnings- eller turisttrafik eller uthymingsrörelse eller transportförmedling utan att vara berättigad till drivande av sådan trafik eller rörelse, varom fråga är,

eller bryter någon mot föreskrifterna i 21 eller 22 §, straffes med dagsböter.

eller bryter någon mot föreskrifterna i 21 §, straffes med böter.

Är pä grund av särsldld bestämmelse för viss ort obehörigt utövande av drosktrafik eller liknande rörelse belagt med ansvar, må ej sådan bestämmelse tillämpas vid ådömande av ansvar för motsvarande förseelse enligt detta moment.

2 mom.22 Uraktlåter någon, som innehar tillstånd till yrkesmässig trafik, att fullgöra skyldighet, som enligt 23 § 1 mom. åligger honom

3 m o m. Brukas automobil eller släpfordon i yrkesmässig trafik i strid mot 25 § 2 mom.,

eller brukas i uthymingsrörelse omnibus i strid mot 32 § 4 mom. andra stycket,

straffes den, som utövar trafiken eller rörelsen, med böter.

3 m o m.23 Brukas automobil eller släpfordon i yrkesmässig trafik i strid mot 25 § 2 inom. eller 3 mom. första stycket,

eller brukas i uthyrningsröriele automobil i strid mot 32 § 4 mom. andra stycket,

straffes den, som utövar trafiken eller rörelsen, med dagsböter.

21 Senaste lydelse 1977: 251.

22 Lydelse enligt förslag i prop. 1977/78: 81. Senaste lydelse 1972: 437.

23 Senaste lydelse 1972: 593.

Finner länsstyrelse eller polismyndighet anledning till återkallelse eller indragning på viss tid av trafiktillstånd eller tillstånd till uthyrningsrörelse eller transportförmedling eller godkännande eller medgivande, varom i- denna för-; ordning förmäles, skall myndigheten, därest befogenhet i sådant avseende icke tillkommer denna, därom göra framställning hos den myndighet, som har att besluta i ärendet.

Finner länsstyrelse eller polismyndighet anledning till återkallelse eller indragning pä viss tid av trafiktillstånd eller tillstånd till uthyrningsrörelse eller transportförmedling eller godkännande eller medgivande, varom i denna förordning förmäles, skall myndigheten, därest befogenhet i sådant avseende icke tillkommer denna, därom göra framställning hos den myndighet, som har att besluta i ärendet. Framställningen skall innehålla uppgift om personnummer eller organisationsnummer.

TU 1977/78: 27 20

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lunda förordnats, icke gällande, lunda förordnäts, icke gällande,

förrän beslutet vunnit laga kraft förrän beslutet vunnit laga kraft

eller, där besvär däremot anförts, eller, där besvär däremot anförts,

beslutet blivit slutligen fastställt, beslutet blivit slutligen fastställt.

Tiden för anförande av besvär Tiden för anförande av besvär

över dylikt beslut och över beslut över dylikt beslut skall räknas från

om indelning i lokalområden eller den dag, då beslutet tillkännagivits

om bestämmande av särskilt lokal- genom kimgörelse i ortstidning.
område skall räknas från den dag,
då beslutet tillkännagivits genom .
kungörelse i ortstidning.

Beslut om återkallelse eller indragning på viss tid av trafiktillstånd eller annat tillstånd, som ovan sagts, vare ej gällande förrän den, som avses med beslutet, därav erhållit del.

I beslut, som innefattar återkallelse av trafiktillstånd enligt 19 § 2 mom. samt nytt trafiktillstånd, skall angivas viss tidpunkt frän vilken återkallelsen och det nya tillståndet skola gälla. Tillståndsmyndigheten får på begäran av part ändra tidigare fastställd tidpunkt.

45 §28

Regeringen får föreskriva eller för visst fall medge undantag från denna förordning. Vid meddelande av undantag får föreskrivas särskilda villkor. Regeringen får också meddela ytterligare föreskrifter i de avseenden som regle-. ras i denna förordning och i fråga orn registrering av innehav av tillstånd enligt förordningen.

■Regeringen får åt förvaltningsmyndighet överlåta befogenhet som avses i första stycket.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Förordnande om ikraftträdande får begränsas till vissa av bestämmelserna. Regeringen får meddela de övergångsbestämmelser som behövs.

28 Förutvarande 45 § upphävd genom 1972: 593.

TU 1977/78: 27 21

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967: 420) om flyttning av fordon i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 1 och 6 §§ lagen (1967: 420) om flyttning av fordon i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

I denna lag förstås med

fordon: varje anordning som är eller varit försedd med hjul, band eller medar och som inrättats för färd pä marken på annat sätt än pä skenor,

fordonsvrak: fordon som måste anses övergivet enligt bestämmelserna i 2 § 3 och som uppenbarligen har ringa eller intet värde.

Vad som sägs i lagen om ägare Vad som sägs i lagen om ägare

av fordon gäller i fråga om fordon av fordon gäller i fråga om fordon

som innehas på gmnd av avbeta!.- som innehas pä gmnd av kredit-

ningsköp i stället innehavaren, köp med förbehåll om återtagan-

trots att äganderätten ej övergått derätt eller som innehas med nytt-

på honom, och i fråga om över- janderätt för bestämd tid om

givet fordon den som senast varit minst ett år innehavaren, och i

ägare. fråga om övergivet fordon den

som senast varit ägare.

6 §1

När beslut om flyttning med- När beslut om flyttning medde-
delats, skall den myndighet som lats, skall den myndighet som med-
meddelat beslutet underrätta äga- delat beslutet underrätta ägaren så
ren så snart det kan ske. snart det kan ske. / fråga om for-

don som innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år skall även den som har upplåtit nyttjanderätten (uthyraren) underrättas.

Har fordon ställts upp till förvaring på särskild uppställningsplats och har ägaren ej kunnat anträffas, skall den myndighet som verkställt flyttningen kungöra den i ortstidning eller på annat lämpligt sätt samt vidtaga de fortsatta undersökningar och åtgärder som kan anses påkallade för att göra imderrättelse möjlig.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fordon som innehas med nyttjanderätt enligt upplåtelse som har skett före ikraftträdandet. Regeringen får meddela de ytterligare övergångsbestämmelser som behövs.

1 Senaste lydelse 1977: 699.

TU 1977/78: 27 22

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972: 435) om överlastavgift ,

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1972: 435) om överlastavgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §1

Överlastavgift påföres för bil, ägaren, och för släpvagn, ägaren av den bil som släpvagnen dragés av.

I fråga om bil som innehas på I fråga om bil som innehas på
grund av avbetalningsköp anses grund av kreditköp med förbehåll
innehavaren som ägare. Innehas om återtaganderätt eller som inne-
bil med nyttjanderätt, anses inne- lias med nyttjanderätt för bestämd
havaren som ägare, om han har tid om minst ett år anses inneha
befogenhet att bestämma om fö- våren som ägare. Innehas bil / an-
rare av bilen eller anlitar annan nat fall med nyttjanderätt, anses
förare än ägaren har utsett. innehavaren som ägare, om han

har befogenhet att bestämma om förare av bilen eller anlitar annan förare än ägaren har utsett.

Brukar någon annans bil utan lov, påföres bmkaren överlastavgiften.

1 Senaste lydelse 1975:1413.

Trafikförsäkring skall finnas för motordrivet fordon som är registrerat här i landet och ej är avställt samt för annat motordrivet fordon som brukas i trafik häx. Försäkringsplikten fullgöres ay fo-donets ägare. Innehas fordonet öv någon som har förvärvat det genom avbetalningsköp eller i övrigt under äganderättsförbehåll, fullgöres dock försäkringsplikten av denne.

Trafikförsäkring skall finnas för motordrivet fordon som är registrerat här i landet och ej är avställt samt för annat motordrivet fordon som brukas i trafik här. Försäkringsplikten fullgöres av fordonets ägare. Innehas fordonet på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt eller innehas det med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år, fullgöres, dock försäkringsplikten av , innehavaren.

TU 1977/78: 27 24

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1978

I motionen 1977/78: 780 av Alf Wennerfors (m) hemställs att riks-tiagen hos regeringen begär utredning- och åtgärder för att hindra s. k. svartåkning.

I motionen 1977/78:1239 av Joakim Ollen m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. så att beställningstrafiktillstånd blir tillräckligt för turisttrafikresor.

Motioner väckta med anledning av propositionen 1977/78:137

I motionen 1977/78:1875 av Karin Ahrland och Daniel Tarschys. (båda fp) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att förordningen aiigående yrkesmässig automobiltrafik bör ersättas av" en lag som är skriven pä begriplig svenska.

I motionen 1977/78: 1915 av Wiggo Komstedt och Sven-Olov Träff (båda m) hemställs att riksdagen med bifall i övrigt till propositionen 1977/78:137 hos regeringen begär ytterligare utredning om frågan om lagstiftning om lastindikatorer på tyngre fordon.

I motionen 1977/78: 1916 av Sven Mellqvist m. fl. (s) hemställs

1. att riksdagen beslutar att de anställdas organisationer skall beredas tillfälle att yttra sig vid lämplighetsprövning enligt vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om åtgärder mot trafikutövare som inte följer gällande bestämmelser.

1 motionen 1977/78: 1917 av Sven-Olov Träff (m) hemställs

1. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser förslaget att skatteplikten och försäkringsplikten skall åvila hyresmannen,

2. att riksdagen förordar att uppgifter som dels utvisar att ett motorfordon utgör leasingfordon, dels anger ägarens namn och adress införs i bilregistret.

I motionen 1977/78: 1918 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen beslutar avslå propositionen 1977/78: 137 i vad avser ändringen i förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m., dock att propositionen bifalls i vad gäller 13 och 15 §§,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpning av förslaget till införandet av lastindikatorer på tyngre lastbilar att också omfatta den nu befintliga lastvagnsparken med en övergångstid på ett år,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om en skyndsam prövning av erforderliga konkreta åtgärder i sytte att utveckla och vidga det stats-;

TU 1977/78: 27 25

ägda transportföretaget Svelast och att pröva frågan om fömtsättningar-na för skapandet av kooperativa större transportföretag samt att en övergripande samhällelig planering av den yrkesmässiga lastbilstrafiken snarast kommer till stånd.

Utskottet

I propositionen föresläs ändringar i bl. a. förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m.m. (ändrad senast 1977: 705) (YTF). Förslagen rör främst den yrkesmässiga lastbilstrafiken och långtidsuthyrning av motorfordon.

Förslagen, såvitt avser den yrkesmässiga lastbilstrafiken, bygger'huvudsakligen på trafikpolitiska utredningens (K 1972: 07) betänkande (SOU 1975: 66) Trafikpolitik — behov och möjligheter.

Utgångspunkten för förslageri i propositionen rörande uthyrning av motorfordon anges vara de förslag som den s. k. leasingutredningen (K 1972: 06) presenterade i betänkandet (Ds K 1975: 11) Bil-Leasing.

Utskottet behandlar i det följande de olika delarna av föredragandens framställning och i anslutning härtill ett antal motioner som har väckts med anledning av propositionen samt under den allmänna motionstiden.

Yrkesmässig lastbilstrafik

Under förevarande avsnitt behandlar föredraganden frågor som rör företagsstrukturen inom åkeribranschen, tillståndsgivningen, den personliga lämplighetsprövningen samt laglydnaden och övervakningen i fråga om den yrkesmässiga trafiken.

I anslutning till övervägandena om företagsstrukturen framhåller föredraganden att det är väsentligt att lagstiftningen inte lägger hinder i vägen för en stmkturrationalisering och en fortlöpande anpassning till de ändrade förutsättningar som är. en följd av utvecklingen i övrigt. Mot bakgrund bl. a. härav föresläs i propositionen att kravet att särskilda skäl skall föreligga för att juridisk person skall kunna meddelas tillstånd till yrkesmässig trafik slopas. Enligt förslaget bör detta gälla inte endast den yrkesmässiga lastbilstrafiken. Även i fråga om tillstånd till beställningstrafik med buss föresläs att kravet slopas. Vad gäller tillstånd till taxitrafik bör enligt föredraganden bestämmelsen gälla även fortsättningsvis i avvaktan på att frågorna om företagsstrukturen inom taxinäringen och den s. k. turordningsprincipen löses.

I fråga om tillståndsgivningen föreslås att behovsprövningen slopas såvitt avser den yrkesmässiga lastbilstrafiken. Detsamma föreslås rörande de till behovsprövningen knutna bestämmelserna om stationsort, lokalområde samt kapacitetsbegränsning i tillstånd. I samband härmed föreslås att remissförfarandet vid ansökningar om tillstånd till yrkesmässig

TU 1977/78: 27 26

lastbilstrafik inskränks till hörande av polismyndighet rörande sökandens personliga lämplighet.

Beträffande den personliga lämplighetsprövningen anför föredraganden — när det gäller sökandens lämplighet frän ekonomisk synpunkt — att sökande av tillstånd till yrkesmässig lastbilstrafik även fortsättningsvis bör bli föremål för prövning i enlighet med den utvidgade ekonomiska lämplighetsprövning som infördes efter riksdagens beslut 1972 (prop. 1972: 81, TU 1972: 13, rskr 1972: 232). Föredraganden föreslår emellertid vissa ändringar i nuvarande prövningsförfarande.

Förnyad prövning av den ekonomiska lämpligheten anses böra ske endast vid mera omfattande kapacitetsökningar enligt normer som bör beslutas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Den blankett som f. n. används för den ekonomiska utredningen föreslås kompletterad med sökandens underskrift och försäkran om riktigheten av lämnade uppgifter. Till försäkran bör enligt föredraganden en straffsanktion knytas. Vidare föreslås att även kategorin godkända revisorer ges behörighet att granska utredningen.

När det gäller erfarenhetsprövningen framhåller föredraganden att kravet på erfarenhet torde göra sig gällande med betydligt större tyngd i dag än tidigare. BI. a. anförs att den moderna transportapparaten ställer helt andra krav på en trafikutövare i dag än vid tiden för YTF:s tillkomst. I syfte att säkerställa att trafikutövaren har tillräckliga kunskaper om den transportverksamhet han avser att utöva föreslås i propositionen att lämplighetsprövningen byggs ut så att man av sökande av tillstånd till yrkesmässig lastbilstrafik kräver att han innehar körkort lägst klass *BC*E. Enligt föredraganden bör undantag emellertid kunna medges bl. a. om sökanden har ett yrkeskunnande som kan anses motsvara det som genomgängen yrkesförarutbildning get. Fråga om undantag bör prövas av tillståndsmyndigheten, dvs. länsstyrelsen.

Föredraganden redovisar vidare vissa överväganden rörande pröv
ningen av sökandens vederhäftighet, dvs! den personliga vandeln. Det
skulle enligt föredraganden underlätta én enhetlig rättstillämpning och
understryka vikten av denna del av prövningen, om gninden för denna
närmare anges i författningstexten på motsvarande sätt som'har skett i'
fråga om äterkallelsegrundérna i 19 § 1 mom. YTF. Föredraganden för
ordar att en sådan precisering sker och att denna utformas så att vid
prövningen av sökandens vederhäftighet särskilt skall beaktas om hän
har gjort sig skyldig till upprepade eller allvarligare överträdelser av be
stämmelser om förares arbetstid och vilotid, fordons eller vägars belast
ning, fordons hastighet eller andra från säkerhetssynpunkt väsentliga
bestämmelser, om han har fällts till ansvar enligt YTF eller om han i
övrigt brustit i allmän laglydnad i sådan utsträckning att hån kan antas'
vara olämplig som trafikutöväré. "

TU 1977/78: 27 27

Ett slopande av kravet att särskilda skäl skall föreligga för att juridiska personer skall kunna meddelas trafiktillstånd kräver enligt föredraganden en särskild inriktning av lämlighetsprövningen i fråga om juridiska personer. Föredraganden framhåller att det är viktigt att prövningen ges en sådan inriktning att man når den person i företaget som har det närmaste ansvaret for trafikutövningen.

I fråga om aktiebolag föreslås därför som huvudregel att lämplighetsprövningen skall avse verkställande direktören, såvitt avser prövningen av vandel och personliga förhållanden. Prövning av verkställande direktörens ekonomiska förhållanden anses i allmänhet inte vara nödvändig. Undantag från prövningen av verkställande direktörs förhållanden föresläs kunna medges i fråga om större företag. I sådana fall bör det enligt propositionen vara möjligt för bolaget att i ansökan ange den person i företaget som har utsetts att ha ansvaret för transportverksamheten; Lämplighetsprövningen föreslås då att avse denne.

I fråga om aktiebolag utan verkställande direktör och ekonomisk förening föreslår föredraganden att lämplighetsprövningen skall inriktas på den person i företaget som har det närmaste ansvaret för trafikutövningen.

När det gäller handelsbolag och kommanditbolag föresläs att lämplighetsprövningen — bl. a. med hänsyn till att envar av bolagsmännen i t. ex. ett handelsbolag är berättigad att vidta förvaltningsätgärd — inriktas på envar av bolagsmännen.

Utformningen av den personliga lämplighetsprövningen i fråga om juridiska personer kräver enligt föredraganden att viss uppgiftsskyldighet åläggs tillståndshavare som är juridisk person. Vidare bör enligt föredraganden personskifte utlösa ny lämplighetsprövning.

I propositionen behandlas vidare ett antal frågor som hänger samman med laglydnaden och övervakningen i fråga om den yrkesmässiga trafiken.

Inledningsvis tar föredraganden upp efterlevnaden av belastningsbestämmelserna. I propositionen konstateras att bl.:a..lagen (1972: 435) om överlastavgift har haft en god effekt när det gäller ätt nedbringa antalet överskridanden av belästhingsbestämmelserna.

I propositionen behandlas också frågan om traktorekipagens inlem-V
mande i systemet med överlastavgift. Några förslag lämnas emellertid
inte i detta sammanhang. ■ ?. - ■

Frågan om lastindikätorer tas också upp i propositionen. Föredraganden hänvisar till att frågan aktuaUserades i prop:-1972: 81 i samband med förslagen om överlastavgift. Övervägandena rörande lastindikatorer mynnar ut i ett förordande av att lagstiftning införs om användning av lastindikatorer på tyngre fordon. Enligt föredraganden bör ett obligatorium med lastindikatorer främst omfatta lastbilar som har tre eller flera' hjulaxlar och släpfordon med två eller flera hjtilaxlar ochi som är in-

TU 1977/78: 27 28

rättade för att dras av lastbil. Obligatoriet bör enligt föredraganden omfatta nya fordon av 1981 eller senare års modell. Vidare föreslås att föreskrifter om typgodkännande av lastindikatorutrustning utfärdas.

Föredraganden framhåller vidare att ett kraftfullt agerande frän länsstyrelsernas sida är en väsentlig faktor när det gäller tillsynen av yrkestrafiken. I propositionen understryks ocksä vikten av att åtgärder sätts in på ett tidigt stadium och helst innan misskötsamheten har gått så långt att det kan finnas anledning till återkallelse av tillståndet. För att möjliggöra detta föreslås därför att förutsättningarna för varning å författningstexten formuleras så att vaming skall meddelas då det i den yrkesmässiga trafiken har förekommit sädana missförhållanden att fråga om återkallelse kan tas upp till prövning om rättelse inte sker.

I anslutning till förslagen under förevarande avsnitt föresläs i propositionen — mot bakgrund av förslagen om slopande av bestämmelserna om behovsprövning, lokalområden och stationsort — en ny forumregel i fråga om den yrkesmässiga lastbilstrafiken. Som tillstånds- och tillsynsmyndighet i fråga om denna trafik föreslås länsstyrelsen i det län där sökandens kyrkobokföringsort är belägen eller, i fråga om juridisk person, där företagets ledning fiims.

Vidare framhåller föredraganden att det nuvarande systemet med beteckningsmärken för fordon i yrkesmässig lastbilstrafik är bristfälligt. ,1 propositionen anför föredraganden att han avser att föreslå regeringen att uppdra ät statens trafiksäkerhetsverk att utarbeta ett system med utmärkning av fordon i yrkesmässig lastbilstrafik pä sätt som har skett i fråga om den yrkesmässiga busstrafiken.

Föredraganden tar slutligen upp frågan om yrkestrafikregistreringen. Han framhåller bl. a. att en av orsakerna till de problem som f. n. finns när det gäller övervakningen av den yrkesmässiga trafiken är att de nu-, varande registren — som förs hos länsstyrelserna — är ofullständiga, otidsenliga och personalkrävande. På grund av svårigheterna att få fram de uppgifter ur registren som behövs för olika kontrollåtgärder är de enligt föredraganden inte till någon större hjälp'vid övervakningen.

Mot bakgrund härav anser föredraganden att behovet av ett centralt yrkestrafikregister — med tillämpning av databehandling — är klart dokumenterat. Förslag om inrättande av ett sådant centralt register läggs fram i propositionen. Enligt föredraganden bör det centrala yrkestrafik-registret läggas upp med anknytning främst till bilregistret. Det framhålls emellertid i propositionen att vissa av de uppgifter som behövs i ett yrkestrafikregister är mindre lämpade för datamaskinen registrering. Som exempel härpå nämns vissa uppgifter som huvudsakligen rör buss-linjetrafiken. Dessa uppgifter — liksom belastningsuppgifter rörande tillståndshavare — bör därför enUgt föredraganden även fortsättningsvis föras manuellt hos länsstyrelserna.

Enligt föredraganden bör det ankomma på regeringen att bestämma

TU 1977/78: 27 29

hur överförandet av de nuvarande registren till ett centralt yrkestrafikregister skall ske, liksom den tidpunkt dä det nya registret skall träda i funktion.

När det gäller frågan om företagsstrukturen inom åkerinäringen finner utskottet — i likhet med föredraganden -r- att den lämpliga storleken på företagsenheterna och den lämpliga företagsformen — juridisk person eller enskild firma — inte kan anges i generella termer utan är beroende på en rad olika faktorer, inte minst transportverksamhetens art och omfattning samt trafikutövarens förutsättningar att driva rörelsen. Det är också enligt utskottets mening väsentligt att hinder inte ställs upp för en strukturrationalisering och fortlöpande anpassning till de ändrade förutsättningar som är en följd av utvecklingen i övrigt. Utskottet anser därför att förslaget att slopa kravet pä särskilda skäl för att juridiska personer skall kunna meddelas tillstånd till yrkesmässig trafik är väl ägnat att främja en utveckling i strukturrationaliserande riktning.

I samband med utskottsbehandliingen har företrädare för taxinäringens organisationer bl. a. framhållit att taxitrafiken bör ses som en integrerad del i den kollektiva persontrafiken.

Enligt vad utskottet har erfarit kommer nästa fas i det fortsatta reformarbetet med yrkestrafiklagstiftningen, som pågår inom kommunikationsdepartementet, att behandla olika frågor som rör taxitrafiken, bl. a. frågan om taxinäringens struktur,. Utskottet har förståelse för att taxi-frågorna inte har tagits upp i förevarande sammanhang men vill understryka vikten av att arbetet påskyndas. Utskottet förutsätter att man i arbetet med taxifrågorna beaktar den roll som taxitrafiken har i den kollektiva trafikapparaten. Enligt utskottet bör regeringen snarast för riksdagen lägga fram förslag itill lösningar i syfte att förbättra företagsstrukturen inom taxinäringen och i övrigt anpassa lagstiftningen i fråga om taxitrafiken till gällande trafikpolitiska värderingar.

Utskottet tillstyrker också vad som i övrigt har föreslagits beträffande tillståndsgivningen i fråga om den yrkesmässiga lastbilstrafiken. I anslutning härtill avstyrks yrkandet i inotionen 1977/78: 1918 (punkten 3) om skyndsamma åtgärder i syfte attutveckla och vidga det statsägda transportföretaget Svelast och skapa större kooperativa transportföretag samt om genomförande siiarast av en övergripande samhällelig planering: av den yrkesmässiga lastbilstrafiken.

I några motioner berörs .frågor som har anknytning främst till förslagen avseende laglydnaden och övervakningen.

I motionen 1977/78: 1915 hemställs att riksdagen med bifani övrigt' till propositionen hos regeringen begär ytterligare utredning av frågan om lagstiftning om lastindikatorer på tyngre fordon.

I motionen 1977/78:1918 (punkten 2) hemställs rörande denna fråga

TU 1977/78: 27 30

att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpning av förslaget om införandet av lastindikatorer på tyngre lastbilar till att också omfatta den nu befintliga lastvagnsparken med en övergångstid pä ett år.

Som grund för sin hemställan i motionen 1977/78: 1915 åberopar motionärema bl. a. att de lastindikatorer som finns pä marknaden inte har fullgod tillförlitlighet. Vidare hänvisas till att problem har varit förknippade med de indikatorer som har utprovats under senare tid och att problemen är än större när det gäller lastindikatorer på släpvagnar. Motionärerna hävdar vidare att ungefär hälften av de fordon som skulle komma att omfattas av ett obligatorium inte skulle behöva utrustas med lastindikatorer, eftersom det är fråga om fordon som transporterar gods med viktuppgifter eller har lastbegränsning i sin konstruktion, t. ex. tank- och bulkfordon. I motionen berörs också kostnads- och servicefrågor.

I likhet med föredraganden anser, utskottet att det ur flera synpunkter är väsentligt att belastningsbestämmelserna efterlevs. Överlastade fordon innebär risker för trafiksäkerheten. Nedslitningen av väg- och brobeständet ökar, och överlasterna kan också innebära att konkurrensbetingelserna på transportmarknaden snedvrids. De svårigheter som ofta föreligger att på ett lätt och tillförlitligt sätt mäta lastvikten torde också medföra att transportören ofta tvingas att köra med underlast för att försäkra sig om att han häller sig inom belastningsbestämmelsernas ram. Utskottet delar föredragandens mening att underlaster innebär såväl samhällsekonomiskt som transporiekonomiskt klara nackdelar.

Utskottet anser att lastindikatorn kan utgöra ett värdefullt hjälpmedel för att undvika såväl över- som underlaster. Härigenom kan uppnäs positiva effekter när det gäller trafiksäkerheten. Även för den enskilde transportören kan lastindikatorerna få stor betydelse genom förbättrad transportekonomi och sundare konkurrensbetingelser.

Under utskottsbehandlingen har framkommit bl. a. att de lastindikatorer som hittills har utprovats har visait sig vara behäftade med vissa brister. Detta har enligt uppgift bl. a. föranlett förhållandevis höga driftkostnader för apparaturen. Utskottet finner det därför inte fullt klarlagt att de lastindikatorer som i dag finns på marknaden fyller de krav på tillförlitlighet som måste ställas för att en lagstiftning skall kunna genomföras. Utskottet anser det också vara viktigt att servicefrågan löses på ett tillfredsställande sätt.

Utskottet har vidare under ärendets behandling informerats om den. pågående utvecklingen av andra typer av mätanordningar som — i fråga om vissa fordonstyper — i stället för lastindikatorer anses utgöra ett tillfredsställande hjälpmedel för att mäta lastvikter.

Mot bakgrund av vad nu har anförts avstyrker utskottet i enlighet med yrkande i motionen 1977/78: 1915 den föreslagna lagstiftningen.

TU 1977/78:27 31

Än mindre kan utskottet .tillstyrka yrkandet i motionen 1977/78: 1918 (punkten 2) om en skärpning av förslaget.

Med hänsyn till lastindikatorns värde som hjälpmedel att bestäinma lastvikter bör dock enligt utskottet den fortsatta utvecklingen följas uppmärksamt. En lämplig åtgärd i sammanhanget torde vara att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer ytterligare • utreder förutsättningarna att genom lastindikatorer mäta lastvikten på tyngre fordon. Ett nytt förslag i frågan frän regeringens sida bör därefter snarast framläggas för riksdagen.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna..

I den under allmänna motionstiden väckta motionen 1977/78:780 har hemställts att riksdagen hos regeringen begär utredning och åtgärder för att hindra s. k. svartåkning mied buss. I motionen framhålls bl. a. att de övervakande myndijghetema f. n. inte anser sig ha tid eller resurser att "ta itu med brott med så ringa straffpåföljd".

I motionen 1977/78:1916 hemställs (punkten 1) att riksdagen beslutar
att de anställdas organisationer skall beredas tillfälle att yttra sig vid
lämplighetsprövningen. 'Vidare hemställs, (punkten 2) att riksdagen ger.
regeringen till känna vad. som har anförts i motionen oin åtgärder mot
trafikutövare som inte.följer gällande,bestämmelser. Motionärerna fram- ,
håller bl. a. att åtgärder i form av varning och återkallelse måste bli van
ligare när det gäller dem som åsidosätter gällande bestämmelser. Vidare
framhålls vikten av ett enhetligt och aktivt agerande frän länsstyrelsernas,
sida. För att åstadkomma detta bör enligt motionärema en central myn
dighet med ansvar för yrkestrafikfrågor utfärda anvisningar om hur.
varnings- och åtcrkallelseinstituten skall tillämpas och hur lämpliga
bevakningsmtiner kan läggas upp. Motionärerna berör i sammanhanget
också kontrollen och tillsynen av efterlevnaden av bestammelsema om
arbetstid och vilotid och anser det angeläget att de förslag i dessa frågor
som lades fram av bilarbetstidsutredningen år 1977 blir föremål för snar
behandling. ., I

Motionärernas yrkande att de anställdas organisationer skall höras i samband med den personliga lämplighetsprövningen hänger närmast samman med remissförfarandets utformning.

Förslagen i propositionen innebär ett mindre omständligt remissförfarande som enligt utskottets mening bör förenkla hanteringen av yrkes-trafikärendena i väsentlig mån. Utskottet erinrar om att tillständsmyn-digheterna redan inom ramen för nuvarande lagstiftning är oförhindrade att höra även andra myndigheter och organisationer än de som räknas upp i YTF. Utskottet erinrar omi att så kommer att våra fallet även fortsättningsvis, eftersom samma möjlighet kommer att finnas om förslagen i propositionen genomförs.

TU 1977/78:27 32

Utskottet anser — i likhet med föredraganden — att ett kraftfullt agerande från länsstyrelsernas sida är en väsentlig faktor när det gäller tillsynen av den yrkesmässiga trafiken. Det är emellertid också viktigt att man strävar efter att underlätta tillsyns- och övervakningsverksamheten. Utskottet anser att de förslag som läggs fram i propositionen beträffande varnings- och återkallelseinstituten utgör ett led i en sådan strävan. Tillståndsmyndigheternas; arbete med yrkestrafiken torde också komma att underlättas i betydande ihån om ett centralt yrkestrafikregister inrättas. I samband med uppläggningen av ett sådant register kan förutsättas att den centrala registerförande myndigheten utarbetar förbättrade och mera effektiva bevakningsrutiner. Detta torde enligt utskottet underlätta uppföljningen av tillståndshavamas verksamhet och effektivisera länsstyrelsernas och polisens övervakningsfunktioner.

Vad särskilt beträffar olaga yrkesmässig busstrafik anser utskottet att den översyn av systemet med beteckningsmärken på bussar i yrkesmässig trafik som pågår inom regeringens kansli — tillsammans med de åtgärder som nu föreslås — bör bidra till en minskning av den olagliga trafiken.

Vad gäller frågan om påföljderna har utskottet erfarit att man inom ramen för det fortsatta reformarbetet med yrkestrafiklagstiftningen, som pågår inom kommunikationsdepartementet, avser att företa en översyn också av påföljdssystemet.

Mot bakgmnd av vad som nu har anförts anser utskottet att förslagen i nu behandlade delar — liksom vad som har anförts om det fortsatta arbetet med yrkestrafiklagstiftningen — ligger väl i linje med vad som har framförts i motionema 1977/78: 780 och 1977/78:1916. Med beaktande härav finner utskottet någon åtgärd i ämnet från riksdagens sida med anledning av motionema ej vara påkallad.

Utskottet vill emellertid — på sätt söm har skett i motionen 1977/78: 1916 — i sammanhanget betona vikten av att beredningen inom regeringens kansli av bilarbetstidsutredningens betänkande (SOU 1977:2) Bilarbetstid bedrivs på ett sådant sätt att ställning sä snart som möjligt kan tas till den fortsatta behandlingen av utredningsförslagen.

Vad föredraganden i övrigt här anfört rörande den yrkesmässiga lastbilstrafiken föranleder ej någon erinran eller särskilt uttalande från utskottets sida. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motionen 1977/78: 1918 (punkten 1), vari här yrkats avslag på propositionen i dessa delar.

Vissa andra yrkestrafikfrågor

Under förevarande avsnitt tar föredraganden upp vissa frågor rörande ändringar i YTF som anges angelägna att genomföra i syfte att revidera och modemisera lagstiftningen.

Bl. a. föreslås i propositionen ändringar av vissa bestämmelser i syfte

TU 1977/78: 27 33

att underlätta tillämpningen av lagstiftningen. Vidare föreslås att vissa bestämmelser mönstras ut ur YTF, eftersom bestämmelserna inte längre har någon praktisk betydelse.

I propositionen behandlas också frågan om undantag frän YTF för vissa slag av transporter.

Regeringens förslag i dessa delar föranleder inte någon erinran eller särskilt uttalande från utskottets sida.

I den under allmänna motionstiden väckta motionen 1977/78:1239 yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i YTF så att tillstånd till beställningstrafik blir tillräckligt för turisttraf ikresor. Enligt motionärerna har tillståndskravet för rena turistresor skapat onödig byråkrati och betydande krångel för många bussinnehavare. Enligt motionärerna finns det inte något skäl att upprätthålla kraven på särskilda tillstånd för turistresor.

Bakgrunden till motionärernas yrkande synes vara de nya definitioner av busstrafikbegreppen i YTF som infördes genom riksdagens beslut 1977 (prop. 1976/77: 70, TU 1976/77: 21, rskr 1976/77: 233). Genom de ändringar i YTF som föranleddes av riksdagens beslut infördes i lagstiftningen ett nytt busstrafikbegirepp, turisttrafik, vid sidan av begreppen beställningstrafik och linjetrafik. Med turisttrafik avses sådan yrkesmässig busstrafik för befordran av passagerare eller gods som inte är beställningstrafik, om transporten ingår som ett led i ett sammanhängande arrangemang, där huvudsyftet ligger på annat än själva transporten. Ändringarna trädde i kraft den 1 januari 1978. De övergångsbestämmelser som utfärdades av regeringen i anslutning till ikraftträdandet innebar att innehavare av tillstånd till beställningstrafik ägde rätt att till utgången av mars 1978 utföra turisttrafik med stöd av beställningstrafiktillstånd, under förutsättning att ansökan om turisttrafiktillstånd getts in till länsstyrelsen dessförinnan.

Utskottet anser att de nya definitionerna utgör ett värdefullt led i strävandena att åstadkomma klarare avgränsningar i fråga om de olika typerna av yrkesmässig busstrafik som förekommer. De tidigare begreppen skapade ofta problem från såväl tillämpnings- som övervakningssynpunkt.

Enligt vad utskottet har erfarit pågår f. n. behandlingen av huvuddelen av ansökningarna om turisttrafiktillstånd hos länsstyrelserna. Med hänsyn härtill och till att de nya bestämmelserna nyligen har trätt i kraft är det enligt utskottet för tidigt att göra någon närmare bedömning av hur bestämmelserna har tillämpats i tillständssammanhang. Utskottet vill emellertid starkt understryka att det är väsentligt att tillståndsgivningen får ett sådant innehåll att den inte skapar en onödig byråkrati och försvårar för trafikutövare eller olika kategorier av resande att genomföra resor av olika slag. Utskottet vill i detta sammanhang klargöra att

TU 1977/78: 27 34

de nya bestämmelserna inte innebär att särskilt tillstånd till turisttrafik krävs för enskilda resor av mera tillfällig art, t. ex. resor till idrottsevenemang av olika slag.

Utskottet anser att regeringen med uppmärksamhet bör följa utvecklingen av den nya lagstiftningen och, om omständigheterna föranleder därtill, till riksdagen avge de förslag till ändringar som behövs. Med beaktande av vad nu har anförts anser utskottet någon åtgärd i ämnet frän riksdagens sida med anledning av motionen f. n. ej vara påkallad.

Ut/iyrning av motorfordon

Under förevarande avsnitt behandlas frågor som rör såväl långtidsuthyrning, s. k. leasing, som korttidsuthyrning av motorfordon.

När det gäller långtidsuthyrning biträder föredraganden leasingutredningens uppfattning att nuvarande bestämmelser om uthyrning av bil inte passar vid leasing. Enligt föredraganden är leasingsituationen snarare lik den som föreligger vid ett avbetalningsköp. I propositionen förordas därför att man bör jämställa hyresmannen i leäsingförhällanden med den som innehar fordonet på grund av avbetalningsköp när det gäller ansvaret för fordonsinnehavet i olika avseenden. Förslaget i dessa delar innebär att ansvaret för försäkringspliktens och skattskyldighetens fullgörande liksom ansvaret för fordonets användning och skick flyttas över från uthyraren till hyresmannen.

När det gäller långtidsuthyrningens avgränsning mot korttidsuthyrning anser föredraganden att med långtidsuthyrning skall avses sådana nyttjanderättsupplåtelser som har ingåtts för viss bestämd tid om minst ett år.

Vidare förordas att tillståndsgivningen och den nuvarande skyldigheten att till yrkestrafikregistret anmäla och där anteckna fordon som längtidsuthyrs slopas.

Förslag läggs också fram om slopande av det krav på tätare kontroll-besiktningsskyldighet som f. n. gäller också långtidsuthyrda fordon.

I fråga om korttidsuthyrning föreslås — i konsekvens med förslaget angående den yrkesmässiga lastbilstrafiken — att behovsprövningen slopas såvitt avser uthyrning av lastbilar.

I förenklande syfte föreslås att anmälnings- och anteckningsskyldigheten när det gäller sådana kategorier uthyrningsfordon som inte är underkastade behovsprövning upphävs.

Föredraganden anser vidare att de särskilda kraven pä förare av vissa inhyrda fordon, den s. k. 21-årsregeln, kan upphävas liksom bestämmelsen i YTF om förbud att anlita yrkesförare till uthyrningsbil.

Slutligen behandlar föredraganden frågorna om långtidsuthyrningen i ett eventuellt utbyggt system med kreditrestriktioner och släpfordonens behandling i uthyrningssystemet.

TU 1977/78: 27 35

I motionen 1977/78:1917 yrkas avslag på propositionen, såvitt avser förslaget att skattskyldigheten och försäkringsplikten skall åvila hyresmannen. Vidare yrkas i motionen att riksdagen måtte förorda att uppgifter som dels utvisar att ett motorfordon utgör leasingfordon, dels anger ägarens adress införs i bilregistret. I motionen pekas bl. a. på att vid inträffade skadefall förhandlingar skulle komma att föras direkt-mellan försäkringsbolag och hyresman angående skadereglering m. m. Enligt motionären skulle en sådan ordning medföra risk för att hyresmannen inte tillräckligt vinnlägger sig om att tillvarata uthyrarens intressen beträffande skadereglering och reparation av det förhyrda fordonet.

Utskottet delar föredragandens uppfattning att leasingsituationen närmast är att jämställa med den sorn föreligger vid ett avbetalningsköp. I båda fallen har innehavaren en sådan rätt till fordonet att ägaren, dvs. i fråga om leasing den som hyr ut fordonet, i praktiken varken rättsligt eller faktiskt kan råda över fordonet än mindre kontrollera hur det används. Utskottet anser därför — i likhet med föredraganden — att hyresmannen i leasingförhållanden bör jämställas med den som innehar fordonet på grund av avbetalningsköp när det gäller ansvaret för fordonsinnehavet i olika avseenden.

När det gäller frågan om överflyttande av ansvaret för försäkringspliktens fullgörande anser utskottet att flera fördelar är förknippade med en ordning som den som har föreslagits i propositionen. En är att premiesättningen kan differentieras efter ortsomräde, körsträcka, bonus, nykterhetsrabatt m. m. pä samma sätt som f." n. gäller i fråga om andra än långtidsuthyrda fordon. Enligt utskottet innebär den nuvarande premiesättningen orättvisor, vilket har sin grund i att möjligheter f. n. saknas att differentiera premiema och tillämpa den zonindeluing som förekommer beträffande andra bilförsäkringar. Avsaknaden av bonussystem leder också till att försäkringskostnaderna för den som i dag leasar en bil är högre än för exempelvis en avbetalningsköpare.

Vidare torde utredningen i samband med skadefall kunna underlättas om hyresmannen är trafikförsäkringsskyldig och alltså försäkringstagare. Otvivelaktigt förhäller det sig i de flesta fall så att det vid skadefall är den som har dispositionsrätten till fordonet, dvs. hyresmannen, som närmast känner till de uppgifter som kan ha betydelse i ersättningsfrågan.

Enligt vad utskottet har erfarit kan uthyrarens intresse av att den bil han hyr ut omfattas av ett fullgott försäkringsskydd väl tillgodoses även vid ett överflyttande av försäkringsansvaret. Genom utbyggnad av den s. k. restskuldsförsäkringen kan uthyrningsföretaget jämställas med den som säljer bil t. ex. på avbetalningskontrakt. Restskuldsförsäkringen innebär att säljaren vid skadefall hiills skadeslös även om avbetalningsköparen har haft bilen oförsäkrad eller satt försäkringen ur kraft genom avtalsbrott. Försäkringen gäller inte bara vagnskada utan även brand och stöld.

TU 1977/78: 27 36

Ägaren kan givetvis ha intresse exempelvis av hur försäkringsersättningen betalas ut och reparationerna utförs. Även här kan, enligt vad utskottet har erfarit, ägarens intressen tillgodoses genom försäkringsbestämmelser på samma sätt som har skett i fråga om avbetalningsköpen.

Vidare har upplysts att de administrativa fördelar som f. n. är förknippade med de s. k. samlingsförsäkringar som tillämpas i fråga om leasingfordon inte behöver gå förlorade vid en överflyttning av försäkringsansvaret frän uthyraren till hyresmannen.

Vad gäller frågan om överflyttning av skatteplikten från uthyraren till hyresmannen finner utskottet att en sådan överflyttning torde kunna innebära inte minst praktiska fördelar. Härigenom kan bl. a. skattekvitto och kontrollmärke tillställas hyresmannen direkt, vilket bör innebära besparingar genom förenklade rutiner liksom större snabbhet i hanteringen.

Mot bakgrund av vad nu har anförts anser sig utskottet inte kunna dela den tveksamhet rörande överflyttning av ansvaret i nu angivna hänseenden som har kommit till uttryck i motionen 1977/78: 1917. Enligt utskottet innebär förslaget i propositionen att man uppnår enhetlighet i fråga om ansvaret i olika hänseenden. Denna fördel riskeras gå förlorad om ansvaret på väsentliga punkter skall ligga kvar på uthyraren men i andra avseenden flyttas över pä hyresmannen. En sådan uppdelning torde f. ö. vara praktiskt ohanterlig, och därmed skulle de rationaliseringsvinster som förslaget innebär inte kunna tas till vara. Utskottet avstyrker i enlighet härmed yrkandet i motionen 1977/78: 1917 (punkten 1) om avslag på propositionen, såvitt avser förslaget att skatteplikten och försäkringsplikten skall åvila hyresmannen.

När det gäller frågan om leasingfordonens behandling i registerhänseende delar utskottet den uppfattning som har kommit till uttryck i motionen. Inte minst för att undvika att hyresmannen registreringstek-niskt får rätt att sälja fordonet anser utskottet det vara väsentligt att markering om leasingförhällandet görs i bilregistret. I registret bör således finnas uppgifter som utvisar dels att det är fråga om ett leasingfordon, dels vem som är uthyrare.

Enligt vad utskottet har erfarit kommer regeringen — om förslaget om ansvarets överflyttande antas — att utfärda föreskrifter om register-innehållet i enlighet med vad nyss har sagts.

Genomförandet av förslaget synes således innebära att syftet med motionen 1977/78: 1917 (punkten 2) i förevarande del kommer att tillgodoses. Motionen bör därför ej föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

I likhet med föredraganden finner utskottet att det inte är påkallat att kräva tillstånd till långtidsuthyrning av bilar. De trafiksäkerhetsmäs-siga aspekterna — som har varit en huvudsaklig grund för upprätthäl-

TU 1977/78: 27 37

lande av en lämplighetsprövning — kommer att kunna tillvaratas genom att hyresmannen helt övertar ansvaret för fordonets skick och användning. Inte heller finns det frän trafikpolitisk eller annan synpunkt någon anledning att bibehålla kravet på behovsprövning i fråga om leasing-fordon.

Vad propositionen i övrigt innehåller under förevarande avsnitt föranleder ej någon erinran eller särskilt uttalande från utskottets sida. Förslaget tillstyrks följaktligen av utskottet.

Författniiigsmässig reglering m. in.

Förslagen i propositionen aktualiserar ändringar främst i YTF. I anledning av förslagen rörande uthyrning av motorfordon föresläs vidare ändringar i lagen (1967: 420) om flyttning av fordon i vissa fall, lagen (1972: 435) om överiastavgift samt trafikskadelagen (1975: 1410). Vidare aviseras ändringar i vissa icke riksdagsbundna författningar.

I propositionen framhålls att förslagens genomförande innebär att en viss övergångstid behövs för såväl myndigheter som enskjlda. Därför förordas att regeringen bemyndigas att bestämma om ikraftträdande av lagstiftningen. Vidare anges att regeringen bör ges möjlighet att sätta i kraft ändringarna vid skilda tidpunkter. Föredraganden anser att ett visst behov av övergångsföreskrifter kan förutses, vilka regeringen bör bemyndigas att meddela.

En riktpunkt för arbetet pä genomförande av förslagen när det gäller bestämmelserna om behovsprövning, juridisk person m.m. och leasingreglerna anges vara att lagstiftningen skall kunna träda i kraft den 1 januari 1979. I vissa delar torde enligt föredraganden en längre förberedelsetid krävas. Detta anges gälla framför allt i fråga om yrkestrafikregistreringen och beteckningsmärkena. I fråga om dessa delar av reformarbetet anges att siktet bör vara inställt pä ett genomförande till den-1 oktober 1979.

I motionen 1977/78: 1875 yrkas att riksdagen ger regeringen till känna att YTF "bör ersättas av en lag som är skriven pä begriplig svenska".

Frågan om en författningsteknisk revision av YTF berörs i propositionen. Föredraganden framhåller att en genomgripande författningsreform har kommit att framstå som angelägen. En sådan reform bör enligt föredraganden göras i samband med att man tar ett mera samlat grepp över yrkestrafiklagstiftningen i anslutning till pågående trafikpolitiska överväganden.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av att yrkestrafiklagstiftningen blir föremål för en författningsteknisk revision. Det är enligt utskottets mening väsentligt att rättsreglerna får en sådan språklig utformning att de inte medför svårigheter att tolka och tillämpa för enskilda eller myndigheter. Föredragandens uttalanden i propositionen

TU 1977/78: 27 38

visar att regeringen har uppmärksamheten riktad på problemet. Ut-. skottet vill emellertid understryka vikten av att en författningsmässig revision av yrkestrafiklagstiftningen snarast möjligt genomförs.

Mot bakgrund av vad nu har anförts finner utskottet att någon åtgärd i frågan från riksdagens sida f. n. inte är påkallad.

Även i Övrigt tillstyrks propositionen i förevarande del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande transportföretaget Svelasts verksamhet m. m. avslår motionen 1977/78: 1918, yrkandet 3,

2. att riksdagen med avslag på propositionen 1977/78: 137, såvitt nu är i fråga, och motionen 1977/78:'1918, yrkandet 2, samt med anledning av motionen 1977/78: 1915 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande lastindikatorer pä tyngre lastfordon, rh. m.,

3. att riksdagen beträffande s. k. svartåkning lämnar motionen 1977/78: 780 utan åtgärd,

4. att riksdagen beträffande lämpUglietsprövning, m. in. med bifall till propositionen 1977/78: 137 lämnar motionen 1977/78: 1916 utan åtgärd,

5. att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78: 137 och med avslag på motionen 1977/78: 1918, yrkandet 1, i övrigt antager förslaget till lag om ändring i förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.,

6. att riksdagen beträffande tillstånd till viss busstrafik avslår motionen 1977/78: 1239,

7. att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78: 137

a. antager förslaget till lag om ändring i lagen (1967: 420) om
flyttning av fordon i vissa fall,

b. antager förslaget till lag om ändring i lagen (1972:435)
om överlastavgift,

8. att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78: 137 och med avslag på motionen 1977/78: ,1917, yrkandet 1,. antager förslaget till lag om ändring i trafikskadelagen (1975: 1410),

9. att riksdagen beträffande uppgifter till bilregistret avslår motionen 1977/78: 1917, yrkandet 2,

10. att riksdagen beträffande den språkliga utformningen av yrkestrafikförordningen avslår motionen 1977/78: 1875.