TU 1977/78: 27

Trafikutskottets betänkande
1977/78: 27

med anledning av propositionen 1977/78:137 om vissa yrkestrafikfrågor
m. m. jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1977/78: 137 har regeringen (kommunikationsdepartementet)
föreslagit riksdagen att

anta förslagen till

1. lag om ändring i förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig
automobiltrafik m. m.,

2. lag om ändring i lagen (1967: 420) om flyttning av fordon i vissa
fall,

3. lag om ändring i lagen (1972: 435) om överlastavgift,

4. lag om ändring i trafikskadelagen (1975: 1410).

I propositionen föreslås ändringar i yrkestrafiklagstiftningen. Främst
behandlas lastbilstrafiken och uthyrning av motorfordon.

Förslagen innebär sammantaget att konkurrensbegränsande regleringar
tas bort och att ett effektivare utnyttjande av transportapparaten främjas.
De administrativa rutinerna förenklas, vilket innebär minskad byråkrati
för såväl enskilda som myndigheter.

Reglerna om den yrkesmässiga lastbilstrafiken anpassas till gällande
trafikpolitiska förutsättningar. I linje härmed föreslås att behovsprövningen
i fråga om sådan trafik slopas, liksom bestämmelserna om geografiska
begränsningar i rätten att utöva trafiken. Vidare syftar förslagen
till en bättre branschstruktur inom åkerinäringen. Kravet på att särskilda
skäl skall föreligga för att juridisk person skall kunna meddelas
tillstånd att bedriva buss- eller lastbilstrafik slopas. Därigenom öppnas
möjlighet för den enskilde att själv välja lämplig företagsform.

Nya, tyngre lastbilar och släpfordon föreslås utrustade med s. k.
lastindikatorer. Antalet överträdelser av belastningsbestämmelserna kan
härigenom begränsas ytterligare. Genom att ”underlaster” inte behöver
ske, förbättras transportekonomin för enskilda trafikutövare.

Yrkestrafikregistreringen moderniseras för att underlätta tillståndsmyndigheternas
arbete och möjliggöra en effektivare uppföljning.

Förslagen i fråga om uthyrning av motorfordon innebär att långtidsuthyrning
av bilar, s. k. leasing, undantas från kravet på tillstånd till
uthyrningsrörelse. Det trafikrättsliga ansvaret — dvs. ansvaret för bl. a.
fordonets skick, skatten och försäkringen — förs över från uthyraren
till hyresmannen.

Den övervägande delen av reformerna avses genomförd den 1 januari
1979.

1 Riksdagen 1977178. 15 sami. Nr 27

TU 1977/78: 27

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig
automobiltrafik m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1940:910) angående
yrkesmässig automobiltrafik m. m.1

dels att 16 och 22 §§, 25 § 3 morn., 31 §, 34 § 4 morn., 36, 37, 40,
43 och 46 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 2 och 5 §§, 7 § 1 och 3 morn., 9 § 1 morn., 11—13 och 15 §§,
17 § 1 och 2 morn., 18 § 1 och 2 morn., 19 § 1 morn., 25 § 2 morn., 26
och 27 §§, 32 § 1—4 och 6 morn., 33 § 4 morn., 34 § 1—3 och 5 morn.,
39 §, 44 § 1 och 2 mom. samt 45 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 5 b §, av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §■

Från tillämpning av bestämmelserna om yrkesmässig trafik i denna
förordning undantagas:

1) transporter med ambulansbil, som äges eller drives av staten,
landsting, kommun eller sjukvårdsanstalt;

2) befordran vid färd med personautomobil till eller från egen arbetsplats
av högst fyra passagerare på väg till eller från arbetsplats, därvid
med arbetsplats likställes skola eller annan lokal för undervisning;

3) transporter av mjölk, mjölkprodukter och ägg;

4) transporter till förädlingsindustri av sockerbetor, potatis, grönsaker,
frukt och bär samt från sådan industri av betmassa, betfor, melass,
slamkalk, pulpa, drank och kokt foderpotatis ävensom transporter till
slakteri av slaktdjur;

5) transporter av snö och is i samband med snöröjning ävensom
transporter, vilka uteslutande avse renhållningen;

6) transporter med traktortåg i skogsbruket av runt, bilat, kluvet, flisat
och kolat virke samt i lantbruket av lantbruksprodukter och förnödenheter
för lantbruket, under förutsättning, i fråga om transport som
framgår på väg, att traktorn är försedd med gummihjul och att traktortåget
ej framföres längre vägsträcka än 15 kilometer;

7) transporter avseende uteslutande bärgning och bogsering av fordon
med automobil, som är särskilt inrättad för dylikt ändamål (bärgningsbil).

Därest beträffande viss yrkesmässig
trafik undantag i särskilt
hänseende från denna förordning
visas vara påkallat, meddelas bestämmelser
härom av regeringen
eller den myndighet, regeringen
därtill förordnat.

1 Senaste lydelse av

16 § 1972: 593, 22 § 3 mom. 1974:105, 25 § 3 mom. 1967: 324, 31 § 1967:
324, 34 § 4 mom. 1972: 593, 36 § 1972: 437, 37 § 1 mom. 1951: 653, 37 §

2 mom. 1969: 689, 37 § 3 mom. 1972: 593, 37 § 4 mom. 1951: 653, 46 §
1977: 251.

2 Senaste lydelse 1977: 251. Ändringen innebär att andra stycket upphävs.

TU 1977/78: 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§3

Yrkesmässig trafik må bedrivas endast efter vederbörligt tillstånd
(trafiktillstånd).

Trafiktillstånd skall, såvitt ej Trafiktillstånd skall, såvitt ej
angår linjetrafik för personbefor- angår linjetrafik för personbefordran,
innefatta föreskrift om det dran eller beställningstrafik för

antal automobiler och släpfordon, godsbefordran, innefatta föreskrift

varmed trafiken må bedrivas, om det antal automobiler och

samt om den största last eller det släpfordon, varmed trafiken må

högsta antal personer, som må bedrivas, samt om den största last

med varje automobil eller släpfor- eller det högsta antal personer,

don befordras. Släpfordon, som som må med varje automobil eller

icke är inrättat för person- eller släpfordon befordras. Släpfordon,

godsbefordran, må brukas i yrkes- som icke är inrättat för person- el mässig

trafik utan särskilt till- ler godsbefordran, må brukas i yrstånd.
kesmässig trafik utan särskilt till stånd.

Ansökan om trafiktillstånd eller medgivande till överlåtelse av sådant
tillstånd skall göras av den som avser att driva trafik med stöd av tillståndet.
Kan antagas att trafikförsörjningen inom viss kommun främjas,
om beställningstrafiken för personbefordran med personautomobil utövas
av juridisk person, får kommunen göra ansökan om tillstånd för
den juridiske personen eller om överlåtelse av tillstånd på denne.

Fråga om tillstånd att bedriva linjetrafik å vägsträcka, som är belägen
i mer än ett län, eller mellan orter inom skilda län eller om medgivande
till överlåtelse av tillstånd till sådan trafik prövas av länsstyrelsen i det
län, där längsta delen av vägsträckan är belägen.

Fråga om tillstånd att bedriva turisttrafik eller om medgivande till
överlåtelse av sådant tillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där upptagning
av passagerare först skall äga rum.

Fråga om tillstånd att bedriva
beställningstrafik för godsbefordran
prövas av länsstyrelsen i det
län där sökandens kyrkobokföringsort
är belägen eller, i fråga
om juridisk person, där företagets
ledning finnes.

Fråga om tillstånd att med personautomobil bedriva beställningstrafik
för personbefordran eller om medgivande till överlåtelse av sådant tillstånd
prövas i fall som avses i tredje stycket andra punkten av regeringen.

I övriga fall prövas fråga om I övriga fall prövas fråga om
trafiktillstånd eller om medgi- trafiktillstånd eller om medgivande
till överlåtelse av tillstånd vande till överlåtelse av tillstånd

av länsstyrelsen i det län, varest av länsstyrelsen i det län, varest

linjetrafik skall äga rum eller sta- linjetrafik skall äga rum eller stationsort
för beställningstrafik skall tionsort för beställningstrafik för

förläggas. personbefordran skall förläggas.

3 Lydelse enligt förslag i prop. 1977/78: 81. Senaste lydelse 1977: 251.

TU 1977/78: 27

Nuvarande lydelse

I fråga om tillstånd som meddelats
av regeringen enligt sjätte
stycket anses länsstyrelsen i det
län där stationsorten är förlagd
som tillståndsgivande myndighet
vid tillämpningen av denna förordning.

5 b

1 m o m.4 Vid ansökan om trafiktillstånd
skola fogas handlingar,
som äro ägnade att bestyrka
den ifrågasatte tillståndshavarens
lämplighet såsom utövare av det
slag av yrkesmässig trafik, ansökningen
avser, ävensom, där fråga
ej är om linjetrafik för personbefordran,
uppgift om typ och antal
av de automobiler och släpfordon
för person- eller godsbefordran,
som äro avsedda att användas i
trafiken, med angivande av den
största last eller det högsta antal

* Senaste lydelse 1977: 251.

Föreslagen lydelse

I fråga om tillstånd som meddelats
av regeringen enligt sjunde
stycket anses länsstyrelsen i det
län där stationsorten är förlagd
som tillståndsgivande myndighet
vid tillämpningen av denna förordning.

Är tillståndshavare aktiebolag,
ekonomisk förening, handelsbolag
eller kommanditbolag, skall hos
tillståndshavaren finnas befattningshavare
som vid tillämpningen
av denna förordning eller
med stöd av den meddelade föreskrifter
har ansvaret för trafikutövningen.

Ansvarig enligt första stycket är
i fråga om
aktiebolag, verkställande direktören,
om sådan finnes,

aktiebolag utan verkställande
direktör eller ekonomisk förening,
den av styrelseledamöterna som
av bolaget eller föreningen har utsetts
att bära ansvaret för trafikutövningen,

handelsbolag eller kommanditbolag,
envar av bolagsmännen.

Föreligga synnerliga skäl får
länsstyrelsen bestämma att annan
än den som anges i andra stycket
skall ha ansvaret för trafikutövningen.

1 m o m. Vid ansökan om trafiktillstånd
skola fogas handlingar,
som äro ägnade att bestyrka
den ifrågasatte tillståndshavarens
lämplighet såsom utövare av det
slag av yrkesmässig trafik, ansökningen
avser, ävensom, där fråga
ej är om beställningstrafik för
godsbefordran eller linjetrafik för
personbefordran, uppgift om typ
och antal av de automobiler och
släpfordon för person- eller godsbefordran,
som äro avsedda att
användas i trafiken, med angi -

TU 1977/78: 27

Nuvarande lydelse

personer, som avses skola med
varje automobil eller släpfordon
befordras. Är fråga om beställningstrafik
med omnibus eller turisttrafik
skall även angivas det
antal reservfordon som sökanden
anser sig behöva för att ersätta
fordon som kan komma att tagas
ur trafik på grund av reparation
eller annan liknande orsak. Vid
ansökan av kommun enligt 5 §
tredje stycket skall fogas den ytterligare
utredning som regeringen
bestämmer.

3 m o m. Ansökan om tillstånd
till beställningstrafik skall tillika
innehålla förslag till stationsort.

Föreslagen lydelse

vande av den största last eller det
högsta antal personer, som avses
skola med varje automobil eller
släpfordon befordras. Ansökan
om tillstånd för aktiebolag, ekonomisk
förening, handelsbolag eller
kommanditbolag skall innehålla
uppgift om den som enligt 5 b §
skall ha ansvaret för trafikutövningen.
Är fråga om beställningstrafik
med omnibus eller turisttrafik
skall även angivas det antal
reservfordon som sökanden anser
sig behöva för att ersätta fordon
som kan komma att tagas ur trafik
på grund av reparation eller annan
liknande orsak. Vid ansökan av
kommun enligt 5 § tredje stycket
skall fogas den ytterligare utredning
som regeringen bestämmer.

3 m o m. Ansökan om tillstånd
till beställningstrafik för personbefordran
skall tillika innehålla förslag
till stationsort.

1 m o m.5 Över ansökan om sådant
tillstånd till beställningstrafik,
som det ankommer på länsstyrelse
att bevilja, skall länsstyrelsen
höra polismyndigheten i den ort,
varest automobil, som kommer att
användas i trafiken, avses skola
hava sin stationsort, samt genom
tillkännagivande i ortstidning bereda
trafikföretag, sammanslutningar
av utövare av yrkesmässig
trafik samt andra inom länet,
vilka ärendet kan angå, tillfälle att
yttra sig.

1 m o m . Över ansökan om tillstånd
till beställningstrafik för
personbefordran skall länsstyrelsen
höra polismyndigheten i den
ort, varest automobil, som kommer
att användas i trafiken, avses
skola hava sin stationsort, samt
genom tillkännagivande i ortstidning
bereda trafikföretag, sammanslutningar
av utövare av yrkesmässig
trafik samt andra inom
länet, vilka ärendet kan angå, tillfälle
att yttra sig.

Över ansökan om tillstånd till
beställningstrafik för godsbefordran
skall länsstyrelsen, om det av
särskilda skäl ej är obehövligt,
inhämta yttrande från polismyndigheten
i den ort där sökanden är
kyrkobokförd eller, i fråga om juridisk
person, där företagets ledning
finnes.

5 Senaste lydelse 1977: 705.

It Riksdagen 1977/78.15 sami. Nr 27

TU 1977/78: 27

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 §6

Utan hinder av vad i 8 och 9 §§ är stadgat må infordrande av yttranden
inskränkas eller underlåtas, då ansökan avser tillstånd

att uteslutande befordra skolbarn och lärare till och från skola,
att medtaga passagerare vid färd med personautomobil för egen räkning,

att med en eljest i linjetrafik insatt omnibus eller personautomobil tillfälligt
ombesörja beställningstrafik eller turisttrafik inom visst begränsat
område eller å viss vägsträcka,

att för en tid av högst sex månader bedriva beställningstrafik för
godsbefordran eller att för samma tid i viss trafik öka antalet automobiler
eller insätta släpfordon för person- eller godsbefordran,

att i beställningstrafik eller turisttrafik utbyta omnibus eller personautomobil,

att utbyta lastautomobil eller
släpfordon, såvitt därigenom den
största sammanlagda last, som enligt
gällande trafiktillstånd må
medföras å fordonen, icke höjes
med mer än femton procent,

att utbyta lastautomobil eller
släpfordon som användes i linjetrafik
för godsbefordran, såvitt
därigenom den största sammanlagda
last, som enligt gällande trafiktillstånd
må medföras å fordonen,
icke höjes med mer än femton
procent,

att jämlikt 20 § i linjetrafik för
personbefordran medföra högst
femhundra kilogram gods eller i
dylik trafik använda släpfordon
för godsbefordran, vars maximilast
icke överstiger femhundra kilogram.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fall, då ansökan gäller
tillstånd för kommunalförbund eller aktiebolag som avses i lagen
(1978:000) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik att bedriva
linjetrafik för viss kortare tid. Vad nu sagts gäller även i fråga om
sådan landstingskommun eller kommun som ensam är huvudman enligt
nämnda lag samt trafikföretag som äges av den som utövar huvudmannaskapet.

12 §7

Trafiktillstånd må meddelas endast
därest den ifrågasatta trafiken
finnes behövlig samt i övrigt
lämplig.

Prövning av trafikens behövlighet
skall ej ske i fråga om tillstånd

Tillstånd till yrkesmässig trafik
för personbefordran eller linjetrafik
för godsbefordran må meddelas
endast därest den ifrågasatta
trafiken finnes behövlig samt i övrigt
lämplig.

6 Lydelse enligt förslag i prop. 1977/78: 92. Senaste lydelse 1977: 251.

t Lydelse enligt förslag i prop. 1977/78: 92. Senaste lydelse 1977: 251. Ändringen
innebär bl. a. att andra och sjunde styckena upphävs.

TU 1977/78: 27

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

att utföra transporter med lastautomobil,
om största last som må
befordras med fordonet fastställes
till högst 4 000 kilogram, och ej
heller i fråga om tillstånd att utföra
transporter med sådant fordon,
försett med fast anordning
för speciellt varuslag, som bestämmes
av regeringen eller myndighet
regeringen förordnar. Behovsprövning
skall ej heller äga rum, om
ansökan om trafiktillstånd avser

1) rätt för aktiebolag, handelsbolag
eller ekonomisk förening,
vars samtliga delägare eller medlemmar
visats ha behov av godstransporter
för egen rörelse och
vars huvudsakliga ändamål är att
tillgodose dessa behov, att uteslutande
för delägarnas eller medlemmarnas
räkning i beställningstrafik
utföra dylika transporter
med lastautomobil, vars maximilast
ej överstiger 6 500 kilogram
eller med lastautomobil jämte
släpfordon, vilkas sammanlagda
maximilast ej överstiger 8 000
kilogram;

2) rätt att, i omedelbart samband
med befordran av mjölk
på uppsamlingslinje, transportera
fyllnads- och returgods.

Trafiktillstånd må meddelas allenast
den, som med hänsyn till
erfarenhet, vederhäftighet och
ekonomiska förhållanden samt
andra på frågan inverkande omständigheter
befinnes lämplig såsom
utövare av yrkesmässig trafik.
Där flera sökande finnas, må tidpunkten
för ansökans ingivande
icke vara avgörande för företräde
dem emellan. Avser ansökan tillstånd
till linjetrafik eller turisttrafik,
som kan komma att konkurrera
med redan utövad linjetrafik eller
med järnvägs-, spårvägs- eller
sjötrafik skall, därest tillstånd anses
böra meddelas och förhållandena
icke till annat föranleda, tillståndet
lämnas utövaren av dylik
trafik, därest denne ansökt därom

Trafiktillstånd må meddelas allenast
den, som med hänsyn till
yrkeskunnande, vandel och ekonomiska
förhållanden samt andra på
frågan inverkande omständigheter
befinnes lämplig såsom utövare av
yrkesmässig trafik. Vid prövning
av sökandens lämplighet skall särskilt
beaktas om han tidigare har
gjort sig skyldig till upprepade eller
allvarligare överträdelser av
bestämmelserna i denna förordning
eller föreskrift som har med~
delats med stöd av den eller av de
bestämmelser som gälla om förares
arbetstid och vilotid, fordons
eller vägars belastning, fordons
hastighet eller andra från säkerhetssynpunkt
väsentliga bestämmelser
eller om han i övrigt brus -

TU 1977/78: 27

Nuvarande lydelse

och befinnes lämplig. Om kommunalförbund
eller aktiebolag som
avses i lagen (1978: 000) om huvudmannaskap
för viss kollektiv
persontrafik, kommun, landstingskommun
eller kommunalt trafikföretag
söker tillstånd till linjetrafik
för personbefordran och gör
sannolikt att trafikförsörjningen
främjas inom det område som är
avsett att trafikeras, om ansökningen
bifalles, äger kommunalförbundet,
aktiebolaget, kommunen,
landstingskommunen eller
företaget företräde framför annan
sökande.

Föreslagen lydelse

tit i allmän laglydnad i sådan utsträckning
att han kan antagas
vara olämplig som trafikutövare.
Tillstånd till beställningstrafik för
godsbefordran får meddelas endast
den som har körkort med behörigheten
C. I fall som avses i
5 b § gälla bestämmelserna i detta
stycke om yrkeskunnande och
vandel den eller dem som skola
ha ansvaret för trafikutövningen.
Prövning av ekonomiska förhållanden
hos den eller dem som avses
i 5 b § skall ske i den utsträckning
regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer förordnar
därom.

Länsstyrelsen får medge undantag
från kravet på sådan körkortsbehörighet
som avses i andra stycket
för den som visar att han har
ett motsvarande yrkeskunnande
eller om eljest särskilda skäl föreligga.
Är sökanden juridisk person
får undantag också medges,
om det med hänsyn till rörelsens
storlek och organisation och vad
som i övrigt är känt om rörelsen
får anses uppenbart att tillräckligt
yrkeskunnande finnes inom denna.

Där flera sökande finnas, må
tidpunkten för ansökans ingivande
icke vara avgörande för företräde
dem emellan. Avser ansökan tillstånd
till linjetrafik eller turisttrafik,
som kan komma att konkurrera
med redan utövad linjetrafik
eller med järnvägs-, spårvägs- eller
sjötrafik skall, därest tillstånd anses
böra meddelas och förhållandena
icke till annat föranleda, tillståndet
lämnas utövaren av dylik
trafik, därest denne ansökt därom
och befinnes lämplig. Om kommunalförbund
eller aktiebolag som
avses i lagen (1978: 000) om huvudmannaskap
för viss kollektiv
persontrafik, kommun, landstingskommun
eller kommunalt trafikföretag
söker tillstånd till linjetrafik
för personbefordran och gör
sannolikt att trafikförsörjningen

TU 1977/78: 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

främjas inom det område som är
avsett att trafikeras, om ansökningen
bifalles, äger kommunalförbundet,
aktiebolaget, kommunen,
landstingskommunen eller
företaget företräde framför annan
sökande.

Tillståndet skall ställas å viss fysisk
eller juridisk person samt
upptaga de villkor och bestämmelser,
som prövas nödiga. I tillståndshandlingen
skall tagas in
erinran om att åsidosättande av
föreskrift som har meddelats kan
föranleda återkallelse av tillståndet.
Av tillstånd till yrkesmässig
trafik för juridisk person som avses
i 5 b § skall framgå vem som
har ansvaret för trafikutövningen.
I tillståndet skall föreskrivas skyldighet
att hos tillståndsmyndigheten
anmäla ändrade förhållanden
i detta avseende. Tillstånd till beställningstrafik
för personbefordran
med personautomobil må
meddelas juridisk person allenast
om särskilda skäl därtill äro. Därest
förhållandena därtill föranleda,
bör tillståndet begränsas att
omfatta vissa slag av transporter
eller viss kortare tid. Beträffande
linjetrafik skall, såvida ej särskilda
omständigheter till annat föranleda,
föreskrivas, att trafiken
skall framgå å viss vägsträcka.
Tillstånd till linjetrafik bör i erforderlig
utsträckning upptaga föreskrift
om skyldighet att driva samtrafik
med anslutande järnvägs-,
spårvägs- eller sjötrafikföretag
samt om sättet för samtrafikens
bedrivande.

Tillstånd till linjetrafik för kommunalförbund eller aktiebolag som
avses i lagen om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik får avse
viss kortare tid, om skäl därtill föreligga. Vad nu sagts gäller även i
fråga om sådan landstingskommun eller kommun som ensam är huvudman
enligt nämnda lag samt trafikföretag som äges av den som utövar
huvudmannaskapet.

Tillståndet skall ställas å viss fysisk
eller juridisk person samt
upptaga de villkor och bestämmelser,
som prövas nödiga. Tillstånd
till beställningstrafik i andra fall
än som avses i andra stycket 1)
må dock meddelas juridisk person
allenast om särskilda skäl därtill
äro. Därest förhållandena därtill
föranleda, bör tillståndet begränsas
att omfatta vissa slag av transporter
eller viss kortare tid. Beträffande
linjetrafik skall, såvida
ej särskilda omständigheter till annat
föranleda, föreskrivas, att trafiken
skall framgå å viss vägsträcka.
Tillstånd till linjetrafik
bör i erforderlig utsträckning upptaga
föreskrift om skyldighet att
driva samtrafik med anslutande
järnvägs-, spårvägs- eller sjötrafikföretag
samt om sättet för samtrafikens
bedrivande.

Tillstånd att medtaga passagerare
vid färd med personautomobil
för egen räkning må, därest ej

Kartong: S. 9, rad 8 nedifrån Står: trafik Rättat till: persontrafik

TU 1977/78: 27

Nuvarande lydelse

särskilda omständigheter annat
föranleda, förklaras gälla utan
skyldighet att iakttaga bestämmelserna
i 23, 25 och 29 §§ denna
förordning och vad som särskilt
föreskrivits om lämplighetsbesiktning
och trafikkort.

Tillstånd att för en tid av högst
sex månader bedriva beställningstrafik
för godsbefordran eller att
för samma tid öka antalet automobiler
i dylik trafik må, därest
anledning föreligger därtill, förklaras
gälla utan skyldighet att
iakttaga bestämmelserna om trafikkort.

Vid meddelande av tillstånd
till beställningstrafik skall bestämmas
ort, å vilken automobil, som
brukas i trafiken, skall vara stationerad
(s t a t i o n s o r t). / fråga
om beställningstrafik för godsbefordran
skall tillika angivas ett
lokalområde för trafiken.
Lokalområdet skall utgöras av län
eller sammanhängande delar av ett
eller flera län.

Det ankommer på transportnämnden
att efter länsstyrelsernas
hörande och i övrigt erforderlig
utredning indela riket i lokalområden.

Då med hänsyn till stationsortens
belägenhet samt omständigheterna
i övrigt så finnes lämpligt,
äger transportnämnden med avvikelse
från den allmänna indelningen
i lokalområden bestämma
särskilt lokalområde för viss trafikutövare
eller viss grupp av trafikutövare.

Ansökan om sådant lokalområde,
som i föregående stycke
sägs, skall ingivas till den myndighet,
som enligt 5 § äger meddela
trafiktillstånd.

Föreslagen lydelse

§8

Vid meddelande av tillstånd till
beställningstrafik för personbefordran
skall bestämmas ort, å vilken
automobil, som brukas i trafiken,
skall vara stationerad (s t at
i o n s o r t).

8 Senaste lydelse 1967: 324. Ändringen innebär bl. a. att andra, tredje och
fjärde styckena upphävs.

TU 1977/78: 27

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
15 §9

Har transportnämnden bestämt
särskilt lokalområde, skall underrättelse
därom tillställas länsstyrelse
som beslutet angår.

Har länsstyrelse meddelat tillstånd till linjetrafik eller turisttrafik,
skall avskrift av beslutet sändas till polismyndighet som länsstyrelsen
finner böra underrättas om tillståndet samt, om trafiken berör även annat
län, länsstyrelsen i det länet.

Avskrift av beslut, varigenom
länsstyrelsen meddelat tillstånd till
beställningstrafik, skall sändas till
polismyndigheten å stationsorten,
och, om det för trafiken angivna
lokalområdet är beläget även i annat
län, länsstyrelsen i det länet.

Avskrift av beslut som regeringen
meddelat enligt 5 § sjätte
stycket tillställes vederbörande
länsstyrelse.

Avskrift av beslut, varigenom
länsstyrelse meddelat tillstånd till
beställningstrafik, skall sändas, om
beslutet avser personbefordran till
polismyndigheten å stationsorten,
och i annat fall till polismyndigheten
i den ort där sökanden är kyrkobokförd
eller, i fråga om juridisk
person, där företagets ledning
finnes.

Avskrift av beslut som regeringen
meddelat enligt 5 § sjunde
stycket tillställes vederbörande
länsstyrelse.

Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
beslut om ändring i trafiktillstånd.

Om kungörande av beslut, varom i denna paragraf sägs, stadgas i
44 §.

17 §

1 m o m. Trafiktillstånd, som icke, på sätt i 12 § sägs, begränsats till
viss kortare tid, skall, såvitt ej särskilda omständigheter till annat föranleda,
gälla tills vidare.

I fall som avses i 5 b § skall den
myndighet som har meddelat tillståndet
göra ny lämplighetsprövning,
om utbyte sker av den eller
dem som skola ha ansvaret för
trafikutövningen.

Ny lämplighetsprövning skall, i
enlighet med särskilda bestämmelser,
göras även i vissa fall vid utökning
av rörelsen.

2 m o m. Har den, som efter till- 2 mom. Avlider tillståndsha stånd

bedrivit yrkesmässig trafik, vare eller försättes han i konkurs,

avlidit eller försatts i konkurs, må övergår tillståndet på dödsbbet el rörelsen

utan särskilt tillstånd för ler konkursboet. Tillståndet gäller

dödsboets eller konkursboets räk- under högst ett år räknat från

9 Lydelse enligt förslag i prop. 1977/78: 81. Senaste lydelse 1977: 705. Ändringen
innebär bl. a. att första stycket upphävs.

TU 1977/78: 27

Nuvarande lydelse .

ning fortsättas under en tid av
högst ett år från dödsfallet eller
första borgenärssammanträdet.

I fall som i första stycket
sägs åligger det dödsboet eller
konkursboet, om det vill fortsätta
rörelsen, att inom två månader
från dödsfallet eller första borgenärssammanträdet
hos myndighet,
som meddelat trafiktillståndet, anmäla
person, som antagits till föreståndare
för rörelsen. Göres ej anmälan
inom föreskriven tid eller
prövas den till föreståndare antagne
icke vara därtill lämplig,
och har i senare fallet dödsboet eller
konkursboet icke inom viss av
myndigheten fastställd tid anmält
annan person, som av myndigheten
kan för ändamålet godkännas,
anses trafiktillståndet hava upphört
den dag, tiden för anmälningsskyldigheten
gått till ända eller
beslut i frågan meddelades.

Föreslagen lydelse

dödsfallet eller konkursbeslutet.
För verksamheten skall finnas
godkänd föreståndare.

Har tillståndshavare avlidit eller
försatts i konkurs och vill dödsboet
eller konkursboet utnyttja
tillståndet, skall skriftlig anmälan
om föreståndare göras till den
länsstyrelse som har meddelat tillståndet.
Anmälan skall göras inom
två månader från dödsfallet eller
konkursbeslutet.

Fråga om godkännande av föreståndare
prövas av länsstyrelsen.
Därvid äga 12 § andra och tredje
styckena motsvarande tillämpning.

Godkännes ej föreståndare,
skall länsstyrelsen lämna dödsboet
eller konkursboet tillfälle att inom
viss tid anmäla annan föreståndare.
Godkännes ej heller denne,
anses tillståndet ha upphört att
gälla tre veckor efter det att beslut
i ärendet har vunnit laga kraft.

Göres ej anmälan som avses i
andra eller fjärde stycket inom
föreskriven tid, anses tillståndet
ha upphört att gälla den dag då
tiden utgick.

18 §

1 m o m.10 Tillstånd till yrkesmässig
trafik må, då tillståndshavaren
avlidit eller försatts i konkurs
eller då skäl eljest föreligga,
överlåtas å annan efter medgivande
enligt 5 §.

1 m o m. Tillstånd till yrkesmässig
trafik för personbefordran må,
då tillståndshavaren avlidit eller
försatts i konkurs eller då skäl eljest
föreligga, överlåtas å annan
efter medgivande enligt 5 §.

Vid ansökan om tillståndets överförande å annan skall fogas avtal,
som kan hava upprättats rörande överlåtelsen. Vid ansökan av kommun
enligt 5 § tredje stycket skall fogas den ytterligare utredning som regeringen
bestämmer.

Fråga om medgivande till
överlåtelse prövas med avseende å
skälen och villkoren för överlåtelsen,
lämpligheten i de avseenden
som angivas i 12 § tredje stycket
hos den, å vilken överlåtelsen ifrågasättes,
samt omständigheterna i
övrigt.

Fråga om medgivande till
överlåtelse prövas med avseende å
skälen och villkoren för överlåtelsen,
lämpligheten i de avseenden
som angivas i 12 § andra stycket
hos den, å vilken överlåtelsen ifrågasättes,
samt omständigheterna i
övrigt.

10 Senaste lydelse 1977: 251.

TU 1977/78: 27

Nuvarande lydelse

2 mom. Avlider tillståndshavare,
vilken bedrivit yrkesmässig
trafik såsom självständigt yrke,
må den tillståndsgivande myndigheten,
på framställning av dödsboet,
såsom villkor för tillstånd,
som beviljas annan i stället för
den avlidne, föreskriva skyldighet
för den nye tillståndshavaren
att i viss omfattning inlösa den eller
de automobiler, som den avlidne
eller dödsboet använt i sin
trafikrörelse. I samband med sådan
föreskrift äger myndigheten
jämväl meddela erforderliga bestämmelser
för reglerande av inlösningsplikten.

1 mom.11 Trafiktillstånd kan
av myndighet, som meddelat tillståndet,
återkallas eller för viss tid
indragas, om vid utövningen av
trafiken förekommit svåra eller
upprepade överträdelser av bestämmelserna
i denna förordning
eller av de särskilda bestämmelser,
som gälla i fråga om förares arbetstid
och vilotid, fordons eller
vägars belastning eller fordons
hastighet, om tillståndshavaren
eljest väsentligt åsidosatt sina
skyldigheter såvitt angår trafikens
anordnande eller handhavande
eller om han underlåtit att begagna
tillståndet. Har innehavare
av trafiktillstånd gjort sig skyldig
till förfarande eller försummelse,
som kan föranleda återkallelse eller
indragning av tillståndet, och
kan det antagas, att han skall låta
rätta sig utan sådan åtgärd, må
varning i stället meddelas. Sådan
varning må ej överklagas.

11 Senaste lydelse 1972: 437.

Föreslagen lydelse

2 mom. Avlider tillståndshavare,
vilken bedrivit yrkesmässig
trafik för personbefordran såsom
självständigt yrke, må den tillståndsgivande
myndigheten, på
framställning av dödsboet, såsom
villkor för tillstånd, som beviljas
annan i stället för den avlidne,
föreskriva skyldighet för den nye
tillståndshavaren att i viss omfattning
inlösa den eller de automobiler,
som den avlidne eller dödsboet
använt i sin trafikrörelse. I
samband med sådan föreskrift
äger myndigheten jämväl meddela
erforderliga bestämmelser för reglerande
av inlösningsplikten.

1 mom. Ha i yrkesmässig trafik
förekommit sådana missförhållanden
att tillståndshavaren ej kan
anses lämplig att fortsätta verksamheten,
skall tillståndet återkallas
eller för viss tid indragas.

Vid tillämpning av första stycket
skall särskilt beaktas

1) om i samband med trafiken
förekommit upprepade eller allvarliga
överträdelser av bestämmelserna
i denna förordning eller
föreskrift som har meddelats med
stöd av den eller av de bestämmelser
som gälla om förares arbetstid
och vilotid, fordons eller vägars
belastning, fordons hastighet eller
andra från säkerhetssynpunkt väsentliga
bestämmelser,

2) om tillståndshavaren, i annat
avseende än som anges i 1), i väsentlig
mån har åsidosatt sina
skyldigheter i fråga om trafiken.

Åro missförhållandena ej sådana
att det föreligger skäl för
återkallelse men finnes anledning
antaga att fråga därom kommer
att tagas upp till prövning om rättelse
ej sker, skall tillståndshavaren
tilldelas varning. Sådan varning
må ej överklagas.

2t Riksdagen 1977/78.15 sami. Nr 27

TU 1977/78: 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Finnes vid ny lämplighetsprövning
som avses i 17 § 1 mom.
andra stycket den eller de som
skola ha ansvaret för trafikutövningen
olämpliga för uppgiften
kan tillståndet återkallas.

Trafiktillstånd som ej utnyttjas
skall återkallas eller för viss tid indragas,
om ej särskilda skäl tala
emot det.

Fråga om återkallelse, indragning
för viss tid eller varning prövas
av den myndighet som har

meddelat tillståndet.

25 §

2 m o m.12 Automobil eller släpfordon må, med de undantag som föranledas
av stadgandena i 20 §, icke användas i yrkesmässig trafik, förrän
trafiktillståndets innehavare anmält att fordonet skall användas i
trafik enligt tillståndet och, i fråga om fordon som skall användas för
personbefordran, överlämnat bevis att fordonet godkänts vid lämplighetsbesiktning.

Anmälan av fordon som skall användas i beställningstrafik med omnibus
eller i turisttrafik får ej innefatta större antal fordon än vad som

motsvarar det antal med vilket trafik får bedrivas enligt tillståndet samt,
i förekommande fall, det antal reservfordon som tillståndshavaren har
uppgivit sig behöva i rörelsen.

Anmälan skall göras skriftligen Anmälan skall göras skriftligen
och ingivas till den myndighet och ingivas till den myndighet

som meddelat trafiktillståndet, som meddelat trafiktillståndet.

Avser anmälan registrerat fordon Avser anmälan registrerat fordon

skall uppgift lämnas om fordonets skall uppgift lämnas om fordonets

registreringsnummer. Är fordonet registreringsnummer. Är fråga om

icke registrerat eller är det regi- fordon som icke är registrerat el strerat

men avställt skall anmälan ler icke är eller har varit registre innehålla

sådana uppgifter om rat annat än i samband med avfordonets
beskaffenhet, som enligt ställning skall anmälan innehålla

vad därom är stadgat skola införas sådana uppgifter om fordonets be i

bilregistret i fråga om fordon, skaffenhet, som enligt vad därom

som är registrerat och icke av- är stadgat skola införas i bilre ställt.

gistret i fråga om fordon, som är

registrerat och icke avställt.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må automobil eller släpfordon
i yrkesmässig trafik användas för godsbefordran längst fyra veckor
efter den tidpunkt fordonet förvärvades.

Myndighet som meddelat trafiktillståndet kan, när anledning därtill
föreligger, återkalla godkännande som avses i första stycket.

12 Senaste lydelse 1977: 251.

TU 1977/78: 27

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
26 §18

Angående särskild beteckning å
automobil, som användes i yrkesmässig
trafik, ävensom angående
tillhandahållande och återkallande
av eller kontroll över för ändamålet
använda beteckningsmärken
meddelas närmare bestämmelser
av regeringen eller den myndighet,
regeringen förordnar.

Om trafikkort, som förutsättning
för rätt att föra automobil i
yrkesmässig trafik, stadgas i körkortskungörelsen
(1972:592) och
terrängtrafikkungörelsen (1972:
594).

Om utmärkning av automobil
som användes i yrkesmässig trafik
finnas särskilda bestämmelser.

27 §i*

Om behörighet att föra automobil
i yrkesmässig trafik finnas särskilda
bestämmelser.

32 §

1 morn.15 Yrkesmässig uthyrning
av automobil utan att förare
ställes till förfogande (uthyrningsrörelse)
må ske endast
efter vederbörligt tillstånd.

1 mom. Yrkesmässig uthyrning
av automobil utan att förare
ställes till förfogande (uthyrningsrörelse)
må ske endast
efter vederbörligt tillstånd.
Med uthyrningsrörelse avses ej
yrkesmässig uthyrning för bestämd
tid om minst ett år.

Fråga om tillstånd till uthyrningsrörelse prövas av länsstyrelsen i det
län där sökandens kyrkobokföringsort är belägen eller, i fråga om juridisk
person, där företagets ledning finnes.

Ansökan om sådant tillstånd skall innehålla uppgift om ort, å vilken
rörelsen skall drivas, ävensom om antalet av de automobiler, som äro
avsedda att användas i rörelsen; och skola i övrigt föreskrifterna i 7 § 1
mom. i tillämpliga delar gälla. Skyldighet att uppgiva antalet automobiler
skall dock ej föreligga i fall som sägs i 3 mom. andra stycket.

2 morn.16 Över ansökan skall
länsstyrelsen infordra yttranden på
sätt i 9 § 1 mom. närmare angives,
dock att infordrande av yttranden
må inskränkas eller underlåtas
i fall som sägs i 3 mom.
andra stycket. Avser ansökan tillstånd
till uthyrning av personauto -

2 mom. över ansökan skall
länsstyrelsen infordra yttranden på
sätt i 9 § 1 mom. närmare angives,
dock att infordrande av yttranden
må inskränkas eller underlåtas
i fall som sägs i 3 mom.
andra stycket. Avser ansökan tillstånd
till uthyrning av omnibus,

13 Senaste lydelse 1977:251.

14 Senaste lydelse 1974:105.

15 Lydelse enligt förslag i prop. 1977/78: 81. Senaste lydelse 1964:103.

16 Lydelse enligt förslag i prop. 1977/78: 81. Senaste lydelse 1964:103.

TU 1977/78: 27

Nuvarande lydelse

mobil eller av lastautomobil, vars
totalvikt överstiger 3 500 kilogram,
skall länsstyrelsen inhämta
yttrande från länsstyrelsen i annat
län som beröres av uthymingsrörelsen.

Föreslagen lydelse

skall länsstyrelsen inhämta yttrande
från länsstyrelsen i annat
län som beröres av uthyrningsrörelsen.

3 m o m.17 Tillstånd må meddelas allenast om rörelsen finnes behövlig
och i övrigt lämplig samt sökanden skickad att handhava densamma.

Prövning av rörelsens behövlighet
skall ej ske, då ansökan avser
tillstånd till uthyrning av personautomobil
eller av lastautomobil,
vars totalvikt ej överstiger 3 500
kilogram.

Vad i 12 § fjärde stycket samt
16 §, 17 § och 18 § 1 mom. är
stadgat skall i tillämpliga delar
gälla i fråga om uthymingsrörelse.

Prövning av rörelsens behövlighet
skall ej ske, då ansökan avser
tillstånd till uthyrning av personautomobil
eller lastautomobil.

Vad i 12 § femte stycket samt
17 § och 18 § 1 mom. är stadgat
skall i tillämpliga delar gälla i fråga
om uthymingsrörelse.

Tillstånd kan, när anledning därtill förekommer, av länsstyrelsen återkallas
eller för viss tid indragas. Har tillståndshavaren gjort sig skyldig
till förfarande eller försummelse, som kan föranleda återkallelse eller indragning
av tillståndet, och kan det antagas, att han skall låta sig rätta
utan sådan åtgärd, må varning i stället meddelas. Sådan varning må ej
överklagas.

Innefattar beslut meddelande av tillstånd eller ändring i eller indragning
på viss tid eller återkallelse av förut meddelat tillstånd, skall avskrift
av beslutet genom länsstyrelsens försorg sändas till vederbörande
polismyndighet.

Beslut om återkallelse eller indragning av tillstånd eller om varning
skall genom den beslutande myndighetens försorg delgivas den, som avses
med beslutet.

4 m o m.18 Om lämplighetsbesiktning av terrängfordon, som användes
i uthymingsrörelse, stadgas i terrängtrafikkungörelsen (1972: 594).

Automobil får tagas i bruk i uthyrningsrörelse
endast om tillståndshavaren
till den länsstyrelse,
som meddelat tillstånd till rörelsen,
skriftligen anmält att fordonet
skall användas i rörelsen enligt
tillståndet. I fråga om terrängfordon
skall även överlämnas bevis
att fordonet godkänts vid lämplighetsbesiktning.

Avser anmälan registrerat fordon
skall uppgift lämnas om fordonets
registreringsnummer. Är

Omnibus får tagas i bruk i uthymingsrörelse
endast om tillståndshavaren
till den länsstyrelse,
som meddelat tillstånd till rörelsen,
skriftligen anmält att fordonet
skall användas i rörelsen enligt
tillståndet. I fråga om terrängfordon
skall även överlämnas bevis
att fordonet godkänts vid lämplighetsbesiktning.

Avser anmälan registrerat fordon
skall uppgift lämnas om fordonets
registreringsnummer. Är

17 Lydelse enligt förslag i prop. 1977/78: 81. Senaste lydelse 1977: 251.

18 Senaste lydelse 1974:105.

TU 1977/78: 27

Nuvarande lydelse

fordonet icke registrerat eller är
det registrerat men avställt skall
anmälan innehålla sådana uppgifter
om fordonets beskaffenhet,
som enligt vad därom är stadgat
skola införas i bilregistret i fråga
om fordon, som är registrerat och
icke avställt.

Föreslagen lydelse

fråga om fordon som icke är registrerat
eller icke är eller har
varit registrerat annat än i samband
med avställning skall anmälan
innehålla sådana uppgifter om
fordonets beskaffenhet, som enligt
vad därom är stadgat skola införas
i bilregistret i fråga om fordon,
som är registrerat och icke
avställt.

Länsstyrelsen kan, när anledning
nande varom i andra stycket sägs.

6 m o m.19 Automobil må icke
i uthyrningsrörelse tillhandahållas
annan person såsom förare än
den, som styrker sig innehava
gällande körkort för automobil
och, då fråga är om lastautomobil,
vars totalvikt överstiger 3 500 kilogram,
eller omnibus, visar sig
hava uppnått 21 års ålder.

Förhyrd lastautomobil, vars totalvikt
överstiger 3 500 kilogram,
och förhyrd omnibus må icke
föras av någon, som icke fyllt 21
år.

Annorstädes än inom stad eller
tättbebyggt samhälle må ej heller
förhyrd automobil yrkesmässigt
mot ersättning föras av någon för
detta ändamål anlitad person.

därtill föreligger, återkalla godkän 6

mom. Automobil må icke
i uthyrningsrörelse tillhandahållas
annan person såsom förare än
den, som styrker att han har behörighet
att föra fordonet.

33 §

4 m o m.20 Tillstånd må meddelas allenast om rörelsen finnes behövlig
och i övrigt lämplig samt sökanden skickad att handhava densamma.
Där flera sökande finnas, må tidpunkten för ansökningens ingivande
icke vara avgörande för företräde dem emellan.

Tillstånd skall ställas å viss fysisk eller juridisk person. I samband
med meddelande av tillstånd skola angivas de orter, mellan vilka regelbundna
transporter må äga rum, samt meddelas de villkor och bestämmelser
i övrigt, som prövas nödiga.

Vad i 14 §, 15 § och 23 § 2 Vad i 14 §, 15 § och 23 § 2

mom. är stadgat i fråga om linje- mom. är stadgat i fråga om linjetrafik
ävensom vad i 16 §, Yl §, trafik ävensom vad i 17 §, 18 § 1
18 § 1 morn., 19 § 1 och 3 mom. mom. samt 19 § 1 och 3 mom. är

19 Senaste lydelse 1964:103. Ändringen innebär bl. a. att andra och tredje
styckena upphävs.

20 Senaste lydelse 1972: 437.

TU 1977/78: 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

samt 31 § är föreskrivet skall äga föreskrivet skall äga motsvarande

motsvarande tillämpning å träns- tillämpning å transportförmedling,

portförmedling.

34 §

1 m o m 21 Bedriver någon linje-, beställnings- eller turisttrafik eller uthyrningsrörelse
eller transportförmedling utan att vara berättigad till
drivande av sådan trafik eller rörelse, varom fråga är,

eller bryter någon mot före- eller bryter någon mot föreskrifterna
i 21 eller 22 §, skrifterna i 21 §,

straffes med dagsböter. straffes med böter.

Är på grund av särskild bestämmelse för viss ort obehörigt utövande
av drosktrafik eller liknande rörelse belagt med ansvar, må ej sådan bestämmelse
tillämpas vid ådömande av ansvar för motsvarande förseelse
enligt detta moment.

2 morn.22 Uraktlåter någon, som innehar tillstånd till yrkesmässig
trafik, att fullgöra skyldighet, som enligt 23 § 1 mom. åligger honom

eller åsidosätter någon honom eller åsidosätter någon honom

jämligt 31 § eller 32 § 7 mom. jämlikt 32 § 7 mom. åliggande

åliggande skyldighet, skyldighet,

eller åsidosattes fastställd turlista utan att möjligheten att iakttaga
densamma kan anses utesluten till följd av förhållande, som vederbörande
ej föranlett eller förmått avvärja,

eller fordras vid yrkesmässig trafik betalning i strid mot fastställd
taxa,

eller åsidosättas i övrigt av vederbörande
myndighet vid meddelande
av trafiktillstånd eller tillstånd
till bedrivande av uthyrningsrörelse
eller transportförmedling
eller eljest enligt denna förordning
lämnade föreskrifter,

straffes den felande med dagsböter.

3 m o m.23 Brukas automobil
eller släpfordon i yrkesmässig trafik
i strid mot 25 § 2 mom. eller 3
mom. första stycket,

eller brukas i uthymingsrörele
automobil i strid mot 32 § 4 mom.
andra stycket,

straffes den, som utövar trafiken
eller rörelsen, med dagsböter.

21 Senaste lydelse 1977: 251.

22 Lydelse enligt förslag i prop. 1977/78: 81. Senaste lydelse 1972: 437.

23 Senaste lydelse 1972: 593.

straffes den felande med böter.

3 m o m. Brukas automobil eller
släpfordon i yrkesmässig trafik
i strid mot 25 § 2 morn.,

eller brukas i uthyrningsrörelse
omnibus i strid mot 32 § 4 mom.
andra stycket,
straffes den, som utövar trafiken
eller rörelsen, med böter.

TU 1977/78: 27

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Ägde förare vetskap om hindret mot fordonets brukande, vare jämväl
han förfallen till ansvar, som nyss sagts.

5 m o m.24 Har beställningstrafik
för godsbefordran bedrivits
utan tillstånd eller i strid mot 22 §
eller föreskrift enligt 5 § andra
stycket om maximilast för fordon,
dömes den för vars räkning otillåten
transport utförts till dagsböter,
om han kände till hindret mot
transportens utförande eller ej visar
att han gjort den undersökning
huruvida sådant hinder förelåg,
som skäligen kan begäras av honom.

5 mom. Har beställningstrafik
för godsbefordran bedrivits
utan tillstånd, dömes den för vars
räkning otillåten transport utförts
till böter, om han kände till hindret
mot transportens utförande eller
ej visar att han gjort den undersökning
huruvida sådant hinder
förelåg, som skäligen kan begäras
av honom.

39 §28

Finner länsstyrelse eller polismyndighet
anledning till återkallelse
eller indragning på viss tid av
trafiktillstånd eller tillstånd till uthyrningsrörelse
eller transportförmedling
eller godkännande eller
medgivande, varom i denna förordning
förmäles, skall myndigheten,
därest befogenhet i sådant avseende
icke tillkommer denna,
därom göra framställning hos den
myndighet, som har att besluta i
ärendet.

44 §

1 m o m.26 Talan mot beslut
av länsstyrelse eller transportnämnden
enligt denna förordning
föres hos regeringen genom besvär.

1 mom. Talan mot beslut av
länsstyrelse enligt denna förordning
föres hos regeringen genom
besvär.

2 m o m.27 Beslut som avses i 1 mom. skola, med nedan angivna undantag,
gälla utan hinder av besvär.

Beslut, som innefattar trafiktillstånd
eller tillstånd att bedriva uthyrningsrörelse
eller transportförmedling,
vare, där ej på grund av
särskilda skäl i tillståndet annor -

24 Senaste lydelse 1972: 437.

25 Senaste lydelse 1972: 593.

28 Lydelse enligt förslag i prop. 1977/78: 81. Senaste lydelse 1977: 251.

27 Senaste lydelse 1977: 705.

TU 1977/78: 27

Nuvarande lydelse

lunda förordnats, icke gällande,
förrän beslutet vunnit laga kraft
eller, där besvär däremot anförts,
beslutet blivit slutligen fastställt.

Tiden för anförande av besvär
över dylikt beslut och över beslut
om indelning i lokalområden eller
om bestämmande av särskilt lokalområde
skall räknas från den dag,
då beslutet tillkännagivits genom
kungörelse i ortstidning.

Beslut om återkallelse eller indragning på viss tid av trafiktillstånd eller
annat tillstånd, som ovan sagts, vare ej gällande förrän den, som avses
med beslutet, därav erhållit del.

I beslut, som innefattar återkallelse av trafiktillstånd enligt 19 § 2
mom. samt nytt trafiktillstånd, skall angivas viss tidpunkt från vilken
återkallelsen och det nya tillståndet skola gälla. Tillståndsmyndigheten
får på begäran av part ändra tidigare fastställd tidpunkt.

45 §28

Regeringen får föreskriva eller
för visst fall medge undantag från
denna förordning. Vid meddelande
av undantag får föreskrivas
särskilda villkor. Regeringen får
också meddela ytterligare föreskrifter
i de avseenden som regleras
i denna förordning och i fråga
om registrering av innehav av tillstånd
enligt förordningen.

Regeringen får åt förvaltningsmyndighet
överlåta befogenhet
som avses i första stycket.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Förordnande
om ikraftträdande får begränsas till vissa av bestämmelserna. Regeringen
får meddela de övergångsbestämmelser som behövs.

Föreslagen lydelse

lunda förordnats, icke gällande,
förrän beslutet vunnit laga kraft
eller, där besvär däremot anförts,
beslutet blivit slutligen fastställt.
Tiden för anförande av besvär
över dylikt beslut skall räknas från
den dag, då beslutet tillkännagivits
genom kungörelse i ortstidning.

28 Förutvarande 45 § upphävd genom 1972: 593.

TU 1977/78: 27

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967: 420) om flyttning av fordon i vissa
fall

Härigenom föreskrivs att 1 och 6 §§ lagen (1967: 420) om flyttning av
fordon i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

I denna lag förstås med

fordon: varje anordning som är eller varit försedd med hjul, band eller
medar och som inrättats för färd på marken på annat sätt än på skenor,

fordonsvrak: fordon som måste anses övergivet enligt bestämmelserna
i 2 § 3 och som uppenbarligen har ringa eller intet värde.

Vad som sägs i lagen om ägare Vad som sägs i lagen om ägare
av fordon gäller i fråga om fordon av fordon gäller i fråga om fordon

som innehas på grund av avbetal- som innehas på grund av kredit ningsköp

i stället innehavaren, köp med förbehåll om återtagan trots

att äganderätten ej övergått derätt eller som innehas med nytt på

honom, och i fråga om över- janderätt för bestämd tid om

givet fordon den som senast varit minst ett år innehavaren, och i

ägare. fråga om övergivet fordon den

som senast varit ägare.

6 §i

När beslut om flyttning med- När beslut om flyttning meddedelats,
skall den myndighet som lats, skall den myndighet som med meddelat

beslutet underrätta äga- delat beslutet underrätta ägaren så

ren så snart det kan ske. snart det kan ske. 1 fråga om for don

som innehas med nyttjanderätt
för bestämd tid om minst ett
år skall även den som har upplåtit
nyttjanderätten (uthyraren) underrättas.

Har fordon ställts upp till förvaring på särskild uppställningsplats och
har ägaren ej kunnat anträffas, skall den myndighet som verkställt flyttningen
kungöra den i ortstidning eller på annat lämpligt sätt samt vidtaga
de fortsatta undersökningar och åtgärder som kan anses påkallade
för att göra underrättelse möjlig.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande i fråga om fordon som innehas med nyttjanderätt
enligt upplåtelse som har skett före ikraftträdandet. Regeringen
får meddela de ytterligare övergångsbestämmelser som behövs.

1 Senaste lydelse 1977: 699.

TU 1977/78: 27

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972: 435) om överlastavgift

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1972: 435) om överlastavgift skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §!

Överlastavgift påföres för bil, ägaren, och för släpvagn, ägaren av den
bil som släpvagnen drages av.

I fråga om bil som innehas på I fråga om bil som innehas på

grund av avbetalningsköp anses grund av kreditköp med förbehåll

innehavaren som ägare. Innehas om återtaganderätt eller som inne bil

med nyttjanderätt, anses inne- has med nyttjanderätt för bestämd

havaren som ägare, om han har tid om minst ett år anses innehabefogenhet
att bestämma om fö- varén som ägare. Innehas bil i an rare

av bilen eller anlitar annan nät fall med nyttjanderätt, anses

förare än ägaren har utsett. innehavaren som ägare, om han

har befogenhet att bestämma om
förare av bilen eller anlitar annan
förare än ägaren har utsett.

Brukar någon annans bil utan lov, påföres brukaren överlastavgiften.

1 Senaste lydelse 1975:1413.

TU 1977/78: 27

4 Förslag till

Lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)

Härigenom föreskrivs att 2 § trafikskadelagen (1975: 1410)1 skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Trafikförsäkring skall finnas för
motordrivet fordon som är registrerat
här i landet och ej är avställt
samt för annat motordrivet
fordon som brukas i trafik här.
Försäkringsplikten fullgöres av fodonets
ägare. Innehas fordonet av
någon som har förvärvat det
genom avbetalningsköp eller i övrigt
under äganderättsförbehåll,
fullgöres dock försäkringsplikten
av denne.

Föreslagen lydelse

2 §

Trafikförsäkring skall finnas för
motordrivet fordon som är registrerat
här i landet och ej är avställt
samt för annat motordrivet
fordon som brukas i trafik här.
Försäkringsplikten fullgöres av
fordonets ägare. Innehas fordonet
på grund av kreditköp med förbehåll
om återtaganderätt eller innehas
det med nyttjanderätt för
bestämd tid om minst ett år, fullgöres
dock försäkringsplikten av
innehavaren.

1 Lagen omtryckt 1977: 949.

TU 1977/78: 27

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1978

I motionen 1977/78: 780 av Alf Wennerfors (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär utredning och åtgärder för att hindra s. k.
svartåkning.

I motionen 1977/78: 1239 av Joakim Ollén m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i förordningen
angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. så att beställningstrafiktillstånd
blir tillräckligt för turisttrafikresor.

Motioner väckta med anledning av propositionen 1977/78:137

I motionen 1977/78: 1875 av Karin Ahrland och Daniel Tarschys
(båda fp) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att förordningen
angående yrkesmässig automobiltrafik bör ersättas av en lag
som är skriven på begriplig svenska.

I motionen 1977/78: 1915 av Wiggo Komstedt och Sven-Olov Träff
(båda m) hemställs att riksdagen med bifall i övrigt till propositionen
1977/78:137 hos regeringen begär ytterligare utredning om frågan om
lagstiftning om lastindikatorer på tyngre fordon.

I motionen 1977/78: 1916 av Sven Mellqvist m. fl. (s) hemställs

1. att riksdagen beslutar att de anställdas organisationer skall beredas
tillfälle att yttra sig vid lämplighetsprövning enligt vad som anförts i
motionen,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
om åtgärder mot trafikutövare som inte följer gällande bestämmelser.

I motionen 1977/78: 1917 av Sven-Olov Träff (m) hemställs

1. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser förslaget att skatteplikten
och försäkringsplikten skall åvila hyresmannen,

2. att riksdagen förordar att uppgifter som dels utvisar att ett motorfordon
utgör leasingfordon, dels anger ägarens namn och adress införs i
bilregistret.

I motionen 1977/78:1918 av Lars Wemer m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen beslutar avslå propositionen 1977/78: 137 i vad avser
ändringen i förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobiltrafik
m. m., dock att propositionen bifalls i vad gäller 13 och 15 §§,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpning av förslaget
till införandet av lastindikatorer på tyngre lastbilar att också
omfatta den nu befintliga lastvagnsparken med en övergångstid på ett
år,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om en skyndsam prövning
av erforderliga konkreta åtgärder i syfte att utveckla och vidga det stats -

TU 1977/78: 27

ägda transportföretaget Svelast och att pröva frågan om förutsättningarna
för skapandet av kooperativa större transportföretag samt att en
övergripande samhällelig planering av den yrkesmässiga lastbilstrafiken
snarast kommer till stånd.

Utskottet

I propositionen föreslås ändringar i bl. a. förordningen (1940: 910)
angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. (ändrad senast 1977:705)
(YTF). Förslagen rör främst den yrkesmässiga lastbilstrafiken och långtidsuthyrning
av motorfordon.

Förslagen, såvitt avser den yrkesmässiga lastbilstrafiken, bygger huvudsakligen
på trafikpolitiska utredningens (K 1972: 07) betänkande
(SOU 1975: 66) Trafikpolitik — behov och möjligheter.

Utgångspunkten för förslagen i propositionen rörande uthyrning av
motorfordon anges vara de förslag som den s. k. leasingutredningen (K
1972: 06) presenterade i betänkandet (Ds K 1975: 11) Bil-Leasing.

Utskottet behandlar i det följande de olika delarna av föredragandens
framställning och i anslutning härtill ett antal motioner som har väckts
med anledning av propositionen samt under den allmänna motionstiden.

Yrkesmässig lastbilstrafik

Under förevarande avsnitt behandlar föredraganden frågor som rör
företagsstrukturen inom åkeribranschen, tillståndsgivningen, den personliga
lämplighetsprövningen samt laglydnaden och övervakningen i fråga
om den yrkesmässiga trafiken.

I anslutning till övervägandena om företagsstrukturen framhåller föredraganden
att det är väsentligt att lagstiftningen inte lägger hinder i vägen
för en strukturrationalisering och en fortlöpande anpassning till de
ändrade förutsättningar som är en följd av utvecklingen i övrigt. Mot
bakgrund bl. a. härav föreslås i propositionen att kravet att särskilda skäl
skall föreligga för att juridisk person skall kunna meddelas tillstånd till
yrkesmässig trafik slopas. Enligt förslaget bör detta gälla inte endast den
yrkesmässiga lastbilstrafiken. Även i fråga om tillstånd till beställningstrafik
med buss föreslås att kravet slopas. Vad gäller tillstånd till taxitrafik
bör enligt föredraganden bestämmelsen gälla även fortsättningsvis
i avvaktan på att frågorna om företagsstrukturen inom taxinäringen och
den s. k. turordningsprincipen löses.

I fråga om tillståndsgivningen föreslås att behovsprövningen slopas
såvitt avser den yrkesmässiga lastbilstrafiken. Detsamma föreslås rörande
de till behovsprövningen knutna bestämmelserna om stationsort, lokalområde
samt kapacitetsbegränsning i tillstånd. I samband härmed föreslås
att remissförfarandet vid ansökningar om tillstånd till yrkesmässig

TU 1977/78: 27

lastbilstrafik inskränks till hörande av polismyndighet rörande sökandens
personliga lämplighet.

Beträffande den personliga lämplighetsprövningen anför föredraganden
— när det gäller sökandens lämplighet från ekonomisk synpunkt —
att sökande av tillstånd till yrkesmässig lastbilstrafik även fortsättningsvis
bör bli föremål för prövning i enlighet med den utvidgade ekonomiska
lämplighetsprövning som infördes efter riksdagens beslut 1972 (prop.
1972: 81, TU 1972: 13, rskr 1972: 232). Föredraganden föreslår emellertid
vissa ändringar i nuvarande prövningsförfarande.

Förnyad prövning av den ekonomiska lämpligheten anses böra ske
endast vid mera omfattande kapacitetsökningar enligt normer som bör
beslutas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Den blankett som f. n. används för den ekonomiska utredningen föreslås
kompletterad med sökandens underskrift och försäkran om riktigheten
av lämnade uppgifter. Till försäkran bör enligt föredraganden en
straffsanktion knytas. Vidare föreslås att även kategorin godkända revisorer
ges behörighet att granska utredningen.

När det gäller erfarenhetsprövningen framhåller föredraganden att
kravet på erfarenhet torde göra sig gällande med betydligt större tyngd
i dag än tidigare. Bl. a. anförs att den modema transportapparaten ställer
helt andra krav på en trafikutövare i dag än vid tiden för YTF:s tillkomst.
I syfte att säkerställa att trafikutövaren har tillräckliga kunskaper
om den transportverksamhet han avser att utöva föreslås i propositionen
att lämplighetsprövningen byggs ut så att man av sökande av tillstånd
till yrkesmässig lastbilstrafik kräver att han innehar körkort lägst klass
*BC*E. Enligt föredraganden bör undantag emellertid kunna medges
bl. a. om sökanden har ett yrkeskunnande som kan anses motsvara det
som genomgången yrkesförarutbildning ger. Fråga om undantag bör
prövas av tillståndsmyndigheten, dvs. länsstyrelsen.

Föredraganden redovisar vidare vissa överväganden rörande prövningen
av sökandens vederhäftighet, dvs. den personliga vandeln. Det
skulle enligt föredraganden underlätta en enhetlig rättstillämpning och
understryka vikten av denna del av prövningen, om grunden för denna
närmare anges i författningstexten på motsvarande sätt som har skett i
fråga om återkallelsegrunderna i 19 § 1 mom. YTF. Föredraganden förordar
att en sådan precisering sker och att denna utformas så att vid
prövningen av sökandens vederhäftighet särskilt skall beaktas om han
har gjort sig skyldig till upprepade eller allvarligare överträdelser av bestämmelser
om förares arbetstid och vilotid, fordons eller vägars belastning,
fordons hastighet eller andra från säkerhetssynpunkt väsentliga
bestämmelser, om han har fällts till ansvar enligt YTF eller om han i
övrigt brustit i allmän laglydnad i sådan utsträckning att han kan antas
vara olämplig som trafikutövare.

TU 1977/78: 27

Ett slopande av kravet att särskilda skäl skall föreligga för att juridiska
personer skall kunna meddelas trafiktillstånd kräver enligt föredraganden
en särskild inriktning av lämlighetsprövningen i fråga om juridiska personer.
Föredraganden framhåller att det är viktigt att prövningen ges en
sådan inriktning att man når den person i företaget som har det närmaste
ansvaret för trafikutövningen.

I fråga om aktiebolag föreslås därför som huvudregel att lämplighetsprövningen
skall avse verkställande direktören, såvitt avser prövningen
av vandel och personliga förhållanden. Prövning av verkställande direktörens
ekonomiska förhållanden anses i allmänhet inte vara nödvändig.
Undantag från prövningen av verkställande direktörs förhållanden föreslås
kunna medges i fråga om större företag. I sådana fall bör det enligt
propositionen vara möjligt för bolaget att i ansökan ange den person i
företaget som har utsetts att ha ansvaret för transportverksamheten.
Lämplighetsprövningen föreslås då att avse denne.

I fråga om aktiebolag utan verkställande direktör och ekonomisk
förening föreslår föredraganden att lämplighetsprövningen skall inriktas
på den person i företaget som har det närmaste ansvaret för trafikutövningen.

När det gäller handelsbolag och kommanditbolag föreslås att lämplighetsprövningen
— bl. a. med hänsyn till att envar av bolagsmännen i
t. ex. ett handelsbolag är berättigad att vidta förvaltningsåtgärd — inriktas
på envar av bolagsmännen.

Utformningen av den personliga lämplighetsprövningen i fråga om
juridiska personer kräver enligt föredraganden att viss uppgiftsskyldighet
åläggs tillståndshavare som är juridisk person. Vidare bör enligt föredraganden
personskifte utlösa ny lämplighetsprövning.

I propositionen behandlas vidare ett antal frågor som hänger samman
med laglydnaden och övervakningen i fråga om den yrkesmässiga trafiken.

Inledningsvis tar föredraganden upp efterlevnaden av belastningsbestämmelserna.
I propositionen konstateras att bl. a. lagen (1972: 435) om
överlastavgift har haft en god effekt när det gäller att nedbringa antalet
överskridanden av belastningsbestämmelserna.

I propositionen behandlas också frågan om traktorekipagens inlemmande
i systemet med överlastavgift. Några förslag lämnas emellertid
inte i detta sammanhang.

Frågan om lastindikatorér tas också upp i propositionen. Föredraganden
hänvisar till att frågan aktualiserades i prop. 1972: 81 i samband
med förslagen om överlastavgift, övervägandena rörande lastindikatorer
mynnar ut i ett förordande av att lagstiftning införs om användning av
lastindikatorer på tyngre fordon. Enligt föredraganden bör ett obligatorium
med lastindikatorer främst omfatta lastbilar som har tre eller flera
hjulaxlar och släpfordon med två eller flera hjulaxlar och som är in -

TU 1977/78: 27

rättade för att dräs av lastbil. Obligatoriet bör enligt föredraganden omfatta
nya fordon av 1981 eller senare års modell. Vidare föreslås att
föreskrifter om typgodkännande av lastindikatorutrustning utfärdas.

Föredraganden framhåller vidare att ett kraftfullt agerande från länsstyrelsernas
sida är en väsentlig faktor när det gäller tillsynen av yrkestrafiken.
I propositionen understryks också vikten av att åtgärder sätts
in på ett tidigt stadium och helst innan misskötsamheten har gått så långt
att det kan finnas anledning till återkallelse av tillståndet. För att möjliggöra
detta föreslås därför att förutsättningarna för varning i författningstexten
formuleras så att varning skall meddelas då det i den yrkesmässiga
trafiken har förekommit sådana missförhållanden att fråga om
återkallelse kan tas upp till prövning om rättelse inte sker.

I anslutning till förslagen under förevarande avsnitt föreslås i propositionen
— mot bakgrund av förslagen om slopande av bestämmelserna
om behovsprövning, lokalområden och stationsort — en ny forumregel
i fråga om den yrkesmässiga lastbilstrafiken. Som tillstånds- och tillsynsmyndighet
i fråga om denna trafik föreslås länsstyrelsen i det län där
sökandens kyrkobokföringsort är belägen eller, i fråga om juridisk person,
där företagets ledning finns.

Vidare framhåller föredraganden att det nuvarande systemet med beteckningsmärken
för fordon i yrkesmässig lastbilstrafik är bristfälligt. I
propositionen anför föredraganden att han avser att föreslå regeringen
att uppdra åt statens trafiksäkerhetsverk att utarbeta ett system med utmärkning
av fordon i yrkesmässig lastbilstrafik på sätt som har skett i
fråga om den yrkesmässiga busstrafiken.

Föredraganden tar slutligen upp frågan om yrkestrafikregistreringen.
Han framhåller bl. a. att en av orsakerna till de problem som f. n. finns
när det gäller övervakningen av den yrkesmässiga trafiken är att de nuvarande
registren — som förs hos länsstyrelserna — är ofullständiga,
otidsenliga och personalkrävande. På grund av svårigheterna att få fram
de uppgifter ur registren som behövs för olika kontrollåtgärder är de
enligt föredraganden inte till någon större hjälp vid övervakningen.

Mot bakgrund härav anser föredraganden att behovet av ett centralt
yrkestrafikregister — med tillämpning av databehandling — är klart
dokumenterat. Förslag om inrättande av ett sådant centralt register läggs
fram i propositionen. Enligt föredraganden bör det centrala yrkestrafikregistret
läggas upp med anknytning främst till bilregistret. Det framhålls
emellertid i propositionen att vissa av de uppgifter som behövs i ett
yrkestrafikregister är mindre lämpade för datamaskinell registrering.
Som exempel härpå nämns vissa uppgifter som huvudsakligen rör busslinjetrafiken.
Dessa uppgifter — liksom belastningsuppgifter rörande
tillståndshavare — bör därför enligt föredraganden även fortsättningsvis
föras manuellt hos länsstyrelserna.

Enligt föredraganden bör det ankomma på regeringen att bestämma

TU 1977/78: 27

hur överförandet av de nuvarande registren till ett centralt yrkestrafikregister
skall ske, liksom den tidpunkt då det nya registret skall träda i
funktion.

När det gäller frågan om företagsstrukturen inom åkerinäringen finner
utskottet — i likhet med föredraganden — att den lämpliga storleken
på företagsenheterna och den lämpliga företagsformen — juridisk
person eller enskild firma — inte kan anges i generella termer utan är
beroende på en rad olika faktorer, inte minst transportverksamhetens art
och omfattning samt trafikutövarens förutsättningar att driva rörelsen.
Det är också enligt utskottets mening väsentligt att hinder inte ställs upp
för en strukturrationalisering och fortlöpande anpassning till de ändrade
förutsättningar som är en följd av utvecklingen i övrigt. Utskottet anser
därför att förslaget att slopa kravet på särskilda skäl för att juridiska personer
skall kunna meddelas tillstånd till yrkesmässig trafik är väl ägnat
att främja en utveckling i strukturrationaliserande riktning.

I samband med utskottsbehandlingen har företrädare för taxinäringens
organisationer bl. a. framhållit att taxitrafiken bör ses som en integrerad
del i den kollektiva persontrafiken.

Enligt vad utskottet har erfarit kommer nästa fas i det fortsatta reformarbetet
med yrkestrafiklagstiftningen, som pågår inom kommunikationsdepartementet,
att behandla olika frågor som rör taxitrafiken, bl. a.
frågan om taxinäringens struktur. Utskottet har förståelse för att taxifrågorna
inte har tagits upp i förevarande sammanhang men vill understryka
vikten av att arbetet påskyndas. Utskottet förutsätter att man i
arbetet med taxifrågorna beaktar den roll som taxitrafiken har i den
kollektiva trafikapparaten. Enligt utskottet bör regeringen snarast för
riksdagen lägga fram förslag till lösningar i syfte att förbättra företagsstrukturen
inom taxinäringen och i övrigt anpassa lagstiftningen i fråga
om taxitrafiken till gällande trafikpolitiska värderingar.

Utskottet tillstyrker också vad som i övrigt har föreslagits beträffande
tillståndsgivningen i fråga om den yrkesmässiga lastbilstrafiken. I anslutning
härtill avstyrks yrkandet i motionen 1977/78: 1918 (punkten 3) om
skyndsamma åtgärder i syfte att utveckla och vidga det statsägda transportföretaget
Svelast och skapa större kooperativa transportföretag
samt om genomförande snarast av en övergripande samhällelig planering
av den yrkesmässiga lastbilstrafiken.

I några motioner berörs frågor som har anknytning främst till förslagen
avseende laglydnaden och övervakningen.

I motionen 1977/78: 1915 hemställs att riksdagen med bifall i övrigt
till propositionen hos regeringen begär ytterligare utredning av frågan
om lagstiftning om lastindikatorer på tyngre fordon.

I motionen 1977/78: 1918 (punkten 2) hemställs rörande denna fråga

TU 1977/78:27

att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpning av förslaget om
införandet av lastindikatorer på tyngre lastbilar till att också omfatta
den nu befintliga lastvagnsparken med en övergångstid på ett år.

Som grund för sin hemställan i motionen 1977/78: 1915 åberopar
motionärerna bl. a. att de lastindikatorer som finns på marknaden inte
har fullgod tillförlitlighet. Vidare hänvisas till att problem har varit
förknippade med de indikatorer som har utprovats under senare tid och
att problemen är än större när det gäller lastindikatorer på släpvagnar.
Motionärerna hävdar vidare att ungefär hälften av de fordon som skulle
komma att omfattas av ett obligatorium inte skulle behöva utrustas
med lastindikatorer, eftersom det är fråga om fordon som transporterar
gods med viktuppgifter eller har lastbegränsning i sin konstruktion,
t. ex. tank- och bulkfordon. I motionen berörs också kostnads- och
servicefrågor.

I likhet med föredraganden anser utskottet att det ur flera synpunkter
är väsentligt att belastningsbestämmelserna efterlevs. Överlastade
fordon innebär risker för trafiksäkerheten. Nedslitningen av väg- och
brobeståndet ökar, och överlasterna kan också innebära att konkurrensbetingelserna
på transportmarknaden snedvrids. De svårigheter som
ofta föreligger att på ett lätt och tillförlitligt sätt mäta lastvikten torde
också medföra att transportören ofta tvingas att köra med underlast för
att försäkra sig om att han håller sig inom belastningsbestämmelsernas
ram. Utskottet delar föredragandens mening att underlaster innebär såväl
samhällsekonomiskt som transportekonomiskt klara nackdelar.

Utskottet anser att lastindikatorn kan utgöra ett värdefullt hjälpmedel
för att undvika såväl över- som underlaster. Härigenom kan uppnås
positiva effekter när det gäller trafiksäkerheten. Även för den enskilde
transportören kan lastindikatorema få stor betydelse genom förbättrad
transportekonomi och sundare konkurrensbetingelser.

Under utskottsbehandlingen har framkommit bl. a. att de lastindikatorer
som hittills har utprovats har visait sig vara behäftade med vissa
brister. Detta har enligt uppgift bl. a. föranlett förhållandevis höga driftkostnader
för apparaturen. Utskottet finner det därför inte fullt klarlagt
att de lastindikatorer som i dag finns på marknaden fyller de krav på
tillförlitlighet som måste ställas för att en lagstiftning skall kunna genomföras.
Utskottet anser det också vara viktigt att servicefrågan löses
på ett tillfredsställande sätt.

Utskottet har vidare under ärendets behandling informerats om den
pågående utvecklingen av andra typer av mätanordningar som — i fråga
om vissa fordonstyper — i stället för lastindikatorer anses utgöra ett
tillfredsställande hjälpmedel för att mäta lastvikter.

Mot bakgrund av vad nu har anförts avstyrker utskottet i enlighet
med yrkande i motionen 1977/78: 1915 den föreslagna lagstiftningen.

TU 1977/78: 27

Än mindre kan utskottet tillstyrka yrkandet i motionen 1977/78: 1918
(punkten 2) om en skärpning av förslaget.

Med hänsyn till lastindikatorns värde som hjälpmedel att bestämma
lastvikter bör dock enligt utskottet den fortsatta utvecklingen följas uppmärksamt.
En lämplig åtgärd i sammanhanget torde vara att regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer ytterligare utreder förutsättningarna
att genom lastindikatorer mäta lastvikten på tyngre fordon.
Ett nytt förslag i frågan från regeringens sida bör därefter snarast framläggas
för riksdagen.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

I den under allmänna motionstiden väckta motionen 1977/78: 780
har hemställts att riksdagen hos regeringen begär utredning och åtgärder
för att hindra s. k. svartåkning med buss. I motionen framhålls bl. a.
att de övervakande myndigheterna f. n. inte anser sig ha tid eller resurser
att ”ta itu med brott med så ringa straffpåföljd”.

I motionen 1977/78: 1916 hemställs (punkten 1) att riksdagen beslutar
att de anställdas organisationer skall beredas tillfälle att yttra sig vid
lämplighetsprövningen. Vidare hemställs (punkten 2) att riksdagen ger
regeringen till känna vad som har anförts i motionen om åtgärder mot
trafikutövare som inte följer gällande bestämmelser. Motionärerna framhåller
bl. a. att åtgärder i form av varning och återkallelse måste bli vanligare
när det gäller dem som åsidosätter gällande bestämmelser. Vidare
framhålls vikten av ett enhetligt och aktivt agerande från länsstyrelsernas
sida. För att åstadkomma detta bör enligt motionärerna en central myndighet
med ansvar för yrkestrafikfrågor utfärda anvisningar om hur
varnings- och återkallelseinstituten skall tillämpas och hur lämpliga
bevakningsrutiner kan läggas upp. Motionärerna berör i sammanhanget
också kontrollen och tillsynen av efterlevnaden av bestämmelserna om
arbetstid och vilotid och anser det angeläget att de förslag i dessa frågor
som lades fram av bilarbetstidsutredningen år 1977 blir föremål för snar
behandling.

Motionärernas yrkande att de anställdas organisationer skall höras i
samband med den personliga lämplighetsprövningen hänger närmast
samman med remissförfarandets utformning.

Förslagen i propositionen innebär ett mindre omständligt remissförfarande
som enligt utskottets mening bör förenkla hanteringen av yrkestrafikärendena
i väsentlig mån. Utskottet erinrar om att tillståndsmyndigheterna
redan inom ramen för nuvarande lagstiftning är oförhindrade
att höra även andra myndigheter och organisationer än de som räknas
upp i YTF. Utskottet erinrar om att så kommer att vara fallet även
fortsättningsvis, eftersom samma möjlighet kommer att finnas om förslagen
i propositionen genomförs.

TU 1977/78: 27

Utskottet anser — i likhet med föredraganden — att ett kraftfullt
agerande från länsstyrelsernas sida är en väsentlig faktor när det gäller
tillsynen av den yrkesmässiga trafiken. Det är emellertid också viktigt
att man strävar efter att underlätta tillsyns- och övervakningsverksamheten.
Utskottet anser att de förslag som läggs fram i propositionen beträffande
varnings- och återkallelseinstituten utgör ett led i en sådan
strävan. Tillståndsmyndighetemas arbete med yrkestrafiken torde också
komma att underlättas i betydande mån om ett centralt yrkestrafikregister
inrättas. I samband med uppläggningen av ett sådant register kan
förutsättas att den centrala registerförande myndigheten utarbetar förbättrade
och mera effektiva bevakningsrutiner. Detta torde enligt utskottet
underlätta uppföljningen av tillståndshavarnas verksamhet och effektivisera
länsstyrelsernas och polisens övervakningsfunktioner.

Vad särskilt beträffar olaga yrkesmässig busstrafik anser utskottet att
den översyn av systemet med beteckningsmärken på bussar i yrkesmässig
trafik som pågår inom regeringens kansli — tillsammans med de åtgärder
som nu föreslås — bör bidra till en minskning av den olagliga
trafiken.

Vad gäller frågan om påföljderna har utskottet erfarit att man inom
ramen för det fortsatta reformarbetet med yrkestrafiklagstiftningen, som
pågår inom kommunikationsdepartementet, avser att företa en översyn
också av påföljdssystemet.

Mot bakgrund av vad som nu har anförts anser utskottet att förslagen i
nu behandlade delar — liksom vad som har anförts om det fortsatta arbetet
med yrkestrafiklagstiftningen — ligger väl i linje med vad som har
framförts i motionerna 1977/78: 780 och 1977/78: 1916. Med beaktande
härav finner utskottet någon åtgärd i ämnet från riksdagens sida med
anledning av motionerna ej vara påkallad.

Utskottet vill emellertid — på sätt som har skett i motionen 1977/78:
1916 — i sammanhanget betona vikten av att beredningen inom regeringens
kansli av bilarbetstidsutredningens betänkande (SOU 1977: 2)
Bilarbetstid bedrivs på ett sådant sätt att ställning så snart som möjligt
kan tas till den fortsatta behandlingen av utredningsförslagen.

Vad föredraganden i övrigt har anfört rörande den yrkesmässiga lastbilstrafiken
föranleder ej någon erinran eller särskilt uttalande från utskottets
sida. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motionen 1977/78:
1918 (punkten 1), vari har yrkats avslag på propositionen i dessa delar.

Vissa andra yrkestrafikfrågor

Under förevarande avsnitt tar föredraganden upp vissa frågor rörande
ändringar i YTF som anges angelägna att genomföra i syfte att revidera
och modernisera lagstiftningen.

Bl. a. föreslås i propositionen ändringar av vissa bestämmelser i syfte

TU 1977/78: 27

att underlätta tillämpningen av lagstiftningen. Vidare föreslås att vissa
bestämmelser mönstras ut ur YTF, eftersom bestämmelserna inte längre
har någon praktisk betydelse.

I propositionen behandlas också frågan om undantag från YTF för
vissa slag av transporter.

Regeringens förslag i dessa delar föranleder inte någon erinran eller
särskilt uttalande från utskottets sida.

I den under allmänna motionstiden väckta motionen 1977/78: 1239
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i YTF så
att tillstånd till beställningstrafik blir tillräckligt för turisttrafikresor. Enligt
motionärerna har tillståndskravet för rena turistresor skapat onödig
byråkrati och betydande krångel för många bussinnehavare. Enligt motionärerna
finns det inte något skäl att upprätthålla kraven på särskilda
tillstånd för turistresor.

Bakgrunden till motionärernas yrkande synes vara de nya definitioner
av busstrafikbegreppen i YTF som infördes genom riksdagens beslut
1977 (prop. 1976/77: 70, TU 1976/77: 21, rskr 1976/77: 233). Genom de
ändringar i YTF som föranleddes av riksdagens beslut infördes i lagstiftningen
ett nytt busstrafikbegrepp, turisttrafik, vid sidan av begreppen
beställningstrafik och linjetrafik. Med turisttrafik avses sådan yrkesmässig
busstrafik för befordran av passagerare eller gods som inte är
beställningstrafik, om transporten ingår som ett led i ett sammanhängande
arrangemang, där huvudsyftet ligger på annat än själva transporten.
Ändringarna trädde i kraft den 1 januari 1978. De övergångsbestämmelser
som utfärdades av regeringen i anslutning till ikraftträdandet innebar
att innehavare av tillstånd till beställningstrafik ägde rätt att till
utgången av mars 1978 utföra turisttrafik med stöd av beställningstrafiktillstånd,
under förutsättning att ansökan om turisttrafiktillstånd getts
in till länsstyrelsen dessförinnan.

Utskottet anser att de nya definitionerna utgör ett värdefullt led i strävandena
att åstadkomma klarare avgränsningar i fråga om de olika typerna
av yrkesmässig busstrafik som förekommer. De tidigare begreppen
skapade ofta problem från såväl tillämpnings- som övervakningssynpunkt.

Enligt vad utskottet har erfarit pågår f. n. behandlingen av huvuddelen
av ansökningarna om turisttrafiktillstånd hos länsstyrelserna. Med
hänsyn härtill och till att de nya bestämmelserna nyligen har trätt i kraft
är det enligt utskottet för tidigt att göra någon närmare bedömning av
hur bestämmelserna har tillämpats i tillståndssammanhang. Utskottet
vill emellertid starkt understryka att det är väsentligt att tillståndsgivningen
får ett sådant innehåll att den inte skapar en onödig byråkrati och
försvårar för trafikutövare eller olika kategorier av resande att genomföra
resor av olika slag. Utskottet vill i detta sammanhang klargöra att

TU 1977/78: 27

de nya bestämmelserna inte innebär att särskilt tillstånd till turisttrafik
krävs för enskilda resor av mera tillfällig art, t. ex. resor till idrottsevenemang
av olika slag.

Utskottet anser att regeringen med uppmärksamhet bör följa utvecklingen
av den nya lagstiftningen och, om omständigheterna föranleder
därtill, till riksdagen avge de förslag till ändringar som behövs. Med beaktande
av vad nu har anförts anser utskottet någon åtgärd i ämnet från
riksdagens sida med anledning av motionen f. n. ej vara påkallad.

Uthyrning av motorfordon

Under förevarande avsnitt behandlas frågor som rör såväl långtidsuthyrning,
s. k. leasing, som korttidsuthyming av motorfordon.

När det gäller långtidsuthyrning biträder föredraganden leasingutredningens
uppfattning att nuvarande bestämmelser om uthyrning av bil
inte passar vid leasing. Enligt föredraganden är leasingsituationen snarare
lik den som föreligger vid ett avbetalningsköp. I propositionen förordas
därför att man bör jämställa hyresmannen i leasingförhållanden
med den som innehar fordonet på grund av avbetalningsköp när det gäller
ansvaret för fordonsinnehavet i olika avseenden. Förslaget i dessa
delar innebär att ansvaret för försäkringspliktens och skattskyldighetens
fullgörande liksom ansvaret för fordonets användning och skick flyttas
över från uthyraren till hyresmannen.

När det gäller långtidsuthyrningens avgränsning mot korttidsuthyrning
anser föredraganden att med långtidsuthyrning skall avses sådana
nyttjanderättsupplåtelser som har ingåtts för viss bestämd tid om minst
ett år.

Vidare förordas att tillståndsgivningen och den nuvarande skyldigheten
att till yrkestrafikregistret anmäla och där anteckna fordon som
långtidsuthyrs slopas.

Förslag läggs också fram om slopande av det krav på tätare kontrollbesiktningsskyldighet
som f. n. gäller också långtidsuthyrda fordon.

I fråga om korttidsuthyming föreslås — i konsekvens med förslaget
angående den yrkesmässiga lastbilstrafiken — att behovsprövningen
slopas såvitt avser uthyrning av lastbilar.

I förenklande syfte föreslås att anmälnings- och anteckningsskyldigheten
när det gäller sådana kategorier uthyrningsfordon som inte är underkastade
behovsprövning upphävs.

Föredraganden anser vidare att de särskilda kraven på förare av vissa
inhyrda fordon, den s. k. 21-årsregeln, kan upphävas liksom bestämmelsen
i YTF om förbud att anlita yrkesförare till uthyrningsbil.

Slutligen behandlar föredraganden frågorna om långtidsuthyrningen
i ett eventuellt utbyggt system med kreditrestriktioner och släpfordonens
behandling i uthyrningssystemet.

TU 1977/78: 27

I motionen 1977/78: 1917 yrkas avslag på propositionen, såvitt avser
förslaget att skattskyldigheten och försäkringsplikten skall åvila hyresmannen.
Vidare yrkas i motionen att riksdagen måtte förorda att uppgifter
som dels utvisar att ett motorfordon utgör leasingfordon, dels anger
ägarens adress införs i bilregistret. I motionen pekas bl. a. på att vid
inträffade skadefall förhandlingar skulle komma att föras direkt mellan
försäkringsbolag och hyresman angående skadereglering m. m. Enligt
motionären skulle en sådan ordning medföra risk för att hyresmannen
inte tillräckligt vinnlägger sig om att tillvarata uthyrarens intressen beträffande
skadereglering och reparation av det förhyrda fordonet.

Utskottet delar föredragandens uppfattning att leasingsituationen närmast
är att jämställa med den som föreligger vid ett avbetalningsköp. I
båda fallen har innehavaren en sådan rätt till fordonet att ägaren, dvs.
i fråga om leasing den som hyr ut fordonet, i praktiken varken rättsligt
eller faktiskt kan råda över fordonet än mindre kontrollera hur det används.
Utskottet anser därför — i likhet med föredraganden — att hyresmannen
i leasingförhållanden bör jämställas med den som innehar
fordonet på grund av avbetalningsköp när det gäller ansvaret för fordonsinnehavet
i olika avseenden.

När det gäller frågan om överflyttande av ansvaret för försäkringspliktens
fullgörande anser utskottet att flera fördelar är förknippade
med en ordning som den som har föreslagits i propositionen. En är att
premiesättningen kan differentieras efter ortsområde, körsträcka, bonus,
nykterhetsrabatt m. m. på samma sätt som f. n. gäller i fråga om andra
än långtidsuthyrda fordon. Enligt utskottet innebär den nuvarande premiesättningen
orättvisor, vilket har sin grund i att möjligheter f. n. saknas
att differentiera premierna och tillämpa den zonindelning som förekommer
beträffande andra bilförsäkringar. Avsaknaden av bonussystem
leder också till att försäkringskostnaderna för den som i dag leasar en
bil är högre än för exempelvis en avbetalningsköpare.

Vidare torde utredningen i samband med skadefall kunna underlättas
om hyresmannen är trafikförsäkringsskyldig och alltså försäkringstagare.
Otvivelaktigt förhåller det sig i de flesta fall så att det vid skadefall är
den som har dispositionsrätten till fordonet, dvs. hyresmannen, som närmast
känner till de uppgifter som kan ha betydelse i ersättningsfrågan.

Enligt vad utskottet har erfarit kan uthyrarens intresse av att den bil
han hyr ut omfattas av ett fullgott försäkringsskydd väl tillgodoses även
vid ett överflyttande av försäkringsansvaret. Genom utbyggnad av den
s. k. restskuldsförsäkringen kan uthyrningsföretaget jämställas med den
som säljer bil t. ex. på avbetalningskontrakt. Restskuldsförsäkringen innebär
att säljaren vid skadefall hålls skadeslös även om avbetalningsköparen
har haft bilen oförsäkrad eller satt försäkringen ur kraft genom
avtalsbrott. Försäkringen gäller inte bara vagnskada utan även brand
och stöld.

TU 1977/78: 27

Ägaren kan givetvis ha intresse exempelvis av hur försäkringsersättningen
betalas ut och reparationerna utförs. Även här kan, enligt vad utskottet
har erfarit, ägarens intressen tillgodoses genom försäkringsbestämmelser
på samma sätt som har skett i fråga om avbetalningsköpen.

Vidare har upplysts att de administrativa fördelar som f. n. är förknippade
med de s. k. samlingsförsäkringar som tillämpas i fråga om
leasingfordon inte behöver gå förlorade vid en överflyttning av försäkringsansvaret
från uthyraren till hyresmannen.

Vad gäller frågan om överflyttning av skatteplikten från uthyraren
till hyresmannen finner utskottet att en sådan överflyttning torde kunna
innebära inte minst praktiska fördelar. Härigenom kan bl. a. skattekvitto
och kontrollmärke tillställas hyresmannen direkt, vilket bör innebära
besparingar genom förenklade rutiner liksom större snabbhet i hanteringen.

Mot bakgrund av vad nu har anförts anser sig utskottet inte kunna
dela den tveksamhet rörande överflyttning av ansvaret i nu angivna hänseenden
som har kommit till uttryck i motionen 1977/78: 1917. Enligt
utskottet innebär förslaget i propositionen att man uppnår enhetlighet i
fråga om ansvaret i olika hänseenden. Denna fördel riskeras gå förlorad
om ansvaret på väsentliga punkter skall ligga kvar på uthyraren men i
andra avseenden flyttas över på hyresmannen. En sådan uppdelning
torde f. ö. vara praktiskt ohanterlig, och därmed skulle de rationaliseringsvinster
som förslaget innebär inte kunna tas till vara. Utskottet
avstyrker i enlighet härmed yrkandet i motionen 1977/78: 1917 (punkten
1) om avslag på propositionen, såvitt avser förslaget att skatteplikten
och försäkringsplikten skall åvila hyresmannen.

När det gäller frågan om leasingfordonens behandling i registerhänseende
delar utskottet den uppfattning som har kommit till uttryck i
motionen. Inte minst för att undvika att hyresmannen registreringstekniskt
får rätt att sälja fordonet anser utskottet det vara väsentligt att
markering om leasingförhållandet görs i bilregistret. I registret bör således
finnas uppgifter som utvisar dels att det är fråga om ett leasingfordon,
dels vem som är uthyrare.

Enligt vad utskottet har erfarit kommer regeringen — om förslaget
om ansvarets överflyttande antas — att utfärda föreskrifter om registerinnehållet
i enlighet med vad nyss har sagts.

Genomförandet av förslaget synes således innebära att syftet med
motionen 1977/78: 1917 (punkten 2) i förevarande del kommer att tillgodoses.
Motionen bör därför ej föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida.

I likhet med föredraganden finner utskottet att det inte är påkallat
att kräva tillstånd till långtidsuthyrning av bilar. De trafiksäkerhetsmässiga
aspekterna — som har varit en huvudsaklig grund för upprätthål -

TU 1977/78: 27

lande av en lämplighetsprövning — kommer att kunna tillvaratas genom
att hyresmannen helt övertar ansvaret för fordonets skick och användning.
Inte heller finns det från trafikpolitisk eller annan synpunkt någon
anledning att bibehålla kravet på behovsprövning i fråga om leasingfordon.

Vad propositionen i övrigt innehåller under förevarande avsnitt föranleder
ej någon erinran eller särskilt uttalande från utskottets sida.
Förslaget tillstyrks följaktligen av utskottet.

Författningsmässig reglering m. m.

Förslagen i propositionen aktualiserar ändringar främst i YTF. I anledning
av förslagen rörande uthyrning av motorfordon föreslås vidare
ändringar i lagen (1967: 420) om flyttning av fordon i vissa fall, lagen
(1972: 435) om överlastavgift samt trafikskadelagen (1975: 1410). Vidare
aviseras ändringar i vissa icke riksdagsbundna författningar.

I propositionen framhålls att förslagens genomförande innebär att en
viss övergångstid behövs för såväl myndigheter som enskilda. Därför
förordas att regeringen bemyndigas att bestämma om ikraftträdande av
lagstiftningen. Vidare anges att regeringen bör ges möjlighet att sätta i
kraft ändringarna vid skilda tidpunkter. Föredraganden anser att ett visst
behov av övergångsföreskrifter kan förutses, vilka regeringen bör bemyndigas
att meddela.

En riktpunkt för arbetet på genomförande av förslagen när det gäller
bestämmelserna om behovsprövning, juridisk person m. m. och leasingreglerna
anges vara att lagstiftningen skall kunna träda i kraft den 1 januari
1979. I vissa delar torde enligt föredraganden en längre förberedelsetid
krävas. Detta anges gälla framför allt i fråga om yrkestrafikregistreringen
och beteckningsmärkcna. I fråga om dessa delar av reformarbetet
anges att siktet bör vara inställt på ett genomförande till den
1 oktober 1979.

I motionen 1977/78: 1875 yrkas att riksdagen ger regeringen till känna
att YTF ”bör ersättas av en lag som är skriven på begriplig svenska”.

Frågan om en författningsteknisk revision av YTF berörs i propositionen.
Föredraganden framhåller att en genomgripande författningsreform
har kommit att framstå som angelägen. En sådan reform bör
enligt föredraganden göras i samband med att man tar ett mera samlat
grepp över yrkestrafiklagstiftningen i anslutning till pågående trafikpolitiska
överväganden.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av att yrkestrafiklagstiftningen
blir föremål för en författningsteknisk revision. Det
är enligt utskottets mening väsentligt att rättsreglerna får en sådan språklig
utformning att de inte medför svårigheter att tolka och tillämpa för
enskilda eller myndigheter. Föredragandens uttalanden i propositionen

TU 1977/78: 27

visar att regeringen har uppmärksamheten riktad på problemet. Utskottet
vill emellertid understryka vikten av att en författningsmässig revision
av yrkestrafiklagstiftningen snarast möjligt genomförs.

Mot bakgrund av vad nu har anförts finner utskottet att någon åtgärd
i frågan från riksdagens sida f. n. inte är påkallad.

Även i övrigt tillstyrks propositionen i förevarande del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande transportföretaget Svelasts verksamhet
m. m. avslår motionen 1977/78: 1918, yrkandet 3,

2. att riksdagen med avslag på propositionen 1977/78: 137, såvitt
nu är i fråga, och motionen 1977/78: 1918, yrkandet 2, samt
med anledning av motionen 1977/78: 1915 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande lastindikatorer
på tyngre lastfordon, m. m.,

3. att riksdagen beträffande s. k. svartåkning lämnar motionen
1977/78: 780 utan åtgärd,

4. att riksdagen beträffande lämplighetsprövning, m. m. med bifall
till propositionen 1977/78: 137 lämnar motionen 1977/78:
1916 utan åtgärd,

5. att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78: 137 och
med avslag på motionen 1977/78: 1918, yrkandet 1, i övrigt
antager förslaget till lag om ändring i förordningen (1940:
910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.,

6. att riksdagen beträffande tillstånd till viss busstrafik avslår motionen
1977/78: 1239,

7. att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78: 137

a. antager förslaget till lag om ändring i lagen (1967: 420) om
flyttning av fordon i vissa fall,

b. antager förslaget till lag om ändring i lagen (1972: 435)
om överlastavgift,

8. att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78: 137 och
med avslag på motionen 1977/78: 1917, yrkandet 1, antager
förslaget till lag om ändring i trafikskadelagcn (1975: 1410),

9. att riksdagen beträffande uppgifter till bilregistret avslår motionen
1977/78: 1917, yrkandet 2,

10. att riksdagen beträffande den språkliga utformningen av yrkestrafikförordningen
avslår motionen 1977/78: 1875.

TU 1977/78: 27

Stockholm den 16 maj 1978

På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

Närvarande: Sven Mellqvist (s), Carl-Wilhelm Lothigius (m), Rune Torwald
(c), Birger Rosqvist (s), Bertil Zachrisson (s), Olle östrand (s),
Wiggo Komstedt (m), Erik Johansson i Hållsta (c), Sven-Gösta Signell
(s), Anna Wohlin-Andersson (c), Margit Sandéhn (s), Eric Rejdnell (fp),
Rolf Dahlberg (m), Sten-Ove Sundström (s) och Anita Brorsson (c).

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM H7S 7800SS

■

' ■

■ ..

‘