TU 1977/78:25
Trafikutskottets betänkande
1977/78:25
med anledning av propositionen 1977/78:166 om vissa sjöfartsfrågor
jämte motioner
Propositionen
I propositionen 1977/78:166 har regeringen (kommunikationsdepartementet)
föreslagit riksdagen
dels att anta inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till lag
om fortsatt giltighet av lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av
fartyg,
dels att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att under tiden den 1 juli
1978-den 30 juni 1979 ikläda staten garantier till svenska rederier till högst det
belopp som den 1 juli 1978 resterar av det garantibelopp om 500 000 000 kr.
som beslöts av riksdagen med anledning av förslag i prop. 1976/77:146.
Ärendet bör enligt regeringen behandlas under innevarande riksmöte.
I propositionen behandlas i korthet sjöfartsutvecklingen under det senaste
året.
Våren 1977 beslutade riksdagen om vissa temporära åtgärder beträffande
den svenska handelsflottan (prop. 1976/77:146, TU 1976/77:26, rskr 1976/
77:344). Det gällde bl. a. likviditetsstöd i form av statliga kreditgarantier på
500 milj. kr., som kunde beviljas till den 30 juni 1978, och en till samma
tidpunkt tidsbegränsad lag om tillstånd till överlåtelse av fartyg.
I förevarande proposition föreslås att - i avvaktan på resultatet av den i
prop. 1976/77:146 aviserade sjöfartspolitiska utredningen - dels det belopp
för statliga kreditgarantier som beräknas vara oförbrukat den 1 juli 1978 får
användas även under nästa budgetår, dels lagen om tillstånd till överlåtelse av
fartyg skall fortsätta att gälla till utgången av juni 1979.
Lagförslaget
Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.
Förslag till
Lag om fortsatt giltighet av lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av
fartyg
Härigenom föreskrivs att lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av
fartyg som gäller till utgången av juni 1978 skall äga fortsatt giltighet till
utgången av juni 1979.
1 Riksdagen 1977/78. 15 sami. Nr 25
TU 1977/78:25
2
Motionerna
I motionen 1977/78:1934 av Sven Mellqvist m. fl. (s) hemställs
1. att riksdagen i fråga om översyn av reglerna för s. k. bare-boat charter
ger regeringen till känna vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen anhåller hos regeringen att erforderliga åtgärder vidtas för
att tillgodose vad som anförts i motionen angående den statliga upphandlingen
av sjöfraktstjänster.
I motionen 1977/78:1935 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
beslutar
1. att avslå regeringens förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen
(1977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg samt att hos regeringen
hemställa om utarbetande av förslag till lag om förbud mot överlåtelse av
fartyg till stater med s. k. bekvämlighetsflagg,
2. att avslå propositionen i vad gäller kreditgarantier med kvarvarande
belopp av tidigare beslutade 500 milj. kr. till skeppsfarten,
3. att likviditetsstöd i form av kreditgarantier på 100 milj. kr. skall utgå till
den mindre skeppsfarten under tiden fram till den 30 juni 1979.
Utskottet
Kreditstöd i form av statliga garantier
Riksdagen beslutade våren 1977 (prop. 1976/77:146, TU 1976/77:26, rskr
1976/77:344) om vissa åtgärder till stöd åt rederinäringen. Åtgärderna
omfattade bl. a. införande av ett likviditetsstöd i form av statliga kreditgarantier
på 500 milj. kr., som kunde beviljas till den 30 juni 1978, och en till
samma tidpunkt begränsad lag om tillstånd till överlåtelse av fartyg. Syftet
med stödet skulle i första hand vara att ge rederierna möjlighet att undvika av
likviditetsskäl framtvingade omfattande försäljningar av modernt tonnage
till underpris. I propositionen betonades att ett sådant stöd måste vara
selektivt och grunda sig på en ingående individuell bedömning. Både rederi
och fartyg skulle bedömas vara livsdugliga inom svensk sjöfartsnäring.
Åtskilliga förändringar ansågs dock få accepteras för att den svenska
handelsflottan framgångsrikt skulle kunna anpassas till nya förhållanden.
De överväganden inom kommunikationsdepartementet som låg till grund
för förslagen i propositionen 1976/77:146 visade på ett behov av garantier om
500 milj. kr., varav ca 50 milj. kr. behövdes för den mindre skeppsfarten.
Hänsyn hade därvid tagits till de förslag som lagts fram i propositionen 1976/
77:139 om vissa varvsfrågor, som innebar att svenska rederier gavs möjlighet
att lägga ut nybeställningar utan att därvid belasta sin likviditet.
Vid de överläggningar med företrädare för rederier och ombordanställda
som föregick utarbetandet av nämnda proposition förutsatte Sveriges
redareförening att ytterligare statliga kreditgarantier utöver den ram som
TU 1977/78:25
3
skulle komma att föreslås i propositionen inom en viss tid kunde beräknas bli
nödvändiga. Redan i september 1977 aktualiserade Redareföreningen hos
regeringen frågan om en ökning av ramen för kreditgarantierna från 500 milj.
kr. till 1 250 milj. kr. Bakgrunden till Redareföreningens framställning varén
aktuell enkät genomförd av föreningen. Prognosperioden avsåg tiden t. o. m.
utgången av år 1979.
Flertalet svenska rederier har, enligt vad föredragande departementschefen
i nu förevarande proposition anfört, ansökt om garantiutfästelser, och
huvuddelen av ansökningarna har också behandlats av nämnden för
fartygskreditgarantier. Fullmäktige i riksgäldskontoret har därefter i ett antal
fall lämnat sådana utfästelser, i vissa fall sedan frågan underställts regeringens
prövning.
Vid behandlingen av ansökningarna har normalt ställts krav på amorteringsanstånd
från rederiernas ordinarie kreditgivare. Sådana amorteringsanstånd
har även medgetts svenska rederier för lån i fartyg som byggts vid
svenska varv med statlig kreditgaranti. Efter förslag i propositionen 1977/
78:101 bil. 11 har riksdagen medgett att Svenska skeppshypotekskassan och
Skeppsfartens sekundärlånekassa får disponera en rörlig kredit av 139 milj.
kr. i riksgäldskontoret (NU 1977/78:38, rskr 1977/78:160). Därigenom har
skapats förutsättningar även för kassorna att medge amorteringsanstånd.
Som en följd av bl. a. dessa åtgärder har enligt föredraganden behovet av
likviditetsstöd i form av statliga kreditgarantier kraftigt kunnat begränsas.
Samtidigt har syftet med dessa kunnat uppnås genom att kreditgivarna på
såväl den statliga som den privata sidan varit med och tagit sin del av ansvaret
- och även risken - när det gällt att medverka till att svenska rederier skall
klara de likviditetspåfrestningar som följt av sjöfartskonjunkturen.
Av den av riksdagen beslutade ramen för statliga kreditgarantier kan enligt
propositionen, efter det att samtliga ansökningar som kommit in till
nämnden för fartygskreditgarantier avgjorts, beräknas återstå ett belopp av
storleksordningen 200 milj. kr. Sjöfartspolitiska utredningen har i skrivelse
den 22 februari 1978 anfört att de åtgärder som har vidtagits i betydande
omfattning torde säkerställa rederiernas likviditet i vart fall till halvårsskiftet
1979. Förhållandena inom den internationella sjöfarten under de närmaste
åren kan emellertid enligt utredningen beräknas bli sådana att även med de
åtgärder som vidtagits vissa rederier kan hamna i likviditetssvårigheter. Det
är därför enligt utredningen angeläget att den del av den ursprungliga ramen
om 500 milj. kr. som kan komma att återstå sedan samtliga ansökningar
avgjorts kan föras i ny räkning och stå till förfogande under åren 1978 och
1979 på i stort sett samma villkor som f. n. gäller. Utredningen anför vidare att
dess fortsatta arbete kan ge anledning till förslag om en utökning av stödet
och eventuellt också en förändrad inriktning och utformning av detta.
1 anslutning till det anförda erinrar föredraganden om att i'propositionen
1977/78:174 föreslås en ökning av ramen för beställarstöd med 775 milj. kr.
1* Riksdagen 19 71, 15 Sr 25
TU 1977/78:25
4
Därigenom ges möjlighet för svenska rederier att fortsätta att lägga ut
beställningar vid svenska varv utan att belasta sin likviditet i samma
utsträckning som om beställarstöd inte lämnats.
Med hänsyn till osäkerheten i bedömningen av utvecklingen inom
sjöfarten är det enligt föredraganden angeläget att resterande del av de
kreditgarantier som ställts till förfogande av riksdagen kan föras i ny räkning
och stå till förfogande även efter den 30 juni 1978, förslagsvis till den 30 juni
1979. Utskottet delar denna uppfattning och tillstyrker därför förslaget.
Kreditgarantierna bör, såsom i propositionen förordas, ges i enlighet med
förslagen i propositionen 1976/77:146 och uttalandena i TU 1976/77:26.
Av utskottets sålunda intagna ståndpunkt följer att utskottet avstyrker
yrkandena i motionen 1977/78:1935 (punkterna 2 och 3) om att regeringens
förslag i nu berörda del avslås och att i stället likviditetsstöd i form av
kreditgarantier på 100 milj. kr. utgår till den mindre skeppsfarten undertiden
fram till den 30 juni 1979.
Lag om tillstånd till överlåtelse av fartyg, m. m.
Enligt lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg, som trädde i
kraft den 28 juni 1977, gäller att svenskt registreringspliktigt skepp eller andel
däri inte får överlåtas utan tillstånd av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer, om skeppet genom överlåtelsen upphör att vara
svenskt. Vid prövning av fråga om tillstånd till överlåtelse skall särskilt
beaktas hur denna påverkar effektivitet och sysselsättning inom sjöfartsnäringen
och de ombordanställdas förhållanden. Tillstånd skall inte lämnas, om
det strider mot väsentligt allmänt intresse att skeppet upphör att vara
svenskt.
Enligt förordningen (1977:495) om tillstånd till överlåtelse av fartyg skall
fråga som avses i nämnda lag prövas av kommerskollegium i samråd med
riksbanken. Bedöms ärende ha större principiell betydelse eller allmän
räckvidd bör enligt förordningen kommerskollegium höra sjöfartsverket och
med eget yttrande underställa ärendet regeringens prövning. Underställning
förutsätts också ske om de ombordanställdas organisationer har motsatt sig
bifall till ansökningen.
Lagen resp. förordningen om tillstånd till överlåtelse av fartyg gäller till
utgången av juni 1978.
Föredraganden erinrar om att den lagstiftning som sålunda gäller sedan
halvårsskiftet 1977 har sin utgångspunkt dels i flaggutredningens förslag, dels
i resultatet av de överläggningar som fördes med företrädare för redarna och
de ombordanställda. Enligt föredragandens uppfattning befanns det därvid
angeläget att genom en särskild lag klargöra att sjöfartspolitiska synpunkter
skall beaktas vid prövningen av ansökan om tillstånd att till utlandet få
TU 1977/78:25
5
överlåta svenskt fartyg. Utgångspunkten måste vidare enligt det då framlagda
förslaget vara att svensk sjöfart så långt möjligt skall drivas under
svensk flagg. Samtidigt måste det emellertid finnas möjligheter för rederierna
att etablera sig utomlands. Vid bedömningen av tillståndsärendena borde
man skilja mellan s. k. rena försäljningar till utlandet och försäljningar med
bevarat svenskt driftsinflytande. Rena försäljningar vore ett normalt inslag i
rederiverksamheten och tillstånd borde alltså regelmässigt ges till sådana.
Även överlåtelser med bevarat svenskt driftsinflytande kunde vara till gagn
för svensk sjöfart, t. ex. om överlåtelse till dotterbolag i utlandet vore enda
möjligheten att erhålla eller behålla betydande lastkontrakt till följd av den
ökande sjöfartsprotektionismen. Ytterligare ett skäl till bifall kunde vara att
fartyget avsågs ingå i internationellt samarbete. Om rederiet i sin ansökan
angav att man avsåg att tillföra verksamheten under svensk flagg ett annat
fartyg, som från sysselsättningssynpunkt i princip motsvarade det som
avsågs registreras i utlandet, borde detta förhållande utgöra skäl för bifall till
framställningen.
I anslutning härtill erinras om att sjöfartspolitiska utredningen fått i
uppdrag bl. a. att - mot bakgrund av samhällsekonomiska, sjöfartspolitiska
och företagsekonomiska värderingar - undersöka behovet hos svenska
rederier att driva fartyg under främmande flagg. Vidare har flaggutredningens
betänkande Sjöfart och flagg överlämnats till sjöfartspolitiska
utredningen för att tas i beaktande vid utarbetandet av den lagstiftning som
avses utgöra en grund för en mera permanent lösning av frågan om
överlåtelse av fartyg till utlandet.
Det är enligt föredraganden givetvis önskvärt att den nuvarande lagstiftningen
- som tillkommit med sikte på de akuta problemen - så snart som
möjligt avlöses av en permanent ordning. Flaggfrågan får emellertid inte ses
isolerad utan måste sättas in i sitt sjöfartspolitiska sammanhang som sträcker
sig över ett vitt fält, där sjöfartsnäringens samhällsekonomiska betydelse,
framtida verksamhet och konkurrensförmåga behöver klarläggas. De överväganden
som måste göras skall bygga på det material och de analyser som
sjöfartspolitiska utredningen gör. 1 avvaktan på dessa bedömningar är det
enligt föredragandens mening nödvändigt att den nuvarande prövningen av
fartygsöverlåtelser till utlandet består. Lagen om tillstånd till överlåtelse av
fartyg föreslås därför bli förlängd med ett år.
Mot bakgrund av det sålunda anförda och då erfarenheterna av den
gällande lagstiftningen enligt propositionen befunnits tillfredsställande tillstyrker
utskottet den begärda förlängningen. Utskottet utgår därvid självfallet
från att - såsom i motionen 1977/78:1934 framhållits - prövningen av
frågor om fartygsöverlåtelser även fortsättningsvis sker på ett sådant sätt och
under sådan kontroll att syftet med lagstiftningen ej kringgås.
Av det anförda följer att utskottet avstyrker yrkandet i motionen 1977/
78:1935 (punkten 1) att riksdagen avslår förslaget om fortsatt giltighet av
tillståndslagen i fråga och hos regeringen hemställer om utarbetande av
TU 1977/78:25
6
förslag till lag om förbud mot överlåtelse av fartyg till stater med s. k.
bekvämlighets flagg.
Den redovisning som i propositionen lämnas beträffande handläggningen
av vissa ärenden om överlåtelser enligt den nya lagstiftningen har inte gett
utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
I propositionen framhåller föredraganden också att det är naturligt att man
söker sig fram till olika alternativa vägar för att behålla fartyg under svensk
flagg sett i ett längre tidsperspektiv. Ett alternativ är uthyrning av obemannat
fartyg, s. k. bäre-boat charter. Såsom flaggutredningen uttalade kan en sådan
uthyrning till utländsk befraktare för en svensk redare, som till följd av det
internationella konkurrensläget finner det omöjligt att sysselsätta ett fartyg,
framstå som ett alternativ till försäljning. Även från allmän synpunkt kan
enligt föredraganden ett sådant arrangemang vara att föredra, eftersom
fartyget då kan behållas under svensk flagg med möjlighet att sedermera
återta det i svensk drift. För att möjliggöra uthyrning av obemannat fartyg i de
fall då detta kan vara motiverat finns också i den svenska lagstiftningen
dispensmöjligheter i fråga om vissa förhållanden som rör fartyget.
I motionen 1977/78:1934 (punkten 1) understryks med anledning härav
vikten av att även i förevarande fall lagstiftning och tillämpningsföreskrifter
utformas så att syftet med lagstiftningen inte kan kringgås. Även utskottet
förutsätter att så sker. Med hänsyn härtill och då enligt propositionen
samordning av såväl regler som prövningsförfarande redan övervägs inom
kommunikationsdepartementet med syfte att komplettera den nuvarande
lagstiftningen avstyrks motionärernas yrkande om särskild framställning till
regeringen beträffande härmed sammanhängande frågor. En inom departementet
utarbetad promemoria i ämnet har f. ö. i dagarna publicerats.
I motionen 1977/78:1934 (punkten 2) erinras också om att riksdagen år
1974 enhälligt antog ett uttalande om att staten i möjligaste mån bör undvika
att utnyttja bekvämlighetsflaggade fartyg vid sin upphandling frakt tjänster
för att ej främja rederier som undandrar sig sitt sociala arbetsgivaransvar.
Enligt motionärernas mening bör riksdagen nu anhålla hos regeringen att den
snarast vidtar de åtgärder som kan erfordras för att de i motionen härom
framförda synpunkterna skall beaktas vid statliga myndigheters upphandling
av frakttjänster.
Såsom utskottet redan vid 1976/77 års riksmöte framhållit har riksdagens
skrivelse i frågan överlämnats till flaggutredningen. Denna har i sitt tidigare
nämnda betänkande förklarat att utredningen övervägt totalförbud mot
statliga myndigheters anlitande av bekvämlighetsfartyg. Detta skulle emellertid
strida mot Sveriges internationella åtaganden, och en sådan princip
skulle dessutom kunna fördyra och i ett krisläge försvåra för landets
energiförsörjning nödvändig tillförsel av oljeprodukter. Självfallet bör likväl
upphandlingen enligt utredningen ske på ett sätt som harmoniserar med
föreslagna handlingslinjer när det gäller undermåligt bekvämlighetstonnage.
TU 1977/78:25
7
Statlig myndighet anses alltså i princip böra avhålla sig från befraktning av
sådant tonnage. Redan kravet i upphandlingskungörelsen (1973:600) att
affärsmässighet skall iakttas vid upphandling innebär att hänsyn också måste
tas till transportens kvalitet. Det måste därför enligt utredningen kunna
förutsättas att statlig myndighet förvissar sig om att fartyg som man avser att
befrakta inte brister i säkerhet eller standard. Vidare måste förutsättas att
statlig myndighet inte anlitar rederier som undandrar sig sitt sociala
arbetsgivaransvar. I den mån sådana hänsyn i det enskilda fallet är oförenliga
med kravet på affärsmässighet anses alltså myndighet böra underställa
regeringen frågan om befraktning av sådant bekvämlighetstonnage för
vägning av affärsmässighetskravet mot det allmänna intresset att de
ombordanställda har tillfredsställande socialt skydd.
Flaggutredningens betänkande - berörande bl. a. denna fråga - har som
förut nämnts överlämnats till den sjöfartspolitiska utredningen.
Under hänvisning till det sålunda anförda finner utskottet någon åtgärd
från riksdagens sida med anledning av förenämnda yrkande i motionen inte
påkallad och avstyrker därför motionen även i denna del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. att riksdagen med bifall till propsitionen 1977/78:166 och med
avslag på motionen 1977/78:1935, yrkandet 1, antar inom
kommunikationsdepartementet upprättat förslag till lag om
fortsatt giltighet av lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse
av fartyg.
2. att riksdagen med bifall till propositonen 1977/78:166 och med
avslag på motionen 1977/78:1935, yrkandena 2 och 3, bemyndigar
fullmäktige i riksgäldskontoret att under tiden den 1 juli
1978-den 30 juni 1979 ikläda staten garantier till svenska
rederier till högst det belopp som den 1 juli 1978 resterar av det
garantibelopp om 500 000 000 kr., som beslöts av riksdagen med
anledning av förslag i propositionen 1976/77:146,
3. att riksdagen
a. avslår motionen 1977/78:1934, yrkandet 1,
b. avslår motionen 1977/78:1934, yrkandet 2.
Stockholm den 11 maj 1978
På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST
TU 1977/78:25
8
Närvarande: Sven Mellqvist (s), Carl-Wilhelm Lothigius (m), Arne Persson
(c), Essen Lindahl (s), Nils Hjorth (s), Rolf Sellgren (fp), Kurt Hugosson (s).
Rune Torwald (c), Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Bertil Zachrisson (s),
Olle Östrand (s), Wiggo Komstedt (m), Erik Johansson i Hållsta (c) och Anita
Brorsson (c).
Reservationer
1. beträffande bare-boat charter av Sven Mellqvist, Essen Lindahl, Nils
Hjorth, Kurt Hugosson, Birger Rosqvist, Bertil Zachrisson och Olle Östrand
(samtliga s) som anser att
dets det stycke på s. 6 som börjar med ”1 motionen 1977/78:1934 (punkten
1)” och slutar med ”dagarna publicerats” bort ersättas med text av följande
lydelse:
De inom sjöfartsnäringen använda begreppen ”Uthyrning av obemannat
fartyg”, också benämnt ”bare-boat charter”, och ”överlåtelse av fartyg” har
nära samband. Utskottet understryker, i enlighet med vad som anförts i
motionen 1977/78:1934 (punkten 1), vikten av att den komplettering av
nuvarande lagstiftning och tillämpningsföreskrifter härom som enligt departementschefen
övervägs inom kommunikationsdepartementet utformas så
att syftet med lagstiftningen inte kan kringgås.
Innan regeringen redovisar frågan för riksdagen bör vidare, såsom
motionärerna framhållit, vederbörligt samråd ske med de ombordanställdas
organisationer.
Utskottet anser det vara synnerligen angeläget att det också för riksdagen
redovisas hur ny lagstiftning om bare-boat charter - som också enligt
departementschefen ligger nära utflaggningsfrågan - kan påverka den
svenska sjömanskårens sysselsättning inom handelsflottan och anställningsförhållanden
i övrigt, såsom bl. a. rätt att sluta kollektivavtal, arbetsrätt,
svensk sociallagstiftning samt effekter från allmän synpunkt.
Vad utskottet i här berörda frågor anfört bör av riksdagen ges regeringen till
känna.
dels utskottets hemställan under 3 a bort ha följande lydelse:
3. (a) med anledning av motionen 1977/78:1934, yrkandet 1, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
rörande reglerna för bare-boat charter,
2. beträffande upphandling av frakttjänster av Sven Mellqvist, Essen
Lindahl, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger Rosqvist, Bertil Zachrisson och
Olle Östrand (samtliga s) som anser att
dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”1 motionen
1977/78:1934 (punkten 2)” och på s. 7 slutar med ”denna del” bort ersättas
med text av följande lydelse:
Riksdagen antog år 1974 enhälligt ett uttalande om att staten i möjligaste
TU 1977/78:25
9
mån bör undvika att utnyttja bekvämlighetsflaggade fartyg vid sin upphandling
av frakttjänster för att ej främja rederier som undandrar sig sitt sociala
arbetsgivaransvar. Uttalandet överlämnades till den s. k. flaggutredningen,
som har framhållit att statlig myndighet i princip bör avhålla sig från
befraktning av sådant tonnage. Frågan berördes inte i den proposition som
lades förra året. Inte heller i den nu aktuella propositionen tas denna fråga
upp. Flaggutredningens betänkande har under året överlämnats till sjöfartspolitiska
utredningen. Med hänsyn till de uttalanden som riksdagen tidigare
gjort och flaggutredningens uttalande bör regeringen, såsom i motionen
1977/78:1934 (punkten 2) yrkats, snarast vidta de åtgärder som erfordras för
att dessa synpunkter skall beaktas vid statliga myndigheters upphandling av
frakttjänster.
Vad utskottet härom anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels utskottets hemställan under 3 b bort ha följande lydelse:
3. (b) med anledning av motionen 1977/78:1934, yrkandet 2, som
sin mening ger regeringen till känna att erforderliga åtgärder
vidtas för att tillgodose vad som anförts i motionen angående
den statliga upphandlingen av sjöfrakttjänster.
GOTAB 58071 Stockholm 1978