TU 1977/78:15

Trafikutskottets betänkande
1977/78:15

med anledning av propositionen 1977/78:88 om inrättande av en
central myndighet för utredning av allvarligare civila och militära
luftfartsolyckor, m. m.

Propositionen

I propositionen 1977/78:88 har regeringen (kommunikationsdepartementet)
föreslagit riksdagen
dels att anta förslaget till

1. lag om ändring av luftfartslagen (1957:297),
dels att

2. godkänna att en central myndighet med de uppgifter m. m. som i
propositionen angetts inrättas den 1 juli 1978,

3. bemyndiga regeringen att vid den centrala myndigheten inrätta en

ordinarie tjänst för verkschefen med beteckningen p,

4. besluta att försvarets haverikommission skall upphöra när den centrala
myndigheten har inrättats,

5. till Statens haverikommission för budgetåret 1978/79 under sjätte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 200 000 kr.,

6. bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i
övrigt som behövs.

1 propositionen konstateras, mot bakgrund av bl. a. luftfartens expansion
och den tekniska utvecklingen under de senaste tjugo åren, att ett behov
föreligger av en efiektiverad organisation för utredning av luftfartsolyckor.
Som följd därav föreslås att en central myndighet - statens haverikommission
- inrättas för utredning av allvarligare civila och militära luftfartsolyckor.
Myndigheten föreslås bli inrättad den 1 juli 1978. Samtidigt skall verksamheten
vid försvarets haverikommission upphöra. För ändamålet bör anvisas
ett förslagsanslag av 1,2 milj. kr. för budgetåret 1978/79.

1 Riksdagen 1977/78. 15 sami. Nr 15

TU 1977/78:15

Lagförslaget

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

Förslag till

Lag om ändring av luftfartslagen (1957:297)

Härigenom föreskrives i fråga om'luftfartslagen (1957:297)'

dels att 11 kap. 9 § skall upphöra att gälla,

dels att 11 kap. 8 och 10-13 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

8 §

Undersökning varom i 7 § sägs Undersökning varom i 7 § sägs

skall verkställas av en undersöknings- skall verkställas av den myndighet

kommission. regeringen bestämmer.

/ kommissionen skall erforderlig Vid undersökningen skall erfor teknisk

och juridisk sakkunskap derlig operativ, teknisk och juridisk

vara företrädd. sakkunskap vara företrädd.

10 §2

På sätt regeringen förordnar skall På sätt regeringen förordnar skall

kommissionen underrätta dem saken den myndighet som undersöker olyck kan

angå samt bereda dem tillfälle att an underrätta dem saken kan angå

anföra vad de akta nödigt till heva- samt bereda dem tillfälle att anföra

kande av sin rätt. De äga, såvitt det vad de akta nödigt till bevakande av

kan ske utan men för utredningen, sin rätt. De äga, såvitt det kan ske

närvara vid undersökning å olycks- utan men för utredningen, närvara

platsen samt eljest vid kommissio- vid undersökning å olycksplatsen

nens utredningsarbete. samt eljest vid utredningsarbetet.

11 §3

Kommissionen skall utföra sitt ar- Undersökning skall utföras i samråd

bete i samråd med polismyndighet med polismyndighet eller åklagare,

eller åklagare, som i saken leder som i saken leder förundersökning

förundersökning jämlikt 23 kap. jämlikt 23 kap. rättegångsbalken,

rättegångsbalken. I avvaktan på att undersökningen

I avvaktan på att kommissionen inledes har luftfartsverket att i

börjar sin verksamhet har luftfarts- samråd med polismyndighet eller på

verket att i samråd med polismyn- annat lämpligt sätt företaga de

1 Senaste lydelse av 11 kap. 9 § 1970:128.

2 Senaste lydelse 1976:11 (jfr 1976:644).

3 Senaste lydelse 1969:201.

TU 1977/78:15

Nuvarande lydelse

dighet eller på annat lämpligt sätt
företaga de åtgärder för säkerställande
av utredningen, som finnas
nödiga och icke utan våda kunna
uppskjutas.

Kommissionen må hålla förhör
med envar som antages kunna
lämna upplysning av betydelse för
utredningen samt granska föremål
som kan antagas äga sådan betydelse.

Såframt undersökningen finnes
eljest icke kunna behörigen fullföljas,
må kommissionen påkalla utredning
genom polismyndighet. Vid
sådan utredning skall vad i 23 kap.
rättegångsbalken är stadgat gälla i
tillämpliga delar; tvångsmedel som
avses i 24-28 kap. rättegångsbalken
må dock användas allenast i den
mån anledning förekommer att brott
som hör under allmänt åtal förövats.

Finner kommissionen nödigt att
vittne eller sakkunnig höres vid
domstol eller att föreläggande meddelas
någon att såsom bevis tillhandahålla
skriftlig handling eller föremål,
må kommissionen göra framställning
därom hos den allmänna
underrätt, inom vars område händelsen
timat eller den vistas som skall
höras eller åtgärden eljest angår.
Rätten skall anställa förhör eller
meddela föreläggande, därest laga
hinder ej möter. Angående åtgärd
som nu sagts skall i tillämpliga delar
gälla vad som är stadgat om bevisupptagning
i rättegång utom huvudförhandling.

Föreslagen lydelse

åtgärder för säkerställande av utredningen,
som finnas nödiga och icke
utan våda kunna uppskjutas.

Den myndighet som undersöker
ölyckan må hålla förhör med envar
som antages kunna lämna upplysning
av betydelse för utredningen
samt granska föremål som kan
antagas äga sådan betydelse.

Såframt undersökningen finnes
eljest icke kunna behörigen fullföljas,
må myndigheten påkalla utredning
genom polismyndighet. Vid
sådan utredning skall vad i 23 kap.
rättegångsbalken är stadgat gälla i
tillämpliga delar; tvångsmedel som
avses i 24-28 kap. rättegångsbalken
må dock användas allenast i den
mån anledning förekommer att brott
som hör under allmänt åtal förövats.

Finner den myndighet som undersöker
olyckan nödigt att vittne eller
sakkunnig höres vid domstol eller att
föreläggande meddelas någon att
såsom bevis tillhandahålla skriftlig
handling eller föremål, må myndigheten
göra framställning därom hos
den allmänna underrätt, inom vars
område händelsen timat eller den
vistas som skall höras eller åtgärden
eljest angår. Rätten skall anställa
förhör eller meddela föreläggande,
därest laga hinder ej möter. Angående
åtgärd som nu sagts skall i
tillämpliga delar gälla vad som är
stadgat om bevisupptagning i rättegång
utom huvudförhandling

TU 1977/78:15

Nuvarande lydelse

Anträffas luftfartyg eller gods,
som befordrats med luftfartyg, eller
något, som hör till sådant fartyg eller
gods, och förekommer anledning
antaga att luftfartsolycka timat, må
vad som anträffats icke avlägnas
eller rubbas utan tillstånd av polismyndighet
eller undersökningskommission,
med mindre det sker för att
rädda människoliv eller eljest synnerliga
skäl äro därtill.

Har någon tillvaratagit egendom
som avses i första stycket skall
anmälan därom ofördröjligen göras
hos polismyndighet eller undersökningskommission,
som äger omhändertaga
egendomen när det finnes
påkallat.

Föreslagen lydelse
13 §

Anträffas luftfartyg eller gods,
som befordrats med luftfartyg, eller
något, som hör till sådant fartyg eller
gods, och förekommer anledning
antaga att luftfartsolycka timat, må
vad som anträffats icke avlägsnas
eller rubbas utan tillstånd av polismyndighet
eller den myndighet som
undersöker olyckan, med mindre det
sker för att rädda människoliv eller
eljest synnerliga skäl äro därtill.

Har någon tillvaratagit egendom
som avses i första stycket, skall
anmälan därom ofördröjligen göras
hos myndighet som avses i första
stycket. Myndigheten äger omhändertaga
egendomen när det finnes
påkallat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

Utskottet

Enligt gällande föreskrifter i luftfartslagen (1957:297, ändrad senast
1977:276) har frågan om utredning av olyckor och tillbud getts en central
ställning. Inträffar i civil luftfart en olycka av viss omfattning skall enligt
luftfartslagen för varje tillfälle tillsättas en kommission för undersökning av
händelsen. Haverikommissionen tillsätts av luftfartsverket. Chefen för
kommunikationsdepartementet kan utse en eller flera ledamöter i haverikommissionen
eller, t. ex. vid större olycka, förordna en särskild undersökningskommission.
Av propositionen framgår att en sådan kommission
hittills endast tillsatts vid tre tillfällen - bl. a. vid den s. k. Kälvestaolyckan i
fjol. Dock har enligt vad utskottet erfarit en kommission i särskild ordning
tillsatts också i samband med den nyligen inträffade flygolyckan utanför
Gävle.

För försvarets vidkommande utreds sedan mitten av 1960-talet allvarligare
olyckor av försvarets haverikommission. Mindre allvarliga olyckor eller
tillbud till olyckor utreds av chefen för flygvapnet eller i vissa fall av annan
militär myndighet. Försvarets haverikommission har till skillnad från civila
haverikommissioner permanent utsedda ledamöter. De nuvarande organisationsformerna
för utredning av allvarligare civila och militära luftfartsolyckor

TU 1977/78:15

bygger dock på principen att kommissionsledamöterna skall ha utredningsverksamheten
som bisyssla.

Mot bakgrund av bl. a. luftfartens expansion och den tekniska utvecklingen
under de senaste tjugo åren har enligt propositionen ett behov
konstaterats föreligga av en effektiviserad organisation för utredning av
luftfartsolyckor. En arbetsgrupp inom försvars- och kommunikationsdepartementen
med företrädare för chefen för flygvapnet och luftfartsinspektionen
har därför överarbetat ett förslag till sådant utredningsorgan som tidigare har
lagts fram av ordföranden i försvarets haverikommission. Arbetsgruppens
resultat har redovisats i en departementspromemoria (Ds K 1977:2) Statens
haverikommission - förslag till utredningsorgan för allvarligare luftfartsolyckor.

Föredraganden förordar i likhet med arbetsgruppen och i stort sett samtliga
remissinstanser att en central myndighet för utredning av allvarligare civila
och militära luftfartsolyckor - benämnd statens haverikommission - inrättas
direkt underställd regeringen. Utskottet tillstyrker att så sker och att den nya
myndigheten i enlighet med förslaget påbörjar sin verksamhet den 1 juli 1978.
Samtidigt härmed förutsätts verksamheten vid försvarets haverikommission
upphöra.

Beträffande myndighetens verksamhet och organisation framhålls i propositionen
att det är av stor betydelse för ett framgångsrikt förebyggande
flygsäkerhetsarbete att allvarligare olyckor inom luftfarten utreds snabbt och
effektivt. Utredningens viktigaste uppgift måste vara att klarlägga orsakssammanhang
och eventuella brister i det totala säkerhetssystemet för att man
genom förebyggande åtgärder skall kunna förhindra liknande olyckor.
Ändamålet med en haveriutredning bör vara att skapa en helhetsbild av
olyckans orsaker och följder samt även av räddningsåtgärdernas effektivitet.
Det är därför enligt propositionen inte tillräckligt att såsom resultat av en
utredning endast påvisa att olyckan orsakats av t. ex. mänskliga misstag.
Utredningen bör även klargöra varför en verksamhet anordnats så att en
olycka kan bli följden av ett mänskligt misstag samt föreslå åtgärder som är
ägnade att förhindra en upprepning av en likartad händelse. Härav följer
också att utredningens ändamål primärt är att gagna flygsäkerheten och inte
att finna ansvars- och ersättningsskyldiga.

Vidare understryks, vilket även utskottet finner riktigt, betydelsen av att
en olycka, där säkerhetsmyndigheternas ställning inte kan anses helt
opartisk, utreds i sådana former att utredningens objektivitet inte kan
ifrågasättas. Detta uppnås genom ett utredningsorgan som är fristående från
säkerhetsmyndigheterna. Det är särskilt väsentligt mot bakgrund av att
nämnda myndigheter - i såväl operativt som tekniskt hänseende - har fått en
alltmer central ställning i flygsäkerhetsarbetet.

Förslaget innebär att statens haverikommission skall utreda såväl civila
som militära olyckor då en enhetlig beredning av flygsäkerhetsfrågorna enligt

TU 1977/78:15

propositionen är naturlig. För ett gemensamt organ anses också den beslutade
integreringen av den civila och militära flygtrafiktjänsten tala. I sammanhanget
erinras vidare om den gemensamma skolan för utbildning av civil och
militär flygtrafikledningspersonal. Det sägs dessutom vara angeläget att ta till
vara de samordningsvinster som följer av att resurserna inom ett fackområde
hålls samman i en organisation. En sådan ordning anses dels vara en
nödvändig förutsättning för upprätthållande av en hög utredningsstandard,
dels vara väl ägnad att stimulera till en fortsatt rationalisering och kvalitetsförbättring
av verksamheten.

Utskottet ansluter sig till föredragandens uppfattning i nu berörda delar.
Det bör vidare ankomma på regeringen att ta ställning till frågor om
gränsdragningen mellan säkerhetsmyndigheternas och det nya utredningsorganets
verksamhetsområden. Kommissionen bör dock, som i propositionen
framhålls, utreda större haverier och tillbud där väsentliga flygsäkerhets-
och andra samhällsintressen berörs. Den bör också i princip svara för
utredning av olyckor som medför att någon avlider eller får allvarligare
kroppsskada.

Vid kommisionen skall enligt förslaget finnas fyra tjänster, varav två skall
besättas med personer med juridisk sakkunskap - bl. a. myndighetens chef -och två med personer med teknisk-operativ sakkunskap. För vaije utredning
skall emellertid - förutom civil och militär kompetens som skall finnas
representerad inom myndigheten - den övriga expertis som behövs knytas till
densamma. Bl. a. skall sålunda flygoperativ sakkunskap vara företrädd vid
utredningen.

1 fråga om tjänsterna vid kommissionen bör det vidare få ankomma på
regeringen att inrätta en sådan ordinarie tjänst för verkschefen som
föredraganden förordat. Utredningsorganet skall också ha viss biträdeshjälp.
I anslutning härtill konstateras i propositionen att frågan om kommissionens
kansli och ekonomi-administrativa rutiner i övrigt bör övervägas av myndigheten
tillsammans med statskontoret och riksrevisionsverket. Regeringen
avses därefter fatta beslut i frågan.

Med tillstyrkande av förslagen i nu berörda delar konstaterar utskottet
vidare att kostnaderna för kommissionen, vilka huvudsakligen består av
löner och arvoden, beräknas till ca 800 000 kr. per budgetår i 1976 års prisläge.
Härav anges den direkta merkostnaden som följd av den föreslagna
organisationen utgöra mindre än 500 000 kr. per budgetår.

Som föredraganden vidare anfört är det - främst mot bakgrund av kravet på
myndighetens objektivitet-väsentligt att något direkt kund-leverantörsförhållande
inte uppstår mellan säkerhetsmyndighetema och statens haverikommission.
Medel för kommissionens verksamhet bör därför anvisas under
ett särskilt förslagsanslag på sjätte huvudtiteln benämt E 19. Statens
haverikommission. Med hänsyn till att verksamheten enligt förslaget skall
påbörjas den 1 juli 1978 tillstyrker utskottet att för kommissionens verk -

TU 1977/78:15

samhet för nästa budgetår anvisas ett förslagsanslag av 1,2 milj. kr., vari även
ingår medel för vissa initialkostnader.

Den vid remissbehandlingen av arbetsgruppens förslag aktualiserade
frågan om sammanslagning av organisationerna för utredning av luftfartsoch
sjöolyckor bör enligt propositionen prövas när erfarenhet har erhållits av
den nu förordade förändringen. Därvid anses - mot bakgrund av en
bedömning av värdet av att i samhället ha ett permanent fristående
utredningsorgan - även böra prövas om haverikommissionens tjänster skall
tas i anspråk också i andra sammanhang. Utskottet finnér det för sin del vara
angeläget att så sker.

Vad föredraganden i sammanhanget i övrigt anfört har ej gett utskottet
anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. antager det vid propositionen 1977/78:88 fogade förslaget till lag
om ändring av luftfartslagen (1957:297),

2. godkänner att en central myndighet med de uppgifter m. m.
som angetts i propositionen inrättas den 1 juli 1978,

3. bemyndigar regeringen att vid den centrala myndigheten inrätta
en ordinarie tjänst för verkschefen med beteckningen p,

4. beslutar att försvarets haverikommission skall upphöra när den
centrala myndigheten har inrättats,

5. till Statens haverikommission för budgetåret 1978/79 under sjätte
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 1 200 000 kr.,

6. bemyndigar regeringen att vidta de övergångsåtgärder och
åtgärder i övrigt som enligt propositionen behövs.

Stockholm den 28 februari 1978

På trafikutskottets vägnar
ESSEN LINDAHL

Närvarande: Arne Persson (c), Essen Lindahl (s), Nils Hjorth (s), Rolf Sellgren
(fp), Kurt Hugosson (s), Rune Torwald (c), Rolf Clarkson (m), Per Stjernström
(c), Olle Östrand (s), Gunnar Johansson (m), Margit Sandéhn (s), Bertil
Jonasson (c), Rolf Dahlberg (m) och Sten-Ove Sundström (s).

GOTAB Stockholm 1978