Trafikutskottets betänkande

TU 1977/78:14

1977/78:14

med anledning av propositionen 1977/78: 55 om bättre fartyg*'
miljö jämte motion

Propositionen

I propositionen 1977/78: 55 har regeringen (kommunikationsdepartementet)
föreslagit riksdagen att antaga förslaget till lag om ändring i
lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg.

I propositionen läggs fram förslag om olika åtgärder för att förbättra
arbetsmiljön ombord på fartyg. Förslagen bygger på fartygsmiljöutredningens
första delbetänkande och utgör ett led i strävandena att anpassa
lagstiftningen på detta område till vad som redan gäller i land enligt
arbetarskyddslagen.

De förslag till lagändringar som läggs fram avser huvudsakligen
skyddsarbetet på fartygen. Förslagen syftar till en effektivisering av
skyddsarbetet och innefattar vidgade befogenheter för skyddsombuden.
Skyddsombud skall utan undantag finnas på alla fartyg med minst fem
ombordanställda. Begreppet huvudskyddsombud introduceras i sjösäkerhetslagstiftningen.
Skyddsombud skall kunna utses gemensamt för
flera fartyg inom ett och samma rederi. Skyddsombudens uppgifter
breddas och grundläggande regler om deras verksamhet förs in i lagen.

Skyddskommitté skall enligt förslaget finnas på fartyg med minst femton
ombordanställda och även i övrigt om det begärs av de ombordanställda.
Även skyddskommittéernas uppgifter breddas. I kommittén
skall behandlas frågor om planering av nya eller ändrade lokaler, anordningar
och arbetsmetoder m. m. Under vissa förhållanden skall en
för rederiets fartyg gemensam skyddskommitté kunna utses.

Nya regler föreslås om samordning av och ansvar för skyddsåtgärderna
på fartyg, som är gemensamt arbetsställe för flera arbetsgivares anställda.
Samordningsansvaret läggs på redaren. I fråga om fartyg som
har tagits in på varv eller ligger i hamn och lastar eller lossar läggs dock
ansvaret på den för varvsarbetet resp. stuveriarbetet ansvarige arbetsgivaren.

Reformen föreslås träda i kraft den 1 juli 1978.

1 Riksdagen 1977/78.15 sami Nr 14

TU 1977/78:14

Lagförslaget

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1965: 719) om säkerheten på
fartyg

dels att nuvarande 1 kap. 10—15 §§ skall betecknas 1 kap. 11—16 §§,
nuvarande 3 kap. 8—11 §§ skall betecknas 3 kap. 9—12 §§, nuvarande
9 kap. 3, 4 och 5—12 §§ skall betecknas 9 kap. 4, 6 respektive 13—
20 §§ och nuvarande 10 kap. 5—9 §§ skall betecknas 10 kap. 6—10 §§,
dels att 1 kap. 3, 6, 7 och 9 §§, de nya 3 kap. 9—12 §§, 7 kap. 1, 5,
15 och 18 §§, 8 kap. 1—3 §§, de nya 9 kap. 6, 18 och 20 §§, 10 kap. 4 §,
de nya 10 kap. 7 och 10 §§ och rubriken till 8 kap. skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att i lagen skall införas nya paragrafer, 1 kap. 10 §, 3 kap. 8 §,
8 kap. 4 och 5 §§, 9 kap. 3, 5 och 7—12 §§ samt 10 kap. 5 § av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

3 §i

Tillsyn av fartyg i de hänseen- Tillsyn av fartyg i de hänseenden
som behandlas i denna lag den som behandlas i denna lag
utövas av sjöfartsverket. Regering- utövas av sjöfartsverket. Regeringen
äger förordna svensk konsul en äger förordna svensk utländskt
utöva tillsyn utom riket. myndighet att utöva tillsyn utom

riket.

I frågor som avse ombordanställdas skydd mot ohälsa och olycksfall
i arbetet skall tillsynen utövas under samverkan med arbetarskyddsstyrelsen.

Över fartygs bemanning utövas tillsyn även av mönstringsförrättare.

6 §2

Om förrättningar för tillsyn enligt denna lag stadgas i 7 kap.

Sjöfartsverket må uppdraga åt
sakkunnig att biträda vid tillsynsförrättning
eller att utom riket
verkställa sådan förrättning. Svensk
konsul, som förordnats att utöva
tillsyn av fartyg, äger utse sak 1

Senaste lydelse 1975: 83.

2 Senaste lydelse 1971: 293.

Sjöfartsverket må uppdraga åt
sakkunnig att biträda vid tillsynsförrättning
eller att utom riket
verkställa sådan förrättning. Svensk
utlandsmyndighet, som förordnats
att utöva tillsyn av fartyg, äger

TU 1977/78:14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kunnig att verkställa tillsynsför- utse sakkunnig att verkställa tillrättning
utom riket eller att biträ- synsförrättning utom riket eller att

da vid sådan förrättning. biträda vid sådan förrättning.

7 §

Polismyndighet, tullmyndighet Polismyndighet, tullmyndighet,
och lotsmyndighet äro pliktiga att hälsovårdsnämnd och läkare äro

lämna tillsynsmyndighet erforder- skyldiga att lämna tillsynsmyndig ligt

biträde. het det biträde och de upplysning ar

som behövs.

9 §

Den som har eller haft att utöva
tillsyn enligt denna lag eller med
stöd därav utfärdade föreskrifter
eller anlitats såsom biträde vid tillsynsförrättning
må ej röja eller
obehörigen nyttja yrkeshemlighet
som därigenom blivit känd för honom.

Den som tagit befattning med
tillsyn enligt denna lag eller utsetts
till skyddsombud eller ledamot
i skyddskommitté får ej obehörigen
yppa eller nyttja vad han
under uppdraget eller i tjänsten
har erfarit om yrkeshemlighet, arbetsförfarande,
affärsförhållande,
enskilds personliga förhållande eller
förhållande av betydelse för
landets försvar.

10 §

Läkare, som i sin verksamhet
får kännedom om sjukdom som
kan ha samband med fartygsarbete,
skall anmäla detta till myndighet
som regeringen bestämmer.

3 kap.

8 §

Redare och ombordanställda
skola samverka för att åstadkomma
sunda och säkra arbetsförhållanden.

Om ej särskilt förhållande berättigar
till undantag, skall på fartyg
med minst fem ombordanställda
bland de ombordanställda utses
ett eller flera skyddsombud att företräda
de ombordanställda i frågor
rörande sundhet och säkerhet

På fartyg med minst fem ombordanställda
skall bland dessa
utses ett eller flera skyddsombud.
Skyddsombud skall utses även på
annat fartyg om det är påkallat.
För skyddsombud bör ersättare utses.

TU 1977/78:14

Nuvarande lydelse

i arbetet. Om det är påkallat, bör
skyddsombud utses även på annat
fartyg.

Val av skyddsombud förrättas
av de ombordanställda.

På fartyg med en besättning som
normalt uppgår till minst tjugofem
man skall finnas en av företrädare
för redaren och av skyddsombud
sammansatt skyddskommitté, som
har att verka för sundhet och säkerhet
i arbetet. Om det är påkallat,
bör skyddskommitté tillsättas
även på annat fartyg.

Föreslagen lydelse

Skyddsombud utses av de ombordanställda.
I val av skyddsombud
deltager ej befälhavare, maskinchef
eller sådan ledamot i
skyddskommitté som utsetts av arbetsgivare.

Utan hinder av första stycket
kan sjöfartsverket, om förhållandena
påkalla det, medge att ett
eller flera skyddsombud i stället
utses gemensamt för flera fartyg
som tillhöra samma redare. Med
redare jämställes den som i redarens
ställe brukar fartyget. Sådant
skyddsombud utses enligt samma
grunder som annat skyddsombud
eller av företrädare för de ombordanställda
på fartygen.

Har på fartyg eller gemensamt
för flera fartyg utsetts mer än ett
skyddsombud, skall ett av ombuden
utses att vara huvudskyddsombud
med uppgift att samordna
skyddsombudens verksamhet.

På fartyg med en besättning
som normalt uppgår till minst
femton personer skall finnas
skyddskommitté sammansatt av
företrädare för redaren och de
ombordanställda. Skyddskommitté
skall tillsättas även på annat fartyg,
om det begäres av de ombordanställda.

I skyddskommitté kan även ingå
företrädare för annan arbetsgivare
än redaren. Ledamöter i
kommittén som ej företräda redaren
eller annan arbetsgivare utses
av de ombordanställda. I val av
sådan ledamot deltager ej befälhavare,
maskinchef eller ledamot i
kommittén som före valet utsetts
av arbetsgivaren.

Utan hinder av första stycket
kan sjöfartsverket, om förhållandena
påkalla det, medge att

TU 1977/78:14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skyddskommitté i stället utses gemensamt
för flera fartyg som tillhöra
samma redare. Med redare
jämställes den som i redarens ställe
brukar fartyget. Sådan gemensam
skyddskommitté utses enligt
samma grunder som annan skyddskommitté.

Skyddsombud må icke hindras
att fullgöra sina uppgifter. Den
som utsetts till skyddsombud må
icke på grund härav eller på grund
av sin verksamhet i denna egenskap
tillskyndas försämrade arbetsförhållanden
eller anställningsvillkor
eller skiljas från anställningen.

Den som bryter mot stadgandet
i första stycket är skyldig ersätta
därav uppkommen skada enligt de
grunder som anges i 42 § andra
stycket arbetarskyddslagen den 3
januari 1949 (nr 1). Avtalsuppsägning
eller annan dylik rättshandling,
som sker i strid mot
nämnda stadgande, är ogill.

Skyddsombud må icke hindras
att fullgöra sina uppgifter. Den
som utsetts till skyddsombud må
icke på grund härav eller på
grund av sin verksamhet i denna
egenskap tillskyndas försämrade
arbetsförhållanden eller anställningsvillkor.

Den som bryter mot stadgandet
i första stycket är skyldig ersätta
därav uppkommen skada enligt de
grunder som anges i 6 kap. 11 §
arbetsmiljölagen (1977:1160). Avtalsuppsägning
eller annan dylik
rättshandling, som sker i strid mot
vad i första stycket är stadgat, är
ogill.

Skyddsombud som gör gällande
att han uppsagts från sin anställning
eller tillskyndats försämrade
arbetsförhållanden eller anställningsvillkor
med anledning av uppdraget
att vara skyddsombud har
rätt att kvarstå i befattningen på
fartyget under oförändrade arbetsförhållanden
och anställningsvillkor
till dess frågan slutligt prövats.
På yrkande av redaren kan domstol
förordna att vad nu sagts ej
skall äga tillämpning.

Vad i tredje stycket sagts om
rätt att kvarstå i befattning på fartyget
utesluter ej tillämpning av
17 eller 18 § sjömanslagen (1973:
282).

Har skyddsombud efter det att
anställningen upphört väckt talan
om att anställningsförhållandet
skall bestå på grund av att uppsäg -

1 Riksdagen 1977/78.15 sami. Nr 14

TU 1977/78:14

'Nuvarande lydelse

Talan på grund av bestämmelserna
i denna paragraf skall väckas
inom två år från avslutandet
av den åtgärd varpå anspråket
grundas. Försummas det, är talan
förlorad. Beträffande mål som
här avses gälla föreskrifterna i
44 § arbetarskyddslagen.

Bestämmelserna i 2—10 §§ gälla
icke utländskt fartyg i vidare
mån än regeringen förordnar därom.

Föreslagen lydelse

ningen enligt andra stycket är ogiltig,
kan domstol på yrkande förordna
att skyddsombudet skall
äga återgå i arbetet för tiden intill
dess laga kraft ägande dom
eller beslut föreligger. För den tid
förordnande gäller har skyddsombudet
rätt att åtnjuta de anställningsvillkor
som äro förenade med
hans tidigare befattning.

Talan på grund av bestämmelserna
i denna paragraf skall väckas
inom två år från avslutandet
av den åtgärd varpå anspråket
grundas. Försummas det, är rätten
till talan förlorad. Beträffande
mål som här avses gälla föreskrifterna
i 6 kap. 13 § arbetsmiljölagen.

§s

Bestämmelserna i 2—11 §§ gälla
icke utländskt fartyg i vidare
mån än regeringen förordnar därom.

7 kap.

1 §

De tillsynsförrättningar som skola företagas enligt denna lag äro

a) regelbunden undersökning av fartyg jämte utrustning (sjövärdighetsbesiktning),

b) regelbunden undersökning av annat fartyg än passagerarfartyg och
dess utrustning i viss del eller vissa delar (mellanbesiktning),

c) regelbunden undersökning av fartyg för fastställande av dess lämplighet
för passagerarbefordran och högsta tillåtna antal passagerare ([passagerarfartygsbesiktning),

d) regelbunden undersökning och uppmätning av fartyg för åsättande
av lastmärke eller meddelande av tillstånd att bibehålla sådant märke
(fribordsbesiktning),

e) särskild undersökning av fartyg i viss del eller vissa delar (extra
besiktning) och

f) annan undersökning av förhållandena ombord (.inspektion).

Om det är möjligt skola flera Om det är möjligt skola flera
tillsynsförrättningar på ett fartyg tillsynsförrättningar på ett fartyg

ske samtidigt. Förrättning skall ske samtidigt. Förrättning skall

om möjligt ske i samband med om möjligt ske i samband med

undersökning i klassificeringsan- undersökning i klassificeringsan stalt,

som omfattas av förordnan- stalt, som omfattas av förordnande

de enligt 1 kap. 14 §. enligt 1 kap. 15 §.

3 Senaste lydelse av förutvarande 3 kap. 11 § se 1975: 83.

TU 1977/78:14

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Om annat fartyg än passagerarfartyg
är högst tjugofyra år och
har högsta klass i klassificeringsanstalt
som omfattas av förordnande
enligt 1 kap. 14 §, skall det
undergå förnyad sjövärdighetsbesiktning
inom fyrtioåtta månader
efter senast företagen sjövärdighetsbesiktning
eller, om sjöfartsverket
medger det, inom sextio
månader efter senast företagen
s j övärdighetsbesiktning.

Om annat fartyg än passagerarfartyg
är högst tjugofyra år och
har högsta klass i klassificeringsanstalt
som omfattas av förordnande
enligt 1 kap. 15 §, skall det
undergå förnyad sj övärdighetsbesiktning
inom fyrtioåtta månader
efter senast företagen sjövärdighetsbesiktning
eller, om sjöfartsverket
medger det, inom sextio
månader efter senast företagen sjövärdighetsbesiktning.

Har fartyget icke sådan klass som nu nämnts eller är det äldre än
tjugofyra år, bestämmer sjöfartsverket den tid, inom vilken nästa sjövärdighetsbesiktning
skall äga rum. Med beaktande särskilt av fartygets
ålder och allmänna tillstånd skall tidpunkten bestämmas till tidigast tjugofyra
och senast fyrtioåtta månader efter senast företagen sjövärdighetsbesiktning.
Har fartyg som är äldre än tjugofyra år högsta klass, må
dock sjöfartsverket medgiva att den tid, inom vilken förnyad sjövärdighetsbesiktning
skall äga rum, utsträckes till sextio månader, om synnerliga
skäl föreligga.

Bestämmelserna i denna paragraf gälla ej fartyg med mindre bruttodräktighet
än 100 registerton.

För fartyg, som innehar högsta
klass i klassificeringsanstalt, vilken
omfattas av förordnande enligt 1
kap. 14 §, och icke är äldre än
tjugofyra år, må den undersökning
av fartyget, som lett till att fartyget
erhållit eller fått bibehålla
klassen, godkännas såsom besiktning,
som avses i 1 § a), b), d) eller
e) i de delar undersökningen
omfattar. Detta gäller dock icke
sådan undersökning av sjövärdigheten
som avslutats tidigare än sex
månader före förrättningen, om
särskilda skäl ej föreligga att godkänna
undersökningen, överföres
fartyg till ny klassificeringsanstalt
eller föreligga i annat fall särskilda
skäl att underkasta fartyg besiktning,
äger sjöfartsverket besluta
därom.

§5

För fartyg, som innehar högsta
klass i klassificeringsanstalt, vilken
omfattas av förordnande enligt
1 kap. 15 §, och icke är äldre
än tjugofyra år, må den undersökning
av fartyget, som lett till att
fartyget erhållit eller fått bibehålla
klassen, godkännas såsom besiktning,
som avses i 1 § a), b), d) eller

e) i de delar undersökningen omfattar.
Detta gäller dock icke sådan
undersökning av sjövärdigheten
som avslutats tidigare än sex
månader före förrättningen, om
särskilda skäl ej föreligga att godkänna
undersökningen, överföres
fartyg till ny klassificeringsanstalt
eller föreligga i annat fall särskilda
skäl att underkasta fartyg besiktning,
äger sjöfartsverket besluta
därom.

4 Senaste lydelse 1971: 293.

5 Senaste lydelse 1971: 293.

TU 1977/78:14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har fartyget icke klass som avses i första stycket eller är det äldre än
tjugofyra år, må sjöfartsverket efter prövning i varje särskilt fall godkänna
undersökningen såsom besiktning i den omfattning som föreskrives
i första stycket.

18 §«

Ritning till fartyg, som bygges eller ombygges för svensk räkning och
enligt denna lag skall undergå annan tillsynsförrättning än inspektion,
skall ges in till sjöfartsverket i god tid innan det arbete som ritningen
avser börjas. I trängande fall eller om fartyget tillfälligt ändras eller
ombygges utomlands, må ritning insändas i efterhand.

Ritning till utländskt fartyg, som blivit svenskt och med anledning
därav skall undergå sjövärdighetsbesiktning, skall ges in till sjöfartsverket
så snart det kan ske.

Regeringen eller, efter regering- Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, sjöfartsverket ens bemyndigande, sjöfartsverket

äger meddela erforderliga före- äger meddela erforderliga föreskrifter
om vilka ritningar som skrifter om vilka ritningar som

skola inges samt medge lättnad i skola inges samt medge lättnad i

fråga om skyldigheten att ge in fråga om skyldigheten att ge in

ritningar till viss typ av fartyg och ritningar till viss typ av fartyg och

till fartyg som innehar klass i klas- till fartyg som innehar klass i

sificeringsanstalt, vilken omfattas klassificeringsanstalt, vilken omav
förordnande enligt 1 kap. 14 §. fattas av förordnande enligt 1 kap.

15 §.

8 kap.

Förhud mot nyttjande Förbud mot nyttjande m. m.

1 §

Förekommer skälig anledning antaga,
att fartyg icke är sjövärdigt för resa i avsedd fart,
att fartyget i väsentligt avseende brister i fråga om skyddet mot ohälsa
och olycksfall,
att det icke är behörigen lastat eller barlastat,
att det medför passagerare utöver det högsta tillåtna antalet, eller
att det icke är bemannat på betryggande sätt,
må fartygets resa förbjudas i avbidan på rättelse.

Är allenast fråga om brist i ar- Är allenast fråga om brist i arbetsinrättning
eller arbetsredskap, betsinrättning eller arbetsredskap,

må i stället förbud meddelas att må i stället förbud meddelas att

begagna inrättningen eller redska- begagna inrättningen eller redskapet
innan rättelse vidtagits. pet innan rättelse vidtagits. Före kommer

skälig anledning antaga
att användningen av viss lokal,
visst ämne eller viss arbetsmetod
innebär fara för ohälsa eller

8 Senaste lydelse 1975: 83.

TU 1977/78:14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

olycksfall, må även användningen
av lokalen, ämnet eller metoden
förbjudas i avbidan på rättelse.

Resa må jämväl förbjudas, om fartyg icke hålles tillgängligt för tillsynsförrättning
eller om fartyg, som enligt denna lag skall ha fart-, passagerarfartygs-
eller fribordscertifikat, saknar gällande sådant certifikat.

Förbud enligt 1 § må meddelas
av sjöfartsverket eller annan tillsynsmyndighet
som regeringen bestämmer.
Utom riket må sådant
förbud meddelas även av svensk
konsul som förordnats att utöva
tillsyn av fartyg. Förbud enligt 1 §
andra stycket må därjämte meddelas
av myndighet som avses i 1
kap. 5 § samt, oberoende av förordnande,
av svensk konsul. Flar
sådant beslut inom sjöfartsverket
meddelats av annan än chefen för
den avdelning till vilken frågor om
säkerheten på fartyg hör (sjösäkerhetsdirektören)
eller meddelats av
annan myndighet, skall beslutet
genast underställas sjösäkerhetsdirektören.

Förbud enligt 1 § må meddelas
av sjöfartsverket eller annan tillsynsmyndighet
som regeringen bestämmer.
Utom riket må sådant
förbud meddelas även av svensk
utlandsmyndighet som förordnats
att utöva tillsyn av fartyg. Förbud
enligt 1 § andra stycket må därjämte
meddelas av myndighet som
avses i 1 kap. 5 § samt, oberoende
av förordnande, av svensk utlandsmyndighet.
Har sådant beslut
inom sjöfartsverket meddelats av
annan än chefen för den avdelning
till vilken frågor om säkerheten
på fartyg hör (sjösäkerhetsdirektören)
eller meddelats av annan
myndighet, skall beslutet genast
underställas sjösäkerhetsdirektören.

Beslutet skall innehålla uppgift om skälen för förbudet och de åtgärder
som skola vidtagas för rättelse. Avskrift av beslutet skall genast
tillställas redaren eller den som i redarens ställe brukar fartyget, befälhavaren
samt, om förbudet avser utländskt fartyg, diplomatisk eller
konsulär representant för det land där fartyget hör hemma.

3 §

Den som inom riket meddelat beslut enligt 1 §, avseende förbud mot
fartygs resa, skall genast göra anmälan om beslutet till polismyndighet.
Denna skall vidtaga de åtgärder som erfordras för att hindra fartygets
avgång.

Anmälan skall göras även till tullmyndighet och lotsmyndighet. På
dessa myndigheter ankommande förrättning för fartygets resa skall inställas
så länge förbudet gäller.

Gäller förbudet svenskt fartyg
som befinner sig utom riket, äger
svensk konsul till förhindrande av
resan avfordra fartygets befälhavare
för fartyget gällande nationalitetshandling.

Gäller förbudet svenskt fartyg
som befinner sig utom riket, äger
svensk utlandsmyndighet till förhindrande
av resan avfordra fartygets
befälhavare för fartyget gällande
nationalitetshandling.

7 Senaste lydelse 1975: 83.

TU 1977/78:14

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §8

Förekommer brist som avses i
1 § och finnas ej tillräckliga skäl
att förbjuda fartygets resa eller att
meddela förbud att begagna inrättning,
redskap, lokal, ämne eller arbetsmetod,
kan myndighet som avses
i 2 § första stycket i stället förelägga
redaren eller den som i redarens
ställe brukar fartyget att
avhjälpa bristen.

Underlåter redaren eller den
som i redarens ställe brukar fartyget
att inom förelagd tid vidtaga
åtgärd som åligger honom enligt
föreläggandet eller kan han ej tillställas
beslutet utan dröjsmål som
äventyrar syftet med beslutet, får
myndigheten låta verkställa åtgärden
på den försumliges bekostnad.
Detsamma gäller även i annat fall
då föreläggande meddelats, om
omedelbar åtgärd påkallas men ej
kan väntas bli vidtagen av den som
avses med beslutet.

5 §

I beslut om förbud eller föreläggande
kan utsättas vite.

9 kap.

3 §

På anmodan av sjöfartsverket
eller annan tillsynsmyndighet som
regeringen bestämmer är redaren
eller den som i redarens ställe brukar
fartyget skyldig att föranstalta
om undersökning av ämne eller
material som användes på fartyget
eller ingår i dess last eller tillhandahålla
prov för sådan undersökning.
Samma skyldighet gäller i
fråga om maskin, redskap eller teknisk
anordning på fartyget.

I fråga om ämne eller material
vars inlastning är förestående men
ännu ej kommit under redarens
vård har lastägaren sådan skyldig -

8 Förutvarande 4 § upphävd genom 1972: 276.

TU 1977/78:14

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

het som enligt första stycket åvilar
redaren eller den som i redarens
ställe brukar fartyget.

Underlåter någon som är skyldig
därtill att efterkomma anmodan
enligt första stycket eller kan
han ej tillställas beslut om anmodan
utan dröjsmål som äventyrar
syftet med beslutet, får tillsynsmyndigheten
låta verkställa åtgärderna
på dennes bekostnad. Detsamma
gäller även i annat fall då
beslut meddelats, om omedelbar
åtgärd påkallas men ej kan väntas
bli vidtagen av den som avses med
beslutet.

Undersökning enligt denna paragraf
skall bekostas av den som
ålagts att föranstalta om undersökning
eller att tillhandahålla prov
för undersökning, om ej tillsynsmyndigheten
beslutar att kostnaden
helt eller delvis skall ersättas
av statsmedel.

/ beslut med anmodan enligt
första stycket kan utsättas vite.

5 §

När två eller flera arbetsgivare
samtidigt bedriva arbete på samma
fartyg, skola de samråda och
gemensamt verka för att åstadkomma
sunda och säkra förhållanden
på fartyget.

Redaren eller den som i redarens
ställe brukar fartyget är ansvarig
för samordning av åtgärder
till skydd mot ohälsa och olycksfall
på fartyg som är gemensamt
arbetsställe.

I fråga om fartyg, som intagits
på varv i Sverige, åvilar det ansvar
som avses i andra stycket den för
varvsdriften ansvarige arbetsgivaren
i stället för redaren. Om särskilda
skäl föreligga kan myndighet
som regeringen bestämmer
medge att detta ansvar får överlåtas
på redaren.

I fråga om fartyg i svensk hamn
åvilar ansvaret för sådan samord -

TU 1977/78:14

Nuvarande lydelse

Om de skyldigheter som åvila
tillverkare och försäljare av maskiner,
redskap och andra tekniska
anordningar samt den som upplåter
till begagnande eller installerar
sådana anordningar stadgas i arbetarskyddslagen.

Föreslagen lydelse

ning av skyddsåtgärder som påkallas
av att fartyget är under lastning
eller lossning den för detta
arbete ansvarige arbetsgivaren.
Detta ansvar kan överlåtas till redaren.

Den som har ansvar enligt andra—fjärde
styckena skall tillse att
samordning sker av skyddsåtgärder
på fartyget, övriga arbetsgivare
och på fartyget sysselsatta
arbetstagare skola följa de anvisningar
som han lämnar i detta
syfte.

Vad i denna paragraf sägs om
arbetsgivare äger motsvarande
tillämpning på den som driver
verksamhet utan att ha arbetstagare
anställd.

Skyddsombud företräder de ombordanställda
i skyddsfrågor och
skall verka för tillfredsställande
skyddsförhållanden. Ombudet skall
inom sitt skyddsområde vaka över
sundhet och säkerhet i arbetet samt
i detta syfte deltaga vid planering
av nya eller ändrade lokaler, anordningar
och arbetsmetoder på
fartyget och vid planeringen av
andra åtgärder av betydelse för
säkerheten i arbetet.

Skyddsombud skall söka vinna
övriga ombordanställdas medverkan
i skyddsarbetet.

Redare, annan arbetsgivare och
ombordanställda svara gemensamt
för att skyddsombud får erforderlig
utbildning.

Skyddsombud skall beredas tillfälle
att under arbetstid fullgöra

TU 1977/78:14

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

sina uppgifter med bibehållna anställningsförmåner.
Ombudet skall
ges tillfälle att på fartyget disponera
lämplig lokal eller annat utrymme
som behövs för uppdraget.

Skyddsombud har rätt att taga
del av de handlingar och erhålla
de upplysningar i övrigt som äro
av betydelse för ombudets verksamhet.

Innebär visst arbete omedelbar
och allvarlig fara för ombordvarandes
liv eller hälsa och kan rättelse
ej genast uppnås genom hänvändelse
till befälhavaren, kan
skyddsombud bestämma att arbetet
skall avbrytas.

Finner skyddsombud att förbud
enligt 8 kap. 1 § överträdes, kan
han avbryta arbete som avses med
förbudet eller som erfordras för
att fartyget skall påbörja förbjuden
resa.

9 §

Beslut av skyddsombud enligt
8 § gäller i fråga om fartyg som
är förtöjt eller ligger till ankars i
svensk hamn till dess sjöfartsverket
tagit ställning i saken.

1 annat fall än som avses i första
stycket eller då fråga är om räddningstjänst,
gäller skyddsombudets
beslut till dess befälhavaren tagit
ställning. Mot skyddsombudets beslut
får befälhavaren beordra arbete
endast om han finner beslutet
ogrundat eller arbetet nödvändigt
för att undanröja eller förebygga
fara som bedömes större än den
risk som föranlett beslutet. Innan
befälhavaren i strid mot skyddsombudets
beslut beordrar arbete
skall han höra skyddskommittén,
om sådan finnes och tvingande
hinder ej föreligger.

TU 1977/78:14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

Beslut av skyddsombud enligt
8 § eller av befälhavare enligt 9 §
skall med angivande av skälen antecknas
i fartygets skeppsdagbok
eller om sådan dagbok ej föres
nedtecknas särskilt. Befälhavaren
skall tillse att avskrift av sådant
beslut genast tillställes sjöfartsverket.

Har olycksfall under skeppstjänst
medfört dödlig utgång eller
svårare kroppsskada eller samtidigt
drabbat flera personer eller
är olycksfall eller olyckstillbud
under skeppstjänst eljest av sådan
beskaffenhet att det kan antagas
vara av väsentlig betydelse att det
kommer till tillsynsmyndighetens
kännedom, skall befälhavaren
utan dröjsmål eller, om fartyget
befinner sig till sjöss, genast efter
ankomsten till hamn underrätta

För skada till följd av åtgärd
som avses i 8 § är skyddsombud
fri från ersättningsskyldighet.

Skyddskommitté skall planera
och övervaka skyddsarbetet på
fartyget. Den skall noga följa utvecklingen
i frågor som röra skyddet
mot ohälsa och olycksfall samt
verka för tillfredsställande skyddsförhållanden
på arbetsstället. I
skyddskommitté skola behandlas
frågor om de ombordanställdas
hälsovård, frågor om planering av
nya eller ändrade lokaler, anordningar
och arbetsmetoder på fartyg,
andra åtgärder av större betydelse
för säkerheten i arbetet
samt frågor om upplysning och utbildning
rörande skydd mot ohälsa
och olycksfall.

§9

Om befälhavarens skyldighet
att till sjöfartsverket anmäla vissa
händelser ombord finnas bestämmelser
i sjölagen (1891:35
s. 1).

Regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer kan
besluta om skyldighet för redare
eller befälhavare att anmäla inträffade
olycksfall eller tillbud till
olycksfall eller sjukdomsfall utöver
vad som angives i sjölagen.

9 Senaste lydelse av förutvarande 9 kap. 10 § se 1971: 293.

TU 1977/78:14

Nuvarande lydelse

sjöfartsverket eller, om fartyget är
utomlands, närmaste svenske konsul
om olycksfallet eller tillbudet.
Detsamma gäller om skada uppstått
eller åtgärd vidtagits som är
av betydelse för fartygets sjövärdighet.

Om befälhavarens skyldighet
att till sjöfartsverket anmäla vissa
händelser ombord finnas bestämmelser
i sjölagen.

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna
stycket och 2—10 \
ländskt fartyg.

20 §10

i 1 § andra Bestämmelserna i 1 § andra

i § gälla icke ut- stycket och 2—18 §§ gälla icke

utländskt fartyg i vidare mån än
regeringen förordnar därom.

10 kap.

4 §

Bryter befälhavare mot nyttjande
förbud enligt 8 kap. 1 §, dömes
till dagsböter eller fängelse i högst
sex månader.

Till böter eller fängelse i högst
ett år dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot
förbud som meddelats med stöd
av 8 kap. 1 § eller föreläggande
som meddelats med stöd av 8 kap.
4 §.

Bryter någon mot föreläggande
eller förbud, som förenats med
vite, dömes ej till ansvar enligt
första stycket.

5 §

Beordrar befälhavare arbete i
strid mot beslut av skyddsombud
enligt 9 kap. 8 § utan att skäl som
anges i 9 kap. 9 § föreligger och
åsidosättes därmed uppenbart intresset
att skyddsarbetet ombord
bedrives i behörig ordning, dömes
till böter.

1 §u

Ha flera medverkat till gärning Ha flera medverkat till gärning
som avses i 1—5 §§, gäller 23 kap. som avses i 1—4 och 6 §§, gäller
brottsbalken. 23 kap. brottsbalken.

10 Senaste lydelse av förutvarande 9 kap. 11 § se 1975: 83.

11 Senaste lydelse av förutvarande 10 kap. 6 § se 1975: 83.

TU 1977/78:14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §12

Den som försummar vad som
åligger honom enligt 9 kap. 2 §
andra stycket, 10 §, 13 § eller 15
—17 §§, dömes till böter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

Motionen

I motionen 1977/78: 1581 av Sven Mellqvist m. fl. (s) föreslås att
riksdagen beslutar att i Förslag till Lag om ändring i lagen om säkerheten
på fartyg, lagförslagets 9 kap:s 8 §, ändras enligt vad som anförts
i motionen.

Utskottet

I januari 1976 lämnade arbetsmiljöutredningen sitt slutbetänkande
(SOU 1976:1) Arbetsmiljölag. Betänkandet ligger till grund för prop.
1976/77:149 om arbetsmiljölag m. m. I propositionen föreslogs att arbetarskyddslagen
(1949:1, omtryckt 1973: 834, ändrad senast 1977: 534)
skulle ersättas av en arbetsmiljölag. Riksdagen bär den 16 november
1977 beslutat härom (SoU 1977/78: 1, rskr 1977/78:18).

Arbetsmiljölagen innebär i väsentliga delar en helt ny reglering jämfört
med vad som nu gäller. Arbetarskyddslagstiftningens allmängiltighet
betonas genom en utvidgning av tillämpningsområdet bl. a. i fråga om
familjejordbruken, ensamföretagama, utbildningen och försvaret. Det
framhålls att inom arbetsmiljölagens ram ryms åtgärder mot alla slag av
hälso- och säkerhetsrisker som anknyter till arbetsmiljön. Arbetarskyddslagens
bestämmelser gäller enligt uttrycklig föreskrift dock inte skeppstjänst.
Arbetsmiljölagen medför inte någon ändring i detta avseende.

För skeppstjänst finns en särskild reglering av arbetarskyddet i lagen
(1965: 719) om säkerheten på fartyg (ändrad senast 1975: 722) (sjösäkerhetslagen).
Vid tillkomsten av denna lag var den allmänna målsättningen
att de principer som gällde i fråga om arbetarskyddet för landanställda
också skulle användas för ombordanställda. Vissa av arbetarskyddslagens
allmänna regler fördes därför över till den nya lagens tredje kapitel,
som behandlar åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall
m. m. Bestämmelserna kvarstår oförändrade sedan lagen trädde i kraft
den 1 januari 1966.

12 Förutvarande 10 kap. 10 § upphävd genom 1975: 722.

TU 1977/78:14

I nu förevarande proposition framläggs mot bakgrund härav och på
grundval av fartygsmiljöutredningens delbetänkande (Ds K 1975:2)
Bättre fartygsmiljö förslag beträffande tillägg och ändringar i lagstiftningen
om säkerheten på fartyg.

De reformer i fråga om arbetsmiljön som förordas i propositionen
innebär enligt denna i korthet följande.

Den lokala skyddsverksamheten byggs ut och de anställdas inflytande
i de lokala skyddsfrågorna stärks. Skyddsombud skall finnas på alla
fartyg med minst fem ombordanställda. Därmed slopas en nu gällande
regel om undantag för särskilda förhållanden som har haft sin förebild
i förut gällande landbestämmelser. Begreppet huvudskyddsombud föreslås
infört i sjösäkerhetslagen. Skyddsombud skall under vissa omständigheter
kunna vara gemensamt för flera fartyg inom ett och samma
rederi. Skyddsombudens uppgifter breddas och grundläggande regler om
deras verksamhet förs in i lagen. Bl. a. skall skyddsombud delta i planeringen
av anordningar och arbetsmetoder ombord. Vidare skall skyddsombud
beredas tillfälle att fullgöra sina uppgifter under arbetstid. Efter
mönster från arbetarskyddslagen föreslås regler om skyddsombuds rätt
att ingripa genom att avbryta arbetet när omedelbar och allvarlig fara
hotar.

Skyddskommitté skall finnas på fartyg med minst 15 ombordanställda
och även på andra fartyg, om de ombordanställda begär det. Om förhållandena
kräver det skall en för rederiets fartyg gemensam skyddskommitté
kunna utses. Även skyddskommittéernas uppgifter breddas,
bl. a. i fråga om planeringen av nya eller ändrade arbetslokaler, arbetsmetoder
etc.

Genom en lagbestämmelse slås fast att arbetsgivare och arbetstagare
gemensamt svarar för att skyddsombud får den utbildning som behövs.
Kostnaderna för utbildningen skall falla på arbetsgivarna.

Nya lagregler föreslås om samordning av skyddsåtgärderna på fartyg
som är gemensamma arbetsställen för flera arbetsgivares anställda. Därvid
skall ansvaret falla på redaren eller den som i redarens ställe brukar
fartyget. I fråga om fartyg som har tagits in på varv i Sverige blir dock
den arbetsgivare som har hand om varvsdriften ansvarig. Då fartyg
lastar eller lossar i Sverige skall samordningsansvaret vila på den arbetsgivare
som är ansvarig för detta arbete.

Till komplettering av gällande regler om förbud att nyttja fartyg eller
arbetsinrättningar föreslås en bestämmelse som ger tillsynsmyndighet
möjlighet att meddela förelägganden som är förenade med vite. Förbud
skall också kunna meddelas mot att använda viss arbetsmetod eller
visst ämne.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1978.

TU 1977/78:14

Frågan om de anställdas inflytande i skyddsverksamheten ombord är
även enligt utskottets mening av grundläggande betydelse när det gäller
att genomföra reformer på ifrågavarande område. Lagförslaget torde
också ge det underlag som behövs för att de ombordanställdas inflytande
på arbetarskyddsområdet skall kunna vidgas.

Vad särskilt angår frågan om skyddsombuds s. k. stoppningsrätt vill
utskottet erinra om följande.

Med arbetarskyddslagens bestämmelser som förebild föreslås att det
i 9 kap. 8 § sjösäkerhetslagen förs in en befogenhet för skyddsombud att
avbryta farliga arbeten. I 9—11 §§ samma kapitel föreslås vissa nya
regler som hänger samman med denna s. k. stoppningsrätt. I 9 kap. 8 §
sjösäkerhetslagen föreslås att skyddsombud ges rätt att bestämma att
arbete skall avbrytas, om det innebär omedelbar och allvarlig fara för
ombordvarandes liv eller hälsa och rättelse inte genast kan nås efter
hänvändelse till befälhavaren. Om skyddsombud finner att förbud som
har meddelats enligt 8 kap. 1 § sjösäkerhetslagen mot fartygs avresa
överträds, skall han kunna avbryta arbete som omfattas av förbudet
eller som behövs för att fartyget skall påbörja förbjuden resa. Beslut att
stoppa visst arbete skall i fråga om fartyg som är förtöjt eller ligger till
ankars i svensk hamn gälla till dess sjöfartsverket har tagit ställning i
saken. I annat fall eller då det är fråga om räddningstjänst får befälhavaren
ta det yttersta ansvaret för om ett av skyddsombud förbjudet
arbete skall fortsättas eller inte. För sådana fall föreslås att skyddsombudets
beslut skall gälla till dess befälhavaren har tagit ställning.

Med anledning av propositionens förslag i denna del påpekas i motionen
1977/78: 1581 att befälhavaren enligt förslaget ges en dubbelroll
eftersom han i inledningsskedet, innan skyddsombudet beslutat avbryta
arbetet, är den till vilken skyddsombudet skall vända sig för att få rättelse.
Det är säger motionärerna ovedersägligt att befälhavaren samtidigt
skall dels tillvarata redarens intressen och dels handlägga ärendet enligt
det självständiga säkerhets- och myndighetsansvar som åvilar honom enligt
lag. Befälhavarens ställning då han har att avgöra frågan om upphävande
eller ej av skyddsombuds beslut skulle enligt motionärerna vara
betydligt friare och starkare om hänvändelsen i första instans skedde till
den för respektive avdelning ansvarige arbetsledaren. Sådan hänvändelse
av skyddsombud anses böra riktas till maskinchefen då det gäller dennes
ansvarsområde och i övrigt till den främste av styrmännen. I passagerarfartyg,
där intendenturavdelningen ombord ofta har en ganska fristående
ställning, föreslås dock att framställningen i fråga sker till intendenten.
Motionärerna hemställer att lagförslaget 9 kap. 8 § ändras i enlighet
med vad sålunda anförts i motionen.

Som motionärerna framhållit har befälhavaren naturligtvis en friare

TU 1977/78:14

och starkare ställning om hänvändelse av skyddsombud vid fråga om
rättelse redan skett till annan person. Det förfarande med två instanser
som sålunda föreslås synes dock enligt utskottet kunna medföra
en onödig formalisering som kan få negativa följder. I praktiken torde
som departementschefen påpekar ett skyddsombud, som vill påtala allvarliga
fel eller brister, vända sig till närmast berört befäl. Först om rättelse
inte kan nås har ombudet anledning att gå vidare. Det kan vidare
som också betonas i propositionen vara en fördel att befälhavaren är den
som skall motta den formella hänvändelsen. Om befälhavaren får klart
för sig att skyddsombudet avser att avbryta arbetet och han själv därefter
måste upphäva skyddsombudets beslut har han att särskilt noga
beakta de förutsättningar som krävs för ett upphävande av skyddsombudets
beslut. Befälhavaren har därvid att även beakta de intressen
som skyddsombudet företräder. Mot dennes ställningstagande får
befälhavaren enligt förslaget således beordra arbete endast om han
finner beslutet ogrundat eller arbetet nödvändigt för att undanröja eller
förebygga fara, som bedöms större än den risk som har föranlett beslutet.
Innan befälhavaren i strid mot skyddsombudets beslut beordrar
arbete skall han också höra skyddskommittén, om sådan finns och
tvingande hinder inte föreligger. Befälhavarens prövning av frågan sker
därjämte under straffansvar. Man torde mot bakgrund av det anförda
ha anledning räkna med att ett skyddsombud bara i undantagsfall själv
behöver avbryta arbetet vilket framstår som fördelaktigt. Som en fördel
måste enligt utskottets mening också anses att tveksamhet ej behöver
uppkomma beträffande vilken person som skall motta hänvändelsen
om denna alltid skall riktas till befälhavaren. Utskottet vill också framhålla
den speciella ställning som en befälhavare på ett fartyg har med
det därmed förenade ansvaret för fartyget och dess last samt ombordvarandes
säkerhet. Det är självfallet viktigt att befälhavaren utan
tidsutdräkt får tillfälle att fatta sådana beslut som rör sjösäkerheten.

Utskottet anser sig med hänsyn till det anförda ej böra biträda motionärernas
förslag. Vad propositionen i övrigt innehåller har ej heller
föranlett någon erinran från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78: 55 och med
avslag på motionen 1977/78: 1581 antager det vid propositionen
fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1965: 719)
om säkerheten på fartyg.

Stockholm den 14 februari 1978
På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

TU 1977/78:14

Närvarande: Sven Mellqvist (s), Carl-Wilhelm Lothigius (m), Arne Persson
(c), Alfred Håkansson (c), Nils Hjorth (s), Rolf Sellgren (fp), Kurt
Hugosson (s), Birger Rosqvist (s), Bertil Zachrisson (s), Per Stjernström
(c), Olle Östrand (s), Wiggo Komstedt (m), Erik Johansson i Hållsta (c),
Gunnar Johansson (m) och Sten-Ove Sundström (s).

Reservation

beträffande frågan om skyddsombuds s. k. stoppningsrätt m. m. av Sven
Mellqvist, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger Rosqvist, Bertil Zachrisson,
Olle östrand och Sten-Ove Sundström (samtliga s) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Sorn
motionärerna” och på s. 19 slutar med ”utskottets sida” bort ha följande
lydelse:

Även enligt utskottets uppfattning skulle befälhavarens ställning då
han har att avgöra fråga om upphävande eller ej av skyddsombuds beslut
vara betydligt friare och starkare om hänvändelsen i första instans
skedde till den för avdelningen ansvarige arbetsledaren.

Maskinchefen har av en enig utredning ansetts vara redarens företrädare
ombord och skall som sådan icke delta i val av skyddsombud.
Departementschefen biträder i propositionen denna uppfattning. Maskinchefen
har alltså, dels i denna egenskap, dels såsom den för maskineriets
drift ansvarige, enligt säkerhetslagen redan en särställning som
gör honom lämpad att vara den till vilken skyddsombudet skall hänvända
sig i så allvarliga frågor som det här gäller. Maskinchefen svarar
exempelvis för förandet av fartygets maskindagbok.

Den främste av styrmännen har också en särställning ombord enligt
sjölagens bestämmelser. Om skeppsdagbok inte förs av befälhavaren,
skall den föras av den främste av styrmännen, 298 § sjölagen. Enligt
63 § sjölagen skall den främste av styrmännen träffa de avgöranden som
ej tål uppskov vid befälhavarens förfall. Den främste av styrmännen
kan alltså också sägas ha sådan ställning som gör honom lämplig att
vara den till vilken skyddsombud skall hänvända sig med begäran om
rättelse i fråga om arbete som skyddsombudet anser innebära omedelbar
och allvarlig fara för ombordvarandes liv eller hälsa.

Enligt förslaget till 3 kap. 9 § är det visserligen enbart befälhavare,
maskinchef och sådan ledamot av skyddskommittén som utsetts av
arbetsgivaren som anses stå i en sådan särställning ombord att de ej har
rätt att delta i val av skyddsombud. Men departementschefen har i propositionen,
s. 45, anfört att ”enligt min mening framstår det däremot
som självklart att visst högre befäl inte bör komma i fråga som skyddsombud.
I den mån det förekommer måste det betecknas som olämpligt.”
En arbetsledare med självständigt ansvar för sin avdelning, såsom den
främste av styrmännen eller intendenten på ett passagerarfartyg, kan

TU 1977/78:14

således aldrig komma i den ställningen att han som skyddsombud och
ansvarig arbetsledare har dubbla lojaliteter.

Förslaget om ett sådant två-instans-förfarande i skyddsarbetet ombord
på fartyg som ovan framförs överensstämmer mer med vad som
gäller för arbetslivet i övrigt och ger ett större utrymme för det självständiga
säkerhetsansvar som i övrigt åvilar befälhavaren.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motionen. I övrigt
föranleder regeringens förslag ej någon erinran från utskottets sida.

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78: 55 och
med bifall till motionen 1977/78: 1581 antager förslaget till
lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg
med den ändringen att 9 kap. 8 § erhåller följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

Innebär visst arbete omedelbar
och allvarlig fara för ombordvarandes
liv eller hälsa och kan rättelse
ej genast uppnås genom hänvändelse
till, om fråga gäller maskinavdelningen,
maskinchefen eller
i övrigt till den främste av styrmännen,
kan skyddsombud bestämma
att arbetet skall avbrytas.
I passagerarefartyg där intendent
självständigt ansvarar för arbete
som utföres inom denna avdelning,
skall dock hänvändelse av skyddsombud
i sådan fråga ske till intendenten.

Finner skyddsombud att förbud enligt 8 kap. 1 § överträdes, kan han
avbryta arbete som avses med förbudet eller som erfordras för att fartyget
skall påbörja förbjuden resa.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780045

■

■■

■