TU 1977/78:1
Trafikutskottets betänkande
1977/78:1
med anledning av motioner om bestämmelser rörande transport av
farligt gods
Motionerna
I motionen 1976/77:521 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs, såvitt nu är i
fråga (yrkandet 5), att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att en
utredning tillsätts med uppgift att samordna bestämmelserna om transport av
farligt gods och det därmed sammanhängande myndighetsansvaret.
I motionen 1976/77:813 av Ella Johnsson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
ger regeringen i uppdrag
1. att utreda behovet av en ramlagstiftning om transport av farligt gods,
avseende bl. a. behovet av ett särskilt vägnät för transporter av farligt gods,
bestämmelser om märkning av lokaler, där det framställs eller förvaras farligt
gods, märkning av fordon och varor samt en klarare ansvarsfördelning mellan
tillverkare och transportörer samt staten och kommunerna,
2. att överväga frågan huruvida auktorisation skall införas för företag som
sysslar med gifttransporter,
3. att uppmärksamma frågeställningarna i våra internationella kontakter i
syfte att nå erforderlig samordning.
Utskottet
I motionen 1976/77:521 (yrkandet 5) hemställs att riksdagen hos regeringen
begär en utredning med uppgift att samordna bestämmelserna om
farligt gods och det därmed sammanhängande myndighetsansvaret.
I motionen 1976/77:813 yrkas att regeringen får i uppdrag dels att utreda
behovet av en ramlagstiftning om transport av farligt gods, dels att överväga
om auktorisation skall införas för företag som sysslar med gifttransporter och
dels att uppmärksamma frågeställningarna i våra internationella kontakter i
syfte att nå erforderlig samordning.
Riksdagen godkände år 1973 en i propositionen 1973:143 framlagd
europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på
väg (TU 1973:24, rskr 1973:334). I samband därmed godkändes även de av
dåvarande departementschefen i propositionen förordade riktlinjerna för en
reglering av nationella vägtransporter av farligt gods. Enligt dessa riktlinjer
borde frågan om sistnämnda transporter lösas inom ramen för gällande
produktkontrollagstiftning och primärt handhas av de myndigheter som
enligt denna lagstiftning har ansvaret för olika varukategorier.
1 Riksdagen 1977/78. 15 sami. Nr 1
TU 1977/78:1
2
I princip innebar den lösning som antogs att statens industriverk även
fortsättningsvis skulle handha regleringen i fråga om brandfarliga och
explosiva varor, produktkontrollnämnden regleringen i fråga om hälso- och
miljöfarliga varor och statens strålskyddsinstitut regleringen i fråga om
radioaktiva varor. Till samordnande myndighet utsågs statens industriverk.
För att ytterligare främja samordningen och därtill skapa ett forum för
diskussion och information inrättades en rådgivande nämnd med representanter
för bl. a. de myndigheter som skulle handlägga frågor rörande
vägtransporter av farligt gods.
Den angivna organisatoriska lösningen fick enligt propositionen ses som en
lösning tills vidare - i avvaktan på ytterligare underlag för en bedömning
genom bl. a. arbetsmiljöutredningens fortsatta arbete och de erfarenheter
som kunde vinnas sedan systemet varit i kraft under viss tid.
Arbetsmiljöutredningen avlämnade i januari 1976 sitt slutbetänkande
(SOU 1976:1) Arbetsmiljölag. Utredningen konstaterar att nuvarande reglering
inom produktkontrollagstiftningens ram i princip tillgodoser de skilda
behov som föreligger. Tillämpningen av systemet synes dock enligt utredningen
ännu så länge vara behäftad med vissa brister. 1 sammanhanget
betonas att uppdelningen på skilda lagstiftningsområden och tillsynsmyndigheter
är ogynnsam vad gäller explosiva och brandfarliga varor.
Statens industriverk, produktkontrollnämnden och kemikontoret delar i
remissyttranden utredningens uppfattning om rådande samordningssvårigheter
inom området transport av farligt gods.
Enligt vad utskottet inhämtat anser industriverket den nuvarande
ordningen vara i och för sig tillfredsställande men har dock framhållit att enda
sättet att få tillräckliga resurser för verksamheten synes vara att ett enda verk
skapas med uppgift att handlägga i princip alla frågor som berör transport av
farligt gods.
Som framgått av det ovan anförda har den nuvarande organisatoriska
ordningen på ifrågavarande område setts som en temporär lösning i avvaktan
på ytterligare underlag för en bedömning. Någon effektiv lösning av denna ur
miljö- och trafiksäkerhetssynpunkt mycket viktiga fråga har enligt utskottets
mening ännu ej kommit till stånd, varför frågan bör prövas ånyo. Särskilt
angeläget synes därvid vara att spörsmålet om en koncentration av det
samlade ansvaret för transporter av farligt gods till en myndighet ingående
övervägs. Skäl talar också enligt utskottets uppfattning för att möjligheterna
att samordna bestämmelserna beträffande de säkerhetsfrågor som är förknippade
med transport av farligt gods utan dröjsmål bör upptas till förnyade
överväganden. Det torde få ankomma på regeringen att ta de initiativ som
erfordras för dessa frågors allsidiga prövning och att framlägga förslag i
ämnet. Utskottet förutsätter att en sådan prövning snarast kommer till
stånd.
Vad utskottet härom anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
TU 1977/78:1
3
Utskottet hemställer
att riksdagen med anledning av motionerna 1976/77:521, yrkandet
5, och 1976/77:813 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört beträffande en förnyad prövning av frågan om
den organisatoriska ordningen i fråga om myndighetsansvaret
för transport av farligt gods, m. m.
Stockholm den 18 oktober 1977
På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST
Näivarande: Sven Mellqvist (s), Arne Persson (c), Essen Lindahl (s), Alfred
Håkansson (c), Nils Hjorth (s). Rolf Sellgren (fp). Rune Torwald (c). Rolf
Clarkson (m), Bertil Zachrisson (s), Wiggo Komstedt (m), Erik Johansson i
Hållsta (c), Gunnar Johansson (m), Rune Jonsson i Husum (s), Christer
Nilsson (s) och Sten-Ove Sundström (s).
GOTAB 55656 Stockholm 1977