SkU 1977/78: 50

Skatteutskottet betänkande
1977/78: 50

med anledning av propositionen 1977/78:136 om ändrade regler
för skattetillägg m. m. jämte motioner

Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i propositionen 1977/78:
136 att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623),

2. lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt,

3. lag om ändring i lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning,

4. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973: 601),

5. lag om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

6. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),

7. lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308),

8. lag om ändring i lagen (1976: 298) om statsplombering av utsäde
och om växtförädlingsavgift.

I propositionen föreslås ändringar i det administrativa sanktionssystemet
på skatte- och avgiftsområdet. Förslagen avser alltså skattetillägg
m. m. enligt taxeringslagen (1956: 623), lagen (1968: 430) om mervärdeskatt,
lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning,
vägtrafikskattelagen (1973: 601) och lagen (1959: 552) om uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m. Förslagen innebär
i allt väsentligt lättnader för de skatt- och avgiftsskyldiga.

Förslagen innebär i huvudsak följande. Nivån på skattetillägg enligt
taxeringslagen sänks från 50 till 40 % i normalfallen och från 25 till
20 % i de fall den oriktiga uppgiften kunnat rättas med ledning av visst
kontrollmaterial. För hela skatteområdet avses oriktig uppgift i skattemål
kunna föranleda skattetillägg. Reglerna om eftertaxering och efterbeskattning
anpassas till detta förslag. Möjligheterna att efterge skattetillägg
och avgiftstillägg föreslås få en mer vidsträckt tillämpning. Den
skattskyldige resp. den avgiftspliktige får betydligt längre tid för att
yrka undanröjande eller nedsättning av särskild avgift. Taxeringsintendent
får rätt att föra talan om särskild avgift om han kvittningsvis för
talan om den skattskyldiges taxering.

1 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 50

SkU 1977/78: 50

Enligt gällande rätt skall fråga om eftertaxering ha avgjorts inom viss
tid. För att undvika vissa administrativa problem föreslås att sådan
beskattningsåtgärd får vidtas, om ansökan kommer in före utgången av
samma tid. Prövning får dock inte verkställas senare än ett år efter den
dag då ansökan senast skall vara inkommen.

I propositionen lämnas också vissa förslag som rör avräkning från
svensk inkomst- och förmögenhetsskatt på grund av att skatt erlagts i
utlandet. Enligt förslaget skall beslut om sådan avräkning kunna ändras
om den utländska skatten nedsätts.

De nya bestämmelserna i taxeringslagen skall i huvudsak tillämpas
första gången i fråga om 1978 års taxering. Motsvarande regler om
ikraftträdande föreslås på skatteområdet i övrigt och beträffande lagen
om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Författningsförslagen har följande lydelse.

SkU 1977/78: 50

1 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956: 623)1
dels att 114—116 j §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 31 § 3 morn., 101 §

3 morn., 116 k—116 t och 121 §§ av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 §

3 mom. Har skattskyldig erhållit
avräkning av utländsk skatt
från sin inkomstskatt eller förmögenhetsskatt
enligt bestämmelse
i dubbelbeskattningsavtal eller enligt
24—28 §§ lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt och nedsätts
härefter den utländska skatten,
är han skyldig att anmäla

detta till skattechefen. Anmälan
skall göras inom tre månader från
det att den skattskyldige fått del
av det beslut genom vilket den utländska
skatten nedsatts och skall
avfattas på formulär som fastställts
av regeringen eller myndighet,
som regeringen bestämmer.
Till anmälan skall fogas beslutet
eller bestyrkt kopia av detta.

101 §

3 mom. Har anmälan enligt
31 § 3 mom. gjorts eller har på
annat sätt framkommit att beslut
meddelats om nedsättning av utländsk
skatt, för vilken skattskyldig
erhållit avräkning, må taxeringsintendent
inom tid, som angives i
100 §, anföra besvär med yrkande
om sådan ändring av avräkningen
som kan föranledas av beslutet.

114 §2

Har skattskyldig i uppgift eller Har skattskyldig i uppgift eller
upplysning, avgiven till ledning vid upplysning, avgiven till ledning vid

1 Lagen omtryckt 1971: 399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773.

2 Senaste lydelse 1972: 83.

SkU 1977/78: 50

Föreslagen lydelse

hans taxering, lämnat oriktigt
meddelande och har meddelandet
följts eller har eljest meddelandet
föranlett att skatt enligt uppbördslagen
(1953:272) på grund av
taxeringen påförts den skattskyldige
eller hans make eller, vad angår
förmögenhetsskatt, annan med
honom samtaxerad person med för
lågt belopp, skall rättelse ske genom
eftertaxering. Sådan rättelse
skall också ske, när skattskyldig
har lämnat oriktigt meddelande i
mål om sin taxering. Eftertaxering
må dock ej åsättas, om den skatt
som icke påförts är att anse såsom
ringa.

Föreligga sådana omständigheter att eftertaxering skall åsättas och
kan på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av
den skattskyldige lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna
läggas till grund för en riktig taxering, skall eftertaxeringen åsättas
med tillämpning av 21 §.

Vad ovan sagts skall, äga motsvarande tillämpning, om skattskyldig,
ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning.

Nuvarande lydelse

hans taxering, lämnat oriktigt meddelande
och har meddelandet
följts eller har eljest meddelandet
föranlett att skatt enligt uppbördslagen
(1953:272) på grund av
taxeringen påförts den skattskyldige
eller hans make eller, vad angår
förmögenhetsskatt, annan med
honom samtaxerad person med för
lågt belopp, skall rättelse ske genom
eftertaxering. Eftertaxering
må dock ej åsättas, om den skatt
som icke påförts är att anse såsom
ringa.

116 § första stycket3
Fråga om eftertaxering prövas,
efter framställning från tåxeringsintendent
eller, i fråga om kommunal
inkomstskatt, från kommun, av
den skatterätt, som haft att upptaga
besvär rörande den skattskyldiges
taxering det år framställningen
avser. Sådan framställning skall,
med angivande av yrkande och
grunder för talan, ha inkommit två
månader före utgången av den tid,
inom vilken fråga om eftertaxering
enligt 115 § senast kan prövas av
skatterätt.

115 § första stycket
Eftertaxering må icke ske med
mindre fråga därom prövats inom
fem år efter det år, då taxeringen
rätteligen bort verkställas i första
instans. Har den skattskyldige avlidit,
åsättes eftertaxering hans

115 §

Fråga om eftertaxering prövas
av skatterätt efter ansökan av taxeringsintendent.
Kommun får ansöka
om eftertaxering i fråga om
kommunal inkomstskatt. Ansökan
om eftertaxering upptages till prövning
av den skatterätt som har
haft att upptaga besvär rörande
den skattskyldiges taxering det år
ansökan avser.

Ansökan om eftertaxering skall
ha kommit in till skatterätten inom
fem år efter det år, då taxeringen
rätteligen bort verkställas i
första instans. Ansökan om eftertaxering
på grund av oriktigt med 3

Nuvarande lydelse av 116 § andra stycket se vid föreslagen lydelse av
116 §.

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse

dödsbo, dock att sådan eftertaxering
icke må ske med mindre fråga
därom prövats inom två år efter
utgången av det kalenderår, under
vilket bouppteckning efter honom
blivit ingiven för registrering.

115 § andra stycket
Har skattskyldig åtalats för skattebrott
som avser hans taxering
må, även efter utgången av den i
första stycket angivna tiden, eftertaxering
ske för det år, som åtalet
avser. Eftertaxering må dock icke
ske med mindre fråga därom prövats
före utgången av kalenderåret
efter det då åtalet skett. Har
den skattskyldige avlidit, skall
fråga om eftertaxering av dödsboet
prövas inom sex månader
från dödsfallet. Bifalles åtalet ej
till någon del, skall den med stöd
av detta stycke åsätta eftertaxeringen
undanröjas av skatterätten.

115 § tredje stycket
Andra stycket äger motsvarande
tillämpning i fall då den som har
företrätt juridisk person åtalats för
skattebrott som avser den juridiske
personens taxering.

Föreslagen lydelse

delande i taxeringsmål får dock
upptagas till prövning, om den
har kommit in inom ett år från utgången
av den månad då dom eller
slutligt beslut i målet vann laga
kraft. Har den skattskyldige avlidit,
skall ansökan om eftertaxering
av hans dödsbo ha kommit in
inom två år efter utgången av det
kalenderår, då bouppteckning efter
honom gavs in för registrering.

Har skattskyldig åtalats för skattebrott
som avser hans taxering,
får ansökan om eftertaxering för
det år som brottet avser upptagas
till prövning även efter utgången
av den i andra stycket angivna tiden.
Detsamma gäller, om eftertaxering
medför att den skattskyldige
enligt 12 § skattebrottslagen
(1971: 69) är fri från ansvar för
sådant brott. Ansökan skall i fall
som har sagts nu ha kommit in
före utgången av kalenderåret efter
det då åtalet väcktes eller åtgärd
som avses i 12 § skattebrottslagen
vidtogs. Har den skattskyldige
avlidit, skall ansökan om eftertaxering
av dödsboet ha kommit
in inom sex månader från
dödsfallet. Eftertaxering, som har
åsatts efter åtal mot den skattskyldige,
skall undanröjas av skatterätten,
om åtalet ej bifalls till någon
del. Detta gäller dock ej, om åtalet
ogillas med stöd av 12 § skattebrottslagen.

Tredje stycket skall tillämpas
också i fall då den som har företrätt
juridisk person åtalats för
skattebrott som avser den juridiske
personens taxering eller är fri
från ansvar för sådant brott på
grund av 12 § skattebrottslagen.

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse

116 § andra stycket
Föreskrifterna i denna lag om
besvär angående taxering skola i
tillämpliga delar gälla i fråga om
besvär rörande eftertaxering.

116 a § första stycket
Har skattskyldig i självdeklaration
eller annat skriftligt meddelande,
avgivet till ledning vid den
skattskyldiges taxering, lämnat
oriktig uppgift, påföres honom
särskild avgift (skattetillägg)
med femtio procent av
den inkomstskatt eller förmögenhetsskatt
som till följd av avvikelse
från den oriktiga uppgiften, utöver
vad som eljest skulle ha utgått,
påföres den skattskyldige eller
hans make eller, vad angår
förmögenhetsskatt, annan med honom
samtaxerad person. Skulle
den oriktiga uppgiften, om den
följts, ha föranlett att skattskyldigs
make erhållit skattereduktion
enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen
med för högt belopp, påföres
den skattskyldige skattetillägg
med femtio procent av det
belopp med vilket skattereduktionen
nedsättes till följd av avvikelsen.

116 a § andra stycket5- 6
Avgiftsberäkning enligt första
stycket sker efter tjugofem pro -

Föreslagen lydelse
116 §*

Eftertaxering får ej ske, om fråga
därom ej har prövats av skatterätten
inom ett år från den dag
ansökan om eftertaxering senast
skall ha kommit in.

Föreskrifterna i denna lag om
besvär angående taxering skall i
tillämpliga delar gälla i fråga om
besvär rörande eftertaxering.

116 a §

Skattetillägg enligt första stycket
utgår med fyrtio procent av
den inkomstskatt eller förmögenhetsskatt
som, om den oriktiga
uppgiften hade godtagits, ej skulle
ha påförts den skattskyldige eller
hans make eller, vad angår förmögenhetsskatt,
med honom samtaxerat
barn. Skulle den oriktiga
uppgiften, om den följts, ha föranlett
att skattskyldigs make erhållit
skattereduktion enligt 2 §
4 mom. uppbördslagen (1953:
272) med för högt belopp, påförs
den skattskyldige skattetillägg
med fyrtio procent av detta belopp.
Vad som enligt det föregående
gäller när skatt ej skulle ha
påförts samtaxerad make tillämpas
även i det fall då dödsbo samtaxerats
med annan skattskyldig.

Avgiftsberäkning enligt andra
stycket sker efter tjugo procent i

* Nuvarande lydelse av 116 § första stycket se vid föreslagen lydelse av
115 § första stycket.

5 Senaste lydelse 1977:118.

6 Nuvarande lydelse av 116 a § tredje—sjätte styckena se vid föreslagen
lydelse av 116 b—116 e §§.

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse

cent i stället för femtio procent om
oriktig uppgift har rättats eller hade
kunnat rättas med ledning av
taxeringsavi, den skattskyldiges
självdeklaration för det nästföregående
beskattningsåret eller uppgift
enligt denna lag som arbetsgivare
eller annan än taxeringsnämnd
utan anmaning skall lämna
till ledning för annans taxering
och som har kommit in till vederbörande
myndighet innan den årliga
taxeringen har avslutats.

116 a § tredje stycket7
Skattetillägg påföres även då avvikelse
skett från självdeklaration
med stöd av 21 §. 1 sådant fall
beräknas tillägget på den skatt
som till följd av uppskattning utgår
utöver skatt på inkomsten eller
förmögenheten enligt deklarationen.
Därvid äga bestämmelserna
om avgiftsberäkning i första och
andra styckena motsvarande tilllämpning.

116 a § fjärde stycket8
Har inkomst eller förmögenhet
uppskattats med stöd av 21 § på
grund av utebliven självdeklaration,
påföres skattetillägg. Tillägget
beräknas på den skatt som utgår
på grund av taxeringen med
motsvarande tillämpning av bestämmelserna
om avgiftsberäkning

Föreslagen lydelse

fall då den oriktiga uppgiften har
rättats eller hade kunnat rättas
med ledning av kontrollmaterial,
som normalt är tillgängligt vid
taxering, såsom taxeringsavi, den
skattskyldiges självdeklaration för
det nästföregående beskattningsåret
eller uppgift, som det enligt
denna lag åligger arbetsgivare eller
annan att utan anmaning lämna
till ledning för annans taxering.
Vad angår annat kontrollmaterial
än taxeringsavi och självdeklaration
för det nästföregående beskattningsåret
gäller vad som har
sagts nu endast om materialet varit
tillgängligt för taxeringsnämnden
före utgången av taxeringsperioden.
Som normalt tillgängligt
kontrollmaterial anses icke
meddelande från annan taxeringsnämnd.

116 b §

Har självdeklaration lämnats
men avvikelse skett från denna
med stöd av 21 § påförs den skattskyldige
skattetillägg. Tillägget
beräknas på den skatt som till
följd av uppskattning påförs den
skattskyldige utöver den skatt
som annars skulle ha påförts honom.
Vid beräkningen skall i övrigt
bestämmelserna i 116 a § andra
stycket tillämpas. Till den del
uppskattningen innefattar rättelse
av oriktig uppgift från den skattskyldige
skall skattetillägg utgå
enligt bestämmelserna i 116 a §.

116 c §

Har inkomst eller förmögenhet
uppskattats med stöd av 21 § på
grund av utebliven självdeklaration,
påförs skattetillägg, om
självdeklaration ej kommit in trots
att anmaning sänts ut till den skattskyldige.
Tillägget beräknas på
den skatt som till följd av upp -

7 Senaste lydelse 1977:118.

8 Senaste lydelse 1977:118.

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse

i första stycket. Om den skattskyldige
lämnat skriftlig uppgift om
inkomst eller förmögenhet till ledning
för taxeringsnämnden, beräknas
tillägget på den skatt som på
grund av uppskattningen utgår utöver
skatt på inkomsten eller förmögenheten
enligt uppgiften.
Därvid äga bestämmelserna om
av giftsberäkning i första och andra
styckena motsvarande tillämpning.

116 a § femte stycket9
Beslut om tillägg enligt fjärde
stycket skall undanröjas av skatterätten,
om deklaration inkommit
inom två månader efter det den
skattskyldige fått del av beslutet,
dock senast innan skatterätten avgjort
besvär över beslutet eller
taxeringen. Inkommer deklaration
avseende fysisk person före utgången
av året efter det då tillägget
beslutats, skall skattetillägg
som nu avses av skatterätten bestämmas
till tio procent av det
tillägg, som skulle ha utgått enligt
fjärde stycket med tillämpning av
bestämmelserna om avgiftsberäktiing
i första stycket, och till högst
10 000 kronor; gör den skattskyldige
sannolikt, att han icke fått
kännedom om storleken av skattetillägget
inom tid som nu sagts,
skall nedsättning ske om deklarationen
inkommit inom två månader
efter det han erhållit sådan
kännedom. 1 fråga om skattetillägg,
som ingår i tillkommande
skatt, skall nedsättningen dock beräknas
endast på belopp som påförts
utöver tidigare beslutat tilllägg
av förevarande slag. Taxeringsintendenten
anmäler till skatterätten
fall som avses i detta
stycke.

116 a § sjätte stycket10
Vid tillämpning av första—fem -

Föreslagen lydelse

skattningen påförs den skattskyldige
utöver den skatt som skulle
ha påförts enligt de skriftliga uppgifter,
som den skattskyldige har
lämnat till ledning vid taxeringen.
Vid beräkningen skall i övrigt bestämmelserna
i 116 a § andra
stycket tillämpas. Till den del uppskattningen
innefattar rättelse av
oriktig uppgift från den skattskyldige
skall skattetillägg utgå enligt
bestämmelserna i 116 a §.

116 d §

Beslut om skattetillägg enligt
116 c § skall undanröjas av skatterätten,
om deklaration kommit in
till skatterättens kansli eller lokal
skattemyndighet inom två månader
från det den skattskyldige fått
del av beslutet.

Har deklaration avseende fysisk
person kommit in efter utgången
av den i första stycket angivna tiden
men före utgången av året efter
det då skattetillägg enligt
116 c § beslutades, skall skatterätten
sätta ned tillägget till tio
procent av det tillägg som skall
utgå enligt lagrummet. Gör den
skattskyldige sannolikt, att han
icke fått kännedom om skattetillläggets
storlek inom sist angiven
tid, skall tillägget undanröjas, om
deklaration har kommit in inom
två månader från det han erhållit
sådan kännedom.

116 e §

Vid tillämpning av bestämmel -

9 Senaste lydelse 1977:118.

10 Senaste lydelse 1977:118.

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse

te styckena skall meddelande,
som lämnats för skattskyldig som
är juridisk person, anses avlämnat
av den skattskyldige, om det icke
var uppenbart att uppgiftslämnaren
saknat behörighet att företräda
den skattskyldige.

116 b §

Skattetillägg utgår ej i den mån
avvikelse innebär rättelse av uppenbar
felräkning eller misskrivning.
Skattetillägg utgår ej heller
i den mån avvikelsen avser bedömning
av i skriftligt meddelande
framställt yrkande, såsom fråga
om yrkat avdrag eller värde av
naturaförmån eller tillgång och
avvikelsen icke gäller uppgift i
sak.

Har skattskyldig frivilligt rättat
oriktig uppgift utgår ej skattetillägg.

116 c §n

Har skattskyldig underlåtit att
avlämna självdeklaration, som
skall avgivas utan anmaning, eller
avlämnas sådan deklaration först
efter utgången av den i 34 §

1 mom. eller med stöd av 34 §

2 mom. föreskrivna tiden, påföres
honom särskild avgift (förseningsavgift).
Sådan avgift
påföres annan skattskyldig än aktiebolag
med en procent av den
högsta beskattningsbara inkomsten
vid taxeringen av den skattskyldige
för inkomst i kommunen, samt
med tre tiondels procent av den vid
taxeringen fastställda skattepliktiga
förmögenheten i den mån den
överstiger skattefritt belopp som
tillkommer den skattskyldige vid
förmögenhetsbeskattningen, dock
med högst 300 kronor för en skatt 11

Senaste lydelse 1972: 764.

Föreslagen lydelse

serna om särskild avgift skall
meddelande, som lämnats för
skattskyldig som är juridisk person,
anses avlämnat av den skattskyldige,
om det icke var uppenbart
att uppgiftslämnaren saknat
behörighet att företräda den skattskyldige.

116 f §

Skattetillägg utgår ej i samband
med rättelse av felräkning eller
misskrivning, som uppenbart framgår
av deklaration eller annat
skriftligt meddelande från den
skattskyldige.

Skattetillägg utgår ej heller i
den mån avvikelse avser bedömning
av i skriftligt meddelande
framställt yrkande, såsom fråga
om yrkat avdrag eller värde av
naturaförmån eller tillgång, och
avvikelsen icke gäller uppgift i
sak.

Har skattskyldig frivilligt rättat
oriktig uppgift utgår ej skattetillägg.

116 g §

Har skattskyldig underlåtit att
avlämna självdeklaration, som
skall avgivas utan anmaning, eller
avlämnas sådan deklaration först
efter utgången av den i 34 §

1 mom. eller med stöd av 34 §

2 mom. föreskrivna tiden, påförs
honom särskild avgift (förseningsavgift).
Sådan avgift
påförs annan skattskyldig än aktiebolag
med en procent av den
högsta beskattningsbara inkomsten
vid taxeringen av den skattskyldige
för inkomst i kommunen, samt
med tre tiondels procent av den vid
taxeringen fastställda skattepliktiga
förmögenheten i den mån den
överstiger skattefritt belopp som
tillkommer den skattskyldige vid
förmögenhetsbeskattningen, dock
med högst 300 kronor för en skatt -

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse

skyldig vid en och samma taxering.
Aktiebolag påföres förseningsavgift
enligt detta stycke med
500 kronor.

Har skattskyldig trots anmaning
icke avgivit självdeklaration inom
föreskriven tid, bestämmes förseningsavgiften
till två gånger det
belopp som utgår enligt första
stycket, dock lägst till 100 kronor
för annan skattskyldig än aktiebolag.

Har skattskyldig inom föreskriven
tid avlämnat deklarationshandling,
som ej är behörigen undertecknad,
utgår förseningsavgift endast
om handlingen icke fullständigas
med underskrift inom tid
som föreskrives i anmaning. I sådant
fall beräknas avgiften enligt
andra stycket.

116 d § första och andra12
styckena
Skattetillägg må helt eftergivas,
om felaktigheten eller underlåtenheten
med hänsyn till den skattskyldiges
ålder, sjukdom, bristande
erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens
särskilda beskaffenhet eller
därmed jämförlig omständighet är
att anse som ursäktlig, eller

om det belopp som kunde ha
undandragits genom felaktigheten
eller underlåtenheten är att anse
som ringa.

Första stycket gäller i tillämpliga
delar beträffande förseningsavgift.

116 d § tredje13 och fjärde
styckena

Föreslagen lydelse

skyldig vid en och samma taxering.
Aktiebolag påförs förseningsavgift
enligt detta stycke med 500
kronor.

Har skattskyldig trots anmaning
icke avgivit självdeklaration inom
föreskriven tid, bestäms förseningsavgiften
till två gånger det
belopp som utgår enligt första
stycket, dock lägst till 100 kronor
för annan skattskyldig än aktiebolag.

Har skattskyldig inom föreskriven
tid avlämnat deklarationshandling,
som ej är behörigen undertecknad,
utgår förseningsavgift
endast om handlingen icke fullständigas
med underskrift inom
tid som föreskrivs i anmaning. I
sådant fall beräknas avgiften enligt
andra stycket.

116 h §

Särskild avgift får helt eftergivas,
om felaktigheten eller underlåtenheten
kan antagas ha sådant
samband med den skattskyldiges
ålder, sjukdom, bristande erfarenhet
eller därmed jämförligt förhållande
att den kan anses ursäktlig.
Detsamma gäller om felaktigheten
eller underlåtenheten framstår som
ursäktlig med hänsyn till den oriktiga
uppgiftens beskaffenhet eller
annan särskild omständighet, som
rör annat än vad som sägs i första
meningen.

Skattetillägg får helt eftergivas
även i fall då det belopp som kunde
ha undandragits genom felaktigheten
eller underlåtenheten är
att anse som ringa.

116 i §

Särskild avgift får icke påföras
sedan den skattskyldige har avlidit.

12 Senaste lydelse av 116 d § andra stycket 1973: 367.

13 Senaste lydelse av 116 d § tredje stycket 1972: 764.

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse

Har skattskyldig avlidit, äger
75 § 1 morn. kommunalskattelagen
(1928: 370) motsvarande tillämpning
i fråga om befrielse från skyldighet
att erlägga skattetillägg eller
förseningsavgift.

Vid tillämpning av 72 § 2 mom.
kommunalskattelagen, 20 § 2

mom. lagen om statlig inkomstskatt
eller 20 § 2 mom. lagen om
statlig förmögenhetsskatt må regeringen
meddela befrielse från
avgift som avses i 116 a eller
116 c §.

116 e § första stycket14

Fråga om avgift som avses i
116 a eller 116 c § prövas, såvitt
gäller taxeringsnämndens beslut,
av den lokala skattemyndigheten i
det fögderi där beskattningsorten
är belägen. I fall som avses i 24 §
2 mom. prövas dock fråga om sådan
avgift av den lokala skattemyndighet
som länsstyrelsen bestämmer.

116 g § första stycket15

Skatterätten beslutar om avgift
som avses i 116 a eller 116 c § vid
eftertaxering. Talan mot lokal
skattemyndighets beslut om avgift
föres genom besvär hos skatterätten.

116 e § andra—fjärde styckena

Lokal skattemyndighet skall pröva
fråga om avgift före den 1 oktober
taxeringsåret. I särskilda fall
må beslut fattas senare, dock ej efter
den 15 december taxeringsåret.

Innan beslut fattas om påföring
av avgift, skall den skattskyldige

Föreslagen lydelse

Har skattskyldig avlidit sedan
särskild avgift påförts, skall 75 §
1 mom. kommunalskattelagen
(1928: 370) tillämpas i fråga om
befrielse från skyldighet att erlägga
avgiften.

Vid tillämpning av 72 § 2 mom.
kommunalskattelagen, 20 § 2

mom. lagen (1947: 576) om statlig
inkomstskatt eller 20 § 2 mom.
lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt
får regeringen
meddela befrielse från särskild avgift.

116 j §

Fråga om särskild avgift prövas,
såvitt gäller taxeringsnämndens beslut
samt vid rättelse av taxering
enligt 72 a §, av den lokala skattemyndigheten
i det fögderi där beskattningsorten
är belägen. I fall
som avses i 24 § 2 mom. prövas
dock fråga om sådan avgift av den
lokala skattemyndighet som länsstyrelsen
bestämmer.

Skatterätten prövar fråga om
särskild avgift vid eftertaxering.

116 k §

Lokal skattemyndighet skall
pröva fråga om särskild avgift före
den 1 oktober taxeringsåret. I särskilda
fall får beslut fattas senare,
dock ej efter den 15 december
taxeringsåret. Har rättelse enligt
72 a § beslutats, skall den lokala
skattemyndigheten utan hinder av
vad nu sagts besluta om härav föranledd
avgift eller ändring av beslut
om avgift.

Innan beslut fattas om påföring
av avgift, skall den skattskyldige

14 Senaste lydelse 1972: 83. Nuvarande lydelse av 116 e § andra—fjärde
styckena se vid föreslagen lydelse av 116 k §.

15 Jfr föreslagen lydelse av 116 1 §.

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse

beredas tillfälle yttra sig, om ej
hinder möter häremot. Om så finnes
påkallat, må yttrande inhämtas
från taxeringsnämndens ordförande.

Har rättelse enligt 72 a § beslutats,
skall den lokala skattemyndigheten
utan hinder av andra
stycket besluta om härav föranledd
avgift eller ändring av beslut om
avgift.

116 f §1G
Lokal skattemyndighets beslut i
fråga om avgift som avses i 116 a
eller 116 c § skall, med angivande
av skälen för beslutet, tillställas
den skattskyldige i den ordning
som föreskrives i 69 § 4 mom.
andra stycket beträffande underrättelse
om avvikelse från självdeklaration.

116 g § första stycket17
Skatterätten beslutar om avgift
som avses i 116 a eller 116 c § vid
eftertaxering. Talan mot lokal
skattemyndighets beslut om avgift
föres genom besvär hos skatterätten.

116 g § andra stycket
Skattskyldigs besvär skall vara
inkomna till skatterättens kansli
inom två månader efter det han
erhållit del av beslutet.

Föreslagen lydelse

beredas tillfälle yttra sig, om ej
hinder möter. Om det anses påkallat,
får yttrande inhämtas från
taxeringsnämndens ordförande.

Lokal skattemyndighets beslut
om särskild avgift skall tillställas
den skattskyldige i den ordning
som föreskrivs i 69 § 4 mom. andra
stycket beträffande underrättelse
om avvikelse från självdeklaration.

116 l§

Talan mot lokal skattemyndighets
beslut i fråga om särskild avgift
förs genom besvär hos skatterätten.

116 m §

Skattskyldigs besvär över lokal
skattemyndighets beslut om särskild
avgift skall ha kommit in till
skatterättens kansli inom två månader
från det han erhållit del av
beslutet.

Utan hinder av bestämmelsen i
första stycket skall skattskyldigs
yrkande i fråga om särskild avgift
prövas, om den taxering som avgiften
avser icke har vunnit laga
kraft. Detsamma gäller sådant yrkande
av taxeringsintendent till
förmån för skattskyldig. Om yrkande
som har sagts nu framställs
först hos regeringsrätten eller kammarrätt,
kan domstolen förordna
att målet om särskild avgift skall

16 Jfr föreslagen lydelse av 116 q §.

17 Jfr föreslagen lydelse av 116 j § andra stycket.

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

upptagas och vidare handläggas av
skatterätt.

116 g § tredje stycket
Taxeringsintendent äger hos
skatterätten yrka påföring eller
ändring av avgift. För taxeringsintendent
talan i fråga om taxering
eller eftertaxering, skall talan
om avgift föras i samband därmed.

116 n§

Taxeringsintendent får hos
skatterätten yrka påföring eller
ändring av särskild avgift.

För taxeringsintendent talan i
fråga om taxering eller eftertaxering,
skall därav föranledd talan
om avgift förås samtidigt. Detsamma
gäller när taxeringsintendent
kvittningsvis framställer invändning
mot skattskyldigs yrkande
om nedsättning av taxering.
Yrkande om särskild avgift i fall
som har sagts nu får ej prövas, om
taxeringsintendentens talan beträffande
taxeringen ej upptages
till prövning.

Har skriftlig uppgift, som skattskyldig
lämnat i mål om taxering,
ej godtagits efter prövning i sak
eller ej prövats, får taxeringsintendent
hos skatterätten föra därav
föranledd talan om skattetillägg
inom ett år från utgången av den
månad då dom eller slutligt beslut
i målet vunnit laga kraft.

116 o §

Har beslut om skattetillägg vunnit
laga kraft, får den skattskyldige
genom besvär i särskild ordning
föra talan mot beslutet, om
detta blivit oriktigt på grund av
felräkning, misskrivning eller annat
uppenbart förbiseende. Detsamma
gäller, om den skattskyldige
kan åberopa tidigare ej framförd
omständighet eller nytt bevis
till stöd för yrkandet och det
framstår som ursäktligt att han
ej i annan ordning åberopat omständigheten
eller beviset. Besvär
som nu har sagts får föras även av
taxeringsintendent till den skattskyldiges
förmån.

Taxeringsintendent får genom
besvär i särskild ordning föra ta -

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse

116 i §

Finnes vid prövning av besvär
i taxeringsmål att taxering skall
nedsättas, skall därav föranledd
ändring av avgift beslutas.

116 f§18
Lokal skattemyndighets beslut i
fråga om avgift som avses i 116 a
eller 116 c § skall, med angivande
av skälen för beslutet, tillställas
den skattskyldige i den ordning
som föreskrives i 69 § 4 mom.
andra stycket beträffande underrättelse
om avvikelse från självdeklaration.

116 h§19
Avgift som avses i 116 a eller
116 c § påföres sorn slutlig eller
tillkommande skatt enligt uppbördslagen
och tillfaller statsverket.

Föreslagen lydelse

lan om höjning öv skattetillägg,
om beslut i fråga om tillägg blivit
oriktigt på grund av felräkning,
misskrivning eller annat uppenbart
förbiseende. Beslutas på grund
därav höjning av skattetillägg enligt
116 c § med anledning av utebliven
självdeklaration, gäller bestämmelserna
i 116 d § i fråga
om undanröjande eller nedsättning
av tillägget.

Besvär som avses i första eller
andra stycket får föras hos skatterätt.
Besvären skall ha kommit in
till skatterättens kansli inom fem
år från utgången av det taxeringsår
som skattetillägget avser.

116 p§

Bestämmelserna om eftergift
skall beaktas även om yrkande
härom ej framställts, i den mån
det föranleds öv vad som förekommit
i ärendet eller målet om särskild
avgift.

Finnes vid prövning av besvär i
taxeringsmål att taxeringen skall
nedsättas, skall även vidtagas därav
föranledd ändring i beslut om
särskild avgift.

116 q §

Beslut om särskild avgift skall
innehålla skälen för beslutet, tilllämpligt
lagrum, den procentsats
efter vilken avgiften skall beräknas,
underlaget för avgiftsberäkningen
samt, beträffande förseningsavgift,
avgiftens storlek.

116 r§

Särskild avgift påförs som slutlig
eller tillkommande skatt enligt
uppbördslagen (1953:272) och anges
i helt krontal så att öretal bortfaller.
Avgift eller det samman -

18 Jfr föreslagen lydelse av 116 k § tredje stycket.

19 Senaste lydelse 1977:118.

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse

Påföres någon vid en och samma
taxering eller eftertaxering
skattetillägg, som skall beräknas
efter såväl 25 procent som 50 procent,
gäller följande. Först uträknas
skatten på summan av de belopp
som skola utgöra underlag
för avgiftsberäkningen. Denna
skatt fördelas sedan vid tillämpningen
av de olika procentsatserna
efter den kvotdel som underlaget
avseende varje procentsats
utgör av det sammanlagda avgiftsunderlaget.
Vad nu föreskrivits
gäller även vid beräkning av skattetillägg
som påföres utöver tidigare
påfört skattetillägg för samma
taxeringsår.

Avgift anges i helt krontal så
att öretal bortfaller. Avgift eller
för en och samma taxering utgående
avgifter, som ej uppgå till
100 kronor, påföras ej.

116 j §

Om icke annat följer a v 116 d—
116 i §§ gäller bestämmelserna i
denna lag i tillämpliga delar beträffande
avgift som avses i 116 a
eller 116 c §.

Närmare föreskrifter om påföring
av avgift och befrielse från
avgift meddelas av regeringen el -

Föreslagen lydelse

lagda beloppet av vid en och samma
taxering utgående avgifter,
som ej uppgår till 100 kronor, påförs
ej. Särskild avgift tillfaller
statsverket.

Skall någon vid taxering till statlig
inkomstskatt påföras skattetilllägg,
som skall beräknas efter såväl
fyrtio som tjugo procent uträknas
först skatten på summan av
de undanhållna beloppen. Skatten
fördelas sedan vid tillämpningen
av de skilda procentsatserna efter
den kvotdel som vart och ett av de
undanhållna beloppen utgör av de
sammanlagda undanhållna beloppen.

Bestämmelserna i andra stycket
skall tillämpas också, när någon
i annat fall än som avses där skall
påföras skattetillägg efter skilda
procentsatser.

116 s§

Vad som föreskrivs i 116 a—
116 r §§ om taxering eller taxeringsmål
och särskild avgift i samband
därmed gäller, om ej annat
framgår, även mål om eftertaxering
och om särskild avgift i sådant
mål.

116 t §

Om ej annat framgår av vad
som föreskrivs i 116 a—116 s §§
gäller bestämmelserna i denna lag,
med undantag av 100 §, 101 §,
105 § 1 mom. första stycket tredje
och fjärde meningarna, samma
moment andra och tredje styckena
samt 114 §, i tillämpliga delar
i fråga om särskild avgift.

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ler myndighet, som regeringen bestämmer.

121 P°

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet underlåter att inom
föreskriven tid göra anmälan enligt
31 § 3 mom. skall dömas till böter.

1 ringa fall skall ej dömas till
ansvar enligt första stycket.

1. Denna lag träder, såvitt avser 31 § 3 moni., 101 § 3 mom. och
121 §, i kraft den 1 juli 1978 och i övrigt dagen efter den dag, då lagen
enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2. I fråga om eftertaxering på grund av oriktigt meddelande i taxeringsmål
tillämpas 114 § första stycket och 115 § andra stycket i den nya
lydelsen, om det oriktiga meddelandet har lämnats efter ikraftträdandet.
Har meddelandet lämnats före ikraftträdandet, tillämpas fortfarande
114 § första stycket och 115 § första stycket i den äldre lydelsen.

3. I fråga om eftertaxering av skattskyldigs dödsbo, när den skattskyldige
har begått skattebrott, tillämpas 115 § tredje stycket i sin nya
lydelse, om dödsfallet har inträffat efter ikraftträdandet. Har dödsfallet
inträffat före ikraftträdandet, tillämpas fortfarande 115 § andra stycket
i sin äldre lydelse.

4. De nya bestämmelserna i 116 a—116 d §§ samt 116 h och 116 i §§
tillämpas första gången i fråga om skattetillägg vid 1978 års taxering
och eftertaxering för samma år. De nya bestämmelserna tillämpas dock
även i fråga om skattetillägg vid taxering eller eftertaxering för tidigare
år på grund av felaktighet eller underlåtenhet efter ikraftträdandet.

I fråga om sådant tillägg gäller i övrigt äldre bestämmelser i 116 a §
och 116 d §.

5. I fråga om eftergift av förseningsavgift tillämpas de nya bestämmelserna
i 116 h § första stycket första gången vid 1978 års taxering.
Beträffande förseningsavgift vid 1978 års taxering tillämpas därjämte
116 d § första stycket andra ledet samt andra stycket i den äldre lydelsen.
I fråga om förseningsavgift vid taxering för år 1977 eller tidigare
år tillämpas fortfarande 116 d § första och andra styckena i sin äldre
lydelse.

6. Den nya bestämmelsen i 116 n § andra stycket andra meningen
gäller endast då den skattskyldiges yrkande framställts efter ikraftträdandet.

20 Förutvarande 121 § upphävd genom 1971: 70.

SkU 1977/78: 50

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1968: 430) om mervärdeskatt1 dels

att 38, 40, 51, 64 a—64 h samt 76 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 64 i—64 1 §§, av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

38 §

Har skattskyldig i deklaration
eller på annat sätt lämnat oriktig
uppgift till ledning för fastställelse
av skatt eller underlåtit att lämna
deklaration eller infordrad
uppgift samt har detta föranlett
att skatt icke fastställts eller fastställts
till för lågt belopp eller
medfört att skatt återbetalats med
för högt belopp, sker efterbeskattning.

Har skattskyldig i deklaration
eller på annat sätt lämnat oriktig
uppgift till ledning för fastställelse
av skatt eller underlåtit att
lämna deklaration eller infordrad
uppgift samt har detta föranlett
att skatt icke fastställts eller fastställts
till för lågt belopp eller
medfört att skatt återbetalats med
för högt belopp, sker efterbeskattning.
Detsamma gäller när skattskyldig
har lämnat oriktig uppgift
i mål om skatt.

Efterbeskattning får icke ske om det belopp som den skattskyldige
skulle ha att erlägga är att anse som ringa eller det med hänsyn till
omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt att efterbeskattning
sker.

Kan uppgift som den skattskyldige lämnat icke läggas till grund för
en tillförlitlig beräkning får efterbeskattning ske efter skälig grund.

40 §2

Efterbeskattning får ske först
sedan slutligt beslut om fastställelse
meddelats eller sådant beslut föreligger
enligt 36 § tredje stycket
och endast om fråga om efterbeskattning
prövats senast under
sjätte året efter utgången av det
kalenderår under vilket redovisningsperioden
gått till ända. Efterbeskattning
på grund av oriktig
uppgift i mål om skatt får
dock ske inom ett år efter utgången
av den månad då dom eller
slutligt beslut i målet vunnit laga
kraft.

1 Lagen omtryckt 1969: 237. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 885.

2 Senaste lydelse 1971: 71.

2 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 50

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har den skattskyldige avlidit, påföres efterbeskattning hans dödsbo.
Sådan efterbeskattning får ske endast om fråga därom prövats senast
under andra året efter utgången av det kalenderår under vilket bouppteckning
efter den skattskyldige lämnats in för registrering.

Har skattskyldig åtalats för
skattebrott som avser mervärdeskatt
för honom får, även efter
utgången av den i första eller
andra stycket angivna tiden, efterbeskattning
ske för det år som
åtalet avser. Efterbeskattning får
dock ske endast om fråga därom
prövats före utgången av kalenderåret
efter det under vilket åtalet
skett. Har den skattskyldige
avlidit, skall fråga om efterbeskattning
av dödsboet prövas inom
sex månader från dödsfallet. Bifalles
åtalet ej till någon del, skall
den med stöd av detta stycke åsätta
efterbeskattningen undanröjas
av länsstyrelsen.

Tredje stycket äger motsvarande
tillämpning i fall då den som
har företrätt juridisk person åtalats
för skattebrott som avser
mervärdeskatt för den juridiske
personen.

Talan mot slutligt beslut enligt
36 § första stycket eller mot beslut
att icke meddela slutligt beslut
eller mot beslut om efterbeskattning,
skattskyldighet, redovisningsskyldighet
eller restavgift
föres hos länsskatterätten genom
besvär.

Har skattskyldig åtalats för
skattebrott som avser mervärdeskatt
för honom får, även efter
utgången av den i första eller
andra stycket angivna tiden, efterbeskattning
ske för det år som
brottet avser. Detsamma gäller,
om efterbeskattning medför att
den skattskyldige enligt 12 § skattebrottslagen
(1971: 69) är fri från
ansvar för sådant brott. Efterbeskattning
som har sagts nu får
dock ske endast om fråga därom
prövats före utgången av kalenderåret
efter det under vilket
åtalet väcktes eller åtgärd som avses
i 12 § skattebrottslagen vidtogs.
Har den skattskyldige avlidit,
skall fråga om efterbeskattning
av dödsboet prövas inom sex
månader från dödsfallet. Efterbeskattning
som har åsatts efter åtal
mot den skattskyldige skall undanröjas
av länsstyrelsen, om åtalet
ej bifalls till någon del. Detta gäller
dock ej, om åtalet ogillas med
stöd av 12 § skattebrottslagen.

Tredje stycket skall tillämpas
också i fall då den som har företrätt
juridisk person åtalats för
skattebrott som avser mervärdeskatt
för den juridiske personen
eller är fri från ansvar för sådant
brott på grund av 12 § skattebrottslagen.

§3

Talan mot meddelat slutligt beslut
eller mot beslut att icke meddela
slutligt beslut eller mot beslut
om efterbeskattning, skattskyldighet,
redovisningsskyldighet
eller restavgift förs hos länsskatterätten
genom besvär.

3 Senaste lydelse 1974: 885.

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Mot beslut om skatterevision eller mot länsstyrelses beslut i fråga om
registrering eller föreläggande av vite får talan ej föras.

Talan mot länsstyrelses beslut i övrigt enligt denna lag föres hos riksskatteverket
genom besvär. Mot riksskatteverkets beslut får talan ej
föras.

64 a § första och andra
styckena4.5

Har skattskyldig i deklaration
eller annat skriftligt meddelande,
avgivet till ledning vid fastställelse
av hans mervärdeskatt, lämnat
oriktig uppgift påföres honom särskild
avgift (skattetillägg)
med tjugo procent av det skattebelopp,
som till följd av avvikelse
från den oriktiga uppgiften utgår
eller ej skall tillgodoräknas honom.

Skattetillägg utgår även då mervärdeskatten
uppskattats med
stöd av 30 § tredje stycket eller
38 § tredje stycket. Tillägg beräknas
härvid på den skatt som på
grund av uppskattningen utgår
utöver skatt enligt vad den skattskyldige
uppgivit i deklaration eller
i skriftligt meddelande till ledning
vid länsstyrelsens beslut i
fråga om skatten.

64 a §

Har skattskyldig i deklaration
eller annat skriftligt meddelande,
avgivet till ledning för länsstyrelsens
beslut om hans skatt, lämnat
uppgift som befinnes oriktig, påförs
honom särskild avgift (skattetillägg)
med tjugo procent
av det skattebelopp, som ej skulle
ha påförts eller som felaktigt skulle
ha tillgodoräknats honom om
den oriktiga uppgiften godtagits.
Detsamma gäller när skattskyldig
skriftligen har lämnat sådan uppgift
i mål om skatt.

Har deklaration lämnats men
avvikelse skett från denna med
stöd av 30 § tredje stycket eller
38 § tredje stycket, påförs den
skattskyldige skattetillägg med
tjugo procent av den skatt som
till följd av uppskattning påförs
den skattskyldige utöver vad som
annars skulle ha påförts eller ej tillgodoräknats
honom. Till den del
uppskattningen innefattar rättelse
av oriktig uppgift från den skattskyldige
skall dock skattetillägg utgå
enligt första stycket.

Har uppskattning skett med
stöd av 30 § tredje stycket eller
38 § tredje stycket på grund av
utebliven deklaration, påförs den
skattskyldige skattetillägg med
tjugo procent av den skatt som
påförs honom till följd av uppskattningen
utöver den skatt som
skulle ha påförts enligt de skriftliga
uppgifter han har lämnat till
ledning för beskattningen. Till den
del uppskattningen innefattar rät -

4 Senaste lydelse 1971: 71.

5 Nuvarande lydelse av 64 a § tredje och fjärde styckena se vid föreslagen lydelse
av 64 b och 64 c §§.

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse

64 a § tredje stycket6

Skattetillägg enligt andra stycket,
som länsstyrelse påfört med
anledning av att den skattskyldige
ej avlämnat deklaration, skall undanröjas
av länsstyrelsen, om deklaration
avlämnas senast inom
en månad från den dag då han
fått del av beslutet om skattetilllägget.

64 a § fjärde stycket7

Vid tillämpning av första—-tredje styckena skall meddelande,
som lämnats för skattskyldig som
är juridisk person, anses avlämnat
av den skattskyldige, om det icke
var uppenbart att uppgiftslämnaren
saknat behörighet att företräda
den skattskyldige.

64 c § första stycket8> 9

Har skattskyldig frivilligt rättat
oriktig uppgift, utgår icke skattetillägg.
Sådant tillägg utgår ej heller
i den mån avvikelse från vad
den skattskyldige uppgivit innebär
rättelse av uppenbar felräkning
eller misskrivning.

64 b §10

Har skattskyldig, som har att

Föreslagen lydelse

telse av oriktig uppgift från den
skattskyldige skall dock skattetilllägg
utgå enligt första stycket.

64 b §

Skattetillägg enligt 64 a § tredje
stycket skall undanröjas om
deklaration kommit in inom en
månad från utgången av den månad
då den skattskyldige fått del
av beslutet om skattetillägg.

64 c §

Vid tillämpning av bestämmelserna
om särskild avgift skall
meddelande, som lämnats för
skattskyldig som är juridisk person,
anses avlämnat av den skattskyldige,
om det icke var uppenbart
att uppgiftslämnaren saknat
behörighet att företräda den
skattskyldige.

64 d §

Skattetillägg utgår ej i samband
med rättelse av felräkning eller
misskrivning, som uppenbart
framgår av deklaration eller annat
skriftligt meddelande från den
skattskyldige.

Skattetillägg utgår ej heller i
den mån avvikelse avser bedömning
av i skriftligt meddelande
framställt yrkande, såsom fråga
om yrkat avdrag eller värde av
uttag, och avvikelsen icke gäller
uppgift i sak.

Har skattskyldig frivilligt rättat
oriktig uppgift, utgår icke skattetillägg.

64 e§

Har skattskyldig, som har att

6 Senaste lydelse 1971: 71.

7 Senaste lydelse 1971: 71.

8 Senaste lydelse 1971: 71.

9 Nuvarande lydelse av 64 c § andra och tredje styckena se vid föreslagen
lydelse av 64 f §.

10 Senaste lydelse 1971: 71.

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse

avge deklaration för mervärdeskatt
utan anmaning, underlåtit
att inom föreskriven tid fullgöra
denna skyldighet, påföres honom
särskild avgift (förseningsavgift)
med 100 kronor.

Har i fall som avses i första
stycket den skattskyldige antingen
anmanats att lämna deklaration
men icke fullgjort denna
skyldighet inom föreskriven tid
eller underlåtit att avge deklaration
inom föreskriven tid även för
någon av de tre närmast föregående
redovisningsperioderna, bestämmes
förseningsavgiften till
200 kronor.

Skattskyldig, som varit skyldig
avlämna deklaration endast efter
anmaning, påföres förseningsavgift,
om han underlåtit att lämna
deklaration inom tid som föreskrivits
i anmaning. Avgiften utgår
med 200 kronor.

64 c § andra och tredje styckena11

Skattetillägg får helt eftergivas,

om felaktigheten eller underlåtenheten
med hänsyn till den skattskyldiges
ålder, sjukdom, bristande
erfarenhet eller den oriktiga
uppgiftens särskilda beskaffenhet
eller därmed jämförlig omständighet
är att anse som ursäktlig,
eller

om det belopp som kunde ha
undandragits genom felaktigheten
eller underlåtenheten är att anse
som ringa.

Andra stycket gäller i tillämpliga
delar beträffande förseningsavgift.
Sådan avgift får även nedsättas.

Föreslagen lydelse

avge deklaration för skatt utan
anmaning, underlåtit att inom föreskriven
tid fullgöra denna skyldighet,
påförs honom särskild avgift
(förseningsavgift)
med 100 kronor.

Har i fall som avses i första
stycket den skattskyldige antingen
anmanats att lämna deklaration
men icke fullgjort denna
skyldighet inom tid som föreskrivits
i anmaningen eller underlåtit
att avge deklaration inom föreskriven
tid även för minst en av
de tre närmast föregående redovisningsperioderna,
bestäms förseningsavgiften
till 200 kronor.

Skattskyldig, som varit skyldig
avlämna deklaration endast efter
anmaning, påförs förseningsavgift,
om han underlåtit att lämna
deklaration inom tid som föreskrivits
i anmaning. Avgiften utgår
med 200 kronor.

64 f §

Avser skattetillägg oriktig uppgift
som beror på felräkning, missskrivning
eller annat uppenbart
förbiseende i ej avslutad bokföring,
får tillägget helt eftergivas,
om det framstår som uppenbart
obilligt att påföra tillägget.

Skattetillägg får helt eftergivas
även i det fall då det belopp som
kunde ha undandragits genom fel -

11 Senaste lydelse 1971: 71.

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse

64 e §12

Fråga om avgift som avses i
64 a eller 64 b § prövas av länsstyrelsen.

Har skattskyldig hemställt om
befrielse från beslutad avgift,
meddelas nytt beslut i avgiftsfrågan
även om hemställan icke bifallits.

64 f §«

Finnes vid prövning av besvär
i mål om mervärdeskatt att skatt
skall nedsättas eller återbetalas,

12 Senaste lydelse 1971: 71.

13 Senaste lydelse 1971: 71.

Föreslagen lydelse

aktigheten eller underlåtenheten
är att anse som ringa.

Särskild avgift får icke påföras
sedan skattskyldig har avlidit.

64 g §

Fråga om särskild avgift prövas
av länsstyrelsen. Fråga om skattetillägg
på grund öv oriktig uppgift
i mål om skatt prövas dock av
skatterätten på talan av allmänt
ombud. Sådan talan får föras, om
den oriktiga uppgiften ej har godtagits
efter prövning i sak eller ej
har prövats i målet, och skall väckas
inom ett år från utgången av
den månad då dom eller slutligt
beslut i målet vunnit laga kraft.

Har skattskyldig hemställt om
eftergift av beslutad avgift, meddelas
nytt beslut i avgiftsfrågan
även om hemställan icke bifallits.

Utan hinder av vad som eljest
föreskrivs om besvär, skall skattskyldigs
yrkande i fråga om särskild
avgift prövas, om beslut om
skatten för den redovisningsperiod
som avgiften avser icke har vunnit
laga kraft. Detsamma gäller sådant
yrkande av allmänt ombud till förmån
för skattskyldig. Om yrkande
som har sagts nu framställs först i
regeringsrätten eller kammarrätt,
kan domstolen förordna att målet
om särskild avgift skall upptagas
och vidare handläggas av skatterätt.

64 h §

Bestämmelserna om eftergift
skall beaktas även om yrkande
härom ej har framställts, i den
mån det föranleds av vad som förekommit
i ärendet eller målet om
särskild avgift.

Finnes vid prövning av beslut
om skatt att skatten skall nedsättas
eller tillgodoräknas med ytter -

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse

skall därav föranledd ändring av
skattetillägg beslutas.

64 g §14

Avgift som avses i 64 a eller
64 b § anges i helt krontal så att
öretal bortfaller. Avgift eller för
en och samma redovisningsperiod
utgående avgifter, som ej uppgår
till 50 kronor, påföres ej.

Föreslagen lydelse

ligare belopp, skall även vidtas
därav föranledd ändring i beslut
om skattetillägg.

64 i §

Särskild avgift anges i helt krontal
så att öretal bortfaller. Avgift
eller för en och samma redovisningsperiod
utgående avgifter,
som ej uppgår till 100 kronor, påförs
ej.

64 j §

Bestämmelserna i 64 a—64 i §§
gäller i tillämpliga delar även den
som oriktigt har uppgivit sig driva
verksamhet som medför skattskyldighet
enligt denna lag.

64 k §

Om ej annat framgår av vad
som föreskrivs i 64 a—64 j §§
gäller bestämmelserna i denna lag,
med undantag av 38—41 §§ och
76 § första stycket, i tillämpliga
delar i fråga om särskild avgift.

64 h §ls första stycket

I fråga om avgift som avses i
64 a eller 64 b § gäller i tillämpliga
delar, om ej annat följer av
64 c—64 g §§, bestämmelserna i
denna lag om skatt.

Närmare föreskrifter om påföring
och befrielse från avgift meddelas
av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer.

64 d §16

Avgift som avses i 64 a § utgår
icke i de fall mervärdeskatt fastställes
och uppbäres vid införsel.

Avgift som avses i 64 b § utgår i
fråga om sådan mervärdeskatt enligt
bestämmelserna i 40 a § tulllagen
(1973: 670).

76 §«

Föreligger synnerliga skäl kan regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer medge nedsättning av eller befrielse från mervärdeskatt.

Medges befrielse från eller ned- Medges befrielse från eller nedsättning
av mervärdeskatt får sättning av mervärdeskatt får

medgivandet avse även avgift som medgivandet avse även särskild

avses i 64 a eller 64 b §. avgift.

64 l§

Bestämmelserna om särskild
avgift enligt denna lag tillämpas
icke i de fall skatt fastställs och
uppbärs vid införsel.

14 Senaste lydelse 1971: 71.

15 Senaste lydelse 1974: 885.

16 Senaste lydelse 1974: 986.

17 Senaste lydelse 1974: 885.

SkU 1977/78:50

1. Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt
uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2. I fråga om efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i mål om
skatt tillämpas 38 § första stycket i den nya lydelsen, om den oriktiga
uppgiften har lämnats efter ikraftträdandet. Har uppgiften lämnats före
ikraftträdandet tillämpas fortfarande 38 § första stycket i den äldre
lydelsen.

3. De nya bestämmelserna i 64 a, 64 b och 64 f §§ tillämpas i fråga
om skattetillägg, som påförs genom beslut av beskattningsmyndighet
efter ikraftträdandet. I övrigt tillämpas fortfarande de äldre bestämmelserna
i 64 a § och 64 c § andra stycket.

4. I fråga om eftergift av förseningsavgift tillämpas de nya bestämmelserna
i 64 f § första stycket första gången för redovisningsperiod
som gått till ända efter ikraftträdandet. I fråga om förseningsavgift för
redovisningsperiod som gått till ända före ikraftträdandet tillämpas
fortfarande 64 c § andra och tredje styckena i den äldre lydelsen.

SkU 1911/1%: 50

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning Härigenom

föreskrivs i fråga om lagen (1959: 92) om förfarandet vid
viss konsumtionsbeskattning1

dels att 20, 21, 37 a—37 g och 46 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 37 h—37 j §§, av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §

Har skattskyldig i deklaration Har skattskyldig i deklaration
eller annorledes lämnat oriktig eller annorledes lämnat oriktig

uppgift till ledning vid fastställan- uppgift till ledning vid faststäl de

av skatt och har uppgiften lande av skatt och har uppgiften

följts eller har uppgiften eljest följts eller har uppgiften eljest

föranlett, att skatt ej fastställts el- föranlett, att skatt ej fastställts

ler fastställts till för lågt belopp, eller fastställts till för lågt belopp,

skall beskattningsmyndigheten ge- skall beskattningsmyndigheten genom
beslut om efterbeskattning nom beslut om efterbeskattning

fastställa skatt som tillkommer. fastställa skatt som tillkommer.

Efterbeskattning må dock ej ske, Detsamma gäller när skattskyldig

om det tillkommande skattebe- har lämnat oriktig uppgift i mål

loppet är att anse som ringa eller om skatt. Efterbeskattning må

det med hänsyn till omständighe- dock ej ske, om det tillkomman terna

framstår som uppenbart de skattebeloppet är att anse som

oskäligt att efterbeskattning sker. ringa eller det med hänsyn till

omständigheterna framstår som
uppenbart oskäligt att efterbeskattning
sker.

Föreligga sådana omständigheter att efterbeskattning skall äga rum
och kan på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att
av den skattskyldige lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att
kunna ligga till grund för en tillförlitlig beräkning av skatten, skall
efterbeskattningen ske med tillämpning av 18 §.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, om skattskyldig
underlåtit att avgiva deklaration eller icke rätteligen fullgjort vad som
åligger honom enligt 7, 8 eller 9 §.

21 §2

Efterbeskattning må icke ske, Efterbeskattning må icke ske,
med mindre beskattningsmyndig- med mindre beskattningsmyndigheten
meddelat beslut därom heten meddelat beslut därom in inom

fyra år efter utgången av om fyra år efter utgången av den

den i 19 § första stycket stadgade i 19 § första stycket stadgade ti -

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 863.

2 Senaste lydelse 1971: 72.

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse

tiden för fastställande av skatt.
Har den skattskyldige avlidit,
åsättes efterbeskattningen hans
dödsbo, dock att sådan efterbeskattning
icke må ske med mindre
beskattningsmyndigheten meddelat
beslut därom inom två år
efter utgången av det kalenderår,
under vilket bouppteckning efter
honom blivit ingiven för registrering.

Har skattskyldig åtalats för
skattebrott som avser hans skatt
må, även efter den i första stycket
angivna tiden, efterbeskattning
ske för det år som åtalet avser.
Efterbeskattning må dock ske
endast om fråga därom prövats
före utgången av kalenderåret efter
det under vilket åtalet skett.
Har den skattskyldige avlidit, skall
fråga om efterbeskattning av
dödsboet prövas inom sex månader
från dödsfallet. Bifalles åtalet
ej till någon del, skall den med
stöd av detta stycke åsätta efterbeskattningen
undanröjas av beskattningsmyndigheten.

Andra stycket äger motsvarande
tillämpning i fall då den som
har företrätt juridisk person åtalats
för skattebrott som avser den
juridiske personens skatt.

Föreslagen lydelse

den för fastställande av skatt. Efterbeskattning
på grund av oriktig
uppgift i mål om skatt må
dock ske inom ett år efter utgången
av den månad då dom eller
slutligt beslut i målet vunnit
laga kraft. Har den skattskyldige
avlidit, åsätts efterbeskattningen
hans dödsbo, dock att sådan efterbeskattning
icke må ske med
mindre beskattningsmyndigheten
meddelat beslut därom inom två
år efter utgången av det kalenderår,
under vilket bouppteckning
efter honom blivit ingiven
för registrering.

Har skattskyldig åtalats för
skattebrott som avser hans skatt
må, även efter den i första stycket
angivna tiden, efterbeskattning
ske för det år som brottet
avser. Detsamma gäller, om efterbeskattning
medför att den skattskyldige
enligt 12 § skattebrottslagen
(1971: 69) är fri från ansvar
för sådant brott. Efterbeskattning
som har sagts nu får dock ske
endast om fråga därom prövats
före utgången av kalenderåret efter
det under vilket åtalet väcktes
eller åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen
vidtogs. Har den
skattskyldige avlidit, skall fråga
om efterbeskattning av dödsboet
prövas inom sex månader från
dödsfallet. Efterbeskattning som
har åsatts efter åtal mot den skattskyldige
skall undanröjas av beskattningsmyndigheten,
om åtalet
ej bifalls till någon del. Detta gäller
dock ej, om åtalet ogillas med
stöd av 12 § skattebrottslagen.

Andra stycket skall tillämpas
också i fall då den som har företrätt
juridisk person åtalats för
skattebrott som avser den juridiske
personens skatt eller är fri från
ansvar för sådant brott på grund
av 12 § skattebrottslagen.

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse

37 a § första och andra
styckena3.4

Har skattskyldig i deklaration
eller annat skriftligt meddelande,
avgivet till ledning vid fastställande
av hans skatt, lämnat oriktig
uppgift, påföres honom särskild
avgift (skattetillägg) med
tjugo procent av det skattebelopp,
som utgår till följd av avvikelse
från den oriktiga uppgiften.

Skattetillägg påföres även då
skatten uppskattats med stöd av
18 §. Tillägg beräknas härvid på
den skatt som på grund av uppskattning
utgår utöver skatt enligt
vad den skattskyldige uppgivit i
deklaration eller, såvitt avser beskattningsmyndighetens
beslut om
skatt, i annat skriftligt meddelande
till ledning vid fastställande av
skatten.

Föreslagen lydelse
37 a §

Har skattskyldig i deklaration
eller annat skriftligt meddelande,
avgivet till ledning för beskattningsmyndighetens
beslut om
hans skatt, lämnat uppgift som befinnes
oriktig, påförs honom särskild
avgift (skattetillägg)
med tjugo procent av det skattebelopp,
som ej skulle ha påförts
om den oriktiga uppgiften godtagits.
Detsamma gäller när skattskyldig
har lämnat sådan uppgift
i mål om skatt. I sistnämnda fall
påförs dock ej skattetillägg, om
uppgiften ej prövats med hänsyn
till att besvären kommit in för
sent.

Har deklaration lämnats men
avvikelse skett från denna med
stöd av 18 §, påförs den skatt skyldige
skattetillägg med tjugo procent
av den skatt som till följd av
uppskattning påförs den skattskyldige
utöver vad som annars skulle
ha påförts honom. Till den del
uppskattningen innefattar rättelse
av oriktig uppgift från den skattskyldige
utgår dock skattetillägg
enligt första stycket.

Har deklaration ej lämnats och
uppskattning skett med stöd av
18 §, påförs den skattskyldige
skattetillägg med tjugo procent av
den skatt som påförs honom till
följd av uppskattningen utöver
den skatt som skulle ha påförts
enligt de skriftliga uppgifter han
har lämnat till ledning för beskattningen.
Till den del uppskattningen
innefattar rättelse av oriktig
uppgift från den skattskyldige utgår
dock skattetillägg enligt första
stycket.

3 Senaste lydelse 1971: 72.

4 Nuvarande lydelse av tredje och fjärde styckena se vid föreslagen lydelse av
37 b och 37 c §§.

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse

37 a § tredje stycket5

Skattetillägg enligt andra stycket,
som beskattningsmyndigheten
påfört med anledning av att den
skattskyldige ej avlämnat deklaration,
skall undanröjas av beskattningsmyndigheten
efter anmälan
av allmänna ombudet om deklaration
avlämnas inom en månad
från den dag då den skattskyldige
erhållit del av beslutet om skattetillägg.

37 a § fjärde stycket6
Vid tillämpning av första—tredje
styckena skall meddelande, som
lämnats för skattskyldig som är juridisk
person, anses avlämnat av
den skattskyldige, om det icke var
uppenbart att uppgiftslämnaren
saknat behörighet att företräda
den skattskyldige.

37 c § första stycket7> 8
Har skattskyldig frivilligt rättat
oriktig uppgift, utgår icke skattetillägg.
Sådant tillägg utgår ej heller
i den män avvikelse från vad
den skattskyldige uppgivit innebär
rättelse av uppenbar felräkning eller
misskrivning.

37 b §9

Har skattskyldig, som är skyldig
att avgiva deklaration utan anmaning,
underlåtit att inom föreskriven
tid avgiva deklaration, påföres
honom särskild avgift (förse -

Föreslagen lydelse
37 b §

Skattetillägg enligt 37 a § tredje
stycket skall undanröjas av beskattningsmyndigheten,
om deklaration
kommit in inom en månad
från den dag då den skattskyldige
fått del av beslutet om skattetillägg.

37 c §

Vid tillämpning av bestämmelserna
om särskild avgift skall meddelande,
som lämnats för skattskyldig
som är juridisk person, anses
avlämnat av den skattskyldige,
om det icke var uppenbart att uppgiftslämnaren
saknat behörighet
att företräda den skattskyldige.

37 d §

Skattetillägg utgår ej i samband
med rättelse av felräkning eller
misskrivning, som uppenbart framgår
av deklaration eller annat
skriftligt meddelande från den
skattskyldige.

Skattetillägg utgår ej heller i den
mån avvikelse avser bedömning av
i skriftligt meddelande framställt
yrkande och avvikelsen icke gäller
uppgift i sak.

Har skattskyldig frivilligt rättat
oriktig uppgift, utgår icke skattetillägg.

37 e§

Har skattskyldig, som är skyldig
att avgiva deklaration utan anmaning,
underlåtit att inom föreskriven
tid avgiva deklaration, påförs
honom särskild avgift (förse -

5 Senaste lydelse 1971: 72.

6 Senaste lydelse 1971: 72.

7 Senaste lydelse 1971: 72.

8 Nuvarande lydelse av 37 c § andra och tredje styckena se vid föreslagen lydelse
av 37 f §.

9 Senaste lydelse 1971: 72.

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse

ningsavgift) med 100 kronor.

Har i fall som avses i första
stycket skattskyldig antingen anmanats
att lämna deklaration men
icke fullgjort denna skyldighet
inom föreskriven tid eller har han
underlåtit att avgiva deklaration
inom föreskriven tid för någon
av de tre närmast föregående beskattningsperiodema,
bestämmes
förseningsavgiften till 200 kronor.

37 c § andra och tredje styckena10,
11

Skattetillägg må helt eftergivas,
om felaktigheten eller underlåtenheten
med hänsyn till den skattskyldiges
ålder, sjukdom, bristande
erfarenhet eller den oriktiga
uppgiftens särskilda beskaffenhet
eller därmed jämförlig omständighet
är att anse som ursäktlig, eller
om det belopp som kunde ha
undandragits genom felaktigheten
eller underlåtenheten är att anse
som ringa.

Andra stycket gäller i tillämpliga
delar beträffande förseningsavgift.
Sådan avgift må även nedsättas.

37 d §12

Fråga om avgift som avses i 37 a
eller 37 b § prövas av beskattningsmyndigheten.

Innan slutligt beslut fattas om

Föreslagen lydelse

ningsavgift) med 100 kronor.

Har i fall som avses i första
stycket skattskyldig antingen anmanats
att lämna deklaration men
icke fullgjort denna skyldighet
inom tid som föreskrivits i anmaningen
eller underlåtit att avgiva
deklaration inom föreskriven tid
för minst en av de tre närmast
föregående beskattningsperioderna,
bestäms förseningsavgiften till
200 kronor.

37 f §

Särskild avgift får helt eftergivas,
om felaktigheten eller underlåtenheten
kan antagas ha sådant
samband med den skattskyldiges
ålder, sjukdom, bristande erfarenhet
eller därmed jämförligt förhållande
att den kan anses ursäktlig.
Detsamma gäller om felaktigheten
eller underlåtenheten framstår
som ursäktlig med hänsyn till
den oriktiga uppgiftens beskaffenhet
eller annan särskild omständighet,
som rör annat än vad som
sägs i första meningen.

Skattetillägg får helt eftergivas
även i det fall då det belopp som
kunde ha undandragits genom felaktigheten
eller underlåtenheten
är att anse som ringa.

Särskild avgift får icke påföras
sedan skattskyldig har avlidit. Har
avgift ändå påförts, skall den eftergivas
efter anmälan av dödsboet.

37 g §

Fråga om särskild avgift prövas
av beskattningsmyndigheten. Fråga
om skattetillägg på grund av
oriktig uppgift i mål om skatt

10 Senaste lydelse 1971: 72.

11 Nuvarande lydelse av 37 c § första stycket se vid föreslagen lydelse av
37 d§.

12 Senaste lydelse 1971: 72.

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse

påföring av avgift, skall den skattskyldige
erhålla tillfälle yttra sig,
om ej hinder möter däremot.

37 e §13

Finnes vid prövning av besvär i
mål om fastställande av skatt att
skatt skall nedsättas, skall därav
föranledd ändring av skattetillägg
beslutas.

37 f § 14

Avgift som avses i 37 a eller
37 b § angives i helt krontal så att
öretal bortfaller. Avgift eller vid
en och samma beskattningsperiod
utgående avgifter, som ej uppgå
till 50 kronor, påföras ej.

Föreslagen lydelse

prövas dock av kammarrätten på
talan av allmänt ombud. Sådan
talan får föras, om den oriktiga
uppgiften ej har godtagits efter
prövning i sak eller ej prövats i
målet, och skall väckas inom ett år
från utgången av den månad då
dom eller slutligt beslut i målet
vunnit laga kraft.

Utan hinder av vad som eljest
föreskrivs om besvär, skall skattskyldigs
yrkande i fråga om särskild
avgift prövas, om beslut om
skatten för den beskattningsperiod
som avgiften avser icke har
vunnit laga kraft. Detsamma gäller
sådant yrkande av allmänt
ombud till förmån för skattskyldig.
Om yrkande som har sagts nu
framställs först i domstol, kan
domstolen förordna att målet om
särskild avgift skall upptagas och
vidare handläggas av beskattningsmyndigheten.

37 h§

Bestämmelserna om eftergift
skall beaktas även om yrkande
härom ej framställts, i den mån
det föranleds av vad som förekommit
i ärendet eller målet om
särskild avgift.

Finnes vid prövning av beslut
om skatt att skatten skall nedsättas,
skall även vidtagas därav
föranledd ändring i beslut om
skattetillägg.

37 i §

Särskild avgift anges i helt
krontal så att öretal bortfaller.
Avgift eller för en och samma
beskattningsperiod utgående avgifter,
som ej uppgår till 50 kronor,
påförs ej.

13 Senaste lydelse 1971: 72.

14 Senaste lydelse 1971:72.

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse
37 g §is

I fråga om avgift som avses i
37 a eller 37 b § gälla i tillämpliga
delar, om ej annat följer av 37 c
—37 f §§, bestämmelserna i denna
lag om skatt.

Närmare föreskrifter om påföring
av avgift och om befrielse
från avgift meddelas av regeringen
eller myndighet som regeringen
bestämmer.

46 §16

Regeringen eller den myndighet regeringen förordnar äger, när synnerliga
skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbetalning av
skatt. Vad i denna lag stadgas om besvär skall icke gälla beslut som
meddelas av beskattningsmyndighet med stöd av förordnande som nu
sagts.

Medgives befrielse från eller Medgives befrielse från eller
återbetalning av skatt, må medgi- återbetalning av skatt, får medgivandet
avse även avgift som avses vandet avse även särskild avgift,
i 37 a eller 37 b §.

1. Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt
uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2. I fråga om efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i mål om
skatt tillämpas 20 § första stycket i sin nya lydelse, om den oriktiga
uppgiften har lämnats efter ikraftträdandet. Har uppgiften lämnats före
ikraftträdandet, tillämpas fortfarande 20 § första stycket i sin äldre
lydelse.

3. De nya bestämmelserna i 37 a, 37 b och 37 f §§ tillämpas i fråga
om skattetillägg som påförs genom beslut av beskattningsmyndighet
efter ikraftträdandet. I övrigt tillämpas fortfarande de äldre bestämmelserna
i 37 a § och 37 c § andra stycket.

4. I fråga om eftergift av förseningsavgift tillämpas de nya bestämmelserna
i 37 f § första stycket första gången för redovisningsperiod som
gått till ända efter ikraftträdandet. I fråga om förseningsavgift för redovisningsperiod
som gått till ända före ikraftträdandet tillämpas fortfarande
37 c § andra och tredje styckena i den äldre lydelsen.

Föreslagen lydelse
37 j§

Om ej annat framgår av vad
som föreskrivs i 37 a—37 i §§ gäller
bestämmelserna i denna lag,
med undantag av 20 och 21 §§
samt 46 § första stycket, i tillämpliga
delar i fråga om särskild avgift.

15 Senaste lydelse 1971: 72.

16 Senaste lydelse 1974: 863.

SkU 1977/78: 50

4 Förslag till
Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973: 601)

Härigenom föreskrivs att 24, 27 och 28 §§ vägtrafikskattelagen (1973:
601)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 §

Beskattningsmyndigheten skall genom beslut om efterbeskattning fastställa
tillkommande vägtrafikskatt om skatt undandragits genom att

1. fordon brukats i strid mot vad som är föreskrivet om registrering
och avställning av fordon,

2. föreskriven anmälan till registreringsmyndigheten ej gjorts,

3. i anmälan eller ansökan till registreringsmyndigheten lämnats oriktig
uppgift,

4. fordonet ej undergått föreskriven registreringsbesiktning efter
ändring som avses i 13 eller 19 §.

Tillkommande skatt fastställs
genom beslut om efterbeskattning
även när vägtrafikskatt har undandragits
genom att oriktig uppgift
har lämnats i mål om skatt.

Vid efterbeskattning enligt förs- Vid efterbeskattning enligt första
stycket äger 23 § tredje stycket ta eller andra stycket äger 23 §

motsvarande tillämpning. tredje stycket motsvarande till lämpning.

Beslut om efterbeskattning meddelas även om skatt fastställts enligt
23 § eller tid som sägs i 23 § andra stycket löpt ut men får ej meddelas
senare än fem år från utgången av det skatteår skatten avser. Om
sådant beslut gäller i övrigt 21 § första stycket andra punkten samt
andra och tredje styckena lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning.

27 §

Vid efterbeskattning påför beskattningsmyndigheten den skattskyldige
skattetillägg med tjugo procent av det skattebelopp som tillkommer.

Skattetillägg som påförts vid ef- Har skattskyldig i mål om skatt

terbeskattning på grund av under- skriftligen lämnat uppgift som belåtenhet
att lämna föreskriven finnes oriktig, påförs honom skat uppgift

skall undanröjas av be- tetillägg med tjugo procent av den

skattningsmyndigheten om uppgif- skatt som ej skulle ha påförts, om

ten lämnats inom en månad från den oriktiga uppgiften godtagits,

den dag, då den skattskyldige er- Skattetillägg utgår dock ej, om

hållit del av beslutet om skatte- uppgiften ej prövats med hänsyn

tillägg. till att besvären kommit in försent.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 869.

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse

I fråga om skattetillägg äger
37 c—37 e §§ lagen (1959: 92) om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
motsvarande tillämpning.
Uppgår skattetillägg eller
sammanlagda beloppet av flera
samtidigt till fastställelse föreliggande
skattetillägg ej till 50 kronor,
påföres ej tillägg.

Föreslagen lydelse

I fråga om skattetillägg skall
37 d och 37 f—37 h §§ lagen
(1959: 92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning tillämpas.
Uppgår skattetillägg eller sammanlagda
beloppet av flera samtidigt
till fastställelse föreliggande skattetillägg
ej till 50 kronor, påförs
ej tillägg.

Fråga om skattetillägg prövas
av beskattningsmyndigheten. Fråga
om skattetillägg på grund av
oriktig uppgift i mål om skatt prövas
dock av kammarrätten på talan
av allmänt ombud. Sådan talan
får föras, om den oriktiga uppgiften
ej har godtagits efter prövning
i sak eller ej prövats i målet, och
skall väckas inom ett år från utgången
av den månad då dom eller
slutligt beslut i målet vunnit
laga kraft.

28 §

Lämnas ej inom föreskriven tid vederbörlig uppgift om körsträcka
för kilometerskattepliktigt fordon, påför beskattningsmyndigheten den
som ägde fordonet, när fristen utgick, förseningsavgift med 100 kronor.

Har i fall som avses i första
stycket ägaren anmanats att lämna
uppgift men ej efterkommit anmaningen
inom föreskriven tid eller
har uppgift ej lämnats inom
föreskriven tid vid något av de tre
närmast föregående uppbördstillfällena,
bestämmes förseningsavgiften
till 200 kronor.

I fråga om förseningsavgift äger
37 c och 37 d §§ lagen (1959: 92)
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
motsvarande tilllämpning.

3 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 50

Har i fall som avses i första
stycket ägaren anmanats att lämna
uppgift men ej efterkommit
anmaningen inom tid som föreskrivits
i denna eller underlåtit att
inom föreskriven tid lämna uppgift
om fordonets körsträcka vid
minst ett av de tre närmast föregående
uppbördstillfällena, bestäms
förseningsavgiften till 200
kronor.

Fråga om förseningsavgift prövas
av beskattningsmyndigheten. I
fråga om förseningsavgift skall
37 f § första och tredje styckena,
37 g § andra stycket samt 37 h §
lagen (1959:92) om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning
tillämpas. Utöver vad som föreskrivs
i nämnda 37 f § första stycket
gäller att förseningsavgifter

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avseende samma fordonsägare för
en och samma skatteperiod får
nedsättas till 500 kronor eller, i
fall som avses i andra stycket,
1 000 kronor.

1. Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt
uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2. De nya bestämmelserna i 24 § tillämpas om den oriktiga uppgiften
har lämnats efter ikraftträdandet. Har uppgiften lämnats före ikraftträdandet
tillämpas fortfarande de äldre bestämmelserna.

3. Den nya bestämmelsen i 27 § andra stycket tillämpas i fråga om
oriktig uppgift som har lämnats efter ikraftträdandet. Hänvisningen i
27 § tredje stycket till 37 f § lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning skall, i fråga om skattetillägg som påförts genom
beslut av beskattningsmyndighet efter ikraftträdandet, avse sistnämnda
lagrums lydelse enligt lagen (1978: 000) om ändring i lagen
(1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. I fråga om
annat skattetillägg skall hänvisningen i de äldre bestämmelserna i 27 §
tredje stycket till 37 c § förstnämnda lag fortfarande gälla och avse
detta lagrums ursprungliga lydelse.

4. I fråga om förseningsavgift för skatteår eller skatteperiod som gått
till ända efter ikraftträdandet skall hänvisningen i 28 § tredje stycket
till 37 f § första stycket lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
avse sistnämnda lagrums lydelse enligt lagen (1978:
000) om ändring i lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.
I fråga om förseningsavgift för annat skatteår eller
annan skatteperiod skall hänvisningen till 37 c § förstnämnda lag fortfarande
gälla och avse lagrummets ursprungliga lydelse.

5. Den nya bestämmelsen i 28 § tredje stycket om nedsättning av förseningsavgift
tillämpas i fråga om avgift för skatteår eller skatteperiod
som gått till ända efter ikraftträdandet.

SkU 1977/78: 50

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1959: 552) om uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1
dels att 14, 15, 26 a, 43 och 45—49 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer 43 a—43 d §§ samt
49 a och 49 b § § av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §

Har arbetsgivare i uppgift eller upplysning, avlämnad till ledning för
beräkning av avgiftsunderlag, lämnat oriktigt meddelande och har meddelandet
följts eller har eljest meddelandet föranlett att avgiftsunderlag
för honom icke blivit bestämt eller blivit bestämt till för lågt belopp,
skall riksförsäkringsverket bestämma det avgiftsunderlag, som genom
berörda förfarande undandragits. Sådant avgiftsunderlag må dock ej
bestämmas om vad som undandragits är att anse såsom ringa.

Föreligga sådana omständigheter att avgiftsunderlag som avses i föregående
stycke skall bestämmas och kan på grund av vad sålunda och i
övrigt förekommit antagas att av arbetsgivaren lämnad uppgift eller upplysning
icke varit av beskaffenhet att kunna läggas till grund för en
riktig beräkning av avgiftsunderlaget, skall avgiftsunderlaget bestämmas
med tillämpning av 10 §.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning om arbetsgivare,
ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning.

Avgiftsunderlag som avses i denna paragraf må icke bestämmas efter
utgången av sjätte året efter utgiftsåret. Har arbetsgivaren avlidit, påföres
avgiftsunderlaget hans dödsbo, dock att sådan påföring icke må
ske med mindre fråga därom prövats inom två år efter utgången av det
kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för
registrering.

Har arbetsgivaren åtalats för Har arbetsgivaren åtalats för
skattebrott som avser hans arbets- skattebrott som avser hans arbetsgivaravgift
må, även efter utgång- givaravgift må, även efter utgången
av den i fjärde stycket angivna en av den i fjärde stycket angivna

tiden, avgiftsunderlag bestämmas tiden, avgiftsunderlag bestämmas

för det utgiftsår, som åtalet avser. för det utgiftsår, som brottet av Avgiftsunderlag

må dock icke be- ser. Detsamma gäller, om bestäm stämmas

med mindre fråga därom mande av avgiftsunderlag medför

prövats före utgången av kalen- att arbetsgivaren enligt 12 § skat deråret

efter det då åtalet skett. tebrottslagen (1971: 69) är fri från

Har arbetsgivaren avlidit skall frå- ansvar för sådant brott. Avgifts ga

om påföring av avgiftsunderlag underlag som nu har sagts må

för dödsboet prövas inom sex må- dock icke bestämmas med mind -

1 Lagen omtryckt 1974: 938. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 938.

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse

nader från dödsfallet. Bifalles åtalet
ej till någon del, skall det med
stöd av detta stycke påförda avgiftsunderlaget
undanröjas av riksförsäkringsverket.

Femte stycket äger motsvarande
tillämpning i fall då den som
har företrätt juridisk person åtalats
för skattebrott som avser den
juridiske personen påfört avgiftsunderlag.

Föreslagen lydelse

re fråga därom prövats före utgången
av kalenderåret efter det
då åtalet väcktes eller åtgärd som
avses i 12 § skattebrottslagen vidtogs.
Har arbetsgivaren avlidit
skall fråga om påföring av avgiftsunderlag
för dödsboet prövas inom
sex månader från dödsfallet. Avgiftsunderlag
som påförts efter
åtal mot arbetsgivaren skall undanröjas
av riksförsäkringsverket,
om åtalet ej bifalles till någon del.
Detta gäller dock ej om åtalet ogillas
med stöd av 12 § skattebrottslagen.

Femte stycket skall tillämpas
också i fall då den som har företrätt
juridisk person åtalats för
skattebrott som avser den juridiske
personen påfört avgiftsunderlag
eller är fri från ansvar för sådant
brott på grund av 12 § skattebrottslagen.

15 §

Underrättelse om beräkning av
avgiftsunderlag som icke överensstämmer
med arbetsgivaruppgift
eller som bestämts utan ledning av
arbetsgivaruppgift ävensom sådan
anmaning enligt 7 §, vari vite förelagts,
skall delgivas vederbörande,
om det ej är känt att han icke
kan anträffas. Motsvarande gäller
beslut enligt 5 § andra stycket som
går sökanden emot.

Underrättelse om beräkning av
avgiftsunderlag som icke överensstämmer
med arbetsgivaruppgift
eller som bestämts utan ledning av
arbetsgivaruppgift ävensom sådan
anmaning enligt 7 §, vari vite förelagts,
skall delgivas vederbörande,
om det ej är känt att han icke
kan anträffas. Motsvarande gäller
i fråga om beslut enligt 5 § andra
stycket som går sökanden emot
och då det annars anses vara av
betydelse att erhålla bevis om att
anmaning eller annan handling
kommit vederbörande till handa.

26 a §

Bestämmelser i denna lag som avse arbetsgivares avgift skola i tilllämpliga
delar gälla beträffande särskild avgift, ränta på överskjutande
preliminär avgift, respitränta och anståndsränta.

I belopp, varå särskild avgift el- I belopp, varå särskild avgift eller
ränta skall beräknas, inräknas ler ränta skall beräknas, inräknas

ej avgift som avses i 43 eller 44 §. ej avgiftstillägg eller förseningsav gift.

SkIJ 1977/78: 50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Påföres arbetsgivare tillkommande avgift eller sker ändring eller rättelse
av debitering skall ny beräkning av särskild avgift eller ränta göras.
Motsvarande skall gälla då eljest avgift som legat till grund för påförande
av särskild avgift eller ränta ändras. Särskild avgift eller ränta skall
därvid beräknas till belopp, som skulle ha utgått om beräkningen gjorts
vid det ursprungliga bestämmandet av den särskilda avgiften eller räntan,
eller, om sådant bestämmande icke ägt rum, vid den årliga avgiftsdebiteringen
för det utgiftsår avgiften avser. Leder sådan beräkning till
att arbetsgivaren skall utgiva ytterligare särskild avgift eller utgiva eller
återbetala ränta, äga bestämmelserna om tillkommande avgift motsvarande
tillämpning.

Riksförsäkringsverket må, om synnerliga skäl föreligga, besluta att
särskild avgift skall utgå med endast tre procent på den kvarstående
avgiften.

43 § första stycket2

Har arbetsgivare i arbetsgivaruppgift
eller annat skriftligt meddelande,
avlämnat till ledning vid
beräkning av hans avgiftsunderlag,
lämnat oriktig uppgift, påföres
honom avgiftstillägg
med tjugo procent av arbetsgivaravgift,
som genom den oriktiga
uppgiften undandragits eller, om
uppgiften följts, skulle ha undandragits.

43 § andra stycket

Avgiftstillägg utgår även då avgiftsunderlag
med avvikelse från
arbetsgivaruppgift uppskattats med
stöd av 10 §. I sådant fall beräknas
tillägget på det avgiftsbelopp
som påföres utöver avgift enligt
uppgiften.

43 § tredje stycket

Har avgiftsunderlag uppskattats
med stöd av 10 § på grund av att
arbetsgivaruppgift ej avlämnats,
påföres avgiftstillägg beräknat på
hela avgiftsunderlaget eller, om

43 §

Har arbetsgivare i arbetsgivaruppgift
eller annat skriftligt meddelande,
avlämnat till ledning vid
beräkning av hans avgiftsunderlag,
lämnat uppgift som befinnes
oriktig, påföres honom avgiftstillägg
med tjugo procent av
den arbetsgivaravgift som ej skulle
ha påförts om den oriktiga uppgiften
godtagits.

43 a §

Har arbetsgivaruppgift lämnats
men avvikelse skett från denna
med stöd av 10 § påföres arbetsgivaren
avgiftstillägg med tjugo
procent av det avgiftsbelopp som
till följd av uppskattningen påföres
arbetsgivaren utöver den avgift
som eljest skulle ha påförts honom.
Till den del uppskattningen
innefattar rättelse av oriktig uppgift
från arbetsgivaren skall dock
avgiftstillägg utgå enligt bestämmelserna
i 43 §.

43 b §

Har avgiftsunderlag uppskattats
med stöd av 10 § på grund av att
arbetsgivaruppgift ej avlämnats,
påföres avgiftstillägg, om arbetsgivaruppgift
ej inkommit trots att

2 Nuvarande lydelse av 43 § andra—fjärde styckena se vid föreslagen lydelse
av 43 a, 43 b och 49 b §§.

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse

arbetsgivaren lämnat skriftligt
meddelande till ledning vid riksförsäkringsverkets
beräkning av
avgiftsunderlaget, på det avgiftsbelopp
som på grund av uppskattningen
utgår utöver avgift enligt
meddelandet. Riksförsäkringsverkets
beslut om sådant avgiftstilllägg
skall undanröjas av myndigheten,
om arbetsgivaruppgift avlämnas
senast inom tre veckor
från den dag då arbetsgivaren fått
del av beslutet om avgiftstillägget.

45 § första stycket 3

Har arbetsgivare frivilligt rättat
oriktig uppgift, utgår icke avgiftstillägg.
Sådant tillägg utgår ej heller
i den mån avvikelse från vad
arbetsgivaren uppgivit innebär rättelse
av uppenbar felräkning eller
misskrivning.

45 § andra och tredje styckena
Avgiftstillägg må helt eftergivas,
om felaktigheten eller underlåtenheten
med hänsyn till arbetsgivarens
ålder, sjukdom, bristande
erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens
särskilda beskaffenhet eller
därmed jämförlig omständighet
är att anse som ursäktlig, eller
om det belopp som kunde haundandragits
genom felaktigheten eller
underlåtenheten är att anse
som ringa.

Föreslagen lydelse

anmaning utsänts till arbetsgivaren.
Tillägget beräknas till tjugo
procent av det avgiftsbelopp som
till följd av uppskattningen påföres
utöver den avgift som skulle
ha påförts enligt skriftliga uppgifter,
som arbetsgivaren lämnat till
ledning för riksförsäkringsverkets
beslut om avgiftsunderlag. Till den
del uppskattningen innefattar rättelse
av oriktig uppgift från arbetsgivaren
skall avgiftstillägg utgå enligt
bestämmelserna i 43 §.

43 c §

Beslut om avgiftstillägg enligt
43 b § skall undanröjas av riksförsäkringsverket,
om arbetsgivaruppgift
inkommit inom tre veckor
från den dag då arbetsgivaren fått
del av beslutet.

43 d§

Avgiftstillägg utgår ej i samband
med rättelse av felräkning
eller misskrivning, som uppenbart
framgår av arbetsgivaruppgift eller
annat skriftligt meddelande
från arbetsgivaren.

Har arbetsgivare frivilligt rättat
oriktig uppgift, utgår icke avgiftstillägg.

45 §

Avgiftstillägg och förseningsavgift
må helt eftergivas, om felaktigheten
eller underlåtenheten kan
antagas ha sådant samband med
arbetsgivarens ålder, sjukdom,
bristande erfarenhet eller därmed
jämförligt förhållande att den kan
anses ursäktlig. Detsamma gäller,
om felaktigheten eller underlåtenheten
framstår som ursäktlig med
hänsyn till den oriktiga uppgiftens
beskaffenhet eller annan särskild
omständighet, som rör annat än
vad som säges i första punkten.

3 Nuvarande lydelse av 45 § andra och tredje styckena se vid föreslagen lydelse
av 45 §.

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse

Andra stycket gäller i tillämpliga
delar beträffande förseningsavgift.
Sådan avgift må även nedsättas.

Föreslagen lydelse

Avgiftstillägg må helt eftergivas
även i fall då det belopp som kunde
ha undandragits genom felaktigheten
eller underlåtenheten är
att anse som ringa.

46 §

Fråga om avgift som avses i 43 Fråga om avgiftstillägg eller
eller 44 § prövas av riksförsäk- förseningsavgift prövas av riksförringsverket.
säkringsverket.

Innan fråga om avgiftstillägg avgöres skall arbetsgivaren beredas tillfälle
yttra sig, om ej hinder möter däremot.

47 §<

Arbetsgivares yrkande beträffande
avgiftstillägg eller förseningsavgift
skall, oavsett vad som
eljest föreskrives om besvär, prövas
om beslutet om avgiftsunderlaget
icke vunnit laga kraft.

48 §*

Avgiftstillägg eller förseningsavgift
må ej påföras efter utgången
av den tidrymd som i 14 § föreskrives
i fråga om arbetsgivaravgift.
Detsamma gäller vid rättelse
av avgiftstillägg eller förseningsavgift
som ej påförts eller beräknats
till för lågt belopp på grund
av felräkning, misskrivning eller
annat uppenbart förbiseende.

Avgiftstillägg eller förseningsavgift
må ej påföras sedan arbetsgivaren
avlidit.

49 §8

Bestämmelserna om eftergift
skola beaktas även om yrkande
härom ej framställts i den mån det
föranledes av vad som förekommit
i ärendet om avgiftstillägg eller
förseningsavgift.

47 §7

Finner riksförsäkringsverket vid Om avgiftsunderlag eller arbetsprövning
av ansökan om rättelse givaravgift nedsättes, skall även

eller eljest att avgiftsunderlaget vidtagas därav föranledd ändring

4 Nuvarande lydelse av 47 § se vid föreslagen lydelse av 49 § andra stycket.

5 Nuvarande lydelse av 48 § se vid föreslagen lydelse av 49 a §.

6 Nuvarande lydelse av 49 § se vid föreslagen lydelse av 49 b § andra stycket.

7 Senaste lydelse 1978: 38.

SkU 1977/78: 50

Nuvarande lydelse

eller arbetsgivaravgiften skall nedsättas,
skall därav föranledd ändring
av avgift som avses i 43 eller
44 § beslutas.

Föranleder försäkringsdomstols
prövning av besvär ändring i överklagat
beslut, skall därav föranledd
ändring av avgift beslutas.

48 §

Avgift som avses i 43 eller 44 §
anges i helt krontal så att öretal
bortfaller. Avgiftstillägg under 50
kronor påföres ej.

Avgift tillfaller statsverket.

43 § fjärde stycket
Vid tillämpningen av första—
tredje styckena skall meddelande,
som lämnats för arbetsgivare som
är juridisk person, anses avlämnat
av arbetsgivaren, om det icke var
uppenbart att uppgiftslämnaren
saknat behörighet att företräda arbetsgivaren.

49 §

7 fråga om avgift som avses i
43 eller 44 § gäller i tillämpliga
delar, om ej annat följer av 45—
48 §§, bestämmelserna i denna lag
om arbetsgivares avgift.

Föreslagen lydelse

i beslut om avgiftstillägg eller förseningsavgift.

49 a §

Avgiftstillägg och förseningsavgift
angivas i helt antal kronor så
att öretal bortfaller. Avgiftstillägg
under etthundra kronor påföres ej.

Avgiftstillägg och förseningsavgift
tillfalla statsverket.

49 b §

Vid tillämpningen av bestämmelserna
om avgiftstillägg och förseningsavgift
skall meddelande, som
lämnats för arbetsgivare som är
juridisk person, anses avlämnat av
arbetsgivaren, om det icke var uppenbart
att uppgiftslämnaren saknat
behörighet att företräda arbetsgivaren.

Om ej annat framgår av 43—
49 a §§ skola bestämmelserna i
denna lag om arbetsgivares avgift
i tillämpliga delar gälla även beträffande
avgiftstillägg och förseningsavgift.

1. Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2. De nya bestämmelserna i 43—43 c och 45 §§ samt 48 § andra
stycket tillämpas första gången i fråga om avgiftstillägg som avser
utgiftsåret 1977. De nya bestämmelserna tillämpas dock även i fråga om
avgiftstillägg för tidigare utgiftsår på grund av felaktighet eller underlåtenhet
efter ikraftträdandet. I fråga om sådant tillägg gäller i övrigt
äldre bestämmelser i 43 och 45 §§.

3. I fråga om eftergift av förseningsavgift tillämpas de nya bestämmelserna
i 45 § första stycket första gången i fråga om utgiftsåret 1977.
Beträffande förseningsavgift avseende utgiftsåret 1977 tillämpas därjämte
45 § andra stycket andra ledet samt tredje stycket i den äldre
lydelsen. I fråga om förseningsavgift för utgiftsåret 1976 eller tidigare år
tillämpas fortfarande 45 § andra och tredje styckena i sin äldre lydelse.

SkU 1977/78: 50

6 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953: 272)1
dels att i 1 § första stycket, 2 § 3 mom. första stycket, 13 § första
stycket, 27 § 3 mom. andra stycket och 32 § andra stycket orden ”avgift
som avses i 116 a § eller 116 c § taxeringslagen” skall bytas ut mot
”skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen”,
dels att i 2 § 4 mom. femte stycket orden ”förseningsavgift enligt
116 c § taxeringslagen” skall bytas ut mot ”förseningsavgift enligt taxeringslagen”,

dels att 49 § 5 morn., 68 § 4 mom. och 87 § skall ha nedan angivna
lydelse.

'Nuvarande lydelse

5 m o m. Bestämmelserna i 1—

4 mom. gälla i tillämpliga delar
beträffande beslut om påföring av
avgift som avses i 116 a eller 116
c § taxeringslagen.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse
§

5 mom. Bestämmelserna i 1
—4 mom. gälla i tillämpliga delar
beträffande beslut i fråga om
skattetillägg eller förseningsavgift
enligt taxeringslagen.

(Se vidare anvisningarna.)

68 §

4 morn.- Häftar den, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad återbekomma
erlagt skattebelopp eller som är berättigad till ränta enligt 69 §
1 mom. för restförd skatt, äger han utfå allenast vad som överstiger det
oguldna beloppet jämte därå belöpande restavgift. Återstoden skall gottskrivas
honom till gäldande av den oguldna skatten jämte restavgift och
i förekommande fall tillställas annan länsstyrelse med motsvarande tilllämpning
av bestämmelserna i 3 mom.

Vad i föregående stycke stadgas
skall äga motsvarande tillämpning
då skattskyldig, vilken enligt
1 mom. är berättigad återbekomma
erlagd preliminär skatt eller
ränta enligt 69 § 1 morn., har att
gälda tillkommande skatt, som debiterats
på grund av taxering för
inkomst för det år vartill den preliminära
skatten hänför sig. Har,
då återbetalning enligt 1 mom.
skall ske, den tillkommande skatten
icke påförts men kan med fog
antagas, att sådan skatt kommer

Vad i föregående stycke stadgas
skall äga motsvarande tillämpning
då skattskyldig, vilken enligt 1
mom. är berättigad återbekomma
erlagd preliminär skatt eller ränta
enligt 69 § 1 morn., har att gälda
tillkommande skatt, som debiterats
på grund av taxering för inkomst
eller förmögenhet för det
år vartill den preliminära skatten
hänför sig eller på grund av sådant
beslut om skattetillägg eller förseningsavgift
enligt taxeringslagen
som avser samma taxering. Har,

1 Lagen omtryckt 1972: 75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 771.

2 Senaste lydelse 1975:1179.

SkU 1977/78: 50

N uv ar ande lydelse

att påföras på grund av beslut av
skatterätt om höjd taxering eller
om eftertaxering eller av länsstyrelse
om höjd debitering eller av
lokal skattemyndighet om rättelse
av taxeringslängd eller höjd debitering,
må den preliminära skatten
eller räntan innehållas i avbidan
på att tillkommande skatt påföres.

Föreslagen lydelse

då återbetalning enligt 1 mom.
skall ske, den tillkommande skatten
icke påförts men kan med fog
antagas, att sådan skatt kommer
att påföras på grund av beslut av
skatterätt om höjd taxering eller
om eftertaxering eller avgift som
nyss sagts eller av länsstyrelse om
höjd debitering eller av lokal skattemyndighet
om rättelse av taxeringslängd
eller höjd debitering,
må den preliminära skatten eller
räntan innehållas i avbidan på att
tillkommande skatt påföres.

87 §3

Besvär över beslut enligt denna lag eller över taxering inverkar icke
på skyldigheten att erlägga den skatt, som besvären rör.

Åtgärd enligt denna lag skall verkställas oavsett att det beslut eller
utslag som föranleder åtgärden icke vunnit laga kraft. Beslut eller utslag
i taxeringsmål, där taxeringen fastställts till lägre belopp än taxeringsintendenten
yrkat eller medgivit, får dock icke föranleda restitution
om taxeringsintendenten anmält hinder härför. I sistnämnda fall må
länsstyrelsen på ansökan medgiva restitution, varvid bestämmelserna i
49 § 2 mom. sista stycket om ställande av säkerhet tillämpas.

Bestämmelserna i andra stycket Bestämmelserna i andra stycket

om restitution äga motsvarande om restitution äga motsvarande

tillämpning i mål där allmänt om- tillämpning i mål där allmänt ombud
har besvärsrätt. bud har besvärsrätt samt i mål om

skattetillägg eller förseningsavgift
enligt taxeringslagen.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

3 Senaste lydelse 1974: 771 (ingressen).

SkU 1977/78: 50

7 Förslag till
Lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308)

Härigenom föreskrivs att 41 a och 56 §§ stämpelskattelagen (1964:

308)1 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse

I fråga om stämpelskatt, som
fastställes av riksskatteverket, gälla
bestämmelserna om särskilda
avgifter i 37 a—37 f §§ och 37 g §
andra stycket lagen om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning.

Föreslagen lydelse

a§

I fråga om stämpelskatt, som
fastställes av riksskatteverket, gälla
bestämmelserna om särskild avgift
i 37 a—37 i §§ lagen (1959:92)
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

56 §*

Regeringen eller den myndighet regeringen förordnar äger, när synnerliga
skäl äro därtill, medge befrielse från eller återbetalning av stämpelskatt.

Medgives befrielse från eller Medgives befrielse från eller

återbetalning av skatt, må medgi- återbetalning av skatt, får medgi vandet

avse även särskild avgift vandet avse även särskild avgift.
som avses i 41 a §.

Vid beslut om återbetalning av skatt, som meddelas med stöd av
första stycket, ankommer det på regeringen eller myndighet, som där
sägs, att förordna i vad mån ränta skall utgå på skattebelopp, som återbetalas.
Räntan må dock ej beräknas efter högre räntefot eller för längre
tid än i 47 § andra stycket stadgas. I övrigt skall beträffande återbetalningen
i tillämpliga delar gälla vad i 47 § är för motsvarande fall föreskrivet.

Vad i denna lag stadgas om besvär skall icke gälla beslut, meddelat
av beskattningsmyndighet med stöd av förordnande som sägs i första
stycket.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Den nya
lydelsen av 41 a § tillämpas dock endast i fall då deklaration skall lämnas
efter ikraftträdandet. I annat fall tillämpas fortfarande 41 a § i sin äldre
lydelse.

1 Lagen omtryckt 1971: 454. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 864.

2 Senaste lydelse 1974: 864.

SkU 1977/78: 50

8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976: 298) om statsplombering av utsäde
och om växtförädlingsavgift

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1976: 298) om statsplombering
av utsäde och om växtförädlingsavgift skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

6§

Nuvarande lydelse

Om växtförädlingsavgift gäller
i tillämpliga delar lagen (1959: 92)
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
utom såvitt avser
37 a—37 g §§. Beskattningsmyndighet
är statens centrala frökontrollanstalt.
Annan som utför
statsplombering av utsäde skall
debitera och uppbära avgiften för
centrala frökontrollanstaltens räkning.
Vite förelägges och utdömes
av lantbruksstyrelsen. Till allmänt
ombud utses tjänsteman hos lantbruksstyrelsen.

Varje plomberingstillfälle utgör sådan beskattningsperiod som avses i
lagen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Vid tillämpningen
av 19 § nämnda lag har verkställd debitering samma verkan som där
angivet preliminärt beslut. Avgiften skall i sådant fall erläggas inom den
tid som bestämmes av den som utför statsplombering.

Om växtförädlingsavgift gäller
i tillämpliga delar lagen (1959: 92)
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
utom såvitt avser
37 a— 37 j §§. Beskattningsmyndighet
är statens centrala frökontrollanstalt.
Annan som utför
statsplombering av utsäde skall
debitera och uppbära avgiften för
centrala frökontrollanstaltens räkning.
Vite förelägges och utdömes
av lantbruksstyrelsen. Till allmänt
ombud utses tjänsteman hos lantbruksstyrelsen.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

SkU 1977/78: 50

Motionerna

Till utskottet har hänvisats de med anledning av propositionen väckta
motionerna

1977/78:1868 av Joakim Ollén (m) vari hemställs att riksdagen beslutar
att skattetillägg ej skall utgå utan ersättas av en särskild ordningsavgift
på maximalt 200 kr. vid de skatteförseelser som angetts i motionen; 1977/78:

1869 av Olof Palme m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar 1.

att avslå propositionens förslag om sänkning av sanktionsnivåema
för skattetillägg enligt taxeringslagen,

2. att i enlighet med vad som anförts i motionen införa de föreslagna
jämkningsreglerna i fråga om skatte- och avgiftstillägg med det undantag
i jämkningsregeln enligt taxeringslagen som har angetts i motionen,

3. att skattetillägg inte skall påföras för oriktig uppgift i skattemål,
när besvären såsom för sent anförda inte tas upp till prövning,

4. att den skattskyldiges kvittningsrätt vid beräkningen av undandragen
inkomst utsträcks i enlighet med skattetilläggsutredningens förslag;

1977/78: 1870 av Tage Sundkvist (c) vari hemställs att riksdagen

1. beslutar i enlighet med skattetilläggsutredningens förslag beträffande
s. k. kvittningsrätt i förvärvskälla,

2. uttalar att skattetilläggsutredningen i sitt fortsatta arbete bör vara
oförhindrad att pröva det skatteadministrativa sanktionssystemet i dess
helhet.

Yttrande från socialförsäkringsutskottet m. m.

Socialförsäkringsutskottet har avgivit yttrande över propositionen
1977/78: 136 jämte motioner. Yttrandet fogas till detta betänkande som
bilaga.

Med anledning av propositionen har till utskottet ingivits en gemensam
skrivelse från Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges köpmannaförbund
och Sveriges industriförbund.

Utskottet

Det administrativa sanktionssystemet på skatte- och avgiftsområdet
infördes 1971. Samtidigt reformerades reglerna om skattebrott genom
en ny lag, skattebrottslagen. Avsikten med reformerna var att ersätta
det tidigare åtals- och domstolsförfarandet vid mindre allvarliga förseel -

SkU 1977/78: 50

ser med ett system, som var enklare och effektivare samtidigt som det
gav möjligheter till mer differentierade sanktioner. Det nya sanktionssystemet
med särskilda avgifter i form av skatte- och avgiftstillägg samt
förseningsavgifter tillämpas i fråga om skatter enligt taxeringslagen (TL),
lagen om mervärdeskatt (ML), lagen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
(FFL) och vägtrafikskattelagen (VL) samt i fråga om
avgifter enligt lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, m. m. (AVGL).

På grundval av skattetilläggsutredningens delbetänkande (SOU 1977:
6) Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1 föreslås i
propositionen bl. a. en sänkning av skattetilläggsnivån enligt TL, bestämmelser
som ger större möjligheter att nedsätta och efterge skatteoch
avgiftstillägg och ändringar i det processuella förfarandet i ärende
eller mål som avser de ifrågavarande sanktionerna. Därutöver innehåller
propositionen förslag, som inte har direkt samband med det administrativa
sanktionssystemet, utan avser reglerna om eftertaxering
och avräkning av utländsk skatt.

Erfarenheterna från den praktiska tillämpningen av det nya sanktionssystemet
på skatte- och avgiftsområdet har i stort sett varit goda.
Det finns emellertid vissa brister i den nuvarande utformningen av
bestämmelserna. Sålunda har i bl. a. riksdagsmotioner och JO:s ämbetsberättelser
framförts kritik mot att påföljderna i vissa fall varit för
hårda. Möjligheterna att nyansera skatte- och avgiftstilläggen har vidare
ansetts vara alltför begränsade. Även besluts- och besvärsförfarandet
har kritiserats. Utskottet, som vid flera tillfällen framhållit angelägenheten
av att de påtalade bristerna i sanktionssystemet snabbt blir avhjälpta,
vill uttala sin tillfredsställelse över att skattetilläggsutredningen
behandlat dessa frågor med förtur.

I det följande behandlar utskottet endast de förslag i propositionen
som föranlett yrkanden om ändringar eller särskilda uttalanden från
riksdagens sida.

Sanktionsnivån för skattetillägg enligt TL

Enligt nuvarande bestämmelser utgår skattetillägg enligt TL med
50 % av den skatt som skulle ha undanhållits, om den oriktiga uppgiften
följts. Har den oriktiga uppgiften kunnat rättas med ledning av
visst kontrollmaterial utgår skattetillägg med 25 %.

I propositionen föreslås att avgiftsnivån skall sänkas till 40 resp. 20 %.
Departementschefen uttalar, att — om detta förslag antas — de nya
procentsatserna bör ligga fast och att skattetilläggsutredningen därför
inte bör överväga den frågan i sitt fortsatta arbete.

Ett yrkande om avslag på förslaget om sänkning av avgiftsnivån i TL
framställs i motionen 1869. Motionärerna anser, att några bärande skäl
inte anförts härför och att det saknas anledning att föregripa utred -

SkU 1977/78: 50

ningens kommande bedömning av denna fråga. Avslagsyrkandet bör
även ses mot bakgrund av motionärernas yrkande om införande av
möjligheter till hälfteneftergift av skattetillägg. Motionären i motionen
1870 accepterar den föreslagna sänkningen av avgiftsnivån men begär
ett riksdagsuttalande om att utredningen bör vara oförhindrad att ompröva
bl. a. denna fråga.

Socialförsäkringsutskottet har i yttrandet till skatteutskottet anslutit
sig till de synpunkter som framförts i motionen 1870.

Den föreslagna, relativt måttliga sänkningen av nivån för skattetilllägg
enligt TL bör enligt utskottets mening inte betraktas isolerad utan
bör ses tillsammans med övriga föreslagna åtgärder för att tillgodose de
framförda kraven på förbättringar av sanktionssystemet. En annan åtgärd
i detta syfte är förslaget om skärpta krav på den utredning och
bevisning om lämnade oriktiga uppgifter som åvilar det allmännas företrädare.
Genom förslaget om ökade möjligheter att efterge särskild avgift
kommer vidare vissa felaktigheter, som f. n. medför avgiftspåföring,
att undantas från sanktionsområdet. Dessutom föreslås en utvidgning av
området för tillämpning av reglerna i TL om skattetillägg efter den
lägre procentsatsen, när den oriktiga uppgiften kunnat rättas med ledning
av visst kontrollmaterial.

Storleken av skattetillägget måste givetvis vara avpassad med hänsyn
till de förseelser som påföljden generellt avser att träffa. Åtskilliga remissinstanser
har delat uppfattningen att sanktionerna i många fall är
alltför hårda i förhållande till den begångna felaktigheten eller den
lämnade oriktiga uppgiften. Mot bakgrund av övriga i propositionen
förordade ändringar av sanktionsreglerna finner utskottet den föreslagna
skattetilläggsnivån enligt TL i nuläget väl avvägd. Utskottet kan därför
inte biträda det förslag om ytterligare sänkning av avgiftsnivån som
framförts i den till utskottet ingivna skrivelsen från vissa näringslivsorganisationer.
Som framhållits vid remissbehandlingen och i propositionen
talar däremot vissa skäl för att införa en spärregel mot beloppsmässigt
särskilt höga skatte- och avgiftstillägg. Utskottet delar departementschefens
uppfattning att skattetilläggsutredningen bör överväga
denna fråga.

Av det anförda framgår att utskottet tillstyrker propositionen i denna
del och avstyrker bifall till yrkandet 1 i motionen 1869.

Erfarenheterna av de nu aktuella ändringarna i sanktionssystemet
liksom skattetilläggsutredningens överväganden rörande storleken av
avgifterna enligt ML, FFL, VL och AVGL kan leda till att skattetillläggsnivån
enligt TL behöver omprövas. I likhet med socialförsäkringsutskottet
och motionärerna i motionerna 1869 och 1870 anser skatteutskottet
därför, att utredningen bör vara oförhindrad att i sitt fortsatta
arbete ompröva avgiftsnivån enligt TL. Utskottet tillstyrker således bifall
till yrkandet 2 i denna del i motionen 1870.

SkU 1977/78: 50

Skattetillägg efter den lägre procentsatsen enligt TL

Enligt förslaget i propositionen skall skattetillägg utgå med 20 %,
om oriktig uppgift kunnat rättas med ledning av normalt tillgängligt
kontrollmaterial vid taxeringen. Annat kontrollmaterial än taxeringsavi
och självdeklaration skall ha varit tillgängligt för taxeringsnämnden
före utgången av taxeringsperioden. Meddelande från annan taxeringsnämnd
anses inte som normalt tillgängligt kontrollmaterial.

Motionären i motionen 1868 anser, att skattetillägg inte bör utgå,
när felaktiga uppgifter i deklarationen kunnat rättas med ledning av
tillgängligt kontrollmaterial, utan att det bör vara tillräckligt att ta ut en
särskild ordningsavgift i dessa fall med 20 % av den skatt som belöper
på det undandragna beloppet, dock högst 200 kr.

Av skattetilläggsutredningens betänkande framgår att vid 1976 års
taxering, då bestämmelser om skattetillägg efter den lägre procentsatsen
saknades, påfördes 47 412 skattetillägg enligt TL på grund av oriktig
uppgift. Av dessa avsåg 18 763 ett undandraget inkomst- eller förmögenhetsbelopp
på 1 000—2 000 kr., 18 960 2 001—5 000 kr. och 9 689
belopp som översteg 5 000 kr. Av propositionen framgår att antalet fall,
där den lägre procentsatsen tillämpats för oriktig uppgift, som lämnats
av fysisk person vid 1977 års taxering, utgör drygt hälften av samtliga
påförda skattetillägg.

En fysisk person med en i deklarationen redovisad taxerad inkomst
av 70 000 kr., som genom oriktig uppgift undanhållit ett inkomstbelopp
på 5 000 kr., vilket kunnat rättas med ledning av tillgängligt kontrollmaterial,
skall enligt förslaget i propositionen vid en kommunal utdebitering
med 28,65 kr. påföras skattetillägg med 691 kr. Enligt nuvarande
bestämmelser skulle i exemplet skattetillägg ha påförts med 864 kr.,
och enligt motionärens förslag skulle påföljden ha blivit en ordningsavgift
på 200 kr.

Syftet med skattetillägget är bl. a. att understryka kravet på noggrannhet
vid uppgiftsskyldighetens fullgörande. Utredningens undersökningar
visar, att ett behov av lämpligt avvägda sanktioner föreligger för att
detta krav skall kunna tillgodoses. Från preventiv synpunkt är det enligt
utskottets uppfattning nödvändigt att påföljden står i rimlig proportion
till det undandragna skattebeloppet. När stora belopp undanhålls,
kan det för övrigt ifrågasättas om slarv eller annan mindre försummelse
föreligger från den skattskyldiges sida. Med anledning av vad som anförts
i motionen vill utskottet också hänvisa till sitt ovan gjorda uttalande
om att skattetilläggsutredningen i sitt fortsatta arbete bör överväga
möjligheten att införa en spärregel vid beloppmässigt höga skattetillägg.

Av det anförda framgår att utskottet tillstyrker propositionen i denna
del och avstyrker bifall till motionen 1868.

SkU 1977/78: 50

Eftergift av särskild avgift

Som ett led i strävandena att ytterligare nyansera sanktionssystemet
föreslås i propositionen ökade möjligheter till avgiftseftergift inom hela
sanktionsområdet. Förslagen innebär att skatte- och avgiftstillägg samt
förseningsavgift skall kunna efterges helt dels om felaktigheten eller
underlåtenheten kan antas ha sådant samband med den skattskyldiges
ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande
att den kan anses ursäktlig, dels om felaktigheten med hänsyn till underlåtenheten
framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens
beskaffenhet eller annan särskild omständighet. Dessutom föreslås
att skatte- och avgiftstillägg skall kunna efterges helt om det belopp,
som kunde ha undandragits, är att anse som ringa.

För att åstadkomma ytterligare nyanseringar av sanktionssystemet
yrkas i motionen 1869, att bestämmelserna om hel eftergift i överensstämmelse
med skattetilläggsutredningens förslag skall kompletteras med
en regel om att särskild avgift får efterges med hälften, när sådan omständighet,
som skall beaktas vid befrielse föreligger, men inte är så
uttalad att avgiften bör efterges helt. Motionärerna framhåller bl. a., att
utredningens förslag om hälfteneftergift godtagits av det helt övervägande
antalet remissinstanser och att farhågorna för att en sådan
jämkningsregel skall medföra tillämpningssvårigheter är betydligt överdrivna.
I motionen 1870 begärs ett riksdagsuttalande om att utredningen
bör vara oförhindrad att ompröva frågan om hälfteneftergift. Näringslivsorganisationema
anser i sin skrivelse, att utredningen bör få i uppdrag
att skyndsamt lägga fram förslag till bestämmelser om hälfteneftergift.

I socialförsäkringsutskottets yttrande tillstyrker majoriteten de i propositionen
föreslagna eftergiftsbestämmelserna men anser i likhet med
motionären i motionen 1870, att utredningen bör kunna ompröva frågan
om jämkning av skatte- och avgiftstillägg. Utskottets s-ledamöter tillstyrker
däremot förslaget i motionen 1869 om hälfteneftergift.

Skatteutskottet delar uppfattningen att befrielsegrunderna har tilllämpats
med större återhållsamhet än vad som varit avsett vid lagstiftningens
tillkomst. Det är därför angeläget att möjligheterna till avgiftsbefrielse
utökas på det sätt som förordas i propositionen. Vid ställningstagandet
till de föreslagna reglerna om hel eftergift måste beaktas dels
den av utskottet ovan tillstyrkta generella sänkningen av avgiftsnivån i
TL och dels att bestämmelserna blir så enkla och lättillämpade som
möjligt. Kravet på enkelhet och likformighet blir än mer accentuerat,
när handläggningen av avgiftsärendena fr. o. m. 1979 års taxering överflyttas
från ca 120 lokala skattemyndigheter till ca 3 000 taxeringsnämnder.

Flera av de remissinstanser, som i och för sig är positiva till förslaget
om hälfteneftergift, har framhållit, att jämkningsregeln kommer att

4 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 50

SkU 1977/78: 50

försvåra rättstillämpningen. Även utredningen har varit medveten härom.
Enligt utskottets mening kan man inte heller bortse från att en jämkningsregel
av så generell räckvidd, som den utredningen och motionärerna
förordar, kommer att medföra att särskild avgift kommer att
påföras med reducerat belopp i många fall, då hel befrielse kan medges
enligt de i propositionen föreslagna bestämmelserna. Resultatet skulle
sannolikt inte endast bli en viss skärpning av bestämmelserna utan också
en ökning av antalet avgiftsprocesser.

I motionen 1869 lämnas en mängd exempel på fall, när hälfteneftergift
enligt motionärernas mening bör kunna medges. Metoden med en
allmänt hållen jämkningsregel kompletterad med exempel i anvisningar
till myndigheterna lider av allvarliga brister. Eftersom exemplifieringen
inte kan bli uttömmande, finns det anledning befara, att jämkningsregeln
kommer att medföra stora olikformigheter i rättstillämpningen. Flera
av de i motionen lämnade exemplen är dessutom av sådan karaktär, att
de otvivelaktigt ger utrymme för missbruk av beskattningsreglerna. Att
i sådana situationer påföra ett reducerat skatte- eller avgiftstillägg är
enligt utskottets mening inte lämpligt.

Mot bakgrund härav anser utskottet i likhet med majoriteten i socialförsäkringsutskottet,
att den i propositionen föreslagna utformningen av
eftergiftsbestämmelserna ger myndigheterna tillräckliga möjligheter att
beakta förhållandena i det enskilda fallet och att bestämmelserna i rimlig
omfattning tillgodoser de skatt- och avgiftsskyldigas krav på en rättvis
och likformig tillämpning av sanktionsreglema. Utskottet vill i detta
sammanhang också understryka departementschefens uttalanden om en
generös tolkning och tillämpning av eftergiftsgrunderna och om att
flera ursäktliga omständigheter av mindre vikt vid en samlad bedömning
bör kunna medföra eftergift.

Utskottet tillstyrker således den i propositionen föreslagna utformningen
av eftergiftsbestämmelserna och avstyrker bifall till yrkandet 2
i motionen 1869 i vad det avser hälfteneftergift.

Med anledning av yrkandet i motionen 1870 att utredningen bör kunna
ompröva frågan om hälfteneftergift, vill utskottet erinra om departementschefens
uttalande i propositionen, att utredningen — med undantag
för avgiftsnivån i TL — är oförhindrad att inom ramen för sina
direktiv till prövning ta upp de synpunkter och förslag som kommit
fram vid remissbehandlingen. Utredningen har således möjlighet att
ompröva frågan om avgiftsjämkning, om den finner anledning därtill.
Härigenom torde yrkandet 2 i motionen 1870 i vad det avser denna
fråga redan vara tillgodosett.

Jämkning av skattetillägg vid räkenskapsfel enligt ML

I propositionen föreslås att en särskild regel om jämkning av skattetillägg
vid räkenskapsfel skall tas in i ML. Bestämmelsen innebär följan -

SkU 1977/78: 50

de. Avser skattetillägg oriktig uppgift, som beror på felräkning, misskrivning
eller annat uppenbart förbiseende får tillägget helt efterges, om det
framstår som uppenbart obilligt att påföra tillägget. I specialmotiveringen
till lagrummet framhålls att det skall vara fråga om räkenskapsfel
av sådant slag, att det kan uppstå även i en välordnad bokföring och
att det med stor sannolikhet skulle ha upptäckts av den skattskyldige
senast i samband med bokslutet.

I motionen 1869 yrkas i överensstämmelse med utredningens förslag
att skattetillägg på grund av räkenskapsfel, som normalt skulle ha upptäckts
av den skattskyldige i samband med bokslutet, får efterges med
tre fjärdedelar. Motionärerna anser, att förslaget i propositionen innehåller
en alltför kraftig skärpning i förhållande till vad utredningen
föreslagit och att den kommer att drabba många små och medelstora
företag, som inte har möjlighet att styrka att redovisningssystemet har
den säkerhet som krävs för eftergift.

Med anledning av vad som anförts i motionen vill utskottet framhålla,
att välordnad bokföring är en förutsättning för att skatteredovisningen
skall kunna ske på rätt sätt. Ett ursäktligt räkenskapsfel, som kan
medföra eftergift av skattetillägg, kan därför endast föreligga, om bokföringen
är välordnad. Mot den bakgrunden har utskottet svårt att inse,
att departementschefens förslag innebär en kraftig skärpning i förhållande
till utredningens förslag. I vart fall torde detta inte ha varit avsikten.
För att undanröja tveksamhet på denna punkt föreslår utskottet, att
skattetillägg skall kunna efterges helt, om räkenskapsfelet normalt skulle
ha upptäckts av den skattskyldige senast i samband med bokslutet.
Någon ändring av författningstexten torde emellertid inte vara nödvändig.

Med ovan angiven ändring av motivuttalandena tillstyrker utskottet
propositionen i denna del och avstyrker yrkandet 2 i motionen 1869 i
vad det avser jämkning av skattetillägg vid räkenskapsfel.

Skattetillägg för oriktig uppgift i skattemål

Propositionen innehåller också förslag till en ny bestämmelse om
skattetillägg för oriktig uppgift i skatteprocess. Bestämmelsen innebär,
att skattetillägg skall påföras, om skriftlig oriktig uppgift lämnas i mål
om taxering eller skatt.

I motionen 1869 yrkas att skattetillägg för skriftlig oriktig uppgift
i mål om taxering eller mervärdeskatt inte skall påföras, om uppgiften
inte prövats med hänsyn till att besvären inkommit för sent. Yrkandet
överensstämmer i huvudsak med utredningens förslag.

Det är givetvis angeläget, att uppgifter till ledning för beskattningen
är riktiga även när de lämnas i en skatteprocess och att oriktiga sådana
uppgifter därför bör medföra sanktioner.

Beträffande oriktiga uppgifter, som skattskyldig lämnar i för sent

Kartong: S. 54, rad 5 nedifrån Står: yrkandet 3 Rättat till: yrkandet 4

SkU 1977/78: 50

anförda besvär, får utskottet anföra följande. Det bör först erinras
om att för sent anförda besvär kan tas upp till prövning, om de i 100 §
TL och 55 § ML angivna förutsättningarna härför föreligger. Den omständigheten
att för sent anförda besvär inte tas upp till prövning, kan
— som departementschefen framhållit — bero på att den skattskyldige
lämnat oriktig uppgift. Det kan därför inte anses oskäligt, att en skattskyldig,
som i mål om taxering eller mervärdeskatt, under åberopande
av oriktiga uppgifter begär prövning i extraordinär ordning, påförs
skattetillägg. Hans avsikt måste ju ha varit att med stöd av den oriktiga
uppgiften undandra skatt. Det förhållandet att sådana fall är mindre
vanliga, kan enligt utskottets uppfattning inte motivera ett generellt
undantag från skattetillägg. Taxeringsintendent eller allmänt ombud
bör därför ha möjlighet att i fall av uppenbart oriktigt uppgiftslämnande
föra talan om påförande av skattetillägg.

Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet det i propositionen framlagda
förslaget om skattetillägg för oriktig uppgift i skattemål och avstyrker
yrkandet 3 i motionen 1869.

Kvittning

Enligt gällande rättspraxis medges s. k. oäkta kvittning vid beräkning
av undandraget belopp. Det innebär att kostnader, som har direkt anknytning
till utelämnad intäktspost får dras av vid beräkning av det undandragna
beloppet.

Skattetilläggsutredningen har i sitt betänkande föreslagit, att underlaget
för skattetillägg inte skall beräknas till högre belopp än skillnaden
mellan den vid taxeringen bestämda nettointäkten av viss förvärvskälla
och den nettointäkt av förvärvskällan som uppgivits i deklarationen efter
rättelse av däri gjorda felräkningar. Utredningen belyser förslaget med
följande exempel.

En skattskyldig har angivit nettointäkten av viss förvärvskälla till
50 000 kr. Vid granskning konstateras att 10 000 kr. utelämnats. Samtidigt
konstateras, att den skattskyldige är berättigad till avdrag med ytterligare
5 000 kr. Nettointäkten uppgår därför till 55 000 kr. Enligt ett
synsätt har den skattskyldige undandragit 10 000 kr., varför skattetillägg
skall beräknas med utgångspunkt från detta belopp. Den skattskyldige
skall inte komma i bättre läge på grund av att han glömt en avdragspost.
Enligt ett annat betraktelsesätt skall skattetillägg beräknas även med beaktande
av kvittningsposten 5 000 kr. Den skattskyldige har faktiskt redovisat
50 000 kr. Det allmännas förlust kan då inte bli större än 5 000
kr. Utredningen har förordat det sistnämnda alternativet.

Departementschefen avvisar utredningens förslag med hänvisning till
att en utvidgad kvittningsrätt ger utrymme för missbruk.

I motionerna 1869 och 1870 yrkar motionärerna, att utredningens förslag
om utökad kvittningsrätt skall genomföras. Näringslivsorganisationerna
är i sin skrivelse till utskottet av samma uppfattning.

SkU 1977/78: 50

Majoriteten i socialförsäkringsutskottet framhåller, att fråga om kvittning
främst uppkommer i skattemål och överlämnar åt skatteutskottet
att ta ställning till frågan om kvittning i avgiftsprocessen. S-ledamöterna
i socialförsäkringsutskottet förordar, att utredningens förslag genomförs.

Utredningens förslag om utökad kvittningsrätt vid beräkning av undandraget
belopp har godtagits av det helt övervägande antalet remissinstanser.
Såväl praktiska synpunkter som rättviseskäl talar enligt skatteutskottets
uppfattning för utredningens förslag. Det kan inte vara rimligt,
att en skattskyldig frånhänds kvittningsrätt, när han av exempelvis okunnighet
eller glömska underlåtit att tillgodoföra sig ett berättigat avdrag
i förvärvskällan. Man kan emellertid inte helt bortse från att den föreslagna
utökningen av kvittningsrätten kan missbrukas. En skattskyldig
som i avsikt att undandra skatt utelämnar en intäktspost, kan samtidigt
underlåta att tillgodoföra sig ett i och för sig berättigat avdrag. När
oriktigheten upptäcks, kan han kvittningsvis åberopa det avsiktligt undanhållna
avdraget och på så sätt helt eller delvis undgå skattetillägg.
För att i möjligaste mån undvika att kvittningsrätten utnyttjas på ett
otillbörligt sätt, föreslår utskottet, att kvittning inte skall medges, om det
framgår att uppenbart försök till missbruk föreligger. Utskottet är medvetet
om att det vid kvittningstillfället kan vara svårt att avgöra, om
uppenbart försök till missbruk föreligger. Men så torde exempelvis vara
fallet, om det kan konstateras, att den skattskyldige tidigare använt sig
av den i det nyssnämnda exemplet angivna metoden för att undanhålla
skatt.

På sätt utredningen föreslagit bör rättelse av felräkning i deklaration
eller motsvarande handling rättas, innan kvittning sker. En felräkning
till den skattskyldiges nackdel i deklarationen får således inte åberopas
till hans fördel i samband med kvittningen. Kvittningsrätten bör vidare
vara begränsad till den förvärvskälla, som den utelämnade intäkten eller
det för högt upptagna avdraget avser. En utelämnad rörelseintäkt får
således inte kvittas mot ett uteglömt förvärvsavdrag. Som utredningen
framhåller måste vidare det villkoret vara uppfyllt, att det avdrag i förvärvskällan,
som yrkas i efterhand, inte förutsätter dispositioner som
medför ändringar i bokslutet. Enligt utskottets mening bör de ovannämnda
principerna för kvittningsrätten i tillämpliga delar gälla för hela
det administrativa sanktionsområdet.

I motsats till motionärerna anser utskottet att uttryckliga författningsbestämmelser
om kvittningsrätten inte är nödvändiga. Det torde vara tillräckligt
att vederbörande myndighet utfärdar anvisningar för en enhetlig
tillämpning av bestämmelserna. Utskottet förutsätter, att skattetilläggsutredningen,
sedan erfarenheter vunnits från den praktiska tillämpningen
av kvittningsbestämmelserna, överväger de ändringar som eventuellt kan
bli nödvändiga.

Med det anförda torde yrkandet 4 i motionen 1869 och yrkandet 1 i
motionen 1870 i allt väsentligt vara tillgodosedda.

SkU 1977/78: 50

Författningsförslagen

Bestämmelserna om skattetillägg och förseningsavgift vid inkomst- och
förmögenhetstaxeringen är enligt förslaget i propositionen intagna i
116 a—116t§§TL. En sådan författningsreglering finner utskottet
mindre lämplig. Skattetilläggsutredningen bör därför överväga lämpligheten
av att antingen föra över de ovannämnda bestämmelserna till en
särskild lag eller att sammanföra samtliga de skatteadministrativa sanktionsreglerna
i en gemensam lag. Vid sin granskning av författningsförslagen
i övrigt har utskottet inte funnit anledning till erinringar.

De förslag i propositionen, som inte närmare behandlats i det föregående,
har inte föranlett några särskilda uttalanden från utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. beträffande sanktionsnivån för skattetillägg enligt TL

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78: 1869 yrkandet 1
bifaller propositionen 1977/78: 136 i denna del;

2. beträffande skattetillägg enligt den lägre procentsatsen
enligt TL

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78: 1868 bifaller
propositionen i denna del;

3. beträffande eftergift av särskild avgift

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78: 1869 yrkandet 2
i vad avser hälfteneftergift bifaller propositionen i denna del;

4. beträffande jämkning av skattetillägg vid räkenskapsfel
enligt ML

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78: 1869 yrkandet 2
i vad avser skattetillägg vid räkenskapsfel bifaller propositionen
i denna del;

5. beträffande skattetillägg för oriktig uppgift i skattemål

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78: 1869 yrkandet 3
bifaller propositionen i denna del;

6. beträffande kvittning

att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna
1977/78: 1869 yrkandet 4 och 1870 yrkandet 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet ovan anfört i fråga om
rätten till kvittning;

7. beträffande skattetilläggsutredningens fortsatta arbete

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall

SkU 1977/78: 50

till motionen 1977/78: 1870 yrkandet 2 som sin mening ger
regeringen till känna, att skattetilläggsutredningen bör vara
oförhindrad att i sitt fortsatta arbete pröva det skatteadministrativa
sanktionssystemet i dess helhet;

8. beträffande författningsförslagen

att riksdagen till följd av vad ovan hemställts antar de vid propositionen
fogade förslagen till

a. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623),

b. lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt,

c. lag om ändring i lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning,

d. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973: 601),

e. lag om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

f. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),

g. lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308),

h. lag om ändring i lagen (1976: 298) om statsplombering av
utsäde och om växtförädlingsavgift.

Stockholm den 20 april 1978

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson (c), Valter Kristenson*
(s), Stig Josefson (c), Tage Johansson (s), Nils Hörberg* (fp), Rune
Carlstein (s), Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors (s), Kurt Söderström
(m), Curt Boström* (s), Karin Ahrland (fp), Bo Lundgren (m),
Ingemar Hallenius (c) och Eric Marcusson (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Tage Johansson, Rune Carlstein,
Olle Westberg i Hofors, Curt Boström och Eric Marcusson (samtliga s),
som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande under rubriken Sanktionsnivån
för skattetillägg enligt TL, som på s. 47 börjar med ”Den föreslagna”
och slutar med ”motionen 1869”, bort ha följande lydelse:
Skattetilläggsutredningen har i sitt betänkande framhållit att skäligheten
av avgifternas storlek inte har bedömts i dess förslag och att frågan

SkU 1977/78: 50

således ingår bland de uppgifter som återstår att utreda i det fortsatta
arbetet. Motivet för förslaget om sänkning av sanktionsnivåerna för
skattetillägg enligt TL uppges i propositionen vara att därigenom minska
behovet av mer komplicerade jämkningsregler.

Utskottet anser inte att behovet av jämkningsregler tillgodoses genom
de föreslagna, relativt obetydliga, lindringarna i reaktionen. Inte heller
i övrigt har redovisats några bärande skäl för förslaget om sänkning av
de generella sanktionsnivåerna för skattetillägg enligt TL. Det saknas
därför enligt utskottets mening anledning att föregripa utredningens
kommande bedömning av sanktionsnivåerna över hela fältet för de nu
förevarande avgifterna.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionen 1869 yrkandet
1 och avstyrker propositionen i denna del.

dels att det avsnitt i utskottets yttrande under rubriken Eftergift av
särskild avgift, som börjar på s. 49 med ”Skatteutskottet delar” och
slutar på s. 50 med ”motionen 1869”, bort ha följande lydelse:

Utredningens förslag att skattetillägg skall få efterges med hälften,
när sådan omständighet som skall beaktas vid fråga om befrielse från
avgift föreligger men denna är ej så uttalad att hela tillägget bör efterges,
har godtagits av det helt övervägande antalet remissinstanser.

I flera utländska administrativa sanktionssystem — bl. a. i Finland och
Norge — har beslutsfattaren förhållandevis fria händer att inom vissa
ramar bestämma påföljdens storlek. Den praktiska tillämpningen av
detta har inte föranlett några särskilda svårigheter. Förslaget i motionen
1869 går emellertid endast ut på att skatte- resp. avgiftstillägg under
vissa förutsättningar skall kunna jämkas med en på förhand bestämd
bråkdel av den avgift som eljest skulle utgå. Enligt utskottets uppfattning
bör det merarbete som föranleds av de föreslagna jämkningsreglerna
kunna hållas inom rimliga gränser. Önskemålet om enkelhet och
schablonisering bör självfallet vara vägledande för all lagstiftnings verksamhet.
Kravet på att reglerna skall vara enkla att tillämpa är således ej
unikt för det skatteadministrativa sanktionssystemet. Detta krav är dock
relativt till sin innebörd bl. a. genom att hänsyn måste tas till andra
aspekter. Skulle det upprätthållas med absolut konsekvens borde även
den nu förefintliga möjligheten att helt efterge skatte- resp. avgiftstillägg
och förseningsavgift slopas.

När man skall bedöma frågan om hur det skatteadministrativa sanktionssystemet
skall kunna nyanseras bör inte principen om enkelhet och
schablonisering dominera övervägandena i den grad som lagförslaget i
propositionen ger uttryck för. Andra relevanta intressen måste tillmätas
lika eller större betydelse. Särskild vikt måste fästas vid hänsynen till den
skattskyldiges befogade intresse av att sanktionens storlek står i rimligt
förhållande till arten av hans försummelse och hans personliga möjlig -

SkU 1977/78: 50

heter att upprätta en i alla avseenden korrekt deklaration. Enligt utskottets
mening är svårigheterna att tillämpa de föreslagna jämkningsreglerna
således betydligt överdrivna, medan däremot synpunkter som
tillgodoser den skattskyldiges befogade intressen tillmätts alltför litet
intresse.

Utskottet anser inte att den i propositionen anvisade vägen att komma
till rätta med bristen på nyanser i det skatteadministrativa sanktionssystemet
är den riktiga. Allmänt hållna uttalanden om att befrielsegrunderna
skall tillämpas generöst och att avgift får efterges även i fall som
tangerar dem som finns beskrivna i RSV:s föreskrifter kan inte styra
rättstillämpningen i mildrande riktning i nu avsedda fall. Utskottet föreslår
därför, att det i motionen 1869 framlagda förslaget till hälfteneftergift
genomförs inom hela sanktionsområdet. Om de praktiska erfarenheterna
av bestämmelserna om hälfteneftergift mot förmodan leder till
otillfredsställande resultat, förutsätter utskottet, att regeringen tar initiativ
till de ändringar av reglerna som kan bli erforderliga.

Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet bifall till yrkandet 2 i motionen
1869 i vad det avser hälfteneftergift och avstyrker propositionen i denna
del.

dels att det avsnitt i utskottets yttrande under rubriken Jämkning av
skattetillägg vid räkenskapsfel enligt ML, som på s. 51 börjar med ”Med
anledning” och slutar med ”vid räkenskapsfel”, bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening innebär förslaget i propositionen en kraftig
skärpning i förhållande till utredningens förslag. Denna kommer att
drabba ett mycket stort antal små och medelstora företag, som saknar
en fullt utbyggd intern kontroll och som inte förmår styrka att redovisningssystemet
i nu förevarande avseende har den säkerhet som krävs för
eftergift. Trots att felaktigheten som sådan kan bedömas som ursäktlig
skall i dessa fall utgå oreducerade skattetillägg, som i det enskilda fallet
kan uppgå till betydande belopp.

Det föreligger otvivelaktigt ett klart uttalat behov av en möjlighet att
nyansera tillägget för dessa fall, och detta har inte tillgodosetts med
propositionens förslag. Utskottet förordar därför, att lagstiftningen utformas
i enlighet med förslaget i motionen 1869.

Utskottets förslag innebär att skattetillägg enligt ML skall kunna efterges
med två tredjedelar, om räkenskapsfelet normalt skulle ha upptäckts
av den skattskyldige senast i samband med bokslutet.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till yrkandet 2 i motionen
1869 i vad det avser jämkning av skattetillägg vid räkenskapsfel och
avstyrker propositionen i denna del.

dels att det avsnitt i utskottets yttrande under rubriken Skattetillägg
för oriktig uppgift i skattemål, som börjar på s. 51 med ”Beträffande

5 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 50

SkU 1977/78: 50

oriktiga” och slutar på s. 52 med ”motionen 1869”, bort ha följande
lydelse:

Beträffande oriktiga uppgifter, som skattskyldig lämnar i för sent anförda
besvär, får utskottet anföra följande. Det kan givetvis teoretiskt
sett inträffa sådana fall att besvär inte tas upp till prövning därför att
besvärsyrkandet grundas på oriktig uppgift. Sådana fall måste emellertid
vara ytterst sällsynta. Vidare måste uppgiftens oriktighet vara tämligen
uppenbar. Någon egentlig risk för att uppgiften i sådant fall skulle
ha kunnat godtas finns ju då inte. Uttalandet i propositionen att skäl att
föra talan i nu avsedda fall torde föreligga endast i fall av uppenbart
oriktigt uppgiftslämnande förefaller därför vara en meningslös begränsning
av talerätten i mål om skattetillägg.

Enligt utskottets mening bör förslaget i motionen 1869, som överensstämmer
med vad utredningen föreslagit i denna del, bifallas. Någon
risk för att skatt skall dras undan det allmänna kan ej anses föreligga.
Har den oriktiga uppgiften godtagits och t. ex. extra ordinär besvärsrätt
därför anses föreligga med nedsättning av taxeringen som följd, utgår
givetvis skattetillägg om oriktigheten sedermera konstateras. Det väsentligaste
skälet är emellertid att det för den skattskyldige måste framstå
som obegripligt och orättvist att han påförs skattetillägg, trots att
hans besvär inte har prövats i sak. Tillämpningssvårigheter torde också
uppkomma med hänsyn till det ovan återgivna uttalandet i propositionen.

Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet bifall till yrkandet 3 i motionen
1869 och avstyrker propositionen i denna del.

dels att utskottet under momenten 1, 3, 4, 5 och 8 bort hemställa

1. beträffande sanktionsnivån för skattetillägg enligt TL
att riksdagen med bifall till motionen 1977/78: 1869 yrkandet 1
avslår propositionen 1977/78: 136 i denna del;

3. beträffande eftergift av särskild avgift

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78: 1869 yrkandet
2 i vad avser hälfteneftergift avslår propositionen i denna del;

4. beträffande jämkning av skattetillägg vid räkenskapsfel enligt
ML

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78: 1869 yrkandet 2
i vad avser skattetillägg vid räkenskapsfel avslår propositionen
i denna del;

5. beträffande skattetillägg för oriktig uppgift i skattemål

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78: 1869 yrkandet 3
avslår propositionen i denna del;

8. beträffande författningsförslagen

att riksdagen till följd av vad ovan hemställts antar de vid propositionen
fogade förslagen till

SkU 1977/78: 50

a. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623) med de ändringar
att 116 a och 116 h §§ erhåller följande såsom reservanternas
förslag betecknade lydelse:

Utskottets förslag Reservanternas förslag

116 a §

Har skattskyldig i självdeklaration
eller annat skriftligt meddelande,
avgivet till ledning vid den
skattskyldiges taxering, lämnat

uppgift som befinnes oriktig, påförs
honom särskild avgift (skattetillägg).
Detsamma gäller
när skattskyldig skriftligen har
lämnat sådan uppgift i mål om sin
taxering.

Avgiftsberäkning enligt andra
stycket sker efter tjugo procent i
fall då den oriktiga uppgiften har
rättats eller hade kunnat rättas
med ledning av kontrollmaterial,
som normalt är tillgängligt vid
taxering, såsom taxeringsavi, den
skattskyldiges självdeklaration för
det nästföregående beskattningsåret
eller uppgift, som det enligt

Har skattskyldig i självdeklaration
eller annat skriftligt meddelande,
avgivet till ledning vid den
skattskyldiges taxering, lämnat
uppgift som befinnes oriktig, påförs
honom särskild avgift (skattetillägg).
Detsamma gäller
när skattskyldig skriftligen har
lämnat sådan uppgift i mål om sin
taxering. I sistnämnda fall påföres
dock ej skattetillägg om uppgiften
ej prövats med hänsyn till att besvären
inkommit för sent eller att
besvärsrätt eljest ej förelegat i målet.

Skattetillägg enligt första stycket
utgår med femtio procent av
den inkomstskatt eller förmögenhetsskatt
som, om den oriktiga
uppgiften hade godtagits, ej skulle
ha påförts den skattskyldige eller
hans make eller, vad angår förmögenhetsskatt,
med honom samtaxerat
barn. Skulle den oriktiga
uppgiften, om den följts, ha föranlett
att skattskyldigs make erhållit
skattereduktion enligt 2 §
4 mom. uppbördslagen (1953:
272) med för högt belopp, påförs
den skattskyldige skattetillägg
med femtio procent av detta belopp.
Vad som enligt det föregående
gäller när skatt ej skulle ha
påförts samtaxerad make tillämpas
även i det fall då dödsbo samtaxerats
med annan skattskyldig.

Avgiftsberäkning enligt andra
stycket sker efter tjugofem procent
i fall då den oriktiga uppgiften har
rättats eller hade kunnat rättas
med ledning av kontrollmaterial,
som normalt är tillgängligt vid
taxering, såsom taxeringsavi, den
skattskyldiges självdeklaration för
det nästföregående beskattningsåret
eller uppgift, som det enligt

SkU 1977/78: 50

Utskottets förslag

denna lag åligger arbetsgivare eller
annan att utan anmaning lämna
till ledning för annans taxering.
Vad angår annat kontrollmaterial
än taxeringsavi och självdeklaration
för det nästföregående beskattningsåret
gäller vad som har
sagts nu endast om materialet varit
tillgängligt för taxeringsnämnden
före utgången av taxeringsperioden.
Som normalt tillgängligt
kontrollmaterial anses icke
meddelande från annan taxeringsnämnd.

116

Skattetillägg får helt eftergivas
även i fall då det belopp som kunde
ha undandragits genom felaktigheten
eller underlåtenheten är
att anse som ringa.

Reservanternas förslag

h §

Skattetillägg får eftergivas med
hälften när omständighet som avses
i första stycket föreligger men
det likväl ej anses föreligga skäl
för eftergift av hela tillägget. Eftergift
på denna grund får ej medföra
att avgiften beräknas till lägre
belopp än 100 kronor.

Skattetillägg får helt eftergivas
även i fall då det belopp som kunde
ha undandragits genom felaktigheten
eller underlåtenheten är
att anse som ringa.

b. lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt med
de ändringar att 64 a och 64 f §§ erhåller följande såsom reservanternas
förslag betecknade lydelse:

Utskottets förslag Reservanternas förslag

64 a §

Har skattskyldig i deklaration Har skattskyldig i deklaration
eller annat skriftligt meddelande, eller annat skriftligt meddelande,

SkU 1977/78: 50

Reservanternas förslag

Utskottets förslag

avgivet till ledning för länsstyrelsens
beslut om hans skatt, lämnat
uppgift som befinnes oriktig, påförs
honom särskild avgift (skattetillägg)
med tjugo procent
av det skattebelopp, som ej skulle
ha påförts eller som felaktigt skulle
ha tillgodoräknats honom om
den oriktiga uppgiften godtagits.
Detsamma gäller när skattskyldig
skriftligen har lämnat sådan uppgift
i mål om skatt. I sistnämnda
fall påföres dock ej skattetillägg
om uppgiften ej prövats med hänsyn
till att besvären inkommit för
sent eller att besvärsrätt eljest ej
förelegat i målet.

64 f §

Särskild avgift får helt eftergi- Särskild avgift får helt eftergivas,
om felaktigheten eller under- vas, om felaktigheten eller underlåtenheten
kan antagas ha sådant låtenheten kan antagas ha sådant

SkU 1977/78: 50

Utskottets förslag

samband med den skattskyldiges
ålder, sjukdom, bristande erfarenhet
eller därmed jämförligt förhållande
att den kan anses ursäktlig.
Detsamma gäller om felaktigheten
eller underlåtenheten framstår som
ursäktlig med hänsyn till den oriktiga
uppgiftens beskaffenhet eller
annan särskild omständighet, som
rör annat än vad som sägs i första
meningen.

Skattetillägg får helt eftergivas
även i det fall då det belopp som
kunde ha undandragits genom felaktigheten
eller underlåtenheten är
att anse som ringa.

Särskild avgift får icke påföras
sedan skattskyldig har avlidit.

Reservanternas förslag

Avser skattetillägg oriktig uppgift
som beror på felräkning, missskrivning
eller annat uppenbart
förbiseende i ej avslutad bokföring,
får tillägget eftergivas med
tre fjärdedelar, om det framstår
som uppenbart obilligt att påföra
tillägget.

Skattetillägg får helt eftergivas
även i det fall då det belopp som
kunde ha undandragits genom felaktigheten
eller underlåtenheten är
att anse som ringa.

Särskild avgift får icke påföras
sedan skattskyldig har avlidit.

c. lag om ändring i lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning med den ändringen att 37 f § erhåller
följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

Utskottets förslag

Reservanternas förslag

f §

SkU 1977/78: 50

Utskottets förslag

står sora ursäktlig med hänsyn till
den oriktiga uppgiftens beskaffenhet
eller annan särskild omständighet,
som rör annat än vad som sägs
i första meningen.

Skattetillägg får helt eftergivas
även i det fall då det belopp som
kunde ha undandragits genom felaktigheten
eller underlåtenheten är
att anse som ringa.

Särskild avgift får icke påföras
sedan skattskyldig har avlidit. Har
avgift ändå påförts, skall den eftergivas
efter anmälan av dödsboet.

Reservanternas förslag

står som ursäktlig med hänsyn till
den oriktiga uppgiftens beskaffenhet
eller annan särskild omständighet,
som rör annat än vad som sägs
i första meningen.

Skattetillägg får eftergivas med
hälften när omständighet som avses
i första stycket föreligger men
det likväl ej anses föreligga skäl
för eftergift av hela tillägget. Eftergift
på denna grund får dock
ej medföra att avgiften utgår med
lägre belopp än 100 kronor.

Skattetillägg får helt eftergivas
även i det fall då det belopp som
kunde ha undandragits genom felaktigheten
eller underlåtenheten är
att anse som ringa.

Särskild avgift får icke påföras
sedan skattskyldig har avlidit. Har
avgift ändå påförts, skall den eftergivas
efter anmälan av dödsboet.

d. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973: 601),

e. lag om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m. med den
ändringen att 45 § erhåller följande såsom reservanternas förslag
betecknade lydelse:

Utskottets förslag

Reservanternas förslag
§

Avgiftstillägg får eftergivas med
hälften när omständighet som avses
i första stycket föreligger men
det likväl ej anses föreligga skäl
för eftergift av hela tillägget. Ef -

SkU 1977/78: 50

Utskottets förslag

Avgiftstillägg må helt eftergivas
även i fall då det belopp som kunde
ha undandragits genom felaktigheten
eller underlåtenheten är
att anse som ringa.

Reservanternas förslag

tergift på denna grund får ej medföra
att tillägget utgår med lägre
belopp än etthundra kronor.

Avgiftstillägg må helt eftergivas
även i fall då det belopp som kunde
ha undandragits genom felaktigheten
eller underlåtenheten är
att anse som ringa.

f. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),

g. lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308),

h. lag om ändring i lagen (1976: 298) om statsplombering av
utsäde och om växtförädlingsavgift.

SkU 1977/78: 50

Bilaga

Socialförsäkringsutskottets yttrande
1977/78: 2 y

över propositionen 1977/78:136 om ändrade regler för skattetilllägg
m. m. jämte motioner

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har genom beslut den 4 april 1978 berett socialförsäkringsutskottet
tillfälle att avge yttrande över propositionen 1977/78:
136 om ändrade regler för skattetillägg m. m. jämte motioner.

I propositionen föreslås ändringar i det administrativa sanktionssystemet
på skatte- och avgiftsområdet. Förslagen, som bygger på ett
betänkande av skattetilläggsutredningen, innebär vissa lättnader för de
skatt- och avgiftsskyldiga. Utskottet, som begränsar sitt yttrande till att
gälla de avsnitt av propositionen och motionerna som berör lagen om
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, anser sig
— från de synpunkter utskottet har att företräda — i allt väsentligt
kunna biträda de förslag till ändringar i denna lag som föreslås i propositionen.
I det följande kommer utskottet därför uteslutande att uppehålla
sig vid två frågor som aktualiserats i motionerna 1869 och 1870.
Den ena gäller eftergift av avgiftstillägg och den andra beräkning av
undandraget belopp.

Enligt nu gällande bestämmelser kan avgiftstillägg under vissa förutsättningar
efterges helt. Någon möjlighet till partiell eftergift föreligger
således inte.

Skattetilläggsutredningen, som ansåg att det fanns behov av att i
vissa fall jämka skatte- och avgiftstillägg, föreslog en avgiftsregel som
gjorde det möjligt att efterge avgiftstillägget med hälften. Sådan möjlighet
skulle finnas då det förelåg omständighet, som enligt gällande
bestämmelser skall beaktas vid prövning av fråga om befrielse från avgift,
men denna omständighet inte var ”så uttalad” att hela tillägget
borde efterges. Vidare skulle hälfteneftergift kunna medges om det med
hänsyn till den skattskyldiges ekonomiska och sociala situation var
obilligt att ta ut hela tillägget.

Propositionen innebär i denna del ett avsteg från utredningens förslag.
Någon partiell eftergift av avgiftstillägg blir således inte heller i
fortsättningen möjlig. I stället föreslår departementschefen en sänkning
av den generella nivån för skattetillägget enligt taxeringslagen och att
bestämmelser införs, enligt vilka från det sanktionerade området skall
kunna undantas vissa felaktigheter, som enligt gällande praxis medför

SkU 1977/78: 50

skattetillägg. Departementschefen framhåller till stöd för förslaget i
propositionen att regler om hälfteneftergift inte är väl förenliga med
principerna för ett sanktionssystem som, för att det skall bli effektivt,
måste kunna tillämpas på ett enkelt och smidigt sätt och till stor del
bygga på schabloniserade bedömningar.

Olof Palme m. fl. yrkar i motionen 1869 bl. a. att de nuvarande
sanktionsnivåerna för skattetillägg enligt taxeringslagen bibehålls och
att riksdagen, med visst undantag, beslutar anta de av skattetilläggsutredningen
föreslagna jämkningsreglerna i fråga om skatte- och avgiftstillägg.
Motionärerna pekar på att detta förslag i sak godtagits av
det helt övervägande antalet remissinstanser och uttalar bl. a. den meningen
att departementschefen betydligt överdrivit tillämpningssvårigheterna
och att man i valet mellan mycket rigorösa skattetillägg och en
något mer komplicerad eftergiftsregel än den i propositionen föreslagna
bör ge hänsynen till de skatt- och avgiftsskyldiga företräde.

Förslaget i propositionen innebär som tidigare nämnts en utvidgning
av förutsättningarna för undantag från resp. eftergift av skatte- och
avgiftstillägg. Av departementschefens uttalanden i propositionen framgår
också att skattetilläggsutredningen enligt hans uppfattning i sitt
fortsatta arbete bör överväga frågan om en spärregel mot beloppsmässigt
särskilt höga tillägg. Enligt utskottets mening finns det, som framhålls
i propositionen, anledning befara att jämkningsregler av den art
som föreslagits av skattetilläggsutredningen skulle kunna leda till svårigheter
i den praktiska tillämpningen och få till resultat att skatte- och
avgiftstillägg kom att påföras även i sådana situationer där befrielse
hellre borde medges. Den utformning som bestämmelserna om undantag
från och eftergift av skatte- och avgiftstillägg erhållit i propositionen
bör enligt utskottets mening ge myndigheterna tillräckliga möjligheter
att beakta förhållanden i enskilda fall och därmed tillgodose de
skatt- och avgiftsskyldigas rimliga krav på en så långt möjligt rättvis
och likformig tillämpning av avgiftstilläggen. På grund av det anförda
och då under remissbehandlingen tungt vägande administrativa skäl
framförts mot skattetilläggsutredningens förslag om partiell befrielse
från skatte- och avgiftstillägg anser utskottet att yrkandet om jämkning
av sådana tillägg bör avslås.

Det anförda innebär emellertid inte att utskottet anser att skattetillläggsutredningen
i sitt fortsatta arbete bör avstå från att på nytt ingå
i en prövning av vare sig frågan om avgiftsnivå eller om jämkning
av skatte- eller avgiftstilläggen. Vad särskilt angår avgiftstilläggen vill
utskottet erinra om att propositionen inte — som i fråga om skattetillläggen
— innehåller förslag om någon generell nedsättning av avgiftsnivån.
Med hänsyn härtill och då utredningen har till uppgift att göra
en allmän översyn av det administrativa sanktionssystemet kan utskottet,
i likhet med motionären i motionen 1870, inte acceptera den styr -

SkU 1977/78: 50

ning av det fortsatta utredningsarbetet som departementschefen förordar.

Skattetilläggsutredningen föreslog i sitt enhälliga betänkande att skatteller
avgiftsskyldig som påförts tillägg med visst belopp i efterhand
skulle ha möjlighet att åberopa en kvittningspost och därigenom minska
skatte- resp. avgiftstillägget. Propositionen innebär även på denna punkt
ett avsteg från utredningens förslag. Departementschefen framhåller
att vissa rättviseskäl visserligen synes tala för en kvittningsregel men
anser att en utvidgad kvittningsrätt ger utrymme för missbruk. Som
exempel nämner han det fall att en skattskyldig vid avsiktlig underdeklaration
först i efterhand ställer yrkanden om avdrag som han är
berättigad till.

I motionen 1869 och 1870 har framställts yrkanden om att utredningens
förslag i fråga om kvittning skall godtas av riksdagen.

Enligt utskottets mening finns det skäl som talar för att en avgiftsskyldig
som påförs avgiftsunderlag med visst belopp skall ha möjlighet
att i efterhand kvittningsvis göra gällande att avgiftsunderlaget beräknats
för högt.

Frågor rörande kvittning torde i det helt övervägande antalet fall
uppkomma i mål som rör skatter av olika slag. I det förslag till ny besvärsorganisation
inom socialförsäkringen som antogs av riksdagen vid
förra riksmötet (prop. 1977/78: 20, SfU 1977/78: 15, rskr 113) har förutskickats
att handläggningen av avgiftsärenden såväl i första instans
som i besvärsinstans senare skall föras över till myndigheter och domstolar
inom skatteområdet. Mot denna bakgrund och då enligt utskottets
mening samma principer i fråga om kvittning bör gälla inom såväl
skatte- som avgiftsprocessen anser utskottet att närmare ställning till
frågan om kvittning i avgiftsprocessen bör tas av skatteutskottet.

Med det anförda anser utskottet att skatteutskottet bör tillstyrka bifall
till det förslag i motionen 1870 som innebär att skattetilläggsutredningen
i sitt fortsatta arbete skall vara oförhindrad att ompröva såväl
skatte- och avgiftstilläggens avgiftsnivå som eftergiftsreglerna.

Utskottet anser vidare att skatteutskottet bör avstyrka bifall till motionen
1869 och — med ovan angivna förbehåll — tillstyrka bifall till
propositionen.

Stockholm den 7 april 1978

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Per-Eric Ringaby (m), Gillis Augustsson
(s), Arne Magnusson (c), Helge Karlsson (s), Eric Marcusson (s), Börje
Nilsson (s), Ralf Lindström (s), Elis Andersson (c), Stina Andersson (c),
Lars-Äke Larsson (s), Bertil Dahlén (fp), Yvonne Hedvall (m), Martin
Olsson (c) och Marianne Jönsson (c).

SkU 1977/78: 50

Avvikande mening

av Sven Aspling, Gillis Augustsson, Helge Karlsson, Eric Marcusson,
Börje Nilsson, Ralf Lindström och Lars-Åke Larsson (samtliga s) vilka
anser att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 2 med
”Förslaget i” och slutar på s. 3 med ”till propositionen.” bort ha följande
lydelse:

De skäl som departementschefen åberopat för att frångå skattetillläggsutredningens
förslag om hälfteneftergift finner utskottet föga övertygande.

De av utredningen föreslagna bestämmelserna om hel och halv eftergift
av skatte- och avgiftstillägg ger enligt utskottets mening, rätt tilllämpade,
myndigheterna större möjligheter än propositionens regler att
beakta förhållanden i enskilda fall och är därför mer ägnade att tillgodose
rättssäkerhetsintressen och de avgiftsskyldigas berättigade krav
på likformighet i tillämpningen. Vad särskilt angår de av departementschefen
uttalade farhågorna för att bestämmelser om hälfteneftergift
skulle kunna innebära administrativa nackdelar vill utskottet som sin
mening gärna framhålla att de bestämmelser om undantag från och
eftergift av skatte- och avgiftstillägg, som föreslås i propositionen och
som f. ö. innebär endast marginella förbättringar av nuvarande ordning,
sett inte minst ur de skatt- och avgiftsskyldigas synvinkel, sannolikt
skulle komma att leda till mycket betydande svårigheter i den praktiska
tillämpningen. Som motionärerna i motionen 1869 framhåller måste
vid utformningen av ett sanktionssystem av förevarande art hänsyn till
de skattskyldiga väga tyngre än farhågor för svårigheter att föra ut
bestämmelserna i praktisk tillämpning. Med det anförda förordar utskottet
att skatteutskottet i enlighet med skattetilläggsutredningens enhälliga
förslag och i överensstämmelse med den uppfattning i sak som
en majoritet av remissinstanserna gett uttryck åt tillstyrker bifall till
yrkandet 2 i motionen 1869. Utskottet anser också att skatteutskottet
bör biträda det yrkande i motionen 1870 som innebär att skattetilläggsutredningen
i sitt fortsatta arbete skall vara oförhindrad att ompröva
såväl skatte- och avgiftstilläggens nivå som eftergiftsreglerna.

Skattetilläggsutredningen föreslog i sitt enhälliga betänkande att skatteller
avgiftsskyldig som påförts tillägg med visst belopp i efterhand
skulle ha möjlighet att åberopa en kvittningspost och därigenom minska
skatte- resp. avgiftstillägget. Propositionen innebär även på denna
punkt ett avsteg från utredningens förslag. Departementschefen framhåller
att vissa rättviseskäl visserligen synes tala för en kvittningsregel
men anser att en utvidgad kvittningsrätt ger utrymme för missbruk.
Som exempel nämner han det fall att en skattskyldig vid avsiktlig underdeklaration
först i efterhand ställer yrkanden om avdrag som han
är berättigad till.

SkU 1977/78: 50

I motionerna 1869 och 1870 har framställts yrkanden om att utredningens
förslag i fråga om kvittning skall godtas av riksdagen.

Den av skattetilläggsutredningen föreslagna utvidgningen av kvittningsrätten
har även den tillstyrkts av en majoritet av de remissinstanser
som uttalat sig i frågan. Utskottet, som tidigare gett uttryck åt den
uppfattningen att hänsynen till de skatt- och avgiftsskyldiga väger tungt
inte minst i mål som rör det administrativa sanktionssystemet, anser de
skäl mot en utvidgning av kvittningsrätten som framförts av departementschefen
inte vara bärande. Det förhållandet att missbruk i vissa
fall förekommer får inte innebära att man som huvudregel avstänger
arbetsgivarna från möjligheten att i efterhand göra berättigade kvittningsinvändningar
och därmed mildra verkningarna av ett avgiftstilllägg.
Även om frågor rörande kvittning i mål rörande sådana tillägg
såvitt utskottet kan bedöma torde uppkomma endast i undantagsfall
anser utskottet sig därför böra i princip förorda att skatteutskottet godtar
skattetilläggsutredningens förslag på denna punkt. Utskottet förordar
således att skatteutskottet tillstyrker bifall till motionen 1869, yrkandet
4, och motionen 1870 i vad den innehåller yrkande om fullföljande
av skattetilläggsutredningens förslag om kvittningsrätt i avgiftsmål.

SkU 1977/78: 50

Innehåll

Propositionen 1

Författningsförslagen 3

Motionerna 45

Yttrande från socialförsäkringsutskottet m. m 45

Utskottet 45

Sanktionsnivån för skattetillägg enligt TL 46

Skattetillägg efter den lägre procentsatsen enligt TL 48

Eftergift av särskild avgift 49

Jämkning av skattetillägg vid räkenskapsfel enligt ML 50

Skattetillägg för oriktig uppgift i skattemål 51

Kvittning 52

Författningsförslagen 54

Hemställan 54

Reservation 55

Bilaga: Socialförsäkringsutskottets yttrande 65

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780046