SfU 1977/78:32

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1977/78:32

med anledning av propositionen 1977/78:109 om förskott på studiemedel
m. m. jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1977/78: 109 (utbildningsdepartementet) har regeringen
föreslagit riksdagen att

1. antaga inom utbildningsdepartementet upprättat förslag till lag om
ändring i studiestödslagen (1973: 349),

2. bemyndiga regeringen att vid centrala studiestödsnämnden inrätta
en ordinarie tjänst för överdirektör med beteckningen p.

Propositionen behandlar ett förslag som lagts fram av en arbetsgrupp
inom utbildningsdepartementet om införandet av ett förskottssystem i
studiemedelssystemet. I propositionen föreslås att förskott skall kunna
utgå till en studerande som efter sin ansökan väntat på beslut om studiemedel
längre tid än fyra veckor.

I propositionen föreslås vidare inrättandet av en tjänst som överdirektör
vid centrala studiestödsnämnden samt en begränsad omorganisation
av nämndens kansli.

Det i propositionen intagna författningsförslaget är följande.

Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973: 349)

Härigenom föreskrivs att i studiestödslagen (1973: 349)1 skall införas
en ny paragraf, 9 kap. 4 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

4 §2

På studiemedel enligt 4 kap.
kan förskott utgå enligt föreskrifter
som meddelas av regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande,
av centrala studiestödsnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

1 Lagen omtryckt 1975: 359.

2 Förutvarande 4 § upphävd genom 1975:166.

1 Riksdagen 1977/78.11 sami. Nr 32

SfU 1977/78: 32

Motionerna

Med anledning av propositionen har följande motioner väckts, nämligen: motionen

1977/78: 1879 av Sven Aspling m. fl. (s) vari hemställs att
riksdagen beslutar

1. att ge regeringen som sin mening till känna vad i motionen anförts
om återbetalningen av förskott på studiemedel m. m.,

2. att ge regeringen som sin mening till känna vad i motionen anförts
om justering av förskottsbeloppet,

motionen 1977/78: 1880 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk)
vari hemställs

1. att riksdagen beslutar anvisa 300 000 kr. till driftkostnader för förskottssystem
åt studerande,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller att studiestödsutredningen
får direktiv att lägga fram förslag så att de nuvarande långa behandlingstiderna
för studiemedelsansökningar elimineras,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i övrigt anförts i motionen.

Utskottet

Under hösten 1977 påbörjades en övergång till ett nytt utbetalningssystem
för studiemedel som baserar sig på automatisk databehandling.
Samtidigt ökade antalet studiemedelsansökningar kraftigt. Till följd
härav förlängdes tiden för behandlingen av ansökningarna på ett sätt
som inte ansågs acceptabelt, och ett provisoriskt system för förskottsutbetalningar
av studiemedel genom postverkets eller banks försorg
måste tillgripas. För att få ett till det nya utbetalningssystemet bättre
anpassat förskottssystem, som i första hand skulle kunna användas under
hösten 1978, fick en arbetsgrupp inom utbildningsdepartementet i
uppdrag att utarbeta regler för ett sådant system.

Propositionens förslag grundar sig i allt väsentligt på arbetsgruppens
förslag, som redovisats i departementspromemorian Ds U 1977: 23,
Förskott på studiemedel. Förslaget i propositionen innebär att i de fall
en ansökan om studiemedel inte hunnit slutbehandlas av studiemedelsnämnden
inom fyra veckor ett förskottsbelopp på studiemedlen skall
kunna utgå med 2 500 kr. Detta skall avräknas när studiemedlen betalas
ut. Rätten till förskott är begränsad genom att det endast skall
utgå till studerande, som ansökt om studiemedel — och förskott därpå
— för en termins heltidsstudier. Förskott skall dock inte kunna utgå
till utländska studerande som väntar på prövningen av sin principiella
rätt att få studiemedel och inte heller till svenska studerande utomlands.
Förskott skall vidare kunna vägras om studiemedelsnämnden finner
sökanden vara uppenbart oberättigad till studiemedel. För att inte för -

SfU 1977/78: 32

skott skall utgå till personer, som inte påbörjat eller som avbrutit sina
studier, skall mottagaren i samband med utbetalningen av förskottet
avge en försäkran om att han bedriver studiemedelsberättigande studier.

Motionärerna i motionen 1880, Rolf Hagel och Alf Lövenborg, anser
att även deltidsstuderande, utländska studenter och svenskar som studerar
utomlands bör ha rätt till förskott på studiemedel.

Det föreslagna förskottssystemet har utformats så att det — samtidigt
som det skall vara enkelt att administrera och möjliggöra snabba
utbetalningar — inte skall leda till ett stort antal felaktiga utbetalningar.
Risken för sådana utbetalningar måste bedömas vara väsentligt mindre
när det gäller ansökningar från de grupper heltidsstuderande förslaget
avser än i fråga om dem, som uteslutits från systemet, med hänsyn till
att det främst är de senare ansökningarna som kan medföra ett komplicerat
och tidsödande utredningsförfarande. Utskottet anser det därför
rimligt att begränsa rätten till förskott på sätt som skett i propositionen.
Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionen 1880 i motsvarande
del.

I motionen 1879 av Sven Aspling m. fl. erinrar motionärerna om att
förskottsbeloppet 2 500 kr. kan komma att behöva justeras med hänsyn
till prisförändringar, och de anser att regeringen bör få rätt att göra
detta utan att frågan underställs riksdagens prövning. Utskottet kan
helt ansluta sig till denna uppfattning. Något särskilt tillkännagivande
härom till regeringen är dock inte erforderligt, eftersom riksdagen genom
att anta den föreslagna lydelsen av 9 kap. 4 § studiestödslagen
överlämnar verkställigheten av lagen till regeringen. Någon riksdagens
åtgärd med anledning av motionsyrkandet är därför inte motiverad.

Som tidigare nämnts är avsikten att uppburet förskott skall avräknas
i samband med utbetalningen av de studiemedel, på vilka förskottet
utgått. I de fall studiemedel inte beviljas eller beviljas med lägre belopp
än som motsvarar förskottsbeloppet skulle enligt den tidigare
nämnda arbetsgruppens förslag återkrav av förskottet ske enligt samma
regler som gäller när studiemedel uppburits obehörigen, dvs. beloppet
skulle — om inte anstånd medgavs — förfalla till betalning omedelbart
och ränta tas ut med två procent över normallåneräntan för statens
utlåningsfonder. Enligt propositionen skall ett förskott som inte motsvaras
av studiemedel kunna återkrävas, men räntan har begränsats till
belopp motsvarande normallåneräntan. Dessutom skall anstånd kunna
beviljas med återbetalningen på samma sätt som vid återkrav av studiemedel.

I motionen 1879 framhåller motionärerna att det av sociala skäl
inte bör ifrågakomma att återkräva ett förskott som i god tro uppburits
och förbrukats för den studerandes uppehälle. De menar också att
det från administrativ synpunkt är olämpligt att ha ett annat system för
återbetalning av förskott än för studiemedel. Förskotten i fråga bör

SfU 1977/78: 32

därför enligt motionärerna omvandlas till studiemedel och återbetalas
enligt samma regler som gäller för dessa.

Som nämnts är avsikten att förskottssystemet skall vara enkelt att
administrera och möjliggöra snabba utbetalningar samtidigt som felaktiga
utbetalningar skall undvikas. Om det skulle finnas möjligheter
att få förskott på samma förmånliga återbetalningsvillkor som gäller för
studiemedel skulle detta sannolikt uppmuntra till ansökningar om förskott
i en mängd fall där vederbörande inte är berättigad till studiemedel.
Inte minst administrativa skäl talar mot en sådan ordning. Utskottet
anser sig därför böra biträda departementschefens förslag, som i sig
innefattar ett socialt hänsynstagande genom reglerna om räntebefrielse
och om anstånd med återbetalning. Utskottet avstyrker följaktligen bifall
till motionen 1879 i denna del.

Arbetsgruppen beräknade kostnaderna för utvecklingen av förskottssystemet
till ca 100 000 kr. och driftkostnaderna vid en ärendevolym
om 10 000 ärenden till 50 000 kr. Mot beräkningen har riktats viss kritik
vid remissbehandlingen, och departementschefen uppger därför i propositionen
att han avser att ge centrala studiestödsnämnden i uppdrag att
göra detaljerade kostnadsberäkningar såväl när det gäller utvecklandet
av systemet som i fråga om driftkostnaderna.

Riksdagen har nyligen (prop. 1977/78: 100, bil. 12, SfU 1977/78: 18,
rskr 187) anvisat ett förslagsanslag av 34 036 000 kr. till anslaget Centrala
studiestödsnämnden m. m. Från anslaget bestrids administrationen
av bl. a. studiemedlen. Mot denna bakgrund bör ett yrkande i motionen
1880 om att riksdagen skall anvisa 300 000 kr. i driftkostnader för förskottssystemet
inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Motionen 1880 innehåller slutligen ett yrkande om att studiestödsutredningen
(U 1975: 16) skall få i uppdrag att lägga fram förslag i
syfte att eliminera nuvarande långa behandlingstider för studiemedelsansökningar
och att riksdagen skall uttala att målsättningen för studiefinansieringen
bör vara att studiemedlen görs icke återbetalningspliktiga
genom att bidragsandelen successivt ökas.

Studiestödsutredningen har i sitt principbetänkande SOU 1977: 31,
Studiestöd — Alternativa utvecklingslinjer, lagt fram olika förslag till
en utformning av det framtida studiestödet. Betänkandet har remissbehandlats,
och enligt vad som angivits i budgetpropositionen är avsikten
att utredningen inom kort skall få tilläggsdirektiv för sitt fortsatta
arbete. Utskottet, som vid ett flertal tillfällen, senast i betänkandet SfU
1977/78: 18, uttalat att riksdagen inte bör föregripa studiestödsutredningens
arbete, utgår från att dessa direktiv även kommer att beröra
frågor av den art som aktualiserats i motionen 1880. Motionen bör därför
inte heller i denna del föranleda någon riksdagens åtgärd.

Mot de delar av propositionen som inte berörts ovan har utskottet
ingen erinran.

SfU 1977/78: 32

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. avslår motionen 1977/78: 1879, yrkandet 1,

2. avslår motionen 1977/78: 1879, yrkandet 2,

3. avslår motionen 1977/78: 1880,

4. antar det i propositionen 1977/78: 109 framlagda förslaget till
lag om ändring i studiestödslagen (1973: 349),

5. bemyndigar regeringen att vid centrala studiestödsnämnden
inrätta en ordinarie tjänst för överdirektör med beteckningen
p.

Stockholm den 3 maj 1978

På socialförsäkringsutskotlets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Per-Eric Ringaby (m), Gillis Augustsson
(s), Arne Magnusson (c), Helge Karlsson (s), Britta Bergström* (fp),
Doris Håvik (s), Maj Pehrsson* (c), Allan Åkerlind* (m), Ralf Lindström
(s), Elis Andersson (c), Barbro Engman-Nordin (s), Lars-Åke Larsson
(s), Christina Rogestam (c) och Marianne Jönsson (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av Sven Aspling, Gillis Augustsson, Helge Karlsson, Doris Håvik, Ralf
Lindström, Barbro Engman-Nordin och Lars-Åke Larsson (alla s) vilka
beträffande återbetalningen av förskott på studiemedel (mom. 1 i utskottets
hemställan) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med
”Sorn nämnts” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Såväl sociala som administrativa skäl talar enligt utskottets mening
för att man har samma återbetalningsregler inom förskottssystemet som
inom studiemedelssystemet. Återbetalningsreglerna inom det senare
bygger på ett långtgående hänsynstagande till den studerandes betalningsförmåga
vid olika tidpunkter, och endast när rätten till studiemedel
missbrukas kan det bli aktuellt med återkrav av studiemedlen under pågående
studier.

De studerande som skall komma i fråga för förskott — heltidsstuderande
under minst en termin — torde i hög grad vara hänvisade till att
finansiera studierna med studiemedel. Ett återkrav av förskottsbeloppet
i kombination med att studiemedel vägras för studieperioden kommer
sannolikt att försätta flertalet av dem i en ohållbar ekonomisk situation,
som i sin tur kan leda till att studierna måste avbrytas. En sådan

SfU 1977/78: 32

konsekvens är till nackdel inte bara för den studerande utan även för
samhället som upplåtit en utbildningsplats. Enligt utskottets mening
torde den regel om återkrav i missbrukssituationer, som finns inom
studiemedelssystemet, vara fullt tillräcklig för att motverka ett missbruk
av förskottsmöjligheten.

Erfarenheterna från förskottsutbetalningarna under 1977 tyder på att
det kommer att röra sig om ett begränsat antal studerande — kanske
några hundratal — som genom det föreslagna förskottssystemet kommer
att få förskott utan att ha rätt till studiemedel. Mot denna bakgrund anser
utskottet det än mer omotiverat med ett särskilt återkravssystem för
studerandegruppen i fråga, eftersom det kommer att ytterligare betunga
administrationen av studiemedlen.

Med det anförda ansluter sig utskottet till vad som förordats i motionen
1879 om återbetalning av förskott på studiemedel. Detta bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med bifall till motionen 1977/78: 1879, yrkandet
1, ger regeringen till känna vad utskottet anfört om återbetalningen
av förskott på studiemedel,

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780051