LU 1977/78:29

Lagutskottets betänkande
1977/78:29

med anledning av motion om förutsättningarna för likvidation av
aktiebolag

Ärendet

I betänkandet behandlas motionen 1977/78:1002 av Inger Lindquist (m),
vari yrkas att riksdagen beslutar om den ändringen i 13 kap. 4§ aktiebolagslagen,
att beslut om likvidation ej skall meddelas, om det under ärendets
handläggning /' domstol styrkes att likvidationsgrunden upphört.

Remissyttranden över motionen har inhämtats från patent- och registreringsverket,
hovrätten för Västra Sverige, Sveriges advokatsamfund och
Sveriges industriförbund.

Gällande ordning

I 13 kap. aktiebolagslagen (1975:1385) finns regler om likvidation och
upplösning av aktiebolag. Enligt aktiebolagslagen (ABL) kan likvidation
komma till stånd antingen på frivillighetens väg eller genom tvång. Närmare
bestämmelserom grunderna för tvångslikvidation finns i 13 kap. 2-\ §§ ABL.
Tvångslikvidation kan bli aktuell om styrelsen finner att bolagets eget kapital
understiger en tredjedel av det registrerade aktiekapitalet (2 $). Frågan om
bolaget skall träda i likvidation skall i sådant fall forst hänskjutas till
bolagsstämman. Beslutar inte bolagsstämman att bolaget skall träda i
likvidation eller fastställes inte på ordinarie bolagsstämma under nästföljande
räkenskapsår balansräkning, som utvisar att det egna kapitalet uppgår till
hälften av det registrerade aktiekapitalet, är styrelsen skyldig att hos allmän
domstol ansöka om att bolaget försätts i likvidation. Ansökan kan även göras
av enskild styrelseledamot, verkställande direktör, revisor eller aktieägare.
Sedan ansökan gjorts skall domstolen förordna att bolaget skall träda i
likvidation. En förutsättning för att likvidationsbeslut skall meddelas är att
det inte under ärendets handläggning i tingsrätten styrks att bolagsstämman
godkänt balansräkning, som utvisar att bolagets kapital uppgår till hälften av
det registrerade aktiekapitalet. Det skall vidare visas att balansräkningen
granskats av revisorerna.

1 3 S ges bestämmelserom tvångslikvidation, näraktieägare missbrukat sill
inflytande i bolaget och på så sätt medverkat till överträdelse av ABL eller
bolagsordningen. Beslut om tvångslikvidation i sådant fall meddelas av
domstol på ansökan av en aktieägareminoritet. Enligt 4 5 skall rätten också i
vissa andra fall förordna att ett aktiebolag skall träda i likvidation. Beslut om
likvidation skall sålunda meddelas om likvidationsskyldighet föreligger

1 Riksdagen 1977/78. 8 sami. Nr 29

LU 1977/78:29

enligt bolagsordningen eller om bolaget är i konkurs som avslutas med
överskott och bolagsstämman inte inom föreskriven tid beslutar om likvidation
(4 $ 1 och 2). Detsamma gäller när bolaget saknar till aktiebolagsregistret
anmäld behörig styrelse eller verkställande direktör som skall finnas enligt
ABL eller när bolaget ej inom föreskriven tid sänt in årsredovisning för något
av de två senaste räkenskapsåren (4 § 3 och 4). Tvångslikvidation enligt 4 $
kan slutligen beslutas när förhållandet mellan antalet bundna och fria aktier
strider mot vad som i bolagsordningen bestämts om sådant förhållande samt
bolaget inte efterkommit registreringsmyndighetens föreläggande att vidta
vissa närmare angivna åtgärder.

Behöriga att ansöka om likvidation enligt 13 kap. 4§ ABL är styrelsen,
styrelseledamot, verkställandedirektör, aktieägare el ler regist reringsmyndigheten,
dvs. patentverket. I vissa fall får även borgenärer och andra ansöka om
likvidation. I likhet med vad som stadgas i 2 § gäller enligt 4 § andra stycket
att beslut om likvidation inte skall meddelas, om det under ärendets
handläggning i tingsrätten styrks att likvidationsgrunden upphört.

I 13 kap. 5 och 6 SS finns bestämmelser om förfarandet hos domstolen.
Reglerna innebär bl. a. att rätten genast skall kalla bolaget samt aktieägare och
borgenärer, som vill yttra sig, att inställa sig viss dag då likvidationsskyIdig-'
heten skall prövas. Kallelsen skall delges de berörda samt kungöras i Postoch
Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader före inställelsedagen.

Enligt 50 S aktiebolagsförordningen (1975:1387) skall patentverket göra
anmälan hos domstol då det får kännedom om förhållande som avses i 13 kap.
2-4 §§ ABL.

En bestämmelse om tvångslikvidation finns också i lagen (1975:1386) om
införande av aktiebolagslagen. Bestämmelsen ger styrelseledamot m. fl.
möjlighet att hos rätten ansöka om likvidation av aktiebolag vars aktiekapital
ej uppgår till 50 000 kr. Likvidationsbeslut skall meddelas om det ej före
ärendets avgörande visas att aktiekapitalet gått upp till 50 000 kr.

Motionsmotivering

I motionen framhålls att mål om likvidation på grund av utebliven
årsredovisning inte är ovanliga i hovrätt. I några fall har det hänt att bolaget
uteblivit från förhandlingen i tingsrätten i tro att ärendet varit ur världen
genom att årsredovisning getts in till patentverket under tiden mellan
patentverkets anmälan till tingsrätten och dagen för förhandlingen där.
Patentverket brukar enligt motionären i liknande fall återkalla sin anmälan,
men det sker inte alltid. Tingsrätten, som inte har känt till att redovisning
ingetts, har då beslutat om likvidation. När det sedan i hovrätten har blivit
klart att grund för likvidationsbeslutet i verkligheten saknats har hovrätten på
grund av lagtext och klar praxis (H 1975 s. 69) haft att fastställa tingsrättens
beslut. Motionären anser detta otillfredsställande. Den part som i högre

LU 1977/78:29

instans lyckats påvisa att överklagat beslut i verkligheten varit materiellt
ogrundat finner det obegripligt att överinstanseninte kan rätta till saken. En
likvidation är inte bara en juridisk formalitet. Den innebär, framhålls vidare,
att bolaget i fråga upphör att finnas till och att den rörelse som bolaget driver
drabbas av ett avbrott i sina rättsliga relationer. Det är också känt att
livskraftiga småföretag genom dessa avgöranden har fått betydande svårigheter.

Remissvaren

Samtliga remissinstanser tillstyrker att ABL ändras i huvudsaklig överensstämmelse
med motionärens förslag.

Patentverket finner det otillfredsställande att högre instans enligt gällande
rätt har att fastställa tingsrätts förordnande om likvidation enligt 13 kap. 4 $
ABL även i fall då part i den högre instansen kunnat styrka att likvidationsgrunden
upphört före tingsrättens beslut. Enligt patentverket skulle emellertid
den av motionären föreslagna ändringen i lagrummet i praktiken
medföra att försumliga bolag genom att överklaga likvidationsbeslutet får en
generell möjlighet att dröja med insändande av årsredovisning till patentverket
fram till den slutliga prövningen i högre instans. Bestämmelserna om
att årsredovisning och revisionsberättelse skall insändas till patentverket
senast inom sju månader efter räkenskapsårets utgång skulle härigenom på
ett olyckligt sätt urholkas och leda till en avsevärt ökad arbetsbelastning för
domstolarna samt försämrade möjligheter för verkets kunder att snabbt få
tillgång till aktuell information om bolagens ekonomiska ställning. Patentverket
förordar därför att lagtexten utformas på ett sådant sätt att de påtalade
olägenheterna inte uppstår. 13 kap. 4 § andra stycket ABL bör i enlighet
härmed kunna ges följande lydelse: "Beslut om likvidation meddelas dock ej,
om det styrkes att likvidationsgrunden upphört innan tingsrätten avgjort
ärendet."

Hovrätten för Västra Sverige upplyser inledningsvis att flera fall har
förekommit där likvidationsbeslutet blivit bestående trots att de efterfrågade
handlingarna inkommit till patentverket, innan tingsrätten fattat beslutet.
Åtminstone i något fall är det enligt hovrätten känt att fråga därvid varit om
företag med flera anställda och pågående verksamhet som genom beslutet fått
betydande svårigheter. Att verksamma bolag försätts i likvidation till följd av
försummelse som sägs i 13 kap. 4 S 3 och 4ABL torde höra till undantagen
eftersom ett bolag upprepade gånger uppmanas av patentverket att vidta
föreskrivna åtgärder. Enligt hovrätten kan det emellertid ifrågasättas om
följderna av ett utblivet eller för sent handlande blivit tillräckligt klargjorda
för bolaget. Kallelse till förhandlingen delges ibland bolaget endast genom
kungörelse, vilket beror på att uppgifterna om bolagets eller dess styrelses
adress är föråldrade. Förhandlingen om likvidation kan därför, fortsätter
hovrätten, komma att hållas utan att bolaget faktiskt har kännedom därom.

LU 1977/78:29

En förbättrad information till bolaget skulle med säkerhet innebära att flera
fall av likvidation skulle kunna undvikas. Hovrätten pekar vidare på att om
bolaget före eller vid förhandlingen i tingsrätten anmäler att bolaget vidtagit
den föreskrivna åtgärden, tingsrätten i regel torde bevilja anstånd i avvaktan
på återkallelsen av sökt likvidation från patentverket.

Hovrätten delar den mening som kommit till uttryck i motionen att det är
otillfredsställande att högre rätt ej kan ändra tingsrättens beslut när detta
grundas på den felaktiga förutsättningen att bolaget ej fullgjort sina
ifrågavarande skyldigheter. Varken patentverkets praxis eller fördröjning av
handläggningen där på grund av olyckliga omständigheter bör få inverka på
frågan om bolaget skall försättas i likvidation eller ej. Hovrätten tillstyrker
därför en ändring av 13 kap. 4 § ABL av innebörd att beslut i tingsrätt om
likvidation skall upphävas av högre rätt om det där styrkes att likvidationsgrunden
inte förelegat, när beslut fattades. Däremot finner hovrätten ej skäl
att tillstyrka en lagändring som skulle ge bolaget rätt att även efter
tingsrättens beslut om likvidation få fullgöra sina skyldigheter och därigenom
uppnå att likvidationsbeslutet upphäves i högre instans. En sådan möjlighet
är från såväl praktiska som principiella utgångspunkter olämplig.

Sveriges advokatsamfund erinrar till en början om att det enligt gällande
regler borde vara väl sörjt för att någon oberäknad olägenhet inte skall
uppkomma. Trots detta är det för samfundet känt att så sker. Samfundet
framhåller vidare att aktiebolaget är den enda verksamhetsform med
begränsat ansvar som står företagare till buds. De formaliteter som i ständigt
ökande omfattning skall fullgöras kan i en liten verksamhet vara svåra att
fullgöra på rätt sätt. På grund härav och på de av motionären anförda skälen
tillstyrker samfundet den föreslagna ändringen. Av lagtexten bör emellertid
klart framgå att likvidationsgrunden skall ha upphört under ärendets
handläggning i tingsrätten.

Sveriges industriförbund anser det otillfredsställande att överrätt i dag
saknar möjlighet att undanröja likvidationsbeslut av tingsrätt, om bolaget i
fråga i överrätt kunnat styrka att årsredovisning - utan att det kommit till
tingsrättens kännedom - insänts till registreringsmyndigheten under tingsrättens
handläggning av ärendet och före tingsrättens beslut. Förbundet delar
således motionärens uppfattning att justering av gällande rätt bör ske.
Industriförbundet anser dock, att lagstiftningen ej bör utformas så att bolag
under handläggningen i överrätt ges möjlighet att för undanröjande av
likvidationsbeslut åberopa att årsredovisning insänts efter tingsrättens beslut.
En ändrad lagtext bör därför utformas på annat sätt än motionären
föreslagit.

LU 1977/78:29

Utskottet

I 13 kap. aktiebolagslagen (ABL) finns bestämmelser om likvidation och
upplösning av aktiebolag. Likvidation kan komma till stånd antingen på
frivillighetens väg eller genom tvång. Tvångslikvidation kan bli aktuell om
bolagets eget kapital understiger det registrerade aktiekapitalet (2 S). Beslut
om tvångslikvidation i sådant fall kan meddelas av tingsrätt efter ansökan av
bolagets styrelse, aktieägare m. fl. En förutsättning för att domstolen skall
förordna att bolaget skall träda i likvidation är att det inte under ärendets
handläggning i tingsrätten styrks att bolagsstämman godkänt balansräkning
med visst innehåll och att balansräkningen granskats av revisorerna. Enligt
3 S kan tvångslikvidation vidare komma i fråga när aktieägare missbrukat sitt
inflytande i bolaget och på så sätt medverkat till överträdelse av ABL eller
bolagsordningen. I 4 8 ges föreskrifter om tvångslikvidation i vissa andra fall.
Domstol skall sålunda förordna att aktiebolag skall träda i likvidation, om
likvidationsskyldighet föreligger enligt bolagsordningen eller om bolaget är i
konkurs som avslutats med överskott och bolagsstämman inte inom
föreskriven tid beslutar om likvidation. Detsamma gäller när bolaget saknar
till aktiebolagsregistret anmäld behörig styrelse eller verkställande direktör
som skall finnas enligt ABL eller när bolaget ej sänt in årsredovisning för
något av de två senaste räkenskapsåren. Likvidation enligt 4 § kan slutligen
beslutas när förhållandet mellan antalet bundna och fria aktier strider mot
vad som i bolagsordningen bestämts om sådant förhållande samt bolaget inte
efterkommit registreringsmyndighetens föreläggande att vidta vissa närmare
angivna åtgärder. En regel om tvångslikvidation finns även i ABL:s
övergångsbestämmelser.

Behörig att ansöka om likvidation enligt 13 kap. 4 § ABL är bl. a. styrelsen,
verkställande direktör, aktieägare eller patentverket. I likhet med vad som
stadgas i 2 § gäller enligt 4 § andra stycket att beslut om likvidation inte skall
meddelas, om det innan ärendet avgörs i tingsrätten styrks att likvidationsgrunden
upphört. På grund av bestämmelsens utformning kan överrätt inte
upphäva ett beslut om likvidation ens om likvidationsgrunden faktiskt
upphört redan före beslutets meddelande.

Det berörda förhållandet kritiseras i motionen. Motionären framhåller att
mål om likvidation på grund av utebliven årsredovisning inte är ovanliga i
hovrätt. I några fall har det hänt att bolaget uteblivit från förhandlingen i
tingsrätten i tro att ärendet varit ur världen genom att årsredovisning getts in
till patentverket under tiden mellan patentverkets anmälan till tingsrätten
och dagen för förhandlingen där. Patentverket brukar enligt motionären i
liknande fall återkalla sin anmälan, men det sker inte alltid. Tingsrätten, som
inte har känt till att redovisning ingetts, har då beslutat om likvidation.
Motionären anser det otillfredsställande att hovrätten i sådant fall inte kan
upphäva likvidationsbeslutet. Den part som i högre instans lyckats påvisa att
överklagat beslut i verkligheten varit materiellt ogrundat finner det obegrip -

LU 1977/78:29

ligt att överinstansen inte kan rätta till saken. En likvidation är inte bara en
juridisk formalitet. Den innebär, framhålls vidare, att bolaget ifråga upphör
att finnas till och att den rörelse som bolaget driver drabbas av ett avbrott i
sina rättsliga relationer. Det är också känt att livskraftiga småföretag genom
dessa avgöranden har fått betydande svårigheter. Motionären yrkar därför att
13 kap. 4 § ABL skall ges den lydelsenatt likvidationsbeslut ej skall meddelas
om det under ärendets handläggning i domstol styrks att likvidationsgrunden
upphört.

Vid remissbehandlingen av motionen har samtliga remissinstanser
förklarat sig dela motionärens uppfattning att den nuvarande ordningen kan
medföra olägenheter samt förordat att 13 kap. 4 ij ABL ändras. Beträffande
motionärens förslag till utformning av lagtexten har emellertid remissinstanserna
påpekat att det skulle ge bolagen möjlighet att efter tingsrättens beslut
om likvidation fullgöra sina skyldigheter och efter ett överklagande uppnå att
beslutet upphävs. En sådan möjlighet har remissinstanserna ansett olämplig
från principiella och praktiska utgångspunkter. De har därför förespråkat att
lagtexten ges en sådan utformning att likvidationsbeslut kan upphävas av
högre rätt endast i de fall det styrks att likvidationsgrunden upphört innan
tingsrätten meddelade beslutet om likvidation.

Utskottet vill för sin del framhålla att det endast undantagsvis torde
förkomma att bolag tvingas träda i likvidation trots att likvidationsgrunden
upphört. Enligt utskottets mening är det emellertid angeläget att riskerna för
att sådana fall skall inträffa undanröjs. 13 kap. 4 § andra stycket ABL bör
därför ändras. I likhet med remissinstanserna anser emellertid utskottet att
motionärens förslag till lagtext går längre än vad som krävs för att syftet med
motionen skall bli tillgodosett. För att man skall komma till rätta med de
nuvarande olägenheterna torde endast erfordras att överrätt ges möjlighet att
upphäva likvidationsbeslut om det där styrks att likvidationsgrunden
upphört före tingsrättens beslut i ärendet. Vad gäller övriga likvidationsbestämmelser
anser utskottet att det inte föreligger skäl för någon motsvarande
ändring. I enlighet med det anförda förordar utskottet att 13 kap. 4 § andra
stycket ABL ändras så att beslut om likvidation ej skall meddelas om det
styrks att likvidationsgrunden upphört under ärendets handläggning i
tingsrätten.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1002 antar
följande

LU 1977/78:29

Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 4 aktiebolagslagen (1975:1385) skall ha
nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 g

Rätten förordnar att bolaget skall träda i likvidation, om

1. likvidationsskyldighet föreligger enligt bolagsordningen,

2. bolaget är i konkurs som avslutas med överskott och bolagsstämman
icke inom föreskriven tid fattat beslut om likvidation enligt 19 §,

3. bolaget saknar till registret anmäld behörig styrelse eller verkställande
direktör sorn skall finnas enligt denna lag,

4. bolaget ej har enligt 11 kap. 3 ij sänt in årsredovisning för något av de
senaste två räkenskapsåren, eller

5. förhållandet mellan antalet bundna och antalet fria aktier strider mot
förbehåll enligt 17 kap. 1 Jj och bolaget ej efterkommit registreringsmyndighetens
föreläggande enligt 17 kap. 5 eller 6 §.

Beslut om likvidation meddelas Beslut om likvidation meddelas
dock ej,om det under ärendets hand- dock ej, om det styrkes att likvidaläggning
i tingsrätten styrkes att tionsgrunden upphört under ärendets

Ukvidationsgrunden upphört. handläggning i tingsrätten.

Fråga om likvidation enligt första stycket prövas på anmälan av registreringsmyndigheten
eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verkställande
direktör eller aktieägare. I fall som avses i nämnda stycke 2-4 prövas
frågan på ansökan även av borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av
att någon finnes som kan företräda bolaget.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

Stockholm den 9 maj 1978

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: Ivan Svanström (c). Lennart Andersson (s), Inger Lindquist (m),
Martin Olsson (c). Elvy Nilsson (s), Arne Andersson i Gamleby (s), Sonja
Fredgardh (c), Åke Gillström (s)*, Bo Siegbahn (m), Marianne Karlsson (c),
Owe Andréasson (s), Stina Andersson (c), Bengt Silfverstrand (s). Birgitta
Johansson (s) och Margot Håkansson (fp)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

1978