LU 1977/78:10

Lagutskottets betänkande
1977/78:10

med anledning av propositionen 1977/78:1 om ändring i patentlagen
(1967: 837), m. m. jämte motioner
Ärendet

I propositionen 1977/78: 1 har regeringen (justitiedepartementet) —
efter hörande av lagrådet — föreslagit riksdagen att

dels anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i patentlagen (1967: 837),

2. lag om erkännande av vissa utländska avgöranden på patenträttens
område m. m.,

3. lag om ändring i lagen (1946: 816) om bevisupptagning åt utländsk
domstol,

4. lag om ändring i lagen (1971: 1078) om försvarsuppfinningar,

5. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa
fall,

dels godkänna

1. den i Washington den 19 juni 1970 avslutade konventionen om
patentsamarbete med därtill hörande tillämpningsföreskrifter,

2. den i Munchen den 5 oktober 1973 avslutade konventionen om
meddelande av europeiska patent (den europeiska patentkonventionen)
med därtill hörande tillämpningsföreskrifter och protokoll,

dels förnya sitt godkännande av den i Strasbourg den 27 november
1963 avslutade konventionen om förenhetligande av vissa delar av
patenträtten.

I propositionen har regeringen (handelsdepartementet) vidare föreslagit
riksdagen att anvisa medel för lån till den europeiska patentorganisationen.
1 denna del har propositionen hänvisats till näringsutskottet, som
behandlar anslagsfrågan i betänkandet NU 1977/78: 35.

I ärendet behandlar utskottet vidare dels de med anledning av propositionen
väckta motionerna 1977/78:29 och 30, dels den vid föregående
riksmöte väckta fristående motionen 1976/77:656, dels de vid innevarande
riksmöte väckta fristående motionerna 1977/78:524 och 525. Motionsyrkandena
redovisas nedan på s. 38.

Konstitutionsutskottet har till lagutskottet inkommit med yttrande
med anledning av propositionen. Yttrandet har fogats till detta betänkande
som bilaga 1.

I ärendet har företrädare för justitiedepartementet, Svenska föreningen
för industriellt rättsskydd, Svenska patentombudsföreningen och
Svenska uppfinnareföreningen framfört synpunkter på de föreliggande
förslagen.

1 Riksdagen 1977178. 8 sami Nr 10

LU 1977/78:10

Som ett led i behandlingen av ärendet har utskottet besökt patentverket
och Aktiebolaget Astra i Södertälje.

Skrivelser har till utskottet inkommit från Patent verkets ingenjörsförening,
Statstjänstemannaförbundets avd 415 (ST-Patent), Svenska
föreningen för industriellt rättsskydd, Svenska patentombudsföreningen
och Svenska uppfmnareföreningen.

Protokoll den 14 april och 3 oktober 1977 från förhandlingar i ärendet
enligt 11 § lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet
(MBL) mellan statens förhandlingsråd (arbetsgivarsidan) samt SACO/
SR, SF och TCO-S (arbetstagarsidan) har överlämnats till utskottet.
Protokollen redovisas nedan (s. 41 ).

LU 1977/78:10

Lagförslagen
1 Förslag till
Lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Härigenom föreskrives i fråga om patentlagen (1967: 837)'
dels att nuvarande 7 § skall upphöra att gälla, att nuvarande 8 och 9 §§
skall betecknas 7 och 8 §§ och erhålla nedan angivna lydelse, att rubriken
närmast före nuvarande 8 § skall sättas närmast före nya 7 § samt att en ny
paragraf, betecknad 9 §, av nedan angivna lydelse skall införas,
dels att 28—38 §§ och rubriken närmast före 28 § skall upphöra att gälla
samt att i stället skall införas elva nya paragrafer, betecknade 28-38 §§,
och en ny rubrik närmast före nya 28 §, av nedan angivna lydelse,
dels att nuvarande 72-76 §§ skall betecknas 75-79 §§, att nya 75 och
77 §§ skall erhålla nedan angivna lydelse samt att tre nya paragrafer, betecknade
72—74 §§, av nedan angivna lydelse skall införas,
dels att 1-3,6, 13, 15, 19-22, 24, 40. 41. 51-53, 55, 60 och 65 SS skall
ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas fjorton nya paragrafer, betecknade
80—93 SS, och en rubrik närmast före 80 S, av nedan angivna lydelse,
dels att punkt 1 andra meningen i lagens ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
skall upphöra att gälla.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 S

Den som gjort en uppfinning,
som kan tillgodogöras industriellt,
eller den till vilken uppfinnarens
rätt övergått äger att, enligt t-10
kap. denna lag. efter ansökan erhålla
patent på uppfinningen här i
riket och därigenom förvärva ensamrätt
att yrkesmässigt utnyttja
uppfinningen. Ont europeiskt patent
stadgas i II kap.

Såsom uppfinning anses aldrig
vad som utgör enhart

1) en upptäckt, vetenskaplig teori
eller matematisk metod.

2) en konstnärlig skapelse,

3) en plan, regel eller metod för
intellektuell verksamhet, för spel
eller för affärsverksamhet eller ett
datorprogram,

4) ett framläggande av information
.

1 Senaste lydelse av
28 § 1977:700
38 § 1977:700
73 § 1977: 700
75 § 1977: 700

Den som gjort en uppfinning,
som kan tillgodogöras industriellt,
eller den till vilken uppfinnarens
rätt övergått äger efter ansökan erhålla
patent på uppfinningen och
därigenom förvärva ensamrätt att
yrkesmässigt utnyttja uppfinningen
enligt denna lag.

LU 1977/78:10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Såsom uppfinning anses ej heller
sådant förfarande för kirurgisk eller
terapeutisk behandling eller för
diagnostisering som skall utövas
på människor eller djur. Vad nu
sagts utgör ej hinder för att patent
meddelas på alster, däribland ämnen
och blandningar av ämnen, för
användning vid förfarande av detta
slag.

Patent meddelas icke på

1) uppfinning vars utnyttjande skulle strida mot goda seder eller allmän
ordning.

2) växtsorter eller djurraser eller väsentligen biologiskt förfarande för
framställning av växter eller djur; patent må dock meddelas på mikrobiologiskt
förfarande och alster av sådant förfarande.

Patent meddelas endast på uppfinning
som väsentligen skiljer sig
frän vad som blivit känt före dagen
för patentansökningen.

Patent meddelas endast på uppfinning
som är ny i förhållande till
vad som blivit känt före dagen för
patentansökningen och tillika väsentligen
skiljer sig därifrån.

Som känt anses allt som blivit allmänt
tillgängligt, vare sig detta
skett genom skrift, föredrag, utnyttjande
eller på annat sätt. Även
innehållet i patentansökan som före
nämnda dag gjorts här i riket anses
som känt, om denna ansökan blir
allmänt tillgänglig enligt 22 §. Villkoret
i första stycket att uppfinningen
väsentligen skall skilja sig
från vad som blivit känt före dagen
för patentansökningen gäller dock
icke i förhållande till innehållet i
sådan ansökan.

Bestämmelser om att, vid tilllämpning
av andra stycket, ansökan
som avses i 3 eller II kap. i vissa
fall äger samma verkan som en
här i riket gjord patentansökan finnas
i 29, 38 och 87 §§.

Villkoret i första stycket att uppfinningen
skall vara ny utgör ej hinder
för att patent meddelas pä känt
ämne eller känd blandning av ämnen
för användning vid förfarande
som avses i I $ tredje stycket, om

LU 1977/78:10

Nuvarande lydelse

Patent må dock meddelas utan
hinder av att uppfinningen inom
sex månader innan patentansökningen
gjordes blivit allmänt tillgänglig 1)

till följd av uppenbart missbruk
i förhållande till sökanden eller
någon från vilken denne härleder
sin rätt eller

2) genom att sökanden eller någon
från vilken denne härleder sin
rätt förevisat uppfinningen på officiell
eller officiellt erkänd internationell
utställning.

Den genom patent förvärvade
ensamrätten innebär att, med de
undantag som anges nedan, annan
än patenthavaren ej må utan dennes
lov utnyttja uppfinningen yrkesmässigt
genom att använda patentskyddat
förfarande, genom att
tillverka, införa, använda eller till
försäljning, uthyrning eller utlåning
utbjuda patentskyddat alster
eller på annat sätt.

Avser uppfinningen förfarande
för tillverkning av alster, omfattar
ensamrätten även alster som tillverkats
enligt förfarandet.

Föreslagen lydelse

användningen av ämnet eller
blandningen icke är känd vid förfarande
av detta slag.

Patent må meddelas utan hinder
av att uppfinningen inom sex månader
innan patentansökningen gjordes
blivit allmänt tillgänglig

1) till följd av uppenbart missbruk
i förhållande till sökanden eller
någon från vilken denne härleder
sin rätt eller

2) genom att sökanden eller någon
från vilken denne härleder sin
rätt förevisat uppfinningen på sådan
officiell eller officiellt erkänd
internationell utställning som avses
i den i Paris den 22 november 1928
avslutade konventionen om internationella
utställningar.

Den genom patent förvärvade
ensamrätten innebär att, med de
undantag som anges nedan, annan
än patenthavaren ej må utan dennes
lov utnyttja uppfinningen genom
att

1) tillverka, utbjuda, bringa i
omsättning eller använda patentskyddat
alster eller införa eller inneha
sådant alster för ändamål
som nu sagts,

2) använda patentskyddat förfarande
eller, om han vet eller det
med hänsyn till omständigheterna
är uppenbart att förfarandet ej får
användas utan patenthavarens lov,
utbjuda det för användning här i riket,

3) utbjuda, bringa i omsättning
eller använda alster som tillverkats
enligt patentskyddat förfarande eller
införa eller inneha alstret för
ändamål som nu sagts.

Ensamrätten innebär även att
annan än patenthavaren ej må utan
dennes lov utnyttja uppfinningen
genom att erbjuda eller tillhandahålla
någon som ej är berättigad
att utnyttja uppfinningen sådant
medel för att utöva den här i riket

LU 1977/78:10

Nuvarande lydelse

Ensamrätten omfattar icke utnyttjande
av alster, som sålts här i
riket i hulik eiler på därmed jämförligt
sätt i strid mot ensamrätten,
om köparen vid köpet icke ägde eller
bort äga kännedom om att ensamrätten
kränktes.

Föreslagen lydelse

som hänför sig till något väsentligt
i uppfinningen, om den som erbjuder
eller tillhandahåller medlet vet
eller det med hänsyn till omständigheterna
är uppenbart att medlet
är lämpat och avsett att användas
vid utövande av uppfinningen. Är
medlet en i handeln allmänt förekommande
vara, gäller vad nu
sagts dock endast om den som erbjuder
eller tillhandahåller medlet
söker påverka mottagaren till
handling som avses i första stycket.
Vid tillämpning av bestämmelserna
i detta stycke skall såsom berättigad
att utnyttja uppfinningen icke
anses den som utnyttjar uppfinningen
på sätt som sägs i tredje
stycket 1, 3 eller 4.

Från ensamrätten undantagas

1) utnyttjande som ej sker yrkesmässigt,

2) utnyttjande av patentskyddat
alster som bringats i omsättning
här i riket av patenthavaren eller
med dennes samtycke,

3) utnyttjande av uppfinning för
experiment, som avser själva uppfinningen,

4) beredning på apotek av läkemedel
enligt läkares förskrivning i
enskilt fall eller åtgärd med sålunda
berett läkemedel.

Regeringen äger förordna, att
ansökan om patent på uppfinning,
vilken tidigare angivits i ansökan
om skydd utom riket, skall vid tilllämpning
av 2 § första och andra
styckena samt 4 § anses gjord samtidigt
med ansökningen utom riket
om sökanden yrkar det.

Ansökan om patent på uppfinning,
vilken inom tolv månader före
ansökningsdagen angivits i ansökan
avseende patent här i riket eller
patent, uppfinnarcertifikat eller
skydd som nyttighetsmodell i främmande
stat som är ansluten till Pariskonventionen
den 20 mars 1883
för skydd av den industriella äganderätten,
skall vid tillämpning av
2 § första, andra och fjärde styckena
samt 4 § anses gjord samtidigt
med den tidigare ansökningen, om

2 Senaste lydelse
1977: 700

LU 1977/78:10

Nu var unde lydelse

Föreslagen lydelse

I förordnande skola anges de
närmare villkor, under vilka sådan
konventionsprioritet må ålnjutas.

8 §

Patentmyndighet för Sverige är
patent- och registreringsverket.

9 §

Ansökan om patent göres skriftligen
hos patentmyndigheten.

sökanden yrkar det. Sådan prioritet
må åtnjutas även från ansökan
om skydd som icke avser stat som
är ansluten till konventionen, om
motsvarande prioritet från svensk
patentansökan medges där den tidigare
ansökningen gjorts och om
där gällande lagstiftning i huvudsak
överensstämmer med konventionen.

Regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, patentmyndigheten
föreskriver i vilken ordning
yrkande om prioritet skall framställas
och vilka handlingar som skola
inges till stöd för yrkandet. Iakttages
ej vad sålunda föreskrivits, må
prioritet icke åtnjutas.

7 §

Med patentmyndigheten avses i
denna lag patentmyndigheten här i
riket, om ej annat sägs. Patentmyndighet
här i riket är patent- och registreringsverket.

8 §

Ansökan om patent göres skriftligen
hos patentmyndigheten eller, i
fall som avses i 3 kap., hos patentmyndighet
i främmande stat eller
hos internationell organisation.

Ansökningen skall innehålla beskrivning
av uppfinningen, innefattande
även ritningar om sådana behövas,
samt bestämd uppgift om
vad som sökes skyddat genom patentet
(patentkrav). Den omständigheten
att uppfinningen avser kemisk
förening medför icke att bestämd
användning mäste anges i
patentkravet. Beskrivningen skall
vara så tydlig, att en fackman med
ledning därav kan utöva uppfinningen.
Avser uppfinning mikrobiologiskt
förfarande eller alster av sådant
förfarande och skall mikroorganism
som icke är allmänt tillgänglig
användas vid utövande av
uppfinningen, anses uppfinningen
icke tillräckligt tydligt angiven,

LU 1977/78:10

Nuvarande lydelse

I ansökningen skall uppfinnarens
namn anges. Sökes patent av annan
än uppfinnaren, skall sökanden
styrka sin rätt till uppfinningen.

Sökanden skall erlägga fastställd
ansökningsavgift.

Ansökan om patent må icke ändras
så, att patent sökes på något
som ej framgick av ansökningshandlingarna
när ansökningen
gjordes eller enligt 14 § skall anses
gjord.

Föreslagen lydelse

med mindre en kultur av denna
mikroorganism lämnas i förvar enligt
föreskrifter som regeringen eller,
efter regeringens bestämmande,
patent myndigheten meddelar.

Ansökningen skall dessutom innehålla
ett sammandrag av beskrivning
och patentkrav. Sammandraget
skall tjäna enbart som
teknisk information och må icke
tillmätas betydelse i annat avseende.

I ansökningen skall uppfinnarens
namn anges. Sökes patent av annan
än uppfinnaren, skall sökanden
styrka sin rätt till uppfinningen.

Sökanden skall erlägga fastställd
ansökningsavgift.

Om sökanden begär det och erlägger
särskild avgift, skall patentmyndigheten
på de villkor regeringen
bestämmer låta ansökningen bli
föremål för sådan nyhetsgranskning
vid internationell nyhetsgranskningsmyndighet
som avses i
artikel 15.5 i den i Washington den
19 juni 1970 avslutade konventionen
om patentsamarbete.

Ansökan om patent må icke ändras
så, att patent sökes på något
som ej framgick av ansökningen
när den gjordes eller enligt 14 §
skall anses gjord.

Har sökanden icke iakttagit vad
som är föreskrivet om ansökan eller
finner patentmyndigheten annat
hinder föreligga för bifall till ansökningen,
skall sökanden föreläggas
att inom viss tid avge yttrande eller
vidtaga rättelse. 1 sammandraget
må patentmyndigheten dock, utan
att höra sökanden, göra de ändringar
som den finner nödvändiga.

LU 1977/78:10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Underlåter sökanden att inom förelagd tid inkomma med yttrande eller
vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist, skall ansökningen avskrivas.
Underrättelse därom skall intagas i föreläggandet.

Avskriven ansökan äterupptages, om sökanden inom fyra månader efter
utgången av förelagd tid inkommer med yttrande eller vidtager åtgärd för
att avhjälpa brist och inom samma tid erlägger fastställd återupptagnings -

avgift.

Äro ansökningshandlingarna full.
ständiga och finnes ej hinder för
patent föreligga, skall ansökningen
godkännas för utläggning enligt
21 §.

Sedan ansökningen godkänts för
utläggning, må patentkraven icke
utvidgas eller yrkande enligt 14 §
framställas.

Inom två månader efter det ansökningen
godkänts för utläggning
skall sökanden erlägga fastställd
tryckningsavgift. Sker det ej. skall
ansökningen avskrivas. Avskriven
ansökan äterupptages, om sökanden
inom fyra månader efter utgången
av sagda tid erlägger tryckningsavgiften
jämte fastställd återupptagningsavgift.

Sökes patent av uppfinnaren och
begär han befrielse från tryckningsavgiften
inom två månader efter det
att ansökningen godkänts för utläggning,
må patentmyndigheten
medge honom sådan befrielse, om
han har avsevärd svårighet att erlägga
avgiften. Avslås framställningen,
skall avgift som erlägges
inom två månader därefter anses
erlagd i rätt tid.

Sedan tryckningsavgift enligt
20 § erlagts eller befrielse från
tryckningsavgiften medgivits, skall
patentmyndigheten utlägga ansökningen
för att bereda allmänheten
tillfälle att inkomma med invändning
mot ansökningen. Utläggningen
skall kungöras.

Är ansökningen fullständig och
finnes ej hinder för patent föreligga,
skall ansökningen godkännas för
utläggning enligt 21 §.

Sedan ansökningen godkänts för
utläggning, må yrkande enligt 14 §
ej framställas eller patentkraven
ändras så att patentskyddets omfattning
utvidgas.

Inom två månader efter det ansökningen
godkänts för utläggning
skall sökanden erlägga fastställd utläggningsavgift.
Sker det ej, skall
ansökningen avskrivas. Avskriven
ansökan äterupptages, om sökanden
inom fyra månader efter utgången
av sagda tid erlägger utläggningsavgiften
jämte fastställd
återupptagni ngsavgift.

Sökes patent av uppfinnaren och
begär han befrielse från utläggningsavgiften
inom två månader efter
det att ansökningen godkänts
för utläggning, må patentmyndigheten
medge honom sådan befrielse,
om han har avsevärd svårighet att
erlägga avgiften. Avslås framställningen,
skall avgift som erlägges
inom två månader därefter anses
erlagd i rätt tid.

Sedan utläggningsavgift enligt
20 § erlagts eller befrielse från utläggningsavgiften
medgivits, skall
patentmyndigheten utlägga ansökningen
för att bereda allmänheten
tillfälle att inkomma med invändning
mot ansökningen. Utläggningen
skall kungöras.

LU 1977/78:10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Invändning göres skriftligen hos patentmyndigheten inom tre månader
från kungörelsedagen.

Från och med den dag då ansökningen
utlägges skola tryckta exemplar
av beskrivning och patentkrav,
med uppgift om sökanden
och uppfinnaren, finnas att tillgå
hos patentmyndigheten.

Från och med den dag då ansökningen
utlägges skola tryckta exemplar
av beskrivning, patentkrav
och sammandrag, med uppgift om
sökanden och uppfinnaren, finnas
att tillgå hos patentmyndigheten.

22 S

Från och med den dag då ansökningen utlägges skola handlingarna i
ärendet hållas tillgängliga för envar.

När aderton månader förflutit
från den dag då patentansökningen
gjordes, eller, om konventionsprioritet
yrkas, den dag från vilken
prioriteten begäres, skola handlingarna
hållas tillgängliga för envar,
även om ansökningen icke utlagts.
Har beslut fattats om avskrivning
eller avslag, skola handlingarna
dock hållas tillgängliga endast om
sökanden begär att ansökningen
återupptages eller anför besvär.

När aderton månader förflutit
från den dag då patentansökningen
gjordes, eller, om prioritet yrkas,
den dag från vilken prioriteten begäres,
skola handlingarna hållas
tillgängliga för envar, även om ansökningen
icke utlagts. Har beslut
fattats om avskrivning eller avslag,
skola handlingarna dock hållas tillgängliga
endast om sökanden begär
att ansökningen återupptages. anför
besvär eller gör framställning
enligt 72 eller 73 §.

På framställning av sökanden skola handlingarna hållas tillgängliga tidigare
än som följer av första och andra styckena.

När handlingarna bli tillgängliga enligt andra eller tredje stycket, skall
kungörelse därom utfärdas.

Innehåller handling företagshemlighet och rör den icke uppfinning varå
patent sökes, äger patentmyndigheten, om särskilda skäl föreligga, på yrkande
förordna att handlingen icke må utlämnas. Har sådant yrkande
framställts, må handlingen icke utlämnas förrän yrkandet ogillats genom
beslut som vunnit laga kraft.

Kultur av mikroorganism som
lämnas i förvar enligt 8 § andra
stycket skall, sedan handlingarna i
ärendet blivit tillgängliga för envar,
hållas tillgänglig för den som
gör skriftlig framställning därom
och förbinder sig att iakttaga vad
regeringen föreskriver till förebyggande
av missbruk av sådan
kultur.

LU 1977/78:10

Nuvarande lydelse

Före skif’en lydelse

24 §

Talan mot slutligt beslut av patentmyndigheten på patentavdelningen i
ärende angående ansökan om patent må föras av sökanden, om det gått honom
emot. Mot beslut, varigenom ansökan bifallits oaktat invändning
framställts i behörig ordning, må talan föras av den som gjort invändningen.
Återkallar invändaren sin talan, må denna likväl prövas, om särskilda
skäl föreligga.

Mot beslut, varigenom begäran om återupptagning enligt 15 § tredje
stycket eller 20 S första stycket avslagits eller yrkande om överföring enligt
18 S bifallits, må talan föras av sökanden. Mot beslut, varigenom yrkande
om överföring enligt 18 § avslagits, må talan föras av den som framställt
yrkandet.

Mot beslut, varigenom yrkande om förordnande enligt 22 § femte stycket
avslagits, må talan föras av sökanden eller den som eljest framställt yrkandet.

Om hilan mot heslin enligt 72 eller
73 § föreskrives i 75 §.

3 KAP.

Internationell patentansökan

28 5

Med internationell patentansökan
avses ansökan sorn göres enligt
den i Washington den 19 juni
1970 avslutade konventionen om
patentsamarbete.

Internationell patentansökan
inges till patentmyndighet eller internationell
organisation sorn enligt
konventionen om patentsamarbete
och tillämpningsföreskrifterna
till denna är behörig att mottaga
sådan ansökan (mottagande myndighet).
Den svenska patentmyndigheten
är mottagande myndighet
i enlighet med vad regeringen föreskriver.
För internationell patentansökan.
som inges till den svenska
patentmyndigheten, skall sökanden
erlägga fastställd avgift.

Bestämmelserna i 29 -38 §§ gälla
internationell patentansökan
som omfattar Sverige. Sökes genom
sådan ansökan europeiskt patent
för Sverige, gäller dock II kap.

LU 1977/78:10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

29 §

Internationell patentansökan,
för vilken den mottagande myndigheten
fastställt internationell ingivningsdag,
skall här i riket ha samma
verkan som svensk patentansökan
som gjorts nämnda dag. Vad i
2 § andra stycket andra punkten
sägs skall dock gälla endast om ansökningen
fullföljts enligt 31 §.

30 §

Internationell patentansökan
skall anses återkallad såvitt avser
Sverige i de fall som avses i artikel
24.1.i och ii i konventionen om patentsamarbete.

31 §

Vill sökanden fullfölja internationell
patentansökan såvitt avser
Sverige, skall han inom tjugo månader
från den internationella ingivningsdagen
eller, om prioritet
yrkas, den dag från vilken prioriteten
begäres till patentmyndigheten
inge avskrift av den internationella
patentansökningen och, i den omfattning
regeringen förordnar,
översättning av denna till svenska
samt erlägga fastställd avgift.

Har internationell nyhetsgranskningsmyndighet
beslutat att internationell
nyhetsgranskningsrapport
ej skall upprättas, skall sökanden
fullgöra vad i första stycket
sägs inom två månader från det
myndigheten avsände underrättelse
till honom om beslutet.

Har sökanden begärt att den internationella
ansökningen skall underkastas
internationell förberedande
patenterbarhet sprövning
och har han inom nitton månader
från den i första stycket angivna
dagen i överensstämmelse med
konventionen om patentsamarbete
och tillämpningsföreskrifterna till
denna avgivit förklaring att han avser
att använda resultatet av denna
prövning vid ansökan om patent för

LU 1977/78:10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Sverige, skall han fullgöra vad i
första stycket sägs inom tjugofem
månader från nämnda dag.

Fullgör sökanden ej vad som
åligger honom enligt första, andra
eller tredje stycket, skall ansökningen
anses återkallad såvitt avser
Sverige.

32 §

Återkallar sökanden begäran om
internationell förberedande patenterbarhetsprövning
eller förklaring
att han avser att använda resultatet
av sådan prövning vid ansökan
om patent för Sverige, skall den
internationella patentansökningen
anses återkallad såvitt avser Sverige,
om ej återkallelsen göres före
utgången av frist som gäller enligt
31 § första eller andra stycket och
sökanden dessutom före fristens utgång
fullgör vad som åligger honom
enligt 31 ii första stycket.

33 8

Har internationell patentansokan
fullföljts enligt 31 §, gäller i
fråga om ansökningen och dess
handläggning 2 kap., om ej annat
sägs i denna paragraf eller
34—37 §§. Ansökningen må endast
på framställning av sökanden upptagas
till prövning före utgången
av frist som gäller enligt 31 §.

Skyldighet enligt 12 S att ha ett
här bosatt ombud inträder först dä
ansökningen må upptagas lill provning.

Bestämmelserna i 22 § andra och
tredje styckena bli tillämpliga så
snart sökanden fullgjort sin skyldighet
enligt 31 S att inge översättning
av ansökningen.

I fråga om internationell patentansökan
skall vid tillämpning av
48, 56 och 60 §§ vad där sägs om
att handlingarna i ansökningsärendet
blivit tillgängliga enligt 22 § i
stället avse att handlingarna blivit

LU 1977/78:10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

tillgängliga enligt 22 § med iakttagande
av tredje stycket.

Uppfyller patentansökningen de
krav rörande form och innehåll
sorn föreskrivas i konventionen om
patentsamarbete och tillämpningsföreskrifterna
till denna, skall den
godtagas i dessa avseenden.

34 §

Internationell patentansökan må
ej godkännas för utläggning eller
avslås innan fyra månader förflutit
från utgången av frist som gäller
eldigt 31 § första eller andra stycket.

Har sökanden inom nitton månader
frän den internationella utgivningsdagen
eller, om prioritet yrkas.
den dag från vilken prioriteten
be gä res avgivit sådan förklaring
som avses i 31 § tredje stycket, må
ansökningen ej godkännas för utläggning
eller avslås före utgången
av den frist om tjugofem månader
som anges i nämnda lagrum.

Ansökan mål dock godkännas för
utläggning eller avslås före utgången
av frist som gäller enligt första
eller andra stycket, om sökanden
samtycker till att ansökningen avgöres
dessförinnan.

35 §

Internationell patentansökan må
ej utan sökandens samtycke utläggas
eller offentliggöras av patentmyndigheten
i tryckt skrift eller på
annat liknande sätt, förrän den
publicerats av världsorganisationens
för den intellektuella äganderätten
internationella byrå eller tjugo
månader förflutit frän den internationella
ingivningsdagen eller,
om prioritet yrkas, den dag från vilken
prioriteten begäres.

36 §

Har del av internationell patentansökan
icke varit föremål för internationell
nyhetsgranskning eller

LU 1977/78:10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

internationell förberedande patenterbarhetsprövning
på grand av
att ansökningen bedömts omfatta
av varandra oberoende uppfinningar
och att sökanden ej inom föreskriven
tid erlagt tilläggsavgift enligt
konventionen om patentsamarbete,
skall patentmyndigheten pröva,
om bedömningen var riktig.
Finnes detta vara fallet, skall den
del av ansökningen som ieke varit
föremål för sådan granskning eller
prövning anses återkallad hos patentmyndigheten.
om ej sökanden
erlägger föreskriven avgift till myndigheten
inom två månader från
det myndigheten avsände underrättelse
till honom om sitt ställningstagande.
Finner patentmyndigheten
att bedömningen ej var riktig,
skall myndigheten fortsätta handläggningen
av ansökningen i dess
helhet.

Talan mot beslut enligt första
stycket, varigenom patentmyndigheten
funnit, att patentansökan
omfattar av varandra oberoende
uppfinningar, må föras av sökanden.
Bestämmelserna i 25 § första
och andra styckena äga motsvarande
tillämpning.

Finner rätten patentmyndighetens
beslut riktigt, räknas fristen
för att erlägga sådan avgift som
avses i första stycket andra punkten
från det patent myndigheten avsände
underrättelse till sökanden
om rättens lagakraftvnnna beslut.

37 §

Har del av internationell patentansökan
icke varit föremål för internationell
förberedande patent erbarhetsprövning
på grund av att
sökanden inskränkt patentkraven
efter anmodan av myndighet för
sådan prövning att antingen inskränka
kraven eller betala tillläggsavgifter,
skall den icke prövade
delen av ansökningen anses
återkallad hos patentmyndigheten,
om ej sökanden erlägger föreskri -

LU 1977/78:10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ven avgift till myndigheten inom
två månader från det myndigheten
avsände underrättelse till honom
om vad sålunda gäller.

38 §

Har mottagande myndighet vägrat
art fastställa internationell ingivningsdag
för internationell patentansökan
eller förklarat, alt ansökningen
skall anses återkallad eller
att yrkande om att ansökningen
skall omfatta Sverige skall anses
återkallat, skall patentmyndigheten
på begäran av sökanden pröva
om detta beslut var riktigt. Detsamma
skall gälla i fråga om beslut
av internationella byrån att ansökningen
skall anses återkallad.

Begäran om prövning enligt
första stycket skall framställas till
internationella byrån inom två månader
från det underrättelse om
den mottagande myndighetens eller
internationella byråns beslut avsändes
till sökanden. Sökanden
skall inom samma tid till patentmyndigheten
inge översättning av
ansökningen i den omfattning regeringen
förordnar samt erlägga fastställd
ansökningsavgift.

Finner patentmyndigheten att
den mottagande myndighetens eller
internationella byråns beslut ej
var riktigt, skall patentmyndigheten
handlägga ansökningen enligt 2
kap. Har internationell ingivningsdag
ej fastställts av mottagande
myndighet. skall ansökningen anses
gjord den dag som patentmyndigheten
finner borde ha fastställts
såsom internationell ingivningsdag.
Uppfyller ansökningen de
krav rörande form och innehåll
som föreskrivas i konventionen om
patentsamarbete och tillämpningsföreskrifterna
till denna, skall den
godtagas i dessa avseenden.

Bestämmelsen i 2 S andra stycket
andra punkten äger tillämpning
på ansökan som upptagits till

LU 1977/78:10

Nuvarande lydelse

Meddelat patent kan upprätthållas
intill dess sjutton år förflutit från
den dag då patentansökningen gjordes.

Om upprätthållande av tilläggspatent
stadgas i 7 §.

För patent, sani icke är tilläggspatent,
skall för varje år räknat frän
den dag patentansökningen gjordes
(patentår) erläggas fastställd årsavgift.
om annat icke bestämts med
stöd av 73 §.

Har tilläggspatent övergått till
självständigt patent enligt bestämmelserna
i 7 § tredje stycket, skall
från och med närmast följande patentår
erläggas årsavgift med belopp,
som skulle lia utgått för huvudpatentet
om det alltjämt varit
gällande.

Föreslagen lydelse

handläggning enligt tredje stycket,
om ansökningen blir allmänt tillgänglig
enligt 22 §.

Meddelat patent kan upprätthållas
intill dess tjugo år förflutit från
den dag då patentansökningen gjordes.

För patent skall för varje år räknat
från den dag patentansökningen
gjordes (patentår) erläggas fastställd
årsavgift, om annat icke bestämts
med stöd av 76 §.

51 i

Erlägges icke årsavgift enligt föreskrifterna i 41 och 42 §§, är patentet
förfallet från och med ingången av det patentår för vilket avgiften icke erlagts.

Patent, som förfallit enligt första
stycket, må återupprättas av patentmyndigheten,
om palenthavaren
har godtagbar ursäkt för sin
underlåtenhet. Ansökan om återupprättande
skall göras skriftligen
hos patentmyndigheten senast sex
månader från den dag, dä avgiften
senast skolat erläggas. Inom samma
tid skall årsavgiften med den
förhöjning, som må vara bestämd,
och fastställd återupprättningsavgift
erläggas. Behörigen gjord ansökan
skall kungöras.

Den som efter det att patent förfallit
men innan ansökan om återupprättande
kungjorts börjat utnyttja
uppfinningen yrkesmässigt

2 Riksdagen 1977/78. 8 sami. Nr 10

LU 1977/78:10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

här i riket eller vidtagit väsentliga
åtgärder därför äger den rätt sorn
anges i 4 §, otti patentet återupprättas.

52 §3

Har patent meddelats i strid mot
I eller 2 §, skall rätten förklara patentet
ogiltigt, om talan föres därom.
Patent må dock ej förklaras
ogiltigt på den grund att den som
erhållit patentet varit berättigad till
blott viss andel däri.

Utom i fall som avses i tredje
stycket må talan föras av envar
som lider förfång av patentet och.
om det finnes påkallat ur allmän
synpunkt, av myndighet som regeringen
bestämmer.

På talan därom skall rätten förklara
patent ogiltigt, om det

1) meddelats oaktat villkoren i I
och 2 §§ icke äro uppfyllda,

2) meddelats oaktat uppfinningen
icke är så tydligt angiven att en
fackman med ledning därav kan utöva
den.

3) omfattar något som ej framgick
av ansökningen när den gjordes,
eller

4) meddelats oaktat patentskyddets
omfattning utvidgats efter det
ansökningen godkänts för utläggning.

Patent må ej förklaras ogiltigt på
den grund att den som erhållit patentet
varit berättigad till blott viss
andel däri.

Utom i fall som avses i fjärde
stycket må talan föras av envar
som lider förfång av patentet och,
om det finnes påkallat ur allmän
synpunkt, av myndighet som regeringen
bestämmer.

Talan, som grundas på att patent meddelats annan än den som är berättigad
till patentet enligt I §, må föras endast av den som påstår sig berättigad
till patentet. Talan skall väckas inom ett år efter erhållen kännedom om patentets
meddelande och de övriga omständigheter på vilka talan grundas.
Var patenthavaren i god tro när patentet meddelades eller när det övergick
på honom, må talan ej väckas senare än tre år efter patentets meddelande.

53 §

Har patent meddelats annan än
den som är berättigad till patentet
enligt 1 §, skall rätten på talan av
den berättigade överföra patentet
på honom. I fråga om den tid inom
vilken talan skall väckas äga bestämmelserna
i 52 § tredje stycket
tillämpning.

3 Senaste lydelse
1977:700

LU 1977/78:10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har den som frånkännes patentet i god tro börjat utnyttja uppfinningen
yrkesmässigt här i riket eller vidtagit väsentliga åtgärder därför, äger han
mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt fortsätta det påbörjade
eller igångsätta det tillämnade utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna
art. Sådan rätt tillkommer under motsvarande förutsättningar även
innehavare av licens som är antecknad i patentregi stret.

Rätt enligt andra stycket må övergå till annan endast tillsammans med
rörelse, vari den utnyttjas eller utnyttjandet avsetts skola ske.

Har patent förfallit eller förklarats
upphört eller har genom lagakraftvunnen
dom patent förklarats
ogiltigt eller blivit överfört, skall
patentmyndigheten utfärda kungörelse
därom. Kungörelse skall även
utfärdas, när ansökan om återupprättande
blivit prövad genom lagakraftvunnet
beslut.

Utnyttjar någon yrkesmässigt patentsökt
uppfinning efter det handlingarna
i ansökningsärendet blivit
tillgängliga enligt 22 §, äger vad
som sägs om patentintrång motsvarande
tillämpning i den mån ansökningen
leder till patent. Till straff
må dock ej dömas och ersättning
för skada på grund av utnyttjande
som sker innan utläggning av patentansökningen
kungjorts enligt
21 § må bestämmas endast enligt
58 § andra stycket.

Har patent förfallit eller förklarats
upphört eller har genom lagakraftvunnen
dom patent förklarats
ogiltigt eller blivit överfört, skall
patentmyndigheten utfärda kungörelse
därom.

Utnyttjar någon yrkesmässigt patentsökt
uppfinning efter det handlingarna
i ansökningsärendet blivit
tillgängliga enligt 22 §, äger vad
som sägs om patentintrång motsvarande
tillämpning i den mån ansökningen
leder till patent. För tiden
innan utläggningen av patentansökningen
kungjorts enligt 2/ § omfattar
patentskyddet dock endast
vad som framgår såväl av patentkraven
i deras lydelse när ansökningen
blev allmänt tillgänglig som
av patentkraven enligt patentet.
Till straff må ej dömas och ersättning
för skada på grund av utnyttjande
som sker innan utläggningen
av patentansökningen kungjorts må
bestämmas endast enligt 58 § andra
stycket.

Bestämmelserna i 58 § tredje stycket äga ej tillämpning, om ersättningstalan
väckes senast ett år efter patentets meddelande.

65 §4

Stockholms tingsrätt är rätt dom- Stockholms tingsrätt är rätt domstol
i mål som gäller stol i mål som gäller

4 Senaste lydelse
1977:700

LU 1977/78:10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1. bättre rätt till patentsökt uppfinning,

2. patents ogiltighet eller överföring
av patent,

3. meddelande av tvångslicens,
fastställande av nya villkor för eller
upphävande av sådan licens eller
rätt som avses i 53 § andra stycket,

4. patentintrång.

5. fastställelse enligt 63 § eller

6. bestämmande av ersättning
enligt 75 §.

1. bättre rätt till patentsökt uppfinning,

2. patents ogiltighet eller överföring
av patent,

3. meddelande av tvångslicens,
fastställande av nya villkor för eller
upphävande av sådan licens eller
rätt som avses i 53 § andra stycket,

4. patentintrång,

5. fastställelse enligt 63 § eller

6. bestämmande av ersättning
enligt 78 §.

72 §

Har patentsökande lidit rättsförlust
på grund av att han ej vidtagit
åtgärd hos patentmyndigheten
inom tid som föreskrives i denna
lag eller med stöd därav, men har
han gjort allt vad som skäligen kunde
krävas av honom för att iakttaga
fristen, och vidtager han åtgärden
inom tvä månader från det förfallet
upphörde, dock senast inom ett år
från fristens utgång, skall patentmyndigheten
förklara att åtgärden
skall anses vidtagen i rätt tid. Vill
patentsökanden vinna sådan förklaring,
skall han inom tid som nu
föreskrivits för åtgärden hos patentmyndigheten
göra skriftlig
framställning därom och erlägga
fastställd avgift.

Har patenthavare icke erlagt
årsavgift inom frist som föreskrives
i 42 § tredje stycket, skola bestämmelserna
i första stycket äga motsvarande
tillämpning, dock att årsavgiften
skall vara erlagd och
framställningen gjord senast inom
sex månader från fristens utgång.

Första stycket gäller ej frist som
avses i 6 § första stycket.

73 §

Har, i fall som avses i 31 §,
handling eller avgift som avsänts
med posten icke inkommit till patentmyndigheten
inom föreskriven

LU 1977/78:10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

tid men blir den med försändelsen
avsedda åtgärden vidtagen inom
två månader från det sökanden insåg
eller bort inse att fristen överskridits,
dock senast inom ett år
från fristens utgång, skall patentmyndigheten
förklara att åtgärden
skall anses vidtagen i rätt tid, om

1) avbrott i postförbindelserna
förekommit under någon av de tio
dagarna närmast före fristens utgång
på grund av krig, revolution,
upplopp, strejk, naturkatastrof eller
annan liknande omständighet
på den ort där avsändaren vistas
eller har sin rörelse, samt handlingen
eller avgiften avsänts till patentmyndigheten
inom fem dagar från
det postförbindelserna återupptagits,
eller

2) handlingen eller avgiften avsänts
till patentmyndigheten i rekommenderad
försändelse senast
fem dagar före fristens utgång,
dock endast om försändelsen sänts
med flygpost där så varit möjligt eller
avsändaren haft anledning antaga
att försändelsen vid ytledes
befordran skulle ha anlänt till patentmyndigheten
inom tvä dagar
från avsändningsdagen.

Vill patentsökanden vinna förklaring
enligt första stycket, skall
han göra skriftlig framställning
därom hos patentmyndigheten
inom tid som där föreskrivits för åtgärden.

74 s

Har framställning enligt 72 eller
73 § bifallits och skall till följd därav
patentansökan, som avskrivits
eller avslagits efter det den blivit
tillgänglig enligt 22 §, företagas till
fortsatt handläggning eller patent,
som förfallit, anses upprätthållet,
skall kungörelse därom utfärdas.

Har någon, efter det tiden för
återupptagande av den avskrivna
ansökningen utgått eller beslutet
om avslag vunnit laga kraft eller

LU 1977/78:10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

72 P

Talan mot annat slutligt beslut av
patentmyndigheten enligt denna lag
än som avses i 24 S, fores genom
besvär hos patentbesvärsrätten
inom två månader från beslutets
dag. Den som vill anföra besvär
skall erlägga fastställd besvärsavgift
inom samma tid vid påföljd att
besvären icke upptagas till prövning.

Mot patentbesvärsrättens slutliga
beslut föres talan hos regeringsrätten
genom besvär inom två månader
från beslutets dag.

74 P

Närmare bestämmelser angående
ansökan om patent, kungörelser
i patentärende, tryckning av ansökningshandlingarna.
patentregistret
och dess förande samt patentmyndigheten
utfärdas av regeringen eller
i den omfattning regeringen bestämmer
av patentmyndigheten.
Diarier hos patentmyndigheten
skola vara tillgängliga för allmänheten
i den utsträckning regeringen
bestämmer.

5 Senaste lydelse 1977: 730

6 Senaste lydelse 1977: 700

patentet förfallit men innan kungörelsen
utfärdades, i god tro börjat
utnyttja uppfinningen yrkesmässigt
här i riket, må lian utan hinder av
patentet fortsätta utnyttjandet med
bibehållande av dess allmänna art.
Sådan rätt till utnyttjande tillkommer
under motsvarande förutsättningar
även den som vidtagit väsentliga
åtgärder för att utnyttja
uppfinningen yrkesmässigt här i riker.

Rätt enligt andra stycket må
övergå till annan endast tillsammans
med rörelse, vari den uppkommit
eller utnyttjandet avsetts
skola ske.

75 §

Talan mot annat slutligt beslut av
patentmyndigheten enligt denna lag
än som avses i 24 § samt talan mot
beslut enligt 72 eller 73 § föres genom
besvär hos patentbesvärsrätten
inom två månader från beslutets
dag. Den som vill anföra besvär
skall erlägga fastställd besvärsavgift
inom samma tid vid påföljd
att besvären icke upptagas till
prövning.

Mot patentbesvärsrättens slutliga
beslut föres talan hos regeringsrätten
genom besvär inom två månader
från beslutets dag.

77 §

Närmare bestämmelser angående
ansökan om patent, kungörelser
i patentärende, tryckning av ansökningshandlingarna,
patentregistret
och dess förande samt patentmyndigheten
utfärdas av regeringen eller
i den omfattning regeringen bestämmer
av patentmyndigheten.
Diarier hos patentmyndigheten
skola vara tillgängliga för allmänheten
i den utsträckning regeringen
bestämmer.

LU 1977/78:10

Nuvarande lydelse

Regeringen äger förordna, att
handlingar i ärenden angående ansökan
om patent må utlämnas till
myndighet i annan stat.

Föreslagen lydelse

Regeringen äger förordna, att
handlingar i ärenden angående ansökan
om patent må utlämnas till
myndighet i annan stat.

Regeringen äger även förordna
att granskning av ansökningar om
patent, efter framställning av patentmyndigheten,
må äga rum hos
myndighet i annan stat eller hos internationell
institution samt att den
som söker patent på uppfinning,
varå han sökt patent i annan stat,
skall vara skyldig att redovisa vad
patentmyndigheten i den staten delgivit
honom rörande prövningen av
uppfinningens patenterbarhet. Förordnande
om sådan redovisningsskyldighet
må dock ej ges i fråga
om patentansökan sorn avses i 3
kap., om den varit föremål för internationell
förberedande patent erbarhetsprövning
och rapport rörande
denna prövning ingivits till
patentmyndigheten.

11 KAP.
Europeiskt patent

80 §

Med europeiskt patent avses patent
som meddelas av det europeiska
patentverket enligt den i Munchen
den 5 oktober 1973 avslutade
europeiska patentkonventionen.
Med europeisk patentansökan avses
patentansökan som göres enligt
nämnda konvention.

Ansökan om europeiskt patent
göres hos det europeiska patentverket.
Sådan ansökan må inges
även till patentmyndigheten för att
av denna vidarebefordras till det
europeiska patentverket. Ansökan
som avses i artikel 76 i nämnda
konvention (europeisk avdelad ansökan)
skall dock alltid inges till det
europeiska patentverket.

LU 1977/78:10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 81 —93 §§ gälla
europeiskt patent för Sverige och
europeisk patentansökan som omfattar
Sverige.

81 §

Europeiskt patent är meddelat,
när det europeiska patentverket
kungjort sitt beslut att bifalla patentansökningen.
Det europeiska
patentet har samma rättsverkan
som patent meddelat här i riket och
följer även i övrigt samma bestämmelser
som sådant patent, om ej
annat sägs i detta kapitel.

82 §

Europeiskt patent har verkan här
i riket endast om sökanden inom tid
som regeringen bestämmer till patentmyndigheten
ingivit översättning
till svenska av den text med
vilken patentet enligt underrättelse
till sökanden från det europeiska
patentverket är avsett att meddelas
och han inom samma tid erlagt
fastställd avgift för tryckning av
översättningen. Beslutar det europeiska
patentverket att europeiskt
patent skall upprätthållas i ändrad
avfattning, gäller vad nu sagts
även i fråga om den ändrade texten.

Översättning skall hällas tillgänglig
för envar. Har den europeiska
patentansökningen icke
publicerats av det europeiska patentverket
när översättningen inkommer,
skall dock översättningen
ej hållas tillgänglig förrän sådan
publicering sker.

Har översättning ingivits och avgift
erlagts inom föreskriven tid och
har det europeiska patentverket
kungjort sitt beslut att bifalla patentansökningen
eller beslutat att
det europeiska patentet skall upprätthållas
i ändrad avfattning, skall
patentmyndigheten utfärda kungörelse
därom. Så snart ske kan skola
tryckta exemplar av översättningen

LU 1977/78:10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

finnas att tillgå hos patentmyndigheten.

83 §

Har patenthavare icke inom föreskriven
tid vidtagit åtgärd som
avses i 82 § första stycket, skall vad
i 72 § första stycket sägs om patentsökande
äga motsvarande tilllämpning.
Förklaras med stöd av
72 § att sådan åtgärd skall anses
vidtagen i rätt tid, skall patentmyndigheten
utfärda kungörelse därom.

Har någon, efter det tiden för att
vidtaga åtgärd enligt 82 § första
stycket utgått men innan kungörelsen
utfärdades, i god tro börjat utnyttja
uppfinningen yrkesmässigt
här i riket eller vidtagit väsentliga
åtgärder därför, äger han den rätt
som anges i 74 § andra och tredje
styckena.

84 §

I fråga om europeiskt patent
skall vid tillämpning av 52 § vad i
första stycket 4 sägs om utvidgning
av patentskyddets omfattning efter
det ansökningen godkänts för utläggning
avse utvidgning som skett
efter det patentet meddelats.

85 §

Har det europeiska patentverket
hett eller delvis upphävt europeiskt
patent, skall detta lia samma verkan
som om patentet här i riket förklarats
i motsvarande mån ogiltigt.
Patentmyndigheten skall utfärda
kungörelse om upphävandet.

86 §

För europeiskt patent skall årsavgift
erläggas till patentmyndigheten
för varje patentår efter det
under vilket det europeiska patentverket
kungjort sitt beslut att bifalla
patentansökningen.

Erlägges icke årsavgift för europeiskt
patent enligt vad i första

LU 1977/78:10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

stycket och i 42 § sägs, äger 51 §
motsvarande tillämpning.

87 §

Europeisk patentansökan, för
vilken det europeiska patentverket
fastställt ingivningsdag, skall här i
riket ha samma verkan som svensk
patentansökan som gjorts nämnda
dag. Åtnjuter ansökningen enligt
den europeiska patentkonventionen
prioritet från tidigare dag än
ingiv ning sdagen, skall sådan prioritet
beaktas.

Vid tillämpning av 2 § andra
stycket andra punkten skall publicering
av europeisk patentansökan
som sker enligt artikel 93 i den europeiska
patentkonventionen jämställas
med att ansökan blir allmänt
tillgänglig enligt 22 §. Vad nu
sagts gäller även publicering som
avses i artikel 158.1 i konventionen,
om denna publicering av det europeiska
patentverket jämställes med
publicering som sker enligt artikel
93.

88 §

Har europeisk patentansökan
publicerats enligt den europeiska
patentkonventionen och har översättning
till svenska av patentkraven
i den lydelse de publicerades
ingivits till patentmyndigheten,
skall patentmyndigheten utfärda
kungörelse därom och hålla översättningen
tillgänglig för envar.

Utnyttjar någon yrkesmässigt
uppfinning som sökes skyddad i europeisk
patentansökan efter det att
kungörelse utfärdats enligt första
stycket, äger vad som sägs om patentintrång
motsvarande tillämpning
om ansökningen leder till patent
för Sverige. / sådant fall omfattar
patentskyddet dock endast
vad som framgår såväl av patentkraven
i den lydelse de publicerades
som av patentkraven enligt patentet.
Till straff må ej dömas och

LU 1977/78:10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ersättning för skada må bestämmas
endast enligt 58 § andra stycket.

Bestämmelserna i 58 § tredje
stycket äga ej tillämpning, om ersättningstalan
väckes senast ett år
efter det tiden för invändning mot
det europeiska patentet utgått eller,
om invändning gjorts, senast
ett år ejler det att det europeiska
patentverket beslutat att patentet
skall upprätthållas.

89 §

Har europeisk patentansökan eller
yrkande att sådan ansökan skall
omfatta Sverige återkallats eller
skall enligt den europeiska patentkonventionen
sådan återkallelse
anses ha skett och har ansökningen
icke återupptagits enligt artikel 121
i konventionen, skall detta ha samma
verkan som återkallelse av patentansökan
hos patentmyndigheten.

Har europeisk patentansökan
avslagits, skall detta ha samma
verkan som avslag pä patentansökan
här i riket.

90 §

Överensstämmer icke översättning
av handling som avses i 82 eller
88 § med handlingens lydelse på
det språk som varit handläggningsspråk
vid det europeiska patentverket,
omfattar patentskyddet endast
vad som framgår av båda lydelserna.

I mål om ogiltighet äger lydelsen
på handläggningsspråket ensam
vitsord.

91 §

Inkommer sökanden eller patenthavaren
till patentmyndigheten
med rättelse av översättning som
avses i 82 § och erlägger han fastställd
avgift för tryckning av den
rättade översättningen, gäller denna
i stället för den tidigare. Rättad

LU 1977/78:10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

översättning skall hållas tillgänglig
för envar, om den ursprungliga
översättningen hålles tillgänglig.
Har rättelse inkommit och avgift
erlagts och är den ursprungliga
översättningen tillgänglig för envar,
skall myndigheten utfärda
kungörelse även om rättelsen. Så
snart ske kan skola tryckta exemplar
av den rättade översättningen
finnas att tillgå hos patentmyndigheten.

Inkommer sökanden med rättelse
av översättning som avses i 88 §,
skall patentmyndigheten utfärda
kungörelse därom och hålla den
rättade översättningen tillgänglig
för envar. Sedan kungörelsen utfärdats,
gäller den rättade översättningen
i stället förden tidigare.

Har någon, innan rättad översättning
blev gällande, i god tro
börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt
här i riket på sätt som enligt
tidigare översättning icke utgjorde
intrång i sökandens eller patenthavarens
rätt eller vidtagit väsentliga
åtgärder därför, äger han
den rätt som anges i 74 § andra och
tredje styckena.

92 §

Har det europeiska patentverket
beslutat att helt eller delvis upphäva
europeiskt patent eller har beträffande
europeisk patentansökan
inträtt sådant förhållande som avses
i 89 §, men förklarar det europeiska
patentverket enligt den
europeiska patentkonventionen patenthavaren
eller sökanden återinsatt
i tidigare rättigheter, gäller
detta även här i riket.

Har någon, efter det beslutet
meddelades eller förhållandet inträdde
men innan det europeiska
patentverket utfärdat kungörelse
om förklaring som avses i första
stycket, i god tro börjat utnyttja
uppfinningen yrkesmässigt här i riket
eller vidtagit väsentliga åtgär -

LU 1977/78:10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

der därför, äger han den rätt som
anges i 74 § andra och tredje styckena.

93 S

Är europeisk patentansökan,
sorn ingivits till nationell patentmyndigliet,
att anse som återkallad
därför att den icke inkommit till det
europeiska patentverket inom föreskriven
tid, skall patentmyndigheten
på framställning av sökanden
upptaga den som omvandlad till
ansökan om svenskt patent under
förutsättning

1) att framställningen inges till
den nationella myndighet som mottog
patentansökningen inom tre
månader från det sökanden underrättades
om att ansökningen ansågs
återkallad och dessutom inkommer
till patentmyndigheten
inom tjugo månader från den dag
då ansökningen ingavs eller, om
prioritet yrkas, den dag från vilken
prioritet hegäres, samt

2) att sökanden inom tid som regeringen
bestämmer erlägger fastställd
ansökningsavgift och inger
översättning till svenska av patentansökningen.

Uppfyller patentansökningen de
krav rörande ansökans form som
föreskrivas i den europeiska patentkonventionen
och tillämpningsföreskrifterna
till denna, skall den
godtagas i detta avseende.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Patentansökan, som har godkänts för utläggning före ikraftträdandet,
och ansökan om tilläggspatent, som har inkommit före ikraftträdandet,
skall behandlas och avgöras enligt lagen i dess äldre lydelse.

3. I fråga om annan före ikraftträdandet gjord patentansökan än sådan
som sägs under 2 skall gälla följande.

9 § i sin äldre lydelse skall tillämpas i stället för 8 8 i dess nya lydelse.

20 § skall tillämpas i sin äldre lydelse.

Avser uppfinningen livs- eller läkemedel, får patent icke meddelas på
själva alstret.

LU 1977/78: 10

4. De nya bestämmelserna skall tillämpas även på patent, som har meddelats
före ikraftträdandet eller meddelas på grund av ansökan som har
gjorts dessförinnan, i den mån ej annat följer av vad som föreskrives nedan.

Giltighetstiden för patent, som har meddelats på grund av ansökan som
har gjorts mer än tolv år före ikraftträdandet, skall bestämmas enligt 40 § i
dess äldre lydelse.

Har före ikraftträdandet patent förfallit enligt 51 § första stycket, skall
51 § andra och tredje styckena samt 55 § andra punkten fortfarande tillämpas.

Beträffande patent, som har meddelats på grund av patentansökan som
har gjorts före ikraftträdandet, skall 60 § tillämpas i sin äldre lydelse.

Äldre bestämmelser om tilläggspatent skall alltjämt gälla i fråga om tillläggspatent,
som har meddelats före ikraftträdandet eller meddelas enligt
punkt 2.

Fråga om ogiltigförklaring av patent, som har meddelats eller meddelas
enligt lagen i dess äldre lydelse, skall bedömas enligt lagen i den lydelsen.

5. Är europeisk patentansökan, som omfattar Sverige, enligt artikel
162.4 i den europeiska patentkonventionen att anse som återkallad, skall
patentmyndigheten på framställning av sökanden upptaga den som omvandlad
till ansökan om svenskt patent under förutsättning dels att framställningen
inges till det europeiska patentverket inom tre månader från det
sökanden underrättades om att patentansökningen ansågs återkallad, dels
att sökanden inom tid som regeringen bestämmer erlägger fastställd ansökningsavgift
och inger översättning till svenska av ansökningen i dess ursprungliga
lydelse samt av de ändringar som gjorts under handläggningen
vid det europeiska patentverket och som sökanden önskar åberopa. Beträffande
patentansökningens form skall vad i 93 § andra stycket sägs äga
motsvarande tillämpning.

6. Har patentansökan, som begärts omvandlad enligt punkt 5, blivit
publicerad enligt artikel 93 i den europeiska patentkonventionen och förklaras
med tillämpning av 72 § att översättning eller avgift, som har inkommit
för sent, skall anses inkommen i rätt tid, skall patentmyndigheten utfärda
kungörelse därom. Detsamma gäller om patentansökan, som begärts
omvandlad, har blivit publicerad enligt artikel 21 i konventionen om patentsamarbete,
om denna publicering av det europeiska patentverket jämställes
med publicering som sker enligt artikel 93.

Har någon, efter det att fristen för att inkomma med översättning och erlägga
avgift har utgått men innan kungörelsen utfärdades, i god tro börjat
utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket eller vidtagit väsentliga åtgärder
därför, äger han den rätt som anges i 74 § andra och tredje styckena.

2 Förslag till
Lag om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område
m. m.

Härigenom föreskrives följande.

1 § Beträffande mål vari talan föres mot sökande av europeiskt patent om
bättre rätt till den patentsökta uppfinningen såvitt avser Sverige eller an -

LU 1977/78:10

nan stat, som är bunden av det till den europeiska patentkonventionen den
5 oktober 1973 hörande erkännandeprotokollet, gäller bestämmelserna i
2-6 §§. Med fördragsslutande stat avses därvid stat, som är bunden av
nämnda protokoll.

2 § Mål som avses i I § får upptagas av svensk domstol

1. om svaranden har hemvist i Sverige,

2. om käranden har hemvist i Sverige och svaranden ej har hemvist i
fördragsslutande stat,

3. om parterna har avtalat, skriftligen eller muntligen med skriftlig bekräftelse.
att talan skall väckas vid svensk domstol.

3 § Rör mål som avses i 1 § uppfinning gjord av arbetstagare och är fråga
om tvist mellan arbetstagaren och dennes arbetsgivare, gäller i stället för
2 § att målet får upptagas av svensk domstol

1. om arbetstagaren när uppfinningen gjordes huvudsakligen var syssatt
i Sverige eller, om det ej kan avgöras var han huvudsakligen var sysselsatt.
arbetsgivaren hade driftställe i Sverige till vilket arbetstagaren var
knuten,

2. om parterna har avtalat, skriftligen eller muntligen med skriftlig bekräftelse,
att talan som nu avses skall väckas vid svensk domstol och sådant
avtal är tillåtet enligt den stats lag som är tillämplig på anställningsavtalet.

Är svensk lag tillämplig på anställningsavtalet, är avtal mellan arbetsgivare
och arbetstagare om att talan som nu avses skall väckas vid utländsk
domstol utan verkan.

4 § I mål som enligt 3 § första stycket 1 upptages av svensk domstol skall
svensk lag tillämpas.

Upptager svensk domstol mål med stöd av 3 § första stycket 2, skall
tvisten avgöras enligt lagen i den stat där arbetstagaren huvudsakligen var
sysselsatt när uppfinningen gjordes, eller, om det ej kan avgöras var han
huvudsakligen var sysselsatt, där det driftställe var beläget till vilket arbetstagaren
var knuten.

5 § Mål som avses i I § får icke upptagas till prövning av svensk domstol,
om rörande samma sak redan är rättegång mellan samma parter vid domstol
i annan fördragsslutande stat. Har vid den utländska domstolen gjorts
invändning mot dess behörighet, skall dock den svenska domstolen förklara
målet vilande, till dess frågan om den utländska domstolens behörighet
har avgjorts genom beslut som vunnit laga kraft.

6 § Lagakraftvunnet avgörande, som i annan fördragsslutande stat har
meddelats i mål som avses i 1 §, gäller även här i riket. Avgörandet gäller
dock icke

1. om det har meddelats mot patentsökande, som ej har ingått i svaromål,
och den handling varigenom talan väcktes ej hade delgivits honom i
föreskriven ordning eller han icke fått tillräcklig tid att svara i saken,

LU 1977/78:10

2. om det är oförenligt med annat avgörande, som i ett tidigare anhängiggjort
mål mellan samma parter har meddelats i fördragsslutande stat.

7 § Talan mot den europeiska patentorganisationen om fullgörande av
avtal eller om skadestånd i avtalsförhållande får upptagas av svensk domstol
endast om sådan talan enligt föreskrift i avtalet skall prövas av svensk
domstol.

Talan mot den europeiska patentorganisationen om skadestånd i annat
fall än som avses i första stycket får upptagas av svensk domstol endast
om målet gäller skada orsakad av verksamhet vid det europeiska patentverkets
kontor i Sverige eller av arbetstagare vid sådant kontor.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk
domstol

Härigenom föreskrives att 1 och 3—5 §§ lagen (1946: 816) om bevisupptagning
åt utländsk domstol skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §'

Har i visst mål eller ärende utländsk domstol gjort framställning hos
domstol här i riket om vidtagande av någon till rättegången hörande åtgärd.
såsom upptagande av ed, anställande av förhör med part eller upptagande
av bevis genom vittne, sakkunnig eller syn eller av skriftligt bevis,
och varder framställningen genom utrikesdepartementet överlämnad till
den svenska domstolen, skall den äskade åtgärden vidtagas efter vad i denna
lag sägs. Vad sålunda stadgats äge dock ej tillämpning, där fråga är om
ansvar för gärning som icke är i svensk lag belagd med straff. Ej heller må i
mål om ansvar för brottslig gärning part höras på ed eller under sanningsförsäkran.

Avser framställning enligt första stycket fråga om ansvar för gärning,
som har karaktär av politiskt brott, äger denna lag tillämpning endast om
framställningen har gjorts av domstol i stat som har tillträtt den europeiska
konventionen den 27 januari 1977 om bekämpande av terrorism och gärningen
utgör brott som avses i denna konvention.

Lika med utländsk domstol anses Lika med utländsk domstol anses
i denna lag annan utländsk judiciell i denna lag annan utländsk judiciell
myndighet. myndighet och det europeiska pa tentverket.

1 Senaste lydelse 1977:435

LU 1977/78: 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Prövar rätten att begärd åtgärd ej kan vidtagas, meddele rätten den utländska
domstolen underrättelse därom med uppgift om skälen för beslutet.

Finner rätten att det jämlikt 2 § andra stycket tillkommer annan rätt att
vidtaga åtgärd varom fråga är, skall framställningen översändas till den rätten
och meddelande därom tillställas den utländska domstolen.

Har ålgärden begärts av det europeiska
patentverket och finner
rätten att åtgärden icke kan vidtagas
eller att den ankommer på annan
domstol, skall i stället för vad
som sägs i första och andra styckena
gälla följande. Rätten skall underrätta
utrikesdepartementet om
sitt beslut och till departementet
återställa handlingarna i ärendet.
Departementet skall, om annan
svensk domstol är behörig, överlämna
framställningen till denna
och i annat fall underrätta det europeiska
patentverket om rättens
beslut.

4 §

Möter ej för äskad åtgärd laga hinder, utsätte rätten dag för ärendets företagande.

Avser mål däri åtgärd äskats ansvar
för brottslig gärning, give rätten
i god tid den utländska domstolen
underrättelse vilken dag ärendet
skall förekomma. Sådan underrättelse
skall ock eljest lämnas, om
den utländska domstolen framställt
begäran därom.

5 §*

1 fråga om ärendets behandling vid rätten skall, där ej annat föranledes
av föreskrifterna i denna lag, lända till efterrättelse vad om rättegång vid
svensk domstol finnes stadgat. Ärendet skall anses såsom bevisupptagning
utom huvudförhandling; dock vare ej nödigt att part kallas, där han ej själv
skall höras eller fullgöra något.

2 Senaste lydelse 1974: 755

3 Riksdagen 1977/78. 8 sami. Nr 10

LU 1977/78:10

Nuvarande lydelse

Domare vid den utländska domstolen
äger rätt att närvara vid bevisupptagning
eller annan i 1 § avsedd
åtgärd.

Föreslagen lydelse

Domare vid den utländska domstolen
äger rätt att närvara vid bevisupptagning
eller annan i 1 § avsedd
åtgärd. Har åtgärden begärts
av det europeiska patentverket,
äger företrädare för detta samma
rätt. Företrädare för det europeiska
patentverket må ställa frågor till
part, vittne eller sakkunnig som höres.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971:1078) om försvarsuppflnningar

Härigenom föreskrives att 5, 7, 10, 12, 15 och 18 §§ lagen om försvarsuppfinningar
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ansökan om patent på svensk
försvarsuppfinning skall av patentmyndigheten
underställas granskningsnämnden
för prövning, huruvida
uppfinningen skall hållas hemlig.
Den som vill att svensk försvarsuppfinning,
varå patent icke
sökts, skall få offentliggöras eller
på annat sätt yppas, skall hos
granskningsnämnden ansöka om
sådan prövning.

Ansökan om patent på svensk
försvarsuppfinning, som inges till
patentmyndigheten, skall av denna
underställas granskningsnämnden
för prövning, huruvida uppfinningen
skall hållas hemlig.

Den som vill att svensk försvarsuppfinning,
varå patent icke sökts,
skall få offentliggöras eller på annat
sätt yppas skall hos granskningsnämnden
ansöka om sådan prövning
som avses i första stycket.
Detsamma gäller den som vill söka
patent på svensk försvarsuppfinning
genom att till annan mottagare
än patentmyndigheten inge internationell
patentansökan som avses
i 3 kap. patentlagen (1967:837)
eller europeisk patentansökan som
avses i 11 kap. samma lag.

Har i ärende, som patentmyndigheten
underställt granskningsnämnden,
förordnande enligt 6 § ej
meddelats inom tre månader efter
den dag då beskrivning över uppfinningen
med tillhörande ritning

Har i ärende, som patentmyndigheten
underställt granskningsnämnden,
förordnande enligt 6 § ej
meddelats inom tid som föreskrives
i andra stycket, upphör uppfinningen
att vara hemlig enligt denna lag.

LU 1977/78:10

Nuvarande lydelse

och patent krav på svenska inkommit
till patentmyndigheten, upphör
uppfinningen att vara hemlig enligt
denna lag.

Ansökan om patent eller annan
skyddsrätt på svensk försvarsuppfinning,
som skall hållas hemlig, får
ej göras i främmande stat, om ej regeringen
medger det. Sådant medgivande
får lämnas endast under
förutsättning att uppfinningen hemlighålles
även i den främmande staten.

Föreslagen lydelse

Den i första stycket nämnda tiden
utgör

1. om ärendet avser internationell
patentansökan, tre månader
från den internationella ingivningsdagen,
dock, ifall då prioritet har
yrkats, högst tolv månader tio dagar
från den dag frän vilken prioriteten
begärts,

2. om ärendet avser europeisk
patentansökan, tre månader från
det ansökan inkom till patentmyndigheten,
dock, i fall då prioritet
har yrkats, högst tretton månader
från den dag från vilken prioriteten
begärts,

3. om ärendet avser svensk patentansökan,
tre månader från den
dag dä beskrivning över uppfinningen
med tillhörande ritningar
och patent krav på svenska inkommit
till patent myndigheten.

Har ärende anhängiggjorts hos
granskningsnämnden enligt 5 §
andra stycket, upphör uppfinningen
att vara hemlig enligt denna lag,
om förordnande enligt 6 § ej meddelats
inom tre månader från den
dag då ansökan om nämndens
prövning och för prövningen erforderliga
handlingar inkommit till
nämnden.

§'

Ansökan om patent eller annan
skyddsrätt avseende främmande
stat på svensk försvarsuppfinning,
som skall hållas hemlig, får göras
endast om regeringen medger det.
Sådant medgivande får lämnas endast
under förutsättning att uppfinningen
hemlighålles även i den
främmande staten.

1 Senaste lydelse 1975:734

LU 1977/78:10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §

Har ansökan om patent på uppfinning som avses med förordnande enligt
6 § godkänts för utläggning, skall ansökningen förklaras vilande i avbidan
på att förordnandet upphör att gälla. Så länge förordnandet består skall
20-22 88 patentlagen (1967: 837) ej tillämpas på ansökningen. Vid tillämpning
därefter av dessa paragrafer skall i 20 § angivna tider räknas från den
dag förordnandet upphörde att gälla och får patentmyndigheten icke hålla
handlingarna i ärendet tillgängliga förrän tre månader förflutit från nämnda
dag. om ej sökanden begär det.

Har förordnande enligt 6 S meddelats
beträffande internationell eller
europeisk patentansökan, får
ansökningen icke vidarebefordras
för fortsatt handläggning sorn internationell
eller europeisk patentansökan.

Sökes patent i Sverige på annan
försvarsuppfinning än sådan som
avses i 4 § (utländsk försvarsuppfinning),
skall patentmyndigheten
underställa granskningsnämnden
ansökningen för prövning, huruvida
uppfinningen skall hållas hemlig.

Bestämmelserna i 12 — 14 SS äger
motsvarande tillämpning i fråga om
utländsk försvarsuppfinning.

Bestämmelserna i 12 § första
stycket samt 13 och 14 §S äger
motsvarande tillämpning i fråga om
utländsk försvarsuppfinning.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Bestämmelsen i
7 8 tredje stycket skall dock ej gälla ärende, som före ikraftträdandet anhängiggjorts
hos granskningsnämnden enligt 5 § andra punkten i lagens nuvarande
lydelse.

LU 1977/78:10

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i
vissa fall

Härigenom föreskrives att bilagan1 till lagen (1976:661) om immunitet
och privilegier i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.

Bilaga

Immunitet och/eller privilegier gäller för följande Tillämplig internatio nell

överenskommelse

Internationella organ Fysiska personer

28 Europeiska patentorganisationen -

Medlemmarnas representanter
i organisationens
förvaltningsråd
och sådana representanters
makar samt
personer med tjänst
hos det europeiska
patentverket och dessa
personers familjer
ävensom personer med
uppdrag av organisationen -

Protokoll angående
den europeiska patentorganisationensprivilegier

och immunitet,
vilket utgör del
av den europeiska patentkonventionen
den
5 oktober 1973

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse 1977:343

LU 1977/78:10

Motionsyrkanden

Utskottet har i samband med propositionen behandlat följande motioner De

med anledning av propositionen väckta motionerna

A. 1977/78:29 av Hans Alsén m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs rörande ändringar
i patentlagen m. m.

B. 1977/78: 30 av Inger Lindquist (m) och Håkan Winberg (m) vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om
att de nuvarande straffbestämmelserna i patentlagen ersätts med bestämmelser
om vite.

Den vid 1976177 års riksmöte väckta fristående motionen

C. 1976/77:656 av Marianne Karlsson (c) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag till åtgärder som förstärker upphovsmannarätten
och innovatörernas möjlighet till finansiering och utkomst vid
förverkligande av idéprojekt, utan att för den skull frånhändas sina
verk.

De vid 1977/78 års riksmöte väckta fristående motionerna

D 1977/78:524 av Marianne Karlsson (c) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att åtalsbestämmelserna i 57 § patentlagen överses.

E. 1977/78:525 av Marianne Karlsson (c) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär utredning om skärpt skadeståndsplikt vid
patentintrång.

LU 1977/78:10

Utskottet

Inledning

År 1883 slöts i Paris en konvention till skydd för industriell äganderätt,
den s.k. Pariskonventionen. Sverige tillträdde konventionen år 1885. Den
I mars 1977 hade 87 stater anslutit sig till konventionen. De anslutna
länderna bildar en union, Parisunionen, och är förpliktade att i den omfattning
som anges i konventionen bereda industriellt rättsskydd, bl. a. patenträttsligt
skydd, åt medborgare och företag i andra unionsländer. Konventionen
har sedan tillkomsten reviderats åtskilliga gånger, senast vid en
revisionskonferens i Stockholm år 1967.

Konventionen vilar framför allt på två principer, nämligen principerna
om nationell behandling och unionsskydd. Den förra innebär att utländska
medborgare skall ges samma ställning när det gäller omfattningen av det
industriella rättsskyddet som landets egna medborgare. Den senare principen
innebär att i varje unionsland ett visst minimiskydd alltid skall tillkomma
dem som är berättigade enligt konventionen, även om de egna
medborgarna inte har motsvarande rättigheter. Häri ligger också att det
står ett land fritt att bevilja ett längre gående skydd än vad konventionen
föreskriver.

Syftet med Pariskonventionen var att minska skillnaderna mellan
unionsländernas nationella lagstiftning. Djupgående olikheter beträffande
utformningen av patenträtten förekommer dock fortfarande i unionens
olika länder. Möjligheterna att inom konventionens ram få till stånd en
harmonisering av den materiella patenträtten har visat sig vara små, bl. a.
beroende på att antalet unionsstater är mycket stort och att unionsstaterna
sinsemellan står på mycket olika utvecklingsnivå.

Efter det andra världskriget har ett omfattande arbete på det patenträttsliga
området ägt rum inom Europarådet. Detta arbete har lett till avslutandet
av två europeiska konventioner, 1953 års formalitetskonvention, som
reglerar vilka formella krav som får uppställas beträffande ansökningshandlingarnas
beskaffenhet, samt 1954 års klassificeringskonvention, sedermera
omvandlad till ett fördrag, Strasbourgöverenskommelsen 1971 om
internationell patentklassificering. Sverige har tillträtt konventionerna och
överenskommelsen. Inom Europarådet har också utarbetats en europeisk
konvention om förenhetligande av vissa delar av patenträtten, den s. k.
lagkonventionen av år 1963. Den innehåller vissa regler om patenterbarhet,
nyhetshinder, uppfinningshöjd och patentkrav. Konventionen har inte
trätt i kraft. Riksdagen har år 1967 godkänt lagkonventionen (prop.
1966:40, 1LU 1967:53, rskr 1967: 325), som dock ännu inte har ratificerats
av Sverige. Anledningen härtill återkommer utskottet till i ett senare avsnitt
(s.52).

Vid den ovannämnda stockholmskonferensen avslutades också en ny
konvention om upprättande av en världsorganisation för den intellektuella

LU 1977/78:10

äganderätten, WIPO (World Intellectual Property Organization). Den 1
mars 1977 hade WIPO 76 medlemsstater, däribland Sverige. WIPO har till
syfte att genom samarbete länderna emellan och med andra internationella
organisationer främja skyddet av den intellektuella äganderätten i alla
länder.

Under 1960-talet uppkom i flertalet europeiska patentverk samt i de
amerikanska och japanska patent verken besvärande stora balanser av icke
prövade patentärenden. Som exempel kan nämnas, att antalet icke avgjorda
ansökningar i det japanska patentverket vid utgången av år 1970 var
810000. Dessa förhållanden ledde till ett intensifierat patenträttsligt
reformarbete som bl. a. så småningom resulterade i en i Washington år 1970
avslutad konvention, den s. k. samarbetskonventionen (Patent Cooperation
Treaty, PCT). Den har undertecknats av 36 stater, däribland Sverige,
och har trätt i kraft den 24 januari 1978. Syftet med konventionen är i första
hand att minska det dubbelarbete som uppstår vid granskning av patentansökningar
vilka lämnas in i olika länder och avser samma uppfinning.
Genom konventionen öppnas möjlighet att till vissa patentverk i världen,
däribland Sveriges, ge in en s. k. internationell patentansökan för central
nyhetsgranskning och central förberedande patenterbarhetsprövning.
Granskningen är inte bindande för de enskilda staternas patentmyndigheter.

Patentsamarbetet inom Europa har under 1970-talet lett fram till avslutandet
av två konventioner, 1973 års europeiska patentkonvention (European
Patent Convention, EPC) och marknadspatentkonventionen av år
1975. Genom den förstnämnda konventionen bildar de fördragsslutande
staterna en europeisk patentorganisation med ett gemensamt patentverk,
som skall kunna meddela s.k. europeiskt patent för en eller flera av de
europeiska staterna. Konventionen reglerar fullständigt förutsättningarna
för att europeiskt patent skall erhållas. Ett europeiskt patent skall i varje
stat för vilket det meddelats ha samma rättsverkan som ett nationellt
patent i den staten. Konventionen inskränker inte de fördragsslutande
staternas rätt att ha egna patentverk som meddelar nationella patent för
vederbörande stat. Konventionen har undertecknats av bl. a. Sverige och
är i kraft sedan den 7 oktober 1977.

Enligt marknadspatentkonventionen, som i första hand är avsedd för
EG-staterna, skall europeiskt patent i princip meddelas endast för samtliga
EG-stater gemensamt i form av ett s. k. marknadspatent. I konventionen
regleras utförligt den rättsverkan som ett marknadspatent skall medföra.
Konventionen har ännu ej trätt i kraft.

Frågan om Sveriges tillträde till samarbetskonventionen och den europeiska
patentkonventionen har utretts av patentpolicykommittén. I betänkandena
Internationellt patentsamarbete I 1970 års konvention om patentsamarbete
(SOU 1974:63) och Internationellt patentsamarbete II 1973 års
europeiska patentkonvention (SOU 1976:24-25) har kommittén förordat

LU 1977/78:10

att Sverige tillträder konventionerna. En stor majoritet av remissinstanserna
har anslutit sig till kommitténs förslag.

1 propositionen (s. 552) föreslår regeringen att riksdagen skall godkänna
samarbetskonventionen med därtill hörande tillämpningsföreskrifter och
den europeiska patentkonventionen med därtill hörande tillämpningsföreskrifter
och protokoll samt dessutom förnya sitt godkännande av lagkonventionen.

Ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen och den europeiska
patentkonventionen förutsätter att vissa ändringar och tillägg görs i den
svenska patentlagen. Propositionen innehåller förslag till den lagstiftning
som erfordras för att konventionerna skall kunna tillträdas. Lagförslagen
innefattar därutöver viss anpassning av svensk patentlagstiftning till vad
som kommer att gälla i övriga västeuropeiska industriländer.

En redogörelse för huvuddragen av gällande svensk patenträtt har lämnats
i propositionen, ss. 51—58.

Lagförslagen innebär bl. a. följande. Viss kodifiering föreslås av gällande
rätt beträffande vad som kan patenteras. Vidare föreslås vissa ändringar
av patentlagens bestämmelser rörande innehållet i den ensamrätt som ett
patent ger. Institutet tilläggspatent upphävs. Giltighetstiden för patent
föreslås förlängd från 17 till 20 år. Vissa nya grunder för ogiltigförklaring
av patent införs i patentlagen.

Lagförslagen har utarbetats i nordiskt samarbete.

I propositionen föreslås att regeringen bemyndigas att bestämma när den
nya lagstiftningen skall träda i kraft.

Enligt protokollen från de MBL-förhandlingar som ägde rum i anslutning
till att lagrådsremissen skrevs (protokoll den 4 april 1977) och propositionen
framlades (protokoll den 3 oktober 1977) har, på initiativ av arbetstagarsidan,
vissa ändringar av formuleringarna skett i kap. 10.2.3 (verkningar
för patentverket av ett tillträde till den europeiska patentkonventionen).
Arbetstagarsidan har härefter förklarat sig inte ha haft något att invända
mot att regeringen meddelar beslut i fråga om propositionen.

Utskottets betänkande kommer i fortsättningen att disponeras på följande
vis. Efter en redogörelse för det huvudsakliga innehållet i samarbetskonventionen
och den europeiska patentkonventionen följer utskottets
överväganden i tillträdesfrågorna. Därpå behandlas, i anslutning till ett
motionsyrkande, frågan om Sverige bör avge reservation mot den europeiska
patentkonventionens bestämmelser såvitt avser produktpatent på livsoch
läkemedel. Vidare upptas det därmed förknippade spörsmålet om
Sverige bör förnya sitt godkännande av 1963 års lagkonvention. Utskottet
kommer sedan att lämna vissa synpunkter på de i propositionen framlagda
förslagen till ändringar i patentlagen. I samband härmed behandlas tre
motionsyrkanden angående ändring av nu gällande sanktionsregler i patentlagen.
Till sist tar utskottet upp till behandling en vid föregående
riksmöte väckt motion angående förbättring av uppfinnarens ställning i

LU 1977/78:10

rättsligt och ekonomiskt hänseende. Avslutningsvis anför utskottet vissa
synpunkter på enligt vilken ordning riksdagen skall fatta beslut om tillträdande
av konventionerna.

Samarbetskonventionens innehåll

Genom samarbetskonventionen bildar de fördragsslutande staterna en
union för samarbete i fråga om handläggning av patentansökningar. Konventionen
syftar till en centralisering av prövningsförfarandet och ställer
upp regler för ansökningens form och innehåll. Den nödvändiggör däremot
inte några ändringar i den materiella patenträtten i de fördragsslutande
staterna.

Enligt konventionen kan den som är medborgare i eller har hemvist i
fördragsslutande stat söka patent genom ingivande av en s. k. internationell
patentansökan. Ansökningen blir föremål för nyhetsgranskning hos en
internationell nyhetsgranskningsmyndighet (PCT-myndighet). Till sådan
myndighet kan utses nationell patentmyndighet eller internationell organisation,
som har minst 100 heltidsanställda granskare, kompetenta att utföra
nyhetsgranskning. Den måste vidare förfoga över viss minimidokumentation.
Enligt vad som anförs i propositionen torde man kunna räkna med
att unionens generalförsamling i första hand kommer att utse patentmyndighetema
i Japan, Sovjetunionen, Sverige och USA samt det europeiska
patentverket till internationella nyhetsgranskningsmyndigheter. När nyhetsgranskningen
är klar skall resultatet redovisas i en rapport, som tillställs
sökanden och WIPO:s internationella byrå. Genom byråns försorg
skall ansökningen jämte nyhetsgranskningsrapporten publiceras.

Konventionen ger även möjlighet till förberedande patenterbarhetsprövning
av internationella patentansökningar. Syftet med denna prövning,
som är frivillig, är att ge sökanden ett preliminärt, icke bindande
utlåtande om huruvida den uppfinning som patentsöks är ny, har uppfinningshöjd
och kan tillgodogöras industriellt. En stat kan genom att avge
reservation undgå att bli bunden av konventionens bestämmelser om internationell
förberedande patenterbarhetsprövning.

Sökanden kan med anledning av innehållet i nyhetsgranskningsrapporten
och utlåtandet över patenterbarhetsprövningen ta ställning till om han
vill återkalla sin ansökan eller fullfölja den och få den prövad i någon eller
några av de stater som ansökningen omfattar. I sistnämnda fall kan han om
han så vill företa ändringar i patentkraven. Den internationella ansökningen
handläggs i varje stat på samma sätt som nationella ansökningar i den
staten, dock måste konventionens regler om ansökningens form och innehåll
följas. Vederbörande patentmyndighet är inte bunden av resultatet av
den internationella nyhetsgranskningen eller av den förberedande patenterbarhetsprövningen,
om sådan har utförts. Det centraliserade gransknings-
och prövningsförfarandet syftar främst till att underlätta de nationella
patentmyndighetemas fortsatta handläggning av ansökningen.

LU 1977/78:10

Sökanden skall erlägga avgifter till WIPO:s internationella byrå, till den
myndighet som tar emot ansökningen och till den myndighet som utför
internationell nyhetsgranskning eller internationell förberedande patenterbarhetsprövning.
Därjämte skall avgift erläggas till den nationella patentmyndigheten
i varje fördragsslutande stat i vilken ansökningen fullföljs.

Konventionen innehåller också vissa bestämmelser som har till syfte att
främja den ekonomiska utvecklingen i utvecklingsländerna. Bl. a. får
WIPO:s internationella byrå bedriva viss teknisk informationsverksamhet,
så upplagd att den underlättar för utvecklingsländerna att få tillgång till
modern teknologi.

Konventionen har, som nämnts, trätt i kraft den 24 januari 1978. Bestämmelserna
om internationell förberedande patenterbarhetsprövning träder
dock ej i kraft förrän den 29 mars 1978. Hitintills har 16 stater tillträtt
konventionen.

Den europeiska patentkonventionens innehåll

Den europeiska patentkonventionen innehåller regler om ett mera långtgående
patentsamarbete än samarbetskonventionen. Genom den europeiska
patentkonventionen bildas en europeisk patentorganisation. Organisationen
består av ett europeiskt patentverk under ledning av ett förvaltningsråd.
Organisationens uppgifter är att i enlighet med konventionens
bestämmelser meddela patent för de stater som tillträtt konventionen.
Konventionen inskränker dock inte de fördragsslutande staternas rätt att
ha egna patent verk som meddelar patent för vederbörande stat.

Det europeiska patentverket skall ha sitt säte i Munchen. Genom det
s. k. centraliseringsprotokollet införlivas det internationella patentinstitutet
i Haag med det europeiska patentverket och kommer att utgöra filial till
detta. En mindre filial för nyhetsgranskning upprättas i Väst-Berlin.

Den europeiska patentorganisationens verksamhet skall finansieras genom
de avgifter som tas ut av sökande och andra parter samt genom att det
europeiska patentverket erhåller andel i de årsavgifter som i de fördragsslutande
staterna tas ut för europeiska patent. Vid behov kan förvaltningsrådet
dock besluta att de fördragsslutande staterna skall betala särskilda
bidrag till organisationen. Sådana bidrag skall återbetalas så snart detta är
möjligt. Beträffande frågan om bidrag till det europeiska patentverket hänvisar
utskottet vidare till näringsutskottets betänkande (NU 1977/78:35).

Konventionen innehåller en fullständig reglering av förutsättningarna för
att få europeiskt patent. Denna reglering är fristående från de fördragsslutande
staternas nationella patentlagstiftning. Vidare regleras i konventionen
handläggningsordningen vid det europeiska patentverket. Konventionen
innehåller också bestämmelser om rättsverkan av europeiskt patent
och europeisk patentansökan.

Europeisk patentansökan får ges in direkt till det europeiska patentver -

LU 1977/78:10

ket eiler till nationell patentmyndighet i fördragsslutande stat, om denna
myndighet har åtagit sig att förmedla sådana ansökningar till det europeiska
patentverket. Rätt att söka europeiskt patent tillkommer uppfinnaren
eller dennes rättsinnehavare. Sökanden behöver inte vara medborgare i
eller ha hemvist i fördragsslutande stat.

Konventionens patenterbarhetsvillkor överensstämmer i huvudsak med
vad som gäller enligt svensk rätt. För att europeiskt patent skall meddelas
krävs sålunda att uppfinningen är ny, har uppfinningshöjd och kan tillgodogöras
industriellt. Det patenterbara området har i konventionen avgränsats
på ett sätt som också i huvudsak överensstämmer med vad som anses gälla
i svensk rätt. Vad angår livs- och läkemedel är dock att märka att enligt
konventionen patent får meddelas på själva alstret (s.k. produktpatent)
medan enligt övergångsbestämmelserna till patentlagen patent inte får
meddelas på sådant alster förrän regeringen förordnar annat. Fördragsslutande
stat, vars nationella lag inte medger produktpatent på livs- eller
läkemedel, ges dock rätt att genom reservation upprätthålla förbud mot
sådana produktpatent även såvitt avser europeiska patent under en övergångstid
på tio eller, under vissa förutsättningar, femton år från konventionens
ikraftträdande.

Europeisk patentansökan skall granskas såväl från formell synpunkt
som i nyhetshänseende. Resultatet av nyhetsgranskningen framläggs i en
rapport. Om patentansökningen ej återkallats eller avslagits, publiceras
den av det europeiska patentverket när 18 månader förflutit från ingivningsdagen.
Även nyhetsgranskningsrapporten skall publiceras.

En eventuell framställning om patenterbarhetsprövning skall göras inom
sex månader från det att nyhetsgranskningsrapporten kungjorts i den europeiska
patenttidningen, som utges av det europeiska patentverket. Finner
patentverket att ansökningen fyller de materiella kraven för patenterbarhet,
skall den meddela europeiskt patent för de designerade staterna.
Beslutet kungörs i den europeiska patenttidningen och gäller från dagen för
kungörandet.

Beslut av det europiska patentverkets olika avdelningar kan överklagas
till särskilda besvärskamrar i organisationen. Frågor av särskild vikt kan
av dessa kamrar hänskjutas till en särskild prejudikatsinstans, den stora
besvärskammaren.

Ett europeiskt patent skall i princip, i stat som patentet avser, ha samma
rättsverkan som ett nationellt patent. Motsvarande gäller i fråga om rättsverkan
av europeisk patentansökan. Giltighetstiden för ett europeiskt patent
är 20 år från ansökningens ingivningsdag.

Frågan om vilken stats domstolar som skall pröva talan om intrång i eller
ogiltighet av europeiskt patent regleras inte i konventionen. Sådana mål
kommer därför att handläggas av de nationella domstolarna. I konventionen
begränsas de olika ogiltighetsgrunder som i nationell lag får medges
beträffande europeiskt patent. En ogiltighetsgrund som medges är att det

LU 1977/78:10

finns ett nationellt patent eller en nationell patentansökan med äldre rätt än
det europeiska patentet.

Förhållandet till 1970 års samarbetskonvention regleras dels i konventionstexten,
dels i det s.k. centraliseringsprotokollet. Internationella patentansökningar
som görs enligt samarbetskonventionen får handläggas
vid det europeiska patentverket, som förutsätts bli internationell nyhetsgranskningsmyndighet
och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning
enligt denna konvention. Handläggningen skall ske
enligt samarbetskonventionens bestämmelser kompletterade med bestämmelserna
i den europeiska patentkonventionen.

De stater som tillträder den europeiska patentkonventionen förbinder
sig att till förmån för det europeiska patentverket avstå från att låta sina
nationella patentmyndigheter utföra nyhetsgranskning och förberedande
patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen. Patentmyndighet
i stat, vars officiella språk inte är engelska, franska eller tyska, får emellertid
utföra sådan prövning om ansökningen görs av någon som är medborgare
i eller har hemvist i den staten eller i angränsande stat som har tillträtt
den europiska patentkonventionen. Bestämmelsen gör det möjligt för det
svenska patentverket att även efter ett tillträde till den europeiska patentkonventionen
utföra både nyhetsgranskning och förberedande patenterbarhetsprövning
enligt samarbetskonventionen av patentansökan från den
som är medborgare i eller har hemvist i något av de nordiska länderna.
Tills vidare gäller detta även om dessa länder ej tillträtt den europeiska
patentkonventionen (prop. s. 526).

Har en internationell ansökan varit föremål för nyhetsgranskning enligt
samarbetskonventionen skall kompletterande nyhetsgranskning företas
vid det europeiska patentverket, om ansökningen fullföljs dit. För sådan
ansökan skall sökanden betala vanlig nyhetsgranskningsavgift. Förvaltningsrådet
kan emellertid bestämma att verket skall helt eller delvis avstå
från kompletterande nyhetsgranskning och endast ta ut reducerad nyhetsgranskningsavgift.
Det kan förväntas att så blir fallet beträffande ansökningar
som nyhetsgranskats av det svenska patentverket i dess egenskap
av PCT-myndighet (prop. s. 526).

För att underlätta de nationella patentmyndigheternas anpassning till
den minskade arbetsbelastning som blir en följd av det europeiska patentverkets
verksamhet, får det europeiska patentverket under en övergångstid
låta nationella patentmyndigheter utföra viss granskning av europeiska
patentansökningar.

Konventionen har trätt i kraft den 7 oktober 1977. Hittills har sju stater
tillträtt konventionen. Det europeiska patentverket kommer att inleda sin
verksamhet den 1 juni 1978.

LU 1977/78:10

Tillträde till konventionerna

En stark drivfjäder bakom senare års internationella samarbete på det
patenträttsliga området har varit önskemålet att reducera de stora balanser
av patentansökningsärenden som uppstått i de nationella europeiska patentverken.
Ett annat mål för detta samarbete har varit att skapa en
patenträttslig ordning, där kostnaderna för att uppnå patentskydd för en
uppfinning i flera stater är väsentligt lägre än vad som nu är fallet. Konventionsarbetet
har främst inriktats på att åstadkomma en förenkling av den
internationella patentadministrationen, bl. a. genom eliminering av det
dubbelarbete som nu utförs när patent söks för samma uppfinning i flera
stater.

När det gäller att ta ställning i tillträdesfrågan är det enligt utskottets
uppfattning framför allt tre faktorer som är av betydelse, nämligen verkningarna
för svenskt näringsliv och svenska uppfinnare av ett svenskt
tillträde, verkningarna för det svenska patentveket samt konventionernas
innehåll från patenträttslig synpunkt. Beträffande den europeiska patentkonventionen
tillkommer dessutom vissa överväganden om konventionens
inverkan på Sveriges möjligheter att ge bistånd till utvecklingsländerna.

Vad först gäller samarbetskonventionen har företrädare för de myndigheter
och organisationer som kommit till tals under utskottsbehandlingen i
princip uttalat sig för en svensk anslutning till konventionen. Endast
Svenska uppfinnareföreningen har förordat att ett ställningstagande i tillträdesfrågan
bör uppskjutas i väntan på ytterligare utredning.

Utskottet anser i likhet med departementschefen att konventionen ger
lättnader för patentsökandena genom att patenteringsförfarandet blir både
enklare och billigare än f.n. i de fall patent önskas i flera länder. Utskottet
vill också peka på att en patentsökande enligt konventionen kan avvakta
resultatet av den internationella nyhetsgranskningen respektive den internationella
förberedande patenterbarhetsprövningen, innan han måste ta
ställning till om och i vilken utsträckning han skall föra ansökningen
vidare. Detta innebär en betydande fördel för sökanden, inte minst genom
att kostnaderna för ombud och översättning kan väsentligt nedbringas.
Ytterligare fördelar för svenskt vidkommande står, som framhålls av departementschefen,
att vinna om det svenska patentverket utses till internationell
nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationell förberedande
patenterbarhetsprövning, bl.a. därigenom att internationella
ansökningar kommer att kunna avfattas och handläggas på svenska. Sammanfattningsvis
anser utskottet det vara av väsentligt intresse att svenska
uppfinnare och svenskt näringsliv får åtnjuta de fördelar ett tillträde till
konventionen sålunda ger.

Vad härefter angår frågan om verkningarna för det svenska patentverkets
ställning anser utskottet att de överväganden som måste göras i detta
hänseende framför allt bör inriktas på frågan om hur ett tillträde påverkar
det framtida arbetskraftsbehovet i verket. Enligt utskottets mening är det

LU 1977/78:10

nämligen angeläget att arbetsvolymen och därmed personalbehovet inte
går ned så mycket att möjligheterna till service i olika hänseenden till
uppfinnare och näringsliv försämras. Härmed sammanhänger också frågan
om patentverkets möjlighet att i framtiden fungera som PCT-myndighet.
Enligt utskottets uppfattning skulle en svensk anslutning till samarbetskonventionen
dock innebära fördelar för patentverket i de hänseenden
som här berörts. Det bör emellertid betonas att de berörda spörsmålen inte
kan bedömas enbart med utgångspunkt i samarbetskonventionen. Såsom
kommer att framgå av det följande är nämligen förutsättningarna för det
svenska patentverket i förevarande hänseende även beroende av vilken
ställning Sverige intar till den europeiska patentkonventionen. I själva
verket kommer enligt utskottets uppfattning det värde för det svenska
patentverket som ligger i att fungera som PCT-myndighet enligt samarbetskonventionen
att starkt reduceras, om Sverige inte tillträder även den
europeiska patentkonventionen.

Vad slutligen gäller frågan om konventionsinnehållet från patenträttslig
synpunkt erinrar utskottet om att den svenska materiella patenträtten inte
påverkas av ett svenskt tillträde till konventionen. De tvingande föreskrifter
angående en ansökans form och innehåll som finns i konventionen
strider inte mot gällande svensk rätt på området. Uppfinnareföreningen
har hävdat att konventionen försämrar uppfinnarnas ställning när det gäller
rätten att få sitt namn nämnt från början i en internationell patentansökan.
Utskottet kan medge att ett tillträde till konventionen kan medföra nackdelar
för uppfinnaren i detta hänseende. Utskottet anser dock inte att denna
omständighet är så tungt vägande att den, mot bakgrund av de fördelar ett
konventionstillträde skulle medföra i andra avseenden, bör föranleda att
ett tillträde till konventionen uppskjuts.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet att riksdagen godkänner
samarbetskonventionen. Vid tillträdet till konventionen bör såsom förordas
i propositionen reservation avges mot konventionens bestämmelser
angående internationell förberedande patenterbarhetsprövning såvitt avser
tidpunkten för nationell publicering av internationella ansökningar (art.
64.2a.ii).

Utskottet tar härefter upp frågan om Sverige bör tillträda även den
europeiska patentkonventionen. Utskottet vill inledningsvis framhålla att
konventionen torde vara ett av de hittills mest avancerade exemplen på
rättsligt samarbete över gränserna i Europa. Det får enligt utskottets
uppfattning anses som en stor framgång att man på bred västeuropeisk
basis och över de handelspolitiska blockgränsema lyckats åstadkomma en
samlad lösning i riktning mot ett effektivare patentväsende. Sverige har
tagit en mycket aktiv del i utarbetandet av konventionen, vars bestämmelser
i materiellt hänseende i hög grad kommit att överensstämma med
innehållet i gällande nordisk rätt på området. Jämfört med övriga europeiska
staters nationella patentorgan har det svenska patentverket fått en

LU 1977/78:10

förmånlig ställning i ett par väsentliga hänseenden. Utskottet syftar här
främst på att Sverige genom centraliseringsprotokollet tillförsäkrats möjlighet
att även efter en anslutning till den europeiska patentkonventionen
få, i egenskap av PCT-myndighet, utföra internationell nyhetsgranskning
och internationell förberedande patenterbarhetsprövning om ansökan görs
av medborgare i Sverige eller i något av de övriga nordiska länderna.
Utskottet vill också peka på den uppgörelse som träffats med den europeiska
patentorganisationens interimskommitté och som ger Sverige möjlighet
att, utan hinder av den europeiska patentkonventionen, på vissa villkor
fungera som PCT-myndighet i förhållande till utvecklingsländerna samt på
det i propositionen omnämnda förslaget till samarbetsavtal mellan det
svenska patentverket och det europeiska patentverket, vilket avtal öppnar
vägen för en reducering av ansökningskostnaderna för sådana internationella
ansökningar som nyhetsgranskats vid det svenska patentverket och
sedermera fullföljs till det europeiska patentverket. Utskottet finner det
även mycket tillfredsställande att interimskommittén enhälligt uttalat att
centraliseringsprotokollet inte torde hindra att det svenska patentverket i
egenskap av PCT-myndighet tar emot och handlägger ansökningar från
övriga nordiska länder, även om alla dessa stater ännu inte har tillträtt den
europeiska patentkonventionen. Mot den bakgrund som här tecknats är
det enligt utskottets uppfattning i och för sig naturligt att Sverige genom att
nu tillträda konventionen fullföljer sina insatser för europeisk samverkan
på det patenträttsliga området. Avgörande för om Sverige skall tillträda
konventionen måste dock vara att detta gynnar näringslivet och uppfinnarna
och att det inte innebär att svårigheter uppkommer för det svenska
patentverket.

Enligt en i stort sett enhällig remissopinion skulle ett svenskt tillträde till
både samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen innebära
övervägande fördelar för vårt patentväsen, åtminstone om en
svensk patentmyndighet med tillräckliga resurser består. I propositionen
har departementschefen utförligt redovisat de fördelar i framför allt kostnadshänseende
som ett svenskt tillträde till konventionen skulle medföra
för svenskt näringsliv och svenska uppfinnare. Vad departementschefen
härvid anfört kan utskottet i huvudsak ansluta sig till. Självfallet måste
prognoserna angående tillströmningen av patentansökningar till patentverket
och det europeiska patentverket betecknas som osäkra. I viss mån
gäller detta också vad som anförts angående kostnadsutvecklingen vid det
europeiska patentverket. Utskottet har därför svårt att bedöma riktigheten
av antagandet att en europeisk patentansökan är ekonomiskt motiverad,
om patent önskas i fler än tre fördragsslutande stater. Svenska patentombudsföreningen
har också hävdat att en europeisk patentansökan lönar sig
först om patent önskas i betydligt flera stater. Aven om det blir lönsamt
först när en ansökan görs för fler än tre stater måste dock de ekonomiska
fördelarna för näringsliv och uppfinnare - enligt utskottets mening -

LU 1977/78:10

totalt sett bedömas vara betydande om Sverige tillhör den europeiska
patentorganisationen.

Såväl patentpolicykommittén och remissinstanserna som departementschefen
har ägnat stort intresse åt frågan om det svenska patentverkets
framtid inom ramen för den europeiska patentorganisationen. Även under
utskottsbehandlingen har denna fråga tilldragit sig stor uppmärksamhet.
De farhågor som kommit till uttryck har gällt huruvida patentverkets
arbetsvolym och därigenom efter hand antalet granskare som en följd av
ett tillträde kommer att nedgå så mycket, att verkets möjligheter att ge
önskvärd service åt företag och uppfinnare allvarligt försämras. Det har
också diskuterats om patentverkets ställning som PCT-myndighet på
längre sikt skulle komma att äventyras. Farhågor av denna natur har bl. a.
framförts till utskottet av vissa företrädare för Patentverkets ingenjörsförening
i samband med det besök utskottet gjort på patentverket under
behandlingen av ärendet samt av TCO:s avd. 415 i skrivelse till utskottet. I
skrivelsen anförs därutöver bl. a. att de förhoppningar man från fackligt
håll haft om garantier och villkor för kvarvarande personal vid patentverket
och statsmakternas åtaganden gentemot dem som anställs vid det
europeiska patentverket inte infriats.

Såsom framgår av vad utskottet ovan anfört måste alla beräkningar
angående patentverkets framtida personalbehov efter ett tillträde till den
europeiska patentkonventionen betecknas som osäkra eftersom de har
grundats på flera med nödvändighet ovissa antaganden. Departementschefen
anser emellertid, med stöd av de i propositionen gjorda beräkningarna,
att det knappast är troligt att verkets arbetsbelastning skulle gå ned så
mycket att den väsentligt skulle understiga vad som motsvarar arbetskapaciteten
hos 100 heltidsanställda granskare. Företrädare för departementet
har inför utskottet redovisat nya beräkningar av patentverket angående
den förväntade sysselsättningen vid det svenska patentverket under förutsättning
att Sverige under våren 1978 tillträder både samarbetskonventionen
och den europeiska patentkonventionen. Enligt dessa beräkningar
skulle verkets arbetskraftsbehov minska långt mindre än vad tidigare antaganden
ger vid handen. Sålunda skulle patentverket år 1985 ha behov av
drygt 150 och år 1995 av drygt 100 granskare. Eftersom den befintliga
arbetskraften med hänsyn till naturlig avgång och viss avflyttning till det
europeiska patentverket i Munchen och Haag skulle vara betydligt mindre,
borde det enligt beräkningarna finnas ett icke oväsentligt behov av att
nyrekrytera arbetskraft.

Mot bakgrund av dessa nya uppgifter angående den beräknade omfattningen
av patentverkets framtida verksamhet finner utskottet ingen anledning
att på nuvarande stadium ifrågasätta riktigheten av det av departementschefen
gjorda antagandet att nedgången av antalet granskare inte blir
så stor att omställningssvårigheter behöver uppkomma för den berörda
personalen. Det finns heller ingen grundad anledning anta att patentver -

4 Riksdagen 1977178. 8 sami. Nr 10

LU 1977/78:10

kets möjlighet att tjänstgöra som ett effektivt serviceorgan åt svensk industri
och svenska uppfinnare eller som PCT-myndighet kommer att äventyras
inom överskådlig tid. Utskottet vill också peka på den omständigheten
att den genomsnittliga handläggningstiden av ett patentärende f. n. är
fyra år och att mer än 50000 ärenden ännu ej prövats av verket. Det är
enligt utskottets mening angeläget att handläggningstiderna nedbringas,
vilket i sin tur förutsätter att balansen av ärenden minskar. Enbart arbetet
härmed torde ge underlag för ett stort antal patentingenjörer i åtskilliga år.

Skulle det likväl efter ett tillträde så småningom visa sig att patentverkets
arbetsvolym minskar mer än som antagits måste åtgärder ovillkorligen
vidtagas som är ägnade att motverka dessa negativa följder av en anslutning
till konventionen. Patentverket kan i dag, utöver den verksamhet som
ligger i själva patenteringsförfarandet, erbjuda en god service i form av
lättillgänglig patentdokumentation, nyhetsgranskning utan samband med
patentansökan och andra utredningar på patentområdet. Vidare erbjuds
näringsliv och uppfinnare information och utbildning på det industriella
rättsskyddets område. Enligt utskottets mening är det ett vitalt svenskt
samhällsintresse att verket kan upprätthålla en god standard på dessa
områden och att verket också framdeles har möjlighet att ta nya initiativ
för att tillgodose näringslivets och uppfinnarnas behov. Ett tänkbart och i
propositionen berört sätt att öka underlaget för patentverkets verksamhet
är att underlätta för i första hand svenska företag och uppfinnare att
utnyttja patentverkets tjänster inom ramen för patentverkets uppdragsverksamhet.
Det är också möjligt att patentverket kan få vissa nya arbetsuppgifter.
Utskottet förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen och
gör de ingripanden som kan bli erforderliga. Med hänsyn till vad som
anförts i propositionen finnér sig utskottet vidare kunna utgå från att om —
mot förmodan - svårigheter skulle uppstå för patentverkets personal
åtgärder kommer att vidtas för att undanröja dessa.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att ett tillträde till den europeiska
patentkonventionen kommer att bli till betydande fördel för det
svenska näringslivet och vara av värde för de enskilda uppfinnarna. Särskilt
sett i ett längre perspektiv torde de positiva effekterna av en anslutning
till det europeiska patentsamarbetet bli avsevärda för det svenska
patentväsendet. Utskottet är medvetet om att under en övergångsperiod
vissa svårigheter kan uppstå för de svenska patentombuden till följd av att
deras arbetsuppgifter i Sverige minskar. Man kan dock räkna med att
dessa nackdelar på lång sikt kommer att kompenseras av de fördelar det
innebär att patentombuden får möjlighet att verka som ombud vid det
europeiska patentverket.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet att riksdagen godkänner
den europeiska patentkonventionen.

LU 1977/78:10

Produktpatent på livs- och läkemedel. Förnyat godkännande av lagkonventionen Enligt

patentlagen kan såväl alster som förfaranden patenteras. Avser
uppfihningen förfarande för tillverkning av alster, omfattar den ensamrätt
som patentet ger även alster som tillverkats enligt förfarandet, s. k. indirekt
produktskydd.

En begränsning av det patenterbara området har gjorts i punkt 1 i
övergångsbestämelserna till patentlagen. Enligt 1884 års patentförordning,
som år 1967 ersattes med patentlagen, gällde i fråga om livs- och läkemedel
att patent inte fick meddelas på själva alstret utan endast på särskilt
förfarande för framställning av detta. Genom patentlagen upphävdes i
princip förbudet mot produktpatent på livs- och läkemedel. I den nämnda
övergångsbestämmelsen föreskrivs dock att sådant produktpatent inte får
meddelas förrän regeringen förordnat annat. Något sådant förordnande har
inte meddelats (prop. s. 169). Ett motsvarande förbud mot produktpatent
på livs- och läkemedel finns i de danska och norska patentlagarna.

Ett livs- eller läkemedel kan således inte patenteras i och för sig. Erhålles
förfarandepatent omfattar emellertid patentskyddet enligt de redan
berörda reglerna om s. k. indirekt produktskydd även de livs- och läkemedel
som tillverkats enligt förfarandet. I själva verket har man därigenom
kommit mycket nära ett rent produktskydd även på dessa områden. Det
sedan länge gällande förbudet mot produktpatent på läkemedel har i praktiken
inte heller hindrat en omfattande patentering på läkemedelsområdet
(prop. 1966:40 med förslag till patentlag m. m., s. 70).

Enligt den europeiska patentkonventionen får produktpatent meddelas
på bl. a. livs- och läkemedel. Konventionen ger dock fördragsslutande stat,
vars nationella lag inte medger patent på livs- och läkemedel, möjlighet att
genom reservation få rätt att upprätthålla förbudet mot sådana patent
under en övergångstid av högst tio år från det att konventionen har trätt i
kraft (art. 167.2 a och 167.3). Stat som avgivit en sådan reservation är
förpliktad att återta den så snart omständigheterna medger det. Om särskilda
skäl föreligger kan stat medges rätt att upprätthålla förbudet i ytterligare
högst fem år.

I propositionen föreslås att det nuvarande förbudet mot produktpatent
på livs- och läkemedel upphävs och att Sverige därför inte bör utnyttja
reservationsrätten i förevarande hänseende.

Frågan om förbud mot produktpatent på livs- och läkemedel har vid
riksdagsbehandlingen aktualiserats genom motionen 1977/78:29. Motionärerna
erinrar om att Kooperativa förbundet i sitt remissvar framfört starka
betänkligheter av social natur mot möjligheten att patentera livs- och
läkemedelsprodukter. Det är enligt motionärerna med hänsyn till allmänna
samhällsintressen angeläget att Sverige redan vid ett tillträde till konventionen
utnyttjar sin reservationsrätt i denna fråga och även t. v. avstår från
att upphäva gällande förbud mot ifrågavarande typ av patent i den nado -

LU 1977/78:10

nella lagstiftningen. Ett sådant handlingssätt skulle, hävdas det i motionen,
dessutom ge större möjlighet till ett nordiskt ställningstagande längre fram
i frågan samtidigt som ytterligare erfarenheter vinns. Motionärerna yrkar
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad de anfört i
ärendet.

Utskottet vill för sin del erinra om att det vid tillkomsten av patentlagen
uttalades (prop. 1966:40) att det från samhällelig synpunkt inte fanns något
hållbart skäl för förbudet mot produktpatent men att det borde behållas
under en övergångstid till dess motsvarande förbud avvecklades i andra
industristaters patentlagstiftning. Som anförs i förevarande proposition
talar även nu samhälleliga skäl för att förbudet upphävs. Utskottet vill i
detta sammanhang framhålla att det, liksom när det gäller andra patent,
finns bestämmelser som ger möjligheter till ingripande om produktpatent
på livs- eller läkemedel skulle missbrukas, t. ex. patentlagens regler om
tvångslicens. Vidare kan omfattningen av den ensamrätt som en patenthavare
har inskränkas genom konkurrensbegränsningslagstiftningen. Flertalet
remissinstanser som yttrat sig i denna fråga har också tillstyrkt förslaget.
Inför utskottet har företrädare för AB Astra uttalat att förbudet inneburit
nackdelar för läkemedelsindustrin genom att stora resurser i personal
och pengar har måst offras för att genom förfarandepatent kringgå förbudet
när patentskydd bedömts som nödvändigt.

Vad särskilt gäller det ovan redovisade skälet för att förbudet hitintills
vidmakthållits vill utskottet peka på att marknadspatentkonventionen inte
medger någon reservationsrätt mot den europeiska patentkonventionen i
fråga om produktpatent på livs- och läkemedel. I enlighet härmed har i det
förslag till ändrad patentlagstiftning som lagts fram i Danmark förordats att
det där gällande förbudet mot produktpatent skall upphävas.

På grund av det anförda delar utskottet departementschefens uppfattning
att förbudet nu bör upphävas. Sverige bör följaktligen inte heller
utnyttja sin möjlighet att avge reservation mot den europeiska patentkonventionen
i denna fråga. Utskottets ställningstagande innebär att utskottet
avstyrker bifall till motionen 1977/78:29.

I detta sammanhang bör även beröras frågan om Sveriges inställning till
den s. k. lagkonventionen av år 1963.

Av vad utskottet anfört i inledningskapitlet till detta betänkande (s. 39)
framgår att konventionen, som har utarbetats inom Europarådet och innehåller
vissa regler om patenterbarhet, nyhetshinder, uppfmningshöjd och
patentkrav, år 1967 har godkänts av riksdagen men ej ratificerats av
Sverige. Lagkonventionen ålägger de fördragsslutande staterna att efter en
övergångstid av tio år tillåta produktpatent på livs- och läkemedel. Danmark
och Norge har hitintills ansett sig med hänsyn härtill inte kunna
tillträda konventionen. I den nordiska rättslikhetens intresse har Sverige i
denna situation avstått från att ratificera konventionen.

1 propositionen föreslås att riksdagen skall förnya sitt godkännande av

LU 1977/78:10

lagkonventionen. Förslaget motiveras med att frågan om ett tillträde till
konventionen åter aktualiseras, om förbudet mot produktpatent slopas och
att riksdagen ånyo bör få ta ställning i tillträdesfrågan, eftersom mer än 10
år förflutit sedan godkännandet lämnades.

Enligt utskottets ställningstagande ovan bör förbudet mot produktpatent
på livs- och läkemedel upphävas. Bifalles utskottets förslag föreligger inte
längre hinder mot att lagkonventionen ratificeras. Med hänsyn härtill och
då utskottet inte har något att erinra mot att Sverige tillträder konventionen
föreslår utskottet att riksdagen förnyar sitt godkännande.

Uppfinnarens ställning

Såväl samarbetskonventionen som den europeiska patentkonventionen
innehåller utförliga bestämmelser om internationell resp. europeisk patentansökans
form och innehåll. I fråga om internationella patentansökningar
gäller bl. a. att fördragsslutande stat inte får ställa upp krav beträffande
form och innehåll som skiljer sig från eller går utöver samarbetskonventionens
bestämmelser. I den mån fördragsslutande stat i dessa hänseenden
uppställer lägre krav på nationella patentansökningar än vad konventionen
föreskriver i fråga om internationella ansökningar, får emellertid den för
sökanden förmånligare regleringen tillämpas även på de senare. Den europeiska
patentkonventionens regler om form och innehåll har tillkommit
under hänsynstagande till motsvarande bestämmelser i samarbetskonventionen.
De båda konventionerna är i dessa hänseenden helt förenliga med
varandra. Den europeiska patentkonventionen innehåller dock vissa bestämmelser
som saknar motsvarighet i samarbetskonventionen.

Frågan om vilka krav som bör uppställas på en patentansökans form och
innehåll har vid utskottsbehandlingen akutaliserats främst av Svenska
uppfinnareföreningen. Föreningen har inför utskottet hävdat att bestämmelserna
om angivande av uppfinnarens namn i en patentansökan fått en
otillfredsställande lösning i samarbetskonventionen och i regeringens förslag
till utformning av patentlagen. Som framgår av vad utskottet anfört i
tillträdesfrågan har utskottet inte kunnat biträda föreningens yrkanden om
att riksdagen skall uppskjuta ställningstagandet beträffande ett tillträde till
samarbetskonventionen i avvaktan på att frågan om uppfinnarens ställning
i detta hänseende utretts ytterligare. Föreningen har emellertid även föreslagit
att vissa tillägg görs till 8 § fjärde stycket patentlagen och till 5 §
patentkungörelsen (1967:838).

Enligt 8§ tredje stycket patentlagen gäller f. n. i svensk rätt att uppfinnarens
namn skall anges i ansökningen. Söks patent av annan än uppfinnaren,
skall sökanden styrka sin rätt till uppfinningen. Brister ansökningen
i detta hänseende skall sökanden enligt 15 § föreläggas att inom viss av
myndigheten bestämd frist inkomma med uppgift om uppfinnaren och i
förekommande fall styrka sin rätt till uppfinningen. Underlåter han detta
avskrivs ansökningen.

LU 1977/78:10

Enligt artikel 4 i samarbetskonventionen skall internationell patentansökan
innehålla uppgift om uppfinnaren såvida lagen i åtminstone någon av
de stater som ansökningen omfattar kraver att dessa uppgifter lämnas när
ansökningen ges in. Om uppgiften saknas när ansökningen inkommer till
den internationella granskningsmyndigheten kommer ansökningen dock
inte att avvisas eller anses som återkallad. I fråga om stat, vars lag kräver
att dylika uppgifter lämnas men tillåter att detta görs senare än när en
nationell ansökan ges in, får uppgifterna lämnas senare till den statens
patentmyndighet. Enligt samarbetskonventionen kan sökanden vänta i
högst 20 (om internationell förberedande patenterbarhetsprövning begärts
högst 25) månader från den internationella ingivningsdagen med att fullfölja
ansökningen till nationell patentmyndighet. Det kan därför dröja mer än
två år från det ansökan gjorts innan uppgift om uppfinnaren lämnas.

Den europeiska patentkonventionen föreskriver att uppfinnarens namn
skall anges i ansökningen. Söks patent av annan än uppfinnaren skall
sökanden redogöra för hur han förvärvat rätten till uppfinningen. Redogörelsen
skall av det europeiska patentverket delges den uppgivne uppfinnaren.
Godtar inte uppfinnaren sökandens uppgifter, har han möjlighet att
vid domstol eller annan behörig myndighet föra talan om bättre rätt till
uppfinningen. Saknas uppgift om uppfinnaren eller om hur sökanden förvärvat
rätten till uppfinningen, skall det europeiska patentverket underrätta
sökanden om detta. Avhjälps inte bristen inom 16 månader från ingivningsdagen
eller, i förekommande fall, från prioritetsdagen, anses ansökningen
återkallad. Den kan då, till skillnad mot vad som gäller i svensk rätt
för motsvarande fall, sedermera inte återupptas.

Patentpolicykommittén ansåg inte att ett tillträde till samarbetskonventionen
skulle behöva medföra några ändringar i den svenska patentlagen i
fråga om regleringen av uppfinnarens ställning vid en patentansökan.
Kommittén fann även den europeiska patentkonventionen från svensk
synpunkt helt tillfredsställande i patenträttsligt hänseende, däri inbegripet
reglerna om uppfinnarens ställning. Vad särskilt beträffar den situationen
att patent söks av annan än uppfinnaren ansåg kommittén att svensk rätt
var förmånligare än den europeiska patentkonventionen och att den nuvarande
bestämmelsen om skyldighet att styrka rätten till uppfinningen skulle
behållas för nationella svenska patentansökningar. Kommittén fann
också den svenska rättens regler om möjlighet att förelägga sökanden att
inom viss frist ange uppfinnarens namn eller styrka sin rätt till uppfinningen
mer flexibla än motsvarande regler i den europeiska patentkonventionen.
Inte heller på denna punkt förordade kommittén någon ändring av
patentlagen.

Under remissbehandlingen riktades viss kritik mot kommitténs förslag i
nu berörda hänseenden från framför allt styrelsen för teknisk utveckling
(STU) och Svenska uppfinnareföreningen. Dessa instanser ansåg bl. a. att
svensk rätt borde ändras så att nationell och internationell patentansökan

LU 1977/78:10

blir giltig först från den dag den innehåller uppfinnarens namn.

Departementschefen finner sig i propositionen delvis kunna instämma i
denna kritik då det gäller de följder i fråga om uppfinnarens ställning som
ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen skulle föra med sig. På
närmare anförda skäl (s. 219) föreslår han dock inte några ändringar i
patentlagen på denna punkt.

Företrädare för Svenska uppfinnareföreningen har inför utskottet anfört
bl. a. följande. Det är från uppfinnarsynpunkt ytterst betänkligt att en
svensk uppfinnare som en följd av samarbetskonventionen ofta under två
år eller ännu längre tid kan få vara ovetande om att någon annan, i regel
hans arbetsgivare, har ingivit en internationell patentansökan avseende
hans uppfinning. Denna konsekvens av samarbetskonventionen strider
mot principen om uppfinnarens principiella upphovsrätt, sådan den uttalats
i artikel 15 i FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna. Situationen
kan enligt föreningens mening få mycket allvarliga konsekvenser för
uppfinnarens möjligheter att uppnå ekonomiskt utbyte av sin uppfinning.
Patentansökningen kan t. o. m. hinna bli offentliggjord — enligt samarbetskonventionen
sker detta efter 18 månader - innan uppfinnaren själv ens
blir medveten om att uppfinningen är patentsökt. Föreningen medger att
det i och för sig är riktigt att det ibland kan vara svårt att vid tidpunkten för
en patentansökans ingivande avgöra vem som är uppfinnare. Detta förhållande
beror emellertid på olämpliga rutiner inom företagen. Argumentet att
det ibland kan vara ofördelaktigt för uppfinnaren att kräva att uppfinnarens
namn framgår redan av ansökningen för att denna skall bli giltig är enligt
föreningens uppfattning vilseledande, eftersom uppfinnaren själv bäst kan
avgöra när en uppfinning bör bli föremål för patentansökan. USA har
tillträtt konventionen och eftersom den amerikanska patentlagen innehåller
en bestämmelse med den av föreningen föreslagna innebörden kan
bestämmelsen inte anses oförenlig med samarbetskonventionen. Oavsett
vilken ställning riksdagen tar i tillträdesfrågan är det föreningens uppfattning
att ett tillägg bör göras till 8 § tjärde stycket patentlagen av innebörd
att om en patentsökande inte kan styrka sin rätt till uppfinningen vid
ansökningens inlämnande skall han inge en förklaring om på vilket underlag
han baserar sitt anspråk på uppfinningen. Underlåtenhet att lämna en
sådan förklaring skall medföra att ansökningen anses som icke ingiven.
Det förstnämnda tillägget skulle medföra, att uppfinnaren ej behöver underteckna
en slutlig överlåtelsehandling innan villkoren för överlåtelsen är
utformade. Genom ett av föreningen likaledes förordat tillägg till patentkungörelsen
av innebörd att patentverket omgående skall sända förklaringen
till uppfinnaren vinns att en patentansökan kan göras snabbt utan att
uppfinnarens rätt träds för nära.

Det är enligt utskottets mening i och för sig obestridligt att uppfinnarens
rätt att få sitt namn angivet något försvagas i det speciella fall som här
avses i jämförelse med den rätt han har enligt den svenska patentlagen. Det

LU 1977/78:10

kan alltså tänkas fall då en internationell patentansökan blir föremål för
internationell nyhetsgranskning och, i förekommande fall, internationell
förberedande patenterbarhetsprövning vid en PCT-myndighet trots att
uppfinnarens namn ej framgår av ansökningshandlingarna. Risken för att
så skall bli fallet är dock enligt utskottets mening begränsad. Det bör
observeras att även samarbetskonventionen i princip kräver att uppfinnarens
namn skall nämnas från början, om någon av de designerade staterna
kräver sådan uppgift på det nationella planet. Flertalet industristater, även
utanför Europa, kräver att uppfinnarens namn uppges i ansökningen. Man
kan alltså utgå från att ansökningen normalt kommer att uppta uppfinnarens
namn även om det i de flesta stater inte är obligatoriskt att uppgiften
finns redan då ansökningen ges in. Om namnuppgift saknas kan utelämnandet,
som framhålls i propositionen, framstå som ursäktligt. Det kan
emellertid inte uteslutas att någon, t. ex. en arbetsgivare, lämnar in en
internationell patentansökan utan att ange uppfinnarens namn och att
uppfinnaren härigenom får kännedom om ansökningen så sent att han får
svårt att bevaka sin rätt.

Utskottet finner sig dock inte kunna tillstyrka att det av Svenska uppfinnareföreningen
förordade tillägget till patentlagen kommer till stånd. En
konsekvens av tillägget skulle bli att ingivningsdagen i fråga om svensk
nationell patentansökan förskjuts om förklaringen inte lämnats i tid. Detta
kan, som departementschefen konstaterar, komma att leda till att rättsförlust
uppstår för sökanden. Det är dessutom tveksamt om en bestämmelse
med den föreslagna innebörden är förenlig med samarbetskonventionen,
eftersom den internationella ingivningsdagen skall anses som faktisk ipgivningsdag
i varje designationsstat. Vad beträffar föreningens uppgift att en
liknande regel finns i patentlagstiftningen i USA, som har tillträtt samarbetskonventionen,
vill utskottet påpeka bl. a. att man i USA vid prövningen
av om nyhetshinder föreligger i allmänhet inte utgår från ansökningsdagen
utan från den påstådda uppfinningsdagen samt att den som avser att
söka patent har ett år på sig från sistnämnda dag att inge en fullständig
ansökan upptagande bl. a. uppfinnarens namn. Det amerikanska systemet
är således inte helt jämförbart med det svenska.

Utskottet vill avslutningsvis framhålla, att om samarbetskonventionens
regler i aktuellt hänseende visar sig få allvarliga konsekvenser för svenska
uppfinnare bör frågan om hur uppfinnarskyddet skall utformas i den svenska
patentlagen tas upp till ny bedömning.

Sanktionssystemet i patenträtten

I tre motioner har tagits upp frågor som berör utformningen av sanktionssystemet
i patentlagen. I samtliga fall åsyftar motionärerna att stärka
uppfinnarnas ställning gentemot dem som begår s. k. patentintrång. I motionen
1977/78:30 yrkas att riksdagen begär utredning och förslag om att de
nuvarande straffbestämmelserna i patentlagen ersätts med bestämmelser

LU 1977/78:10

om vite. I motionen 1977/78:524 begär motionären en översyn av åtalsbestämmelserna
i 57 § patentlagen. Samma motionär hemställer i motionen
1977/78:525 att riksdagen hos regeringen begär utredning om skärpt skadeståndsplikt
vid patentintrång.

Patenträttsliga regler om ansvar och ersättningsskyldighet återfinns i 9
kap. patentlagen. Det centrala momentet i patenträtten utgörs av den
ensamrätt att utnyttja en uppfinning som patentinnehavaren är tillförsäkrad
enligt 3§ patentlagen. Ett olovligt utnyttjande av annans ensamrätt,
patentintrång, kan om intrånget är uppsåtligt medföra böter eller fängelse
för den skyldige enligt 57 §. Brottet får åtalas av allmän åklagare endast om
målsägande anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl finns påkallat ur
allmän synpunkt. Vill åklagaren inte åtala kan målsäganden själv väcka
ansvarstalan. Ouppsåtligt patentintrång medför inte straffansvar. Även
patenthavaren kan bli ådömd bötesstraff vid vissa fall av underlåtelse att
lämna uppgift om patent eller patentansökan.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet begår patentintrång skall utge
skälig ersättning för utnyttjandet av uppfinningen samt ersättning för den
ytterligare skada som intrånget medfört (58 §). Är oaktsamheten ringa kan
ersättningen jämkas. Skälig ersättning för utnyttjandet torde enligt gällande
rätt minst motsvara den licensavgift som uppskattningsvis skulle ha
utgått vid frivillig licens. Skadestånd kan även utgå om patentintrång skett
i god tro. I sådant fall skall ersättning utgå för utnyttjandet av uppfinningen
i den mån så befinns skäligt. Vid intrång i god tro utgår således inte
ersättning för ytterligare skada. Det skadeståndsrättsliga skyddet mot patentintrång
inträder i princip redan då handlingarna i ärendet blivit allmänt
tillgängliga enligt 22 §, i den mån ansökningen leder till patent (60 §). En
begränsning av skyddet har dock gjorts därigenom att skadestånd kan
utdömas endast för skada som patenthavaren lidit under de fem senaste
åren innan talan väcktes (58 § tredje stycket). Domstolen kan vidare förordna
att patentskyddat alster, som tillverkats olovligen, eller föremål,
vars användande skulle innebära patentintrång, skall ändras på visst sätt,
sättas i förvar under återstoden av patenttiden eller mot lösen utlämnas till
patenthavaren. Egendomen kan även tas i beslag om uppsåtligt patentintrång
skäligen kan antas föreligga.

Förs talan rörande patentintrång och invänds därvid att patentet är
ogiltigt skall rätten på yrkande av den som gjort invändningen förklara
intrångsmålet vilande tills giltighetsfrågan slutligt prövats. Stockholms
tingsrätt är första instans i alla mål om bättre rätt till patentsökt uppfinning,
patents ogiltighet och patentintrång.

De huvudsakliga sanktionsformerna enligt patentlagen är således straff
och skadestånd. Frågan om sanktionssystemets utformning i den nationella
patentlagstiftningen berörs inte i samarbetskonventionen eller i den
europeiska patentkonventionen. Patentpolicykommittén fann inte att ett
svenskt tillträde till konventionerna borde föranleda någon ändring av

LU 1977/78:10

gällande regler om straff och skadestånd i patentlagen. Tre remissinstanser
- juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Föreningen för industriellt
rättsskydd och Sveriges advokatsamfund - aktualiserade frågan om
att i svensk patenträtt införa vitesförbud som sanktion mot patentintrång.
De framhöll därvid att denna sanktion förekommer i många andra europeiska
länder och att den är ändamålsenlig. Juridiska fakulteten påpekade att
straffsanktionen sällan kommer till användning på patentområdet och att
skadeståndssanktionens effektivitet i hög grad minskas av de stora svårigheter
som föreligger att bevisa ett patentintrångs skadeverkningar. Detta
leder enligt fakulteten ofta till påfallande låga skadestånd. Fakulteten
erinrade om att regler om förbud vid vite redan förekommer i svensk rätt,
nämligen i marknadsföringslagen och firmalagen.

Departementschefen anför i propositionen (s. 160) att frågan om att
införa vitesförbud som sanktion inom patenträtten förtjänar att övervägas.
Han är emellertid inte beredd att ta slutlig ställning i frågan förrän den
utretts närmare. Departementschefen framhåller att de problem juridiska
fakulteten pekat på har intresse också på andra områden av immaterialrätten,
bl. a. inom varumärkesrätten, och att det kan finnas anledning att
överväga frågan om ändringar i patentlagens sanktionsregler i ett vidare
sammanhang.

I motionen 1977/78:30 erinras inledningsvis om vad de tre remissinstanserna
och departementschefen anfört i frågan om vite. Motionärerna anför
vidare att moderata samlingspartiet vid upprepade tillfällen har framhållit
vikten av att inte onödigtvis belasta civil lagstiftning med straffbelagda
förbud. De påpekar vissa fördelar med vitessanktionen, nämligen att den
kan tillämpas vare sig intrång skett av uppsåt eller av oaktsamhet, att den
kan riktas även mot juridiska personer samt att vitesbeloppet kan sättas så
högt att effekten blir större än ett bötesstraff. Motionärerna anser inte att
det finns skäl att avvakta utvecklingen av denna fråga på andra områden
inom immaterialrätten.

Liknande synpunkter har i skrivelser till utskottet framförts av Svenska
föreningen för industriellt rättsskydd och Svenska patentombudsföreningen.
Förstnämnda förening erinrar om att vitesförbud tidigare avvisats
såsom allmän sanktion inom immaterialrätten med den rättsteoretiska
motiveringen att sådan sanktion inte kan förekomma, när ett förfarande är
straffbelagt men att denna doktrinära inställning har frångåtts genom tillkomsten
av marknadsföringslagen och firmalagen. Konfliktsituationen har
där lösts genom stadganden att man inte i samma konkreta fall får både
utdöma vite och ådöma straff. I skrivelsen påpekas vidare bl. a. att straffsanktionen
visserligen är mycket sällan använd men att den inte bör
avskaffas med hänsyn till sin allmänpreventiva effekt och till att straff kan
te sig behövligt i grava fall av patentintrång. Föreningen framhåller att
vitesförbud utomlands på många håll är den i praktiken centrala sanktionen
mot patentintrång, bl. a. i Storbritannien, Västtyskland och USA.

LU 1977/78:10

Enligt föreningen bör man också pröva möjligheten att tillåta interimistiskt
vitesförbud.

Svenska patentombudsföreningen har uppmärksammat utskottet på att
föreningen i skrivelse till handelsdepartementet i april 1977 hemställt att
frågorna om införande av möjlighet till vitesförbud och interimistiska förbud
i patentmål skulle utredas inom ramen för det pågående reformarbetet
med patentlagstiftningen. I skrivelsen erinrade föreningen bl. a. om att
dansk och norsk patentlagstiftning ger möjlighet till interimistiska förbud i
patentmål.

Vad härefter angår åtalsreglerna hävdas i motionen 1977/78:524 att det
är otillfredsställande att åtal rörande patentintrång skall få väckas först om
åklagaren finner att ”åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt”.
Detta vilkor bör därför utmönstras ur 57 § andra stycket patentlagen.
Enligt motionären har erfarenheten visat att i stort sett de enda
patentprocesser som förekommit varit civilprocesser mellan stora företag.
En förfrågan i branschen har enligt motionären gett vid handen att småföretagare
och privata uppfinnare av allt att döma är lika utsatta för patentintrång
som större företag. De saknar emellertid ekonomiska möjligheter att
beivra intrånget. Motionären menar att i en intrångsprocess en ekonomiskt
mäktig svarandepart har ett stort försprång framför sin motpart därigenom
att han har möjlighet att förhala rättegången genom att invända att patentet
är ogiltigt. Mot ett stort företag är den "lille” uppfinnaren i stort sett
rättslös, hävdar motionären, som ställer denna situation i motsats till vad
som gäller inom upphovsrätten. I upphovsrättslagen uppställs inget villkor
av ifrågavarande slag för att åtal skall få väckas. Det är enligt motionären
ej acceptabelt att ”små” rättssökande skall vara så blottställda på det
patenträttsliga området, att de nästan saklöst kan bli berövade något som
ofta är frukten av många års arbete och studium.

Samma motionär tar i motionen 1977/78:525 upp en annan aspekt av
uppfinnarskyddet, nämligen uppfinnarens rätt till skadestånd vid patentintrång.
Rättspraxis visar enligt motionären att de skadestånd som i dag
utdöms för patentintrång är förhållandevis obetydliga. Detta i kombination
med att intrång eller skada ofta inte går att styrka i en intrångsprocess gör
att patentintrång inte sällan framstår som en god affär för mindre nogräknade
personer. Detta kan i sin tur få allvarliga ekonomiska följder för
”små” uppfinnare, särskilt om de har anställda. Det är därför enligt
motionären angeläget att skadeståndsreglerna snarast blir föremål för
översyn.

Utskottet får i fråga om patentlagens sanktionssystem anföra följande.

Antalet mål om patentintrång är förhållandevis litet. I den mån sådana
mål förekommer rör det sig vanligen om civilprocesser. Endast undantagsvis
torde åtal väckas i fråga om patentintrång. Det är emellertid ett känt
faktum att patentintrång förekommer i betydligt större omfattning än vad
antalet intrångsmål ger vid handen. I en del av dessa fall torde uppgörelse

LU 1977/78:10

träffas utom rätta och i andra fall torde patenthavaren - såsom framgår av
det föregående — sakna reella möjligheter att beivra patentintrånget.

Före 1968 kunde åtal väckas endast av målsägande. I syfte att öka
patenthavarens skydd lades patentintrång i den nya patentlagen under
allmänt åtal, dock med den begränsningen att åtal fick väckas av åklagaren
endast om han av särskilda skäl fann åtal påkallat ur allmän synpunkt. Att
brottmål förekommer så sällan kan bl. a. ha sin grund i denna begränsning
av åklagarens åtalsrätt. Det torde också vara så att patenthavaren som
regel är mer intresserad av att få ersättning för liden skada än att få den
som gjort sig skyldig till patentintrång fälld till ansvar. Såsom framhålls i
motionen 524 kan det dock vara av värde för patenthavaren att få ansvarsfrågan
prövad. Särskilt enskilda patenthavare med små resurser kan ha
intresse av att få till stånd en förundersökning. Genom en sådan undersökning
kan klarläggas omfattningen av patentintrånget och de skador som
patenthavaren åsamkats genom intrånget.

Skadeståndsmålen är oftast av komplicerad natur och kräver omfattande
teknisk bevisning. Till följd härav är processen som regel tidsödande och
ofta stiger rättegångskostnaderna till avsevärda belopp. Härtill kommer att
ett skadeståndsanspråk på grund av patentintrång kan bemötas med påståenden
om patentets ogiltighet, något som kan leda till att målet om patentintrång
förklaras vilande i avbidan på att frågan om patentets giltighet
prövas. Bevissvårigheter kan vidare leda till att utdömda skadestånd inte är
tillräckliga för att kompensera patenthavaren. Särskilt uppenbara är bevissvårigheterna
när det gäller att styrka marknadsstörningar som t. ex.
kan bero på att köparna har förlorat förtroendet för en patenterad produkt
därför att samma produkt med sämre kvalitet har utbjudits till lägre pris.
Mot bakgrund av det anförda är det inte förvånande att patenthavarna drar
sig för att väcka talan om skadestånd på grund av patentintrång. Risk
föreligger också för att en patenthavare som har små ekonomiska resurser
inför hotet om en långvarig och kostsam process tvingas träffa ett ofördelaktigt
licensavtal med det företag som gjort sig skyldigt till patentintrång.
Från uppfinnarhåll har hävdats att sådana fall inte är ovanliga.

Utskottet vill stryka under att det är angeläget att patentlagens regler är
så utformade att patenthavarens ensamrätt till patentet inte blir illusorisk
utan att han har möjlighet att effektivt beivra ett patentintrång och att
kompensera sig för liden skada. Vad utskottet ovan anfört visar att de
nuvarande reglerna om patentprocessen och sanktionerna inte är tillfredsställande.
De bör därför bli föremål för översyn.

Vid en sådan översyn bör frågan om att införa vitesförbud som sanktion
inom patenträtten prövas. I tidigare lagstiftningsärenden har förslag om
införandet av sådana förbud avvisats med motiveringen att det inte fanns
något utrymme för vitesregler eftersom patentintrång redan var straffbelagt.
En ny syn på förbudssanktionen kan dock sägas ha kommit till
uttryck på senare år, först i marknadsföringslagen och senare i firmalagen.

LU 1977/78:10

där förbud införts som generell sanktion vid sidan av straff. I direktiven till
den nu pågående varumärkesutredningen (Ju 1974:10) ingår att utredningen
också skall överväga införandet av en förbudssanktion.

En förbudsregel kan såsom framhålls i motionen 30 och i skrivelserna
från Föreningen för industriellt rättsskydd och Patentombudsföreningen i
många fall te sig lämpligare än en straff- eller skadeståndssanktion. Från
effektivitetssynpunkt har förbudsregeln den uppenbara fördelen att förbudet
kan förenas med ett vite som är tillräckligt högt för att avhålla från
överträdelser även i sammanhang där starka ekonomiska intressen gör sig
gällande och därför risken för att dömas till ett måttligt bötesstraff skulle
kunna kalkyleras in som en godtagbar driftskostnad. En annan fördel med
en förbudsregel är att den kan tillämpas oberoende av om intrånget beror
på uppsåt eller oaktsamhet. Vidare kan framhållas att den som begår ett
patentintrång mycket ofta torde vara en juridisk person. Ett förbud kan då
riktas direkt mot den juridiska personen medan straffansvar kan utkrävas
endast i fråga om fysiska personer. Härtill kommer att vitesförbud synes
vara en utomlands i stor utsträckning begagnad sanktion vid patentintrång.
Det bör enligt utskottets uppfattning i och för sig finnas ett intresse av att
harmonisera lagstiftningen även på denna punkt. Enligt utskottets mening
är också frågan om interimistiska förbud förtjänt av att närmare övervägas.
Handläggningstiden för patentmål är som utskottet påpekat i det föregående
f. n. mycket lång. Det kan därför finnas skäl för att möjlighet ges
patenthavare att stoppa en konkurrerande produktion under målets handläggning,
i vart fall om det är fråga om ett uppenbart patentintrång. Utskottet
vill emellertid inte underlåta att peka på att det kan finnas omständigheter
som gör ett vitesförbud mindre effektivt från uppfinnarens synpunkt.
Med hänsyn till de allvarliga följder i ekonomiskt hänseende som ett
förbud kan medföra för den som drabbas av förbudet är det enligt utskottets
mening rimligt att anta, att den utredning som måste föregå ett beslut
om vitesförbud inte kommer att ta mycket kortare tid och detta även om
beslutet endast är interimistiskt. Ett förbud som meddelas lång tid efter
patentintrångets början kan även framstå som relativt ointressant för patenthavaren,
vars intresse i den situationen främst torde gå ut på att få
ersättning för den skada han lidit genom intrånget. Enligt utskottets mening
framstår det, dessa invändningar till trots, som angeläget att frågan
om ett införande av vitesförbudssanktionen i patenträtten nu närmare
utreds.

Vad utskottet med anledning av motionerna 30, 524 och 525 anfört om en
översyn av patentprocessen och av sanktionssystemet inom patenträtten
borges regeringen till känna.

Övrig lagstiftning

Ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen och den europeiska
patentkonventionen förutsätter, som utskottet inledningsvis anfört i detta

LU 1977/78:10

betänkande, att vissa ändringar och tillägg görs i den svenska patentlagen.
Lagstiftningsförslagen i detta hänseende innebär bl. a. att det nuvarande 3
kap. patentlagen om nordisk patentansökan upphävs och ersätts med ett
nytt 3 kap. om internationell patentansökan. Reglerna om europeiskt patent
och europeisk patentansökan har sammanförts i ett kapitel vilket
placerats sist i patentlagen som 11 kap. I de nämnda kapitlen regleras bl. a.
vilken rättsverkan som här i landet tillkommer en patentansökan enligt
samarbetskonventionen resp. ett patent och en patentansökan enligt den
europeiska patentkonventionen.

Utskottet anser att stora fördelar från praktisk och systematisk synpunkt
har vunnits genom att placera bestämmelserna om internationell
patentansökan resp. europeiskt patent i särskilda kapitel. Utskottet har
inte heller i övrigt något att invända mot de framlagda lagförslagen. Visserligen
innebär förslaget att bestämmelserna om nordisk patentansökan försvinner
ur patentlagen men det torde, som påpekas i propositionen, inte
vara realistiskt att räkna med att systemet med nordiska patentansökningar
kommer att förverkligas. Detta innebär dock inte att den nordiska
rättslikheten i fråga om den nationella patentlagstiftningens utformning
kan sägas ha upphört. Som utskottet redan påpekat har nämligen den
pågående revisionen av de nordiska patentlagarna skett i intimt nordiskt
samarbete.

Finansiering av uppfinnarverksamhet

Den under föregående riksmöte väckta fristående motionen 1976/77:656
tar upp en fråga som inte direkt har samband med Sveriges tillträde till
samarbetskonventionen eller den europeiska patentkonventionen. I motionen
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder som
förstärker upphovsmannarätten och innovatörernas möjlighet till finansiering
och utkomst vid förverkligande av idéprojekt, utan att uppfinnarna
för den skull frånhänds sina verk. Att investera i uppfinnarverksamhet är
enligt motionären en av de mest riskfyllda placeringar som finns. Härtill
har bidragit bl. a. ett högt ränteläge, ogynnsam beskattning och drastiskt
stegrade lönekostnader. Motionären gör gällande att det inte går att låna
pengar för produktutveckling till gängse marknadsränta, eftersom en långivare
måste bedöma förlustrisken som hög. Av alla uppfinningar som patenteras
är det endast omkring fem procent som når ekonomisk framgång. Att
skydda sig mot följderna av patentintrång o.d. genom en patentprocess
kan också vara förenat med stora kostnader för uppfinnaren. Skadestånden
är av kutym låga. En följd av att uppfinnarna inte kan lösa finansieringen
av sin verksamhet här är enligt motionären att Sverige årligen förlorar
mångmiljonvärden, eftersom uppfinnarna tvingas att lämna landet med
sina många gånger geniala arbeten. Motionärens slutsats är att det gäller
att förstärka uppfinnarnas rättsliga situation, så att de ej lämnar Sverige för
att få arbeta i ett gynnsammare klimat.

Utskottet hyser stor förståelse för att vissa kategorier av uppfinnare,
särskilt sådana med egen verksamhet, kan anse sig ha problem med finan -

LU 1977/78:10

sieringen av sin verksamhet på de grunder motionären anfört. Utskottet
vill å andra sidan erinra om att statsmakterna på flera sätt underlättat för
uppfinnarna att nedbringa kostnaderna i verksamheten. Enligt 20 § andra
stycket patentlagen kan uppfinnaren erhålla befrielse från tryckningsavgiften,
om han har avsevärda svårigheter att erlägga denna. Av 42 §
andra stycket framgår att uppfinnaren kan få upp till tre års anstånd från
patentets meddelande med att erlägga årsavgiften. 1 samband med handläggningen
av varje enskilt ärende informeras uppfinnarna regelmässigt om
dessa möjligheter till avgiftslättnader. Enligt vad utskottet har inhämtat
utnyttjas möjligheterna att begära befrielse resp. anstånd dock endast i
ringa utsträckning. Utskottet vill vidare framhålla att det inom STU finns
en särskild enhet för rådgivnings- och förmedlingsverksamhet, som kostnadsfritt
kan ge uppfinnare såväl råd i uppfinnarfrågor som bidrag till
kostnaderna för patentansökan. Anslag kan även beviljas för projektets
exploatering. Enskilda uppfinnare samt mindre och medelstora företag har
genom STU på detta sätt för budgetåret 1976/77 erhållit totalt ca 34 milj.
kr. i bidrag (prop. 1977/78: 100, Bil. 14, s. 79). Till detta vill utskottet lägga
att ett svenskt tillträde till de båda nu aktuella konventionerna i allmänhet
kommer att medföra kostnadsmässiga fördelar för alla svenska uppfinnare
i den mån dessa önskar en uppfinning skyddad i flera stater. Det bör vidare
observeras att just hänsynen till uppfinnarnas rättsliga och ekonomiska
ställning har föranlett utskottet att nu föreslå riksdagen att begära en
utredning om sanktionssystemet i patenträtten. Att i denna situation föranstalta
om ytterligare lagstiftningsåtgärder till stöd för uppfinnarnas ekonomiska
intressen finnér utskottet ej erforderligt. På grund av det anförda
avstyrker utskottet bifall till motionen 1976/77:656.

Ordningen för riksdagens behandling av förslagen i propositionen

I detta avsnitt tar utskottet upp frågan huruvida den särkilda beslutsordning
som är föreskriven i 10 kap. 5 § regeringsformen (RF) skall tillämpas
vid riksdagens godkännande av samarbetskonventionen och den europeiska
patentkonventionen.

I fråga om vilken beslutsordning som bör gälla vid riksdagens godkännande
av den europeiska patentkonventionen har lagutskottet inhämtat
yttrande från konstitutionsutskottet (bilaga 1).

I yttrande framhålls att konstitutionsutskottet ansluter sig till departementschefens
överväganden på denna punkt (s. 148-152) och uttalas att
riksdagens beslut i frågan om ett svenskt tillträde till den europeiska
patentkonventionen bör fattas med tillämpning av den ordning som anges i
10 kap. 5 § första stycket RF. Enligt konstitutionsutskottets uppfattning
bör vidare den i lagrummet angivna beslutsordningen tillämpas även vid
antagandet av den lagstiftning som har direkt samband med konventionen,
dvs. det föreslagna nya 11 kap. patentlagen. Enligt konstitutionsutskottet
ankommer det på lagutskottet att bedöma om beslutet om tillträde och
lagändringar med lagens ord ”ej kan avvaktas” och om beslutet följaktligen
skall fattas med i lagrummet angiven kvalificerad majoritet i stället för

LU 1977/78:10

att tas i den ordning som är föreskriven för stiftande av grundlag.

Lagutskottet delar konstitutionsutskottets uppfattning att, på de grunder
som närmare anförts i yttrandet, den beslutsordning som anges i 10 kap. 5
8 första stycket RF skall tillämpas vid såväl godkännandet av konventionen
som antagandet av de föreslagna bestämmelserna i 11 kap. patentlagen.

Vad härefter angår spörsmålet om ärendet är av så brådskande natur att
riksdagens beslut inte bör fattas i enlighet med den ordning som är föreskriven
för stiftande av grundlag vill utskottet anföra följande. Genom att
på ett tidigt stadium gå med i det europeiska patentsamarbetet kan Sverige
få ett inflytande på utvecklingen inom den europeiska patentorganisationen
under den viktiga uppbyggnadsperioden. Vidare underlättas en
anpassning till det nya läget för svensk industri och svenska patentombud.
Även i övrigt bör det innebära fördelar om samarbetet mellan det svenska
patentverket och det europeiska patentverket inleds så snart som möjligt.
Bl. a. ökas möjligheterna för att internationella nyhetsgranskningsrapporter,
som upprättats av det svenska patentverket, kommer att godtas
utan kompletterande granskning vid det europeiska patentverket. Utskottet
vill också peka på de nackdelar som kan bli följden av att Sverige inte
från början deltar i den europeiska patentorganisationen. Det kan sålunda
antas att i en sådan situation de för Sveriges del förmånliga överenskommelser
som träffats angående dels Sveriges möjlighet att inom ramen för
den europeiska patentkonventionen tjänstgöra som PCT-myndighet för
utvecklingsländer, dels möjligheten till reducering av det europeiska patentverkets
nyhetsgranskningsavgift för ansökningar som passerat det
svenska patentverket i dess egenskap av PCT-myndighet ej kommer att
gälla.

På grund av det anförda anser utskottet att riksdagens beslut i tillträdesfrågan
inte lämpligen bör fattas i enlighet med ordningen för stiftande av
grundlag. Frågan bör i stället avgöras genom ett enda beslut.

Beträffande godkännande av samarbetskonventionen anser utskottet i
likhet med departementschefen att den ordning som anges i 10 kap. 5 §
andra stycket RF bör tillämpas. Som framhålls i propositionen står det
nämligen klart att ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen innebär
överlåtelse till icke svenska organ av vissa förvaltningsuppgifter. Enligt
utskottets uppfattning bör vidare, av samma skäl som anförts beträffande
lagreglerna om europeiskt patent, även de ändringar i patentlagen som
direkt avser internationella patentansökningar, dvs. det nya 3 kap. patentlagen,
antas i den ordning som föreskrivs i 10 kap. 5 § andra stycket RF.
Som utskottet tidigare uttalat är ärendet brådskande. Inte heller när det
gäller ett godkännande av samarbetskonventionen och de därav föranledda
lagändringarna kan ett beslut i den ordning som gäller för stiftande av
grundlag avvaktas.

Vad slutligen angår frågan om ett godkännande av lagkonventionen samt
om antagande av förslagen till lagändringar i övrigt torde besluten kunna
fattas i den ordning som gäller för stiftande av annan lag än grundlag.

LU 1977/78:10

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer att riksdagen

1. beträffande produktpatent på livs- och läkemedel avslår motionen
1977/78: 29,

2. beträffande den i Munchen den 5 oktober 1973 avslutade
konventionen om meddelande av europeiska patent (den europeiska
patentkonventionen)

dels antar 11 kap. i det genom propositionen 1977/78: 1 framlagda
förslaget till lag om ändring i patentlagen (1967: 837),
dels godkänner konventionen med därtill hörande tillämpningsföreskrifter
och protokoll,

3. beträffande den i Washington den 19 juni 1970 avslutade
konventionen om patentsamarbete (samarbetskonventionen)
dels antar 3 kap. förslaget till lag om ändring i patentlagen,
dels godkänner konventionen med därtill hörande tillämpningsföreskrifter
i enlighet med vad utskottet förordat,

4. beträffande sanktionssystemet med anledning av motionerna
1977/78: 30, 1977/78: 524 och 1977/78: 525 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en översyn
av patentprocessen och sanktionssystemet inom patenträtten,

5. antar de genom propositionen framlagda lagförslagen i den
mån de inte omfattas av utskottets hemställan ovan under 2
och 3,

6. beträffande uppfinnarstöd avslår motionen 1976/77: 656,

7. förnyar sitt godkännande av den i Strasbourg den 27 november
1963 avslutade konventionen om förenhetligande av vissa
delar av patenträtten (lagkonventionen).

Stockholm den 7 februari 1978

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: Ivan Svanström (c), Lennart Andersson (s), Inger Lindquist
(m), Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Arne Andersson i Gamleby
(s), Sonja Fredgardh (c), Bo Siegbahn (m), Ingemar Konradsson (s),
Marianne Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Stina Andersson (c), Bengt
Silfverstrand (s), Hagar Normark (s) och Margot Håkansson (fp).

5 Riksdagen 1977/78. 8 sami. Nr 10

LU 1977/78: 10

Bilaga 1

Konstitutionsutskottets yttrande
1977/78:1 y

beträffande tillämpningen av 10 kap. 5 § regeringsformen vid riksdagens
behandling av i propositionen 1977/78:1 om ändring i patentlagen
m. m. framlagda förslag såvitt avser godkännande av 1973
års europeiska patentkonvention

Till lagutskottet

I propositionen 1977/78:1 om ändring i patentlagen (1967: 837),
m. m. föreslår regeringen att riksdagen

dels antar förslag till

1. lag om ändring i patentlagen (1967: 837),

2. lag om erkännande av vissa utländska avgöranden på patenträttens

område m. m.,

3. lag om ändring i lagen (1946: 816) om bevisupptagning åt utländsk
domstol,

4. lag om ändring i lagen (1971: 1078) om försvarsuppfinningar,

5. lag om ändring i lagen (1976: 661) om immunitet och privilegier i

vissa fall,

dels godkänner

1. den i Washington den 19 juni 1970 avslutade konventionen om
patentsamarbete med därtill hörande tillämpningsföreskrifter,

2. den i Munchen den 5 oktober 1973 avslutade konventionen om
meddelande av europeiska patent (den europeiska patentkonventionen)
med därtill hörande tillämpningsföreskrifter och protokoll,

dels förnyar sitt godkännande av den i Strasbourg den 27 november
1963 avslutade konventionen om förenhetligande av vissa delar av
patenträtten.

Enligt den europeiska patentkonventionen skall ett europeiskt patentverk
upprättas. Detta skall ha sitt säte i Munchen. Det europeiska
patentverket skall handlägga och pröva ansökningar som görs enligt
konventionen och meddela patent för en eller flera av de fördragsslutande
staterna.

Konventionen innehåller en fullständig reglering av förutsättningarna
för att europeiskt patent skall kunna meddelas. Europeiskt patent skall
i princip, i stat som patentet avser, ha samma rättsverkan som ett nationellt
patent. Motsvarande gäller i fråga om rättsverkan av europeisk
patentansökan. Konventionen inskränker inte de fördragsslutande sta -

LU 1977/78: 10

ternas rätt att ha egna patentverk som meddelar nationella patent för
vederbörande stat.

Propositionen innehåller förslag till den lagstiftning som behövs för
att Sverige skall kunna tillträda konventionen om patentsamarbete och
den europeiska patentkonventionen. I sistnämnda hänseende föreslås
ett nytt kapitel — 11 kap. — i patentlagen med rubriken Europeiskt
patent.

Lagutskottet har hemställt att konstitutionsutskottet yttrar sig ”beträffande
tillämpningen av 10 kap. 5 § regeringsformen vid riksdagens
behandling av de i propositionen framlagda förslagen såvitt avser godkännande
av 1973 års europeiska patentkonvention”.

Enligt 10 kap. 1 § regeringsformen (RF) ingås överenskommelse med
annan stat av regeringen. Enligt 10 kap. 2 § första stycket RF får regeringen
dock inte ingå för Sverige bindande internationell överenskommelse
utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen
förutsätter att lag ändras eller upphävs eller att ny lag stiftas. Sverige
kan inte tillträda den europeiska patentkonventionen utan att ändringar
genomförs i bl. a. patentlagen. Tillträde till konventionen kräver sålunda
riksdagens godkännande. Därvid uppkommer frågan huruvida
ett svenskt tillträde till konventionen innebär sådan överlåtelse av
svenska offentliga organs uppgifter till internationell organisation eller
överstatlig myndighet att beslut härom enligt gällande grundlag måste
fattas i särskild ordning. Bestämmelser om sådan överlåtelse finns i
10 kap. 5 § RF.

Enligt paragrafens första stycke kan beslutanderätt, som enligt RF
tillkommer riksdagen, regeringen eller annat i regeringsformen angivet
organ och inte avser fråga om stiftande, ändring eller upphävande av
grundlag eller fråga om begränsning av någon av de fri- och rättigheter
som avses i 2 kap. RF, i begränsad omfattning överlåtas till mellanfolklig
organisation för fredligt samarbete, till vilken Sverige är eller
skall bli anslutet, eller till mellanfolklig domstol. Den beslutanderätt
som åsyftas är sådan beslutanderätt som i avsaknad av denna bestämmelse
inte skulle kunna fråntas de nämnda organen utan ändring
av RF. I första hand är det de befogenheter som RF tillägger riksdagen
och regeringen. Hit hör också den högsta domsmakten, dvs. de befogenheter
som tillkommer högsta domstolen och regeringsrätten. Riksdagen
beslutar om överlåtelse av sådan befogenhet i den ordning som
är föreskriven för stiftande av grundlag eller, om beslut i sådan ordning
inte kan avvaktas, genom ett beslut varom minst fem sjättedelar av de
röstande och minst tre fjärdedelar av riksdagens ledamöter förenar sig.

I 10 kap. 5 § andra stycket RF behandlas överförande av rättskipnings-
och förvaltningsuppgifter till icke svenska organ i annat fall än
som avses i första stycket. Där föreskrivs att rättskipnings- eller förvaltningsuppgift,
som ej enligt RF tillkommer riksdagen, regeringen

LU 1977/78:10

eller annat i RF angivet organ, kan överlåtas till annan stat, till mellanfolklig
organisation eller till utländsk eller internationell inrättning eller
samfällighet. Sådan överlåtelse förutsätter förordnande av riksdagen
genom ett beslut, varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar
sig, eller genom beslut i den ordning som gäller för stiftande av grundlag.

Det ankommer på riksdagen att avgöra enligt vilket lagrum i RF
beslut skall fattas om tillträde till den europeiska patentkonventionen.

I propositionen behandlas denna fråga utförligt i ett särskilt avsnitt,
10.4., med rubriken Konstitutionella frågor (s. 148—152 i propositionen).

Föredragande statsråd finner för sin del att riksdagens beslut att
godkänna den europeiska patentkonventionen bör fattas i den ordning
som är föreskriven i 10 kap. 5 § första stycket RF. I sitt resonemang
i denna del finner föredraganden att ett svenskt tillträde till den ifrågavarande
patentkonventionen inte innebär någon inskränkning i regeringens
eller riksdagens befogenheter. Enligt föredraganden berörs inte
heller högsta domstolens befogenheter av ett svenskt tillträde till konventionen.
Däremot anser föredraganden, med hänvisning till de i 11
kap. 11 § RF givna bestämmelserna om regeringsrättens befogenheter
med avseende på resning och återställande av försutten tid, att ett sådant
tillträde fordrar beslut i den ordning som är angiven i 10 kap.
5 § första stycket regeringsformen.

Föredraganden erinrar i denna del om grundlagberedningens uttalande
att ett överförande av tillämpningen av svensk lag till utländska
eller internationella organ som är undandragna den kontroll som ligger
i resningsinstitutet innebär en begränsning av de högsta domstolarnas
grundlagsenliga uppgifter. Ett sådant överförande skulle därför
enligt grundlagberedningen kräva beslut enligt 10 kap. 5 § första
stycket RF (SOU 1972: 15 s. 185; jfr prop. 1973: 90 s. 363 och 364).
Frågan blir då om ett tillträde till den europeiska patentkonventionen
kan anses innebära att tillämpningen av svensk lag undandras den kontroll
som ligger i resningsinstitutet. När det gäller beslut enligt patentlagen
ankommer resningsbefogenheterna på regeringsrätten.

Föredraganden anser det visserligen klart att 10 kap. 5 § första
stycket RF inte blir tillämplig enbart därför att ett avgörande av utländskt
eller internationellt organ tillerkänns materiell rättsverkan här
i landet. Så till vida godtar föredraganden grundlagberedningens åsikt
att det måste vara fråga om överförande av tillämpningen av svensk
lag för att beslut enligt 10 kap. 5 § första stycket RF skall krävas.
Frågan om tillämpningen av denna bestämmelse är däremot enligt föredraganden
tveksam när det — såsom det här är fallet — gäller att ge
materiell rättsverkan här i landet åt beslut som fattas av ett internationellt
organ på grundval av konventionsbestämmelser som är helt

LU 1977/78:10

fristående från de fördragsslutande staternas nationella lagstiftning. I
grundlagberedningens uttalande berörs inte denna fråga närmare. Den
europeiska patentkonventionens bestämmelser om meddelande av europeiskt
patent är — säger föredraganden — avsedda att komplettera
eller träda i stället för de fördragsslutande staternas nationella patentlagstiftning.
Enligt föredragandens mening föreligger det därför goda
skäl att i det hänseende som det nu är fråga om jämställa konventionsregleringen
med svensk nationell lagstiftning.

Föredraganden konstaterar att RF:s bestämmelser om resning och
återställande av försutten tid inte blir tillämpliga på beslut av det
europeiska patentverket. Med hänsyn härtill och till vad han tidigare
anfört i frågan finner föredraganden att riksdagens beslut att godkänna
den europeiska patentkonventionen bör fattas i den ordning som föreskrivs
i 10 kap. 5 § första stycket RF.

I sitt yttrande ansluter sig lagrådet på de av föredraganden anförda
skälen till uppfattningen att regeringsformens bestämmelser om resning
och återställande av försutten tid bör föranleda att riksdagens
beslut om godkännande av svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen
fattas enligt den ordning som anges i 10 kap. 5 § första
stycket RF.

Utskottet har vid sin prövning av den nu aktuella frågan funnit sig
böra dela den av föredragande statsrådet och lagrådet hävdade uppfattningen
att riksdagens beslut i frågan om ett svenskt tillträde till den
europeiska patentkonventionen bör fattas med tillämpning av den ordning
som anges i 10 kap. 5 § första stycket RF. Utskottet kan ansluta
sig till de överväganden av föredraganden i denna del som återgetts i
det föregående. Därutöver vill utskottet tillägga följande.

Beslutanderätt, som enligt RF tillkommer i RF angivet organ, får
överföras till mellanfolklig organisation eller domstol endast i begränsad
omfattning. Enligt utskottets mening är detta villkor för tillämpning
av 10 kap. 5 § första stycket RF klart uppfyllt i förevarande fall. Frågan
om ett svenskt tillträde till en konvention av sådan innebörd som den
europeiska patentkonventionen är att anse som ett exempel på sådana
fall som i första hand avsetts med bestämmelserna i 10 kap. 5 § första
stycket RF. Detta lagrum motiverades i första hand med vårt deltagande
i det allt närmare internationella samarbetet och det därav följande
behovet av en möjlighet att överlåta viss beslutanderätt till internationella
organ.

Enligt 10 kap. 5 § första stycket RF skall beslut om sådan överlåtelse
av beslutanderätt som avses med stadgandet i första hand fattas
i den ordning som är föreskriven för stiftande av grundlag. Om beslut
i sådan ordning ej kan avvaktas, får dock sådan överlåtelse beslutas
genom ett beslut varom minst fem sjättedelar av de röstande och minst
tre fjärdedelar av riksdagens ledamöter förenar sig.

LU 1977/78:10

Prövningen av frågan, om beslut i den ordning som är föreskriven
för stiftande av grundlag ej kan avvaktas, bör enligt utskottets mening
bli beroende av en bedömning av tyngden av de skäl som talar för ett
snabbt beslut i frågan. Om den tidsutdräkt som följer med ett avgörande
i grundlagsstiftningsordning t. ex. leder till väsentlig nackdel för
landet, bör frågan enligt utskottets mening i första hand avgöras genom
ett beslut med föreskriven majoritet. Om sådana eller liknande
skäl föreligger i nu förevarande fall får i första hand prövas av det
utskott som har att sakbehandla propositionen, dvs. lagutskottet. Konstitutionsutskottet
avstår för sin del från att göra någon bedömning i
denna del.

10 kap. 2 § första stycket RF uppställer, som angetts i det föregående,
krav på riksdagens godkännande av intenationell överenskommelse
i vissa angivna fall. I andra stycket i samma paragraf stadgas att,
om i fall som avses i första stycket särskild ordning är föreskriven för
det riksdagsbeslut som förutsätts, samma ordning skall iakttas vid godkännande
av överenskommelsen. Med hänsyn till angivna bestämmelser
och vad som stadgas i 10 kap. 5 § första stycket RF bör enligt utskottets
mening den i sistnämnda lagrum angivna beslutsordningen
tillämpas på riksdagens beslut såväl att godkänna den europeiska
patentkonventionen som att anta den lagstiftning som har direkt samband
därmed, dvs. det föreslagna nya 11 kap. i patentlagen.

Stockholm den 31 januari 1978

På konstitutionsutskottets vägnar
KARL BOO

Närvarande: Karl Boo (c), Hilding Johansson (s), Holger Mossberg (s),
Bertil Fiskesjö (c), Torkel Lindahl (fp), Sven-Erik Nordin (c), Ove
Karlsson (s), Lars Schött (m), Yngve Nyquist (s), Britta Hammarbacken
(c), Kerstin Nilsson (s), Per Unckel (m), Gusti Gustavsson (s), Stig
Josefson (c) och Åke Wictorsson (s).

LU 1977/78:10 71

Innehållsförteckning

Ärendet 1

Lagförslagen 3

Lag om ändring i patentlagen (1967: 837) 3

Lag om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens

område m. m 30

Lag om ändring i lagen (1946: 816) om bevisupptagning åt utländsk
domstol 32

Lag om ändring i lagen (1971: 1078) om försvarsuppfinningar . . 34

Lag om ändring i lagen (1976: 661) om immunitet och privilegier

i vissa fall 37

Motionsyrkanden 38

Utskottet 39

Inledning 39

Samarbetskonventionens innehåll 42

Den europeiska patentkonventionens innehåll 43

Tillträde till konventionerna 46

Produktpatent på livs- och läkemedel. Förnyat godkännande av

lagkonventionen 51

Uppfinnarens ställning 53

Sanktionssystemet i patenträtten 56

Övrig lagstiftning 61

Finansiering av uppfinnarverksamhet 62

Ordningen för riksdagens behandling av förslagen i propositionen 63

Hemställan 65

Bilaga

Konstitutionsutskottets yttrande 1977/78: 1 y 66

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780046

■