KrU 1977/78:2

Kulturutskottets betänkande
1977/78:2

med anledning av motion om utredning rörande fjällsäkerheten
Motionen

I motionen 1976/77:100 av Tore Nilsson (m), vars behandling på förslag av
kulturutskottet i betänkandet 1976/77:45 uppskjutits till riksmötet 1977/78,
yrkas att riksdagen beslutar om utredning av fjällsäkerheten i vårt land.

Motionären anför att ansvaret för fjällräddningsverksamheten ligger hos
polisen. Rikspolisstyrelsen svarar för organisation, utrustning och utbildning;
den regionala och lokala polisorganisationen för den operativa fjällräddningsverksamheten.
Då det gäller fjällsäkerhetsverksamheten som helhet finns
emellertid inte någon ansvarig huvudman, framhåller motionären. Han
erinrar om att flera olyckor i fjällvärlden inträffat de senaste åren och anser att
fjällsäkerheten behöver förbättras. Ett system med ljus- och ljudsignaler vid
fasta fjällanläggningar och räddningsstationer skulle enligt motionen kunna
förhindra olyckor och därtill allmänt öka säkerheten.

Det bör enligt motionen finnas ansvarig huvudman för fjällsäkerheten med
åliggande att föranstalta om utrustning och organisation för de områden som
är aktuella samt att sköta översynen över leder och broar i fjällen.
Bestämmelserom rutiner för översyn av anläggningar och vandringsleder bör
fastställas framför allt för de trakter där många människor vistas för
rekreation och fritidsliv.

Tidigare riksdagsbehandling av vissa frågor med anknytning till fjällsäkerhetsverksamheten Svar

på fråga om översyn av (jällräddningens organisation och utrustning

Dåvarande justitieministern Geijer besvarade den 23 mars 1976 en av herr
Nilsson i Agnäs ställd fråga om föranstaltande av en översyn av fjällräddningens
organisation och utrustning. Därvid anförde herr Geijer bl. a. att
såvitt honom var bekant fungerade fjällräddningsverksamheten tillfredsställande.
Han ansåg därför inte att det behövdes en översyn av fjällräddningens
organisation och utrustning. Även säkerheten i fjällvärlden togs upp i detta
sammanhang, bl. a. frågan om vem som lämpligen bör vara huvudman för
hela fjällsäkerhetsverksamheten. Dåvarande statsrådet var inte beredd uttala
sig i denna fråga, utan ansåg att det var en sak man fick fundera på.

Motioner om förbättrade radiokommunikationer inom fjällvärlden m. m.

I betänkandet 1973:29 behandlade justitieutskottet en motion med
yrkande om åtgärder för förbättrade radiokommunikationer i fjällvärlden.
Utskottet, som ansåg att den ökande turismen i fjällvärlden motiverade att

1 Riksdagen 1977/78. 13 sami Nr 2

KrU 1977/78:2

2

höga krav ställdes på fjällräddningsverksamheten, avstyrkte emellertid
motionen med anledning av vissa tekniska problem och den avslogs därefter
av riksdagen.

Frågan om kommunikation och nödanrop i fjällvärlden här också behandlats
av trafikutskottet i betänkandet 1974:20.

Räddningstjänst m. m.

Ärenden om räddningstjänst, inkl. oljebekämpning till havs m. m., ligger
inom civilutskottets verksamhetsområde.

Föreskrifter om räddningstjänst finns i brandlagen (1974:80, ändrad senast
1977:493). Denna lag är inte tillämplig på sjöräddning eller fjällräddning.

Civilutskottet har senast i sitt betänkande 1977/78:2 behandlat motioner
om räddningstjänst m. m., däribland frågan om ökad samordning av resurser
för räddningstjänst och miljöskydd.

Vandringslederna i fjällen

Statens naturvårdsverk har ålagts att fr. o. m. den 1 juli 1977 svara för
huvudmannaskapet för viktigare vandringsleder i fjällvärlden och därmed
sammanhängande anordningar såsom vindskydd, broar m. m. Länsstyrelserna
i fjällänen skall svara för genomförandet av planerings- och samordningsarbetet
samt tillsynen och skötseln av lederna.

Naturvårdsverkets uppgifter är främst att ge vägledande information
rörande principerna för planering av ledsystem, anläggningarnas standard,
markering, skyltning m. m. samt fördela statliga medel för anläggande, drift
och underhåll.

Verket medverkar också i det informationsarbete som syftar till att ge råd
och upplysningar till allmänheten i säkerhetsbefrämjande syfte. En samarbetsgrupp
i fjällsäkerhetsfrågor, som tidigare administrerades av Svenska
turistföreningen, har flyttats över til! naturvårdsverket. I gruppen ingår
representanter för naturvårdsverket, rikspolisstyrelsen. Turistföreningen och
Friluftsfrämjandet. En broschyr till allmänheten med råd för nödsituationer i
fjällen planeras. Vidare kan nämnas att medel finns tillgängliga för försök
med ljus- och ljudsignaler i Blåhammarområdet (Jämtland).

Enkätundersökning angående polisverksamheten

1975 års polisutredning har som ett led i arbetet med en kartläggning av
polisverksamheten gjort tre enkäter, nämligen en till alla länsstyrelser, en
annan till polisstyrelserna i 33 polisdistrikt i olika delar av landet och en tredje
till kommunstyrelserna i dessa polisdistrikt. Syftet med enkätundersökningen
var i främsta rummet att få underlag för överväganden om polisens
uppgifter i samhället, målen för polisverksamheten och om effekterna av
vidtagna åtgärder. En sammanställning av enkätsvaren har presenterats i
departementsstencilen Ds Ju 1977:9.

KrU 1977/78:2

3

Under rubriken Hjälp- och räddningsverksamheten redovisas bl. a.
följande synpunkter från länsstyrelseenkäten:

Länsstyrelsen i Jämtlands län konstaterar i sitt svar att den av polisen
organiserade och bedrivna fjällräddningstjänsten fungerar tillfredsställande
medan fjällsäkerhetstjänsten lämnar mycket övrigt att önska. Länsstyrelsen
upplever det som en stor brist att det inte finns någon huvudman för
fjällsäkerhetsarbetet och uttalar önskemål om denna frågas snara lösning.
Även länsstyrelsen i Kopparbergs län tar upp frågan om Ijällräddningen och
konstaterar därvid att polisens arbetsuppgifter för anses vara riktigt avvägda i
stort. Emellertid framhålls att gränsdragningen mellan polisens och landstingens
- dvs. ambulanstjänstens - ansvarsområden när det gäller hjälpåtgärder
i glesbygd är något oklar. Detta gäller särskilt ren ambulanstransport
av sjuka eller skadade personer i områden utan vägnät.

Även polisstyrelserna i Svegs och Östersunds polisdistrikt tar upp frågan
om huvudmannaskapet för fjällsäkerhetsverksamheten. Enligt dem är denna
verksamhet av största betydelse för den direkta fjällräddningstjänsten, varför
frågan anses angelägen.

Översyn av allmänna ordningsstadgan

En särskild utredare, rättschefen i kommundepartementet Erik Neergaard,
har tillkallats för att se över allmänna ordningsstadgan (AOst). Huvudskälet
är att AOst bör anpassas till regeringsformens bestämmelser om normgivningsmakten.
I utredningens uppdrag ingår också att överväga vissa sakliga
ändringar av AOst. Med anledning av att länsstyrelsen i Jämtlands län vill
låta utreda säkerheten i liftanordningar, skidbackar m. m. bör utredningen
klarlägga ansvarsfördelningen mellan enskild person, innehavare av liftanordning,
kommun och landsting.

Utskottet

Under senare år har turistströmmen till den svenska fjällvärlden ökat
kraftigt. Detta har ställt krav på en utbyggnad av fjällräddningsorganisationen,
för vilken polisen har ansvaret. Uppgifter från rikspolisstyrelsens årliga
anslagsframställningar visar att antalet efterspaningsuppdrag inom fjällräddningstjänsten
under den senaste sjuårsperioden genomsnittligen uppgått till
inemot 100 om året och att räddningsuppdragen avsett totalt 1 045 personer.
Polisens fjällräddningstjänst, som successivt fött ökade resurser, synes
fungera tillfredsställande.

1 anslutning till fjällräddningstjänsten bedriver polisen ett omfattande
arbete som inriktas på fjällsäkerheten, dvs. åtgärder för att begränsa
olycksriskerna. Som exempel kan nämnas uppsättning och underhåll av
hjälpradiotelefoner, medverkan med föredrag om lavinfara och fjällvett samt
kartläggning av snö- och lavinsituationen. Även statens naturvårdsverk
arbetar med fjällsäkerhetsfrågor, liksom Svenska turistföreningen och
Friluftsfrämjandet.

Motionen 1976/77:100 syftar till en förbättring av fjällsäkerheten. Utöver

KrU 1977/78:2

4

särskilda insatser för att öka säkerheten i fjällen tar motionären upp frågan om
huvudmannaskapet för fjällsäkerhetsverksamheten. Han anser att det bör
finnas en ansvarig huvudman för denna verksamhet med åliggande att
föranstalta om utrustning och organisation för aktuella fjällområden och att
sköta översynen av leder och broar i fjällen.

Utskottet har funnit att stöd för motionärens önskan om en utredning av
fjällsäkerheten finns hos intressenter som är nära berörda av fjällräddningsoch
fjällsäkerhetsverksamheten. Frågan har sålunda aktualiserats av länsstyrelsen
i Jämtlands län samt polisstyrelserna i Svegs och Östersunds
polisdistrikt i svar på en enkätundersökning, som 1975 års polisutredning
gjort som ett led i arbetet med en kartläggning av polisverksamheten.
Länsstyrelsen upplever det som en stor brist att det inte finns någon
huvudman för fjällsäkerhetsarbetet och uttalar önskemål om denna frågas
snara lösning. De båda polisstyrelserna understryker fjällsäkerhetsverksamhetens
stora betydelse för den direkta fjällräddningstjänsten.

De direktiv som givits polisutredningen utgör inte något hinder mot att
fjällsäkerhetsverksamheten tas upp till behandling i utredningen.

Vissa specialfrågor med anknytning till säkerheten i fjällvärlden skall som
tidigare framgått behandlas i den nyligen påbörjade översynen av allmänna
ordningsstadgan, nämligen ansvarsfördelningen mellan enskild person,
innehavare av liftanordning, kommun och landsting i fråga om säkerheten i
liftanordningar, skidbackar m. m.

Utskottet delar motionärens uppfattning om betydelsen av en väl fungerande
fjällsäkerhetsverksamhet. De frågor som tas upp i motionen är viktiga
inte minst med hänsyn till den ökande turismen i många fjällområden. Enligt
utskottets mening finns det anledning se över fjällsäkerhetsverksamheten.
En lösning av frågor som rör ansvarsfördelning och huvudmannaskap anser
utskottet särskilt angelägen. Naturvårdsverkets huvudmannaskap för viktigare
vandringsleder i fjällvärlden innebär inte att verket har något övergripande
ansvar för hela fjällsäkerhetsverksamheten. Huruvida det utredningsarbete
som behövs bör anförtros 1975 års polisutredning eller göras i annan
ordning bör det vara regeringens sak att avgöra.

Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet med anledning av motionen 1976/77:100 anfört om utredning
av fjällsäkerhetsverksamheten.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:100 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
utredning av fjällsäkerhetsverksamheten.

Stockholm den 25 oktober 1977

På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

KrU 1977/78:2

5

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Per Olof
Sundman (c), Ingemar Leander (s), Olle Eriksson (c), Åke Green (s), Ingegärd
Fraenkel (fp), Tyra Johansson (s), Karl-Eric Norrby (c), Lars-Ingvar Sörenson
(s). Ingrid Diesen (m), Kerstin Göthberg (c). Lennart Bladh (s), Gunnar
Richardson (fp), Lars Ahlmark (m) och Lena Öhrsvik (s).

GOTAB. Stockholm 1977