KrU 1977/78:14

Kulturutskottets betänkande
1977/78:14

med anledning av motioner om fritidspolitiken och om en socialt
inriktad rekreationspolitik

I detta betänkande behandlar utskottet följande motioner, vilkas behandling
på förslag av kulturutskottet i betänkandet 1976/77:45 uppskjutits till
riksmötet 1977/78, nämligen

1976/77:739 av Georg Andersson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att utreda i motionen
aktualiserade frågor inom det fritidspolitiska området,

1976/77:753 av Lennart Nilsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
att hos regeringen begära dels en utredning med uppgift att kartlägga utbudet
av rekreationsmöjligheter i vårt land, dels förslag till åtgärder syftande till att
främja en socialt inriktad rekreationspolitik.

Motionen 1976/77:739

I motionen konstateras att fritiden ökat kraftigt genom arbetstidsreformer,
samtidigt som pensionsåldern sänkts i flera etapper. Den totala fritiden i vårt
samhälle har också ökat genom att vardagliga arbetsmoment i dag med
maskiners hjälp utförs på betydligt kortare tid än förr. En stor del av det
tillgängliga reformutrymmet har alltså, anför motionärerna, använts för att
förkorta arbetstiden. De utgår från att avsikten med reformerna varit att alla
skall kunna utnyttja den ökade fritiden på ett meningsfullt sätt.

Från dessa utgångspunkter granskas i motionen fritidens längd och
innehåll för olika grupper. Exempel ges på olika undersökningar som visar på
brister i människors fritidsförhållanden. Därvid nämns låginkomstutredningens
levnadsnivåundersökning, handikapputredningens betänkande
Handikappanpassad kollektivtrafik, en intervjuundersökning som gjordes av
kommittén för planering av turistanläggningar och friluftsområden samt den
undersökning av den vuxna tätortsbefolkningens fritidsvanor som statens
naturvårdsverk lät utföra 1973.

Mot bakgrund av det som redovisas i motionen föreslår motionärerna att
en utredning tillsätts för att se över fritidspolitiken. Beträffande utredningens
inriktning anförs:

Det är också angeläget att utredningen genomför en inventering av de
önskemål som i dag finns när det gäller utnyttjandet av fritiden. Detta
kartläggningsarbete är av generell natur. Utredningen bör överväga vilka
åtgärder som inom skilda områden är nödvändiga för att undanröja de hinder
som finns för människornas möjlighet att utnyttja sin fritid.

1 Riksdagen 1977/78. 13 sami. Nr 14

KrU 1977/78:14

Därutöver bör utredningen inrikta sitt arbete på frilufts- och rekreationsområdet.
Utredningen bör behandla behovet av rekreation såväl efter den
dagliga arbetstidens slut som i samband med helger och längre sammanhängande
semesterperioder. Utredningen måste därvid uppmärksamma
olika samhällsgruppers skilda förutsättningar. Det gäller t. ex. låginkomsttagare,
barnfamiljer, pensionärer och handikappade. Utredningen bör i det
sammanhanget ange vilken inriktning och omfattning utbudet av rekreationsaktiviteter
bör ha för att valfrihet skall uppnås för envar att utnyttja såväl
den dagliga som den längre fritiden till meningsfylld rekreation. Bl. a. måste
behovet av erforderliga anläggningar anges liksom kostnaderna för genomförandet
av förslagen.

Det kommersiella inslaget i fritidsutbudet bör ägnas särskild uppmärksamhet.
Utredningen bör klarlägga hur det kommersiella utbudet påverkar de
enskilda människornas möjlighet att utöva skilda fritidsaktiviteter.

Också folkrörelsernas roll i sammanhanget bör utredas. Därvid bör
utredningen utgå ifrån att det i första hand är samhällets uppgift att ställa
anläggningar och resurser till förfogande medan folkrörelserna har att fylla
verksamheten med innehåll.

Utredningen bör alltså enligt motionärernas mening dels kartlägga de
hinder som finns för människors möjligheter att utnyttja sin fritid, dels
föreslå lämpliga åtgärder för att göra det möjligt för var och en att utnyttja
fritiden på ett meningsfullt och stimulerande sätt.

Motionen 1976/77:753

Som motivering för sitt yrkande anför motionärerna bl. a. att det tyvärr
måste konstateras att många människor, framför allt låginkomsttagare,
saknar ekonomiska möjligheter att utnyttja sin semester för meningsfull
fritid och rekreation. Undersökningar visar nämligen att en stor andel
människor av ekonomiska och andra skäl tvingas att tillbringa semesterveckorna
i permanentbostaden.

Genom att stora delar av vårt land är attraktiva, från både fritids- och
rekreationssynpunkt, finns det enligt motionärernas mening en fara i att
kommersiella intressen ser detta som en chans att tjäna pengar på människors
rätt till en meningsfull fritid. Privatpersoner och bolag uppges i allt större
omfattning köpa upp mark och fastigheter för enorma summor, oftast i syfte
att göra en god penningplacering.

Om inte samhället motverkar privatintressena och medverkar till att skapa
ökade förutsättningar för allas rätt till meningsfull fritid och rekreation,
kommer utvecklingen i framtiden på detta område enligt motionärernas
mening att helt styras av kommersiella intressen, vilket i sin tur kommer att
leda till en ytterligare förstärkning av kategoribildningen i semestervanor.

Folkrörelserna bör enligt motionen kunna spela en viktig roll när det gäller
utformningen av en socialt inriktad rekreationspolitik.

KrU 1977/78:14

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna 1976/77: 739 och 1976/
77:753 från statens naturvårdsverk, statens ungdomsråd, Svenska kommunförbundet
och Sveriges riksidrottsförbund. Därjämte har Sveriges turistråd
inkommit med ett yttrande över de båda motionerna och Kommittén Kyrkan
i fritidssamhället med yttrande över motionen 1976/77:739.

I samtliga yttranden redovisas en positiv syn på motionsförslagen.

I sitt yttrande erinrar statens naturvårdsverk om att verket svarar för den
statliga planeringen av åtgärder för idrott och friluftsliv. Verket har i det
dagliga arbetet ständig känning av och bearbetar, med olika medel, en del av
de problem som de bägge motionerna aktualiserar. Verket tillstyrker därför
en utredning som kartlägger hindren för en meningsfull fritid och föreslår
åtgärder som utjämnar skillnaderna mellan olika grupper i samhället.

Remissyttrandets huvudsakliga innehåll i övrigt framgår av det
följande.

Verket bedriver ett omfattande utvecklingsarbete inom området idrott och
friluftsliv. Det syftar till att föreslå lösningar på vitt skilda frågor, som
anläggningarnas planering och fysiska utformning, tekniska problem,ekonomiska
frågor m. m. En förteckning över avslutade och pågående projekt år
1976 uppvisar en avsevärd bredd i ämnesvalen.

I sitt yttrande lämnar naturvårdsverket upplysningar om resultatet av vissa
undersökningar om idrott och friluftsliv och pekar på förhållanden som enligt
verkets uppfattning bör studeras grundligare.

Studier av fritidsvanor och önskemål, av hinder och olika gruppers
möjligheter att uppleva en rik fritid samt nyttjandestudier av olika anläggningar
måste ligga till grund för planeringen. Här finns vissa kunskapsluckor
som man med verkets utredningsresurser ej förmår fylla ut. Ett steg i den
riktningen togs dock med den friluftsvaneundersökning som statistiska
centralbyrån på verkets uppdrag genomförde år 1973. Den gav viktiga
upplysningar men genom sin bredd gav den på flera punkter endast
antydningar om förhållanden som borde studeras grundligare för att ge
klarhet.

1962 års fritidsutredning gjorde en intervjuundersökning om idrott och
friluftsliv. Då verket gjorde en förnyad undersökning ville man studera
förändringarna under en tioårsperiod. Vissa förutsättningar var därför givna.
Det var landets tätortsregioner som studerades. Ungdomar under 18 år och
pensionärer var ej med i undersökningen. Fritidsaktivitetens beroende av den
fysiska miljön kunde ej studeras. På grund av dessa begränsningar har verket
givit docent Ingmar Norling, socialhögskolan i Göteborg, i uppdrag att
närmare studera förhållandena i en svensk kommun, Härryda. Resultaten
väntas hösten 1977.

Under de senaste årtiondena har det gjorts kostnadskrävande satsningar på
idrottsanläggningar med särskild tanke på ungdomens behov. Men når man
sitt syfte? Bl. a. visade en studie i Järfalla att det var hos en liten andel av
ungdomarna som större delen av kommunens idrottsstöd hamnade.

Brist på ledare i idrottsföreningarna och lokalbrist genom hårt inbokade

KrU 1977/78:14

anläggningar gör kanske också att ”breddidrott” inte i önskvärd utsträckning
kan erbjudas de vuxna. Motionärerna är de som i första hand måste avvisas.
Nyttjandestudier av de traditionella anläggningarna är därför viktiga. Vilka
kommer dit? Vilka intressegrupper tillfredsställer de och vilka passar de inte
för? Vilka får inte plats? Avståndet till anläggningarna är ett betydande
hinder enligt friluftsvaneundersökningen. Här diskrimineras de billösa som
till en stor del består av ungdomar och pensionärer. Vilket upptagningsområde
är det då rimligt att räkna med för olika typer av anläggningar?

I friluftsvaneundersökningen kom ”nöjet att tävla” och ”hård fysisk
ansträngning” längst ner på listan bland de motiv man tillmätte betydelse vid
sitt val av ”sport- och friluftsaktiviteter”. ”Komma ut i naturen”, ”hålla sig i
form” och ”göra något med familjen” var de viktigaste motiven. Det synes
som om detta ibland rimmar illa med karaktären på de tyngre satsningarna
inom fritidssektorn. Anläggningarnas sammansättning borde studeras med
hänsyn till bakomliggande motiv, till vad man söker i det man gör.

Naturvårdsverket anser det viktigt att erbjuda verksamhet som är lockande
även för dem som är mindre motiverade och uttalar med anknytning till
begreppet ”friskvård”:

Under senare år har begreppet ”friskvård” diskuterats och flera kampanjer
för bl. a. mer motion har genomförts. Samtidigt har dessa mött en viss kritik.
Man har sagt att informationen når främst dem som redan är motiverade och
att de mest behövande av olika skäl inte hinner och orkar leva upp till dessa
krav. Att finna och överbrygga dessa hinder samt att erbjuda verksamhet som
verkligen är lockande är därför viktigt.

Att finna lämpliga former för information upplever verket som en viktig
fråga som i yttrandet anknyts till ett resonemang om fritidens kommersialisering: Samhället

kan i dag trots allt erbjuda en rad fritidssysselsättningar i
anläggningar och områden men det gäller att känna till dem. Att finna
lämpliga former för information har verket upplevt som en viktig fråga. Det
gäller både att på kort sikt tala om de möjligheter som finns men också
upplysning, träning och undervisning som får effekt på längre sikt. Att
”exponera” olika aktiviteter för barn och ungdomar är viktigt, framför allt i de
fall familjen inte på ett naturligt sätt har möjlighet att utveckla bestående
intressen. Här har skolan och folkrörelserna en väsentlig uppgift att fylla.
Fritidens kommersialisering är en fråga som sammanhänger med detta. De
som inte har aktiva fritidsintressen är mer utsatta än andra. Det gäller
förmodligen också svagare grupper i samhället t. ex. ungdomar. En bättre
kännedom om vilka som drabbas och hur vore betydelsefull att få eftersom
samhällets medel att motverka denna kommersialisering delvis består i att
erbjuda alternativ.

Problemet med miljöbyte under semestrarna anser verket till stor del ha
ekonomiska förklaringar. Enligt en beräkning tillbringas ca 55 % av semesterdygnen
i bostaden. Förmodligen har detta till stor del ekonomiska
förklaringar. Stugbyar till uthyrning är ett av samhällets försök att ge
låginkomsttagare möjlighet att byta miljö. Men man bör då betänka att
tillkomsttakten av uthyrningsstugor med statsbidrag är ca 40 per år jämfört

KrU 1977/78:14

med ca 15 000 nya privata fritidshus årligen. Man riskerar därför att mark i
goda lägen för friluftsliv tas i anspråk för privata ändamål. Dessutom har en
undersökning visat att även uthyrningsstugorna, som i allmänhet är dyra att
bo i, utnyttjas mer av höginkomsttagare än av andra.

Statens ungdomsråd har bl. a. till uppgift att inom ramen för samhällets
fritids- och kulturpolitik främja verksamhet bland barn och ungdomar, att
följa och stimulera forsknings- och utvecklingsarbete på barn- och ungdomsområdet
och att genomföra utredningar i syfte att förbättra barns och
ungdomars situation i samhället. Rådet bedriver en omfattande försöks- och
utredningsverksamhet med tyngdpunkten lagd på barns och ungdomars
fritidssituation. Detta arbete utförs i nära samarbete med ungdomsorganisationerna.

Rådet uppger att det i de undersökningar sorn statens ungdomsråd
genomfört och i undersökningsrapporter som rådet tagit del av har framkommit
att människor av olika skäl har begränsade möjligheter att utnyttja
sin fritid på ett meningsfullt sätt. Statens ungdomsråd delar därför motionärernas
uppfattning i motionen 1976/77:739 att det vore värdefullt om en
utredning tillsätts med syfte att kartlägga människors möjligheter och
önskemål vad gäller utnyttjandet av fritiden.

Beträffande försöks- och utredningsverksamheten lämnas i remissyttrandet
följande redogörelse:

Rådets försöksverksamhet under perioden 1971-1974 har gällt eftermiddagsverksamhet
för 8-14-åringar i Eskilstuna, verksamhet med invandrarungdom
i Olofström samt fritidsverksamhet i Köping, Mölndal och Östersund.
Resultaten från denna försöksverksamhet, som bedrevs i samarbete
med kommunerna och ungdomsorganisationerna, har redovisats i projektrapporter
och andra trycksaker samt i slutrapporter och olika sammanfattande
betänkanden. En sociologisk analys grundad på intervjuer med över
3 000 ungdomar har presenterats i bokform med titeln ”Ungdomens fritid
och samhällssyn”.

Våren 1976 färdigställde statens ungdomsråd en bibliografi, ”Forskning i
ungdomsfrågor”, över svenska ungdomsundersökningar under åren

1969-1974 med särskild vikt lagd vid ungdomens fritidssituation. En
komplettering av bibliografin är under arbete.

1976 utfördes också en sociologisk undersökning i fem kommuner som
erhållit anslag till särskilda åtgärder på skolområdet (SÅS). Undersökningen
är en komplettering av en utvärdering gjord av skolöverstyrelsen. Dess syfte
var att kartlägga orsakerna till den relativt låga föreningsmedverkan i skolans
fritidsverksamhet. Resultaten finns redovisade i rapporten ”Föreningslivet
och skolan”.

F. n. pågår försöksverksamhet i Gävle i samarbete med ungdomsorganisationer
och med Gävle kommun. Syftet är att undersöka varför flickor,
förvärvsarbetande ungdomar och ungdomar i yrkesinriktad utbildning deltar
i organiserade fritidsaktiviteter och att utifrån resultaten av dessa undersökningar
försöka påverka utbudet av aktiviteter så att dessa gruppers önskemål
tillgodoses. En utvärdering av verksamheten kommer att sammanställas
under hösten 1977.

KrU 1977/78:14

Statens ungdomsråd har av riksdagen beviljats anslag till en kartläggning
av hur det kommersiella fritids- och kulturutbudet påverkar ungdomens
fritidsförhållanden och organisationernas arbetsmöjligheter. Rådet hoppas
kunna påbörja arbetet inom kort, och det beräknas fortgå under en
tvåårsperiod.

Med hänvisning till kartläggningen av hur ungdomar och ungdomsorganisationer
påverkas av det kommersiella fritidsutbudet finnér rådet det
värdefullt att den i motionen 1976/77:739 föreslagna utredningen speciellt
uppmärksammar det kommersiella fritidsutbudet och dess konsekvenser för
människors möjlighet att utöva skilda fritidsaktiviteter. Rådet utgår ifrån att
dess egen kartläggning kan komma att ingå som en del i denna större
kartläggning som aktualiseras i motionen.

Beträffande motionen 1976/77:753 delar rådet de uppfattningar som
framförs i motionen. En stor del av vad som behandlas i motionen ingår
emellertid, enligt vad rådet inhämtat, i Sveriges turistråds uppgifter. Mot
bakgrund härav finner rådet det inte angeläget att tillsätta en särskild
utredning i enlighet med vad motionärerna föreslår utan anser att turistrådet
bör kunna ta sig an uppgiften på lämpligt sätt.

Svenska kommunförbundets styrelse delar uppfattningen att det finns
anledning att närmare studera önskemål för fritidsutnyttjandet. Det finns
alltså enligt styrelsens mening behov av utredningsinsatser inom det
fritidspolitiska området. Styrelsen menar att dessa insatser åtminstone till
vissa delar lämpligen torde kunna utföras av Sveriges turistråd. Styrelsen vill
därför inte ta uttrycklig ställning till behovet av särskild utredning.

Kommunförbundets styrelse anför i huvudsak följande:

Vårt samhälle har genomgått en utveckling där fritidens omfattning och
betydelse ökar. En stor del av det tillgängliga reformutrymmet har använts
för att förkorta arbetstiden med syftet att öka människomas fritid. Dessa
reformer har inte kombinerats med åtgärder för att skaffa fram tillräckliga
kunskaper om hur människor vill utnyttja sin fritid och vilka krav som
därigenom kommer att ställas på fritidssektorn i framtiden.

Styrelsen delar uppfattningen att det finns anledning att närmare studera
önskemål för fritidsutnyttjandet. Med hänsyn till tidigare erfarenheter är det
emellertid viktigt att mätmetoder används som ger resultat som är praktiskt
användbara i en konkret fritidsplanering. Här bör beaktas det pågående
arbetet ute i kommunerna och erfarenheter bör tillvaratas från de kommuner
som på olika sätt arbetat med planering för fritiden (t. ex. i kommunöversikter
och markdispositionsplaner samt genom speciell kommunal fritidsplanering).

Beträffande frilufts- och rekreationsområdet finns det också anledning att
ställa semester- och lovperiodernas omfattning och förläggning mot tillgången
på fritidsanläggningar i kommunerna. Kraven på hög kapacitet måste
kombineras med krav på jämnare säsongsbeläggning som ofta är en
ekonomisk förutsättning för att driva en anläggning. Styrelsen vill understryka
att en grundförutsättning för en meningsfylld rekreation är anläggningar
som står öppna för alla t. ex. stugbyar, campingplatser och friluftsområden.

KrU 1977/78:14

Sveriges riksidrottsförbund (RF) delar uppfattningen i motionen 1976/77:739
att det är en uppgift för samhället och folkrörelserna att i samverkan försöka
skapa ett fritidsutbud som står öppet för alla. RF anser i likhet med
motionärerna att det bör ankomma på samhället att ställa resurser till
förfogande och på folkrörelserna att forma verksamheten och ge fritidsutbudet
innehåll.

Enligt RF:s mening vore det värdefullt om en utredning tillsattes med syfte
att kartlägga människors möjligheter och önskemål vad gäller utnyttjande av
fritiden.

Beträffande motionen 1976/77:753 stöder RF motionärernas uppfattning
att förutsättningar måste skapas som gör det möjligt för alla människor att
utnyttja sin semester för meningsfull fritid och rekreation. RF anser att
Sveriges turistråd bör ägna dessa frågor stor uppmärksamhet och ser det
sålunda inte som angeläget att en speciell utredning tillsätts.

RF anför följande om sitt eget arbetsfält:

Idrottsrörelsen arbetar med målsättningen idrott åt alla och RF har - som
en följd av bl. a. specialidrottsförbundens breddidrottssatsningar - under

1970-talet kunnat redovisa en allt större idrottsaktivitet. Utvecklingen har
kunnat ske trots en allt hårdare konkurrens från bl. a. den kommersiella
fritidsverksamheten.

RF följer också med stor uppmärksamhet de kommersiella företeelserna
inom idrotten och har bl. a. tillsatt en egen utredning om ”idrottens
kommersialisering”. Under hand har från utredningsgruppen kommit
ganska lugnande besked om bl. a. näringslivets styrning av idrottsrörelsen.

RF följer med uppmärksamhet också de undersökningar om ungdomens
fritidsvanor som genomförs i statens ungdomsråds regi.

Sveriges turistråd har till kulturutskottet inkommit med följande synpunkter: Som

framgår av motionerna och remissyttrandena har den ökande fritiden
både skapat behov och förväntningar hos en bred allmänhet för en
meningsfull fritid. Detta gäller både den dagliga fritiden och semestrar och
längre ledigheter.

Sveriges Turistråd har som centralt organ att planera, samordna och
genomföra åtgärder för att främja marknadsföring av turism i Sverige. Som en
av Turistrådets första åtgärder upprättades en s. k. perspektivskiss över hur
nuvarande och framtida semestrar fördelas på olika boendeformer. Av
perspektivskissen framgår, att 42 miljoner dygn tillbringas i eget fritidshus, 30
miljoner dygn hos släkt och vänner, 20 miljoner i utlandet och turistboende i
Sverige inkl. privatuthyrning och på tåg och båt ca 20 miljoner dygn.

Summeras ovanstående tillbringas 112 miljoner dygn utanför bostaden
eller ca 45 % av det totala antalet semesterdygn. Resterande 55 96 tillbringas i
egen bostad motsvarande 135 miljoner dygn. I och med att den femte
semesterveckan införes tillkommer ytterligare 35 miljoner dygn för semester
och rekreation. Även om samtliga av dessa dygn mot förmodan skulle
tillbringas utanför bostaden (hinder: bl. a. ett begränsat utbud av billig
inkvartering) kommer på sikt ändå cirka hälften av de totala semesterdygnen
att tillbringas i bostaden.

KrU 1977/78:14

Det gör att frågan om hur människors fritid i framtiden skall göras
innehållsrik inte enbart kan lösas genom ett ökat resande.

Turistrådet tillstyrker därför att en utredning tillsättes med uppgifter i
enlighet med de intentioner som framförts i motion 739.

Betr. motion 753 vill vi meddela, att Turistrådet fortlöpande kartlägger
utbudet av rekreationsmöjligheter i områden attraktiva för turism och
rekreation. Vidare har rekreationsberedningen (Beredningen för planering
och samordning av de statliga insatserna för rekreation) fått jordbruksministerns
uppdrag att utreda formerna för ett ökat statligt engagemang för turism
och rekreation. Betänkandet beräknas avlämnas den 1 december 1977.

Avslutningsvis vill vi framhålla, att Turistrådet är berett att biträda en
eventuell utredning med vårt kunnande och våra erfarenheter.

Kommittén Kyrkan i fritidssamhället, som tillsatts av Svenska kyrkans
centralråd och Styrelsen för Svenska kyrkan i utlandet, tillstyrker bestämt att
den utredning som föreslås i motionen 1976/77:739 kommer till stånd.
Kommittén finnér det önskvärt att det avsedda utredningsarbetet sker under
kontinuerlig redovisning av gjorda undersökningar och överväganden, så att
en bred debatt stimuleras kring fritidspolitiska frågor.

Propositionen 1975:46 om planering och samordning av samhällets insatser
för rekreation och turism

I inledningsavsnittet till föredragande statsrådets anförande uttalas

bl. a.:

Ett viktigt inslag i strävandena att höja människornas levnadsstandard är
alltså att ge dem en ökad fritid. Självfallet är fritiden något var och en själv
skall bestämma och förfoga över. Men bestämmanderätt förutsätter möjligheter
att välja. Därför är det ett nödvändigt och viktigt inslag i fritidspolitiken
att samhället på olika områden ser till att fritidssysselsättning erbjuds
människorna. Det gäller på utbildningens och kulturens områden, men det
gäller också i fråga om idrott, rekreation och turism. Om inte samhället
medverkar till detta kommer de rent kommersiella intressena att dominera
fritidsutbudet och risken att stora grupper ställs utanför möjligheten att välja
önskad fritidsaktivitet blir påtaglig. Därför bör samhället genom aktiva
insatser göra valfriheten reell.

En betydelsefull insats för att öka människornas möjligheter till en
meningsfull fritid har utförts av folkrörelserna. Det ökade samhällsengagemanget
på detta område kan aldrig ersätta folkrörelsernas insatser för att
skapa en rikare fritid. Tvärtom är en avgörande förutsättning för att
fritidsutbudet skall kunna anpassas till människornas önskemål att det är
förankrat i folkrörelserna.

Rekreation och motion i skilda former blir allt väsentligare som motvikt till
de minskade fysiska påfrestningarna i den dagliga tillvaron men också för att
motverka de ökade psykiska påfrestningar som framkallas av bl. a. högt
arbetstempo. Det är därför en angelägen uppgift för samhället och organisationerna
på området att erbjuda människorna möjlighet till rekreation och
avkoppling.

KrU 1977/78:14

Rekreationspolitiken måste ges en sådan inriktning att den möjliggör för
alla att få den avkoppling och motion som var och en har rätt att kräva. Därför
är det viktigt att inte sociala och ekonomiska hinder bestämmer vilka som
kan få del av utbudet av rekreations- och turistaktiviteter. Utbudet måste
överensstämma med de önskemål stora grupper medborgare har. I alltför hög
grad avspeglar emellertid dagens utbud en gången tids efterfrågan. Många av
de aktiviteter som bjuds är det svårt eller omöjligt för t. ex. barnfamiljer,
pensionärer och handikappade att utnyttja. Andelen kostnadskrävande
rekreations- och turistaktiviteter är alltför dominerande, vilket missgynnar
de grupper jag redan nämnt, liksom låglönegrupperna. Dessa förhållanden
måste uppmärksammas och samhällsinsatserna inriktas på att göra utbudet
tillgängligt för alla.

De problem jag i föregående avsnitt pekat på kan inte undanröjas enbart
genom åtgärder inom ramen för rekreations- och turistpolitiken. I en rad
avseenden kan genomgripande resultat bäst nås genom en fortsatt social och
ekonomisk politik med inriktning på förbättringar för de sämst ställda
grupperna i samhället. Vidare kan genom en aktivare samhällsplanering
betydande förbättringar nås. De förbättringar som eftersträvas nödvändiggör
sålunda att man utnyttjar en rad olika medel som står till de beslutande och
planerande samhällsorganens förfogande.

Under rubriken Samhällets rekreations- och turistpolitik anför föredragande
statsrådet:

Kommittén (för planering av turistanläggningar och friluftsområden)
framhåller att olika åtgärder måste vidtas för att göra det möjligt för alla att
utnyttja sin fritid till rekreation av olika slag. Kommittén understryker vidare
att de allmänna medel som satsas på rekreation måste användas på ett sådant
sätt att den breda allmänhetens rekreationsbehov tillgodoses. Särskild vikt
läggs vid att handikappade, låginkomsttagare och barnfamiljer får väsentligt
förbättrade rekreationsmöjligheter. Kommitténs uppfattning delas av flertalet
remissinstanser.

Även jag anser att samhällets insatser för rekreation och turism bör ges en
sådan inriktning att det blir möjligt för alla att utnyttja områden och
anläggningar. För detta behövs en ändamålsenlig planering och styrning av
samhällsinsatserna. Det gäller såväl i fråga om anläggningarnas konstruktion
och utformning som deras lokalisering. Inte minst viktigt är att låginkomsttagarnas,
barnfamiljernas och de handikappades behov beaktas. Rekreationspolitiken
måste för att bli framgångsrik bedrivas från såväl sociala som
ekonomiska utgångspunkter.

Jag delar vidare kommitténs uppfattning att en bättre samordning bör ske
av olika samhälleliga insatser för rekreation och turism. En samordning av
den planering som sker för rekreation och turism och den regionalpolitiska
planeringen är nödvändig. De områden som är av riksintresse för rekreation
och turism är ofta belägna i regioner med dålig sysselsättning. Anläggningar
för rekreation och turism kan ge sysselsättning såväl på kort sikt under
uppbyggnadsskedet som på lång sikt genom det personalbehov driften av
anläggningarna framkallar. Även om en bygd, som turistkommittén framhåller,
inte kan ha turism som enda utkomstmöjlighet så kan bygden genom
turismen få ett viktigt komplement till övriga näringar.

Jag vill också, i likhet med bl. a. LO, framhålla nödvändigheten av att man
vid planeringen av rekreationsområden och anläggningar tar hänsyn till
behovet av både när- och fjärrekreation. Anläggningar och områden bör så

KrU 1977/78:14

långt möjligt lokaliseras och utformas så att de kan användas såväl för det
dagliga rekreationsbehovet som för semestervistelsen. Detta bör beaktas i
den fortsatta planeringen.

Kulturutskottet överlämnade med eget yttrande (KrU 1975/76:1 y) propositionen
jämte med anledning av propositionen väckta motioner till civilutskottet.
Kulturutskottet anförde i sitt yttrande:

Kulturutskottet, som härmed överlämnar propositionen och motionerna
till civilutskottet för handläggning, vill starkt betona vikten av att samhällets
insatser för rekreation och turism får en sådan inriktning att de kan komma
alla till godo. Sociala och ekonomiska hinder får inte bestämma vilka som kan
få del av utbudet av rekreations- och turistaktiviteter. Utskottet vill också
framhålla det värde för turist- och rekreationsverksamheten som ligger i att
man bevarar och utvecklar olika kulturmiljöer liksom betydelsen av att man
vid planeringen av samhällets insatser beaktar den kulturella särarten inom
olika områden.

Civilutskottet anförde i sitt betänkande CU 1975/76:2 beträffande samhällets
rekreations- och turistpolitik bl. a. följande:

I den nu till behandling föreliggande propositionen anför chefen för
jordbruksdepartementet att samhällets insatser för rekreation och turism bör
ha en sådan inriktning att det blir möjligt för alla att utnyttja rekreationsområden
och anläggningar. Vidare anförs att rekreationspolitiken för att bli
framgångsrik måste bedrivas utifrån såväl sociala som ekonomiska utgångspunkter.
Uttalandet får ses mot bakgrund av vad som anförts om grunderna
för dessa överväganden. Kulturutskottet har i yttrande över propositionen
starkt betonat vikten av dessa grunder.

Civilutskottet har i denna del inte anledning till annat än att ansluta sig till
kulturutskottets bedömning och därmed till den i propositionen förordade
inriktningen av åtgärderna.

I motionen 1975:2067 (c), yrkandet 4, föreslås - utan att avstånd tas från
propositionens förslag i denna del - en utredning om målsättningen för
rekreation och turism samt om generella riktlinjer för samhällets ansvar och
medverkan.

Enligt utskottets mening finns nu inte tillräckliga skäl för en förnyad och
fortsatt utredning i ämnet. Ett behov av preciseringar finns men bör tills
vidare tillgodoses i anslutning till kommande kontinuerliga överväganden.
Sådana överväganden och därmed en precisering av målen kommer att
underlättas genom den samordning av statliga insatser m. m. som propositionsförslaget
syftar till. Motionsyrkandet avstyrks därför.

Riksdagen fattade beslut i enlighet med civilutskottets förslag, vilket
innebar att den i propositionen förordade inriktningen av samhällets insatser
för rekreation och turism godkändes och att bl. a. yrkande 4 i motionen 1975:
2067 avslogs.

Utskottet

Under de senaste decennierna har samhället undergått stora förändringar
som inneburit bl. a. inflyttning till tätorter, en alltmer rationaliserad

KrU 1977/78:14

produktionsapparat och en kraftigt ökande bilism. Samtidigt har människornas
fi:tid ökat avsevärt genom förkortning av arbetstiden och förlängning
av semestrarna samt genom pensionsreformer. Behovet av rekreationsmöjligheter
har blivit framträdande, och frågor om betingelserna för en
meningsfull användning av fritiden har därmed uppmärksammats alltmer.

Flera utredningar har behandlat frågor som rör fritidspolitiken. 1962 års
fritidsutredning, som avgav tre betänkanden, redovisade bl. a. en analys av
friluftslivets förutsättningar och utvecklingstendenser. Analysen tog sin
utgångspunkt i riksomfattande intervjuundersökningar om inriktningen av
fritidslivet samt motiv, önskemål och värderingar beträffande friluftslivet.
Fritidsutredningens förslag resulterade bl. a. i ökat statligt stöd till anläggningar
för friluftsliv och i att statens naturvårdsverk blev central förvaltningsmyndighet
för ärenden om rörligt friluftsliv.

På grundval av idrottsutredningens förslag i betänkandet (SOU 1969:29)
Idrott åt alla har statens insatser för idrott ökat kraftigt, samtidigt som en klar
prioritering gjorts av breddidrott och motionsidrott.

Som framgår av inledningen till detta betänkande antog riksmötet 1975/76
vissa riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för
rekreation och turism (prop. 1975:46, CU 1975/76:2, rskr 1975/76:46).
Förslagen i propositionen grundades på utredningsarbete som utförts av
kommittén för planering av turistanläggningar och friluftsområden. Riktlinjerna
innebär bl. a. att samhällets insatser skall inriktas på att göra det möjligt
för alla att utnyttja områden och anläggningar för rekreation och turism. 1
inledningen till betänkandet återges avsnitt ur propositionen 1975:46 samt ur
kulturutskottets yttrande och civilutskottets betänkande med anledning av
propositionen, vilka närmare belyser innebörden av riktlinjerna. Riksdagsbeslutet
medförde också att en särskild beredning tillskapades för planering
och samordning av de statliga insatserna för rekreation. Vidare inrättades i
enlighet med förslag i propositionen 1975:47 Sveriges turistråd, som har till
uppgift att planera, samordna och genomföra åtgärder för att främja
marknadsföring av turism i Sverige (NU 1975:34, rskr 1975:244).

Vad som berörts i det föregående gäller den del av fritidslivet som
innefattar friluftsliv och semesterrekreation. Betydelsen av meningsfulla
fritidssysselsättningar har självfallet även varit vägledande vid beslut om
samhällets insatser på en rad andra områden, exempelvis på det kulturpoli-.
tiska fältet och inom ungdomsverksamheten.

I motionen 1976/77:739 föreslås en utredning av frågor inom det fritidspolitiska
området, medan yrkandet om utredning och åtgärder i motionen
1976/77:753 avser rekreationspolitiken.

Syftet med motionen 1976/77:739 är att alla människor skall ges möjligheter
att fritt välja att utnyttja sin fritid på ett meningsfullt sätt. Motionen
1976/77:753 har samma grundläggande inriktning men koncentrerar frågeställningarna
på rekreations- och semesterpolitiken. Som framhålls i den

KrU 1977/78:14

förstnämnda motionen kan en valfrihet när det gäller utnyttjandet av fritiden
inte uppnås enbart genom fritidspolitiska insatser. Insatser behövs också på
arbetsmarknads-, regional-och trafikpolitikens områden. Den utredning som
begärs i motionen begränsas emellertid till det fritidspolitiska området med
särskild inriktning på frilufts- och rekreationsområdet.

Motionerna har remissbehandlats. Innehållet i remissyttrandena har
redovisats i det föregående. Sammanfattningsvis har följande ställningstaganden
gjorts till de motionsvis framförda förslagen om utredningar.

Naturvårdsverket tillstyrker en utredning som dels kartlägger hindren för
en meningsfull fritid, dels föreslår åtgärder som utjämnar skillnaderna mellan
olika grupper i samhället, formuleringar som nära ansluter till den sammanfattning
av utredningsyrkandet som gjorts i motionen 1976/77:739. Verket
uttalar sig inte särskilt om yrkandet i den andra motionen.

Statens ungdomsråd delar uppfattningen i motionen 1976/77:739 att det
vore värdefullt om en utredning tillsattes med syfte att kartlägga människors
möjligheter och önskemål i vad gäller utnyttjandet av fritiden. Utredningen
bör också uppmärksamma det kommersiella fritidsutbudets konsekvenser
för människors möjligheteratt utöva skilda fritidsaktiviteter. Rådet finner det
däremot inte angeläget att tillsätta en särskild utredning i enlighet med vad
som föreslås i motionen 1976/77:753.

Enligt Svenska kommunförbundet finns det behov av utredningsinsatser
inom det fritidspolitiska området. Kommunförbundet tar emellertid inte
uttryckligen ställning till behovet av en särskild utredning.

Riksidrottsförbundet delar uppfattningen i motionen 1976/77:739 att det
vöre värdefullt om en utredning tillsattes med syfte att kartlägga människors
möjligheter och önskemål i vad gäller utnyttjande av fritiden. Förbundet
anser det däremot inte angeläget att en speciell utredning tillsätts för de
ändamål som avses i motionen 1976/77:753.

Sveriges turistråd, som utanför remissplanen inkommit med ett yttrande,
tillstyrker en utredning med uppgifter i enlighet med de intentioner som
kommit till uttryck i motionen 1976/77:739. Beträffande motionen 1976/
77:753 erinrar turistrådet, liksom flera av remissinstanserna, om att rådet
fortlöpande kartlägger utbudet av rekreationsmöjligheter i områden som är
attraktiva för turism och rekreation.

Utskottet har redovisat att ett omfattande utredningsmaterial föreligger
inom de områden som aktualiserats i motionerna. Beträffande undersökningar
och utvecklingsarbete inom det fritidspolitiska området framgår
därutöver av remissyttrandena över motionerna bl. a. följande.

Statistiska centralbyrån genomförde på naturvårdsverkets uppdrag år 1973
en uppföljning av fritidsutredningens intervjuundersökning om fritidslivet.
Vidare bedriver naturvårdsverket ett omfattande utvecklingsarbete inom
området idrott och friluftsliv. Detta arbete innefattar projekt med stor bredd i
ämnesvalet.

Statens ungdomsråd ansvarar för försöks- och utredningsarbete med

KrU 1977/78:14

tyngdpunkten lagd på barns och ungdomars fritidssituation. Nyligen har en
kartläggning börjat med syftet att undersöka hur det kommersiella fritidsoch
kulturutbudet påverkar ungdomens fritidsförhållanden och ungdomsorganisationernas
arbetsmöjligheter.

Sveriges turistråd kartlägger fortlöpande utbudet av rekreationsmöjligheter.

Beredningen för planering och samordning av de statliga insatserna för
rekreation kommer inom kort att avlämna ett betänkande om formerna för
ett ökat statligt engagemang för turism och rekreation. I beredningen ingår
företrädare för naturvårdsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, planverket och
turistrådet samt kommunerna.

Enligt utskottets uppfattning föreligger, och tillkommer successivt, omfattande
och dokumenterad kunskap om behovet av åtgärder på det fritidspolitiska
området, inbegripet rekreation och turism. Önskemål om utnyttjande
av fritiden har sålunda kartlagts, liksom orsaker till att vissa grupper hindras
från att uppleva en rik fritid. Som nyss nämnts är förslag att vänta om ökat
statligt engagemang för turism och rekreation. De målsättningar och
riktlinjer för rekreations- och idrottspolitiken som antagits av statsmakterna
på grundval av framlagt utredningsmaterial ligger - som utskottet ser det - i
linje med den grundsyn som präglar de båda nu aktuella motionerna.

Mot den angivna bakgrunden anser utskottet inte att ytterligare utredningsarbete
av det grundläggande och vittomfattande slag som föreslås i
motionerna är den bästa vägen att främja människors möjligheter till en
meningsfull fritid. Vad som framför allt behövs är ökade resurser för att nå de
mål som det rått stor enighet om. Utskottet anser att det ankommer på
regeringen att göra en sammanvägning och prioritering av de behov som
finns och att föreslå de åtgärder som därvid bedöms påkallade. I regeringens
överväganden bör ingå att avgöra om ytterligare samordning behövs av olika
samhälleliga insatser inom det fritidspolitiska området. Utskottet vill inte
utesluta att det kan föreligga behov av vissa kompletterande utredningsinsatser
men avstyrker av angivna skäl motionen 1976/77:739 om en utredning
rörande fritidspolitiken.

Med hänsyn till de uppgifter som åligger Sveriges turistråd och med erinran
om kommande förslag beträffande ökat statligt engagemang för turism och
rekreation avstyrker utskottet motionen 1976/77:753. Det kan framhållas att
utskottets ställningstagande överensstämmer med den ståndpunkt riksdagen
intog till ett motionsledes framfört yrkande om utredning om målsättningen
för rekreation och turism hösten 1975. Som framgår av inledningen till
betänkandet avslogs nämnda yrkande på civilutskottets förslag.

KrU 1977/78:14

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1976/77:739,

2. att riksdagen avslår motionen 1976/77:753.

Stockholm den 22 november 1977

På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Per Olof
Sundman (c), Ingemar Leander (s), Åke Green (s), Ingegärd Fraenkel (fp),
Lars-Ingvar Sörenson (s), Ingrid Diesen (m), Hans Alsén (s), Kerstin
Göthberg (c), Lennart Bladh (s), Stina Eliasson (c), Lars Ahlmark (m), Helge
Klöver (s), Börje Stensson (fp) och Anne-Marie Gustafsson (c).

Reservation

av Georg Andersson (s), Ingemar Leander (s), Åke Green (s), Lars-Ingvar
Sörenson (s), Hans Alsén (s), Lennart Bladh (s)och Helge Klöver (s) som anser
att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Syftet med”
och på s. 13 slutar med ”civilutskottets förslag” bort ha följande lydelse:

I den förstnämnda motionen framhålls att det finns en mängd hinder som
begränsar vissa människors möjligheter att fritt välja hur de vill utnyttja sin
fritid. Syftet med motionen är att det skall ges möjligheter för var och en att
använda fritiden på ett meningsfullt och stimulerande sätt. Samhällets
uppgifter i sammanhanget betonas, liksom folkrörelsernas roll. Motionen
1976/77:753 har samma grundläggande inriktning men koncentrerar frågeställningarna
på rekreations- och semesterpolitiken. De båda motionerna har
remissbehandlats. Innehållet i remissyttrandena har redovisats i inledningen
till betänkandet.

Såsom framgår av motionen 1976/77:739 visar resultatet av flera undersökningar
som företagits att många människor och grupper inte kan utnyttja
fritiden som de skulle önska. Låginkomstutredningens rapport om den vuxna
befolkningens fritidsförhållanden är en sådan undersökning. Andra uppgifter
av samma innebörd har redovisats av handikapputredningen och av
kommittén för planering av turistanläggningar och friluftsområden samt av
statens naturvårdsverk. Problemen som påtalas i motionen vitsordas av
naturvårdsverket och statens ungdomsråd i deras remissyttranden. Undersökningar
rörande semestervanorna, som utförts av Sveriges turistråd, ger
ökad tyngd åt motionen 1976/77:753.

KrU 1977/78:14

En utredning avseende fritidspolitiken av den art som föreslås i motionen
1976/77:739 tillstyrks av naturvårdsverket, statens ungdomsråd och Sveriges
riksidrottsförbund. Svenska kommunförbundet anser att det finns behov av
utredningsinsatser inom det fritidspolitiska området men tar inte uttrycklig
ställning till behovet av särskild utredning. Enligt förbundets mening torde
vissa delar av utredningsarbetet kunna utföras av Sveriges turistråd.

På eget initiativ har Sveriges turistråd inkommit med yttrande över
motionen i fråga. Turistrådet tillstyrker att en utredning tillsätts med
uppgifter i enlighet med de intentioner som framförs i motionen 1976/77:739
och förklarar sig samtidigt berett att biräda en eventuell utredning med sitt
kunnande och sina erfarenheter.

Även Kommittén Kyrkan i fritidssamhället har i en skrivelse till utskottet
tillstyrkt att en utredning tillsätts.

Beträffande utredningsyrkandet i motionen 1976/77:753 hänvisas i remissyttrandena
över lag till de arbetsuppgifter Sveriges turistråd har i fråga om
turismen i Sverige.

Utskottet kan konstatera att flera utredningar behandlat frågor som rör
fritidspolitiken och att främst naturvårdsverket och statens ungdomsråd
kontinuerligt arbetar med kartläggnings- och utvecklingsprojekt som avser
fritidens utnyttjande. Dessa båda remissinstanser har emellertid som nyss
nämnts tillstyrkt en utredning med den inriktning som föreslås i motionen
1976/77:739. Detsamma gäller Riksidrottsförbundet med dess ingående
kännedom om idrottsområdet samt Sveriges turistråd. Flera sakkunniga
instanser har alltså funnit att det finns ett klart behov av ytterligare kunskap
om förhållandena inom det fritidspolitiska området.

Utskottet anser det synnerligen angeläget att åtgärder vidtas för att i
möjligaste mån undanröja de hinder som finns när det gäller människornas
möjligheter att utnyttja fritiden på ett meningsfullt och stimulerande sätt. För
att komma till rätta med de problem som påtalas i motionen 1976/77:739 är
det enligt utskottets uppfattning nödvändigt att ett mer samlat grepp tas på de
fritidspolitiska frågorna. En uppföljning och aktualisering av det inventerings-
och kartläggningsarbete som utförts är betydelsefullt som grund för de
överväganden om insatser och åtgärder som måste göras. Det utredningsarbete
som erfordras bör läggas till grund för en samlad bedömning och
prioritering av erforderliga samhälleliga resurser. Mot bakgrund härav och
med hänsyn till det massiva stöd yrkandet i motionen 1976/77:739 fått av
remissinstanserna föreslår utskottet att riksdagen bifaller detta yrkande.

En utredning med de uppgifter som förordas i motionen 1976/77:739
kommer även att belysa de grundläggande frågor om en socialt inriktad
rekreationspolitik som tas upp i motionen 1976/77:753. Vid sina överväganden
avseende sistnämnda motion har utskottet även uppmärksammat att
beredningen för planering och samordning av de statliga insatserna för
rekreation inom kort kommer att avlämna ett betänkande om formerna för
ett ökat statligt engagemang för turism och rekreation. På angivna grunder

KrU 1977/78:14

och med hänvisning till de arbetsuppgifter som åligger Sveriges turistråd
avstyrker utskottet motionen 1976/77:753.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:739 hos regeringen
anhåller att en utredning tillsätts med uppgift att utreda i
motionen aktualiserade frågor inom det fritidspolitiska området,

Gotab 55969 Stockholm 1977