KrU 1977/78:12

Kulturutskottets betänkande
1977/78:12

med anledning av motion om kostnaderna för undersökning och
bevarande av fast fornlämning

Motionen

I motionen 1976/77:752, vars behandling på förslag av kulturutskottet i
betänkandet KrU 1976/77:45 uppskjutits till riksmötet 1977/78, yrkar Börje
Nilsson m. fl. (s) att riksdagen hos regeringen begär utredning beträffande
kostnadsansvaret för undersökning eller åtgärd för att bevara fornlämning.

Motionärerna anser att gällande bestämmelser i fornminneslagen om
kostnadsansvaret för undersökning av fast fornlämning eller åtgärd för
bevarande av dylik fornlämning är orimliga. Enskilda personer blir ofta på
grund av lagens bestämmelser tvungna att ta på sig betydande kostnader för
undersökning eller utgrävning. Sådana åtgärder måste anses vara ett
samhällsintresse, och i konsekvens därmed bör samhället också ta hela
kostnadsansvaret.

Gällande bestämmelser

Huvudprincipen i lagen (1942:350) om fornminnen (omtryckt 1976:442) är
att fast fornlämning skall bevaras (1 §). Tillstånd att rubba, förändra eller
borttaga sådan fornlämning kan dock meddelas av länsstyrelsen, om
fornlämningen finnes medföra hinder eller olägenhet som ej står i rimligt
förhållande till dess betydelse. Vid sådant tillstånd får fogas de villkor som
anses skäligen erforderliga (6 §). Om det med anledning av allmänt eller större
enskilt arbetsföretag som berör fast fornlämning erfordras särskild undersökning
av fornlämningen eller särskild åtgärd för att bevara den skall kostnaden
härför åvila företaget, om det inte på grund av särskilda förhållanden finnes
obilligt (9 §).

Tidigare riksdagsbehandling

Vid 1964 års riksdag behandlade tredje lagutskottet i betänkandet nr 38
frågan om behovet av en utredning angående de dittillsvarande verkningarna
av bestämmelserna i fornminneslagens 9 § om skyldighet att bekosta
undersökning av fast fornlämning. Utskottet uttalade bl. a. i fråga om
tillämpningen av undantagsregeln i nämnda paragraf att frågan huruvida det
allmänna i större utsträckning än dittills borde svara för kostnaderna borde
bedömas med försiktighet även om det i enstaka fall kunde vara motiverat

1 Riksdagen 1977/78. 13 sami. Nr 12

KrU 1977/78:12

2

med en ökad insats av allmänna medel. Utskottet framhöll också att en
utvidgning av det allmännas ersättningsskyldighet kunde få olämpliga
konsekvenser. Utskottet ansåg emellertid att utvecklingen på samhällsbyggandets
område finge anses ha gått så långt, att kostnaderna för undersökning
eller bevarande av fast fomlämning i en del fall fått större ekonomisk
betydelse än som kunnat förutses vid fomminneslagens tillkomst. Utskottet
föreslog att man gjorde en utredning för att få underlag för en bedömning av
huruvida det vore motiverat med en lagändring.

Riksdagen anslöt sig till tredje lagutskottets ståndpunkt och anhöll alltså
om den av utskottet förordade utredningen. Denna genomfördes av 1965 års
musei- och utställningssakkunniga (MUS 65), som i betänkandet (SOU
1972:45) Kulturminnesvård förklarade sig finna att inga principiella skäl
talade för en ändring av fomminneslagens 6 och 9 §§.

Vid riksmötet 1976/77 behandlade kulturutskottet i sitt betänkande 1976/
77:1 två motioner som båda gällde samma problem som tas upp i den motion
som nu föreligger till behandling. Utskottet anförde därvid bl. a. följande.

Utskottet vill först konstatera att väsentliga synpunkter på bakgrunden till
de i fomminneslagens 9 § meddelade bestämmelserna om kostnadsansvaret
vid undersökning av fast fornlämning anförts av tredje lagutskottet vid 1964
års riksdag i dess betänkande 38. Behovet av en ändring av ifrågavarande
regler har därefter undersökts av MUS 65. Resultatet härav blev att de
sakkunniga inte ansåg att det fanns anledning att ändra lagreglerna men
däremot att det vore önskvärt att riksantikvarieämbetet hade större resurser
att enligt undantagsregeln i 9 § själv träda in och bära hela eller en del av
kostnaderna.

Utskottet är medvetet om att ifrågavarande bestämmelser i fornminneslagen
ibland kan medföra ganska avsevärda olägenheter för det berörda
arbetsföretaget. Särskilt markant kan olägenheten bli då förekomsten av en
fornlämning, som måste undersökas, medför att hela företaget försenas och
därmed fördyras. Det är också förståeligt att den som belastas med utgifter av
ifrågavarande slag känner sig försatt i en oförmånlig situation i förhållande till
den som inte är i motsvarande läge.

Bakom de bestämmelser i fomminneslagen som nu är i fråga ligger en
medveten strävan att väga olika intressen mot varandra. Undantagsbestämmelsen
i 9 § gör det möjligt att avvika från huvudregeln om kostnadsansvaret.
I vilken utsträckning undantagsregeln kan tillämpas beror givetvis på
vilka resurser man har att på annat sätt bestrida de kostnader som det aktuella
arbetsföretaget blir befriat från. Utskottet som vill betona angelägenheten av
att detta beaktas vid avvägningen av riksantikvarieämbetets anslag anser inte
att riksdagen hos regeringen bör begära förslag om ändring i nu ifrågavarande
bestämmelser.

Utskottet

Som framgått av det föregående behandlade utskottet i sitt betänkande
1976/77:1 frågan om ansvaret för de kostnader som uppkommer vid

KrU 1977/78:12

3

undersökning av fast fornlämning eller vidtagande av åtgärd för att bevara
dylik fornlämning. Gällande bestämmelser finns i 9 § fornminneslagen.
Utskottet konstaterade att det bakom dessa bestämmelser ligger en medveten
strävan att väga olika intressen mot varandra.

Om det med anledning av allmänt eller större enskilt arbetsföretag som
berör fast fornlämning erfordras särskild undersökning av fornlämningen
eller särskild åtgärd för att bevara den skall kostnaden härför åvila företaget.
Detta är huvudregeln, men undantag kan göras om det på grund av särskilda
förhållanden befinns obilligt att tillämpa den. Utskottet framhöll förra året att
möjligheterna att tillämpa undantagsregeln givetvis beror på vilka resurser
man har att på annat sätt bestrida de kostnader från vilka det aktuella
arbetsföretaget blir befriat. Utskottet betonade angelägenheten av att detta
beaktades vid avvägningen av riksantikvarieämbetets anslag. Två motioner
som syftade till ändring av gällande regler avstyrktes däremot av utskottet
och avslogs av riksdagen.

Utskottet har vid sin förnyade prövning av frågan om kostnadsansvaret för
undersökning och bevarande av fast fornlämning inte funnit anledning inta
någon annan ståndpunkt än förra året. Utskottet avstyrker därför motionen
1976/77:752 och hemställer

att riksdagen avslår motionen 1976/77:752.

Stockholm den 8 november 1977

På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Per Olof
Sundman (c), Ingemar Leander (s), Olle Eriksson (c), Åke Green (s), Ingegärd
Fraenkel (fp), Karl-Eric Norrby (c), Lars-Ingvar Sörenson (s), Ingrid Diesen
(m), Hans Alsén (s), Kerstin Göthberg (c), Lennart Bladh (s). Gunnar
Richardson (fp), Lars Ahlmark (m) och Lena Öhrsvik (s).

GOTAB 55956 Stockholm 1977