KrU 1977/78:11
Kulturutskottets betänkande
1977/78:11
med anledning av motioner om skydd för kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse m. m.
I detta betänkande behandlar utskottet följande motioner, vilkas behandling
på förslag av kulturutskottet i betänkandet 1976/77:45 uppskjutits till
riksmötet 1977/78, nämligen
1976/77:735 av Tage Adolfsson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar om
sådan ändring i byggnadsminneslagen att kulturhistoriskt värdefulla miljöer
såsom parker, trädgårdsanläggningar och andra värdefulla naturhistoriska
miljöer bevaras,
1976/77:754 av Per-Erik Nisser (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning om en s. k. takfond i syfte att underlätta bevarandet av
kulturhistoriskt värdefulla byggnader.
Motionen 1976/77:735
I motionen 1976/77:735 framhålls att de i byggnadsminneslagen och
kungörelsen om det offentliga byggnadsväsendet meddelade bestämmelserna
till skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse avser att bevara
enstaka byggnader och deras närmaste omgivningar men inte ger möjlighet
att skydda kulturhistoriskt värdefulla miljöer eller grupper av byggnader. Inte
heller byggnadslagen och byggnadsstadgan ger något lagskydd i egentlig
mening för kulturhistorisk bebyggelse.
Med utgångspunkt i ett aktuellt fall i Västerås - en planerad utbyggnad av
stadsbiblioteket skulle spoliera gymnasieträdgården som nu är en väsentlig
del av miljön kring domkyrkan - framhåller motionären att det är ett
önskemål från kulturminnesvårdens sida att möjligheter ges att genom
lagstiftning i någon form skydda miljöer av stort kulturhistoriskt intresse.
Motionären åsyftar dels sådana miljöer som innehåller kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse, dels miljöer som i sig själva är att betrakta som
omistliga, dokumenterande en gången tids historiska utveckling, av speciellt
lokalhistoriskt intresse, utgörande ett karaktäristiskt inslag i en stadsbild e. d.
eller slutligen bildande en viktig del av utvecklingen inom en orts näringsliv.
1 Riksdagen 1977/78. 13 sami. Nr II
KrU 1977/78:11
2
Remissyttrande av riksantikvarieämbetet över motionen 1976/77:735
Riksantikvarieämbetet instämmer i vad motionären anfort om kulturminnesvårdens
önskemål. Ämbetet har vid flera tillfällen framhållit önskvärdheten
av att byggnadsminneslagen ses över, bl. a. med syfte att bredda det
urval av bebyggelse som lagen avser att skydda. I yttrande över bygglagutredningens
betänkande har riksantikvarieämbetet påpekat att en ny byggnadslagstiftning
bör utformas så att den kan ge stöd åt bevarandeintressena,
icke minst när det gäller grupper av byggnader eller större bebyggelsemiljöer.
Byggnadsminneslagen bör snarast ses över i anslutning till arbetet med den
planerade nya byggnadslagstiftningen. Parker och trädgårdar som tillhör
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan skyddas enligt byggnadsminneslagen
men knappast parker utan sådan bebyggelse. Naturhistoriskt värdefulla
miljöer bör skyddas genom naturvårdens speciallagstiftning.
Motionen 1976/77:754
Som stöd för yrkandet i motionen framhåller motionären vikten av att
äldre, kulturhistoriskt värdefulla byggnader bevaras och påpekar som ett känt
faktum att ett hus, som fått förfalla alltför mycket, blir oproportionerligt dyrt
att restaurera. Han anför att man i Norge upprättat en s. k. takfond ur vilken
medel beviljas enbart för iståndsättande av bristfälliga tak på gamla,
kulturhistoriskt värdefulla byggnader. En dylik takfond skulle kunna byggas
upp här i Sverige och vidmakthållas exempelvis med försäkringsmedel i
kombination med statliga och kommunala bidrag.
Utskottet har genom svenska ambassaden i Oslo inhämtat följande
upplysningar angående den i motionen omnämnda takfonden.
I samband med det europeiska byggnadsvårdsåret 1975 bildades i Norge en
fond för finansiering av provisorisk takläggning (exempelvis med korrugerad
plåt) av kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Denna takfond var av
engångsnatur och har numera förbrukats.
Tidigare riksdagsbehandling av frågan om skydd för kulturhistoriskt
värdefulla bebyggelser och miljöer
Kulturutskottet och riksdagen har vid flera tillfällen behandlat frågan om
skydd för kulturhistoriskt värdefulla bebyggelser och miljöer. Senast anförde
kulturutskottet i betänkandet KrU 1975/76:14 bl. a. följande.
I sitt betänkande 1971:26 behandlade kulturutskottet utförligt frågan om
bevarandet av äldre bebyggelser och miljöer. Utskottet förklarade att denna
fråga borde tas upp till ingående överväganden, lämpligen i samband med den
översyn av lagstiftningen om den fysiska planeringen som då pågick inom
bygglagutredningen. I det utredningsarbete som utskottet sålunda förordade
borde samråd ske med saneringsutredningen. Vidare borde 1965 års musei
-
KrU 1977/78:11
3
och utställningssakkunniga anlitas som expertorgan. Utskottet underströk
också att arbetet borde bedrivas skyndsamt samt att under arbetets gång
förslag, om så bedömdes lämpligt, kunde läggas fram om provisoriska
åtgärder, exempelvis i fråga om förstärkning av skyddet mot rivning av
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. På förslag av utskottet anhöll riksdagen
att Kungl. Majit skulle låta verkställa den utredning som utskottet förordat.
Detta ledde till att bygglagutredningen fick tilläggsdirektiv i anslutning till
utskottets uttalanden.
Som omnämnts i motionen 1975:1336 har i bygglagutredningens nu
avgivna betänkande ”Markanvändning och byggande” (SOU 1974:21) redovisats
principer för lagstiftning om den översiktliga byggnadsplaneringen i
kommunerna. Enligt vad utskottet inhämtat beräknas beredningen av denna
fråga inom bostadsdepartementet resultera i en promemoria hösten 1976 med
förslag till ett nytt plansystem. Promemorian avses bli remissbehandlad för
att därefter tillsammans med remissvaren utgöra underlag för en proposition
till riksdagen. Bland de frågor som i detta sammanhang övervägs inom
departementet är även frågan om skydd för kulturhistoriskt värdefulla
bebyggelser och miljöer. Utskottet anser det angeläget att denna fråga får en
skyndsam behandling men att det dock inte finns tillräcklig anledning att
bryta ut den till behandling i förtur. En sådan åtgärd skulle komplicera
lagstiftningsarbetet, och den tid man skulle kunna vinna får anses vara
obetydlig.
Sammanfattningsvis uttalade utskottet att riksdagen inte borde begära
någon särbehandling av frågan om lagstiftning till skydd för kulturhistoriskt
värdefulla bebyggelser och miljöer. Utskottet avstyrkte ett motionsyrkande
om en dylik särbehandling. Riksdagen följde utskottet och avslog motionen.
Pågående utredningsarbete
Bygglagutredningens betänkande (SOU 1974:21) ”Markanvändning och
byggande”, som redovisade principer för lagstiftning om den översiktliga
byggnadsplaneringen i kommunerna, bereds f. n. i bostadsdepartementet.
Beredningen beräknas resultera i en promemoria med förslag till ett nytt
plansystem. Promemorian avses bli remissbehandlad för att därefter tillsammans
med remissvaren utgöra underlag för en proposition till riksdagen. En
av de frågor som i detta sammanhang övervägs i departementet är frågan om
skydd för kulturhistoriskt värdefulla bebyggelser och miljöer.
Byggnadsvårdsutredningen, som tillkallats av chefen för utbildningsdepartementet,
utreder f. n. frågan om formerna för stödåtgärder för vård och
bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Till utredningsuppdraget
hör också att överväga i vilka former behovet av stödåtgärder för kulturhistoriskt
värdefulla miljöer skall tillgodoses. Därvid bör också behandlas annat
än byggnader, exempelvis parker. I direktiven för utredningen uttalas bl. a.
att vård- och underhållsfrågorna skall belysas även utifrån effekterna av
gällande och eventuellt tillkommande byggnadslagstiftning.
KrU 1977/78:11
4
Utskottet
Det yrkande som framförts i motionen 1976/77:735 innebär att riksdagen
skall besluta om sådan ändring i byggnadsminneslagen att kulturhistoriskt
värdefulla miljöer såsom parker, trädgårdsanläggningar och andra värdefulla
naturhistoriska miljöer bevaras. Utskottet får med anledning av yrkandet
först konstatera att frågan om skydd för värdefulla naturhistoriska miljöer,
som riksantikvarieämbetet påpekat, ligger inom ramen för naturvårdens
speciallagstiftning. Utskottet avstyrker därför motionen i denna del.
Vad beträffar parker och trädgårdsanläggningar som kan betecknas som
kulturhistoriskt värdefulla miljöer harbyggnadsvårdsutredningen till uppgift
att behandla även frågan om stödåtgärder för vård av sådana miljöer.
Utredningen skall i sitt arbete belysa vård- och underhållsfrågorna bl. a.
utifrån effekterna av gällande och eventuellt tillkommande byggnadslagstiftning.
I denna del bör arbetet bedrivas i kontakt med det arbete med en
översyn av byggnadslagstiftningen som pågår inom bostadsdepartementet.
Utskottet räknar med att den av motionären aktualiserade frågan om
bevarandet av kulturhistoriskt värdefulla miljöer av typen parker och
trädgårdsanläggningar kommer att bli väl belyst i det utredningsarbete som
sålunda pågår. Resultatet av detta arbete bör avvaktas. Utskottet avstyrker
därför motionen 1976/77:735 även i denna del.
Det i motionen 1976/77:754 framförda yrkandet om utredning angående
en s. k. takfond, som skulle underlätta bevarandet av kulturhistoriskt
värdefulla byggnader, avstyrks av utskottet med hänsyn till pågående arbete
inom byggnadsvårdsutredningen.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
1. att riksdagen avslår motionen 1976/77:735,
2. att riksdagen avslår motionen 1976/77:754.
Stockholm den 8 november 1977
På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON
Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Per Olof
Sundman (c), Ingemar Leander (s), Olle Eriksson (c). Åke Green (s), Ingegärd
Fraenkel (fp), Karl-Eric Norrby (c), Lars-Ingvar Sörenson (s), Ingrid Diesen
(m), Hans Alsén (s), Kerstin Göthberg (c), Lennart Bladh (s), Gunnar
Richardson (fp), Lars Ahlmark (m) och Lena Öhrsvik (s).
GOT AB 55955 Stockholm 1977