KU 1977/78:19

Konstitutionsutskottets betänkande
1977/78:19

med anledning av propositionen 1977/78:38 med förslag till ändring i
lagen (1937:249) om inskränkning i rätten att utbekomma allmänna
handlingar m. m. jämte motion

I detta betänkande behandlas dels propositionen 1977/78:38, dels den
under den allmänna motionstiden väckta motionen 1976/77:307 av Kurt
Hugosson (s) och Lennart Pettersson (s).

Propositionens huvudsakliga innehåll m. m.

Den nuvarande sekretesslagen avses senast år 1979 ersättas med en helt ny
lagstiftning angående handlingssekretess och tystnadsplikt. De år 1976
föreslagna ändringarna i tryckfrihetsförordningens (TF) regler bl. a. om
allmänna handlingars offentlighet kräver emellertid vissa ändringar i nuvarande
sekretesslag. Det är i första hand sådana ändringar som föreslås i
propositionen. Enligt de nya reglerna i 2 kap. 2 § andra stycket TF skall
begränsningarna av rätten att ta del av allmänna handlingar anges noga. På
grund härav föreslås rätten att skönsmässigt besluta om sekretess resp.
undantag från sekretessen i princip bli avskaffad och ersatt med regler som
normalt begränsar det sekretesskyddade området med hjälp av ett skaderekvisit.
I de fall där möjligheterna för myndigheter att skönsmässigt lämna
tillstånd till utlämnande avskaffas och sekretessreglerna i stället förses med
ett skaderekvisit är det nödvändigt att tillse, att effekten blir att utlämnande i
vissa fall inte längre är tillåtet. För att möjliggöra utlämnande i samma
utsträckning som enligt gällande ordning föreslås viss utvidgning av
regeringens dispensmöjligheter enligt 37 § sekretesslagen.

I flera paragrafer i sekretesslagen föreskrivs utlämnande "i de fall och i den
ordning regeringen bestämmer”. Föreskrifter av denna och liknande typ
torde i regel innefatta både ett bemyndigande att meddela generella
föreskrifter i ämnet och en befogenhet att besluta om utlämnande i det
särskilda fallet. I den mån dessa regler utgör berny ndiganden harmonierar de i
regel mindre väl med 2 kap. 2 § andra stycket andra meningen TF, där det
ställs krav på att gränserna för sekretessen skall vara i allt väsentligt
uppdragna i delegationsregeln. I de fall dessa regler f. n. används som
bemyndiganden bör de enligt propositionen göras om till direktverkande
sekretessregler och förses med skaderekvisit.

Den berörda regeln i 2 kap. 2 § andra stycket andra meningen TF innebär
vidare att bemyndiganden till annan myndighet än regeringen inte längre är
möjliga. Sådana bemyndiganden föreslås därför bli utmönstrade. Detta berör
34 § sekretesslagen samt viss särskild lagstiftning.

1 Riksdagen 1977/78. 4 sami. Nr 19

KU 1977/78:19

I mindre god överensstämmelse med 2 kap. 14 § andra stycket TF står
bestämmelser om att myndighet som har att pröva utlämnandefrågan inte får
lämna ut en handling utan tillstånd av en annan, särskilt angiven myndighet.
Sådana föreskrifter föreslås nu bli utmönstrade. För de fall där det ansetts
särskilt angeläget att en framställning om utlämnande kommer under en
särskild myndighets prövning föreslås i stället att möjligheten i 2 kap. 14 §
andra stycket utnyttjas och att således i sekretesslagen föreskrivs att
utlämnandefrågan i sin helhet skall prövas av annan myndighet än den som
förvarar handlingen.

Vidare föreslås i propositionen en ändring av innebörd att sekretesslagens
myndighetsbegrepp bringas i överensstämmelse med regeringsformens med
den kompletteringen att - liksom i TF - riksdagen, allmänt kyrkomöte och
beslutande kommunal församling vid tillämpningen av lagen jämställs med
myndighet.

Vissa frågor, som tidigare helt och hållet reglerats av TF, har nu förts ut ur
grundlagen. Detta har föranlett förslag till tre nya paragrafer i sekretesslagen40
a-c §§ - som behandlar prövning av frågor om utlämnande av allmän
handling samt vissa bestämmelser om besvär och om hemligstämpling.

Vissa ändringar, som inte har direkt samband med ändringarna i TF,
föreslås också. Sålunda förordas beträffande statistiksekretessen en utvidgning
av det sekretesskyddade området. Det närmare innehållet av de föreslagna
ändringarna redovisas i anslutning till redovisningen av motionen 1977/
78:307.

På skattesekretessens område föreslås två ändringar; den ena innebär att
det klart skall framgå att skatt- och uppgiftsskyldigas räkenskapshandlingar
m. m., som har överlämnats till eller omhändertagits av myndighet för
taxeringskontroll, skall åtnjuta sekretesskydd. Den andra ändringen innebär
att sekretessen för förmögenhetslängder föreslås avskaffad.

En utvidgning av det sekretesskyddade området enligt 34 a § föreslås
genom att skyddet för handlingar rörande vissa myndigheters affärs- och
driftförhållanden skall omfatta också sådana handlingar hos riksrevisionsverket.

Slutligen föreslås de särskilda sekretessreglerna för planärenden och för
vissa handlingar hos Karolinska institutets nobelkommitté avskaffade (8 §
resp. 35 a § sekretesslagen).

Propositionen innehåller också ett förslag till lag om ansvar på tryckfrihetens
område för brott mot tystnadsplikt. Lagförslaget är föranlett av den
särskilda regeln i 7 kap. 3 § första stycket TF i dess nya lydelse, att den som i
strid mot en tystnadsplikt lämnat en uppgift för publicering kan straffas
härför endast i de fall som anges i särskild lag. Frågan om ansvar för den som
bryter mot en tystnadsplikt genom att själv publicera en uppgift kommer i
fortsättningen att regleras i 7 kap. 5 §. Även dessa bestämmelser hänvisar till
den särskilda lag som enligt 7 kap. 3 § bryter igenom meddelarfriheten.

I den i det föregående omnämnda promemorian med förslag till lag om

KU 1977/78:19

handlingssekretess och tystnadsplikt är hithörande frågor noggrant reglerade
i lagförslagets 14 kap. Enligt propositionen skulle det knappast vara
meningsfullt eller ens möjligt att i nu förevarande provisoriska reglering
”översätta” 14 kap. i promemorieförslaget med dess enhetliga och genomarbetade
regelsystem så att det passar nu rådande ordning. Det skulle enligt
propositionen knappast heller vara lämpligt att i en provisorisk lagstiftning
föregripa utgången av remissbehandlingen av promemorieförslaget.

Den särskilda lagen om ansvar på tryckfrihetsförordningens område för
brott mot tystnadsplikt föreslås utformad på följande sätt: Det hittillsvarande
rättsläget, såvitt gäller tystnadspliktsföreskrifter beslutade före lagens ikraftträdande,
bevaras i allt väsentligt. Tystnadspliktsföreskrifter som beslutas
efter den 1 januari 1978 måste emellertid direkt anges i lagen för att bli
gällande också mot massmedierna. Meddelarfrihet skall således inte föreligga,
när en tystnadsplikt avser sådant som någon har erfarit i allmän tjänst
eller under utövande av tjänsteplikt samt följer av samfällt stiftad lag eller av
lag som har beslutats med stöd av den nya regeringsformen före den 1 januari
1978.

Vidare skall meddelarfriheten brytas av en tystnadsplikt som följer av
förordnande av domstol eller undersökningsledare i brottmål eller av
myndighets förbehåll vid utlämnande av allmän handling som inte är
tillgänglig för envar.

Det anses vidare finnas skäl att redan i den provisoriska lagen göra
undantag från meddelarfriheten förde nya tystnadspliktsreglernai 3 kap. 3 §
TF och 9 § radioansvarighetslagen (1966:756), vilka avser att skydda författares,
meddelares och utgivares rätt till anonymitet.

Undantag från meddelarfriheten föreslås också gälla i fråga om otillåtet
offentliggörande enligt 7 kap. 5 § 3 TF i dess nya lydelse.

Propositionens hemställan

I propositionen hemställs att riksdagen antar följande lagförslag:

1. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att

utbekomma allmänna handlingar,

2. lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank,

3. lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,

4. lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.,

5. lag om ändring i lagen (1963:56) om socialregister,

6. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

7. lag om ansvar på tryckfrihetsförordningens område för brott mot

tystnadsplikt.

KU 1977/78:19

Motionen

I motionen 1976/77:307 av Kurt Hugosson (s) och Lennart Pettersson (s)
hemställs att riksdagen måtte besluta att 16 § lagen (1937:249) om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar (den s. k. sekretesslagen)
får följande lydelse:

Handling innefattande uppgift, som för statistiska ändamål inhämtats av
statistiska centralbyrån eller annan myndighet eller myndighets bearbetning
av sådan uppgift, skall hållas hemlig om uppgiften kan hänföras till viss fysisk
eller juridisk person.

Om den till vars förmån hemlighållande gäller samtycker därtill, skall
handling utlämnas utan hinder av vad i första stycket stadgas. Vad nyss sagts
gäller icke handling som enligt lag eller annan författning eller enligt
myndighets beslut som meddelats med stöd av författning icke får lämnas ut
till den handlingen avser.

Handling skall enligt denna paragraf hållas hemlig i tjugo år såvitt rör
uppgifter från företag eller andra enheter som driver rörelse eller därmed
jämförlig yrkesmässig förvärvsverksamhet. 1 övrigt skall hemlighållande
avse en tid av trettio eiler, om särskilda skäl talar därför, högst sjuttio år från
handlingens tillkomst.

Om med hänsyn till handlingens eller bearbetningens natur eller det
ändamål för vilket den åstundas och omständigheterna i övrigt trygghet kan
anses vara för handen att utlämnande ej kommer att missbrukas till skada för
den till vilken uppgiften i handlingen kan hänföras får handlingen, utan
hinder av vad i första stycket sägs, utlämnas. Vid sådant utlämnande bör
erforderliga förbehåll göras.

I motionen framhålls att det för statistiska centralbyrån (SCB) och andra
statistikproducerande myndigheters verksamhet är en grundläggande förutsättning
för verksamheten att de uppgifter som inkommer till myndigheter
för statistisk bearbetning inte används för andra, inte förutsedda ändamål.
Mot bakgrund av en av regeringsrätten 1976 meddelad dom påtalas i
motionen behovet av en lagändring av innebörd att sekretesskyddet för
statistiskt primärmaterial förstärks. Det kan enligt motionen inte anses
rimligt och inte heller stå i samklang med syftet med uppgiftsinsamlingen till
SCB för (enbart) statistiska ändamål att uppgifterna - som framgår av
förenämnda dom - skall behöva utlämnas för ändamål som är ovidkommande
för detta syfte.

Som framgår av det föregående föreslås i propositionen en ändring av 16 §
sekretesslagen så att det av denna klart framgår att statistiksekretessen också
omfattar sådana för statistik lämnade uppgifter som ursprungligen har
insamlats av en myndighet för annat ändamål än statistikproduktion. Vidare
bör enligt vad som anförs i propositionen sekretesskyddet, vilket f. n. bara
avser uppgifter om sådana enskilda personer, bolag eller andra enskilda
samfälligheter som är angivna med namn eller annan identitetsbeteckning,

KU 1977/78:19

utvidgas till att omfatta alla uppgifter som kan hänföras till en viss enskild
person etc. Med denna utgångspunkt föreslås att skydd också införs för s. k.
krypteringsnycklar och liknande handlingar, vilkas ändamål är att skydda
uppgifter som avses i 16 § mot obehörig åtkomst. En särskild regel härom
föreslås intagen i 16 a §.

De övriga ändringar som tas upp i motionens förslag - en särskild regel om
verkan av den berördes samtycke till utlämnande av uppgift samt förlängning
av sekretesstiden för vissa uppgifter - är däremot enligt propositionen av den
arten att de bör tas upp först i samband med frågan om införande av en helt ny
sekretesslagstiftning.

Inhämtat yttrande m. m.

Under ärendets beredning har utskottet låtit inhämta yttrande från
skatteutskottet rörande de föreslagna ändringarna i 17 § sekretesslagen.
Utskottet har tillstyrkt propositionen i förevarande delar men föreslagit vissa
ändringar av redaktionell natur i 17 §. För den närmare motiveringen
hänvisas till yttrandet, SkU 1977/78:3 y, bilaga 3.

Vidare har riksbanksfullmäktige i en till utskottet ställd skrivelse hemställt
om en ändring i förhållande till propositionens förslag i 31 § sekretesslagen av
innebörd att visst sekretesskydd skall införas även för handlingar i ärenden
om tillståndsgivning eller tillsyn enligt valutalagstiftningen. Förden närmare
motiveringen hänvisas till framställningen, bilaga 4.

Utskottet

Det förslag till ändringar i sekretesslagen m. fl. lagar som nu förelagts
riksdagen är i första hand föranlett av de ändringar i tryckfrihetsförordningens
(TF) bestämmelser om allmänna handlingar som riksdagen beslöt
1976 och som skall träda i kraft den 1 januari 1978.1 propositionen med förslag
till ifrågavarande grundlagsändringar förutsattes att den i propositionen
aviserade nya sekretesslagstiftningen skulle kunna föreläggas riksdagen vid
1976/77 års riksmöte. Reformen i fråga om sekretessregleringen i dess helhet
skulle således träda i kraft den 1 januari 1978 (prop. 1975/76:160 s. 210). I sitt
av riksdagen godkända betänkande framhöll utskottet (KU 1975/76:48) att
det självfallet varit bäst, om riksdagen vid ett och samma tillfälle kunnat ta
ställning till lagkomplexet i dess helhet. Utskottet instämde emellertid i
departementschefens bedömning av lämpligheten att samordna lagstiftningen
om handlingssekretess och om tystnadsplikt för personer i allmän
tjänst och ansåg sig därför kunna acceptera den i förhållande härtill mindre
olägenheten som låg i att grundlagsändringarna beslutades för sig.

På grundval av offentlighets- och sekretesslagstiftningskommitténs (OSK)
betänkande med förslag till lag om allmänna handlingar och tystnadspliktskommitténs
betänkande Tystnadsplikt och yttrandefrihet har inom justitie 1*

Riksdagen 1977/78. 4 sami Nr 19

KU 1977/78:19

departementet utarbetats en promemoria med förslag till ny sekretesslag,
som reglerar både handlingssekretess och tystnadsplikt. De särskilda lagreglerna
om undantag från meddelarfriheten skall enligt förslaget också införas i
den nya sekretesslagen. Det har mot bakgrund av den i förhållande till
gällande ordning nya systematik som förslaget utgör ansetts påkallat att låta
promemorian remissbehandlas innan proposition i frågan föreläggs riksdagen.
De nu föreslagna lagändringarna är således endast att betrakta som ett
provisorium för att åstadkomma den nödvändiga anpassningen till tryckfrihetsförordningens
regler. Redan nu har det emellertid också ansetts påkallat
att tillgodose vissa särskilt angelägna sekretessbehov genom tillägg till sekretesslagens
bestämmelser. Dessa tillägg avser statistiksekretessen, sekretessen
i skatteärenden och viss sekretess hos riksrevisionsverket. Vidare har man
funnit anledning att föreslå att sekretessen i planärenden, för förmögenhetslängd
och för vissa handlingar hos Karolinska institutets nobelkommitté
upphävs, den senare därför att den saknar stöd i de i 2 kap. 2 § första stycket
TF upptagna sekretessgrunderna.

Det finns enligt utskottet välgrundade motiv för att regeringen under år
1977 inte kunnat föreslå riksdagen en helt ny sekretesslagstiftning, innefattande
också en reglering av tystnadsplikten för personer i offentlig tjänst.
Utskottet fäster stort avseende vid att reglerna om de inskränkningar i
offentlighetsprincipen som är nödvändiga i vårt samhälle blir föremål för en
omsorgsfull beredning. Intresset av att så blir fallet måste bedömas ta över
olägenheten av att under en kortare övergångstid tillåta en provisorisk
anpassning av den nuvarande sekretesslagstiftningen till tryckfrihetsförordningens
regler på området. Utskottet vill emellertid framhålla att denna
provisoriska reglering inte är avsedd att medföra några väsentliga avvikelser
från den praxis som nu tillämpas.

Åtskilliga av de föreslagna ändringarna i sekretesslagen är betingade av
kravet i 2 kap. 2 § andra stycket TF att begränsningarna av rätten att ta del av
allmänna handlingar skall anges noga. Propositionsförslaget innebär att
rätten att skönsmässigt besluta om sekretess resp. undantag från sekretess i
princip försvinner. I stället föreslås att det sekretesskyddade området i
allmänhet avgränsas med hjälp av ett skaderekvisil, som innebär att
sekretesskyddet blir beroende av om röjandet av en uppgift kan anses
medföra skada.

Förekomsten av ett skaderekvisit får anses förutsätta en värdering från
lagtillämparens sida i varje särskilt fall. Detta kan givetvis leda till besvärliga
avvägningsfrågor. Utskottet utgår ifrån att det under det fortsatta lagstiftningsarbetet
blir möjligt att åstadkomma vissa preciseringar m. m. som kan
tjäna till vägledning vid rättstillämpningen. Med hänsyn till att den aktuella
lagstiftningen är av provisorisk karaktär anser sig utskottet böra godta
regeringsförslaget i denna del. Som utskottet i det föregående framhållit kan
det inte anses sannolikt att det under tiden fram till dess den nya
lagstiftningen träder i kraft kommer att ske några väsentliga ändringar i den

KU 1977/78:19

praxis som hittills tillämpats. Det sagda understryker dock vikten av att det
fortsatta arbetet med den nya lagstiftningen inte fördröjs.

En annan fråga som utskottet finner skäl att särskilt uppehålla sig vid är de
nya reglerna om besvärsprövning. I enlighet med vad redan OSK föreslog i sitt
betänkande med förslag till lag om allmänna handlingar föreslås i propositionen
att besvär mot avslagsbeslut eller beslut, som innebär inskränkning i
sökandens rätt att förfoga över en handling, i de flesta fall skall prövas av
kammarrätten. Mot kammarrättens beslut får talan enligt vanliga fullföljdsregler
föras hos regeringsrätten. Detta innebär att regeringsrätten kan ta upp
frågan till saklig prövning först efter att ha meddelat prövningstillstånd.
Detsamma gäller högsta domstolen vid dit fullföljd talan mot allmän
domstols beslut i sekretessärende. Det bör tilläggas att talan givetvis inte kan
fullföljas mot beslut av riksdag och regering, liksom inte heller mot beslut av
högsta domstolen eller regeringsrätten. Beslut av enskilt statsråd får överklagas
till regeringen. För myndigheter under riksdagen gäller särskilda
regler. Sålunda skall enligt 9 kap. 5 § riksdagsordningen besvär av riksdagsorgan
i förvaltningsärende, mot vilket talan får föras enligt vad som är
föreskrivet därom, prövas av regeringsrätten. Enligt besvärsstadgan för
riksdagen och dess verk får talan mot beslut att vägra utlämna allmän
handling föras till regeringsrätten när det gäller riksdagens förvaltningsstyrelses
eller förvaltningskontors, fullmäktiges i riksbanken, fullmäktiges i
riksgäldskontoret, riksdagens revisorers och Nordiska rådets svenska delegations
beslut. Kravet på prövningstillstånd gäller bara vid överklagande av
kammarrättens beslut och berör således inte riksdagsorganen.

Med tanke på de nu aktuella lagändringarnas provisoriska karaktär
ifrågasätter utskottet värdet av att nu införa en ordning, som begränsar rätten
att fullfölja talan till regeringsrätten, liksom för övrigt också till högsta
domstolen i vad gäller allmän domstols beslut. För att inte föregripa
remissbehandlingen av promemorieförslaget till ny sekretesslag är utskottet
angeläget om att nu göra minsta möjliga ingrepp i gällande lagstiftning på
området. Mot bakgrund av den betydelse utskottet tillmäter de högsta
dömande instansernas sakkunskap i sekretessfrågor, anser utskottet det mest
befogat att, i avvaktan på den nya lagstiftningen, tillåta fri fullföljd mot
kammarrätts och hovrätts beslut i sekretessärenden. Utskottets ställningstagande
föranleder ändringar i förhållande till propositionens förslag i dels 40
b § sekretesslagen dels 35 § förvaltningsprocesslagen.

För myndigheter under riksdagen bör i princip hittills rådande ordning tills
vidare gälla. Den nya besvärsregeln i 2 kap. 15 § TF motiverar dock en
ändring i besvärsstadgan, som innebär att besvärsrätten inte bara kommer att
omfatta vägran att utlämna allmän handling utan också utlämnande av
handling med förbehåll som inskränker sökandens rätt att yppa dess innehåll
eller eljest förfoga över den.

Den särskilda möjligheten enligt 2 kap. 14 § andra stycket TF att förlägga
prövningen av sekretessfrågor till annan myndighet än den som förvarar

KU 1977/78:19

handlingen föreslås i propositionen komma till användning i bl. a. 12 §. De
handlingar det här är fråga om är sådana som upprättats vid kriminalvårdsanstalt,
allmänt häkte eller arbetsanstalt eller inom frivården och som rör
intagna eller övervakade personer. Utlämnandefrågan skall enligt propositionens
förslag prövas av kriminalvårdsstyrelsen.

Utskottet finner bl. a. med hänsyn till vikten av en enhetlig bedömning av
hithörande frågor det lämpligt att sekretessfrågor prövas av kriminalvårdsstyrelsen
såvitt gäller handlingar förvarade hos myndigheter inom kriminalvården.
Däremot anser utskottet det mindre lämpligt att utlämnandefrågor
beträffande sådana handlingar skall prövas av kriminalvårdsstyrelsen även
när handlingarna förvaras t. ex. hos de allmänna domstolarna, hos JO eller
hos JK. Kriminalvårdsstyrelsens exklusiva prövningsrätt bör därför enligt
utskottet förbehållas för de fall, då handlingarna förvaras hos myndigheter
inom kriminalvården. Detta föranleder en ändring i 12 § första stycket
sekretesslagen i förhållande till propositionens förslag.

För statistiksekretessens vidkommande föreslås i propositionen en sådan
ändring av 16 § sekretesslagen att det av stadgandet klart framgår att
sekretesskyddet också omfattar sådana för statistik lämnade uppgifter som
har insamlats för annat ändamål än statistikproduktion. Vidare föreslås
skyddet utvidgat till att avse alla uppgifter som kan hänföras till ett visst
enskilt rättssubjekt. Med denna utgångspunkt föreslås att skydd också införs
för s. k. krypteringsnycklar och liknande handlingar, vilkas ändamål är att
skydda uppgifter som avses i 16 § sekretesslagen mot obehörig åtkomst. En
särskild regel härom föreslås intagen i en ny 16a§. Förslaget innebär att
första stycket i den i motionen 1976/77:307, som väckts under den allmänna
motionstiden, föreslagna ändrade lydelsen av 16 § har fått sin motsvarighet i
propositionens förslag. Motionsyrkandet är således i denna del tillgodosett.

De övriga yrkandena i motionen - en särskild regel om verkan av den
berördes samtycke till utlämnandet av uppgift samt förlängning av sekretesstiden
för vissa uppgifter - är enligt propositionen av den arten att de bör tas
upp först i samband med frågan om införande av en helt ny sekretesslagstiftning.

Som framgår av det föregående är utskottets allmänna utgångspunkt att
minsta möjliga ändringar i nu gällande sekretesslag bör göras i förevarande
sammanhang. Utskottet instämmer därför i propositionens bedömning att
andra ändringar i ifrågavarande sekretessregler än de i propositionen
föreslagna inte nu bör företas.

Propositionen innehåller vidare förslag till vissa ändringar på skattesekretessens
område. Dels föreslås att den särskilda sekretessen för förmögenhetslängd
skall upphöra att gälla, dels föreslås att handlingar som omhändertagits
av myndighet vid skattekontroll e. d. uttryckligen skall omfattas av sekretesskyddet
i 17 § sekretesslagen.

Utskottet har i denna del inhämtat yttrande från skatteutskottet, som

KU 1977/78:19

tillstyrkt ändringsförslagen. Beträffande den närmare motiveringen hänvisas
till yttrandet, SkU 1977/78:3 y, bilaga 3.

Utskottet ansluter sig till skatteutskottets bedömning och tillstyrker
således propositionens förslag i förevarande delar. Som skatteutskottet
påpekat bör emellertid de i 17 § intagna hänvisningarna till andra författningar
ändras så att de överensstämmer med de nuvarande författningsnamnen.
Detta föranleder vissa redaktionella ändringar i förhållande till propositionens
förslag.

Beträffande det särskilda sekretesskyddet för handlingar hos riksbanken
föreslås i propositionen att ett skaderekvisit införs i riksbankslagen, vartill
31 § sekretesslagen hänvisar. För att inte denna ordning i vissa fall skall
kunna leda till ökad sekretess föreslås att riksdagens finansutskott skall
kunna meddela dispens.

I skrivelse till utskottet har riksbanksfullmäktige hemställt om sådan
ändring av 31 § sekretesslagen att sekretesskyddet i ärenden om tillståndsprövning
eller tillsyn enligt valutalagstiftningen utvidgas till att omfatta även
sådana upplysningar om enskilds förhållanden, vilkas offentliggörande kan
lända vederbörande till men. Beträffande den närmare motiveringen
hänvisar utskottet till skrivelsen från riksbanksfullmäktige, bilaga 4.

Det är - som tidigare uttalats - utskottets allmänna inställning att de
ändringar som nu görs är av provisorisk karaktär och att man i minsta möjliga
omfattning bör föregå remissbehandlingen av det inom justitiedepartementet
utarbetade förslaget till ny sekretesslagstiftning. Även om det finns vissa skäl
för den av riksbanksfullmäktige föreslagna utvidgningen av det sekretessskyddade
området vill utskottet därför inte förorda att en sådan bestämmelse
införs i förevarande sammanhang.

Propositionens förslag till lag om ansvar på tryckfrihetsförordningens område
förbrott mot tystnadsplikt motiveras liksom flertalet ändringar i sekretesslagen
av de nya reglerna i tryckfrihetsförordningen. Som anförs i propositionen är
det knappast möjligt eller ens lämpligt att i förevarande sammanhang göra en
detaljerad reglering på ifrågavarande område. I avvaktan på den nya
sekretesslagstiftningen får man enligt utskottets uppfattning acceptera det
förslag som läggs fram i propositionen och som i allt väsentligt bevarar det
hittillsvarande rättsläget såvitt gäller tystnadspliktsföreskrifter beslutade före
lagens ikraftträdande. Tystnadsplikter som beslutas efter den 1 januari 1978
måste däremot särskilt anges i den nya lagen för att kunna bryta meddelarskyddet.
Detta utgör enligt utskottets mening en garanti för meddelarfriheten.

I övrigt föranleder propositionen inte något särskilt uttalande från utskottets
sida.

KU 1977/78:19

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. med anledning av propositionen 1977/78:38 antar den av
utskottet i bilaga 1 till detta betänkande föreslagna lydelsen
av

a) 12 § förslaget till lag om ändring i lagen (1937:249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar
(sekretesslagen),

b) 17 § samma lag,

c) 40 b § samma lag och 35 § förslaget till lag om ändring i
förvaltningsprocesslagen (1971:291),

2. a) med bifall till propositionen antar propositionens förslag till
ny lydelse av 16 § sekretesslagen,

b) förklarar motionen 1976/77:307 besvarad med ställningstagandet
under 2 a),

3. med bifall till propositionen antar de genom propositionen
framlagda lagförslagen i övrigt,

4. antar i bilaga 2 till detta betänkande intaget förslag till lag om
ändring av 2 och 3 §§ besvärsstadgan för riksdagen och dess
verk (RFS 1975:12).

Stockholm den 6 december 1977

På konstitutionsutskottets vägnar
KARL BOO

Närvarande: Karl Boo (c), Hilding Johansson (s), Anders Björck (m), Holger
Mossberg (s), Bertil Fiskesjö (c), Olie Svensson (s), Sven-Erik Nordin (c), Ove
Karlsson (s), Bengt Kindbom (c), Yngve Nyquist (s), Björn Eliasson (c),
Kerstin Nilsson (s), Daniel Tarschys (fp). Per Unckel (m) och Gusti Gustavsson
(s).

KU 1977/78:19

Särskilt yttrande

av Anders Björck och Per Unckel (båda m) angående riksbankssekretessen.

Vi delar riksbanksfullmäktiges åsikt om behovet av en regel som ger
sekretesskydd för uppgifter om enskilds förhållanden i valutaregleringsärenden.
Det kan här röra sig om uppgifter av ömtålig personlig natur.
Medvetandet om att sådana uppgifter inte åtnjuter sekretesskydd kan
föranleda att sökandena lämnar ofullständiga uppgifter, varigenom underlaget
för valutaprövningen blir sämre. Vi anser det därför tillfredsställande att
man i det inom justitiedepartementet upprättade förslaget till ny sekretesslagstiftning
funnit kravet på sekretesskydd för hithörande uppgifter berättigat
och således föreslagit en särskild regel härom (10 kap. 9 § i lagförslaget).

Även om vi i och för sig skulle ha varit beredda att nu tillstyrka
riksbanksfullmäktiges framställning anser vi dock vissa skäl tala för utskottets
ståndpunkt att i princip inte nu göra andra ändringar i sekretesslagstiftningen
än den erforderliga anpassningen till de nya reglerna i tryckfrihetsförslaget.
Vi har därför avstått från att reservera oss till förmån för
riksbanksfullmäktiges förslag men förutsätter dock att frågan kommer att
lösas inom en snar framtid.

KU 1977/78:19

Bilaga 1

Av utskottet föreslagen lydelse av 12,17 och 40 b §§ förslaget till lag
om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar (propositionens lagförslag 1)

Nuvarande lydelse Av utskottet föreslagen lydelse

12 §

Hos myndighet vid kriminalvårdsanstalt,
allmänt häkte eller arbetsanstalt
upprättade handlingar rörande i
anstalten intagen person må ej
utlämnas tidigare än sjuttio år efter
deras datum, såvida det ej är uppenbart
att utlämnandet ej kommer att
missbrukas till men för enskild. Fråga
om utlämnande av handling hos
myndighet inom kriminalvården prövas
av kriminalvårdsstyrelsen. Vid
utlämnande böra erforderliga förbehåll
göras.

Detsamma gäller handlingar, vilka upprättats av befattningshavare inom
skyddskonsulentorganisationen eller annan som fullgör skyddskonsulents
uppgifter eller av övervakare eller den som anlitats såsom biträde vid
övervakning, i den mån handlingarna röra personer som ställts under
övervakning efter dom å fängelse, skyddstillsyn, ungdomsfängelse, internering
eller intagning i arbetsanstalt.

Kriminalvårdsnämnden, ungdoms- Hos kriminalvårdsnämnden, ungföngelsenämnden
och internerings- domsfängelsenämnden, internerings nämnden

samt övervakningsnämnd nämnden eller övervakningsnämnd

må förordna, att vad nu föreskrivits upprättade handlingar rörande person

skall äga tillämpning även beträffande som är intagen i anstalt eller ställd

viss hos nämnden upprättad handling under övervakning må ej utlämnas

rörande person som är intagen i anstalt tidigare än sjuttio år efter deras

eller ställd under övervakning. Sådant datum, om det kan antagas att handförordnande
må dock ej avse nämn- Ungarnas offentliggörande skulle med dens

beslut, som utfärdats särskilt eller föra men för den som berörs eller

upptagits i protokoll. någon honom närstående. Vad nu

sagts gäller ej i fråga om beslut som
utfärdats särskilt eller upptagits i
protokoll.

Hos myndighet vid fångvårdsanstalt
eller arbetsanstalt upprättade
handlingar rörande i anstalten intagen
person må ej i andra fall eller
annan ordning än regeringen bestämmer
utlämnas tidigare än sjuttio år
efter deras datum.

KU 1977/78:19

Nuvarande lydelse

Har uppgifter om den som häktats
eller dömts för brott eller beträffande
vilken förordnats om intagning i
arbetsanstalt tillförts av kriminalvårdsstyrelsen
fört register inom
rättsväsendets informationssystem,
må uppgifterna ej utlämnas i annat
fall eller annan ordning än regeringen
bestämmer.

Till myndighet avlämnade uppgifter
till ledning för taxering, som
avses i taxeringsförordningen, eller
eljest för beräknande av skatt eller
ock för beräknande av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen om
försäkring för allmän tilläggspension
eller av arbetsgivareavgift enligt
förordningen angående uppbörd av
avgifter enligt lagen om försäkring för
allmän tilläggspension, m. m. må ej i
andra fall än i därom gällande författning
stadgas utan den skattskyldiges
eller den för allmän tilläggspension
försäkrades eller den avgiftsskyldiges
samtycke utlämnas till annan
tidigare än tjugu år efter uppgiftens
datum. Vad nu sagts skall även gälla
beträffande handling, som upprättats
av myndighet vid taxeringskontroll
enligt taxeringsförordningen eller
eljest vid skattekontroll, vid beräknande
av pensionsgrundande inkomst
eller vid kontroll av uppgift
för beräknande av arbetsgivaravgift.
Uppgift, som av aktiebolag eller
ekonomisk förening lämnats taxeringsmyndighet
till ledning vid

Av utskottet föreslagen lydelse

Har uppgifter om den som häktats
eller dömts för brott eller beträffande
vilken förordnats om intagning i
arbetsanstalt tillförts av kriminalvårdsstyrelsen
fört register inom
rättsväsendets informationssystem,
må uppgifterna ej utlämnas, såvida
det ej är uppenbart att utlämnandet ej
kommer att missbrukas till men för
enskild. Vid utlämnande böra erforderliga
förbehåll göras.

Till myndighet avlämnade uppgifter
till ledning för taxering, som
avses i taxeringslagen (1956:623), eller
eljest för beräknande av skatt eller
ock för beräknande av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring eller
av arbetsgivaravgift enligt lagen
(1959:552) om uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkring.
m. m. må ej i andra fall än i därom
gällande författning stadgas utan den
skattskyldiges eller den försäkrades
eller den avgiftsskyldiges samtycke
utlämnas till annan tidigare än tjugu
år efter uppgiftens datum. Vad nu
sagts skall även gälla beträffande
handling, som upprättats eller för
granskning omhändertagits av myndighet
vid taxeringskontroll enligt
taxeringslagen eller eljest vid skattekontroll,
vid beräknande av pensionsgrundande
inkomst eller vid
kontroll av uppgift för beräknande
av arbetsgivaravgift. Uppgift,som av
aktiebolag eller ekonomisk förening
lämnats taxeringsmyndighet till ledning
vid värdesättning av aktier i

KU 1977/78:19

Nuvarande lydelse

värdesättning av aktier i bolaget eller
andelar i föreningen, må ej utan
samtycke av den som lämnat uppgiften
utlämnas till annan tidigare än
tjugu år efter uppgiftens datum. Är
det under pågående utredning rörande
någons taxering av synnerlig vikt
att innehållet i kontrolluppgift eller
annan för taxeringskontroll enligt
taxeringsförordningen avsedd handling
icke kommer till den skattskyldiges
kännedom, må myndighet,
som innehar handlingen, vägra att
utlämna denna.

Förmögenhetslängd md ej utan den
skattskyldiges samtycke utlämnas till
annan tidigare än tjugu dr efter längdens
datum.

Handlingar i ärenden angående sådant förhandsbesked, som enligt vad
därom är särskilt stadgat kan meddelas i taxerings- eller skattefrågor, må ej
utan samtycke av den som sökt beskedet utlämnas till annan tidigare än tjugu
år från handlingens datum. Handlingar i ärenden angående befrielse från
tillämpning av bestämmelserna om beräkning av skattepliktig realisationsvinst
vid avyttring av aktier eller liknande egendom i samband med
strukturrationalisering och angående rätt att erhålla avdrag vid taxeringen för
avsättning till särskild nyanskaffningsfond må ej utan samtycke av den som
sökt befrielse utlämnas till annan tidigare än tjugu år från handlingens
datum.

40 b .$

Mot beslut varigenom myndighet
har avslagit enskilds begäran att fä
taga del av handling eller utlämnat
allmän handling med förbehåll, som
inskränker sökandens rätt att yppa
dess innehåll eller annars förfoga över
den, får sökanden föra talan genom
besvär. Om ej annat föijer av
andra-fjärde styckena föres sådan
talan hos kammarrätten eller, såvitt
gäder kammarrätts beslut i där väckt
ärende, hos regeringsrätten. Att prövningstillstånd
ej behövs vid fullföljd av

Av utskottet föreslagen lydelse

bolaget eller andelar i föreningen, må
ej utan samtycke av den som lämnat
uppgiften utlämnas till annan tidigare
än tjugu år efter uppgiftens
datum. Är det under pågående
utredning rörande någons taxering
av synnerlig vikt att innehållet i
kontrolluppgift eller annan för taxeringskontroll
enligt taxeringslagen
avsedd handling icke kommer till
den skattskyldiges kännedom, må
myndighet, som innehar handlingen,
vägra att utlämna denna.

KU 1977/78:19

Nuvarande lydelse

Av utskottet föreslagen lydelse

talan mot kammarrätts beslut framgår
av 35 § förvaltningsprocesslagen
(1971:291).

Har beslut som avses i första stycket
meddelats av allmän underrätt och rör
det handling i domstolens rättskipande
eller rättsvårdande verksamhet, föres
talan mot beslutet hos hovrätten.
Talan mot motsvarande beslut av
hovrätt i där väckt eller dit fullföljt
ärende föres hos högsta domstolen.
Vid talan mot allmän domstols beslut
äga bestämmelserna i rättegångsbalken
om besvär motsvarande tillämpning.
Vid talan mot hovrätts beslut
skola dock reglerna om prövningstillstånd
ej tillämpas.

Första och andra styckena gälla ej
för beslut av riksdagen, regeringen,
högsta domstolen eller regeringsrätten.

A tt talan mot beslut av statsråd skall
förås hos regeringen föreskrives i 2
kap. 15 \v tryckfrihetsförordningen.

Angående rätt att föra talan mot
beslut av myndighet som lyder under
riksdagen är särskilt föreskrivet.

KU 1977/78:19

Av utskottet föreslagen lydelse av 35 § lagen om ändring i förvaltningsprocesslagen
(1971:291) - (propositionens lagförslag 6)

Nuvarande lydelse Av utskottet föreslagen lydelse

35 §

Besvär över kammarrättens beslut i fråga som fullföljts till eller underställts
kammarrätten prövas av regeringsrätten endast om regeringsrätten meddelat
prövningstillstånd. Meddelas ej prövningstillstånd, står kammarrättens
beslut fast. Erinran därom skall intagas i regeringsrättens beslut.

A tt prövningstillstånd ej behövs i mål Vad som sägs i första stycket gäller

om utlämnande av allmän handling ej mål om utlämnande av allmän

framgår av 2 kap. 13 j trydfrihetsför- handling,
ordningen.

KU 1977/78:19

Bilaga 2

Förslag till

Lag om ändring i besvärsstadgan för riksdagen och dess verk (RFS
1975:12)

Riksdagen föreskriver att 2 och 3 §§ besvärsstadgan för riksdagen och dess
verk (RFS 1975:12) skall ha nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse
Talan får föras

såvitt gäller samtliga myndigheter:
mot beslut som grundar sig på
statstjänstemannalagen eller bestämmelser
som meddelats med
stöd av lagen och - om hinder ej
föreligger enligt lagen den 3 juni 1965
(nr 276) om inskränkning i rätten att
föra talan mot offentlig arbetsgivares
beslut - över beslut om avtalsbart
anställningsvillkor,
såvitt gäller annan myndighet än
riksdagens ombudsmän: mot beslut
som innefattar vägran att utlämna
allmän handling,
såvitt gäller riksdagens förvaltningsstyrelse
eller förvaltningskontor
och fullmäktige i riksgäldskontoret:
därjämte mot annat beslut som
rör enskild person.

Talan får dock icke föras mot
beslut om tillsättning av tjänst i lägst
lönegrad F 24 hos riksdagens kammare
eller utskott.

Av regeringsrätten prövas besvär
över beslut som

Föreslagen lydelse

Talan får föras

såvitt gäller samtliga myndigheter:
mot beslut som grundar sig på
lagen (1976:600) om offentlig anställning
eller bestämmelser som meddelats
med stöd av lagen och - om
hinder ej föreligger enligt lagen den
3 juni 1965 (nr 276) om inskränkning
i rätten att föra talan mot offentlig
arbetsgivares beslut - över beslut om
avtalsbart anställningsvillkor,
såvitt gäller annan myndighet än
riksdagens ombudsmän: mot beslut
varigenom myndighet har avslagit
enskilds begäran att fä taga del av
allmän handling eller utlämnat allmän
handling med förbehåll som inskränker
sökandens rätt att yppa dess innehåll
eller annars förfoga över den,
såvitt gäller riksdagens förvaltningsstyrelse
eller förvaltningskontor
och fullmäktige i riksgäldskontoret:
därjämte mot annat beslut som
rör enskild person.

Talan får dock icke föras mot
beslut om tillsättning av tjänst i lägst
lönegrad F 24 hos riksdagens kammare
eller utskott.

Av regeringsrätten prövas besvär
över beslut som

KU 1977/78:19

Nuvarande lydelse

a) gäller disciplinär bestraffning,
avstängning från tjänstgöring eller
skiljande från tjänst eller därmed
jämförligt uppdrag annorledes än i
samband med förflyttning, eller

b) innefattar vägran att utlämna
allmän handling.

Besvär över annat beslut prövas av
riksdagens besvärsnämnd.

Besvärsnämnden prövar även besvär
över beslut av statens person alpensionsverk
i pensionsärende som
avser anställningshavare hos riksdagen
och dess verk.

Föreslagen lydelse

a) gäller disciplinär bestraffning, avstängning
från tjänstgöring eller skiljande
från tjänst eller därmed jämförligt
uppdrag annorledes än i
samband med förflyttning, eller

b) innefattar beslut, varigenom myndighet
vägrat utlämna handling eller
utlämnat allmän handling med förbehåll
som inskränker sökandens rätt att
yppa dess innehåll eller annars förfoga
över den.

Besvär över annat beslut prövas av
riksdagens besvärsnämnd.

Besvärsnämnden prövar även besvär
över beslut av statens personalpensionsverk
i pensionsärende som
avser anställningshavare hos riksdagen
och dess verk.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

KU 1977/78:19

Bilaga 3

Skatteutskottets yttrande
1977/78:3 y

över propositionen 1977/78:38 om ändring i lagen (1937:249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,
m. m.

Till konstitutionsutskottet

Sedan konstitutionsutskottet berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig
över propositionen 1977/78:38 om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen) m. m.
såvitt avser frågorna om sekretess för dels förmögenhetslängd, dels skatt- och
uppgiftsskyldigas räkenskapshandlingar m. m., får skatteutskottet anföra
följande.

En helt ny lagstiftning om handlingssekretess och tystnadsplikt förbereds
f. n. inom justitiedepartementet. Denna lagstiftning kan träda i kraft tidigast
den 1 januari 1979.1 avvaktan härpå föreslås i propositionen vissa ändringar i
sekretesslagen för att den skall överensstämma med de nya regler i
tryckfrihetsförordningen som träder i kraft den 1 januari 1978. Samtidigt tar
departementschefen upp två detaljfrågor som berör skatteutskottets ämnesområde.

Beträffande förmögenhetslängden innebär förslaget att den nuvarande
sekretessen upphör att gälla. I förmögenhetslängden anges f. n. den skattskyldiges
förmögenhet endast om den för ensamstående eller för sambeskattade
tillsammans uppgår till 200 100 kr. eller mer, dvs. till så stort belopp att
förmögenhetsskatt skall utgå. Som framhålls i propositionen kan sekretessskyddet
för dessa uppgifter inte upprätthållas i praktiken, eftersom de i
allmänhet kan räknas fram med ledning av debiteringslängden. Om förmögenhetsskatt
inte utgått ger å andra sidan debiteringslängden givetvis inget
underlag för att bedöma förmögenhetsförhållandena i vidare mån än att den
beskattningsbara förmögenheten - gemensamt med samtaxerade personer -inte uppgått till 200 100 kr. I en rapport från utredningsprojektet inom
riksskatteverket och statskontoret om rationalisering av skatteadministrationen
(RS-projektets delrapport 1976:4 Integritet och genomförande)
framgår bl. a. att det är av vikt att denna sekretess kan bibehållas, även om
förmögenhetslängden i framtiden blir offentlig. Eftersom det enligt rapporten
är oklart vad som rätteligen skall och får införas i förmögenhetslängden,
föreslår utredningen mot denna bakgrund ett uttryckligt stadgande i
taxeringslagen (1956:623) av innebörd att förmögenhet skall införas i längden
endast i de fall då skatt skall utgå.

KU 1977/78:19

De angivna synpunkterna kommer enligt vad utskottet erfarit att beaktas i
de förslag som inom kort kommer att föreläggas riksdagen i samband med
lagstiftningsarbetet rörande taxeringen i första instans. Det kan också
framhållas att tillämpningen av gällande regler om vad som skall registreras i
förmögenhetslängden medför att nuvarande sekretess beträffande förmögenheter
under den angivna beloppsgränsen kommer att bestå även enligt det nu
aktuella förslaget. Frågan hur sekretessen på skatteområdet bör utformas på
längre sikt ingår i det problemkomplex som behandlas i justitiedepartementets
promemorior (Ds Ju 1977:1 och 11) Handlingssekretess och tystnadsplikt,
och ställningstagandet till denna fråga bör givetvis anstå tills resultatet av
remissbehandlingen föreligger. I avvaktan på detta lagstiftningsarbete har
utskottet inte något att erinra mot den nu aktuella propositionen i denna
del.

I propositionen föreslås vidare den ändringen i sekretesslagstiftningen att
handlingar som omhändertagits av myndighet vid skattekontroll e. d.
uttryckligen skall omfattas av den sekretess som gäller beträffande uppgifter
som lämnats till ledning för beräkning av skatt m. m. eller som upprättats av
myndighet vid skattekontroll. Utskottet tillstyrker propositionen även i
denna del.

De i propositionen framlagda förslagen berör 17 § sekretesslagen. Hänvisningarna
i denna paragraf till vissa andra författningar avser numera
taxeringslagen (1956:623), lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen
(1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
m. m. Utskottet föreslår härav föranledda ändringar i lagrummet.

Stockholm den 29 november 1977

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), andre vice talmannen Tage Magnusson (m),
Valter Kristenson (s), Stig Josefson (c), Tage Johansson (s), Nils Hörberg (fp),
Rune Carlstein (s), Olle Westberg i Hofors (s), Kurt Söderström (m), Hagar
Normark* (s), Curt Boström (s), Karin Ahrland* (fp), Margit Odelsparr (c),
Ingemar Hallenius* (c) och Carin Nygren (c).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

KU 1977/78:19

Bilaga 4

SVERIGES RIKSBANK 1977-11-24 Dnr 77-281-002

Till Konstitutionsutskottet

I proposition 1977/78:38 om ändring i lagen (1937:249)om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar, m. m., har framlagts förslag till
vissa ändringar i sekretesslagen. Ändringarna föranleds till en del av nya
regler i tryckfrihetsförordningen, som träder i kraft vid årsskiftet, men
därutöver föreslås vissa ändringar som saknar samband med grundlagsändringarna.
Fullmäktige i riksbanken, som anser angeläget att så snart som
möjligt förstärka sekretesskyddet för handlingar i valutaregleringsärenden,
får hemställa om att konstitutionsutskottet måtte föreslå riksdagen att
samtidigt med i propositionen föreslagna ändringar antaga sådan ändring av
sekretesslagen som föreslås i denna skrivelse. Ändringen förutsattes träda i
kraft den 1 januari 1978.

Det nuvarande sekretesskyddet för handlingar inom valutaregleringen
bygger på 21 § sekretesslagen enligt vilken regeringen äger beträffande
handlingar med avseende på näringslivet ”i den mån de innefatta sådana
upplysningar om enskilda företags eller sammanslutningars affärs- eller
driftförhållanden eller om enskilda personers, företags eller sammanslutningars
uppfinningar eller forskning, vilkas offentliggörande kan lända
vederbörande person, företag eller sammanslutning till men, förordna, att
handlingarna ej må utlämnas förrän viss tid, högst tjugo år, förflutit från deras
datum”. I 2 § 15 i den civila sekretesskungörelsen (1939:7) har förordnats, att
”handlingar i ärenden varmed riksbankens valutastyrelse har att taga
befattning” åtnjuter sekretess enligt 21 § sekretesslagen.

Härigenom finns sålunda inte något sekretesskydd för privatpersoners
förmögenhetsdispositioner eller andra personliga förhållanden, vilka i andra
sammanhang brukar vara sekretesskyddade. Fullmäktige i riksbanken har i
ett den 25 september 1975 avgivet remissyttrande till justitiedepartementet
över Offentlighets- och sekretesslagstiftningskommitténs betänkande ”Lag
om allmänna handlingar” (SOU 1975:22) ansett det vara principiellt fel att
sekretesskyddet för handlingar i valutaregleringsärenden skall baseras på en
regel som blott avser att ge skydd för näringslivet och dess ”affärs- och
driftförhållanden”. I yttrandet anförde fullmäktige bl. a.:

Då sålunda sekretesskyddet för handlingar i valutaärenden byggts på 21 §
sekretesslagen, dvs. på förutsättningen att handlingen har ”avseende å
näringslivet”, blir följden att en mycket stor grupp valutaärenden kommer att
sakna sekretesskydd. Någon statistik som redovisar direkt dessa ärenden
skilda från ”näringslivets” ansökningar finnes ej. Det kan emellertid förtjäna
nämnas att av de tre arbe, enheter som inom valutaavdelningen sysslar med
licensärenden en är helt upptagen av personliga kapitalöverföringar, varjämte
vissa personer inom de två andra enheterna också sysselsättes härmed.

KU 1977/78:19

Uppskattningsvis torde riksbanken handlägga omkring 25 000 ärenden per år
rörande personliga kapitalöverföringar. Bland mera vanliga ärendetyper inom
de personliga kapitalöverföringarna kan nämnas följande.

Vid emigration erfordras riksbankens tillstånd för att till utlandet överföra
kapital. Eftersom viss beloppsgräns gäller vid själva emigrationstillfallet,
återkommer flertalet emigranter med förnyade framställningar för överföring.
Många emigranter fortsätter att ha vissa tillgångar i Sverige och behöver
då riksbankens tillstånd för att vidta olika förmögenhetstransaktioner här i
landet. -Tillstånd kräves för upptagande av kredit i utlandet och lämnande av
kredit till utlandet, vilket ger ett antal ärenden där enskilda personer
uppträder som kreditgivare eller kredittagare i förhållande till utlandet. -Varje kapitalöverföring till utlandet för placering därstädes kräver tillstånd.
Oaktat enligt huvudregeln förmögenhetsplaceringar i utlandet ej tillätes,
förekommer därför åtskilliga ärenden från sökande som hävdar att de med
undantag härifrån bör medges rätt att placera tillgångar i utlandet. Även
omvändningen förekommer, dvs. ansökningar från utlänningar (oftast
emigranter, i svenskägda företag anställda etc.) om att få placera i Sverige. -En mycket stor grupp ärenden utgörs av ansökningar om rätt att förvärva
fritidsfastighet i utlandet. - Vidare kan nämnas att valutaförordningen i 13 §
ger möjlighet för riksbanken att från alla som uppehåller sig inom Sverige
infordra förmögenhetsdeklarationer beträffande utländska tillgångar och
skulder.

Det skulle föra för långt att söka också exemplifiera de personliga
upplysningar som kan behöva lämnas i ovanstående typer av ärenden.
Flertalet är självfallet skäligen triviala förmögenhetstransaktioner vilka dock
när de på andra områden redovisas för statlig myndighet faller under
sekretess. Den allmänna observationen må emellertid göras, att medan t. ex.
deklarationer och överförmyndarredovisningar, vilka ligger under sekretess, i
princip blott redovisar resultatet av vidtagna förmögenhetstransaktioner,
ansökningar i valutaärenden utöver det önskade resultatet måste redovisa
också en plädering härför. Ofta måste därför redovisas mer personligt material
då valutatillstånd begäres för en förmögenhetstransaktion än då samma
transaktion därefter återspeglas i självdeklarationen och, för en omyndig,
därutöver i överförmyndarredovisningen.

Mot bakgrund av vad sålunda redovisats måste anses principiellt fel att
sekretesskyddet för handlingar i valutaregleringsärenden skall, såsom är
förhållandet såväl enligt nuvarande lag som enligt det remitterade lagförslaget,
baseras på en regel som blott avser att ge skydd för näringslivet och dess
”affärs- och driftförhållanden”. Denna systematik går fel också på så sätt att
skaderekvisit uppställes som förutsättning för sekretesskydd. En redovisning
av de personliga skälen varför man vill lämna ett lån till en i utlandet bosatt
närstående eller det läkarintyg på vilket man grundar anspråk på att få högre
valutatilldelning för förvärv av fritidsfastighet i utlandet eller en infordrad
förmögenhetsdeklaration över utländska tillgångar bör åtnjuta sekretess icke
därför att offentliggörande kan medföra skada utan - för att använda den
föreslagna grundlagtextens formulering - ”av hänsyn till privatlivets
helgd”.

Med åberopande av vad sålunda framhållits får fullmäktige föreslå att en
allmän regel om sekretess för handlingar i valutaregleringsärenden införes
bland de bestämmelser som i förslaget till lag om allmänna handlingar
upptagits till skydd för såväl ekonomiska som personliga intressen.

KU 1977/78:19

I förslaget till ny sekretesslag ”Handlingssekretess och tystnadsplikt” (Ds
Ju 1977:11), vilket för närvarande är utsänt på remiss, har fullmäktiges
synpunkter beaktats. I förslaget (del 2 s. 559) uttalas sålunda att det, som
riksbanksfullmäktige påtalat, föreligger behov av sekretess även i valutaregleringsärenden
som rör enskilds förhållanden. Det framhålls att ömtåliga
personliga förhållanden ofta måste åberopas för tillstånd till utförsel av valuta
och att de uppgifter som alltså behöver sekretessbeläggas kan vara av både
personlig och ekonomisk natur. I förslaget till sekretesslag upptas därför en ny
bestämmelse (10 kap. 9 §) enligt vilken sekretess skall kunna gälla hos
riksbanken i ärende om tillståndsgivning eller tillsyn enligt valutalagstiftningen
även i annat fall än då ärendet gäller någon form av näringsverksamhet.
Såsom förutsättning för sekretess anges att fråga skall vara om ”uppgift
om enskilds förhållanden” och att ”det kan antagas att uppgiftens röjande
skulle medföra skada eller men för den enskilde”. Ny sekretesslagstiftning
upplyses i propositionen kunna träda i kraft tidigast den 1 januari 1979.

Såsom framgår av vad ovan återgivits ur fullmäktiges remissyttrande och
ur justitiedepartementets förslag till ny sekretesslagstiftning är det besvärande
att sekretesskydd saknas för uppgifter om enskild i valutaregleringsärenden.
Ömtåliga personliga förhållanden kan härigenom blottställas.
Medvetandet härom kan i sin tur föranleda att sökande lämnar ofullständiga
uppgifter, varigenom underlaget för valutaprövningen blir sämre. Påtalade
olägenheter har också förstärkts under senare tid genom att allmänheten på
ett helt annat sätt än tidigare blivit uppmärksammad på den lucka som finns i
gällande lagstiftning. Utanförstående personer har sålunda i ökande omfattning
begagnat sig härav för att skaffa sig information som ej kan åtkommas på
annat håll. Det är därför angeläget att den nuvarande inadvertensen i
lagstiftningen snarast korrigeras. Särskilt om ikraftträdande av ny sekretesslagstiftning
skulle uppskjutas efter årsskiftet 1978-1979, något som den i
propositionen begagnade formuleringen synes vilja antyda, är det betydelsefullt
att nu begagna tillfället till att i samband med andra ändringar i gällande
sekretesslag lösa även den nu diskuterade frågan. I sekretesslagen bör
sålunda införas en bestämmelse som ger sekretess åt handlingar i valutaärenden
rörande enskilda personer. Det ligger nära till hands att utforma en
sådan regel i anslutning till justitiedepartementets förslag om sekretess i
motsvarande fall. Rekvisiten för sekretess skulle då bli att ärendet gäller
enskilds förhållanden och att det kan antagas att uppgiftens röjande skulle
medföra skada eller men för den enskilde. För att inpassa en sådan
bestämmelse i gällande sekretesslag kan dock ordalagen böra jämkas. Någon
saklig ändring mellan fullmäktiges bilagda förslag och justitiedepartementets
förslag är dock ej avsedd. Den nya bestämmelsen synes lämpligen kunna
införas som ett andra stycke till 31 § sekretesslagen, vilken paragraf behandlar
handlingar i ärenden om vars hemlighållande stadgas i riksbankslagen.

Med åberopande av det anförda får fullmäktige hemställa att konstitutionsutskottet
måtte föreslå riksdagen att antaga sådan ändring av lagen

KU 1977/78:19

(1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,
att till 31 § fogas ett andra stycke av följande lydelse:

Handlingar i ärenden om tillståndsgivning eller tillsyn enligt
valutalagstiftningen må i annat fall än som avses i 21 § ej
utlämnas förrän tjugo år förflutit från deras datum, i den mån de
innefatta sådana upplysningarom enskilds förhållanden, vilkas
offentliggörande kan lända vederbörande till men.

Stockholm som ovan

Å Fullmäktiges vägnar:

TORSTEN BENGTSON

T af Jochnick

GOTAB, Stockholm 1977