JuU 1977/78:39

Justitieutskottets betänkande
1977/78: 39

med anledning av propositionen 1977/78:156 med förslag till pass(ag
jämte motion

Propositionen m. m.

I propositionen 1977/78: 156 har regeringen (justitiedepartementet)
efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta ett i propositionen
framlagt förslag till passlag.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till
vad utskottet anför under rubriken utskottet.

I samband med propositionen behandlar utskottet den med anledning
av propositionen väckta motionen 1977/78: 1891. Motionsyrkandet redovisas
nedan på s. 8.

Det vid propositionen fogade lagförslaget är av följande lydelse.

1 Riksdagen 1977/78. 7 sami. Nr 39

JuU 1977/78: 39

Förslag till
Passlag

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Denna lag gäller i fråga om pass för svensk medborgare, där annat
ej anges.

Om skyldighet för utlänning, som ankommer till Sverige eller uppehåller
sig här, att vara försedd med pass och om fall då svensk myndighet
får utfärda pass för politisk flykting eller annan utlänning finns
särskilda bestämmelser.

2 § Pass utfärdas av passmyndighet. Polisstyrelse är passmyndighet
inom riket. Passmyndighet utom riket är beskickning, lönat konsulat
samt sådan olönad konsul som chefen för utrikesdepartementet bestämmer.

3 § Pass utfärdas som vanligt pass eller särskilt pass.

I den mån annat ej följer av denna lag eller av föreskrifter som för
särskilt angivna fall meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer, utfärdas vanligt pass med en giltighetstid av tio år,
eller, om sökanden ej har fyllt aderton år, fem år. Vanligt pass skall
gälla för resa till alla länder, om annat ej följer av denna lag och sökanden
inte har begärt begränsning av passets giltighetsområde.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om särskilt pass. Därvid kan föreskrivas att sådant
pass får utfärdas för den som uppehåller sig utomlands och ej kan styrka
sitt svenska medborgarskap eller har förlorat svenskt medborgarskap
utan att förvärva medborgarskap i annan stat.

4 § Svensk medborgare har rätt att på ansökan erhålla vanligt pass,
om annat ej följer av denna lag.

Pass får återkallas endast på grunder som anges i denna lag.

5 § Svensk medborgare får ej resa ut ur riket utan att medföra giltigt
pass. Vad som har sagts nu gäller dock ej

1. på fartyg mönstrat sjöfolk under tjänstgöring ombord på fartyget
eller fiskare under yrkesutövning,

2. medlem av besättning på luftfartyg under tjänstgöring ombord på
luftfartyget, om han har luftfartscertifikat eller därmed jämförlig handling,

3. den som är medborgare även i annat land än Sverige och som
medför av myndighet i det landet utfärdad legitimationshandling, vilken
gäller som pass,

4. den som reser till Danmark, Finland, Island eller Norge.

Det ankommer på polisen att övervaka efterlevnaden av bestämmelserna
i första stycket. Den som enligt första stycket skall medföra pass
vid utresa ur riket är skyldig att på begäran visa upp sitt pass för polisman
eller annan passkontrollant. Motsvarande skyldighet föreligger vid

JuU 1977/78: 39

3

inresa från utomnordiskt land, om det svenska medborgarskapet inte
styrks på annat sätt.

Passansökan

6 § Passansökan görs hos passmyndighet. Ansökan skall avges på heder
och samvete eller under annan sådan försäkran. Sökanden är skyldig
att inställa sig personligen, om annat ej följer av föreskrifter som
meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

I enlighet med närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer är sökanden skyldig att i
samband med passansökan ge in fotografier samt styrka sina personuppgifter,
sitt svenska medborgarskap och sin identitet.

Har pass förut utfärdats för sökanden och ej förstörts, förkommit
eller makulerats, skall det i samband med ansökningen ges in för makulering,
om särskilda skäl ej föranleder annat.

Hinder mot bifall till passansökan m. m.

7 § Passansökan skall avslås, om

1. bestämmelserna i 6 § ej har iakttagits och sökanden ej har efterkommit
uppmaning att avhjälpa bristen,

2. ansökningen avser pass för barn under aderton år och barnets
vårdnadshavare ej har lämnat medgivande samt synnerliga skäl ej föreligger
att ändå utfärda pass,

3. sökanden är anhållen, häktad eller underkastad övervakning enligt
24 kap. 3 § första stycket rättegångsbalken eller reseförbud enligt
25 kap. 1 § samma balk,

4. sökanden är efterlyst och skall omhändertagas omedelbart vid anträffandet,

5. sökanden genom lagakraftvunnen dom har dömts till frihetsberövande
påföljd, som ej har börjat verkställas, och det finns sannolika
skäl att antaga, att han ämnar undandraga sig verkställigheten.

8 § Skall passansökan ej avslås enligt 7 § men framkommer i ärendet
att sökanden är skäligen misstänkt för brott, varå fängelse kan följa,
skall passmyndigheten underrätta den som leder förundersökningen.
Pass får i sådant fall ej utfärdas innan en vecka har förflutit från det
underrättelsen lämnades, med mindre undersökningsledaren medger det.

9 § I stället för att enligt 7 § avslå passansökan kan passmyndigheten,
om särskilda skäl föreligger och sökanden begär det, utfärda pass med
förkortad giltighetstid eller begränsat giltighetsområde.

10 § I fall som avses i 19 eller 20 § får pass ej utfärdas, om sökanden
inte har erhållit särskilt tillstånd till pass (passtillstånd). Passet får inte
ges mera vidsträckt giltighet än som följer av tillståndet.

Lämnas passtillstånd inte in i samband med ansökningen, skall passmyndigheten,
om passansökningen ej skall avslås enligt 7 §, så snart
det kan ske göra anmälan om ansökningen till den myndighet som prövar
fråga om passtillstånd för sökanden.

11 § Pass för direkt resa till Sverige skall alltid utfärdas för sökande
som uppehåller sig utomlands och som begär sådant pass.

11 Riksdagen 1977/78. 7 sami. Nr 39

Juli 1977/78: 39

4

Återkallelse av pass m.m.

12 § Passmyndighet skall återkalla gällande pass, om

1. passinnehavaren förlorar sitt svenska medborgarskap,

2. passet avser barn under aderton år och barnets vårdnadshavare
eller, om barnet vistas här i landet och står under vårdnad av båda föräldrarna,
en av dem begär att passet skall återkallas samt synnerliga
skäl ej föreligger mot återkallelse,

3. passinnehavare, som är efterlyst och skall omhändertagas omedelbart
vid anträffandet, uppehåller sig utomlands samt särskilda skäl
påkallar att passet återkallas,

4. passinnehavaren genom lagakraftvunnen dom har dömts till frihetsberövande
påföljd, som ej har börjat verkställas, och det finns sannolika
skäl att antaga, att han ämnar undandraga sig verkställigheten,

5. hinder mot bifall till passansökan enligt 7 § förelåg vid tiden för
passets utfärdande och hindret fortfarande består,

6. annan än den för vilken passet är utställt förfogar över passet.
Särskilt pass får dessutom återkallas, när de skäl som har föranlett

passets utfärdande ej längre föreligger.

13 § Återkallelse av pass kan, om det med hänsyn till omständigheterna
är lämpligt, begränsas att gälla tills vidare eller viss tid (provisorisk
återkallelse). Sådan återkallelse gäller högst sex månader.

Har pass återkallats provisoriskt, skall återkallelsen hävas så snart
hindret mot innehav av pass har upphört. När tiden för provisorisk
återkallelse har gått till ända, skall innehavaren beredas tillfälle att återfå
passet.

14 § I stället för att återkalla pass kan passmyndigheten, om det
föreligger särskilda skäl och passinnehavaren begär det, förkorta passets
giltighetstid eller begränsa dess giltighetsområde.

15 § Görs enligt 24 eller 25 § framställning om återkallelse av pass,
om provisorisk återkallelse av pass eller om begränsning i giltighet för
pass skall passmyndigheten besluta i enlighet med framställningen, om
passinnehavaren undergår kriminalvård som anges i 19 § eller bereds
sjukvård som anges i 20 §.

16 § Om återkallelse av pass och begränsning av giltighet för pass
beslutar passmyndigheten på den ort där passinnehavaren uppehåller
sig vid ärendets upptagande. Sådan fråga får också avgöras av den
passmyndighet som har utfärdat passet. Om hävande av provisorisk
återkallelse beslutar den passmyndighet som beslutat återkallelsen.

17 § Har pass återkallats är passinnehavaren skyldig att på anmaning
av passmyndighet överlämna passet till passmyndigheten eller annan
myndighet. Detsamma gäller om beslut om begränsning av passets
giltighet har meddelats. I sådant fall skall passet förses med anteckning
om begränsningen och så snart det kan ske återställas till innehavaren.
Passmyndigheten får förena anmaningen med vitesföreläggande.

Om pass som enligt första stycket skall överlämnas till myndighet
finns hos passmyndighet eller uppvisas för sådan myndighet, kan myndigheten
kvarhålla det. Finns passet hos annan myndighet, skall det på
begäran av passmyndighet överlämnas till denna.

Juli 1977/78: 39

5

18 § Passmyndighet får besluta att pass skall omhändertagas, om

1. fråga om återkallelse av passet enligt 12 § första stycket 2 eller 4
har uppkommit och fara föreligger att passinnehavaren reser ut ur landet
innan beslut om återkallelse hinner meddelas,

2. framställning enligt 24 eller 25 § har beslutats och fara föreligger
att passinnehavaren reser ut ur landet innan fråga om återkallelse av
passet eller begränsning av dess giltighet har slutbehandlats.

Bestämmelserna i 17 § tillämpas också när beslut om omhändertagande
har meddelats enligt första stycket.

Om pass som omhändertagits enligt första stycket 1 ej återkallats
inom en vecka efter passets omhändertagande, skall innehavaren beredas
tillfälle att återfå passet. Pass som omhändertagits enligt första stycket
2 skall förvaras av passmyndigheten till dess frågan om återkallelse
eller begränsning har avgjorts slutligt.

Passtillstånd m. m.

19 § Passtillstånd fordras för den som

1. undergår kriminalvård i anstalt, utom när påföljden är fängelse
på så kort tid att villkorlig frigivning ej kan komma i fråga,

2. står under övervakning efter dom på skyddstillsyn eller villkorlig
frigivning från fängelse eller undergår vård utom anstalt efter dom på
ungdomsfängelse eller internering.

20 § Passtillstånd fordras för den som är intagen på sjukhus enligt
lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,
inskriven i specialsjukhus enligt 35 § lagen (1967: 940) angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda eller utskriven på försök
från sjukhus som nu har angivits, dock endast om

1. överläkaren vid sjukhuset i den ordning regeringen föreskriver
har gjort anmälan om att pass ej får utfärdas utan sådant tillstånd,

2. sådana förhållanden föreligger som avses i 17 § andra stycket lagen
om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall eller 42 § tredje
stycket lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,
eller

3. för patienten tidigare utfärdat pass efter intagningen eller inskrivningen
har återkallats på grund av framställning enligt 24 § andra
stycket.

21 § Fråga om passtillstånd enligt 19 § prövas, om sökanden är intagen
i kriminalvårdsanstalt, av styresmannen för anstalten och i annat
fall av den skyddskonsulent som har överinseende över övervakningen.
Styresmannen eller skyddskonsulenten får hänskjuta ärendet till övervakningsnämnden
för avgörande. Ärendet skall alltid hänskjutas, om
styresmannen eller skyddskonsulenten finner att tillstånd ej bör meddelas.

Passtillstånd skall vägras, om det skäligen kan antagas att den dömde
skulle ägna sig åt brottslig verksamhet i samband med en utlandsresa,
att han genom att resa utomlands skulle söka undandra sig fortsatt
verkställighet av den ådömda påföljden eller att resan annars skulle
motverka hans anpassning i samhället.

JuU 1977/78: 39

6

22 § Fråga om passtillstånd enligt 20 § prövas, om sökanden är patient
som avses i 20 § 2, av utskrivningsnämnden eller beslutsnämnden
för psykiskt utvecklingsstörda och i annat fall av överläkaren vid sjukhuset.
Denne får dock hänskjuta ärendet till vederbörande nämnd för
avgörande.

Passtillstånd skall vägras, om det med hänsyn till ändamålet med
vården är olämpligt att patienten har pass.

23 § I passtillstånd kan föreskrivas att pass får utfärdas endast med
begränsad giltighet. I tillstånd som meddelas av styresman eller skyddskonsulent
får dock sådan föreskrift meddelas endast om den överensstämmer
med vad sökanden har begärt.

24 § Undergår passinnehavare kriminalvård som anges i 19 § och
föreligger sådant fall att passtillstånd skulle ha vägrats enligt 21 § andra
stycket, kan övervakningsnämnden besluta att framställning skall göras
hos passmyndighet om att passet skall återkallas.

Bereds passinnehavare sjukvård som anges i 20 § och är det med
hänsyn till ändamålet med vården olämpligt att han har pass, kan
överläkare eller nämnd, som enligt 22 § första stycket har att pröva
fråga om passtillstånd för honom, besluta att framställning skall göras
hos passmyndighet om att passet skall återkallas.

25 § I framställning enligt 24 § får begäras att passet skall återkallas
endast provisoriskt på sex månader eller den kortare tid som anges i
framställningen. I stället för återkallelse får begäras begränsning av passets
giltighet.

26 § Får passmyndighet kännedom om att pass har utfärdats i strid
mot bestämmelserna om passtillstånd, skall passmyndigheten omedelbart
göra anmälan till myndighet som anges i 24 §, om passinnehavaren
alltjämt undergår kriminalvård eller bereds sjukvård som avses i nämnda
paragraf.

Talan mot beslut i passärende m. m.

27 § Talan får ej föras mot passmyndighets anmaning enligt 17 §
att överlämna pass.

I annat fall än som avses i första stycket förs talan mot passmyndighets
beslut enligt denna lag genom besvär hos länsstyrelsen, om beslutet
har meddelats av polisstyrelse, och hos regeringen, om beslutet har
meddelats av passmyndighet utom riket.

Mot beslut av länsstyrelse enligt denna lag förs talan hos regeringen
genom besvär. Grundas beslutet på att passtillstånd har vägrats eller
på att framställning enligt 24 eller 25 § har gjorts hos passmyndigheten,
får talan dock ej föras mot beslutet.

28 § Mot beslut av övervakningsnämnd enligt denna lag förs talan
genom besvär hos den centrala nämnd inom kriminalvården, hos vilken
klaganden skulle ha kunnat påkalla prövning av beslut som avses i 37
kap. 7 eller 9 § brottsbalken, eller den hovrätt, hos vilken han skulle ha
kunnat anföra besvär över beslut som avses i 37 kap. 8 § samma balk.

Mot överläkares beslut om anmälan enligt 20 § 1 får talan ej föras.

JuU 1977/78: 39

7

Talan mot annat beslut av överläkare enligt denna lag förs genom besvär
hos utskrivningsnämnden eller beslutsnämnden för psykiskt utvecklingsstörda.
Mot beslut av utskrivningsnämnd eller beslutsnämnd
förs talan hos psykiatriska nämnden genom besvär.

29 § Mot beslut enligt denna lag av central nämnd inom kriminalvården,
hovrätt eller psykiatriska nämnden får talan ej föras.

30 § Beslut som enligt denna lag meddelas av passmyndighet eller
länsstyrelse länder omedelbart till efterrättelse.

Särskilda bestämmelser

31 § Föreligger med hänsyn till allmän tjänst som passökanden innehar
eller eljest särskilda skäl, får pass utfärdas av chefen för utrikesdepartementet.
I fråga om sådant pass gäller ej 4, 6—16 och 18—30 §§.

Om återkallelse av pass som avses i första stycket beslutar chefen
för utrikesdepartementet.

32 § Regeringen eller chefen för utrikesdepartementet får till förmån
för passökande eller passinnehavare medge avvikelse från denna lag
när det påkallas av särskilda förhållanden.

33 § Är riket i krig eller krigsfara eller råder sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har
befunnit sig, får regeringen genom förordning meddela föreskrifter om
pass, som begränsar rätten till pass för värnpliktiga och civilförsvarspliktiga
eller som annars fordras av hänsyn till rikets försvar eller rikets
säkerhet i övrigt.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. När lagen
träder i kraft, skall passkungörelsen (1940: 471), utrikesförvaltningens
passkungörelse (1940:548) och kungörelsen (1941:836) om skyldighet
för svensk medborgare att vid utresa ur riket innehava giltigt pass upphöra
att gälla. I fråga om ansökan om pass, som har gjorts före ikraftträdandet
och som ej har slutligt prövats dessförinnan, tillämpas dock
äldre bestämmelser.

Bestämmelserna i 4 § andra stycket, 12—18, 24, 25 och 27—33 §§
gäller även beträffande pass som har utfärdats före ikraftträdandet. I
fråga om pass som har utfärdats av länsstyrelse skall dock vad som i
16 § andra meningen föreskrivs om passmyndighet gälla polisstyrelsen
i länsstyrelsens residensort.

JuU 1977/78: 39

8

Motionen

I motionen 1977/78: 1891 av Nils Hörberg (fp) framställs yrkande av
innebörd att riksdagen beslutar att i 6 § andra stycket passlagen skall
efter orden ”sin identitet” införas texten ”samt betala kostnaden för
passet”. Alternativt yrkas att riksdagen skall begära att regeringen överväger
att föreskriva förskottsbetalning av avgift för pass i samband med
passansökan.

Utskottet

De grundläggande bestämmelserna om passkyldigheten och rätten till
pass för svenska medborgare finns f. n. i tre olika författningar, nämligen
kungörelsen (1941: 836) om skyldighet för svensk medborgare att
vid utresa ur riket innehava giltigt pass, passkungörelsen (1940: 471) och
utrikesförvaltningens passkungörelse (1940: 548).

I olika sammanhang har aktualiserats översyn i skilda hänseenden av
bestämmelserna om rätten till pass och rätten att resa utomlands. Motioner
vid 1970 års riksdag vände sig mot att så betydelsefulla frågor
som inskränkningar i resefriheten reglerades enbart i författning, utfärdad
i administrativ ordning. I första lagutskottets av riksdagen godkända
utlåtande över motionerna framhölls det som önskvärt att ett förslag till
lag om svensk medborgares rätt att lämna landet förelädes riksdagen.
Vad utskottet anfört om samfälld lagstiftning i detta hänseende gavs
Kungl. Maj:t till känna (1LU 1970: 10, rskr 88). Frågan om rätt att
överklaga övervakningsnämnds beslut i passärenden togs upp i motioner
vid 1969 års riksdag. I första lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande
i ärendet hemställdes att riksdagen hos Kungl. Majit skulle begära
att regler utfärdades om besvär mot övervakningsnämnds beslut enligt
passkungörelsen (1LU 1969: 30, rskr 143). Vid 1972 års riksdag fattades
ett principbeslut angående den framtida handläggningen av passärenden
(prop. 1972: 1 bil. 4, JuU 4, rskr 46). Vissa passfrågor aktualiserades
också i justitieutskottets betänkande JuU 1973: 32 med anledning
av en motion angående kontroll av rätt att medföra barn ut ur landet.
Frågan om reglering i lag av passkyldigheten och rätten till pass berördes
under förarbetena till den nya regeringsformen, och genom dennas krav
på lagform för begränsningar i de medborgerliga fri- och rättigheterna,
bl. a. friheten att lämna landet, har frågan fått ökad aktualitet.

Förslaget till passlag i den förevarande propositionen grundas på en
inom justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds Ju 1977: 3), som
remissbehandlats i sedvanlig ordning.

I linje med tidigare riksdagsuttalanden och i överensstämmelse med
regeringsformens krav på lagreglering samlas i den föreslagna passlagen
de grundläggande reglerna om rätten för svensk medborgare att

JuU 1977/78: 39

9

erhålla och behålla pass samt om skyldigheten för honom att medföra
pass vid resa ut ur det nordiska passkontrollområdet. Rättssäkerheten i
passärenden förstärks genom en fastare reglering av rätten till pass och
genom utvidgade möjligheter till besvär i sådana ärenden, bl. a. när det
gäller beslut av övervakningsnämnd.

I övrigt innebär förslaget möjligheter att ge allmänheten en förbättrad
service i passärenden genom att befogenheten att utfärda pass decentraliseras
från länsstyrelserna till de lokala polismyndigheterna. Det föreslagna
nya systemet avses också leda till vissa rationaliseringsvinster för
statsverket.

Den nuvarande ordningen för passhantering inom utrikesförvaltningen
behålls i förslaget utan större förändringar.

Nu förekommande straffbestämmelser i passförfattningarna anses
obehövliga och föreslås inte bli överförda till passlagen.

Före lagens ikraftträdande måste utarbetas en verkställighetsförordning
samt centrala och lokala anvisningar. Med hänsyn härtill och till
annat förberedelsearbete anses det vanskligt att f. n. bestämma tidpunkten
för ikraftträdandet. Lagen föreslås därför träda i kraft den dag regeringen
bestämmer. En utgångspunkt för det fortsatta arbetet bör enligt
propositionen vara att passlagen såvitt möjligt träder i kraft den 1 oktober
1979.

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot lagförslaget.

Den i motionen 1977/78: 1891 upptagna frågan om förskottsbetalning
av avgift för pass får ses mot bakgrund av den i promemorian och under
remissbehandlingen därav diskuterade möjligheten att expediera färdigt
pass till sökanden per post. Motioner med önskemål om en sådan ordning
prövades av riksdagen år 1967. Första lagutskottet anslöt sig i sitt
utlåtande över motionerna till motionärernas syfte att underlätta för allmänheten
att utfå pass (1LU 1967: 8). Enligt justitieutskottets mening
har en reglering av den fråga motionären väckt inte sin plats i själva
passlagen. Motionärens önskemål, som bl. a. syftar till att förbättra servicen
för allmänheten i passärenden, bör däremot kunna övervägas
under det fortsatta arbetet på verkställighetsförordning till passlagen.
Vad utskottet nu med anledning av motionen uttalat bör ges regeringen
till känna.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78: 156 antar
det i propositionen framlagda förslaget till passlag,

2. att riksdagen beträffande förskottsbetalning av avgift för pass
med anledning av motionen 1977/78: 1891 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende.

JuU 1977/78: 39

10

Stockholm den 9 maj 1978

På justitieutskottets vägnar
LISA MATTSON

Närvarande: Bertil Lidgård (m)*, Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s),
Bertil Johansson (c), Arne Nygren (s)*, Hans Petersson i Röstånga (fp)*,
Gunde Raneskog (c), Kerstin Andersson i Kumla (s), Hans Pettersson
i Helsingborg (s), Carl Lidbom (s)*, Gunilla André (c), Björn Körlof
(m), Martin Segerstedt (s) och Margareta Andrén (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM l»78 760047