JuU 1977/78:32

Justitieutskottets betänkande
1977/78:32

med anledning av propositionen 1977/78:126 om ersättning för
brottsskador jämte motioner

Propositionen m. m.

I propositionen 1977/78:126 har regeringen (justitiedepartementet) efter
hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta ett i propositionen framlagt
förslag till brottsskadelag.

I propositionen har dessutom föreslagits att riksdagen skall
dels godkänna att en brottsskadenämnd med de uppgifter som angetts i
propositionen inrättas den 1 oktober 1978,
dels till Brottsskadenämnden för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag
av 780 000 kr.,
dels till Ersättning för skador på grund av brott anvisa ett förslagsanslag av
2 000 000 kr. för budgetåret 1978/79 att disponeras fr. o. m. den 1 oktober
1978.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad
utskottet anför under rubriken Utskottet.

I samband med propositionen behandlar utskottet de med anledning av
propositionen väckta motionerna 1977/78:1861 och 1977/78:1862. Motionsyrkandena
redovisas nedan på s. 5.

I ärendet har till utskottet inkommit en skrift från Konsortiet för
Patientförsäkring.

Det vid propositionen fogade lagförslaget är av följande lydelse.

1 Riksdagen 1977178. 7 sami. Nr 32

JuU 1977/78:32

Propositionens förslag till
Brottsskadelag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller ersättning av statsmedel för skada till följd av brott
(brottsskadeersättning).

Lagen tillämpas om brottet har begåtts i Sverige. Vid personskada är lagen
dessutom tillämplig om brottet har begåtts utomlands mot någon som hade
hemvist i Sverige. Lagen tillämpas dock ej, om brottet och den skadelidande
har så ringa anknytning till Sverige att det inte är rimligt att skadan ersätts av
svenska statsmedel.

Förutsättningar för brottsskadeersättning

2 § Brottsskadeersättning utgår för personskada. Som personskada ersätts
även skada på kläder, glasögon och liknande föremål som den skadade bar på
sig vid skadetillfället.

3 § Brottsskadeersättning utgår för sakskada i fall då brottet har begåtts av
någon som var

1. intagen i kriminalvårdsanstalt,

2. inskriven vid eller intagen i ungdomsvårdsskola,

3. intagen i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare, såvitt gäller
försökspermitterad dock endast om han bodde på inackorderingshem eller
fick familjevård,

4. häktad enligt beslut som hade verkställts, eller

5. underkastad motsvarande frihetsberövande i Danmark, Finland, Island
eller Norge.

Första stycket tillämpas även på ren förmögenhetsskada, om särskilda skäl
föreligger.

4 § Brottsskadeersättning utgår för sakskada och ren förmögenhetsskada
även i annat fall än som avses i 3 § i den mån den skadelidandes möjligheter
att försörja sig allvarligt har äventyrats genom skadan eller ersättningsbehovet
annars, med hänsyn till hans ekonomiska villkor och omständigheterna
i övrigt, framstår som särskilt angeläget.

Bestämmande av brottsskadeersättning

5 § Brottsskadeersättning med anledning av personskada bestäms enligt 5
kap. 1-5 §§ skadeståndslagen (1972:207).

JuU 1977/78:32

Livränta utgår endast när ersättningen är av väsentlig betydelse för den
skadelidandes framtida vård eller försörjning. Livränta värdesäkras enligt
lagen (1973:213) om ändring av skadeståndslivräntor.

Brottsskadeersättning med anledning av sakskada bestäms enligt 5 kap. 7 §
skadeståndslagen (1972:207).

6 § Vid bestämmande av brottsskadeersättning avräknas skadestånd på
grund av skadan som skadevållaren har betalat eller kan antagas ha förmåga
att betala.

7 § Vid bestämmande av brottsskadeersättning med anledning av personskada
avräknas, förutom skadestånd, annan ersättning som den skadelidande
har rätt till på grund av skadan och som inte har avräknats redan med stöd av
5 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207). Avräkning sker dock ej i den mån
ersättningen motsvarar ett sparande från den skadelidandes sida.

Vid bestämmande av brottsskadeersättning med anledning av sakskada
eller ren förmögenhetsskada avräknas, förutom skadestånd, annan ersättning
som den skadelidande har rätt till på grund av skadan.

8 § Vid bestämmande av brottsskadeersättning för skada på egendom, som
ej var försäkrad mot skaderisken och som den skadelidande måste antagas ha
underlåtit att försäkra på grund av omfattningen av sina tillgångar och
riskspridningen i sin verksamhet, avräknas försäkringsersättning som skulle
ha utgått om försäkring hade funnits.

Vid bestämmande av brottsskadeersättning för skada på egendom, som
enligt vedertaget bruk borde ha hållits försäkrad mot skaderisken men som
den skadelidande har försummat att försäkra, avräknas i skälig omfattning
försäkringsersättning som skulle ha utgått om försäkring hade funnits.

9 § 1 fråga om jämkning av brottsskadeersättning på grund av medverkan
genom vållande på den skadelidandes sida tillämpas 6 kap. 1 § skadeståndslagen
(1972:207).

Brottsskadeersättning kan även i fall då det inte följer av första stycket
sättas ned eller falla bort, om särskilda skäl föreligger med hänsyn till att den
skadelidande eller, om skadan har lett till döden, den avlidne genom sitt
uppträdande i samband med brottet eller på annat liknande sätt uppsåtligen
eller av oaktsamhet har ökat skaderisken. Vid sakskada eller ren förmögenhetsskada
kan ersättningen också sättas ned eller falla bort, om särskilda skäl
föreligger med hänsyn till att den skadelidande genom underlåtenhet att
vidtaga sedvanliga försiktighetsåtgärder uppsåtligen eller av oaktsamhet har
ökat skaderisken.

10 § Vid personskada och vid sakskada eller ren förmögenhetsskada avräk -

1* Riksdagen 1977/78. 7 sami. Nr 32

Juli 1977/78:32

nas ett självriskbelopp. Beloppet fastställs av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer och beräknas med ledning av de lägsta självriskbelopp
som tillämpas här i landet vid konsumentförsäkring som innefattar skydd
mot skada till följd av brott.

Första stycket gäller ej i fråga om skada till följd av brott av någon som
avses i 3 §, om brottet har begåtts på eller i närheten av anstalt eller annan
plats där han var omhändertagen eller fick vård eller om i övrigt särskilda skäl
föreligger.

11 § Brottsskadeersättning med anledning av personskada som fastställs i
form av engångsbelopp utgår med högst tjugo gånger det basbelopp enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller då ersättningen bestäms.
Ersättning som fastställs i form av livränta utgår för varje år med högst tre
gånger det basbelopp som gäller då ersättningen bestäms.

Brottsskadeersättning med anledning av sakskada och ren förmögenhetsskada
utgår med högst tio gånger det basbelopp som gäller då ersättningen
bestäms.

Prövningen av ärende om brottsskadeersättning

12 § Ärende om brottsskadeersättning prövas av brottsskadenämnden.
Regeringen kan dock föreskriva att annan myndighet skall pröva ärende om
ersättning för skada vållad av någon som avses i 3 § 1 eller 2, om ansökan
gäller ersättning med högst 500 kronor. Mot beslut av sådan myndighet förs
talan hos brottsskadenämnden genom besvär.

Mot brottsskadenämndens beslut får talan inte föras.

13 § Brottsskadenämnden består av ordförande, vice ordförande och tre
andra ledamöter. Ordföranden och vice ordföranden skall vara lagfarna och
erfarna i domarvärv.

Brottsskadenämnden är beslutför med fyra ledamöter.

I den utsträckning som regeringen föreskriver får ordföranden, vice
ordföranden eller tjänsteman vid brottsskadenämnden på nämndens vägnar
avgöra ärende om brottsskadeersättning som ej är av principiell betydelse
eller annars av större vikt.

14 § Ansökan om brottsskadeersättning skall göras inom två år från det att
brottet begicks. Föreligger särskilda skäl kan ansökan prövas även om den har
kommit in för sent.

Ansökan prövas endast om brottet har anmälts till åklagare eller polismyndighet
eller om sökanden visar giltig anledning till att sådan anmälan inte har
gjorts.

JulJ 1977/78:32

15 § Kostnad för biträde eller utredning i ärende om brottsskadeersättning
kan ersättas av allmänna medel, om synnerliga skäl föreligger med hänsyn till
sökandens ekonomiska förhållanden och övriga omständigheter.

Övriga bestämmelser

16 § Anspråk på brottsskadeersättning får inte överlåtas innan ersättningen
är tillgänglig för lyftning.

Anspråk på brottsskadeersättning med anledning av personskada får inte
tagas i mät för den skadelidandes skuld. Utmätning av livräntebelopp kan
dock ske enligt vad som föreskrivs i utsökningslagen (1877:31 s. 1).

17 § Utgår brottsskadeersättning, inträder staten intill det utgivna beloppet i
den skadelidandes rätt till skadestånd till den del detta ej har avräknats vid
bestämmande av ersättningen. Detsamma gäller beträffande annan förmån
på grund av skadan som hade bort avräknas vid ersättningens bestämmande
men som då inte var känd.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1978.

Motionerna

I motionen 1977/78:1861 av Nils Hörberg (fp) och Essen Lindahl (s)
hemställs att riksdagen begär att regeringen undersöker möjligheten att
förbilliga administrationen av brottsskaderegleringen genom att för denna
anlita den inom försäkringsbolagen redan etblerade skaderegleringsorganisationen
i stället för att bygga upp en statlig administration.

1 motionen 1977/78:1862 av Hans Nyhage (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag att organisationen av skaderegleringen i
samband med brottsskador skall ske i enlighet med vad som anges i
motionen.

Utskottet

Brottsskadelagen

I propositionen föreslås en brottsskadelag med nya regler om ersättning av
statliga medel för brottsskador (brottsskadeersättning). Det nya ersättningssystemet
avses ersätta de nuvarande, provisoriska systemen som ger
ersättning av allmänna medel för s. k. rymlingsskador och personskador i
allmänhet på grund av brott.

Den nya lagen innebär att den nuvarande behovsprövningen vid vanliga
personskador tas bort och att ersättning för såväl person- som egendoms -

JuU 1977/78:32

skador i stället skall utgå enligt den skadeståndsrättsliga grundsatsen om full
gottgörelse för skadan. Även i övrigt skall skadeståndsrättsliga grundsatser
tillämpas i princip.

I fråga om egendomsskador har ersättningsrätten begränsats till de särskilt
angelägna ersättningsbehoven. Ersättning skall sålunda utgå om den skadelidandes
försörjningsmöjligheter allvarligt har äventyrats genom skadan eller
om ersättningsbehovet i övrigt framstår som särskilt angeläget med hänsyn
till den skadelidandes ekonomiska villkor och omständigheterna i övrigt.
Dessutom skall ersättning utgå om skadevållaren varit omhändertagen i bl. a.
kriminalvårdsanstalt, ungdomsvårdsskola eller häkte.

Brottsskadeersättningen utgår endast om och i den mån ersättning för
skadan inte kan erhållas av den skadevållande eller på grund av försäkring
eller liknande. Vid personskada och vid sakskada eller ren förmögenhetsskada
skall avräknas ett självriskbelopp som avses ligga i nivå med den lägsta
självrisk som tillämpas vid försäkring för brottsskador, f. n. ca 300 kr.
Brottsskadeersättning med anledning av personskada som fastställs i form av
engångsbelopp skall utgå med högst tjugo gånger det basbelopp som gäller då
ersättningen bestäms. För ersättning med anledning av sakskada och ren
förmögenhetsskada har maximibeloppet bestämts till tio gånger basbeloppet.

En annan begränsning när det gäller möjligheten att fl ersättning består i
att ersättningen skall kunna nedsättas ej endast såsom inom skadeståndsrätten
på grund av medvållande från den skadelidandes sida utan även då
denne genom sitt uppträdande i samband med brottet eller på annat liknande
sätt uppsåtligen eller av oaktsamhet ökat skaderisken.

Ärenden om brottsskadeersättning skall prövas av en ny myndighet,
brottsskadenämnden. Nämnden skall bestå av ordförande och vice ordförande,
vilka skall vara lagfarna och erfarna i domarvärv, samt tre andra
ledamöter.

Brottsskadelagen föreslås träda i kraft den 1 oktober 1978.

Frågan om ersättning av allmänna medel till personer som drabbats av
brott har alltsedan mitten av 1940-talet gång efter annan genom motioner
aktualiserats i riksdagen. Återkommande förslag har gällt införande av en
obligatorisk försäkring för brottsskador och åtagande av staten att svara för
ersättning av allmänna medel för dessa skador. Förslagen har främst varit
inriktade på fall av personskada, men också andra typer av skador har
omfattats av önskemålen.

Motionsyrkandena har så till vida vunnit instämmande vid riksdagsbehandlingen
att det vid olika tillfällen uttalats som angeläget att de som blir
offer för brott i största möjliga mån får gottgörelse för de skador som åsamkats
dem. Under hänvisning till de svårlösta problem som ansetts förknippade
med en allmän ersättningsordning och till pågående utredningar på skadestånds-
och försäkringsrättens områden har dock motionerna, framför allt
under tidigare år, som regel inte föranlett några åtgärder från riksdagens sida.

JuU 1977/78:32

De provisoriska ersättningsanordningar med möjlighet till ersättning för
rymlingsskador och vissa personskador, som tillkom åren 1947 respektive
1971, har dock sin grund i framställningar från riksdagen.

Frågan om en vidgad ersättning av allmänna medel till brottsoffer
aktualiserades ånyo i motioner vid 1974 års riksdag. I sitt av riksdagen
godkända betänkande (JuU 1974:1) förordade utskottet att frågan om vidgat
statligt ersättningsansvar för brottsskador skulle utredas. Syftet borde enligt
utskottet vara att åstadkomma ett ersättningssystem som bättre tillgodoser
önskemålet att ge ekonomiskt skydd åt personer som drabbas av skada
genom brott. Nuvarande svårigheter för brottsoffer att utfå ersättning för
liden skada torde, uttalade utskottet vidare, bidra till svårigheterna att hos
allmänheten vinna gehör för den delvis nya kriminalpolitik som bl. a. legat till
grund för 1973 års kriminalvårdsreform. Ett ökat statligt ansvar för brottsskador
skulle enligt utskottets mening sannolikt öka förståelsen för den
öppna och mer humana kriminalvård som statsmakterna under stor enighet
fattat beslut om. Ett sådant samhällsansvar skulle också, i kombination med
andra åtgärder, kunna underlätta rehabiliteringen av den som begått brott och
därvid ådragit sig en omfattande skadeståndsbörda.

Ett vidgat statligt ersättningsansvar borde enligt utskottet gälla såväl
person- som egendomsskada. En utvidgning av ersättningssystemet till att
omfatta även sakskador framstod ur social synvinkel som särskilt angelägen
med hänsyn till att försäkringsskydd vid sådana skador ofta torde saknas hos
de sämst ställda grupperna i samhället. Någon form av begränsning torde
dock enligt utskottet få göras beträffande vissa brottstyper.

Utskottet framhöll också att det borde efterstävas att ersättning skulle utgå
enligt den skadeståndsrättsliga grundsatsen att den skadelidande skulle
försättas i samma situation som om skadan inte inträffat; gottgörelse skulle
således inte längre syfta till att främst tillgodose socialt ömmande ersättningsbehov.
Även i övrigt borde skadeståndsrättsliga principer tillämpas vid
ersättningsprövningen. Visst utrymme borde dock finnas för ett hänsynstagande
till den skadelidandes allmänna uppträdande i samband med skadehändelsen.

Ordningen med två ersättningssystem - handlagda inom justitiedepartementet
och socialstyrelsen - ansågs av utskottet orationell. Det borde därför
övervägas att sammanföra dem till gemensam administration. I fråga om
prövningen borde i första hand eftersträvas en ordning där ärendena
handläggs av en domstolsliknande nämnd eller av annat fristående organ.

Med anledning av riksdagens begäran om utredning tillsattes den s. k.
brottsskadeutredningen. Utredningen avgav betänkandet (SOU 1977:36)
Ersättning för brottsskador.

Lagförslaget i propositionen, som nära anknyter till vad som föreslogs i
betänkandet, tillgodoser i allt väsentligt de önskemål som innefattades i de av
riksdagen uppdragna riktlinjerna. Mot denna bakgrund finner utskottet inte
anledning till erinran mot förslaget i stort.

JuU 1977/78:32

I fråga om ersättning för sakskada och ren förmögenhetsskada noterar
utskottet den påtagliga restriktiviteten i propositionens förslag. Lösningen
innebär, som ovan anförts, att egendomsskador i allmänhet skall ersättas
endast när så i det enskilda fallet framstår som särskilt angeläget med hänsyn
till den skadelidandes ekonomiska villkor och omständigheterna i övrigt.
Som exempel nämns fall där den skadelidandes försörjningsmöjligheter
allvarligt äventyrats genom skadan eller där en pensionär berövats egendom
som han endast med stora ekonomiska uppoffringar lyckats skaffa sig. Som
lagrådet framhåller är utrymmet för ersättning i själva verket ytterst
begränsat. Här bortses då från de s. k. rymlingsskadorna för vilka ersättning
enligt vad ovan sagts skall kunna ges enligt avsevärt förmånligare regler.

Enligt utskottets mening är det, när det gäller ersättning för egendomsskador
i allmänhet, fråga om en utomordentligt svår avvägning där de
statsfinansiella skälen måste tillmätas stor betydelse. Utskottet anser - inte
minst med tanke på särreglerna när det gällers. k. rymlingsskadoroch på det
utsträckta tillämpningsområdet för ersättning vid sådana skador - att
anledning saknas att invända mot den lösning som valts i propositionen.

I fråga om de kategorier av skadevållare som omfattas av den särskilda
regleringen i 3 §förs. k. rymlingsskadorvill utskottet understryka att, när det
gäller den som är intagen i kriminalvårdsanstalt, de särskilda reglerna är
tillämpliga från den tidpunkt då verkställigheten börjar till dess den intagne
friges villkorligt, överförs till vård utom anstalt eller friges sedan straffet till
fullo verkställts. Ersättningssystemet omfattar alltså skador som den intagne
vållar inom anstalten, under rymning eller vid permission eller frigång eller
då han av annan anledning vistas utanför anstalten under verkställighetstiden,
t. ex. på sjukhus eller behandlingshem. När det gäller den som är
inskriven vid eller intagen i ungdomsvårdsskola, avser på motsvarande sätt
ersättningsmöjligheterna skador som vållas inom skolan samt under
rymning, permission och vård utom skolan.

I det följande upptar utskottet till behandling, förutom de motioner som
väckts med anledning av propositionen, vissa spörsmål som eljest tilldragit
sig utskottets uppmärksamhet.

Som ovan framhållits skall enligt propositionen ärenden enligt lagen
handhas av en särskild, fristående nämnd, brottsskadenämnden. Ärenden
som inte är av principiell betydelse skall kunna delegeras till ordföranden,
vice ordföranden eller tjänsteman vid nämnden och avgöras av denne på
nämndens vägnar.

I motionerna 1861 och 1862 framförs uppfattningen att administrationen
skulle kunna förbilligas om skaderegleringen i stället anförtros försäkringsbolagen
som har en uppbyggd organisation med skadereglerare och besiktningsmän
med stor erfarenhet från ärenden av den karaktär som det här är
fråga om. Särskilt påpekas att vissa försäkringsbolag av staten, landstingen
och kommunerna anförtrotts uppdraget att handha skaderegleringen för
behandlingsskador inom sjukvården, den s. k. patientförsäkringen, samt att

JuU 1977/78:32

försäkringsbolag på uppdrag av arbetsmarknadens parter ombesörjer regleringen
av skador inom den s. k. trygghetsförsäkringen. Motionsyrkandena
går ut på att riksdagen skall begära att regeringen undersöker möjligheterna
av, respektive framlägger förslag till den i motionerna förordade
ordningen.

Utskottet vill med anledning av motionerna understryka lagrådets uttalande
att den föreslagna lagregleringen inte kan anses innebära ett fastslående
av att staten i princip skulle vara skyldig att på skadeståndsrättslig eller annan
grund svara för skador i följd av brott. Bestämmelserna måste i stället anses
ha den mera begränsade innebörden att staten av sociala och humanitära skäl
åtar sig att inom brottsskadelagens ram utge brottsskadeersättning. Prövningen
av ersättningsfrågan i det särskilda fallet innefattar en ren myndighetsutövning,
som inte minst med tanke på ersättningssystemets inslag av
socialt betingade värderingar kan vara av mycket grannlaga natur. Mot denna
bakgrund är det, som också departementschefen framhåller, främmande att
låta försäkringsbolagen ombesörja skaderegleringen. Motionsyrkandena i
sådant syfte bör därför inte vinna riksdagens bifall. Självklart kan det dock
finnas anledning att på annat sätt söka utnyttja den erfarenhet i skaderegleringsfrågor
av liknande natur som finns inom försäkringsbranschen, t. ex.
genom att till brottsskadenämnden knyta ledamöter med erfarenheter från
skadereglering eller att anlita försäkringsbolagen eller organ som företräder
dem som remissorgan i ärenden hos nämnden.

Enligt 6 § i propositionens lagförslag skall vid bestämmande av brottsskadeersättning
avräknas skadestånd på grund av skadan som skadevållaren har
betalat eller kan antas ha förmåga att betala. Motsvarande avräkning bör
självfallet företas om skadestånd på grund av skadan skall utges av annan
skadeståndsskyldig än den som har vållat skadan, t. ex. dennes arbetsgivare,
eller av flera solidariskt ansvariga skadevållare. Lagtexten bör ändras i
enlighet härmed. Utskottet vill i sammanhanget tillägga att man, när det
gäller att avgöra om avräkning bör ske av skadestånd som inte har betalats när
brottsskadeersättningen bestäms, inte får ställa alltför stora krav på den
skadelidande i fråga om hans aktivitet för att få ut ett skadestånd som han har
rätt till på grund av skadan. Avräkning bör således som departementschefen
framhåller inte ske t. ex. om det redan från början framstår som klart att den
skadelidande har små utsikter att inom överskådlig tid få betalning för
skadeståndet.

I 7 § första stycket andra meningen bör en ändring göras för att klarlägga
att, i fall då personskada har lett till döden och det kan bli aktuellt med
brottsskadeersättning till efterlevande, avräkning av försäkringsersättning

o. d. enligt första meningen inte skall ske i den mån ersättningen motsvarar
ett sparande antingen av den skadelidande själv, dvs. den efterlevande, eller
av den avlidne. I sammanhanget kan påpekas att det däremot inte finns något
hinder mot att ersättningen beaktas skönsmässigt med stöd av bestämmelsen
i 5 kap. 2 § andra stycket skadeståndslagen.

JuU 1977/78:32

Anslagsfrågor m. m.

I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna att en brottsskadenämnd
med de uppgifter som angetts i det föregående inrättas den 1 oktober
1978 samt att under ett nytt anslag under justitiedepartementets huvudtitel,
benämnt Brottsskadenämnden, för budgetåret 1978/79 anvisas ett förslagsanslag
av 780 000 kr. Beloppet är avsett att täcka, förutom lönekostnader,
utgifter för lokalkostnader, reseersättningar, arvoden till brottsskadenämndens
ledamöter, expenser, däri inräknat medel för information, samt vissa
andra omkostnader. På personalsidan beräknas att t. v. samma antal tjänster
som i dag disponeras i justitiedepartementet och socialstyrelsen för beredning
av brottsskadeärenden skall behövas på det nya kansliet.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag i denna del. L

Departementschefen uppger vidare att han i likhet med brottsskadeutredningen
beräknar att medelsbehovet för brottsskadeersättningar kommer att
öka med ca 800 000 kr. under det första året som reformen är i kraft. Fr. o. m.
ikraftträdandet den 1 oktober 1978 bör enligt departementschefen alla
ersättningar anvisas under ett nytt anslag under justitiedepartementets
huvudtitel, benämnt Ersättning för skador på grund av brott. Medelsbehovet
från den 1 oktober 1978 och budgetåret ut beräknas till ca 2 milj. kr. Medel
som har anvisats under nu gällande anslag för ersättning vid brottsskador -anslaget G 1 på justitiedepartementets huvudtitel - men som ej har utnyttjats
den 1 oktober 1978 bör enligt departementschefen tillföras budgetutjämningsfonden.
Hemställan innebär att riksdagen till Ersättning för skador på
grund av brott skall anvisa ett förslagsanslag av 2 000 000 kr. för budgetåret
1978/79 att disponeras fr. o. m. den 1 oktober 1978.

Utskottet noterar i denna del att socialutskottet i sitt betänkande (SoU
1977/78:31) hemställt att riksdagen under anslaget I 4 Ersättningar för skador
vållade av vissa rymlingar m. fl. på socialdepartementets huvudtitel anvisar
ett förslagsanslag av 1,2 milj. kr. för budgetåret 1978/79. Den del av anslaget
som ej har utnyttjats den 1 oktober 1978 bör enligt socialutskottet tillföras
budgetutjämningsfonden.

Justitieutskottet har inte heller i denna del någon erinran mot förslagen i
propositionen. Det nya anslaget får i enlighet med regeringens förslag
disponeras fr. o. m. den 1 oktober 1978. För tiden dessförinnan blir medelsbehovet
under socialdepartementets huvudtitel under nästa budgetår tillgodosett
om riksdagen bifaller socialutskottets förslag till medelsanvisning.

JuU 1977/78:32

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med avslag på motionerna 1977/78:1861 och
1977/78:1862 antar det i propositionen 1977/78:126 framlagda
förslaget till brottsskadelag med de ändringar att 6 och 7 §§
erhåller nedan angivna som Utskottets förslag betecknade
lydelse.

Regeringens förslag Utskottets förslag

6 §

Vid bestämmande av brottsskade- Vid bestämmande av brottsskade ersättning

avräknas skadestånd på ersättning avräknas skadestånd som

grund av skadan som skadevållaren har betalts eller bör kunna bli betalt till

har betalat eller kan antagas ha den skadelidande på grund av ska förmåga

att betala. dan.

1 §

Vid bestämmande av brottsskade- Vid bestämmande av brottsskade ersättning

med anledning av person- ersättning med anledning av personskada
avräknas, förutom skade- skada avräknas, förutom skadestånd,
annan ersättning som den stånd, annan ersättning som den

skadelidande har rätt till på grund av skadelidande har rätt till på grund av

skadan och som inte har avräknats skadan och som inte har avräknats

redan med stöd av 5 kap. 3 § skade- redan med stöd av 5 kap. 3 § skadeståndslagen
(1972:207). Avräkning ståndslagen (1972:207). Avräkning

sker dock ej i den mån ersättningen sker dock ej i den mån ersättningen

motsvarar ett sparande från den motsvarar ett sparande på den

skadelidandes sida. skadelidandes sida.

Vid bestämmande av brottsskadeersättning med anledning av sakskada
eller ren förmögenhetsskada avräknas, förutom skadestånd,annan ersättning
som den skadelidande har rätt till på grund av skadan.

2. att riksdagen godkänner att en brottsskadenämnd inrättas den 1
oktober 1978 med de uppgifter som angetts i propositionen,

3. att riksdagen till Brottsskadenämnden för budgetåret 1978/79
anvisar ett förslagsanslag av 780 000 kr.,

4. att riksdagen till Ersättning för skador på grund av brott för
budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag av 2 000 000 kr.

Stockholm den 27 april 1978

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

JuU 1977/78:32

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Bertil
Johansson (c), Arne Nygren (s), Lilly Bergander (s), Gunde Raneskog (c),
Håkan Winberg (m), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Svea Wiklund (c),
Gunilla André (c). Ella Johnsson (c), Helge Klöver (s). Martin Segerstedt (s)
och Margareta Andrén (fp).

GOTAB Sockholm 1978