JuU 1977/78:26

Justitieutskottets betänkande
1977/78:26

med anledning av propositionen 1977/78:69 om ändring i 6 kap.
brottsbalken jämte motioner

Propositionen m. m.

I propositionen 1977/78:69 har regeringen (justitiedepartementet) efter
hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta ett i propositionen framlagt
förslag till lag om ändring i brottsbalken.

Förslaget innebär att bestämmelserna i 6 kap. brottsbalken om otukt med
ungdom och förförelse av ungdom ändras så att samma åldersgränser
kommer att gälla för homosexuella och heterosexuella förbindelser.

1 samband med propositionen behandlar utskottet de med anledning av
propositionen väckta motionerna 1977/78:209-212 samt den under den
allmänna motionstiden i år väckta motionen 1977/78:991. Motionsyrkandena
redovisas nedan på s. 2.

I ärendet har till utskottet inkommit skrifter från Förbundet för homosexuellas
integration i samhället, Helgelseförbundet, Nossebro missionsförsamling,
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, Sveriges pingstpredikanter
och Åmåls missionsförsamling.

Det vid propositionen fogade lagförslaget är av följande lydelse.

Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrives att 6 kap. 4 och 8 §§ brottsbalken skall ha nedan
angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

6 kap.
4 §>

Nuvarande lydelse

Har någon könsligt umgänge med
annan av motsatt kön, som är under
aderton år och som står under hans
tillsyn vid skola, anstalt eller annan
inrättning eller som eljest står under
hans övervakning, vård eller lydnad,
eller sker det under utnyttjande i
annat fall av den underåriges bero -

Har någon könsligt umgänge med
den som är under aderton år och som
står under hans tillsyn vid skola,
anstalt eller annan inrättning eller
som eljest står under hans övervakning,
vård eller lydnad, eller sker det
under utnyttjande i annat fall av den
underåriges beroende ställning dö -

1 Senaste lydelse 1969:162.

1 Riksdagen 1977/78. 7 sami. Nr 26

JulJ 1977/78:26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ende ställning, dömes för otukt mes föro tukt med ung dom till

med ungdom till fängelse i högst fängelse i högst fyra år.

fyra år.

Detsamma skall gälla, om någon
som fyllt aderton år har könsligt
umgänge med annan av samma kön
som ej fyllt aderton år eller ock, under
omständigheter som angivas i första
stycket, med annan av samma kön
som är under tjugo år.

8 §2

Den som genom att utlova eller Den som genom att utlova eller
giva ersättning skaffar eller söker giva ersättning skaffar eller söker

skaffa sig tillfällig könsförbindelse skaffa sig tillfällig könsförbindelse

med någon som är under aderton år med någon som är under aderton år,

eller, om han är av samma kön, under dömes för förförelse av ung tjugo

år, dömes förförförelse av domtill böter eller fängelse i högst

ungdom till böter eller fängelse i sex månader,

högst sex månader.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1978.

Motionerna

I motionerna 1977/78:209 av Tore Nilsson (m), 1977/78:210 av Gunde
Raneskog (c) och Sven Johansson (c) samt 1977/78:211 av Rolf Sellgren m. fl.
(fp) yrkas att riksdagen skall avslå propositionen.

I motionerna 1977/78:212 av Jörn Svensson m. fl. (vpk) och 1977/78:991 av
Christer Nilsson (s) yrkas att riksdagen skall upphäva 6 kap. 5 § brottsbalken.

Utskottet

Inledning

16 kap. brottsbalken (BrB) finns bestämmelser om straff för sedlighetsbrott.
Kriminaliseringen tar främst sikte på gärningar som innefattar övergrepp mot
barn eller ungdom eller utgör en kränkning av någon i sexuellt hänseende
eller ett ekonomiskt utnyttjande av annans otuktiga levnadssätt. 1 1-5 §§
behandlas de s. k. otuktsbrotten, dvs. våldtäkt och våldförande (1 §),
frihetskränkande otukt (2 §), otukt med barn (3 §), otukt med ungdom (4 §)

2 Senaste lydelse 1969:162.

JuU 1977/78:26

samt otukt med avkomling och otukt med syskon, incest (5 §). Exhibitionism
och annat sedlighetssårande beteende bestraffas enligt 6 §. Vissa
bestämmelser som riktar sig mot främjande av prostitution finns i 7 och 8 §§.
Kapitlet innehåller dessutom bestämmelser om bl. a. straff för försök samt
krav på angivelse och särskild åtalsprövning i fråga om vissa av brotten.

Enligt bemyndigande av Kungl. Maj:t tillkallades år 1972 en sakkunnig för
att se över BrB:s bestämmelser om sedlighetsbrott. Den sakkunnige, som
antog namnet sexualbrottsutredningen, avlämnade i februari 1976 betänkandet
(SOU 1976:9) Sexuella övergrepp. I betänkandet föreslogs omfattande
ändringar i bestämmelserna om sedlighetsbrott. Bl. a. föreslogs att de nu
gällande särskilda straffbestämmelserna för homosexuella förbindelser och
incest skulle upphävas. Efter remissbehandling av betänkandet tillkallades
enligt regeringens bemyndigande i februari 1977 en kommitté med uppdrag
att på nytt se över lagstiftningen om sedlighetsbrott. Kommittén, 1977 års
sexualbrottskommitté, avlämnade i juni 1977 ett delbetänkande (Ds Ju
1977:7) PM med förslag till lag om ändring i brottsbalken. I betänkandet
förordade kommittén en partiell reform rörande den straffrättsliga regleringen
av homosexuella förbindelser och incest. Förslaget överensstämmer i
princip med vad sexualbrottsutredningen föreslog i dessa delar.

I september 1977 beslutade regeringen inhämta lagrådets yttrande över ett
inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om ändring i brottsbalken,
vilket i sak överensstämde med vad sexualbrottskommittén förordat. I
den förevarande propositionen föreslås på grundval av sexualbrottskommitténs
förslag en reform, som innebär att homosexuella och heterosexuella
handlingar i princip skall behandlas lika i straffrättsligt hänseende. Propositionen
innehåller inte något förslag att avskaffa straffbestämmelserna mot
incest.

De homosexuellas straffrättsliga ställning

I 6 kap. 3 § BrB stadgas straff för den som har könsligt umgänge med barn
under 15 år (otukt med barn). Straffet anges till fängelse i högst fyra år.
Stadgandet riktar sig mot både heterosexuella och homosexuella handlingar.

För ungdom mellan 15 och 18 år ges i 6 kap. 4 § första stycket BrB ett
begränsat straffskydd mot heterosexuell otukt, nämligen för de fall att den
underårige står under gärningsmannens tillsyn vid skola, anstalt eller annan
inrättning eller eljest står under gärningsmannens övervakning, vård eller
lydnad eller gärningen sker under utnyttjande i annat fall av den underåriges
beroende ställning (otukt med ungdom).

Andra stycket i samma lagrum gäller homosexuell otukt med ungdom över
15 år. Dels ges ett absolut straffskydd för ungdom under 18 år, dels ges ett
straffskydd för ungdom under 20 år under samma förutsättningar som gäller
enligt första stycket. För homosexuell otukt inträder dock aldrig ansvar enligt

1* Riksdagen 1977/78. 7 sami Nr 26

JulJ 1977/78:26

lagrummet om gärningsmannen själv är under 18 år. - Straffet för otukt med
ungdom är fängelse i högst fyra år.

Enligt 6 kap. 8 § BrB straffas den som genom att utlova eller ge ersättning
skaffar eller söker skaffa sig tillfällig könsförbindelse med någon som är under
18 år eller, om han är av samma kön, under 20 år (förförelse av ungdom).
Straffet anges till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den nuvarande regleringen fick i allt väsentligt sin utformning vid
lagstiftning år 1944 då homosexuellt umgänge mellan vuxna avkriminaliserades.
I samband med BrB:s införande verkställdes en i huvudsak teknisk
översyn av bestämmelserna. Efter BrB:s ikraftträdande genomfördes i
anslutning till att myndighetsåldern sänktes från 21 till 20 år motsvarande
sänkning av åldern för det relativa straffskyddet i homosexuella relationer.

Bakom särregleringen av homosexuella handlingar ligger uppfattningen att
sådana handlingar medför större risker i psykiskt och socialt hänseende för
unga människor än vad som är fallet vid heterosexuellt umgänge. Främst har
det varit den s. k. förförelseteorin som influerat på ställningstagandena.
Enligt denna teori, som tidigare hade talrika förespråkare också inom
medicinsk sakkunskap, kan homosexuella upplevelser i puberteten leda till
en permanent homosexuell läggning hos den unge.

I propositionen förordas som nyss sagts en reform som innebär att
homosexuella och heterosexuella handlingar i princip skall behandlas lika i
straffrättsligt hänseende. Likställdheten åstadkommes enligt det vid propositionen
fogade lagförslaget enligt följande. Bestämmelsen i 6 kap. 4 § första
stycket BrB om otukt med ungdom görs tillämplig även på sexuella gärningar
riktade mot någon som är av samma kön som gärningsmannen. Andra
stycket av samma paragraf upphävs. I bestämmelsen i 6 kap. 8 § BrB om
förförelse av ungdom slopas den särskilda 20-årsgränsen för homosexuella
förbindelser. - I avbidan på resultatet av sexualbrottskommitténs fortsatta
arbete bevaras t. v. den skillnad som består i att ”homosexuell våldtäkt” och
”homosexuellt våldförande” inte kan bestraffas enligt 6 kap. 1 § BrB utan
endast som frihetskränkande otukt och eventuellt grov misshandel eller
olaga tvång som utgör grovt brott.

Yrkandena i motionerna 209, 210 och 211 om avslag på propositionen
bygger på resonemang om att förförelseteorin alltjämt har giltighet. I de båda
förstnämnda motionerna motiveras yrkandena också med hänvisningar till
vikten av att upprätthålla grundläggande kristna värderingar.

I anslutning till den ökade uppmärksamhet som under senare år ägnats de
homosexuellas situation i samhället har också - redan under tiden före
tillsättandet av sexualbrottsutredningen och sexualbrottskommittén - den
straffrättsliga särregleringen av homosexuella förbindelser ifrågasatts (se
prop. 1969:25 s. 79 och JuU 1971:19). Bakom det nu framlagda förslaget i
propositionen att upphäva denna särreglering ligger ingående överväganden
inom sexualbrottsutredningen och sexualbrottskommittén.

JuU 1977/78:26

Under övervägandena har anförts att en straffrättslig särreglering försvårar
strävandena att förbättra de homosexuellas villkor och att en sådan
lagstiftning är försvarlig endast om de homosexuellas avvikande beteendemönster
innebär uppenbara risker för att enskilda eller allmänna intressen
skadas. Av särskild betydelse är här den kritik som med stöd av en
omfattande vetenskaplig dokumentation riktats mot förförelseteorin.
Utskottet hänvisar till redogörelsen härför i sexualbrottsutredningens betänkande
s. 98 ff. och 213 ff. Härvidlag bör också framhållas att sexualbrottskommittén
konstaterat att det inte finns grund - vare sig i vetenskaplig teori
eller i erfarenheterna från det praktiska rättslivet - för antagande att
homosexuella upplevelser hos ungdomar i åldrarna över 15 år ens i någon
mån påverkar deras driftsinriktning. Det synes enligt kommittén inte heller
finnas belägg för att sådana upplevelser under dessa levnadsår annat än i
undantagsfall leder till homosexuell prostitution.

I belysning av vad som framkommit under utredningarnas arbete kan
utskottet inte finna att de av motionärerna anförda omständigheterna eller
andra skäl utgör tillräcklig grund för att behålla den nuvarande straffrättsliga
särregleringen. I likhet med departementschefen och det stora flertalet
remissinstanser anser utskottet därför att denna reglering nu bör avskaffas så
att likställdhet i straffrättsligt hänseende uppkommer mellan homosexuella
och heterosexuella handlingar vad gäller åldersgränser. Utskottet har ingen
erinran mot den lagtekniska utformningen av förslaget i propositionen.
Utskottet tillstyrker således bifall till propositionen och avstyrker bifall till
motionerna 209-211.

Incest

1 6 kap. 5 § BrB finns bestämmelser om straff för vissa incestuösa
handlingar. Kriminaliseringen har motiverats med arvsbiologiska och socialetiska
skäl. Bestämmelserna riktar sig mot den som har samlag med sitt eget
barn eller dettas avkomling (otukt med avkomling) och mot den som har
samlag med sitt helsyskon (otukt med syskon). Stadgandena tar sikte på
frivilliga sexuella förbindelser mellan vuxna människor. De är tillämpliga
endast på samlagsförbindelser och gäller alltså inte homosexuella förbindelser.
Straff inträder inte för den som förmåtts till gärningen genom olaga tvång
eller på annat otillbörligt sätt. För otukt med avkomling är straffet fängelse i
högst två år och för otukt med syskon fängelse i högst ett år.

Som framgått av det föregående förordade både sexualbrottsutredningen
och sexualbrottskommittén att stadgandet i 6 kap. 5 § BrB skulle upphävas.

Sexualbrottsutredningen hänförde sig bl. a. till ett särskilt yttrande av en av
utredningens experter (bet. s. 219 ff.) och konstaterade att det arvsbiologiska
argumentet mot incest inte har sådan tyngd att det kan motivera ett fortsatt
straffrättsligt förbud. I socialetiskt hänseende uttalade utredningen att det

JuU 1977/78:26

knappast kan bestridas att många människor uppfattar incest som grovt
stötande och att incestrelationer ofta har en negativ inverkan i familjen. Å
andra sidan anförde utredningen bl. a. att det förhållandet att vissa sexuella
relationer uppfattas som stötande inte i dag är ett bärkraftigt argument för
kriminalisering.

Sexualbrottskommittén konstaterade att när det gäller sexualbrottsutredningens
förslag att avskaffa straffbestämmelserna mot incest remissopinionen
var något mera splittrad än i fråga om utredningens förslag att
åstadkomma straffrättslig likställdhet mellan homosexuella och heterosexuella
förfaranden. Frågan om incestbrotten framstod enligt kommittén
måhända som mindre angelägen än frågan om de homosexuellas straffrättsliga
ställning. Liksom sexualbrottsutredningen kom kommittén till slutsatsen
att åberopandet av arvsbiologiska hänsyn inte innefattar en sakligt
hållbar argumentering för en fortsatt kriminalisering av incest. Vidare
anförde kommittén bl. a. att man kan hysa starka tvivel i vad mån existensen
av ett straffstadgande och de rättsliga inskridandena - som synbarligen sker
ganska slumpartat - har någon verklig effekt när det gäller att förebygga
incest.

Vid lagrådsgranskningen av det förslag om avkriminalisering av incest som
upptagits i lagrådsremissen fann tre av lagrådets ledamöter på särskilt anförda
skäl ej anledning att göra någon erinran mot förslaget. En ledamot föreslog att
kriminaliseringen skulle behållas men att böter skulle införas i straffskalan.
Som angetts i det föregående innehåller propositionen inte något förslag om
upphävande av straffbestämmelserna mot incest. Vid propositionens avlåtande
framhöll departementschefen bl. a. att förslaget att avskaffa dessa
bestämmelser i sig framstår som mindre angeläget. Att döma av den debatt
som förts sedan lagrådsremissen beslutades kan det enligt departementschefen
ifrågasättas om inte motståndet mot tanken på den nämnda
lagändringen är både mera allmänt spritt och djupare känt än vad som
framgått av remissbehandlingen. Vid sådant förhållande fann han att
övervägande skäl talar för att frågan om att avskaffa straffbestämmelserna
mot incest inte nu tas upp.

1 motionen 212 och 991 yrkas att riksdagen skall upphäva straffbestämmelserna
mot incest. Yrkandena motiveras bl. a. med tanken att ett straffhot
inte är rätt medel för att åstadkomma önskvärd öppenhet och äkthet i
relationerna mellan mogna individer och en mera avdramatiserad och
verklighetsnära syn på hithörande problem.

Utskottet vill till en början påpeka att domstolsstatistiken rörande antalet
avdömda mål om incestbrott efter BrB:s ikraftträdande visar en markant
nedgång. Det är numera ett fåtal personer varje år som döms jämlikt 6 kap.
5 § BrB för otukt med avkomling eller otukt med syskon; för åren 1965-1974
uppgick antalet i genomsnitt till icke fullt 10 per år (se SOU 1976:9 s.
168).

Kriminaliseringen av incest har som förut berörts motiverats främst med

JuU 1977/78:26

arvsbiologiska och socialetiska skäl. Under förarbetena till BrB anfördes
sådana skäl av straffrättskommittén (prop. 1962:10 s. B 180), medan
departementschefen uttalade att en straffrättslig reglering torde böra bibehållas
för att ge uttryck åt samhällets ogillande av förfarandet även när det
sker fullt frivilligt mellan vuxna rättskapabla personer (prop. 1962:10 s. B
182).

1 samband med den familjerättsliga reformen år 1973, då bl. a. hindret mot
äktenskap mellan syskon gjordes dispensabelt beträffande halvsyskon,
begränsades - som en följd härav - BrB:s bestämmelse om otukt med syskon
till att gälla enbart den som har samlag med sitt helsyskon. 1 det lagstiftningsärendet
uttalade föredragande statsrådet (prop. 1973:32 s. 99) att
arvsbiologiska hänsyn spelat en avgörande roll för äktenskapshindren på
grund av släktskap och att även etiska synpunkter haft betydelse. De anförda
skälen hade enligt statsrådet fortfarande sin bärkraft, och följaktligen borde
bestämmelserna om förbud mot äktenskap mellan dem som är i rätt upp- och
nedstigande släktskap och mellan helsyskon behållas. Annorlunda förhöll
det sig beträffande halvsyskon från både arvsbiologisk och socialetisk
synpunkt. Till grund för den nämnda lagstiftningen låg familjelagssakkunnigas
betänkande (SOU 1972:41) Familj och äktenskap I och ett vid
betänkandet fogat expertutlåtande angående bl. a. släktskap som äktenskapshinder
(bet. s. 379 f.).

I det läge frågan om kriminalisering av incestuösa förbindelser enligt 6 kap.
5 § BrB nu bragts är det enligt utskottets mening av intresse att notera att
arvsbiologiska och socialetiska skäl, som motiverat den straffrättsliga
regleringen, av lagstiftaren år 1973 ansetts bärkraftiga när det i familjerättsligt
sammanhang gällt att markera samhällets inställning till vilka förbindelser
som från samhällets synpunkt inte är önskvärda. Naturligtvis råder inget
nödvändigt samband mellan den familjerättsliga och den straffrättsliga
regleringen; äktenskapshinder bör kunna uppställas även om en motsvarande
faktisk samlevnad inte medför straff (LU 1973:20 s. 80). De överväganden
som gjordes år 1973 behöver därför inte leda till slutsatsen att
kriminaliseringen bör upprätthållas.

Under det utredningsarbete som föregått den nu ifrågasatta lagändringen
har anförts att kriminaliseringen inte kan motiveras från medicinsk eller
socialetisk synpunkt. Å andra sidan har det också fastslagits att de
arvsbiologiska riskerna ökar i incestuösa förbindelser även om de håller sig på
en relativt låg nivå. Samtidigt har det konstaterats att incest av flertalet
människor i vår kulturkrets uppfattas som något stötande. Utskottet finner
det för sin del inte av det föreliggande materialet klart framgå att de skäl som
motiverat kriminaliseringen sammantagna har så ringa tyngd att man bör
avskaffa straffbestämmelserna mot incest. Enligt utskottets mening bör
därför 6 kap. 5 § BrB inte nu upphävas.

I lagstiftningsärendet har uppmärksammats det förhållandet att straffrättsliga
påföljder i det enskilda fallet är föga rationella medel att bruka beträffande

JuU 1977/78:26

de flesta av dem som överträder förbudet mot incest samt att lagföring och
undergående av påföljd kan medföra allvarligt men för dem som drabbas
därav. Därvid har olika vägar skisserats för att mildra de negativa verkningarna
av lagföring. Bl. a. har föreslagits tillämpning av reglerna om åtalsunderlåtelse.

Att lagföring i det enskilda fallet kan medföra skadeverkningar av olika slag
är enligt utskottets mening inte något som är särskilt utmärkande för
förhållandena vid incestuösa förbindelser; det gäller vid många andra slag av
brottslighet. Å andra sidan står det klart att omständigheterna vid de få fall av
incestbrottslighet, som kommer till myndigheternas kännedom, ofta är
mycket särpräglade och inte sällan starkt ömmande. Gällande rätt erbjuder
här vissa möjligheter för riksåklagaren och regeringen att ingripa och hindra
lagföring (se 20 kap. 7 § rättegångsbalken och 11 kap. 13 § andra stycket
regeringsformen). Att vid sidan av dessa bestämmelser tillskapa en särskild
reglering för det ringa antal fall det här är fråga om bör enligt utskottets
mening inte komma i fråga.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 212 och 991.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande de homosexuellas straffrättsliga ställning
avslår motionerna 1977/78:209, 1977/78:210 och 1977/
78:211;

2. att riksdagen beträffande incest med avslag på motionerna 1977/
78:212 och 1977/78:991 godkänner vad utskottet anfört om
bibehållande av 6 kap. 5 § brottsbalken;

3. att riksdagen beträffande lagtexten antar det genom propositionen
1977/78:69 framlagda förslaget till lag om ändring i
brottsbalken.

Stockholm den 2 mars 1978

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Bertil
Johansson (c), Arne Nygren (s), Lilly Bergander (s), Gunde Raneskog (c),
Håkan Winberg (m), Svea Wiklund (c), Carl Lidbom (s), Gunilla André (c),
Ella Johnsson (c), Helge Klöver (s), Martin Segerstedt (s) och Bonnie
Bernström (fp).

JuU 1977/78:26

Reservationer

1. vid moment 1 i utskottets hemställan

av Gunde Raneskog (c), som beträffande de homosexuellas straffrättsliga
ställning anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Under
övervägandena” och slutar med "motionerna 209-211" bort ha följande
lydelse:

Av en avgörande betydelse för förslaget i propositionen har varit den kritik
mot förförelseteorin som kommit fram under utredningsarbetet. I likhet med
två av lagrådets ledamöter finnér utskottet för sin del att det framlagda
materialet inte tydligt visar att man inom den medicinska och socialmedicinska
vetenskapen har övergivit denna teori. Redan av detta skäl känner
utskottet en stark tveksamhet inför förslaget. Denna tveksamhet förstärks
därav att propositionen synes förutsätta att den ifrågasatta lagändringen kan
leda till en ökning av den homosexuella prostitutionen. Enligt utskottets
mening fordras en grundligare utvärdering av de medicinska och sociala
aspekterna på den aktuella frågan än som presterats i lagstiftningsärendet. I
sammanhanget måste beaktas att, såsom framhållits under remissbehandlingen,
gruppen barn och ungdom framför andra är en målgrupp för vuxna
homosexuella människor och att den unga människan kommer i en långt mer
konfliktfylld situation när hon utsätts för ett homosexuellt närmande än när
det är fråga om heterosexuell kontakt.

Bakom den nuvarande regleringen har legat uppfattningen att det ur skilda
synpunkter är förenat med nackdelar att bli homosexuell. Liksom ärkebiskopen
gjort under remissbehandlingen anser utskottet att man måste
ifrågasätta om denna uppfattning är passerad i dagens samhälle. Är det, som
ärkebiskopen frågar, till fördel för människorna i detta samhälle om det blir
hel och full likställighet i alla avseenden mellan de båda slagen av sexuell
läggning? Utskottet anser det vara i hög grad tveksamt. I ett tidsskede, när vår
ungdom utsätts för utomordentligt stora påfrestningar genom det ökande
missbruket av alkohol och narkotika, skulle man enligt utskottets mening
genom den ifrågasatta lagstiftningen i stället skapa ytterligare samhällsproblem.

Utöver vad nu anförts måste enligt utskottets mening också beaktas
angelägenheten av att lagstiftaren inte avlägsnar sig alltför långt från det
allmänna rättsmedvetandet. Under remissbehandlingen och i den allmänna
debatten har också mot lagförslagen framförts kraftiga erinringar av denna
innebörd. Utskottet finner dessa erinringar vara befogade.

Mot bakgrund av det anförda anser sig utskottet böra tillstyrka bifall till
motionerna 209-211 och således avstyrka bifall till propositionen.

JuU 1977/78:26

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande de homosexuellas straffrättsliga ställning
med bifall till motionerna 1977/78:209, 1977/78:210 och
1977/78:211 godkänner vad utskottet anfört om bibehållande av
6 kap. 4 och 8 §§ brottsbalken i nuvarande lydelse.

2. vid moment 2 i utskottets hemställan
av Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s). Arne Nygren (s), Lilly Bergander (s).
Carl Lidbom (s), Helge Klöver (s) och Martin Segerstedt (s), som beträffande
incest anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”16 kap.” och
slutar på s. 8 med ”och 991” bort ha följande lydelse:

I motionerna 212 och 991 yrkas att riksdagen skall upphäva bestämmelsen
om incest i 6 kap. 5 § BrB. Yrkandena motiveras bl. a. med tanken att ett
straffhot inte är rätt medel att åstadkomma önskvärd öppenhet och äkthet i
relationerna mellan mogna individer och inte heller främjar en avdramatiserad
och verklighetstrogen syn på incestuösa förhållanden.

Motionerna knyter an till lagrådsremissen. Där föreslogs att straffbestämmelsen
om incest skulle upphävas. Enligt vad departementschefen uttalar i
remissprotokollet kan ett straffrättsligt förbud mot incest inte motiveras av
arvsbiologiska skäl eller med socialetiska överväganden, och hans slutsats
blir att det därmed saknas tillräckliga skäl för en fortsatt kriminalisering av
incest.

Förslaget att utmönstra incestbrottet ur BrB återfinns emellertid inte i
propositionen. I propositionen sägs i stället att detta förslag "i sig framstår
som mindre angeläget”. Med hänvisning till den debatt som förts sedan
lagrådsremissen beslutades anser sig departementschefen böra ifrågasätta
”om inte motståndet mot tanken på den nu aktuella lagändringen är både
mera allmänt spritt och djupare känt än vad som framgått av den tidigare
remissbehandlingen”. Han har därför funnit att ”övervägande skäl talar för
att frågan om att avskaffa straffbestämmelserna mot incest inte nu tas
upp”.

Utskottet delar departementschefens uppfattning i lagrådsremissen att ett
straffrättsligt förbud mot incest inte kan motiveras av arvsbiologiska skäl. Ser
man till de socialetiska aspekterna på frågan är att märka att lagen gör en från
etiska synpunkter tvivelaktig skillnad mellan homosexuella och heterosexuella
incestförhållanden. Endast incestuösa förbindelser mellan personer av
olika kön är kriminaliserade. Incestuösa förbindelser mellan personer av
samma kön omfattas inte av straffbestämmelsen i 6 kap. 5 § BrB.

De flesta människor torde fortfarande betrakta incest som stötande, men
det finns knappast någon grund för att tro att homosexuella incestförhållanden
i allmänhet skulle anses mindre anstötliga än heterosexuella.
Likvärdiga fall bör behandlas lika. Om man inte menar att straff nu bör
införas för homosexuell incest - vilket ingen har förordat i detta lagstiftnings -

JuU 1977/78:26

ärende - ligger det därför nära till hands att i stället, som departementschefen
föreslagit i lagrådsremissen, helt utmönstra incestbrottet ur BrB. Den
nuvarande ordningen är inte tillfredsställande.

Samtidigt måste emellertid erkännas att utskottet här står inför ett
dilemma. Mot synpunkten att likvärdiga fall bör behandlas lika står den inte
mindre viktiga synpunkten att lagstiftaren bör undvika att avlägsna sig alltför
långt från det allmänna rättsmedvetandet. Departementschefen har sannolikt
rätt när han i propositionen utgår från att det finns ett spritt och djupt känt
motstånd mot tanken på en fullständig avkriminalisering av incest. I
sammanhanget bör enligt utskottets mening också beaktas att ett straffsanktionerat
förbud mot incest undantagsvis kan behövas som komplement till
andra bestämmelser i BrB:s sedlighetskapitel. Det kan - för att ta ett exempel
- tänkas att en far genom att missbruka sin föräldraauktoritet tilltvingar sig
samlag med en dotter som inte längre står under hans vårdnad. Handlingen
kan ha begåtts under sådana omständigheter att den är straffvärd trots att de
formella rekvisiten i bestämmelsen om otukt med ungdom i 6 kap. 4 § BrB
inte är uppfyllda.

Utskottet kan därför godta att bestämmelsen om incest i 6 kap. 5 § BrB t. v.
får stå kvar. En förutsättning härför är emellertid att man kan finna vägar att i
fortsättningen undgå en stötande tillämpning av bestämmelsen. Det torde
visserligen inte förekomma mer än ett tiotal åtal för incest per år, men det är
allmänt omvittnat att lagföring och straff i de fall som kommer under
prövning vid domstol regelmässigt innebär ett orimligt lidande för både
lagöverträdaren och hans familj. Skall incestparagrafen behållas måste enligt
utskottets mening åtalsmöjligheterna begränsas så snävt att endast enstaka
fall av incest, vilka av särskilda skäl framstår som straffvärda, kan bli föremål
för rättsliga åtgärder. I detta syfte föreslår utskottet att de nuvarande
bestämmelserna om åtalsprövning i 6 kap. 11 § BrB kompletteras med
föreskrifter av innebörd att gärning som avses i 5 § får åtalas av åklagare
allenast om åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt samt att
åtal må väckas endast efter förordnande av riksåklagaren.

Utskottets ställningstagande till motionerna 212 och 991 innebär att
utskottet med anledning av motionerna förordar det tillägg till 6 kap. 11 § BrB
som framgår av utskottets hemställan nedan.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen beträffande incest med anledning av motionerna
1977/78:212 och 1977/78:991 godkänner vad utskottet anfört
om bibehållande av 6 kap. 5 § brottsbalken och införande i 11 §
samma kapitel av en åtalsregel rörande brott mot 5 §.

3. vid moment 3 i utskottets hemställan

av Gunde Raneskog (c) som beträffande lagtexten - under förutsättning av
bifall till reservationen nr 1 - anser att utskottets hemställan under 3 bort ha
föjande lydelse:

JuU 1977/78:26

3. att riksdagen beträffande lagtexten avslår propositionen 1977/
78:69.

4. vid moment 3 i utskottets hemställan
av Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Arne Nygren (s), Lilly Bergander (s),
Carl Lidbom (s), Helge Klöver (s) och Martin Segerstedt (s), som beträffande
lagtexten - under förutsättning av bifall till reservationen nr 2 - anser att
utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen beträffande lagtexten antar det genom propositionen
1977/78:69 framlagda förslaget till lag om ändring i
brottsbalken med de ändringar

a) att som ett nytt sista stycke i 6 kap. 11 § brottsbalken upptas
ett stadgande av följande lydelse:

Gärning som avses i 5 § må åtalas av åklagare allenast om åtal av
särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt; åtal må
väckas endast efter förordnande av riksåklagaren.

b) att härav betingad ändring vidtas i ingressen till det nämnda
lagförslaget.

GOTAB 57684 Stockholm 1978