Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

JuU 1977/78:15

Justitieutskottets betänkande

1977/78:15

med anledning av propositionen 1977/78:67 med förslag om ändring i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden, m. m. jämte motion

Propositionen m. m.

I propositionen 1977/78:67 har regeringen (justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen all anta i propositionen framlagda förslag lill

1.   lag om ändring i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden,

2.   lag om ändring i rättegångsbalken,

3.   lag om ändring i jordabalken.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad utskottet anför på s. 5-6 och 8.

I samband med propositionen behandlar utskottet den med anledning av propositionen väckta motionen 1977/78:208 av Karl Boo(c) vari hemställs alt riksdagen beslutar, med ändring av proposition 1977/78:67, att småmåls-lagen ej skall vara tillämplig vid handläggning av tvister om parkering på enskild mark.

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

1 Riksdagen 1977/78. 7 saml. Nr 15


 


JuU 1977/78:15                                                                     2

1    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om

mindre värden

Härigenom föreskrives i fråga om lägen (1974: 8) om rättegången i tviste­mål om mindre värden

dels att i 2. 8. 17 och 20 SS ordet ""Konungen" skall bytas ut mot ""rege­ringen".

dels alt 5. 14 och LS SS skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 14 a S, av nedan angivna ly­delse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

5 S

Mål  heredes för avgörande vid      M,l beredes för avgörande vid

sammanträde eller genom skriftlig sammanträde eller genom skriftlig
handliiggning. Med iakttagande av handläggning. Med iakttagande av
15 och 27 SS bestämmer rätten cftei- 15 § första stycket och 27 S bestäm-
omständigheterna i vilken mån mer rätten efler omständigheterna i
handläggningen skall vara muntlig _ vilken mån handläggningen skall
ellei- skriftlig.
                               vara muntlig eller skriftlig.

Dom skall grimdas på vad som förekommit vid sammanträde och vad handlingarna innehåller.

14 S

Utfärdas stämning, skall svaranden föreläggas att yttra sig över käromå­let. Yttrandet får göras skriftligen eller muntligen. Muntligt yttrande skall upptecknas genom rättens försorg.

Rätlen får jörelägga svaranden alt yttra sig vid påföljd att tredsko-doiit anudrs kun lueddekis mot ho­nom.

14 a S Har mål om hclalningsföreläg-gciiide hänskjiilils till rältegång en­ligt denna lag eller har mål uppta­gits efler ansökan om återvinning, får rätten förelägga svaranden att yttra sig över käromålet rid påföljd att trcdskodoni uniuirs kan medde­las niot hoiunn.

15 S

Sammanträde skall hållas, om ej enbart skriftlig handläggning med hän­syn lill målets beskaffenhet finnes lämpligare.

Efterkommer ej svaranden JÖre-läggande enligt 14 .S andra stycket eller 14 a . får rätten meddela Iredskodom. Beträffaude sådan don: tillämpas hestuitunelserna i 44


 


JuU 1977/78:15


Nuvarande lydelse


Fiircslagen lydelse

kap. rätlegungshalken om iredsko­dom med anledning av svarandens utcvaro. Iredskodom får dock meddelas ulan hinder av all käran­den ej har framställt yrkande där­om.


Denna lag träder i kraft den I mars 1978.

2    Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrives att 10 kap. 10 S rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.


K) k, 10

Tvist om äganderätt eller nytt­janderätt till fast egendom, om rätt till servitul eller annan särskild rätt till egendomen eller om besittning av egendomen skall upptagas av rätten i den ort. där fastigheten är. Lag samma vare. om tvisten rör skyldighet för ägare eller innehava­re av egendomen att fullgöia något, som åligger honom i denna egen­skap, eller, då nyttjanderätt eller annan särskild rätt till egendomen upplåtits, fråga är om vederlag for upplåtelsen, byggnads underhåll el­ler annat dylikt. Vad som sägs i denna paragraf gäller dock ej arren­de-, hyres- eller bostadsrättstvist.


ip.

Tvist om äganderätt eller nytt­janderätt till fast egendom, om rätt till serviiut eller annan särskild rätt till egendomen eller om besittning av egendomen skall upptagas av rätten i den ott. där fastigheten är. Lag samma vare. om tvisten rör skyldighet för ägare eller innehava­re av egendomen att fullgöra något, som åligger honom i denna egen­skap, eller, då nyttjanderätt eller annan särskild rätt till egendomen upplåtits, fråga är om vederlag för upplåtelsen, byggnads underhåll el­ler annat dylikt. Vad som sägs i denna paragraf gäller dock ej arren­de-, hyres- eller bostadsrättstvisi.

Tvist med anledning av tillfällig upplåtelse av iiyttjanderätl lill mark eller hus eller del av hus for uppställning av fordon skall vid lill-länipniiii; av pnragrafcn ej anses som (vreiule- eller hvrestvist.


Ligger fastigheten under flera domstolar eller gäller tvisten flera fastig­heter under skilda domstolai". skall tvisten upptagas av den rätt. under vil­ken huvuddelen ligger.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1978. 1 mål som har anhängiggjoits före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

' Senaste lydelse 1971:480.

1* Riksdagen 1977/78. 7 saml. Nr 15


 


JuU 1977/78:15                                                                    4

3    Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrives all 8 kap. 32 S och 12 kap. 71 S jordabalken' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

8 kap.

32 S

Arrendetvist som ej enligt 30 S ankommer på arrendenämnds prövning

skall upptagas av den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är

belägen. Även klandertalan som avses 131 S och ärende enligt 9 kap. 24 S

upptages av denna domstol.

Om laga domstol i tvist med an­ledning av tillfällig upplåtelse av nuirk för uppställning av fordon finns bestäiiunelse i 10 kap. 10 § ratlegångshulken. Tvist som efter klander mot arrendenämnds beslut är anhängig vid dom­stol får återförvisas till nänmden.

12 kap. 71  S Hyrestvist som ej enligt 69 S ankommer på hyresnämnds prövning och ej heller rör kollektivavtal skall upptagas av den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen.

Om laga domslol i tvist med an­ledning  ii\-  tillfällig  upplåtelse  av hus eller del av hus för iippslällning av fordon jinns bestämmelse i 10 kap. 10 § riiltegångshcdken. Besvärstalan som avses i 70 S upptages, om den rör kollektivavtal, av ar­betsdomstolen och i annat fall av bt)stadsdomstolen. Besvärshandlingen skall inges till den domslol som har all upplaga besvären.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1978.

Omlryckt 1971:12(19. 12 k;ip. omlryekt 1974:108?.


 


JuU 1977/78:15                                                                    5

Utskottet

Utvidgad tillämpning av iredskodom

Lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden (småmålsla-gen) tillämpas i dispositiva tvistemål, där värdet av vad som yrkas inte överstiger ett halvi basbelopp. Lagen innehåller vissa regler som avviker från rättegångsbalken (RB), och förfarandet är så utformat att part skall kunna föra sin talan utan juridiskt biträde. Målen förbereds enligt småmålslagen för avgörande antingen vid sammanträde inför rätta eller genom skriftlig handläggning. Sammanträde skall hållas, om inte skriftlig handläggning anses lämpligare med hänsyn till målels beskaffenhet. Rätlen bestämmer i vad mån proceduren skall vara muntlig eller skriftlig. Parts rätt att erhålla ersättning för rättegångskostnader är begränsad och avser inte kostnad för biträde, eget arbete eller tidsspillan. Part skall kallas alt inställa sig till sammanträde vid påföljd att Iredskodom annars kan meddelas mot honom. Om särskilda skäl föreligger kan han dessutom kallas att inställa sig vid påföljd att målet kan komma att avgöras utan hinderav hans ulevaro. Om ena parten uteblir får rätlen, på yrkande av närvarande part, antingen meddela Iredskodom eller avgöra målet utan hinder av den uteblivna partens ulevaro.

Den angivna regleringen innebär att även om svaranden inte alls avger svaromål eller eljest hör av sig i målet käranden måste, om målet inte befinns kunna avgöras i befintlig skick, inställa sig vid sammanträde för all framställa yrkande om iredskodom mot svaranden och på så sätt få sin talan bifallen. Delta förhållande leder ibland lill att käranden inte kan ta lill vara sin rätt på ett tillfredsställande sätt. Mot bakgrund därav föreslås i propositionen att svaranden i vissa fall enligt småmålslagen skall kunna föreläggas att yttra sig över käromålet vid påföljd att Iredskodom annars kan meddelas mot honom. Sådant föreläggande skall kunna ges i samband med att stämning i målet utfärdas, i samband med alt mål om betalningsföreläggande hänskjutits lill rättegång och i samband med att mål upptas efter ansökan om återvinning. Förslagen i propositionen bygger på en inom justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds Ju 1977:5) Summarisk process. De nya reglerna i småmåls­lagen upptas i ett nytt andra stycke i 14 S och i en ny paragraf 14 a S-

Enligt nuvarande 14 S skall rätten, då stämning utfärdas, förelägga svaranden att yttra sig över käromålet. Yttrandet får göras skriftligen eller muntligen.

Enligt den föreslagna bestämmelsen i del nya andra stycket skall rätlen få förelägga svaranden ätt yttra sig vid påföljd att iredskodom annars kan meddelas mot honom.

Enligt den föreslagna bestämmelsen i 14 a § skall rätten i fall då mål om betalningsföreläggande hänskjutits till rättegång enligt småmålslagen eller då mål upptagits efter ansökan om återvinning få förelägga svaranden att yttra sig vid påföljd att iredskodom annars kan meddelas mot honom.


 


JuU 1977/78:15                                                         6

Eflerkommerej svaranden föreläggande enligt 14 SellerH a Sskall enligt ett i propositionen föreslaget nytt stadgande i 15 § iredskodom kunna meddelas mot honom. Enligt samma stadgande skall härför ej krävas yrkande av käranden.

Med hänsyn till den rätlsföljd som sålunda föreslås bli knuten lill underiåtenheten alt efterkomma föreläggande som här avses har utskottet uppmärksammat frågan vilka krav som i detta hänseende skall ställas på svarandens yttrande.

Under förarbetena till småmålslagen uttalade departementschefen att närmare föreskrifter angående vad yttrande enligt 14 § skall innehålla inte ansetts påkallade. Departementschefen ansåg det emellertid givet att sådant yttrande i huvudsak borde innehålla de uppgifter som sägs i 42 kap. 7 § RB (prop. 1973:87 s. 188). Det nämnda lagrummet innebär att svaromål vid förberedelse enligt RB skall innehålla, förutom eventuell invändning om rättegångshinder och bevisuppgift, bestämt medgivande eller bestridande av kärandens talan samt, om käromålet bestrids, grunderna härför med yttrande rörande de omständigheter, vara käranden grundat sin talan, och angivande av de omständigheter svaranden vill anföra.

1 förevarande proposition uttalar departementschefen bl. a. att det kan tänkas att föreläggandet inte formellt har efterkommits men att svaranden likväl har anfört skäl som gör att det befogade i kärandens talan kan ifrågasättas. 1 ett sådant läge bör rätten enligt departementschefen har möjlighet att underiåta att meddela iredskodom. Vidare uttalar departe­mentschefen att vid bedömningen av om iredskodom skall meddelas avseende bör fästas vid om svaranden visat någon aktivitet. Enbart en begäran från svarandens sida alt målet skall sättas ut till sammanträde bör enligt departementschefen inte utgöra hinder för iredskodom, om svaranden inte anför något skäl för sin begäran. Har föreläggande skett enligt 14 a § bör enligt departementschefen iredskodom i allmänhet meddelas om föreläg­gandet inte iakttagits. Departementschefen tillägger att det inte är meningen att svaranden skall behöva lämna en mer utföriig motivering för sitt bestridande än vad som betingas av syftet med föreläggandet.

Utskottet, som tillstyrker en utvidgning av tillämpningen av tredskodoms-institutet inom småmålslagens ram, vill i linje med vad departementschefen uttalat understryka att i den praktiska tillämpningen mera långtgående krav inte får ställas på svaranden när del gäller att avgöra om han skall anses ha efterkommit föreläggande enligt 14 § eller 14 a §. Det får sålunda anses tillräckligt att svaromålet ger ullryck för svarandens inställning till käromålet och, om han bestrider, att skälen härför anges på sådant sätt att ställning kan tas till frågan om målets fortsatta handläggning.

Enligt utskottets mening är det angeläget att rätten i samband med föreläggandel lämnar svaranden ett lättillgängligt och klart besked om vilka krav som ställs på yttrandet. Vidare är det, som framhållits under remissbe­handlingen av departementspromemorian, av stor vikt att svaranden får ett


 


JuU 1977/78:15                                                         7

lättbegripligt besked om påföljden av försummelse att avge yttrande. Frågan om information till svaranden i nu nämnda hänseenden är enligt utskottets mening särskilt viktig i fall då föreläggandet ges efter ansökan om återvinning enligt 44 kap. 9 S RB eller 34 § lagsökningslagen. Ges Iredskodom mot svaranden i sådant fall saknar han nämligen rätt till återvinning (44 kap. 10 § RB, 35 § lagsökningslagen).

Ändringar av redaktionell art bör göras i 15 §.

1 övrigt föranleder regeringens förslag till ändring av småmålslagen inte någon erinran eller något yttrande från utskottets sida.

Handläggning av vissa mål om parkering

I 10 kap. 10 § RB finns bestämmelser om s. k. allmänt fastighetsforum. Enligt första stycket i paragrafen skall tvist om äganderätt eller nyttjanderätt till fast egendom, om rätt till servitul eller annan särskild rätt till egendomen eller om besittning av egendomen tas upp av rätten i den ort där fastigheten är belägen. Detsamma gäller bl. a. i fall då nyttjanderätt eller annan särskild rätt till egendomen har upplåtits och fråga är om vederiag för upplåtelsen. Paragrafen gäller dock ej arrende-, hyres- eller bostadsrättstvist.

I 8 kap. 29-33 §§ jordabalken (JB) finns bestämmelser om förfarandet i arrendetvister. Enligt 30 § skall vissa tvister prövas av arrendenämnd. Övriga arrendetvister skall enligt 32 § tas upp av den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen. Förfarandet i hyrestvister regleras i 12 kap. 68-73 §§ JB. Enligt 71 § skall hyrestvist som inte enligt 69 § ankommer på hyresnämnds prövning och inte heller rör kollektivavtal tas upp av den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen.

För varje län finns en fastighetsdomstol, i allmänhet tingsrätten i residensstaden. Fastighetsdomstolen består i mål eller ärende angående bl. a. arrende och hyra som regel av två lagfarna ledamöter och tre nämndemän, se 1 och 3 §§ lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål.

Enligt 3 S småmålslagen gäller inte den lagen i fråga om mål som av tingsrätt handläggs i särskild sammansättning, dvs. bl. a. mål som tas upp av tingsrätt i egenskap av fastighetsdomstol.

Tvist om skyldighet för fordonsförare alt betala kontrollavgift vid åsido­sättandet av villkor för parkering på enskilda parkeringsplatser har i praxis på de flesta håll ansetts utgöra tvist om arrende enligt 8 kap. JB. Mål om sådana tvister har därför ansetts böra prövas av fastighetsdomstol, och småmålslagen har ej kunnat tillämpas på processen. Denna lags för bagalellmål avsedda bestämmelse om ersättning för rättegångskostnad har sålunda ej kommit att gälla i dessa parkeringsmål. 1 stället har tillämpats de allmänna reglerna om rättegångskostnad i tvistemål, vilket inneburit alt fordonsförarna kunnat drabbas av kännbara kostnader om de föriorat målet.

Enligt departementschefen finns det knappast några sakliga skäl till att parkeringstvister skall prövas av en domstol med den särskilda kompetens


 


JuU 1977/78:15                                                         8

och sammansättning som fastighetsdomstolen har. Det finns heller inte enligt departementschefen tillräckliga skäl för att i dessa mål göra undantag från principen om småmålslagens tillämplighet på enkla tvister. Delsamma gäller enligt departementschefen beträffande hyrestvister rörande tillfällig uppställning av fordon i parkeringshus, på parkeringsdäck o. d. Med utgångspunkt i dessa ställningstaganden föreslås i propositionen att tvist med anledning av tillfällig upplåtelse av mark eller hus eller del av hus för uppställning av fordon skall undantas från fastighetsdomstolarnas kompe­tensområde. Sådana tvister skall i stället prövas av allmän underrätt i den ort där fasligheten är belägen enligt 10 kap. 10 § RB. En bestämmelse härom förelås införd i sagda lagrum. Hänvisning härtill ges i 8 kap. 32 § och 12 kap. 71 § JB. Härigenom blir småmålslagen i princip tillämplig för tvister av förevarande slag.

1 motionen 1977/78:208 framställs yrkande av innebörd att småmålslagen ej skall vara tillämplig för de ifrågavarande tvisterna pm parkering på enskild mark. Motionären framhåller att den föreslagna lagregleringen kan leda lill att markägare ej får sina rättegångskostnader täckta i sådana mål. Det föreligger då risk att felparkering inte beivras, och en försämring av parkeringsförhål­landena kan komma till stånd.

Utskottet finner ej anledning att för de tvister om små belopp det här är fråga om göra undantag från småmålslagens tillämplighet. Beträffande frågan om rättegångskostnader erinrar utskotlet liksom departementschefen om att rättegångsutredningen (Ju 1977:06) har i uppdrag att undersöka i vad mån småmålslagen kan behöva jämkas i bl. a. delta hänseende. Utskottet avstyrker bifall till motionen.

1 övrigt föranleder ej förslagen till ändringar i RB och JB någon erinran eller något uttalande från utskottet sida.

Utskottets hemställan

Utskoitei hemställer

1. att riksdagen antar det genom propositionen 1977/78:67 fram­lagda förslaget till lag om ändring i lagen (1974:8) om rätte­gången i tvistemål om mindre värden med den ändringen att 15 § erhåller följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

R egeringens förslag              Utskottets förslag

15 §

Sammanträde skall hållas, om ej enbart skriftlig handläggning med hänsyn till målets beskaffenhet finnes lämpligare.

Efterkommer ej svaranden före- Efterkommer ej svaranden före­läggande enligt 14 § andra stycket     läggande enligt 14 S andra stycket


 


JuU 1977/78:15


eller 14 a §, får rätten meddela Ired­skodom. Beträffande sådan dom tillämpas bestämmelserna i 44 kap. rättegångsbalken om iredskodom med anledning av svarandens uleva­ro. Tredskodom får dock meddelas utan hinder av att käranden ej har framställt yrkande därom.


eller 14 a S, får rätten meddela tred­skodom. Beträffande sådan dom tillämpas bestämmelserna i 44 kap. 8-10 H rättegångsbalken om tred­skodom med anledning av svaran­dens ulevaro.

Tredskodom enligt andra stycket får meddelas ulan hinder av att käranden ej har framställt yrkande därom.


2. att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:208 antar de genom propositionen framlagda förslagen lill lag om ändring i rättegångsbalken och lag om ändring i jordabalken.

Stockholm den 13 december 1977

På justitieutskottets vägnar BERTIL LIDGARD

Närvarande: Bertil Lidgard (m), Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Bertil Johansson (c), Arne Nygren (s), Lilly Bergander (s), Gunde Raneskog (c), Kerstin Andersson i Kumla (s), Håkan Winberg (m), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Svea Wiklund (c), Gunilla André (c), Helge Klöver (s) och Bonnie Bernström (fp).