JuU 1977/78:15

Justitieutskottets betänkande
1977/78:15

med anledning av propositionen 1977/78:67 med förslag om ändring
i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden, m. m.
jämte motion

Propositionen m. m.

I propositionen 1977/78:67 har regeringen (justitiedepartementet) efter
hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda
förslag till

1. lag om ändring i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre
värden,

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i jordabalken.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad
utskottet anfor på s. 5-6 och 8.

1 samband med propositionen behandlar utskottet den med anledning av
propositionen väckta motionen 1977/78:208 av Karl Boo (c) vari hemställs att
riksdagen beslutar, med ändring av proposition 1977/78:67, att småmålslagen
ej skall vara tillämplig vid handläggning av tvister om parkering på
enskild mark.

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

1 Riksdagen 1977/78. 7 samt. Nr 15

JuU 1977/78:15

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om
mindre värden

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1974: 8) om rättegången i tvistemål
om mindre värden

dels att i 2, 8, 17 och 20 SS ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen”,

dels att 5, 14 och 15 SS skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 14 a S, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 S

Mål beredes för avgörande vid Mål beredes för avgörande vid
sammanträde eller genom skriftlig sammanträde eller genom skriftlig

handläggning. Med iakttagande av handläggning. Med iakttagande av

15 och 27 SS bestämmer rätten efter 15 § första stycket och 27 S bestämomständigheterna
i vilken mån mer rätten efter omständigheterna i

handläggningen skall vara muntlig vilken mån handläggningen skall

eller skriftlig. vara muntlig eller skriftlig.

Dom skall grundas på vad som förekommit vid sammanträde och vad
handlingarna innehåller.

14 S

Utfärdas stämning, skall svaranden föreläggas att yttra sig över käromålet.
Yttrandet får göras skriftligen eller muntligen. Muntligt yttrande skall
upptecknas genom rättens försorg.

Rätten får förelägga svaranden
att yttra sig vid påföljd att tredskodom
annars kan meddelas mot honom.

14 a S

Har mål om betalningsföreläggande
hänskjutits till rättegång enligt
denna lag eller har mål upptagits
efter ansökan om återvinning,
får rätten förelägga svaranden att
yttra sig över käromålet vid påföljd
att tredskodom annars kan meddelas
mot honom.

15 S

Sammanträde skall hållas, om ej enbart skriftlig handläggning med hänsyn
till målets beskaffenhet finnes lämpligare.

Efterkommer ej svaranden föreläggande
enligt 14 t) andra stycket
eller 14 a §, får rätten meddela
tredskodom. Beträffande sådan
don; tillämpas bestämmelserna i 44

JuU 1977/78:15

Nuvarande lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 mars

Föreslagen lydelse

kap. rättegångsbalken om tredskodom
med anledning av svarandens
utevaro. Tredskodom får dock
meddelas utan hinder av att käranden
ej Ilar framställt yrkande därom.

1978.

2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrives att 10 kap. 10 § rättegångsbalken skall ha nedan
angivna lydelse.

10 kap.
10 §'

Tvist om äganderätt eller nyttjanderätt
till fast egendom, om rätt
till servitut eller annan särskild rätt
till egendomen eller om besittning
av egendomen skall upptagas av
rätten i den ort. där fastigheten är.
Lag samma vare, om tvisten rör
skyldighet för ägare eller innehavare
av egendomen att fullgöra något,
som åligger honom i denna egenskap.
eller, då nyttjanderätt eller
annan särskild rätt till egendomen
upplåtits, fråga är om vederlag för
upplåtelsen, byggnads underhåll eller
annat dylikt. Vad som sägs i
denna paragraf gäller dock ej arrende-,
hyres- eller bostadsrättstvist.

Tvist om äganderätt eller nyttjanderätt
till fast egendom, om rätt
till servitut eller annan särskild rätt
till egendomen eller om besittning
av egendomen skall upptagas avrätten
i den ort, där fastigheten är.
Lag samma vare. om tvisten rör
skyldighet för ägare eller innehavare
av egendomen att fullgöra något,
som åligger honom i denna egenskap.
eller, då nyttjanderätt eller
annan särskild rätt till egendomen
upplåtits, fråga är om vederlag för
upplåtelsen, byggnads underhåll eller
annat dylikt. Vad som sägs i
denna paragraf gäller dock ej arrende-.
hyres- eller bostadsrättstvist.

Tvist med anledning av tillfällig
upplåtelse av nyttjanderätt till
mark eller hus eller del av hus för
uppställning av fordon skall vid tilllämpning
av paragrafen ej anses
som arrende- eller hvrestvist.

Ligger fastigheten under flera domstolar eller gäller tvisten flera fastigheter
under skilda domstolar, skall tvisten upptagas av den rätt. under vilken
huvuddelen ligger.

Denna lag träder i kraft den I mars 1978. I mål som har anhängiggjorts
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

' Senaste lydelse 1971:480.

1* Riksdagen 1977/78. 7 sami. Nr 15

JuU 1977/78:15

3 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrives att 8 kap. 32 § och 12 kap. 71 § jordabalken'
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

32 8

Arrendetvist som ej enligt 30 § ankommer på arrendenämnds prövning
skall upptagas av den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är
belägen. Även klandertalan som avses i 31 8 och ärende enligt 9 kap. 24 §
upptages av denna domstol.

Ont laga domstol i tvist med anledning
av tillfällig upplåtelse av
mark för uppställning av fordon
finns bestämmelse i 10 kap. 10 §
rättegångsbalken.

Tvist som efter klander mot arrendenämnds beslut är anhängig vid domstol
får återförvisas till nämnden.

12 kap.

71 8

Hyrestvist som ej enligt 69 8 ankommer på hyresnämnds prövning och
ej heller rör kollektivavtal skall upptagas av den fastighetsdomstol inom
vars område fastigheten är belägen.

Om laga domstol i tvist med anledning
av tillfällig upplåtelse av
hus eller del av hus för uppställning
av fordon finns bestämmelse i 10
kap. 10 § rättegångsbalken.

Besvärstalan som avses i 70 8 upptages, om den rör kollektivavtal, av arbetsdomstolen
och i annat fall av bostadsdomstolen. Besvärshandlingen
skall inges till den domstol som har att upptaga besvären.

Denna lag träder i kraft den I mars 1978.

1 Omtryckt 1971:1209. 12 kap. omtryckt 1974:1083.

JuU 1977/78:15

Utskottet

Utvidgad tillämpning av tredskodom

Lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden (småmålslagen)
tillämpas i dispositiva tvistemål, där värdet av vad som yrkas inte
överstiger ett halvt basbelopp. Lagen innehåller vissa regler som avviker från
rättegångsbalken (RB), och förfarandet är så utformat att part skall kunna föra
sin talan utan juridiskt biträde. Målen förbereds enligt småmålslagen för
avgörande antingen vid sammanträde inför rätta eller genom skriftlig
handläggning. Sammanträde skall hållas, om inte skriftlig handläggning
anses lämpligare med hänsyn till målets beskaffenhet. Rätten bestämmer i
vad mån proceduren skall vara muntlig eller skriftlig. Parts rätt att erhålla
ersättning för rättegångskostnader är begränsad och avser inte kostnad för
biträde, eget arbete eller tidsspillan. Part skall kallas att inställa sig till
sammanträde vid påföljd att tredskodom annars kan meddelas mot honom.
Om särskilda skäl föreligger kan han dessutom kallas att inställa sig vid
påföljd att målet kan komma att avgöras utan hinder av hans utevaro. Om ena
parten uteblir får rätten, på yrkande av närvarande part, antingen meddela
tredskodom eller avgöra målet utan hinder av den uteblivna partens
utevaro.

Den angivna regleringen innebär att även om svaranden inte alls avger
svaromål eller eljest hör av sig i målet käranden måste, om målet inte befinns
kunna avgöras i befintlig skick, inställa sig vid sammanträde för att framställa
yrkande om tredskodom mot svaranden och på så sätt få sin talan bifallen.
Detta förhållande leder ibland till att käranden inte kan ta till vara sin rätt på
ett tillfredsställande sätt. Mot bakgrund därav föreslås i propositionen att
svaranden i vissa fall enligt småmålslagen skall kunna föreläggas att yttra sig
över käromålet vid påföljd att tredskodom annars kan meddelas mot honom.
Sådant föreläggande skall kunna ges i samband med att stämning i målet
utfärdas, i samband med att mål om betalningsföreläggande hänskjutits till
rättegång och i samband med att mål upptas efter ansökan om återvinning.
Förslagen i propositionen bygger på en inom justitiedepartementet upprättad
promemoria (Ds Ju 1977:5) Summarisk process. De nya reglerna i småmålslagen
upptas i ett nytt andra stycke i 14 § och i en ny paragraf, 14 a §.

Enligt nuvarande 14 § skall rätten, då stämning utfärdas, förelägga
svaranden att yttra sig över käromålet. Yttrandet får göras skriftligen eller
muntligen.

Enligt den föreslagna bestämmelsen i det nya andra stycket skall rätten få
förelägga svaranden att yttra sig vid påföljd att tredskodom annars kan
meddelas mot honom.

Enligt den föreslagna bestämmelsen i 14 a § skall rätten i fall då mål om
betalningsföreläggande hänskjutits till rättegång enligt småmålslagen eller då
mål upptagits efter ansökan om återvinning få förelägga svaranden att yttra
sig vid påföljd att tredskodom annars kan meddelas mot honom.

JuU 1977/78:15

Efterkommer ej svaranden föreläggande enligt 14 § eller 14 a § skall enligt
ett i propositionen föreslaget nytt stadgande i 15 § tredskodom kunna
meddelas mot honom. Enligt samma stadgande skall härför ej krävas
yrkande av käranden.

Med hänsyn till den rättsföljd som sålunda föreslås bli knuten till
underlåtenheten att efterkomma föreläggande som här avses har utskottet
uppmärksammat frågan vilka krav som i detta hänseende skall ställas på
svarandens yttrande.

Under förarbetena till småmålslagen uttalade departementschefen att
närmare föreskrifter angående vad yttrande enligt 14 § skall innehålla inte
ansetts påkallade. Departementschefen ansåg det emellertid givet att sådant
yttrande i huvudsak borde innehålla de uppgifter som sägs i 42 kap. 7 § RB
(prop. 1973:87 s. 188). Det nämnda lagrummet innebär att svaromål vid
förberedelse enligt RB skall innehålla, förutom eventuell invändning om
rättegångshinder och bevisuppgift, bestämt medgivande eller bestridande av
kärandens talan samt, om käromålet bestrids, grunderna härför med yttrande
rörande de omständigheter, varå käranden grundat sin talan, och angivande
av de omständigheter svaranden vill anföra.

I förevarande proposition uttalar departementschefen bl. a. att det kan
tänkas att föreläggandet inte formellt har efterkommits men att svaranden
likväl har anfört skäl som gör att det befogade i kärandens talan kan
ifrågasättas. I ett sådant läge bör rätten enligt departementschefen har
möjlighet att underlåta att meddela tredskodom. Vidare uttalar departementschefen
att vid bedömningen av om tredskodom skall meddelas
avseende bör fästas vid om svaranden visat någon aktivitet. Enbart en
begäran från svarandens sida att målet skall sättas ut till sammanträde bör
enligt departementschefen inte utgöra hinder för tredskodom, om svaranden
inte anför något skäl forsin begäran. Har föreläggande skett enligt 14 a § bör
enligt departementschefen tredskodom i allmänhet meddelas om föreläggandet
inte iakttagits. Departementschefen tillägger att det inte är meningen
att svaranden skall behöva lämna en mer utförlig motivering för sitt
bestridande än vad som betingas av syftet med föreläggandet.

Utskottet, som tillstyrker en utvidgning av tillämpningen av tredskodomsinstitutet
inom småmålslagens ram, vill i linje med vad departementschefen
uttalat understryka att i den praktiska tillämpningen mera långtgående krav
inte får ställas på svaranden när det gäller att avgöra om han skall anses ha
efterkommit föreläggande enligt 14 § eller 14 a §. Det får sålunda anses
tillräckligt att svaromålet ger uttryck för svarandens inställning till käromålet
och, om han bestrider, att skälen härför anges på sådant sätt att ställning kan
tas till frågan om målets fortsatta handläggning.

Enligt utskottets mening är det angeläget att rätten i samband med
föreläggandet lämnar svaranden ett lättillgängligt och klart besked om vilka
krav som ställs på yttrandet. Vidare är det, som framhållits under remissbehandlingen
av departementspromemorian, av stor vikt att svaranden får ett

JuU 1977/78:15

lättbegripligt besked om påföljden av försummelse att avge yttrande. Frågan
om information till svaranden i nu nämnda hänseenden är enligt utskottets
mening särskilt viktig i fall då föreläggandet ges efter ansökan om återvinning
enligt 44 kap. 9 § RB eller 34 § lagsökningslagen. Ges tredskodom mot
svaranden i sådant fall saknar han nämligen rätt till återvinning (44 kap. 10 §
RB, 35 § lagsökningslagen).

Ändringar av redaktionell art bör göras i 15 §.

I övrigt föranleder regeringens förslag till ändring av småmålslagen inte
någon erinran eller något yttrande från utskottets sida.

Handläggning av vissa mål om parkering

I 10 kap. 10 § RB finns bestämmelser om s. k. allmänt fastighetsforum.
Enligt första stycket i paragrafen skall tvist om äganderätt eller nyttjanderätt
till fast egendom, om rätt till servitut eller annan särskild rätt till egendomen
eller om besittning av egendomen tas upp av rätten i den ort där fastigheten är
belägen. Detsamma gäller bl. a. i fall då nyttjanderätt eller annan särskild rätt
till egendomen har upplåtits och fråga är om vederlag för upplåtelsen.
Paragrafen gäller dock ej arrende-, hyres- eller bostadsrättstvist.

1 8 kap. 29-33 §§ jordabalken (JB) finns bestämmelser om förfarandet i
arrendetvister. Enligt 30 § skall vissa tvister prövas av arrendenämnd. Övriga
arrendetvister skall enligt 32 § tas upp av den fastighetsdomstol inom vars
område fastigheten är belägen. Förfarandet i hyrestvister regleras i 12 kap.
68-73 §§ JB. Enligt 71 § skall hyrestvist som inte enligt 69 § ankommer på
hyresnämnds prövning och inte heller rör kollektivavtal tas upp av den
fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen.

För varje län finns en fastighetsdomstol, i allmänhet tingsrätten i
residensstaden. Fastighetsdomstolen består i mål eller ärende angående bl. a.
arrende och hyra som regel av två lagfarna ledamöter och tre nämndemän, se
1 och 3 §§ lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål.

Enligt 3 § småmålslagen gäller inte den lagen i fråga om mål som av
tingsrätt handläggs i särskild sammansättning, dvs. bl. a. mål som tas upp av
tingsrätt i egenskap av fastighetsdomstol.

Tvist om skyldighet för fordonsförare att betala kontrollavgift vid åsidosättandet
av villkor för parkering på enskilda parkeringsplatser har i praxis på
de flesta håll ansetts utgöra tvist om arrende enligt 8 kap. JB. Mål om sådana
tvister har därför ansetts böra prövas av fastighetsdomstol, och småmålslagen
har ej kunnat tillämpas på processen. Denna lags för bagatellmål avsedda
bestämmelse om ersättning för rättegångskostnad har sålunda ej kommit att
gälla i dessa parkeringsmål. I stället har tillämpats de allmänna reglerna om
rättegångskostnad i tvistemål, vilket inneburit att fordonsförarna kunnat
drabbas av kännbara kostnader om de förlorat målet.

Enligt departementschefen finns det knappast några sakliga skäl till att
parkeringstvister skall prövas av en domstol med den särskilda kompetens

JuU 1977/78:15

och sammansättning som fastighetsdomstolen har. Det finns heller inte
enligt departementschefen tillräckliga skäl för att i dessa mål göra undantag
från principen om småmålslagens tillämplighet på enkla tvister. Detsamma
gäller enligt departementschefen beträffande hyrestvister rörande tillfällig
uppställning av fordon i parkeringshus, på parkeringsdäck o. d. Med
utgångspunkt i dessa ställningstaganden föreslås i propositionen att tvist med
anledning av tillfällig upplåtelse av mark eller hus eller del av hus för
uppställning av fordon skall undantas från fastighetsdomstolarnas kompetensområde.
Sådana tvister skall i stället prövas av allmän underrätt i den ort
där fastigheten är belägen enligt 10 kap. 10 § RB. En bestämmelse härom
förelås införd i sagda lagrum. Hänvisning härtill ges i 8 kap. 32 § och 12 kap.
71 § JB. Härigenom blir småmålslagen i princip tillämplig för tvister av
förevarande slag.

I motionen 1977/78:208 framställs yrkande av innebörd att småmålslagen
ej skall vara tillämplig för de ifrågavarande tvisterna pm parkering på enskild
mark. Motionären framhåller att den föreslagna lagregleringen kan leda till att
markägare ej får sina rättegångskostnader täckta i sådana mål. Det föreligger
då risk att felparkering inte beivras, och en försämring av parkeringsförhållandena
kan komma till stånd.

Utskottet finner ej anledning att för de tvister om små belopp det här är
fråga om göra undantag från småmålslagens tillämplighet. Beträffande frågan
om rättegångskostnader erinrar utskottet liksom departementschefen om att
rättegångsutredningen (Ju 1977:06) har i uppdrag att undersöka i vad mån
småmålslagen kan behöva jämkas i bl. a. detta hänseende. Utskottet
avstyrker bifall till motionen.

I övrigt föranleder ej förslagen till ändringar i RB och JB någon erinran eller
något uttalande från utskottet sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar det genom propositionen 1977/78:67 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1974:8) om rättegången
i tvistemål om mindre värden med den ändringen att
15 § erhåller följande som utskottets förslag betecknade
lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

15 §

Sammanträde skall hållas, om ej enbart skriftlig handläggning med hänsyn
till målets beskaffenhet finnes lämpligare.

Efterkommer ej svaranden före- Efterkommer ej svaranden föreläggande
enligt 14 § andra stycket läggande enligt 14 § andra stycket

Juli 1977/78:15

eller 14 a §, får rätten meddela tredskodom.
Beträffande sådan dom
tillämpas bestämmelserna i 44 kap.
rättegångsbalken om tredskodom
med anledning av svarandens utevaro.
Tredskodom får dock meddelas
utan hinder av att käranden ej har
framställt yrkande därom.

eller 14 a §, får rätten meddela tredskodom.
Beträffande sådan dom
tillämpas bestämmelserna i 44 kap.
8-10 fl rättegångsbalken om tredskodom
med anledning av svarandens
utevaro.

Tredskodom enligt andra stycket
får meddelas utan hinder av att
käranden ej har framställt yrkande
därom.

2. att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:208 antar de
genom propositionen framlagda förslagen till lag om ändring i
rättegångsbalken och lag om ändring i jordabalken.

Stockholm den 13 december 1977

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Bertil
Johansson (c), Arne Nygren (s). Lilly Bergander (s), Gunde Raneskog (c),
Kerstin Andersson i Kumla (s), Håkan Winberg (m), Hans Pettersson i
Helsingborg (s), Svea Wiklund (c), Gunilla André (c), Helge Klöver (s) och
Bonnie Bernström (fp).

■

GOTAB 57168 Stockholm 1977