JoU 1977/78:34

Jordbruksutskottets betänkande
1977/78: 34

med anledning av propositionen 1977/78:154 om reglering av priserna
på jordbruksprodukter, m. m. jämte motioner

Propositionen

Hemställan

I propositionen 1977/78: 154 har regeringen (jordbruksdepartementet)
föreslagit riksdagen

dels att antaga förslag till

1. lag om ändring i lagen (1967: 340) om prisreglering på jordbrukets
område,

dels att

2. godkänna de i propositionen förordade grunderna för reglering av
priser m. m. på vissa jordbruksprodukter för tiden den 1 juli 1978—den
30 juni 1981,

3. godkänna de i propositionen förordade grunderna för reglering av
sockernäringen för tiden den 1 juli 1978—den 30 juni 1979,

4. godkänna vad i propositionen förordats i fråga om användningen
av avgiftsmedel, som inflyter under regleringsåret 1978/79 eller har influtit
under tidigare regleringsår,

5. medge att den rörliga kredit på högst 120 milj. kr. som år 1973
ställdes till statens jordbruksnämnds förfogande i riksgäldskontoret för
ändamål utanför fördelningsplanen för införselavgiftsmedel får under
regleringsåret 1978/79 användas av regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, statens jordbruksnämnd, för ändamål inom jordbruksprisregleringen
och regleringen av sockernäringen,

6. godkänna de i propositionen förordade grunderna för ändrat stöd
till vallfröodlingen,

7. godkänna vad i propositionen förordats om avveckling av det särskilda
övergångsbidraget åt jordbrukare,

8. godkänna de i propositionen förordade grunderna för företagshälsovården
och socialförsäkringsskyddet för lantbrukarna,

9. godkänna de i propositionen förordade grunderna för utbyggd avbytarverksamhet
inom jordbruket,

10. till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret
1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 3 666 000 000 kr.,

11. till Särskilt övergångsbidrag åt jordbrukare, m. m. för budgetåret
1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 5 400 000 kr.,

12. medge att de för budgetåren 1970/71 och 1977/78 anvisade med 1

Riksdagen 1977/78. 16 sami. Nr 34

JoU 1977/78:34

len till investeringsanslaget Lagring av jordbruksprodukter under budgetåret
1978/79 får användas för det med anslaget avsedda ändamålet,

13. till Lagring av jordbruksprodukter för budgetåret 1978/79 anvisa
ett investeringsanslag av 35 000 000 kr.

Propositionens huvudsakliga innehåll
På grundval av förslag som statens jordbruksnämnd har avgett efter
föreskrivna överläggningar läggs fram förslag om prisregleringen på
jordbruksprodukter för treårsperioden den 1 juli 1978—den 30 juni 1981
samt om regleringen av sockernäringen för tiden den 1 juli 1978—den
30 juni 1979.

Dessutom lämnas förslag om ett system för företagshälsovård inom
lantbruket, om ett socialförsäkringsskydd för lantbrukare samt om en
utbyggnad av avbytarservicen inom jordbruket. Det särskilda övergångsbidraget
åt jordbrukare föreslås bli avvecklat. Stödet till vallfröodlingen
förstärks.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de under allmänna motionstiden 1978 väckta motionerna
1977/78: 472 av Ella Johnsson och Björn Eliasson (båda c) vari hemställs
att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en översyn av och
initiativ i syfte att öka den inhemska produktionen av proteinfoder,
1977/78: 586 av Pär Granstedt m. fl. (c) vari föreslås att riksdagen beslutar
att hos regeringen hemställa om en prövning av tänkbara åtgärder
för att minska den svenska proteinimporten,

1977/78: 633 av Nils Hörberg (fp) vari hemställs att riksdagen — bl. a.
såsom ett led i Sveriges strävan att medverka till en ny ekonomisk världsordning
— hos regeringen begär förslag syftande till ändrade kostvanor
i Sverige och bättre utnyttjande av den svenska åkerjorden för produktion
av vegetabiliskt protein och omfattande bl. a. ändrad inriktning av
de statliga livsmedelssubventionerna genom ökat stöd åt odling av proteinrika
vegetabilier och minskat stöd åt fläskproduktion o. d. enligt vad
som föreslagits i motionen 1977/78: 631,

1977/78: 792 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller 1. att intresset för sockerbetsodling i östergötland
kartläggs, 2. att om stort intresse föreligger det medges att
viss areal får brukas för odling av sockerbetor inom Östergötlands län,

3. att frågan om var raffineringen av socker från odlingar i östergötlands
län skall ske utreds,

1977/78: 1271 av Grethe Lundblad m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen
ville besluta ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om
åtgärder för bättre kostvanor,

JoU 1977/78: 34

1977/78: 1613 av Filip Johansson och Jan-Ivan Nilsson (båda c) vari
hemställs att riksdagen beslutar anhålla om att regeringen prövar frågan
om prisstöd till fjäderfäskötseln i norra Sverige,

1977/78: 1621 av Jan-Ivan Nilsson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att frågan om ett exportstöd
för högkvalitativt potatisutsäde bör prövas av regeringen,

dels den med anledning av propositionen väckta motionen

1977/78: 1956 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari föreslås 1. att riksdagen
med ändring av propositionen 1977/78: 154 hos regeringen hemställer
om utredning av inkomst- och förmögenhetsutvecklingen inom jordbruket,
2. att riksdagen uttalar sig för slopande av hela momseffekten
på livsmedel och hos regeringen begär att förslag härom snarast föreläggs
riksdagen, 3. att riksdagen beslutar att momsen på baslivsmedel
avskaffas fr. o. m. 1 juli 1978 samt hos regeringen begär att en översyn
och breddning av det varusortiment som ingår i begreppet baslivsmedel
genomförs.

Utskottet

I föreliggande proposition läggs bl. a. fram förslag beträffande den
närmare utformningen av prisregleringen för jordbruksprodukter för tiden
efter den 30 juni 1978. Regeringens förslag innebär att regleringsperioden
för jordbruksprodukter utom sockerbetor och socker skall omfatta
tre år, dvs. tiden den 1 juli 1978—den 30 juni 1981. I fråga om
socker och sockerbetor förordas en regleringsperiod av ett år, alltså tiden
den 1 juli 1978—den 30 juni 1979. I propositionen framlagda förslag
överensstämmer med vad som förordats av statens jordbruksnämnd
efter överläggningar, i fråga om sockerregleringen, med Sveriges betodlares
centralförening, Svenska Sockerfabriks AB och nämndens konsumentdelegation
och, beträffande regleringen av priserna för övriga jordbruksprodukter,
med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen.
Nämndens förslag har biträtts av de i överläggningarna
deltagande delegationerna resp. företrädarna för sockerbetsodlingen
och sockertillverkningen.

I enlighet med vad jordbruksnämnden förordat lägger regeringen vidare
fram förslag om fördelning av avgiftsmedel på regleringsområdet
m. m. Propositionen innefattar dessutom förslag rörande företagshälsovård
och socialförsäkringsskydd för lantbrukarna. På grundval av förslag
från utredningen (Jo 1976: 11) om utbyggd avbytarservice inom
jordbruket läggs fram ett principförslag om utvidgad verksamhet på
detta område med start den 1 januari 1979. Andra spörsmål som behandlas
i propositionen är bl. a. frågan om avveckling av det särskilda
övergångsbidraget åt jordbrukare samt om ändrad utformning av stödet
till vallfröodlingen.

It Riksdagen 1977/78. 16 sami. Nr 34

JoU1977/78:34

Utskottet begränsar sitt yttrande till några av propositionens huvuddrag
och de yrkanden som förs fram i de i sammanhanget behandlade
motionerna.

Propositionen har i de delar som inte särskilt berörs ej gett utskottet
anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Prisregleringens allmänna utformning för jordbruksprodukter utom sockerbetor
och socker

Jordbruksnämndens förslag innebär i förevarande del att nuvarande
principer med mittpriser och prisgränser samt inom prisgränsema fasta
införselavgifter för vissa viktiga varor skall gälla även i fortsättningen.
Vidare skall liksom hittills ingå ett indexbaserat inflationsskydd som tilllämpas
per den 1 juli och den 1 januari varje år.

Enligt förslaget bör överläggningar om ersättningen till jordbrukarna
för eget arbete och eget kapital ske en gång om året per den 1 juli. Nuvarande
metod för att ge jordbrukarna inkomstföljsamhet med övriga
grupper föreslås modifierad. Sålunda föreslås att den direkta kopplingen
till avtalen på LO-SAF-området släpps. Nämnden anser att statistiskt
material rörande löneutvecklingen för de stora kollektiven i första hand
bör beaktas och att man bör söka bredda jämförelseunderlaget. Även
inkomst- och lönsamhetsförhållanden för andra småföretagargrupper
bör kunna beaktas, när ett tillförlitligt statistiskt underlag härför föreligger.
Hänsyn bör också kunna tas till de olika förhållanden som påverkar
den ekonomiska och sociala standarden inom jordbruket. Rationaliseringsutvecklingen
inom näringen bör beaktas på i princip samma
sätt som under nuvarande prisregleringsperiod.

Med hänsyn till dels de kapitalvinster i fastigheter och lånat kapital
som har skett inom jordbruket under senare år, dels det ekonomiska läge
som Sverige f. n. befinner sig i föreslår jordbruksnämnden att man
den 1 juli 1978 ej genomför de prisjusteringar på jordbruksprodukter
som en tillämpning av reglerna för inkomstföljsamheten skulle kunna
motivera. Inom ramen för det kompensationsbelopp som kommer att
tillföras jordbruket per den 1 juli 1978 vid tillämpningen av inflationsskyddet
bör enligt förslaget högst 100 milj. kr. avsättas för fortsatta låginkomstsatsningar
bl. a. för det socialförsäkringsskydd som avses börja
tillämpas från den 1 juli 1978. Fortsatta låginkomstsatsningar under
andra och tredje regleringsåret bör ske och närmare preciseras vid de
årliga överläggningarna om inkomstföljsamheten.

Förslaget innebär vidare att jordbruket varje halvår under regleringsperioden
skall få en indexbaserad kompensation för sina kostnadsökningar.
Kostnadsvolymen har reducerats något i samband med en översyn av
beräkningsmetodiken. Lånefinansierade tillgångar föreslås värderade
till anskaffningsvärde och inte som f. n. till återanskaffningsvärde. Härigenom
reduceras avskrivningskostnaderna något. En ytterligare genom -

JoU1977/78: 34

gång av kapitalkostnadsberäkningarna planeras bli genomförd.

Nämnden föreslår att kompensation för kostnadsökningar inom uppsamling
och förädling under regleringsperioden bör ske på i huvudsak
samma sätt som tidigare, dvs. med hänsyn till den faktiska kostnadsutvecklingen.
Enligt nämnden bör samma riktlinjer som gäller för andra
livsmedelsindustrier vilka är föremål för prisstopp och prisövervakning
också gälla för uppsamling och förädling inom jordbruksprisregleringen.
Enligt dessa riktlinjer uppställs krav på viss produktivitetsutveckling.
Det fortsatta utredningsarbetet på detta område bör enligt nämnden
inriktas på mätningar av totalproduktiviteten. I avvaktan på resultat av
detta arbete får beräkningar av arbetsproduktiviteten ligga till grund
för bedömningarna. Hänsyn bör tas till de särskilda förutsättningar som
gäller för ifrågavarande industrier. Vidare bör man enligt nämnden efter
det indexserier över kostnadsutvecklingen sammanställts pröva en eventuell
övergång till ett system för kostnadskompensation, som baseras på
indexmätning och i förväg fastställt produktivitetsavdrag.

Enligt jordbruksnämndens förslag bör i fortsättningen kompensationsbeloppet
i inflationsskyddet beräknas enbart utifrån försäljningen inom
landet. Likaledes bör fördelningen av beloppet ske på grundval av
inom landet försålda kvantiteter. Den del av utbyteshandeln som är
kompensationsberättigad likställs med hemmaförsäljningen.

Förslaget innebär vidare att den s. k. VM-klausulen m. m. bör bibehållas,
dvs. hänsyn bör tas till utvecklingen av världsmarknadspriserna
m. m. enligt samma regler som f. n. gäller.

Jordbruksnämnden föreslår att kompensationsmöjlighetema för utbyteshandeln
på köttvaruområdet utvidgas. Som riktmärke bör härvid gälla
att jordbruket av införselavgiftsmedel bör tillföras ett belopp av 50
milj. kr. per år utöver vad som kan inflyta vid import av nötkött från
öststaterna.

Jordbruksministern framhåller att jordbruksnämndens förslag i fråga
om prisregleringen för jordbruksprodukter utom sockerbetor och socker
under prisregleringsperioden 1978/79—1980/81 har utformats på grundval
av de allmänna riktlinjer för jordbrukspolitiken som riksdagen fastställt
år 1977.

Utskottet kan i likhet med jordbruksministern biträda vad nämnden
föreslagit och tillstyrker därför regeringens förslag i nu berörda avseende.

I motionen 1956 riktas kritik mot att löneutvecklingen för de stora
kollektiven fortfarande i första hand skall ligga till grund vid förevarande
inkomstjämförelse. Enligt motionärernas mening kommer en sådan
jämförelse alltid att gynna jordbrukarna. Motionärerna framhåller
också att jordbruket erhåller betydande stöd av samhället genom skattemedel
när det gäller utrikeshandeln med livsmedel. Sammantaget innebär
detta att jordbrukarna i jämförelse med de stora löntagarkollektiven

JoU1977/78: 34

erhåller betydande summor i form av olika stödåtgärder. Motionärerna
anser därför att frågan om prisregleringen på jordbruksprodukter och
jordbrukarnas inkomstlikställighet med andra grupper i samhället bör
göras till föremål för en förutsättningslös utredning med beaktande av
de synpunkter som motionärerna framfört.

Utskottet vill erinra om att de av riksdagen hösten 1977 fastställda
riktlinjerna för jordbrukspolitiken innebär att inkomstmålet särskilt
skall beaktas vid prissättningen av jordbruksprodukterna. Det fastslogs
i sammanhanget att det var nödvändigt att också i fortsättningen göra
särskilda låginkomstsatsningar för att inkomstmålet skall uppnås för så
stora grupper jordbrukare som möjligt. Riksdagen ansåg dock att det
inte då fanns anledning att precisera inkomstmålet genom att ange vilka
grupper som borde jämföras och hur jämförelsen borde tillgå.

Jordbruksnämnden har i överensstämmelse med de uttalanden som
gjordes av riksdagen i samband med 1977 års jordbrukspolitiska beslut
tillsammans med delegationerna sökt precisera ett system för inkomstföljsamhet.
Svårigheter har emellertid förelegat att i rådande ekonomiska
läge kunna överblicka alla konsekvenser under prisregleringsperioden
av på förhand gjorda preciseringar beträffande ett sådant system.
Mot angivna bakgrund får det framlagda, av utskottet nyss biträdda förslaget
bedömas. Vad gäller den i motionen förordade utredningen om
inkomst- och förmögenhetsutvecklingen inom jordbruket vill utskottet
hänvisa till att i propositionen förutsatts att medel regelbundet anvisas
av statsmakterna för undersökningar av arbetsåtgången i jordbruket, av
levnadsstandarden för jordbrukare och jämförbara grupper liksom av de
prestationer som standarden grundar sig på. Dessa undersökningar skall
utformas så att de även ger underlag för bedömningar av hur subventioner
och prisändringar påverkar livsmedelskonsumtionen inom olika
familjetyper och inkomstgrupper. Enligt jordbruksministern är det angeläget
att undersökningar fortlöpande sker bl. a. av arbetsåtgången
inom jordbruket och levnadsstandarden för olika grupper jämte de
prestationer som standarden grundar sig på. Det kan därvid bl. a. vara
av intresse att beakta att en avsevärd del av åkerarealen brukas på arrende.
Resultat av dessa undersökningar bör ingå i det material som
läggs till grund för de bedömningar som inför varje regleringsperiod bör
göras om huruvida inkomstmålsättningen uppnåtts. Utskottet, som delar
jordbruksministerns uppfattning om värdet av ifrågavarande undersökningar,
finner inte tillräckliga skäl för att nu påkalla någon sådan ytterligare
utredning i ämnet som motionärerna förordar. Motionen 1956
avstyrks således i förevarande del (yrkande 1).

Enligt propositionen beräknar jordbruksnämnden kostnaderna för ersättningar
till följd av subventionering och prisstopp på vissa livsmedel
till ca 3 200 milj. kr. för innevarande budgetår och, under förutsättning

JoU1977/78: 34

av bl. a. fortsatt subventionering och prisstopp, samma belopp för nästa
budgetår. I anslagsberäkningarna för budgetåret 1978/79 har regeringen
i enlighet med nämndens beräkningar för ändamålet redovisat ett medelsbehov
under förslagsanslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område av 3 200 milj. kr. Regeringens förslag föranleder under angivna
förutsättningar ingen erinran från utskottets sida.

I motionen 1956 upprepas tidigare framförda krav på att mervärdeskatten
på livsmedel skall tas bort eller att andra åtgärder med samma
effekt, t. ex. ökade subventioner av baslivsmedel, skall genomföras. Som
ett första steg bör baslivsmedlen befrias från mervärdeskatt fr. o. m. den
1 juli 1978. Enligt motionen bör vidare en breddning av begreppet baslivsmedel
till att avse flera livsmedel, exempelvis fisk och annat, genomföras.

Som i andra sammanhang understrukits, senast i samband med 1977
års jordbrukspolitiska riksdagsbeslut, bör det ankomma på regeringen
att vid varje särskilt tillfälle ta ställning till frågan om livsmedelssubventionernas
storlek. Frågan om avveckling av mervärdeskatten på livsmedel
har upprepade gånger behandlats i riksdagen. Skatteutskottet har
genomgående avvisat förslagen under framhållande av det olämpliga i
att genomföra mera genomgripande ändringar i skattesystemet, vilka
skulle försvåra de mera långsiktiga övervägandena om en reformering
av skattelagstiftningen. Riksdagen har senast hösten 1977 mot angivna
bakgrund avslagit förslag i ämnet dels i samband med behandlingen av
prop. 1977/78:49 om inflationsskydd för inkomstskatteskalan, m. m.
(SkU 1977/78: 14), dels i anslutning till fastställandet av nya riktlinjer
för jordbrukspolitiken (JoU 1977/78: 10). Det kan i sammanhanget
framhållas att ett slopande av mervärdeskatten på livsmedel kan beräknas
medföra ett inkomstbortfall för staten på omkring 4 miljarder kr.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1956
i här berörda delar (yrkandena 2 och 3).

Utskottet vill i förevarande sammanhang erinra om att riksdagen helt
nyligen godkände nya grunder för prisreglering på fisk m. m. (JoU 1977/
78: 23). Därvid behandlades också en motion enligt vilken fisk borde
tillföras de baslivsmedel som är föremål för statliga subventioner liknande
dem som tillerkänns produkter från jordbruket som mjölk, kött etc.
Utskottet erinrade i samband härmed om att det nya prisregleringssystemet
bl. a. var uppbyggt med syfte att ge konsumenterna ett ökat inflytande
över prisnivån på fisk. Såvitt avsåg frågan om subventioner från
statens sida framhölls att såväl det förordade systemet för reglering av
priserna på fisk som de föreslagna bestämmelserna rörande statligt stöd
till fiskets rationalisering i sig innebar en inte obetydlig statlig subventionering
på förevarande område. Motionen föranledde ingen åtgärd
från riksdagens sida.

JoU 1977/78: 34

Sockerregleringen

Jordbruksministern framhåller att 1977 års beslut om riktlinjer för
jordbrukspolitiken innebär att sockerbetsodlingen skall avpassas så att
den vid normalskörd ger ett importutrymme motsvarande 10—15 % av
vår totala sockerkonsumtion. Hänsyn har därvid främst tagits till uländemas
behov av export. I konsekvens härmed finner jordbruksministern
det angeläget att importen så långt möjligt avser socker med ursprung
i sådana länder. Sockerbetsarealen har under senare år utökats
från ca 46 000 ha år 1974 till ca 53 000 ha år 1977. Därmed har självförsörjningsgraden
höjts till ungefär den nivå som till följd av 1977 års
beslut bör bibehållas. I propositionen betonas att det angivna importutrymmet
bör ses som ett riktmärke för de genomsnittliga förhållandena
under en följd av år. Utskottet har för sin del inte något att erinra mot
propositionsuttalandena på denna punkt.

Enligt regeringens förslag till reglering av priserna för socker och
sockerbetor under den kommande ettårsperioden bör sockerbetsarealen
för 1978 års odling uppgå till högst 52 000 ha. Motiveringen är att sockerkonsumtionen
under år 1977 minskat. Denna minskning är enligt
jordbruksnämndens bedömning inte av tillfällig natur. Nämnden har
framhållit att eventuell kvotering av odlingen inte bör få drabba de
områden som normalt levererar betor till bruken på Öland och Gotland.

I propositionen föreslås att priset på betor höjs med hänsyn till kostnadsutvecklingen
för de inköpta produktionsmedel m. m. som utnyttjas
inom odlingen samt den höjning av ersättningen för eget arbete och eget
kapital som tillämpades under år 1977 för att jordbruket i övrigt skulle
uppnå inkomstföljsamhet. Till odlare inom vissa distrikt som levererar
betor till bruken på Öland och Gotland föreslås utgå ett arealbidrag av
400 kr./ha efter i stort sett samma grunder som f. n.

Mot bakgrunden av verkställd exportgenomgång av sockerbolagets
ekonomi och beräknade kostnadsökningar föreslås att bolagets andel av
partipriset på socker ökas. Prishöjningarna bör genomföras på sådant
sätt att minsta möjliga störning uppstår på marknaden.

Förslaget innebär att priset på sockerbetor med en sockerhalt av
16 % höjs med 1,04 kr./lOO kg till 16,92 kr./lOO kg. Detta motsvarar en
prishöjning av partipriset på socker med 8,19 kr./100 kg. Förslaget innebär
vidare att sockerbolagets andel av partipriset på socker ökas med
10,88 kr./lOO kg. Sammanlagt höjs partipriset på strösocker med 19,07
kr./lOO kg till 251,04 kr./lOO kg. Prishöjningarna innebär att betodlingen
kalkylmässigt tillförs ca 24 milj. kr. och sookertillverkningen ca 32
milj. kr.

Utskottet biträder regeringens förslag till sockerreglering för regleringsåret
1978/79. Utskottet har i sammanhanget noterat att jordbruks -

JoU1977/78: 34

nämnden avser att påbörja utredningar rörande betodlingens och sockertillverkningens
strukturella och ekonomiska förhållanden som kan
ge underlag för ett förslag till prisreglering för en något längre regleringsperiod.

I den under allmänna motionstiden väckta motionen 792 har tagits
upp frågan om återupptagande av sockerbetsodlingen i östergötlands
län. Motionärerna, som anför att det bland östgötska lantbrukare i dag
finns ett betydande intresse för odling av sockerbetor, anser att det även
mot bakgrund av riksdagsbeslutet 1977 bör finnas utrymme för i varje
fall en begränsad odling av sockerbetor i östergötland.

Utskottet vill erinra om att 1972 års jordbruksutredning vid sin prövning
av hithörande frågor fann att ett återupptagande av sockerbetsodlingen
i Östergötland och Västergötland, vilket föreslagits bl. a. i
riksdagsmotioner, inte var realistiskt. Om man önskar hålla sockerbetsodlingen
inom en viss arealram skulle förslaget nämligen bl. a. tvinga
fram en reduktion av odlingen inom områden som har kortare transportavstånd
till befintliga sockerbruk. Mot bl. a. angivna bakgrund finner
sig utskottet inte böra föreslå någon åtgärd från riksdagens sida
med anledning av motionen 792.

Prisstödet till jordbruket i norra Sverige

Regeringen har gett jordbruksnämnden i uppdrag att efter samråd
med lantbruksstyrelsen se över prisstödet till jordbruket i norra Sverige.
Som framgår av propositionen kommer nämnden sedan detta samråd har
ägt rum att inkomma med förslag angående områdesindelningen.

Utskottet har funnit lämpligt att i förevarande sammanhang behandla
den vid årets början väckta motionen 1613, vari hemställs att riksdagen
anhåller att regeringen prövar frågan om prisstöd till fjäderfäskötseln
i norra Sverige. I motionen erinras om att något sådant prisstöd
f. n. inte utgår. Äggproduktionen är emellertid även i dessa delar av
landet en betydelsefull produktionsgren för ett rätt stort antal lantbrukare.
Produktionskostnaderna är emellertid, liksom i fråga om svinuppfödningen,
högre än längre söderut, främst på grund av dyrare foder
men även till följd av högre uppvärmningskostnader m. m. Det påpekas
i motionen att prisnivån för ägg tidigare vanligen har varit högre i
norra Sverige än på andra håll i landet, vilket medfört åtminstone viss
kompensation för de högre kostnaderna. Genom strukturförändringarna
i detaljhandeln har emellertid bilden ändrats och konsumentprisnivån
i huvudsak anpassats till prisnivån i landet i övrigt. Enligt motionärernas
mening har det därför blivit motiverat med ett pristillägg även
för ägg i norra Sverige. För att göra det möjligt att i fortsättningen ta
hand om utslagshöns i norra Sverige behövs vidare, anser motionärerna,
ett transportbidrag om 1 kr. per levererad höna för intransport av

JoU 1977/78: 34

slakthöns från Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands
län.

Motionen berör en för jordbruket i berörda delar av vårt land viktig
fråga, som är väl värd att beaktas. Emellertid vill utskottet erinra om
att riksdagen nyligen i samband med behandlingen av prop. 1977/78: 19
om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m. m. bl. a. behandlade en
motion med krav på att stödet till jordbruket i norra Sverige skulle utvidgas
till att även omfatta transportstöd avseende foder för fjäderfä.
Riksdagen fann att nämnda motion i avvaktan på resultatet av jordbruksnämndens
i sammanhanget aviserade översyn inte borde föranleda
någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Utskottet förutsätter att i
motionen 1613 berörda spörsmål tas upp i samband med den prövning
av hithörande frågor som jordbruksnämndens översyn föranleder. Syftet
med motionen bör därför bli tillgodosett utan någon särskild framställning
i frågan från riksdagens sida.

Införselavgiftsmedel m. m.

Utskottet har inte något att invända mot i propositionen framförda
förslag och uttalanden i nu förevarande sammanhang. Detta innebär att
utskottet bl. a. biträder regeringens förslag att fördelningsplanen för
regleringsåret 1978/79 bör omfatta 267,2 milj. kr. jämte inflytande
fodermedelsavgifter som beräknas till 140 milj. kr. eller totalt 407,2
milj. kr. Likaså ansluter sig utskottet till vad jordbruksministern i sammanhanget
angett beträffande medelsbehovet för olika ändamål utanför
fördelningsplanen.

I anslutning till behandlingen av den fristående motionen 1621 om
exportstöd för utsädespotatis vill utskottet i sistnämnda avseende något
närmare redogöra för innehållet i det av utskottet biträdda regeringsförslaget,
såvitt avser potatisodlingen.

För att öka avkastningen inom potatisodlingen och förbättra potatisens
kvalitet har sedan ett antal år lämnats vissa bidrag av avgiftsmedel.
Till Svensk matpotatiskontroll (SMAK) har för regleringsåret
1977/78 bidrag lämnats med 770 000 kr. för upplysningsverksamhet på
matpotatisområdet. För regleringsåret 1978/79 har jordbruksministern
föreslagit en höjning av anslaget till högst 965 000 kr. Ersättning till
SMAK för kontrollkostnader i samband med kvalitetsmärkning av matpotatis
utgår fr. o. m. regleringsåret 1977/78 av medel utanför fördelningsplanen.
I propositionen föreslås att ersättningen till SMAK för
nämnda kontroll höjs från 3,5 milj. kr. till högst 4 175 000 kr. för
regleringsåret 1978/79.

Till Sveriges utsädesförening har för regleringsåret 1977/78 lämnats
bidrag med 1 808 000 kr. för finansiering av föreningens potatisförädlingsverksamhet.
För regleringsåret 1978/79 föreslås höjning av bidraget
till 1 995 000 kr. Det är enligt jordbruksministerns mening ange -

JoU 1977/78: 34

läget att potatisförädlingsverksamheten kan upprätthållas på ungefär
nuvarande nivå i avvaktan på de beslut i finansieringsfrågan som kan
komma att fattas i anledning av de förslag som framlagts av 1975 års
växtförädlingsutredning i betänkandet (SOU 1978: 23) Växtförädling.

Bidraget till Sveriges potatisodlares riksförbund för effektivisering av
matpotatisodlingen bör enligt propositionen höjas från 1,8 milj. kr. till
1 950 000 kr.

Motionen 1621 tar närmast sikte på stöd till exporten av utsädespotatis
från Norrland. Som påpekas i motionen är förutsättningarna för
odlingen av friskt och virusfritt potatisutsäde i allmänhet goda särskilt
i övre Norrland. Enligt motionen bör en kraftfull och målmedveten
exportsatsning på högkvalitativt potatisutsäde kunna ge goda resultat.
Härigenom skulle Norrlands speciella förutsättningar på området kunna
tillvaratas. Den regionalpolitiska satsningen bör enligt motionärernas
mening därför läggas på exportfrämjande åtgärder, vad gäller denna del
av det norrländska jordbruket. Frågorna om formerna för och stöd till
sådana åtgärder bör enligt motionen kunna närmare beredas inom regeringens
kansli.

Utskottet vill erinra om att riksdagen nyligen fattat beslut om åtgärder
som bör vara ägnade att främja förutsättningarna för ett bibehållande
av jordbruksnäringen i norra Sverige (prop. 1977/78: 113, JoU
1977/78: 22, rskr 1977/78: 271). Såvitt avser prisregleringen för potatis
och potatisprodukter bör framhållas att denna är uppbyggd på så sätt
att den inhemska prisnivån skyddas med ett inom vissa prisgränser fast
gränsskydd kompletterat med marknadsreglerande åtgärder. Prisregleringen
för matpotatis har enligt 1972 års jordbruksutrednings uppfattning
i stort sett fungerat väl och har därför av utredningen ansetts
böra i huvudsak bibehållas i sin nuvarande omfattning. Inom fabrikspotatisregleringen
har utredningen särskilt uppmärksammat fabrikspotatisodlingens
omfattning och finansieringen av nuvarande rabattering
av stärkelse för framställning av tekniskt derivat. Fabrikspotatisodlingen
borde enligt utredningens uppfattning vara av ungefär nuvarande storlek,
dvs. ca 12 000 ha.

Riksdagen har liksom regeringen anslutit sig till utredningens förslag
i dessa frågor. Detta innebär bl. a. att fabrikspotatisodlingen bör bibehållas
vid ungefär nuvarande omfattning och att 1934 års riksdagsbeslut
om användning av potatis för tillverkning av sprit skall äga fortsatt
giltighet.

Frågan om stöd till den norrländska odlingen av utsädespotatis har
tidigare prövats av riksdagen, senast år 1974 med anledning av en
motion med yrkanden om statligt bidrag till forskning och försöksverksamhet
beträffande utsädespotatis. Vid riksdagsbehandlingen (JoU
1974: 1, p. 35) vitsordades betydelsen av ett förstklassigt potatisutsäde.
Samtidigt erinrades om det stöd för arbetet på förevarande område som

JoU 1977/78: 34

lämnades i form av bl. a. införselavgiftsmedel till Sveriges utsädesförenings
förädlingsverksamhet och till Sveriges potatisodlares riksförbund
för effektivisering av matpotatisodlingen. Vidare framhölls att ett betydande
forsknings- och försöksarbete beträffande potatisodlingen bedrevs
vid lantbrukshögskolan. Tillräckliga skäl för någon riksdagens åtgärd
med anledning av motionen ansågs under angivna förhållanden inte
föreligga.

Under hänvisning till det anförda och i avvaktan jämväl på resultatet
av den prövning som f. n. äger rum av 1975 års växtförädlingsutrednings
förut nämnda betänkande vill utskottet föreslå att motionen 1621
inte föranleder någon riksdagens ytterligare åtgärd.

I anslutning till förslaget om ersättning till SMAK:s arbete med den
officiella kvalitetskontrollen har jordbruksnämnden som redovisas i propositionen
föreslagit att nämnden medges rätt till insyn i SMAK:s ekonomi.
I denna fråga har nämnden samrått med lantbruksstyrelsen.

Det ankommer på regeringen att besluta i denna fråga. Ärendet bereds
f. n. inom jordbruksdepartementet och enligt vad utskottet erfarit
kan beslut i av nämnden föreslagen riktning väntas inom kort.

A vbytarverksamheten

Det förslag till utbyggnad av avbytarservicen inom jordbruket som
läggs fram i propositionen bygger på det förslag som i februari 1978
framlagts av särskild utredare i betänkandet Ds Jo 1978: 1. Utredningsförslaget
innebär att avbytarverksamheten, som år 1977 anlitades av ca
5 400 djurägare och sysselsatte ca 500 ordinarie avbytare, under en
tioårsperiod byggs ut så att den vid periodens slut kan tillgodose efterfrågan
på avbytare såväl för planlagd ledighet som vid lantbrukares
sjukdom och militärinkallelse. Det totala behovet av avbytare beräknas
till ca 5 300, varav ca 3 500 heltidsanställda och återstoden deltidsanställda.
Rekryteringsbehovet beräknas stiga från ca 600 år 1979 till ca
1 600 år 1989. När verksamheten är fullt utbyggd behöver ca 1 100
avbytare rekryteras årligen.

Enligt jordbruksministerns mening bör en utbyggnad av avbytarservicen
inom jordbruket i första hand syfta till att göra det möjligt för
familjelantbrukarna att liksom andra yrkesverksamma kunna ta ut regelbunden
ledighet och semester. Han framhåller att det förslag som
utredningen lagt fram i första hand är att betrakta som ett principförslag.
Det är inte lämpligt att nu i detalj besluta om hur och i vilken takt
utbyggnaden av avbytarservicen skall ske. Enligt jordbruksministerns
mening bör det dock vara möjligt att inom den angivna tidsperioden nå
målet att alla lantbrukare som så önskar skall kunna erbjudas avbytare
vid sjukdom, regelbunden ledighet, semester och militär repetitionsutbildning.
Takten i utbyggnaden får dock i praktiken anpassas till de

Joll 1977/78: 34

medel som årligen kan ställas till förfogande för att begränsa kostnaderna
för den enskilde och till möjligheterna att rekrytera avbytare.

Utskottet, som instämmer i jordbruksministerns nu redovisade uttalanden
och inte heller i övrigt har något att invända mot vad i propositionen
anförts under förevarande punkt, föreslår att riksdagen godkänner
de förordade grunderna för utbyggd avbytarservice inom jordbruket.

I propositionen framhålls att kostnaderna för avbytare vid militär
repetitionsutbildning har en speciell karaktär, varför de kräver ytterligare
överväganden. Jordbruksministern anför att han har för avsikt att
senare återkomma till regeringen i denna fråga. Det torde få förutsättas
att frågan därefter i lämpligt sammanhang ånyo kommer att föreläggas
riksdagen.

Odlingen av proteinfoder

I de under allmänna motionstiden väckta motionerna 472, 586 och
633 framförs förslag om åtgärder för att främja den inhemska produktionen
av proteinfoder och i motsvarande grad minska den svenska
proteinimporten. Det påpekas i motionen 586 att en viktig orsak till
proteinbristen i världen är att en stor del av den samlade proteinproduktionen
går åt för att klara den rika världens köttkonsumtion. Samtidigt
har köttkonsumtionen i bl. a. Sverige nått en sådan omfattning att den
framstår som en fara för folkhälsan. Med hänsyn till de växande problemen
för världens livsmedelsförsörjning borde det vara en svensk
målsättning att begränsa nettoimporten av protein. I Sverige föreliggande
överskott på foderspannmål skulle enligt motionen 472 med fördel
kunna reduceras till förmån för ökad odling av inhemskt proteinfoder,
exempelvis ärtor eiler foderbönor. En sådan utökning av inhemska
odlingar skulle dessutom innebära en mer ekologiskt inriktad
produktion, som samtidigt förbättrade handelsbalansen. För att få till
stånd en sådan förändrad inriktning på odlingen fordras både ökad information
och stimulans till de svenska lantbrukarna. Motionärerna
framhåller att en ökad införselavgift även kan vara en lämplig väg.
Enligt uttalande i motionen 631, som ligger till grund för yrkandet i
motionen 633, bör en omstrukturering ske så, att prissubvention av
t. ex. fläskproduktion o. d. ersätts av subvention till odling av proteinrika
bönor, ärtor o. d.

Utskottet har i tidigare sammanhang betonat vikten av att de problem
som föreligger i fråga om världens proteinförsörjning ägnas uppmärksamhet.
Utskottet har bl. a. framhållit att frågan om livsmedelsförsörjningen
i globalt perspektiv på goda grunder sedan länge räknas till
de för hela mänskligheten centrala problemen. I detta sammanhang
spelar inte minst spörsmålen om tillräcklig tillgång till protein i lämpliga
former en framträdande roll. Utskottet har också betonat angelägenhe -

JoU 1977/78: 34

ten av att Sverige kan effektivt medverka till att genom insatser inom
landet och deltagande i internationellt samarbete på förevarande forskningsområden
bidra till lösandet av de föreliggande problemen. Vad
särskilt gäller frågan om att i större utsträckning använda inhemskt
proteinfoder i den svenska husdjursuppfödningen m. m. vill utskottet
emellertid framhålla att denna under en längre tid ägnats en ingående
uppmärksamhet från såväl statsmakternas som ansvariga myndigheters
och forskningsorgans sida. Det kan sålunda erinras om att 1969 års
riksdag fattade beslut om att ställa sammanlagt 10 milj. kr. av odisponerade
införselavgiftsmedel m. m. till förfogande för statens råd för
skogs- och jordbruksforskning för utvecklings- och försöksverksamhet
rörande bl. a. möjligheterna att i större utsträckning kunna använda inhemskt
proteinfoder i husdjursuppfödningen. Forskningsplaneringen och
beredningen av ifrågavarande ärenden anförtroddes åt en särskild kommitté
inom forskningsrådets jordbrukssektion. Sedan den direkta forskningsplaneringen
avseende den aktuella målinriktade bidragsgivningen
upphört fortsatte kommittén samarbetet med hithörande forskare och
sakkunniga för bearbetning och utvärdering av framkommet material
och med blick mot framtidens behov av forskning på området. En redogörelse
för resultaten av gjorda undersökningar publicerades av statens
råd för skogs- och jordbruksforskning i december 1976.

Det kan nämnas att undersökningar på hithörande område även finansieras
av forskningsrådet över statsbudgetens anslag till jordbruksforskning.
Även inom ramen för lantbruksuniversitetets verksamhet bedrivs
forsknings- och försöksverksamhet rörande inhemsk odling av
proteinrika fodermedel m. m. Av budgetmedel utgår f. n. enligt vad utskottet
inhämtat sammanlagt ca 6 milj. kr. till proteinforskning. Vidare
utgår regleringsmedel från posten till upplysningsverksamhet och utvecklingsarbete
till bl. a. forskning om proteinfoder ur rapsfrö och
beträffande möjligheter att minska erukasyrahalten. Slutligen kan nämnas
att prisstöd för odling av åkerbönor och foderärtor utgår genom
Svensk spannmålshandels försorg. Kostnaderna för stödet, som införts
bl. a. för att minska beroendet av importerade proteinfodermedel, uppgick
budgetåret 1976/77 till 2,5 milj. kr.

Utskottet finner med hänsyn till det nu anförda inte tillräckliga skäl
att föreslå någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida med anledning
av här behandlade yrkanden i motionerna 472, 586 och 633.

I sammanhanget bör erinras om att riksdag och regering hösten 1977
vid fastställandet av de nya riktlinjerna för jordbrukspolitiken i likhet
med 1972 års jordbruksutredning fann att hittillsvarande reglering av
fodermedelspriserna var ändamålsenligt utformad och därför i huvudsak
borde bibehållas.

JoU 1977/78: 34

Åtgärder för att åstadkomma bättre kostvanor

I motionen 1271 betonas att vår dagliga kost är livets bränsle och en
viktig utvecklingsfaktor för kropp och själ. För barn och ungdom är
kosten grundläggande för deras fysiska utveckling. Men kosten kan,
särskilt för vuxna och äldre, bli en bland andra sjukdomsorsaker, om
den är felaktig eller för kraftig. Enligt motionen är detta fallet i ökande
utsträckning. Av statens jordbruksnämnd gjord sammanställning visar
sålunda att energiförbrukningen genom livsmedelskonsumtion per person
och dag ökade med 2 % under åren 1960—1976 och att man
kunde notera en ökning av mera lyxbetonade varor, t. ex. choklad- och
konfektyrvaror och kaffebröd och en minskning av smör, potatis, socker
m. m. I motionen framhålls att det under åren 1974—1976 har
skett en kraftig konsumtionsökning av kött och fläsk. Konsumtionen av
grönsaker, frukt och bär samt fisk och potatis och potatisprodukter är
rätt liten, trots dessa livsmedels billiga pris i förhållande till näringsvärdet.
Det framhålls i motionen att i Sverige insatser för kostupplysning,
näringsforskning, livsmedelsproduktion och lagstiftning samt prispolitik
kring livsmedlen är splittrade på många myndigheter och institutioner.
Motionärerna understryker att en mera näringsriktig, giftfri och
allsidig kost är en viktig målsättning för hela den svenska befolkningen.
De nuvarande insatserna till trots finns det fortfarande, anför motionärerna,
allvarliga brister från näringssynpunkt vid produktion och konsumtion
av livsmedel. Motionärerna lägger i ett fyrapunktersprogram
fram förslag till olika insatser för att tillfredsställa konsumenternas väsentliga
behov av näringsriktiga livsmedel till låga priser. Förslagen
innebär i korthet följande.

1. Regeringen bör förelägga riksdagen ett samlat program för hur
produktion, marknadsföring, prisreglering och prissubventioner av livsmedel
samt kostupplysning och livsmedelskontroll bättre samordnas.

2. Kostupplysning i samhällets regi bör vara fri från kommersiella inslag
och präglas av allsidighet samt balans mellan olika branschintressen.

3. Brett upplagda kostundersökningar bör ske successivt med hänsynstagande
till konsumenternas yrken, ålder och hemvist.

4. Ett centralt råd för näringsfrågor bör skapas med anknytning till
något centralt verk som har kunnighet och resurser på närings- och
livsmedelsområdet.

Förslag syftande till ändrade kostvanor förs fram även i motionen
631 och i den till densamma hörande följdmotionen 633. Enligt dessa
måste våra kostvanor ändras, så att de får sin huvudinriktning på vegetabiliska
näringsmedel. Motionären framhåller att det finns sådana produkter
odlingsbara även i Sverige.

Utskottet delar uppfattningen att ökade insatser för att förbättra kostvanorna
är angelägna. Detta framhöll också utskottet vid riksdagsbe -

JoU1977/78: 34

handlingen av regeringens förslag till nya riktlinjer för jordbrukspolitiken.
Som bl. a. framgår av jordbruksutredningens betänknade har från
landets näringsexperter framförts vissa synpunkter på önskvärda förändringar
av det svenska folkets kostvanor. I korthet innebär dessa
synpunkter att konsumtionen av socker och fett bör minska, att mättat
fett bör bytas ut mot fleromättat samt att konsumtionen av grönsaker,
frukt, potatis, fettfattiga mjölkprodukter, fisk, matbröd m. m. bör öka.

En annan aspekt som framförts i debatten är att man i Sverige, liksom
i övriga industriländer, bör ändra sina kostvanor genom att minska
konsumtionen av animaliska och öka konsumtionen av vegetabiliska
livsmedel. En sådan omläggning skulle — förutom att ge näringsriktigare
kostvanor i i-ländema — frigöra resurser för en ökad livsmedelshjälp
till u-länderna. I det internationella samarbetet har man dock ännu inte
kommit fram till någon enhetlig linje härvidlag.

Mot nu angivna bakgrund ställer sig utskottet positivt till åtskilliga av
de synpunkter till förmån för bättre kostvanor som förs fram i nu behandlade
motioner. Det är bl. a. uppenbart att det behövs en kostupplysning
från samhällets sida, som konsumenterna kan vara säkra på är
fri från kommersiella inslag och som präglas av allsidighet. Det är också
nödvändigt att man söker bredda vårt vetande om kostvanor hos
olika befolkningsgrupper genom successiva kostundersökningar. Det
förefaller dock inte lämpligt att i förevarande sammanhang ge detaljerade
anvisningar för hur de fortsatta insatserna bör ske. Bl. a. synes inte
tillräckligt underlag finnas för ett uttalande från riksdagens sida om att,
som föreslås i motionen 1271, ett centralt råd för näringsfrågor bör
inrättas. I sammanhanget vill utskottet dock erinra om att det inom socialstyrelsen
finns ett särskilt organ, nämnden för hälsoupplysning, som
bl. a. har till uppgift att initiera och utforma förslag inom områdena
kost och motion, beroendeframkallande medel, sex och samlevnad
och övrig hälsoupplysning. Nämnden är det centrala samordnande organet.
Även statens livsmedelsverk och konsumentverket har arbetsuppgifter
som berör kostfrågorna.

Utskottet vill vidare erinra om sina uttalanden i hithörande frågor
i samband med 1977 års riksdagsbeslut rörande nya riktlinjer för jordbrukspolitiken,
där utskottet bl. a. framhöll att utskottet fann det naturligt
att man — även om hithörande frågor primärt faller utanför jordbrukspolitikens
ansvarsområde — i samband med övervägandena rörande
produktionsinriktning och prissättning inom prisregleringens ram
även beaktar de näringsfysiologiska synpunkterna. Att en viss påverkan
på kostvanorna kunde ske genom avvägningen av livsmedelssubventionerna
påpekades också av utskottet. Jordbruksministern har också framhållit
att näringseffekterna bör beaktas vid subventionernas fastställande.

Utskottet ansåg i likhet med jordbruksministern att huvudmedel i

JoU1977/78: 34

strävandena att förbättra näringsstandarden borde vara informationsoch
upplysningsverksamhet. Samtidigt konstaterade utskottet att ett
mera samlat grepp på hithörande frågor borde bedömas som angeläget
om åtgärderna skall kunna förväntas få erforderlig effekt. Som i sammanhanget
redovisades övervägde man också inom regeringskansliet på
vad sätt närings- och kostsynpunkter bättre än hittills skall kunna beaktas
bl. a. vid avvägningen av livsmedelssubventionerna.

Enligt vad utskottet inhämtat pågår diskussioner i ämnet f. n. mellan
företrädare för jordbruks- och socialdepartementen. Mot bakgrund av
det intresse som visats hithörande frågor från såväl riksdagens som regeringens
sida utgår utskottet från att pågående resonemang snart bör
kunna leda till konkreta åtgärder i syfte att åstadkomma förbättrade
förhållanden i fråga om det svenska folkets kostvanor. Något ytterligare
initiativ från riksdagens sida till följd av nu behandlade motionsyrkanden
synes inte erforderligt. Motionerna 633 och 1271 synes därmed,
såvitt nu är i fråga, kunna anses besvarade.

Hemställan

Med hänvisning till vad utskottet anfört hemställer utskottet

att riksdagen

dels antar förslaget till

1. lag om ändring i lagen (1967: 340) om prisreglering på jordbrukets
område,

dels

2. godkänner de i propositionen förordade grunderna för reglering
av priser m. m. på vissa jordbruksprodukter för tiden den
1 juli 1978—den 30 juni 1981,

3. avslår motionen 1977/78: 1956,

4. godkänner de i propositionen förordade grunderna för reglering
av sockernäringen för tiden den 1 juli 1978—den 30 juni
1979,

5. avslår motionen 1977/78: 792 om sockerbetsodling i Östergötlands
län,

6. anser motionen 1977/78: 1613 besvarad med vad utskottet anfört
om prisstöd till fjäderfäskötseln i norra Sverige,

7. godkänner vad i propositionen förordats i fråga om användningen
av avgiftsmedel, som inflyter under regleringsåret 1978/
79 eller har influtit under tidigare regleringsår,

8. medger att den rörliga kredit på högst 120 milj. kr. som år
1973 ställdes till statens jordbruksnämnds förfogande i riksgäldskontoret
för ändamål utanför fördelningsplanen för införselavgiftsmedel
får under regleringsåret 1978/79 användas
av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, statens

JoU 1977/78: 34

jordbruksnämnd, för ändamål inom jordbruksprisregleringen
och regleringen av sockemäringen,

9. lämnar motionen 1977/78: 1621 om exportstöd för potatisutsäde
utan åtgärd,

10. i fråga om åtgärder i syfte att öka den inhemska produktionen
av proteinfoder, m. m. lämnar utan åtgärd motionerna

a. 1977/78:472,

b. 1977/78: 586 och

c. 1977/78: 633 i förevarande del,

11. i fråga om åtgärder syftande till bättre kostvanor

a. avslår motionen 1977/78: 1271, såvitt avser inrättande av
ett centralt råd för näringsfrågor,

b. anser motionen 1977/78: 1271 i återstående del samt motionen
1977/78: 633 såvitt den ej behandlats i det föregående
besvarade med vad utskottet anfört,

12. godkänner de i propositionen förordade grunderna för ändrat
stöd till vallfröodlingen,

13. godkänner vad i propositionen förordats om avveckling av det
särskilda övergångsbidraget åt jordbrukare,

14. godkänner de i propositionen förordade grunderna för företagshälsovården
och socialförsäkringsskyddet för lantbrukarna,

15. godkänner de i propositionen förordade grunderna för utbyggd
avbytarverksamhet inom jordbruket,

16. till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret
1978/79 anvisar ett förslagsanslag av 3 666 000 000 kr.,

17. till Särskilt övergångsbidrag åt jordbrukare, m. m. för budgetåret
1978/79 anvisar ett förslagsanslag av 5 400 000 kr.,

18. medger att de för budgetåren 1970/71 och 1977/78 anvisade
medlen till investeringsanslaget Lagring av jordbruksprodukter
under budgetåret 1978/79 får användas för det med anslaget
avsedda ändamålet,

19. till Lagring av jordbruksprodukter för budgetåret 1978/79 anvisar
ett investeringsanslag av 35 000 000 kr.

Stockholm den 18 maj 1978

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Maj Britt Theorin
(s), Bertil Jonasson (c), Grethe Lundblad (s), Eric Enlund (fp), Sven
Lindberg (s), Filip Johansson (c), Åke Wictorsson (s), Gunnar Olsson
(s), Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s), Gunnar Johansson (m),
Rune Johnsson i Mölndal (c) och Ingrid Andersson (m).

JoU 1977/78: 34

Reservation

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Sven Lindberg,
Åke Wictorsson, Gunnar Olsson och Håkan Strömberg (alla s)
anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Mot
nu” och slutar med ”berör kostfrågorna” bort ha följande lydelse:

Mot nu (lika med utskottet) successiva kostunder sökningar.

Även om det, som i motionen 1271 anförs, inte är möjligt
att helt samla beslutsfunktionerna för detta stora område, borde åtminstone
kostupplysning och livsmedelskontroll samt näringsforskning
få ett gemensamt språkrör utåt mot allmänhet och institutioner. Enligt
utskottets mening talar starka skäl för att ett speciellt rådgivande organ
i näringsfrågor ges uppdraget att biträda regeringen vid de svåra avvägningar
som ofta kan behöva göras. Det förslag som förs fram i motionen
1271 om skapande av ett centralt råd för näringsfrågor i nära anknytning
till centralt verk som har kunnighet och resurser på näringsooh
livsmedelsområdet synes sålunda väl värt att pröva. Vad utskottet
här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under lia bort ha följande lydelse:

lia. att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1271,
såvitt avser inrättande av ett centralt råd för näringsfrågor,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780056

ir-e -V X£ :1 JW;.

ta ■??>:> 2