FiU 1977/78:35

Finansutskottets betänkande
1977/78:35

med anledning av propositionen 1977/78:169 om fortsatt valutareglering
m. m. jämte motioner

I detta betänkande behandlar utskottet

propositionen 1977/78: 169 om fortsatt valutareglering m. m. samt

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1977/78: 229 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) om översyn
av valutalagen,

1977/78: 318 av Lars Werner m. fl. (vpk) om åtgärder mot industriutflyttning,

1977/78: 652 av Mats Hellström m. fl. (s) om valutahandeln och
1977/78: 1428 av Kjell-Olof Feldt m. fl. (s) om översynen av valutaregleringen,

dels den med anledning av propositionen väckta motionen 1977/

78: 1932 av Lars Wemer m. fl. (vpk).

Propositionen

I propositionen 1977/78: 169 har regeringen (ekonomidepartementet)
efter föredragning av statsrådet Gösta Bohman

dels föreslagit riksdagen att antaga i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i valutalagen (1939: 350),

2. lag om tillämpning av valutalagen (1939: 350),

dels lämnat riksdagen tillfälle att yttra sig över i propositionen framlagt
förslag till

3. förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959: 264).

I propositionen föreslås att valutaregleringen förlängs att gälla ytterligare
ett år, dvs. för tiden den 1 juli 1978—den 30 juni 1979. För riksdagens
yttrande framläggs samtidigt förslag till bestämmelser om fortsatt
giltighet av valutaförordningen under samma tid. Vidare föreslås
ändringar i valutalagen i syfte att öka möjligheterna till kontroll av resandes
in- och utförsel av valuta.

De i propositionen framlagda författningsförslagen har följande lydelse: -

1 Riksdagen 1977/78. 5 sami. Nr35

FiU 1977/78: 35

1 Förslag till
Lag om ändring i valutalagen (1939: 350)

Härigenom föreskrivs i fråga om valutalagen (1939: 350)1
dels att 12 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 15 §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §2

Den som ej har efterkommit vitesföreläggande som har meddelats med
stöd av förordnande enligt denna lag får icke dömas till ansvar för gärning

som omfattas av föreläggandet.

Allmänt åtal för brott mot denna
lag får väckas endast efter anmälan
av riksbanken.

Allmänt åtal för brott mot denna
lag får utom i fall som avses i 15 §
väckas endast efter anmälan av
riksbanken.

Tullmyndighet får kontrollera att
utförsel- och införselförbud som
meddelas med stöd av 2 § första
stycket 4) eller 5) efterlevs.

Den som till eller från det svenska
tullområdet medför sådana tillgångar
som avses i 2 § första stycket
4) eller 5) skall anmäla och lämna
uppgifter om tillgångarna i enlighet
med vad regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen
bestämmer. För
kontroll av sådana uppgifter skall
den uppgiftsskyldige bereda den
som verkställer kontrollen tillfälle
att undersöka handresgods, annat
medfört gods och alla utrymmen i
transportmedel samt därvid svara
för den transport som behövs och
för uppackning och återinpackning.

I övrigt gäller för kontrollen i tilllämpliga
delar 38, 44, 45 och 50 §§
tullagen (1973: 670) samt 57, 58,
60—62, 65 och 68 §§ samt 73 § 8
och 9 tullstadgan (1973: 671) i den
lydelse stadgan hade den 1 januari
1978.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1959: 262.

2 Senaste lydelse 1975: 204.

FiU 1977/78: 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Till böter dömes den sorn uppsåtligen
eller av oaktsamhet underlåter
att göra anmälan eller lämna
uppgifter i fall som avses i andra
stycket.

Till ansvar enligt denna paragraf
dömes ej, om gärningen är ringa eller
kan föranleda ansvar enligt 9 eller
10 § denna lag, enligt brottsbalken
eller lagen (1960:418) om
straff för varusmuggling. Allmänt
åtal för brott som avses i denna paragraf
får ej väckas utan anmälan
av tullmyndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

2 Förslag till
Lag om tillämpning av valntalagen (1939: 350)

Härigenom föreskrivs att 2 § första stycket 1,2 och 4—9 samt 5 § 1 och

3 valutalagen (1939: 350) skall äga tillämpning under tiden den 1 juli
1978—den 30 juni 1979.

3 Förslag till
Förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959: 264)

Härigenom föreskrivs att valutaförordningen (1959: 264), som enligt
förordning (1977: 356) gäller till utgången av juni 1978, skall äga fortsatt
giltighet till utgången av juni 1979.

Motionerna

Utskottet har i detta sammanhang behandlat följande under allmänna
motionstiden väckta motioner

1977/78: 229 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) vari föreslås
att riksdagen av regeringen begär en allmän översyn och en sådan revidering
av valutalagen (1939: 350) att kapitalexport och industriutflyttning
kan förhindras,

1977/78: 318 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari föreslås

1. att riksdagen uttalar sig för skärpt restriktivitet mot kapitalexport
och stopp för industriutflyttning,

2. att riksdagen beslutar anta följande

FiU 1977/78: 35

Förslag till

Lag om ändring i valutalagen (1939: 350)

Nuvarande lydelse

(ny paragraf)

Motionärernas förslag
la §

Svenska och utländska betalningsmedel,
fordringar och värdepapper
må icke utföras ur riket eller
på annat sätt överföras till utlandet
eller överlåtas på den som är bosatt
i utlandet, för investeringar i områden
under kolonialt förtryck, i stater
som utövar sådant kolonialt förtryck
eller har fascistisk eller rasistis
k regim.

För att utrikes investeringar eljest
skall få äga rum fordras att den
som skall göra investeringen nöjaktigt
kan visa att investeringen icke
är föranledd av strävan att sänka
lönekostnader, icke medför sysselsättningsproblem
i Sverige, icke är
led i någon form av kapitalflykt eller
skatteundanhållande eller följd
av syften som i övrigt strider mot
folkflertalets ekonomiska, sociala
eller politiska intressen och rättigheter.

Den sorn ansöker om att få investera
utomlands måste också kunna
styrka att investeringen icke är
till men för det mottagande landets
ekonomi och arbetande befolkning
eller utgör led i försök att vidmakthålla
en regim som motsätter sig
ekonomisk och social utveckling
och utjämning.

2a §

Förordnande enligt denna lag
skall av riksbanken ianspråktagas
för att främja penning- och valutapolitiken.
Därvid får industri och
sysselsättningspolitiska strävanden
beaktas. Hänsyn av sistnämnda slag
får dock föranleda avslag på framställning
endast då denna på grund
av beloppets storlek eller andra faktorer
skulle åsamka landets intressen
utomordentlig skada.

Förordnande enligt denna lag
skall av riksbanken ianspråktagas
för att främja penning- och valutapolitiken.
Därvid skall industri- och
sysselsättningspolitiska strävanden
beaktas. Framställning skall avslås
om den strider mot de arbetandes
intressen. Generellt förbud mot investeringar
utomlands kan förordnas
för viss tid.

FiU 1977/78: 35

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

2b §

Före behandlingen i valutastyrelsen
av ansökan om tillstånd för företag
att företaga direktinvestering
utomlands bör yttrande inhämtas
från de i företaget företrädda fackliga
organisationerna, vilka skola
äga vetorätt.

1977/78: 652 av Mats Hellström m. fl. (s) vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär utredning med uppgift att belysa
och offentliggöra storleken och inriktningen av de extraordinära valutatransaktioner
som föregått de svenska devalveringarna under senare tid,

2. att riksdagen hos regeringen begär utredning med uppgift att lägga
förslag om valutabankernas framtida ställning och en förstärkt samhällsstyming
av valutahandeln liksom förslag om bättre kontroll, t. ex. genom
en valutainspektion, av valutatransaktioner mellan Sverige och utlandet
i enlighet med vad i motionen anförts,

1977/78: 1428 av Kjell-Olof Feldt m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande
tilläggsdirektiv till utredningen om översyn av valutaregleringen.

Med anledning av propositionen 169 har följande motion väckts:

1977/78: 1932 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen
beslutar att i anledning av propositionen 1977/78: 169 uttala sig för en
skärpt tillämpning av valutaregleringen i enlighet med vad som anförs i
motionen.

Utskottet

Förlängning av valutaregleringen

Valutalagstiftningen är en beredskapslagstiftning. För att bestämmelserna
i valutalagen skall träda i kraft i andra fall än vid krig eller krigsfara
m. m. krävs att riksdagen genom lag beslutar om tillämpning av lagen.
Sådant beslut får avse en tid av högst ett år.

Efter framställning från fullmäktige i riksbanken har regeringen föreslagit
att vissa bestämmelser i lagen förlängs att gälla under perioden den
1 juli 1978—den 30 juni 1979. Föredraganden anför i sin motivering att
Sveriges situation i fråga om betalningsbalansen fortfarande vållar problem.
En fortsatt långfristig upplåning utomlands kommer att fordras
för att täcka bytesbalansunderskotten. Det är angeläget att denna upplåning
och övriga kapitalrörelser mellan Sverige och utlandet kan styras>
i så jämna banor som möjligt.

FiU 1977/78: 35

Utskottet tillstyrker på de grunder som redovisas i propositionen att
valutaregleringen förlängs att gälla under den angivna tiden och att riksdagen
antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om tillämpning
av valutalagen. ■

Ändringar i valutalagen m. m.

Vid behandlingen av frågor rörande ändringar i valutalagen och förlängning
av valutaregleringen vid fjolårets riksmöte var bl. a. frågan om
stickprovsmässig kontroll av att bestämmelserna rörande resandes valutautförsel
iakttas aktuell. Utskottet anförde i det sammanhanget (FiU
1976/77: 24) att det självfallet är angeläget att valutabestämmelserna
efterlevs. En utvidgad stickprovskontroll kunde därvid vara av betydelse.
För utskottet var det dock inte möjligt att i dåvarande läge ha en
uppfattning om i vilken utsträckning en effektivare kontroll av att valutabestämmelserna
iakttas kunde uppnås genom stickprovskontroll eller vilken
form av lagstiftning som var den lämpliga. Problemet borde enligt
utskottets mening få en skyndsam behandling, t. ex. i anslutning till det
arbete i frågan som pågick vid generaltullstyrelsen.

Fullmäktige i riksbanken har i sin nu gjorda framställning återkommit
till frågan och har föreslagit att valutalagen ändras i syfte att medge
en ökad stickprovskontroll avseende valutautförsel. Det skulle enligt fullmäktige
kunna ske genom ett tillägg till 14 § valutalagen, så som också
föreslagits av generaltullstyrelsen. Föredraganden anför i propositionen
att skäl talar för att tullverket bör ha i huvudsak samma kontrollmöjligheter
i fråga om valuta som i fråga om varor. Han förordar därför att
vissa ändringar i detta syfte görs i valutalagstiftningen. Den lagtekniska
lösningen är en annan än den som föreslagits av fullmäktige. Föredraganden
understryker att de i propositionen föreslagna ändringarna i valutalagen
får ses som en tillfällig lösning i avvaktan på den översyn av
valutaregleringen som pågår i en offentlig kommitté. Han understryker
också att ändringarna inte påverkar gällande begränsningar i fråga om
rätten till kroppsvisitation.

Utskottet finner det tillfredsställande att frågan får en snabb lösning
och tillstyrker lagändringen. Utskottet har inga erinringar mot den i propositionen
förordade lagtekniska lösningen.

I motionen 318 föreslås långtgående ändringar och tillägg i valutalagen
i syfte att begränsa svenska företags direktinvesteringar utomlands.
Sålunda föreslås förbud för svenska kapitalinvesteringar i områden under
kolonialt förtryck eller som har fascistisk eller rasistisk regim. För kapitalinvesteringar
i övrigt skall enligt lagförslaget krävas av den sökande
att han kan visa bl. a. att investeringen inte är föranledd av en strävan att
sänka lönekostnaderna, inte medför sysselsättningsproblem i Sverige och
att kapitalexporten inte snedvrider det mottagande landets ekonomiska

FiU 1977/78: 35

struktur. Vidare föreslår motionärerna att industri- och sysselsättningspolitiska
strävanden inte bara skall kunna utan skall beaktas vid prövningen
i valutastyrelsen, att framställning skall avslås ”om den strider
mot de arbetandes intressen” och att generellt förbud mot investeringar
utomlands skall kunna utfärdas för viss tid. De fackliga organisationerna
skall också ha vetorätt gentemot ett företags ansökan om direktinvestering.

Det i motionen framlagda lagförslaget är identiskt med det riksdagen
behandlade vid förra riksmötet i anledning av en då väckt motion 1976/
77: 78, som riksdagen avslog. I det betänkande som låg till grund för
riksdagens beslut (FiU 1976/77: 24) anförde finansutskottet i fråga om
de föreslagna lagändringarna (s. 16—17):

Dessa synes ha till syfte att helt omöjliggöra varje svensk investering
utomlands, en inriktning av vår ekonomiska politik som utskottet inte
kan ställa sig bakom. I betydande utsträckning kommer svensk industri
också framöver att behöva investera utomlands för att etablera nya
marknader och stödjepunkter för svensk försäljning utomlands. Utskottet
vill också hävda att svenska investeringar utomlands ingalunda utgör
den belastning på våra utrikes betalningar som motionärerna synes
göra gällande, eftersom en förutsättning för tillstånd regelmässigt är att
finansieringen huvudsakligen sker utomlands. Utskottet vill i anledning
av vad som anförs rörande OECD:s kapitalliberaliseringsstadga vidare
poängtera att stadgan i sig rymmer undantagsklausuler vid fall av betalningsbalanssvårigheter.
Det är också på denna grund (artikel 7 c) som
Sverige begränsat sina förpliktelser. Däremot synes en rad av de klausuler
för att medge kapitalexport som motionärerna vill ha införda i
lagstiftningen inte stå i överensstämmelse med våra åtaganden enligt
stadgan.

Vad slutligen gäller åtgärder för att motverka kolonialt förtryck anser
utskottet det olämpligt att i valutalagstiftningen inrymma stadganden
om prövning av så allmän innebörd som föreslås i motionen (1 a §). De
tolkningsfrågor som valutastyrelsen i sådant fall skulle ställas inför
skulle vara mycket omfattande. Riksdagen har tidigare genom särskild
lagstiftning beslutat om sanktioner mot Rhodesia. Även sanktioner som
innebär förbud mot kapitalexport till enskilt land bör enligt utskottets
mening föregås av en utrikespolitisk prövning av regering och riksdag
och inte bedömas av valutastyrelsen.

De ytterligare synpunkter i frågan som nu anförs i motionen 318 ger
enligt utskottets mening inte anledning till omprövning av riksdagens
tidigare inställning i fråga om de föreslagna lagändringarna. Bl. a. anförs
i motionen, att den tillämpade principen att upplåning i betydande
utsträckning skall ske utomlands vid direktinvesteringar knappast innebär
någon lättnad från valutasynpunkt, eftersom lånen leder till räntekostnader
som också belastar den svenska ekonomin. Härvid bortser
emellertid motionärerna enligt utskottets mening från att investeringarna
i fråga också medför intäkter för svenska företag som kommer bytesbalansen
till godo och att investeringarna skapar tillgångar som vid

FiU 1977/78: 35

behov kan avyttras. Till vad utskottet anförde vid behandlingen av
dessa frågor vid föregående riksmöte kan också läggas att den av riksdagen
sedermera begärda utredningen rörande förbud mot kapitalexport
till eller investeringar i Sydafrika och Namibia har tillsatts. Den har
enligt sina direktiv att bl. a. ange vilka förändringar i gällande författningar
som ett förbud mot kapitalexport till Sydafrika i samband med
investeringar kommer att erfordra (Dir. 1977: 90).

Vad utskottet nu anfört innebär inte att utskottet ställer sig avvisande
till önskemålen om en bättre belysning av verkningarna i skilda hänseenden
av svenska utlandsinvesteringar eller att utskottet ifrågasätter att
en sådan analys kan leda fram till förändringar i valutalagstiftningen.
Detta arbete måste emellertid bedrivas utifrån en allsidig bedömning av
fördelar och nackdelar, på kort och på lång sikt, av svenska investeringar
utomlands. Ett sådant allsidigt arbete sker nu i utredningen rörande de
internationella investeringarnas näringspolitiska effekter (Dir. 1977: 94)
och i kommittén för översyn av valutaregleringen (Dir. 1977: 85).

I motionen 229 begärs en allmän översyn och en sådan revidering av
valutalagen att kapitalexport och industriutflyttning kan förhindras. I
motionen åberopas vissa tidnings- och tidskriftsartiklar som stöd för
utredningskravet. Motionärerna omnämner emellertid inte det faktum
att ett omfattande, offentligt utredningsarbete har påbörjats på området.

Utskottet avstyrker med vad som anförts i det föregående såväl de
utformade förslagen till lagändring i motionen 318 som det allmänt
hållna utredningskravet i motionen 229.

I motionen 1428 begärs att regeringen i tilläggsdirektiv skall uppmana
kommittén för översyn av valutaregleringen att med förtur klarlägga
de samhällsekonomiska verkningarna av de svenska företagens utlandsinvesteringar
och så skyndsamt som möjligt framlägga de förslag om
kontrollen och behandlingen av dessa investeringar inom den nuvarande
valutalagstiftningens ram som dessa överväganden kan föranleda.

Utskottet delar motionärernas uppfattning såtillvida att utredningsarbetet
är angeläget och bör bedrivas skyndsamt. De problem de båda
utredningarna har att ta ställning till är emellertid mycket komplicerade.
Enligt utskottets mening måste det vara till fördel för det slutliga resultatet
att, på det sätt regeringen föranstaltat om, utredningsarbetet bedrivs
parallellt i de båda utredningarna och i nära kontakt. På det sättet
bör också eventuella ändringar i valutalagstiftningen kunna aktualiseras
snabbare än om kommittén för översyn av valutaregleringen skulle
belastas med hela det omfattande arbetet att analysera de näringspolitiska
och samhällsekonomiska effekterna av svenska investeringar utomlands.
Utskottet avstyrker med det anförda motionen 1428.

I motionen 652 begärs en utredning med uppgift att belysa och offent -

FiU 1977/78: 35

liggöra storleken och inriktningen av de extraordinära valutatransaktioner
som föregått de svenska devalveringarna under senare tid. Motionärerna
finner det uppenbart att den svenska devalveringen i augusti föregåtts
av en häftig valutaspekulation i företag och banker. De åberopar
uppgifter enligt vilka en analys av valutaspekulationen gjorts inom
riksbanken,, en analys som skulle vara sekretessbelagd.

De analyser av valutarörelserna sommaren 1977 som gjorts inom
riksbanken har sedermera redovisats i en tidskriftsuppsats (Thomas
Franzén—Magnus Uggla: Valutaoron sommaren 1977, i Ekonomisk
debatt 2/1978). Enligt artikelförfattarna kan det s. k. förväntningsstyrda
valutaflödet under perioden 1 juni—28 augusti 1977 (då devalveringen
ägde rum) uppskattas till 6 å 8,5 miljarder kr. Författarna menar med
förväntningsstyrda valutarörelser sådana valutaflöden som påverkar valutareserven
och som kommer till stånd enbart därför att man förväntar
en växelkursjustering. De stryker under att dessa förväntningsstyrda valutarörelser
kan vara resultatet av både svenska och utländska företags
agerande. De är också resultat av både aktivitet och passivitet. De dispositioner
som företagits kan enligt artikelförfattarna oftast inte betraktas
som omoraliska.

Den åberopade redovisningen torde tillgodose de krav på belysning av
skeendet sommaren 1977 som rests i motionen 652. Kravet om särskild
utredning i frågan torde därmed falla.

I motionen 652 begärs också utredning och förslag om valutabankernas
framtida ställning och en förstärkt samhällsstyrning av valutahandeln
liksom förslag om bättre kontroll, t. ex. genom en valutainspektion, av
valutatransaktioner mellan Sverige och utlandet.

Valutaregleringen administreras av riksbanken, som också utser valutabankerna.
I valutaförordningen har direkt åt valutabankerna uppdragits
att självständigt utföra löpande betalningar till och från utlandet. I
övrigt kan betalningar till och från utlandet normalt ej ske utan riksbankens
tillstånd. Transaktioner av annat slag än löpande betalningar sker
sålunda under riksbankens och dess valutastyrelses direkta kontroll. Det
i motionen åberopade fallet där ett lämnat valutahandelstillstånd skulle
ha överskridits har enligt vad utskottet inhämtat föranlett riksbanken att
komplettera sina kontrollåtgärder.

De frågor i övrigt rörande valutabankernas ställning och handhavandet
av valutaregleringen som tas upp i motionerna torde rymmas inom
ramen för det utredningsarbete som gäller översyn av valutaregleringen.
Att tillsätta en särskild utredning rörande valutabankerna och valutahandeln
är därför inte erforderligt.

Med det anförda avstyrks motionen 652.

Tillämpning av valutaförordningen

I motionen 318 begärs att riksdagen uttalar sig för skärpt restriktivitet

FiU 1977/78: 35

mot kapitalexport och stopp för industriutflyttning. I motionen 1932 begär
samma motionärer att riksdagen uttalar sig för en skärpt tillämpning
av valutaregleringen. Motionärerna menar att nuvarande lagstiftning ger
möjlighet till en skärpt restriktivitet i jämförelse med nuvarande praxis.

Valutaregleringen har utövats efter i stort sett samma riktlinjer under
en följd av år. En grundläggande prövning av valutaregleringen sker nu
i en offentlig utredning. Det bör enligt utskottets mening inte komma i
fråga att riksdagen under sådana förhållanden uttalar sig rörande tilllämpningen
av valutaregleringen. Yrkandena härom i motionerna 318
och 1932 avstyrks sålunda.

Regeringen har lämnat riksdagen tillfälle att yttra sig över det upprättade
förslaget till förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen.
Utskottet har ingen erinran mot förslaget.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändring i valutalagen i vad avser kontroll av inoch
utförsel av valuta att riksdagen antar det i propositionen
1977/78: 169 framlagda förslaget till lag om ändring i valutalagen
(1939: 350),

2. beträffande ändringar i valutalagen i övrigt att riksdagen avslår
motionen 1977/78: 318 yrkande 2,

3. beträffande tillämpning av valutalagen att riksdagen antar det
i propositionen 1977/78: 169 framlagda förslaget till lag om
tillämpning av valutalagen (1939: 350),

4. beträffande allmän översyn av valutalagen att riksdagen avslår
motionen 1977/78: 229,

5. beträffande tilläggsdirektiv till utredningen om översyn av valutaregleringen
att riksdagen avslår motionen 1977/78: 1428,

6. beträffande utredning om förstärkt samhällsstyrning av valutahandeln
m. m. att riksdagen avslår motionen 1977/78: 652,

7. beträffande uttalande om skärpt restriktivitet mot kapitalexport
och stopp för industriutflyttning att riksdagen avslår motionerna
1977/78: 318 yrkande 1 och 1977/78: 1932,

8. beträffande fortsatt giltighet av valutaförordningen att riksdagen
lämnar utan erinran det i propositionen 1977/78: 169 framlagda
förslaget till förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen
(1959: 264).

Stockholm den 25 april 1978

På finansutskottets vägnar
BJÖRN MOLIN

FiU 1977/78: 35

Närvarande: Björn Molin (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Axel Kristiansson
(c), Knut Johansson (s), Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson (s), Arne
Gadd (s), Per-Axel Nilsson (s), Rolf Rämgård (c), Torsten Karlsson (s),
Rune Rydén (m), Holger Bergqvist (fp), Karin Flodström (s), Göthe
Knutson (m) och Anders Gernandt (c).

Reservationer

1) beträffande tilläggsdirektiv till utredningen om översyn av valutaregleringen
av Kjell-Olof Feldt (s), Knut Johansson (s), Paul Jansson
(s), Arne Gadd (s), Per-Axel Nilsson (s), Torsten Karlsson (s) och Karin
Flodström (s) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”1 motionen”
och på s. 8 slutar med ”motionen 1428” bort ha följande lydelse:

I motionen 318 föreslås långtgående ändringar och tillägg i valutalagen
i syfte att begränsa svenska företags direktinvesteringar utomlands.
Det nu framlagda förslaget till ändringar i lagen är identiskt med
det riksdagen behandlade vid förra riksmötet i anledning av en då
väckt motion 1976/77: 78, som riksdagen avslog.

I motionen 229 begärs en allmän översyn och en sådan revidering av
valutalagen att kapitalexport och industriutflyttning kan förhindras.

Utskottet delar inte de uppfattningar som ligger till grund för yrkandena
i motionerna 318 och 229, nämligen att svensk kapitalexport i
praktiskt taget alla lägen är av ondo och därför måste förbjudas eller
omöjliggöras genom långtgående administrativa restriktioner. Dessutom
har Sverige som ett led i sitt internationella samarbete åtagit sig vissa
förpliktelser i fråga om kapitalrörlighet. Sådana förpliktelser kan inte
utan vidare skjutas åt sidan. Ett omfattande utredningsarbete har nu
påbörjats rörande de internationella investeringarnas näringspolitiska
effekter (Dir. 1977: 94) och rörande valutaregleringen (Dir. 1977: 85).
Ett sådant utredningsarbete är också enligt utskottets mening nödvändigt
som grund för att kunna vidta erforderliga ändringar i valutalagstiftningen.
Yrkandena om lagändring i motionen 318 och yrkandet om
utredning i motionen 229 avstyrks sålunda.

Som påpekas i motionen 1428 är emellertid regeringens uppläggning
av utredningsarbetet inte tillfredsställande. Frågan om utlandsinvesteringarna
ingår nu i ett vidlyftigt och omfattande utredningsarbete, som
kan komma att pågå i flera år. Detta arbete har dessutom av regeringen
getts huvudinriktningen att åstadkomma en allmän liberalisering av
valutalagstiftningen och dess tillämpning, medan behovet av kontroll
och eventuell ytterligare begränsning av exempelvis utlandsinvesteringarna
skjutits i bakgrunden. Den snabba ökningen av de svenska företagens
utlandsinvesteringar, som sker i ett läge med allmän nedgång av

FiU 1977/78: 35

de inhemska investeringarna, motiverar enligt utskottets mening en annan
och mera skyndsam hantering. Kontrollen och behandlingen av
svenska företags utlandsinvesteringar är en så akut och för vår ekonomi
betydelsefull fråga, att den bör brytas ut ur den allmänna översynen av
valutaregleringen. Med bifall till yrkandet i motionen 1428 bör därför
regeringen anmodas att i tilläggsdirektiv uppmana kommittén för översyn
av valutaregleringen att med förtur klarlägga de samhällsekonomiska
verkningarna av de svenska företagens utlandsinvesteringar och
så skyndsamt som möjligt framlägga de förslag om kontrollen och behandlingen
av dessa investeringar inom den nuvarande valutalagstiftningens
ram som dessa överväganden kan föranleda. Arbetet i utredningen
med uppgift att kartlägga de internationella investeringarnas näringspolitiska
effekter får anpassas till denna turordning.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande tilläggsdirektiv till utredningen om översyn av
valutaregleringen att riksdagen med bifall till motionen 1977/
78: 1428 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

2) beträffande utredning om förstärkt samhällsstyrning av valutahandeln
m. m. av Kjell-Olof Feldt (s), Knut Johansson (s), Paul Jansson
(s), Arne Gadd (s), Per-Axel Nilsson (s), Torsten Karlsson (s) och Karin
Flodström (s) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”1 motionen
652” och på s. 9 slutar med ”motionen 652” bort ha följande lydelse: I

motionen 652 hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning
med uppgift att belysa och offentliggöra storleken och inriktningen
av de extraordinära valutatransaktioner som föregått de svenska
devalveringarna under senare tid. Vidare hemställs om en utredning
med uppgift att lägga förslag om valutabankernas framtida ställning
och en förstärkt samhällsstyrning av valutahandeln.

De analyser av valutarörelserna sommaren 1977 som gjorts inom
riksbanken har sedermera redovisats i en tidskriftsuppsats (Thomas
Franzén—Magnus Uggla: Valutaoron sommaren 1977, i Ekonomisk
debatt 2/1978). Enligt artikelförfattarna kan det s. k. förväntningsstyrda
valutaflödet under perioden 1 juni—28 augusti 1977 (då devalveringen
ägde rum) uppskattas till 6 å 8,5 miljarder kr. Författarna menar med
förväntningsstyrda valutarörelser sådana valutaflöden som påverkar valutareserven
och som kommer till stånd enbart därför att man förväntar
en växelkursjustering. I den kalkyl som leder fram till den nämnda beräkningen
har hänsyn likväl inte tagits till att även bytesbalansen kan

FiU 1977/78: 35

ha påverkats av förväntningarna om valutakursändringar. Härigenom
finns enligt författarna en tendens i kalkylen till underskattning av
valutautflödet. Kalkylen tar heller inte hänsyn till effekterna på terminsmarknaderna.

Den i det föregående refererade redovisningen torde i och för sig
tillgodose de krav på belysning av skeendet sommaren 1977 som begärs
i motionen 652. Artikeln innehåller emellertid inte några uppgifter om
motsvarande valutarörelser våren 1977, en kartläggning som rimligen
också måste ha utförts inom riksbanken. Om sådant material finns bör
det givetvis också offentliggöras. Finns det inte bör en motsvarande
analys som den som gjorts inom riksbanken för perioden juni—augusti
göras. Viktigare än detta krav är emellertid att regering och fullmäktige
i riksbanken nu måste dra slutsatser av de omfattande valutaspekulationerna
sommaren 1977. Denna utskottets mening bör ges regeringen
och fullmäktige i riksbanken till känna. Detta är så mycket mer nödvändigt
som såväl ekonomiministern som vice ordföranden i riksbanksfullmäktige
i en interpellationsdebatt 1977-04-21 sökte förringa den
mycket värdefulla undersökning som gjorts inom riksbanken och över
huvud visade mycket ringa intresse för att söka förhindra det slag av
valutaspekulation som kan förekomma i samband med förväntade valutakursförändringar.
I den mån framträdande företrädare för regering
och fullmäktige i riksbanken har den uppfattningen att hittills gjorda
undersökningar inte är tillräckliga för att belysa skeendet uppstår självfallet
kravet att regeringen eller fullmäktige i riksbanken tar initiativ
till en utredning som förmår att helt klargörande belysa de extraordinära
valutatransaktionerna.

Vad gäller kravet i motionen 652 om en utredning med uppgift att
lägga förslag om valutabankernas framtida ställning har motionärerna
enligt utskottets mening övertygande påvisat vilken betydelsefull roll
valutabankerna spelar i valutahandeln. Det går knappast att förneka att
det i vissa lägen finns en intressekonflikt inbyggd i vårt nuvarande system
för valutahandel. Å ena sidan är valutabankerna ombud för samhället
med uppgift att fullfölja den svenska valutapolitiken. A andra
sidan frestas bankerna att öka de egna vinsterna genom spekulativa köp
och försäljningar av valutor som i vissa lägen kan försvaga den svenska
kronans ställning. Enligt utskottets mening är de omständigheter som
redovisas i motionen 652 av den art att det är motiverat att frågan om
samhällets insyn och kontroll av valutahandeln blir föremål för utredning.
Delade meningar synes råda huruvida nuvarande direktiv för en
översyn av valutaregleringen inrymmer också denna frågeställning. Med
hänsyn till denna oklarhet bör riksdagen ge regeringen till känna vad
utskottet med anledning av vad som anförts i motionen 652 uttalat beträffande
behovet av en utredning.

FiU 1977/78: 35

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande utredning om förstärkt samhällsstyrning av valutahandeln
m. m. att riksdagen med anledning av motionen
1977778: 652 som sin mening ger regeringen och fullmäktige
i riksbanken till känna vad utskottet anfört.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1078 780045