CU 1977/78:31

Civilutskottets betänkande
1977/78:31

med anledning av propositionerna 1977/78:76 med energisparplan
för befintlig bebyggelse och 1977/78:100 i vad avser anslag till vissa
energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. jämte
motioner

1 Propositionerna

Regeringen har i den 1977-12-01 beslutade propositionen 1977/78:76
föreslagit riksdagen att

1. antaga förslag till lag om ändring i byggnadsstadgan (1956:612),

2. godkänna inriktning och omfattning av det energisparprogram avseende
befintlig bebyggelse som föreslagits i regeringsprotokollet samt

3. godkänna de i regeringsprotokollet förordade riktlinjerna för genomförande
av detta program.

Regeringen har därefter i propositionen 1977/78:100 bilaga 16 (bostadsdepartementet)
under littera B 11 (s. 80-91) föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om ändring i
grunderna för beräkning av räntebidrag beträffande energisparlån,

2. medge att bidrag och lån för energibesparande åtgärder i bostadshus
m. m. beviljas intill ett belopp av 864 000 000 kr. under budgetåret 1978/
79,

3. medge att bidrag för energibesparande åtgärder i allmänna samlingslokaler
beviljas intill ett belopp av 10 000 000 kr. under budgetåret 1978/79,

4. medge att bidrag för energibesparande åtgärder i kommunala och
landstingskommunala byggnader beviljas intill ett belopp av 40 000 000 kr.
under budgetåret 1978/79,

5. medge att bidrag för energibesparande åtgärder inom statliga byggnader
beviljas intill ett belopp av 25 000 000 kr. under budgetåret 1978/79,

6. bemyndiga regeringen att under de förutsättningar som har angetts i
regeringsprotokollet besluta om utbyte mellan de under 2-5 angivna
ramarna,

7. medge regeringen att inom ramen för en planeringsreserv av 400 000 000
kr. besluta om utökning av de under 2-5 angivna ramarna enligt de grunder
som förordats i regeringsprotokollet,

8. medge att anslaget Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet
m. m. disponeras för prototyp- och demonstrationsverksamhet m. m.
intill ett belopp av 6 600 000 kr. under budgetåret 1978/79,

9. medge att bidrag till kommunerna för informations- och rådgivningsverksamhet
m. m. beviljas intill ett belopp av 60 000 000 kr. under budgetåret
1978/79,

1 Riksdagen 1977/78. 19 sami. Nr 31

CU 1977/78:31

10. till Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. för
budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 1 010 000 000 kr.

2 Motionerna

Utskottet har i detta sammanhang behandlat

dels de med anledning av propositionen 1977/78:76 väckta motionerna

1977/78:

226 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar om sådana
förändringar i låne- och bidragsreglerna för energibesparande åtgärder, att
även folkhögskolor som ägs av stiftelser kan erhålla det statliga stödet till
energibesparande åtgärder,

393 av Olof Palme m. fl. (s) vari hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lån för
energisparåtgärder även fortsättningsvis bör lämnas av staten,

2. att riksdagen lämnar begärt bemyndigande att öka ramarna för beslut om
energisparstöd i förening med beslut att bemyndigandet skall utnyttjas av
regeringen i den omfattning det är möjligt med hänsyn till anspråken på
utbildad arbetskraft,

3. att riksdagen beslutar att bidrag till kommunerna för informations- och
rådgivningsverksamhet i vad de inte avser information och utbildning av
förtroendevalda och anställda får lämnas endast enligt grunder som kan
komma att godkännas av riksdagen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en översyn av
administrationen av energisparstödet bör göras i enlighet med vad i motionen
anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en utvärdering
av det statliga energisparstödet snarast bör initieras,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett miljöpolitiskt program för resurshushållning,

628 av Hans Petersson i Röstånga (fp) och Sven Andersson i Örebro (fp)
vari hemställs att riksdagen uttalar att även byggnader i anslutning till kyrka
införes i regelsystemet för energibesparande åtgärder,

845 av Kurt Hugosson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller att de uppgifter som tillkommer statliga organ i samband med
kommunernas utvidgade energihushållningsinformation samordnas och
handhas av energisparkommittén,

846 av Per Olof Håkansson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen vid
behandlingen av propositionen 1977/78:76 med energisparplan för befintlig
bebyggelse beaktar vad som i motionen anförts om utbildning av fastighetsskötare
m. fl.,

CU 1977/78:31

1672 av Georg Andersson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av åtgärder för
skydd av kulturhistoriska värden i samband med genomförande av energisparprogrammet,

1673 av Gösta Andersson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär åtgärder för helautomatiska spjällregulatorer på värmepannor
i enlighet med vad som anförts i motionen,

1691 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m, s, c, fp) vari hemställs att riksdagen
beslutar uttala att installation av radiatortermostatventiler skall ingå som ett
led i energibesparande åtgärder även i flerbostadshus och därmed ingå i
underlag för beräkning av statligt stöd,

1693 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen vid behandlingen
av propositionen 1977/78:76 uttalar

1. att kommunerna skall åläggas konkret ansvar för genomförande av
energisparplanen och ges de styrmedel som är erforderliga härför,

2. att sambandet mellan sparåtgärder och övrig samhällsbyggnad skall
beaktas,

dels de i övrigt under allmänna motionstiden väckta motionerna 1977/
78:

489 av Oskar Lindkvist (s) och Per Olof Håkansson (s) vari föreslås att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kravet på individuella
mätanordningar för varmvatten, el och gas bör slopas som förutsättning för
bostadslån,

623 av Pär Granstedt m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos
regeringen hemställa om förslag om obligatorisk installation av system för
värmedistribution genom vatten eller luftkanaler för all nybyggnation,
oavsett lokalisering,

637 av Nils Hörberg (fp) vari hemställs att riksdagen i enlighet med vad som
anförts i motionen 1977/78:631 - såsom ett led i Sveriges strävan att
medverka till en ny ekonomisk världsordning - hos regeringen begär förslag
syftande till avsevärt minskad förbrukning av olja och rent dricksvatten inom
hushåll o. d. och omfattande bl. a.

1. obligatorisk övergång före 1985 till individuell debitering per hushåll
o. d. för förbrukning av rumsvärme, varmvatten, källvatten och el,

2. obligatorisk solfångaruppvärmning från 1985 av lokaler och varmvatten i
all nybyggnation av bostäder och motsvarande samt behov av eventuell
kompletteringsvärme obligatoriskt täckt via inhemskt, fast bränsle,

3. obligatorisk spjällregulator från 1985 vid alla oljeeldningspannor och
statligt kostnadsbidrag till kommunerna för kontroll av dessas installation
och funktion via Skorstensfejarorganisationen,

CU 1977/78:31

4. obligatorisk mulltoalett från senast 1985 i all nybyggnation och vid all
totalrenovering av äldre bostäder och liknande,

840 av Tore Claeson m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen hos regeringen
hemställer om en kompletterande snabbutredning, som skapar underlag för
ett ev. beslut om förbud mot fortsatt installation av direktverkande
elvärme,

851 av Lennart Nilsson (s) och Maj-Lis Landberg (s) vari föreslås att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att energisparstöd inte bör
utgå för hus som enligt kommunens planintentioner skall utgöra fritidsbostad,

866 av Birgitta Dahl (s) vari föreslås att riksdagen - under förutsättning att
regeringen lämnas en finansfullmakt överstigande 1 500 milj. kr. - avslår
förslaget (prop. 1977/78:100 bil. 16 s. 91) om medgivande för regeringen att
öka beslutsramen för energisparstödet,

1366 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) vari föreslås att riksdagen
hos regeringen hemställer om omedelbara åtgärder för att nedbringa de
exceptionellt höga bränslekostnaderna i eluppvärmda bostäder,

1376 av Margit Odelsparr (c) och Stina Eliasson (c) vari hemställs att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära att kommunerna beviljas
statsbidrag för inköp eller utnyttjande av värmekamera,

1380 av Torsten Stridsman (c) och Filip Johansson (c) vari hemställs att
riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande
möjligheten att energisparstöd enligt energisparförordningen även skall
omfatta byte från elbaserat värmesystem till värmesystem baserat på ved eller
flis,

dels den från näringsutskottet för behandling i detta sammanhang till
civilutskottet överlämnade motionen 1977/78:388 av Per Olof Håkansson
m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att regler för
energibesparing i personalbodar skall fastställas.

3 Tillkommande uppgifter

3.1 Yttranden m. m.

Över propositionen och motionerna har yttranden inhämtats från finansutskottet,
näringsutskottet och arbetsmarknadsutskottet. Näringsutskottet
har därvid beslutat att till civilutskottet med yttrandet överlämna den under
allmänna motionstiden väckta och till näringsutskottet hänvisade motionen
1977/78:388 (s). Yttrandena har som bilagorna 1-3 fogats till detta betänkande.

Med anledning av förslag i propositionerna 1977/78:76 och 100 bil. 16 litt B

CU 1977/78:31

11 (anslag till vissa energisparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m.)
och i de med anledning av propositionerna väckta motionerna har skrivelser
inkommit till civilutskottet från Stig Brunberg, VVS-fabrikanternas råd -Svenska Rörgrossistföreningen - Rörfirmornas Riksförbund, professor
Ingemar Höglund institutionen för byggnadsteknik vid tekniska högskolan i
Stockholm, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag och Kontroll-Automatic
Fabriks AB.

Civilutskottet har vid två tillfällen inhämtat muntliga synpunkter från
representanter för följande myndigheter, organisationer, m. fl., nämligen
bostadsdepartementet, byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens råd för
byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens planverk,
professor Bo Adamson tekniska fakulteten vid Lunds universitet, civilingenjör
Jan Lagerström tekniska högskolan i Stockholm, professor Enno Abel
Chalmers tekniska högskola, Svenska kommunförbundet, Tjänstemännens
centralorganisation, Landsorganisationen, energikommissionens expertgrupp
för energi i hushållning samt expertgruppen för styrmedel, Hyresgästernas
riksförbund, Riksbyggen, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag,
Sveriges fastighetsägareförbund och Sveriges villaägareförbund.

3.2 Vissa under handläggningen tillkomna uppgifter

Energikommissionen för i betänkandet Energi (SOU 1978:17) fram följande
förslag och rekommendationer beträffande energihushållning m. m. i byggnader: Energihushållningen

i nytillkommande bostäder och lokaler styrs i första
hand genom Svensk byggnorm. 1 takt med ökad kunskap och erfarenhet av
olika byggnadstekniska lösningars energihushållande effekter kompletteras
byggnormen.

Finansieringen av energihushållande åtgärder i befintlig bebyggelse säkerställs
för fastighetsägarna. En utvärdering av hittillsvarande låne- och
bidragssystem företas. I samband därmed prövas alternativa utformningar av
det ekonomiska stödet.

Kommunernas verksamhet rörande service och rådgivning till fastighetsägare
och fastighetsskötare förstärks kraftigt.

En utredning tillsätts för att skyndsamt överväga sådana ändringar i
byggnadsstadgan att t. ex. byggnadsnämnd får möjlighet att inspektera
byggnaders energihushållning. Om påpekande och rådgivning inte räcker bör
möjligheter till ålägganden att vidta särskilda åtgärder övervägas av utredningen.

Ett system för bränsledebitering som innebär att hyresgästerna debiteras de
faktiska bränslekostnaderna införs. Detta bör innefatta kontroll av att
uppvärmningsanordningarna drivs så effektivt som möjligt och att hushållningsåtgärder
vidtas av fastighetsägarna.

En utredning av de tekniska och administrativa problem som är förknippade
med en övergång till individuell varmvattenmätning genomförs.

Möjligheterna till anpassning till soluppvärmning av uppvärmningssystem
i främst nytillkommande hus som lämpar sig för centrala solvärmesystem

CU 1977/78:31

utreds. Stöd ges till utveckling av komponenter och system för soluppvärmning.
Krav på obligatorisk soluppvärmning i vissa sammanhang, t. ex. av
simbassänger, övervägs.

Ökad vikt läggs vid energihushållningsaspekter inom samhällsplaneringen.
Detta gäller såväl vid planeringen av nya områden och byggnader som
vid förbättring och sanering av befintliga områden. Lämpliga vägar för detta
inom ramen för planlagstiftningen utreds.

Bostadsstyrelsen har under våren 1978 lämnat uppgifter om kostnader och
beräknad besparing av energisparstödets effekt i bostadshus. Av beräkningarna
som bygger på ett urval av beslut om lån och bidrag till energibesparande
åtgärder i bostadshus framgår bl. a. att knappt hälften av de godkända
kostnaderna (46 96) avser åtgärder för värmeisolering, medan drygt en
fjärdedel (28 96) avser fasadskikt vid utvändig tilläggsisolering. Anslutning
till fjärrvärme kommer därefter (15 96). Återstoden (11 96) avser åtgärder för
förbättring av värme- och ventilationssystem samt för individuell mätning av
varmvattenförbrukning.

Vidare har regeringen i april 1978 uppdragit åt bostadsstyrelsen att i samråd
med planverket göra en utvärdering av energisparstödet.

1 prop. 1976/77:107 (s. 43-44) behandlades frågan om undersökning av
byggnadsbeståndets kvalitet från energihushållningssynpunkt. Statens institut
för byggnadsforskning (SIB) hade utarbetat ett förslag till hur undersökningen
borde läggas upp. Undersökningen föreslogs genomföras i tre steg. Det första
steget skulle bestå av en provundersökning under våren och försommaren
1977 av ca 300 hus i ett tiotal kommuner. Det andra steget avsågs omfatta ca
3 000 byggnader i ett 50-tal kommuner och skulle utföras under hösten 1977.
Detta steg väntades ge underlag för en översiktlig bedömning av byggnadsbeståndets
egenskaper från energihushållningssynpunkt. Det sista och tredje
steget skulle vara en större undersökning omfattande 20 000 byggnader i ett
100-tal kommuner. Denna undersökning föreslogs bli utförd åren 1979 och
1980 och ge dels säkrare uppskattningar av husbeståndets egenskaper än den
mindre undersökningen, dels möjlighet att studera omfattningen och
effekterna av de energibesparande åtgärder som vidtagits.

Bostadsministern fann det angeläget att undersökningens två första steg
genomfördes så att resultatet förelåg i tid för att tjäna som underlag för
energikommissionens arbete och riksdagens beslut om energipolitiken år
1978. Beslutet om det tredje steget borde anstå till dess resultaten av de två
första stegen fanns tillgängliga. SIB beräknade kostnaderna för det tredje
steget till ca 12 milj. kr. Hela undersökningen skulle genomföras av SIB i
samarbete med statistiska centralbyrån.

Civilutskottet hade ingen erinran (CU 1976/77:32, s. 20) mot vad i
propositionen anförts om undersökningens uppläggning.

Steg ett av undersökningen genomfördes under våren 1977. En redovisning
av denna undersökning har publicerats. I januari 1978 presenterades
preliminära resultat av steg två. Utifrån de insamlade uppgifterna (3 000

CU 1977/78:31

slumpmässigt utvalda hus i 103 kommuner) har generaliseringar gjorts till
hela husbeståndet. Undersökningens resultat anges stämma väl överens med
tidigare gjorda bedömningar i flera avseenden, dock finns vissa skillnader
gentemot tidigare bedömningar. Sålunda antyder SIB:s undersökning att
värmeisoleringsförmågan i vissa fall är 30-35 96 bättre än vad man tidigare
trott. För småhus byggda till och med 1940 innebär detta en skillnad i
beräknade värmeförluster genom väggar och bjälklag på ca 3,5 TWh/år. Av
undersökningen framgår vidare att bl. a. flera än tre fjärdedelar av dem som
sköter värmeanläggningarna saknar utbildning för detta.

En slutrapport avseendeandra steget väntas föreligga under våren 1979, då
SIB även avses ha en plan klar för hur steg tre kan genomföras.

Regeringen har 1978-04-13 bemyndigat bostadsministern att tillkalla en
delegationför frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse. Av direktiven
framgår bl. a. följande:

Sedan riksdagen tagit ställning till regeringens proposition med förslag till
energisparplan för befintlig bebyggelse bör - inom ramen för riksdagens
beslut med anledning av regeringens proposition - delegationens uppgift
vara

att följa utvecklingen inom de områden som är av betydelse för energihushållning
i befintlig bebyggelse och att sammanställa och vid behov initiera
utredningar av betydelse för energisparprogrammets övergripande styrning
och utveckling,

att följa genomförandet av energisparplanen - i nära kontakt med de
berörda myndigheternas löpande uppföljning av sina insatser inom energisparplanens
ram - och att ta de initiativ till samordning mellan berörda
myndigheter som den anser påkallade,

att följa och vid behov initiera åtgärder som gör det möjligt att jämföra
resultaten av genomförda åtgärder med den förväntade effekten,

att lägga fram förslag till regeringen i de frågor som anges i det följande eller
som regeringen senare kan komma att uppdra åt delegationen att utreda.

I propositionen anges att vissa uppgifter från kommunerna behövs till
grund för statens insatser i fråga om energisparplanen och dess genomförande.
Efter samråd med delegationen för företagens uppgiftslämnande bör
formerna för kommunernas medverkan snarast preciseras, med beaktande av
att kommunerna inte bör tyngas med ett omfattande uppgiftslämnande.
Insamlandet av uppgifter bör självfallet, där så låter sig göra, samordnas med
kommunernas uppgiftslämnande i övrigt.

Delegationen bör efter samråd med byggsysselsättningsdelegationen och
byggbranschrådet lämna regeringen förslag om hur energisparplanens
genomförande kan anpassas till säsong- och konjunkturvariationer på
byggnadsarbetsmarknaden. Delegationen bör i detta sammanhang också
uppmärksamma de problem som kan uppstå om icke-seriösa företag och s. k.
grå arbetskraft anlitas i samband med att energisparåtgärder utförs.

Delegationen bör efter samråd med bostadsfinansieringsdelegationen
redovisa förslag om utformningen av finansieringssystemet för energisparlånen
och formerna för kreditprioritering mot bakgrund av att i propositionen
föreslås att statsbudgeten fr. o. m. budgetåret 1979/80 direkt skall belastas
endast av bidrag och subventioner. Förslag om systemets tekniska utformning
måste utarbetas med utgångspunkt i kravet att systemet inte får medföra

CU 1977/78:31

en försämring i den enskildes möjligheter att på ett smidigt sätt få det stöd
som han är berättigad till.

Delegationen bör löpande ta del av och såväl löpande som periodiskt
sammanställa resultaten av de berörda myndigheternas uppföljning av
genomförda energisparåtgärder.

Delegationen bör lämna de förslag i fråga om stödets inriktning och i fråga
om styrsystemet i stort som myndigheternas uppföljning och andra utredningar
ger grund för.

Delegationen bör vidare fortlöpande följa och i förekommande fall lämna
förslag beträffande de utbildningsfrågor som har samband med energihushållning
i byggnader.

Delegationen bör, i god tid före den omprövning av energisparplanen som
skall ske inför budgetåret 1981/82, sammanställa sådant underlag - beträffande
bl. a. ny kunskap och i övrigt ändrade förutsättningar- som kan vara av
betydelse för statsmakternas ställningstaganden samt lämna härpå grundade
förslag om energisparplanens inriktning på olika tekniska åtgärder samt
beträffande genomförandeprogram och styrmedel.

I delegationen skall ingå statssekreterarna i närmast berörda departement
samt företrädare för statsrådsberedningen och samordningskanslierna inom
ekonomi- och arbetsmarknadsdepartementen.

I skrivelse 1978-04-26 från statssekreteraren i bostadsdepartementet till
samtliga kommunstyrelser och Svenska kommunförbundet behandlas
frågan om statsbidrag till kommunernas energisparverksamhet. I skrivelsen
anges att regeringen i proposition 1977/78:76 föreslagit riksdagen att anvisa
60 milj. kr. för bidrag till kommunernas insatser m. m. för att främja
energisparande i befintlig bebyggelse under budgetåret 1978/79. Statsbidrag
för den kommunala verksamheten på området avses också komma att utgå
under följande år. För bidragsgivningen till kommunerna anges i skrivelsen
bl. a. följande komma att gälla.

Ett generellt stöd skall utgå till alla kommuner som ansöker om bidrag för
deras insatser för planering, besiktning, rådgivning och annan service rörande
energiverksamheten i befintlig bebyggelse totalt sett. Den mest kostnadskrävande
delen härav beräknas vara rådgivnings- och serviceinsatserna. Stödet
fördelas av regeringen mot bakgrund av redovisningen från kommunerna av
deras nuvarande och planerade insatser för rådgivning och service. Stöd kan
också utgå för information till allmänheten och till utbildning av personal och
förtroendevalda, varvid syftet är att stimulera energisparandet. Stödet kan
vidare utgå till anskaffning av enklare tekniska hjälpmedel för att underlätta
besiktnings- och tillsynsverksamheten, t. ex. när det gäller att bedöma
värmeisolering, täthet, uppvärmning och ventilation. När det gäller mer
komplicerad utrustning såsom t. ex. IR-kamera för termografering bör
kommunerna överväga att i stället för egen anskaffning anlita statens
provningsanstalts tjänster eller andra med auktorisation på området.

När det gäller utbildning av kommunernas personal för rådgivnings- och
serviceverksamheten kommer planverket i samarbete med kommunförbundet,
bostadsstyrelsen och industriverket att hjälpa till att ta fram utbildningsmaterial
samt att organisera utbildning av lärare. Vidare kommer kommunförbundet
att organisera utbildning för förtroendevalda, besiktningsmän

CU 1977/78:31

samt för den personal som skall svara för planeringen av den kommunala
energihushållningen.

Ansökan om bidrag, som bör avse verksamheten under andra halvåret
1978 och första halvåret 1979, skall vara bostadsdepartementet till handa
senast den 15 juni 1978.

3.3 Statistiska uppgifter

Tabell 1. Lån- och bidragsgivningen 1974-07-01 --1978-03-31

	Antal ärenden	Antal lägen- heter	Beviljade lån och bidrag, 1 000 kr. Energisparkung./ Bostads-energisparförordn. lån1 Bidrag Lån	Förbätt- rings- lån
1974/75
Totalt	53 450	140 400	116 870	156 970	15000	11 630
Därav				/
småhus	49 600	55 350	77 300	105 900	10 250	11 630
flerbostadshus	3 850	85 050	39 570	51 070	4 750	-
1975/76
Totalt	67 670	227 260	168 860	198 830	43 030	12 920
Därav
småhus	61 040	69 780	98 360	122 640	26 780	12 920
flerbostadshus	6 630	157 480	70 500	76 190	16 250	-
1976/77
Totalt	31 190	160 600	92 960	72 270	52 990	8 900
Därav
småhus	26 700	33 110	41 280	32 530	29 950	8900
flerbostadshus	4 490	124 490	51 680	39 740	23 040	-
Juli-dec. 1977
Totalt	35 960	119 040	130 850	400 590		4 660
Därav
småhus	32 430	37 080	73 250	284 280		4 660
flerbostadshus	3 530	81 960	57 600	116310		-
Jan.-mars 1978
Totalt	12 820	61 960	55 780	169 260		1 560
Därav
småhus	11 060	14510	24 200	104 530		1 560
flerbostadshus	1 760	47 450	31 580	64 730		-
Tillhopa	201 090	709 250	565 320	997 920	111 020	39 670
				1 713 930
Därav
småhus	180 830	209 820		1 070 920
flerbostadshus	20 260	499 430		643 010

1 Fram t. o. m. budgetåret 1976/77 kunde bostadslån beviljas för energisparande
åtgärder i de fall energisparlånet översteg 4 000 kr. per lägenhet. Fr. o. m. 1 juli 1977
beviljas energisparlån utan begränsning av lånebeloppet.

Källa: Bostadsstyrelsen

CU 1977/78:31 10

Tabell 2. Godkänd kostnad i medeltal vid bidrags- och långivning enligt ESKI ESF och
BFF

Period	Kronor per lägenhet Småhus	Flerfamiljshus
1974 juli-december	4 720	1 360
1975 juli-september	4 910	1 500
1976 april-september	5 850	1 290
1977 september-november	10 460	2 100

Källa: Bostadsstyrelsen

Tabell 3. Förekomst av olika energibesparande åtgärder

Åtgärder	1974 juli-de-cember Antal Igh	96	1975 juli-decem- ber Antal Igh	96	1976 april-septem ber Antal Igh	%	1977 sept.-nov. Antal Igh	96
Småhus
Endast värmeanläggning	13 220	65	24 360	61	3 620	17	4 410	21
Endast värmeisolering	4 230	21	9 400	24	11 820	57	10 420	49
Endast fjärrvärme Övrigt inkl.	410	2	630	2	860	4	410	2
kombinationer	2 420	12	5 230	13	4 460	22	5 840	28
Totalt	20 280	100	39 620	100	20 760	100	21 080	100
Flerfamiljshus
Endast värmeanläggning	6 390	17	22 190	34	31 930	41	23 470	46
Endast värmeisolering	7 090	18	10 840	17	12 680	16	8 230	16
Endast fjärrvärme Övrigt inkl.	22 380	58	27 570	42	26 080	34	11 170	22
kombinationer	2 440	6	4 310	7	6 810	9	7 830	16
Totalt	38 300	100	64 910	100	77 500	100	50 700	100

Källa: Bostadsstyrelsen Tabell 4. Andel, %>, lägenheter som berörs av olika åtgärder
	Värme- anlägg- ning	Värme- Anslutning isole- till fjärr-ring värme	Individuell mätning
Småhus
1974 juli-december	77	33	2
1975 juli-september	75	37	2
1976 april-september	38	77	5	1
1977 september-november	46	75	3	2
Flerfamiljshus
1974 juli-december	20	25	62
1975 juli-september	38	23	45
1976 april-september	46	22	35	3
1977 september-november	55	25	23	7

Källa: Bostadsstyrelsen

CU 1977/78:31

Tabell 5. Bostadsstyrelsens beslut omfördelning av ram för energisparldn och energisparbidrag
under budgetåret 1977/78

Beslutstidpunkt	Storleken på fördelad ram (milj. kr.)
juni 1977	250
november 1977	308
februari 1978	235
mars 1978	50
april 1978	96,5
Totalram för budgetåret 1977/78	939,5

Källa: Bostadsstyrelsen

Av den för innevarande budgetår tillgängliga ramen om 943 milj. kr.
återstår alltså 3,5 milj. kr. att fördela. Fördelningsbeslutet i februari 1978 har
bostadsstyrelsen fattat efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen. Mot
denna ram (235 milj. kr.) får endast avräknas beslut avseende sådana projekt
som kan förväntas ge sysselsättning åt anställd arbetskraft.

Tabell 6. Länsvis fördelning av ramar för beslut om energisparldn och energisparbidrag
m. m. under budgetåret 1977/78 (milj. kr.)

Stockholms 138,5

Uppsala 28,1

Södermanlands 46,4

Östergötlands 59,5

Jönköpings 37,3

Kronobergs 22,65

Kalmar 34,2

Gotlands 6,8

Blekinge 18,2

Kristianstads 25,3

Malmöhus 69,55

Hallands 17,9

Göteborgs och Bohus 65,1

Älvsborgs 44,6

Skaraborgs 26,2

Värmlands 28,5

Örebro 29,2

Västmanlands 29,1

Kopparbergs 36,0

Gävleborgs 54,8

Västernorrlands 39,3

Jämtlands 19,9

Västerbottens 31,4

Norrbottens 31,0

Hela riket 939,5

Källa: Bostadsstyrelsen

CU 1977/78:31

4 Utskottets yttrande

4.1 Utgångspunkter

Riksdagen beslöt (prop. 1974:69, CU 1974:21, FiU 1974:29) våren 1974 att
godkänna riktlinjer för vissa energibesparande åtgärder i byggnader och att
medge bidrag och lån för ändamålet. I anslutning till 1975 års energipolitiska
beslut (prop. 1975:30, NU 1975:30, CU 1975:27) har riksdagen fogat in dessa
sparåtgärder i det energipolitiska programmet för tiden intill år 1985. Förslag
beträffande energipolitiken under resterande del av 1980-talet förutsattes bli
framlagda år 1978. 1975 års beslut innebarattden totala energiförbrukningen
skulle tillåtas att öka med i genomsnitt 2 % per år. När detta mål
formulerades utgick man från att energiförbrukningen för uppvärmning av
bostäder kunde minskas med i genomsnitt 0,9 % per år under perioden.

Enighet råder om att mycket stora insatser bör göras för att begränsa
energiåtgången vid uppvärmning av byggnader. När det gäller nybyggnad
och mer genomgripande ändringar av byggnad har genom ändringar i
byggnadsstadgan (BS) och Svensk byggnorm (SBN) ställts skärpta krav på
åtgärder som skall möjliggöra en god energihushållning. När det gäller
befintlig bebyggelse i övrigt har bl. a. statligt ekonomiskt stöd och informationsinsatser
använts för att främja motsvarande syfte. Till detta kommer
avsevärda insatser för forskning och utbildning (FoU) m. m.

I prop. 1977/78:76 föreslås nu att en avsevärt ökad ambitionsnivå läggs fast
av riksdagen i fråga om åtgärder som främjar energihushållningen i befintlig
bebyggelse. Förslagen läggs fram i huvudsak mot bakgrund av redovisningar
och bedömningar av lämpliga tekniska åtgärder, möjligheter att nedbringa
energiförbrukningen och olika åtgärders samhällsekonomiska lönsamhet.
Vidare redovisas i propositionen bedömningar av resursbehov och tillgängliga
resurser för genomförande av energisparåtgärder enligt skilda alternativ.
Utskottet har i angivna delar också tillförts ytterligare uppgifter enligt vad
ovan (s. 4-11) angetts.

Utskottet har enhälligt gjort den bedömningen att det finns grundad
anledning att vidta ytterligare omfattande åtgärder för energibesparing i
befintlig bebyggelse. Utskottet tar nedan upp de preciserade förslagen till
målsättningar.

4.2 Förslaget till energisparprogram

4.2.1 Omfattning

Riksdagen föreslås i propositionen godkänna ett energisparprogram vars
mål är att nettoenergiförbrukningen1 i dagens byggnadsbestånd år 1988 skall
vara 32 till 39 TWh lägre än för närvarande. Målangivelserna utgår från och

'Äng. begreppet nettoenergi se prop. s. 334.

CU 1977/78:31

utgör summan av beräknade nettoenergibesparingar för åtgärder som i
promemorian tagits upp som sparalternativ II resp. lil. Det har dock betonats
(prop. s. 8) att de redovisade alternativen endast är exempel på olika
sparnivåer. De omfattar inte heller anslutning av fjärrvärme. Ett bifall til!
förslaget skulle sålunda inte innebära att riksdagen tagit ställning till att just
de i promemorian angivna åtgärderna skall utföras. Utskottet återkommer
härtill i samband med bedömningen av programmets föreslagna inriktning.
Programmet skall prövas om efter tre år, dvs. inför budgetåret 1981/82.

1 detta sammanhang kan noteras den ovan (s. 6-7) efter regeringsförslagens
avlämnande redovisade undersökningen - etapp 2 - av det befintliga
husbeståndets energitekniska egenskaper. Undersökningen antyder bl. a. att
värmeisoleringsförmåga för väggar och bjälklag hos äldre småhus är 30-35 %
bättre än vad tidigare antagits. För småhus byggda t. o. m. 1940 motsvarar
detta en skillnad i beräknade värmeförluster på ca 3,5 TWh/år.

Utskottet har ovan enhälligt funnit att det finns grundad anledning att
vidta ytterligare omfattande åtgärder i föreslaget syfte. När ställning nu skall
tas till en precisering av målet på tio års sikt är det nödvändigt att, som
föredraganden, också bedöma genomförandemöjligheterna mot bakgrund av
programmets inriktning och de åtgärder som samhället kan vidta.

Som utskottet nedan redovisar har möjligheterna att genomföra ett
åtgärdsprogram av föreslagen storleksordning bedömts som goda. Utskottet
noterar att den omprövning av programmet som förutsatts inte torde ha
avsetts medföra att sparmålets nedre gräns skulle sänkas. En bindning till
intervallets högre gräns har däremot (prop. s. 29) ansetts kunna visa sig
möjlig. Omprövningen i övrigt torde närmast (prop. s. 16) avses ske i ljuset av
ny kunskap och nya erfarenheter.

Finansutskottets majoritet har i sitt yttrande uttalat att ett fullföljande av
energisparprogrammet inte under alla förhållanden kan ha företräde till
tillgängliga resurser. Finansutskottet har vidare anfört att det är uppenbart att
varje större åtagande som statsmakterna gör rörande ianspråktagande av
framtida resurser måste vara förbundet med en flexibilitet i fråga om i vilken
takt det är möjligt att infria åtagandet. Finansutskottet finner därför förslaget
att formulera energisparmålet som ett intervall för vad som skall uppnås
under tioårsperioden vara väl motiverat. De beräkningar av resursåtgången
som redovisats utgår från ett närmast optimalt utnyttjande av insatta
resurser. Med hänsyn därtill kan det vara naturligt att formulera sparmålet på
ett sätt som inte kan ge intryck av att exakt mätbara spareffekter kan och skall
redovisas. Huvudsyftet med propositionsförslaget i denna del är att siå fast en
hög ambitionsnivå och därmed ge utgångspunkter inte endast för framtida
statliga bedömningar utan också riktpunkter för bedömningar inom de
kommunala och privata sektorerna.

Det anförda kan markeras med ett riksdagens uttalande i anslutning till att
sparmålet läggs fast. Det kan emellertid också markeras genom att sparmålet
utan ändring i sak och utan sänkning av ambitionsnivån formuleras så att

CU 1977/78:31

riktpunkten skall vara att nettoenergiförbrukningen i dagens byggnadsbestånd
år 1988 area 35 TWh lägre än för närvarande. Det är då i praktiken fråga
om att ge uttryck för målsättningen att vidta åtgärder i och i anslutning till
detta bestånd med en viss beräknad spareffekt - budgetmässigt sett ett
investeringsprogram. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner propositionsförslaget
på sålunda förordat sätt.

4.2.2 Inriktning

Omskrivet till tänkbara åtgärder anges det föreslagna sparmålet 32-39
TWh/år motsvara investeringar exkl. renoveringskostnader till en samhällsekonomisk
kostnad av 21-33 miljarder kr., resp. totala investeringar till en
uppskattad kostnad av 28^t4 miljarder kr.,allt i prisläget första kvartalet 1977
och exkl. mervärdeskatt. Underhållet av totalt utförda möjliga besparingsmöjligheter
skulle i samma prisläge (prop. s. 338) dra kostnader om 220-272
milj. kr./år. Av de ovan angivna investeringarna exkl. renoveringskostnader
har efter avrundningar 14-23 miljarder kr. beräknats för bostäder, 6-8
miljarder kr. för offentliga och övriga lokaler samt 2-3 miljarder kr. för
industrins byggnader.

Med hänsyn emellertid till att de i promemorian redovisade åtgärdstyperna
endast avsetts vara exempel på möjliga åtgärder kommer inriktningen av det
föreslagna programmet i denna mening inte nu att falla under riksdagens
bedömning. Utskottet noterar att till de redovisade investeringarna med
hittills tillämpade stödformer också kommer kostnader för anslutning till
fjärrvärme.

Förslaget i propositionen att riksdagen godkänner sparprogrammets inriktning
torde närmast syfta till en prövning av vad som förordats beträffande
grunderna för kommande bedömningar av åtgärder för att nå det angivna
målet.

En sådan förordad grund är (prop. s. 16) att i första hand genomföra de
åtgärder som är samhällsekonomiskt sett mest lönsamma, även om en
bedömning av den samhällsekonomiska lönsamheten inte är den enda
utgångspunkten för valet av åtgärder.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot vad bostadsministern
anfört i dessa sammanhang (prop. s. 15-18). Civilutskottet hänvisar i detta
sammanhang också till vad finansutskottet anfört i frågan om bedömningar
av en åtgärds samhällsekonomiska lönsamhet.

En annan förordad utgångspunkt är att (prop. s. 19) genomförandet av
åtgärderna bör utformas så att de aktivt bidrar till en utjämning av
konjunkturmässiga och säsongmässiga svängningar i olika delar av landet
och att (prop. s. 24)åtgärderna därmed tar i anspråk resurser som eljest skulle
vara outnyttjade. Detta uttrycks också så att insatserna bör fördelas i tiden
med hänsyn även till växlingarna i efterfrågan på resurserna för andra
ändamål.

CU 1977/78:31

Finansutskottet stryker under att ju större flexibilitet i tid och rum som kan
åstadkommas vid programmets genomförande, desto större möjligheter
finns det att utnyttja annars inte utnyttjade resurser. Det innebär också att ju
större flexibilitet man har, desto mer omfattande kan programmet dimensioneras
utan att man riskerar överhettning på de berörda marknaderna.

De sålunda förordade principerna har därmed inte mött någon erinran.
Utskottet föreslår att den föreslagna inriktningen godkänns.

I anslutning till vad finansutskottet anfört finns anledning att stryka under
att möjligheterna till variationer mellan olika år begränsas av hänsyn bl. a. till
den kommunala rådgivningsverksamheten och till materialindustrin.
Möjliga variationer får, som också anförts i propositionen, bedömas successivt
med hänsyn till att det uppsatta sparmålet skall kunna uppnås under
tioårsperioden.

Som en fråga om inriktningen kan också tas upp förslaget att programmet
skall byggas upp stegvis med en upptrappning av insatserna. Detta motiveras
bl. a. av att genomförandet kräver en väl utbyggd teknisk rådgivning och
besiktning av fastigheter. Genom en stegvis uppbyggnad av verksamheten
ges också möjlighet att i den mån så erfordras nyrekrytera och utbilda
arbetskraft och bygga upp materialproduktionen. För en stegvis uppbyggnad
talar också att vi f. n. har en mycket snabb teknisk utveckling på detta
område. Arbetsmarknads- och näringsutskotten har i sina yttranden gjort
den bedömningen att kapacitetsproblem inte bör uppstå med den
uppbyggnad av programmet som föreslås i propositionen.

Det bör i sammanhanget noteras att den stegvisa uppbyggnaden och en
genomförandeperiod på tio år kan komma att innebära att det under den
tidigare delen av tioårsperioden, då ännu blott en mindre del av möjliga
besparingsåtgärder vidtagits, kommer att efterfrågas mera resurser i form av
lån och bidrag än vad som enligt programmet kan tillgodoses. Näringsutskottet
har i sitt yttrande strukit under vikten av att energisparprogrammet
inte forceras utan genomförs i lugn takt och har därför funnit det befogat att
målet satts på tio års sikt. Civilutskottet delar denna uppfattning. Den i
propositionen föreslagna inriktningen av programmet tillstyrks även i nu
berört hänseende.

4.3 Genomförandefrågor

4.3.1 Allmänt

I propositionen betonas att det är väsentligt för genomförandet av ett
föreslaget program att rätt åtgärd vidtas i rätt byggnad vid rätt tidpunkt och på
rätt sätt. Kalkylen över vilka resursinsatser som behövs för att uppnå olika
sparmål bygger också på förutsättningen att man hgr ett sådant optimalt
utnyttjande av resurserna. I propositionen betonas också starkt det angelägna
i att i första hand genomföra de åtgärder som är samhällsekonomiskt mest

CU 1977/78:31

lönsamma. Det bör vidare framhållas att det föreslagna sparmålet bygger på
en bedömning av den samhällsekonomiska lönsamheten av olika energisparåtgärder.

I det utredningsmaterial som ligger till grund för propositionen betonas
behovet av styrmedel i syfte att optimalt utnyttja besparingsmöjligheterna på
det sätt som förutsätts i propositionen. Behovet av styrmedel är betingat dels
av önskemålet att så långt möjligt fl sparåtgärderna i rätt tidsordning, dels av
det faktum att den samhällsekonomiska kalkylen och en fastighetsägares
privatekonomiska kalkyl av en åtgärds lönsamhet i många fall skiljer sig åt.
Det finns flera skäl till att de samhällsekonomiska resp. privatekonomiska
kalkylerna ger olika utfall. Exempelvis inkluderas skatter och bidrag i den
privatekonomiska kalkylen men inte i den samhällsekonomiska. Värdet av
effekter som ökad sysselsättning, tryggare energiförsörjning m. m. beaktas
knappast av den enskilde. Konsekvensen av de nu berörda skillnaderna kan
bli antingen att samhällsekonomiskt lönsamma investeringar inte kommer
till stånd därför att de är privatekonomiskt olönsamma eller att samhällsekonomiskt
olönsamma investeringar genomförs därför att de är privatekonomiskt
lönsamma.

Den här skisserade problematiken har ingående behandlats inom energikommissionens
olika expertgrupper. De styrmedel som kan komma i fråga är
av två slag: administrativa och prispåverkande. I de motioner som tar upp
styrmedel till diskussion behandlas huvudsakligen administrativa styrmedel
i form av obligatorier - krav på att genomföra viss åtgärd. Utskottet
återkommer nedan till den frågan. I detta sammanhang vill utskottet endast
stryka under vad som anförts i propositionen om vikten av att föreslagna och i
övrigt tillgängliga styrmedel kompletteras i den utsträckning som kommande
utvärderingar visar erforderligt för ett effektivt genomförande. Förslag i dessa
frågor kommer successivt att framläggas av den nyligen tillkallade delegationen
för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse, vilket framgår
av delegationens direktiv som utskottet ovan (s. 7-8) refererat. Detta arbete
måste, vad gäller vilka styrmedel som kan komma i fråga, bedrivas från mera
förutsättningslösa utgångspunkter än de som anges i vissa av motionerna.

4.3.2 Frivilliga insatser och obligatorier

Förslaget i propositionen utgår (s. 30) från att viljan att spara energi är stor
och att de frivilliga insatserna bör inriktas mot ett effektivt och rationellt
handlande. De förslag som läggs fram syftar till att detta skall nås i allt
väsentligt utan obligatorier och med ett minimum av administrativa
regleringar. Frågan om behov av obligatorier bör enligt propositionen prövas
på nytt senast i samband med den utvärdering av programmet efter en
treårsperiod som där föreslagits.

I motionerna har inte ställts några andra yrkanden riktade mot propositionens
utgångspunkt i denna del än kravet i motionen 1977/78:1693 (vpk).

CU 1977/78:31

yrkandet 1 delvis, på ett uttalande att kommunerna skall ges de styrmedel
som erfordras.

Enligt utskottets mening skulle ett föreslaget uttalande inte fylla någon
uppgift. Enighet råder om att behovet av olika styrmedel, däribland
obligatorier, skall prövas på nytt. Motionsförslagel avstyrks.

4.3.3 Finansiering

Ett samhällsekonomiskt riktigt agerande från den enskilde på frivillig väg
förutsätter att de energisparåtgärder som bedöms angelägna från samhällets
synpunkt också bedöms som förmånliga av dem som skall finansiera dem -fastighetsägare och hyresgäster.

En grundläggande fråga är möjligheten att låna pengar för aktuella
investeringar. I propositionen behandlas den finansiering som nu sker genom
energisparstöd i form av lån och bidrag inom bostadsdepartementets
ansvarsområde.

För nästa budgetår beräknas medel såväl för lån som för bidrag enligt nu
gällande principer. Bostadsministern aviserar att regeringen kommer att
föreslås att för de följande budgetåren endast begära anslag för bidrag och
subventioner över statsbudgeten. Bostadsminislern har emellertid i annat
sammanhang uttalat att avsikten därmed inte varit att försämra den enskilde
fastighetsägarens möjligheter att få lån för energisparåtgärder. Propositionen
innehåller dock inte något förslag i denna del som riksdagen har att ta
ställning till.

I motionen 1977/78:393 (s), yrkandet 1, föreslås emellertid riksdagen göra
det principiella uttalandet att lån för energisparåtgärder även fortsättningsvis
bör lämnas av staten. Finansutskottets majoritet har i sitt yttrande anfört att
den föreslagna ändringen i formerna för finansieringen av energisparåtgärderna
saknar betydelse sett i ett realekonomiskt sammanhang. I den
omfattning som det kommer att krävas utrymme på kapitalmarknaden blir
det enligt finansutskottet erforderligt att genom särskilda åtgärder säkra detta
utrymme. I sammanhanget erinrar finansutskottet om att det här blir fråga
om ett mycket stort antal låneärenden, ofta till relativt små belopp. Praktiska
hanteringsproblem kan därvid uppkomma i banksystemet. I avvikande
mening (s) till finansutskottets yttrande förordas att riksdagen skall begära
förslag i finansieringsfrågan att lämnas senast i samband med nästa års
budgetproposition. I den avvikande meningen anförs att om inte regeringen
är beredd att medverka till att kreditmarknadsregleringen byggs ut är det
nödvändigt att överväga fortsatt finansiering via statsbudgeten.

Civilutskottet vill i denna fråga anföra följande. I det uppdrag som getts
delegationen för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse ingår att
efter samråd med bostadsfinansieringsdelegationen redovisa förslag om
utformningen av finansieringssystemet för energisparlån och formerna för
kreditprioritering. Utskottet vill stryka under att det väsentliga är, vilket

2 Riksdagen 1977/78. 19 sami. Nr 31

CU 1977/78:31

också framhålls i direktiven, att förslag om systemets tekniska utformning
måste utarbetas med utgångspunkt i kravet att systemet inte får medföra en
försämring i den enskildes möjligheter att på ett smidigt sätt få det stöd som
han är berättigad till. Huruvida detta kommer att kräva viss finansiering av
lånen över statsbudgeten även i framtiden kan på nuvarande stadium inte
bedömas.

Regeringen måste under alla förhållanden lägga fram förslag i frågan senast
i anslutning till sina förslag om anslag för budgetåret 1979/80. Enligt
utskottets mening bör riksdagen inte nu uttala sig för någon speciell form av
finansiering. Motionen 393, yrkandet 1, avstyrks.

4.3.4 Energisparstödet

I propositionen aviseras att en samlad utvärdering av det hittillsvarande
stödet kommer att göras. Regeringen har 1978-04-13 uppdragit åt bostadsstyrelsen
att följa upp det nuvarande stödet till energibesparande åtgärder
inom styrelsens ansvarsområde samt till regeringen redovisa stödets fördelning
på regioner, objekt, ägarekategorier och åtgärder såvitt avser budgetåren
1976/77 och 1977/78. Bostadsstyrelsen skall vidare i samråd med statens
planverk till regeringen redovisa en beräkning av spareffekterna till följd av
detta stöd, såväl totalt som för olika åtgärder. Uppdragets genomförande skall
fortlöpande redovisas till den delegation för frågor om energihushållning som
kommer att tillkallas och vars uppdrag ovan (s. 7-8) beskrivits.

En urvalsundersökning av lån- och bidragsgivningen under september
1977 har nyligen redovisats av bostadsstyrelsen.

I motionen 1977/78:393 (s), yrkandet 5, föreslås riksdagen uttala att en
utvärdering av det statliga stödet snarast bör initieras.

Uppdraget till bostadsstyrelsen och statens planverk enligt ovan får anses
tillgodose motionsförslaget. Någon riksdagens åtgärd enligt detta förslag är
sålunda inte erforderlig.

Den särskilda delegationen har som ovan angetts även fått i uppdrag att
följa och vid behov initiera åtgärder som gör det möjligt att jämföra resultaten
av genomförda åtgärder med den förväntade effekten.

I propositionen 1977/78:76 anförs att frågan om en eventuell differentiering
av de ekonomiska villkoren för olika åtgärder kommer att tas upp i en
aviserad översyn av reglerna för stödet, en översyn som också skall omfatta
urvalet av åtgärder som kan stödjas ekonomiskt. Översynen avses också
omfatta lämpligheten av att som förutsättning för stöd ställa krav på att
byggnader besiktigas, på att vid besiktning föreslagna åtgärder genomförs
samt på att vissa anordningar skall vara typgodkända. Det konstateras vidare i
propositionen att storleken av godkänd kostnad för skilda åtgärder - något
som har starka styreffekter - bestäms av bostadsstyrelsen. Kompetensför -

CU 1977/78:31

delningen mellan regeringen och styrelsen i denna del skall också ses
över.

Med hänsyn till utvärderingen och översynen konstaterar bostadsministern
att det nu inte bör göras några mer genomgripande förändringar i fråga
om stödets utformning. Förslag läggs dock fram om viss ändring av de
garanterade räntesatserna för energisparlån och sålunda grunderna för
beräkning av räntebidrag.

Utskottet tillstyrker förslaget.

I motionen har lagts fram flera förslag till ändringar i grunderna för
energisparstödet. Sålunda har förslag lagts fram i motionerna 1977/78:226 (fp)
och 628 (fp) om stöd för stiftelseägda folkhögskolor resp. för byggnader i
anslutning till kyrka.

Utskottet har i och för sig ingen erinran mot förslagen i motionerna.
Lämpligheten av dessa och likartade gränsdragningsförslag bör emellertid
enligt utskottets mening prövas av regeringen medan riksdagen som hittills
tar upp inriktningsfrågor av mer principiell räckvidd som har betydelse för
anslagsutvecklingen. Vad utskottet förordat bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Vidare föreslås i motionen 1977/78:1380 (c) att energisparstöd skall utgå
vid övergång från elbaserat värmesystem till ved- ellerJliseldning. I motionen
1977/78:1691 (m, s, c, fp) föreslås sparstöd för installation av radiatortermostatventiler
även i flerbostadshus.

De sålunda aktualiserade frågorna får förutsättas komma upp i den enligt
ovan aviserade översynen av reglerna för energisparstödet.

Krav på anordningar för individuell mätning av varmvatten, el och gas ställs
såväl för byggnadslov som för bostadslån. Vid byggnadslovsprövningen kan
dispens ges från kravet såväl vid ombyggnad som nybyggnad medan vid
långivningen dispens kan ges endast i ombyggnadsfallen. Något krav på att
anordningarna används för individuell debitering finns inte.

I motionen 1977/78:489 (s) föreslås att kravet på individuella mätanordningar
slopas i långivningen och att frågan sålunda helt får regleras genom
byggnormerna. Därmed skulle då undvikas att skilda krav kunde ställas för
byggnadslov och bostadslån.

Bostadsstyrelsen har 1977-11-22 anmält det åberopade förhållandet för
regeringen. Någon åtgärd från riksdagens sida är inte erforderlig.

Förslaget i motionen 1977/78:637 (fp), yrkandet 1, om obligatorisk
individuell debitering får närmast prövas inom ramen för den särskilda
delegationens uppgifter. Någon åtgärd från riksdagens sida bör nu inte
vidtas.

När det gäller administrationen av energisparstödet aviseras att förslag
senare kommer att läggas fram om överförande av beslut om bidrag och lån
till kommunerna (prop. 1977/78:76 s. 39, prop. 1977/78:93 s. 167).

1 motionen 1977/78:393 (s), yrkandet 4, föreslås riksdagen uttala sig för en
översyn av administrationen av energisparstödet. Motionärerna har som

CU 1977/78:31

syfte angett att hanteringen skall förenklas och i sammanhanget förutsatt att
reglerna utformas så att stödet inte kan utnyttjas för arbeten genom ickeseriösa
företag.

Motionsförslaget om en översyn av administrationen av stödet får anses
tillgodosett genom de överväganden som aviserats i anslutning till en
utflyttning av beslutanderätt till kommunerna. Som ovan (s. 4-7) angetts har i
den särskilda delegationens uppdrag angetts bl. a. att den skall uppmärksamma
de problem som kan uppstå om icke-seriösa företag och s. k. grå
arbetskraft anlitas för sparåtgärder. Motionärernas önskemål även i denna del
är därmed tillgodosedda.

4.3.5 Kommunal planering m. m.

Samhället bör genom information, rådgivning och stimulans påverka
fastighetsägare och hyresgäster att ta initiativ till energisparåtgärder.

I propositionen förordas en kommunal planering med syfte att klarlägga
vilka områden och byggnader som i första hand bör komma i fråga för
åtgärder. Denna planering avses ge underlag för kommunala bedömningar
när det gäller prioritering av teknisk rådgivning, besiktning och uppsökande
verksamhet.

Bostadsministern uttalar vidare att det är angeläget att fä till stånd en
kommunal planering för samordning av energisparåtgärderna med övrig
ombyggnadsverksamhet samt att samplanera förnyelse av bebyggelsen med
energisparåtgärdema. Likaså betonas vikten av att få en samordnad
utbyggnad av distributionssystemen för energi, tillgången till olika energikällor
och insatser för hushållningen med energi.

Mot vad sålunda förordats har inte rests annan invändning än förslaget i
motionen 1977/78:1693 (vpk), yrkandet 1 delvis, att kommunerna skall
åläggas ett konkret ansvar för genomförandet av energisparplanen. Förslaget
anges innebära att, efter en kommunal inventeringav byggnadsbeståndet och
upprättande av en åtgärdskatalog med skilda åtgärder prioriterade, kommunala
organ också skulle ha ansvar för genomförandet.

Enligt utskottets mening är de i propositionen skisserade kommunala
planeringsåtgärderna en lämplig ordning för denna viktiga del av det
kommunala ansvaret för energisparåtgärderna. Motionsförslaget avstyrks
sålunda.

Det ligger i sakens natur att formerna för det kommunala engagemanget i
denna del kommer att fa närmare utvecklas i praktisk hantering med hänsyn
till skilda lokala förutsättningar och förhållanden. Kommunförbundet torde
här åta sig en viktig uppgift för erfarenhetsutbyte och kontakter med den
särskilda delegationen, vars uppgifter har nära anknytning till dessa kommunala
frågor.

CU 1977/78:31

4.3.6 Miljöpolitiskt program för resurshushållning m. m.

Med utgångspunkt i de ovan betonade kraven på samordning av de
kommunala planeringsinsatserna föreslås riksdagen i motionen 1977/78:393
(s), yrkandet 6, uttala sig för att ett investeringsprogram efter den angivna
treåriga forsta etappen inordnas i ett vidare miljöpolitiskt program för
resurshushållning. Kraven på bättre energihushållning skulle däri kunna
samordnas med andra viktiga krav när det gäller bebyggelseutvecklingen.

Motionärernas allmänna syn påbehovet av en samordning av åtgärder som
påverkar bebyggelsen och bebyggelseutvecklingen är helt obestridd. Energikommissionen
har föreslagit att ökad vikt läggs vid energihushållningsaspekter
inom samhällsplaneringen. Detta synsätt har fått direkta uttryck i
utskottets bedömningar ovan. Det i motionen framförda förslaget är dock
synnerligen opreciserat och innehåller i huvudsak ett referat av allmänna och
i allt väsentligt obestridda önskemål om samhällsutvecklingen i denna del.
De konkreta förslagen om vad som skall göras under den närmaste
treårsperioden stryker under uppfattningen att förslaget inte är tillräckligt
konkretiserat för att grunda ett föreslaget uttalande. Motionsförslaget
avstyrks sålunda.

Syftet med förslaget i motionen 1977/78:1693 (vpk), yrkandet 2, om ett
uttalande beträffande sambandet mellan sparåtgärder och övrig samhällsbyggnad
får anses helt tillgodosett genom vad i propositionen anförts.
Motionsyrkandet avstyrks.

4.3.7 Teknisk rådgivning och besiktning

Som ovan anförts utgår förslagen i propositionen från att fastighetsägarna
själva skall ta initiativ till sparåtgärder. Fastighetsägarna bör få stöd för
sådana initiativ genom råd, anvisningar och rekommendationer om vilka
tekniska åtgärder som bör vidtas för att nå det bästa sparresultatet i det
enskilda huset.

Utskottet ansluter sig till den i propositionen anförda meningen att en väl
utbyggd teknisk rådgivning och hjälp med besiktning av fastigheten har
avgörande betydelse för att uppnå ambitiösa sparmål. Utskottet delar därför
också meningen att en kommunal service för dessa syften snabbt bör byggas
upp.

Några förslag till lagreglering av denna kommunala verksamhet läggs inte
fram. Även enligt utskottets mening kan syftet nås utan sådana regleringar.
Varje kommun bör kunna finna den lösning som passar dess förutsättningar
bäst. Utskottet anser sig ha grundad anledning utgå från en aktiv kommunal
medverkan också i dessa viktiga och kanske avgörande delar. En förutsättning
för att samhället i övrigt skall kunna uttala sådana förväntningar är
emellertid att kommunerna kan få av dem önskad hjälp och rådgivning från
berörda statliga myndigheter och ett erforderligt ekonomiskt stöd för sina

CU 1977/78:31

insatser i energisparverksamheten totalt sett. Utskottet behandlar nedan
förslag därom.

Det bör i anslutning till det anförda dock noteras att förslag aviserats (prop.
s. 32) om att besiktning skall utgöra förutsättning för energisparstöd av inte
ringa omfattning. Det kommer vidare att övervägas att som förutsättning för
stöd ställa krav på att samtliga vid besiktningen föreslagna åtgärder också
genomförts.

4.3.8 Vissa övriga kommunala uppgifter

Utskottet noterar i detta sammanhang att förslag dels om vidgad kontroll
genom ansvarig arbetsledare, dels om utvidgad byggnadslovsplikt kommer
att remissbehandlas. Bostadsministern har vidare förklarat sig beredd att om
så skulle visa sig motiverat senare lägga fram förslag om obligatorisk
periodisk besiktning av vissa installationer.

Kommunernas förmedlingsorgan tar redan nu emot ansökningar om
energisparstöd, som efter granskning lämnas med yttrande till länsbostadsnämnden.
Bostadsministern säger sig se positivt på förslaget att kommunerna
skall fatta beslut i vissa låne- och bidragsärenden och anmäler att förslag i
frågan kommer att läggas fram efter fortsatta överväganden. Samma
ställningstagande har gjorts i prop. 1977/78:93 (s. 167) och noterats av
utskottet (CU 1977/78:28).

1 propositionen 76 anges också att vissa uppgifter från kommunerna behövs
till grund förde statliga insatserna Den särskilda delegationen har enligt sina
direktiv bl. a. att snarast precisera formerna för kommunernas medverkan i
denna del med beaktande av att kommunerna inte bör tyngas med ett
omfattande uppgiftslämnande.

4.3.9 Stöd till kommunerna m. m.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen (bil. 16 s. 90-91) dels att
riksdagen medger att bidrag till kommunerna för informations- och rådgivningsverksamhet
m. m. beviljas intill ett belopp av 60 milj. kr. för nästa
budgetår, dels att anslaget till Vissa energibesparande åtgärder inom
bostadsbeståndet m. m. beräknas med hänsyn bl. a. härtill. Grunderna för
detta förslag redovisas i prop. 1977/78:76 (s. 43-45).

Enligt skrivelse 1978-04-26 från bostadsdepartementet till bl. a. samtliga
kommunstyrelser anges - under förbehåll av riksdagens godkännande -stödet avse kommunernas insatser för planering, besiktning, rådgivning och
annan service. Stöd kan också utgå för information till allmänheten och till
utbildning av personal och förtroendevalda. Stöd kan vidare utgå till
anskaffande av enklare tekniska hjälpmedel för att underlätta besiktningsoch
tillsynsverksamheten. När det gäller mer komplicerad utrustning, t. ex.
s. k. värmekamera, rekommenderas kommunerna att i stället för egen

CU 1977/78:31

anskaffning anlita statens provningsanstalts tjänster eller andra med auktorisation
på området.

Förslaget som sådant att beräkna angivna medel för generella bidrag till
kommunerna har inte heller mött några erinringar. Förslaget innebär
emellertid härutöver att det generella stödet tills vidare skall fördelas av
regeringen mot bakgrund av redovisningar från kommunerna av deras
nuvarande och planerade insatser för rådgivning och service samt att det skall
lämnas under förutsättning av viss kommunal redovisning som kan ligga till
grund för den statliga planeringen. Häremot ställs förslaget i motionen 1977/
78:393 (s), yrkandet 3, att bidrag får lämnas endast enligt grunder som kan
komma att godkännas av riksdagen.

Riksdagen har vid motsvarande bedömning av medelsanvisning för
ändamålet för innevarande budgetår (CU 1976/77:27 s. 17-18) inte funnit
anledning att ställa krav enligt motionsförslaget. Bedömningen är nu i princip
likartad och utskottet tillstyrker därför regeringens förslag och avstyrker
motionsförslaget i dessa delar. Utskottet noterar att stödet avses utgå även för
följande budgetår - något som också utskottet förutsatt.

I propositionen anförs, dock utan att frågan ställs under riksdagens
prövning, att kommunerna skall kunna efter egna beslut ta ut avgifter för
besiktning där den resulterat i energisparåtgärder - avgifter som skulle få
räknas in i låne- och bidragsunderlaget. En möjlighet att ta ut avgifter skulle
då påverka medelsberäkningen när motsvarande anslag - vilket utskottet
ovan förutsatt - beräknas även för följande budgetår.

I motionen 1977/78:1376 (c) föreslås riksdagen begära att kommunerna
beviljas statsbidrag för inköp eller utnyttjande av s. k. värmekamera.

Enligt bostadsdepartementets ovan nämnda skrivelse till kommunerna
torde det generella bidraget till kommunerna alltid kunna användas för att
täcka kostnader för termofotografering. Motionärernas intresse är sålunda i
princip tillgodosett inom ramen för tillgängliga medel. Det får anses
ankomma på regeringen att pröva lämpligheten av att medlen i vissa fall får
disponeras även för inköp av utrustning. En föreslagen riksdagens åtgärd är
inte erforderlig.

4.3.10 Information och utbildning m. m.

1 budgetpropositionen (bil. 16 s. 90-91) behandlas frågan om utbildning och
information för yrkesverksamma i olika led i byggprocessen. För innevarande
budgetår disponerar statens industriverk 2 milj. kr. för ändamålet. Fr. o. m.
nästa budgetår avses planverket få i uppdrag att svara för verksamheten.
Medel för insatserna beräknas till oförändrat 2 milj. kr.

I motionen 1977/78:846 (s) föreslås riksdagen beakta vad i motionen
anförts om utbildning avfastighetsskötare m. Jl. Fortbildning av de yrkesverksamma
inom fastighetsförvaltnings- och underhållsledet anses saknas. Ett

CU 1977/78:31

klart dokumenterat behov av sådan utbildning finns. Näringsutskottet har i
sitt yttrande (s. 3-4) redogjort för pågående kursverksamhet och därvid
upplyst att bidrag hittills utgått för att stimulera kursarrangörer att ordna
kurser i energifrågor. Näringsutskottet finner motionärernas synpunkter
välgrundade och anser det angeläget att en ökad satsning på fastighetsskötare
och driftpersonal sker.

Utöver vad näringsutskottet anfört noteras att statens planverk har för
avsikt att genomföra kurser för yrkesverksamma i olika led i byggprocessen. I
första hand innebär verksamheten utbildning av personal för teknisk
rådgivning till fastighetsägarna. Även civilutskottet anser den i motionen
upptagna frågan viktig. Mot bakgrund av planerade åtgärder finner utskottet
det inte erforderligt att föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av
motionen.

I motionen 1977/78:845 (s) föreslås en samordning av statens informativa
uppgifter beträffande den utvidgade energihushållningsinformationen genom
energisparkommittén.

Delegationen för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse har
bl. a. fått i uppdrag att följa genomförandet av energisparplanen och ta de
initiativ till samordning mellan berörda myndigheter som kan anses
påkallade. I direktiven till delegationen anförs att utvecklingen på informationsområdet
måste följas och ett lämpligt samspel mellan allmänna och
enskilda åtgärder åstadkommas.

Informationsuppgifterna i samband med genomförande av energisparprogrammet
uppmärksammas av den tillkallade delegationen. Utskottet finner
inte skäl föreligga att tillstyrka motionen 1977/78:845 (s). Frågan om hur
informationen skall samordnas och organiseras får fortlöpande prövas bl. a.
av delegationen. Vidare bör som näringsutskottet anför i sitt yttrande (s. 4-5)
frågan om ansvarsfördelningen beträffande information och rådgivning
komma att behandlas av den aviserade utredningen om samordning av den
statliga verksamheten på energiområdet.

4.3.11 Ändringar i byggnadslagstiftningen

Riksdagen föreslås anta ett vid prop. 1977/78:76 fogat förslag till lag om
ändring i byggnadsstadgan (BS). Förslaget innebär dels att begreppet
värmehushållning i 44 a § och 48 a § BS byts ut mot det mer vittsyftande
begreppet energihushållning, dels att genom komplettering i 50 § BS krav
ställs på att byggnader och del av byggnader som utförts i enlighet med
bestämmelser i 44 a § samma stadga skall underhållas så att möjligheterna till
god energihushållning i skälig utsträckning bibehålls. Det föreslagna tillägget
föranleder inte erinran från utskottets sida. Fr. o. m. den 1 april 1978 har
emellertid 50 § BS enligt SFS 1977:1177 annan lydelse än som har angetts i
propositionen (jfr CU 1977/78:6). Utskottet förordar därför att lagförslaget
jämkas så att den föreslagna nya lydelsen av 50 § BS anpassas till den lydelse
som lagrummet har fått genom SFS 1977:1177.

CU 1977/78:31

! detta sammanhang noteras att förslag väckts om viss vidgning av
byggnadslovsplikten (54 § BS), om krav på ansvarig arbetsledare i vissa fall
(61 § BS)och om dispens från nybyggnadsförbud i vissa fall (75 § BS). Dessa
förslag kommer att prövas av regeringen efter remissbehandling.

4.3.12 Vissa planeringsfrågor m. m.

I motionen 1977/78:851 (s) föreslås riksdagen uttala att energisparstöd inte
bör utgå för hus som enligt kommunens planintentioner skall utgöra
fritidsbostad. Bakgrunden till förslaget är att energisparstöd enligt gällande
regler kan utgå även för hus som ligger inom område som är planlagt för
fritidsbebyggelse under förutsättningen att sökanden och hans hushåll är
mantalsskrivna på fastigheten och stadigvarande bebor den. Motionärerna
anför att det statliga stödet i sådana fall binder husets användning som
permanentbostad och därmed motverkar den kommunala planläggningen.

Utskottet noterar inledningsvis att i de fall åtgärderna kräver byggnadslov
deras planmässiga tillåtlighet prövas av byggnadsnämnden enligt byggnadslagstiftningen.
Motionärernas avsikt tonde inte ha varit att i detta sammanhang
ändra sålunda gällande ordning. Är det åter fråga om åtgärder som inte
kräver byggnadslov - då av mindre ingripande natur - torde energisparåtgärderna
i regel inte träda de kommunala planintentionerna för nära. Syftet
att begränsa energiförbrukningen kvarstår med samma tyngd även i dessa
fall. Utskottet kan därför inte tillstyrka att möjligheterna att i dessa fall få
energisparstöd tas bort. Motionsförslaget avstyrks.

Frågan har visst samband med det förslag till ändring av 75 § BS som enligt
ovan skall remissbehandlas.

Frågan om hur konflikter mellan energisparintresset och kulturhistoriska
intressen skall behandlas har tagits upp i propositionen 1977/78:76 och i
motionen 1977/78:1672 (s). I propositionen (s. 34) ansluter sig bostadsministern
till meningen att i den kommunala planeringen speciella hänsyn måste
tas till byggnadernas särart samt lill kulturhistoriska och miljömässiga
värden. Frågan berörs också i remissammanställningen (prop. s. 168),
planverkets slutrapport (prop. s. 196 och 222) samt i departementspromemorian
(prop. s. 326). Motionärerna föreslår att riksdagen ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder till skydd för
kulturhistoriska värden i dessa sammanhang: stimulans i långivningen för
aktsamma förfaranden, ökad information samt ökade resurser för de
kulturvårdande myndigheterna för biträde och hjälp åt kommunerna.

Delade meningar torde inte råda beträffande de grundläggande värderingarna.
Utskottet förutsätter att frågan fortlöpande uppmärksammas i det
fortsatta arbetet. Ett föreslaget uttalande från riksdagens sida är inte
behövligt.

CU 1977/78:31

4.4 Ramar och anslag

Riksdagen föreslås i budgetpropositionen besluta om ramar för bidrag och
lån under nästa budgetår om (864 + 10 + 40 + 25 =) 939 milj. kr. - ramar
mellan vilka medel skall kunna överföras efter regeringens beslut. Ramen för
bostäder anges komma att, med hänsyn till bl. a. sysselsättningseffekterna,
fördelas jämnt under budgetåret enligt föreskrifter som regeringen skall
utfärda.

Utskottet har ingen erinran mot de sålunda föreslagna ramarna. Vad som
anförts om dispositionen av ramen för bostäder ställs inte under riksdagens
prövning i vidare mån än frågan ingår i de ovan behandlade uttalandena om
energisparstödets inriktning.

Vidare föreslås riksdagen medge regeringen ätt besluta om utökning av de
angivna ramarna med sammanlagt högst 400 milj. kr. - en s. k. planeringsreserv.
Enligt vad som anförts i budgetpropositionen skall bemyndigandet
utnyttjas på det sätt som är lämpligt med hänsyn till främst sysselsättningsläget.
1 den omfattning som planeringsreserven utnyttjas skulle enligt
budgetförslaget erforderliga medel få ställas till förfogande med hjälp av
finansfullmakten.

I motionen 1977/78:866 (s) har-under förutsättning att regeringen lämnas
en finansfullmakt överstigande 1 500 milj. kr. - yrkats avslag på det nämnda
regeringsförslaget. Riksdagen har(FiU 1977/78:16) lämnat regeringen finansfullmakt
om 2 000 milj. kr. Detta riksdagens beslut innebär emellertid också
att förutsatt koppling mellan finansfullmakten och den föreslagna planeringsreserven
inte skall göras. Motionärens syfte är därmed tillgodosett.
Enligt finansutskottets bedömning torde normalt tillräckligt lång tid förflyta
mellan regeringens eventuella beslut att ta planeringsreserven i anspråk och
därav föranledda utbetalningar för att det skall vara möjligt att få ett
riksdagsbeslut om anslagstillskott på närmaste tilläggsbudget.

1 motionen 1977/78:393(s),yrkandet2,föreslåsatt riksdagen lämnar begärt
bemyndigande att öka ramarna för beslut om energisparstöd i förening med
beslut att bemyndigandet skall utnyttjas av regeringen i den omfattning det är
möjligt med hänsyn till anspråken på utbildad arbetskraft.

Regeringsförslagets syfte i denna del är att öppna möjlighet att fördela
insatserna i tiden så att inte störningar av den samhällsekonomiska balansen
skall uppkomma. I prop. 1977/78:76 (s. 26) anges att frågan om hur stora
variationerna i resursinsatsen bör vara mellan olika år får bedömas med
hänsyn till den framtida utvecklingen. Det betonas dock (s. 29) att
bedömningarna sker med hänsyn till att sparmålet skall kunna uppnås under
tioårsperioden. Allmänt gäller också (prop. s. 28) att flexibilitet är en
nödvändig förutsättning för att resursinsatserna för energisparåtgärderna är
rimliga i förhållande till samhällsekonomin i övrigt. Utskottet hänvisar i
dessa delar till vad ovan anförts om formuleringen av sparmålet och
insatsernas allmänna inriktning. Utskottet har där tillstyrkt att en flexibilitet

CU 1977/78:31

på detta sätt måste upprätthållas i fråga om planeringen av programmets
genomförande. Utskottet finner det föreslagna systemet med en planeringsreserv
som får tas i anspråk efter beslut av regeringen väl lämpat för detta
syfte.

Finansutskottet har i sitt betänkande FiU 1977/78:16 bl. a. anfört att för
planeringsreservens utnyttjande måste skapas en enklare beslutsordning än
vad som skulle krävas om finansfullmakten utnyttjades för ändamålet men
att även en sådan beslutsordning bör utformas så att planeringsreserven kan
bli ett effektivt inslag i sysselsättningspolitiken. Bl. a. av detta skäl är det
enligt finansutskottet motiverat med ett kriterium för planeringsreservens
utnyttjande som formuleras på ett något annorlunda sätt än beträffande
finansfullmakten. Finansfullmakten får utnyttjas om arbetsmarknadsläget
kräver det. Planeringsreserven föreslås utnyttjas på det sätt som är lämpligt
med hänsyn till främst sysselsättningsläget. Det senare är ett mindre strikt
sysselsättningskriterium. Det innebär enligt finansutskottet att man kan
tänka sig konjunkturlägen där det är förenligt med uppsatta regler att ta
planeringsreserven i anspråk men däremot inte att utnyttja finansfullmakten.

Civilutskottet tillstyrker mot den nu anförda bakgrunden att regeringen
lämnas det begärda bemyndigandet. Beträffande villkoren för dess utnyttjande
kan den föreslagna formuleringen i och för sig innebära att, som det
uttrycks i motionen 1977/78:393, bemyndigandet utnyttjas så snart detta är
möjligt med hänsyn till anspråken på utbildad arbetskraft. Enligt utskottets
mening bör dock villkoren inte utvecklas i detalj, då alla tänkbara uppkommande
situationer inte på förhand kan förutses. Vad utskottet här anfört och
riksdagens beslut med anledning av finansutskottets betänkande FiU 1977/
78:16 torde utgöra tillräcklig vägledning för planeringsreservens utnyttjande.
Motionen 1977/78:393, yrkandet 2, avstyrks därför. Även motionen 1977/
78:866 avstyrks.

I sammanhanget vill utskottet erinra om att delegationen för frågor om
energihushållning i befintlig bebyggelse efter samråd med byggsysselsättningsdelegationen
och byggbranschrådet skall lämna regeringen förslag om
hur energiplanens genomförande kan anpassas till säsong- och konjunkturvariationer
på byggnadsarbetsmarknaden.

I prop. 1977/78:76 (s. 29) redovisas i anslutning till uttalanden om en
stegvis ökning av insatserna vissa förutsägelser om investeringsbehovet för
budgetåren 1979/80 och 1980/81. Dessa uttalanden torde inte böra föranleda
annat uttalande i detta sammanhang än vad utskottet i det föregående (s. 15)
anfört angående principen om en stegvis ökning av insatserna.

Med hänvisning till vad ovan (s. 22-23) anförts tillstyrks förslaget att
medge en ram för bidrag till kommunerna på sätt som i propositionen förordats
om 60 milj. kr.

Förslagen beträffande ramar och anslag i övrigt tillstyrks.

CU 1977/78:31

4.5 Övriga frågor

Frågan om användning av el for appvärmningsändamdl behandlas i skilda
sammanhang. Sålunda har elvärmeutredningen i betänkande (Ds I 1977:9)
utarbetat förslag till bestämmelser i syfte att begränsa användningen av el för
uppvärmningsändamål i områden där fjärrvärme eller liknande centraliserat
vattenburet värmesystem är eller avses bli introducerat. Åt statens planverk
har i oktober 1977 uppdragits att skyndsamt utreda frågan om anpassningsbara
uppvärmningssystem i nybyggnader.

I motionerna 1977/78:623 (c) och 840 (vpk) tas upp frågan om förbud mot
installation av direktverkande elvärme. I den förstnämnda motionen
hemställs om förslag som innebär obligatorisk installation av vatten- eller
luftburna system för all nybyggnation oavsett lokalisering. I motionen 840
(vpk) hemställs om en kompletterande snabbutredning som skapar underlag
för ett eventuell t beslut om förbud mot fortsatt installation av direktverkande
elvärme. Frågan om elbaserat värmesystem tas upp även i motionen 1380 (c).
Denna motion behandlas ovan (s. 19).

De i motionerna upptagna frågorna övervägs i skilda sammanhang. Enligt
utskottets mening finns därför inte nu anledning att tillstyrka förslagen i
motionerna 1977/78:623 (c) och 840 (vpk).

I motionen 1977/78:1366 (apk) hemställs om omedelbara åtgärder för att
nedbringa de enligt motionärernas mening exceptionellt höga bränslekostnaderna
i eluppvärmda bostäder - kostnader som återförs till taxehöjningar
under de senaste åren. Frågan om prissättningen inom energiområdet bör
enligt energikommissionen (s. 597) utredas närmare i samband med en av
kommissionen föreslagen utredning om energibeskattningen.

Eftersom den i motionen behandlade frågan torde komma att övervägas i
ett större sammanhang finnér utskottet inte tillräckliga skäl finnas att
tillstyrka motionsförslaget.

I motionen 1977/78:1673 (c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär
åtgärder för helautomatiska spjällregnlatorer på värmepannor innebärande att
sådana regulatorer obligatoriskt bör finnas som standard på nya värmepannor.
I motionen 1977/78:637 (fp), yrkandet 3, föreslås spjällregulatorer bli
obligatoriska från 1985 samt statsbidrag till kommunerna för kontroll av
regulatorernas installation och funktion.

1 bilaga 2 (departementspromemorian) till propositionen bedöms (s. 288)
automatiskt rökgasspjäll kunna installeras i 10 % av flerbostadshusen
omfattande ca 200 000 lägenheter. Åtgärden som beräknas innebära en
besparing om 0,06 TWh/år och en investeringsutgift om 30 milj. kr. har
räknats in bland åtgärder inom alternativ II.

Förslaget torde falla inom ramen för den särskilt tillkallade delegationens
ansvarsområde. Någon åtgärd från riksdagens sida enligt motionsförslagen är
därför inte lämplig.

I motionen 1977/78:637 (fp), yrkandet 2, begärs förslag omfattande

CU 1977/78:31

obligatorisk sol/ängaruppvärmning från 1985 av lokaler och varmvatten i all
nybyggnation av bostäder m. m. Vidare bör enligt motionären undersökas
om behov föreligger av eventuell kompletteringsvärme - ett behov som bör
tillgodoses med inhemskt, fast bränsle.

Frågan om soluppvärmning bör enligt energikommissionen (s. 600) utredas
främst i vad avser nytillkommande hus. Krav på obligatorisk soluppvärmning
t. ex. av simbassänger bör övervägas. Vidare bör erinras om att frågan
om solvärmesystem m. m. kommer att behandlas av riksdagen i anslutning
till förslag i propositionen 1977/78:110 om energiforskning. I denna proposition
(s. 139) anförs att de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för
solvärmeutnyttjande i bebyggelse bör undersökas. Lån till experimentbyggande
utgår fr. o. m. innevarande budgetår som ett led i forskning avseende
energihushållning i byggnader. I utskottets betänkande CU 1977/78:30
behandlas frågan om anslag för ändamålet för nästa budgetår. Vidare bör
nämnas att inom statens råd för byggnadsforskning pågår fullskaleexperiment
med nya energikällor.

Den forskningsverksamhet på området som pågår bör avvaktas och
utvärderas innan ställning tas till motionsförslaget.

I yrkandet 4 i samma motion föreslås att obligatorisk mullloaleli från senast
1985 skall finnas i all nybyggnation och vid totalrenovering av äldre
bostäder.

Enligt utskottets mening är det inte lämpligt att nu överväga ett
obligatorium av det slag som framförts i motionen 1977/78:637(fp), yrkandet

Hemställan i motionen 1977/78:388 (s) innebär att riksdagen hos regeringen
begär att regler för energibesparing i personalbodar skall fastställas.
Näringsutskottet, till vilket motionen hänvisats, har med eget yttrande
beslutat överlämna frågan till civilutskottet. I sitt yttrande NU 1977/78:4 y
anför näringsutskottet bl. a. att statens råd för byggnadsforskning har
uppmärksammat det i motionen upptagna problemet och i en skrivelse till
industri- och bostadsdepartementen våren 1977 redovisat resultatet av ett
forskningsprojekt beträffande energihushållning i arbetsbodarna. Enligt vad
näringsutskottet inhämtat kommer bostadsdepartementet att inom kort
inleda överläggningar med berörda parter om möjligheten att genomföra
energibesparande åtgärder i bodarna. Näringsutskottet anser därför anledning
inte finnas att göra en i motionen 388 (s) föreslagen framställning.

Civilutskottet delar näringsutskottets bedömning. Syftet med motionen
får anses tillgodosett genom de åtgärder som kommer att vidtas. Motionen
avstyrks sålunda.

CU 1977/78:31

5 Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande omfattningen av ett energisparprogram att riksdagen
med godkännande av regeringens förslag som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande inriktningen av ett energisparprogram att riksdagen
godkänner vad i regeringsprotokollet förordats,

3. beträffande genomförande av sparprogram att riksdagen
godkänner de i regeringsprotokollet förordade riktlinjerna,

4. beträffande uttalande om ytterligare styrmedel att riksdagen
avslår motionen 1977/78:1693, yrkandet 1 i motsvarande del,

5. beträffande framtida finansiering av energisparåtgärder att
riksdagen avslår motionen 1977/78:393, yrkandet 1,

6. beträffande utvärdering av hittillsvarande stöd att riksdagen

a. avslår motionen 1977/78:393, yrkandet 5,

b. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

7. beträffande grunderna för beräkning av räntebidrag beträffande
energisparlån att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet
förordats,

8. beträffande stöd för åtgärder i vissa byggnader att riksdagen

a. avslår motionerna 1977/78:226 och 628,

b. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

9. beträffande stöd för vissa sparåtgärder att riksdagen avslår
motionerna 1977/78:1380 och 1691,

10. beträffande individuell mätning och debitering att riksdagen
avslår motionerna 1977/78:489 och 637, yrkandet 1,

11. beträffande översyn av administrationen av energisparstödet att
riksdagen avslår motionen 1977/78:393, yrkandet 4,

12. beträffande kommunernas ansvar för genomförande av sparåtgärder
att riksdagen avslår motionen 1977/78:1693, yrkandet 1 i
den del det inte behandlats under 4,

13. beträffande ett miljöpolitiskt program för resurshushållning att
riksdagen avslår motionen 1977/78:393, yrkandet 6,

14. beträffande sambandet mellan sparåtgärder och övrig samhällsbyggnad
att riksdagen avslår motionen 1977/78:1693, yrkandet
2,

15. beträffande bidrag till kommunerna för rådgivnings- och informationsverksamhet
m. m. att riksdagen med bifall till regeringens
förslag och med avslag på motionen 1977/78:393,
yrkandet 3, medger att bidrag får beviljas intill ett belopp av
60 000 000 kr. för budgetåret 1978/79,

16. beträffande bidrag för inköp eller utnyttjande av s. k. värmekamera
att riksdagen avslår motionen 1977/78:1376,

CU 1977/78:31

17. beträffande utbildning av fastighetsskötare m. fl. att riksdagen
avslår motionen 1977/78:846,

18. beträffande samordning av statlig information att riksdagen
avslår motionen 1977/78:845,

19. beträffande ändringar i byggnadslagstiftningen att riksdagen
med anledning av regeringens förslag antar utskottets som
bilaga 4 härtill fogade förslag till lag om ändring i byggnadsstadgan,

20. beträffande energisparstöd för hus som uppförts som fritidsbostad
att riksdagen avslår motionen 1977/78:851,

21. beträffande beaktande av kulturhistoriska intressen m. m. att
riksdagen avslår motionen 1977/78:1672,

22. beträffande ramar och anslag att riksdagen för budgetåret 1978/
79 medger

a. att bidrag och lån för energibesparande åtgärder i bostadshus
m. m. får beviljas intill ett belopp av 864 000 000 kr.,

b. att bidrag för energibesparande åtgärder i allmänna samlingslokaler
beviljas intill ett belopp av 10 000 000 kr.,

c. att bidrag för energibesparande åtgärder i kommunala och
landstingskommunala byggnader beviljas intill ett belopp av
40 000 000 kr.,

d. att bidrag för energibesparande åtgärder inom statliga byggnader
beviljas intill ett belopp av 25 000 000 kr.,

e. bemyndigar regeringen att under de förutsättningar som
angetts i regeringsprotokollet besluta om utbyte av de under a-d
angivna ramarna,

f. att anslaget Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet
m. m. disponeras för prototyp- och demonstrationsverksamhet
m. m. intill ett belopp av 6 600 000 kr.,

23. beträffande en planeringsreserv att riksdagen med bifall till
regeringens förslag och med avslag på motionerna 1977/78:393,
yrkandet 2, och 866 medger regeringen att inom ramen för ett
belopp av 400 000 000 kr. besluta om utökning av de under 22
a-d angivna ramarna enligt de grunder som förordats i regeringsprotokollet
och av utskottet,

24. beträffande anslag att riksdagen på driftbudgeten under trettonde
huvudtiteln till Vissa energibesparande åtgärder inom
bostadsbeståndet m. m. anvisar ett reservationsanslag av
1 010 000 000 kr.,

25. beträffande användning av el för uppvärmning att riksdagen
avslår motionerna 1977/78:623 och 840,

26. beträffande kostnader vid eluppvärmning av bostäder att
riksdagen avslår motionen 1977/78:1366,

27. beträffande spjällregulatorer att riksdagen avslår motionerna

CU 1977/78:31

1977/78:637, yrkandet 3, och 1673,

28. beträffande uppvärmning med solfångare att riksdagen avslår
motionen 1977/78:637, yrkandet 2,

29. beträffande mulltoaletter att riksdagen avslår motionen 1977/
78:637, yrkandet 4,

30. beträffande energibesparing i personalbodar att riksdagen avslår
motionen 1977/78:388.

Stockholm den 11 maj 1978

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s). Oskar Lindkvist (s), Lars
Henrikson (s), Karl-Erik Strömberg (fp). Thure Jadestig (s), Anna Eliasson (c),
Per-Erik Nisser (m). Birgitta Dahl (s), Kerstin Andersson i Hjärtum (c), Eric
Hägelmark (fp), Torsten Sandberg (c), Göthe Knutson (m), Per Olof
Håkansson (s) och Lennart Nilsson (s).

CU 1977/78:31

Reservationer

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Birgitta
Dahl, Per Olof Håkansson och Lennart Nilsson (alla s) har reserverat sig mot
utskottets yttrande och hemställan i följande delar.

1 Utgångspunkter

Reservanterna anser att efter det stycke i utskottets yttrande på s. 12 som
börjar ”Utskottet har” och slutar ”till målsättningar” bort tilläggas
följande:

Även om sålunda allmän enighet råder om att det bör vidtas ytterligare
omfattande åtgärder för energibesparing i befintlig bebyggelse följer emellertid
därav inte att riksdagen nu kan ta ställning till ett långsiktigt
energisparprogram av föreslagen typ. De gemensamma utgångspunkterna
talar starkt för ett omfattande program för att spara olja vid uppvärmning av
befintlig bebyggelse. Som i det följande närmare utvecklas har emellertid det
underlag som presenterats i propositionen och vad utskottet därutöver
inhämtat inte ansetts nu ge tillräcklig grund för ett sådant beslut. Redan
propositionsförslagets utformning talar för att även regeringen känt en viss
tvekan inför sitt eget förslag. Omfattningen förefaller exakt preciserad men
detta motsägs av upprepade hänvisningar till en kommande omprövning.
Inriktningen är knappast preciserad i vidare mån än att programmet skall
byggas upp stegvis och ”flexibilitet” blir ett huvudord. Inga vägar anvisas för
att styra inriktningen till önskade åtgärder. All tillit sätts till att kommunerna
skall kunna med ännu inte tillgängliga resurser och utan riktlinjer påverka
fastighetsägarnas val av åtgärdstyper. Underlag i form av en utvärdering av
hittillsvarande stöd har inte presenterats. Finansieringsfrågan har lämnats
olöst - i stället har här en ny ovisshet tillförts genom uttalanden om
finansiering utanför statsbudgeten. Ovissheten i de grundläggande frågorna
markeras genom direktiven för den särskilda delegationen, vars uppgifter i
stort blir att i efterhand prestera ett bättre underlag som förhoppningsvis skall
passa det uppsatta programmet. Delegationens sammansättning är emellertid
sådan att tilltro inte heller kan sättas till sådana förhoppningar.

Slutsatsen blir sålunda att utskottet nödgas avböja att nu ta ställning till ett
långsiktigt program. Vid tillkomsten av 1975 års energipolitiska beslut, vilket
i och för sig inte upphävts av riksdagen, förutsattes att förslag till huvuddragen
i energihushållningen under senare delen av 1980-talet skulle läggas
fram år 1978. Ett sådant beslut uppges kunna väntas under budgetåret 1978/
79. Ett godkännande av förslag om åtgärder under nästa budgetår och ett
fortsatt planmässigt arbete för att komplettera ett beslutsunderlag skulle
kunna göra det möjligt att i samband med detta beslut också kunna precisera
riktpunkter för energisparandet i bebyggelsen. Dessa riktpunkter skulle då
inte endast kunna bli motiverande, de skulle också kunna vägas in i de

3 Riksdagen 1977/78. 19 sami. Nr 31

CU 1977/78:31

allmänna energipolitiska riktlinjerna så att en sammanhållen bild gavs.
Likaså skulle ett sådant förfarande ge möjlighet att göra en avvägning av den
totala resursanvändningen inom energipolitiken. Det skulle då också vara
möjligt att på ett konkret sätt lägga en grund för att foga in energisparandet i
den vidare samhällsplaneringen och i ett miljöpolitiskt program för resurshushållning.

2 Omfattningen av ett program

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar ”Utskottet har” och
på s. 14 slutar "förordat sätt” bort lyda:

Bortsett från principiella invändningar mot att nu lägga fast ett sparmål på
tio års sikt enligt regeringsförslaget kan invändningar riktas också mot den
faktiska preciseringen av detta mål.

Utgångspunkten för målangivelsen är att regeringen godtagit de i departementspromemorian
angivna sparalternativen II och III. Det föreslås
visserligen inte att riksdagen uttryckligt skall godta och därmed binda sig för
just de preciserade åtgärder som ingår i dessa alternativ. Sätts emellertid
sparmålet nu enligt förslaget och på angiven grund har dock riksdagen i
praktiken accepterat också alternativens delposter. Det skulle inte vara
korrekt och dessutom helt missledande att till försvar för denna metod
åberopa att åtgärder inom alternativen som inte finns lämpliga med säkerhet
skulle komma att avlösas av andra alternativ som man i en framtid kommer
att ange. Hur teoretiskt riktiga beräkningarna i promemorian än kan vara
utifrån givna utgångspunkter - något som utskottet endast kan pröva via
andras omdömen - kvarstår det faktum att målangivelsen kommer att
uppfattas som ett godtagande av en åtgärdskatalog. Om en bedömning skall
göras av tänkbara sparmöjligheter måste resultatet under alla förhållanden
klart frikopplas från ett sådant bedömningsunderlag när ett riksdagsbeslut
påkallas.

Det bör också noteras att målet formulerats så att det kan uppfattas avse
faktiska effekter. I själva verket rör det sig om beräknade effekter av insatser
enligt en åtgärdskatalog - visserligen på visst sätt reducerade. Metoden att
addera beräknade besparingar, en redovisad osäkerhet i effektivitetsbedömningarna
liksom osäkerheten om utgångsförutsättningarna gör varje siffermässig
koppling mellan åtgärdskatalogen och målet omöjlig. Utskottet har
ovan noterat utfallet av redovisade undersökningar om husbeståndets
energitekniska egenskaper- undersökningar som antyder möjliga skillnader i
utgångsläget på inte mindre än ca 3,5 TWh/år enbart i småhus byggda före
1940.

Till dessa utgångspunkter för en målangivelse skall sedan läggas bedömningar
av om de med tillräcklig säkerhet kan genomföras inom ramen för

CU 1977/78:31

tillgängliga resurser under tioårsperioden. Utskottet har övertygats om att
detta skulle vara möjligt under vissa förutsättningar som medger ett optimalt
utnyttjande av resurserna. Regeringsförslaget innebär att dessa svårigheter
kringgås genom hänvisning till en avsedd flexibilitet vid fördelningen av
insatserna mellan budgetåren - en fråga som utskottet berör även i samband
med programmets inriktning. Finansutskottet har i sitt yttrande funnit det
uppenbart att varje större åtagande som statsmakterna gör rörande ianspråktagande
av framtida resurser också måste vara förbundet med en flexibilitet i
fråga om i vilken takt det är möjligt att infria åtagandet - ett fullföljande av ett
program kan inte under alla förhållanden ha företräde till tillgängliga resurser.
Mot detta ställs regeringsförslagets begränsning av flexibiliteten till att målet
under alla förhållanden skall ha nåtts vid tioårsperiodens utgång.

Som utskottet ytterligare utvecklar nedan förutsätter ett högt sparmål
också att genomförandemöjligheterna i fråga om styrmedel anses tillräckliga.
Regeringsförslaget utgår från att ett stort intresse för energisparstöd skall
kunna kanaliseras i rätt riktning via kommunala åtgärder, som det ännu inte
finns förutsättningar för. Riktlinjer och ytterligare styrmedel skjuts på
framtiden.

Sammanfattningsvis har utskottet sålunda funnit att tillräcklig utredning
ännu inte presterats för att riksdagen nu skulle kunna binda sig för ett
föreslaget eller likartat sparmål - detta hur stark angelägenheten i och för sig
än är att nå en avsedd besparing av importerad olja för uppvärmning av
byggnader. Det väsentliga med ett sparmål måste vara att det uppfattas som
ett trovärdigt handlingsprogram och inte endast som ett önskemål att gälla
intill en kommande omprövning. Även om utskottet inte heller utesluter att
ett mycket högt trovärdigt sparmål kan sättas föreligger i vart fall inte nu
förutsättningar för ett riksdagsbeslut. Utskottet avstyrker sålunda förslaget
att riksdagen godkänner omfattningen av det av regeringen föreslagna
energisparprogrammet.

dels utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande omfattningen av ett energisparprogram att riksdagen
inte godkänner vad i regeringsprotokollet anförts,

3 Energisparandets inriktning

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar ”Omskrivet till” och
på s. 15 slutar ”berört hänseende” bort lyda:

Bedömningar av inriktningen av ett program för energisparande i byggnadsbeståndet
inverkar naturligt på bedömningen av om ett program över
huvud kan ställas upp och av omfattningen av ett sådant program. Utskottet
bör dock, oavsett ställningstagandet i dessa delar, pröva regeringsförslaget om
inriktningen av ett program. Allmän enighet föreligger om att ytterligare
omfattande åtgärder bör vidtas.

CU 1977/78:31

När man talar om inriktningen av avsedda faktiska åtgärder tor energisparande
i bebyggelsen -ett investeringsprogram eller principiella grunder för
framtida åtgärder - leds tanken i första hand till en bedömning av vilka
åtgärder som bör prioriteras. Därmed har en grund lagts för att bedöma
inriktningen av samhällets insatser i form av ekonomiskt stöd och i form av
styrmedel. Utskottet nödgas konstatera att regeringsförslaget inte ger grund
för sådana bedömningar. De i departementspromemorian under sparalternativen
II och III angivna åtgärderna ställs inte under riksdagens prövning -något som i och för sig är naturligt med hänsyn till att denna åtgärdskatalog
tillkommit från delvis andra utgångspunkter. Vad i övrigt anförts i denna del i
regeringsprotokollet är allmänt hållet och inte ägnat att utgöra grund för ett
meningsfullt riksdagsbeslut. Detta är kanske också förklarligt, men därmed
inte försvarligt, med hänsyn till att regeringen underlåtit att utvärdera utfallet
av nu pågående åtgärder. Alla förhoppningar om en angivelse av vad som är
rätt åtgärd i rätt hus knyts till en aviserad framtida omprövning. Underlag
finns sålunda inte för något riksdagens uttalande i denna del.

I regeringsförslaget förordas dock att investeringarna för energisparandet
bör utformas så att de aktivt bidrar till en utjämning av konjunkturmässiga
och säsongmässiga svängningar i olika delar av landet så att dessa åtgärder tar
i anspråk resurser som eljest skulle vara outnyttjade. Sett som en allmän
utgångspunkt för fördelning av stöd till omfattande investeringar kan en
sådan bedömning inte möta någon erinran.

Slutligen har förordats att en avsedd ökning av investeringar för energisparande
i byggnader bör ske stegvis. Även denna bedömning är välgrundad.
Underlåtenheten att utvärdera tidigare stöd och att föreslå en faktisk
åtgärdsinriktning medför att det måste tillkomma ytterligare riktlinjer innan
verkligt omfattande insatser kan övervägas och beslutas. I avvaktan på detta
är det naturligt att acceptera att ekonomiskt stöd inte alltid ställs till
förfogande vid av fastighetsägaren önskad tidpunkt.

Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

dels utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande inriktningen av åtgärder för energisparande att
riksdagen med anledning av regeringens förslag som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4 Allmänna genomförandefrågor

Reservanterna anser att

dels efter det stycke i utskottets yttrande på s. 16 som börjar ”Den här” och
slutar "av motionerna” bort tilläggas:

De allmänna uttryck som getts i regeringsförslaget om genomförandet av
framtida energisparåtgärder möter inte någon erinran - det är otvivelaktigt

CU 1977/78:31

väsentligt att rätt åtgärd vidtas i rätt byggnad vid rätt tidpunkt och på rätt sätt.
Ett godkännande av vad sålunda och på likartat sätt anförts i regeringsförslaget
innebär emellertid inte att föreslagna åtgärder ansetts tillräckliga. Det
förhållandet att en fortsatt beredning av det nu saknade underlaget för sådana
bedömningar närmast lagts på en särskild delegation av konferenstyp inger
emellertid farhågor. Utskottet har förutsatt att därmed det departemental
ansvaret för ett kraftfullt och målmedvetet agerande inte anses ha avlösts.
Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 3 bort lyda:

3. beträffande genomförandet av framtida energisparåtgärder att
riksdagen med anledning av regeringens förslag som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5 Inriktningen av frivilliga insatser

Reservanterna anser att efter det stycke på s. 17 i utskottets yttrande som
börjar ”Enligt utskottets” och slutar ”Motionsförslaget avstyrks” bort
tillfogas följande:

Regeringsförslagets angivna utgångspunkt är att de frivilliga insatserna bör
inriktas mot ett effektivt och rationellt handlande i allt väsentligt utan
obligatorier och med ett minimum av administrativa regleringar. Någon
uppgift på hur denna obestridda inriktning i övrigt skall åstadkommas -bortsett från förväntningen om kommunala insatser - lämnas dock inte.
Utskottet har förutsatt att aviserad omprövning av behovet av styrmedel sker
så snart tillräckligt underlag föreligger för ett statsmakternas ställningstagande.

6 Finansiering

Reservanterna anser att

dets den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar ”Civilutskottet vill”
och på s. 18 slutar ”yrkandet 1, avstyrks” bort lyda:

Enligt civilutskottets mening är bostadsministerns uttalande till regeringsprotokollet
om en framtida lånefinansiering utanför statsbudgeten olyckligt
och ägnat att undergräva tilltron till statsmakternas vilja att främja investeringar
i energisparsyfte. En väl fungerande lånefinansiering är en grundläggande
förutsättning för att sparåtgärder skall kunna genomföras. En direkt
prioritering över statsbudgeten eller indirekt via en utökad kreditmarknadsreglering
är de enda vägar som står till buds. Statsmakterna måste hur än
finansieringen skall ske återkommande bedöma vilka resurser som kan och
bör avsättas för detta ändamål. Riksdagen bör därför nu inför 1979 års
budgetproposition, där frågan måste lösas, uttala att en fullgod och fungerande
finansiering av energisparlånen inom beslutade ramar måste åstad -

CU 1977/78:31

kommas. En fortsatt finansiering över statsbudgeten är därvid i första hand
naturlig med hänsyn till de brister som kreditprioriteringssystemet visat sig
ha på lånemarknaden i övrigt.

dels utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande framtida finansiering av energisparåtgärder att
riksdagen med anledning av motionen 1977/78:393, yrkandet 1,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

7 Individuell mätning m. m.

Reservanterna anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 19 som börjar ”Bostadsstyrelsen
har” och slutar ”inte erforderlig” bort lyda:

Tvivel råder fortfarande beträffande de praktiska möjligheterna att uppnå
avsedda spareffekter med individuell mätning. Enligt vad som upplysts
används inte inmonterade varmvattenmätare för individuell debitering.
Energikommissionen har föreslagit en utredning av de tekniska och
administrativa problem som är förknippade med en övergång till individuell
varmvattenmätning. Även bortsett därifrån belyser motionen ett inte
motiverbart förhållande. På andra områden har särskilda låneförutsättningar
ersatts av krav i byggnormerna. Förhållandena är här likartade. Utskottet
föreslår därför att riksdagen beslutar upphäva kraven i stödsammanhang och
låta frågan helt regleras av normerna.

dels utskottet under 10 bort hemställa

10. beträffande individuell mätning och debitering att riksdagen

a) med bifall till motionen 1977/78:489 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) avslår motionen 1977/78:637, yrkandet 1.

8 Miljöpolitiskt program för resurshushållning m. m.

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar ”Motionärernas
allmänna” och slutar ”avstyrks sålunda” bort lyda:

Vad motionärerna anfört om en samordning av åtgärder som påverkar
bebyggelsen och bebyggelseutvecklingen kan förefalla obestritt av bostadsministerns
uttalanden. Utskottet har dock inte övertygats om att de allmänt
hållna uttalandena i propositionen svarar mot en faktisk och aktiv viljeinriktning
från regeringens sida. Samtidigt som omfattande energisparåtgärder
förordas i befintlig bebyggelse ges klara uttryck för att energisparhänsyn inte
skall tas i den fysiska kommunala planeringen. Snarast uppmuntras där från
regeringens sida ett byggande där huvudsaken äratt markägarinitiativen skall

CU 1977/78:31

tillmötesgås. Inga yttringar finns som röjer en vilja att effektivt beakta
energisparsynpunkter i denna fysiska planering.

Möjligheterna att samordna ett energihushållningsprogram med en
planering för att förbättra bebyggelsemiljöerna i andra avseenden måste vara
goda. Som visats i motionen 1977/78:393 (s) skulle en sådan samordning av
utgångspunkterna för samhällsplaneringen leda såväl till att övergripande
mål om bostadsmiljön i vid mening kan nås samtidigt som resursåtgången för
de energisparande åtgärderna blir så låg som möjligt.

För att så snart som möjligt åstadkomma en avsedd faktisk samordning bör
riksdagen redan nu lägga fast att investeringarna för energibesparing efter en
treårsperiod skall inordnas i ett vidare miljöpolitiskt program för resurshushållning.
Härmed ges en utgångspunkt för att omedelbart starta målmedvetna
förberedelser för ett sådant program bl. a. på sätt som redovisas i
motionen.

dels utskottet under 13 bort hemställa

13. beträffande ett miljöpolitiskt program för resurshushållning att
riksdagen med bifall till motionen 1977/78:393, yrkandet 6, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9 Bidrag till kommunerna

Reservanterna anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 23 som börjar ”Riksdagen har”
och slutar "utskottet förutsatt” bort lyda:

Någon invändning mot att kommunerna får ett ekonomiskt stöd för sina
insatser i energisparsyfte har inte heller utskottet. Det måste dock anses
synnerligen otillfredsställande att anslag skulle ges utan att riksdagen fått ta
ställning till principiella grunder för stödets fördelning. För att markera denna
sammanfattande uppfattning tillstyrker utskottet sålunda att föreslagna
medel beräknas för ändamålet men föreslår att riksdagen som villkor för
anslagets utnyttjande i denna del ställer att grunder därför skall ha godkänts
av riksdagen.

dels utskottet under 15 bort hemställa

15. beträffande bidrag till kommunerna för rådgivnings- och informationsverksamhet
m. m. att riksdagen med anledning av
regeringens förslag och med bifall till motionen 1977/78:393,
yrkandet 3,

a) medger att bidrag får beviljas intill ett belopp av 60 000 000
kr.,

b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om förutsättningarna för att utnyttja detta medgivande,

CU 1977/78:31

10 Utbildning av fastighetsskötare m. fl.

Reservanterna anser att

dels det stycke i utskottets yttiande på s. 24 som börjar ”Utöver vad” och
slutar ”av motionen” bort lyda:

Om förslaget att överfora verksamheten till planverket genomfors med
oförändrat anslag innebär detta i praktiken minskade resurser. Den utbildnings-
och kursverksamhet som planverket avses få i uppdrag att svara för
kommer dess värre inte att omfatta de av motionärerna angivna yrkesgrupperna
i någon större omfattning. Motionärernas och näringsutskottets
bedömning är att det är angeläget med en ökad satsning på vidareutbildning
av berörda inom förvaltnings- och underhållsledet. Dessa önskemål kommer
inte att kunna infrias utan ytterligare insatser.

Behovet av insatser på detta område understryks av att en majoritet av de
yrkesverksamma saknar yrkesutbildning för den verksamhet som de står
mitt uppe i. Utskottet finner därför i likhet med motionärerna att utbildning
och fortbildning inom förvaltnings- och underhållsledet bör komma till stånd
i större utsträckning. Detta bör ges regeringen till känna.

dels utskottet under 17 bort hemställa

17. beträffande utbildning av fastighetsskötare m. fl. att riksdagen
med bifall till motionen 1977/78:846 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

11 Energisparstöd till hus uppfört som fritidsbostad

Reservanterna anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 25 som börjar "Utskottet noterar”
och slutar ”MotionsfÖrslaget avstyrks” bort lyda:

Motionsförslaget tar upp frågan om staten genom ett ekonomiskt stöd för
energisparåtgärder skall främja en permanent bosättning i fritidshus mot
kommunens vilja - då i de fall där kommunen inte har möjligheter att i
byggnadslovssammanhang pröva åtgärdens planmässiga tillåtlighet. Enligt
utskottets mening bör i dessa fall den kommunala viljan vara helt utslagsgivande.
För detta talar inte endast allmänna planpolitiska skäl utan också
den principiellt viktiga roll som kommunen ansetts ha i planeringen av
sparåtgärderna. Det är ju i kommunal planering som det även enligt
regeringsforslaget skall klarläggas vilka områden och byggnader som i första
hand bör komma i fråga för åtgärder. Motionen tillstyrks sålunda.

dels utskottet under 20 bort hemställa

20. beträffande energisparstöd för hus som uppförts som fritidsbostad
att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:851 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

CU 1977/78:31

Särskilt yttrande

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Birgitta
Dahl, Per Olof Håkansson och Lennart Nilsson (alla s) har till betänkandet
fogat följande särskilda yttrande.

Energibesparing i personalbodar

Möjlighet finns att spara energi i personalbodar, och några överläggningar
om detta är enligt vår mening inte nödvändiga. De överläggningar som
bostadsdepartementet enligt näringsutskottet inom kort inleder förutsätter vi
därför slutförs snarast. Praktiska åtgärder bör i stället vidtas så att syftet med
motionen 1977/78:388 (s) tillgodoses.

CU 1977/78:31

Finansutskottets yttrande Bifoga i

1977/78:3 y

över propositionen 1977/78:76 med energisparplan för befintlig
bebyggelse jämte motioner

Till civilutskottet

Civilutskottet har genom beslut 1978-01-31 berett finansutskottet tillfälle
att avge yttrande över propositionen 1977/78:76 med energisparplan för
befintlig bebyggelse jämte motionerna 1977/78:226,393,628, 845, 846, 1672,
1673, 1691 och 1693, i de delar propositionen och motionerna berör eller
anknyter till finansutskottets beredningsområde.

Vidare har civilutskottet i promemoria 1978-02-14 meddelat att de med
anledning av budgetpropositionen väckta motionerna 1977/78:489,623,637,
840, 851, 866,1366,1376 och 1380 kommer att behandlas i betänkandet om
energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet varför begärt yttrande -om så anses lämpligt - också bör omfatta dessa motioner.

I propositionen hemställs att riksdagen

1. antar vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i byggnadsstadgan
(1956:612),

2. godkänner inriktning och omfattning av det energisparprogram avseende
befintlig bebyggelse som föreslagits i propositionen,

3. godkänner i propositionen förordade riktlinjer för genomförandet av
detta program.

Utskottet inskränker sig i yttrandet till att anföra synpunkter som direkt
ligger inom utskottets beredningsområde, nämligen allmänna samhällsekonomiska
lönsamhetsaspekter på åtgärderna, resursbehovs- och resursstyrningsfrågorsamt
frågan om i vilken grad statsmakterna kan och bör binda sig
för det skisserade programmet.

Utskottet har vid beredningen av ärendet vid en hearing i utskottet
inhämtat synpunkter från representanter för bostadsdepartementet, statens
planverk och statens råd för byggnadsforskning samt från representanter för
riksbanken och Svenska bankföreningen.

1 propositionen föreslås att ett mål sätts upp för energisparandet i befintlig
bebyggelse. Enligt detta skall nettoenergiförbrukningen i dagens byggnadsbestånd
år 1988 vara 32-39 TWh lägre än f. n., vilket motsvarar en besparing
om 3,4-4,1 milj. ton olja per år eller 25-30 % av nuvarande oljeförbrukning.
Det formulerade sparmålet svarar mot ett totalt investeringsprogram om
31—48 miljarder kr. för tioårsperioden. Programmet bör enligt vad föredraganden
anför i propositionen omprövas efter tre år.

CU 1977/78:31

Utskottet vill först konstatera att allmän enighet synes råda om att mycket
stora ansträngningar bör göras för att spara energi. Härför talar en rad skäl,
samhällsekonomiska, valutapolitiska, beredskapsmässiga och miljömässiga.
Energisparande i befintlig bebyggelse innebär i första hand att man sparar
olja, varvid vissa av de anförda motiven får särskild tyngd. Även om utskottet
allmänt vill göra den reservationen, att en samlad bedömning av energifrågorna
knappast kan göras förrän i samband med beredningen av energikommissionens
mycket omfattande material, så finns det inte anledning tveka i
fråga om att redan nu fatta beslut om mycket betydande insatser för att spara
energi i den befintliga bebyggelsen. I de partimotioner som väckts med
anledning av propositionen 76-393(s)och 1693 (vpk)-betonas också vikten
av energisparåtgärder i den befintliga bebyggelsen.

Ett viktigt motiv för energisparande är de effekter det kan få på vårt lands
handels- och bytesbalanser. De insatser det här är fråga om är generellt sett
importsnåla. 1 den utsträckning man kan visa att samhällets kostnad för en
sparåtgärd är lägre än kostnaden för att importera den mängd olja som sparas
så får detta uppenbarligen gynnsamma effekter på handels- och bytesbalanserna.
Som visas i propositionen är det endast i ett mycket kort perspektiv
som importen av byggmaterial och energiimporten för att producera
inhemskt byggmaterial kan tänkas överstiga importvärdet av den mängd olja
som inbesparas. Sedan väl investeringen är gjord inbesparas därefter årligen
olja som eljest skulle ha belastat handelsbalansen. Visserligen kan hävdas att
de insatta resurserna alltid har en alternativ användning i vår ekonomi och att
de skulle kunna sättas in i varuproduktion som gav upphov till ökad export
eller ersatte eljest nödvändig import med motsvarande positiva effekt på vår
externa balans som vid energisparåtgärder. Endast i undantagsfall torde det
emellertid förekomma att importandelen av en investering är så ringa som
när det gäller energisparåtgärder.

Utskottet finner den använda metodiken för att bedöma den samhällsekonomiska
lönsamheten av energisparåtgärderna ändamålsenlig och har
heller inga erinringar mot de beräkningar och antaganden som görs. På en
punkt finns det anledning att något ytterligare beröra denna problematik. I
propositionen tas som utgångspunkt att en energisparåtgärd bör anses
samhällsekonomiskt lönsam om besparingskostnaden - så som den räknas
fram i propositionen - är lägre än dagens energipris. Vid bedömningen av
åtgärdernas lönsamhet har en nuvärdesberäkning gjorts, varvid man utgått
från en årlig ökning av priset på olja med 2 % utöver den allmänna
prisökningen och från en real kalkylränta om 4 96. Det är enligt utskottets
mening mycket svårt att bedöma hur priset på olja kan komma att utvecklas
framöver, vilket också framhålls i propositionen. Prisutvecklingen på
oljemarknaden torde - som hittills - bl. a. bli beroende av hur de oljeproducerande
länderna bedömer de stora oljeimporterande ländernas möjligheter
att betala ett stigande pris för oljan. Oljepriset kan därvid komma att i fast
penningvärde fluktuera kraftigt under en tioårsperiod, utan att man för den

CU 1977/78:31

skull kan dra några säkra slutsatser i fråga om var oljepriset hamnar på längre
sikt. Så t. ex. torde det inte vara möjligt att dra några långtgående slutsatser
om oljeprisets framtida utveckling av det förhållandet att priset på olja realt
sett sjunkit under de allra senaste åren. Avgörande för huruvida energisparinsatser
bör göras bör i stället vara en mer långsiktig bedömning av tillgången
och priset på olja. Det kan därvid inte uteslutas att vi under 1980-talet kan
komma att hamna i en akut bristsituation. De närmare bedömningarna i
dessa frågor torde få ske i anslutning till energikommissionens rapport.
Utskottet har i sammanhanget endast velat peka på den omständigheten att
den samhällsekonomiska lönsamheten av energisparåtgärder måste ses i ett
långsiktigt perspektiv och att vi inte bör grunda vårt handlande på oljeprisets
utveckling på kort sikt.

Vad utskottet nu anfört har betydelse för frågan hur man skall se på
behovet av flexibilitet och kontinuerlig omprövning av energisparprogrammet.
I propositionen anför departementschefen att det trots det omfattande
underlag som har tagits fram och den omsorgsfulla beredning som har skett
naturligtvis finns en kvarstående osäkerhet i de använda förutsättningarna.
Det är inte heller möjligt att förutse vad den tekniska utvecklingen under
kommande år kan innebära för energisparandet. Mot den bakgrunden anser
departementschefen det vara av utomordentlig vikt att inte ge programmet
för energibesparingar i byggnader en sådan bindande utformning att inte
reella möjligheter finns att ändra inriktningen till följd av ny kunskap och nya
erfarenheter. Samhällets energisparpolitik måste kännetecknas av en hög
grad av flexibilitet och öppenhet för förändringar, heter det i propositionen.
Energisparprogrammet föreslås bli omprövat efter tre år.

Utskottet vill kraftigt stryka under de anförda synpunkterna. Visserligen
innebär det fördelar att formulera ett relativt precist mål för energisparandet.
Med utgångspunkt däri blir det möjligt att utbilda och rekrytera arbetskraft,
bygga upp materialproduktion och utveckla ny teknik. Samtidigt är det
emellertid uppenbart att varje större åtagande som statsmakterna gör rörande
ianspråktagande av framtda resurser måste vara förbundet med en flexibilitet
i fråga om i vilken takt det är möjligt att infria åtagandet. Utskottet finnér
därför förslaget att formulera energisparmålet som ett intervall för vad som
skall uppnås under tioårsperioden vara väl motiverat. I nu förevarande
sammanhang rör det sig, uttryckt i försörjningsbalansens termer, om årliga
investeringar i storleksordningen 0,7-1,0 % av bruttonationalprodukten,
3-5 % av de totala bruttoinvesteringarna och 15-25 % av de årliga bostadsinvesteringarna,
för att nu anknyta till de i propositionen framräknade
alternativen II och III. Även om energisparåtgärderna också enligt utskottets
mening måste ha hög prioritet kan ett fullföljande av energisparprogrammet
inte under alla förhållanden ha företräde till tillgängliga resurser. Inte minst
utvecklingen under de senaste åren visar att det samhällsekonomiska läget
snabbt kan förändras och därmed förutsättningarna för de planer som gjorts
upp och antagits av riksdagen. Så har t. ex. de på 1975 års långtidsutredning

CU 1977/78:31

byggda bedömningarna för den ekonomiska utvecklingen i vårt land under
senare hälften av 1970-talet fått kraftigt revideras i ljuset av de nya
förutsättningarna. Liknande situationer kan uppkomma även framöver. I
själva verket erbjuder, som påpekas i propositionen, åtgärder av det slag
varom det nu är fråga mycket goda möjligheter till flexibilitet i tid och rum till
skiftande konjunkturella, branschmässiga och andra förhållanden. Det är
enligt utskottet av vikt att dessa möjligheter tas till vara i största möjliga
utsträckning.

Frågan om flexibiliteten under löpande budgetår tar utskottet upp i ett
särskilt betänkande rörande finansfullmakten m. m. Ställningstagande till
yrkandet i motionen 866 blir beroende av vad utskottet därvid kommer fram
till rörande villkoren för utnyttjande av finansfullmakten.

Särskild betydelse har det självfallet att de nu aktuella åtgärderna
samordnas i planeringshänseende med insatserna på byggmarknaden i övrigt
och med materialproduktionen på de berörda områdena. Inte minst inom
byggsektorn finns det erfarenheter av hur lätt en överefterfrågan på i och för
sig relativt små marknader kan påverka pris- och löneutvecklingen över ett
större område.

I detta sammanhang finns det anledning att något beröra frågan om i vilken
mån de föreslagna energisparåtgärderna kan komma att ta i anspråk resurser
som nu inte utnyttjas. I den mån så sker kan nämligen de samhällsekonomiska
kostnaderna bedömas bli lägre än vad som annars är fallet. Det är
uppenbart att ett resonemang av denna art kan föras rörande varje krav som
förs fram om ianspråktagande av resurser i samhället. I ett långsiktigt
planeri ngssammanhang bör man emellertid utgå ifrån att de resurser som kan
komma i fråga har en alternativ användning. Det torde i hög grad gälla
åtgärder av nu aktuellt slag, som nära hör samman med insatser inom den
reguljära byggnadsverksamheten. Det bör emellertid strykas under att ju
större flexibilitet i tid och rum som kan åstadkommas vid programmets
genomförande, desto större möjligheter finns det att utnyttja annars icke
utnyttjade resurser. Det innebär också att ju större flexibilitet man har, desto
mer omfattande kan programmet dimensioneras utan att man riskerar
överhettning på de berörda marknaderna.

Utifrån det skisserade sparmålet har i propositionen räknats fram ett totalt
investeringsprogram om 31-48 miljarder kr. för tioårsperioden 1978-1988.
För de närmaste tre åren förutsätts en stegvis upptrappning. I propositionen
aviseras för budgetåren 1979/80 och 1980/81 en sådan ändrad ordning att
endast bidrag och subventioner direkt belastar statsbudgeten, medan hitintills
även betydande lånemedel tillförts verksamheten över statsbudgeten.
Utskottet vill med anledning av vad som anförs i denna fråga i motionen 393
(yrkande 1) poängtera att den föreslagna ändringen i formerna för finansieringen
av energisparåtgärderna saknar betydelse sett i ett realekonomiskt
sammanhang. I den omfattning som det kommer att krävas utrymme på
kapitalmarknaden blir det erforderligt att genom särskilda åtgärder säkra
detta utrymme.

CU 1977/78:31

Det bör i sammanhanget erinras om att det här blir fråga om ett mycket
stort antal låneärenden, ofta till relativt små belopp. Praktiska hanteringsproblem
kan därvid uppkomma i banksystemet.

I propositionen betonas att det är väsentligt för programmets genomförande
att rätt åtgärder vidtas i rätt byggnad vid rätt tidpunkt och på rätt sätt,
dvs. att i stort sett samtliga de åtgärder som läggs in i programmet verkligen
kommer till utförande och att de för programmets genomförande erforderliga
resurserna kommer till användning för just de åtgärder som bedöms ge den
största besparingen. 1 det utredningsmaterial som ligger till grund för
propositionen betonas också behovet av styrmedel i syfte att optimalt utnyttja
möjligheterna till besparing. Utskottet noterar också att föredragande
statsrådet i propositionen starkt betonar det angelägna i att i första hand
genomföra de åtgärder som är samhällsekonomiskt mest lönsamma.
Utskottet delar detta synsätt. Att en sådan inriktning av verksamheten kan
fullföljas blir av särskild betydelse i ett läge där inte hela programmet kan
genomföras inom den förutsatta tidsperioden eller där programmet skulle
behöva revideras till följd av exempelvis tekniska nydaningar som förändrar
lönsamhetsbedömningarna. Enligt utskottets mening är det av stor vikt att
övervägandena i dessa frågor fortsätter i anslutning till den prövning av
reglerna för energisparstödet som aviseras i propositionen.

Stockholm den 16 mars 1978

På finansutskottets vägnar
BJÖRN MOLIN

Närvarande: Björn Molin (fp), Axel Kristiansson (c), Knut Wachtmeister (m),
Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s), Anton Fågelsbo
(c), Arne Gadd (s), Per-Axel Nilsson (s), Rolf Rämgård (c), Anita Gradin (s),
tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp), Rune Rydén (m)och Maj-Lis
Landberg (s).

Avvikande mening

av Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s), Arne Gadd (s), Per-Axel Nilsson (s).
Anita Gradin (s) och Maj-Lis Landberg (s) som anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 1 börjar med ”1 propositionen föreslås” och på s. 5 slutar
med "i propositionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill inledningsvis erinra om att riksdagens energibeslut våren
1975 innefattade ett antal samordnade åtgärder för att dels trygga den
framtida energiförsörjningen, dels genom en planmässig hushållning på

CU 1977/78:31

energiområdet successivt dra ner ökningen av energikonsumtionen. Målet
för de olika besparingsåtgärderna var att pressa ner energikonsumtionens
ökningstakt till i genomsnitt 2 % per år t. o. m. 1985. Därefter skulle
ansträngningarna inriktas på att försöka åstadkomma en på sikt oförändrad
energikonsumtion.

Sedan detta beslut togs har visserligen den stagnerande produktionsutvecklingen
medfört en relativt låg ökningstakt i energikonsumtionen. Men å
andra sidan har bristen på balans i vår utrikeshandel sedan dess blivit allt
större vilket ytterligare understrukit vikten av att mycket stora ansträngningar
bör göras för att spara energi - då i första hand olja som utgör en
betydande del av vår import.

Trots att frågan om möjligheterna att spara energi var ett mycket viktigt
inslag i den senaste valrörelsen har den borgerliga regeringen flera gånger
skjutit upp tiden för avlämnande av den utlovade propositionen om en
energisparplan för den befintliga bebyggelsen. När propositionen nu föreligger
förstår man varför riksdagen fått vänta. Propositionen vittnar om
uppseendeväckande svårigheter att ta itu med de problem man står inför när
det gäller att dra upp de långsiktiga riktlinjerna för energisparandet. De
avgörande frågorna om hur detta sparande skall kunna bli effektivt skjuts på
framtiden eller slätas över med svårtolkade skrivningar. Det är med hänsyn
till den långa beredningstiden också anmärkningsvärt att man icke remissbehandlat
de två dokument som propositionen bygger på, nämligen en inom
bostadsdepartementet upprättad promemoria och en slutrapport från planverket
om möjliga sparåtgärder i befintliga byggnader. Det hade varit av stort
värde för riksdagen att fä ta del av sakkunniga remissinstansers synpunkter
då propositionen bl. a. berör frågor av stor ekonomisk och arbetsmarknadspolitisk
betydelse.

I det följande tas upp några av de huvudproblem som måste lösas om vi
skall fä fram riktlinjer för ett effektivt energisparande i den befintliga
bebyggelsen.

I likhet med vad som framhålls i motionen 393 (s) finner utskottet det
anmärkningsvärt att man inte i propositionen diskuterar på vilka vägar
finansieringen av de omfattande investeringarna skall ske. 1 propositionen
förutses ett investeringsbehov för de byggnadsåtgärder som föranleds av
sparprogrammet om ca 1,8 miljarder kronor för budgetåret 1978/79, ca 2,7
miljarder kronor för budgetåret 1979/80 och ca 3,6 miljarder kronor för
budgetåret 1980/81. Det kan emellertid utläsas av propositionen att de
statliga lån som f. n. utgår till stöd för energihushållning i befintlig bebyggelse
skall försvinna fr. o. m. budgetåret 1979/80.

Realekonomiskt sett är det i och för sig ointressant om finansieringen sker
över budgeten, via bankerna med stöd av överenskommelse, med hjälp av
statliga garantier eller fritt på marknaden. Men om man vill uppnå en viss
investeringsvolym och detta ”i rätt byggnad vid rätt tidpunkt och på rätt sätt”
blir finansieringsformen avgörande. Den enda form som garanterar att

CU 1977/78:31

pengarna faktiskt finns tillgängliga är finansiering över budgeten. Den
formen avvisas i propositionen. Att fä kreditgivningen att fungera genom
överenskommelser med bankerna är svårt. Det har vi bistra erfarenheter av
från bostadsbyggnadsområdet. Här är det dessutom fråga om ett mycket stort
antal småprojekt som i sådant fall skall inordnas i ett komplicerat
administrativt system. Att stödja investeringarna via någon form av statliga
garantier är heller ingen effektiv väg, vilket understrukits av representanter
för såväl riksbanken som Svenska bankföreningen när dessa frågats ut i
utskottet. Frågan om hur finansieringen av energisparåtgärderna skall ordnas
efter budgetåret 1978/79 måste därför få en snar lösning. Om inte regeringen
är beredd att medverka till att kreditmarknadsregleringen byggs ut är det
enligt utskottets mening nödvändigt att överväga fortsatt finansiering via
statsbudgeten.

Utskottet vill påtalä det anmärkningsvärda i att någon utvärdering av
effekterna av hittills vidtagna energisparåtgärder inte gjorts. Redan för ett år
sedan föreslogs i motionen 1976/77:1325 (s) att en sådan utvärdering måste
ske. Förslaget avvisades dock av riksdagen. På grund härav saknas nu ett helt
nödvändigt underlag för beslut om det fortsatta energisparandet. Enligt den
preliminära uppsummering som gjorts inom bostadsstyrelsen och som
utskottet kunnat ta del av fördelar sig de hittills nedlagda kostnaderna med
inemot 30 96 på isolering av ytterväggar och med ungefär lika stor andel på
anordnande av fasadskikt vid utvändig isolering. Dessa resultat tyder på att
de besparingar som hittills uppnåtts i stor utsträckning varit relativt
kostnadskrävande. Detta förhållande understryker ytterligare det angelägna i
att den prövning av energisparstödets former som nu måste komma till stånd
innefattar en noggrann analys av besparingseffekterna av hittillsvarande
energisparstöd.

1 de utredningar och promemorior som ligger till grund för propositionen
betonas att alla bedömningar och beräkningar av möjliga spareffekter vilar på
förutsättningen att effektiva styrmedel sätts in. I propositionen återfinns
ingen diskussion om styrmedlen. Det enda som finns är löst skisserade
funderingar om att kommunerna bör bygga upp ett system för besiktning och
att bidragen kanske kan behöva differentieras i framtiden. I och med att
regeringen inte arbetat fram och diskuterat igenom de olika styrmedel som
bör användas upplöses hela tanken på en energisparplan. Med utomordentligt
beklagande måste vi konstatera att det därmed saknas underlag för att ta
ställning till hur mycket energi som kan sparas. Det framlagda förslaget måste
kompletteras på dessa grundläggande punkter.

Enligt vad utskottet erfarit vid sin beredning har regeringen utgått ifrån att
de bedömningar som en fastighetsägare gör när han söker energisparstöd
sammanfaller med vad som är det samhällsekonomiska intresset. Det
underlag som finns för propositionen motsäger emellertid detta. Detsamma
gäller utfallet av det hittillsvarande stödet. Utskottet finner att dessa frågor
måste analyseras utifrån det material som finns i planverkets rapport och det

CU 1977/78:31

material som energikommissionen tagit fram.

Utskottet vill understryka att styrmedelsdiskussionen måste ta sin
utgångspunkt i att en rad skilda styrmedel kan komma i fråga: besiktningar
och ålägganden, energiskatter, variationer i bidragsgivningen, m. m.

I propositionen förs ett resonemang om att de faktiska kostnaderna för att
genomföra ett energisparprogram av den skisserade omfattningen skulle bli
samhällsekonomiskt sett avsevärt lägre än vad en ren framräkning av
resursbehovet skulle ge vid handen. Det resonemanget bygger uppenbarligen
på att regeringen inte tror att man framöver skall kunna uppnå ett rimligt
utnyttjande av våra produktiva resurser utan kalkylerar med fortsatt hög
arbetslöshet under lång tid. Detta synsätt kan inte accepteras. I denna typ av
planering bör man självfallet utgå från att de resurser som finns i samhället
kommer till användning och att det över tiden finns alternativa möjligheter
att utnyttja dem.

I propositionen sägs dét att investeringarna i syfte att spara energi bör
komma till stånd på ett sådant sätt att de anpassas till tillgången på arbetskraft
och till produktionskapaciteten inom de företag, som tillverkar isoleringsmaterial
och annat som behövs när man vill spara energi. Utskottet vill för sin
del instämma i att man i möjlig mån bör inordna energisparandet i den
allmänna ekonomiska politiken och i sysselsättningspolitiken. Å andra sidan
får inte detta flexibilitetsresonemang drivas så långt att den grundläggande
målsättningen att uppnå ett snabbt och effektivt energisparande hotas. Om
flexibiliteten drivs för långt kommer nämligen hela strukturen i en tänkt
energisparplan att raseras. Fördelen med att en konkret plan utformas är ju att
det skall vara möjligt att utbilda den erforderliga arbetskraften i god tid, bygga
ut materialindustrin i tillräcklig omfattning och över huvud taget bygga upp
de reala resurser som erfordras för att realisera det planerade sparmålet.
Utskottet kommer senare tillbaka till denna fråga i samband med behandlingen
av finansfullmakten m. m.

Sammanfattningsvis vill utskottet konstatera att i stort sett samtliga förslag
till konkreta styrmedel för att åstadkomma ett ökat energisparande avvisats i
regeringens energisparproposition. Inga vägar anvisas att styra inriktningen
av energisparandet mot de mest lönsamma åtgärderna, vilket är en förutsättning
för att nå upp till det resultat i fråga om energisparande som diskuterats i
den underliggande departementspromemorian. Finansieringsfrågan är inte
diskuterad och har lämnats olöst. Någon utvärdering av hittills vidtagna
energisparåtgärder har inte gjorts. Riksdagen inbjuds att på grundval av ett
allmänt tyckande från det i regeringen ansvariga statsrådet ta ställning till en
sifferserie.

Vad utskottet här påvisat leder fram till slutsatsen att det underlag
propositionen ger är otillräckligt för att riksdagen i nu förevarande sammanhang
skall kunna ta ställning till inriktningen och omfattningen av ett
långsiktigt energisparprogram förden befintliga bebyggelsen. Det finns enligt

4 Riksdagen 1977/78. 19 sami. Nr 31

CU 1977/78:31

utskottets mening mycket som talar för att vi skall inrikta oss på ett
omfattande program för att spara olja i befintlig bebyggelse, där målet bör
ligga inom den i propositionen förordade ramen. Ställning till ett energisparmål
kan emellertid inte tas så länge man saknar konkreta riktlinjer för hur
ett sådant sparmål skall uppnås. Utskottet finner det utomordentligt
angeläget att ett sådant underlag snarast möjligt kommer fram. Härför krävs
emellertid en genomlysning av de problem utskottet tagit upp i det
föregående. Riksdagens beslut bör därför sett från de synpunkter finansutskottet
har att bevaka omfatta följande.

Riksdagen bör

1. uttala sig för ett omfattande energisparande i befintlig bebyggelse som
t. v. får bedrivas i huvudsak enligt nu gällande riktlinjer och regler,

2. begära en omfattande utvärdering av det hittillsvarande energisparstödet
som kan läggas till grund för kommande beslut om energisparandets
utformning,

3. begära förslag om styrmedel och riktlinjer för energisparstödets framtida
utformning och finansiering i enlighet med vad utskottet i det föregående
anfört, senast i samband med nästa års budgetproposition.

CU 1977/78:31

Näringsutskottets yttrande Bilaga 2

1977/78:4 y

över propositionen 1977/78:76 med energisparplan för befintlig
bebyggelse jämte motioner

Till civilutskottet

Civilutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen
1977/78:76 med energisparplan för befintlig bebyggelse jämte
motioner.

Vid behandlingen av ärendet har utskottet begränsat sig till följande fem
frågor: underlagsmaterialet för förslagen i propositionen, byggmaterialindustrins
kapacitet, viss utbildningsverksamhet, utbyggnad av fjärrvärmenät
samt utvidgade uppgifter för energisparkommittén. Av de motioner
som omfattas av remissen berör utskottet därför endast motionerna 1977/
78:393, 1977/78:845 och 1977/78:846.

I motionen 1977/78:388 av Per Olof Håkansson m. fl. (s), vilken väcktes
under allmänna motionstiden och har hänvisats till näringsutskottet,
hemställs att riksdagen hos regeringen begär att regler för energibesparing i
personalbodar skall fastställas.

Näringsutskottet finner det önskvärt att frågan om energibesparande
åtgärder i arbetsbodar prövas i samband med de förslag som framläggs i den
nu aktuella propositionen. Med följande yttrande överlämnar utskottet därför
- under förutsättning av civilutskottets samtycke - motionen 1977/78:388 till
civilutskottet.

Upplysningar i ärendet har inför näringsutskottet lämnats av företrädare
för statens industriverk. Sveriges industriförbund, Svenska byggnadsarbetareförbundet
och Tjänstemännens centralorganisation. Bland Industriförbundets
företrädare ingick representanter för tillverkning av isolermaterial, av
ventilationsanläggningar och av byggmaterial i allmänhet.

Utskottet

Utskottet tar i detta yttrande upp endast sådana frågor som direkt ligger
inom utskottets beredningsområde.

Först konstaterar utskottet att det inte råder delade meningar om att stora
ansträngningar bör göras för att spara energi. En grundläggande fråga vid
ställningstagandet till regeringens förslag om energibesparande åtgärder är
emellertid om det underlagsmaterial som detta förslag bygger på är till fyllest.
Utskottet berör därför till en början - i anslutning till uttalanden i motionen
1977/78:393 - det beredningsarbete som har föregått framläggandet av
propositionen. I detta sammanhang behandlar utskottet även regeringens

CU 1977/78:31

bedömning av byggmaterialindustrins möjligheter att tillgodose en ökad
efterfrågan på bl. a. isolermaterial.

I propositionen redovisas att statens planverk i augusti 1976 fick i uppdrag
att utreda frågan om energibesparing i befintlig bebyggelse. Med anledning av
detta uppdrag utarbetade planverket rapporten Energisparmöjligheter i
befintlig bebyggelse - preliminär rapport. Den överlämnades till bostadsdepartementet
i januari 1977 och blev föremål för en omfattande remissbehandling.
Med utgångspunkt bl. a. i remissinstansernas synpunkter färdigställde
planverket en slutlig rapport. Denna, som överlämnades i september 1977,
har icke remissbehandlats. På grundval av detta utredningsmaterial utarbetades
inom bostadsdepartementet en särskild promemoria, Energisparande
åtgärder i befintlig bebyggelse - teknik och ekonomi (dagtecknad den 1
december 1977). 1 promemorian redovisas fyra ambitionsnivåer för energisparande
i befintlig bebyggelse. Vidare bedöms arbetskraftsbehov, krav på
det totala resursutrymmet och samhällsekonomisk lönsamhet i stort för de
studerade alternativen. Även energisparverksamhetens effekt på utrikeshandelsbalansen
behandlas. Promemorian har framställts i samarbete med
ekonomi-, utbildnings-, arbetsmarknads- och industridepartementen.
Promemorian har inte remissbehandlats, men under arbetets gång har
synpunkter inhämtats från bostadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning,
planverket och vissa experter.

Utifrån detta underlagsmaterial redovisas i propositionen i huvudsak
följande bedömning av byggmaterialindustrins möjligheter att tillgodose de
behov som satsningen på ett omfattande energisparprogram kan komma att
medföra. Departementschefen konstaterar att det f. n. finns en betydande
överkapacitet inom denna sektor. Det finns dock risk för en kapacitetsbrist
inom vissa delbranscher, främst då mineralullsproduktionen. Med hänsyn till
att utbyggnader nu genomförs är problemet akut främst under det närmaste
året. Under åren efter 1978 kommer, uttalas i propositionen, samtliga berörda
byggmaterialbranscher att ha tillräcklig kapacitet för en verksamhet inom
ramen för ett sparalternativ om ca 39 TWh netto (sparalternativ lil) utan att
vare sig importbehovet ökar eller exportmöjligheterna minskar.

I motionen 1977/78:393 kritiseras regeringens handläggning av frågan om
energisparplan. Motionärerna betecknar det som anmärkningsvärt att regeringen
lägger fram ett energisparprogram utan att ha inhämtat remissynpunkter
från sakkunniga myndigheter och organisationer. Då förslagen i
propositionen berör samhällsekonomiska frågor och arbetsmarknadsfrågor
av stor betydelse för riksdagens ställningstagande hade det varit av stort värde
om ett fylligt och allsidigt remissmaterial hade förelegat, anför de.

Enligt utskottets mening skjuter motionärernas kritik över målet. Regeringens
förslag bygger på ett omfattande utredningsmaterial. Detta har
belysts och kommenterats genom sedvanlig remissbehandling av planverkets
ursprungliga rapport. 1 planverkets slutrapport har hänsyn tagits till
synpunkter som remissinstanserna har fört fram, och slutsatserna i bostads -

CU 1977/78:31

departementets promemoria grundar sig på hela det föreliggande utredningsmaterialet.
Näringsutskottet finnér alltså att det i propositionen presenterade
underlaget är till fyllest för att utskottet skall kunna ta ställning till de frågor
som faller under utskottets bedömning.

I fråga om byggmaterialindustrins möjligheter att möta den ökade
efterfrågan som energisparprogrammets genomförande kan komma att
medföra ansluter sig utskottet till regeringens bedömning. Den bekräftas av
de synpunkter som företrädare för statens industriverk och berörda industrier
har framfört inför utskottet. Den överkapacitet som f. n. finns i en stor del av
byggmaterialindustrin gör det möjligt att satsa på energibesparande åtgärder
med gynnsamma verkningar i samhällsekonomiskt hänseende.

I detta sammanhang vill utskottet understryka vikten av att energisparprogrammet
inte forceras utan genomförs i lugn takt. Utskottet finner det väl
befogat att, som föreslås i propositionen, sparmålet beträffande det befintliga
byggnadsbeståndet sätts på tio års sikt.

För att energisparprogrammet skall kunna genomföras är det enligt
departementschefen angeläget att få till stånd en samordnad utbyggnad av
distributionssystemen för energi, tillgången till olika energikällor och insatser
för hushållningen med energi. Utskottet instämmer i denna bedömning.
Härvid bör särskilt möjligheterna att bygga ut fjärrvärmenät och att utnyttja
spillvärme från industrin till uppvärmning av bostäder tas till vara. Industriverket
har i rapporten (SIND 1977:6) Industrins energihushållning konstaterat
att effekten av investeringar i energibesparande åtgärder är betydligt
större inom industrin än inom bostadssektorn. Verket har därför enligt vad
som redovisas i budgetpropositionen (prop. 1977/78:100 bil. 17 s. 187)
förordat att en form av lån mot statlig garanti skall införas som komplement
till bidrag för att underlätta företagens energibesparande investeringar. I detta
sammanhang vill utskottet erinra om att utbyggnaden av fjärrvärmeanläggningar
har hämmats av svårigheter för kommunerna att finansiera investeringarna.
I budgetpropositionen påpekas att det efter överläggningar mellan
representanter för intressenterna på kapitalmarknaden och för regeringskansliet
numera har öppnats möjligheter för kommunerna att få särskilda
annuitetslån för utbyggnad av fjärrvärmeanläggningar. Genom dessa lån
torde den fortsatta fjärrvärmeutbyggnaden underlättas avsevärt.

Den i propositionen 1977/78:76 föreslagna utvärderingen av energisparprogrammet
efter tre år finner utskottet väl motiverad.

1 motionen 1977/78:846 aktualiseras frågan om vidareutbildning av dem
som redan är yrkesverksamma inom fastighetsförvaltnings- och underhållsledet.
Motionärerna anför att den nya och mer komplicerade teknik som
successivt kommer att tas i bruk kräver en återkommande utbildning i
organiserad form. De anser att en ökad satsning på utbildning bör prövas.

Medel för bidrag till kurser i energifrågor avseende uppvärmning av
byggnader anvisas över industridepartementets huvudtitel. I årets budgetproposition
(prop. 1977/78:100 bil. 17 s. 191 f.) föreslås ett anslag av 5 milj. kr.

CU 1977/78:31

Tyngdpunkten i verksamheten har hittills legat på att med bidrag stimulera
olika kursarrangörer att genomföra kurser i energifrågor avseende uppvärmning
och ventilation. Kurserna har anordnats av bl. a. industriverkets enhet
för företagsutveckling (S1FU), Svenska kommunförbundet. Arbetarnas bildningsförbund
(ABF) och Studieförbundet Vuxenskolan. Industriverket, som
har konstaterat brister i samordning kursarrangörerna emellan, anser att det
behövs en bättre planering, samordning och initiering av dessa utbildningsinsatser.
Verket avser därför att utarbeta en utbildningsplan inom detta
område.

Vidare disponerar industriverket för budgetåret 1977/78 2 milj. kr. under
bostadsdepartementets anslag Vissa energibesparande åtgärder inom
bostadsbeståndet m. m. Dessa medel är avsedda för fortbildning i energifrågor
av personer som arbetar med uppförande av byggnader och med
byggnadernas drift och förvaltning.

I propositionen 1977/78:76 framhålls att planverket i sin rapport understryker
vikten av en kompetent drift och skötsel av byggnadernas anläggningar
för ventilation och uppvärmning. I dag finns, konstateras det, ingen
organiserad utbildning eller vidareutbildning för fastighetsskötare. Mot
denna bakgrund anser sig utskottet kunna konstatera att motionärernas
synpunkter är väl grundade. Det är angeläget att en ökad satsning på
vidareutbildning av fastighetsskötare och driftpersonal kommer till stånd.

I propositionen föreslås att ett generellt stöd skall utgå till alla kommuner
för deras insatser i energisparverksamheten totalt sett. Detta stöd bör enligt
förslaget tills vidare fördelas av regeringen mot bakgrund av redovisningen
från kommunerna av deras nuvarande och planerade insatser för rådgivning
och service. Stödet, som omfattar teknisk rådgivning och serviceinsatser,
bl. a. frivillig besiktning av installationer av betydelse för energihushållningen,
föreslås bli kombinerat med viss avgiftsfinansiering. Behovet av
statsbidrag förbudgetåret 1978/79 beräknas i propositionen till ca 60 milj. kr. I
motionen 1977/78:845 föreslås att det skall uppdras åt energisparkommittén
att samordna och handha de uppgifter som tillkommer statliga organ i
samband med kommunernas utvidgade information om energihushållning.
Motionärerna motiverar sitt förslag med att energisparkommittén är det
organ som har de största möjligheterna att bistå kommunerna med direkt
rådgivningsverksamhet kring informationsverksamhetens uppläggning.
Kommunerna har i stor utsträckning vänt sig till kommittén med förfrågningar
om uppläggningen av den kommunala rådgivningen i energihushållningsfrågor.

I propositionen anges som ett motiv för att energisparverksamheten bör
byggas upp successivt att det f. n. inte finns möjligheter att åstadkomma en
fullt utbyggd råd- och serviceorganisation. Enligt utskottets mening finns det
skäl som talar för att energisparkommitténs ansvarsområde skulle utvidgas
enligt motionärernas förslag. Härigenom skulle man åstadkomma en bättre
samordning av bidragsgivningen och informationen i energifrågor till

CU 1977/78:31

kommunerna. Industriministern har i annat sammanhang aviserat att en
särskild utredning skall tillsättas för att se över frågan om en samordning av
den statliga verksamheten på energiområdet. Utskottet räknar med att frågan
om ansvarsfördelningen beträffande information och rådgivning till kommunerna
kommer att tas upp i detta sammanhang.

Utöver det anförda har utskottet inte funnit anledning till något uttalande i
anslutning till propositionen eller de motioner som har föranletts av
denna.

Hemställan i motionen 1977/78:388 syftar till att regler för energibesparing
i personalbodar skall fastställas. Motionärerna erinrar om att parterna på
arbetsmarknaden har överenskommit om nya normer för arbetsbodar för att
förbättra arbetsmiljön. Motionärerna åberopar undersökningar som visar att
möjligheterna att spara energi genom förbättrad isolering och styrning av
uppvärmningen av bodarna är stora. De anser därför att energibesparande
åtgärder bör genomföras i anslutning till pågående upprustning av beståndet
av arbetsbodar.

Statens råd för byggnadsforskning har uppmärksammat detta problem. I en
skrivelse till industri- och bostadsdepartementen redovisade rådet våren 1977
att resultatet av ett forskningsprojekt hade gett vid handen att omkring
hälften av elförbrukningen på en byggarbetsplats åtgår till uppvärmning av
bodar och vagnar. Förbrukningen motsvarar ca 20 000 KWh per år och
byggplats eller totalt 0,5 TWh. Rådet beräknar att en total besparingseffekt
om 0,3 TWh skulle kunna uppnås genom olika energibesparingsåtgärder.
Kostnaderna för att förbättra energihushållningen i arbetsbodarna i samband
med en om- och nybyggnad av bodarna som medför högre standard beräknas
till totalt ca 5 milj. kr. Om föreslagna energibesparande åtgärder skall komma
till stånd är det nödvändigt med någon form av statligt stöd. Ansvaret härför
tycks, anför rådet, vara i högsta grad oklart. Rådet föreslår i sin skrivelse till
departementen att initiativ tas för att utnyttja detta tillfälle på bästa sätt.

Enligt vad utskottet har inhämtat kommer bostadsdepartementet att inom
kort inleda överläggningar med berörda parter om möjligheten att genomföra
de åtgärder som rådet har pekat på. Med hänsyn härtill anser utskottet inte att
det finns anledning för riksdagen att göra en framställning till regeringen
enligt motionen 1977/78:388.

Stockholm den 28 mars 1978

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

CU 1977/78:31

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i
Örebro (fp), Nils Erik Wååg(s), Birgitta Hambraeus (c), Anders Wijkman (m),
Karl-Anders Petersson (c), Rune Jonsson i Husum (s), Sivert Andersson (s),
Rune Johansson i Ljungby (s) och Olle Wästberg i Stockholm (fp).

Avvikande mening

av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Rune
Jonsson i Husum, Sivert Andersson och Rune Johansson i Ljungby (alla s)
som anser att den del av yttrandet som börjar på s. 2 med ”Enligt utskottets”
och slutar på s. 3 med "års sikt” bort ha följande lydelse:

Motionärernas kritik är otvivelaktigt berättigad. Ett energisparprogram
som kommer att få viktiga ekonomiska och arbetsmarknadsmässiga konsekvenser
presenteras av regeringen utan att frågorna har blivit grundligt
genomlysta genom remissbehandling. Detta förfarande är synnerligen
anmärkningsvärt. Riksdagens möjligheter att ta ställning till förslagen i
propositionen försvåras på ett allvarligt sätt genom att den grundläggande
bearbetning och komplettering av utredningarnas slutsatser som en sedvanlig
remissbehandling garanterar saknas på väsentliga punkter. Utskottet vill
särskilt peka på att varken planverkets slutliga rapport eller den inom
bostadsdepartementet utarbetade promemorian har remissbehandlats. Från
de synpunkter som näringsutskottet har att bevaka är det särskilt allvarligt att
industriverket inte har fått tillfälle att redovisa sin bedömning av detta
utredningsmaterial. Under förutsättning av att energisparprogrammet inte
forceras utan genomförs i lugn takt kan näringsutskottet emellertid ansluta
sig till regeringens bedömning av byggmaterialindustrins möjligheter att
möta den ökade efterfrågan på dess produkter som energisparprogrammet
kommer att föra med sig.

CU 1977/78:31

Arbetsmarknadsutskottets yttrande Bilaga 3

1977/78:5 y

över propositionen 1977/78:76 med energisparplan för befintlig
bebyggelse, jämte motioner

♦

Till civilulskottet

Arbetsmarknadsutskottet har beretts tillfälle att yttra sig över propositionen
76 med energisparplan för befintlig bebyggelse jämte motioner.

Vid behandlingen av ärendet har utskottet begränsat sig till sysselsättningsaspekten
på förslagen.

Inför utskottet har följande myndigheter och organisationer lämnat
synpunkter på ärendet: arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, Industrins
byggmaterialgrupp, Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Svenska
byggnadsindustriförbundet, Svenska byggnadsarbetareförbundet, Svenska
fabriksarbetareförbundet samt Svenska industritjänstemannaförbundet.

Utskottet

Utskottet tar först upp frågan om tillgången på arbetskraft för att
genomföra energisparande på sätt som anges i propositionen. Det är knappast
meningsfullt att för en tioårsperiod göra några prognoser på en så svårbedömbar
sektor som byggarbetsmarknaden. Även med en planeringshorisont
på tre år, som är propositionens primära inriktning, måste resonemanget bli
av allmänt slag. Avgörande för bedömingen blir nämligen i hög grad vilka
uppskattningar man gör beträffande det totala byggandets omfattning i
landet.

Enligt utskottets uppfattning bör det inte vara några större svårigheter att
tillgodose behovet av byggnadsarbetare med den nivå energisparplanen
beräknas få de närmaste åren. Utskottet gör denna bedömning mot bakgrund
av den stora avgång av arbetare från byggnadssektorn till industrin som skett
under 1970-talet och som det i viss omfattning bör vara möjligt att vid behov
återvinna. Rekryteringsläget bland ungdomar bedöms också vara gott.
Intresset för utbildning inom byggnadsfacket har genomgått en markant
förbättring. Även arbetsmarknadsutbildningen kan vara ett verksamt medel
för att öka tillgången på arbetskraft. Arbetsmarknadsutbildningen är också en
användbar metod att tillgodose efterfrågan på särskilda kategorier yrkesarbetare
och tekniker som det även med ett relativt begränsat energisparprogram
åtminstone temporärt kan bli brist på.

I fråga om tillgång på arbetskraft utanför den egentliga byggnadssektorn ser
utskottet, frånsett vad ovan sagts om vissa tekniker, inte några större
problem.

CU 1977/78:31

När det gäller bedrivande av byggnadsarbete enligt programmet vill
utskottet betona vikten av att arbetet utförs i för arbetskraften och samhället
acceptabla former. Vid anlitande av entreprenörer bör stöd utgå endast om
det är fråga om seriösa företagare, som är beredda att följa lagar och avtal.

Det resonemang som ovan förts innebär självfallet inte att man kan räkna
med att det i alla delar av landet vid alla tidpunkter kommer att finnas
tillgänglig arbetskraft för byggnadsarbete. Marknaden måste fortlöpande
bedömas i ett ganska kort perspektiv. I detta sammanhang finns det
anledning att ta upp frågan om hur det byggnadsarbete som utförs enligt
planen skall styras med hänsyn till konjunkturläge, regionala sysselsättningsproblem
och säsongmässiga variationer.

I propositionen uttalas att energisparprogrammet skall användas aktivt
som en konjunkturutjämnande och regionalpolitisk faktor. Utskottet
instämmer i det synsättet. Liksom beträffande en del annat byggnadsarbete
bör det vara möjligt att åstadkomma de styrande effekterna genom att
medelstilldelningen varieras.

Enligt utskottets uppfattning bör det övervägas om inte energisparprogrammet
kan användas även för att utjämna de säsongmässiga variationerna i
byggnadsindustrin. En stor del av byggandet styrs säsongmässigt genom
byggplanering i form av formella tillstånd att påbörja arbete eller rekommendationer
om tidpunkter för igångsättning. När det gäller större byggnadsinvesteringar
av energisparande karaktär får man utgå från att dessa direkt
kommer att omfattas av byggplaneringen. Svårigheterna är emellertid de
medelstora och kanske framför allt de relativt små byggprojekten. Vart och
ett av dessa har naturligtvis obetydlig effekt på sysselsättningen, men
tillsammans kommer de sannolikt att representera en ganska avsevärd del av
investeringarna enligt energisparprogrammet.

Enligt utskottets uppfattning är det från arbetsmarknadssynpunkt
önskvärt att man söker finna former för säsongmässig styrning av de
medelstora och kanske även de mindre projekten. Styrningen måste
emellertid utformas på ett smidigt sätt så att inte byråkratiska hinder kommer
att inverka negativt på fastighetsägarnas benägenhet att göra energisparande
investeringar. Det synes lämpligt att regeringen i samverkan med berörda
myndigheter och parterna på arbetsmarknaden undersöker om det är möjligt
att utforma ett smidigt system som ger den önskvärda säsongstyrningen.

Utöver det anförda har utskottet inte funnit anledning till något uttalande i
anslutning till propositionen eller de med anledning av densamma väckta
motionerna.

Stockholm den 14 mars 1978

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
EVA WINTHER

CU 1977/78:31

Närvarande: Eva Winther (fp), Bengt Fagerlund (s), Jan-Ivan Nilsson (c),
Ingemund Bengtsson (s), Birger Nilsson (s), Allan Gustafsson (c), Erik
Johansson i Simrishamn (s), Filip Fridolfsson (m), Arne Fransson (c), Elver
Jonsson (fp), Frida Berglund (s), Margaretha af Ugglas (m), Sune Johansson
(s), Anna Wohlin-Andersson (c) och Lars Ulander (s).

CU 1977/78:31

Bilaga 4

Utskottets
Förslag till

Lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

Härigenom föreskrives i fråga om byggnadsstadgan (1959:612)'
dels att i 44 a § och 48 a § ordet ”värmehushållning” skall bytas ut mot
ordet ”energihushållning”,
dels att 50 § skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

50 §

Byggnad skall underhållas så, att hållfastheten icke äventyras, att brandfara,
sanitär olägenhet eller vanprydnad icke uppkommer. Anordningar som
avses i 46 § andra stycket 5 skola hållas i stånd.

Byggnad eller del av byggnad, som
har utförts i enlighet med bestämmelserna
i 44 a sv, skall underhållas sä att
möjligheterna till god energihushållning
i skälig utsträckning bibehålles.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

'Stadgan omtryckt 1972:776. Senaste lydelse av 44 a 5 1975:817, 48 a 5 1977:22,
50 5 1977:1177.

CU 1977/78:31

Bilaga 5

Motionsyrkandenas behandling

Motion	Yrkande	Utskottets yttrande (s)	Utskottets hemställan (punkt)	Reserva- tion (nr)	Sär- skilt yttran- de (nr)
226 (fp)		19	8
388 (s)		29	30
393 (s)	1	17	5	6
	2	26	23
	3	23	15	9
	4	19	11
	5	18	6 a
	6	21	13	8
489 (s)		19	10	7
623 (c)		28	25
628 (fp)		19	8
637 (fp)	1	19	10	7
	2	29	28
	3	28	27
	4	29	29
840 (vpk)		28	25
845 (s)		24	18
846 (s)		23	17	10
851 (s)		25	20	11
866 (s)		26	23
1366 (apk)		28	26
1376 (c)		23	16
1380 (c)		19	9
1672 (s)		25	21
1673 (c)		28	27
1691 (m,s.		19	9
c, fp)
1693(vpk)	1	16,20	4, 12	5
	2	21	14

CU 1977/78:31

Innehåll

1 Propositionerna 1

2 Motionerna 2

3 Tillkommande uppgifter 4

3.1 Yttranden m. m 4

3.2 Vissa under handläggningen tillkomna uppgifter 5

3.3 Statistiska uppgifter 9

4 Utskottets yttrande 12

4.1 Utgångspunkter 12

4.2 Förslaget till energisparprogram 12

4.2.1 Omfattning 12

4.2.2 Inriktning 14

4.3 Genomförandefrågor 15

4.3.1 Allmänt 15

4.3.2 Frivilliga insatser och obligatorier 16

4.3.3 Finansiering 17

4.3.4 Energisparstödet 18

4.3.5 Kommunal planering m. m 20

4.3.6 Miljöpolitiskt program för resurshushållning

m. m 21

4.3.7 Teknisk rådgivning och besiktning 21

4.3.8 Vissa övriga kommunala uppgifter 22

4.3.9 Stöd till kommunerna m. m 22

4.3.10 Information och utbildning m. m 23

4.3.11 Ändringar i byggnadslagstiftningen 24

4.3.12 Vissa planeringsfrågor m 25

4.4 Ramar och anslag 26

4.5 Övriga frågor 28

5 Utskottets hemställan 30

Reservationer 33

1 Utgångspunkter 33

2 Omfattningen av ett program 34

3 Energisparandets inriktning 35

4 Allmänna genomförandefrågor 36

5 Inriktningen av frivilliga insatser 37

6 Finansiering 37

7 Individuell mätning m. m 38

8 Miljöpolitiskt program för resurshushållning m. m 38

9 Bidrag till kommunerna 39

10 Utbildning av fastighetsskötare m. fl 40

11 Energisparstöd till hus uppfört som fritidsbostad 40

Särskilt yttrande 41

Energibesparing i personalbodar 41

CU 1977/78:31

Bilagor 42

1 Finansutskottets yttrande 42

2 Näringsutskottets yttrande 51

3 Arbetsmarknadsutskottets yttrande 57

4 Utskottets förslag till lag om ändring i byggnadsstadgan

(1959:612) 60

5 Motionsyrkandenas behandling 61

GOTAB 58179 Slo