AU 1977/78:6

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1977/78:6

med anledning av motioner om facklig förtroendemans ställning på
arbetsplatsen, m. m.

Motionerna

1976/77:228 av Lars Werner m. fl. (vpk)

1 motionen yrkas att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag till
ändring av förtroendemannalagen, innebärande

1. att lagen även skall omfatta politisk verksamhet,

2. att fackföreningen blir suverän att själv avgöra vilken verksamhet som
skall bedrivas på betald arbetstid,

3. att endast fackförening har att avgöra vilken tid som behövs för att
fullgöra förtroendeuppdraget,

4. att ersättning till facklig förtroendeman för det fackliga arbetet utom
ordinarie arbetstid skall utgå oavsett om arbetsköparen är orsak till detta eller

ej,

5. att ersättning för resor som förtroendemannen behöver göra för att
fullgöra sitt uppdrag skall betalas av arbetsköparen,

6. att traktamente till förtroendemannen skall betalas när denne har att
fordra detta i enlighet med det avtal han lyder under,

7. att inget skadestånd skall kunna ådömas förtroendemannen eller den
fackliga organisationen för eventuell feltolkning av lagen.

Motionärerna sammanfattar sina förslag på följande sätt.

Gällande bestämmelser rörande facklig förtroendemans ställning på
arbetsplatsen är inte tillfredsställande. Begränsningen att endast rent facklig
verksamhet är tillåten och att det näraliggande politiska arbetet är förbjudet
bör tas bort. Fackföreningen skall själv vara den som avgör verksamhetsområdet.
Inte heller skall ersättning förarbete utanför den ordinarie arbetstiden,
ersättning för nödvändiga resor för förtroendemannen och därmed sammanhängande
traktamentsersättningar vara beroende av arbetsköparen. Den tid
som förtroendemannen anser sig behöva för det fackliga uppdragets fullföljande
skall fackföreningen suveränt bestämma. Skadestånd för eventuella
feltolkningar av lagen skall inte heller kunna ådömas förtroendemannen eller
den fackliga organsationen.

1976/77:889, yrkandet 2, av Tommy Franzén m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag till
lagstiftning i syfte att garantera de forskare de arbetande och deras fackliga
organisationer önskar engagera för forskningsarbete tillträde till arbetsplatserna.

Yrkandet 1 i motionen har behandlats i betänkandet AU 1976/77:21.

1 Riksdagen 1977/78. 18 sami. Nr 6

AU 1977/78:6

Motionärerna framhåller att ett problem som måste få sin lösning är att de
forskare som facket har eller på annat sätt anlitar också måste få obegränsat
tillträde till arbetsplatserna.

1976/77:892 av Birgitta Hambraeus m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att
forskare som arbetar för att undanröja hälsorisker i arbetsmiljön får tillgång
till nödvändiga data.

Det anförs i motionen bl. a. att forskare som intresserar sig för att
undersöka sådana kemikalier i arbetsmiljön som misstänks vara hälsofarliga
har svårt att få tillgång till den information de behöver. Enligt uppgift kan
företag hemligstämpla recept på kemikalier under åberopande av sekretessbehov.
Motionärerna medger att höga utvecklingskostnader motiverar
sekretessbehovet men anser att man kan komma förbi det problemet genom
att utvidga sekretessen till att omfatta även forskarna.

Gällande rätt

Lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen trädde i kraft
den 1 juli 1974.

Principen i lagen är att arbetsgivare på olika sätt skall underlätta för fackliga
förtroendemän med anställning hos arbetsgivaren att bedriva facklig verksamhet.
Den mest betydelsefulla rättigheten som en förtroendeman har är
rätten till ledighet från arbetet under den tid som behövs för det fackliga
uppdraget. Om det fackliga arbetet avser den egna arbetsplatsen har
förtroendemannen dessutom rätt till lön och andra anställningsförmåner
under ledigheten. Ledigheten får inte vara längre än som är rimligt med
hänsyn till förhållandena på den enskilda arbetsplatsen. Ledigheten skall
förläggas så att den inte medför betydande hinder för arbetets behöriga gång.
Vid tvist om innebörden av lagen eller avtal som grundar sig på denna har
facklig organisation tolkningsföreträde frånsett vissa undantagsfall. I sista
hand kan frågan prövas av arbetsdomstolen.

Förslag av nya arbetsrättskommittén

Omedelbart efter det att riksdagen på våren 1976 antagit lagen om
medbestämmande i arbetslivet tillsattes en ny arbetsrättslig utredning, som
antog benämningen Nya arbetsrättskommittén. Det uppdrogs åt kommittén
att ta upp vissa frågor med förtur. Till dem hören översyn av lagen om facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen. Kommittén har i oktober i år
redovisat sina överväganden i denna del av uppdraget i delbetänkandet
”Fackliga förtroendemän, möten på betald arbetstid och arbetslivsforskning”
(Ds A 1977:4).

Kommittén föreslår att den nuvarande lagen ersätts av en ny lag om

AU 1977/78:6

fackliga förtroendemän m. m. Huvudpunkterna i föreslagna förändringar
sammanfattas av kommittén på följande sätt.

1. Förtroendemannalagen utvidgas till att omfatta även facklig verksamhet
som bedrivs av förtroendeman som inte är anställd hos den
arbetsgivare som berörs av det fackliga uppdraget. Sådan förtroendeman får
rätt till tillträde till arbetsplats för att fullgöra sitt fackliga uppdrag.

2. Arbetstagarorganisation får rätt att samla anställda till fackliga möten på
betald arbetstid.

3. Forskare som bedriver arbetslivsforskning får på vissa villkor rätt till
tillträde till arbetsplats, där han skall genomföra sin forskningsuppgift.

Till kommitténs betänkande har fogats två reservationer och sex särskilda
yttranden.

Tidigare riksdagsbehandling

Yrkanden motsvarande punkterna 1, 3, 4 och 7 i motionen 228 har
motionsledes tidigare framställts i riksdagen, se InU 1975:15 och 1975/76:45
(s. 68). Yrkandena har avslagits av riksdagen med hänvisning bl. a. till
kommande översyn av lagen om facklig förtroendemans ställning på
arbetsplatsen.

Även frågan om forskares tillträde till arbetsplatserna har tidigare prövats
av riksdagen, nämligen i samband med 1976 års beslut om information,
utbildning och forskning rörande medbestämmande i arbetslivet. Riksdagen
avslog då ett motionsyrkande om att forskares rätt till tillträde till arbetsplatserna
skulle garanteras i lag och hänvisade därvid till att frågan skulle komma
att utredas (InU 1975/76:46 s. 8).

Utskottet

I två av de tre motioner från januari 1977 som utskottet tar upp till
behandling i detta betänkande begärs förslag till ändringar i lagen om facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen. Även yrkandet i den tredje
motionen har anknytning till samma lag.

Som framgår av framställningen i det föregående har nya arbetsrättskommittén
i oktober i år lagt fram förslag till en ny lag om fackliga förtroendemän
m. m., avsedd att ersätta den nuvarande lagen. De förutsättningar under
vilka motionerna väcktes har därmed förändrats.

En av huvudpunkterna i kommitténs förslag är att forskare skall på vissa
villkor få rätt till tillträde till arbetsplatserna. Det skall därvid vara fråga om
arbetslivsforskning, och forskningsuppgiften skall vara godkänd av central
arbetstagarorganisation. Det i motionen 889 av Tommy Franzén m. fl. (vpk)
framställda yrkandet om förslag till en i lag garanterad rätt till tillträde till
arbetsplatserna för forskare som anlitas av arbetstagarna och deras fackliga
organisationer är därmed redan aktualiserat hos regeringen. Motionen bör för

AU 1977/78:6

den skull inte föranleda någon åtgärd.

Det kan däremot konstateras att kommittéförslaget endast på vissa punkter
tillgodoser de långtgående yrkanden på omarbetning av lagstiftningen om
fackliga Jbrtroendemän som framställs i vpk:s partimotion 228. I den
motionen yrkas att förtroendemannalagen skall ändras så att lagen omfattar
inte bara facklig utan även politisk verksamhet på arbetsplatserna.

Motionärerna vill också att fackföreningen ensam skall kunna avgöra
facklig utan även politisk verksamhet på arbetsplatserna.

Motionärerna vill också att fackföreningen ensam skall kunna avgöra
vilken verksamhet som skall bedrivas på betald tid liksom den tid som behövs
för att facklig förtroendeman skall kunna fullgöra sitt uppdrag. Det yrkas
vidare att man skall upphäva det skadeståndsansvar som kan uppkomma för
facklig organisation eller förtroendeman vid feltolkning av lagen. Slutligen
begärs att facklig förtroendemans rätt till ersättning från arbetsgivaren skall
vidgas i olika hänseenden.

Med facklig verksamhet avses i den nuvarande förtroendemannalagen i
första hand uppgifter som direkt rör arbetstagarnas intressen i förhållande till
den enskilde arbetsgivaren och uppgifter som med stöd av kollektivavtal skall
fullgöras av arbetsplatsens fackliga förtroendemän. Förtroendemannalagen
går dock längre än så. Med facklig verksamhet jämställs även uppgifter som
utan att gälla förhållandet till den enskilde arbetsgivaren ändå berör de
anställdas ställning som arbetstagare, exempelvis information om utbildningsmöjligheter.
Utanför facklig verksamhet i lagens mening faller bl. a.
politisk verksamhet. En allmän begränsning av den fackliga verksamheten
ligger i att den skall stå i rimlig proportion till förhållandena på den egna
arbetsplatsen. En annan begränsning ligger i utformningen av reglerna om
ledighet för fackligt arbete. Ledigheten skall ha skälig omfattning med
hänsyn till förhållandena på arbetsplatsen, och den får inte förläggas så, att
den medför betydande hinder för arbetets behöriga gång. Det är enligt lagen
fullt möjligt att genom kollektivavtal vidga den fackliga verksamheten utöver
vad som följer av lagen, t. ex. beträffande politisk verksamhet, liksom att
avtalsreglera ledighetens omfattning och förläggning. Vid tvist om verksamhetens
innehåll eller ledighetens omfattning och förläggning gäller normalt
den fackliga organisationens mening om lagens eller kollektivavtalets rätta
innebörd intill dess tvisten har slutligt prövats. Den fackliga organisationen
utövar emellertid detta s. k. tolkningsföreträde under skadeståndsansvar för
felaktig tillämpning av lagen eller kollektivavtal.

Nya arbetsrättskommitténs förslag till ny förtroendemannalag innebär
ingen förändring i de huvudprinciper som ovan redovisats bortsett från att
begreppet facklig verksamhet enligt kommittén skall utsträckas att gälla även
interna föreningsangelägenheter som i dag faller utanför lagens tillämpningsområde.

Utskottet är inte berett att med anledning av motionen föreslå ändringar i
lagens regler om den fackliga verksamheten, ledighet och skadestånd. Vad

AU 1977/78:6

särskilt gäller skadeståndsreglerna vill utskottet tillägga att dessa endast avser
missbruksfall, och den enskilde förtroendemannen kan över huvud taget inte
bli skadeståndsskyldig såvida han inte handlar i strid med den egna
organisationens beslut. Utskottet avstyrker på grund av det anförda och med
hänvisning till den fortsatta beredningen av utredningsförslaget motionen i
nu behandlade delar.

Vad slutligen beträffar de i motionen aktualiserade ersättningsfrågorna
noterar utskottet att nya arbetsrättskommittén föreslagit utvidgningar av dels
förtroendemannens möjligheter att utföra fackligt arbete på betald arbetstid,
dels rätten till ersättning för övertidsarbete och till reseersättning och
traktamente. Dessa frågor kommer alltså att prövas i det lagstiftningsarbete
som pågår. Med hänvisning härtill och då vad i övrigt anförts i motionen i
denna del inte föranleder utskottet att göra något särskilt uttalande avstyrks
motionen även i detta avsnitt.

En speciell fråga om forskares tillträde till arbetsplatserna tas upp i
motionen 892 av Birgitta Hambraeus m. fl. (c). Det hävdas att företagens
behov att sekretessbelägga recept på kemikalier kan göra det svårt för forskare
att få tillgång till nödvändiga data vid undersökningar av hälsorisker i
arbetsmiljön. Motionärerna vill att sådana åtgärder vidtas att forskarna får
tillgång till nödvändiga data och anger som en lösning på problemet att
forskarna åläggs sekretesskyldighet.

Som tidigare nämnts har nya arbetsrättskommittén föreslagit att forskare
som bedriver arbetslivsforskning på vissa villkor skall få rätt till tillträde till
arbetsplats och där vara verksam i den omfattning som behövs för
forskningsuppgiften. Det är avsett att forskaren därvid skall åläggas straffsanktionerad
tystnadsplikt när det gäller t. ex. yrkeshemligheter. Utskottet är
för dagen inte berett att ta ställning till i vad mån ett förslag av denna art löser
det av motionärerna resta problemet men utgår från att det kommer att
beröras vid den fortsatta behandlingen av kommitténs betänkande. Det bör
samtidigt erinras om att frågan om användningen av kemikalier och de risker
det medför för arbetsmiljön har behandlats i propositionen 1976/77:149 om
arbetsmiljölag m. m. Utan att ingå på enskildheter i det lagförslag som i
dagarna kommer att debatteras i kammaren skall här endast allmänt
konstateras att den nya arbetsmiljölagen får en starkare inriktning på de
kemiska hälsoriskerna i arbetslivet än nu gällande arbetarskyddslag.

Avslutningsvis vill utskottet framhålla att även lagen (1973:329) om hälsooch
miljöfarliga varor har betydelse i sammanhanget.

Med hänsyn till det anförda bör motionen 892 inte föranleda någon
åtgärd.

Utskottet hemställer

1. beträffande i lag garanterad tillträdesrätt till arbetsplatser för
forskare att motionen 1976/77:889, yrkandet 2, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

AU 1977/78:6

2. beträffande omarbetning av lagen om .facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen att riksdagen avslår motionen 1976/
77:228,

3. beträffande forskares tillgång till nödvändiga data vid undersökning
av kemiska hälsorisker i arbetsmiljön att motionen 1976/
77:892 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 november 1977

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

ROLF WIRTÉN

Närvarande: Rolf Wirtén (fp), Bengt Fagerlund (s), Jan-Ivan Nilsson (c), Alf
Wennerfors (m). Birger Nilsson (s), Allan Gustafsson (c), Erik Johansson i
Simrishamn (s), Filip Fridolfsson (m), Arne Fransson (c). Bernt Nilsson (s),
Elver Jonsson (fp), Pär Granstedt (c). Frida Berglund (s), Anna-Greta Leijon
(s) och Lars Ulander (s).

■

GOTAB 55977 Stockholm 1977