Arbetsmarknadsutskottets betänkande

AU 1977/78:41

1977/78: 41

med anledning av propositionen 1977/78:150 med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1978/79, m. m. (kompletteringsproposition),
såvitt avser arbetsmarknadsdepartementets
verksamhetsområde, jämte motion

I betänkandet behandlas

dels propositionen 1977/78: 150 med förslag till slutlig reglering av
statsbudgeten för budgetåret 1978/79, m. m. såvitt avser bilagan 3 (arbetsmarknadsdepartementet),

dels den med anledning av propositionen väckta motionen 1977/78:
1973 av Olof Palme m. fl. (s).

Propositionen

I propositionen har regeringen efter föredragning av statsrådet Wirtén
föreslagit riksdagen att

1. den tillfälliga höjningen till 25 kr. per timme av bidraget till utbildning
vid påtaglig risk för permittering och bidraget till utbildning i
kombination med nyanställning skall gälla även under andra halvåret
1978,

2. det tillfälliga sysselsättningsbidraget till vissa företag med dominerande
ställning på orten får utgå även under andra halvåret 1978,

3. godkänna de av statsrådet Wirtén förordade riktlinjerna för ett
tillfälligt nyrekryteringsbidrag,

4. bemyndiga regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
att förlänga giltighetstiden för statliga garantier för lageruppbyggnadslån,

5. till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1978/79
under tolfte huvudtiteln utöver tidigare anvisat anslag anvisa ytterligare
200 000 000 kr.,

6. till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1978/79 under
tolfte huvudtiteln utöver tidigare anvisat reservationsanslag anvisa ytterligare
100 000 000 kr.,

7. till Tillfälligt sysselsättningsstöd för budgetåret 1978/79 under
tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 150 000 000 kr.

1 Riksdagen 1977/78.18 sami. Nr 41

AU 1977/78: 41

Motionen

1977/78:1973 av Olof Palme m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av ökat statligt byggande,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om förstärkning av arbetsmarknadsverkets resurser,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om redovisning av överväganden rörande samordning av reglerna för
vissa arbetsmarknadspolitiska bidrag,

4. godkänner de riktlinjer för ett tillfälligt nyrekryteringsbidrag som
förordas i motionen,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om särskild information till de anställda och deras organisationer rörande
tillfälligt nyrekryteringsbidrag.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motionen 1977/78: 1970, sorn
behandlas i FiU 1977/78: 40.

Utskottet

I bilaga 3 till kompletteringspropositionen presenteras förslag som
har till syfte att stödja sysselsättningen i främst industrisektorn. Enligt
den reviderade finansplanen börjar industriproduktionen stabiliseras.
En viss ökning väntas under år 1978 i förhållande till år 1977. En mer
betydande produktionsuppgång kan väntas först under år 1979. Med
hänsyn till att stora delar av industrin har betydande kapacitetsöverskott
bedöms en produktionsökning inte omedelbart medföra större
personalbehov i företagen. På kort sikt är det tvärtom så att flera faktorer
pekar på risk för fortsatta personalinskränkningar.

Mot den angivna bakgrunden framhålls i propositionen att det är
angeläget att under andra halvåret i år bibehålla de särskilda medel
som satts in för att stödja sysselsättningen i företagen. Det föreslås sålunda
att den tillfälliga höjningen till 25 kr. per timme till utbildning av
permitteringshotad personal (”25-kronan”) och bidraget till utbildning
i kombination med nyanställning bör förlängas att gälla även under
andra halvåret 1978. Detsamma föreslås i fråga om det tillfälliga sysselsättningsbidraget
till vissa företag med dominerande ställning på orten,
det s. k. 75 %-bidraget. Som följd av förslagen begärs anslagsuppräkning
med 200 milj. kr. för de förlängda utbildningsbidragen och 100
milj. kr. för förlängningen av det tillfälliga sysselsättningsbidraget.

Utskottet delar den i propositionen gjorda bedömningen av sysselsättningsläget
och tillstyrker därför de redovisade förslagen.

I propositionen erinras vidare om att riksdagen redan bemyndigat

AU 1977/78: 41

regeringen att förlänga det s. k. äldrestödet till tekoindustrin till utgången
av år 1978. Arbetsmarknadsministern anmäler nu att han senare
ämnar föreslå en förlängning av stödet och att han därvid skall ta ställning
till en eventuell förändring av reglerna när det gäller företag som
sysslar med import (jfr AU 1977/78: 19, rskr 1977/78: 87).

Frågan om att förbättra sysselsättningsläget i byggnadssektorn tas
upp i den socialdemokratiska motionen. Motionärerna pekar på att antalet
arbetslösa i Byggnadsarbetarnas kassa i april i år uppgick till över
7 000, vilket är 6,4 % av medlemsantalet. För att förebygga en stor
arbetslöshet i byggnadssektorn nästa vinter föreslår motionärerna att
regeringen omgående vidtar åtgärder för att öka den offentliga byggnadsverksamheten.

Utskottet instämmer med motionärerna i att det finns skäl att, som
tidigare skett, genom tidigareläggning av offentligt byggande och på
annat sätt stimulera byggnadssektorn. Enligt vad utskottet inhämtat
förbereds åtgärder av det slaget i regeringens kansli på grundval av en
framställning från arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Resultatet av dessa
överväganden kan väntas inom kort. Med hänsyn till det anförda kan
det inte anses påkallat med något initiativ från riksdagens sida och
motionsyrkandet bör således inte föranleda någon åtgärd.

Propositionen innehåller också en begäran om bemyndigande för
regeringen att vid behov förlänga giltighetstiden till den 1 januari 1979
för statliga garantier för lageruppbyggnadslån. Lånegarantier uppges
f. n. kvarstå för ca 25 lån på sammanlagt 120 milj. kr. Systemet är
under avveckling. Förlängda garantier skall endast komma i fråga för
företag med betydande överlager. Utskottet har inte något att erinra
mot att regeringen får det begärda bemyndigandet.

Utskottet går härefter över till förslaget om att introducera en ny
stödform inom arbetsmarknadspolitiken, benämnd tillfälligt nyrekryteringsbidrag.

Tanken med detta bidrag är att det skall stimulera företag med förväntningar
om ökad avsättning och produktion att tidigarelägga sådan
nyrekrytering av personal som expansionen beräknas föranleda. Avsikten
är sålunda att i förväg ta till vara rekryteringseffekterna av en
väntad konjunkturuppgång och därmed hålla tillbaka en väntad fortsatt
nedgång av det totala antalet industrisysselsatta.

Det nya bidraget föreslås utgå till tillverkningsindustri, varuhandel
och övriga servicenäringar. Bidraget skall utgå för den nettoökning av
antalet anställda som ett företag kan uppvisa under bidragsperioden.
Enligt förslaget skall vidare en förutsättning för stödet vara att företaget
förbinder sig att under bidragsperioden låta all nyrekryterad personal
genomgå ett fastställt introduktionsprogram. Reglerna härför
skall enligt propositionen fastställas av AMS efter samråd med arbetsmarknadsparternas
centrala organisationer.

It Riksdagen 1977/78.18 sami. Nr 41

AU 1977/78: 41

Bidragsperioden föreslås omfatta perioden den 1 juli 1978—den 31
mars 1979. Bidrag skall alltså utgå för den nettoökning av personalen
som uppnås under bidragsperioden och som kvarstår den 1 juli 1979.
För att underlätta kontrollen i inledningsskedet får vid beräkning av
personalökningen utgångsvärdet inte understiga personalstyrkans storlek
vid månadsskiftet april/maj 1978. En viktig förutsättning för att bidragsformen
skall få avsedd effekt är att den blir av tillfällig karaktär. Det
bör därför redan nu slås fast att bidragsperioden ej skall förlängas efter
den 31 mars 1979.

I propositionen föreslås att bidragsbeloppen skall sättas högre ju tidigare
personalrekryteringen sker. För ökning av personalen under 3:e
kvartalet i år föreslås 12 000 kr. per heltidssysselsatt. Motsvarande belopp
för rekrytering under sista kvartalet i år och första kvartalet 1979
föreslås till 8 000 resp. 4 000 kr.

Vid beräkning av bidragets storlek skall antalet anställda omräknas
i heltidssysselsatta. Bidraget skall enligt förslaget betalas ut vid kontrollperiodens
slut.

I propositionen betonas att det nya bidraget inte får urholka effekten
av existerande sysselsättningspolitiska åtgärder för särskilt utsatta grupper.
Nyrekryteringsbidraget måste därför i vissa fall gå att kombinera
med andra bidrag. Det föreslås ankomma på regeringen att bestämma
härom.

När det gäller administrationen av det föreslagna nyrekryteringsbidraget
framhåller statsrådet Wirtén att regler och kontrollrutiner måste
vara så enkla som möjligt. Handläggningen föreslås åligga AMS eller,
efter styrelsens bemyndigande, länsarbetsnämnderna. Företrädare för
personalen vid de berörda företagen bör beredas tillfälle att avge yttrande
innan den ansvariga myndigheten beslutar om bidrag.

Avsikten är att regeringen skall lämna närmare föreskrifter för bidraget
samt besluta om vilka särskilda informationsinsatser som bör
göras vid introduktionen av detsamma.

Kostnaderna för nyrekryteringsbidraget kan enligt propositionen inte
exakt anges men dessa beräknas rymmas inom en ram av 150 milj. kr.
Detta belopp föreslås därför bli anvisat som ett reservationsanslag.

Mot bakgrund av de tidigare redovisade bedömningarna av efterfrågan
på arbetskraft under innevarande och nästa år finns det goda
skäl att som regeringen föreslår pröva ett bidrag som stimulerar till
tidigareläggning av anställningar. Ett nyrekryteringsbidrag utformat efter
de principer som anges i propositionen är ett intressant tillskott till
den arbetsmarknadspolitiska medelsarsenalen. Då vi saknar erfarenheter
av denna typ av medel får verksamheten naturligen betraktas som
ett försök. Utskottet utgår från att effekterna utvärderas.

Det föreligger inga motionsyrkanden om avslag på principen att någon
form av nyrekryteringsbidrag bör införas. Socialdemokraterna vill

AU 1977/78: 41

emellertid ha en annan uppläggning av verksamheten. De anser att bidraget
bör ges en utformning så att det direkt kan användas som ett
medel att stödja de arbetssökande som har svårast att hävda sig av
egen kraft. Bidrag bör inte utgå generellt för all personalökning utan
endast för person som vid rekryteringstillfället är arbetslös, inbegripande
nytillträdande som söker arbete, eller som sysselsätts genom beredskapsarbete,
arbetsmarknadsutbildning eller genom särskilda arbetsvårdsinsatser
eller för vilken utgår tillfälligt sysselsättningsbidrag till
företag med dominerande ställning på orten.

Som en naturlig följd av detta förslag föreslår motionärerna att ett
bidragsvillkor skall vara att rekryteringen sker genom arbetsförmedlingen.
Med en sådan ordning stärks förmedlingens möjligheter att påverka
företagen att anställa t. ex. människor som nu står inför hotet om
en långvarig och kanske definitiv utslagning från arbetsmarknaden. Administrationen
skulle också enligt motionärerna förenklas eftersom företaget
vid ansökan om bidrag endast behöver uppge antal nyanställda
som kvarstår i anställning vid kvalifikationsperiodens utgång samt rekryteringstidpunkt.

Motionärerna är medvetna om att deras förslag ställer ökade krav
på arbetsförmedlingen. De begär därför att förmedlingen skall tillföras
ytterligare resurser och hänvisar till AMS framställningar i den frågan.

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning. En snävare inriktning
när det gäller den stödberättigade kretsen, såsom motionärerna föreslår,
kommer otvivelaktigt att få negativa effekter för sysselsättningen i stort.
Därmed är det risk att man inte uppnår vad den nya stödformen syftar
till, nämligen att med en koncentrerad insats under en begränsad tid
förbättra sysselsättningen i näringslivet i väntan på en konjunkturuppgång.
Det går heller inte att komma ifrån att den selektiva användningen
av stödet, som socialdemokraterna förordar, förutsätter en mer
omfattande administration. Om avsikten är att premiera endast nettoökning
av arbetskraften går det inte att begränsa personalredovisningen
till endast de personer som anvisats av arbetsförmedlingen. Med hänsyn
till stödets karaktär är det en väsentlig synpunkt att det blir så lättadministrerat
som möjligt för både företagen och arbetsförmedlingen.

Att stöd utgår även för arbetskraft som inte är föremål för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder i vid mening hindrar inte att arbetsförmedlingen
bör ha god nytta av det nya stödet vid kontakt med företag även
när det gäller att verka för placering av arbetssökande som är arbetslösa
eller har särskilda svårigheter. En avgörande faktor härvidlag är
att förmedlingen får kunskap om på vilka arbetsplatser man inom den
närmaste framtiden umgås med rekryteringsplaner. Mot denna bakgrund
förutsätter utskottet att regeringen överväger att som ett villkor
för stöd uppställa förutsättningen att företag före en aktuell rekrytering
anmäler sina planer till arbetsförmedlingen. I län utan obligatorisk

AU 1977/78: 41

platsanmälan finns det problem med en sådan konstruktion, bl. a. med
hänsyn till de informationssvårigheter som alltid föreligger vid reformer
av nu ifrågavarande slag. Stödvillkoren bör utformas så att det blir
möjligt att i enstaka fall medge undantag från anmälningsskyldigheten
exempelvis för rekrytering som avser endast ett mindre antal personer
och då det uppenbart berott på bristande information.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de behandlade
förslagen i den socialdemokratiska motionen. I anslutning till att i motionen
sägs att bidrag inte bör utgå vid återbesättande av vakanser vill
utskottet framhålla att så inte är avsikten. Endast nettoökning som är
bestående vid bidragsperiodens slut skall premieras. När det gäller behovet
av personalökning hos arbetsförmedlingen hänvisar utskottet till
AU 1977/78: 40, där utskottet förutsatt att regeringen skall ta upp den
frågan i höst.

Som framgår av propositionen är avsikten att företrädare för personalen
vid de berörda företagen skall ha beretts tillfälle att yttra sig innan
myndigheterna beslutar om bidrag. Socialdemokraterna föreslår att om
en bidragsansökan avstyrks av facklig organisation skall frågan hänskjutas
till högre beslutande organ inom myndigheten. Det får ankomma på
regeringen att utforma regler för administrationen av bidraget och därvid
ta ställning till på vilken nivå beslut i olika frågor skall fattas. I det
sammanhanget får man pröva det aktuella uppslaget. Därmed har utskottet
besvarat även denna del av motionen.

Såsom framhålls i propositionen måste det föreslagna nyrekryteringsbidraget
samordnas med andra bidrag som utgår för att stödja utsatta
grupper på arbetsmarknaden. Denna samordning bör ske på ett sådant
sätt att utsatta grupper inte får sin position försämrad i förhållande till
andra grupper. Det är viktigt att denna fråga snabbt klaras ut av regeringen
så att informationen om reformen kommer att omfatta även dessa
förhållanden. Vad utskottet anfört i denna fråga, som också tagits upp
i socialdemokraternas motion, bör regeringen underrättas om. Likaså
vill utskottet att regeringen särskilt skall beakta informationsfrågan.
Även de problemen tas upp i den socialdemokratiska motionen. Såsom
där anförs är det viktigt med effektiva informationsinsatser till de anställda
och deras organisationer, inte minst med hänsyn till de kontrollinsatser
som lokala fackliga organisationer förutsätts ta på sig. Men
lika viktigt är att informationen får en sådan utformning att den når
företagen och att den får ett snabbt genomslag eftersom bidragsperioden
är avsedd att inledas inom kort. Utskottet har tidigare i betänkandet
utgått från att effekterna av det nya stödet kommer att utvärderas. Det
ter sig naturligt att en sådan utvärdering i någon form redovisas för
riksdagen.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet de föreslagna riktlinjerna för
nyrekryteringsbidraget, med de tillägg och markeringar som framgår

AU 1977/78: 41

ovan. Även den begärda medelsanvisningen tillstyrks. Därmed har propositionen
i aktuella delar i sin helhet biträtts av utskottet. Vad ovan
anförts innebär vidare att yrkandena 1, 2 och 4 i motionen inte bör föranleda
någon åtgärd, medan riksdagen bör göra tillkännagivanden med
anledning av yrkandena 3 och 5.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78: 150 i förevarande
del godkänner att den tillfälliga höjningen till 25 kr.
per timme av bidraget till utbildning vid påtaglig risk för permittering
och bidraget till utbildning i kombination med nyanställning
skall gälla även under andra halvåret 1978,

2. att riksdagen med bifall till propositionens förslag godkänner
att det tillfälliga sysselsättningsbidraget till vissa företag med
dominerande ställning på orten får utgå även under andra
halvåret 1978,

3. beträffande ökat statligt byggande att motionen 1977/78: 1973,
yrkandet 1, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

4. att riksdagen med bifall till propositionens förslag bemyndigar
regeringen eller myndighet sorn regeringen bestämmer att förlänga
giltighetstiden för statliga garantier för lageruppbyggnadslån,

5. att riksdagen med avslag på motionen 1977/78: 1973, yrkandet
4, godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna för ett
tillfälligt nyrekryteringsbidrag,

6. beträffande förstärkning av arbetsmarknadsverkets personalresurser
att riksdagen avslår motionen 1977/78: 1973, yrkandet
2,

7. beträffande samordning av nyrekryteringsbidraget med andra
bidragsformer, information om bidraget, m. m. att riksdagen
med anledning av motionen 1977/78: 1973, yrkandena 3 och 5,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. att riksdagen — med ändring av tidigare beslut1 — till Bidrag
till arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1978/79 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag av 1 734 550 000 kr.,

9. att — med ändring av tidigare beslut2 — riksdagen till Sysselsättningsskapande
åtgärder för budgetåret 1978/79 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1 792 400 000 kr.,

10. att riksdagen till Tillfälligt sysselsättningsstöd för budgetåret
1978/79 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 150 000 000 kr.

1 Prop. 1977/78: 100 bil. 15, AU 1977/78: 21 hemst. p. 25, rskr 1977/78:
189, prop. 1977/78: 130, AU 1977/78: 32 hemst. p. 7, rskr 1977/78: 251.

2 Prop. 1977/78: 100 bil. 15, AU 1977/78: 21 hemst. p. 40, rskr 1977/78:
189.

AU 1977/78: 41

Stockholm den 23 maj 1978

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
EVA WINTHER

Närvarande: Eva Winther (fp), Alf Wennerfors (m), Ingemund Bengtsson
(s), Birger Nilsson (s), Gördis Hörnlund (s), Allan Gustafsson (c),
Erik Johansson i Simrishamn (s), Filip Fridolfsson (m), Ingrid Ludvigsson
(s), Arne Fransson (c), Bernt Nilsson (s), Elver Jonsson (fp),
Pär Granstedt (c), Frida Berglund (s) och Rune Johnsson i Mölndal (c).

Reservationer

Ingemund Bengtsson, Birger Nilsson, Gördis Hörnlund, Erik Johansson
i Simrishamn, Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson och Frida Berglund
(alla s) har avgivit följande reservationer till betänkandet:

1. Allmän motivering

Reservanterna anser att det stycke på s. 2 som börjar ”Utskottet
delar” bort ha följande lydelse:

Sorn ovan framgår har de i propositionen föreslagna arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna sin utgångspunkt i en mera allmän uppgång som
regeringen anser sig kunna spåra i tillgängliga prognoser. Som de socialdemokratiska
motionärerna framhåller är underlaget för regeringens
bedömningar härvidlag bräckligt.

Med hänsyn till de kvarstående sysselsättningsproblemen finns det
anledning att året ut fortsätta med de stödformer som brukar benämnas
25-kronan och 75 %-bidraget. Detsamma gäller för bidraget till utbildning
i kombination med nyanställning. I dessa frågor godtas därför
propositionen.

2. Ökat statligt byggande (mom. 3)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar ”Utskottet
instämmer” och slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:
Byggnadssektorn är av strategisk betydelse för sysselsättningen i stort.
Arbetslösheten i branschen är besvärande. Bostadsbristen har blivit en
realitet på många orter, och problemen på det området kommer att öka.
Likaså finns det ett uppdämt behov av byggnadsinvesteringar på den

AU 1977/78: 41

offentliga sektorn. Utskottet vill med hänvisning till det anförda stryka
under vikten av att regeringen vidtar kraftfulla åtgärder för att öka
byggandet. I det här sammanhanget finns det anledning att framhålla
möjligheten att genom tidigareläggning och på annat sätt stödja det
offentliga byggandet. AMS har nyligen lämnat en framställning i ärendet.
Regeringen bör snabbt fatta beslut i enlighet med vad här anförts,
som i sin tur bygger på den socialdemokratiska motionen. Vad utskottet
anfört med anledning av motionsyrkandet bör regeringen underrättas
om.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande ökat statligt byggande att riksdagen med bifall till
motionen 1977/78: 1973, yrkandet 1, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

3. Riktlinjerna för ett tillfälligt nyrekryteringsbidrag och förstärkning
av arbetsmarknadsverkets personalresurser m. m. (mom. 5 och 6)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar ”Mot bakgrund”
och på s. 6 slutar ”av motionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig positivt till att man nu prövar någon form av
bidrag som den närmaste tiden stimulerar företagen att nyrekrytera
arbetskraft. En sådan åtgärd ligger i linje med socialdemokraternas
krav på en mera offensivt inriktad arbetsmarknadspolitik.

Allmänt sett måste emellertid betonas att en förutsättning för att ett
uyrekryteringsbidrag skall ge positiva effekter är att det ingår som ett
led i en politik att genom riktade åtgärder skapa ökad aktivitet i ekonomin
och därmed hävda den totala efterfrågan på personal.

Det förslag som läggs fram i propositionen har betänkliga brister.
Regeringen har inte tagit till vara möjligheterna att använda bidraget
som ett medel att stödja de grupper på arbetsmarknaden som är särskilt
utsatta. Regeringens konstruktion är snarare att betrakta som en allmän
subvention av expansiva företags lönekostnader. Även eftersökt arbetskraft,
som utan svårighet hävdar sig av egen kraft, kommer att subventioneras.
En sådan konstruktion innebär, förutom en felaktig användning
av statens resurser, uppenbara risker från löneglidningssynpunkt.

Mot bakgrund av det anförda, som innebär att utskottet instämmer
i den framförda kritiken i den socialdemokratiska motionen, föreslår
utskottet att nyrekryteringsbidraget utformas på ett annat sätt än som
skett i propositionen. Utgångspunkten bör vara de förslag socialdemokraterna
för fram.

Bidragen bör endast utgå för person som vid rekryteringstillfället är

AU 1977/78: 41

arbetslös, inbegripande nytillträdande som söker arbete, eller som sysselsätts
genom beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning eller genom
särskilda arbetsvårdsinsatser, eller för vilken utgår äldrestöd inom tekoindustrin
eller tillfälligt sysselsättningsbidrag till företag med dominerande
ställning på orten.

Med en sådan uppläggning av bidragsverksamheten får arbetsförmedlingen
ett effektivt instrument när det gäller att placera den delen
av arbetskraften som har störst svårigheter att hävda sig av egen kraft
och som tenderar att ”bli över” även i samband med en ökad efterfrågan
på arbetskraft. I detta sammanhang kan utskottet inte underlåta att
uttala sin förvåning över att i propositionen uttalas att en ordning som
innebär att stödet begränsas till vissa målgrupper kan ”uppfattas som
diskriminerande mot sådana grupper och enskilda som faller utanför
denna avgränsning”. En sådan inställning står i direkt strid med de
grundläggande värderingar som är utgångspunkten för den arbetsmarknadspolitik
som socialdemokratin utvecklat sedan 1930-talet och till
vilken även en del av de nuvarande regeringspartierna i andra sammanhang
åtminstone formellt brukar ansluta sig. Det av utskottet skisserade
systemet förutsätter att företagen har direkt kontakt med förmedlingen
i varje enskilt fall. En sådan kontakt torde också vara nödvändig med
hänsyn till att ett bidragsvillkor måste vara att företagen lägger upp
introduktionsprogram för de nyanställda.

I likhet med propositionen utgår utskottet från att de lokala fackliga
organisationerna skall yttra sig över bidragsansökningar och därmed i
praktiken ta på sig en del av kontrollen av verksamheten. För att kontrollen
skall bli effektiv är det naturligt att organisationen får uppgift
om för vilka personer bidrag skall kunna utgå. Några större administrativa
problem torde detta inte medföra. I princip bör vidare gälla att om
en lokal facklig organisation avstyrkt bifall till bidragsansökan så skall
ärendet prövas av AMS centralt.

När det gäller bidragsperiodens längd och bidragsbeloppens storlek
biträder utskottet propositionen.

Utskottet är medvetet om att de förslag som här lagts fram — liksom
f. ö. i propositionen — kommer att ställa ökade krav på arbetsförmedlingen.
AMS bör därför få möjlighet att i behövlig omfattning nyanställa
personal. Från samhällsekonomisk synpunkt är i detta läge en utbyggnad
av förmedlingsorganisationen för att skaffa arbete åt svårplacerade
en riktig åtgärd. En framställning om personalförstärkning från
AMS bör regeringen därför pröva i positiv anda. Utskottet förutsätter
att regeringen återkommer i anslagsfrågan i samband med tilläggsbudget
I för nästa budgetår.

dels att det stycke på s. 6 som börjar ”Sammanfattningsvis tillstyrker”
utgår,

AU 1977/78: 41

dels att utskottets hemställan under 5 och 6 bort ha följande lydelse:

5. beträffande riktlinjer för ett tillfälligt nyrekryteringsbidrag att
riksdagen med anledning av propositionen samt med bifall till
motionen 1977/78: 1973, yrkandet 4, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande förstärkning av arbetsmarknadsverkets personalresurser
att riksdagen med bifall till motionen 1977/78: 1973,
yrkandet 2, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780058

' i ii o " ■■ ■■1 ■'u •

' ; ‘v‘ ’• 1 ■ ■ ;. •' / • :■ '

: • ' : gf •

. j ifi :

■ • ■ 1 ■

’■ -v. v ■ ; ■