Arbetsmarknadsutskottets betänkande

AU 1977/78: 30

1977/78: 30

med anledning av propositionen 1977/78: 90 om ändring i utlänningslagen
(1954:193), m. m., jämte motioner

I betänkandet behandlas propositionen 1977/78: 90, de under allmänna
motionstiden väckta motionerna 1977/78: 482, 565 och 1332 samt de
med anledning av propositionen väckta motionerna 1977/78: 1728, 1754
och 1755.

Propositionen

I propositionen 1977/78: 90 (arbetsmarknadsdepartementet) har regeringen
efter föredragning av statsrådet Ullsten samt efter inhämtande
av yttrande från lagrådet föreslagit att riksdagen

dels antar de inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslagen
till

1. lag om ändring i utlänningslagen (1954: 193),

2. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429),

3. lag om ändring i lagen (1971: 52) om skatterätt, fastighetstaxerings rätt

och länsrätt,

dels godkänner de riktlinjer i fråga om meddelande av uppehållstillstånd
för gäststuderande som förordas i propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Handläggningen av utlänningsärenden tar ofta lång tid. I propositionen
föreslås vissa ändringar i bl. a. utlänningslagen (1954: 193) som
syftar till att förkorta väntetiderna i främst ärenden angående uppehållsoch
arbetstillstånd samt förpassning.

I sammanhanget behandlas frågan om inrättande av en fristående
slutlig besvärsinstans, som i regeringens ställe skulle pröva besvär över
beslut av statens invandrarverk (SIV) i avvisnings- och förpassningsärenden
samt vissa verkställighetsärenden. I propositionen förordas att
regeringen liksom hittills prövar besvärsärendena.

Utlänningsnämnden har till uppgift bl. a. att avge yttrande i ärende
hos SIV om förpassning av utlänning. Tidigare hade nämnden framför
allt avgörande betydelse för utlänningens rätt att besvära sig över SIV:s
beslut i awisnings- eller förpassningsärenden. Genom införande fr. o. m.
år 1976 av en allmän besvärsrätt bortföll det viktigaste motivet för att
ha kvar utlänningsnämnden. Det föreslås därför i propositionen att
nämnden avskaffas.

1 Riksdagen 1977/78. 18 sami. Nr 30

AU 1977/78: 30

Förbättringar föreslås beträffande polisens utredning i avvisningsoch
förpassningsärenden. Utlänningen skall i allmänhet kunna få offentligt
biträde under polisutredningen.

Om en utlänning vägras uppehållstillstånd, kan det i dag dröja lång
tid innan frågan om hans avlägsnande prövas. Den frågan prövas i ett
nytt ärende. I propositionen förordas att SIV regelmässigt meddelar beslut
om förpassning samtidigt med beslut att vägra begärt uppehållstillstånd.
Utlänningen har som nämnts redan nu möjlighet att få förpassningsbeslutet
överprövat av regeringen.

Beslut om verkställighet av förpassning beslutas nu av länsstyrelse
men verkställigheten genomförs av polismyndighet. Det föreslås att polisen,
på samma sätt som vid avvisning, också får fatta själva verkställighetsbeslutet
vid förpassning. En annan nyhet är att länsrätt blir förhörsmyndighet
i utlänningsärende som handläggs av regeringen eller
SIV.

Slutligen behandlas i propositionen frågan om riktlinjer för uppehållstillstånd
åt gäststuderande. De hittills gällande riktlinjerna preciseras
i olika hänseenden.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1978.

AU 1977/78: 30

Lagförslagen
1 Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1954:193)

Härigenom föreskrives i fråga om utlänningslagen (1954: 193)1

dels att 45 § skall upphöra att gälla,

dels att 3, 10, 11, 12, 21 a, 23, 39, 40, 42 a, 46, 47, 50, 58 och 69 a §§
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Den kontroll över utlänningar,
som erfordras för tillämpningen
av denna lag skall, om ej annat
följer av tredje stycket, utövas under
ledning av en central utlänningsmyndighet.
Regeringen förordnar,
vilken myndighet som
skall vara central utlänningsmyndighet.

I ärende som avses i denna lag
äger den centrala utlänningsmyndigheten
inhämta yttrande från
en nämnd (utlänningsnämnden).

Nämnden skall bestå av tre ledamöter
som, jämte en eller flera
suppleanter för var och en av
dem, utses av regeringen för viss
tid. En av ledamöterna och suppleant
för denne skall vara eller
hava varit innehavare av domarämbete.

I fråga om utlänningar som avses i 15 § första stycket 2 utövas kontroll
enligt första stycket under ledning av arbetsmarknadsstyrelsen.

10 §

Tidsbegränsat uppehållstillstånd medför rätt att vistas i riket den tid
som angivits i tillståndet. Det innefattar icke rätt till inresa, om ej detta
särskilt angivits. Tillståndet må begränsas till att avse uppehåll endast
inom viss del av riket, dock ej mindre del än en kommun, samt förbindas
med de föreskrifter i fråga om byte av bostad och arbetsanställning
samt anmälningsskyldighet som i övrigt bedömas behövliga. Stannar utlänning
kvar i riket efter det att hans tillstånd upphört att gälla, skall
han, intill dess nya föreskrifter meddelas för honom, alltjämt vara underkastad
de föreskrifter som voro förbundna med tillståndet.

1 Lagen omtryckt 1975:1358.

Den kontroll över utlänningar,
som erfordras för tillämpningen
av denna lag skall, om ej annat
följer av andra stycket, utövas under
ledning av en central utlänningsmyndighet.
Regeringen förordnar,
vilken myndighet som
skall vara central utlänningsmyndighet.

AU 1977/78: 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd
får innehålla föreskrift
att utlänningen senast då tiden
för tillståndet utgår skall utresa
ur riket (utresebeslut).

Permanent uppehållstillstånd medför rätt att inresa och att vistas i riket
utan tidsbegränsning. Den som innehar sådant tillstånd får uppehålla
sig i riket, även om han saknar pass. Tillståndet får återkallas, om
utlänningens bosättning här upphör.

11 §

Visering och uppehållstillstånd meddelas av den centrala utlänningsmyndigheten;
denna myndighet beslutar även om återkallelse av permanent
uppehållstillstånd.

Visering må ock meddelas av chefen för utrikesdepartementet samt, i
den omfattning regeringen bestämmer, av diplomatisk eller konsulär
myndighet eller polismyndighet. Om återkallelse av visering beslutar den
myndighet, som meddelat viseringen; den centrala utlänningsmyndigheten
äger jämväl återkalla visering, som annan myndighet meddelat, dock
ej sådan som beviljats av chefen för utrikesdepartementet.

Tidsbegränsat uppehållstillstånd
må, i den omfattning regeringen
bestämmer, meddelas av polismyndighet;
finner polismyndigheten
att ansökan om uppehållstillstånd
icke bör bifallas, skall ärendet
underställas den centrala utIänningsmyndigheten.
Utresebeslut
må meddelas endast av den centrala
utlänningsmyndigheten.

Utresebeslut eller beslut, varigenom
ansökan om uppehållstillstånd
lämnas utan bifall på grund
av omständighet som enligt 19 §
första stycket 2—5 eller 29 § första
stycket kan föranleda avvisning
eller utvisning, må icke meddelas
utan att yttrande inhämtats
från utlänningsnämnden.

Uppehållstillstånd, som innebär
rätt att vistas allenast inom en
kommun eller ett polisdistrikt, må
ej, utan att utlänningsnämndens
yttrande inhämtats, meddelas för
längre tid än ett år eller förlängas
utöver nämnda tid. Finner nämnden
att inskränkningen i utlän -

Uppehållstillstånd, som innebär
rätt att vistas allenast inom en
kommun eller ett polisdistrikt, må
meddelas för högst ett år. Tillståndet
må förlängas, dock högst ett år
varje gång.

AU 1977/78: 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningens rätt att välja vistelseort
icke är behövlig, skall frågan
härom underställas regeringen.

21 a §

Finner polismyndigheten skäl
till avvisning föreligga i fall som
avses i 18 eller 19 § men påstår utlänningen
att han i det land, från
vilket han kommit, löper risk att
bliva utsatt för politisk förföljelse
eller risk att sändas till krigsskådeplats
eller straffas för att han
övergivit krigsskådeplats eller eljest
vägrat fullgöra krigstjänstgöring
eller ock att han där icke åtnjuter
trygghet mot att bliva sänd
till land, i vilket han löper sådan
risk, och är påståendet icke uppenbart
oriktigt, skall ärendet underställas
den centrala utlänningsmyndigheten.
Detsamma skall
gälla när utlänning påstår sig icke
vilja återvända till hemlandet på
grund av de politiska förhållandena
där och de omständigheter
han åberopar till stöd härför icke
kan lämnas utan avseende. Den
centrala utlänningsmyndigheten
har att, efter utlänningsnämndens
hörande, besluta i ärendet så snart
det kan ske. Finner den centrala
utlänningsmyndigheten uppenbart
att avvisning ej bör ske eller är
ärendet synnerligen brådskande,
må beslut meddelas utan att yttrande
inhämtas från utlänningsnämnden.

Finner polismyndigheten skäl till
avvisning föreligga i fall som avses
i 18 eller 19 § men påstår utlänningen
att han i det land, från vilket
han kommit, löper risk att
bliva utsatt för politisk förföljelse
eller risk att sändas till krigsskådeplats
eller straffas för att han
övergivit krigsskådeplats eller eljest
vägrat fullgöra krigstjänstgöring
eller ock att han där icke åtnjuter
trygghet mot att bliva sänd
till land, i vilket han löper sådan
risk, och är påståendet icke uppenbart
oriktigt, skall ärendet underställas
den centrala utlänningsmyndigheten.
Detsamma skall
gälla när utlänning påstår sig icke
vilja återvända till hemlandet på
grund av de politiska förhållandena
där och de omständigheter
han åberopar till stöd härför icke
kan lämnas utan avseende. Den
centrala utlänningsmyndigheten
har att besluta i ärendet så snart
det kan ske.

Vad i första stycket sägs skall ock gälla, då anledning förekommer till
avvisning enligt 19 § andra stycket ävensom då polismyndigheten finner
det vara tveksamt, om utlänning, mot vilken awisningsanledning förekommer,
bör avvisas.

I fall som avses i 21 § andra stycket första meningen skall ärendet under
de förutsättningar som anges i första stycket av förevarande paragraf
hänskjutas till den centrala utlänningsmyndigheten, som med eget
yttrande underställer regeringen ärendet.

23 §

Beslut i förpassningsärende Beslut i förpassningsärende
meddelas, efter utlänningsnämn- meddelas av den centrala utlän -

lt Riksdagen 1977/78. 18 sami. Nr 30

AU 1977/78: 30

Nuvarande lydelse
dens hörande, av den centrala utlänningsmyndigheten.
Finner den
centrala utlänningsmyndigheten
uppenbart att förpassning ej bör
ske eller föreligger beslut som avses
i 12 § första stycket, må beslut
meddelas utan att yttrande inhämtas
av utlänningsnämnden.

Då enligt föreskrift i denna lag
förhör skall hållas eller då det i
ärende enligt denna lag hos regeringen,
den centrala utlänningsmyndigheten,
utlänningsnämnden
eller länsstyrelse eljest förekommer
anledning att hålla förhör,
skall vad i 40—42 a §§ sägs äga
tillämpning.

Förhör skall hållas av den myndighet
som handlägger ärendet.
Den centrala utlänningsmyndigheten
äger dock i ärende, som myndigheten
handlägger, överlämna åt
utlänningsnämnden eller länsstyrelse
att hålla förhör. I ärende,
som handlägges av regeringen, får
det statsråd, som ansvarar för
ärenden enligt denna lag, eller
tjänsteman som statsrådet bestämmer,
besluta om förhör och utse
förhörsmyndighet.

Utlänningsnämnden äger uppdraga
åt ledamot eller suppleant
att hålla förhör.

Föreslagen lydelse
ningsmyndigheten. Lämnas ansökan
om uppehållstillstånd utan
bifall, skall den centrala utlänningsmyndigheten
samtidigt meddela
beslut om förpassning, om ej
synnerliga skäl föreligga däremot.

§2

Då enligt föreskrift i denna lag
förhör skall hållas eller då det i
ärende enligt denna lag hos regeringen,
den centrala utlänningsmyndigheten
eller länsstyrelse eljest
förekommer anledning att
hålla förhör, skall vad i 40—42 a
§§ sägs äga tillämpning.

§3

Förhör skall hållas av den myndighet
som handlägger ärendet.
Den centrala utlänningsmyndigheten
äger dock i ärende, som myndigheten
handlägger, överlämna åt
länsrätt eller länsstyrelse att hålla
förhör. I ärende, som handlägges
av regeringen, får det statsråd,
som ansvarar för ärenden enligt
denna lag, eller tjänsteman som
statsrådet bestämmer, besluta om
förhör och utse förhörsmyndighet.

a §

Hålles förhör med utlänningen får denne tillerkännas ersättning av
allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle, i den mån det med
hänsyn till hans ekonomiska förhållanden, den tid han vistats i riket
samt omständigheterna i övrigt finnes skäligt. Förskott på ersättningen
får beviljas.

Har annan än utlänningen på förhörsmyndighetens kallelse inställt sig
för att höras, har han rätt till ersättning av allmänna medel för kostnad
för sin inställelse. På ersättning för kostnad för resa och uppehälle får
förskott beviljas.

Allmänt ombud eller tolk äger av allmänna medel erhålla arvode
samt gottgörelse för kostnad och tidsspillan, om ej uppdraget fullgjorts i
tjänsten.

2 Senaste lydelse 1977: 483.

3 Senaste lydelse 1977: 483.

AU 1977/78: 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Fråga om ersättning eller för- Fråga om ersättning eller förskott
prövas av förhörsmyndighe- skott prövas av förhörsmyndighe ten.

På utlänningsnämndens väg- ten. Närmare bestämmelser om

nar får beslut om förskott fattas ersättning och förskott meddelas

öv ordföranden. Närmare bestäm- av regeringen,

melser om ersättning och förskott
meddelas av regeringen.

45 §

Innan den centrala utlänningsmyndigheten
meddelar beslut i avvisningsärende,
som efter besvär
kommit under myndighetens prövning,
skall utlänningsnämnden höras.
Finner den centrala utlänningsmyndigheten
uppenbart att
avvisning ej bör ske, må beslut
meddelas utan att yttrande inhämtas
från utlänningsnämnden.

46 §

Över den centrala utlännings- över den centrala utlänningsmyndighetens
beslut om avvisning myndighetens beslut om avvisning

eller förpassning så ock dess be- eller förpassning eller dess beslut i

slut i tillståndsärende, i vilket ut- fråga som avses i 12 § må klagan

länningsnämndens yttrande in- föras av utlänningen. Klagan fores

hämtats på grund av 12 § första hos regeringen genom besvär.

stycket, må klagan föras av utlänningen.
Klagan föres hos regeringen
genom besvär.

Vad sålunda stadgats skall ej
gälla beslut om förpassning i fall
då utlänningsnämndens yttrande i
ärendet ej fordras.

47 §

Den centrala utlänningsmyndig- Den centrala utlänningsmyndig heten

äger, om den finner sär- heten äger, om den finner särskilda
skäl föreligga därtill, över- skilda skäl föreligga därtill, överlämna
ärende till regeringens av- lämna ärende till regeringens avgörande.
Sådant överlämnande görande.

skall ske, då utlänningsnämnden
hemställt därom.

Överlämnas ärende till regeringens avgörande, skall den centrala utlänningsmyndigheten
bifoga eget utlåtande.

50 §

Har utlänning i ärende om uppe- Har utlänning i ärende om uppehållstillstånd
eller arbetstillstånd hållstillstånd eller arbetstillstånd

AU 1977/78: 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mot bättre vetande lämnat oriktig mot bättre vetande lämnat oriktig

uppgift eller svikligen förtigit visst uppgift eller svikligen förtigit visst

förhållande och har han därige- förhållande och har han därigenom
föranlett att tillståndet bevil- nom föranlett att tillståndet beviljats
honom, äger den centrala ut- jäts honom, äger den centrala ut länningsmyndigheten,

efter utlän- länningsmyndigheten förordna att

ningsnämndens hörande, förordna tillståndet skall upphöra att gälla,

att tillståndet skall upphöra att
gälla.

58 §

Avvisning skall så snart det kan
ske verkställas av polismyndighet.
Verkställighet av förpassning, förvisning
och utvisning ankommer
på länsstyrelse. I fall som avses i
20 § eller 29 § första stycket 5
äger regeringen förordna annorlunda.

Påstår utlänningen att han i
det land, till vilket han skulle befordras,
löper risk att bliva utsatt
för politisk förföljelse eller risk att
sändas till krigsskådeplats eller
straffas för att han övergivit krigsskådeplats
eller eljest vägrat fullgöra
krigstjänstgöring eller ock att
han där icke åtnjuter trygghet mot
att bliva sänd till land, i vilket han
löper sådan risk, och är påståendet
icke uppenbart oriktigt, skall,
utom i fall som avses i 20 § och
29 § första stycket 5, ärendet underställas
den centrala utlänningsmyndigheten.
Detsamma skall
gälla när utlänning påstår sig ej
vilja återvända till hemlandet på
grund av de politiska förhållandena
där och de omständigheter
han åberopar till stöd härför icke
kan lämnas utan avseende. Underställning
skall dock ej ske, om
påståendet enligt det beslut som
förekommer till verkställighet redan
är prövat. Den centrala utlänningsmyndigheten
har att, efter
utlänningsnämndens hörande, besluta
i ärendet så snart det kan
ske. Finner den centrala utlänningsmyndigheten
uppenbart att
verkställighet ej bör ske eller är

Avvisning och förpassning skall
så snart det kan ske verkställas av
polismyndighet. Verkställighet av
förvisning och utvisning ankommer
på länsstyrelse. I fall som avses
i 20 § eller 29 § första stycket
5 äger regeringen förordna annorlunda.

Påstår utlänningen att han i det
land, till vilket han skulle befordras,
löper risk att bliva utsatt för
politisk förföljelse eller risk att
sändas till krigsskådeplats eller
straffas för att han övergivit krigsskådeplats
eller eljest vägrat fullgöra
krigstjänstgöring eller ock att
han där icke åtnjuter trygghet mot
att bliva sänd till land, i vilket han
löper sådan risk, och är påståendet
icke uppenbart oriktigt, skall,
utom i fall som avses i 20 § och
29 § första stycket 5, ärendet underställas
den centrala utlänningsmyndigheten.
Detsamma skall
gälla när utlänning påstår sig ej
vilja återvända till hemlandet på
grund av de politiska förhållandena
där och de omständigheter
han åberopar till stöd härför icke
kan lämnas utan avseende. Underställning
skall dock ej ske, om
påståendet enligt det beslut som
förekommer till verkställighet redan
är prövat. Den centrala utlänningsmyndigheten
har att besluta i
ärendet så snart det kan ske.

AU 1977/78: 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ärendet synnerligen brådskande,
må beslut meddelas utan att yttrande
inhämtas från utlänningsnämnden.

Framställer utlänningen i fall som avses i 20 § eller 29 § första stycket
5 sådant påstående som avses i andra stycket av förevarande paragraf,
skall ärendet hänskjutas till den centrala utlänningsmyndigheten, som
med eget yttrande underställer regeringen ärendet. Vad nu sagts skall
dock ej gälla i ärende om verkställighet av beslut varigenom påståendet
redan prövats.

Avser verkställighet, som enligt andra stycket underställts den centrala
utlänningsmyndigheten, förpassning och har förhör icke hållits i
förpassningsärendet, skall, om utlänningen begär det, förhör hållas. Det
åligger den centrala utlänningsmyndigheten att, innan ärendet avgöres,
underrätta utlänningen om hans rätt att påkalla förhör. I ärende som
enligt tredje stycket prövas av regeringen skall förhör hållas.

Finner den centrala utlänningsmyndigheten anledning till verkställighet
enligt 54 §, skall frågan härom underställas regeringen.

69 a §

Bestämmelserna i 15 § förvaltningslagen (1971: 290) äga tillämpning i
ärende om visering, tidsbegränsat uppehållstillstånd, arbetstillstånd och
återkallelse av permanent uppehållstillstånd endast om utlänningen är
bosatt eller eljest vistas inom riket.

Bestämmelserna i 17 § förvalt- Bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen
(1971:290) äga icke ningslagen (1971:290) äga icke

tillämpning beträffande beslut an- tillämpning beträffande beslut angående
visering och arbetstillstånd gående visering och arbetstillstånd

och ej heller beträffande beslut och ej heller beträffande beslut

angående tidsbegränsat uppehålls- angående tidsbegränsat uppehållstillstånd
i annat fall än som avses tillstånd i annat fall än som avses

i 12 § första stycket. i 12 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

Har före ikraftträdandet beslut om förpassning överlämnats till länsstyrelse
för verkställighet, gäller beträffande verkställigheten äldre bestämmelser.

AU 1977/78:30

2 Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)

Härigenom föreskrives att 41 och 42 §§ rättshjälpslagen (1972: 429)1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

41 §

Offentligt biträde kan förordnas i mål eller ärende

1. hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden angående intagning
enligt 8 eller 9 § eller utskrivning enligt 16 eller 19 § lagen
(1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

2. hos beslutsnämnd eller psykiatriska nämnden angående inskrivning
i eller utskrivning från vårdhem eller specialsjukhus enligt lagen
(1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda eller
placering av särskolelev enligt 28 § samma lag,

3. hos förvaltningsdomstol angående tvångsintagning i allmän vårdanstalt
för alkoholmissbrukare enligt 18 eller 55 § lagen (1954: 579) om
nykterhetsvård eller kvarhållande enligt 45 § samma lag,

4. angående omhändertagande för samhällsvård enligt 29 § barnavårdslagen
(1960: 97) eller utredning enligt 30 § samma lag eller angående
sådan samhällsvårds slutliga upphörande enligt 42 § samma lag,

5. hos förvaltningsdomstol angående intagning i eller utskrivning från
ungdomsvårdsskola enligt barnavårdslagen (1960: 97),

6. hos utlänningsnämnden enlig
utlänningslagen (1954:193),

7. angående förpassning eller
utvisning enligt utlänningslagen
(1954:193),

8. angående avvisning enligt utlänningslagen
(1954:193), dock ej
hos polismyndighet, såvida icke
utlänningen enligt 35 § samma lag
hållits i förvar längre än en vecka,

9. angående verkställighet enligt
utlänningslagen (1954: 193),
om underställning skett hos centrala
utlänningsmyndigheten med
stöd av 58 § andra stycket eller
hänskjutits dit med stöd av 58 §
tredje stycket samma lag eller om

6. angående förpassning enligt
utlänningslagen (1954:193) samt
vid utredning hos polismyndighet
när fråga har uppkommit om förpassning,

7. angående utvisning enligt utlänningslagen
(1954:193),

8. angående avvisning enligt utlänningslagen
(1954:193), dock ej
hos polismyndighet, såvida icke
anledning föreligger att underställa
ärendet den centrala utlänningsmyndigheten
eller utlänningen enligt
35 § samma lag hållits i förvar
längre än en vecka,

9. angående verkställighet enligt
utlänningslagen (1954: 193), om
anledning föreligger att underställa
ärendet den centrala utlänningsmyndigheten
med stöd av 58 §
andra stycket samma lag eller hänskjuta
ärendet dit med stöd av 58 §

1 Lagen omtryckt 1976: 626.

AU 1977/78: 30

Nuvarande lydelse

utlänningen enligt 35 § samma lag
hållits i förvar längre än en vecka,

10. angående uppehållstillstånd,
om utlänningsnämndens yttrande
på grund av 12 § första stycket utlänningslagen
(1954:193) skall inhämtas,

11. angående föreskrifter som meddelas enligt 10 §, 34 § eller 51 §
femte stycket utlänningslagen (1954: 193),

12. angående hemsändande av utlänning med stöd av 71 § första
stycket utlänningslagen (1954: 193),

13. angående förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 26 kap.
brottsbalken,

14. angående återintagning i anstalt enligt 29 eller 30 kap. brottsbalken,

15. angående verkställighet utomlands av frihetsberövande påföljd
enligt lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island
och Norge angående verkställighet av straff m. m. eller lagen (1972: 260)
om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,

16. angående utlämning enligt lagen (1970: 375) om utlämning till
Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om
vård eller behandling,

17. angående kastrering enligt lagen (1944: 133) om kastrering, om
giltigt samtycke till åtgärden ej lämnats,

18. hos regeringen enligt 1 § andra stycket lagen (1975:1360) om
tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall.

Föreslagen lydelse

tredje stycket samma lag eller om
utlänningen enligt 35 § samma lag
hållits i förvar längre än en vecka,

Offentligt biträde skall utses för
den som åtgärden avser, om det
behövs för tillvaratagande av dennes
rätt. Vid bedömningen av behovet
skall särskilt beaktas om i
väsentligt hänseende motstridiga
sakuppgifter lämnats under utredningen
eller betydelsefulla sakförhållanden
i övrigt är oklara.

1 ärende som anges i 41 § 1—5
och 13—17 skall offentligt biträde
utses för den som åtgärden avser,
om det behövs för tillvaratagande
av dennes rätt. Vid bedömningen
av behovet skall särskilt beaktas
om i väsentligt hänseende motstridiga
sakuppgifter lämnats under
utredningen eller betydelsefulla
sakförhållanden i övrigt är oklara.

I ärende som anges i 41 § 6—9,
11,12 och 18 skall offentligt biträde
utses, om det ej måste antagas
att behov av biträde saknas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

AU 1977/78: 30

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 52) om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt
och länsrätt

Härigenom föreskrives att 6§ lagen (1971:52) om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt
och länsrätt1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §2

Skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt är domför med ordföranden
ensam

1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,

2. vid sådant förhör med vittne 2. vid sådant förhör med vittne

eller sakkunnig som begärts av an- eller sakkunnig som begärts av annan
skatterätt, fastighetstaxerings- nan skatterätt, fastighetstaxeringsrätt
eller länsrätt, rätt eller länsrätt samt vid sådant

förhör i ärende enligt utlänningslagen
(1954:193) som begärts med
stöd av 40 § samma lag,

3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller
annat uppenbart förbiseende,

4. vid beslut, såvitt gäller svenskt körkort, trafikkort eller traktorkort,
om återkallelse tills vidare eller, såvitt gäller utländskt körkort, om vägran
tills vidare att godkänna körkortet, när det är uppenbart att sådant
beslut bör meddelas,

5. vid annat beslut som ej innefattar slutligt avgörande av mål.

Om det ej är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten
rätt, är skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt domför med
ordföranden ensam vid beslut som ej innefattar prövning av målet i sak.

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1. mål om utdömande av vite,

2. mål enligt bevissäkringslagen (1975: 1027) för skatte- och avgiftsprocessen,
om handlings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision
eller annan granskning och om befrielse från skyldighet att
lämna kontrolluppgift enligt taxeringslagen (1956: 623),

3. mål om omhändertagande för utredning enligt 30 § bamavårdslagen
(1960: 97),

4. mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undantag
av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt,

5. mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 8 § 3 mom. sista stycket
kommunalskattelagen (1928: 370),

6. mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 500 kronor,

7. mål enligt skatte- och taxeringsförfattningarna i vilket beslutet
överensstämmer med parternas samstämmiga mening,

8. mål i vilket saken är uppenbar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1973:1108.

2 Senaste lydelse 1975:1033.

AU 1977/78: 30

Motionerna

Motioner väckta under allmänna motionstiden
1977/78: 482 av Bonnie Bernström (fp)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbättrade
möjligheter för östeuropeiska ungdomar att få sommarjobb i
Sverige.

1977/78: 565 av Eva Hjelmström m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar sig för en ändring av i dag gällande
bestämmelser för gäststuderande och att därvid

a) kravet på en i förhand fastslagen studieplan avskaffas,

b) kravet på maximal studietakt mildras avsevärt,

c) kravet på ekonomiska garantier från hemlandet avskaffas,

d) åtgärder vidtas för att nedbringa tiderna för behandling av förlängt
uppehållstillstånd.

1977/78:1332 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om att åtgärder
vidtas för att stoppa förpassningen av s. k. gäststuderande och ompröva
regeln om 1 650 kr. per månad i egna tillgångar samt att som en
första stödåtgärd tillåta dem att finansiera sina studier genom arbete.

Motioner väckta med anledning av propositionen
1977/78:1728 av Olle Wästberg i Stockholm m. fl. (fp)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar

1. att avvisning av utlänning som uppger sig vara politisk flykting inte
bör få verkställas förrän eventuellt överklagande avgjorts,

2. att avvisning aldrig får ske utan att utlänning fått möjlighet till
offentligt biträde,

3. att förpassning inte får verkställas utan att utlänning fått möjlighet
till kontakt med anhöriga och offentligt biträde.

1977/78:1754 av Mats Hellström m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medborgarvittnen och rätten till offentligt biträde i
utlänningsärenden.

1977/78:1755 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå propositionen 1977/78: 90 i vad gäller
förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1954: 193) 58 §, 1 stycket,

2. att riksdagen med avslag på propositionen 1977/78: 90 i denna del
beslutar anta följande förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen
(1972: 49)

AU 1977/78: 30

Propositionens förslag Motionärernas förslag

41 §

Offentligt biträde utlänningslagen (1954: 193),

8. angående avvisning enligt ut- 8. angående avvisning enligt utlänningslagen
(1954: 193), dock ej länningslagen (1954: 193),

hos polismyndighet, såvida icke
anledning föreligger att underställa
ärendet den centrala utlänningsmyndigheten
eller utlänningen
enligt 35 § samma lag hållits
i förvar längre än en vecka,

9. angående verkställighet i vissa fall.

42 §

I ärende sorn anges i 41 § 1—5 I ärende som anges i 41 § 1—9

och 13—17 skall offentligt biträde och 11—18 skall offentligt biträde

utses för den som åtgärden avser, utses för den som åtgärden avser,

om det behövs för tillvaratagande om det behövs för tillvaratagande

av dennes rätt. Vid bedömningen av dennes rätt. Vid bedömningen

av behovet skall särskilt beaktas av behovet skall särskilt beaktas

om i väsentligt hänseende mot- om i väsentligt hänseende mot stridiga

sakuppgifter lämnats un- stridiga sakuppgifter lämnats under
utredningen eller betydelse- der utredningen eller betydelse fulla

sakförhållanden i övrigt är fulla sakförhållanden i övrigt är
oklara. oklara.

1 ärende som anges i 41 § 6—9,

11, 12 och 18 skall offentligt biträde
utses, om det ej måste antagas
att behov av biträde saknas.

3. att riksdagen uttalar att en avvisning ej bör ske av utlänning som
åberopar politiskt flyktingskap och att sådana ärenden regelmässigt bör
underställas statens invandrarverk,

4. att riksdagen uttalar sig för en civil utredningsorganisation för utlänningsärenden
i enlighet med vad som anförts i motionen och hemställer
hos regeringen om förslag därom,

5. att riksdagen avslår propositionen 1977/78: 90 i vad gäller riktlinjer
för mottagande av gäststuderande,

6. att riksdagen uttalar sig för nya riktlinjer för uppehållstillstånd till
gäststuderande i enlighet med vad som anförs i motionen.

Utskottet

Allmänna synpunkter

Handläggningen av utlänningsärenden tar ofta lång tid vilket medför
olägenheter såväl för den enskilde som för samhället. Tidsutdräkten
hänger samman med reglerna i utlänningslagen om utlännings rätt att

AU 1977/78: 30

resa in och vistas i Sverige. Tillstånd att uppehålla sig här prövas för
sig, och beslut om eventuellt avlägsnande fattas senare på grundval av
ny utredning. Det finns fyra olika former av avlägsnandebeslut: avvisning,
förpassning, utvisning och förvisning. Som ytterligare ett moment
tillkommer att särskilt beslut skall fattas om hur avlägsnandet skall
verkställas. I prövningen av olika typer av ärenden är skilda myndigheter
inkopplade. Allmänt gäller att besvär kan anföras över myndighets
beslut i utlänningsärenden. Regeringen kan dessutom, om nya skäl
tillkommit, upphäva avlägsnandebeslut, som vunnit laga kraft.

Att reglerna och därmed förfarandet i utlänningsärenden blivit komplicerade
är främst betingat av rättssäkerhetsskäl, särskilt hänsynen till
flyktingar. Regelsystemet med sina vidsträckta möjligheter till överklagande
m. m. har till syfte att garantera att de som har legitima skäl får
stanna här i landet. Det ligger i sakens natur att ett system av detta slag
leder till långa handläggningstider och att utlänningar, som utan giltigt
skäl vill uppehålla sig här, kan utnyttja systemet för att fördröja det
slutliga avgörandet. Det är inte ovanligt att ett år eller längre tid har
förflutit från det en utlänning, som inte har rätt att vistas här, kommer
hit till dess han lämnar landet.

Problemen med utlänningsärendenas handläggning har ökat under
senare år. Antalet avlägsnandeärenden har under tiden 1974—1976
fördubblats, och SIV:s ärendebalanser har tidvis varit mycket stora.

I den förevarande propositionen lägger regeringen fram förslag som
har till syfte att förkorta väntetiderna i ärenden angående uppehållsoch
arbetstillstånd samt förpassning utan att rättsäkerhetsintressena därför
eftersätts. Förslagen bygger på ett delbetänkande (SOU 1977: 28)
av utlänningslagkommittén, som fortsätter sin översyn av lagstiftningen.

Utredningen har ingående prövat bl. a. möjligheten att ersätta regeringen
som slutlig instans i vissa besvärsärenden med ett fristående organ.
Kommitténs majoritet gick emellertid emot en sådan lösning. Föredragande
statsrådet intar samma ståndpunkt och uttalar att besvärsrätten
till regeringen skall finnas kvar t. v. Utskottet delar denna uppfattning.

Utskottet tar härefter upp de olika ändringsförslagen i propositionen.

Avskaffande av utlänningsnämnden

Utlänningsnämnden inrättades år 1937 som ett rådgivande organ i
utlänningsärenden. Nämnden skulle bl. a. vara ett språkrör för den allmänna
uppfattningen i svårbedömda och allmänt uppmärksammade
fall. En viktig uppgift för nämnden har varit att bevaka flyktingars
rättsskydd. Nämnden, som vid avgörandena består av tre ledamöter,
yttrar sig i vissa ärenden om avvisning, förpassning och verkställighet.
Fram till utgången av år 1976 var rätten att besvära sig över SIV:s avlägsnandebeslut
beroende av att minst en ledamot av nämnden hade

AU 1977/78: 30

annan uppfattning än verket. Utlänningsnämnden har dessutom till
uppgift att på begäran av regeringen eller SIV hålla förhör med utlänning.

När den allmänna besvärsrätten i avvisnings- och förpassningsärenden
infördes för två år sedan övervägdes huruvida utlänningsnämnden
skulle avskaffas. Frågan överlämnades till utlänningslagkommittén som
har föreslagit att nämnden skall upphöra. En enhällig remissopinion
ansluter sig till förslaget, och i propositionen går regeringen på samma
linje.

Utskottet delar uppfattningen att utlänningsnämnden spelat ut sin
roll. Det lekmannainflytande som nämnden representerar kan i väsentlig
mån bevaras genom att principiellt betydelsefulla ärenden i ökad
omfattning avgörs av SIV:s styrelse. En avsevärd fördel med den föreslagna
ordningen är att man kan vänta sig att handläggningstiderna förkortas
till följd av att nämndens yttrande inte längre behöver infordras.
Nämndens uppgift att i vissa fall hålla förhör med utlänning skall enligt
propositionens förslag i framtiden övertas av länsrätterna. Utskottet
godtar även detta förslag.

Handläggning av utlänningsärenden •

Utlänning som uppehåller sig här i landet längre än tre månader skall
i princip ha tillstånd därtill (uppehålls- och arbetstillstånd). Detta gäller
dock inte medborgare från annat nordiskt land. En viktig regel för arbetstillstånd
är att det skall vara beviljat före inresan till Sverige.

En utlänning kan avvisas om han inte har erforderligt pass eller tillstånd
(visum) att resa in i landet. Avvisningen kan ske av dessa formella
skäl eller på vissa bestämda materiella grunder, t. ex. att utlänningen
saknar erforderliga medel för vistelsen här i landet (se 19 § utlänningslagen).
Avvisning skall ske vid ankomsten eller senast en vecka
därefter. Har utlännings rätt att resa in i riket inte prövats vid ankomsten
får avvisning ske när utlänningen första gången uppsöker eller anträffas
av polismyndighet eller inom en vecka därefter, dock inte senare
än tre månader efter ankomsten.

Polismyndighet prövar alltså frågan om avvisning. Polisen är dock
skyldig att underställa SIV frågan, om utlänning påstår sig vara politisk
flykting eller krigsvägrare och påståendet inte är uppenbart oriktigt.
Underställning skall också ske om utlänning i övrigt åberopar politiska
skäl mot att vilja återvända till hemlandet och de omständigheter som
åberopas till stöd därför inte kan lämnas utan avseende. Samma sak
gäller om polisen finner det tveksamt om avvisning skall ske.

Polisens beslut om avvisning kan överklagas hos SIV och vidare till
regeringen. S. k. korta avvisningar skall verkställas även om beslutet har
överklagats, men verkställigheten kan avbrytas av den överordnade instansen.

Utlänning som uppehåller sig här i landet utan tillstånd kan förpassas

AU 1977/78: 30

ur riket. Beslut härom fattas av SIV, vars beslut kan överklagas hos
regeringen.

Beslut om hur verkställighet av avvisning skall ske fattas av polisen,
medan länsstyrelse fattar motsvarande beslut i fråga om förpassning.
Har invändning gjorts om flyktingskap m. m. skall verkställighetsfrågan
hänskjutas till SIV, såvida invändningen inte är uppenbart oriktig.

Ansökan om tillstånd ges in till polismyndighet i den ort där utlänningen
är bosatt. Polisen gör därefter en utredning om sökandens person
och verksamhet. Denna utredning ligger till grund för beslut i tillståndsärendet.
Då fråga uppkommer om förpassning gör polisen en ny
utredning som underlag för SIV:s ställningstagande.

I propositionen föreslås att SIV som regel skall meddela förpassningsbeslut
samtidigt med att uppehållstillstånd vägras. En sådan kombination
av besluten skulle undanröja en av de främsta orsakerna till de
långa väntetiderna i utlänningsärendena.

Den föreslagna ordningen förutsätter emellertid att polisutredningarna
blir fullständigare och omfattar både tillstånds- och avlägsnandefrågorna.
Det betonas i propositionen att det är viktigt att utlänningen
uppmanas att ange alla de skäl — politiska och andra — som han vill
åberopa för att stanna i landet. Det ankommer på SIV att i samråd med
bl. a. rikspolisstyrelsen meddela behövliga föreskrifter för polisens handläggning.
I propositionen framhålls vikten av att utlänningen får förtroende
för förhörsmyndigheten. Olika åtgärder bör vidtas för att tillgodose
detta. Ett beslut om inrättande av utredningscentraler med kvalificerad
personal i Stockholm, Göteborg och Malmö är ett steg i den
riktningen. Detsamma gäller om den intensifierade utbildning som satts
i gång för berörd polispersonal.

Utskottet biträder propositionens förslag att avslagsbeslut i tillståndsärende
skall förenas med förpassningsbeslut såvida det inte finns synnerliga
skäl däremot. Utskottet förutsätter att erforderliga åtgärder vidtas
för att höja nivån på polisutredningarna och för att främja att handläggningen
hos polisen sker med den förståelse de ofta ömtåliga utlänningsärendena
kräver.

I vpk-motionen 1755 vänder man sig allmänt mot att polisen handlägger
utlänningsärenden. Motionärerna vill ha ett riksdagsuttalande om
att en civil utredningsorganisation skall ersätta polisen i dessa ärenden.

Det material som lagts fram i propositionen ger inte underlag för ett
sådant långtgående principbeslut. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

Vpk-motionen innehåller också ett yrkande som rör de s. k. korta
avvisningarna, dvs. avvisningar som polismyndighet enligt gällande bestämmelser
beslutar och verkställer omedelbart eller kort tid efter inresan.
Motionärerna anser att polisen inte bör ha denna rätt om utlänning
åberopar politiskt flyktingskap. I alla sådana fall bör frågan underställas

AU 1977/78: 30

statens invandrarverk. Även Olle Wästberg i Stockholm m. fl. (fp) tar i
motionen 1728 upp de korta avvisningarna. Motionärerna anser att sådan
avvisning inte bör få verkställas om beslutet överklagats.

Utskottet har förståelse för det rättssäkerhetsintresse som ligger bakom
motionsyrkandena. Det är därför angeläget att understryka att varje
avvisnings- eller verkställighetsärende, i vilket fråga uppkommer om
politisk förföljelse eller påföljder vid krigsvägran m. m., skall avgöras av
SIV och inte av polismyndighet. Endast i fall då påstående om politisk
förföljelse är uppenbart oriktigt äger polisen besluta på egen hand. Utlännings
påstående kan alltså lämnas åsido endast i helt klara fall,
exempelvis därför att han kommer från ett land där förhållandena utesluter
risk för förföljelse. Med en sådan tillämpning av regeln som här
återgivits finns det inte skäl att avstå från möjligheten att snabbt verkställa
avvisning i uppenbara fall. Motionsyrkandena avstyrks därför.

Olle Wästberg m. fl. (fp) tar även upp en annan fråga som rör avlägsnande.
Det gäller verkställighet av förpassning. Motionärerna påstår
att förpassning stundom verkställs utan att vederbörande får möjlighet
att ta kontakt med anhöriga eller offentligt biträde. Motionärerna vill
ha ett uttalande som förbjuder ett sådant förfarande.

Beslut om förpassning skall verkställas så snart det kan ske. Anstånd
med verkställighet viss kort tid får emellertid meddelas, om utlänningen
begär det för att ordna enskilda angelägenheter eller av annan godtagbar
orsak.

Utskottet utgår från att reglerna om anstånd tillämpas så, att humanitära
hänsyn tillgodoses. Om det inte finns särskilda skäl bör alltså verkställighet
inte ske på ett sådant sätt att utlänningen betages möjligheterna
att ta avsked av sina anhöriga. När det gäller utlänningar som tagits i
förvar inför verkställigheten gäller f. ö. i tillämpliga delar lagen om behandlingen
av häktade och anhållna m. fl. samt förordningen i samma
ämne. Dessa författningar ger bl. a. rätt till kontakt med juridiskt biträde.

Med det anförda har utskottet besvarat det aktuella motionsyrkandet,
som inte bör föranleda någon åtgärd.

För att ge lekmän insyn vid polisens förhör och motverka misstro
mot polisen föreslog utlänningslagkommittén att medborgarvittnen skall
närvara vid förhör.

Föredragande statsrådet är skeptisk härtill och vill i vart fall inte ta
ställning till frågan innan 1975 års polisutredning slutfört sitt arbete. I
detta arbete ingår bl. a. att pröva om medborgarvittnen bör införas vid
polisverksamhet i allmänhet.

Mats Hellström m. fl. (s) har i motionen 1754 en positiv syn på ett
system med medborgarvittnen. Riksdagen bör enligt motionärerna uttala
sig för att regeringen snarast återkommer med förslag i frågan.

Enligt utskottets uppfattning finns det skäl som talar för att införa
medborgarvittnen i samband med polisförhör i utlänningsärenden. Sa -

AU 1977/78: 30

ken bör emellertid övervägas ytterligare inom ramen för polisutredningens
arbete. Utskottet räknar med att regeringen tar upp frågan sedan
den utredningen slutfört sitt uppdrag. Motionen synes med hänsyn
till det anförda inte behöva föranleda någon åtgärd i nu aktuell del.

Offentligt biträde

Utskottet tar härefter upp frågan om offentligt biträde under polisutredning
i avvisnings- och förpassningsärenden.

Enligt rättshjälpslagen har utlänning möjlighet att få offentligt biträde
i bl. a. förpassningsärende och i avvisningsärende som handläggs av SIV.
Detsamma gäller avvisningsärende som handläggs av polismyndighet
men endast i det fall då utlänningen enligt 35 § utlänningslagen har hållits
i förvar längre än en vecka. En allmän förutsättning för rätt till offentligt
biträde är att biträdet behövs för att tillvarata utlänningens rätt.
Offentligt biträde förordnas av rättshjälpsnämnd efter ansökan av utlänningen
eller anmälan av den myndighet som handlägger ärendet.

I propositionen föreslås att rätten till offentligt biträde skall vidgas.
Huvudprincipen skall vara att ingen — utom såvitt gäller avvisningar
som utan längre frihetsberövanden beslutas av polisen — skall kunna
avlägsnas ur riket utan att ha erbjudits bistånd av ett offentligt biträde.
Erbjudande skall ges så snart det uppstår tveksamhet om utlänningen
skall få stanna kvar i landet. Då polismyndighet finner att sådan tvekan
råder skall alltså utlänningen erbjudas offentligt biträde. Vill utlänningen
ha biträde skall han normalt få det. Vid behov kan offentligt
biträde även förordnas på initiativ av polismyndigheten. Framstår det
som klart att utlänningen skall få stanna i landet bör biträde inte utses.
Detsamma gäller enligt propositionen om det är uppenbart att någon
grund för uppehållstillstånd inte föreligger och hinder inte finns mot
förpassning till hemlandet. Här redovisade principer för rätt till offentligt
biträde föreslås komma till uttryck genom ändring i rättshjälpslagen.

I vpk-motionen 1755 vill man ha längre gående regler när det gäller
offentligt biträde. Motionärerna anser att sådant biträde skall förordnas
i alla utlänningsärenden, om inte den som är berörd uttryckligen avsäger
sig hjälpen. Motionärerna vänder sig särskilt mot att rätt till offentligt
biträde inte skall föreligga vid de s. k. korta avvisningarna.

Rätten till offentligt biträde tas också upp i motionerna 1728 av Olle
Wästberg i Stockholm m. fl. (fp) och 1754 av Mats Hellström m. fl. (s).
I den förstnämnda motionen yrkas att rätt till offentligt biträde skall
föreligga i alla fall där avvisning kan komma i fråga, således också vid
s. k. korta avvisningar. Mats Hellström m. fl. betonar vikten av att polisen
får instruktioner om att underrätta utlänningar som vill stanna i
Sverige av politiska skäl om deras rätt till offentligt biträde. De båda

AU 1977/78: 30

motionerna innehåller, till skillnad från vpk-motionen, inte några krav
på ändring i propositionens lagtext.

Den i propositionen föreslagna utvidgningen av rätten till offentligt
biträde är en klar förbättring av utlänningars rättssäkerhet. De avgränsningar
som gjorts i propositionen får anses fylla det praktiska behov
som finns. Utskottet anser som självklart att myndigheterna får instruktioner
som innebär att utlänningar får kännedom om sina rättigheter
i det aktuella hänseendet. Som tidigare sagts gäller dessutom att myndighet
— oavsett begäran — skall se till att offentligt biträde förordnas
om det behövs för att utlännings rätt skall tas till vara. Med det anförda
tillstyrker utskottet propositionens förslag beträffande rättshjälpslagen
och avstyrker vpk-motionen i motsvarande del. De båda motionerna
1728 och 1754 bör inte föranleda någon åtgärd i nu aktuella delar.

Verkställighet av förpassningsbeslut
Beslut om verkställighet av förpassnings-, förvisnings- och utvisningsbeslut
meddelas av länsstyrelse medan verkställighet av avvisningsbeslut
avgörs av polismyndighet. Då utlänning åberopar politisk förföljelse
eller påstår sig löpa risk att bli sänd till krigsskådeplats eller straffas för
att han är krigsvägrare skall verkställighetsärendet underställas SIV,
såvida påståendet inte är uppenbart oriktigt. Det faktiska genomförandet
av ett verkställighetsbeslut handhas av polismyndighet.

I enlighet med ett förslag från utlänningslagkommittén föreslås i propositionen
att polismyndighet skall få fatta beslut om verkställighet av
förpassningsbeslut liksom fallet f. n. är i fråga om beslut om avvisning.
En sådan ändring innebär en förenkling på det sättet att man undviker
att föra in ytterligare en myndighet, länsstyrelsen.

Vpk yrkar i motionen 1755 att man skall bibehålla den nuvarande
ordningen med länsstyrelsen som beslutande myndighet.

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i propositionen. Det
kan knappast med fog göras gällande att utlänningars rättstrygghet
minskas om propositionens förslag genomförs. Rätten att stanna kvar
i riket är avgjord av SIV eller regeringen i förpassningsärendet, och
verkställighetsbeslutet avser endast hur utresan skall ske. För den händelse
utlänning i ett verkställighetsärende kommer med ett tidigare inte
prövat påstående om politisk förföljelse eller liknande skall dessutom
polisen underställa SIV ärendet, såvida påståendet inte är uppenbart
oriktigt. Motionsyrkandet avstyrks med hänsyn till det anförda.

Uppehållstillstånd för gäststuderande

Utlänningar som vill bedriva studier i Sverige kan få uppehållstillstånd
under förutsättning att studieplats är ordnad och att de kan visa
att försörjningen är tryggad.

Mot bakgrund av det ökande antalet utlänningar som söker sig till

AU 1977/78: 30

svenska läroanstalter föreslås i propositionen att riktlinjerna för bedömningen
av uppehållstillstånd preciseras i vissa hänseenden. Villkoren för
uppehållstillstånd har också tagits upp i några motioner.

Enligt propositionen skall uppehållstillstånd för gäststuderande endast
beviljas den sorn avser att efter utbildningen lämna Sverige. Utlänning
som har för avsikt att bosätta sig här efter studierna bör därför
vägras uppehållstillstånd även för studietiden. I propositionen föreslås
vidare att följande riktlinjer skall gälla

— studierna skall gälla eftergymnasial nivå,

— den studerande skall ha fyllt 18 år eller ha 11 års skolgång bakom
sig, påbörjad tidigast vid 6 års ålder,

— den studerande skall fylla de krav som ställs på behörighet för
aktuell utbildning (förberedande studier i svenska bör normalt
inte få bedrivas mer än ett år),

— försörjningen under studietiden skall vara tryggad genom egna
medel, stipendium, studielån eller på annat liknande sätt,

— målet för studierna skall anges,

— studierna skall fullföljas på ett i huvudsak godtagbart sätt.

I vpk-motionen 1755 yrkas avslag på de angivna riktlinjerna. Det
är främst kravet att den studerande skall visa sig ha tryggad försörjning
på i princip studiemedlens nivå som kritiseras. Motionärerna anser att
detta krav innebär att endast rika personer eller barn till rika föräldrar
får möjlighet att studera i Sverige. Motsvarande kritik riktas i de redan
under allmänna motionstiden väckta motionerna 565 av Eva Hjelmström
m. fl. (vpk) och 1332 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg
(apk). I den sistnämnda motionen yrkas att gäststuderande skall tillåtas
finansiera sina studier genom arbete. I motionen 1755 vill man slopa
kravet på inkomstgaranti för de gäststuderande. I stället vill man införa
studielån, stipendier och liknande anordningar för studerande ur lågoch
mellaninkomstskikten från i första hand länder i den tredje världen.

Utskottet vill först slå fast att ökade ekonomiska insatser från svensk
sida i form av stipendier eller liknande för att stödja utländska studenter
är ett problem för sig, som utskottet inte har att pröva i förevarande sammanhang.
Oavsett hur man löser den frågan finns det behov av att nu
fastlägga riktlinjer för uppehållstillstånd, bl. a. när det gäller de krav
som bör ställas för att den studerandes försörjning under vistelsen skall
anses tryggad.

I propositionen anges att vid bedömning av vilket krav som skall
ställas på ekonomiska garantier för försörjning ledning bör hämtas från
nivån på studiemedlen. Utskottet anser att detta är en rimlig utgångspunkt.
Vid tillämpningen bör man emellertid ta hänsyn även till andra
faktorer. Den som visat sig kunna klara studierna och försörja sig med
ett lägre belopp bör självfallet inte vägras fortsatt uppehållstillstånd.
I sammanhanget bör beaktas att en gäststuderande har rätt att under

AU 1977/78: 30

ferierna utan tillstånd arbeta i Sverige. Utskottet godtar även i övrigt de
framlagda riktlinjerna för uppehållstillstånd för gäststuderande. I anslutning
till synpunkter som förs fram i motionerna vill utskottet framhålla
att riktlinjerna inte innebär krav på i förhand fastlagd detaljerad
studieplan. När det gäller studiernas fullföljande bör, såsom framhålls
i propositionen, bedömningen vara generös med hänsyn till de särskilda
svårigheter som möter utländska studerande.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de föreliggande
motionsyrkandena om gäststuderande.

Feriearbete i Sverige för utländska studerande

Sist i detta betänkande tar utskottet upp den under allmänna motionstiden
väckta motionen 482 av Bonnie Bernström (fp). Motionären vill
att riksdagen skall begära åtgärder som förbättrar möjligheterna för östeuropeiska
ungdomar att få feriearbeten i Sverige. Motionären nämner
som ett uppslag möjligheten att tilldela dessa länder en viss kvot av
arbetstillstånden. Vidare vill hon att ambassaderna i de berörda länderna
skall medverka genom att ta emot önskemål om arbete.

Sverige tillämpar sedan förra året i likhet med andra länder krav på
arbetstillstånd för utländska studenter som önskar arbeta här under sina
ferier. Tillståndskravet omfattar dock inte nordiska studenter och gäststuderande.
Arbetstillstånd och arbetserbjudande skall vara klart före
inresan till Sverige. Tillstånd ges för arbete i högst tre månader under
tiden 15 maj—15 oktober.

År 1977 ansökte 3 800 utländska studenter om arbetstillstånd. 2 400
av dem fick sina ansökningar beviljade. Ett betydande antal av ansökningarna
kom från östeuropeiska länder, från Polen inte mindre än
1 700.

Utskottet har inte inhämtat att AMS i samråd med SIV förser svenska
beskickningar och konsulat med information om regler och möjligheter
att feriearbeta i Sverige. Det förutsätts att den informationen förmedlas
till utländska läroanstalter och studentkårer. Även utländska beskickningar
i Sverige förses med motsvarande information. Med hänsyn till
det stora intresset bland polska studerande har särskilda kontakter tagits
upp mellan ambassaden i Warszawa och AMS.

Av det ovan redovisade framgår att östeuropeiska ungdomar i betydande
omfattning feriearbetar i Sverige. Utskottet är inte berett att, som
motionären begär, föreslå regler om kvotering eller liknande till förmån
för vissa länder utan utgår från att informationsfrågor och liknande problem
kan hanteras av AMS och utlandsmyndigheterna i samråd. Motionen
bör inte föranleda någon åtgärd.

AU 1977/78: 30

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande principbeslut m. m. om en civil utredningsorganisation
för utlänningsärenden att riksdagen avslår motionen
1977/78: 1755, yrkandet 4,

2. beträffande uttalande om underställning av ärenden i vilka
åberopats politiskt flyktingskap att riksdagen avslår motionen
1977/78: 1755, yrkandet 3,

3. beträffande uttalande att avvisning ej får verkställas förrän överklagande
avgjorts att riksdagen avslår motionen 1977/78: 1728,
yrkandet 1,

4. beträffande uttalande om förbud mot verkställighet av förpassning
utan att utlänning fått möjlighet till kontakt med anhöriga
och offentligt biträde att motionen 1977/78: 1728, yrkandet
3, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

5. beträffande medborgarvittnen att motionen 1977/78: 1754, i
motsvarande del, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

6. beträffande uttalande m. m. om rätten till offentligt biträde att
motionerna 1977/78: 1728, yrkandet 2, och 1977/78: 1754, i
motsvarande del, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

7. beträffande ändring i rättshjälpslagen i fråga om rätten till offentligt
biträde att riksdagen med bifall till propositionen och
med avslag på motionen 1977/78: 1755, yrkandet 2, antar det
framlagda förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen
(1972: 429),

8. beträffande verkställighet av förpassningsbeslut att riksdagen
med bifall till propositionen och med avslag på motionen 1977/
78: 1755, yrkandet 1, antar 58 § förslaget till lag om ändring i
utlänningslagen (1954: 193),

9. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i utlänningslagen (1954: 193) i de delar förslaget
inte behandlats under 8,

10. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1971: 52) om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt
och länsrätt,

11. att riksdagen med avslag på motionerna 1977/78: 565, 1977/78:
1332 och 1977/78: 1755, yrkandena 5 och 6, godkänner de riktlinjer
i fråga om meddelande av uppehållstillstånd för gäststuderande
som förordats i propositionen,

AU 1977/78: 30

12. beträffande feriearbete i Sverige för utländska studerande att
motionen 1977/78: 482 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 30 mars 1978

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
EVA WINTHER

Närvarande: Eva Winther (fp), Bengt Fagerlund (s), Jan-Ivan Nilsson
(c), Erik Johansson i Simrishamn (s), Filip Fridolfsson (m), Ingrid Ludvigsson
(s), Arne Fransson (c), Elver Jonsson (fp), Pär Granstedt (c),
Frida Berglund (s), Margaretha af Ugglas (m), Anna-Greta Leijon (s),
Rune Johnsson i Mölndal (c), Sune Johansson (s) och Lars Ulander (s).

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978