AU 1977/78: 23

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1977/78: 23

med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt gäller Regional
utveckling jämte motioner

I betänkandet behandlas ur propositionen 1977/78: 100 bilaga 17
(industridepartementet) dels avsnittet C. Regional utveckling (s. 80—

108), dels anslaget på kapitalbudgeten V:14 Regionalpolitisk stöd:

Lokaliseringslån (s. 247—248).

I anslutning till propositionen tar utskottet upp 44 under allmänna
motionstiden väckta motioner.

Propositionen

Regeringen har efter föredragning av statsrådet Åsling föreslagit att
riksdagen skall

1. medge att under budgetåren 1973/74—1978/79 regionalpolitisk
stöd får beviljas — utöver outnyttjat utrymme av de ramar för beslut om
regionalpolitisk stöd som fastställts för treårsperioden 1970/71—1972/

73 — med sammanlagt högst 4 800 000 000 k. med den huvudsakliga
fördelning som angetts i propositionen,

2. godkänna vad som förordats i fråga om försöksverksamheten med
könskvotering vid vissa former av regionalpolitisk stöd och regionalpolitisk
stöd vid marknadsföringsåtgärder,

3. till Regionalpolitisk stöd: Bidragsverksamhet för budgetåret 1978/

79 anvisa ett förslagsanslag av 273 300 000 kr.,

4. till Särskilda stödåtgärder i glesbygder för budgetåret 1978/79 anvisa
ett reservationsanslag av 21 000 000 k.,

5. till Bidrag till kommunala industrilokaler för budgetåret 1978/79
anvisa ett reservationsanslag av 30 000 000 k.,

6. medge att för budgetåret 1978/79 statlig garanti för lån i lokaliseringssyfte
till rörelsekapital m. m. beviljas med sammanlagt högst
30 000 000 k.,

7. till Regionalpolitisk stöd: Lokaliseringslån för budgetåret 1978/79
anvisa ett investeringsanslag av 600 000 000 k.

1 Riksdagen 1977/78.18 sami. Nr 23

AU 1977/78: 23

Behandlas
utskottets
yttr. s.

Motionerna

1977/78: 276 av Nils Hjorth m. fl. (s) 15

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att Älvkarleby, Tierps och
Östhammars kommuner tillföres det allmänna stödområdet.

1977/78: 386 av Åke Gustavsson m. fl. (s) 36

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att initiativ bör tas för att diskutera
en omlokalisering av jordbrukets föreningsrörelse till Jönköping.

1977/78: 392 av Bo Lundgren (m) och Wiggo Komstedt (m) 40

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till omprövning
av befolkningsramama för länens planering i enlighet med

vad som anförs i motionen.

1977/78:486 av Hagar Normark (s) och Åke Gillström (s) 16

I motionen yrkas att riksdagen beslutar

1. att hos regeringen hemställa om en översyn av gällande regler för
kontroll och uppföljning av lokaliseringsstöd i enlighet med vad i motionen
anförts,

2. att hos regeringen hemställa att i denna översyn också tas in behovet
av ökade resurser för länsstyrelserna i berörda län vid en skärpning
av denna kontroll och uppföljning så att effektiv bevakning av
samhällets lokaliseringsstöd uppnås.

1977/78: 487 av Lars Schött (m) och Ingrid Andersson (m) 15

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening uttalar, att även Vimmerby
och Hultsfreds kommuner skall ingå i den grå zonen.

1977/78: 601 av Georg Andersson m. fl. (s) 24

I motionen yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av åtgärder för ökad sysselsättning i Norrlands
inland.

1977/78: 608 av Frida Berglund m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar

1. att försöksverksamhet med stöd för upprustning och nyuppförande 19
av stugor för uthyrning i inre stödområdet startas,

2. att försöksverksamheten utvärderas efter tre år, 19

3. att till särskilda stödåtgärder i glesbygd för budgetåret 1978/79 20
anvisas ett reservationsanslag av 28 500 000 kr.,

4. att till bidrag till kommunala industrilokaler för budgetåret 1978/ 20
79 anvisas ett reservationsanslag av 22 500 000 kr.

hemst. p.
8

AU 1977/78: 23

Behandlas
utskottets
yttr. s.

1977/78: 613 av Eric Jönsson m. fl. (s) 40

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts rörande insatser att främja sysselsättningen
och näringslivets utveckling i Malmöregionen.

1977/78: 615 av Arne Nygren m. fl. (s) 23

I motionen yrkas att riksdagen hemställer hos regeringen om åtgärder
som kan motverka den för Norrland negativa utvecklingen av regionalpolitiken
som redovisats i motionen.

1977/78: 616 av Yngve Nyquist m. fl. (s) 19

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om att
Idre och Särna församlingar av Älvdalens kommun samt Transtrands
församling av Malungs kommun får utgöra geografiskt område för en
försöksverksamhet med ekonomiskt stöd till såväl upprustning som nybyggnad
av fritidshus för uthyrning.

1977/78: 617 av Martin Segerstedt m. fl. (s) 28

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller att ett statligt
industricentrum inrättas snarast i Ånge.

1977/78: 809 av Arne Blomkvist m. fl. (s) 34

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts beträffande behovet av samhällsinsatser
i Skaraborgs län.

1977/78: 810 av Wivi-Anne Cederqvist (s) och Olle Westberg i Hofors 29

(s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening uttalar att regeringen
vid företags nyetablering eller utlokalisering medverkar till att en differentiering
av näringslivet på bruksorterna i Gästrikland åstadkommes.

1977/78: 811 av Bernt Ekinge m. fl. (fp) 36

I motionen yrkas att riksdagen hemställer hos regeringen om tillsättandet
av en Gotlandsdelegation med uppgift att lägga fram en plan
för och komma med förslag till Gotlands utveckling.

1977/78: 815 av Lars-Ove Hagberg (vpk) 31

I motionen yrkas att riksdagen beslutar

1. att hos regeringen begära en utvecklingsplan för Kopparbergs län
enligt vad i motionen anförs,

2. att hos regeringen begära utvecklingsplaner för övriga län i Bergslagen.

hemst. p.
49

AU 1977/78: 23

1977/78:816 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer att skyndsamma
åtgärder vidtas i syfte att till Eskilstunaregionen lokalisera lämpligt
industriföretag med inriktning på förädling och bearbetning av
stålprodukter.

1977/78:811 av Carl-Henrik Hermansson (vpk) och Eivor Marklund
(vpk)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar sig för skapandet av ett regionalt
utvecklingsinstitut för Norrland och hos regeringen begär skyndsamt
förslag härom.

1977/78: 818 av Eric Holmqvist m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om sysselsättningssituationen i Skåne.

1977/78: 819 av Per Olof Håkansson (s)

I motionen yrkas att riksdagen

1. uttalar att Trelleborgs kommun tills vidare skall vara sådant område
som jämställs med kommuner i gränsområdet till allmänna stödområdet,

2. hos regeringen anhåller om sådana åtgärder som förordats i motionen
beträffande avgränsning, lokalisering och utbyggnad av samhällets
servicefunktioner i Trelleborgsregionen.

1977/78: 820 av Karl-Erik Häll m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller att en speciell
arbetsgrupp med uppgift att skapa varaktig sysselsättning i Jokkmokk
snarast tillsätts.

1977/78: 823 av Gustav Lorentzon (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar sig för att ett statligt industricentrum
förläggs till Ange.

1977/78: 824 av Hagar Normark m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller att bestämmelserna
för utredning om och uppföljning av lokaliseringsstöd ändras
så att samråd med kronofogdemyndigheten sker.

1977178: 828 av Eric Rejdnell (fp)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtages
för lokalisering av statlig verksamhet till Kalmar län.

1977/78: 893 av Olof Palme m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen

AU 1977/78: 23

20. godkänner de villkor som angetts i motionen beträffande handläggning
m. m. i vad gäller industrihus som uppförs med statligt stöd,

21. godkänner vad i motionen anförts angående ramar för planeringen
av verksamheten i länen,

22. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om systemet för länsplanering,

23. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om principer och mål för ortsplanen,

24. godkänner vad i motionen anförts om lokalisering av industrier
som förädlar jord- och skogsbrukets produkter.

Motionen behandlas beträffande yrkandena 1—19 i andra sammanhang.

1977/78:1315 av Nils Erik Wååg m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen anmodar regeringen att vid fördelningen
av tillgängliga resurser för stöd åt krisdrabbade företag särskilt
beakta vad i motionen anförts.

1977/78:1324 av Bengt Fagerlund m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar begära att regeringen låter
skyndsamt utreda i motionen upptagen fråga om att trygga sysselsättningen
i mindre orter som domineras av företag inom skogs-, trä- och
pappersindustrin.

1977/78:1325 av Kjell-Olof Feldt m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att frågan om
åtgärder för näringslivet och sysselsättningen i Kopparbergs län upptas
till skyndsam prövning i enlighet med de riktlinjer som framförts i
motionen.

1977/78:1326 av Karin Flodström m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att särskilda
sysselsättnings- och näringspolitiska åtgärder vidtas för Örebro län.

1977/78:1340 av Rune Jonsson i Husum (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar uttala att örnsköldsviks inre
delar bör hänföras till det inre stödområdet.

1977/78:1345 av Bertil Måbrink (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen hemställer hos regeringen om utarbetande
av en statlig industri- och sysselsättningsplan för Blekinge län med
beaktande av de förslag som anges i motionen.

AU 1977/78: 23

1977/78:1346 av Bertil Måbrink (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller att en statlig
industri- och sysselsättningsplan utarbetas för Gävleborgs län i enlighet
med vad som i motionen anges.

1977/78:1347 av Birger Nilsson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen hemställer hos regeringen om snabba
åtgärder för att vidareutveckla näringslivet och därmed öka sysselsättningen
i Jämtlands län.

1977/78:1350 av Arne Nygren m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen vid behandlingen av propositionen
1977/78: 100 bilaga 17 beaktar vad i denna motion anförts om behovet
av speciella regionalpolitiska insatser för att trygga näringslivsutvecklingen
i Västerbotten.

1977/78:1352 av Hans Petersson i Röstånga m. fl. (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att
en särskild delegation tillsätts för behandling av sysselsättningsproblemen
m. m. i Skåne.

1977/78:1351 av Olle Westberg i Hofors m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar uttala att Hofors och Ockelbo
kommuner införlivas i det allmänna stödområdet.

1977/78:1407 av Georg Danell (m) och Lars Schött (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening uttalar vad som berörts
i motionen om särskilda åtgärder i syfte att öka sysselsättningen på Gotland.

1977/78:1652 av Sven Aspling m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar

1. att ge regeringen till känna vad i motionen anförts om sysselsättningsläget
i Värmland,

2. att hos regeringen anhålla om att en utvecklingsplan för länet
skyndsamt framläggs med såväl kortsiktiga åtgärder för att klara akuta
sysselsättningsproblem som mera långsiktiga insatser för att förverkliga
de regionalpolitiska mål som lagts fast av riksdagen.

1977/78:1656 av Kurt Hugosson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen måtte besluta att hos regeringen begära
att industridepartementet och arbetsmarknadsdepartementet i samarbete
med de fackliga organisationerna och kommunala representanter ut -

AU 1977/78: 23

arbetar ett åtgärdsprogram för att på kort och lång sikt stärka sysselsättningen
i Göteborgsområdet.

1977/78:1657 av Margot Håkansson m. fl. (fp, s, c, m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad
i motionen anförts om att temporärt betrakta Blekinge län som ett stödområde.

1977/78:1658 av Sven Lindberg m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen

1. beslutar uttala sig mot att en ny länsplaneringsomgång startar hösten
1978,

2. beslutar ge regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande
uppläggningen och inriktningen av det framtida länsplaneringsarbetet.

1977/78:1667 av Ivan Svanström (c) och Gösta Andersson (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att det föreslagna nya anslaget
för byggande av kommunala industrilokaler i det inre stödområdet
och Gotland utsträcks att avse jämväl Öland samt kommunerna Högsby,
Hultsfred och Vimmerby i Kalmar län.

1977/78:1668 av Oswald Söderqvist m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om att en
plan för industri och sysselsättning utarbetas för Norduppland.

1977/78:1713 av Stig Josefson (c) och Alfred Håkansson (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om
att i direktiven till den nya länsplaneringsomgången det nuvarande ortsklassificeringssystemet
ersätts med system där prioriteringar sker av regionala
organ.

1977/78:1716 av Hans Lindblad (fp)

I motionen yrkas

1. att riksdagen uttalar att erfarenheterna från Gävleborgs län tillmäts
stor betydelse vid utformningen av förslag till nya avgränsningar
och principer för lokaliseringsstöd,

2. att riksdagen uttalar att Gävleborgs län likställs med övriga län i
Norrland i fråga om statlig upphandling.

Motionen behandlas beträffande yrkandet 3 av utskottet i betänkandet
AU 1977/78: 21.

AU 1977/78: 23

Utskottet

Regionalpolitikens förutsättningar och inriktning

De ansatser till en aktiv regionalpolitik som gjordes under 1950-talet
och fram till 1960-talets mitt var närmast inriktade på att skapa industriell
sysselsättning i regioner som drabbats av befolkningsutflyttning. I
någon mån uppmärksammades också de problem som var förenade med
den expansion som då ägde rum i storstäderna. Från 1960-talets mitt
vidgades perspektivet alltmer. Som mål ställdes upp att människorna i
olika landsdelar skulle beredas allsidig sysselsättning och service samt
en god miljö. Den tidigare lokaliseringspolitiken förändrades till en
politik för regional utveckling. Denna politik präglas av försök till en
helhetssyn på utvecklingsbetingelserna i vid mening — sysselsättning,
bostäder, kommunikationer samt offentlig och privat service — inte
enbart i avgränsade problemområden utan i hela landet. För att ge
politiken och dess inriktning erforderligt underlag har skapats ett omfattande
och alltmer förfinat planeringssystem. Parallellt härmed har
byggts ut ett differentierat regionalpolitiskt stödsystem som syftar till
en mer balanserad utveckling av befolkning och sysselsättning. Systemet
kompletteras med åtgärder för att utjämna transportkostnaderna i olika
delar av landet och med särskilda åtgärder till stöd för sysselsättning och
kommersiell service i glesbygder och skärgårdar.

Under senare år har det skett en stabilisering av den regionala befolknings-
och sysselsättningsutvecklingen. Fortfarande pågår en omfattande
bruttoflyttning mellan kommuner och län, men nettoeffekten
av omflyttningen länen emellan är förhållandevis ringa. Skogslänen,
som under 1960-talet drabbades av en omfattande utflyttning, har efter
år 1970 haft en mer balanserad befolkningsutveckling och har vissa år
kunnat registrera en viss nettoinflyttning. Den tidigare omfattande inflyttningen
till storstadslänen har i stort sett upphört. Allmänt sett har
tillväxten även i andra tätorter — större och medelstora — minskat
kraftigt.

Stabiliseringen av flyttningsrörelserna är en återspegling av sysselsättningsutvecklingen.
Under de fem första åren av 1970-talet tillhörde
exempelvis Norrbotten, Västerbotten och Jämtland de län som visade
upp den relativt sett mest positiva utvecklingen. Man måste därvid beakta
att utgångsläget för dessa län var betydligt sämre än för övriga
delar av riket. Fortfarande är de regionalpolitiska problemen störst i
dessa län och i övriga delar av det allmänna stödområdet.

Om en bättre balans i befolkningsutvecklingen har uppnåtts mellan
länen återstår att lösa en rad svåra regionalpolitiska problem: besvärande
obalansproblem och en bestående hög arbetslöshet i vissa län,
stora skillnader i kvinnornas möjligheter att förvärvsarbeta och en
påtagligt ogynnsam åldersfördelning i vissa kommuner, det sistnämnda

AU 1977/78: 23

som följd av tidigare utflyttningar. De allvarliga strukturproblemen
inom branscher som gruvor, stål, trä och teko i förening med den
ihållande lågkonjunkturen skapar nya svårigheter, till en del i orter
och regioner som tidigare har varit relativt problemfria. En annan faktor
av fundamental betydelse för den regionala utvecklingen är de under
senaste åren minskande födelsetalen i landet. Antalet kommuner som redovisar
befolkningsminskning på grund av de låga födelsetalen har
ökat snabbt under 1970-talet.

Möjligheterna att vidareutveckla regionalpolitiken för att lösa kvarvarande
och nya problem har sina givna begränsningar. Redan det
existerande samhället med dess fördelning av arbetsplatser, bostadsområden,
skolor, kommunikationsleder m. m. begränsar handlingsmöjligheterna.
De regionalpolitiska åtgärderna är också beroende av hur
våra totala resurser utvecklas. I detta sammanhang finns det anledning
betona den svenska ekonomins starka beroende av omvärlden. En balanserad
ekonomi och ett effektivt näringsliv underlättar en kraftfull
regionalpolitik.

Detta vidare samband mellan möjligheterna att föra en aktiv regionalpolitik
och den allmänna ekonomiska utvecklingen ägnades stor uppmärksamhet
då statsmakterna fattade beslut om regionalpolitikens inriktning
på hösten 1976 i samband med behandlingen av propositionen
1975/76: 211 om samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik. I det
av riksdagen godkända betänkandet AU 1976/77: 7 betonade utskottet
att grunden för en framgångsrik sysselsättningspolitik är en god ekonomi
och att förutsättningarna för sysselsättningspolitiken bestäms av konjunkturutvecklingen
och uppläggningen av den allmänna ekonomiska
politiken. Utskottet framhöll i sammanhanget som en avgörande faktor
att svenska företag får arbeta under sådana villkor att deras internationella
konkurrenskraft upprätthålls och förstärks. Industri- och näringspolitiken
måste få en inriktning som främjar investeringar och tar vara
på utvecklingskraften i företagen och som skapar gynnsamma förutsättningar
för att sätta i gång nya företag och ta till vara utvecklingsbara
idéer. Utskottet betonade därvid den betydelsefulla roll de mindre företagen
spelar för att upprätthålla sysselsättningen i mindre tätbefolkade
områden och tilläde att i sådana bygder — särskilt i norra Sverige —
även jordbrukspolitiken bör användas mera aktivt för att upprätthålla
sysselsättningen.

Efter regeringsskiftet har den ekonomiska politiken lagts om. Det
har framstått som nödvändigt att ta itu med strukturproblemen och det
höga kostnadsläget i svenskt näringsliv. Huvudlinjen är att genom åtgärder
som sänker Sveriges relativa kostnadsläge återvinna vad som
förlorats i konkurrenskraft och andelar på exportmarknaden i syfte att
redan på kort sikt bryta stagnationen på produktionssidan. Till de generellt
verkande medel som därvid tillgripits hör devalveringen av den

AU 1977/78: 23

svenska kronan. Gynnsamma effekter på exportsidan av denna åtgärd
har redan kunnat utläsas. Den allmänna arbetsgivaravgiften har sänkts
vid årsskiftet med 2 procentenheter, vilket innebär att den helt har
avskaffats i det s. k. inre stödområdet, dvs. i skogslänens inland. Regeringen
har nyligen lagt fram förslag att den allmänna arbetsgivaravgiften
generellt skall avskaffas.

De svåra strukturproblemen inom vissa krisdrabbade branscher har
angripits med kraft. Därvid har använts såväl näringspolitiska som arbetsmarknadspolitiska
medel. Syftet har varit att strukturförändringarna
inom dessa branscher skall kunna ske i en kontrollerad och godtagbar
takt som tar hänsyn till de anställdas situation. Inom näringspolitikens
ram pågår f. n. ett intensivt utvecklingsarbete av största betydelse också
för den regionala utvecklingen. Som ett första steg fattades i höstas beslut
om vidgat stöd till de mindre och medelstora företagen, innefattande
bl. a. att regionala utvecklingsfonder byggs upp med de nuvarande
företagareföreningarna som grund. Verksamheten startar den 1 juli i år.
I ett längre perspektiv är det angeläget att främja Sveriges internationella
konkurrenskraft och hävda vår ställning som industrination genom
en fördjupad innovations- och produktutveckling. I propositionen
1977/78: lil (NU) läggs fram förslag om statsstöd till teknisk forskning
och industriellt utvecklingsarbete m. m. Slutsteget i nu pågående
arbete på en aktivering av näringspolitiken är ett samlat näringspolitiskt
program med långsiktiga riktlinjer för denna politik. Förslag till
sådant program kommer att våren 1979 presenteras för riksdagen.

Som redan sagts betingas den regionala utvecklingen ytterst av de
successiva beslut som fattas på samhällspolitikens skilda områden.
Det blir därmed regionalpolitikens uppgift att se till att investeringarna
fördelas med hänsyn till målen för denna politik. På förslag av utskottet
i det ovannämnda betänkandet AU 1976/77: 7 gjorde riksdagen
vissa markeringar beträffande regionalpolitikens framtida utformning.
Denna borde få en mera decentralistisk inriktning. Häri innefattades att
bebyggelsen i glesbygder och mindre tätorter borde underlättas och en
bättre inomregional balans inom länen skapas. Det regionalpolitiska
stödet måste utformas så att det mer tar hänsyn till sysselsättningseffekten.
Nuvarande system med geografiska avgränsningar för att styra
det ekonomiska stödet borde omprövas till förmån för en ordning som
innebär att även andra faktorer förs in i bedömningen. Ortsklassificeringssystemet
skulle utvärderas. Centrala uppgifter beträffande den
regionala planeringen, exempelvis ortssystemets utformning, borde överföras
på landstingen.

Utskottet räknar med att frågor av ovan redovisat slag beträffande
regionalpolitikens inriktning kommer att tas upp i den proposition som
aviserats till våren 1979. I den propositionen kommer också att redovisas
resultatet av den översyn av formerna för det regionalpolitiska

AU 1977/78: 23

stödet som f. n. företas av sysselsättningsutredningen med anledning av
de tilläggsdirektiv som meddelats utredningen i maj 1976.

Planeringsfrågor

Som tidigare sagts ligger ett omfattande länsplaneringsarbete till
grund för regionalpolitiken. Detta arbete inleddes under senare delen
av 1960-talet (länsplanering 1967). Senast genomförda länsplaneringsomgång
är länsplanering 1974. I det tidigare nämnda beslutet på hösten
1976 ställde sig riksdagen bakom en vidareutveckling av länsplaneringen.
En förordning (1977: 8) om länsplanering har utfärdats. Förordningen
har kompletterats av regeringen med närmare föreskrifter.

Regeringen anmäler i budgetpropositionen sin avsikt att hösten 1978
starta en ny fullständig länsplaneringsomgång. Sven Lindberg m. fl. (s)
yrkar i motionen 1658 att riksdagen skall uttala sig häremot. Motionärerna
anser att länsstyrelserna saknar tillräckliga resurser för att slutföra
uppföljningen av länsplanering 1974 och samtidigt påbörja en ny, omfattande
planeringsomgång. En sådan bör i varje fall inte inledas före
hösten 1979. Därvid bör den beskrivande delen i länsplaneringsprocessen
förenklas och länsstyrelserna få möjlighet att ägna mer kraft
och intresse åt att utforma åtgärdsförslagen.

Det förslag till planeringssystem för sysselsättnings- och regionalpolitiken
som lades fram i propositionen 1975/76: 211 innebar bl. a.
att fullständiga planeringsomgångar bör genomföras vart femte år med
årliga uppföljningar däremellan. Riksdagen anslöt sig till det förslaget
(AU 1976/77: 7 s. 56). Länsplanering 1974, som startades hösten 1973,
avslutades för länsstyrelsernas del under år 1975.

En ny länsplaneringsomgång som inleds i höst kan väntas bli slutligt
redovisad i mitten av år 1980. Detta är i enlighet med den ordning som
riksdagen har godkänt. Vad sedan beträffar sättet att bedriva planeringsarbetet
har utskottet viss förståelse för de synpunkter som motionärerna
för fram. De riktlinjer för arbetet, som drogs upp i propositionen
211, innebär att arbetsgången vid fullständig länsplanering i princip
skall vara densamma som tidigare men det framhålls att arbetet med
planeringsunderlaget bör förenklas i förhållande till länsplanering 1974.
Utskottet hänvisar till dessa uttalanden och vill därutöver tillägga att det
med hänsyn bl. a. till den omfattande kartläggning som redan utförts
är naturligt att konkreta åtgärdsförslag ges större utrymme och ökad
tyngd i den nya planeringsomgången. Med hänsyn till nu gjorda uttalanden
bör motionen 1658 inte föranleda någon åtgärd.

Frågor med anknytning till den nya länsplaneringsomgången tas
också upp i socialdemokraternas partimotion 893. Motionärerna gör
invändningar mot ett uttalande i budgetpropositionen (s. 85) om en
mer aktiv roll för landstingen i länsplaneringsarbetet. De betonar att

AU 1977/78: 23

det är angeläget att planeringen får en bred förankring genom aktiv
medverkan från alla berörda parter i så decentraliserade former som
möjligt. Samtidigt framhåller motionärerna att det är lika viktigt att ansvaret
för den samlade sysselsättningspolitiken och för fördelningen av
resurserna åvilar staten.

När utskottet i tidigare sammanhang uttalat sig för en mer decentralistisk
inriktning av regionalpolitiken innebär det självfallet inte att
staten skall frånhända sig det övergripande ansvaret för politikens genomförande
eller möjligheterna att dra upp de ramar inom vilka politiken
skall bedrivas. Att samverkan i planeringsfrågorna måste ske mellan
alla för sysselsättningsutvecklingen betydelsefulla parter har särskilt
strukits under av utskottet (se AU 1976/77: 7 s. 55). Motionärernas krav
i det hänseendet är således redan tillgodosett.

Som förut nämnts har riksdagen tidigare sagt att centrala uppgifter
beträffande den regionala planeringen bör föras över på landstingen.
Det i motionen kritiserade uttalandet i budgetpropositionen om en mer
aktiv roll för landstingen i planeringsarbetet överensstämmer följaktligen
med riksdagens mening. Regeringen tillkallade i december 1976
länsdemokratikommittén, som har till uppgift att behandla huvudmannaskapet
m. m. för den översiktliga regionala samhällsplaneringen. Kommittén
skall enligt direktiven överväga sådana förändringar som förlägger
den politiska tyngdpunkten till landstingskommunerna. Kommittén
beräknas inom kort presentera ett delbetänkande.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen i den
aktuella delen.

I den socialdemokratiska motionen riktas invändningar också mot ett
annat uttalande i budgetpropositionen (s. 85—88), enligt vilket den
nuvarande ortsplanen inte ger tillräcklig vägledning vid fördelning av
sysselsättningspolitiska insatser på olika orter och att planen därför
måste utvecklas. Motionärerna ser ortsplanen som en konkretisering av
den långsiktiga inriktningen av regionalpolitiken och det saknas enligt
dem anledning att göra någon allmän omprövning av planen.

Riksdagen har redan beslutat (AU 1976/77: 7 s. 16) att nuvarande
system för ortsklassificering skall utvärderas och att alternativa möjligheter
för ett ortssystem skall prövas. Länsstyrelserna har fått i uppdrag
att analysera konsekvenserna för det egna länet av ortsplanen som instrument
i den regionala utvecklingsplaneringen. Länsstyrelsernas redovisning
och förslag beträffande ortsplanen kommer att presenteras för
riksdagen i den regionalpolitiska propositionen på våren 1979, även det i
överensstämmelse med önskemål från riksdagens sida. Till följd av det
anförda avstyrks motionen i förevarande del.

Ortsplanens utformning diskuteras också i motionen 1713 av Stig
Josefson (c) och Alfred Håkansson (c). Med åberopande av erfarenheter
från Malmöhus län begär motionärerna att det i direktiven för

AU 1977/78: 23

den nya länsplaneringsomgången skall ingå att nuvarande ortsklassificeritig
skall ersättas med ett system grundat på prioriteringar av kommunala
organ.

Utskottet erinrar även med anledning av denna motion om att länsstyrelserna
redan har fått i uppdrag att se över ortsplanen för resp. län
och att förslag om ortsplanen kommer att föreläggas riksdagen nästa
vår. Med hänsyn härtill avstyrks motionen.

Till grund för planeringen i länen ligger befolkningsramar som fastställts
av riksdagen. Senast antogs ramar på hösten 1976 med anslutning
till det förslag som lades fram i propositionen 1975/76: 211. I det
sammanhanget gjorde riksdagen följande preciseringar för de olika
länen (AU 1976/77: 7):

Planeringen skall i fråga om Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs
och Bohus län inriktas primärt på de undre delarna av planeringsramarna.
I fråga om Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt Gotlands län
skall planeringen inriktas primärt på de övre delarna av planeringsramarna.
Beträffande övriga län skall planeringen inriktas primärt på
mellandelen av planeringsramarna.

I sin partimotion 893 uppfattar socialdemokraterna riksdagsbeslutet
som att fasta befolkningstal skall införas i den regionala planeringen.
Detta, hävdar man, binder kommunernas och länsorganens planering på
ett sätt som gör det svårare att lösa de inomregionala problemen. Det
begärs i motionen att riksdagen skall ”undanröja de problem som skapades
genom att fasta befolkningstal infördes i den regionala planeringen
och återge kommuner och länsorgan den handlingsfrihet som förutsattes
i det socialdemokratiska förslaget”.

Samma yrkande framställdes förra året av socialdemokraterna i partimotionen
1976/77: 543 och behandlades då utförligt av utskottet i betänkandet
AU 1976/77: 23 (s. 8—9). Utskottet vill på nytt slå fast att
de givna anvisningarna om vilken del av ramarna som i första händ skall
ligga till grund för planeringen inte innebär att tekniken med ramar har
övergivits. Ramarna gäller alltså i sin helhet för samtliga län. Riksdagsbeslutet
innebär tillräcklig flexibilitet och inte en låsning av det slag
som påstås från socialdemokratiskt håll. Med hänvisning till det nu sagda
och till fjolårets behandling av frågan avstyrker utskottet det nu föreliggande
motionsyrkandet.

Utskottet tar härefter upp två motionsledes aktualiserade planeringsfrågor
av mer speciellt slag.

I den socialdemokratiska partimotionen 893 framhålls att den förädlingsindustri
som är baserad på produktionen inom jordbruket och
skogsbruket har lokalt stor betydelse för sysselsättningen. Lokaliseringen
av förädlingsverksamheten bör därför ingå som ett konsekvent moment
i planeringen av jord- och skogsbruket. Vidare begärs i motionen att

AU 1977/78: 23

skogsindustrins råvaruförsörjning ägnas särskild uppmärksamhet i planeringen.
Motionärerna pekar därvid på att konkurrensen om skogsråvaran
hotar sysselsättningen vid de mindre sågarna, inte minst de som
ligger i Norrlands inland. Av samma skäl uppstår problem även vid
annan träbearbetande industri.

Sysselsättningsfrågor inom den träbearbetande industrin tas också upp
i motionen 1324 av Bengt Fagerlund m. fl. (s). Utgångspunkten för motionärerna
är den utbyggnad som sker av denna industri med anläggningar
som har såväl massa- och pappersproduktion som sågverk integrerade
i en tillverkningskedja. En utbyggnad av det slaget, anförs det
vidare, må vara försvarbar från effektivitetssynpunkt men skapar problem
för redan verksamma företag. Dessa äldre företag ligger ofta i
brukssamhällen som helt domineras av företaget i fråga. Nedläggningar
av eller driftinskränkningar vid företagen får därmed svåra följder för
sysselsättning och service i sådana samhällen. Motionärerna framhåller
att problem av detta slag har varit och är fortfarande en realitet i t. ex.
Ådalen. Motsvarande problem kommer enligt dem nu att drabba även
orter i södra Sverige om inte särskilda åtgärder vidtas. Motionen leder
därför fram till yrkande om en skyndsam utredning av frågan hur man
skall trygga sysselsättningen i mindre orter som domineras av företag
inom skogs-, trä- och pappersindustrin.

Med anledning av vad som sägs i partimotionen 893 om lokaliseringen
av industrier för förädling av jord- och skogsbrukets produkter
vill utskottet först konstatera att sådana frågor självfallet uppmärksammas
i länsplaneringen av det skäl som åberopats av motionärerna själva,
nämligen den betydelse företagen lokalt har för sysselsättningen. När det
särskilt gäller förädlingen av jordbruksprodukter kan vidare hänvisas till
att Lantbrukarnas riksförbund på hösten 1977 anslutit sig till den tidigare
mellan regeringen och Sveriges industriförbund träffade överenskommelsen
om samråd i lokaliseringspolitiska frågor. Riksförbundet har
därmed förbundit sig att överlägga med den inom regeringskansliet inrättade
delegationen för etableringsfrågor om planeringen beträffande
förbundets större företag.

Att det föreligger problem för sysselsättningen inom den träbearbetande
industrin av det slag som berörs i den socialdemokratiska partimotionen
samt i motionen av Bengt Fagerlund m. fl. är väl känt. Ett
omfattande utredningsarbete beträffande skogsindustrins framtid bedrivs
f. n. inom industridepartementet, och 1973 års skogsutredning har nyligen
i betänkandet Skog för framtid (SOU 1978: 6) lagt fram förslag till
en ny skogspolitik. Regeringen har meddelat att nu redovisade utredningar
skall utgöra underlag för ett samlat näringspolitiskt program för
skogsnäringen och att proposition i ämnet kommer att föreläggas riksdagen
senast i början av år 1979.

På grund av det ovan anförda bör nu behandlade yrkanden i motionerna
893 och 1324 inte föranleda någon åtgärd.

AU 1977/78:23

Särskilda frågor om lokaliseringsstöd

Lokaliseringsstöd utgår i olika former av bidrag och lån till företag.
Stödet skall stimulera till nyetableringar och utvidgningar av företag i
första hand i det allmänna stödområdet som omfattar Norrlandslänen
utom Gästrikland, Kopparbergs län utom Ludvika och Smedjebackens
kommuner, de norra och västra delarna av Värmlands län, större delen
av Dalsland, nordligaste Bohuslän samt Gotland och Öland. Skogslänens
inre delar, där sysselsättningsproblemen är störst, hänförs dessutom till
det s. k. inre stödområdet. I det området utgår förstärkt stöd. Vissa stödformer
är dessutom i princip förbehållna det inre stödområdet.

Gränstrakterna i Mellansverige till det allmänna stödområdet brukar
benämnas den grå zonen. Denna region kan betraktas som stödområde
på det sättet att företag kan påräkna särskild hänsyn vid bedömning
om regionalpolitisk! stöd skall utgå. Regeringen har förordnat att
för tiden den 1 december 1977—den 30 juni 1979 följande kommuner i
stödhänseende skall jämställas med kommuner i den grå zonen: Kinda,
Ydre, Nässjö, Uppvidinge, Högsby, Borås, Marks och Ulricehamn (jfr
prop. 1976/77: 95 bilaga 2, AU 1976/77: 26 s. 7—8). Även utanför de
nämnda områdena kan utgå regionalpolitisk! stöd om en ort drabbas av
omfattande arbetslöshet på grund av strukturomvandling eller liknande
orsak.

Stödområdenas gränser är utmärkta på den karta som återfinns i bilaga
2 till detta betänkande. Kartan markerar också grå zonen och därmed
jämställda kommuner.

Avgränsningarna av det allmänna resp. det inre stödområdet tas upp
i några motioner. Det begärs sålunda i motionen 1357 av Olle Westberg
i Hofors m. fl. (s) att Hofors och Ockelbo skall hänföras till det allmänna
stödområdet. Motsvarande yrkande framställs i motionen 276 av
Nils Hjorth m. fl. (s) beträffande Älvkarleby, Tierp och östhammar. I
motionen 1657 av Margot Håkansson m. fl. (fp, s, c, m) begärs att Blekinge
län skall temporärt betraktas som ett stödområde med möjlighet
till lokaliseringsstöd och övriga regionalpolitiska insatser. Rune Jonsson i
Husum (s) yrkar i motionen 1340 att de inre delarna av örnsköldsviks
kommun skall ingå i det inre stödområdet. Slutligen begär Lars Schött
(m) och Ingrid Andersson (m) i motionen 487 att också Vimmerby och
Hultsfred skall jämställas med kommuner i grå zonen. Motsvarande yrkande
beträffande Trelleborg framställs i motionen 819 av Per Olof Håkansson
(s).

Behovet av förändringar eller anpassningar av stödområdesprincipen
övervägs av sysselsättningsutredningen som också skall pröva sådana
kriterier för fördelning av stödet som kan utgöra alternativ till den nuvarande
geografiska indelningen. Utredningens förslag beträffande bl. a.
stödområdesprinciperna skall, som förut sagts, vara underlag för 1979
års regionalpolitiska proposition. Under den relativt korta tid som åter -

AU 1977/78: 23

står till dess riksdagen får tillfälle att i det nämnda sammanhanget på
nytt ta ställning till utformningen av det regionalpolitiska stödet och
kriterierna för detta stöd bör inte göras några förändringar av det allmänna
resp. det inre stödområdet. Utskottet avstyrker för den skull
yrkandena härom i motionerna 276, 1340, 1357 och 1657. Inte heller
kan utskottet ställa sig bakom yrkandena i motionerna 487 och 819
om att Vimmerby och Hultsfred resp. Trelleborg skall jämställas med
kommuner i den grå zonen. Regeringen är dock oförhindrad att förordna
härom om utvecklingen skulle föranleda det.

Frågor om administreringen av lokaliseringsstödet tas upp i motionerna
486 av Hagar Normark (s) och Åke Gillström (s) och 824 av Hagar
Normark m. fl. (s).

En skärpt kontroll och uppföljning av lokaliseringsstödet efterlyses i
motionen 486 som mynnar ut i yrkande om översyn av gällande regler i
ämnet. Vid den översynen skall också beaktas länsstyrelsernas behov av
ökade resurser för ett effektivt bevakningsarbete. Vad motionärerna särskilt
vänder sig mot är att — som de hävdar — företagsägare kan tillgodogöra
sig vinster genom att överlåta företag som tack vare lokaliseringsstöd
har ökat i värde.

Sysselsättningsutredningen skall enligt de tidigare nämnda tilläggsdirektiven
pröva om nuvarande regler om återkrav av bidrag och uppsägning
till omedelbar betalning av lån är lämpligt utformade mot bakgrund
av problem av det slag som åberopats i motionen. Det i motionen framställda
yrkandet om en översyn av reglerna för lokaliseringsstödet i aktuellt
hänseende är således redan tillgodosett. Inte heller i övrigt finns
det under pågående översynsarbete anledning för riksdagen att ta något
initiativ på grund av motionen, som alltså avstyrks.

Yrkandet i motionen 824 innebär en begäran om ändring av bestämmelserna
om det regionalpolitiska stödet så att samråd sker med kronofogdemyndigheten
vid ”utredning och uppföljning av lokaliseringsstöd”.
Motionärerna vill härmed uppnå bättre möjligheter att gallra bort icke
seriösa sökande av stödet.

Vid ansökan om lokaliseringsstöd hos länsstyrelse skall, enligt 34 §
kungörelsen om statligt regionalpolitisk! stöd, länsstyrelsen verkställa
den ytterligare utredning som behövs i samråd med —• förutom företagareförening
— länsarbetsnämnden, länsbostadsnämnden och andra
berörda myndigheter. Till de sistnämnda myndigheterna anses i praxis
höra kronofogdemyndigheten. Vid uppföljning av bl. a. beviljat lokaliringsstöd
bör länsstyrelsen hålla kontakt med vederbörande kronofogdemyndighet
enligt föreskrifter som meddelats av regeringen den 8 april
1976. Med hänsyn till det anförda och till vad ovan sagts om den översyn
av kontrollreglerna som utförs av sysselsättningsutredningen bör motionen
inte föranleda någon åtgärd.

AU 1977/78: 23

Regionalpolitisk! stöd 1978/79

Alltsedan den regionalpolitiska stödverksamheten inleddes i mitten av
1960-talet har använts metoden att fastställa flerårsramar för stödet.
Denna metod med beslutsramar har fördelen att regeringen samt arbetsmarknadsstyrelsen
och länsstyrelserna kan bevilja stöd utan att vara
beroende av de anslag som anvisas för vart och ett av budgetåren under
perioden. Den årliga anslagsanvisningen anpassas sedan till den omfattning
sökandena väntas lyfta beviljat stöd.

Den senast fastställda ramperioden började budgetåret 1973/74 och
löper ut med innevarande budgetår. Det var tidigare avsett att formerna
för det regionalpolitiska stödet skulle prövas på nytt våren 1978 på
grundval av bl. a. den översyn av stödformerna som utförs av sysselsättningsutredningen.
Resultatet av utredningens arbete kan emellertid
redovisas först under hösten 1978 och följaktligen kan, som redan tidigare
sagts, proposition i ämnet läggas fram för riksdagen först på våren
1979.

Mot den angivna bakgrunden föreslås i budgetpropositionen att den nu
löpande femåriga stödperioden förlängs ett år och att den beslutsram
som gäller för perioden vidgas med hänsyn härtill.

Totalramen för stöd under den aktuella perioden har tidigare vidgats
från ursprungligen 2 500 till 4 000 milj. kr. I propositionen förordas att
ramen utökas med ytterligare 800 milj. kr. med fördelning på stödformer
enligt nedanstående sammanställning.

	Nuvarande beslutsram (milj. kr.)	Föreslagen vidgning (milj. kr.)
Lokaliseringsbidrag/ avskrivningslån	850	+ 150
Utbildnings- och introduktionsstöd	325	+ 55
Sysselsättni ngsstöd	150	+ 30
Bidrag till Norrlandsfonden	25	+ 15
Lokaliseringslån	2 650	+ 550
Totalram1	4 000	+ 800

11 totalramen ingår även stöd till verksamheten med statliga industricentra.
Avsikten är också att det anslag om 13 milj. kr. till åtgärder i etableringsfrämjande
syfte i vissa län som utskottet tillstyrkt (prop. 1977/78: 125, AU
1977/78: 34) skall ingå i ramen.

Utskottet tillstyrker att nu löpande stödperiod utsträcks att omfatta
även budgetåret 1978/79 och att beslutsramen med hänsyn härtill vidgas
på det sätt som föreslagits i budgetpropositionen. Det bör vara möjligt
för regeringen att vid behov omdisponera de för delramarna beräknade
beloppen i enlighet med tidigare antagna principer. I sammanhanget bör
också noteras att regeringen i prop. 1977/78: 172 föreslagit den utvidgningen
av lokaliseringsstödet att sådant stöd skall kunna lämnas även
till företag inom gruvindustrin. Propositionen behandlas i AU 1977/78:
35.

2 Riksdagen 1977/78.18 sami. Nr 23

AU 1977/78: 23

Sedan budgetåret 1974/75 pågår försök med könskvotering i den
regionalpolitiska stödverksamheten. Likaså pågår sedan budgetåret 1976/
77 försök med stöd till marknadsföringsåtgärder. Båda försöken är tidsbegränsade.
I budgetpropositionen föreslås att de får pågå även nästa
budgetår. Utskottet har inte någon erinran häremot.

Såsom skett även i tidigare budgetpropositioner under 1970-talet anmäls
i den föreliggande propositionen (s. 99) att regeringen har beviljat
bl. a. regionalpolitisk! stöd på sätt som inte helt har stämt överens med de
av statsmakterna antagna grunderna för stödet. I det aktuella fallet har
lokaliseringslån lämnats till en intresseförening av anställda vid ett nedläggningshotat
företag för att föreningen skall kunna överta aktierna i
företaget. Övriga i propositionen anmälda fall gäller stöd enligt kungörelsen
om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri.
Frågor om stöd enligt den kungörelsen faller inom näringsutskotteis beredningsområde.
De avsteg som gjorts från antagna normer har enligt propositionen
betingats av sysselsättningsskäl. Nu berörda fall har granskats
av konstitutionsutskottet som inte har funnit anledning att göra något
särskilt uttalande beträffande dem (KU 1977/78: 35 s. 32).

Utskottet övergår härefter till frågor om anslag för nästa budgetår
till bidrags- och låneverksamheten.

Propositionens beräkning av anslagsbehovet för Regionalpolitiskt stöd:
Bidragsverksamhet framgår av nedanstående sammanställning.

	1976/77 Utgift	1977/78 Anslag	1978/79 Beräknad ändring AMS Föredra-ganden
Lokaliseringsbidrag	169 337 000	164 000 000	+ 10 000 000	+ 10 000 000
Utbildningsstöd	28 679 000	35 000 000	—	—
Introduktionsstöd	13 647 000	23 000 000	—	—
Sysselsättningsstöd Infriande av statlig garanti för lån i lokaliseringssyfte	28 032 000	30 000 000	+ 5 000 000	+ 5 000 000
till rörelsekapital m. m.	1 800 000	1 000 000	—	—
Förvaltningskostnader	4 283 000	5 450 000	+ 50 000	- 150 000
	245 778 000	258 450 000	+ 15 050 000	+ 14 850 000

Utskottet godtar vad som anförts i propositionen beträffande anslaget
och dess användning.

Till Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån föreslås i budgetpropositionen
ett oförändrat anslag av 600 milj. kr. Utskottet biträder förslaget
och har heller inte någon erinran mot att en oförändrad ram om 30
milj. kr. fastställs för statlig garanti för lån i lokaliseringssyfte till rörelsekapital
m. m.

AU 1977/78: 23

Särskilda stödåtgärder i glesbygder

Från glesbygdsanslaget finansieras stöd till hemarbete m. fl. aktiviteter
i glesbygder enligt nedanstående sammanställning. Ansvaret för
dessa aktiviteter är fördelat på statens industriverk, arbetsmarknadsstyrelsen,
vissa företagareföreningar och kommuner.

1976/77 1977/78 Beräknad ändring

Utgift Anslag 1978/79

Statens Föredra industriverk

ganden

och AMS

Hemarbete m. m.	4	900	000	3	500	000	+ 2	500	000	+	1	500	000
Stöd till regionala utvecklingsfonder	1	973	0001	1	000	000*	+2	500	0001	+	1	000	000
Kommunala sysselsättningsinsatser	9	569	000	12	000	000			—				—
Åtgärder i Vindelälvsområdet	11	921	000			—			—				—
Särskilda sysselsättningsinsatser			—	17	000	000			—	-	15	000	000
	28	363	000	33	500	000	+ 5	000	000	-	12	500	000

1 Stöd till företagareföreningar.

Under innevarande budgetår bekostas också från detta anslag bidrag
till kommunala industrilokaler (posten Särskilda sysselsättningsinsatser).
För det ändamålet föreslås att ett särskilt anslag, Bidrag till kommunala
industrilokaler, uppförs på statsbudgeten för nästa budgetår.

I motionen 608 av Frida Berglund m. fl. (s) föreslås att bidrag till en
ny typ av verksamhet skall kunna utgå från anslaget. Med hänvisning
till ett förslag av den inom regeringens kansli verksamma glesbygdsdelegationen
begär motionärerna att man skall starta försök med stöd
till upprustning eller uppförande av uthyrningsstugor. Stödverksamheten
bör enligt motionen avse det inre stödområdet och pågå i tre år,
varefter verksamheten förutsätts bli utvärderad. Stödet föreslås bli konstruerat
som avskrivningslån med högst 20 000 kr. per stuga. En enskild
sökande skall kunna få stöd till högst fem stugor. För att finansiera den
nya stödformen föreslås att förevarande anslag för nästa budgetår räknas
upp med 7,5 milj. kr. och att det nya anslaget Bidrag till kommunala
industrilokaler minskas med motsvarande belopp.

Också i motionen 616 av Yngve Nyquist m. fl. (s) begärs försök med
statligt stöd till uthyrningsstugor. Försöken bör enligt denna motion bedrivas
i Idre, Särna och Transtrand.

Den i motionen 608 åberopade framställningen från glesbygdsdelegationen
ingår i det material som ligger till grund för propositionen
1977/78: 113 om särskilt stöd till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder.
Propositionen, som lades fram efter det motionerna väcktes,
behandlas av jordbruksutskottet (JoU 1977/78: 22). Enligt propositionen
skall stöd kunna utgå till bl. a. uthyrningsstugor. I den allmänna
motiveringen framhålls i propositionen — liksom i motionen 608 — att

AU 1977/78: 23

syftet är att ge möjligheter till kompletterande sysselsättning och utkomst
till befolkningen i utpräglade glesbygdsområden liksom att där
skapa nya arbetstillfällen för kvinnor.

Det förutsätts vidare i propositionen att omfattningen och reglerna
för det föreslagna stödet kan komma att omprövas i samband med förslagen
i 1979 års regionalpolitiska proposition.

Med de förslag till stöd till bl. a. uthyrningsstugor som har lagts fram
i propositionen 113 och som f. ö. har tillstyrkts av jordbruksutskottet
får syftet med motionerna 608 och 616 anses vara i huvudsak tillgodosett.
De aktuella motionsyrkandena bör därför inte föranleda någon
åtgärd. På grund av detta ställningstagande avstyrker utskottet yrkandet
i motionen 608 om att höja anslaget med 7,5 milj. kr. i förhållande
till regeringens förslag. Utskottet godtar den medelsberäkning som har
gjorts i budgetpropositionen, och anslaget bör alltså förås upp med det
belopp som regeringen har begärt.

Bidrag till kommunala industrilokaler

Fr. o. m. innevarande budgetår kan kommuner i det inre stödområdet
och på Gotland få bidrag för att bygga industrilokaler för uthyrning.
Som framgår av vad som anförts i föregående punkt finansieras
bidragskostnaderna innevarande budgetår från anslaget Särskilda stödåtgärder
i glesbygder, som har en särskild post om 17 milj. kr. för bl. a.
det ändamålet. Medlen föreslås i budgetpropositionen fr. o. m. nästa
budgetår bli anvisade under ett särskilt reservationsanslag med ovanstående
rubrik. I enlighet med vad som aviserades i propositionen
1977/78: 40 om de mindre och medelstora företagen (s. 191) begärs nu
att anslaget förs upp med 30 milj. kr.

Frida Berglund m. fl. (s) yrkar i motionen 608 att det av regeringen
begärda anslaget skall minskas med 7,5 milj. kr. Yrkandet hänger samman
med de motionsyrkanden som redovisas under föregående punkt.
Som en följd av de ställningstaganden som där gjordes avstyrker utskottet
även det aktuella motionsyrkandet. Anslaget bör föras upp med
det av regeringen begärda beloppet.

Socialdemokraterna erinrar i partimotionen 893 om att industrihus
kan byggas med statligt stöd av dels kommuner som beredskapsarbete,
dels Stiftelsen Industricentra. Med förevarande bidrag har införts en
tredje stödform. Socialdemokraterna framhåller det angelägna i att
statsmakterna ser till att ”mångfalden stödinstrument inte medverkar
till att dra bort industrier från vissa redan industrifattiga kommuner
genom att stödet blir ett konkurrensmedel mellan kommunerna”. Motionärerna
vill därför att bidragsvillkoren skall göras mera likformiga
genom att för stöd till kommunala industrihus skall i princip gälla samma
regler som för statliga industricentra. Socialdemokraterna föreslår

AU 1977/78: 23

också att arbetsmarknadsstyrelsen skall ta över handläggningen av bidragsärendena
från regeringen.

Motsvarande yrkanden framställdes av socialdemokraterna i fjol i
samband med beslutet om att införa stödformen (AU 1976/77: 23 s.
16). Yrkandena avstyrktes av utskottet. Riksdagen följde utskottet. De
villkor för stödet som regeringen utformat utgör en anpassning till såväl
reglerna för lokaliseringsbidrag som till vad som gäller för de statliga
industricentra. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet det aktuella
motionsyrkandet.

Stödet är, som nämnts, främst avsett att utgå till uppförande av lokaler
i mindre orter inom det inre stödområdet. I motionen 1667 av
Ivan Svanström (c) och Gösta Andersson (c) begärs att stöd till kommunala
industrihus även skall kunna utgå på Öland samt i Högsby,
Hultsfred och Vimmerby kommuner.

I enlighet med vad som anförts i den ovannämnda, av riksdagen godkända
propositionen 1977/78: 40 kan stöd undantagsvis lämnas till även
andra kommuner inom det allmänna stödområdet än dem som ligger
inom det inre stödområdet. Kommunerna på Öland, som tillhör det allmänna
stödområdet, kan härigenom komma i fråga för stöd om särskilda
skäl härför föreligger. Utskottet hänvisar härtill. I övrigt anser
utskottet att man inte nu på det sätt motionärernas förslag innebär bör
bryta upp den områdesprioritering som stödområdesindelningen utgör.
Som framhållits tidigare i betänkandet är det avsett att principfrågor av
det slaget skall prövas i samband med ställningstagandena till regionalpolitiken
på våren 1979. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet
motionen.

Motioner om vissa orter och områden

I detta avsnitt behandlas motioner som rör sysselsättningsfrågor i olika
delar av landet. I motionerna krävs åtgärder av skilda slag från statens
sida. Vissa förslag som redovisas är av långsiktig karaktär. Som exempel
härpå kan nämnas förslag till utvecklingsplaner i länen. Andra förslag
avser kortsiktiga åtgärder för att upprätthålla sysselsättningen.

Motionerna behandlar olika landsdelar men täcker inte hela landet.
Exempelvis berörs inte Boråsområdet i detta sammanhang. De allvarliga
problemen till följd av strukturförändringarna inom tekoindustrin
i denna region har dock behandlats av utskottet tidigare under innevarande
riksmöte (se bl. a. AU 2 y och 4 y).

Vissa statistiska uppgifter om befolkning och sysselsättning för samtliga
län redovisas i bilaga till betänkandet.

Som ovan antytts innehåller en del av motionerna omfattande och
detaljrika förslag. Utskottet har av naturliga skäl inte gjort en realprövning
av sådana projekt. I åtskilliga fall hänger det samman med att en
sådan prövning bättre kan göras hos andra organ. Generellt sett gäller

AU 1977/78: 23

dessutom att nästa riksmöte kommer att få ta ställning till övergripande
förslag från regeringen på de regionalpolitiska och näringspolitiska områdena.
Utskottets ställningstaganden till motionerna skall bedömas mot
den bakgrunden.

De regionalpolitiska problemen har alltid varit störst i Norrlandslänen,
och insatser hittills har därför i betydande omfattning
varit inriktade på dessa län. Även om bilden blivit mera sammansatt på
senare år då betydande strukturproblem uppkommit i andra landsdelar
är det alltjämt så, att de regionalpolitiska problemen är störst i landets
norra delar.

Befolknings- och sysselsättningsutvecklingen i de fyra nordligaste länen
visar under 1970-talet en del positiva drag. Befolkningen i dessa län
har från år 1974 ökat med sammanlagt mer än 15 000 personer, varav
ca 7 500 i Norrbottens län, ca 5 400 i Västerbottens län, ca 1 700 i
Jämtlands län samt ca 1100 i Västernorrlands län. Utvecklingen har
emellertid stagnerat, och för återstoden av 1970-talet befaras återigen
befolkningsminskning. Särskilt utsatt är Norrbottens län.

Även sysselsättningsutvecklingen har varit positiv för denna del av
landet under 1970-talet. De fyra nordligaste länen svarade bl. a. för
den kraftigaste sysselsättningsökningen i riket under perioden 1971—
1976. Att den utvecklingen har skett från ett svagare utgångsläge än i
övriga delar av landet har betonats i ett tidigare avsnitt. I dag kännetecknas
dock arbetsmarknadsläget i Norrland av betydande problem.
Orsaken härtill är bl. a. konjunkturläget och strukturförändringarna
inom bl. a. stål- och skogssektorerna. I Norrbotten spelar dessutom avsättningssvårigheterna
för järnmalm en viktig roll.

Enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU) i mars i år var andelen
arbetslösa av arbetskraften 7,9 % i Norrbottens län, 3,1 % i Västerbottens
län, 2,8 % i Jämtlands län och 2,9 % i Västernorrlands län.
För riket noterades vid samma tid 2,3 %. I mars 1978 fanns det ca
49 000 arbetslösa kassamedlemmar i landet, över 10 000 av dessa var
bosatta i de fyra nordligaste länen.

Vid februari månads slut registrerades ett betydande antal kvarstående
arbetssökande vid arbetsförmedlingskontoren i de fyra länen. Detta gäller
i synnerhet Norrbottens län, där inte mindre än 8 500 vid denna tidpunkt
sökte arbete. Vid samma tidpunkt uppgick antalet lediga platser
i länet till drygt 500, vilket motsvarar bortemot 17 arbetssökande per
ledig plats. Motsvarande relation för övriga län var 8,5 i Västerbottens
län, 4,8 i Jämtlands län samt 10,4 i Västernorrlands län.

För att komma till rätta med problemen och stärka sysselsättningen
har betydande resurser satts in.

De arbetsmarknadspolitiska insatserna har successivt förstärkts. Antalet
personer i arbetsmarknadsutbildning (inkl. företagsutbildning) och
beredskapsarbete har ökat, vilket framgår av följande sammanställning.

AU 1977/78: 23

Arbetsmarknadsutbildn. Beredskapsarbete

jan./febr. jan./febr. jan./febr. jan./febr.

—77 —78 —77 —78

Norrbotten	3 237	6 110	3 243	4 854
Västerbotten	2 193	2 437	1 689	2 640
Jämtland	1 687	2 001	1 118	1 492
Västernorrland	2 934	3 850	1 608	2 423
Summa	10 051	14 398	7 658	11409

Vidare har betydande belopp satsats för att främja nödvändiga strukturförändringar
inom olika branscher som har betydelse för Norrland.
Här kan erinras om åtgärder beträffande handelsstålsektorn (prop.
1977/78: 87, NU 45 och prop. 1977/78: 59, AU 17) och inom skogsindustrin
(prop. 1977/78: 123 och 180, NU 74). Stora belopp har också
avsatts för gruvindustrin (LKAB) och till ASSI:s anläggningar i Karlsborg
och Piteå. För gruvverksamhet föreslås f. ö. att det i framtiden
skall bli möjligt att lämna lokaliseringsstöd. Särskilt sysselsättningsbidrag
med 75 % av lönekostnaderna föreslås också för gruvföretag med
dominerande ställning på en ort (prop. 1977/78: 172).

Sedan länge har ansträngningar gjorts att främja industriell utveckling
i Norrland. Norrlandsfonden spelar här en viktig roll. Fonden har
till uppgift att främja den industriella utvecklingen i Norrland genom
insatser för bl. a. forskning, industriellt utvecklingsarbete samt industriell
utbyggnad och nyetablering. Riksdagen beslutade nyligen (NU 42) om
10 milj. kr. för verksamheten under nästa budgetår. Härtill kommer
20 milj. kr. som skjuts till av Statsföretag AB och 15 milj. kr. som förs
över från medlen för den regionalpolitiska stödverksamheten. Även
Stiftelsen Industriellt Utvecklingscentrum i övre Norrland (IUC) — med
placering i Skellefteå — bör nämnas i detta sammanhang, liksom investmentbolaget
NJA-Invest AB. Det sistnämnda företaget, som har till uppgift
att främja den industriella utbyggnaden, har nyligen fått 25 milj. kr.
av staten (NU 1977/78: 40).

Utskottet vill härutöver peka på den betydelse som de nya utvecklingsfonderna
beräknas få för den regionala utvecklingen. Verksamheten,
som riksdagen fattade beslut om i höstas (prop. 1977/78: 40,
NU 34), kommer att starta i de olika länen den 1 juli i år.

När det gäller insatser som rör Norrland i sin helhet vill utskottet
slutligen erinra om lokaliseringsstödet. Därutöver har man sökt främja
investeringar i Norrland och övriga delar av allmänna stödområdet genom
att använda investeringsfonderna i regionalpolitiskt syfte.

Problem som rör Norrland behandlas i flera motioner. Utskottet tar
först upp motionen 615 av Arne Nygren m. fl. (s). Motionärerna pekar
på den som de anser oroande vändning i de regionalpolitiska satsningarna
som inträffat den senaste tiden. De anser att Norrland fått en allt

AU 1977/78: 23

mindre del av det regionalpolitiska stödet och vill att regeringen skall
vidta åtgärder för att motverka denna utveckling.

Fördelningen i procent av lokaliseringsstödet på olika områden och
för olika perioder framgår av följande tabell.

	1 juli 1965— 30 juni 1976	1 juli 1976— 31 december 1977
Inre stödområdet	21	19
Allmänna stödområdet (exkl. inre)	56	36,5
Grå zonen	9	15,5
Riket i övrigt	14	29

Som framgår av siffrorna har under senare tid lokaliseringsstödet
i större omfattning än tidigare gått till de delar av landet som ligger
utanför det allmänna stödområdet. Detta är en följd av att aktiva stödinsatser
i ökad omfattning erfordrats i orter i Syd- och Mellansverige
som drabbats av strukturella problem inom näringslivet. En av lokaliseringsstödets
uppgifter är just att medverka till att lösa svårigheter som
uppkommer i samband med strukturkriser. Den omständigheten att de
nordliga länens andel av lokaliseringsstödet minskat är inte ett uttryck
för lägre ambitioner än tidigare när det gäller industrisatsningar i allmänna
stödområdet. Allmänt sett är det inte heller bristen på penningmedel
som utgör en begränsning för lokaliseringsstödet utan avsaknaden
av lämpliga stödobjekt i en omfattning som svarar mot vad som
behövs. Seriösa företag med utbyggnadsplaner i Norrland torde få allt
det stöd som är möjligt, oavsett att stöd samtidigt i ökad omfattning
erfordras i andra delar av landet. Med hänvisning till det anförda och
till de pågående övervägandena om de framtida regionalpolitiska medlen
bör motionen inte föranleda någon åtgärd.

Även i motionen 607 av Georg Andersson m. fl. (s) kritiseras prioriteringarna
av det regionalpolitiska stödet. I motionen hävdas att det
inre stödområdet inte får sina särskilda behov tillgodosedda. Motionärerna
vill därför att regeringen vid handläggningen av enskilda ärenden
speciellt skall beakta Norrlands inland. Det gäller vid tillämpning av
den s. k offertprincipen och vid fördelning av bidrag till kommunala
industrilokaler. Motionärerna efterlyser också ett särskilt program för
Vindelälvsområdet. Slutligen vill motionärerna att riksdagen inför arbetet
med den kommande regionalpolitiska propositionen skall betona att
det är nödvändigt att bestämt prioritera Norrlands inland.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om de regionalpolitiska
problemen i det inre stödområdet. Det finns alltjämt ett behov av att
ge kraftigare stöd i detta område än i övriga delar av landet. Ett uttryck
härför — när det gäller den utsatta del av inre stödområdet som
Norrbottens inland utgör — är det förstärkta introduktionsstöd i Norr -

AU 1977/78: 23

bottens län sorn riksdagen införde i höstas. För utskottets majoritet
var det därvid viktigt att bibehålla skillnader i insatser mellan inre stödområdet
och övriga delar av allmänna stödområdet. Det av motionärerna
nämnda bidraget till kommunala industrilokaler är i första hand
inriktat på orter i inre stödområdet. Utskottet har tidigare i betänkandet
avvisat krav från socialdemokratiskt håll på en mer restriktiv
användning av detta bidrag.

I fråga om insatser i Vindelådalen får utskottet hänvisa till att regeringen
har aviserat en proposition senare under våren med förslag till
sysselsättningsskapande åtgärder i området.

Med hänvisning till det anförda och då det finns anledning räkna
med att frågan om behovet av särskilda stödinsatser i Norrlands inland
utan någon särskild framställning från riksdagens sida kommer att behandlas
vid utformningen av de regionalpolitiska medlen nästa år bör
motionen 607 inte föranleda någon åtgärd.

I detta sammanhang tar utskottet också upp motionen 817 av CarlHenrik
Hermansson (vpk) och Eivor Marklund (vpk). Motionärerna
föreslår som en åtgärd att främja utvecklingen i Norrland att ett regionalt
utvecklingsinstitut skall inrättas. Institutet skall ha forskningsuppgifter
med tyngdpunkt på sysselsättningsutvecklingen i Norrland. De
fackliga organisationerna föreslås få ett starkt inflytande på verksamheten.

Utskottet vill med anledning av motionärernas förslag hänvisa till att
det finns planer som går ut på att expertgruppen för regional utredningsverksamhet
(ERU) skall regionalisera sin verksamhet, så att en
större del av arbetet förläggs till universitetsorterna. Enligt tilläggsdirektiv
den 13 april i år skall nämligen ERU anvisa vägar för hur
regionala samverksgrupper kan organiseras i de skilda högskoleregionerna.
Utskottet utgår från att universitetet i Umeå och högskolan i
Luleå kommer att få viktiga uppgifter på det aktuella forskningsområdet.
En sådan utveckling ligger i linje med motionärernas önskemål.
Med hänvisning därtill och då utskottet inte är berett förorda att man
inrättar ett särskilt forskningsinstitut avstyrks motionen.

Norrbottens län befinner sig, som tidigare sagts, i ett synnerligen
besvärande arbetsmarknadsläge. För att lämna förslag till konkreta
åtgärder som kan förbättra sysselsättningen i länet tillsattes i slutet av
år 1976 ett särskilt organ, Norrbottendelegationen (I 1976: 04; ordförande:
landshövding Ragnar Lassinantti). I delegationens uppgift ingår
dels att föreslå och samordna de arbetsmarknadspolitiska, regionalpolitiska
och näringspolitiska åtgärder som kan vidtas på länsnivå, dels
att till konkreta projekt vidareutveckla sådana förslag till åtgärder som
kräver beslut på central nivå. Delegationen har presenterat en rad förslag,
av vilka en del redan kommit till utförande. Bland förslagen kan
nämnas byggande av mellanriksvägen Kiruna—Narvik, intensifierad

AU 1977/78: 23

mineralprospektering, utbyggt transportstöd, näringslivsinriktade insatser
i malmfälten samt prospekteringsinsatser i Jokkmokks kommun. På
delegationens förslag har dessutom 15 milj. kr. satsats som särskilt stöd
till jordbruk och skogsbruk i länet.

Behovet av åtgärder i Norrbotten har vidare tagits upp i en interpellationsdebatt
den 10 februari i år (RD 1977/78: 77) samt i näringsutskottets
betänkande 1977/78:50 med anledning av propositionen
1977/78: 96 om medelstillskott till Luossavaara-Kiirunavaara AB för
att upprätthålla viss sysselsättning.

Utskottet har i det här sammanhanget att behandla motionen 820 av
Karl-Erik Häll m. fl. (s) med yrkande om att en speciell arbetsgrupp för
Jokkmokk skall tillsättas. I motionen hänvisas bl. a. till de problem som
uppstår i kommunen till följd av en betydande neddragning av personal
vid Vattenfalls anläggningar.

Utskottet är medvetet om de allvarliga problemen i Jokkmokks kommun.
Utskottet vill emellertid inte föreslå en särskild delegation för
kommunen utan anser att sysselsättningsfrågor som rör Jokkmokk lämpligen
bör behandlas inom ramen för Norrbottendelegationens verksamhet.
Som tidigare redovisats har delegationen f. ö. föreslagit att prospekteringsinsatser
skall göras i kommunen. Enligt vad utskottet inhämtat
har med anledning därav ett undersökningsprogram avseende prospektering
i kommunen tagits fram av Sveriges geologiska undersökning
(SGU). Programmet, om det förverkligas, beräknas ge ett 60-tal sysselsättningstillfällen
i kommunen under fem år. Beslut i frågan väntas inom
kort. Utöver det sagda noterar utskottet att Jokkmokk liksom Luleå och
Gällivare fått ett extra skatteutjämningsbidrag.

Med hänvisning till det anförda bör motionen 820 inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Som tidigare nämnts har befolkningsutvecklingen i Västerbottens
län totalt sett varit positiv under 1970-talet. Länet uppvisar
emellertid påtagliga inomregionala balansproblem med en vikande befolkningsutveckling
i inlandet och expansion i tätorterna Umeå och
Skellefteå. Utvecklingen i länet inom tekoföretagen, den träarbetande
industrin samt viss malmbrytning ger anledning till oro för sysselsättningen.

Situationen i Västerbottens län tas upp i motionen 1350 av Arne Nygren
m. fl. (s). Motionärerna pekar bl. a. på oron till följd av osäkerheten
om utvecklingen när det gäller tekoföretagen i Skellefteå, Lycksele,
Norsjö och Malå samt konsekvenserna av att malmbrytningen i
Adakområdet läggs ned. Vidare uttalas att de statliga omlokaliseringarna
till Västerbotten inte blivit vad man räknat med. Motionärerna
kräver mot denna bakgrund kraftfulla insatser från samhällets sida
i länet.

Utskottet vill först erinra om de i det föregående nämnda åtgärderna

AU 1977/78: 23

sorn rör samtliga här aktuella Norrlandslän. Utskottet delar motionärernas
oro för konsekvenserna för sysselsättningen av strukturförändringarna
inom tekosektorn. Utskottet utgår från att de samhällsekonomiska
aspekterna tas med vid bedömningen av hur verksamheten skall
organiseras i framtiden.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har i likhet med en del andra länsstyrelser
fått i uppdrag att tillsätta en arbetsgrupp för att samordna
erforderliga regional- och sysselsättningspolitiska insatser på orter som
drabbas av strukturförändringar inom stål- och tekosektorerna. Gruppen
skall bl. a. kartlägga expansionsmöjligheterna inom andra branscher än
stål och teko och därvid hålla fortlöpande kontakt med industridepartementet.
På central nivå verkar en grupp med företrädare för berörda
departement och med anknytning till etableringsdelegationen i industridepartementet.
Den centrala gruppen har till uppgift att dels utarbeta
egna förslag till åtgärder, dels samordna åtgärder på central nivå som
rör bl. a. Västerbottens län. För verksamheten både på central och
regional nivå har anslagits medel för bl. a. konsultinsatser (se prop.
1977/78: 125, AU 34).

Frågan om statliga omlokaliseringar till Västerbotten utreds f. n. En
utredningsman har fått i uppdrag att lägga fram förslag till lokalisering
av ny verksamhet till Västerbotten med effekter jämförbara med vad en
flyttning av statens bakteriologiska laboratorium till Umeå skulle ha
gett. En första delrapport har nyligen redovisats (DsB 1977: 11).

Som nämnts tidigare i betänkandet avser regeringen att inom kort
lägga fram en proposition med förslag till åtgärder i Vindelådalen.

Utskottet hänvisar slutligen till det pågående länsplaneringsarbetet,
sorn avses bli mer åtgärdsinriktat än tidigare. I det sammanhanget bör
nämnas att länsstyrelsen initierat projektet Utveckling AC som syftar
bl. a. till mer åtgärdsinriktad regional planering i främst inlandskommunerna.

Med hänsyn till vad sålunda redovisats och till vad tidigare sagts om
väntade förslag till nästa riksmöte om regional- och näringspolitiken
föreslår utskottet att motionen inte föranleder någon åtgärd.

Även Jämtlands län kännetecknas av inomregionala balansproblem.
I Östersund ökade befolkningen under de senaste fyra åren
med ca 3 000 personer medan flertalet övriga kommuner fick vidkännas
minskning. Nästan hälften av de anställda arbetade i Östersund. De
lokala arbetsmarknaderna är ensidiga, och länet är det minst industrialiserade
i riket.

Jämtlands problem tas upp i motionen 1347 av Birger Nilsson m. fl.
och därmed öka sysselsättningen i Jämtlands län. Några konkreta
förslag läggs inte fram.

Utöver vad utskottet tidigare redovisat om åtgärder som berör de fyra

AU 1977/78: 23

nordligaste länen vill utskottet särskilt nämna det arbete med åtgärdsinriktad
planering som länsstyrelsen bedriver i form av projektet ”Aktion
Z”. Projektet omfattar en undersökning av möjligheterna att sprida den
industriella tillväxten i Östersundsområdet till övriga delar av länet.
Vidare prövar man möjligheterna att inom länet vidareförädla sågat
virke. Aktion Z leds av en projektledningsgrupp med representanter för
länsstyrelsen och landstinget. Landshövdingen är ordförande i gruppen.
Statliga bidrag begärs efter hand som olika projekt aktualiseras. Härutöver
kan nämnas att länsstyrelsen bl. a. påbörjat utredningar om skogsbruket
och om utvecklingen inom turism samt att länsstyrelsen fått
medel för att arbeta fram metoder för att kartlägga lokala arbetsmarknader
i länets glesbygder.

Som framgår av det anförda bedrivs inom länet ett omfattande arbete
som har till syfte att vidareutveckla näringslivet och därmed öka sysselsättningen
i länet. Med hänvisning härtill och till vad tidigare sagts om
de väntade förslagen till nästa riksmöte bör motionen 1347 inte föranleda
någon åtgärd.

Inom Västernorrlands län uppvisar Ånge, Kramfors och
Sollefteå de allvarligaste problemen med bl. a. vikande befolkningstal.
Under den senaste fyraårsperioden har de tre kommunerna förlorat bortemot
2 500 invånare. Antalet kvarstående sökande vid arbetsförmedlingarna
i länet uppgick vid februari månads slut till 4 345. Under samma
månad uppgick antalet personer i arbetsmarknadsutbildning och i beredskapsarbete
till över 6 000.

För att komma till rätta med sysselsättningsproblemen, främst i Änge
och Sollefteå samt de inre delarna av örnsköldsviks kommun, har
igångsatts ett särskilt projekt, ”Inland Y”. Avsikten med projektet är
att få till stånd en kraftsamling genom att förstärka och komplettera
befintliga resurser inom länet. I projektet samverkar statliga länsorgan,
landsting, kommuner, näringsliv och arbetstagarorganisationer för att
förverkliga länsprogrammets innehåll.

De särskilda svårigheterna i Ånge kommun behandlas i motionerna
617 av Martin Segerstedt m. fl. (s) och 823 av Gustav Lorentzon (vpk).
I båda motionerna yrkas att ett statligt industricentrum skall byggas
i Ånge.

När riksdagen våren 1976 tog ställning till den fortsatta utbyggnaden
av statliga industricentra (prop. 1975/76: 185, InU 43, rskr 369) beslöts
att verksamheten skulle utvidgas till i första hand Ljusdal och Haparanda.
Därefter skulle Ånge och Vilhelmina komma i tur. En industricenteranläggning
i Ljusdal har börjat byggas, och i Haparanda beräknas också
byggnadsarbetena komma i gång. Ytterligare utvidgning av verksamheten
är beroende av möjligheterna att skaffa hyresgäster till lokalerna.
Som framgår av det anförda ligger emellertid Ånge väl till under förutsättning
att lämpliga industriföretag är intresserade att hyra lokalerna.

AU 1977/78: 23

Utskottet vill härutöver hänvisa till att i regeringens riktlinjer för
regionalpolitiken i Västernorrlands län betonas att SJ:s verksamhet i
Ånge bör uppmärksammas i statsmakternas och SJ:s planering med
hänsyn till verksamhetens stora betydelse för arbetsmarknaden i Änge.

Med hänvisning till det anförda bör motionerna inte föranleda någon
åtgärd.

Gävleborgs län har totalt sett ökat sin befolkning med ca
2 400 personer under de senaste fyra åren. Inom länet uppvisar dock
kommunerna Hofors, Ljusdal och Söderhamn vikande befolkningssiffror.
I Hofors har invånarantalet gått ned med mer än 10 % under
1970-talet.

Arbetsmarknadsläget i länet är f. n. mycket ansträngt. I mars månad
uppgick andelen arbetslösa av arbetskraften enligt AKU-undersökningarna
till 3,5 % mot 2,4 % i riket. Vid februari månads slut i år var
antalet kvarstående sökande vid arbetsförmedlingen ca 4 600 medan
antalet kvarstående lediga platser endast var drygt 650. Detta innebär
att antalet sökande per ledig plats uppgick till i genomsnitt ca 7. Antalet
personer i arbetsmarknadsutbildning och i beredskapsarbete var under
samma månad sammantaget ca 7 500, en ökning med ca 4 650 jämfört
med ett år tidigare.

Järn- och stålindustrin har en avgörande betydelse för sysselsättningen
i den del av länet som Gästrikland utgör. Detta framgår av följande
uppställning med siffror från år 1975.

Kommun	Andel av totala industrisysselsättningen
Gävle	8,3 %
Sandviken	80,2 %
Hofors	90,3 %
Ockelbo	22,3 %
Gästrikland, totalt	48,8 %

Situationen i länet tas upp i fyra motioner.

Bertil Måbrink (vpk) begär i motionen 1346 att en statlig industrioch
sysselsättningsplan utarbetas för Gävleborgs län. Enligt motionären
krävs 18 500 nya arbetstillfällen fram till år 1985 om befolkningsmålet
på 305 000 invånare skall kunna nås. I motionen presenteras ett förslag
om sysselsättningsskapande åtgärder på kort sikt. På lång sikt är enligt
motionären enda lösningen socialism och planhushållning.

Wivi-Anne Cederqvist (s) och Olle Westberg i Hofors (s) yrkar i motionen
810 att regeringen vid nyetablering av företag och utlokalisering
av statlig verksamhet skall medverka till att näringslivet på bruksorterna
i Gästrikland differentieras.

I motionen 1716 av Hans Lindblad (fp) om regionalpolitiska insatser
i Gävleborgs län uttalas att erfarenheterna från länet bör tillmätas stor
betydelse vid utformningen av förslag till nya avgränsningar och princi -

AU 1977/78: 23

per för lokaliseringsstöd. Motionären ifrågasätter den nuvarande stödområdesindelningen.
Han menar att behoven i olika kommuner inom
länen skall vägas mot varandra och att man skall satsa mest på de allvarligast
utsatta kommunerna. Vidare vill motionären ha ett riksdagsuttalande
av innebörd att Gävleborgs län skall likställas med övriga län
i Norrland i fråga om statlig upphandling.

Som tidigare sagts är avsikten att länsplaneringsarbetet i framtiden
skall bli mera åtgärdsinriktat. Inom ramen för det arbetet bör man arbeta
fram planer för ökad sysselsättning. Med hänvisning därtill och då
utskottet inte delar den grundsyn som återspeglas i Bertil Måbrinks
motion avstyrker utskottet densamma.

En av huvuduppgifterna vid utvecklingen av näringslivet i Gävleborgs
län är otvivelaktigt att differentiera arbetsmarknaden i bruksorterna.
De olika grupper som tillsatts för strukturomvandlingen av specialstålindustrin
och vilkas arbete omfattar bl. a. Gävleborgs län har som uppgift
att söka lösa frågor av denna typ. De i motionen 810 upptagna problemen
kommer att behandlas i det sammanhanget, och med hänsyn
därtill bör motionen inte föranleda någon åtgärd.

Inte heller de aktuella yrkandena i Hans Lindblads motion bör leda
till något initiativ från riksdagens sida. Frågan om stödområden och
deras framtida funktion kommer att behandlas av sysselsättningsutredningen
i dess till hösten aviserade betänkande. När det gäller principerna
för statlig upphandling har inrikesutskottet tidigare uttalat (InU 1975: 7)
att det bör vara möjligt att inom ramen för gällande regler tillgodose
regionalpolitiska intressen av det slag som tas upp i motionen.

Befolkningen i Kopparbergs län har under de senaste fyra
åren ökat med bortemot 6 000 personer. Negativ befolkningsutveckling
redovisas emellertid i Vansbro, Malung, Älvdalen, Avesta samt Ludvika.

Sysselsättningssituationen har försämrats påtagligt under det senaste
året. Antalet kvarstående sökande vid arbetsförmedlingen uppgick vid
februari månads slut till bortemot 3 700 medan antalet lediga platser
inte översteg 800. Antalet personer i arbetsmarknadsutbildning fördubblades
under perioden februari 1977—februari 1978 och uppgick
vid den sistnämnda tidpunkten till ca 3 250. Även antalet personer i beredskapsarbete
ökade under denna period och var i februari 1978 ca
1 900.

Länet är ett av de län som drabbats hårdast av strukturkriser. Handels-
och specialstålindustrin liksom gruvverksamheten har sedan länge
stor betydelse för denna landsdel. Här kan nämnas orter som Borlänge,
Ludvika, Avesta och Smedjebacken. Gruvorna är relativt små men har
ofta stor betydelse för de orter där de är belägna. I länets nordvästra
del, främst Malungs kommun, finns en betydande skinnvaruindustri,
som på senare år haft svårigheter.

Behovet av sysselsättningsskapande åtgärder i länet tas upp i två
motioner.

AU 1977/78: 23

I motionen 1325 av Kjell-Olof Feldt m. fl. (s) yrkas att riksdagen hos
regeringen skall begära att åtgärder för näringslivet och sysselsättningen
i länet skall upptas till skyndsam prövning.

Motionärerna framhåller bl. a. att arbetsmarknaden i länet har försämrats
under senare tid. Ytterligare försämringar befaras inom bl. a.
stål-, skogs-, byggnads- och tekobranscherna. Mot denna bakgrund kräver
man en förstärkning av näringslivets utvecklingsmöjligheter, tryggande
av arbetstillfällen i speciellt utsatta regioner i länet samt stöd
till de dominerande branscherna. Motionärerna framhåller vidare behovet
av en strukturfond samt särskilt lokaliseringsstöd till Västbergslagen.
De vill vidare ha en samordnad plan för omstrukturering inom specialoch
handelsstålsektorerna. Slutligen begärs åtgärder för att öka byggnadsverksamheten.

Lars-Ove Hagberg (vpk) yrkar i motionen 815 att regeringen skall ta
fram utvecklingsplaner för dels Kopparbergs län, dels övriga län i Bergslagen.
I motionen skisseras innehållet i en utvecklingsplan för Kopparbergs
län. I det sammanhanget begärs att stålindustrin bevaras, att verkstadsindustrier
etableras, att träförädlingsindustrier i norra och västra
Dalarna byggs upp samt att handelspolitiska åtgärder vidtas för att
bevara skinn- och tekoindustrin.

Utskottet delar i och för sig den uppfattning som återspeglas i motionerna
beträffande sysselsättningssituationen i länet.

Som framgår av vad tidigare sagts i betänkandet arbetas det på olika
håll intensivt med de branschfrågor som är en huvudorsak till sysselsättningsproblemen
i Kopparbergs län. En särskild framställning till
regeringen på grund av motionerna kan inte anses erforderlig, då problemen
redan är i hög grad uppmärksammade. Liksom i övriga delar av
Bergslagen, däribland Västmanlands län, kommer den pågående strukturomvandlingen
av främst stålindustrin att innebära stora påfrestningar
de närmaste åren. Möjligheterna att finna avsättning för företagens produkter
och differentiera arbetsmarknaden är avgörande för sysselsättningsfrågornas
lösning på längre sikt. Det är därför betydelsefullt att
man på ett effektivt sätt använder den övergångstid som skapats genom
särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser för att finna lösningar som
pekar framåt.

Liksom de andra skogslänen har Värmlands län betydande
inomregionala problem. Befolkningen i länet har den senaste fyraårsperioden
ökat något, men hela expansionen ligger i Karlstadsområdet.
Glesbygdsområdena i norra och östra delarna av Värmland har en
negativ befolkningsutveckling.

Arbetsmarknadsläget i länet är besvärligt. Enligt arbetskraftsundersökningarna
under första kvartalet i år uppgick andelen arbetslösa av
arbetskraften till 3,2 % mot 2,4 % i riket. Antalet kvarstående sökande
vid arbetsförmedlingarna i länet vid februari månads slut var ca 5 300.

AU 1977/78: 23

De kvarstående lediga platserna uppgick vid samma tidpunkt till drygt
600. Detta motsvarar mellan åtta och nio sökande i genomsnitt på varje
ledig plats. Antalet personer i arbetsmarknadsutbildning och i beredskapsarbete
har ökat mycket kraftigt under det senaste året och var
i februari i år sammanlagt ca 6 000 personer. I dagarna har f. ö. länsstyrelsen
uttryckt stark oro för att arbetsmarknadsläget i länet kan
komma att ytterligare försämras.

Orsaken till det svåra läget är den dominerande ställning som problembranscher
som stål, massa och papper har i länet.

I motionen 1652 av Sven Aspling m. fl. (s) görs en bred genomgång
av problemen i länet. Motionärerna vill bl. a. ha ett tillkännagivande
till regeringen om vad som i motionen anförts om sysselsättningsläget
i länet. Vidare begärs att det skyndsamt skall läggas fram en utvecklingsplan
för länet med åtgärder såväl på kort sikt för att klara sysselsättningsproblemen
som på mera lång sikt för att förverkliga de regionalpolitiska
mål som lagts fast av riksdagen.

Utskottet har inte något att invända mot den beskrivning som görs
i motionen om Värmlands svårigheter. Statsmakterna har vidtagit flera
åtgärder för att förbättra läget. Här kan nämnas att ett speciellt lån
om 600 milj. kr. ställts till förfogande för Uddeholms AB, ett företag
som har stor betydelse för sysselsättningen i länet.

Det finns knappast skäl att göra någon speciell framställning till
regeringen om problemen i länet. Dessa är redan väl kända. När det
gäller åtgärder för att lösa sysselsättningsfrågan på kortare och längre
sikt pågår sådant arbete bl. a. inom ramen för länsplaneringen. Regeringen
har dessutom tillsatt en speciell delegation, Värmlandsdelegationen,
under ordförandeskap av landshövding Bengt Norling. Delegationen
skall bl. a. samordna erforderliga insatser i länet samt komma med
förslag till nya verksamheter m. m. Särskilda medel för verksamheten
har ställts till förfogande.

Med hänvisning till det anförda och till vad tidigare sagts om olika
åtgärder för utsatta branscher finner utskottet inte skäl att föreslå någon
åtgärd på grund av motionen.

Karin Flodström m. fl. (s) behandlar utförligt i motionen 1326 Örebro
län. Motionen mynnar ut i ett yrkande att riksdagen hos regeringen
skall begära att särskilda sysselsättnings- och näringspolitiska åtgärder
skall vidtas i länet.

Problemen i Örebro län är till stora delar desamma som för de intillliggande
länen Värmland och Västmanland. Befolkningsutvecklingen har
stagnerat. Det finns åtskilliga mindre och medelstora orter av brukskaraktär
med typiska problem som ensidigt näringsliv och beroende av
ett dominerande företag. Det gäller exempelvis Degerfors, Karlskoga,
Hällefors och Ljusnarsberg. Arbetslösheten i länet uppgick i mars i år
till 3,0 % mot 2,3 % i riket. Att arbetslösheten trots allt inte är högre

AU 1977/78: 23

förklaras bl. a. av att arbetsmarknadspolitiskt stöd har satts in för att
hålla uppe sysselsättningen i specialstålindustrin och vissa delar av
verkstadsindustrin.

Lösningen på de problem i Örebro län som hänger samman med specialstålindustrins
strukturförhållanden måste sökas inom ramen för det
arbete som centralt och regionalt utförs beträffande denna bransch.

I övrigt hänvisar utskottet till vad som tidigare sagts om närings- och
regionalpolitikens allmänna inriktning. Det går inte att komma ifrån att
åtskilliga svårigheter är betingade av den svaga konjunkturen. Utskottet
kan inte ställa sig bakom att riksdagen gör en särskild framställning
som rör Örebro län. Motionen bör därför inte föranleda någon åtgärd.

Sysselsättningsproblemen i Norduppland behandlas i motionen
1668 av Oswald Söderqvist m. fl. (vpk). I motionen pekas bl. a. på förhållandena
i orter som Skutskär, Söderfors och Österbybruk. Även sysselsättningsproblemen
i Forsmark berörs i sammanhanget. Motionärerna
vill ha en plan för utveckling av industri och sysselsättning i länsdelen.

För att möta nedgången i sysselsättningen i bl. a. bruksorterna i Uppland
har regeringen tillsatt den s. k. Nordupplandsgruppen. Gruppen
skall samordna insatser i denna del av länet samt ta initiativ till etablering
av nya verksamheter i området.

I anslutning till situationen i Forsmark har speciella resurser satts in
för att underlätta svårigheterna inom byggnads- och anläggningssektorn.

Planeringsarbete av det slag motionärerna efterlyser bör utföras inom
ramen för länsplaneringen och det arbete Nordupplandsgruppen utför.
Med hänvisning därtill och vad tidigare sagts om särskilda insatser i
orter med specialstålverk avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Eskilstunaregionens problem behandlas i motionen 1977/
78: 816 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk). Motionärerna
vill att riksdagen hos regeringen skall begära att skyndsamma åtgärder
vidtas för att till regionen lokalisera lämpligt industriföretag med inriktning
på förädling och bearbetning av stålprodukter.

Utskottet är medvetet om de problem med ensidig näringsstruktur
baserad på metallmanufaktur som kännetecknar Eskilstunaområdet. Det
framstår emellertid inte som meningsfullt att biträda motionärernas förslag.
I stället får utskottet hänvisa till att länsstyrelsen i Södermanlands
län på regeringens uppdrag har tillsatt en arbetsgrupp för att samordna
de regionalpolitiska och sysselsättningspolitiska insatserna på de orter
i länet som drabbas av strukturförändringar inom metallmanufaktursektorn.
Gruppen skall bl. a. kartlägga expansionsmöjligheter i länet hos
andra företag än företag inom den angivna branschen.

Vidare förväntas att gruppen skall till konkreta projekt vidareutveckla
sådana förslag till åtgärder som kräver beslut på central nivå. Det förutsätts
att gruppen skall i sitt arbete hålla kontinuerlig kontakt med industridepartementet.

3 Riksdagen 1977/78.18 sami. Nr 23

ÅU 1977/78: 23

På central nivå finns dessutom, som tidigare nämnts, en grupp med
företrädare för berörda departement och med anknytning till etableringsdelegationen.
Denna grupp skall bl. a. utarbeta förslag till åtgärder
som omfattar bl. a. Södermanlands län. Särskilda medel har anvisats för
de berörda gruppernas arbete.

Befolkningen i Skaraborgs län har ökat med ca 4 500 personer
sedan 1974. Arbetslösheten i länet var i mars i år enligt arbetskraftsundersökningarna
något lägre än i riket. Situationen i länet har emellertid
försämrats sedan föregående år, och i februari månad i år var totalt
bortemot 5 000 personer engagerade i arbetsmarknadsutbildning och
beredskapsarbete.

I motionen 809 av Arne Blomkvist m. fl. (s) begärs insatser från
samhällets sida i länet. Enligt motionen uppvisar även denna del av
landet betydande problem med bl. a. stor arbetslöshet. Motionärerna
pekar bl. a. på att åtskilliga sysselsättningstillfällen inom bilindustrin
i länet har försvunnit samt att många underleverantörer i länet till denna
industri och till varven råkat i svårigheter. Härtill kommer strukturförändringarna
inom träindustrin och tekoindustrin. I motionen föreslås
att Falköpings kommun skall föras in i den s. k. grå zonen samt att en
fortsatt, begränsad verksamhet i Ranstad skall säkras.

Situationen i Skaraborgs län var föremål för en interpellationsdebatt
i kammaren den 13 januari i år. Industriminister Åsling uttalade därvid
att den nuvarande försvagningen av länets arbetsmarknad måste ses mot
bakgrund av bl. a. den internationella lågkonjunkturen. På längre sikt
ansåg statsrådet att utsikterna för länets arbetsmarknad tedde sig gynnsammare
än för riket som helhet.

Utskottet delar den av industriministern redovisade uppfattningen.
Utskottet noterar härutöver att länsstyrelsen fått regeringens uppdrag att
i samarbete med jordbrukets organisationer undersöka möjligheterna till
en integrerad utveckling inom livsmedelsindustrin och jordbruket. När
det gäller den fortsatta verksamheten i Ranstad vill utskottet hänvisa
till att den frågan bereds i näringsutskottet i anslutning till propositionen
1977/78: 124.

Med hänvisning till det anförda bör motionen 809 inte föranleda någon
åtgärd.

Utmärkande för näringslivet i Göteborgsregionen är det
relativt stora inslaget av industriell verksamhet. Industrin domineras i
sin tur av ett fåtal branscher och företag. Verkstadsindustrin svarar för
ca 65 % av hela industrisysselsättningen. Volvo, SKF och Götaverken
ger ensamma arbete åt ca 40 % av alla industrisysselsatta i regionen.
Den angivna strukturen gör arbetsmarknaden känslig för strukturella
och konjunkturella förändringar.

Sysselsättningen i Göteborgsregionen ökade med ca 2 800 arbetstillfällen
per år under perioden 1971—1975. Tillväxten skedde främst inom

AU 1977/78: 23

den offentliga sektorn, men även tillverkningsindustrin expanderade
med ca 500 anställda per år. Efter år 1975 har industrisysselsättningen
minskat med sammanlagt närmare 7 000 personer varav 6 000 i Göteborgs
kommun. Antalet anställda på varven beräknas ha minskat med
ca 3 000. Härtill skall läggas 1 000 arbetstillfällen som försvunnit för
entreprenadanställda och hos legotillverkare och underleverantörer till
varven.

Genom fortsatt expansion inom den offentliga sektorn har sysselsättningen
totalt sett kunnat hållas uppe, men självfallet har omställningen
inneburit stora problem. Utsikterna för de kommande åren inger också
oro. En fortsatt neddragning av antalet anställda vid varven kan väntas.
Den totala effekten för åren 1976—1979 av hittills fattade beslut om
varven beräknas för Göteborgsvarven bli en minskning av antalet arbetsplatser
med 6 000 eller drygt 40 %. Härtill kommer den nedgång av
antalet sysselsatta som kan förväntas hos legotillverkare och underleverantörer
som en följd av nedskärningen av varvskapaciteten. I Göteborgsregionen
beräknas detta innebära ett ytterligare bortfall på ca 1 300
arbetstillfällen under samma period.

En ny proposition om varvsnäringens framtid väntas i juni i år.

Arbetsmarknaden i Göteborgsregionen är mycket ansträngd. Länsstyrelsen
beräknar att ca 10 % av dem som är i arbete i länet är sysselsatta
genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder utanför den öppna arbetsmarknaden.

Antalet arbetslösa kassamedlemmar i Göteborgs och Bohus län var
i mars i år ca 4 250, en ökning med inte mindre än 1 700 på ett år.

Kurt Hugosson m. fl. (s) begär i motionen 1656 att ett åtgärdsprogram
tas fram för att stärka sysselsättningen i Göteborgsområdet. Programmet
bör utarbetas av industri- och arbetsmarknadsdepartementen i samverkan
med de fackliga organisationerna och kommunala representanter.
I motionen görs en omfattande genomgång av förhållandena i Göteborgsområdet.
I ett avslutande avsnitt anlägger man synpunkter på vilka
åtgärder som erfordras för att trygga sysselsättningen och bygga ut
näringslivet. Motionärerna betonar särskilt vikten av att upprätthålla
sysselsättningen vid varven och betydelsen av en positiv utveckling av
Göteborgs hamn.

Utskottet har tidigare framhållit (AU 1976/77: 7) att betydande insatser
från samhällets sida är nödvändiga för att sysselsättningen skall kunna
hävdas i Göteborgsregionen. Utskottet är mot bakgrund av beskrivningen
i motionen och vad ovan anförts angeläget att stryka under det
tidigare uttalandet. När det gäller motionärernas förslag om utarbetande
av ett åtgärdsprogram vill utskottet framhålla följande.

Regeringen har tillsatt en delegation, Göteborgsdelegationen, för att
angripa de sysselsättningspolitiska problemen i regionen. Delegationen
har bl. a. till uppgift att verka för samordning av sysselsättningsplane -

AU 1977/78: 23

ringen i regionen på lång sikt. På kort sikt skall konsekvenserna av driftinskränkningar
inom varven belysas. En till delegationen knuten arbetsgrupp
har i uppdrag att närmare överväga de åtgärder som behövs för
att förbättra sysselsättningsläget. Enligt utskottets uppfattning är det
mindre lämpligt att nu skapa ytterligare ett forum för att utarbeta åtgärdsprogram
för Göteborgsområdet. De av motionärerna behandlade
frågorna bör hanteras inom ramen för delegationens och länsplaneringens
arbete med sysselsättningsfrågorna. Motionen bör därför inte föranleda
någon åtgärd.

En särskild fråga som rör omlokalisering till Jönköping tas upp i
motionen 386 av Åke Gustavsson m. fl. (s). Motionärerna vill att statsmakterna
skall initiera en diskussion med Lantbrukarnas Riksförbund
om flyttning från Stockholm till Jönköping av de centrala delarna av
jordbrukets föreningsrörelse.

Utskottet har tidigare behandlat en motion med samma syfte (AU
1976/77: 7). Utskottet avstyrkte då motionen med hänvisning till att det
måste ankomma på organisationen själv att avgöra var den vill ha sin
verksamhet förlagd. Utskottet erinrade härutöver om möjligheterna att
inom lokaliseringsstödets ram ge bidrag till flyttning av administrativ
verksamhet. Slutligen hänvisades till att det ingår i sysselsättningsutredningens
uppdrag att se över de stödformer som är avsedda för den privata
tjänstesektorn och de administrativa funktionerna inom industrin.
Utskottet har samma uppfattning i dag och avstyrker följaktligen motionen
386.

Det aktuella arbetsmarknadsläget på Gotland kännetecknas av en
i förhållande till andra län tämligen god balans mellan antalet arbetssökande
och lediga platser. Detta innebär emellertid inte att situationen
på Gotland är problemfri. Förutom Gotlands speciella situation när
det gäller transporter kan man i det regionalpolitiska sammanhanget
främst peka på den låga industrialisefingsgraden och den oförmånliga
befolkningssammansättningen med en stor andel äldre personer.

Behovet av åtgärder på Gotland tas upp i två motioner.

Bernt Ekinge m. fl. (fp) föreslår i motionen 811 att en Gotlandsdelegation
tillsätts med uppgift att lägga fram en plan för Gotlands utveckling.
I motionen nämns också en rad åtgärder som skulle vara ägnade att
förbättra Gotlands situation. Förslagen avser transportområdet, kriminalvårdsanstalten
i Lärbro och underhåll av kyrkor. Även i motionen
1407 av Georg Danell (m) och Lars Schött (m) föreslås ytterligare statliga
insatser när det gäller Gotland. Motionärerna vill att Gotland skall
få samma förmånliga ställning som orter i det inre stödområdet. Vidare
efterlyser man ökade insatser när det gäller statliga lokaliseringar och
beträffande utbildningsväsendet.

Utskottet är inte berett förorda att en särskild Gotlandsdelegation inrättas.
Det planeringsarbete som Bernt Ekinge m. fl. vill få till stånd

AU 1977/78: 23

bör utföras inom ramen för länsplaneringen. Inte heller är utskottet berett
förorda att Gotland nu inrangeras i det inre stödområdet. Utskottet
hänvisar i den frågan till vad tidigare sagts om sysselsättningsutredningens
uppdrag beträffande stödområdesindelningen. Det bör dessutom noteras
att Gotland i vissa hänseenden är mer gynnat än flertalet regioner
i det allmänna stödområdet. Till företag på Gotland kan utgå sysselsättningsstöd,
och Gotland har samma möjligheter som kommuner i det
inre stödområdet att få stöd till kommunala industrihus.

Med hänvisning till det anförda bör motionerna 811 och 1407 inte
föranleda någon åtgärd.

Arbetsmarknadssituationen i Kalmar län behandlas i motionen
828 av Eric Rejdnell (fp). I motionen begärs att regeringen skall vidtaga
åtgärder för lokalisering av statlig verksamhet till Kalmar län.
Enligt motionären har länet många och i vissa fall svåra sysselsättningsproblem.
Bl. a. pekas på konsekvenserna av beslutad nedläggning av
F 12 samt strukturförändringarna inom glasindustrin. Med hänsyn härtill
föreslår motionären att statlig verksamhet lokaliseras till länet. Två
aktuella lokaliseringsobjekt förs fram. I det ena fallet gäller det ett av
organisationskommittén för havsresursfrågor föreslaget havsforskningsinstitut.
Det andra fallet avser en verksamhet med mikrofilmning av
den svenska dagspressen, som föreslagits av tidningsfilmningskommittén.

Frågan om inrättande av ett havsforskningsinstitut tas upp i propositionen
1977/78: 167, som kommer att behandlas av näringsutskottet
inom kort. I propositionen föreslås att en delegation skall inrättas för
att samordna den svenska havsresursverksamheten. Till delegationen
skall enligt förslaget knytas ett kansli. Med anledning av den nämnda
propositionen har väckts motioner med förslag till lokaliseringsort, däribland
Kalmar, för den föreslagna verksamheten. Den aktuella lokaliseringsfrågan
kommer således inom kort att behandlas av riksdagen i annat
sammanhang.

I propositionen 1977/78: 114 behandlas frågan om hur filmningsarbetet
för bevarande av dagspress skall organiseras. Utbildningsutskottet,
som behandlar frågan, har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att
yttra sig över två motioner i vilka yrkas att filmningsverksamheten skulle
förläggas till Kalmar.

Arbetsmarknadsutskottet har i ett enhälligt yttrande (AU 1977/78:
8 y) sagt bl. a. att utskottet biträder motionärernas uppfattning att det
är angeläget att man speciellt undersöker om verksamheten kan förläggas
tiil Kalmar och att det därvid finns anledning uppmärksamma att i
Kalmar inom arbetsvärdens ram drivs en verksamhet med mikrofilmning
som i och för sig med fördel synes kunna utvidgas till att gälla även
tidningsfilmning.

Med hänvisning till det anförda finns det inte skäl att föreslå någon
åtgärd på grund av motionen.

AU 1977/78: 23

Blekinge län har under den senaste 10-årsperioden haft en
svagare befolkningsutveckling än riksgenomsnittet. Under 1970-talet kan
noteras en viss sammanlagd ökning av befolkningen, men utflyttningen
av ungdomar är relativt stor. Länsstyrelsen räknar med en minskning av
invånarantalet under perioden fram till 1981.

Industrin intar en nyckelroll i Blekinges näringsliv. Av de sysselsatta
är 40 % anställda i industriföretag. Den helt dominerande branschen
är verkstadsindustrin med mer än två tredjedelar av den totala industrisysselsättningen.
De fem största industriföretagen svarar för mer än hälften
av sysselsättningen i branschen. Beroendet av ett fåtal stora företag
och specialiseringen till vissa branscher medför problem för länet.

Antalet kvarstående sökande vid arbetsförmedlingen i länet uppgick
i slutet av februari i år till ca 2 000. Enligt AKU för mars i år var
andelen arbetslösa av arbetskraften i länet något lägre än för riket.
I sammanhanget bör dock beaktas att ett betydande antal personer är
verksamma i arbetsmarknadsutbildning (inkl. företagsutbildning) och beredskapsarbete.
I februari i år uppgick detta antal sammanlagt till bortemot
5 200, vilket innebär mer än en fördubbling i förhållande till samma
månad förra året.

I motionen 1345 begär Bertil Måbrink (vpk) att en statlig indus trioch
sysselsättningsplan för Blekinge skall utarbetas. Motionären redovisar
en rad förslag till åtgärder som bör förverkligas. Förslagen avser
bl. a. utbyggnadsprojekt inom kommunikationsområdet, alternativ produktion
inom industrin samt satsning på trädgårdsnäring och fiske.

Utskottet har tidigare avvisat ett liknande förslag av Bertil Måbrink
när det gäller Gävleborgs län. Samma resonemang är tillämpligt för den
nu aktuella motionen. Länens planeringsfrågor bör i första hand behandlas
inom ramen för länsplaneringen. Motionen avstyrks sålunda.

Utskottet tar slutligen upp frågor som rör de båda länen i Skåne.

Den kraftiga expansionen under 1960-talet och början av 1970-talet
i Malmöhus län har avstannat. Antalet sysselsatta minskade under de
två senaste åren med ca 9 000 personer, vilket motsvarar 3 % av sysselsättningen.
Problemen är störst inom varven, pappersindustrin, textiloch
konfektionsindustrin samt gummiindustrin. I de delar av länet där
dessa branscher dominerar har betydande svårigheter uppstått. Här kan
nämnas Trelleborg (gummiindustrin) och Landskrona (varvsindustrin).
Även Malmö kommun, vars befolkning minskat med 13 000 personer
sedan 1973, har drabbats, främst på grund av utvecklingen inom varvsoch
tekoindustrierna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har specialstuderat utvecklingen inom
varvsindustrin i anslutning till analysarbetet i regeringens kansli av varvens
situation. I studien redovisas konsekvenserna för länet av olika
alternativ med nedläggning eller neddragning av verksamheten vid varven.
Länsstyrelsen framhåller att en nedläggning av varven i Malmö och

AU 1977/78: 23

Landskrona skulle i flera avseenden slå undan förutsättningarna att realisera
uppställda mål för den regionala utvecklingen. Det beräknas att
f. n. bortemot 20 000 personer i länet är direkt beroende av varven,
varav 5 000 i Landskrona, 9 100 i Malmö och 5 300 i övriga kommuner.
Det antas i utredningen att de verkliga siffrorna kan vara t. o. m.
något högre än de här redovisade.

Inom länsstyrelsen har även Trelleborgsregionen varit föremål för
ingående studium. Personalreduktionen i gummiindustrin har medfört
utflyttning från regionen.

Arbetsmarknadsläget i Malmöhus län har försämrats det senaste året.
Andelen arbetslösa i arbetskraften var under l:a kvartalet i år enligt
AKU 2,9 % i länet mot 2,4 % i riket. Vid en jämförelse mellan förhållandena
i länet vid februari månads slut år 1977 och i år framgår att
antalet kvarstående arbetssökande ökat från ca 8 200 till ca 11 200 medan
antalet kvarstående lediga platser minskat från ca 4 200 till 3 850.
Antalet personer i arbetsmarknadsutbildning (inkl. företagsutbildning)
och beredskapsarbete uppgick i februari månad i år till ca 5 600 resp.
drygt 2 900, vilket innebär en ökning med sammantaget ca 2 100 personer.

Folkmängden i Kristianstads län har under 1970-talet ökat med mer
än 10 000 personer med en relativt jämn årlig tillväxt på 1 500—2 000
personer. Utvecklingen har emellertid varierat i olika delar av länet.
Folkmängden i Simrishamn och Tomelilla kommuner har sålunda minskat
med ca 7 500 personer sedan år 1950. Under senare tid har dock
en viss stabilisering i utvecklingen i detta område kunnat noteras.

Länet har haft en jämförelsevis gynnsam sysselsättningsutveckling
under de senaste åren. Den registrerade arbetslösheten har legat på en
låg nivå. Detta förhållande gäller även i dagsläget. Enligt arbetskraftsundersökningarna
(AKU) under l:a kvartalet i år var nämligen andelen
arbetslösa i arbetskraften i länet 1,9 % mot 2,4 % för riket. Det bör
emellertid tilläggas att antalet kvarstående arbetssökande vid månadens
slut ökat betydligt från februari år 1977 till samma månad i år. Antalet
personer i arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbete är också
väsentligt större än för ett år sedan.

Slutligen bör nämnas att för Skånelänens del spelar jordbruket fortfarande
en betydande roll inom näringslivet, med både direkta och indirekta
verkningar för sysselsättningen.

Situationen i Skåne har tagits upp i flera motioner.

I motionen 818 av Eric Holmqvist m. fl. (s) redovisas utförligt sysselsättningsläget
i Skåne. Redovisningen innehåller uppgifter av det slag
som presenterats inledningsvis i detta avsnitt. Särskilt uppehåller man
sig vid de problem som varvens svårigheter för med sig. Motionen mynnar
ut i en begäran att riksdagen skall underrätta regeringen om vad
som anförts om sysselsättningssituationen i Skåne.

Kartong: S. 42, rad 30 Står: 4 800 000 Rättat till: 4 800 000 000

AU 1977/78: 23

Hans Petersson i Röstånga m. fl. (fp) vill i motionen 1352 ha en särskild
delegation för behandling av sysselsättningsproblemen m. m.
i Skåne. Motionärerna anser att situationen i Skåne, och då inte minst
i storstadsområdena i Västskåne, i flera avseenden är alarmerande. Samarbete
bör därför etableras mellan de båda Skånelänen för att man gemensamt
skall analysera den uppkomna situationen samt föreslå åtgärder.
Statligt stöd bör utgå, anser motionärerna.

Eric Jönsson m. fl. (s) tar i motionen 613 upp Malmöregionens problem.
Mot bakgrund av utvecklingen i regionen med vikande sysselsättning
och hög arbetslöshet, speciellt bland ungdomar, föreslås att kraftfulla
sysselsättnings- och näringspolitiska insatser vidtas. I motionen
framhålls även betydelsen av att kommunerna i sydvästra Skåne får
tillstånd att bygga erforderligt antal bostäder.

Situationen i Trelleborgsregionen behandlas av Per Olof Håkansson
(s) i motionen 819. Mot bakgrund av regionens arbetsmarknadsläge föreslår
motionären att Trelleborgs kommun tills vidare skall ingå i den grå
zonen. Motionären vill även att regeringen vidtar åtgärder som stärker
regionen när det gäller avgränsning, lokalisering och utbyggnad av samhällets
servicefunktioner. Bl. a. anförs att den administrativa gränsdragningen
för distrikt inom polisväsendet, lantmäteriverksamheten och arbetsförmedlingen
m. m. bör ske på sådant sätt att de regionalpolitiska
målen tillgodoses.

Nils Erik Wååg m. fl. (s) går i motionen 1315 igenom svårigheter som
företag i skilda branscher haft på senare tid i Kristianstads län. Man pekar
bl. a. på svårigheter för Broby industrier och på sysselsättningsproblem
i Österlenområdet. Motionärerna vill att regeringen när det gäller
att fördela tillgängligt stöd skall beakta vad som anförs i motionen.

Slutligen föreslår Bo Lundgren (m) och Wiggo Komstedt (m) i motionen
392 att den av riksdagen fastställda befolkningsramen för Kristianstads
län skall ändras. Som skäl härför anförs att befolkningstalet i länet
redan nu ligger mycket nära den övre delen av befolkningsramen för
1985.

Som framgår av det ovan anförda har även de sydligaste delarna av
landet problem när det gäller att hålla sysselsättningen uppe. Förutom
konjunkturläget är strukturförändringarna inom bl. a. varvs- och tekosektorerna
bidragande orsaker härtill. Genom branschinriktade åtgärder
och arbetsmarknadspolitiska insatser har man från det allmännas sida
gjort betydande ansträngningar för att mildra verkningarna för enskilda
personer. Det kan nämnas att i februari i år var ca 8 500 personer sysselsatta
i arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbete i Malmöhus
län.

Även mer långsiktigt verkande åtgärder har vidtagits. Lokaliseringsstöd
har tilldelats företag i sydöstra Skåne. När det gäller varvsnäringen
hänvisar utskottet till den tidigare nämnda propositionen, som aviserats

AU 1977/78: 23

till juni 1978. Det finns anledning räkna med att sysselsättningsproblemen
i den propositionen kommer att behandlas i ett större perspektiv.

Vad härefter angår motionsyrkandena kan utskottet inte biträda förslaget
om en Skånedelegation. Som anförts i andra sammanhang bör
sysselsättningsfrågorna i första hand behandlas inom länsplaneringen.
Därvid bör ånyo påpekas vikten av att denna blir mer åtgärdsinriktad.
Det bör också vara möjligt att vidareutveckla samarbetet i planeringsfrågor
mellan de båda Skånelänen (se AU 1976/77: 7). Något särskilt
uttalande från riksdagens sida i anslutning till motionerna av Eric Holmqvist
m. fl. (s) och Eric Jönsson m. fl. (s) kan inte anses påkallat. Problemen
är väl kända och kan i viktiga delar väntas bli behandlade i
anslutning till den aviserade varvspropositionen. Problemet med administrativa
gränser, som Per Olof Håkansson tar upp, bör i första hand
prövas på regional nivå och i anslutning till respektive myndighets
verksamhet. Motionsyrkandet bör därför inte föranleda någon åtgärd.
Yrkandet i samma motion att Trelleborg skall ingå i den grå zonen har
utskottet behandlat tidigare i betänkandet.

Vad slutligen angår de båda motioner som anknyter till Kristianstads
län, 1315 av Nils Erik Wååg m. fl. (s) och 392 av Bo Lundgren (m)
och Wiggo Komstedt (m), vill utskottet anföra följande. Broby industriers
framtid torde komma att bedömas inom den utredning om skogsägarföretagen
som nyligen startats. När det gäller lokaliseringsstöd har,
som tidigare sagts, sådant stöd utgått även i Kristianstads län. Yrkandet
om en ny planeringsram för länet bör inte föranleda någon åtgärd nu.
Frågan bör lämpligen tas upp i det större regionalpolitiska sammanhang
som blir aktuellt nästa riksmöte.

Med det anförda har utskottet besvarat samtliga i sammanhanget
upptagna motioner, som inte bör föranleda någon åtgärd.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ny länsplaneringsomgång att motionen 1977/78:
1658 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

2. beträffande mer aktiv roll för landstingen i länsplaneringsarbetet
att riksdagen avslår motionen 1977/78: 893, yrkandet
22,

3. beträffande omprövning av ortsplanen att riksdagen avslår motionen
1977/78: 893, yrkandet 23,

4. beträffande direktiv om ortsplan grundad på kommunala prioriteringar
att riksdagen avslår motionen 1977/78: 1713,

5. beträffande befolkningsramarna att riksdagen avslår motionen
1977/78: 893, yrkandet 21,

6. beträffande lokalisering m. m. av förädlingsindustri med an -

AU 1977/78: 23

knytning till jord- och skogsbruk att motionerna 1977/78: 893,
yrkandet 24, och 1977/78: 1324 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

7. beträffande utvidgning av det allmänna stödområdet med Hofors
och Ockelbo att riksdagen avslår motionen 1977/78: 1357,

8. beträffande utvidgning av det allmänna stödområdet med Älvkarleby,
Tierp och Östhammar att riksdagen avslår motionen
1977/78: 276,

9. beträffande Blekinge län som temporärt stödområde att riksdagen
avslår motionen 1977/78: 1657,

10. beträffande utvidgning av det inre stödområdet med delar av
Örnsköldsviks kommun att riksdagen avslår motionen 1977/
78: 1340,

11. beträffande jämställande av Vimmerby och Hultsfred med
kommuner i den s. k. grå zonen att riksdagen avslår motionen
1977/78:487,

12. beträffande jämställande av Trelleborg med kommuner i den
s. k. grå zonen att riksdagen avslår motionen 1977/78: 819,
yrkandet 1,

13. beträffande uppföljning och kontroll av beviljat lokaliseringsstöd
att riksdagen avslår motionen 1977/78: 486,

14. beträffande samråd med kronofogdemyndighet i ärenden om
lokaliseringsstöd att motionen 1977/78: 824 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

15. beträffande beslutsram för regionalpolitisk stöd att riksdagen
medger att under budgetåren 1973/74—1978/79 regionalpolitisk
stöd får beviljas — utöver outnyttjat utrymme av de ramar
för beslut om regionalpolitisk stöd som har fastställts för
treårsperioden 1970/71—1972/73 — med sammanlagt högst
4 800 000 000 kr. med den huvudsakiga fördelning som har angetts
i budgetpropositionen,

16. att riksdagen godkänner vad som har förordats i budgetpropositionen
i fråga om försöksverksamheten med könskvotering
vid vissa former av regionalpolitiskt stöd och regionalpolitisk
stöd vid marknadsföringsåtgärder,

17. att riksdagen till Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet för
budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag av 273 300 000
kr.,

18. att riksdagen medger att för budgetåret 1978/79 statlig garanti
för lån i lokaliseringssyfte till rörelsekapital m. m. beviljas med
sammanlagt högst 30 000 000 kr.,

19. att riksdagen till Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån för
budgetåret 1978/79 anvisar ett investeringsanslag av
600 000 000 kr.,

AU 1977/78: 23

20. beträffande stöd till uthyrningsstugor i glesbygder att motionerna
1977/78: 608, yrkandena 1—2, och 1977/78: 616 inte
föranleder någon riksdagens åtgärd,

21. att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag samt
med avslag på motionen 1977/78: 608, yrkandet 3, till Särskilda
stödåtgärder i glesbygder för budgetåret 1978/79 anvisar
ett reservationsanslag av 21 000 000 kr.,

22. att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag samt
med avslag på motionen 1977/78: 608, yrkandet 4, till Bidrag
till kommunala industrilokaler för budgetåret 1978/79 anvisar
ett reservationsanslag av 30 000 000 kr.,

23. beträffande ändrade villkor för bidrag till kommunala industrilokaler
att riksdagen avslår motionen 1977/78: 893, yrkandet
20,

24. beträffande stöd till kommunala industrilokaler på Öland samt
i Högsby, Hultsfreds och Vimmerby kommuner att riksdagen
avslår motionen 1977/78: 1667,

25. beträffande det regionalpolitiska stödet till Norrland m. m. att
motionen 1977/78: 615 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

26. beträffande prioriteringen av regionalpolitisk stöd till inre
stödområdet att motionen 1977/78: 607 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

27. beträffande inrättande av ett regionalt utvecklingsinstitut för
Norrland att motionen 1977/78: 817 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

28. beträffande arbetsgrupp för Jokkmokks kommun att motionen
1977/78: 820 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

29. beträffande regionalpolitiska insatser i Västerbottens län att
motionen 1977/78: 1350 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

30. beträffande regionalpolitiska insatser i Jämtlands län att motionen
1977/78: 1347 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

31. beträffande statligt industricentrum i Ånge kommun att motionerna
1977/78: 617 och 1977/78: 823 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

32. beträffande regionalpolitiska insatser m. m. i Gävleborgs län
att motionen 1977/78: 1716, yrkandena 1 och 2, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

33. beträffande statlig industri- och sysselsättningsplan för Gävleborgs
län att motionen 1977/78:1346 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

34. beträffande differentieringen av näringslivet på bruksorterna
i Gästrikland att motionen 1977/78: 810 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

AU 1977/78: 23

35. beträffande regionalpolitiska insatser i Kopparbergs län att
motionen 1977/78: 1325 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

36. beträffande utvecklingsplaner för Kopparbergs län och Bergslagen
i övrigt att motionen 1977/78: 815 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

37. beträffande regionalpolitiska insatser i Värmlands län att motionen
1977/78: 1652 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

38. beträffande regionalpolitiska insatser i Örebro län att motionen
1977:78: 1326 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

39. beträffande plan för industri och sysselsättning i Norduppland
att motionen 1977/78: 1668 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

40. beträffande lokalisering av företag till Eskilstunaregionen att
motionen 1977/78: 816 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

41. beträffande regionalpolitiska insatser i Skaraborgs län att motionen
1977/78: 809 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

42. beträffande åt gärdsprogram för Göteborgsområdet att motionen
1977/78: 1656 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

43. beträffande omlokalisering av jordbrukets föreningsrörelse till
Jönköping att riksdagen avslår motionen 1977/78: 386,

44. beträffande tillsättande av en Gotlandsdelegation, m. m. att
motionerna 1977fl8: 811 och 1977/78: 1407 inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

45. beträffande lokalisering av viss statlig verksamhet till Kalmar
län att motionen 1977/78: 828 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

46. beträffande industri- och sysselsättningsplan för Blekinge län
att motionen 1977/78: 1345 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

47. beträffande sysselsättningssituationen i Skåne att motionen
1977/78: 818 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

48. beträffande tillsättande av en Skånedelegation m. m. att motionen
1977/78: 1352 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

49. beträffande regionalpolitiska insatser i Malmöregionen att motionen
1977/78: 613 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

50. beträffande administrativ indelning av statlig verksamhet
i Trelleborgsregionen att motionen 1977/78: 819, yrkandet 2,
inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

51. beträffande ökat stöd till näringslivet i Kristianstads län att
motionen 1977/78: 1315 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

AU 1977/78: 23

52. beträffande befolkningsramen för Kristianstads län att motionen
1977/78:392 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 april 1978

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
EVA WINTHER

Närvarande: Eva Winther (fp) Bengt Fagerlund (s), Birger Nilsson (s),
Gördis Hörnlund (s), Allan Gustafsson (c), Ingrid Ludvigsson (s), Arne
Fransson (c), Bernt Nilsson (s), Pär Granstedt (c), Frida Berglund (s),
Margaretha af Ugglas (m), Rune Johnsson i Mölndal (c), Sten Svensson
(m), Lars Ulander (s) och Eric Hägelmark (fp).

Reservationer

Bengt Fagerlund, Birger Nilsson, Gördis Hörnlund, Ingrid Ludvigsson,
Bernt Nilsson, Frida Berglund och Lars Ulander (alla s) har avgivit följande
reservationer.

1. Regionalpolitikens förutsättningar och inriktning

De socialdemokratiska reservanterna anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 9 börjar ”Detta vidare” och på s. 11 slutar ”maj
1976” bort ha följande lydelse:

En samordnad sysselsättningspolitik med inriktning på regional balans

Som framgår av vad tidigare sagts gav socialdemokratins politik för
sysselsättning och regional utveckling uppmuntrande resultat. Genom en
samlad ekonomisk politik som lade grunden för ett expansivt näringsliv
och en fortgående förstärkning av den svenska industriaktiviteten kunde
vi dels hävda och utveckla sysselsättningen i den privata sektorn, dels
skapa förutsättningar för en kraftfull utbyggnad av den offentliga sektorn
och dess verksamhet till förmån för den enskilde. Den svenska ekonomin
växte till i rask takt. Resurser skapades som genom regionalpolitiska
insatser kunde styras till skogslänen och där läggas till grund
för sysselsättning och förstärkt befolkningsutveckling. Vi lärde oss att
endast i en växande ekonomi kan målen om regional balans och rättvisa
hållas levande. Genom den aktiva lokaliseringspolitiken blev det
möjligt att omfördela resultaten av den ekonomiska tillväxten och med
framgång motverka de starka koncentrationskrafter som finns inbyggda
i den privata marknadsekonomin.

AU 1977/78: 23

Sporrade av dessa framgångar kunde vi gå vidare och höja ambitionerna.
Våren 1976 lade den socialdemokratiska regeringen fram en
genomarbetad politik för samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik
(prop. 1975/76: 211). Socialdemokratin kunde där konstatera hur sysselsättningen
ökat snabbt under 1970-talets första år. Det hade inneburit
att grupper som tidigare saknat förvärvsarbete hade fått möjlighet att
delta i arbetslivet. Detta i sin tur hade möjliggjort en ökad produktion
av varor och ökade insatser inom vård, utbildning och andra former av
samhällsservice.

Genom den ökade sysselsättningen hade det också varit möjligt att
genom insatser av regionalpolitisk karaktär fördela sysselsättningsökningen
över hela landet. Den kraftiga befolkningsminskningen i skogslänen
hade hejdats och vänts till en ökning. Den tidigare snabba befolkningsökningen
i storstadsområdena hade dämpats.

Ökningen i sysselsättningen hade främst inneburit nya arbetsmöjligheter
för kvinnor som tidigare stått utanför arbetsmarknaden. Detta
hade bidragit till att jämna ut klyftorna mellan män och kvinnor i tillgången
på arbete.

Socialdemokratin kunde dock samtidigt konstatera att trots de vunna
framgångarna fanns det fortfarande människor som ville och kunde
delta i arbetslivet men som fortfarande saknade sådana möjligheter.
Trots en ständigt ökad produktion fanns det vidare angelägna behov
som ännu inte var tillgodosedda.

Socialdemokratin kunde vidare konstatera att trots att sysselsättningsökningen
hade fördelats förhållandevis jämnt mellan landets olika delar
under senare år och trots att en bättre balans hade skapats i befolkningsutvecklingen
förelåg alltjämt betydande regionala skillnader. Detta tog
sig bl. a. uttryck i att kvinnorna i skogslänen inte kunde förvärvsarbeta i
samma utsträckning som kvinnorna i andra delar av landet. Det tog sig
också uttryck i att arbetslösheten genomgående låg på högre nivå i
skogslänen än i övriga delar av landet.

Det var mot denna bakgrund av vunna framgångar och framförliggande
uppgifter som socialdemokratin utformade riktlinjerna för den
samordnade sysselsättnings- och regionalpolitiken.

De allmänna ekonomiska förutsättningarna angavs som en viktig utgångspunkt
för politiken. Det är genom ökningen av våra ekonomiska
resurser som de materiella framstegen blivit möjliga och som den ökade
sociala välfärden har kunnat förverkligas. Ekonomisk tillväxt är följaktligen
ett medel att uppnå allmänna välfärdsmål. Endast en ekonomi
som befinner sig i expansion kan ge utrymme för ökning av arbetstillfällena
i sysselsättningsmässigt underförsörjda områden.

Ekonomisk tillväxt förutsätter, särskilt i ett land som Sverige med dess
stora utlandsberoende, en fortgående omvandling av det ekonomiska
livet. Detta förutsätter i sin tur rörlighet hos kapitalet mellan och inom

AU 1977/78: 23

sektorerna, dvs. fortsatt strukturomvandling. Mot denna bakgrund krävs
en fortsatt snabb utbyggnad av vår industriella kapacitet.

Den ekonomiska utvecklingen under 1977

Den ekonomiska utvecklingen i Sverige blev utomordentligt svag under
1977. Den samlade produktionen sjönk med ca 2,5 % mellan åren
1976 och 1977. Industriproduktionen minskade med hela 4,5 %. Konsumentpriserna
steg med 13 %. Bytesbalansen försvagades kraftigt samtidigt
som statsfinanserna drastiskt försvagades.

Den svaga utvecklingen under 1977 sammanhänger självfallet till en
viss del med den svaga utvecklingen av den internationella konjunkturen.
Men regeringens egen politik har också ett ansvar för den svaga
utvecklingen. Den helt dominerande anledningen till den svaga ekonomiska
utvecklingen 1977 låg på den inhemska efterfrågans områden.
Inte minst faller utvecklingen på investeringsområdet tillbaka på regeringens
eget handlande. Industriinvesteringarna gick tillbaka med hela
15 % mellan åren 1976 och 1977. Man kan peka på en rad omständigheter
som verkade försvagande på investeringsbenägenheten. Det relativt
låga kapacitetsutnyttjandet som regeringens politik ledde fram till
och det på en del håll pressade vinstläget är exempel på sådana faktorer.
Men ovanpå dessa förhållanden lagrades sedermera effekterna av den
systematiska svartmålningen av den svenska ekonomin och dess framtidsutsikter
som den borgerliga regeringen ägnade sig åt under sitt första
regeringsår. Den fullständiga förvirring som skapades på energiområdet
var ytterligare en sådan faktor. Även bostadsbyggandet kom att kraftigt
reduceras i förhållande till regeringens bedömningar.

Denna drastiska försvagning av den svenska ekonomin kom självfallet
att sätta otvetydiga spår på den svenska arbetsmarknaden. Under
loppet av år 1977 försvagades den tidigare mycket starka sysselsättningsutvecklingen
samtidigt som antalet varslade om permittering och uppsägning
steg, arbetslösheten ökade och antalet nyanmälda och kvarstående
lediga platser kraftigt föll tillbaka. Särskilt besvärlig blev situationen
för ungdomen.

Den regionala utvecklingen

Det har tidigare konstaterats att den allmänna ekonomiska utvecklingen
och därmed sysselsättningsutvecklingen i stort är av avgörande betydelse
för möjligheterna att föra en framgångsrik regional balanspolitik.
Särskilda lokaliseringspolitiska insatser blir ineffektiva när den totala
sysselsättningen stagnerar. Tillskott av nya arbetstillfällen som kan lokaliseras
till svaga regioner minskar eller uteblir samtidigt som redan etablerad
sysselsättning slås ut eller hotas. Utvecklingen under år 1977 ger
en drastisk och ovälkommen illustration till dessa grundläggande förutsättningar
för regional- och lokaliseringspolitiken. Riskerna är nu över -

AU 1977/78: 23

hängande att den växande arbetslösheten och de allt färre arbetstillfällena
i de redan tidigare sysselsättningssvaga regionerna snabbt leder till
betydande befolkningsförluster. Redan i dag tvingas utskottet registrera
tecken på att den positiva befolkningsutveckling sorn kunde åstadkommas
under 1970-talets första hälft nu bryts. Påtagligt försämrade nettoflyttningstal
i exempelvis Norrbottens län utgör oroväckande signaler
om förestående direkt befolkningsminskning i skogslänen.

De regionalpolitiska konsekvenserna av den svaga ekonomiska utvecklingen
under år 1977 kom att tillspetsas genom dramatiska strukturproblem
inom flera industribranscher. Utskottet återkommer i anslutning
till motioner till frågor som rör de olika länen. I det här sammanhanget
redovisas dock några viktiga punkter av betydelse för bedömning av
sysselsättningsutvecklingen.

Omställningarna inom specialstålindustrin kom att slå hårt mot Gävleborgs,
Örebro, Värmlands och Kopparbergs län. På samma sätt träffades
Norrbottens, Kopparbergs, Södermanlands och Västmanlands län hårt
av handelsstålsindustrins utveckling under året. Varvsnäringens utveckling
skapade stora problem i Göteborgs och Bohus län och i Malmöhus
län. Försvagningen i skogssektorn hotade sysselsättningen i Norrlandslänen,
Värmland m. fl. län. Tekokrisen satte djupa spår i Boråsregionen,
Västerbotten och Skåne. Den allmänna försvagningen av ekonomin och
sysselsättningen under år 1977 sammantagna med strukturproblemen
gjorde situationen allvarlig i större delen av landet samtidigt som läget
blev akut i vissa län.

Norrbottens län befinner sig nu i en utomordentligt allvarlig situation.
Enligt länsmyndigheternas bedömningar är risken stor att tillståndet i
fortsättningen blir ohållbart med hög arbetslöshet, ökad utflyttning och
stagnerad kapitalbildning.

Länsarbetsnämnden bedömer att arbetslösheten blir fortsatt hög under
andra och tredje kvartalet 1978. Den säsongmässiga nedgången i arbetslösheten
förväntas inte tillnärmelsevis bli av samma omfattning som
under tidigare år.

Till detta kommer så att länets arbetsmarknad under våren och sommaren
kommer att tillföras mellan 3 000 och 4 000 ungdomar. Möjligheten
att skaffa sysselsättning för dessa inom länet bedöms av arbetsmarknadsmyndigheterna
som ytterst begränsad.

I Västerbottens län ligger nu arbetslösheten på en besvärande hög
nivå. Arbetsmarknadsmyndigheterna konstaterar att utan osedvanligt
stora arbetsmarknadspolitiska insatser skulle läget nu ha varit än mer
besvärande. Antalet lediga platser har fortsatt att minska under lång tid.
Särskilt har detta gällt för industrin inom Skellefteåområdet. Under
senare tid har andra delar av länet kommit att drabbas av företagsnedläggningar.
Frågan om i vilken utsträckning tekoindustrin inom länet
kommer att bestå är fortfarande ytterst osäker.

AU 1977/78: 23

För nytillträdande på arbetsmarknaden och arbetshandikappade består
fortsättningsvis svårigheterna att erhålla arbete på den öppna marknaden.

Jämtlands län synes ej i samma utsträckning som vissa andra län
ha drabbats av den allmänna försämringen av arbetsmarknadsläget. Ett
i och för sig otillfredsställande sysselsättningsläge har således inte försämrats.
Fortfarande är dock den relativa arbetslösheten påtagligt högre
än i riket som helhet.

Fr. o. m. senare delen av år 1977 har noterats en försämring av läget
inom länet. I det första skedet tar detta sig uttryck i att flera branscher
och företag infört nyanställningsstopp. Detta drabbar i första hand de
nytillträdande på arbetsmarknaden. Genom att uppkomna vakanser ej
återbesätts uppstår samtidigt en minskning av antalet arbetstillfällen.
Länsmyndigheterna bedömer att arbetsmarknadsläget kommer att försämras
ytterligare under loppet av 1978. Man förväntar sig att det största
problemet kommer att bestå i att bereda ungdomarna och andra nytillträdande
en meningsfull sysselsättning. Nuvarande insatser i form av
beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning upplevs som klart otillräckliga
för att ungdomsarbetslösheten skall kunna minskas eller ens
hållas på oförändrad nivå.

I Västernorrlands län betecknas arbetsmarknadsläget alltfort som mycket
kärvt med låg efterfrågan på arbetskraft och ett ökat antal arbetssökande.
Länsarbetsnämnden finner det helt klart att även i ett läge med
en uppåtgående konjunktur kommer sysselsättningsläget inom industrin
att undergå en mycket långsam förbättring. De allra flesta företagen
inom länet redovisar f. n. en stor överkapacitet i fråga om personal.
Flera företag har av den anledningen anställningsstopp i syfte att genom
s. k. naturlig avgång dra ner personalstyrkan.

Sammanfattningsvis konstaterar länsarbetsnämnden att fortsatt stöd i
form av arbetsmarknadspolitiska åtgärder måste till för att dels motverka
en ökad friställning, dels öka sysselsättningsmöjligheterna för
de arbetssökande ungdomarna och kvinnorna.

I Gävleborgs län råder en förhållandevis god sysselsättning. Arbetslösheten
har dock ökat påtagligt under vintern inom byggnadsarbetarnas
och de industrianställdas arbetslöshetskassor. För att motverka den
ökning i arbetslösheten som kan bli följden under tredje och fjärde
kvartalen i år torde det enligt länsmyndigheterna bli nödvändigt att kraftigt
utöka de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Man bedömer nu att
risken för sysselsättningsminskning är särskilt stor vid järnbruken, inom
vissa delar av verkstadsindustrin, handeln och vissa delar av skogsindustrin.
De nytillträdande på arbetsmarknaden och då framför allt ungdomarna
väntas få särskilda problem.

Kopparbergs läns svaga arbetsmarknad med låg efterfrågan på arbetskraft
och begränsade avsättningsmöjligheter för flertalet företag består

4 Riksdagen 1977178.18 sami. Nr 23

Kartong: S. 52, rad 21 Står: balans Rättat till: obalans

AU 1977/78: 23

fortfarande. Länets arbetsmarknad har under de senaste kvartalen i hög
grad präglats av de strukturella förändringarna inom bl. a. järn- och
stålindustrin, gruvor och skinnindustrin. Genom det nu totala anställningsstopp
som råder inom dessa näringsgrenar har en stor del av de
tidigare normala rekryteringsmöjligheterna för ungdomar och nytillträdande
undandragits länets arbetsmarknad. Myndigheterna bedömer att
även om en förbättring av konjunkturen skulle inträffa under de närmaste
kvartalen, kommer genom kända varsel och friställningar där varsel
inte behöver lämnas ytterligare ett betydande antal etablerade arbetstagare
från främst tillverknings- och byggnadsverksamheten att friställas
under de närmaste kvartalen. Detta innebär att arbetslösheten bland
kassamedlemmarna kommer att öka under de närmaste månaderna.
Därtill kommer den tidigare redovisade ökningen av nytillträdande ungdomar
och kvinnor som kommer att få växande svårigheter att finna en
sysselsättning. Arbetsförmedlingen bedömer att man i stor utsträckning
kommer att bli hänvisad till att försöka påverka de sökande att genomgå
utbildning eller gå in i beredskapsarbeten. Man finner dock att dessa
åtgärder inte kommer att förslå, varför man befarar att arbetslösheten
kommer att öka inom länet under loppet av 1978.

I Värmlands län är nu läget prekärt. Den svaga ekonomiska utvecklingen
totalt sett liksom den för länet besvärande strukturomvandlingen
har medverkat till en stigande arbetslöshet och minskad tillgång på
lediga platser. Enligt nyligen publicerade uppgifter, sammanställda inom
länsstyrelsen, inger den framtida sysselsättningsutvecklingen i länet den
största oro. I februari 1978 uppgick kassaarbetslösheten till över 3 000
personer. Enligt länsmyndigheternas uppskattning kan närmare 10 000
arbetstillfällen inom olika företag försvinna under loppet av 1978, om
inte den ekonomiska utvecklingen får en starkt positiv vändning. Till
detta kommer att ytterligare något tusental personer kan mista sina
arbeten inom skog och stål som en konsekvens av nu föreliggande
fusionsplaner mellan de stora företagen i Värmland.

Denna genomgång av sysselsättningsläget i de traditionella skogslänen
skulle kunna kompletteras med uppgifter rörande den allvarliga försvagningen
av sysselsättningsläget även i andra delar av landet.

Lokaliseringsstöd och etableringssamråd

Den allmänt svaga ekonomiska utvecklingen framtvingar lokaliseringspolitiska
insatser i en allt större del av landet. Detta medför att insatserna
i stödområdena tunnas ut, vilket minskar stödverksamhetens effektivitet.
De regionalpolitiska konsekvenserna av denna utveckling kan visa
sig ödesdigra då de inträffat under en period när behovet av koncentrerade
stödinsatser framstått som särskilt stort.

Delegationen för etableringsfrågor startade sin verksamhet under hösten
1976. I propositionen 1977/78: 100 redovisar industriministern hit -

AU 1977/78: 23

tillsvarande erfarenheter från verksamheten. Han konstaterar att etableringsdelegationen
inlett kontakter med samrådsföretagen under början
av år 1977 och att man nu haft minst en överläggning med flertalet av
företagen. Han konstaterar att resultaten av dessa överläggningar visar
att företagsledningarnas bedömningar av marknads- och konjunkturutvecklingen
i det stora flertalet fall har justerats ned kraftigt från enkättillfället
hösten 1976 till de muntliga överläggningarna under 1977. Han
tvingas konstatera att i rådande konjunkturläge har de planer på expansions-
och nyinvesteringar som uppgavs i enkätsvaren med några enstaka
undantag skjutits på framtiden. Nytillkomna planer på investeringar av
denna karaktär har inte kunnat noteras. I många fall har också företag
som deltagit i samrådet under året 1977 aviserat minskning av sin sysselsättning
jämfört med de planer som man tidigare lämnat in till delegationen.

Resultaten av den hittillsvarande verksamheten inom delegationen ger
en entydig illustration till vår tidigare redovisade syn att flertalet lokaliseringspolitiska
insatser förlorar sin kraft i tider med ekonomisk stagnation
och tillbakagång.

Vissa lokaliseringsdelegationer

Under tiden med borgerlig regering har tillsatts ett betydande antal
särskilda delegationer bland vilka kan nämnas Norrbottensdelegationen,
Göteborgsdelegationen och Värmlandsdelegationen. Utan att närmare gå
in på respektive delegations hittillsvarande verksamhet tvingas man
konstatera att de sysselsättningsmässiga resultaten av delegationernas
arbete hitintills i stort sett uteblivit. Det finns också anledning att i detta
sammanhang notera hur den borgerliga regeringen genom de särskilda
delegationerna frånträtt det direkta ansvaret för att omedelbara och
kraftfulla åtgärder vidtas för att möta de uppkomna problemen.

Socialdemokratins ekonomiska politik åren 1976 och 1977

Våren 1977 förordade socialdemokratin en klart annorlunda inriktning
av den ekonomiska politiken. Industriinvesteringarna skulle ges ett
ökat stöd genom inrättande av en särskild strukturfond. Kraftfulla insatser
skulle göras för att dämpa prisstegringarna.

Budgetunderskottet skulle minskas genom en rad olika inkomstförstärkande
åtgärder, vilket skulle ha medfört ett lägre ianspråktagande av den
inhemska kreditmarknaden och en klart lägre internationell skuldsättning.

Med en sådan ekonomisk politik kunde vårt lands ekonomiska läge
ha utvecklats mindre ogynnsamt än vad som nu skedde under 1977.

Den största skillnaden skulle ha uppnåtts på investeringsområdet. En
socialdemokratisk bostadspolitik hade kunnat undvika den kraftiga nedgång
i bostadsbyggandet som nu inträffade under 1977. Vi skulle ha

AU 1977/78: 23

kunnat upprätthålla sysselsättningen inte endast i byggsektorn utan även
i den långa raden av industriföretag som fungerar som underleverantörer
till byggnadsverksamheten.

Genom att strukturfonden hade kommit i verksamhet redan på ett
tidigt stadium under 1977 hade bättre förutsättningar skapats för att
undgå den kraftiga försvagningen av industriinvesteringarna. Dessutom
hade på ett helt annat sätt strukturfrågorna i svenskt näringsliv kunnat
angripas.

Sammanfattningsvis kan det hävdas att om den ekonomiska politiken
under 1977 följt de av socialdemokraterna uppdragna riktlinjerna hade
produktionsutvecklingen blivit starkare, framför allt till följd av en högre
investeringsnivå. Med detta hade följt att människorna hade kunnat
beredas sysselsättning inom den egentliga produktionen i en väsentligt
större utsträckning än vad som nu är fallet. Behovet av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder hade väsentligt kunnat begränsas. Därmed hade också
förutsättningarna för en effektiv lokaliseringspolitik väsentligt förbättrats.

Politik för sysselsättning och regional balans

Den långa rad motioner rörande regionalpolitiska insatser som utskottet
har att behandla visar hur sysselsättningen nu hotas i stora delar
av landet, hur riskerna för en växande regional obalans tilltar och hur
oron griper omkring sig.

En framgångsrik sysselsättningspolitik, som grundval för förstärkt
regional balans, förutsätter att enskilda politiska beslut konsekvent föregås
av en prövning av deras såväl omedelbara som långsiktiga effekter
på sysselsättningen. Först med en sådan politik kan målet arbete åt alla
förverkligas. Samtidigt krävs en målmedveten samordning av handlandet
inom ett stort antal verksamhetsområden. Riktlinjerna för den ekonomiska
politiken, finanspolitiken, närings- och branschpolitiken, energipolitiken,
investeringspolitiken inkl. byggnadsverksamheten samt forsknings-
och utvecklingspolitiken måste formas med utgångspunkt i en
framtidsinriktad strategi, där politiska ställningstaganden kan inordnas
i ett system av samverkande åtgärder för utveckling, sysselsättning och
regional balans.

Med den tidigare genomgången av den faktiska utvecklingen resp. den
förda politiken har utskottet kunnat konstatera att regeringens sysselsättningspolitik
inte svarat upp till dessa grundläggande förutsättningar.
Därmed har bl. a. behovet av arbetsmarknadspolitiska insatser ökat utöver
vad som behövt betingas av konjunkturutvecklingen. Den regionala
balansen har kommit att hotas.

AU 1977/78: 23

2. Mer aktiv roll för landstingen i länsplaneringsarbetet (morn. 2)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar ”När utskottet”
och slutar ”aktuella delen” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill — med anslutning till vad som anförs i motionen — till
en början framhålla att det är angeläget att sysselsättningsplaneringen
på lokal och regional nivå ges en bred förankring genom aktiv medverkan
från alla berörda parter. Planeringen angår inte bara statliga,
landstings- och primärkommunala organ. I arbetet måste också delta
näringslivs-, fackliga och andra intresseorganisationer. Arbetet bör ske
i så decentraliserade former som möjligt. Därmed skapas förutsättningar
för att nå ut till de enskilda medborgarna, som planeringen ytterst gäller.

Lika viktigt som att planeringsarbetet bör ha bredaste möjliga förankring
är att ansvaret för den samlade sysselsättningspolitiken och för
fördelningen av resurserna åvilar staten. Det moderna välfärdssamhället
kräver att statsmakterna har möjlighet att utöva ett övergripande inflytande
över samhällsutvecklingen. Härav följer att beslut om sysselsättningspolitiska
mål och avvägningen i stort av de ekonomiska insatser
som skall göras för att nå dessa mål bör ligga i en och samma hand.
Detta hindrar självfallet inte att beslutanderätten delegeras till regionala
organ inom bestämda ramar.

Mot ovan angivna bakgrund kan utskottet inte acceptera det i budgetpropositionen
gjorda uttalandet om en mer aktiv roll för landstingen
och de ställningstaganden som ligger bakom det. Att landstingen skall
medverka i planeringsarbetet är självklart, och det har redan understrukits
ovan. Med den mer aktiva rollen är emellertid avsett att flytta
över ansvaret för den regionala planeringen från länsstyrelserna till
landstingen. Därmed äventyras statsmakternas möjligheter att ta det
övergripande ansvaret för den regionala utvecklingen. En sådan ändring
kan inte accepteras. Dess konsekvenser har närmare belysts i den socialdemokratiska
reservationen till konstitutionsutskottets betänkande 1977/
78: 33 med anledning av motioner rörande den regionala samhällsförvaltningens
organisation m. m. vartill hänvisas. Regeringen bör underrättas
om vad utskottet anfört med anledning av motionen.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande mer aktiv roll för landstingen i länsplaneringsarbetet
att riksdagen med bifall till motionen 1977/78: 893,
yrkandet 22, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

5 Riksdagen 1977/78.18 sami. Nr 23

AU 1977/78: 23

3. Omprövning av ortsplanen (mom. 3)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar ”Riksdagen
har” och slutar ”förevarande del” bort ha följande lydelse:

Som understrukits i den socialdemokratiska partimotionen utgör ortsplanen
en konkretisering av den långsiktiga inriktningen av regionalpolitiken.
Principerna för planen och målen för densamma bör därför enligt
utskottets uppfattning ligga fast. Vad nu sagts utesluter självfallet inte
att man framdeles kan behöva göra de modifieringar i planen vartill
utvecklingen i de olika ortstyperna kan föranleda. Vad utskottet anfört
i anslutning till motionen bör bringas till regeringens kännedom.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande omprövning av ortsplanen att riksdagen med bifall
till motionen 1977/78: 893, yrkandet 23, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Befolkningsramarna (mom. 5)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar ”Samma
yrkande” och slutar ”föreliggande motionsyrkandet” bort ha följande
lydelse:

Det förslag till befolkningsramar som den socialdemokratiska regeringen
lade fram i propositionen 1975/76: 211 medgav den flexibilitet
som är nödvändig i den regionalpolitiska planeringen. Genom de uttalanden
som vid riksdagsbehandlingen av propositionen gjordes om att
planeringen för varje län bör inriktas efter viss del av ramen övergavs
i realiteten denna princip. Riksdagsbeslutet innebär i praktiken att planeringen
i länen inriktas på ett fixt befolkningstal. Som framhålls i den
socialdemokratiska partimotionen blir konsekvensen härav att kommunernas
och länsorganens planering binds på ett sätt som gör det svårare
för dem att lösa de inomregionala problemen. Riksdagen bör därför
nu, med frångående av de på hösten 1976 gjorda uttalandena, fastställa
att för planeringen i länen skall tillämpas den teknik som avsågs med
de befolkningsramar som föreslogs i propositionen 211. Vad utskottet
med tillstyrkande av motionen anfört bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande befolkningsramarna att riksdagen med bifall till
motionen 1977/78: 893, yrkandet 21, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1977/78: 23

5. Lokalisering m. m. av förädlingsindustri med anknytning till jord- och
skogsbruk (mom. 6)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar ”Med anledning”
och på s. 15 slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

De frågor om lokaliseringen m. m. av förädlingsindustri med anknytning
till jord- och skogsbruk som har tagits upp i den socialdemokratiska
partimotionen och i motionen av Bengt Fagerlund m. fl. (s) uppmärksammas
självfallet inom länsplaneringen. Möjligheterna att där lösa
frågorna är emellertid beroende av de allmänna riktlinjer som dras upp
för jordbruks- och skogspolitiken. Vid utformningen av denna politik
måste därför konsekvent på riksplanet beaktas även frågor om lokaliseringen
av förädlingsverksamheten.

Vad särskilt beträffar skogsnäringen noterar utskottet att det från
regeringens sida har aviserats att en proposition i ämnet skall föreläggas
riksdagen senast i början av år 1979. Propositionen skall baseras på
1973 års skogsutrednings betänkande Skog för framtid (SOU 1978: 6)
och på ett inom industridepartementet bedrivet utredningsarbete om
skogsindustrins framtid. Avsikten uppges vara att presentera förslag till
ett samlat näringspolitiskt program för skogsnäringen. Utskottet anser
det angeläget att man i propositionsarbetet behandlar den i motionen
av Bengt Fagerlund m. fl. (s) väckta frågan om tryggande av sysselsättningen
i brukssamhällen och andra mindre orter som domineras av träbearbetande
industriföretag liksom den i socialdemokraternas partimotion
aktualiserade frågan om småsågarnas virkesförsörjning.

Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört med anledning av
de båda motionerna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande lokalisering m. m. av förädlingsindustri med anknytning
till jord- och skogsbruk att riksdagen med bifall till
motionerna 1977/78: 893, yrkandet 24, och 1977/78: 1324 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Ändrade villkor för bidrag till kommunala industrilokaler (mom. 23)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar ”Motsvarande
yrkanden” och slutar ”aktuella motionsyrkandet” bort ha följande
lydelse:

Utskottet kan ansluta sig till de socialdemokratiska förslagen. En anpassning
av bidragsreglerna till vad som gäller för de statliga industricentra
innebär att man har garantier för att lokalerna i förväg är åt -

AU 1977/78: 23

minstone delvis uthyrda och därmed i rimlig tid också tas i bruk och
skapar ny sysselsättning. På orter med särskilda svårigheter bör det
dock vara möjligt, liksom beträffande det statliga industricentret i Haparanda,
att efter särskild prövning efterge kravet på förhandsuthyrning.

Vidare innebär anpassningen till reglerna för de statliga industricentra
att den del av kapitalkostnaden som inte täcks av statsbidraget
skall tas ut vid hyressättningen. En regel av den innebörden bör tas
in i de bidragsbestämmelser som regeringen har utfärdat.

Som motionärerna föreslår bör bidragsverksamheten administreras av
arbetsmarknadsstyrelsen.

Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört med anledning
av motionen 893.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande ändrade villkor för bidrag till kommunala industrilokaler
att riksdagen med anledning av motionen 1977/78: 893,
yrkandet 20, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Särskilt yttrande

av de socialdemokratiska ledamöterna som anför:

Åtgärder i vissa orter och områden

Vi har inte reserverat oss till förmån för några av de motioner som
rör enskilda län eller orter. Det innebär inte att vi anser motionärernas
uppfattningar felaktiga. Tvärtom framställs i åtskilliga motioner beaktansvärda
synpunkter och krav. Det framstår emellertid i rådande läge
inte som meningsfullt att yrka bifall till några av motionerna eftersom
regeringens uppläggning av den ekonomiska politiken omöjliggör en
effektiv regionalpolitik. Om politiken läggs om efter de riktlinjer vi
angivit i reservation 1 skapas däremot möjligheter att tillgodose angelägna
önskemål och behov från olika regioner.

Vi vill också framhålla att den omständigheten att vi inte reserverat
oss beträffande de olika länen inte innebär att vi i alla hänseenden delar
de motiveringar för avslag som utskottet för fram. Det gäller exempelvis
beträffande Skaraborgs län, där motiveringen innebär att man bör förlita
sig på de självläkande krafterna för att lösa de regionalpolitiska
problemen. Det finns också i motiveringen på olika ställen en överdriven
tilltro till att särskilda grupper i länen skall lösa omfattande och svårbemästrade
problem eller att begränsade insatser som regionala utvecklingsfonder
skall ha en sådan effekt. Som framhållits är det knappast
ändamålsenligt att diskutera sådana detaljer så länge de grundläggande
förutsättningarna för en offensiv sysselsättningspolitik i folkflertalets intresse
saknas.

AU 1977/78: 23 57

Bilaga 1

Uppgifter om befolkning och sysselsättning i länen

Län	Befolkning 31/12 1973 31/12 1977	Rel. arbets-löshet enl. AKU l:a kvart. 1978	Kvarst. arb. sök. per kvarst. ledig plats vid februari månads slut 19781
Stockholms	1 485 587	1 512 179	1,5	1,7
Uppsala	226 502	236 091	2,0	2,7
Södermanlands	249 184	251 933	3,5	2,6
Östergötlands	385 808	391 337	1,6	2,1
Jönköpings	300 548	303 016	1,9	3,2
Kronobergs	168 199	171 073	2,0	3,7
Kalmar	240 087	241 537	3,2	3,5
Gotlands	53 950	54 791	1,7	0,8
Blekinge	154 634	154 565	2,1	2,6
Kristianstads	268 199	275 387	1,9	1,4
Malmöhus	731 748	742 117	2,9	2,9
Hallands	212 490	225 032	1,8	3,9
Göteborgs och Bohus	713 854	714 354	1,8	4,3
Älvsborgs	412 414	421 651	1,8	4,7
Skaraborgs	261 471	265 971	1,6	3,4
Värmlands	283 246	284 708	3,2	8,5
Örebro	273 561	274 207	3,0	4,0
Västmanlands	260 074	260 330	2,5	4,4
Kopparbergs	278 104	284 034	2,8	4,7
Gävleborgs	292 021	294 412	3,1	6,9
Västernorrlands	267 273	268 357	2,9	10,4
Jämtlands	132 542	134 189	3,1	4,8
Västerbottens	233 865	239 247	3,1	8,5
Norrbottens	259 067	266 598	7,8	16,6
Hela riket	8 144 428	8 267 116	2,4	3,5

1 Allmän platsanmälan införd i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län.

AU 1977/78: 23

Stödområdesindelning 1978

gräns för del allmänna stöd området —

— — — gräns för del inre stödområdet

gränsområden beträffande vilka
särskild hänsyn skall las vid
prövning av regionalpolitisk!
stöd (grå zonen)

AU 1977/78: 23

Innehållsförteckning

Propositionen 1

Motionerna 2

Utskottet 8

Regionalpolitikens inriktning och förutsättningar 8

Planeringsfrågor 11

Särskilda frågor om lokaliseringsstöd 15

Regionalpolitisk stöd 1978/79 17

Särskilda stödåtgärder i glesbygder 19

Bidrag till kommunala industrilokaler 20

Motioner om vissa orter och områden 21

Utskottets hemställan 41

Reservationer (s) 45

1. Regionalpolitikens förutsättningar och inriktning 45

2. Mer aktiv roll för landstingen i länsplaneringsarbetet 53

3. Omprövning av ortsplanen 54

4. Befolkningsramarna 54

5. Lokalisering m. m. av förädlingsindustri med anknytning till
jord- och skogsbruk 55

6. Ändrade villkor för bidrag till kommunala industrilokaler .. 55

Särskilt yttrande (s) 56

Åtgärder i vissa orter och områden 56

Bilagor

1. Uppgifter om befolkning och sysselsättning i länen 57

2. Stödområdesindelning 1978 58

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780058