AU 1977/78: 21

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1977/78: 21

med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt gäller Arbetsmarknad
m. m., jämte motioner

I betänkandet behandlas regeringens i propositionen 1977/78: 100 bilaga
15 (arbetsmarknadsdepartementet) — efter föredragning av statsrådet
Ahlmark — framlagda förslag om anslag m. m. för budgetåret
1978/79 till Arbetsmarknad m. m., punkterna B 1—B 4, B 6—B 8, samt
till Arbetsmiljö, punkterna C 5 och C 6. Propositionens förslag redovisas
i den löpande framställningen under rubriker som anknyter till propositionens
uppställning.

Punkterna B 9—B 11 behandlas i betänkandet AU 1977/78: 24. Punkten
B 5 tas upp i senare sammanhang. Punkterna C 1—C 4 har remitterats
till socialutskottet (se SoU 1977/78: 22).

I sammanhanget tar utskottet upp nedanstående 36 motioner, vilka
väckts under den allmänna motionstiden i år.

Motionerna

Behandlas i
utskottets

yttr. s. hemst. p.

1977/78: 391 av Roland Brännström (s) och Hagar Normark (s) 44 55

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller att den i anledning
av propositionen 1977/78: 16 tillsatta organisationskommittén får
i uppdrag att närmare studera förutsättningarna för en lokalisering av
den centrala stiftelsen till Skellefteå.

1977/78:483 av Bertil Dahlén (fp) 33 34

I motionen yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående beredskapsarbeten för att motverka försurning av
sjöar.

1977/78:484 av Gunnel Jonäng (c) 14 5

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär snabba åtgärder
för att motverka de negativa effekterna av förtidspensioneringen.

1977/78:485 av Gustav Lorentzon m. fl. (vpk) 14 6

I motionen yrkas att riksdagen uttalar sig för att beteckningen ”naturlig
avgång” inte i fortsättningen bör förekomma i officiellt språkbruk.

1977/78: 610 av Wivi-Anne Cederqvist (s) och Magnus Persson (s) 19 9

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att ytterligare 4,9 milj. kr. anvisas
till psykologiska konsultinsatser vid arbetsförmedlingarna genom
omfördelning inom ramen för programmet Arbetsmarknadsinformation.

1 Riksdagen 1977/78. 18 sami. Nr 21

AU 1977/78: 21

2

1977/78: 612 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar uttala att

1. invandrarna ges samma reella möjligheter till yrkesutbildning inom
AMU som övriga som omfattas av utbildningen,

2. grundutbildningen inom AMU ges en sådan kvalitet att invandrarna
kan välja den yrkesutbildning de önskar,

3. yrkesvägledningen förbättras och att den vid behov ges på respektive
elevs eget språk,

4. invandrarna ges möjligheter att inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen
förvärva grundskolekompetens.

1977/78: 808 av Ingrid Andersson (m) och Lars Schött (m)

I motionen yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförts i fråga om AMS-anslag till vägbyggnad och vägunderhåll i
Kalmar län.

1977/78: 813 av Bengt Fagerlund m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att föräldrar, som för att genomgå
arbetsmarknadsutbildning måste bo (tillfälligt) i utbildningsort
inom den egna kommunen, erhåller samma förmåner beträffande barnomsorg
som föräldrar, som genomgår sådan utbildning utanför den egna
kommunen.

1977/78: 814 av Sonja Fredgardh (c) och Svea Wiklund (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att försöksverksamhet
tas upp i enlighet med vad i motionen angetts för att komma till
rätta med latent arbetssökandes, främst kvinnornas, situation.

1977/78:821 av John Johnsson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer att luftfartsverket
ges i uppdrag att i samverkan med arbetsmarknadsstyrelsen som
beredskapsarbete utbygga tvärbana på Sturups flygplats i enlighet med
vad som anförts i motionen.

1977/78: 826 av Johan Olsson m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar att den centrala stiftelsen för
skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilitering bör förläggas till Söderhamn
i Gävleborgs län.

1977/78: 827 av Olof Palme m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen

2. beslutar att arbetarskyddsavgiften höjs fr. o. m. den 1 juli 1978
med 0,07 procentenheter och att de influtna medlen används till information
och utbildning om medbestämmandelagen,

AU 1977/78: 21

3

3. beslutar att bidrag till information om arbetsrättsreformen inte
skall utgå till arbetsgivarorganisationerna,

4. avslår regeringens hemställan i vad avser anslag till Bidrag till arbetarskyddsfonden.

Motionen behandlas beträffande yrkandet 1 av utskottet i senare sammanhang.

1977/78: 831 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar sig för följande ändrade grunder
för arbetsmarknadsutbildningen, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli
1978, nämligen

1. att alla som genomgår arbetsmarknadsutbildning erhåller 175 kr.
per dag under fem dagar per vecka, oavsett om de är anslutna till arbetslöshetsförsäkringskassa
eller icke och oavsett ålder,

2. att de som under arbetsmarknadsutbildning uppbär hel pension eller
är kontinuerligt sjukskrivna får den ersättning som är ekonomiskt
mest gynnsam för dem,

3. att arbetsmarknadsutbildningsfonden får en uppräkning av sina anslag
för de ovan nämnda reformerna genom motsvarande höjning av
den särskilda arbetsgivaravgiften.

1977/78: 835 av Lars Wemer m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen uttalar sitt stöd för det i motionen presenterade programmet
mot utslagningen av människor, punkterna 1—10,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till konkreta
åtgärder med utgångspunkt i detta program.

1977/78: 874 av Birgitta Hambraeus m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att i enlighet med förslaget i
motionen 1977/78: 872 uttala att upprustning av skyddsvärda hus och
miljöer i större utsträckning än f. n. skall bedrivas som beredskapsarbete.

1977/78: 893 av Olof Palme m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om krav på och förutsättningar för en samordnad sysselsättningspolitik,

2. godkänner de allmänna riktlinjer för en offensiv arbetsmarknadspolitik
som förordats i motionen,

3. beslutar att reglerna för stöd till utbildning av redan anställd i
samband med anställning av ersättare ändras i enlighet med vad som
förordats i motionen,

AU 1977/78:21

4

4. beslutar att utöver regeringens förslag medel beräknas för 225
tjänster vid arbetsmarknadsverket,

5. utöver regeringens förslag anvisar 19,8 milj. kr. under anslaget B 1.
Arbetsmarknadsservice för det under punkten 4 upptagna ändamålet,

6. beslutar vidga verksamheten med allmän platsanmälan i enlighet
med vad som förordats i motionen,

7. beslutar höja bidraget för drift av enhet för arbetsprövning/arbetsträning
från 10 000 kr. till 11 000 kr. per år för varje fullt antal av
1 200 elevtimmar,

8. beslutar höja bidraget för drift av verkstad för skyddat arbete
från 9 000 kr. till 10 000 kr. per år för varje fullt antal av 1 200 arbetstimmar,

9. utöver regeringens förslag anvisar 19 milj. kr. under anslaget C 5.
Särskilda åtgärder för arbetsanpassning för de under punkterna 7 och 8
upptagna ändamålen,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av att regeringen skyndsamt och med förtur förelägger
riksdagen förslag rörande de handikappades ställning på arbetsmarknaden,

11. beslutar att bidraget för utbildning av arbetshandikappade enligt
huvudregeln höjs från 8 kr. till 16 kr. per timme,

13. beslutar att jämställdhetsbidraget för arbetsgivare som anställer
och utbildar kvinnor resp. män i vissa yrken höjs från 8 resp. 14 kr.
till 16 kr. per timme,

14. begär ändring i tillämpningsföreskrifterna för jämställdhetsbidraget
i enlighet med vad som förordats i motionen,

15. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om vidgning av försöken med könskvotering i regionalpolitiken till att
omfatta andra former för statligt stöd till företag,

16. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om vidgade försök för att stimulera äldre arbetssökande att bl. a. utnyttja
arbetsmarknadsutbildning,

17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ändrade regler för bidrag till utbildning av permitteringshotad
personal i vissa fall,

18. begär att regeringen låter utreda frågan om utbildningsfonder i
företagen,

19. hos regeringen begär att förslag skyndsamt läggs fram om samhällskontroll
vid nedläggning av företag m. m.

Motionen behandlas beträffande yrkandena 12 och 20—24 av utskottet
i senare sammanhang.

AU 1977/78: 21

5

1977/78:1320 av Rolf Dahlberg (m)

I motionen yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande vägprojektet E 4 Gävle—Hamrånge.

1977/78:1321 av Bernt Ekinge (fp)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder
för att förbättra möjligheterna för handikappade att få arbete.

1977/78:1323 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson m. fl. (fp,
c, m)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar att Karlstad kommer i fråga
som lokaliseringsort för den centrala stiftelsen.

1977/78:1329 av Wilhelm Gustafsson (fp)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar att behovet av ombyggnad av
riksväg 41 och breddnings- och förstärkningsarbeten på det övriga vägnätet
i södra Älvsborg beaktas inom ramen för beredskapsarbeten.

1977/78:1336 av Margot Håkansson (fp)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn och
en revidering av bidrags- och lånesystemet för bil åt handikappade.

1977/78:1338 av Knut Johansson (s) och Hans Wachtmeister (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att omedelbara åtgärder bör vidtas för att säkerställa bevarandet
av de gotländska kyrkorna och för att underlätta insatser med beredskapsarbeten
för vården av kulturhistoriskt värdefulla miljöer.

1977/78:1341 av Gösta Karlsson m. fl. (c, m, fp)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att inom ramen
för beredskapsarbeten på vägar medel ställs till förfogande för snarast
möjliga igångsättning av arbetet med förbifart vid Strängnäs på riksväg
55.

1977/78:1342 av Maj-Lis Landberg (s) och Torsten Karlsson (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär

1. att sjuksköterskeutbildningen inrangeras i bristyrkesutbildningen,

2. att en snabb kartläggning av andra postgymnasialt utbildade grupper
inom vårdsektorn, sjukgymnaster m. fl., sker och att också dessa
betraktas som tillhörande bristyrken, som skall klaras via arbetsmarknadsutbildningen.

1977/78:1343 av Blenda Littmarck (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär sådana avbyråkratiserings-
och effektivitetsåtgärder att smidig bostads- och arbetslivs -

AU 1977/78: 21

6

Behandlas i
utskottets

yttr. s. hemst. p.

anpassning blir en realitet för långt fler av de handikappade som önskar
få ett arbete och en egen bostad.

1977/78:1348 av Börje Nilsson (s) 42 50

I motionen yrkas att riksdagen i likhet med beslut vid riksmötena 1975/

76 och 1976/77 hos regeringen begär en grundlig översyn av reglerna för
bidrag till bil åt handikappade.

Motionen behandlas även i viss del av socialförsäkringsutskottet.

1977/78:1349 av Per-Axel Nilsson (s) och Torsten Gustafsson <c) 33 33

I motionen yrkas att riksdagen uttalar att av de medel arbetsmarknadsstyrelsen
disponerar för sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret
1978/79 ett belopp av 2 milj. kr. avdelas för att användas som statsbidrag
med upp till 100 % för kyrkorestaureringar på Gotland, vilka
restaureringar utförs som beredskapsarbeten för företrädesvis äldre, lokalt
bunden arbetskraft.

1977/78:1650 av Tage Adolfsson (m) 33 37

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn, syftande
till att AMS-anslag till beredskapsarbete då det gäller främst arbetslösa
kvinnor — men även män — i skälig utsträckning skall kunna
utnyttjas till ersättning för vård och tillsyn av egna och/eller andras
barn.

1977/78:1654 av Erik Hovhammar m. fl. (m) 18 8

I motionen yrkas

1. att riksdagen uttalar att en utvärdering av systemet med obligatorisk
platsanmälan skall ske,

2. att riksdagen uttalar att ingen ytterligare utbyggnad av systemet
kommer i fråga i avvaktan på att en utvärdering presenteras inför riksdagen.

1977/78:1659 av Inger Lindquist (m) 13 4

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär åtgärder i syfte
att öka möjligheterna till sysselsättning för pensionärer i enlighet med
vad som i motionen anförts.

1977/78:1662 av Johan Olsson (c) 42 51

I motionen yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ändrade regler för resursfördelning av anslag för
arkivarbete i syfte att bereda fler människor tillgång till sådant genom
deltidsarbete.

AU 1977/78: 21

7

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst.

1977/78:1663 av Johan Olsson m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar, att beredskapsmedel i ökad
omfattning används för sysselsättning i skogsvårdande insatser såsom
återväxtåtgärder och röjning samt avverkningar i klena gallringar och
restskog.

1977/78:1671 av Olle Östrand m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar att den centrala stiftelsen för
skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilitering bör förläggas till Söderhamn
i Gävleborgs län.

1977/78:1695 av Blenda Littmarck (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära utredning
och förslag syftande till ökade möjligheter för personer som fyllt
65 år att få fortsätta med förvärvsarbete.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motionen 1977/78: 1694.

1977/78:1703 av Ylva Annerstedt (fp)

I motionen yrkas att riksdagen i enlighet med vad som sägs i motionen
1977/78: 1702 beslutar hemställa hos regeringen om genomförande
av inventering och borttagande av skrotbilar som beredskapsarbete.

1977/78:1716 av Hans Lindblad (fp) 44 54

I motionen yrkas

3. att riksdagen uttalar att den centrala stiftelsen för skyddat arbete
får sin administration förlagd till Söderhamn.

Motionen behandlas beträffande yrkandena 1—2 av utskottet i senare
sammanhang.

Utskottet

I betänkandet behandlas budgetpropositionens förslag till anslag för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder under nästa budgetår och i anslutning
härtill väckta motioner. Frågor om kontant stöd vid arbetslöshet och
ungdomens sysselsättning kommer utskottet dock att ta upp senare.

Arbetsmarknadspolitikens inriktning m. m.

Budgetpropositionens avsnitt om arbetsmarknad m. m. inleds med en
analys av utvecklingen på arbetsmarknaden under år 1977 och en be -

33 35

44 54

13 4

33 36

AU 1977/78: 21

8

domning av arbetsmarknadsutsikterna under år 1978 som bakgrund till
de anslag som föreslås till arbetsmarknadspolitiska åtgärder budgetåret
1978/79. I propositionen erinras om det arbetsmarknadspolitiska åtgärdsprogram
för hösten och vintern 1977/78 som statsmakterna antagit
(prop. 1977/78: 32, AU 1977/78: 15). Programmet innebär bl. a.
förstärkta utbildningsinsatser, utökade beredskapsarbeten samt tidigareläggning
av offentliga byggen och industribeställningar. I propositionen
hålls öppet om de särskilda åtgärderna även fortsättningsvis skall bestå.
Den frågan kommer regeringen att pröva i särskild ordning om utvecklingen
gör det motiverat.

I arbetsmarknadsavsnittets inledning beskrivs också det fortsatta arbetet
för jämställdhet i arbetslivet för kvinnor och män. En del av dessa
frågor behandlar utskottet i detta betänkande, medan andra kommer
att tas upp senare under året.

I propositionen redovisas också en skrivelse som riksdagens revisorer
ställt till regeringen med anledning av deras granskning av vissa arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Revisorernas överväganden har föregåtts
av ett mycket omfattande utredningsarbete. Skrivelsen kommenteras
kortfattat i propositionen. Det anmäls att ett förslag om särredovisning
av förtidspensioner av arbetsmarknadsskäl kommer att genomföras.
I övrigt föreslås inte några åtgärder. Utskottet har för sin del inget att
tillägga.

Även den socialdemokratiska partimotionen 893 om sysselsättningspolitiken
inleds med en återblick på och analys av utvecklingen på arbetsmarknaden
under åren 1976 och 1977. Motionärerna anser att läget
på den svenska arbetsmarknaden vid utgången av år 1977 i väsentliga
stycken är mörkare än vad som framgår av budgetpropositionen. Arbetsmarknadsministern
kritiseras för att han inte har gjort något försök
att närmare bedöma den sammantagna utvecklingen på arbetsmarknaden
under år 1978. Och regeringen kritiseras liksom tidigare för
”oförmåga att utveckla en väl sammanhållen och framtidsinriktad sysselsättningsskapande
politik”. Motionärerna beklagar att regeringens
uppmärksamhet begränsas till en i stora stycken defensivt inriktad arbetsmarknadspolitik.

Mot denna bakgrund lägger socialdemokraterna fram förslag till ny
inriktning av sysselsättningspolitiken. Den betecknas som en framtidsinriktad
sysselsättningsskapande politik. I förslagen ingår dels krav på
en samordnad sysselsättningspolitik, dels allmänna riktlinjer för en
offensiv arbetsmarknadspolitik.

Socialdemokraternas syn på en samordnad sysselsättningspolitik sammanfattas
på följande sätt:

1. Arbete åt alla kan förverkligas först om enskilda politiska beslut
konsekvent föregås av en prövning av deras såväl omedelbara som
långsiktiga effekter på sysselsättningen.

AU 1977/78: 21

9

2. För att trygga målet full sysselsättning krävs en målmedveten samordning
av handlandet inom ett stort antal verksamhetsområden. Riktlinjerna
för den ekonomiska politiken, finanspolitiken, närings- och
branschpolitiken, energipolitiken, investeringspolitiken inkl. byggnadsverksamheten
samt forsknings- och utvecklingspolitiken måste utformas
med utgångspunkt i en framtidsinriktad strategi, där politiska ställningstaganden
kan inordnas i ett system av samverkande åtgärder för utveckling
och sysselsättning.

Förslag på de ovan nämnda sakområdena har socialdemokraterna
lagt fram i särskilda motioner. Om förslagen genomförs leder det enligt
socialdemokraterna till direkta sysselsättningsskapande effekter. Detta
skulle avlasta arbetsmarknadspolitiken dess nuvarande defensiva uppgifter,
och utrymme skulle skapas för offensiva insatser, såsom att
förmedla de av den föreslagna politiken skapade arbetstillfällena till
personer som nu är arbetslösa, går i beredskapsarbete, företagsutbildning
eller sysselsätts genom andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Motionärernas yrkar att vad de anfört om en samordnad sysselsättningspolitik
skall ges regeringen till känna och att riksdagen godkänner
de i motionen förordade riktlinjerna för en offensiv arbetsmarknadspolitik.

De allmänna riktlinjerna för sysselsättningspolitiken drogs upp av
riksdagen hösten 1976 (prop. 1975/76:211, AU 1976/77:7). I propositionen,
som lades fram av den socialdemokratiska regeringen våren
1976, angavs sysselsättningspolitikens uppgift vara att undanröja förvärvshinder
för dem som vill förvärvsarbeta och öka sysselsättningen,
så att arbete kan erbjudas alla som vill delta i arbetslivet. För att uppnå
detta mål måste politiken enligt propositionen riktas in på åtgärder
som ger den enskilde möjligheter att medverka i arbetslivet efter sin
förmåga, innebär jämställdhet mellan män och kvinnor, skapar trygghet
i anställningen och främjar den regionala balansen.

I sitt av riksdagen godkända betänkande anslöt sig arbetsmarknadsutskottet
till propositionens riktlinjer i väsentliga delar, dock med vissa
bestämda markeringar. Utskottet strök under att grunden för en framgångsrik
sysselsättningspolitik är en god ekonomi och att förutsättningarna
för sysselsättningspolitiken bestäms av konjunkturutvecklingen och
uppläggningen av den allmänna ekonomiska politiken. Utskottet fortsatte: För

att klara sysselsättningsproblemen på längre sikt fordras att samhällsekonomin
är i balans. Detta innebär bl. a. att man måste komma
till rätta med det nuvarande underskottet i våra utrikes betalningar,
vilket i sin tur förutsätter ökat sparande. Sparandet bör ske inom såväl
den privata som den offentliga sektom. Det måste skapas förutsättningar
för expansion av näringslivet. En avgörande faktor är att svenska
företag får arbeta under sådana villkor att deras internationella konkurrenskraft
upprätthålls och förstärks. Det relativa kostnadsläget gent -

AU 1977/78: 21

10

emot utlandet måste förbättras och prisstegringar inom landet hållas
tillbaka. Endast härigenom kan vår export hävda sig på världsmarknaden.

En expansion av näringslivet är också nödvändig om det skall bli
möjligt att klara av de allt vanligare problemen med strukturomvandlingen.
En utbyggnad av industrisektorn är vidare en förutsättning för
att resurser skapas för den önskvärda utbyggnaden av samhällets service
bl. a. inom vård- och utbildningssektorerna. Inom dessa områden finns
stora behov att fylla, vilket i sin tur kan ge ett stort antal nya arbetstillfällen.

Industri- och näringspolitiken måste få en inriktning som främjar
investeringar och tar vara på utvecklingskraften i företagen. Det är viktigt
att gynnsamma förutsättningar skapas för igångsättning av nya företag
och för tillvaratagande av utvecklingsbara idéer. Det sagda gäller
inte minst de mindre företagen som har en betydelsefull roll att spela
bl. a. när det gäller att upprätthålla sysselsättningen i mindre tättbefolkade
områden. I sådana bygder — särskilt i norra Sverige — bör även
jordbrukspolitiken användas mera aktivt för att upprätthålla sysselsättningen.

Mot dessa uttalanden om betingelserna för sysselsättningspolitiken
reserverade sig socialdemokraternas företrädare i utskottet för en annan
skrivning.

Utskottet har inte anledning att gå i polemik med motionärernas
uppfattning att en effektiv sysselsättningspolitik förutsätter samordnande
insatser på hela det ekonomisk-politiska fältet. Ett sådant synsätt
genomsyrar det resonemang som utskottet förde i anslutning till propositionen
om en samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik. När
det gäller principen om behovet av samordnande åtgärder synes det
alltså inte finnas någon motsättning mellan vad statsmakterna tidigare
uttalat och vad som nu anförs i motionen. I den frågan finns det därför
inte anledning att föreslå något nytt tillkännagivande för regeringen.
Konkreta åtgärder inom områden, som inte har anknytning till arbetsmarknadspolitiken
i egentlig mening, t. ex. inom bostads- eller energipolitiken,
har utskottet inte anledning att gå in på. Den debatten förs
och bör föras i anslutning till finansutskottets betänkande om finansplanen
och budgetförslaget och till fackutskottens behandling och
granskning av budgeten.

I motionen kritiseras den förda arbetsmarknadspolitiken för att den
är ”i stora stycken defensivt inriktad”, och socialdemokraterna vill med
sina förslag bygga under för en ”offensiv” politik.

Utskottet utgår från att motionärerna med ”defensiva” inslag i arbetsmarknadspolitiken
syftar på åtgärder av det slag som under de senaste
årens lågkonjunktur använts för att upprätthålla sysselsättningen:
stödet till lageruppbyggnad, det successivt utbyggda stödet till utbildning
i företag samt de under förra året introducerade tillfälliga sysselsättningsstöden
till vissa branscher med svåra strukturproblem. Dessa

AU 1977/78: 21

11

åtgärder har till syfte att undvika temporära personalminskningar, förbättra
de anställdas yrkeskunnande resp. göra det möjligt att i socialt
acceptabla former genomföra ofrånkomliga personalreduktioner inom
vissa krisdrabbade branscher.

Utskottet vill för sin del göra det i och för sig självklara konstaterandet
att arbetsmarknadspolitikens inriktning styrs av de förändringar
som ständigt sker på arbetsmarknaden och att dessa förändringar i sin
tur är en avspegling av det allmänna konjunkturläget. Finansutskottet
har i betänkandet 1977/78: 15 mot bakgrund av sin bedömning av konjunktursituationen
räknat med att det under år 1978 kommer att behövas
fortsätta, mycket kraftfulla arbetsmarknadspolitiska insatser. Arbetsmarknadsutskottet
delar den uppfattningen. Det förefaller inte utskottet
meningsfullt att förse vissa av de arbetsmarknadspolitiska insatserna
med en negativ beteckning som ”defensiva”. Utskottet konstaterar
att åtgärderna haft utomordentlig betydelse för människor som
haft sysselsättningssvårigheter och att politiken varit framgångsrik i så
måtto att arbetslösheten trots det svåra konjunkturläget och besvärliga
strukturproblem hållits tillbaka. Politiken har inte heller varit defensiv
i den meningen att den inte varit inriktad även på arbetssökande som
står utanför arbetsmarknaden. Utskottet vill erinra om att antalet sysselsatta
under år 1977 var högre än tidigare år under 1970-talet.

Stora insatser görs också för arbetssökande ungdomar, kvinnor och
handikappade. Frågan om de handikappade kommer att behandlas
längre fram i betänkandet. Utskottet vill i detta sammanhang endast
med tillfredsställelse notera att regeringen nu kommer att ta upp frågan
om bättre sysselsättningsmöjligheter som alternativ till den sedan slutet
av 1960-talet alltmer ökande förtidspensioneringen.

När det gäller kvinnor noterar utskottet att under år 1977 — trots
de allmänna svårigheterna på arbetsmarknaden — ökade antalet sysselsatta
kvinnor med drygt 30 000. Utvecklingen blev här en helt annan
än vad socialdemokraterna förutspådde i sin arbetsmarknadspolitiska
partimotion förra året (1976/77: 543).

Sammanfattningsvis kan utskottet inte finna skäl för att föreslå riksdagen
att ge regeringen till känna vad som i den socialdemokratiska
motionen anförs om ”allmänna riktlinjer för en offensiv arbetsmarknadspolitik”.

I partimotionen återkommer socialdemokraterna även till sitt förra
året väckta förslag om samhällskontroll vid nedläggning av företag
(jfr mot. 1976/77: 1525, AU 1976/77: 26). Liksom föregående år begärs
att regeringen skall skyndsamt lägga fram förslag till lagstiftning
i ämnet. Lagstiftningen föreslås innebära att större företag som planerar
mer betydande driftinskränkningar skall vara skyldiga att förhandla
med regeringen om personalminskningarna, om regeringen så begär.
Regeringen förutsätts vidare med stöd av lagen kunna föreskriva sär -

AU 1977/78: 21

12

skilda villkor för hur driftinskränkningar får genomföras, i undantagsfall
även att personaluppsägningar tills vidare inte får ske. Av regeringen
meddelade förelägganden skall kunna kombineras med statliga insatser
för att underlätta företagets ekonomiska situation.

Vid förra årets behandling av samma lagstiftningsyrkande anförde
utskottet att det inte råder några delade meningar om samhällets behov
av att i god tid få information om väntade förändringar i företagen.
Samtidigt framhöll utskottet att det redan finns ett väl utvecklat nät
av informationskanaler mellan näringsliv och samhälle. För regeringens
del hänvisade utskottet särskilt till den i regeringskansliet på sommaren
1976 inrättade delegationen för etableringsfrågor. Dess verksamhet omfattade
från början företag med hälften av alla industrisysselsatta i
landet. Numera innesluts även konsument- och producentkooperativa
företag. Det samrådsförfarande som ligger till grund för verksamheten
berör just sådana större företag som motionens lagstiftningsyrkande är
begränsat till.

När det gäller den egentliga kärnfrågan, nämligen om företag i vissa
fall tvångsvis skall kunna åläggas att upprätthålla en icke lönsam produktion,
erinrade utskottet i betänkandet 1976/77: 26 om att förslag
av den innebörden avvisats av riksdagen i december 1976. Det riksdagsbeslutet
grundades på ett enhälligt ställningstagande inom utskottet.
Vidare framhöll utskottet i samma betänkande att en samhällskontroll
vid nedläggning av företag, utformad på det sätt motionärerna hade
föreslagit, är diskutabel från både rättsliga och ekonomiska utgångspunkter.
Sysselsättnings- och strukturproblemen borde angripas med
andra och konstruktivare metoder.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker därför motionsyrkandet.

Vänsterpartiet kommunisterna lägger i partimotionen 835 fram ett
program mot utslagningen av människor och yrkar att riksdagen hos
regeringen skall begära förslag till konkreta åtgärder med utgångspunkt
i programmet.

Vpk-programmet omfattar tio punkter som gäller inte enbart förändringar
inom arbetslivet inkl. frågor om arbetsmiljö och arbetstid utan
också ingripande åtgärder inom vårdsektorn. Programmet beskrivs av
motionärerna som ”ett krisprogram mot utslagning, rovdrift och förstörelse
av människor”. Därmed kommer motionärerna in även på
frågor som vanligen inte behandlas av utskottet. Motionärerna anför att
den gemensamma grundvalen för hela utslagningsprocessen är samhällets
oförmåga att erbjuda alla människor ett arbete som är anpassat till vars
och ens förutsättningar och inte medför onormal förslitning.

Utskottet vill för sin del framhålla att sysselsättningspolitiken enligt
de av riksdagen antagna riktlinjerna skall inriktas på åtgärder som ger

AU 1977/78: 21

13

den enskilde möjligheter att medverka i arbetslivet efter sin förmåga.
Av stor betydelse för en förbättrad arbetsmiljö, som motionärerna lägger
stor vikt vid, är den förra året antagna arbetsmiljölagen, vars utgångspunkt
är att arbetsförhållandena skall anpassas till människors
förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Yrkesmässig rehabilitering
har länge varit ett centralt område inom arbetsmarknadspolitiken.
Nya riktlinjer för skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilitering antogs
av riksdagen i höstas. I det nya betänkandet Arbete åt handikappade
(SOU 1978: 14) har sysselsättningsutredningen lagt fram förslag till
omläggning och utbyggnad av åtgärdssystemet. Det kan här noteras att
utredningen ingående studerat utslagningen från arbetsmarknaden. Betänkandet
remissbehandlas f. n. och proposition väntas enligt föreliggande
planer till hösten.

Som framgår av den ovan gjorda redovisningen är de i och för sig
allvarliga problem som tagits upp i motionen i hög grad uppmärksammade.
Det bör tilläggas att enskildheter i motionens åtgärdsprogram
aktualiserats av vpk även i andra motioner väckta i januari i år. Det
gäller bl. a. sänkning av arbetstiden till sju timmar (motion 867, FiU
1977/78: 15 s. 35) och omstrukturering av den psykiatriska vården
(motion 727, remitterad till SoU).

Med hänsyn till det anförda kan utskottet inte ställa sig bakom kravet
på ett program av det övergripande slag som förordas i motionen.
Denna avstyrks alltså av utskottet.

Frågan om förvärvsarbete för pensionärer tas upp i två motioner,
1659 av Inger Lindquist (m) och 1695 av Blenda Littmarck (m).

Inger Lindquist framhåller betydelsen av att äldre som så önskar bereds
möjlighet till fortsatt förvärvsarbete, antingen i det tidigare yrket
eller i nya uppgifter. Hon pekar på en rad sådana uppgifter, bl. a. hjälp
till andra pensionärer, och föreslår att i några kommuner förmedling
av tjänster och uppdrag som är speciellt anpassade för äldre på försök
skall prövas i samverkan med pensionärsorganisationer och andra frivilligorganisationer.

Uppslaget att friska pensionärer mot timersättning skall hjälpa andra
pensionärer förs också fram i Blenda Littmarcks motion. I den motionen
påtalas dessutom svårigheten för anställda att få kvarstå i arbetet
efter fyllda 65 år. Rätt till arbete borde enligt motionären finnas
åtminstone till den tidigare pensionsgränsen, 67 år, och gärna till 70 år
för dem så önskar.

Den av Blenda Littmarck aktualiserade frågan om rätt att kvarstå
i anställningen till fyllda 70 år behandlades av utskottet i höstas (AU
1977/78: 8) med anledning av likartat förslag i motionen 1977/78: 224
av Per Gahrton (fp). Utskottet förklarade sig därvid ha förståelse för
syftet med förslaget och konstaterade att det låg i linje med princi -

AU 1977/78: 21

14

perna för den rörliga pensionsåldern. Med hänsyn till de arbetsmarknadspolitiska
konsekvenserna var utskottet inte berett att ta ställning
i frågan men ansåg att den borde närmare undersökas. Detta kunde
enligt utskottets mening ske i samband med arbetet på översyn av lagen
om anställningsskydd eller i annat lämpligt sammanhang, t. ex. inom
sysselsättningsutredningen. Riksdagen beslöt underrätta regeringen om
vad utskottet anfört.

Vad sedan gäller de mer allmänna frågor om pensionärers möjlighet
till förvärvsarbete som tagits upp av Inger Lindquist och Blenda Littmarck
har utskottet erfarit att sysselsättningsutredningen kommer att ta
upp de äldres situation i sitt slutbetänkande. Då de i motionerna väckta
spörsmålen sålunda redan är aktualiserade, bl. a. genom riksdagens beslut
i höstas, kan det inte anses påkallat med ett nytt initiativ från riksdagens
sida. Motionerna bör därför inte föranleda någon åtgärd.

Sysselsättningsutredningen har i SOU 1977: 88 publicerat två forskningsrapporter
om förtidspensionering. Med hänvisning bl. a. till de redovisade
forskningsresultaten begär Gunnel Jonäng (c) i motionen 484
snabba åtgärder för att motverka negativa effekter av förtidspensioneringen.

De av motionären berörda problemen behandlas av sysselsättningsutredningen
— med beaktande av bl. a. de åberopade forskningsrapporterna
— i det tidigare nämnda betänkandet Arbete åt handikappade
(SOU 1978: 14). Proposition i ämnet kan enligt nu föreliggande planer
väntas till hösten. Det är mot denna bakgrund inte motiverat med någon
åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen. Utskottet avstyrker
följaktligen densamma.

Avslutningsvis i detta avsnitt tar utskottet upp ett motionsyrkande
av annat slag. Gustav Lorentzon m. fl. (vpk) kräver i motionen 485 att
beteckningen ”naturlig avgång” i fortsättningen inte skall få förekomma
i officiellt språkbruk. Uttrycket används, säger motionärerna, för att
beteckna ett ”mycket onaturligt tillstånd”, i synnerhet när det tas till
intäkt för att låta hundratals arbetstillfällen försvinna. Och ”naturlig
avgång” genom ålderspension, delpension eller förtidspension kan, sägs
det vidare, många gånger innebära personliga tragedier. I motionen kritiseras
även andra uttryckssätt, bl. a. ordet ”friställd”, dock utan att
kritiken i dessa delar mynnar ut i något yrkande.

Inom arbetsmarknadspolitiken har, liksom på andra specialområden,
växt fram en för området anpassad terminologi. Självfallet bör vid utvecklingen
av denna terminologi eftersträvas ordval och uttryckssätt
som ansluter till den verklighet som skall täckas och som är begripliga
för envar. Det kan emellertid vara svårt att leva efter detta rättesnöre.
Många gånger gäller det att kort sammanfatta skiftande företeelser och
situationer. Ett gott exempel härpå är det i motionen kritiserade uttrycket
”naturlig avgång”, som f. ö. ofta ges en vidare innebörd än den

AU 1977/78: 21

15

motionärerna anger. Uttrycket avser inte enbart de fall då arbetstagare
går i pension därför att de av andra förväntas göra det. ”Naturlig avgång”
täcker också de fall då arbetstagare i eget intresse söker pension
av ålders- eller medicinska skäl, då arbetstagaren övergår till annan
anställning — även i ett kärvt arbetsmarknadsläge byter folk arbete i
stor omfattning — eller då arbetstagaren lämnar anställningen för att
påbörja utbildning eller av andra personliga skäl.

Uttrycket ”naturlig avgång” har, som påpekas i motionen, använts
i arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel (s. 24 och 27) men är där
föregånget av ”s. k.”. Det har använts, utan denna reservation, i regeringens
bestämmelser om tillfälligt sysselsättningsbidrag till vissa
företag med dominerande ställning på orten. Uttrycket får tolkas som
liktydigt med ”anställda som slutar på egen begäran”. Bestämmelsernas
giltighetstid är begränsad till utgången av juni månad i år.

Enligt utskottets mening bör inte riksdagen på det sätt motionärerna
yrkar söka styra den språkliga utvecklingen, och motionen kan därför
inte tillstyrkas. Det hindrar inte att utskottet kan instämma med motionärerna
i en del av de synpunkter som de för fram i motionen. Mot
statsmakternas och myndigheternas sätt att uttrycka sig kan ofta befogad
kritik riktas. Det gäller säkerligen även för arbetsmarknadsutskottets
del. Benämningarna på olika företeelser är stundom svårförståeliga,
krångliga eller direkt vilseledande. Att arbeta för ett tydligare och mera
lättförståeligt offentligt språk är därför en angelägen uppgift. Den diskussionen
faller emellertid utanför detta betänkandes ämnesområde.
Utskottet får hänvisa till att frågan tagits upp av bl. a. kulturutskottet
(KrU 1975/76: 12).

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader m. m.

Arbetsmarknadsverkets budget är indelad i tio program. Av programmen
gäller ett kontant stöd vid arbetslöshet, ett åtgärder för flyktingar
och ett tredje regionalpolitiska stödåtgärder. Dessa program behandlas
i andra betänkanden. Övriga sju program redovisas i den följande framställningen.

I en programbudget skall förvaltningskostnaderna belasta varje program.
Liksom tidigare särredovisas arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
i ett sammanhang vid sidan av andra yrkanden under programmen.

Av nedanstående sammanställning framgår att förvaltningskostnaderna
under nästa budgetår beräknas till i runt tal 660 milj. kr. Dessa
kostnader avser i huvudsak lönekostnader och andra omkostnader för
personalen vid AMS, länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingen samt
kostnader för lokaler och automatisk databehandling (ADB).

AU 1977/78: 21

16

1977/78 Beräknad ändring 1978/79

AMS Föredra ganden -

Personal

Handläggande personal	3 951		+325
Övrig personal1	1 389		+ 125
	5 340		+450		+ 225
Utgiftsposter
Lönekostnader	402 593 000	+ 129 889 000	+	99 775 000
Personalutbi Idning	7 425 000	+	2 825 000	+	925 000
Reseersättningar	10 148 000	+	3 152 000	+	1 381 000
Expenser	27 720 000	+	5 780 000	+	2 887 000
ADB, administration	8 405 000	+	1 345 000	+	840 000
Lokalkostnader
a) AMS	13 500 000	+	700 000	+	700 000
b) Länsarbetsnämnderna
och arbetsformedl	61 500 000	+	20 200 000	+	11 190 000
Arvoden	4 250 000		—		—
Sjukvårdskostnader	1 450 000	+	100 000	+	51 000
Postavgifter	640 000	+	60 000	+	60 000
Kapitalkostnader	2 860 000	+	1 240 000	+	600 000
	540 491 000*	+ 165 291 000	+ 118 409 000

1 Inkl. byråassistenter och assistenter.

* Ej disponerat belopp för budgetåret 1977/78: 4 609 000 kr., som inte redovisats
i tabellen.

Som framgår av sammanställningen beräknas i budgetpropositionen
medel för en förstärkning av arbetsmarknadsverkets personal med 225
tjänster. Det förutsätts att huvuddelen av personalökningen kommer
den egentliga platsförmedlingen till godo. I sammanhanget anmäls i
propositionen att arbetsmarknadsverket har medgivits att under hösten
1977 tidigarelägga nyanställning av 150 arbetsförmedlingsaspiranter
för att de särskilda insatserna för arbetslös ungdom skall kunna ökas.

Frågan om personalförstärkningens omfattning tas upp i motionen
893 av Olof Palme m. fl. (s). Med hänsyn till den nyanställning av
aspiranter som sker under innevarande budgetår anser motionärerna
att arbetsmarknadsverket nästa budgetår endast får ett reellt tillskott
av 75 tjänster, att jämföra med av AMS begärda 450 nya tjänster. Motionärerna
anser sig inte kunna acceptera en så drastisk neddragning
av den av verket begärda personalökningen. De yrkar därför att verket
skall tilldelas medel för ytterligare 225 tjänster utöver regeringsförslaget
till en kostnad av 19,8 milj. kr. De ökade personalresurserna avses för
bl. a. vidgad verksamhet med allmän platsanmälan, intensifierade insatser
för arbetslösa ungdomar och större personalinsatser i anpassningsgruppernas
verksamhet.

Som framgår av det ovan sagda har motionärerna som skäl för den
ytterligare personalförstärkning de begär bl. a. anfört att arbetsmarknadsverket
inte får det personaltillskott som angetts i propositionen på

AU 1977/78: 21

17

grund av nyrekrytering av aspiranter under nu löpande budgetår. Samma
resonemang fördes från socialdemokratiskt håll i en partimotion
förra året (se AU 1976/77: 21 s. 15). Utskottet kan lika litet som då
biträda motionärernas uppfattning. Den tidigarelagda aspirantantagningen
medför att de nya tjänsterna snabbt kan tillsättas med inskolad
personal. Personalförstärkningen får därmed full effekt redan från
början i stället för långt in på det nya budgetåret. I övrigt konstaterar
utskottet att personalförstärkningens omfattning är en budgetmässig avvägningsfråga.
Hänsyn måste tas till den strama utgiftsprövning som
präglar statsbudgetens övriga delar. Sett mot den bakgrunden utgör
propositionsförslaget om 225 nya tjänster en stark prioritering av arbetsmarknadsverkets
behov av personalförstärkning. Dessutom förutskickas
i propositionen att frågan om ytterligare personalförstärkningar
kommer att prövas i samband med behandlingen av sysselsättningsutredningens
förslag om åtgärder för ungdomar och för handikappade. På
grund av det anförda ansluter sig utskottet till propositionens förslag
på denna punkt och avstyrker motionsyrkandet.

Utskottet har inte heller i övrigt någon erinran mot propositionens
beräkning av arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader. Till frågan
om medelsberäkningen för de nya tjänsterna återkommer utskottet under
nästföljande punkt.

Arbets mar knadsservice

1976/77 Utgift 604 924 000

1977/78 Anslag 658 475 000

1978/79 Förslag 768 980 000

Som framgår av följande sammanställning finansierar anslaget programmet
Arbetsmarknadsinformation samt de under programmet Yrkesmässig
och geografisk rörlighet upptagna delprogrammen Flyttningsbidrag
och Inlösen av egnahem m. m.

	1976/77	1977/78	Beräknad ändring 1978/79
	Utgift	Anslag	AMS	Föredra- ganden
Programmet Arbetsmarknads-injormation1 Programmet Yrkesmässig o. geografisk rörlighet Flyttningsbidrag Inlösen av egnahem m. m. Förvaltningskostnader	531 205 000 73 719 000 72 635 000 13 000 1 071 000 604 924 000-	563 175 000 95 300 000 93 800 000 500 000 1 000 000 2 658 475 000	+ 140 825 000 + 3 700 000 + 3 400 000 + 300 000 + 144 525 000	+ 110 205 000 + 300 000 + 110 505 000

1 Inberäknat förvaltningskostnader.

2 Exkl. förvaltningskostnader för delprogrammet Arbetsmarknadsutbildning.
2 Riksdagen 1977/78.18 sami. Nr 21

AU 1977/78: 21

18

I propositionen föreslås under punkten B 1 (s. 44-59) att riksdagen
skall

1. godkänna i budgetpropositionen förordad ändring av grunderna
för flyttningsbidrag, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1978,

2. till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag
av 768 980 000 kr.

Medelsbehovet under programmet Arbetsmarknadsinformation
avser huvudsakligen programmets andel av de för programmen
gemensamma förvaltningskostnaderna. Dessa kostnader består till
övervägande del av löner och andra utgifter för arbetsförmedlingen,
vilka har behandlats under föregående punkt.

I budgetpropositionen redovisas hittills gjorda erfarenheter av försöken
med allmän platsanmälan. Dessa försök bedrivs med stöd av lagen
(1976: 157) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till
den offentliga arbetsförmedlingen. Verksamheten inleddes den 1 oktober
1976 i Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län. Från dessa län
rapporteras bl. a. en genomsnittlig ökning av antalet lediga platser med
ca 40 % jämfört med landet i övrigt. Anmälningarna av praktikarbete
och korttidsanställningar har ökat kraftigast. Beträffande korttidsanställningar
bör observeras att anställningar som beräknas vara högst
tio arbetsdagar inte omfattas av anmälningsskyldighet. Antalet arbetssökande
som anlitat arbetsförmedlingen har också ökat.

Det anmäls i propositionen att försöken med allmän platsanmälan
från den 1 november 1977 vidgats till Stockholms, Uppsala och Södermanlands
län. En nästa etapp bör enligt propositionen omfatta ytterligare
fyra län, nämligen Jönköpings, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs
och Värmlands län. Efter budgetpropositionens framläggande har regeringen
beslutat att försöken med allmän platsanmälan skall starta i dessa
fyra län redan den 1 mars.

I sin anslagsframställning föreslog AMS att försöksverksamheten
skulle utvidgas till tio län. Socialdemokraterna hänvisar i partimotionen
893 till de positiva erfarenheterna av den hittills bedrivna verksamheten
och yrkar att denna skall vidgas till ytterligare tio län, varav i sex
län från den 1 mars och i fyra län från den 1 juli.

Av annan uppfattning än socialdemokraterna är Erik Hovhammar
m. fl. (m) i motionen 1654. De vill att försöksverksamheten med allmän
platsanmälan skall utvärderas och att resultatet härav skall redovisas
för riksdagen, innan verksamheten byggs ut ytterligare.

Vad först gäller yrkandet i motionen av Erik Hovhammar m. fl. noterar
utskottet att en redovisning av resultatet för den hittills bedrivna
verksamheten har lämnats av arbetsmarknadsministern som bakgrund
till hans förslag om utbyggd verksamhet (jfr även sammandraget av

AU 1977/78: 21

19

AMS rapport om allmän platsanmälan på s. 45—46 i propositionen). En
ny rapport har i slutet av januari i år lagts fram av AMS utredningsenhet.
Liksom motionärerna anser utskottet att det är angeläget att
verksamheten och dess resultat fortlöpande följs och redovisas för statsmakterna.
Detta förutsattes redan vid tillkomsten av den lagstiftning
som reglerar verksamheten, och behovet av en noggrann uppföljning
understryks f. ö. i propositionen av arbetsmarknadsministern. Han anmäler
nu att särskilda medel kommer att ställas till förfogande från departementets
forskningsanslag för att, vid sidan av den löpande uppföljningen
genom AMS försorg, genomföra en mer djupgående undersökning.
För att få en fastare grund att stå på vid ställningstagandena till
den fortsatta utbyggnaden är det emellertid angeläget att få erfarenheter
av verksamheten från flera län, som sinsemellan har näringsliv och arbetsmarknad
av olika struktur. Med hänsyn därtill och till de positiva
erfarenheterna av den pågående försöksverksamheten är utskottet inte
berett förorda att man nu temporärt bromsar upp utbyggnaden av verksamheten.
Motionen avstyrks följaktligen.

Enligt utskottets uppfattning är den av departementschefen föreslagna
utbyggnadstakten väl avvägd, och mot den bakgrunden avstyrks även
det aktuella yrkandet i den socialdemokratiska motionen.

Som ovan nämnts används huvuddelen av de medel som anvisas under
programmet Arbetsmarknadsinformation till löner och andra kostnader
för arbetsförmedlingen. Av övriga poster under programmet kan här
nämnas kostnaderna för ADB i förmedlingsarbetet. I anslutning härtill
berörs i propositionen de inledda försöken med länscentraler för
interlokal förmedling vari ingår ADB-assisterad sökning och bevakning
av lediga platser inkl. s. k. matchning av platser och arbetssökande.

En annan utgiftspost under programmet avser psykologiska konsultinsatser
Nuvarande post om 24,2 milj. kr. bör enligt propositionen ökas
med 2,2 milj. kr. Wivi-Anne Cederqvist (s) och Magnus Persson (s)
yrkar i motionen 610 att posten räknas upp med 4,9 milj. kr. utöver
propositionens förslag. Yrkandet innebär att AMS skulle tilldelas medel
för ändamålet i enlighet med vad styrelsen har begärt i sin anslagsframställning.
Motionärerna påpekar å ena sidan att arbetsförmedlingen
under en följd av år har nödgats minska användningen av psykologiska
konsultinsatser och å andra sidan att dessa insatser är värdefulla
i förmedlingsarbetet, inte minst för att hjälpa hemarbetande kvinnor
till utbildning och arbete som passar dem.

Utskottet vill inte bestrida motionärernas uppfattning att konsultationer
av psykologisk expertis i många fall är ett värdefullt hjälpmedel
i förmedlingsarbetet. Utskottet ser därför positivt på propositionens
förslag till uppräkning av den aktuella utgiftsposten, som har varit oförändrad
sedan budgetåret 1972/73. Vid bedömningen av spörsmålet om
ytterligare medelstilldelning måste man utöver en rent budgetmässig

AU 1977/78: 21

20

avvägning även ta hänsyn till att frågan om de organisatoriska formerna
för de psykologiska konsultinsatserna f. n. är under omprövning.
Den saken behandlades i samband med statsmakternas beslut i
höstas om skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilitering m. m. (prop.
1977/78: 30, AU 1977/78: 16). Avsikten är att frågan skall tas upp på
nytt i höst i samband med förslag av bl. a. sysselsättningsutredningen.
Mot denna bakgrund biträder utskottet propositionens förslag och avstyrker
alltså yrkandet i motionen.

I sammanhanget tar utskottet upp motionen 814 av Sonja Fredgardh
(c) och Svea Wiklund (c) med yrkande om försök med uppsökande
verksamhet bland latent arbetssökande. Motionärerna anser det angeläget
att de latent arbetssökande kvinnornas situation klarläggs och att
kontakt etableras mellan dem och arbetsförmedlingen genom en uppsökande
verksamhet från förmedlingens sida. Verksamheten bör dock
till en början startas i begränsad skala på försök. Motionärerna vill
också att det exakta antalet latent arbetssökande skall bli känt och ingå
i den officiella arbetslöshetsstatistiken.

Begreppet latent arbetssökande är hämtat från statistiska centralbyråns
arbetskraftsundersökningar (AKU). Därmed avses personer som
vid AKU-intervjuerna förklarar att de vill och kan ta ett arbete, dock
utan att vända sig till arbetsförmedlingen eller på annat sätt söka arbete.
Före år 1975 definierades latent arbetssökande som personer ”sorn
skulle ha sökt arbete om de ansett sig kunna få ett lämpligt arbete på
bostadsorten”.

Antalet latent arbetssökande har mätts i AKU sedan mitten av 1960-talet. Under hela den senare delen av 1960-talet var antalet drygt
100 000 — det högsta årsmedeltalet, 146 000, registrerades år 1968. Sedan
år 1971 har antalet latent arbetssökande sjunkit för varje år. År 1975
gick årsmedeltalet ned till 57 000 från 83 000 året före. Denna ovanligt
kraftiga nedgång kan dock ha samband med den ovan nämnda ändringen
av sättet att definiera begreppet latent arbetssökande. Årsmedeltalet
för 1977 var 48 000, varav 35 000 kvinnor.

Som påpekas i motionen utgörs de latent arbetssökande till övervägande
del av kvinnor. Den kvinnliga dominansen har dock minskat
något de senaste åren.

De latent arbetssökande registreras månad för månad i AKU med
samma metod som arbetslösa och sysselsatta. Uppgifter om antalet redovisas
också månadsvis samtidigt med uppgifterna om sysselsättning
och arbetslöshet.

Frågan om en kartläggning av de latent arbetssökandes situation behandlades
av inrikesutskottet under vart och ett av åren 1971-1974
med anledning av motioner om dold arbetslöshet. I det sammanhanget
redovisades vissa då aktuella undersökningar. Senare har sysselsättningsutredningen
i sitt första betänkande Arbete åt alla (SOU 1975: 90,

AU 1977/78: 21

21

s. 74-82) publicerat resultaten av en vintern 1975 gjord undersökning
om förvärvshinder och viljan att ta förvärvsarbete bland kvinnor i åldrarna
16—24, 25-44 och 45—64 år. Utredningen har i samma betänkande
sagt att den avser att återkomma med en fördjupad analys av de
grupper som i dag står utanför arbetsmarknaden. Därvid kommer att
studeras dessa gruppers önskemål och förväntningar på arbetstillfällen,
de villkor man ställer för att ta förvärvsarbete och de arbetshinder som
måste undanröjas. Det kan vidare erinras om att jämställdhetskommittén
nyligen har startat en undersökning om de hemarbetandes situation.

Vad gäller arbetsförmedlingens medverkan i en uppsökande verksamhet
vill utskottet framhålla att det redan vid antagandet av 1966 års
riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken fastslogs att - som det då hette
— ”aktivering” av icke yrkesverksamma kvinnor var en uppgift för arbetsmarknadsverket,
som också har tilldelats särskild personal för uppgiften.
I det nya program för jämställdhet på arbetsmarknaden som
förra året antogs av AMS understryker styrelsen att det är en viktig uppgift
för arbetsförmedlingen att ge information om sina tjänster till dem
som inte förvärvsarbetar. Flertalet av dessa är kvinnor. AMS framhåller
vidare att arbetsförmedlingen kan nå dessa grupper i samarbete med
fackliga och andra organisationer och med myndigheter men också
genom en egen direkt uppsökande verksamhet. Denna kan ske genom
annonsering, masskorsband o. d. Samtidigt konstateras att det endast
i undantagsfall finns resurser för hembesök.

Till den här gjorda redovisningen vill utskottet foga följande. Det
förhållandet att antalet latent arbetssökande har krympt till ungefär
en tredjedel jämfört med 1960-talet hänger med all sannolikhet samman
med att sysselsättningen för kvinnor har ökat under 1970-talet. Antalsmässigt
är ökningen drygt 250 000. Det förtjänar att påpekas att sysselsättningen
bland män — som fortfarande ligger på en väsentligt högre
nivå än bland kvinnor - under samma period har stagnerat och på de
sista åren gått ned i alla åldersgrupper.

Sammanfattningsvis anser utskottet att motionärernas önskemål om
statistisk redovisning av de latent arbetssökande, kartläggning av denna
grupps situation och möjligheterna till uppsökande verksamhet från arbetsförmedlingens
sida redan är i allt väsentligt tillgodosedda. Det saknas
därför anledning för riksdagen att ta initiativ av det slag som begärs
i motionen.

Reglerna om flyttningsbidrag ändrades förra året i väsentliga
delar. I propositionen föreslås en mindre ändring i det nya bidragssystemet.
Arbetstagare som söker arbete på annan ort och tar med sig
barn på resan skall kunna få bidrag till resekostnaderna även för barnet.
Det förutsätts att barntillsyn inte kan ordnas på annat lämpligt sätt.
Utskottet biträder förslaget. Kostnaderna för flyttningsbidrag beräknas
till oförändrat belopp, 93,8 milj. kr.

AU 1977/78: 21

22

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget beräknas i
propositionen till 768 980 000 kr. Utskottet har i det föregående avsnittet
avstyrkt förslaget i den socialdemokratiska partimotionen 893 om att
arbetsmarknadsverket skall få fler nya tjänster än som föreslagits i propositionen.
I konsekvens härmed avstyrker utskottet även förslaget i
samma motion att räkna upp förevarande anslag med ytterligare 19,8
milj. kr. för att täcka kostnaderna för den ytterligare personalförstärkningen.
Med hänvisning till detta ställningstagande och då propositionens
beräkning av medelsbehovet inte har gett utskottet anledning till erinran
bör anslaget föras upp med det belopp som har föreslagits i propositionen.

Bidrag till arbetsmarknadsutbildning

1976/77 Utgift 1 955 975 0001

1977/78 Anslag 1 276 250 0002

1978/79 Förslag 1 421 550 000

1 varav 1 274 000 000 kr. utgör anslagsmedel och återstoden från influtna arbetsgivaravgifter.

2exkl. 450000000 kr. enligt prop. 1977/78:32, AU 1977/78:15, rskr

1977/78: 51.

Utgifterna för delprogrammet Arbetsmarknadsutbildning under programmet
Yrkesmässig och geografisk rörlighet bestrids från en särskild
arbetsmarknadsutbildningsfond. Denna finansieras genom medel som
dels anvisas under förevarande anslag, dels inflyter som avgifter från
arbetsgivare enligt lagen (1975: 335) om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildning.

	1976/77 Utgift	1977/78 Anslag	1978/79 Beräknad ändring
			AMS	Föredra- ganden
Arbetsmarknadsutbildning Förvaltningskostnader	1 929 208 000 26 767 000	1 250 000 000 26 250 000	+ 5 750 000	+ 139 250 000 + 6 050 000
	1 955 975 000	1 276 250 000	+5 750 000	+ 145 300 000

Regeringen har i budgetpropositionen under punkten B 2 (s. 59-68)
föreslagit att riksdagen skall

1. godkänna i propositionen förordad ändring i fråga om rätten till arbetsmarknadsutbildning
i syfte att öka jämställdheten mellan kvinnor
och män,

AU 1977/78: 21

23

2. bemyndiga regeringen att intill utgången av budgetåret 1978/79
förlänga försöksverksamheten med bidrag till arbetsgivare som anställer
och utbildar kvinnor resp. män för yrken som domineras av motsatt
kön,

3. till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1978/79
anvisa ett anslag av 1 421 550 000 kr.

Arbetsmarknadsutbildning bedrivs vid AMU-centra och andra av
skolöverstyrelsen (SÖ) särskilt anordnade kurser. Kostnaderna för driften
av AMU-centra och de särskilda kurserna finansieras därvid från
den ovannämnda arbetsmarknadsutbildningsfonden. Deltagarna får studiesocialt
stöd i form av utbildningsbidrag som också bekostas från
fonden men utbetalas av de allmänna försäkringskassorna.

Arbetsmarknadsutbildning kan också ske i den formen att deltagare
hänvisas till det reguljära utbildningsväsendet eller till kurser i regi av
studieförbund m. fl. Även i dessa fall betalas utbildningsbidrag medan
själva utbildningskostnaderna betalas av kursanordnaren. Är kursen avgiftsbelagd
får deltagaren ersättning härför genom tillägg till utbildningsbidraget.

Slutligen kan arbetsmarknadsutbildning förläggas till företag. I sådana
fall skall deltagaren vara anställd hos företaget och uppbära avtalsenlig
lön under utbildningstiden. Företaget skall vidare svara för
utbildningskostnaderna men uppbär i gengäld bidrag från arbetsmarknadsutbildningsfonden
med belopp per timme som varierar med utbildningens
inriktning och syfte.

AMU-centra och övriga av SÖ anordnade särskilda kurser har under
1970-talet svarat för drygt hälften av arbetsmarknadsutbildningen. Vid
företagen anordnad utbildning har tidigare haft begränsad omfattning.
Härvid bortses från den regionalpolitisk! motiverade utbildningen i företag,
vilken finansieras på annat sätt. Under budgetåret 1976/77 inträffade
en kraftig förändring av arbetsmarknadsutbildningens volym och
inriktning. Utbildningen fördubblades från 107 000 deltagare året före
till 210 000. Drygt hälften av deltagarna fick sin utbildning i företag,
i huvudsak anordnad enligt reglerna om stöd till utbildning vid risk för
permittering, den s. k. 25-kronan.

Arbetsmarknadsutbildningen har även under hösten 1977 haft mycket
stor omfattning — under det sista kvartalet var det genomsnittliga antalet
deltagare per månad 102 000 (49 000 samma kvartal 1976). Till
en del beror detta på den medvetna satsningen på att bereda arbetslösa
ungdomar särskilt anpassad yrkesutbildning. I det nyssnämnda genomsnittstalet
för sista kvartalet 1977 ingår 20 500 ungdomar. Samtidigt är
det en klar tendens att utbildningen vid AMU-centra och särskilda
kurser ökar i omfattning medan utbildningsinsatserna i företagen minskar.
Utbildningens totala omfattning väntas ligga kvar på hög nivå

AU 1977/78:21

24

under återstoden av budgetåret. Det kan erinras om att förevarande
anslag i december 1977 förstärktes med 450 milj. kr. (prop. 1977/
78: 32, AU 1977/78: 15).

För nästa budgetår räknar såväl AMS som arbetsmarknadsministern
med att antalet deltagare i utbildningen skall gå ned till 135 000. Nedgången
bedöms helt och hållet falla på utbildning i företagen samtidigt
som det framhålls att det är svårt att bedöma behovet av den utbildningsformen.
I sammanhanget kan påpekas att utredningen om företagsutbildning
strax efter årsskiftet avlämnade sitt betänkande med kartläggning
av den inom företag samt kommuner och landsting bedrivna
personalutbildningen (SOU 1977: 92).

Utskottet har i och för sig ingen invändning mot den bedömning av
utbildningens volym som gjorts av AMS och arbetsmarknadsministern
men erinrar om att regeringen anmält att den avser att senare pröva
om de särskilda åtgärderna på bl. a. utbildningsområdet som har satts
in i vinter skall förlängas efter den 1 juli i år.

Som ovan framhållits har utbildningen i företag med stöd av den
s. k. 25-kronan haft mycket stor omfattning. En annan form av utbildningsstöd,
bidrag till utbildning av redan anställda i kombination med
nyanställning av arbetslösa, i första hand ungdomar, har däremot endast
utnyttjats i blygsam skala. Under budgetåret 1976/77 beviljades stöd
för utbildning av 558 redan anställda, och 229 personer nyanställdes.

Grunderna för de berörda formerna av stöd till utbildning i företag
behandlades av riksdagen senast i december förra året (prop. 1977/
78: 32, AU 1977/78: 15). Riksdagsbeslutet gällde bidragsnivåema under
första halvåret 1978. Det innebär att bidraget till utbildning vid permitteringsrisk
utgår med 25 kr. per timme under 480 timmar och med
15 kr. per timme under ytterligare högst 480 timmar. För tiden efter
den 1 juli 1978 är det avsett att bidraget skall återgå till tidigare nivåer,
10 kr. per timme under de första 160 timmarna och 15 kr. per
timme under ytterligare högst 800 timmar. Bidraget till utbildning av
redan anställda i kombination med nyanställning av ersättare skall
under samma halvår utgå med 25 kr. per timme. Efter den 30 juni
utbetalas bidrag med samma belopp som tidigare eller 19 kr. per timme.
Beträffande båda stödformerna sägs i propositionen att det med hänsyn
till arbetsmarknadsläget kan bli aktuellt att senare pröva frågan om
bidragsnivåema efter halvårsskiftet. Någon ändring av belopp eller
övriga grunder för de två aktuella formerna för stöd till utbildning i
företag föreslås inte i budgetpropositionen.

I socialdemokraternas partimotion 893 föreslås en vidgad användning
av bidraget till utbildning av redan anställda i kombination med
nyanställning av ersättare. Motionärerna tänker sig att bidrag enligt i
princip samma regler skall kunna utgå när anställda lämnar produktionsarbete
för att under viss tid delta i företagets produktutveck -

AU 1977/78: 21

25

lingsarbete. Syftet är att stimulera företagen att ta till vara de anställdas
erfarenheter och kunnande. Bidragsverksamheten bör enligt motionsförslaget
begränsas till tillverkningsindustrin, och den bör pågå till den
30 juni 1980. Under hela den tiden bör bidrag utgå med 25 kr. per
timme. Som ersättare bör det inte vara hinder att rekrytera personer
med goda yrkeskunskaper, med hänsyn bl. a. till tendenserna till ökad
arbetslöshet bland medlemmarna i industrikassorna.

Frågan om arbetsmarknadspolitiskt stöd till utveckling av företagens
produktionsmetoder och produkter behandlades av riksdagen i december
förra året. Den aktualiserades i en socialdemokratisk partimotion
med anledning av förslag i propositionen 1977/78:32 om förlängning
av det tillfälliga sysselsättningsstödet till större industriföretag med dominerande
ställning på orten. Motionärerna ansåg att den övertaliga
personal, för vilken företagen kan uppbära nämnda stöd, även borde
kunna sysselsättas i utvecklingsarbete. Utskottet (AU 1977/78: 15) ansåg
att motionsförslaget var värt att prövas och konstaterade att en
sådan verksamhet inte stod i strid med bestämmelserna om sysselsättningsstödet,
så länge verksamheten hölls skild från företagets ordinarie
produktion. Någon åtgärd på grund av motionen var därför inte erforderlig.
Riksdagen följde utskottet. I de ändrade bestämmelser om
sysselsättningsstödet som regeringen härefter utfärdat har uttryckligen
sagts att den personal som omfattas av stödet får sysselsättas med produktutvecklingsarbete.

Det nu föreliggande motionsförslaget om att utvidga stödet till den
aktuella formen av utbildning i företag ligger i linje med utskottets i
höstas gjorda uttalanden. Möjligheterna att genomföra det bör därför
närmare undersökas av regeringen. Därvid får bl. a. prövas om åtgärden
är förenlig med våra internationella åtaganden. I princip bör stödberättigad
utvecklingsverksamhet hållas skild från egentlig produktion.
Därmed uppnås överensstämmelse med reglerna för det tillfälliga sysselsättningsstödet.
Det synes också naturligt att bidragsnivån anknyts
till utbildningsstödet. Som tidigare sagts avser regeringen att senare
under året pröva frågan om storleken av de timbidrag som skall utgå
vid utbildning i företag. Resultatet av regeringens överväganden bör
i lämpligt sammanhang redovisas för riksdagen. Vad utskottet anfört
med anledning av motionen i aktuell del bör regeringen underrättas om.

Övriga former av stöd till utbildning som finansieras från arbetsmarknadsutbildningsfonden
och därmed delvis från förevarande anslag är det
s. k. jämställdhetsbidraget och det temporära stödet till utbildning av
svetsare och plåtslagare inom varvsindustrin. Det senare stödet var avsett
att användas under åren 1976 och 1977. Det har inte kommit till praktisk
användning, och det föreslås därför inte någon förlängning av giltighetstiden.

Jämställdhetsbidraget, dvs. bidrag till utbildning för yrken som domi -

AU 1977/78: 21

26

neras av motsatt kön, utgår i normalfallet med 8 kr. per timme. Utbildning
får ske i vissa i bidragsbestämmelsema angivna yrken. I åtta län
utgår bidraget med 14 kr. per timme, och utbildningen får bedrivas i
fler yrken som fastställs av AMS. Någon ändring av dessa regler förordas
inte i budgetpropositionen. Socialdemokraterna yrkar i sin partimotion
att bidraget höjs till ett för hela landet enhetligt belopp om 16 kr. per
timme och att bidragsbestämmelsema i övrigt ändras i vissa hänseenden.

Ett liknande yrkande från socialdemokraterna avslogs av riksdagen i
december 1977 (AU 1977/78: 15) med hänvisning till att resultatet av
den på våren samma år införda bidragsdifferentieringen bör avvaktas.
Det har uppdragits åt AMS att senast i anslagsframställningen för budgetåret
1979/80, dvs. senast i höst, redovisa erfarenheterna av nu bedriven
verksamhet. Anledning saknas för riksdagen att frångå sitt nyligen gjorda
ställningstagande, och utskottet avstyrker därför motionen i aktuella
delar.

Som föreslås i propositionen bör försöken med jämställdhetsbidraget
fortgå även under nästa budgetår.

Inom regionalpolitiken görs sedan år 1974 försök med könskvotering.
För bidrag och lån ställs villkoret att minst 40 % av de arbetsplatser som
tillkommer skall förbehållas vartdera könet. Dispens kan ges.

I socialdemokraternas partimotion 893 anses försöken med könskvotering
i den regionalpolitiska stödverksamheten vara uppmuntrande. Man
bör därför överväga att vidga försöken. Av särskilt intresse är att pröva
liknande system i andra former av statligt stöd till företagen, t. ex. i den
arbetsmarknadsutbildning som bedrivs inom företagen.

Könskvotering i det regionalpolitiska stödet gäller nyrekryterad personal.
Kvotering är betydligt svårare att tillämpa inom de arbetsmarknadspolitiska
stödformerna. Dessa avser i stor utsträckning redan anställd
personal och leder därigenom inte till nya arbetstillfällen för vare sig
kvinnor eller män. Ett av undantagen härifrån är den ganska omfattande
verksamheten med personalutbildning på den primär- och landstingskommunala
sektorn i kombination med att uppkommande vikariat anordnas
som beredskapsarbete. Det är möjligt att man den vägen kan få
en från jämställdhetssynpunkt önskvärd rekrytering av exempelvis manliga
vårdbiträden. Man kan självfallet också stödja jämställdhetssträvandena
via utbildningen av redan anställda. Att detta skall beaktas vid tilllämpningen
av den s. k. 25-kronan har markerats från statsmakternas
sida, och föreskrift härom har intagits i bidragsbestämmelsema. Den
övervägande delen av personalutbildningen inom företagen liksom hos
kommuner och landsting sker dock utan statligt stöd. Inriktningen av
denna internutbildning har naturligtvis stor betydelse från jämställdhetssynpunkt.
Problemet har tagits upp av utredningen om företagsutbildningen
i dess nya betänkande.

AU 1977/78: 21

27

Frågan om könskvotering i samband med olika former av statligt stöd
är komplicerad som bl. a. framgår av vad ovan redovisats. Utskottet har
inte underlag för något bestämt ställningstagande till frågan om man kan
vidga användningen av könskvotering till nya områden. Utskottet vill
inte utesluta att kvotering kan vara en ändamålsenlig metod i vissa fall,
t. ex. inom företagsutbildningen. Utskottet räknar med att man bl. a.
inom jämställdhetskommittén aktualiserar frågan, och med hänsyn därtill
bör motionen inte föranleda någon åtgärd.

I den socialdemokratiska motionen 893 begärs även vidgade försök
med utbildning för äldre arbetssökande. Motionärerna hänvisar till försöksverksamhet
av det slaget som har bedrivits i Gävleborgs län. Inom
ramen för den föreslagna verksamheten bör man bl. a. pröva möjligheterna
att erbjuda medelålders kvinnor med kort grundutbildning tillfälle
till förkovran och därmed ge dem bättre förutsättningar för mera kvalificerad
utbildning. Den utbildningen bör kunna ske i samverkan med den
kommunala vuxenutbildningen och studieförbunden.

Den av motionärerna nämnda försöksverksamheten i Gävleborgs län
.genomfördes av AMS på initiativ av sysselsättningsutredningen. AMS är
oförhindrad att starta ny, liknande verksamhet. Förberedande teoretisk
utbildning i form av preparandkurser vid AMU-centra är ett betydelsefullt
inslag i arbetsmarknadsutbildningen med hänsyn till att många vuxna
har en svag allmän utbildningsbakgrund. Utbildningsbidrag vid förberedande
teoretiska studier kan också medges när studierna bedrivs vid folkhögskolor
eller inom den kommunala vuxenutbildningen under förutsättning
att studierna är nödvändiga för en yrkesutbildning.

Av det anförda framgår att det finns möjligheter att tillgodose motionärernas
synpunkter inom ramen för gällande ordning. Något riksdagens
initiativ med anledning av motionen är sålunda inte påkallat.

Vidare anförs i motionen 893 att den s. k. 25-kronan kommit till ringa
användning för utbildning i de privata servicenäringarna, därför att arbetsplatserna
ofta är starkt spridda och bara har ett fåtal anställda. För
att underlätta utbildning av permitteringshotad personal vid sådana företag
föreslås i motionen att företagen skall ges möjlighet att köpa utbildning
av kursanordnare utanför företagen.

Utskottet konstaterar att företag redan har möjlighet att köpa utbildningsresurser
från AMU-centra. Denna möjlighet utnyttjas också. Med
hänvisning härtill avstyrks motionsyrkandet.

I betänkandet Arbete åt alla (SOU 1975: 90) förde sysselsättningsutredningen
fram tanken att det i företagen skulle skapas särskilda utbildningsfonder.
Sådana fonder skulle kunna användas som ett medel att
hålla kvar personalen i en lågkonjunktur. I motionen 893 begärs att frågan
om utbildningsfonder utreds.

Ett liknande utredningsyrkande framfördes även förra året från socialdemokratiskt
håll (AU 1976/77: 21). Yrkandet avslogs med hänvisning

AU 1977/78: 21

28

till att man borde avvakta slutförandet av arbetet inom utredningen om
företagsutbildning (jfr prop. 1975/76: 211, s. 237). Som förut nämnts har
utredningen nyligen avlämnat sitt betänkande (SOU 1977: 92) som huvudsakligen
är en kartläggning av företagsutbildningen. Utskottet har erfarit
att regeringen avser att tillsätta en ny utredning med uppgift att
studera bl. a. den aktuella frågan. Med hänsyn härtill är det inte erforderligt
med något initiativ från riksdagens sida. Motionsyrkandet bör
alltså inte föranleda någon åtgärd.

Sedan år 1966 bedrivs inom arbetsmarknadsutbildningen s. k. bristyrkesutbildning.
Den är öppen även för icke arbetslösa. Å andra sidan
är den begränsad till vissa yrken med påtaglig brist på yrkesutbildad arbetskraft.
Utbildningen rönte i början ringa efterfrågan men har numera
ganska betydande omfattning. Budgetåret 1976/77 påbörjade 6 100 personer
utbildning av detta slag.

Bristyrkesutbildningen har alltsedan starten formellt betecknats som
försöksverksamhet. I budgetpropositionen uttalas nu att den bör ses som
ett permanent inslag i arbetsmarknadsutbildningen. Utskottet delar denna
uppfattning. Vidare förordas i propositionen begränsade försök av
innebörd att icke arbetslösa män och kvinnor medges utbildning vid
AMU-kurser till yrken som domineras av det motsatta könet även i de
fall det gäller utbildning till ett yrke som inte är ett bristyrke. Som bakgrund
till förslaget hänvisas till att män och kvinnor i stor utsträckning
väljer yrkesinriktning på ett traditionellt sätt även inom arbetsmarknadsutbildningen.
Utskottet biträder förslaget.

I motionen 1342 av Maj-Lis Landberg (s) och Torsten Karlsson (s)
yrkas att sjuksköterskeutbildningen inrangeras i bristyrkesutbildningen.
Vidare bör enligt motionärerna snabbt kartläggas om även annan eftergymnasial
utbildning inom vårdsektorn, t. ex. till sjukgymnast, bör omfattas
av bristyrkesutbildningen.

Vid utbildning av det slag som berörs i motionen utgår studiemedel
enligt studiestödsförordningen (1973: 418). Hittills har studiemedelsberättigad
utbildning i princip inte anordnats som arbetsmarknadsutbildning,
se 13 § arbetsmarknadskungörelsen. Vissa undantag kan dock göras
från denna regel, nämligen för enstaka korta yrkeskurser. Vidare kan
handikappade och ensamstående föräldrar få komplettera studiemedlen
med viss del av utbildningsbidraget. Skälen till att arbetsmarknadsutbildningen
i princip inte bör omfatta studier som kan finansieras med studiemedel
har utvecklats i propositionen 1975: 45 (s. 81—82) om riktlinjer
för arbetsmarknadsutbildningen. Vad där anfördes lämnades utan erinran
av riksdagen (InU 1975:14, s. 13).

Utskottet delar så till vida motionärernas uppfattning att det är angeläget
att åtgärder vidtas för att öka utbildningsmöjligheterna på det aktuella
området. Det är av betydelse också ur vård- och sysselsättningssynpunkt.
Utskottet är emellertid inte utan närmare utredning berett att
förorda att man anordnar utbildningen som bristyrkesutbildning. Detta

AU 1977/78: 21

29

skulle nämligen innebära att man rubbar en av de principer som fastställts
för arbetsmarknadsutbildningen. Det finns i dag en stark efterfrågan på
utbildning till sjuksköterskeyrket. Våren 1977 kunde endast en tredjedel
av behöriga sökande tas emot för utbildning. Utredningen Vård 77 har
nyligen lagt fram ett delbetänkande Praktikfrågor (SOU 1978: 15), i vilket
anvisas åtgärder för att avhjälpa vissa akuta svårigheter. Utredningen
fortsätter sitt arbete för att lösa problemen.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att den aktuella motionen
inte föranleder någon åtgärd.

Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) begär i motionen 612 förbättrad
arbetsmarknadsutbildning för invandrare. De anser att invandrarna
bör ges samma reella möjligheter till yrkesutbildning inom arbetsmarknadsutbildningen
som andra som deltar i denna utbildning. De bör också
kunna få bättre grundutbildning och möjlighet att förvärva grundskolekompetens.
Slutligen bör yrkesvägledningen för invandrare förbättras
och vid behov ges på elevens eget språk.

Liksom motionärerna anser utskottet att det är angeläget att man inom
arbetsmarknadsutbildningens ram tillgodoser invandrarnas speciella utbildningsbehov.
Frågor om invandrarnas deltagande i arbetsmarknadsutbildningen
behandlades i den ovannämnda propositionen 1975: 45 om
riktlinjer för utbildningen. Där framhålls bl. a. att undervisning på invandrarnas
eget språk är nödvändig i vissa fall och att AMU-centra i så
stor utsträckning som möjligt bör tillhandahålla läromedel på invandrarnas
olika språk. Strävan är givetvis också att söka ge yrkesvägledning på
elevernas eget språk. Att dessa strävanden många gånger är svåra att
realisera är lätt att inse med tanke på att invandrarna representerar en
mängd skilda språkgrupper. Vad beträffar invandrarnas möjligheter att
inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen förvärva grundskolekompetens
så gäller samma regler för dem som för svenska medborgare, nämligen
att sådan utbildning kan medges om den är nödvändig för den fortsatta
yrkesutbildningen. På grund av det anförda bör motionen inte för*
anleda någon åtgärd.

Sedan år 1965 bedrivs försöksverksamhet med barntillsyn inom arbetsmarknadsutbildningen.
Verksamheten, som har begränsad omfattning,
innebär att barntillsyn åt deltagare i utbildningen förmedlas och helt bekostas
av arbetsmarknadsverket. En förutsättning för att barntillsyn skall
ordnas på detta sätt är att förälderns utbildning måste förläggas till annan
kommun än hemkommunen.

Liksom i en tidigare anslagsframställning har AMS på nytt föreslagit
att barntillsyn skall få anordnas genom verkets försorg även om utbildningen
sker inom den egna kommunen men utom hemorten. Styrelsens
förslag avser vissa till ytan stora kommuner, främst i Norrlandslänen.

AMS förslag avstyrks i budgetpropositionen med hänvisning till att det
enligt lagen om barnomsorg är kommunernas skyldighet att ordna barntillsynen
för sina invånare.

AU 1977/78: 21

30

I motionen 813 av Bengt Fagerlund m. fl. (s) yrkas att barntillsyn skall
få ordnas i huvudsak på det sätt AMS har föreslagit.

Ett motionsyrkande av samma innebörd framställdes även förra året
och avslogs då av riksdagen (AU 1976/77: 21). Utskottet finner inte skäl
att frångå denna inställning och avstyrker därför motionsyrkandet.

Det vid arbetsmarknadsutbildningen utgående utbildningsbidraget höjdes
från den 1 januari i år med 5 kr. per dag. Det utgår därigenom med
70 kr. per dag för flertalet deltagare under 20 år och med 135 resp. 175 kr.
om dagen för vuxna deltagare.

I motionen 831 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås ett enhetligt utbildningsbidrag
om 175 kr. per dag. Vidare begärs att deltagare som uppbär
hel pension eller är kontinuerligt sjukskrivna skall få den ersättning
som är mest gynnsam för dem. Kostnaderna för bidragsändringama föreslås
bli täckta genom att den särskilda arbetsgivaravgiften för arbetsmarknadsutbildningen
höjs.

Utbildningsbidraget är kopplat till de belopp som utgår som kontant
stöd vid arbetslöshet. Systemet innebär en viss premiering av dem som
deltar i utbildning. Utskottet är inte berett att föreslå någon ändring på
denna punkt och avstyrker därför förslaget om ett enhetligt utbildningsbidrag.
Samtidigt vill utskottet erinra om att regeringen aviserat förslag
till höjning av kontantstödet vid arbetslöshet senare under våren. En
höjning av däri ingående belopp innebär att även utbildningsbidraget
kommer att öka. När det gäller motionen i övrigt konstaterar utskottet att
den som uppbär pension eller sjukpenning under arbetsmarknadsutbildning
i princip får ersättning enligt de normer motionärerna förespråkar.
Är pensionen eller sjukpenningen högre än den i utbildningsbidraget ingående
dagpenningen, utgår stimulansbidrag med f. n. 15 kr. per dag.
Med hänsyn till det sagda avstyrks motionen i dess helhet.

De totala utgifterna för arbetsmarknadsutbildningen under nästa budgetår
beräknas i budgetpropositionen till 2 192 milj. kr., varav 770 milj. kr.
beräknas bli täckta av arbetsgivaravgifter. Ett belopp om ca 1 422 milj. kr.
behöver alltså tillskjutas arbetsmarknadsutbildningsfonden via detta anslag.
Utskottet lämnar denna medelsberäkning utan erinran. Anslaget bör
alltså föras upp med begärt belopp.

Sysselsättningsskapande åtgärder

1976/77 Utgift 2 000 652 000 Reservation 1 257 216 881

1977/78 Anslag 1 320 700 000
1978/79 Förslag 1 692 400 000

Från anslaget bestrids utgifterna för programmet Sysselsättningsskapande
åtgärder utom delprogrammet Stöd till lageruppbyggnad. Indelningen
i delprogram framgår av följande sammanställning.

AU 1977/78: 21

31

	1976/77 Utgift	1977/78 Anslag	1978/79 Beräknad ändring
			AMS	Föredra- ganden
Allmänna beredskapsarbeten Särskilda beredskapsarbeten Industribeställningar Detaljplaneringsbidrag Förvaltningskostnader	787 741 000 990 522 000 174 304 000 29 348 000 18 737 000 2 000 652 000	600 000 000 650 000 000 10 000 000 40 000 000 20 700 000 1 320 700 000	+ 250 000 000 + 10 000 000 + 300 000 + 260 300 000	+270 000 000 + 100 000 000 + 1 700 000 +371 700 000

Regeringen har i budgetpropositionen under punkten B 3 (s. 68—87)
föreslagit att riksdagen skall

1. godkänna de ändrade grunder för statsbidrag till kommunala och
enskilda beredskapsarbeten som har förordats i propositionen,

2. godkänna vad som anförts om bidrag till projektering av bostadshus,

3. medge att regeringen får bemyndiga AMS att under budgetåret
1978/79 besluta om avskrivning av lånefordran uppkommen inom arbetsmarknadsverket,
beträffande vilken antingen omständigheterna är
sådana att vederbörande inte kan betala sin skuld och enligt styrelsens
bedömande ingen eller ringa möjlighet föreligger att i framtiden ta ut
betalning eller också åtgärder för att bevaka och driva in fordringen bedöms
förenade med arbete och kostnader i sådan utsträckning att åtgärderna
inte är ekonomiskt lönande, allt under förutsättning att sådana åtgärder
ändå inte anses påkallade av andra än ekonomiska förhållanden,

4. till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1978/79 anvisa
ett reservationsanslag av 1 692 400 000 kr., varav förslagsvis 200 000 000
kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Beredskapsarbeten

I budgetpropositionen presenteras inledningsvis ett nytt bidragssystem
för kommunala beredskapsarbeten. Förslaget grundas på en i höstas framlagd
departementspromemoria.

F. n. utgår statsbidrag till kommunala beredskapsarbeten med 33 % av
den totala kostnaden för arbetet. Bidragsandelen kan varieras uppåt men
även nedåt.

Avsikten med det nya bidragssystemet är att det skall främja sysselsättningseffekten
hos beredskapsarbetena. Detta skall uppnås genom att
bidragen relateras till lönekostnaderna för arbetet. Normalt skall bidrag
utgå med 75 % av de totala lönekostnaderna för arbetstagare som anvisas
av arbetsförmedlingen. En sådan ordning bedöms ge ett högre bidrag än
f. n. för arbeten utanför investeringssektom, men lägre för husbyggnadsoch
andra anläggningsarbeten. För att kompensera detta föreslås att för
sådana arbeten skall kunna utgå ett tilläggsbidrag om 20 % av återstående

AU 1977/78: 21

32

kostnader. Såväl grundbidraget som tilläggsbidraget skall kunna jämkas
— grundbidraget dock till högst 90 % av lönekostnaden.

De här redovisade bestämmelserna för kommunala arbeten bör enligt
propositionen även gälla för enskilda beredskapsarbeten. Hänsyn skall
dock liksom hittills tas till värdet för den enskilde av att arbetet kommer
till stånd.

I sammanhanget förordas i propositionen en ändring av kriterierna för
val av beredskapsarbeten. F. n. gäller att till beredskapsarbeten skall
väljas arbeten som ändå skulle ha utförts under den närmaste tiden. I
praxis har denna princip inte alltid kunnat följas. Det föreslås därför att
regeln omformuleras så, att till beredskapsarbeten skall utväljas arbeten
som inte skulle ha kommit till stånd under löpande period för årsbudget
om de inte får utföras som beredskapsarbete. Liksom hittills skall det
dock gälla endast angelägna arbeten.

Frågan om en omläggning av bidragssystemet för kommunala beredskapsarbeten
diskuterades förra året vid riksdagsbehandlingen av motsvarande
anslagspunkt (AU 1976/77: 21). Förslaget ligger i linje med de
sedan länge pågående strävandena att öka beredskapsarbetenas sysselsättningseffekt.
Utskottet godtar för sin del detsamma liksom övriga förslag
till ändringar av systemet för beredskapsarbete.

Beredskapsarbetena hade en betydande omfattning under budgetåret
1976/77. Utgifterna för arbetena uppgick till 1 778 milj. kr. För innevarande
budgetår har hittills anvisats sammanlagt 2 150 milj. kr. AMS
har i januari i år hos regeringen begärt ytterligare medel.

För nästa budgetår beräknas för beredskapsarbeten ett sammanlagt
belopp om 1 350 milj. kr. Därutöver beräknas ett belopp om 270 milj. kr.
för det tillfälliga sysselsättningsbidraget inom stålindustrin. Detta skall
utgå fram till år 1980, och huvuddelen av bidragskostnadema väntas
falla på budgetåret 1978/79. Av medlen för beredskapsarbeten skall
högst 200 milj. kr. få användas till väg- och gatuarbeten. Under innevarande
budgetår är medelsramen för dessa arbeten 500 milj. kr. Medelsberäkningen
godtas av utskottet.

I tolv motioner framhålls speciella projekt som beredskapsarbeten. Av
dessa gäller fyra motioner vägarbeten. Sålunda begär i motionen 1341
Gösta Karlsson m. fl. (c, m, fp) omläggning av riksväg 55 vid Strängnäs,
i motionen 808 Ingrid Andersson (m) och Lars Schött (m) beredskapsmedel
till vägbyggnad och vägunderhåll i Kalmar län, i motionen 1329
Wilhelm Gustafsson (fp) ombyggnad av riksväg 41 m. fl. vägar i södra
Älvsborgs län och i motionen 1320 Rolf Dahlberg (m) omläggning av
Europaväg 4 på sträckan Gävle—Hamrånge. Till stöd för yrkandena
åberopas i motionerna arbetsmarknads- och regionalpolitiska resp. trafikekonomiska
skäl.

John Johnsson m. fl. pekar i motionen 821 på behov av tvärbana på
Stumps flygplats och Birgitta Hambraeus m. fl. (c) i motionen 874 på

AU 1977/78: 21

33

möjligheterna att som beredskapsarbeten upprusta skyddsvärda hus och
miljöer. I motionen 1349 av Per-Axel Nilsson (s) och Torsten Gustafsson
(c) yrkas att 2 milj. kr. avsätts för restaurering av Gotlandskyrkor med
100 % statsbidrag. Även motionen 1338 av Knut Johansson (s) och Hans
Wachtmeister (m) avser i första hand Gotlandskyrkorna. Åtgärder mot
försurning av sjöar förordas i motionen 483 av Bertil Dahlén (fp). I motionen
1663 av Johan Olsson m. fl. (c) beklagas att andelen skogsvårdsarbeten
inom beredskapsarbetenas ram har minskat. Denna andel bör
ökas, bl. a. med hänsyn till att möjligheterna till lönsam gallring försämrats
på grund av stigande avverkningskostnader samtidigt som priserna
på massaved har fallit. Ylva Annerstedt (fp) anvisar i motionen 1703
inventering och avlägsnande av skrotbilar. Slutligen väcker Tage Adolfsson
(m) i motionen 1650 tanken att anordna barnomsorg som beredskapsarbete.

Den i motionen 1650 framförda tanken att vård och tillsyn av såväl
egna som andras barn skall kunna ges beredskapsarbetets form kan utskottet
inte ställa sig bakom.

Vad sedan gäller den i motionerna 1338 och 1349 på nytt upptagna
frågan om åtgärder för att bevara de medeltida kyrkorna på Gotland vill
utskottet erinra om att åtgärder av det slag som avses i motionerna i
höstas redan aktualiserats hos regeringen genom framställningar från
dels riksdagens revisorer, dels riksantikvarieämbetet. Utskottet vill tilllägga
att det f. n. inte är möjligt att åberopa arbetsmarknadsskäl för att
utföra de önskade arbetena. Sysselsättningen inom byggbranschen på
Gotland är nämligen mycket god.

Därutöver vill utskottet med anledning av motionerna understryka att
beredskapsarbetenas primära syfte är sysselsättningspolitiskt. En första
förutsättning för att beredskapsarbete skall komma till stånd är att det på
orten finns behov att sysselsätta arbetslösa samt att arbetena lämpar sig
för de aktuella arbetssökandena med hänsyn till deras yrkeserfarenhet
och andra förutsättningar. Vid val mellan lämpliga objekt måste också
beaktas vilket av objekten som från angivna utgångspunkt ger den bästa
sysselsättningseffekten. Om uppkommande sysselsättningsbehov bör tillgodoses
på det sätt som föreslagits i motionerna får sålunda prövas i varje
särskilt fall med hänsynstagande till nu angivna principer. Med det anförda
har utskottet besvarat de aktuella motionerna, som inte bör föranleda
någon åtgärd.

Industribeställningar

I propositionen föreslås en oförändrad anvisning av 10 milj. kr. för
ändamålet. Utskottet tillstyrker förslaget. Som framhålls i propositionen
kan behovet av industribeställningar under nästa budgetår inte bedömas
i förväg. Under budgetåret 1976/77 var utgifterna 174 milj. kr., och innevarande
budgetår har medgivits att sammanlagt ca 250 milj. kr. får användas.

3 Riksdagen 1977/78. 18 sami. Nr 21

AU 1977/78: 21

34

Detaljplaneringsbidrag

Under detta delprogram föreslås ett oförändrat belopp om 40 milj. kr.

Bidrag utgår till projektering av kommunala anläggnings- och byggnadsarbeten,
till statlig projektering av skogsvägar och skogsvårdsarbeten
samt till inventering av naturvårdsarbeten. Temporärt kan bidrag också
ges till projektering av bostadshus under förutsättning att projekteringen
är avslutad senast den 30 juni i år. I propositionen förordas att stöd till
projektering av bostadshus skall kunna utgå även under budgetåret
1978/79. Stödverksamheten bör under samma tid också kunna omfatta
vissa ombyggnadsåtgärder. A andra sidan bör stöd inte längre ges till
mer omfattande projektering än som behövs för att ta fram underlag för
att inhämta anbud för egentliga byggnadsarbeten.

Utskottet biträder vad som har anförts och föreslagits under denna
punkt.

Medelsberäkning m. m.

Det totala medelsbehovet under anslaget uppgår till 1 692 400 000 kr.
Utskottet har tillstyrkt medelsanvisningen under de fyra delprogrammen.
Riksdagen bör alltså bevilja det begärda anslaget.

Liksom tidigare år begärs i propositionen bemyndigande för regeringen
att medge att AMS på vissa villkor får avskriva vissa lånefordringar inom
arbetsmarknadsverket. Utskottet tillstyrker att det begärda bemyndigandet
lämnas.

Stöd till lageruppbyggnad

1976/77 Utgift 954 505 952
1977/78 Anslag 400 000 000
1978/79 Förslag 10 000 000

Från anslaget bestrids utgifterna för det i programmet Sysselsättningsskapande
åtgärder ingående delprogrammet Stöd till lageruppbyggnad.

Regeringen har under punkten B 4 (s. 88—89) föreslagit att riksdagen
skall till Stöd till lageruppbyggnad för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag
av 10 000 000 kr.

För att motverka en nedgång i industrisysselsättningen användes lagerstöd
i stor omfattning under åren 1975 och 1976. Statsbidrag om 1,3 miljarder
kr. beviljades de åren 971 företag för lagerökningar motsvarande

6,6 miljarder kr. Vidare beviljades 186 företag bidrag med ca 220 milj. kr.

för fortsatt lagerhållning under första halvåret 1977.

Utgifterna under anslaget uppgick under budgetåren 1975/76 och
1976/77 till 236 resp. 954 milj. kr. Under budgetåret 1978/79 beräknas
bidrag inte behöva betalas ut annat än i enstaka, icke slutbehandlade
ärenden. Därutöver kan vissa utgifter uppkomma för att infria statliga
garantier för banklån som företag tagit upp för att finansiera lagerupp -

AU 1977/78: 21

35

byggnaden. Med hänsyn härtill anses det i propositionen möjligt att
räkna ned anslaget till 10 (—390) milj. kr. Utskottet biträder denna anslagsberäkning.

T o talf örs v arsverksamhet

1976/77 Utgift 32 602 000

1977/78 Anslag 39 130 000

1978/79 Förslag 56 700 000

Från anslaget bestrids utgifterna för programmet Totalförsvarsverksamhet.
Indelningen i delprogram framgår av följande sammanställning.

Försvars- och beredskapsplaneringVapenfria

tjänstepliktiga
Förvaltningskostnader
Ej disponerat belopp

1976/77 1977/78 1978/79

Utgift Anslag Beräknad ändring

AMS Föredra ganden -

2 279 000
20 152 000
10 171 000

32 602 000

3 790 000
21 840 000
10 200 000
3 300 000

39 130 000

4- 1 710 000
+ 16 360 000
+ 1 100 000

+ 19 170 000

+ 410 000

+ 18 760 000
+ 1 700 000
3 300 000

+ 17 570 000

Regeringen har under punkten B 6 (s. 92—95) föreslagit riksdagen att
till Totalförsvarsverksamhet för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag
av 56 700 000 kr.

Som framgår av sammanställningen ovan avser huvuddelen av anslagsuppräkningen
kostnader för utbildning av vapenfria tjänstepliktiga. Den
större medelstilldelningen avser att göra det möjligt att höja antalet tjänstgöringsdagar
från 325 000 till 500 000 och därmed minska den kö av
vapenfria som väntar på att fullgöra grundutbildning.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under denna anslagspunkt.

Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning

Från anslaget bestrids arbetsmarknadsverkets utgifter för anskaffning
av utrustning, vars anskaffningsvärde överstiger 10 000 kr. och vars livslängd
överstiger tre år. Även engångsanskaffningar bekostas från anslaget.
Annan utrustning anskaffas med anlitande av resp. programanslag.

Regeringen har under punkten B 7 (s. 95—97) föreslagit riksdagen att
till Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning för budgetåret
1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 7 000 000 kr.

Utskottet har ingen invändning mot medelsberäkningen för nästa budgetår.

AU 1977/78: 21

36

Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning

Under anslaget redovisas kostnader och intäkter för programmet Förvaltning
av utrustning, vilket utgör ett serviceprogram för försörjning av
övriga program med mer kapitalkrävande utrustning. Sådan utrustning
får hyras ut inom eller utom arbetsmarknadsverket, varvid hyran skall
beräknas så, att samtliga uppkommande kostnader täcks. Programmet
består av delprogrammen Förläggningsbyggnader samt Maskiner och
fordon m. m.

Regeringen har under punkten B 8 (s. 98—100) föreslagit riksdagen att
till Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning för budgetåret
1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 1 000 kr.

Utskottet har ingen erinran mot propositionens förslag.

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning

1976/77 Utgift 1 176 549 000 Reservation 120 849 478

1977/78 Anslag 1 215 000 000
1978/79 Förslag 1 581 500 000

Från anslaget bestrids utgifterna för programmen Rehabiliterings- och
stödåtgärder för svårplacerade och Sysselsättningsskapande åtgärder för
svårplacerade. Indelningen i delprogram framgår av följande sammanställning
över propositionens medelsberäkning.

	1976/77 Utgift	1977/78 Anslag	1978/79 Beräknad ändring
			AMS	Föredra- ganden
Programmet Rehabiliterings- och stödåtgärder jör svårplacerade Ar betsprövning/ar betsträning Utbildning av svårplacerade Förvaltningskostnader	41 451 000 96 157 000 4 283 000	57 500 000 86 000 000 3 800 000	- 5 900 000 + 15 000 000 + 900 000	- 5 900 000 + 29 000 000 + 800 000
Programmet Sysselsättningsskapande åtgärder för svårplacerade Arbetshjälpmedel åt handikappade Näringshjälp Arkivarbete Halvskyddad sysselsättning Skyddad sysselsättning Hemarbete Förvaltningskostnader	29 662 000 8 114 000 703 353 000 125 455 000 153 353 000 1 873 000 12 848 000	38 000 000 9 500 000 599 500 000 230 000 000 176 100 000 2 100 000 12 500 000	+ 41 500 000 +270 500 000 + 70 000 000 + 6 900 000 + 2 100 000	+ 17 500 000 +275 500 000 + 40 000 000 + 6 900 000 + 2 700 000
	1 176 549 000	1 215 000 000	+415 000 000	+366 500 000

Regeringen har under punkten C 5 (s. 123—136) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de ändringar av grunderna för bidrag till arbetshjälpmedel
åt handikappade som departementschefen har förordat, att tillämpas
fr. o. m. den 1 juli 1978,

AU 1977/78: 21

37

2. bemyndiga regeringen att besluta om ram för bidrag till anordnande
av verkstäder inom arbetsvärden under budgetåret 1978/79,

3. till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning för budgetåret 1978/79
anvisa ett reservationsanslag av 1 581 500 000 kr.

Allmänt

Av de arbetssökande vid arbetsförmedlingen registreras ca 11 % som
handikappade. Det innebär att varje månad ca 24 000 personer med arbetshandikapp
är aktuella för förmedlingen. Av dessa blir ca 15 % föremål
för någon form av åtgärd under månaden. Ca 75 % kvarstår som
aktuella vid månadens slut, och av dessa har hälften varit anmälda mer
än tre månader.

De handikappades behov av en i ökad grad individualiserad service är
ett viktigt motiv för en förstärkning och effektivisering av arbetsförmedlingen.
Departementschefen framhåller att insatserna för de arbetshandikappade
måste i ökad omfattning förläggas till arbetsplatserna på den
reguljära arbetsmarknaden. Detta gäller såväl arbetsförberedande som
platsförmedlande åtgärder. Om arbetsmarknaden skall kunna göras tillgänglig
för fler måste därför arbetet i större utsträckning än nu anpassas
till de arbetssökandes förutsättningar.

I propositionen erinras om att flera av de i anslaget Särskilda åtgärder
för arbetsanpassning ingående delprogrammen berörs av pågående utredningsarbete.

I december 1977 antog riksdagen förslag till ny organisation för skyddat
arbete och yrkesinriktad rehabilitering m. m. (prop. 1977/78: 30, AU
1977/78: 16, rskr 1977/78: 74). Den nya organisationen för skyddat arbete
innebär bl. a. att verkstäder för skyddat arbete, kontorsarbetscentraler,
industriella beredskapsarbeten och hemarbete samordnas under regionala
stiftelser bakom vilka landstingskommunerna och staten skall stå. En organisationskommitté
för skyddat arbete har tillsatts för att utforma den
nya organisationen. För den yrkesinriktade rehabiliteringen, som i dag
bedrivs av landsting, kommuner och staten, har riksdagen uttalat sig för
en samordning under ett statligt huvudmannaskap. Den närmare utformningen
av organisationen har övervägts av sysselsättningsutredningen och
kommer också att prövas av en särskild organisationskommitté. De planerade
organisationsförändringarna beräknas träda i kraft tidigast den 1
januari 1980.

Under sommaren 1977 avlämnade utredningen om näringshjälp sitt
betänkande (SOU 1977: 22) med förslag till ny utformning av denna stödform.
Remissbehandlingen avslutades den 1 oktober förra året.

Som nämnts i den föregående framställningen presenterade sysselsättningsutredningen
för kort tid sedan delbetänkandet Arbete åt handikappade
(SOU 1978: 14). I utredningen belyses de arbetshandikappades svårigheter
på arbetsmarknaden, särskilt under en lågkonjunktur.

AU 1977/78: 21

38

Utredningen föreslår en rad åtgärder för att stärka de arbetshandikappades
ställning. Det nuvarande halvskyddade arbetet och arkivarbetet
föreslås bli ersatta av en gemensam form för lönesubvention, benämnd
”anställning med lönebidrag”. De som har denna speciella anställningsform
skall enligt förslaget omfattas av kollektivavtal och få samma anställningsförmåner
som övriga anställda. Lönebidraget skall kunna varieras
med hänsyn till handikappets grad och art. Antalet platser jämfört
med nuvarande organisation föreslås öka från 25 000 till 75 000.

Skyddat arbete bör enligt utredningen finnas kvar. En ökad genomströmning
vid de skyddade verkstäderna måste dock eftersträvas. De
skyddade arbetsplatserna skall enligt förslaget ligga i nära anslutning till
den öppna marknadens produktion.

Utredningen innehåller vidare förslag om en effektivare tillämpning
av lagen om anställningsfrämjande åtgärder samt om en ny organisation
av arbetsprövning och arbetsträning.

Speciella åtgärder för de förtidspensionerade presenteras också. Förslagen
har till syfte att ge de förtidspensionerade ökade möjligheter att
återvända till arbetslivet. Bl. a. för man fram tanken på ”vilande pension”.
Systemet skulle innebära att de som efter viss tid inte vill fortsätta arbeta
skall få tillbaka pensionen genom ett enkelt anmälningsförfarande.

Slutligen kan nämnas att utredningen föreslår förstärkning av personalresurserna
hos arbetsförmedlingen mot bakgrund av de handikappades
behov av stöd.

Betänkandet remissbehandlas f. n. Remisstiden utgår den 15 juni i år.
Siktet är f. n. inställt på att proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen
redan under hösten.

Utskottet tar i detta sammanhang upp tre motioner som rör möjligheterna
att skapa sysselsättning åt de handikappade.

I den socialdemokratiska partimotionen 893 framhålls bl. a. att en politik
för sysselsättning efter vars och ens förmåga är nödvändig för att bryta
tendenser på arbetsmarknaden som innebär ökad utslagning och svårigheter
att bereda arbetshandikappade sysselsättning. Även om trygghetslagstiftningen
i hög grad bidragit till att minska utslagningen för äldre och
arbetshandikappade är tendenserna enligt motionärerna klart oroande.
Man pekar bl. a. på ökningen av antalet förtidspensionärer.

Med hänvisning till sysselsättningsutredningens betänkande och till förslaget
från utredningen om näringshjälp och för att i ”görligaste mån återta
den tid som gått förlorad i arbetet för de handikappade” kräver motionärerna
att sysselsättningsutredningens förslag ”blir föremål för en seriös
och snabb behandling av regeringen och att förslag skyndsamt och med
förtur skall föreläggas riksdagen”. Motionärerna vill att riksdagen skall
göra ett uttalande av denna innebörd.

Utskottet kan inte se något skäl att bifalla detta yrkande, då det inte
med fog kan göras gällande att regeringen fördröjt handläggningen av de

AU 1977/78: 21

39

aktuella frågorna. Remissbehandlingen av utredningen om näringshjälp,
som f. ö. tillsattes på utskottets initiativ efter upprepade motionskrav från
centerhåll om näringshjälpens utformning, har nyligen avslutats. Det ter
sig naturligt att denna fråga i fortsättningen bereds tillsammans med sysselsättningsutredningens
förslag beträffande handikappade. Dessa förslag
är så färska att de publicerades vid den tidpunkt då den nu aktuella motionen
väcktes. Mot bakgrund härav och med hänvisning till den tidsplan
för ärendet som ovan redovisats och som innebär att proposition till riksdagen
planeras till hösten i år avstyrks motionsyrkandet.

Bernt Ekinge (fp) framhåller i motionen 1321 att ökade insatser måste
sättas in om de handikappades rätt till arbete skall kunna garanteras. Motionären
förordar bl. a. en kvotering, vilket skulle innebära att det i förhållande
till arbetsstyrkan skall finnas ett visst antal arbetsplatser för
handikappade. Främjandelagen bör utnyttjas i större utsträckning vad
beträffar de handikappade. Slutligen efterlyser motionären bättre information
till företag, stat, kommuner och landsting om vilka arbeten olika
handikappade kan utföra samt vilka enklare åtgärder som kan vidtas för
att anpassa arbetsplatser till de handikappades behov.

Som av ovan framgår har bl. a. sysselsättningsutredningen behandlat
de frågeställningar motionären tar upp, och förslag kan väntas i en proposition
under hösten. Med hänvisning härtill bör motionen inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Utskottet tar slutligen i detta sammanhang upp motionen 1343 av
Blenda Littmarck (m). Motionären vill ha en bättre samordning av samhällets
åtgärder när det gäller att efter en sjukhusvistelse föra ut en arbetshandikappad
på arbetsmarknaden.

Motionären anser att de myndigheter som skall ta vid efter sjukhusvistelsen
för det första inte kommer in i bilden tillräckligt tidigt och för
det andra tyngs av byråkrati. Kuratom på sjukhuset bör i god tid ta
kontakt med de myndigheter som ansvarar för bostads- och arbetsplaceringsfrågoma.
Det är statens uppgift att se till att detta fungerar, tillägger
motionären.

Utskottet har förståelse för det syfte som ligger bakom motionen. Det
är viktigt att man prövar nya former för en smidig samverkan mellan olika
berörda då det gäller att hjälpa en handikappad tillbaka till arbetslivet
efter vård på sjukhus eller annan institution. Vissa strävanden i den riktningen
förekommer.

Det kan nämnas att arbetsförmedlingen i Stockholm f. n. har förmedlingspersonal
stationerad på de större sjukhusen. De handikappade får
därmed möjlighet att på ett tidigt stadium komma i kontakt med förmedlingspersonal
för att diskutera arbetssituationen efter utskrivningen från
sjukhuset. Även när det gäller bostadsfrågan för handikappade finns försök
på olika håll i landet, exempelvis med integrering av handikapplägenheter
med övrig bebyggelse.

AU 1977/78: 21

40

Utskottet utgår från att sjukvårdshuvudmännen och myndigheterna har
sin uppmärksamhet riktad på dessa frågor och inte tvekar att pröva nya
okonventionella lösningar för att komma till rätta med det aktuella problemet.
Med det anförda har utskottet besvarat motionen, som inte synes
behöva föranleda någon åtgärd.

Rehabiliterings- och stödåtgärder för svårplacerade

I avvaktan på ställningstagande till den framtida organisationen av den
yrkesinriktade rehabiliteringen har utbyggnaden av arbetsvårdsinstituten
för arbetsprövning och -träning hållits tillbaka. Behovet av statsbidrag till
verksamheten har därför bedömts gå ned med 5,9 milj. kr. för nästa
budgetår.

Frågan om statsbidrag för drift av verksamhet med arbetsprövning och
arbetsträning tas upp i den socialdemokratiska partimotionen 893. Det
faktum att regeringen inte föreslår några ändringar av statsbidragen innebär
enligt motionärerna att huvudmännen ensamma får bära de kostnadsstegringar
som uppstår i avvaktan på att den nya organisationen genomförs.
För att motverka att kostnader övervältras på kommunerna föreslås
att bidraget för drift av plats vid enhet för arbetsprövning och arbetsträning
fr. o. m. den 1 juli 1978 höjs med 1 000 kr. till 11 000 kr. per år
och 1 200 timmar.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet erinra om att förhandlingar
enligt riksdagens beslut i december förra året (AU 1977/78:16)
skall sättas i gång med nuvarande huvudmän för verksamheten om villkoren
för att staten tar över verksamheten. I avvaktan på resultatet av
dessa förhandlingar bör nuvarande statsbidragsregler inte rubbas. Motionsyrkandet
avstyrks således. Utskottet har inte något att erinra mot
propositionens medelsberäkning.

Delprogrammet Utbildning av svårplacerade omfattar kurser för omställning
och träning vid AMU-centra, introduktionskurser vid verkstad
för skyddat arbete samt företagsutbildning för arbetshandikappade.

Det nämnda bidraget till företagsutbildning för arbetshandikappade
utgår med 8 kr. per utbildningstimme. Som villkor gäller bl. a. att den som
genomgår sådan utbildning skall vara anställd i företaget redan vid utbildningens
början. Enligt särskilda föreskrifter kan bidragsbeloppet vid utbildning
för särskilt svårt arbetshandikappade jämkas uppåt till 75 % av
den totala lönekostnaden för den handikappade. Socialdemokraterna yrkar
i motionen 893 att bidraget höjs till 16 kr. per timme.

Utskottet behandlade motsvarande yrkanden från socialdemokraterna
förra året (AU 1976/77: 21, 1977/78: 15). Utskottet avstyrkte då yrkandena,
bl. a. med hänvisning till de möjligheter AMS har i nuläget att
jämka bidraget uppåt i enstaka fall samt till de väsentligt förbättrade
bidrag som beslutats till halvskyddad sysselsättning av handikappade.
Utskottet har samma inställning i dag. Utskottet vill härutöver hänvisa
till att även denna fråga kan förväntas bli behandlad i proposition under

AU 1977/78: 21

41

hösten, bl. a. mot bakgrund av sysselsättningsutredningens förslag i frågan.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motionen i denna del.

Sysselsättningsskapande åtgärder för svårplacerade

Delprogrammet Arbetshjälpmedel åt handikappade omfattar fyra
hjälpmedel. Bidrag kan utgå för arbetsbiträde, särskilda anordningar på
arbetsplatsen och speciella arbetstekniska hjälpmedel. Därutöver kan bidrag
och lån utgå för motorfordon som handikappad behöver för att
kunna ta ett arbete eller genomgå yrkesutbildning.

I propositionen föreslås att kostnaderna för tolk av teckenspråk i samband
med nyanställning och utbildning inom företag får ses som en form
av arbetsbiträde. Kostnaderna härför har beräknats till 500 000 kr. Vidare
föreslås en höjning av det maximala bidragsbeloppet till särskilda
anordningar på arbetsplatsen från 20 000 kr. till 30 000 kr. Utskottet
tillstyrker förslagen.

Handikappade kan få bidrag till inköp eller byte av bil. Man kan också
få ett särskilt bidrag, om man behöver speciella anordningar i bilen eller
om man måste göra kostnadskrävande ändringar. Avgörande är att den
handikappade är beroende av bilen för att kunna åka till och från arbetet
eller en yrkesutbildning. Den handikappade behöver inte själv kunna köra
bilen för att få bidrag.

Bidraget kan vara helt eller reducerat. Reducerat bidrag innebär att
bidraget minskar med stigande bruttoinkomst. Med bruttoinkomst avses
den handikappades intäkter av förvärvsarbete och kapital samt vad som
utgår i form av sjukpenning, livränta, pension, handikappersättning och
liknande förmåner.

I budgetpropositionen föreslås nu att maximibidraget till motorfordon
för handikappade höjs från 23 000 kr. till 30 000 kr. och att inkomstgränsen
för helt bidrag höjs från 25 000 till 28 000 kr. Den övre inkomstgränsen
för reducerat bidrag blir då 44 000 kr. De föreslagna förbättringarna
bör enligt propositionen rymmas inom en beslutsram om 30 milj.
kr. för bidrag och lån till motorfordon.

Med regeringens förslag får bidragsreglerna följande utseende:

Bruttoinkomst/år	Bidrag i procent av helt bidrag
—27 999	100
28 000—31 999	80
32 000—35 999	60
36 000—39 999	40
40 000—43 999	20
44 000—	0

Slutligen kan nämnas att den som erhållit reducerat bidrag kan få låna
ett belopp som motsvarar skillnaden mellan ett helt bidrag och det bevil -

AU 1977/78: 21

42

jade bidraget. Sådant lån kan dock endast utgå om särskilda skäl föreligger.
Lånet är räntefritt och skall återbetalas inom fem år.

Det aktuella bidraget till motorfordon behandlas i två motioner.

I motionen 1336 av Margot Håkansson (fp) framhålls att bidragsgränserna
omöjliggör för många inkomsttagare att få bidrag. De flesta länsarbetsnämnderna
redovisar därför enligt motionären stora outnyttjade
anslag för detta ändamål, medan kostnaderna för färdtjänst ökar. Motionären
begär mot denna bakgrund en översyn och en revidering av bidragsoch
lånesystemet för motorfordon åt handikappade. I samband därmed
förutsätts även en översyn av vilka ersättningar som skall inräknas i årsinkomsten.

Liknande synpunkter redovisas i motionen 1348 av Börje Nilsson (s).
Enligt motionären är gränserna för att erhålla bidrag alltför snävt satta
för att man skall kunna få en förväntad rehabiliteringseffekt. Motionären
föreslår även förbättrade lånemöjligheter.

Motionären hänvisar också till tidigare riksdagsuttalanden om möjligheterna
till bidrag för fordon även till handikappade, som behöver bilen
som ett allmänt förflyttningsmedel utan hänsyn till arbete och utbildning.
Denna del av motionen har överlämnats till socialförsäkringsutskottet.

För två år sedan reformerades systemet med lån och bidrag till handikappades
bilar. Utskottet, som behandlade frågan, strök under att bidragen
i princip borde fortlöpande anpassas till förändringar i pris- och lönenivån
och att dessutom kvalitativa förbättringar borde eftersträvas.

Utskottet är med hänsyn till budgetläget inte berett att sträcka sig längre
än vad departementschefen gjort och avstyrker därför motionerna.

Det sammanlagda medelsbehovet under budgetåret för delprogrammet
Arbetshjälpmedel åt handikappade beräknas i propositionen till 55,5 milj.
kr., en ökning med 17,5 milj. kr. Utskottet godtar medelsberäkningen.

Som tidigare nämnts kan förslag om näringshjälpens framtida utformning
väntas i proposition under hösten. I avvaktan härpå föreslås nu oförändrat
9,5 milj. kr. till verksamheten. Utskottet har ingen erinran häremot.

För arkivarbete beräknas ett belopp av 875 (+ 275,5) milj. kr. för sysselsättning
av ca 15 500 personer. För innevarande budgetår har anslagsposten
förstärkts med 260,5 milj. kr. (prop. 1977/78: 101, bil. 9, AU
1977/78: 25).

I motionen 1662 begär Johan Olsson (c) regler som främjar att arkivarbete
i ökad omfattning fullgörs som deltid. Enligt motionären ser man
restriktivt på sådan deltidstjänstgöring från länsarbetsnämndernas sida.
En orsak härtill är att anslagstilldelningen omfattar ett visst antal platser,
vilket innebär att ett län tilldelas mindre resurser om man anordnar ett
antal deltidstjänster inom den givna ramen. Motionären föreslår därför
att resurserna tilldelas i form av ett antal timmar eller ett visst belopp.

Utskottet vill först erinra om att enligt AMS föreskrifter kan i arkivarbete
förekomma arbete på heltid, tvåtredjedelstid eller halvtid. Åtskilliga

AU 1977/78: 21

43

av de anställda arbetar enligt vad utskottet inhämtat på deltid. Det har
således beräknats att 15 000 anställda under år 1977 motsvarade drygt
13 000 helårstjänster vid omräkning av deltidsanställningarna. En övergång
i dagsläget till den i motionen föreslagna beräkningsmodellen, exempelvis
en ram på 15 500 helårstjänstgörande i stället för på 15 500 anställda,
skulle därför medföra väsentligt ökat medelsbehov. Utskottet vill
härutöver erinra om att arkivarbetets framtida utformning och inriktning
prövats av sysselsättningsutredningen. Som tidigare nämnts avser regeringen
att återkomma med förslag under hösten, varvid även förslag till
dimensionering av verksamheten kan förväntas. Utskottet räknar med att
man därvid kommer att pröva uppslag av den typ motionären för fram.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Utskottet godtar regeringens medelsanvisning.

Den halvskyddade sysselsättningen har på grund av konjunkturläget
inte ökat i väntad utsträckning. I propositionen beräknas ett belopp av
270 milj. kr., en ökning med 40 milj. kr. Beloppet medger att antalet sysselsatta
i halvskyddad sysselsättning under budgetåret kan ökas från f. n. ca
11 000 till 16 000—17 000. Utskottet har ingen erinran mot regeringens
förslag.

Delprogrammet Skyddad sysselsättning omfattar i huvudsak bidrag till
anordnande och drift av verkstäder för skyddat arbete.

Tidigare i detta avsnitt har redovisats att riksdagen i december förra
året fattade principbeslut om en ny organisation för skyddat arbete och
att en organisationskommitté har tillsatts för att närmare utforma den nya
organisationen.

I budgetpropositionen anmäls att regeringen mot bakgrund av bl. a.
ett försämrat arbetsmarknadsläge för arbetshandikappade — med stöd av
riksdagens bemyndigande — beslutat att för budgetåret 1977/78 vidga ramen
för anordningsbidrag till skyddade verkstäder från 40 till 50 milj. kr.
Samma anmälan gjordes f. ö. i propositionen 1977/78: 101, bil. 9. För
nästa budgetår föreslås att AMS får bevilja anordningsbidrag till verkstäder
inom arbetsvärden inom en ram av 40 milj. kr. I propositionen begärs
även att regeringen får förnyat bemyndigande att vidga ramen om behov
härav skulle uppkomma.

I den socialdemokratiska partimotionen 893 begärs att bidraget till
verksamheten vid skyddad verkstad skall höjas från 9 000 kr. till 10 000
kr. per plats och 1 200 timmar. Motionärerna anför som skäl för höjningen
bl. a. att kommunerna inte ensamma bör bära de kostnadsstegringar som
uppstår innan den nya organisationen av den skyddade verksamheten
genomförts.

Riksdagen avslog ett liknande motionsyrkande i december förra året.
Utskottet (AU 1977/78: 16) erinrade därvid om att staten enligt regeringens
förslag visserligen skall ta över kostnaderna för den skyddade
verksamheten men att detta skall ske endast under förutsättning av mot -

AU 1977/78: 21

44

svarande minskning av statliga åtaganden inom andra kommunala verksamhetsområden.
Staten kommer således inte utan vidare att ta över kostnader
som nu åligger de kommunala huvudmännen. Utskottet tilläde att
det finns anledning räkna med att den föreslagna ordningen kommer att
bli till fördel för kommuner som har en jämförelsevis omfattande skyddad
verksamhet. Utskottet har samma inställning i dag och avstyrker följaktligen
motionen 893 i aktuell del. Det kan tilläggas att statens förhandlingsnämnd
har fått regeringens uppdrag att ta upp förhandlingar med nuvarande
huvudmän om övertagandet av verksamheten.

I förslaget till ny organisation som riksdagen antog i december förra
året ingick bl. a. att en central stiftelse skulle bildas för att bl. a. överta
huvuddelen av de funktioner som i dag åvilar AMS, kommunförbunden
m. fl. centrala organ. Det ankommer på den nyligen utsedda organisationskommittén
att lägga fram förslag till lokalisering av den centrala
stiftelsen. Förslag till lokaliseringsorter för den centrala stiftelsen presenteras
i följande motioner:

1323 av tredje vice talmannen

Karl Erik Eriksson m.fl. (fp, c, m)

826 av Johan Olsson m.fl. (c)

1671 av Olle östrand m.fl. (s)

1716 yrk. 3 av Hans Lindblad (fp)

391 av Roland Brännström (s) och
Hagar Normark (s)

Utskottet (AU 1977/78: 16) uttalade förra året med anledning av motioner
i lokaliseringsfrågan:

Det finns i dag inte anledning att ta ställning till lokaliseringsort för den
centrala stiftelsen. Som framgår av propositionen ämnar regeringen återkomma
i den frågan efter det att den föreslagna organisationskommittén
lagt fram förslag. Utskottet förutsätter att frågan efter utredning kommer
att redovisas för riksdagen. Motionsförslagen beträffande lokaliseringsort
bör därför inte föranleda någon åtgärd.

Utskottet saknar skäl att i dag frångå denna inställning. De aktuella
motionerna avstyrks därför.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning m. m. under
denna punkt.

Till hemarbete föreslås i propositionen oförändrat 2,1 milj. kr. för
nästa budgetår. Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Medelsberäkningen

Det totala medelsbehovet för budgetåret 1978/79 under anslaget Särskilda
åtgärder för arbetsanpassning anges i propositionen till 1 581,5 milj.
kr., en ökning med 366,5 milj. kr. Medel bör anvisas under anslaget i enlighet
med propositionens förslag. Utskottet avstyrker följaktligen yrkandet
i den socialdemokratiska partimotionen 893 om en uppräkning av

Karlstad

Söderhamn

Skellefteå

AU 1977/78: 21

45

anslaget med 19 milj. kr. Detta yrkande är en följd av de förslag i olika
sakfrågor som socialdemokraterna lagt fram och som utskottet tidigare
i betänkandet avstyrkt.

Bidrag till arbetarskyddsfonden

1976/77 Utgift 50 000 000

1977/78 Anslag 115 000 000

1978/79 Förslag 135 000 000

I samband med att lagen om medbestämmande i arbetslivet antogs våren
1976 beslöt också riksdagen att stödja information, utbildning och forskning
rörande medbestämmande i arbetslivet. I beslutet innefattades även
stöd till utbildning av representanter för de anställda i företagens styrelser
och medel för att bestrida fasta kostnader vid centrum för arbetslivsforskning.

	1977/78	Beräknad ändring 1978/79 Arbetarskydds- Föredra-fonden ganden
1. Bidrag till forsknings-projekt m. m.	20 000 000	+ 6 376 000	+ 2 000 000
2. Bidrag till fackliga organi-sationer för utbildning av anställdas representanter i statliga myndigheters sty-relser och i företagsstyrelser	20 000 000	- 3 357 000	-10 000 000
3. Bidrag till arbetsgivar-organisationer och fackliga organisationer för informa-tion och utbildning med an-ledning av lagen (1976: 580) om medbestämmande i ar-betslivet	75 000 000	+ 54 950 000	+ 28 000 000
	115 000 000	+ 57 969 000	+20 000 000

Regeringen har under punkten C 6 (s. 136—139) föreslagit riksdagen
att till Bidrag till arbetarskyddsfonden för budgetåret 1978/79 anvisa ett
reservationsanslag av 135 000 000 kr.

Den tyngsta posten utgörs av bidrag till fackliga organisationer och
arbetsgivarorganisationer för information och utbildning om medbestämmandelagen.
För detta ändamål beräknas 103 milj. kr., en ökning med
28 milj. kr. i förhållande till innevarande budgetår. F. n. utgår en femtedel
av beloppet till arbetsgivarorganisationer.

För bidrag till forskningsprojekt m. m. föreslås ett belopp om 20 milj.
kr., en ökning med 2 milj. kr.

Slutligen föreslås att 10 milj. kr. skall utgå som bidrag till fackliga
organisationer för utbildning av anställdas representanter i företagssty -

AU 1977/78: 21

46

reiser. Detta innebär en halvering av bidraget i förhållande till vad som
utgår under innevarande budgetår. I propositionen motiveras reduceringen
av bidraget med att omsättningen av fackliga förtroendemän med
styrelseuppdrag vid statliga myndigheter allmänt sett är lägre än i övrig
facklig verksamhet. Utbildningsverksamheten bedöms därför i framtiden
kunna stabiliseras på en lägre nivå.

I den proposition (1975/76: 182) som låg till grund för riksdagens beslut
i ovan redovisade informationsfrågor m. m. föreslogs att verksamheten
skulle finansieras genom höjning av arbetarskyddsavgiften från 0,10
till 0,17 procentenheter. Förslaget vann inte riksdagens bifall utan finansieringen
löstes genom ett statligt anslag.

I den socialdemokratiska partimotionen 827 yrkas att verksamheten
fr. o. m. den 1 juli 1978 skall finansieras genom en på angivet sätt höjd
arbetarskyddsavgift. Ett sådant avgiftsuttag beräknas i motionen ge en
intäkt av ca 140 milj. kr. för helt kalenderår. I motionen föreslås också
att bidraget till arbetsgivarorganisationerna skall upphöra i och med utgången
av innevarande budgetår. I konsekvens med de framlagda förslagen
i motionen yrkas att regeringens begäran om anslag till Bidrag till
arbetarskyddsfonden skall avslås av riksdagen.

Utskottet behandlade förra året liknande yrkanden från socialdemokratiskt
håll (AU 1976/77: 21). Utskottet fann då inte anledning för riksdagen
att ompröva sin i samband med behandlingen av propositionen
1975/76: 182 intagna ståndpunkt i fråga om förevarande anslag och dess
användning och avstyrkte därför aktuella motionsyrkanden. Utskottet har
samma inställning i dag. När det gäller frågan om bidrag till arbetsgivarorganisationer
vill utskottet tillägga att avtal på medbestämmandeområdet
kan väntas innehålla principiella nyheter som kan beräknas kräva en omfattande
utbildning av båda parter. Även arbetsgivarnas organisationer
bör därför t. v. vara berättigade till bidrag. Avslutningsvis vill utskottet
tillfoga att inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen enligt den s. k.
25-kronan förekommit en omfattande utbildning även på medbestämmandeområdet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 827 i
aktuella delar.

Budgetpropositionens medelsberäkning ger inte utskottet anledning till
erinran. Med hänsyn härtill och till utskottets ovan gjorda ställningstaganden
till den nu behandlade motionen bör anslaget föras upp med föreslaget
belopp.

Utskottets hemställan

1. beträffande sysselsättningspolitikens inriktning att riksdagen
avslår motionen 1977/78: 893, yrkandena 1 och 2,

AU 1977/78: 21

47

2. beträffande lagstiftning om samhällskontroll vid nedläggning av
företag att riksdagen avslår motionen 1977/78: 893, yrkandet 19,

3. beträffande program mot utslagningen av människor att riksdagen
avslår motionen 1977/78: 835,

4. beträffande förvärvsarbete för pensionärer att motionerna 1977/
78: 1659 och 1977/78: 1695 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

5. beträffande åtgärder för att motverka negativa effekter av förtidspensioneringen
att riksdagen avslår motionen 1977/78: 484,

6. beträffande uttrycket ”naturlig avgång” att motionen 1977/78:
485 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

7. beträffande personalförstärkning till arbetsmarknadsverket att
riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag avslår
motionen 1977/78: 893, yrkandet 4,

8. beträffande vidgade försök med allmän platsanmälan att riksdagen
med godkännande av propositionens förslag avslår motionerna
1977/78: 893, yrkandet 6, och 1977/78: 1654,

9. beträffande medel för psykologiska konsultinsatser att riksdagen
med bifall till budgetpropositionens förslag avslår motionen
1977/78: 610,

10. beträffande uppsökande verksamhet bland latent arbetssökande
m. m. att motionen 1977/78: 814 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

11. att riksdagen godkänner i budgetpropositionen förordad ändring
av grunderna för flyttningsbidrag, att tillämpas fr. o. m. den 1
juli 1978,

12. att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag och
med avslag på motionen 1977/78: 893, yrkandet 5, till Arbetsmarknadsservice
för budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag
av 768 980 000 kr.,

13. beträffande stöd till produktutveckling att riksdagen med anledning
av motionen 1977/78: 893, yrkandet 3, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. beträffande jämställdhetsbidraget att riksdagen avslår motionen
1917/18: 893, yrkandena 13 och 14,

15. beträffande vidgade försök med könskvotering i samband med
statligt stöd till företag att motionen 1977/78: 893, yrkandet 15,
inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

16. beträffande vidgade försök med utbildning för äldre arbetssökande
m. m. att riksdagen avslår motionen 1977/78: 893, yrkandet
16,

17. beträffande utbildning av anställda i de privata servicenäringarna
att riksdagen avslår motionen 1977/78: 893, yrkandet 17,

18. beträffande utredning om utbildningsfonder att motionen 1977/

AU 1977/78: 21

48

78: 893, yrkandet 18, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

19. att riksdagen godkänner i budgetpropositionen förordad ändring
i fråga om rätten till arbetsmarknadsutbildning i syfte att öka
jämställdheten mellan kvinnor och män,

20. att riksdagen bemyndigar regeringen att intill utgången av budgetåret
1978/79 förlänga försöksverksamheten med bidrag till
arbetsgivare som anställer och utbildar kvinnor resp. män för
yrken som domineras av motsatt kön,

21. beträffande sjuksköterskeutbildning som bristyrkesutbildning
m. m. att motionen 1977/78: 1342 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

22. beträffande förbättrad arbetsmarknadsutbildning för invandrare
att motionen 1977/78: 612 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

23. beträffande barntillsyn i samband med arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen avslår motionen 1977/78: 813,

24. beträffande enhetligt utbildningsbidrag om 175 kr. per dag
m. m. att riksdagen avslår motionen 1977/78: 831,

25. att riksdagen till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning för budgetåret
1978/79 anvisar ett anslag av 1 421 550 000 kr.,

26. att riksdagen godkänner i budgetpropositionen förordade ändrade
grunder för statsbidrag till kommunala och enskilda beredskapsarbeten,

27. beträffande omläggning av riksväg 55 vid Strängnäs som beredskapsarbete
att motionen 1977/78:1341 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

28. beträffande vägarbeten i Kalmar län som beredskapsarbete att
motionen 1977/78: 808 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

29. beträffande ombyggnad av riksväg 41 m. fl. vägar i södra Alvsborgs
län som beredskapsarbete att motionen 1977/78: 1329 inte
föranleder någon riksdagens åtgärd,

30. beträffande omläggning av Europaväg 4 på sträckan Gävle—
Hamrånge som beredskapsarbete att motionen 1977/78: 1320
inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

31. beträffande tvärbana på Sturups flygplats som beredskapsarbete
att motionen 1977/78: 821 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

32. beträffande upprustning av skyddsvärda hus och miljöer som
beredskapsarbete att motionen 1977/78: 874 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

33. beträffande restaurering av Gotlandskyrkor m. m. som beredskapsarbete
att motionerna 1977/78: 1338 och 1977/78: 1349
inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

34. beträffande åtgärder mot försurning av sjöar som beredskaps -

AU 1977/78: 21

49

arbete att motionen 1977/78: 483 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

35. beträffande skogsvårdsarbeten som beredskapsarbete att motionen
1977/78: 1663 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

36. beträffande inventering och avlägsnande av skrotbilar som beredskapsarbete
att motionen 1977/78: 1703 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

37. beträffande barnomsorg som beredskapsarbete att motionen
1977/78: 1650 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

38. att riksdagen godkänner vad i budgetpropositionen anförts om
projektering av bostadshus,

39. att riksdagen medger att regeringen får bemyndiga arbetsmarknadsstyrelsen
att under budgetåret 1978/79 besluta om avskrivning
av vissa lånejor dringar enligt budgetpropositionens förslag,

40. att riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret
1978/79 anvisar ett reservationsanslag av 1 692 400 000 kr.,
varav förslagsvis 200 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen,

41. att riksdagen till Stöd till lageruppbyggnad för budgetåret 1978/
79 anvisar ett förslagsanslag av 10 000 000 kr.

42. att riksdagen till Totalförsvarsverksamhet för budgetåret 1978/
79 anvisar ett förslagsanslag av 56 700 000 kr.,

43. att riksdagen till Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning
för budgetåret 1978/79 anvisar ett reservationsanslag av
7 000 000 kr.,

44. att riksdagen till Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning
för budgetåret 1978/79 anvisar ett reservationsanslag av
1 000 kr.,

45. beträffande skyndsamt förslag från regeringen rörande de handikappades
ställning på arbetsmarknaden att riksdagen avslår
motionen 1977/78: 893, yrkandet 10,

46. beträffande åtgärder för att främja möjligheter till arbete för de
handikappade att motionen 1977/78: 1321 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

47. beträffande samordnade insatser för att återföra handikappade
till arbetslivet att motionen 1977/78: 1343 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

48. beträffande höjning av bidraget för drift av enhet för arbetsprövning/arbetsträning
att riksdagen avslår motionen 893, yrkandet
7,

49. beträffande höjning av bidraget till utbildning av handikappade
i företag att riksdagen avslår motionen 1977/78: 893, yrkandet
11,

50. beträffande översyn av bidragsreglerna för handikappbilar att
4 Riksdagen 1977/78.18 sami. Nr 21

AU 1977/78: 21

50

riksdagen avslår motionerna 1977/78: 1336 och 1977/78: 1348,
i motsvarande del,

51. beträffande fördelning av medel för arkivarbete med hänsyn till
deltidstjänstgöring att motionen 1977/78: 1662 inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

52. beträffande höjning av driftbidraget till skyddade verkstäder att
riksdagen avslår motionen 1977/78: 893, yrkandet 8,

53. beträffande lokalisering till Karlstad av den centrala stiftelsen
inom den skyddade verksamheten att motionen 1977/78: 1323
inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

54. beträffande lokalisering till Söderhamn av den centrala stiftelsen
inom den skyddade verksamheten att motionerna 1977/78: 826,
1977/78: 1671 och 1977/78: 1716, yrkandet 3, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

55. beträffande lokalisering till Skellefteå av den centrala stiftelsen
inom den skyddade verksamheten att motionen 1977/78: 391
inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

56. att riksdagen godkänner i budgetpropositionen förordade ändringar
av grunderna för bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade,
att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1978,

57. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om ram för
bidrag till anordnande av verkstäder inom arbetsvärden under
budgetåret 1978/79,

58. att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag samt
med avslag på motionen 1977/78: 893, yrkandet 9, till Särskilda
åtgärder för arbetsanpassning för budgetåret 1978/79 anvisar ett
reservationsanslag av 1 581 500 000 kr.,

59. att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag samt
med avslag på motionen 1977/78: 827, yrkandena 2, 3 och 4,
till Bidrag till arbetarskyddsfonden för budgetåret 1978/79 anvisar
ett reservationsanslag av 135 000 000 kr.

Stockholm den 7 mars 1978

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ROLF WIRTÉN

Närvarande: Rolf Wirtén (fp), Bengt Fagerlund (s), Jan-Ivan Nilsson (c),
Alf Wennerfors (m), Ingemund Bengtsson (s), Torsten Stridsman (c),
Birger Nilsson (s), Gördis Hörnlund (s), Allan Gustafsson (c), Erik Johansson
i Simrishamn (s), Filip Fridolfsson (m), Arne Fransson (c), Bernt
Nilsson (s), Elver Jonsson (fp) och Frida Berglund (s).

AU 1977/78: 21

51

Reservationer

Bengt Fagerlund, Ingemund Bengtsson, Birger Nilsson, Gördis Hörnlund,
Erik Johansson i Simrishamn, Bernt Nilsson och Frida Berglund,
alla s, har till betänkandet fogat reservationerna 1—12 och 14—15.
Reservationen 13 har avgivits av Allan Gustafsson (c).

1. Sysselsättningspolitikens inriktning (moni. 1)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar ”De allmänna”
och på s. 11 slutar ”offensiv arbetsmarknadspolitik” bort ha
följande lydelse:

Utskottet konstaterar att den svenska ekonomin och därmed sysselsättningen
står inför svåra problem. Vår balans gentemot utlandet är
allvarligt störd, kontrollen över prisutvecklingen har gått förlorad, de
ekonomiska klyftorna mellan olika medborgargrupper växer, statsfinanserna
försvagas dramatiskt, industrins investeringar minskar kraftigt,
bostadsbyggandet faller tillbaka och en trygg energiförsörjning
hotas. Framtidstron bryts ned.

Utvecklingen på arbetsmarknaden är beroende av ekonomins utveckling
i stort. Följaktligen växer nu tecknen på en fortgående försvagning
av arbetsmarknadsläget i styrka. Utskottet finner det därför
nödvändigt att sammanfatta sin syn på regeringens politik inom ett
antal, för sysselsättningen betydelsefulla, verksamhetsområden samt
peka på förslag för en framtidsinriktad sysselsättningsskapande politik.

Med den ekonomiska politiken läggs grunden för samhällsekonomisk
balans. Samhällsekonomisk obalans i form av vidgade inkomst- och
förmögenhetsklyftor, kraftiga prisstegringar, lågt kapacitetsutnyttjande
samt stora och/eller långvariga underskott i utrikesaffärema utgör hot
mot sysselsättningen. I samtliga här exemplifierade avseenden har
svensk ekonomi drastiskt försvagats under det senaste året.

Regeringen har i stort endast anvisat ett sätt att lösa vårt lands
ekonomiska problem. Det är att minska kostnaderna för företagen och
därigenom förbättra deras vinstsituation. Särskilt har man koncentrerat
sig på lönekostnadernas roll och ställt i utsikt att bara dessa pressas
ner tillräckligt lågt i förhållande till våra konkurrentländer så kommer
vårt lands ekonomiska problem att lösas.

I detta sammanhang finner utskottet anledning peka på sina uttalanden
i betänkandet AU 1976/77: 7 med anledning av proposition 1975/
76:211 om samordnad sysselsättningspolitik. Utskottet konstaterade
att en förutsättning för bevarad och utvecklad sysselsättning är att
samhällsekonomin är i balans. Utskottet pekade bl. a. på behovet av
balans i utrikesaffärema och behovet av att hålla prisstegringarna tillbaka.

AU 1977/78: 21

52

Utskottet vill mot denna bakgrund peka på de förslag som framförts
i partimotion från socialdemokraterna för att så snabbt som möjligt
återföra vår ekonomi till ett läge med fullt kapacitetsutnyttjande. Denna
politik tar sin utgångspunkt i kraftfulla insatser för ökad investeringsverksamhet
och därmed ökad sysselsättning.

Utskottet har understrukit betydelsen av samhällsekonomisk balans.
Ett viktigt syfte med den statliga finanspolitiken är att, under effektivt
utnyttjande av våra samlade produktionsresurser, bidra till att upprätta
och vidmakthålla denna jämvikt. Statsbudgeten är ett viktigt stabiliseringspolitiskt
instrument. Den statliga budgetpolitiken får därmed avgörande
betydelse för sysselsättningens utveckling.

Den borgerliga regeringens politik har inneburit kraftiga ökningar av
det statliga budgetunderskottet med påfrestningar på svensk kapitalmarknad
och växande utlandsupplåning som följd. Detta till trots förblir
kapacitetsutnyttjandet lågt och arbetsmarknaden svag. Regeringen
har trots kraftig underbalansering av budgeten ej förmått skapa den
effektiva efterfrågan som skulle lägga grunden för expansion och sysselsättning.

Uskottet finner denna utveckling särskilt allvarlig som den svaga
finanspolitiken reducerat regeringens möjligheter att i längden och
eventuellt i ökande omfattning genomföra de massiva arbetsmarknadspolitiska
insatser, som blir nödvändiga bl. a. till följd av regeringens
politik i övrigt.

Den samlade effekten av de beslut som fattas i företagen har genomgripande
betydelse för samhällsutvecklingen i allmänhet och för sysselsättningen
i synnerhet. Företagens handlande som styrs av marknadskrafterna,
leder inte nödvändigtvis till att de olika krav som måste
ställas från samhälleliga utgångspunkter tillgodoses. Endast genom en
målmedveten näringspolitisk planering kan det ömsesidiga samspel
mellan företag och samhällsintressen uppstå i vilket en anpassning till
de olika kraven kan äga rum. I detta syfte har i vårt land under den
socialdemokratiska regeringens ledning utvecklats en rad näringspolitiska
styrinstrument, alltifrån generella och selektiva stödinsatser till
statligt ägarengagemang och olika typer av tvingande medel baserade
på lagstiftning.

Vid makttillträdet hösten 1976 övertog de borgerliga de instrument
för näringspolitisk utveckling som byggts upp av socialdemokratin. Regeringen
har emellertid i alltför stor utsträckning sett industrins problem
som en uppgift för företagen själva att komma till rätta med.
Regeringens åtgärder har, med undantag för vissa branschpolitiska ingrepp
som framtvingats av omständigheterna, i allt väsentligt inskränkts
till att med generella medel upprätthålla verksamheten i företagen i
avvaktan på en mera allmän konjunkturuppgång. Åtgärder syftande
till mera aktiva ingrepp för att lösa de mera djupgående struktur -

AU 1977/78: 21

53

problemen har saknats. Årets budgetproposition präglas av samma passivitet.
Detta är en avgörande svaghet i denna del av regeringens sysselsättningspolitik.

I en tid med kraftigt fallande industriinvesteringar vill utskottet här
uppmärksamma sina uttalanden i betänkandet 1976/77: 7 om att näringspolitiken
måste inriktas så, att den främjar investeringsverksamheten.

I partimotion från socialdemokraterna läggs fram förslag till en
framtidsinriktad näringspolitik, vilka inbegriper planering för framtida
industriexpansion, åtgärder för ökade investeringar, företagens kapitalförsörjning,
teknisk utveckling, marknadsföring m. m. Tyngdpunkten
läggs på utvecklingen inom områden där den svenska industrin kan
uppvisa stor effektivitet och produktionsförmåga. På den vägen kan vi
lägga grunden för ökad sysselsättning.

Många av våra största industriella framgångar har åstadkommits
genom yrkesskicklig produktion av tekniskt kvalificerade produkter.
Genom nyttiggörande i industriell skala av uppfinningar och tekniska
och naturvetenskapliga forskningsrön har företagsamhet och sysselsättning
stärkts.

Regeringen har hitintills inte annat än i allmänna ordalag berört
frågan om statens ansvar för forsknings- och utvecklingsverksamheten
samt dess betydelse för svensk ekonomi. En proposition i frågan har
anmälts bli förelagd riksdagen under våren 1978.

Utskottet finner åter anledning hänvisa till sitt betänkande 1976/77: 7.
Utskottet underströk vid detta tillfälle kraven på insatser som stärker
utvecklingskraften i företagen och tar till vara utvecklingsbara idéer.

I socialdemokraternas partimotion om teknisk utveckling, forskning
och utbildning preciseras en lång rad konkreta förslag, vilka inriktas
mot att utnyttja vetenskapens och teknikens möjligheter i arbetet för
att skapa ett mänskligare samhälle och återge den svenska ekonomin
dess styrka. Förslagen inbegriper stimulans av forsknings- och utvecklingsarbetet
inom företagen, översyn av utbildningen, förstärkta
resurser för forskning vid universitet och högskolor m. m.

Uppbyggnaden av ett säkert system för energiproduktion, hushållning
och sparande skapar omgående sysselsättning inom byggnadsverksamhet
och industri. Samtidigt tryggas näringslivets energiförsörjning
och skapas förutsättningar för framtidstro, industriell utbyggnad
och utvecklad sysselsättning.

Regeringens sätt att hantera energifrågorna hotar redan i dag sysselsättningen
för många människor inom byggnads- och verkstadsindustrin.
Stora ekonomiska förluster uppstår och vår utrikesbalans utsätts
för påfrestningar. Samtidigt försvåras näringslivets framtidsplanering.
Därmed störs även den långsiktiga sysselsättningsutvecklingen.

Utskottet konstaterar att bakom 1975 års energipolitiska beslut stod

AU 1977/78: 21

54

en bred riksdagsmajoritet. Samtidigt pekar utskottet på sitt uttalande i
betänkandet AU 1976/77: 7 om behovet av en utbyggnad av industrisektorn,
bl. a. för att trygga sysselsättningen i den offentliga sektom.
Varje sådan utbyggnad förutsätter en säker tillgång på energi till rimliga
priser.

Byggnadsverksamheten är något av en motor på svensk arbetsmarknad.
Det har uppskattats att ungefär var sjätte sysselsatt på ett eller
annat sätt för sin sysselsättning är beroende av byggandet.

Byggaktiviteten i den svenska ekonomin föll tillbaka under år 1977.
Regeringen bär ett direkt ansvar härför.

Antalet påbörjade lägenheter uppgick år 1977 till endast 52 000. En
minskning med drygt 5 000 från året innan. Regeringens insatser för att
undvika denna nedgång har i stort bestått i vidgningar av underlaget för
statliga bostadslån. I övrigt har man skjutit över ansvaret för byggvolymens
utveckling på kommunerna.

Under året steg byggnadskostnaderna kraftigt. Detta verkade återhållande
på igångsättningen. Bakom denna utveckling dolde sig dels
stigande priser på byggmateriel, dels höjd mervärdeskatt. Till detta
kom så att bostadsbyggandets försörjning med kreditiv och långa lån
inte kunde genomföras utan störningar, vilket fick återverkningar på
påbörjandet av nya lägenheter. Regeringen bär ett direkt ansvar för
såväl prisutveckling som kreditförsörjning.

Regeringen har att avgöra ärenden om kommunernas byggnadsplanering.
Den borgerliga regeringen har handlagt inkomna ärenden på
ett sådant sätt att det nu finns en betydande balans av icke avgjorda
ärenden. De störningar i kommunernas planverksamhet som därvid
uppstår medverkar till att ytterligare försvåra bostadsbyggandet.

Under våren 1977 införde regeringen en särskild avgift för s. k.
oprioriterat byggande. Avgiften infördes som ett led i regeringens besparingsåtgärder
för att dämpa byggaktiviteten vid en tid då den totala
byggnadsverksamheten visade tecken på nedgång. Avgiften avskaffades
mot slutet av året efter upprepade krav från socialdemokratin. Regeringen
hade då genom byggandets försvagade utveckling i olika delar
av landet tvingats till omfattande dispensering.

Det statliga byggandet kom under året att störas genom upprepade
regeringsingripanden. I budgetpropositionen 1977 lade regeringen fram
förslag om statliga byggnadsinvesteringar och om skolbyggandet. Beslut
härom fattades av riksdagen i mars. I sitt förslag till besparingsåtgärder
föreslog regeringen kort därefter att nyligen beslutat byggande
till ett värde av närmare 200 milj. kr. skulle senareläggas. Skolbyggandet
skars ned, trots att en enig riksdag begärt höjda investeringsramar.
I oktober månad återkom så regeringen ånyo, men nu med förslag
om tidigareläggning av statligt byggande till samma belopp. Regeringens
sätt att sköta byggplaneringen gjorde statens byggande ryc -

AU 1977/78: 21

55

kigt och störde sysselsättningen.

Denna sammanfattning av regeringens politik för bostadsbyggande,
statligt byggande och byggande i övrigt visar på avgörande svagheter.
Att i detta läge skjuta över ansvaret för byggandets utveckling på
kommunerna framstår som svårt att försvara.

Redan i april 1977 varnade socialdemokratin för en nedgång i byggnadsverksamheten.
Ett program i sju punkter lades fram för att värna
byggandets volym och byggsysselsättningen. Kraven upprepades i motionen
1976/77: 1613. Med undantag för kravet att avskaffa den särskilda
investeringsavgiften beslutades dock inga åtgärder av vare sig den
borgerliga riksdagsmajoriteten eller av regeringen. Detta är beklagligt.
Följden blev att sysselsättningsläget för byggnadsarbetena i landet kom
att allvarligt försämras under år 1977.

I propositionen 1975/76: 211 om samordnad sysselsättningspolitik som
behandlades av utskottet i betänkandet 1976/77: 7 underströks bebyggelseplaneringens
och bostadsförsörjningens betydelse för sysselsättningens
utveckling.

I särskilda motioner rörande bostadsbyggande, investeringsramar för
skolbyggande m. m. har socialdemokraterna ånyo lagt fram förslag till
åtgärder för ökad byggnadsverksamhet och förstärkt sysselsättning.

Denna genomgång av politiska sakområden med stor betydelse för
sysselsättningen är inte heltäckande. Utskottet finner dock att redan
denna redovisning bygger under de krav på en samordnad sysselsättningspolitik
som formulerats i den socialdemokratiska partimotionen om
sysselsättningspolitiken.

Utskottet tvingas konstatera att den borgerliga regeringens sysselsättningspolitik
inte har svarat upp till dessa krav. Därmed har bl. a. behovet
av arbetsmarknadspolitiska insatser ökat utöver vad som behövt
betingas av konjunkturutvecklingen.

Utskottet ställer sig med detta bakom de krav på och förutsättningar
för en samordnad sysselsättningspolitik som formulerats av socialdemokraterna.
Dessa bör riksdagen ge regeringen till känna.

Arbetsmarknadspolitiken utgör en hörnpelare i en samordnad sysselsättningsskapande
politik för full, produktiv och fritt vald sysselsättning.
Detta mål nås inte en gång för alla. Full sysselsättning tryggas
endast genom åtgärder, som ständigt anpassas till situationens krav.

F. n. beräknas ca fem procent av arbetskraften vara sysselsatta i offentliga
arbeten samt arbetsmarknadspolitiskt motiverad utbildning.
Verksamheten leds och genomförs med kompetens och initiativkraft av
arbetsmarknadsverket.

I de tidigare avsnitten har utskottet behandlat konsekvenserna av att
regeringen inte fört en samordnad sysselsättningspolitik. Detta har lett
till att alla tillgängliga arbetsmarknadspolitiska instrument nu får utnyttjas
genom stora insatser av offentliga budgetmedel. Den nu upp -

AU 1977/78: 21

56

komna situationen har gjort att arbetsmarknadspolitiken måste i allt
väsentligt koncentreras till insatser för att så långt möjligt trygga arbetena
för de redan sysselsatta och hålla tillbaka den öppna arbetslösheten.
Åtgärder för att förmedla nya varaktiga arbeten får stå tillbaka
eller är verkningslösa till följd av bristen på lediga platser. Utrymmet
för särskilda insatser till förmån för de svagaste på arbetsmarknaden
har starkt begränsats. Politiken har fått en defensiv inriktning, där
målet begränsats till att hjälpligt överbrygga konsekvenserna för den
enskilde av en sviktande arbetsmarknad. Detta är i och för sig en angelägen
arbetsmarknadspolitisk uppgift. Men de arbetsmarknadspolitiska
ambitionerna måste sträcka sig längre.

Med den tidigare genomgången av de grundläggande förutsättningarna
för en samordnad sysselsättningsskapande politik har utskottet velat
uppmärksamma det samband som föreligger mellan å ena sidan regeringens
agerande inom skilda politiska verksamhetsområden och å den
andra sidan de arbetsmarknadsproblem som vuxit sig allt starkare.

Med denna genomgång har utskottet vidare berört socialdemokraternas
samlade politik för sysselsättning och utveckling som den nu föreläggs
riksdagen i ett stort antal motioner. Ett genomförande av dessa
förslag skulle verksamt bidra till att återupprätta den svenska ekonomins
inre och yttre balans samt återskapa framtidstron i vårt samhälle.
Genom de direkta sysselsättningsskapande effekter som därmed skulle
uppnås skulle också arbetsmarknadspolitiken kunna avlastas sina nuvarande
defensiva uppgifter. Den skulle åter kunna inriktas mot offensiva
insatser för att förmedla de arbetstillfällen som den av socialdemokraterna
förordade politiken skapar till personer som nu är arbetslösa,
går i beredskapsarbete, företagsutbildning eller sysselsätts genom andra
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utskottet vill i detta sammanhang
peka på de förslag som arbetsmarknadsverkets styrelse framfört i skrivelse
till regeringen den 20 januari 1978. Verket finner det motiverat att
nuvarande insatser som syftat till att i avvaktan på konjunkturuppgången
bibehålla arbetskraften inom företagen avlöses av åtgärder för att
stärka de expansiva företagens personalefterfrågan.

Den enligt utskottet viktigaste sysselsättningspolitiska åtgärden är nu
att bringa den borgerliga stagnationspolitiken att upphöra. Med de socialdemokratiska
förslagen inleds en politik som leder mot fullt utnyttjande
av vår produktionskapacitet. För att på kort sikt öka arbetskraftsefterfrågan
samtidigt som vi långsiktigt förstärker vår produktionskapacitet
och våra sysselsättningsmöjligheter stimuleras kapitalbildningen på
bred front. Den kraftfulla investeringssatsning som föreslagits och som
omfattar industriinvesteringar, bostadsbyggande, investeringar i statligt
företag samt kraftiga påslag på de statliga investeringarna skulle leda
till en betydande ökning av antalet nya varaktiga arbeten. Det är utskottets
mening att därmed en god grund skulle läggas för att med stöd -

AU 1977/78: 21

57

former som förordats av arbetsmarknadsverkets styrelse nya arbeten
skulle kunna erbjudas dem som i dag är arbetslösa eller sysselsatta genom
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Mot denna bakgrund föreslår utskottet att riksdagen godkänner de
allmänna riktlinjer för en offensiv arbetsmarknadspolitik som förordats
i den socialdemokratiska motionen.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande sysselsättningspolitikens inriktning att riksdagen
med bifall till motionen 1977/78: 893, yrkandena 1 och 2, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Lagstiftning om samhäUskontroll vid nedläggning av företag (mom. 2)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar ”Vid förra”
och slutar ”därför motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

På förslag av utskottets borgerliga majoritet avslog riksdagen det
lagstiftningsyrkande som framställdes förra året. Som skäl angav utskottet
bl. a. att nuvarande kanaler för information var tillräckliga och
att sysselsättnings- och strukturproblemen borde ”angripas med andra
och konstruktivare metoder”.

Med anledning av vad den borgerliga majoriteten anförde har i den
socialdemokratiska motionen 893 gjorts en genomgång punkt för punkt
av de regler, grundade antingen på lag eller frivilliga överenskommelser,
som ger samhället och de anställdas organisationer möjlighet att få
information om planerade driftinskränkningar och ta upp förhandlingar
härom. Denna genomgång ger vid handen att det på olika vägar har
byggts upp ett i och för sig väl förgrenat informationssystem. Men
detta system är inte heltäckande och informationen når olika adressater.
Som motionärerna påpekar är det en avgörande brist att regeringen
i dag saknar en i lag grundad möjlighet att ingripa vid driftinskränkningar
och företagsnedläggningar av mer allvarlig art. Regeringen
är helt beroende av företagens intresse och goda vilja att förhandlingsvägen
nå en lösning som innebär att omställningen kan ske i socialt
acceptabla former. Det nuvarande informationssystemet måste kompletteras
med regler som skapar möjligheter för regeringen att aktivt ingripa
och sätta press på företagen. Utskottet delar alltså motionärernas uppfattning
om behovet av lagstiftning.

Utskottet vill i likhet med motionärerna understryka att situationer
som leder till sysselsättningsminskning inte kan undvikas. Ett dynamiskt
näringsliv förutsätter förändringar. Olönsamma företag måste läggas
ned och nya arbetstillfällen måste skapas i lönsamma branscher. Rationaliseringar
är en självklar förutsättning för att företagen skall behålla

5 Riksdagen 1977/78.18 sami. Nr 21

AU 1977/78: 21

58

sin konkurrenskraft. Det skall också erkännas att en strukturrationalisering
kan medföra att en bransch stärks samtidigt som enstaka företag
slås ut. Avsikten med motionärernas förslag är sålunda inte att konservera
nuvarande sysselsättningsstruktur, något som regeringens hittillsvarande
politik i alltför hög grad varit inriktad på.

Det finns emellertid situationer där samhället och i sista hand regeringen
måste ha möjligheter att kunna inskrida. Detta har exemplifierats
i motionen: ett företag köper upp ett konkurrentföretag för att lägga
ned det, en i och för sig lönsam tillverkning av en produkt läggs ned
och ersätts med import från ett lågprisland eller en verksamhet flyttas
inom landet eller utomlands med svåra följdverkningar inte bara för
de anställda utan även för den ort där verksamheten bedrivs. I sådana
och likartade fall måste regeringen ha möjlighet att inte bara ta upp
förhandlingar utan även föreskriva villkor om avvecklingen. Företaget
bör även kunna åläggas att fortsätta driften under en längre tid. Detta
kan dock bli aktuellt enbart i rena undantagsfall.

Enligt utskottets mening bör regeringen skyndsamt utarbeta och lägga
fram förslag till lag om samhällskontroll vid nedläggning av företag
av det slag som ovan skisserats och som närmare preciserats i motionen
893. Vad utskottet anfört med anledning av motionen bör regeringen
underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande lagstiftning om samhällskontroll vid nedläggning av
företag att riksdagen med bifall till motionen 1977/78: 893,
yrkandet 19, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

3. Personalförstärkning till arbetsmarknadsverket (mom. 7)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar ”Sorn
framgår” och på s. 17 slutar ”nästföljande punkt” bort ha följande lydelse: Under

den första delen av 1970-talet har under socialdemokraternas
ledning arbetsförmedlingen och dess verksamhet förnyats på ett genomgripande
sätt. Förnyelsen har tagit sig uttryck i en i och för sig kraftig
personalökning, i nya organisatoriska former och i införandet av nya
tekniska hjälpmedel. Samtidigt har kraven successivt ökat på förmedlingen.
Nya arbetsmarknadspolitiska medel har tillkommit och insatserna
för utsatta grupper har successivt ökat.

I det läge som nu råder med en allt kärvare arbetsmarknad ställs
arbetsförmedlingen inför alltmer arbetskrävande uppgifter. Större insatser
måste göras i enskilda förmedlingsärenden och kravet på kontakter
med arbetsgivarna ökar i motsvarande mån. Det är särskilt ange -

AU 1977/78: 21

59

läget att förmedlingen tillförs de resurser som fordras för att effektivt
kunna förmedla de lediga platser som finns även i ett svagt arbetsmarknadsläge.

Mot denna bakgrund är propositionens förslag till personalförstärkning
alltför snävt. Det kan också med fog ifrågasättas om förslaget ger
det påstådda nettotillskottet av nya tjänster. Under alla förhållanden är
det enligt utskottets bedömning nödvändigt att tillföra arbetsmarknadsverket
ytterligare personal. En utökning med 225 tjänster som föreslås
i motionen är synnerligen välmotiverad. Denna personalförstärkning är
också behövlig för att genomföra den omläggning till en offensivt inriktad
arbetsmarknadspolitik som socialdemokraterna anser nödvändig.
Betydelsefulla inslag i en sådan politik är vidgad verksamhet med allmän
platsanmälan till arbetsförmedlingen, intensifierade insatser för
kvinnor och arbetslösa ungdomar samt kraftfullare satsning på anpassningsgruppemas
arbete för handikappade och äldre. Behovet av att utveckla
dessa aktiviteter kommer att behandlas i senare sammanhang.

Den personalförstärkning utskottet förordat kan beräknas dra en
ytterligare kostnad av 19,8 milj. kr. Utskottet återkommer till frågan
om medelsanvisningen under nästföljande punkt. I övrigt har utskottet
inte någon erinran mot propositionens beräkning av förvaltningskostnaderna.

Ovan redovisade ställningstagande innebär att utskottet biträder det
aktuella yrkandet i motionen 893. Regeringen bör underrättas om vad
utskottet anfört med anledning av motionen.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande personalförstärkning till arbetsmarknadsverket att
riksdagen med anledning av budgetpropositionens förslag samt
med bifall till motionen 1977/78: 893, yrkandet 4, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Vidgade försök med allmän platsanmälan (mom. 8)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar ”Vad
först” och på s. 19 slutar ”socialdemokratiska motionen” bort ha följande
lydelse:

Med hänsyn till de positiva erfarenheterna av den inledda verksamheten
med allmän platsförmedling är det förvånande att regeringen har
en så restriktiv inställning till utbyggnad av verksamheten. Det är särskilt
angeläget att arbetsförmedlingen i ett läge med en vikande arbetsmarknad
tar vara på den efterfrågan på arbetskraft som finns. Förmedlingens
möjligheter är i hög grad beroende av en obligatorisk anmälan
av lediga platser med därtill kopplad automatisk databehandling. Utskottet
ställer sig därför bakom förslaget i motionen 893 om att verk -

AU 1977/78: 21

60

samheten med allmän platsanmälan skall vidgas att omfatta ytterligare
tio län.

Regeringen har meddelat att verksamheten skall införas i fyra av de
av socialdemokraterna föreslagna länen fr. o. m. den 1 mars. Enligt
utskottets mening bör denna utbyggnad kompletteras med Hallands och
Skaraborgs län redan våren 1978 och med ytterligare fyra län efter
budgetårsskiftet.

Utskottets ställningstagande innebär att yrkandet i motionen 1654 om
temporärt inställande av all fortsatt utbyggnad av verksamheten samtidigt
avstyrks. De krav om utvärdering som ställs i motionen är f. ö.
redan tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande vidgade försök med allmän platsanmälan att riksdagen
med anledning av budgetpropositionens förslag och
motionen 1977/78: 893, yrkandet 6, samt med avslag på motionen
1977/78:1654 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

5. Medelsanvisning under anslaget Arbetsmarknadsservice (mom. 12)

under förutsättning av bifall till reservationen 3
De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar ”Det sammanlagda”
och slutar ”i propositionen” bort ha följande lydelse:
Utskottet har tillstyrkt socialdemokraternas förslag att arbetsmarknadsverket
skall tillföras ytterligare 225 tjänster. Det medför en kostnadsökning
med 19,8 milj. kr. Med hänvisning till detta ställningstagande
och då propositionens medelsberäkning i övrigt kan godtas bör
anslaget föras upp med (768 980 000 + 18 900 000) 787 880 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. att riksdagen med bifall till motionen 1977/78: 893, yrkandet
5, och med anledning av budgetpropositionens förslag till Arbetsmarknadsservice
för budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag
av 787 880 000 kr.

6. Jämställdhet i arbetslivet, m. m. (mom. 14—17)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar ”Ett liknande”
och slutar ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

AU 1977/78: 21

61

Utskottet delar uppfattningen i den socialdemokratiska partimotionen
att konstruktionen av jämställdhetsbidraget bör förenklas och att bidragsbeloppet
samtidigt bör höjas till 16 kr. per timme för att få effekt
i nuvarande arbetsmarknadsläge. Motionen tillstyrks sålunda i aktuella
delar.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar ”Könskvoteringen
inom” och på s. 27 slutar ”någon åtgärd” bort ha följande
lydelse:

Som konstateras i motionen 893 leder de uppnådda resultaten av
könskvotering i den regionalpolitiska stödverksamheten till att man nu
bör gå vidare och undersöka om liknande system kan införas i anslutning
till andra former av statligt stöd till företag. Därvid bör prövas
möjligheterna till någon form av kvotering dels vid nyrekrytering, dels
vid personalutbildningen inom företagen. Till utvecklande härav vill utskottet
anföra följande.

Könskvoteringen inom det regionalpolitiskt motiverade stödet underlättas
av att den därvid kommer att tillämpas vid nyrekrytering av personal.
Också inom arbetsmarknadspolitiken finns en rad stödformer som
syftar till att främja nyanställning av personal. Det bör prövas om kvoteringsregler
kan användas även i dessa sammanhang. Vid de överväganden
som utskottet förordat bör man gå vidare och pröva möjligheterna
till kvoteringsregler också inom de olika former av stöd till
etablering och utvidgning av företag som utvecklats inom näringspolitiken.

Jämställdhetsaspektema måste på ett helt annat sätt än hittills få
slå igenom i den personalutbildning som bedrivs inom företagen. Det
är givetvis tillfredsställande att detta — efter påstötningar från socialdemokratiskt
håll — uppmärksammats i de föreskrifter som utfärdats
om den arbetsmarknadsutbildning i företag som bedrivs med stöd av
den s. k. 25-kronan. Den övervägande delen av personalutbildningen
inom företagen sker dock utan statligt stöd. Att den utbildningen har
allvarliga brister från jämställdhetssynpunkt har visats av utredningen
om företagsutbildning i dess nyligen avgivna betänkande. Möjligheter
att styra denna utbildning i önskad riktning — förutom genom inflytande
av de fackliga organisationerna — kan öppna sig om man inför
ett system med utbildningsfonder. Utskottet återkommer i det följande
till fondfrågan.

Vad utskottet anfört med anledning av det aktuella yrkandet i motionen
893 bör regeringen underrättas om.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar ”Den av”
och slutar ”inte påkallat” bort ha följande lydelse:

Äldre arbetssökande är klart underrepresenterade inom arbetsmarknadsutbildningen.
Detsamma gäller om medelålders kvinnor. Gjorda
försök att med särskilda åtgärder nå ut till dessa grupper har gett lo -

AU 1977/78: 21

62

vande resultat. Man bör därför gå vidare med vidgade försök av det
slag som skisseras i motionen 893. Regeringen bör underrättas härom.

dels att den del av utskottet yttrande på s. 27 som börjar ”Utskottet
konstaterar” och slutar ”avstyrks motionsyrkandet” bort ha följande
lydelse:

Som påpekas i motionen 893 finns möjlighet att köpa utbildningsresurser
från AMU-centra. Denna möjlighet är dock alltför begränsad.
Det är t. ex. angeläget att kunna utnyttja annan form av utbildning för
personal i serviceföretag på mindre orter och i glesbygd med långa avstånd
till närmaste AMU-center. Motionsuppslaget bör därför komma
till utförande i praktiska försök. Regeringen bör underrättas om vad
utskottet anfört med anledning av motionen i förevarande del.

dels att utskottets hemställan under 14—17 bort ha följande lydelse:

14. beträffande jämställdhetsbidraget m. m. att riksdagen med bifall
till motionen 1977/78: 893, yrkandena 13 och 14, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. beträffande vidgade försök med könskvotering i samband med
statligt stöd till företag att riksdagen med bifall till motionen
1977/78: 893, yrkandet 15, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

16. beträffande vidgade försök med utbildning för äldre arbetssökande
m. m. att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:
893, yrkandet 16, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

17. beträffande utbildning av anställda i privata serviceföretag att
riksdagen med bifall till motionen 1977/78: 893, yrkandet 17,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Utredning om utbildningsfonder (mom. 18)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar ”Ett liknande”
och på s. 28 slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

I den av den socialdemokratiska regeringen framlagda propositionen
1975/76:211 förutskickades att frågan om utbildningsfonder skulle utredas
vidare i anslutning till den kartläggning av företagens internutbildning
som bedrivits av utredningen om företagsutbildning. Denna utredning
har slutfört sitt uppdrag. Till fullföljande av de ursprungliga
intentionerna är det angeläget att fondfrågan snarast tas upp till prövning
i utredningssammanhang. Regeringen bör underrättas härom.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande utredning om utbildningsfonder att riksdagen med
bifall till motionen 1977/78: 893, yrkandet 18, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1977/78: 21

63

8. Barntillsyn i samband med arbetsmarknadsutbildning (mom. 23)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar ”Ett motionsyrkande”
och slutar ”därför motionsyrkandet” bort ha följande
lydelse:

Utskottet tillstyrker motionen 813. Försöksverksamheten med barntillsyn
i samband med arbetsmarknadsutbildning bör i enlighet med
motionen utvidgas att även gälla de fall då föräldern eller föräldrarna
får sin utbildning inom den egna kommunen men under utbildningstiden
måste bo utanför hemorten. Detta är en rättvisefråga för dem
som är hemmahörande i till ytvidden stora kommuner med långa avstånd
till tätorten. De föreskrifter som meddelats om försöksverksamheten
bör ändras i enlighet med det sagda. Vad utskottet anfört bör
regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande barntillsyn i samband med arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen med bifall till motionen 1911/78: 813 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Skyndsamt förslag från regeringen rörande de handikappades ställning
på arbetsmarknaden (mom. 45)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar ”Utskottet
kan” och på s. 39 slutar ”avstyrks motionsyrkandet” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas oro när det gäller de handikappades
ställning på arbetsmarknaden. Som motionärerna påpekar har exempelvis
utbyggnaden av den skyddade verksamheten nu avstannat. En sådan
utveckling får allvarliga konsekvenser särskilt i rådande arbetsmarknadsläge.

En orsak till den rådande avvaktande hållningen från huvudmännens
sida när det gäller utbyggnad och planering av verksamheter för de
handikappade får anses vara det faktum att regeringens proposition rörande
den framtida organisationen för skyddat arbete och yrkesinriktad
rehabilitering m. m. kom att föreläggas riksdagen först efter betydande
förseningar.

Det gäller nu, som också framhålls i motionen, att söka återta den
tid som förlorats. En lämplig början bör därvid vara att sysselsättningsutredningens
delbetänkande Arbete åt handikappade och det under förra
året framlagda förslaget om näringshjälp blir föremål för en snabb behandling
av regeringen och att förslag skyndsamt och med förtur föreläggs
riksdagen.

AU 1977/78: 21

64

Vad utskottet anfört med anledning av motionen 893 i denna del bör
regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:

45. beträffande skyndsamt förslag från regeringen rörande de handikappades
ställning på arbetsmarknaden att riksdagen med
bifall till motionen 1977/78: 893, yrkandet 10, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Höjning av bidraget för drift av enhet för arbetsprövning/arbetsträning
(mom. 48)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar ”Utskottet
vill” och slutar ”propositionens medelsberäkning” bort ha följande lydelse: Utskottet

anser i likhet med motionärerna att de nuvarande huvudmännen
för verksamheten inte ensamma skall behöva bära de betydande
kostnadsstegringar som man måste räkna med innan den nya organisationen
genomförs. Detta synes desto mer befogat som det statliga övertagandet
kommer till stånd senare än beräknat på grund av att propositionen
rörande skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilitering m. m. till
följd av den borgerliga regeringens handläggning blev försenad i förhållande
till de ursprungliga planerna.

Utskottet tillstyrker följaktligen den i motionen föreslagna höjningen
av statsbidraget med 1 000 kr. per plats och 1 200 timmar. Regeringen
bör underrättas härom.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande höjning av bidraget för drift av enhet för arbetsprövning/arbetsträning
att riksdagen med bifall till motionen
1977/78: 893, yrkandet 7, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

11. Höjning av bidraget till utbildning av handikappade i företag
(morn. 49)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar ”Utskottet
behandlade” och slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till de handikappades allt svårare problem att erhålla
arbete är det enligt utskottets uppfattning nödvändigt att stimulera till

AU 1977/78: 21

65

ökade utbildningsinsatser för att på det viset underlätta sysselsättningen
för denna kategori. I likhet med motionärerna anser därför utskottet att
bidraget för utbildning av arbetshandikappade i företag bör höjas till 16
kr. per utbildningstimme. Möjligheten att i enstaka fall ge förstärkt
bidrag ändrar enligt utskottets mening inte behovet av en högre nivå för
det bidrag som normalt skall utgå. Även sysselsättningsutredningen har
i sitt delbetänkande Arbete åt handikappade f. ö. föreslagit en förstärkning
av det generella bidraget för detta slag av utbildning.

Vad utskottet anfört med anledning av motionen 893 i denna del bör
regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:

49. beträffande höjning av bidraget till utbildning av handikappade
i företag att riksdagen med bifall till motionen 1977/78: 893,
yrkandet 11, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

12. Höjning av driftbidraget till skyddade verkstäder (mom. 52)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar ”Riksdagen
avslog” och på s. 44 slutar ”av verksamheten” bort ha följande
lydelse:

Det har tidigare påpekats att regeringens proposition rörande den
framtida organisationen för skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilitering
m. m. förelädes riksdagen betydligt senare än planerat. Detta
har fått negativa konsekvenser för verksamhetens fortsatta bedrivande.
Åtskilliga huvudmän har redan i dag betydande åtaganden när det
gäller den skyddade verksamheten. Utskottet vill i sammanhanget
erinra om att AMS i sin petita påtalat att det finns stor risk för att
erforderliga nyetableringar och ombyggnation av gamla verkstäder med
undermålig arbetsmiljö inte kommer till stånd såvida inte organisationsutredningens
förslag leder till någon åtgärd under nästa budgetår
eller att väsentliga förbättringar av bidragsreglerna genomförs.

Mot den angivna bakgrunden och då man måste räkna med att den
nya organisationen kommer att träda i kraft tidigast från den 1 januari
1980 anser utskottet att bidraget bör höjas med 1 000 kr. per plats
och 1 200 timmar i enlighet med motionärernas förslag. Regeringen
bör underrättas härom.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande höjning av driftbidraget till skyddade verkstäder
att riksdagen med bifall till motionen 1977/78: 893, yrkandet
8, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

AU 1977/78: 21

66

13. Lokalisering till Karlstad av den centrala stiftelsen inom den skyd*
dadé verksamheten (mom. 53)

av Allan Gustafsson (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 sorn börjar ”Utskottet
(AU 1977/78: 16) uttalade” och slutar ”avstyrks därför” bort ha följande
lydelse:

Vid prövning av de i motionerna föreslagna lokaliseringsorterna för
den centrala stiftelsen har utskottet funnit starka skäl som talar för
att organisationskommittén särskilt överväger Karlstad. Som framgår
av motionen 1323 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson m. fl.
(fp, c, m) har nämligen Karlstad stora fördelar som lokaliseringsort
för den berörda verksamheten. Vad utskottet anfört med anledning av
motionen 1323 bör regeringen underrättas om.

Övriga motioner med förslag till lokaliseringsort för den skyddade
verksamheten bör följaktligen inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:

53. beträffande lokalisering till Karlstad av den centrala stiftelsen
inom den skyddade verksamheten att riksdagen med anledning
av motionen 1977/78: 1323 ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

14. Medelsberäkningen under anslaget Särskilda åtgärder för arbetsanpassning
(mom. 58)

under förutsättning av bifall till reservationerna 9 och 11.

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar ”Det totala”
och slutar ”betänkandet avstyrkt” bort ha följande lydelse:

Utskottet, som i det föregående tillstyrkt de i motionen framställda
yrkandena om höjning av statsbidraget för drift av enhet för arbetsprövning/arbetsträning
resp. till skyddade verkstäder, tillstyrker därför
den i motionen begärda uppräkningen av anslaget med 19 milj. kr.
I övrigt godtas propositionens beräkning av anslagsbehovet. Anslaget
bör alltså föras upp med 1 600 500 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse:

58. att riksdagen med anledning av budgetpropositionens förslag
samt med bifall till motionen 1977/78: 893, yrkandet 9, till
Särskilda åtgärder för arbetsanpassning för budgetåret 1978/79
anvisar ett reservationsanslag av 1 600 500 000 kr.

AU 1977/78: 21

67

15. Bidrag till arbetarskyddsfonden (morn. 59)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar ”Utskottet
behandlade” och slutar ”föreslaget belopp” bort ha följande lydelse:

Finansieringsförslaget i propositionen 1975/76: 182 byggde på tanken
att kostnaderna för information, utbildning och forskning sammanhängande
med arbetsrättsreformen skall bäras av produktionen. Utskottet
ansluter sig till denna uppfattning från principiella utgångspunkter.
Såsom yrkas i motionen 827 bör finansieringen av utbildning
och övriga åtgärder läggas om och från den 1 juli 1978 ske i den
ordning som förutsattes i propositionen 182, dvs. genom höjning av
arbetarskyddsavgiften från 0,10 till 0,17 procent. Genom den höjda
avgiften kan uppskattningsvis ca 140 milj. kr. bli disponibla för de
aktuella aktiviteterna. Anslaget Bidrag till arbetarskyddsfonden kan
följaktligen försvinna nästa budgetår.

Lagen om arbetarskyddsavgift bör ändras i enlighet med det sagda.
Utskottet lägger i det följande fram lagförslag härom.

Utskottet delar även motionärernas uppfattning att bidraget till
arbetsgivarorganisationerna för att täcka kostnader för information
och utbildning bör upphöra i och med utgången av innevarande budgetår.
Det finns flera skäl som talar för detta. Bl. a. kan nämnas att
man på arbetsgivarsidan inte tillnärmelsevis har den omsättning på
förtroendevalda som man har på arbetstagarsidan. Dessutom måste
det vara naturligt att företagen räknar med utgifter för utbildning av
arbetsgivarföreträdare som en del av företagets allmänna kostnader
och att produktionen sålunda får bära kostnaderna direkt. Om förslaget
realiseras bör de medel som frigörs användas för arbetstagarnas
informations- och utbildningsverksamhet samt för forskningen på arbetslivets
område.

Vad utskottet anfört med anledning av motionen 827 bör regeringen
underrättas om.

Med hänsyn till ovan gjort ställningstagande i finansieringsfrågan
avstyrker utskottet den föreslagna medelsanvisningen.

dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:

59. att riksdagen med bifall till motionen 1977/78: 827, yrkandena
2—4,

dels antar följande lagförslag:

AU 1977/78: 21

68

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 282) om arbetarskyddsavgift

Härigenom föreskrives att 1, 3 och 4 §§ lagen (1971: 282) om arbetarskyddsavgift
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Arbetsgivaravgift som bidrag till
arbetarskydd (arbetarskyddsavgift)
erläggs enligt denna lag.

Föreslagen lydelse

1 §

Arbetsgivaravgift som bidrag till
arbetarskydd samt till forskning,
utveckling, utbildning och upplysning
beträffande arbetslivs- och
inflytandefrågor (arbetarskyddsavgift)
erläggs enligt denna lag.

3

Arbetsgivare erlägger årligen arbetarskyddsavgift
med belopp som
motsvarar en tiondels procent av
vad arbetsgivaren under året utgivit
som lön i pengar eller naturaförmåner
i form av kost eller
bostad.

Arbetsgivare erlägger årligen arbetarskyddsavgift
med belopp som
motsvarar sjutton hundradels procent
av vad arbetsgivaren under
året utgivit som lön i pengar eller
naturaförmåner i form av kost eller
bostad.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars
lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna
beräkning från arbetstagare som icke är obligatoriskt försäkrad enligt
lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet
för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962: 381) om
allmän försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare
utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet
i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

4 §2

Av arbetarskyddsavgiften skall
en fjärdedel utgöra bidrag till
statsverkets kostnader för arbetarskyddsstyrelsens
och yrkesinspektionens
verksamhet och tre fjärdedelar
bidrag till kostnader i övrigt
för forskning och utveckling samt
utbildning och upplysning beträffande
arbetarskydd ävensom till
kostnader för skyddsarbete som
utföres av skyddsombud som utsetts
enligt 40 § tredje stycket arbetarskyddslagen
(1949:1). Den
sistnämnda delen skall föras till

1 Senaste lydelse 1975: 321.

2 Senaste lydelse 1974: 796.

Av arbetarskyddsavgiften skall
femton procent utgöra bidrag till
statsverkets kostnader för arbetarskyddsstyrelsens
och yrkesinspektionens
verksamhet.

Återstoden skall utgöra bidrag
till

1. kostnader i övrigt för forskning
och utveckling samt utbildning
och upplysning beträffande
arbetarskydd,

2. kostnader för forskning och
utveckling samt utbildning och
upplysning beträffande medbe -

AU 1977/78: 21

69

Föreslagen lydelse
stämmande i arbetslivet och ar<
betslivsfrågor i övrigt,

3. kostnader för skyddsarbete
som utföres av skyddsombud som
har utsetts enligt 40 § tredje stycket
arbetarskyddslagen (1949:1),

4. kostnader för utbildning av
styrelserepresentanter för de anställda.

Den del av arbetarskyddsavgiften
som avses i andra stycket skall
föras till en fond, benämnd arbetarskydds
fonden. Fonden förvaltas
enligt grunder som regeringen
fastställer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om avgift för tid före
ikraftträdandet.

dels avslår propositionen 1977/78: 100 bil. 15 i vad avser anslaget
C 6 Bidrag till arbetarskyddsfonden,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört i fråga om upphörande av stödet till arbetsgivarorganisationer.

Särskilda yttranden

av Alf Wennerfors (m) och Filip Fridolfsson (m) som anför:

1. Förvärvsarbete för pensionärer (moni. 4)

Det är utomordentligt betydelsefullt att de äldre även efter pensioneringen
får möjlighet till förvärvsarbete i den form och omfattning som
passar dem. Detta är ett problem som ännu inte fått en tillfredsställande
lösning. I motionerna 1659 och 1695 har framförts en rad konkreta
uppslag. Vi ser dem som mycket värdefulla och utgår därför från att de
aktualiseras inom sysselsättningsutredningen under arbetet på utredningens
slutbetänkande.

2. Vidgade försök med könskvotering i samband med statligt stöd till
företag (mom. 15)

I anslutning till motionskravet om vidgad användning av könskvotering
som villkor för statliga stödinsatser vill vi deklarera att vi ser det
som angeläget att främja strävandena mot jämställdhet i arbetslivet och

Nuvarande lydelse
en fond, benämnd arbetarskyddsfonden,
som förvaltas enligt grunder
som regeringen fastställer.

AU 1977/78: 21

70

att det är nödvändigt med konkreta åtgärder av skilda slag för att dessa
strävanden skall nå effekt. Enligt vår uppfattning är emellertid könskvotering
en tveksam väg att gå. Principiella skäl talar mot den metoden.

AU 1977/78: 21

71

Innehållsförteckning

Inledning 1

Motionerna 1

Utskottet 7

Arbetsmarknadspolitikens inriktning m. m 7

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader m. m 15

Arbetsmarknadsservice 17

Bidrag till arbetsmarknadsutbildning 22

Sysselsättningsskapande åtgärder 30

Beredskapsarbeten 31

Industribeställningar 33

Detaljplaneringsbidrag 34

Medelsberäkning m. m 34

Stöd till lageruppbyggnad 34

Totalförsvarsverksamhet 35

Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning 35

Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning 36

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning 36

Allmänt 37

Rehabiliterings- och stödåtgärder för svårplacerade 40

Sysselsättningsskapande åtgärder för svårplacerade 41

Medelsberäkningen 44

Bidrag till arbetarskyddsfonden 45

Utskottets hemställan 46

Reservationer 51

samtliga anförda av socialdemokraterna utom nr 13 som anförts
av Allan Gustavsson (c)

1. Sysselsättningspolitikens inriktning 51

2. Lagstiftning om samhällskontroll vid nedläggning av företag 57

3. Personalförstärkning till arbetsmarknadsverket 58

4. Vidgade försök med allmän platsanmälan 59

5. Medelsanvisning under anslaget Arbetsmarknadsservice .. 60

6. Jämställdhet i arbetslivet, m. m 60

7. Utredning om utbildningsfonder 62

8. Barntillsyn i samband med arbetsmarknadsutbildning 63

9. Skyndsamt förslag från regeringen rörande de handikappades
ställning på arbetsmarknaden 63

10. Höjning av bidraget för drift av enhet för arbetsprövning/
arbetsträning 64

11. Höjning av bidraget till utbildning av handikappade i företag 64

12. Höjning av driftbidraget till skyddade verkstäder 65

13. Lokalisering till Karlstad av den centrala stiftelsen inom den
skyddade verksamheten 66

14. Medelsberäkningen under anslaget Särskilda åtgärder för arbetsanpassning
66

15. Bidrag till arbetarskyddsfonden 67

Särskilda yttranden 69

båda avgivna av Alf Wennerfors (m) och Filip Fridolfsson (m)

1. Förvärvsarbete för pensionärer 69

2. Vidgade försök med könskvotering i samband med statligt
stöd till företag 69

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 7800S8