AU 1977/78:11

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1977/78:11

med anledning av motion om minoritetsorganisationers ställning
enligt vissa arbetsrättsliga lagar

Motionen

I motionen 1976/77:1269 av Karl Hallgren m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
beslutar uttala som sin mening att de i motionen berörda arbetsmarknadslagarna
ändras så att icke avtalsslutande facklig organisation som företräder
minst en femtedel av de anställda kan utnyttja lagarna i samma omfattning
som de kollektivavtalsslutande fackliga organisationerna.

I motionen anförs att nyare arbetsrättslig lagstiftning konstruerats på ett
sådant sätt att det endast är kollektivavtalsbundna organisationer som kan
utnyttja lagarnas skydds- och förmånsbestämmelser. Detta gäller även om
icke avtalsslutande organisation organiserar merparten av de anställda på en
arbetsplats. Motionärerna kräver ändring i förtroendemannalagen, studieledighetslagen,
medbestämmandelagen och arbetarskyddslagen så att icke
kollektivavtalsbärande organisation som företräder minst 20 96 av de
anställda får samma ställning som organisation vilken slutit kollektivavtal
med arbetsgivaren.

Frågans tidigare behandling

Minoritetsorganisationers ställning enligt den arbetsrättsliga lagstiftningen
har behandlats åtskilliga gånger under senare år. Beträffande gällande
bestämmelser och tidigare riksdagsbehandling kan hänvisas till exempelvis
InU 1975/76:5 och 45 (s. 39), AU 1976/77:1 och 5 (s.22). Frågan behandlas
också av socialutskottet i dess betänkande om arbetsmiljölagen (SoU 1977/
78:1, s.54).

Utskottet

1 motionen behandlas frågan om vilken ställning enligt den arbetsrättsliga
lagstiftningen en facklig organisation skall ha på en arbetsplats där den inte
har kollektivavtal. Motionärerna anser att de särskilda rättigheter m. m. som
enligt förtroendemannalagen, studieledighetslagen, arbetarskyddslagen och
medbestämmandelagen tillkommer kollektivavtalsslutande organisation
även skall gälla för annan organisation under förutsättning att den har minst
20 96 av de anställda som medlemmar. Riksdagen har i olika sammanhang
avvisat denna ståndpunkt. Då frågan behandlades förra året anförde
arbetsmarknadsutskottet i sitt av riksdagen godkända yttrande 1976/77:5 (s.
22-23):

1 Riksdagen 1977/78. 18 sami. Nr 11

AU 1977/78:11

2

Med anledning av motionsyrkandena vill utskottet slå fast att föreningsoch
förhandlingsrätten i vårt land sedan gammalt har som utgångspunkt att
ingen åtskillnad görs mellan olika fackliga sammanslutningar i fråga om de
grundläggande rättsliga förutsättningarna för fri facklig verksamhet. Förhandlingsrätt
och skydd för föreningsrätten, behörighet att träffa kollektivavtal
och rätt att inom lagstiftningens ram gå till facklig strid är desamma för
alla sammanslutningar på arbetsmarknaden oavsett målsättningar och
storlek. En annan sak är att de olika organisationernas möjligheter att inom
dessa ramar faktiskt göra sig gällande ytterst beror på deras egen kraft. Detta
innebär bl. a. att det är styrkan hos den fackliga organisationen som avgör om
man kan få till stånd ett kollektivavtal med organisationen som part.

Mot den bakgrunden har det inte ansetts vara en otillbörlig behandling av
minoritetsorganisationer när man av såväl principiella som praktiska skäl har
gjort de under senare åren antagna nya arbetsrättsliga lagarna tillämpliga
enbart på arbetstagarorganisationer som genom att teckna kollektivavtal med
arbetsgivaren har tagit ett medansvar för förhållandena på arbetsplatsen.

Ovan angivna grundprinciper för vårt arbetsrättsliga system har på nytt
lagts fast i den i våras antagna lagen om medbestämmanderätt i arbetslivet.
Den förstärkta förhandlingsrätten m. m. enligt den lagen ges i full utsträckning
endast till kollektivavtalsbunden organisation. Minoritetsorganisationernas
intressen och möjligheter att verka har emellertid särskilt beaktats
genom att arbetsgivaren blir skyldig att iaktta primär förhandlingsskyldighet
gentemot minoritetsorganisation när det gäller frågor som särskilt angår
arbets- eller anställningsförhållanden för arbetstagare som tillhör sådan
organisation. En liknande möjlighet för minoritetsorganisation att representera
sina medlemmar finns redan enligt lagen om anställningsskydd. Om det
blir aktuellt att säga upp en arbetstagare på grund av dennes personliga
förhållanden har arbetstagaren rätt att begära överläggningar med arbetsgivaren
innan denne fattar beslut om åtgärden. Ingenting hindrar att arbetstagaren
vid överläggningen låter sig företrädas av ombud från sin egen
organisation.

Utskottet har samma inställning i dag och hemställer därför
att riksdagen avslår motionen 1976/77:1269.

Stockholm den 22 november 1977

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ROLF WIRTÉN

Närvarande: Rolf Wirtén (fp), Bengt Fagerlund (s), Jan-lvan Nilsson (c),
Birger Nilsson (s), Erik Johansson i Simrishamn (s), Filip Fridolfsson (m),
Arne Fransson (c), Bernt Nilsson (s), Elver Jonsson (fp). Margaretha af Ugglas
(m), Rune Johnsson i Mölndal (c), Sune Johansson (s), Anna WohlinAndersson
(c), Karin Flodström (s) och Lars Ulander (s).

GOTAB Slockholm 1977