AU 1977/78:10

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1977/78:10

med anledning av motion om upphävande av lagen om begränsning
av samhällsstöd vid arbetskonflikt

Motionen

I motionen 1976/77:908 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
beslutar

1. att upphäva lagen om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt
den 14 maj 1969 (93),

2. att hos regeringen anhålla att erforderliga ändringar görs i aktuella
förordningar, kungörelse och reglementen som stadgar begränsning av
samhällsstöd vid arbetskonflikt.

Gällande regler

En princip inom svensk arbetsrätt är att samhället vid arbetskonflikt skall
uppträda neutralt i förhållande till parterna. Ett utflöde härav är lagstiftningen
om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt. Enligt denna skall
samhällsstöd inte utgå till arbetsgivare eller arbetstagare som är indragen i
arbetskonflikt.

Under 1920-talet och början av 1930-talet stod reglerna om samhällsstöd
vid arbetskonflikt, de s. k. konfliktdirektiven, i centrum för den politiska
debatten. De regler som skapades i början av 1930-talet avlöstes år 1969 av en
ny lagstiftning. De centrala reglerna återfinns i lagen (1969:93) om begränsning
av samhällsstöd vid arbetskonflikt. I den lagen anges vad som avses med
arbetskonflikt, kretsen arbetstagare och arbetsgivare som omfattas av lagen,
processuella regler m. m. Lagen anger inte vilka typer av samhällsstöd som
avses. Bestämmelser härom återfinns i stället i de olika författningar som
reglerar resp. stödform. F. n. finns bestämmelser härom i lagen om arbetslöshetsförsäkring,
lagen om kontant arbetsmarknadsstöd, arbetsmarknadskungörelsen
(arbetslöshetshjälp, utbildningsbidrag och flyttningsbidrag) och
studiestödslagen.

Lagstiftningen avser med arbetskonflikt strejk eller lockout eller därmed
jämförlig stridsåtgärd. Den som blir indragen i arbetskonflikt genom att
motparten använder stridsåtgärd som är olovlig enligt lag eller kollektivavtal
utestängs inte från samhällsstöd.

Enligt den lagstiftning som antogs år 1969 är det endast de som är
arbetslösa på grund av att de är direkt indragna i arbetskonflikt som stängs av
från möjlighet att få samhällsstöd vid arbetskonflikt till skillnad från tidigare
gällande konfliktdirektiv som innebar att även indirekt arbetslösa - permit -

1 Riksdagen 1977/78. 18 sami. Nr 10

AU 1977/78:10

terade eller på annat sätt friställda - kunde förlora sin rätt till stöd om de hade
ekonomiskt intresse av konfliktens utgång. Den gällande huvudregeln att
endast direkt berörda omfattas av lagstiftningen kompletteras av en särskild
regel för oorganiserade arbetstagare eller arbetstagare som är organiserade
men inte är bundna av kollektivavtal. Sådana arbetstagare på en arbetsplats
där det råder konflikt jämställs med direkt konfliktindragna arbetstagare och
avstängs alltså från samhällsstöd under förutsättning dels att de har i
huvudsak samma arbetsuppgifter som de stridande, dels att de stridande
utgör flertalet arbetstagare med sådana arbetsuppgifter på arbetsplatsen.

Som framgår av vad tidigare anförts är företagare och anställda i princip
jämställda enligt lagstiftningen. Med hänsyn till utformningen av vissa
stödformer - lån och bidrag - har det inte ansetts erforderligt med särskilda
neutralitetsbestämmelser för företagsstöd. I förarbetena till lagen utgår man
från att myndigheter, som beviljar stöd, självmant beaktar neutralitetsaspekten.
Det kan för arbetsgivare som är indragen i arbetskonflikt ge anledning till
att avgörandet i ett stödärende uppskjuts eller att beslutat stöd innehålls.

När det gäller ärenden enligt lagen om begränsning av samhällsstöd vid
arbetskonflikt gäller inte vanliga besvärsregler. I lagen har uppställts en
särskild bestämmelse att beslut av central förvaltningsmyndighet i ett
stödärende skall överklagas till arbetsdomstolen.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid riksdagsbehandlingen av den proposition, 1969:76, som ligger till
grund för gällande regler yrkade representanter för vpk avslag på propositionen
och upphävande av de s. k. konfliktdirektiven. Vid 1974 års riksmöte
återkom vpk i en partimotion till frågan och yrkade att den gällande
lagstiftningen skulle upphävas. Inrikesutskottet avstyrkte i sitt av riksdagen
godkända betänkande (InU 1974:23) motionen och anförde därvid bl. a.:

Enligt utskottets uppfattning medför det orimliga konsekvenser om man -vilket motionsyrkandet innebär - upphäver själva principen att samhället
skall vara neutralt vid arbetskonflikter och inte ekonomiskt stödja någondera
parten. Motionärerna synes f. ö. inte vilja i praktiken acceptera konsekvenserna
av sitt eget förslag, då de i motionen uttalar att det är rimligt ”att
arbetare som är berörda av konflikt utestängs från samhällsstöd då de uppbär
konfliktersättning från sin fackliga organisation”. En sådan inställning borde
leda till att i vart fall grunden för lagstiftningen accepteras. En annan sak är att
reglernas innehåll kan kritiseras om de inte ger uttryck för neutralitetsgrundsatsen.

Motionärerna kritiserar vidare att bestämmelserna gör skillnad mellan
lovliga och olovliga konflikter. Samhällsstöd kan nämligen utgå till den som
är indragen i arbetskonflikt genom stridsåtgärd från motpartens sida, som är
olovlig. Utskottet har svårt att förstå motionärernas ståndpunkt. Så länge
samhället ställer sig avvisande till stridsåtgärder, som är förbjudna enligt lag
eller avtal, är det inte rimligt att en part skall drabbas om olovlig stridsåtgärd

AU 1977/78:10

vidtas av en motpart. Avstängning från samhällsstöd bör alltså inte drabba
den som är indragen i en konflikt genom en från motsidan företagen olovlig
strejk eller lockout.

Slutligen angriper motionärerna bestämmelserna under påstående att det
endast är samhällsstöd till arbetstagare som dras in vid konflikt, medan
motsvarande begränsning inte drabbar arbetsgivare. Inte heller på denna
punkt kan utskottet dela motionärernas uppfattning. Samhällsstöd till
företagare torde till följd av konstruktionen på olika stödformer endast i
undantagsfall förbättra ett företags situation i en konflikt. I förarbetena till
lagstiftningen har dessutom förutsatts att myndigheterna självmant beaktar
neutralitetsaspekten vid företagsstöd. Detta kan medföra uppskov med
beslut i ett stödärende eller innehållande av beslutat stöd. Utskottet har sig
inte bekant något fall där det påståtts att samhällsstöd till företag utgivits på
ett oneutralt sätt.

Utskottet

Den svenska arbetsrätten bygger på grundsatsen att samhället skall vara
neutralt vid konflikter på arbetsmarknaden. Det innebär att stöd t. ex. i form
av arbetslöshetsersättning inte utgår till den som direkt är indragen i
arbetskonflikt.

I motionen yrkas att gällande regler om begränsning av samhällsstöd skall
upphävas. Motionärerna anser att reglerna inte är neutrala utan ensidigt riktar
sig mot de anställda. Som belägg härför åberopas den bestämmelse som säger
att samhällsstöd inte dras in om en motpart vidtagit en olovlig stridsåtgärd.
En sådan regel kan enligt motionärerna endast rikta sig mot arbetstagarna
”eftersom arbetsköparna aldrig behöver tillgripa olagliga eller avtalsstridiga
lockouter”. Det sägs vidare att problemet har skärpts genom att medbestämmandelagen
enligt motionärernas uppfattning innebär att arbetstagarna
lättare än förut kan drabbas av lockout. Motionärerna anmärker också på att i
författningar som reglerar stöd till företagen inte tas in föreskrifter som
hindrar att stöd utgår i samband med arbetskonflikt. Motionärerna gör f. ö.
gällande att det i praktiken inte går att dra in stöd som tilldelats företag.

År 1974 avstyrkte inrikesutskottet en motion med samma syfte som den
förevarande. Utskottet anförde bl. a. att det skulle leda till orimliga konsekvenser
om man upphävde principen om samhällets neutralitet vid arbetskonflikter.
Utskottet avvisade också den kritik som motionärerna riktade
mot lagstiftningen och som upprepas i den nu aktuella motionen. Utskottet
ansåg bl. a. att det inte är rimligt att dra in samhällsstöd till en part som
drabbats av en konflikt som strider mot lag eller avtal. Utskottet påvisade
också att principen om indragning av stöd i samband med konflikt gäller även
för arbetsgivare. I förarbetena till lagen har nämligen förutsatts att myndigheterna
självmant skall beakta neutralitetsaspekten.

De skäl som år 1974 anfördes mot motionärernas förslag gäller alltjämt.
Vad som anförts om medbestämmandelagen föranleder inte annat bedö -

AU 1977/78:10

mande. Rättsläget har inte ändrats på något sätt som ger anledning att
ompröva de gällande reglerna om samhällets neutralitet vid arbetskonflikt.
Utskottet avstyrker alltså motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1976/77:908.

Stockholm den 22 november 1977

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ROLF WIRTÉN

Närvarande: Rolf Wirtén (fp), Bengt Fagerlund (s), Jan-Ivan Nilsson (c),
Birger Nilsson (s), Erik Johansson i Simrishamn (s), Filip Fridolfsson (m),
Arne Fransson (c), Bernt Nilsson (s), Elver Jonsson (fp), Margaretha af Ugglas
(m), Rune Johnsson i Mölndal (c), Sune Johansson (s), Anna WohlinAndersson
(c), Karin Flodström (s) och Lars Ulander (s).

GOTAB 55999 Stockholm 1977