Riksdagens protokoll 1976/77:84

Torsdagen den 10 mars

Kl. 10.00

Förhandlingarna leddes till en början av herr tredje vice talmannen.

§ 1 Minnesord över avliden ledamot av kammaren

Hen TREDJE VICE TALMANNEN:

Vi nåddes i går av budet att ledamoten av kammaren Martin Henmark avlidit.

Jämsides med sin yrkesverksamhet hade Martin Henmark förvärvat en ovanligt mångsidig akademisk utbildning. Hans kunnighet togs i anspråk på många områden. I sin hemort innehade han en mängd förtroendeuppdrag såväl inom det parti han tillhörde som i del kommunala livet. Hans idealitet och varma gudstro förde honom in i betydelsefulla uppgifter inom olika grenar av ideell och religiös verksamhet.

Martin Henmark tillhörde riksdagen sedan år 1971 och var verksam inom justitie-, lag- och civilutskotten och i styrelsen för riksdagsbiblioteket. Hans tappra strävan att även under den långa och svåra sjukdomslid han fick genomgå fullgöra anförtrodda arbetsuppgifter väckte beundran hos oss alla. Vi minns Martin Henmark som en vänlig och god riksdagskamrat och lyser frid över hans minne.

Detta anförande åhördes av kammarens ledamöter stående. § 2 Justerades protokollet för den 2 innevarande månad.

§ 3 Herr tredje vice talmannen meddelade att till kammaren inkommit läkarintyg för fröken Engman, som var sjukskriven under tiden den 10 mars-den 12 april. Erforderlig ledighet beviOades.

Herr iredje vice lalmannen anmälde att herr Gustafsson i Stockholm (s) skulle inträda som ersättare för fröken Engman under hennes ledighet frän riksdagsmannauppdraget.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Minnesord över avliden ledamot av kammaren

Om ny- och ombyggnad av landsarkivets lokaler i Vadstena

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Om ny- och ombyggnad av landsarkivets lokaler i Vadstena

Kungl. Maj;t uppdrog i juni 1974 ät byggnadsstyrelsen att upprätta ett byggnadsprogram för ombyggnad av lokaler i Vadstena slott för landsarkivet samt att underställa detta samt den därmed sammanhängande lokaliseringsfrägan för landsarkivet Kungl. Maj:ts prövning. I beslutet angavs att projekteringen av ombyggnaden skulle ske med utgångspunkt i att landsarkivet skulle beredas lokaler i första hand genom en ombyggnad av de nuvarande arkivlokalerna i Vadslena slott. Dessa lokaler skulle kunna kompletteras med en tillbyggnad, och byggnadsstyrelsen fick i uppdrag att redovisa möjligheterna att utföra denna i form av att slottsvallarna återuppfördes i den omfattning som är nödvändig för landsarkivets behov för tiden fram till 1990-talet. För den resterande delen av vallarna skulle byggnadsstyrelsen redovisa möjligheten att ersätta dessa med miOömässigt godtagbara anordningar.

Detta beslut har föregåtts av en mycket långvarig diskussion av frågan om landsarkivets slutliga lokalisering. Arkivet förlades redan år 1899 till Vadstena slott. Sedan dess har frågan om landsarkivets slutliga lokalisering utretts etl flertal gånger och faktiskt även avförts av riksdagen år 1939. Ändå saknar landsarkivet i Vadstena fortfarande ändamålsenliga lokaler. År 1971 tog länsstyrelsen i Östergötlands län pä nytt upp frågan om en ombyggnad av slottet för landsarkivets behov. Länsstyrelsens förslag remitterades till flera myndigheter, innan Kungl. Maj;t år 1974 tog ställning för en fortsatt lokalisering av landsarkivet till Vadstena slott.

Jag har erfarit att byggnadsstyrelsen under våren kommer att redovisa ärendet för regeringen. Innan en sådan redovisning skett är jag inte beredd att la ställning till när eventuella byggnadsåtgärder kan påbörjas. Jag vill dock understryka att jag är väl medveten om att de lokalproblem som landsarkivet i Vadstena f n. har måste få en relativt snar lösning. Under förutsättning att de åigärder som byggnadsstyrelsen kommer att föreslå kan godtas ur bl. a. antikvarisk synpunkt och byggnadskostnaderna kan hållas på en rimlig nivå är jag beredd att sä långt det är möjligt bidra till att lösningen av frågan om landsarkivets permanenta lokaler i Vadslena slott inte ytteriigare fördröjs.

Fru KARLSSON (c):

Herr talman! Allra först ber jag att få tacka utbildningsministern för svaret på min fråga. För oss i Östergötland och angränsande län som landsarkivet omfattar är det utomordentligt viktigt att dessa lokalproblem blir lösta så snart som möjligt.

Frågorna om Vadstena slott och om landsarkivet i Vadstena har diskuterats under decennier. Under denna utdragna diskussion har värdefulla utrymmen i slottet belamrats av arkivalier samtidigt som landsarkivets behov av större och ändamålsenliga lokaler blivit alltmera akuta. Redan åren 1960-1961 utarbetade professor Ahrbom pä byggnadsstyrelsens uppdrag ett förslag till permanenta lokaler för landsarkivet i Vadstena slott. Förslaget innebar alt vallarna runt slottet skulle äteruppföras i den form de ursprungligen haft. Denna lösning innebär all man förutom att

man löser landsarkivets lokalproblem i allt väsentligt återger sloltsan-läggningen dess ursprungliga proportioner och karaktär. Det föreliggande ombyggnadsförslaget har godkänts av alla remissinstanser. Även riksarkivet accepterar i stort sett förslaget. Riksantikvarieämbetet kräver etl principbeslut om att samtliga vallar skall vara uppförda inom tio är efter del all arbetena påbörjats.

Landsarkivet omfattar, som nämndes i min fråga, ett distrikt som ut-göres av Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län. Arkivet, som omfattar ca 12 000 hyllmeter, inryms f n. provisoriskt i östra delen av Vadstena slott samt i tvä orationella och brandfarliga magasinsdepäer i slottets närhet.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har vid upprepade tillfällen framhållit vikten av att de alltmer akuta lokalproblemen för landsarkivet löses. Det är av både regionalpolitisk och miOömässig betydelse. Det bör också vara av utomordentligt stort intresse för personalen vid landsarkivet att äntligen få miOö- och arbetsvänliga lokaler. Personalen har under ett oacceptabelt långl provisorium fått arbeta under olämpliga lokalförhållanden. Lokalfrågan under byggnadstiden kan pä ett fullt acceptabelt sätt lösas genom ett provisoriskt utnyttjande av lokaler i en invid slottet tillfälligt uppförd byggnad. Alternativt kan frågan lösas genom utnyttjande av lokaler i en återuppförd vall eller i någon befintlig byggnad i Vadstena, som f n. ej utnyttjas för andra ändamål. Det finns således godtagbara lösningar pä den delfrågan.

Min förhoppning är nu, efter del positiva svar som jag tycker att jag har fått, att frågan skall fä en lösning i enlighet med vad som anges i svaret och att herr utbildningsministern kommer att medverka till att ombyggnaden kommer till stånd så snart detta är möjligt.

Jag ber åter att få lacka för svaret på min fråga.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Om ersättningen för resekostnader för elever i gymnasieskolan

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om ersättningen för resekostnader för elever i gymnasieskolan

Herr utbildningsministern WIKSTRÖM erhöll ordet för att besvara fru Flodsiröms (s) den 2% februari anmälda fråga, 1976/77:276, och anförde:

Herr talman! Fru Flodström har frågat mig om jag avser all ta initiativ som syftar lill en skyndsam ändring av bestämmelserna om täckning av de faktiska resekostnaderna för elever i gymnasieskolan.

Centrala studieslödsnämnden (CSN) fick 1972 i uppdrag av Kungl. Maj;t att se över bestämmelserna om resetillägg enligt sludiehjälpsreg-lemeniet.

CSN fann i sin översyn att problemet med resekostnader under juni och augusti var relativt marginellt. Flertalet gymnasieelever har termins-kort, och enligt CSN:s utredning gäller terminskortet undantagslöst hela

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Om ersättningen för resekostnader för elever i gymnasieskolan

terminen, dvs. även för skoldagar i juni och augusti. I vissa fall måste emellertid elever använda sig av mänadskort. Många irafikförelag medger i dessa fall att månadskorten för maj resp. september också får användas för skoldagarna i juni och augusti.

I sitt förslag till regeringen menade CSN all de omfattande ändringar i gällande bestämmelser, som skulle krävas för att eliminera olägenheterna med nuvarande system, inte skulle stå i rimlig proportion till problemets vidd. En sådan lösning strider också mot strävandena att förenkla reseersättningssystemet så att det inte blir alltför administrativt betungande och därigenom kostnadskrävande. I stället föreslog CSN all kommunerna i förhandlingar med trafikföretagen skulle söka lösa problemet genom att begära dels att terminskort skall gälla även terminstid i juni och augusti, dels att elever med månadskort för maj och september skall kunna utnyttja dessa för resor under terminstid i juni och augusti.

CSN har haft överläggningar med Kommunförbundet som har ställt sig positivi till en sådan lösning. Kommunförbundet har hösten 1976 gått ut till samtliga kommunstyrelser med en cirkulärskrivelse där man redogör för problemet och uppmanar kommunerna att i förhandlingar med trafikföretagen söka åstadkomma lösningar av här skisserat slag.

Jag anser således att det aktuella problemet i första hand bör lösas genom lokala förhandlingar.

Fru FLODSTRÖM (s);

Herr talman! Jag vill lacka utbildningsministern för svaret.

Bakgrunden till min fråga är föOande: Örebro läns regionaltrafik beslutade i höstas att införa s. k. 50-kort för sina busslinjer i länet. Detta månadskort ä 50 kr. säOs per kalendermånad. Skolterminen omfattar sex kalendermånader pä våren, januari-juni, och fem på hösten, augusti--december. För de fiesta av de ca 400 elever sorn berörs av 50-kortet (säkert över 90 96) är det förmånligare att lösa'50-kort än exempelvis fem tur- och returbiOetter, dvs. för en veckas skolgång. Skolgången omfattar ju minsl fem dagar i juni resp. augusti. Centrala studiestödsnämnden (CSN) tolkar emellertid sina bestämmelser sä att läsåret omfattar fem månader på vårterminen och fyra månader på höstterminen trots att del i 3 kap. 9 § studieslödsförordningen står; "Kan studerande enligt särskild prissättning, som fastställes av kommun eller landstingskommun eller av kommunalt eller landstingskommunalt trafikföretag, eller enligt bestämmelserna om särskild prissättning för viss kategori av resenärer erhålla färdbiOetl för lägre pris än det belopp som föOer av 8 §, utgår resetillägget med belopp, som motsvarar biOettkostnaden avrundad nedåt till jämnt tiotal kronor."

De elever som inte kan utnyttja 50-kortet på grund av att berörda trafikföretag ej är anslutna till 50-kortsavtalet erhåller resetillägg enligt 3 kap. 8 § i studiestödsförordningen enligt föOande: Till den som har minst sex kilometer att resa utgår 95 kr. per månad, den som har minst 15 kilometer får 130 kr., den som har minst 25 kilometer får 175 kr..

den som har minst 35 kilometer får 205 kr. och den som har minst 45 kilometer att resa får 235 kr. per månad.

Alla inser säkert att CSN gör en stor årlig besparing genom införandet av 50-kortet i Örebro län. Som framgår av frågan rör det sig enbart vid gymnasieskolan i Lindesberg om ca 200 000 kr. per är, och i hela Örebro län rör det sig om betydande belopp.

Syftet med studiehjälpen bör ju vara att underlätta och möjliggöra ungdomars gymnasiestudier. Det måste alltså ligga i samhällets intresse att utjämna skillnaderna mellan dem som bor på gångvägs avstånd från skolan och dem som måste resa oftast långa vägar med buss. Därför anser jag att CSN:s tolkning av studiestödsförordningen bör vara mer generös än restriktiv, sä att eleverna får full täckning för sina resekostnader. Om inte detta sker får naturligtvis Örebro läns regionaltrafik överväga att undanta gymnasieeleverna i länet från 50-kortei, vilket skulle medföra betydligt ökade kostnader för centrala studiestödsnämnden, Eftersom flera län planerar att införa månadskort för att förbilliga kollektivtrafiken borde det ligga i CSN;s intresse att underlätta för såväl elever som berörda trafikföretag och läcka de faktiska resekostnaderna.

Jag tycker, herr utbildningsminister, att min fråga kvarstår. Det borde vara rimligt att centrala studieslödsnämnden ändrade sina bestämmelser på det här området.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Om ansvaret för brandbekämpning på fartyg

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordel för att besvara herr Lindströms (s) den 15 februari anmälda fråga, 1976/77:253, till herr kommunministern, och anförde;

Herr talman! Herr Lindström har frågat kommunministern vilka åtgärder han ämnar vidta för att införa bestämmelser i brandlagen där någon myndighet ges huvudansvar för släckning av bränder pä fartyg.

Enligt fastställd ärendefördelning är det jag som har att besvara frågan.

Bakgrunden till herr Lindströms fråga är de materiella skador som blev föOden av en brand ombord på fisketrälaren Vingafors utanför Blekingekusten i januari i år.

Normalt är fartyg avskurna från räddningsinsatser från land, exempelvis när det gäller brand ombord. Det är bara undantagsvis - i första hand när fartyget ligger i hamn - som det kommunala brandförsvaret

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Om ansvaret för brandbekämpning på fartyg

på ett meningsfullt sätt kan göra insatser för alt släcka sådana bränder. Som en föOd av dessa förhållanden innefattar säkerhetsföreskrifterna mycket rigorösa krav pä hur fartygen skall vara byggda och utrustade så att brand hindras att uppkomma. Om brand ändå inträffar skall branden i första hand kunna bekämpas av de ombordvarande. Sjöfartsverket är tillsynsmyndighet i dessa frågor.

Hen LINDSTRÖM (s);

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret.

Min fråga är aktualiserad av en brand som utbröt på en Blekingetrålare, då den befann sig rätt nära land. Räddningen för manskapet kom ganska snart genom en kollega, en annan trålare, och med det hade ju det absolut viktigaste i räddningsarbetet gått som det skulle, lyckligt och väl.

Sä här långt måste vi alla känna oss nöjda. Det verkligt viktiga var gjort. Men visst är del också viktigt all i möjligaste mån bevara de ekonomiska värdena. Trots att branden inträffade relativt nära land kunde inte ett effektivt släckningsarbete sältas in förrän efter omkring fem timmar. Jag vill inte försöka klara ut vem eller vilka som var den direkta anledningen till att det tog så lång tid, men nog måste det förhållandet att vi inte i lagstiftningen eller i några andra regler har bestämmelser inskrivna om vilken myndighet som skall ha det direkta ansvaret för släckning av bränder pä fartyg vara en del av orsaken.

Jag vägar påstå att det här förhållandet, att ingen har pålagts ansvar för brandförsvaret lill sjöss, är en allvarlig brist i vårt annars så välordnade samhälle - en brist som vi enligt mitt sätt att se måste rätta till.

Sedan den här enkla frågan diskuterats i pressen har jag blivit kontaktad av brandmyndigheter i de sydliga kustkommunerna. De har entydigt intygat all delta är ett verkligt problem. Ofta får de göra stora insatser vid bränder på framför allt handelsfartyg utan att egentligen ha åliggande för det och utan att det finns regler för vilken eller vilka som skall betala för dessa insatser. Ett kineseri med försök att på olika sätt få ut ersättning för arbete och material blir alltid föOden av brandsläckning på fartyg.

Av kommunikationsministerns svar konstaterar jag att han inte anser frågan värd en översyn. Jag måste erkänna att det verkligen förvånar mig. Att detta är ett problem tror jag alla brandmyndigheter i kustkommunerna kan intyga.

Jag vill ännu en gång fråga: Anser verkligen kommumkationsministern att frågan inte är värd någon form av översyn?

Överiäggningen var härmed slutad.

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för alt besvara herr Håkanssons i Trelleborg (s) den 16 februari anmälda fråga, 1976/77:257, och anförde:

Herr talman! Herr Håkansson i Trelleborg har frågat mig när åtgärder kommer att vidtas för att skapa godtagbara mottagningsförhållanden i Malmöhus län för Radio Malmöhus.

Frågor rörande lokalradion har behandlats av 1969 års radioutredning och i regeringens proposition (1975:13) om lokalradio. Riksdagen har i alll väsentligt godtagit de i propositionen framlagda förslagen. Den lösning man valt för sändningarna innebär alt lokalradion distribueras över ett befintligt nät som byggts ut enbart för rikstäckning och där stationerna av naturliga skäl inte kunnat placeras med hänsyn till indelningen i lokalradioområden. För alt förbättra lokalradions mottagningsförhållanden kompletteras riksnätet med tio nya sändare för vilka frekvenser kunnat erhållas.

De problem herr Håkansson tar upp kan finnas i större eller mindre omfattning inom praktiskt tagel samtliga 24 radioområden och sammanhänger främst med att det önskade lokalradioprogrammet inte alltid kan tas emot frän den sändare som skulle ge den bästa mottagningen i området.

Hörbysändaren, som ligger på länsgränsen mellan Malmöhus och Kristianstads län, används för lokalradiosändningar i sistnämnda län. För mottagning av Radio Malmöhus program kompletteras Hörbystationen med en mindre sändare utöver de två sändarna i Malmö och Helsingborg. Dessa sändare måste arbeta med relativt låg effekt för att inte påverka mottagningsförhållandena i grannländerna. Televerket bedriver internationella förhandlingar för att utverka möjligheter till effektökning. En ökning av sändningseffekten skulle kunna förbättra mottagningsförhållandena för lokalradion i Malmöhus län.

I sammanhanget vill jag.nämna att televerket inför starten av lokalradio i varje område lämnar allmänheten utförlig information, bl. a. i speciella foldrar, om hur man kan uppnå goda mottagningsförhällanden. Informationen omfattar också råd rörande mottagar- och antennutrustning. Även lokalradioredaktionerna inom resp. område bör i detta sammanhang kunna göra värdefulla insatser.

Med hänsyn till att lokalradion ännu är under uppbyggnad bör erfarenheterna av lokala motlagningsförhållanden m. m. avvaktas. Jag anser att det i dagsläget inte finns några särskilda skäl till initiativ från min sida.

Torsdagen den 10 mars 1977

0/77 mottagningsförhållandena för Radio Malmöhus

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Om mottagningsförhållandena för Radio Malmöhus

i Malmöhus län kommer att bli dåliga. Det är ju i och för sig bra att vi inte behöver föra någon diskussion om det.

Som utgångspunkt för diskussionen vill jag starta frän del för mig alldeles självklara, att när nu Radio Malmöhus tillskapas så måste det ske för att invånarna i M-län skall kunna höra radion och inte bara veta att det finns en verksam radio som heter Radio Malmöhus men som på grund av tekniska förhållanden pä sändarsidan inte kan avlyssnas.

Talet om att problem kan finnas i alla 24 områdena i förening med beskedet om att inga initiativ tas - orden föll, om jag minns rätt, att man bör "avvakta utvecklingen" - visar att statsrådet menar att lokalradion inte är till för att avlyssnas, vilket jag finner märkligt.

Problemen i Skåne, herr talman, är kanske svårare än på många håll. I vart fall tillkommer där ett hänsynstagande till grannländerna. Då skall det noteras att det är grannländer som vi kan lyssna på utan några problem.

Hur vill då statsrådet att Radio Malmöhus skall bli hörbar? Att öka sändningseffekten på de tre sändarna är tydligen modellen. Till det vill jag bara säga: Vad nytta gör det i de avskärmade områdena? Och dessutom kvarstår de stora olägenheterna vid bilåkning, eftersom de tre sändarna använder olika frekvenser.

Att klara svårigheterna med information och foldrar, information genom en inte hörbar lokalradiosändare, kan i vissa fall i begränsade områden vara bra, men som metod för att råda bot på de problem som frågan gäller är det helt verkningslöst, Andra kommentarer lycker jag är onödiga.

Jag skall inte som statsrådet avvakta och inte ta några initiativ, ulan jag vill föreslå att statsrådet överväger att utnyttja den nuvarande P2-sändaren i Hörby för program 3 och lokalradion i M-län, P2-sändaren borde på grund av sin karaktär och inte minst på grund av sin nuvarande låga avlyssningsfrekvens kunna klara sig med ett förbättrat slavsändarnäl, stereoulbyggnaden till trots.

Jag vill därför fråga: Är statsrådet villig att pröva detta och andra eventuella förslag till åigärder som kan finnas - allt i syfte att göra lokalradions verksamhet meningsfull?

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr lalman! Jag skall inte gå i svaromål och bemöta sådana där litet demagogiska överdrifter som påståendet att jag skulle anse att lokalradion inte är till för att avlyssnas.

Det är klart att det är möjligt att låta dessa sändningar gå ut över P2-sändaren, men det förutsätter att Sveriges Radio fattar ett sådant beslut - del ankommer inte på mig; jag har inga som helst befogenheter att beordra något sådant.

Jag tycker att det är lämpligt - del sade jag i svaret - att man väntar med åtgärder tills man har fäll ytterligare erfarenheter och då framför allt erfarenheter av de lokalradiosändningar som ännu inte har börjat.

Att jag nämnde den information som lämnas från Sveriges Radios sida, bl. a. med hjälp av en folder, berodde på att erfarenheten visar att man genom all skaffa sig en bättre mottagarutrustning i många fall kan uppnå högst väsentliga förbättringar i fråga om hörbarhet.

Hen HÅKANSSON i Trelleborg (s):

Herr talman! Jag skall inte ta upp träden om demagogi utan bara notera att den sista meningen i kommunikationsministerns svar lyder; "Jag anser att det i dagsläget inte finns några särskilda skäl lill initiativ från min sida."

Min kommentar är att jag tycker att det finns anledning att kommunikationsministern tar initiativ. Del är nämligen konstaterat att lokalradions hörbarhet i vissa delar av M-län är så dålig att teknikerna - och jag tror på dem - säger att det över huvud taget inte kommer att vara möjligt att lyssna på lokalradion. Då menar jag att det finns anledning även för kommunikationsministern alt vidta åtgärder.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Gm beaktande av miljöintressena vid införande av hastighetsbegränsningar i Stockholms skärgård

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om beaktande av miljöintressena vid införande av hastighetsbegränsningar i Stockholms skärgård

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för att besvara herr Johanssons i Hållsla (c) den 17 februari anmälda fråga, 1976/77:270, och anförde:

Herr lalman! Herr Johansson j Hållsla har - mot bakgrund av ett av länsstyrelsen i Stockholms län fattat beslut om vissa hastighetsbegränsningar i Stockholms skärgård - frågat mig dels om miOöintressena kommer att beaktas dä regeringen tar ställning till hastighetsbegränsningar i skärgården, dels vilken bedömning jag gör av miOöpåverkan i nuvarande farieder och i en viss alternativ farled.

Hastighetsbegränsning eller annan inskränkning i nyttjandet av allmänna farieder eller andra vattenområden regleras med stöd av 5 § sjö-Irafikförordningen. Föreskrifter om sådan begränsning av bl. a. miOö-värds- och säkerhetsskäl meddelas av sjöfartsverket eller länsstyrelse.

Länsstyrelsen har fattat beslut om ändrade hastighetsbestämmelser i bl. a. farieden Stockholm-Söderarm. Besvär har anförts över beslutet. Ärendet bereds f n. inom kommunikationsdepartementet ochjag ämnar föreslå regeringen att falla beslut i frågan nästa vecka. Jag är därför inte beredd att i dag uttala mig i denna fråga.

Hen JOHANSSON i Hållsla (c):

Herr talman! Svaret gav mig naturiigtvis inte något besked när det gäller frågeställningen, men artigheten bjuder ändå att jag tackar för det. Eftersom ärendet är föremål för beredning i kommunikationsdeparte-

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

0/77 en taxesamordning mellan statliga trafikföretag

mentel vill jag gärna lämna några ord på vägen.

Urbaniseringen av vårt lands skärgårdsområden har under 1950- och 1960-talen varit mycket kraftig. Detta gäller inte minst Roslagens skärgård. De permanentboendes antal har under den tiden halverats. Vissa områden hotar att bli rena ödebygder vad beträffar permanentboende. Eftersom de kortsiktiga ekonomiska lagarna fått gälla har närservicen försämrats i takt med avfolkningen. Nu när verkningarna av det skedda börjar upptäckas av myndigheterna och de fritidsboende - i form av försämrad service för fritidsmänniskorna pä grund av att de permanentboende, och ofta produktivt arbetande, försvinner, genom att natursköna områden inte sköts på det rätta sättet osv. - har samhället börjat satsa på att bromsa den negativa utvecklingen. Detta har bl. a. skett genom riksdagens agerande. Här i Stockholms län har också landstinget satsat på speciella skärgårdsätgärder med stora belopp årligen. Men eftersom naturen i de här områdena är ömtålig, måste vi lära oss att handskas med den på det sätt den tål.

Det har visat sig alt större fartyg, bl. a. färjtrafiken mellan Stockholm och Åbo i inre skärgärden, förorsakar stora miOöskador genom alltför höga hastigheter. Därför har länsstyrelsen i Stockholms län beslutat om hastighetsbegränsning inom vissa områden. Delta beslut, som överklagats, är nu föremål för prövning hos regeringen. I det sammanhanget har det i dagspressen omnämnts att man skulle kunna ändra färjornas färdrutt och på så sätt möjligen kunna slippa sänka farten. Det är därför jag genom min fråga till kommunikationsministern vill fästa uppmärksamheten på med vilket allvar vi här i Roslagen ser på miOöeffekterna av ett sådant handlande. Jag hoppas all regeringen verkligen noga sätter sig in i hela miOöproblemel med de höga hastigheterna, så att man inte genom ett ogenomtänkt beslut förstör verkningarna av de ekonomiska beslut myndigheterna tagit för att hjälpa skärgården och dess befolkning till överlevnad och en tro på framtiden igen.

mellan olika trafikföretag. Ett förslag till hur en sådan samordning skall kunna ske har framlagts av periodkortsutredningen. Förslaget bereds nu inom kommunikationsdepartementet och avses ingå i den trafikpolitiska proposition som regeringen, såsom jag tidigare har meddelat, kommer att lägga fram för riksdagen under innevarande år.

Hen SVARTBERG (s):

Herr talman! Jag ber alt få lacka kommunikationsministern för svaret. Jag ställde frågan när jag blev uppmärksam pä reseproblemen för den marstrandsbo som jag nämnt i min fråga. Jag tyckte att det verkligen var ett exempel på hur det inte får vara. Jag tror att det är nödvändigt att peka pä det ytterligare en gång.

Han reser alltså den 40 km långa sträckan mellan Marstrand och Slenungsund. Han åker GDG-buss mellan Marstrand och Ytterby. Därifrån tar han SJ;s tåg till Slenungsund. Pä hemvägen passar det bättre med SJ-buss, men bussen går inte till Ytterby utan till Kungälvs centrum. Därifrån åker han med GDG-bussen lillbaka till Marstrand. Detta är en sträcka på 40 km. För detta fär han lösa tre månadskort för sammanlagt 518 kr. Det bör vara något av ett rekord i resekostnader.

Nu har han alltså efter skriftväxling med SJ fåll dispens så att han kan åka sträckan Ytterby-Stenungsund-Kungälv pä ett mänadskort. Men det har hittills varil omöjligt att få SJ:s dotterbolag GDG med pä en taxesamordning. Delta tycker man är ganska fantastiskt - vi strävar ju alla efter alt förbättra kollektivtrafiken. Vi resonerar - det berörde kommunikationsministern också i svaret - om länskort. Man tycker då att de statliga trafikförelagen - i del här fallet SJ och dess dotterbolag -borde vara föregångare.

Jag uppfattar kommunikationsministerns svar som mycket positivt. Jag hoppas verkligen att vi fär till stånd en taxesamordning. Men jag vet också att man i de förhandlingar som pågår - man häller redan på med förberedelser för periodkort - har uppenbara problem både med SJ och med GDG. Jag hoppas alt jag får tolka kommunikationsministerns svar så att regeringen och riksdagen också kommer att trycka på så att det blir något resultat av periodkortsulredningens förslag. Tack!

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Om en taxesamordning mellan statliga trafikföretag

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Om medverkan av bullerexpertis i utredningen om Bromma flygplats

§ 10 Om medverkan av bullerexpertis i utredningen om Bromma flygplats

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för att besvara herr Lundkvists (s) den 28 februari anmälda fråga, 1976/77:277, och anförde:

Herr talman! Herr Lundkvist har, med anledning av att det i utredningen om Bromma flygplats framtid inte finns någon bullerexpert, frågat mig om utredningen skall behandla bullerfrågorna och om detta i så fall skall ske ulan medverkan av bullerexpertis.

Av direktiven lill Brommautredningen framgår att utredaren, med utgångspunkt i en bedömning av främst trafik- och fiygplansmaterielut-vecklingen och möjligheterna av bullerdämpande åtgärder, skall överväga miOöaspekterna vid olika alternativ av fortsatt flygverksamhet på Bromma. Mot bakgrund härav och med stöd av regeringens bemyndigande har jag efter framställning från Brommautredningen beslutat att utredningen får anlita flygtekniska försöksanstalten - FFA - för de fiygbul-lerutredningar som behövs.

Herr LUNDKVIST (s):

Herr talman! Flygtrafiken på Bromma har bedömts vara en så besvärande bullerkälla för så många människor att den socialdemokratiska regeringen beslöt att denna flygtrafik skulle avvecklas. Detta skedde med stöd av såväl myndigheter som en betydande opinion i området. Lät mig bara få citera vad Stockholms hälsovårdsnämnd redan tidigt uttalade i frågan: "Bullerproblemen är en ständig stressfaktor för 10 000-tals människor i västra och nordvästra Storstockholm. Hälsovårdsnämnden anser därför att Bromma flygplats snarast bör avvecklas. Sä länge Bromma består som reguOär flygplats för Linjeflyg, charterflyg och annat tyngre affärsflyg, så länge kommer Bromma att förbli ett allvariigt sanitärt problem." Sedan detta uttalande gjordes har situationen ytterligare förvärrats i lakl med att Linjeflygs jetplan ökat i antal.

MiOö- och hälsovårdsnämnden har i flera omgångar i eniga beslut sökt påskynda en avveckling av flygtrafiken pä Bromma. Nämndens bedömning grundar sig på hälsovårdsstadgans bestämmelse om sanitär olägenhet. Redovisat utredningsmaterial, grundat på objektiva mätvärden, har inte i frågasatts av någon myndighet. Luftfartsverket har förklarat att miOö- och hälsovårdsförvallningens redovisning av fiygbullrel är riktig. Betydande bostadsområden är utsatta för sanitär olägenhet.

Trots den höga angelägenhetsgrad ur miOösynpunkt för många människor som en avveckling av flygtrafiken på Bromma måste anses ha har ju kommunikationsministern tillsatt en ny utredning som skall klarlägga förutsättningarna för att i någon form bibehålla Bromma flygplats. Utredaren skall överväga miOöaspekterna vid olika alternativ av fortsatt flygverksamhet på Bromma. Resultatet av uppdraget skall redovisas senast den 1 juni 1977. Kommunikationsministern har i vanlig ordning

fått bemyndigande att besluta om sakkunniga och experter ät utredningsmannen.

Det som föranlett min fråga är att varken de statliga eller de kommunala myndigheter som har ansvaret för vårt miOöskydd enligt uppgifter jag fått har beretts tillfälle att medverka med sin expertis i den här utredningen. Nu säger kommunikationsministern i svaret att han har beslutat att utredningsmannen får anlita flygtekniska försöksanstalten för de flygbullerutredningar som kan behöva göras. Flygtekniska försöksanstalten är ju inte någon miOöskyddsmyndighet, och därför vill jag upprepa min fråga: Anser inte kommunikationsministern bullerfrågorna så viktiga att det är moliveral alt miOöskyddsmyndigheternas expertis får tillfälle all delta i utredningens arbete?

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

O777 medverkan av bullerexpertis i utredningen om Bromma flygplats

Herr kommunikationsministern TURESSON;

Herr talman! Herr Lundkvist upprepar det som så många gånger tidigare har sagts av olika ledamöter i denna kammare, bl. a. min företrädare, att den socialdemokratiska regeringen beslöt att flygtrafiken pä Bromma skulle avvecklas. Jag var naturligtvis intresserad av ati se hur det beslutet var utformat, hur det var motiverat och vad det i detaO innebar. Jag har därför forskat efter delta beslut i protokollen. Men, herr Lundkvist, det finns inte något sådant beslut. Del finns inte något formellt av regeringen fattat beslut att flygtrafiken på Bromma skall avvecklas. Det är därför den nuvarande regeringen som tvingas göra del ställningstagandet. Och det var för att få en saklig och allsidig grund för det beslutet som regeringen på milt förslag beslöt göra den allsidiga utredning om Bromma fiygplats framtid som nu pågår och som skall vara färdig den I juni.

Jag är angelägen om all verkligen slå fast detta, så att vi i riksdagens protokoll ännu en gång får antecknat att något beslut om att avveckla flygtrafiken på Bromma fiygplats ännu inte har fattats av någon regering. Därmed hoppas jag all vi slipper höra det påståendet fier gånger.

Herr Lundkvist frågade mig om jag inte ansåg bullerfrågorna så viktiga att bullerexpertis bör finnas med i utredningen. Självklart är de viktiga. Vi har emellertid föOt den praxis som den gamla regeringen föOde när det gällde ULF-utredningen och allmänna flygutredningen, nämligen att anlita flygtekniska försöksanstalten som bullerexpert. Dög detta åt den regeringen, så duger det ål den här.

Mina beslut i dessa frågor föOer alliså praxis. Vid remissbehandlingen av Brommaulredningen kommer naturiigtvis övriga bullersakkunniga myndigheter som herr Lundkvist nämnde alt fä tillfälle att framföra sina synpunkter.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Finansdebatt

har kommit till utan grund.

När det gäller frågan om att utnyttja miOöskyddsmyndigheternas expertis eller nöja sig med den flygtekniska anstaltens är det självklart att myndigheternas expertis är värdefull från den utgångspunkten att det är myndigheterna som skall tillvarata miOöskyddsintresset. Därför finner jag det fortfarande anmärkningsvärt att de miOöskyddsmyndig-heter vi har inte har fått tillfälle att delta i arbetet med detta utomordentligt viktiga miOöärende biand den expertis som skall medverka till att övervägandena om Bromma fiygplats framtid blir ur miOöskydds-synpunkt så tillfredsställande som möjligt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 11 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1976/77:87 bilaga 1 lill kulturutskottet, bilaga 2 till socialutskottet, bilaga 3 till civilutskottet

1976/77:92 lill skatteutskottet

1976/77:94 och 97 till jordbruksutskottet

1976/77:105 bilaga 1 till näringsuiskottet, bilaga 2 till arbetsmarknadsutskottet

§ 12 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1976/77:1418 och 1419 till socialförsäkringsulskottet

1976/77:1420-1422 till skatteutskottet

§ 13 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningarna 1976/77:112-114

§ 14 Finansdebatt (forts.)

Fortsattes överläggningen om finansutskottets betänkande 1976/77:10, skatteutskottets betänkanden 1976/77:22-25 samt socialförsäkringsutskottets betänkande 1976/77:16.

statskassan 11,7 miO- kr., att användas för skogsvärdande åtgärder. Behovet av skogsvärd är stort, inte minst med tanke på den stora råvaruefterfrågan och det stora skogsuttag som gjorts. Många skogsägare har fält vänta på bidrag till tillämnade åtgärder. Så har varit fallet bl. a. när del gäller skogsvägar. Vi anser att det behövs en förstärkning på den punkten.

De ökade inkomsterna från skogsbruket debatterades rätt ingående i går, varför jag skall belysa frågan uren annan synvinkel. Att höja skogsvårdsavgiften innebär en mild beskattning därför att avgiften beräknas på den del av taxeringsvärdet som hänför sig till skogsbruksvärdet.

I detta sammanhang är det intressant att se pä hur exempelvis taxeringsvärdena ligger i förhållande till försäOningsvärdena. Lantbruksnämnderna gör en del fastighetsköp, och av deras kritik framgår att de får betala både det dubbla och tredubbla taxeringsvärdet. Det finns givelvis variationer i de enskilda fallen. Men köpeskillingen för de sammanlagda köpen i hela landel under 1973 motsvarade dubbla taxeringsvärdet och under 1974 och 1975 det tredubbla taxeringsvärdet. I etl län låg priserna under 1973 på drygt två gånger taxeringsvärdet, under 1974 pä drygt fyra gånger och under 1975 pä inte fullt fyra gånger taxeringsvärdet. När det gäller siffran för 1975 hade de nya taxeringsvärdena kommit in i bilden.

Nu är lantbruksnämndernas förvärvspriser inte särskilt höga, det har många gånger ornvittnats. Tvärtom har det framhållits att lantbruksnämnderna skulle betala dåligt. Av de uppgifter jag har fått framgår att de fiesta nämnderna i vissa fall avstått från all lösa in fastigheter därför att den begärda summan varit för hög. Lantbruksnämnderna har på grund av sin egen värdering av fastigheterna inte kunnat anta det begärda priset, och förhandlingar med säOaren har inte lett till någon överenskommelse om priset. Fastighetsägarna har räknat med att på den öppna marknaden kunna få ut långt mera. Jag skulle kunna ge häpnadsväckande exempel på var priserna kan hamna vid en anbudsgivning. Spekulanterna räknar givetvis med att få igen pengarna, genom skogs-uttag.

Skogsägarna är eller borde i eget intresse vara väl medvetna om betydelsen av en god skogsvård. Jag har talat med några just om hur de ser på skogsvärdsavgiften. Ingen av dem har någonting att erinra mot en höjning, gärna i motionens syfte. Avgiften är avdragsgill vid beskattningen, men som en sade; "Det blir så litet att det knappast är lönt att ta upp det, för det lilla avdraget påverkar knappast taxeringen."

Av det sagda framgår att den höjning av skogsvårdsavgiften som föreslås knappast är särskilt kännbar för skogsägarna, men skulle ge statskassan elt tillskott på 11,7 miOoner. Det kan i jämförelse med andra summor som nämnts under debatten i går verka lite, men det har sin betydelse.

Herr talman! Utskottet hänvisar till överväganden som pågår inom skogsadministrativa utredningen. Den har arbetat sedan 1974 och be-

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Finansdebatt

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Finansdebatt

räknas hålla på hela 1977. Något förslag därifrån är knappast att förvänta detta år i alla fall. Det utgör inte något hinder för riksdagen att i dag besluta om en ändring av skogsvårdsavgiften. Jag yrkar därför bifall lill reservationen som är fogad till skatteutskottets betänkande nr 25.

Hen ANDERSSON i Knäred (c);

Herr talman! 1 likhet med fru Normark skall jag begränsa mig till att tala om skatteutskottets betänkande nr 25.

Vi har från utskottsmajoritetens sida i fråga om skogsvårdsavgiftens storiek ansett att det inte finns anledning att göra någon förändring innan vi kan ta ställning i etl sammanhang till vad skogsadministrativa utredningen kommer fram till dä det gäller finansiering av skogsvärds-styrelsernas verksamhet. För de uppgifter som avgiften f n. är avsedd att finansiera räcker det nuvarande uttaget väl till. Taxeringsvärdena höjdes ju sä pass mycket vid 1975 års faslighelslaxering all det i princip uppstod ett överskott pä 7,5 miOoner, som efter beslut av regeringen i varje särskilt fall skall få användas för åtgärder som främjar skogsvärd samt arbetarskydd och arbelsmiOö i skogsbruket.

Det är över huvud taget inte vanligt att man föregriper en sittande utredning med ett sådant inhopp som föreslogs i motionen, som har föOts upp av en reservation fogad till betänkandet. Man kan ju diskutera huruvida 1975 års fastighetstaxering var riktig i fråga om skogsvärdena. Det är dock i och för sig inte detta debatten i dag gäller, ulan om vi skall förändra skogsvårdsavgiftens användning på elt väsentligt sätt medan frågan om skogsvårdsstyrelsernas verksamhet och om finansieringen av skogsvårdsstyrelsernas uppgifler utreds.

Det är som sägl inte vanligt att riksdagen fattar beslut i frågor som är under utredning. Även om utredningsarbetet tar hela det här året i anspråk kan vi i varje fall räkna med all inom en förhållandevis nära framtid kommer utredningen att lägga fram sina förslag. Dä fär vi ta ställning till hela problematiken, och i avvaktan pä detta tror jag det är klokt att föOa vad skatteulskottet nu föreslår.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Fru NORMARK (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag noterar att herr Andersson i Knäred inte anförde något mol min argumentation all förvänlningsvärdena på skogsfastigheter är höga. Nu menar jag inte heller att vi skall diskutera om taxeringsvärdena ligger rätt, utan det fär ju nästa fastighetstaxering ta ställning till. Jag tror dock att det inte är realistiskt all höja taxeringsvärdena upp till de förväntningsvärden som förekommer.

Jag blev inte heller motsagd när jag framhöll att skogsvårdsavgiften är en mycket liten och lindrig avgift i förhållande till de inkomster och de förväntningsvärden som finns i skogsbruket.

Herr ANDERSSON i Knäred (c) kort genmäle:

Herr talman! Skogsinkomsterna beskattas ju som andra inkomster genom den vanliga inkomstbeskattningen. Skogsvärdsavgiften är däremot en skall för en speciell uppgift, nämligen att hälla taxorna för skogs-vårdsslyrelsernas tjänster åt skogsägarna nere. I enlighet med riksdagens beslut skall taxorna och skogsvärdsavgiften tillsammans finansiera den delen av skogsvärdsstyrelsernas verksamhel. Utskottsmajoriteten anser att det inte finns anledning att göra ell inhopp i det systemet medan vi väntar på förslag frän den utredning som pågår och som väl skall bli färdig inom i varje fall en relativt snar framtid.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Finansdebatt

Fru NORMARK (s) kort genmäle;

Herr talman! Det är ju riksdagen obetaget att ändra på tidigare fattade beslut. Skogsvärdsavgiften beslutas av riksdagen därför att den betraktas som en form av skatt.

Herr Andersson i Knäred nämnde alt inkomster från skogsbruket beskattas som andra inkomster och all skogsvårdsavgiften kommer därutöver för ett speciellt ändamål. Ja, men nu är den här avgiften avdragsgill och, som jag sade, av skogsägare ansedd som så betydelselös som avdrag att de knappast tycker all den är någonting att ta upp. När man kan öka statsinkomsterna genom att höja en avgift som inte är särskilt kännbar för dem som skall eriägga den, dä tycker jag inte att herr Andersson behövde vara så tveksam.

Hen SIEGBAHN (m):

Herr talman! De senaste månadernas ekonomiska debatt i Sverige har säkerligen för många medborgare tett sig något förvirrande. Den har präglats dels av skarpa anklagelser, i första hand naturiigtvis mol regeringens politik, dels av ett bollande med siffror, från vilka olika slutsatser dragits.

Att debatten varit skarp beror väl framför allt på tvä förhållanden. Vi har för första gången på 44 år fått ell regimskifte. Detta har hos den socialdemokratiska partiledningen skapat besvikelser och bitterhet, och det kan man i och för sig förstå. Pä ett sätt allvarligare är att sekretariatet och ledningen i LO, vars uppgift ju är att vid löneförhandlingarna tillvarata medlemmarnas intressen, nu startat en rent politisk kampanj, där målet mindre tycks vara att ta till vara medlemmarnas intressen än att diskreditera och om möjligt avskaffa den nya regeringen. Man fär hoppas att LO-ledningen, och inte minst dess chef, sä småningom kommer att finna det med sitt intresse förenligt att ompröva sitt handlingsmönster.

Vad beträffar de statistiska uppgifter som frän olika håll kommit fram, bl. a. från Arbetsgivareföreningen, och de slutsatser som dragits beträffande löneutrymme etc, har man från LO:s sida hävdat att del nu pågår löneförhandlingar och alt SAF har intresse av att svartmåla läget för att hålla löneökningarna nere. Denna tankegång förefaller mig ganska orealistisk och hänför sig snarare till löneförhandlingar för 30-40 år sedan.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Finansdebatt

Det är möjligt att en del löneförhandlare i LO och kanske TCO fortfarande tror, eller i varje fall räknar med att medlemmarna tror, alt större löneförhöjningar alltid innebär en större höjning av den verkliga standarden. Men de borde inte vara okunniga om att vetenskapliga undersökningar som gjorts under de gångna åren visar all det inte alls rätt någon överensstämmelse mellan nominella lönehöjningar och verklig standardförbättring under denna tid. Det har ofta varit tvärtom.

En central punkt vid alla lönediskussioner måste emellertid vara våra möjligheter att fortsätta eller rättare sagt väsentligt öka vår export. I denna fråga har både företagen och de anställda precis samma intresse. Kostnadsstegringar som försvårar denna målsättning är därför allvarliga för alla parter. Det är bara om företagarna vet att valutan behändigt kan devalveras eller pä annat sätt anpassas efter kostnadsutvecklingen som deras intresse för löneutvecklingen inte kräver samma ansvarskänsla.

Vad del svenska löneläget beträffar kan man konstatera att detta f n. är högst i världen. Ännu så sent som 1970 var medellönen för industriarbetare per arbetad limme i Sverige kr. 15:60, i USA 22:00, i Kanada 18:00 och i Västtyskland 12:60. Men är 1976 är de preliminära siffrorna för Sverige 36:40, USA 30:50, Kanada 30:40 och för Västtyskland 28:10. Vi har således numera gått om t. o. m. Förenta staterna, trots den i genomsnitt större mekanisering som där finns, och har etl löneläge som ligger i genomsnitt 20 96 över Förenta staternas. Det har exempelvis resulterat i att Trelleborgs Gummifabrik, som tidigare hade en betydande export till Förenta staterna av gymnastikskor o. d., nu blivit nödsakad att fiytta denna tillverkning lill USA. Åtskilliga andra exempel kan ges.

Vi har sedan långa tider haft en uppfattning att vår individuella levnadsstandard kan och skall vara högre än andra länders, inkl. Västeuropa. Detta har sitt ursprung i fiera förhållanden, exempelvis att vi har undgått alt dras in i de båda världskrigen, och att vårt industrikapital per arbetare varil stort. En viss roll har också i all synnerhet tidigare god tillgång på flera råvaror spelat. Men sett pä längre sikt måste vi fråga oss om vi kan hålla elt högre löneläge och ha en högre levnadsstandard i alla avseenden än länder som Västtyskland, Frankrike, England och självfallet Förenta staterna. Är vi mer begåvade, flitigare, mer mekaniserade i produktionen etc. än dessa länders medborgare? Jag är inte sä säker på den saken.

Del vi i dag och på kort sikt skall diskutera är emellertid utvecklingen av värt relativa konkurrensläge. Frän socialdemokratiskt häll - och icke minst frän LO-tidningen - har man gjort stort nummer av att löneutvecklingen, om man tar hela perioden 1970-1975, är likartad i Sverige och exempelvis Västtyskland. Enligt finansutskottets betänkande nr 10 kan man t. o. m. konstatera att lönekostnaden per producerad enhet inom tillverkningsindustrin visar en mindre stegring i Sverige än i 13 andra OECD-länder. Om man däremot inskränker sig till de sju viktigaste av dessa är stegringen ganska exakt lika stor, allt detta uttryckt i kronor.

Tidigare i denna debatt gjorde också herr Feldt en stor affär av detta förhållande.

Härom kan för det första sägas - vilket herr Bohman också gjorde under debatten i går - att dessa siffror delvis är missvisande. Den låga siffran för lönekostnadernas utveckling i Storbritannien beror pä pundets kraftiga fall. Den tabell som återfinns i utskottets betänkande anger värdena i kronor, där nedskrivningen av pundet inte syns.

För del andra är denna tillbakablick pä fem är av ganska ringa intresse för bedömningen av dagens situation. När det gäller våra ökade svårigheter på exportmarknaden är det självfallet endast utvecklingen under de senaste åren som har något intresse, och dessa siffror ger en helt annan bild. För de av mig lidigare nämnda sju största länderna i OECD steg arbetskraftskostnaderna per producerad enhet med 17 96 mellan 1974 och 1976. Och de gjorde det dessutom pä ett ganska likartat sätt. I Sverige har emellertid motsvarande kostnader stigit med hela 40 96.

Tror verkligen någon av de socialdemokratiska talare som uppträtt i denna debatt att man kan få svenska folket all tro att denna väldiga relativa ökning av de svenska lönekostnaderna har spelat en mindre betydelsefull roll för våra exportmöjligheter? Jag tror det inte. Svenska företagare - och inte minst deras representanter runt om i världen, som i dag ofta möter ett myckel starkt köpmotstånd - måste också känna det som etl blodigt hän att man pä detta sätt bagatelliserar effekterna av kostnadsutvecklingen.

Inom parentes måste man naturligtvis tillägga att ansvaret för denna utveckling i mycket hög grad också drabbar Arbetsgivareföreningens löneförhandlare 1974 och den regering som i eminent grad lade sig i löneförhandlingarna det året genom att låta statstjänstemannalönerna fastställas först och därigenom naturligtvis bli normgivande för förhandlingsresultatet. Dessutom får den tidigare regeringen ta på sig en väsentlig del av ansvaret för att situationen var sådan att löntagarsidans förhandlare redan för all kompensera sig för prisstegringarna måste kräva ganska betydande lönehöjningar.

I bevisföringen har man föOt tvä linjer. Med användande av - eller rättare sagt med mjxtrande och en lämplig uttolkning av - statistik tror man sig kunna påstå att våra exportpriser har stigit mer än kostnadsutvecklingen motiverat och att företagen sålunda till sitt eget fördärv fört vad bl. a. den nyligen publicerade TCO-utredningen har kallat för en högprispolitik. Jag skall inte vid denna sena tidpunkt i debatten gå in på en fördjupad diskussion om dessa tekniskt ganska komplicerade frågor. Jag nöjer mig med all säga att påståendet ger en helt skev bild av situationen, särskilt om man - som herr Strängs tidigare statssekreterare Carl-Johan Åberg - dessutom hävdar all de svenska företagens vinstutveckling under det gångna året har varit tillfredsställande.

Det andra argument som anförts är all produktpriserna inte bara baseras på lönekostnader ulan all också åtskilliga andra element ingår. Om detta-kan helt allmänt sägas att normalt utgör arbetskostnaden i medeltal 75 96

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

FinansdebatI

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Finansdebatt

av produktionskostnaden inom industrin.

Vilka är dä de andra produktionskostnaderna, som man talar sä ofta om? Ja, det gäller naturligtvis främst råvaror, energi, transporter och kapitalkostnader. Vad råvaran beträffar har såväl herr Siräng i går, som andra deltagare i den offentliga debatten, som vanligtvis enda exempel anfört rolpriserna på skog. Delta är ganska naturligt, eftersom vi själva har ett mycket begränsat antal råvaror i Sverige och priserna på råvaror under alla förhållanden inte bestäms av oss utan är lika för näslan alla länder. Dessutom måsle man ha klart för sig att råvarans pris normalt utgör en ganska liten procent av den färdiga produktens pris. Herr Sträng citerade i går ett uttalande av herr Bodström och gjorde till min förvåning några insinuationer om det förhållandet att prisstegringen enligt hans uppfattning blev mindre och mindre allteftersom skogsråvaran förädlas. Herr Sträng tycktes på något sätt viOa betrakta detta som ett bevis pä att lönerna inte har spelal någon slörre roll för prissällningen på produkterna. Men motsatsen framstår väl som ganska naturlig om herr Sträng bara gör sig mödan att sätta sig ned och räkna på detta. Och samtidigt slår man undan grunden för tanken att våra råvarupriser skulle vara en väsentlig faktor för våra kostnader.

Vad sedan energin beträffar är det klart att kostnaderna därför i olika omfattning, och ibland ganska väsentligt, höjer och har höjt våra produktionskostnader. Men delta är ju en internationell företeelse och kommer i ungefär samma utsträckning in i alla länders produktionskostnadsbild. Del har sålunda inte någonting alt göra med frågan om varför jusl våra produktionskostnader stigit sä mycket mer än produktionskostnaderna i andra länder.

Vad slutligen transporterna beträffar så är väl deras roll för produktionskostnaderna vanligen ganska liten. Men i den män de spelar in kan man naturligtvis säga att det här i eminent grad rör sig om just lönekostnader, kanske i mycket större utsträckning än när det gäller några av våra mycket kapitalkrävande storindustriers produkter. Som läromästaren Marx framhöll: Allt är i sista hand arbetskostnader.

Den slutsats som jag vill dra av ovanstående lilla analys är att lö
nekostnaderna, i all synnerhet på litet längre sikt, spelar en utomordentligt
central roll för näringslivets totala kostnader, och detta kan vi väl från
flera synpunkter vara glada över. Jag tror därför inte att det är en klok
politik att som strutsen sticka huvudet i busken inför våra allvarliga
problem, vad gäller både vår interna balans och vår utrikeshandel. Det
är knappast konstruktivt att som herr Feldt i går hävda att "talet om
företagens stigande kostnader är överdrivet, för alt inte säga felaktigt".
Skulle man rikta någon kritik mot den nya regeringen borde det väl
närmast vara för att det tagit så lång tid för den att upptäcka del avdukade
bordet och de allvarliga åtgärder som detta kräver. Och med allvariiga
åtgärder menar jag då inte att, som socialdemokraterna föreslagit, ytter
ligare höja företagens produktionskostnader genom en ytterligare höjning
av arbetsgivaravgiften. '

Hen RYDÉN (m);

Herr talman! Som nybörjare i denna kammare och placerad sist på talarlistan har jag små möjligheter att tillföra debatten något nytt. Alla tänkbara argument är använda. Jag har känt mig som mannen som reste lill Kina och som efter första dagens vistelse där sade sig viOa skriva en bok om landet; efter några månaders vistelse kunde han möjligen tänka sig att skriva en artikel, och efter ett tiotal år sade han sig möjligen kunna ge några reflexioner.

Herr talman! Den som har lyssnat på den här debatten i tolv timmar fär kanske ändå mycket kort göra några reflexioner.

Den normala uppdelningen i en regeringssida och en oppositionssida har inte stått helt klar för mig. Oppositionen har mindre talat som opposition än som f d. regeringsparti men hävdat att man inte har något ansvar för den svåra ekonomiska situationen. Å andra sidan har oppositionens argumentering varit att läget i själva verket inte är speciellt besvärligt, att Sverige inte har förlorat några marknadsandelar samt att värt kostnadsläge inte alls är särskilt oroande.

Trots vad utskotiet anfört om den långsamma konjunkturuppgången hävdar socialdemokraterna att konjunkturen redan är strålande och naturligtvis att våra svenska företag går bra. Delta är förvirrande för alla som läser tidningar med dagliga exempel på svårigheter för svenska företag, pä företagsnedläggningar, permitteringar m. m. och med tanke pä den dröjande konjunkturuppgången. Del är också ytterligt förvirrande för den som läser finansutskottets belänkande. I kalla siffror är det nämligen inte särskilt stor skillnad mellan regeringens och oppositionens budgetförslag.

Jag tror därför, herr talman, att den ekonomiska debatten kommer att bli mer sammanhängande när oppositionen inte har detta starka behov att frigöra sig från sitt förfiutna.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Finansdebalt

Finansutskottets betänkande nr 10

Punkten 1

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2;o) reservationen nr 1 av herr Feldt m. fl. samt 3:o) moment 1 i motionen nr 1014 av herr Werner m. fl., och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Feldt begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Hermansson begärt votering även beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes föOande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående finansutskottets hemställan i belänkandet nr 10 punkten 1 mom. 1 antar reservationen nr 1 av herr Feldl m. fi. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit moment 1 i motionen nr 1014.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav föOande resultat:

Ja - 136

Nej - 10

Avstår - 145

I enlighet härmed blev föOande voteringsproposition uppläst och godkänd;

Den som vill alt kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 10 punkten I mom. 1 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herr Feldt m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Feldt begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav föOande resultat:

Ja - 153

Nej - 129

Avstår - 11

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Feldt m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Feldt begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposition;

Den som vill all kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 10 punkten 1 mom. 2 röstar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Feldt m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Feldt begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föOande resultat:

Ja - 153

Nej - 137

Avstår - 3

M o m. 3

Utskottets hemställan bifölls.

M o m. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 52 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 10 punkten 1 mom. 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 52.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav föOande resultat;

Ja - 273

Nej - 11

Avslår - 6

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Finansdebatt

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Finansdebatt

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 10 punkten I mom. 5 rösiar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 169.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föOande resultal:

Ja - 282

Nej - 10

Avstår - I

Punkten 2

Mom. I

Propositioner gavs pä bifall lill l;o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 3 av herr Feldt m. fi. samt 3:o) moment 2 i motionen nr 1014 av herr Werner m. fi., och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Feldt begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha fienalets mening för sig. Sedan herr Hermansson begärt votering även beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes föOande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående finansutskottets hemställan i betänkandet nr 10 punkten 2 mom. I antar reservationen nr 3 av herr Feldt m. fi. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit moment 2 i motionen nr 1014.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen.

lenlighet härmed blev föOande voteringsproposition uppläst och godkänd;

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 10 punkten 2 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Feldt m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 84

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Feldt begärde rösträk- Tnrsriappn Hpn

ning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning 10 mars 1977

gav föOande resultat: ___________

Ja - 154 FinansdebatI
Nej - 129
Avstår - 11

M o m. 2

Utskottels hemställan bifölls.

Skatteutskottets betänkande nr 22

Mom. 1 a

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. I b

Propositioner gavs på bifall till I;o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen av herr Wärnberg m. fl. i motsvarande del samt 3;o) motionen nr 1354 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Wärnberg begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Berndtson begärt votering även beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes föOande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 22 mom. 1 b antar reservationen av herr Wärnberg m. fi. i motsvarande del röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit motionen nr 1354 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Berndtson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föOande resultat:

' Ja - 129

Nej - 10

Avstår - 154

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Wärnberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav föOande resultat:

Ja - 153

Nej - 130

Avstår - 10

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen av herr Wärnberg m. fl. i motsvarande del samt 3:o) motionen nr 1354 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Wärnberg begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Berndtson begärt votering även beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes föOande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 22 mom. 3 antar reservationen av herr Wärnberg m. fl. i motsvarande del rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit motionen nr 1354 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Berndtson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 130

Nej - 10

Avstår - 154

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Wärnberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föOande resultat:

Ja - 154

Nej - 130

Avstår - 10

Mom. 4

Utskottets hemställan bifölls.

Skatteutskottets betänkande nr 23

Mom. 1

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 86 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Berndtson begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 23 mom. I rösiar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 86 i motsvarande del.

Ja - 273 Nej - 10 Avstår - 8 Herrar Hörberg (fp) och Bengtsson i Göteborg (c) anmälde att de avsett att rösta ja men markerats ha avstått från alt rösta.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Finansdebatt

Mom. 5 och 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Wärnberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wärnberg begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 23 mom. 5 och 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Wärnberg m. fl.

Ja - 153

Nej - 137

Avstår - 3

Skatteutskottets betänkande nr 24

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Wärnberg m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wärnberg begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 24 rösiar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Wärnberg m. fl.

Ja - 154

Nej - 138

Avstår - 1

Skatteutskottets betänkande nr 25

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 25 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Wärnberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Wärnberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föOande resultat;

Ja - 154

Nej - 139

Avstår - I

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 16

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Aspling m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Aspling begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 16 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Aspling m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Aspling begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav föOande resultat;

Ja - 154

Nej - 130

Avstår - 10

§ 15 Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1976/77:13 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt gäller anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m. jämte motioner.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

Punkten 1 (Skolöverstyrelsen)

Regeringen hade i propositionen 1976/77:100 bilaga 12 (utbildningsdepartementet) under punkten D I (s. 220-231) föreslagit riksdagen att till Skolöverstyrelsen för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 89 212 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1976/77:793 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen beslutade att hemställa hos regeringen

1. om åtgärder för förstatligande av läromedelsproduktionen, i första hand Esselte Studium,

2. att tillsätta en utredning om formerna för alt öka användarnas inflytande över läromedlens tillblivelse, anskaffande och användande,

3. all vid granskningen av objektiviteten i läromedlen också skulle beaktas tendenser i innehållet som förstärkte och bevarade ett traditionellt könsrollsmönster.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen beträffande objektivitetsgranskningen av läromedel skulle avslå motionen 1976/77:793 yrkandet 3,

2. att riksdagen beträffande förstatligande av läromedelsproduktionen skulle avslå motionen 1976/77:793 yrkandet 1,

3. all riksdagen beträffande användarnas inflytande över läromedlens tillblivelse m. m. skulle avslå motionen 1976/77:793 yrkandet 2,

4. att riksdagen till Skolöverstyrelsen för budgetåret 1977/78 anvisade eu förslagsanslag av 89 212 000 kr.

Punkten 3 (Bidrag till vissa elev- och föräldraorganisationer) Regeringen hade under punkten D 5 (s. 240-241) föreslagit riksdagen

att till Bidrag till vissa elev- och föräldraorganisationer för budgetåret

1977/78 anvisa ett anslag av I 210 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna'

1976/77:488 av herr Gustavsson i Nässjö m. fl. (s), vari (yrkats all riksdagen beslutade att Elevförbundet och SECO skulle erhålla anslag från anslagsposten Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet,

1976/77:763 av herr Alemyr m. fl. (s), vari yrkats att riksdagen beslutade att till Bidrag till vissa elev- och föräldraorganisationer anvisa ett i förhällande till regeringens förslag med 100 000 kr. förhöjt anslag på 1 310 000 kr.,

1976/77:1146 av fru Bernström (fp), vari yrkats att riksdagen hos regeringen begärde en översyn av statsbidragen till elevorganisationerna med syfte att ge elevorganisationerna likvärdiga bidragsvillkor med andra ungdomsorganisationer,

1976/77:1151 av herr Fransson m. fl. (c), vari yrkats att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om alt regeringen skyndsamt prövade jämställd-

heten mellan å ena sidan elevorganisationerna Elevförbundet och SECO och å andra sidan de övriga ungdomsorganisationerna i vad det gällde anslag till central verksamhel samt

1976/77:1171 av herr Söderqvist m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen hos regeringen hemställde att Elevförbundet och SECO godkändes som ungdomsorganisationer och från och med budgetåret 1977/78 erhöll bidrag från anslagsposten Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

Utskottet hemst,ällde

1. att riksdagen beträffande bidragsgivningen till elevorganisationerna med anledning av motionerna 1976/77:488, 1976/77:1146, 1976/77:1151 och 1976/77:1171 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört om en förutsättningslös utredning,

2. att riksdagen med bifall lill propositionen 1976/77:100 och med avslag på motionen 1976/77:763 till Bidrag till vissa elev- och föräldraorganisationer för budgetåret 1977/78 anvisade ett anslag av I 210 000 kr.

Reservation hade avgivits

1. av herrar Alemyr, Jönsson i Ariöv, Wiklund, Gustafsson i Barkarby, Hagberg i Örebro och Bladh samt fru Sandéhn (samtliga s) som ansett all utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1976/77:100 och med bifall till motionen 1976/77:763 till Bidrag till vissa elev- och föräldraorganisationer för budgetåret 1977/78 anvisade ett anslag av I 310 000 kr.

Punkten 5 (Bidrag till studie- och yrkesorientering m. m.) Regeringen hade under punkten D 8 (s. 255-258) föreslagit riksdagen att

1. anta i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i skollagen (1962:319),

2. godkänna de grunder för statsbidrag för studie- och yrkesorientering vid vissa privatskolor som förordats i proposilionen,

3. till Bidrag till studie- och yrkesorientering m. m. för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 61 674 000 kr.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

2. att ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om förverkligandet av tidigare riksdagsbeslut om regionala planeringsråd i varje län (yrkandet 2) samt

1976/77:765 av herr Alemyr m. fl. (s), vari yrkats att riksdagen skulle

1. avslå förslaget i propositionen 1976/77:100 om grunder för statsbidrag för studie- och yrkesorientering vid vissa privatskolor,

2. till Bidrag till studie- och yrkesorientering m. m. för budgetåret 1977/78 anvisa ett i förhällande lill regeringens förslag med 1 748 000 kr. förhöjt förslagsanslag på 63 422 000 kr.

Utskottet hemställde

1. all riksdagen med bifall till propositionen 1976/77:100 och med avslag på motionen 1976/77:765 yrkandet I godkände de grunder för statsbidrag för studie- och yrkesorientering vid vissa privatskolor som förordats i propositionen,

2. att riksdagen beträffande lag om ändring i skollagen (1962:319) med avslag pä förslaget i propositionen 1976/77:100 i vad avsäg 20 f§ skulle anta lagförslaget i den lydelse utskottet föreslagit,

3. att riksdagen beträffande regionala planeringsråd skulle avslå molionen 1976/77:761 yrkandet 2,

4. att riksdagen beträffande ytterligare bidrag till planeringsräd skulle avslå motionen 1976/77:761 yrkandet 1,

5. att riksdagen med bifall till propositionen 1976/77:100 samt med avslag på motionerna 1976/77:761 yrkandet 1 såvitt gällde medelsanvisningen under ifrågavarande anslag och 1976/77:765 yrkandet 2 till Bidrag till studie- och yrkesorientering m. m. för budgetåret 1977/78 anvisade ett förslagsanslag av 61674 000 kr.

Reservationer hade avgivils

2. beträffande bidrag lill vissa privatskolor av herrar Alemyr, Jönsson i Arlöv, Wiklund, Gustavsson i Barkarby, Hagberg i Örebro och Bladh samt fru Sandéhn (samtliga s) som ansett all utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:765 yrkandet I skulle avslå propositionen 1976/77:100 såvitt den gällde statsbidrag för studie-och yrkesorientering vid vissa privatskolor,

4. beträffande anslagsbeloppet av herrar Alemyr, Jönsson i Arlöv, Wiklund, Gustafsson i Barkarby, Hagberg i Örebro och Bladh samt fru Sandéhn (samtliga s) som - vid bifall till reservationerna nr 2 och 3 - ansett att utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1976/77:100 samt med bifall till motionerna 1976/77:761 yrkandet 1 såvitt gällde medelsanvisningen under ifrågavarande anslag och molionen 1976/77:765 yrkandet 2 lill Bidrag till studie- och yrkesorientering m. m. anvisade ett förslagsanslag av 63 422 000 kr.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

Fru HJELM-WALLEN (s):

Herr talman! Den I juli 1977 inleds SIA-reformen med att bl. a. lokala och regionala planeringsråd för samverkan mellan skola och arbetsliv inrättas.

Frän socialdemokratiskt håll anser vi att ett förbättrat samarbete mellan skolan och arbetslivet är mycket betydelsefullt. Samverkansräden skall behandla frågor om utbildningens anknytning till arbetslivet och skall särskilt föOa yrkesutbildningen. Rådet bör samordna kontakterna mellan skola och arbetsliv bl. a. vad gäller planering, genomförande och uppföOning av studiedagar, studiebesök, arbetsmarknadsdagar, perioder med praktisk yrkesorientering m. m.

En annan viktig uppgift för rådet är att verka för facklig medverkan i skolornas undervisning om arbetsmarknaden och arbetslivet. Rådets verksamhet kommer alltså att medföra ett närmande mellan skolan och arbetslivets företrädare och företrädare för arbetsförmedling eller länsarbetsnämnder.

Rådets uppgifter är alltså mänga och betydelsefulla. Enligt vår mening är det av största vikt alt råden också får fungera såsom avsikten är. Här kommer de ekonomiska resurserna in.

LO och TCO har i en skrivelse till den borgerliga regeringen påpekat att det inte kan vara acceptabelt att de fackliga organisationernas medverkan i råden skall bekostas genom medlemmarnas avgifter. För att så inte skall bli fallet har vi frän socialdemokratiskt häll föreslagit en ökad medelstilldelning om 2 miO. kr. Detta skulle tillsammans med de 1,5 miO. kr. som enligt vad som upplysts finns avsatta för verksamheten innebära att 3,5 miO. kr. står till förfogande för ersättning för förlorad arbetsförtjänst för de fackliga representanterna i planeringsråden.

Tyvärr - och det är ganska underligt - har det inte varit möjligt att uppnå enighet härom inom utskottet. Vi kan bara tolka detta sä att de borgerliga ledamöterna inte fäster den vikt vid de fackliga organisationernas medverkan i samarbetet mellan skola och arbetsliv som socialdemokraterna gör.

Vi har också från socialdemokratiskt håll reagerat mot alt den borgerliga regeringen föreslår att regionala samverkansråd nu endast skall inrättas i tre län. Enligt lidigare riksdagsbeslut skulle regionala råd inrättas i samtliga län. De nu föreslagna tre regionala planeringsräden måsle därför

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

betraktas som en första etapp. Utskottet uttalar också enhälligt att det förutsätter alt "organisationen med regionala planeringsräd snarast byggs ut".

Bidraget till planeringsråden finns under anslagspunkien Bidrag till studie- och yrkesorientering m. m. Under den anslagspunkien har regeringen också föreslagit all privatskolor skall få bidrag för sin studie-och yrkesorientering. Socialdemokraterna i utskottet anser att detta är att föregripa det utredningsarbete som pågår inom utredningen om skolan, staten och kommunerna, SSK, om formerna för statsbidrag till enskild utbildning. Vi yrkar därför avslag på förslaget om statsbidrag för studie-och yrkesorientering för vissa privatskolor.

Inledningen av SIA-reformen består inte enbart av att del den I juli delta år inrättas etl råd för förbättrade kontakter mellan skola och arbetsliv och att kommunerna från samma datum får möjlighet att starta en allmän fritidsverksamhet med statsbidrag, en fritidsverksamhet som skall ledas av representanter för föreningslivet. Också i övrigl pågår ett omfattande arbete inför del vardagliga förnyelsearbetet, som vi hoppas skall bli resultatet av SIA-reformen.

Del innebär att del f n. pågår förberedelser ute i kommunerna, dvs. inom skolstyrelser och förvaltningar, bland personal, inom föreningslivet osv. Det är väsentligt att också elever och föräldrar informeras på ett tidigt stadium och blir delaktiga av den planering som pågår inför kommande förändringar av skolvardagen. I del arbetet betyder elev- och föräldraorganisationerna mycket. Vi har därför från socialdemokratiskt håll ansett att det nu finns anledning att höja dessa organisationers anslag med 100 000 kr. i förhållande till vad de borgeriiga ledamöterna har ansett lämpligt.

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifall till reservationerna I, 2, 3 och 4.

Fru LANTZ (vpk);

Herr talman! Läromedelsproduktionen har vuxit mycket kraftigt under de senaste åren. Enligt statens läromedelsinformalion finns det ungefär 30 000 olika läromedelskomponenter. Det finns 800 företag som producerar läromedel. Trots denna mångfald av företag är koncentralionspro-cessen inom läromedelsproduktionen så stark att man kan tala om klart monopolisliska tendenser. Och det tydligaste exemplet pä detta är Esselte Studium, som behärskar över 50 96 av den svenska marknaden och som dessutom har en mycket omfaltande export.

Konsumtionen av läromedel är stor. Årskostnaden för inköp av läromedel har uppskattats till 600-700 miO. kr. Den helt övervägande delen av de läromedel som används inom grundskolan, gymnasieskolan och högskolan framställs, marknadsförs och distribueras i privat regi. Samhällets andel av produktionen är bara 10 96, men stat och kommun får betala i det närmaste hela kostnaden för alla läromedel som används inom skolväsendel. Det är regering och riksdag som fastställer utbild-

ningens inriktning, men det är de privata profitintressena som genom sin utgivning svarar för att tolka och styra undervisningen.

Den privata kontrollen av läromedelsproduktionen leder till att de borgerliga värderingarna befästs. Det finns mänga exempel på borgerlig och arbetsköparvänlig indoktrinering och på falsk information i läroböckerna.

I Fröberg-Emestens bok Företagsekonomi, Grundbok varnas eleverna all som löntagare ställa kostnadskrävande lönekrav. Vad sägs, herr talman, om föOande formulering; "Personalens intresse ligger naturiigtvis i hög lön och trygghet i anställningen. Men lönehöjningar leder normalt sett lill sämre resultat i rörelsen. Om ägaren hotar avveckla rörelsen har ju tryggheten försvunnit. Delta får mycket allvariiga konsekvenser för de anställda som kan fä svårt alt erhålla arbete på annat håll." Det är etl horribelt innehåll.

Skolböckerna misshandlar konsumenterna, kunde man läsa i en kon-sumenitidning för ett tag sedan. En grupp inom Kooperativa institutet har granskat vad skolan lär och inte lär om konsumentkooperationen, och en av slutsatserna i denna rapport är att eleverna utbildas utifrån företagens syn. Läroplanerna och läromedlen domineras hell av företagsintressena.

Också när det gäller könsrollsfrågan medverkar läromedlen till att bevara det traditionella könsrollsmönstret. I den vanligaste läseboken på lågstadiet, Borrman-Salminen, Wigforss-Matthis, finns det exempel på många könsfördomar. Där framställs pojkarna som initiativrika och orädda, medan flickorna är passiva och försiktiga. Kvinnor och män är sysselsatta efter det traditionella könsrollsmönstret både i yrke, på fritid och i ansvarsfördelningen i hemmet. De stora bussarna och varubilarna körs alllid av män. Om kvinnor över huvud taget kör bil så kör de smäbilar och ofta har de barn med som passagerare. Mamma handlar, och när hon skall storhandla har hon ingen egen bil ulan får låna en bil etc.

Sä kan man fortsätta att rabbla upp ur innehållet i den här läseboken.

Det är sedan inte att undra över varför pojkar och flickor väOer pryo och yrken efter ett gammalt könsrollsmönster. Trots skolöverstyrelsens könsrollsprojekt finns det mängder av exempel på traditionella könsroller i läroböckerna. Men läromedelsnämnden har inte fått en enda anmälan om könsrollerna i läroböckerna. Det är anmärkningsvärt.

Det är därför i allra högsta grad befogat att granska läromedlen också ur denna aspekt i syfte att förhindra och motarbeta ell traditionellt konservativt könsrollstänkande.

Läromedlen har en mycket stor betydelse för undervisningens innehåll. Det är därför märkligt att just läromedelssektorn helt saknar inflytande från konsumenter - i detta fall elever och lärare - både när det gäller utformningen av läromedlen och när det gäller innehållet i dem.

Avstånden mellan producenter och konsumenter har tvärtom ökat. Ingenstans under hela produktionsprocessen finns utrymme för t. ex. elevsynpunkler. Först när läromedlet är framställt finns en möjlighet

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

att framföra synpunkter hos statens läromedelsnämnd. Men dä gäller det bara att ta ställning till ett läromedels objektivitet. Därför, menar vpk, måste det ske en prövning av frågan om hur elever och lärare skall kunna få ett demokratiskt inflytande över läromedlens tillblivelse, deras anskaffning och deras användande.

Läromedlen är en del av den offentliga verksamheten eftersom de ingår i utbildningen. Utbildningen finansieras av allmänna medel. Och läromedlen utgör bl. a. genom sin styrande effekt en mycket väsentlig komponent i utbildningen. Därmed är också läromedlen en del av den offentliga verksamhet som betalas av allmänna medel. Det är samhället som både skapar behov av läromedel och är konsument av dem. Därför är det också helt naturligt att samhället övertar produktionen av läromedel.

Också för att säkra infiytande över läromedelsproduktionen är del nödvändigt att förstatliga den. Ett förstatligande måste, menar vpk, omfatta både produktionsplanering, marknadsföring och distribution. Som första steg i elt totalt förstatligande av läromedelsproduktionen bör slaten överta Esselte Studium.

Utskottet avstyrker den vpk-motion som tar upp frågan om förstatligande av läromedlen. Jag är inte förvånad över att de borgeriiga partierna också i detta sammanhang värnar om den privata företagsamheten och gärna låter privata företag göra sig stora vinster pä barnens behov av läromedel och att de föOaktligen reser ragg när krav på förstatligande ställs.

Men att socialdemokraterna i riksdagen inte vågar uttrycka sin egen partikongress krav pä förstatligande av läromedelsproduktionen, det tycker jag är minst sagt beklämmande. Den socialdemokratiska partikongressen tog klar ställning i den här frågan och fattade också etl beslut om förstatligande. Det finns tydligen vattentäta skott mellan partikongressen och de socialdemokratiska riksdagsledamöterna. I utskottet har socialdemokraterna uppenbarligen fallit undan för borgarna.

Den borgerliga majoriteten i utskottet har med socialdemokraternas godkännande avvisat vpk:s krav och även socialdemokraternas egen partikongress krav på förstatligande av läromedelsproduktionen med hänvisning till att frågan utreds. Men, herr talman, den här frågan har utretts sedan 1934, och läromedelsutredningen konstaterar att läromedelsproduktionen häller på att monopoliseras. Det behövs inga fier utredningar för att konstatera det förhållandet. Det behövs i stället förstatligande.

Vpk har föreslagit

1. att som första steg Esselte Studium förstatligas,

2. att formerna för att öka användarnas, dvs. elevernas och lärarnas, infiytande utreds och

3. att sådant innehåll i läromedel som bevarar och förstärker ett traditionellt konservativt könsrollstänkande måste bekämpas.

När utskottet avstyrker dessa krav så avstår det helt från att föra några som helt principiella resonemang. Del tycker jag är mycket beklagligt

eftersom läromedelsfrågan i allra högsta grad är en politisk och ideologisk fråga.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till samtliga alt-satser i vpk:s motion 793.

Hen ERIKSSON i Stockholm (vpk);

Herr talman! Motionerna 1171 och 488 kräver att de båda elevorganisationerna SECO och Elevförbundet skall bli betraktade som ungdomsorganisationer och därmed inte bli satta pä undantag när det gäller er-hällande av bidrag frän statsmakterna. Utskottet vill däremot inte betrakta nämnda organisationer som ungdomsorganisationer och föreslår vidare utredning. Enligt min mening finns det dock ingenting att utreda. Vi har tillräckligt med utredningar och byråkrati i det här landet.

Utan att precisera sig anför utskottet att man måste ta hänsyn till organisationernas karaktär och uppbyggnad. Vad menar man egentligen? Jag vill ha ett klart besked om vad det är för fel alt dessa organisationer besitter såväl uppbyggnad som karaktär. Skall detta vara etl minus?

Ingenting lyder på att inte såväl Elevförbundet som SECO kan godkännas som ungdomsorganisationer enligt Svensk författningssamling 1976:382, och det är detta det handlar om. De nämnda organisationernas medlemmar har en genomsnittsålder som understiger 17 år. Man till-lämpar principen individuell anslutning. Organisationerna gör ett mycket gott arbete för att stimulera samhällsdebatten bland ungdom och ge upplysning på socialpolitikens område. Om det skall bli någon mening med SIA-skolan, krävs det att nämnda organisationer får en rimlig chans att arbeta inom dess ram.

Statens ungdomsråd är den organisation som administrerar ungdomsorganisationernas bidragsfrågor och är således en auktoritativ organisation i detta sammanhang. Statens ungdomsråd har klart deklarerat att såväl Elevförbundet som SECO uppfyller de krav som ställs för att de skall fä bidrag frän anslagsposten Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet. Litar inte utskottet på statens ungdomsråd? Tydligen inte.

Hårdast slår den nuvarande diskrimineringen mot de lokala distrikten inom förbunden - detta beroende på att landstingsbidragen baseras pä om organisationerna är godkända som ungdomsorganisationer eller inte. Många distrikt har av nämnda ekonomiska orsaker blivit tvungna att inställa sin socialpolitiska verksamhet för ungdomar som befunnit sig i riskzonen för social utslagning. Denna socialpolitiska verksamhet kan inga nya polistjänster i världen ersätta.

Nu är det väl allmänt känt att nämnda organisationer inte delar riksdagsmajoritetens uppfattning om skolan i allmänhet och betygssystemet i synnerhet. Men detta får inte vara orsak till att man hindrar organisationernas utveckling genom att vägra att lösa deras ekonomiska problem. Det vore djupt odemokratiskt. Jag hoppas att så inte är fallet.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

Alla skäl talar för att dessa organisationer fr. o. m. budgetåret 1977/78 skall erhålla bidrag från anslagsposten Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet. De organiserar ungdomar uteslutande från ungdomsskolan. De har ett medlemsantal som överstiger de fastslagna normerna. De har distriktsorganisationer i mer än hälften av landets län. De arbetar bland ungdom och för ungdom. Dessa skäl är tillräckligt starka för att organisationerna skall betraktas som ungdomsorganisationer. Har utskottet en annan uppfattning, skall det vederlägga konkreta fakta och inte krypa bakom diffusa formuleringar som att hänsyn måste tas till "organisationernas uppbyggnad och karaktär".

Herr talman! Jag yrkar bifall till såväl den kommunistiska motionen 1171 som den socialdemokratiska motionen 488.

Hen LARSSON i Staffanstorp (c);

Herr talman! Jag skall ganska kort försöka besvara en del av de frågor som har ställts och beröra några av de områden som har behandlats i utbildningsutskottels betänkande nr 13.

Frågan om förstatligande av läromedelsproduktionen har varit uppe till debatt fiera gånger här i kammaren. Redan 1971 konstaterade läro-medelsutredningcn att samhället omöjligen kan ta ansvaret för produktion av allt som används i skolan, dä skolorna i allt större utsträckning använder material som inte produceras som läromedel. Förra året tillsatte regeringen en utredningsman för att klariägga läromedelsmarknaden. Det arbetet pågår och väntas bli färdigt under 1977.

Om slaten skulle överta läromedelsproduktionen, tror jag att man kan befara att det blir större ensidighet i framställningen av läromedel. Det kan knappast vara förenligt med en fri undervisning om slaten exempelvis likriktar läromedlen. Jag tror också all statens kontroll av läromedelsproduktionen är ganska effektiv. Det finns en särskild nämnd som granskar läromedlen och som är allsidigt sammansatt.

Riksdagen har senast 1975/76 förklarat att samhället inte bör överta produktionen av läromedel, och jag finner ingen anledning för riksdagen all ändra det beslutet. Jag yrkar alltså bifall till utskottets förslag i detta sammanhang.

En annan fråga som har tagits upp av de olika talarna här och som det finns en reservation om är anslaget till elev- och föräldraorganisationerna. Jag är helt med pä att visst spelar de en stor roll. Jag kan erinra om de mänga motioner, inte minst frän vårt parti, i vilka det har begärts större anslag till dessa organisationer, något som det efter hand också har blivit. Jag vill även säga att organisationerna givetvis kommer att spela en viktig roll i SIA-skolan.

I reservation 1 begärs en höjning av anslaget till elev- och föräldraorganisationer med 100 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit, men det påståendet är inte riktigt relevant. Ett annat anslag till elevförbunden finns nämligen upptaget under en annan anslagsrubrik. Om man tittar närmare på det så finner man att regeringen i praktiken föreslår en höjning

med 80 000 kr. Här skiOer alltså inte mer än 20 000 kr. mellan vad utskoltsmajoriteten har tillstyrkt och det förslag som finns i reservationen.

När det gäller frågan huruvida elevorganisationerna skulle få del av anslaget för bidrag lill ungdomsorganisationer är del klart utsagt i propositionen att regeringen inte nu - dvs. under innevarande år - vill tänka sig en sådan ändring. Det bör påpekas alt bl. a. SECO har fått anslag tidigare och får det också i är. Om det anslaget skall komma in under en annan rubrik är något som vi bör få kunna ta ställning till ganska snart. Detta har även utskottet uttryckt som sin uppfallning.

Det finns vidare en reservation om bidrag till studie- och yrkesorientering. Från majoritetens sida fäster vi myckel slor vikt vid att eleverna får en god orientering om yrkeslivet och om de studier som behövs för att bäst klara detta yrkesliv. I den obligatoriska skolan är systemet väl utbyggt. Om man undantar riksinternatskolorna utgår dock inget statsbidrag för syo-verksamhet vid privatskolorna.

I budgetpropositionen föreslås all bidrag skall lämnas även för privatskolornas syo-verksamhet. De skolorna är mycket små och myckel fä, och därför kan de inte hålla en egen funktionär. Här skall alltså den kommande verksamheten anknyta till kommunens syo-verksamhet.

Fru Lena Hjelm-Wallén sade att det pågår ell omfattande arbete för alt förbereda SIA-reformen. Det vill jag gärna understryka. När riksdagen antog SIA-reformen avsågs att föreningarna skulle bli mera aktiva och medverka i samhällsorienterande syfte i skolan. Därför lades förslag om särskilda planeringsråd som skulle upprättas för ati ge skola och arbetsliv bällre kontaktorgan. Dessa skall nu utses av skolstyrelsen.

Regeringen anser att starten skall ske i de tre största städerna. Man vill vinna litet erfarenhet innan man sätter i gång över hela linjen.

Ulskollel tillstyrker detta men understryker önskemålet att man snarast sätter i gång hela organisationen. Jag vill understryka vad fru Lena Hjelm-Wallén här sade, att vi i utskottet har blivit eniga på den punkten.

Därmed kommer jag över på anslaget till planeringsråden. Här föreligger en reservation som vill öka anslaget med 2 miOoner till 3,5 miOoner. Jag vill dock hävda att det anslagsbehovet i stort sett är beaktat. SÖ hade föreslagit 4,123 miOoner, men regeringen har uppräknat anslaget till 5,623 miOoner, alltså en ökning med 1,5 miOoner.

Jag vill också erinra om vad utskottet säger, att under anslaget till löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet har beräknats 2 miljoner till de fackliga ledamöterna i planeringsråden. Därmed bör det allra mesta i anslagshänseende vara tillgodosett förde planeringsräd som sätter i gång under detta budgetår.

Herr lalman! Med detta anser jag mig tryggt kunna yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. 777.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter tn. m.

Fru HJELM-WALLÉN (s);

Herr lalman! Först några ord angående läromedelsfrågorna.

Jag vill gärna understryka, fru Lantz, att jag och det socialdemokratiska partiet anser att staten måste ha ett övergripande ansvar för all läromedelsförsörjningen är tillfredsställande och att läromedlen står i överensstämmelse med läroplanen.

Inom det socialdemokraliska partiet är vi inte heller nöjda med hur läromedelsbranschen fungerar. Frågan var också uppe till diskussion pä vår senaste kongress.

Kritiken mot branschens sätt att fungera har flera orsaker. Bristen på läromedel för vissa elevgrupper som anses vara icke kommersiellt lönsamma för förlagen är mycket besvärande. Det gäller mindre elevgrupper, t. ex. invandrare och handikappade elever samt många av eleverna pä de yrkesinriktade linjerna i gymnasieskolan. Vidare finns det koncentrations- och monopoliseringstendenser inom branschen, vilket man mycket noga måste se upp med.

Bl. a. av dessa skäl tillsatte den socialdemokratiska regeringen en utredning för all få hela läromedelsmarknaden kartlagd. Någon kartläggning har inte gjorts sedan slutet pä 1960-talet. En ny kartläggning behöver nu göras.

Det är alltså detta som är skälen, herr Larsson i Staffanstorp. Det är inte så, som de borgeriiga politikerna älskar att framställa det, att vi ville likrikta läromedelsförsörjningen, vilket är ett ständigt återkommande påstående, som bottnar i missförstånd.

Vi väntar nu med stort intresse på material från utredningen, och när det materialet föreligger finns det anledning överväga vilka samhälls-åtgärder som behöver vidtas för att fä en bättre fungerande läromedels-försörining till stånd.

Sedan vill jag lill utskottets vice ordförande säga att den viktigaste fråga som skiOer oss ät i det nu diskuterade utskottsbetänkandet är anslaget till planeringsråden och möjligheterna alt till fullo ersätta de fackliga representanterna i dessa råd. Och faktum är att den saken inte har beaktats av den borgerliga regeringen vid anslagstilldelningen. Det fattas pengar. Det måsle till ytteriigare 2 miO- kr. för att det hela skall fungera tillfredsställande.

Här är det väl bara alt konstatera att prioriteringen är olika oss emellan, socialdemokrater och borgerliga politiker. Vi socialdemokrater vill salsa ytterligare medel pä ersättning för förlorad arbetsförtjänst för de fackliga representanterna i planeringsräden, på samverkan mellan skolan och arbetslivet samt på elev- och föräldraorganisationernas verksamhet. Ni vill lägga ytterligare pengar på privatskolornas studie- och yrkesverksamhet.

Herr talman! Slutligen vill jag också något kommentera elevorganisationernas anslagsfrågor. Jag menar att det är väsenlligt att den fråga som sä mänga motionärer har tagit upp, från vilken anslagsrubrik som dessa organisationer skall fä anslag, skyndsamt prövas. I den mån de aktuella elevorganisationerna bedriver en verksamhet som överensstäm-

mer med andra ungdomsorganisationers är det naturligt att de skall ha sitt anslag under rubriken Bidrag lill ungdomsorganisationernas centrala verksamhet. Och ett viktigt skäl för detta är att det skulle underiätta för elevorganisationerna att i större utsträckning erhålla bidrag frän landsting och kommuner. De bidragen är för organisationernas lokala verksamhet mycket betydelsefulla. Jag utgår frän att den borgeriiga regeringen har tagit intryck av de många motionerna och av utskottets skrivning samt att den utredning som utskottet begär görs snabbt, sä att resultatet kan påverka nästa budgetbehandling.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. 777.

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Herr Larsson i Staffanstorp undviker fortfarande att diskutera de ideologiska och politiska aspekterna i förstatligandefrågan.

Det är ju regering och riksdag som fastställer utbildningsmålen, och därför vill jag ställa en direkt fråga till Thorsten Larsson: Är det då riktigt att privata företag gör vinster på det förhållandet att utbildningen behöver läromedel? Den frågan vill jag gärna ha ett konkret svar på, om Thorsten Larsson kan ge mig del.

Sedan viker herr Larsson undan i denna fråga litet och säger alt den utreds. Jag hävdar fortfarande att frågan inte behöver utredas. Den har utretts sedan 1934, även om det har skett från olika aspekter. Men läromedelsutredningen sade i vilket fall som helst att förhållandena på läromedelsmarknaden är sädana att det finns klart monopolisliska tendenser där. Den saken behöver man alltså inte utreda mera.

Sedan sade Thorsten Larsson att kontrollen är effektiv. Men det är fel. Ofta ser man nämligen exempel på arbetsköparvänlig propaganda och snedvriden syn i könsrollsfrågan. Jag försökte belysa detta tidigare, och jag har material som styrker det i min bänk här. Thorsten Larsson kan komma och se pä det, ifall han tvivlar pä vad jag har sagt.

Det är sant att samhället under de senaste åren har försökt att engagera sig i produktionen av läromedel. Bl. a. har ju en central läromedelsnämnd tillkommit för att granska objektiviteten i läromedlen, men det förtjänar att påpekas att vänsterpartiet kommunisterna inte har någon representation i den nämnden. Statens institut för läromedelsinformation har också upprättats, och dessutom är staten engagerad i läromedelsproduktionen via Liber Grafiska AB. Dessa åtgärder är emellertid långt ifrån tillräckliga. Vi menar därför att de förslag som vi har framfört i vår motion måste åtgärdas.

Jag skulle också viOa att Thorsten Larsson kommenterar det förhållandet att könsrollsmönstret bevaras i våra läroböcker. Skall det förhållandet få fortsätta? Vidare efleriyser jag hur man skall garantera att användarnas synpunkter tillgodoses när det gäller att framställa och använda läromedel.

Fru Hjelm-Wallén lämnade en halvhjärtad förklaring till varför socialdemokraterna har svikit sin partikongress när det gäller beslutet om förstatligande. Men jag undrar ändå hur man från socialdemokratiskt

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter 777. 777.

håll skall ha det. Ena stunden säger man att staten måste ha ett övergripande ansvar för läromedlen, och den andra säger man att vi bör avvakta och utreda frågan ytterligare, vilket jag anser vara helt onödigt eftersom vi ju vet hur situationen är. För mig är det naturligt att en partikongress beslut i sådana här viktiga ideologiska frågor är styrande för en riksdagsgrupps arbete.

Maj Britt Theorin, som ju också är socialdemokratisk ledamot av kammaren, sade för en tid sedan i en intervju i LO-tidningen att hon tyckte att det var fel att privata företag kan göra vinster på barns behov av läroböcker och att ett förstatligande därför måste övervägas. Jag förväntar mig därför att åtminstone Maj Britt Theorin, som har deklarerat dessa åsikter, röstar för vår motion i dag.

Hen ERIKSSON i Stockholm (vpk);

Herr talman! Jag skall uppehålla mig något vid det som jag tog upp tidigare i debatten, nämligen anslagen till SECO och Elevförbundet.

Det är ju så, att SECO och Elevförbundet liksom alla andra ungdomsorganisationer måste planera sin verksamhel. Men delta är en omöjlighet om bidragen utbetalas godtyckligt. De nuvarande bidragen går dessutom genom skolöverstyrelsen, vilket innebär att organisationerna försätts i en klar lojalitetskonfiikt och att de rubbas i sin självständighet.

När herr Larsson i Staffansiorp argumenterar för utskottets linje gör han det på ett underligt sätt. Han säger att dessa organisationer inte skall få de här bidragen nu, budgetåret 1977/78, men han talar inte om varför. Vad är det dä som gör dessa organisationer tvivelaktiga? Den frågan kan man väl få elt konkret svar på. Andra organisationer får ju dessa bidrag som elevorganisationerna nu kräver. Det är organisationer som Fria Moderata Sludentförbundet och Frikyrkliga Gymnasiströrelsen. Varför fär dessa organisationer de här bidragen?

Sedan återkommer jag, herr Larsson i Staffanstorp, till statens ungdomsråd. Vad anser utskottet om dess auktorisation?

Jag skulle alltså viOa ha en klar motivering för att elevorganisationerna inte anses berättigade till bidrag enligt SFS 1976:382.

Lena Hjelm-Wallén säger att denna fråga skyndsamt skall prövas. Vad är det egentligen som skall prövas? Vilken linje intar här det socialdemokratiska partiet? Lena Hjelm-Wallén stöder inte den socialdemokratiska motionen - hon stöder i stället folkpartiets och centerpartiets motioner. Det är den konkreta bild man fär av socialdemokraternas linje i den här frågan.

bidrag pä 5,6 miOoner som nu skall utgå, ett faktum som man bör konstatera i detta sammanhang.

Till Inga Lantz vill jag säga när det gäller frågan om förstatligande av läromedlen att jag är den förste att ta avstånd från att någon eventuellt skulle kunna göra oberättigade vinster pä tillverkningen av läromedel. Något sådant bör inte få ske. Men jag är inte övertygad om att Inga Lantz har rätt. Det man skall jämföra med är ju vad det skulle kosta om staten producerade läromedlen. Man måste göra en sådan jämförelse om man tillvitar de nuvarande producenterna alt de gör onödigi stora vinster. Jag tror inte att så är fallet, och jag tror inte att en statlig produktion blir billigare. Jag hävdar dessutom fortfarande att samhället har en ganska god kontroll när det gäller objektiviteten i läromedlen genom den läromedelsnämnd som kontinueriigt granskar dem.

Låt mig sedan säga till herr Eriksson i Stockholm att när han talar om elevorganisationerna låter del som om dessa inte fär någonting i bidrag. Så är ju inte fallet, utan de får bidrag sedan fiera är. Frågan är bara om man skall överföra bidragen till ett annat anslagsrum, och detta vill vi i så fall vänta med ett år. Vi är inte negativt inställda till frågan som sådan, och jag vill än en gång påpeka för herr Eriksson i Stockholm att han inte bör framställa saken så au man får intrycket all elevorganisationerna inte får några anslag. Det får de - de har fåll det under flera år - och en höjning av dessa anslag har också skett under de år som gått. Jag känner dessutom till att många landsting lämnar anslag till elevorganisationerna, bl. a. mitt eget landsting har gjort det i mänga är. Någon negativism finns således inte i detta sammanhang.

Inga Lantz tog upp frågan om könsrollstänkandet. Jag vill bara be Inga Lantz att slå upp s. 3 i utbildningsutskottets betänkande som vi här diskuterar. Mitt pä den sidan kan man bl. a. läsa att "skolan bör verka för jämställdhet mellan män och kvinnor". Det är ett citat ur innehållet i läroplanernas mål och riktlinjer. Med detta har man bara att slå fast att denna fråga beaktats redan innan Inga Lantz kom med sin motion.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter 777. 777.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

Hen ERIKSSON i Stockholm (vpk);

Herr talman! Nu säger herr Larsson i Staffanstorp att jag försöker ge intryck av all elevorganisationerna inte får något bidrag alls. Så är naturiigtvis inte fallet. Men vad de inte får, herr Larsson i Staffanstorp, är det som andra ungdomsorganisationer får i bidrag, fast de fungerar likadant som dessa. Det är detta som är diskriminerande. Det är därför vänsterpartiet kommunisterna har väckt en motion i den här frågan, och det är därför jag krävt en förklaring av herr Larsson i Staffansiorp varför diskrimineringen skall fortsätta.

Del är rikligt att vissa landsting lämnar bidrag, men alla gör det inte. Därför blir landstingsbidragen och alla övriga bidrag godtyckliga. Då går det helt enkelt inte all göra en långsiktig planering för dessa organisationer, och det är en nödvändighet.

Fru LANTZ (vpk);

Herr talman! Eftersom del är samhället som har ansvaret för utbildningen - dess inriktning och hur den skall fungera - borde det även vara samhällel som har ansvaret för läromedelsproduktionen. Nu stämmer inte det som står i läroplanerna överens med vad eleverna får läsa i läroböckerna. Det har jag gett exempel pä - ganska horribla sådana dessutom.

När det gäller könsrollsfrågan hänvisar Thorsten Larsson till s. 3 i betänkandet. Jag har förstås läst del avsnittet och det citat ur läroplanen som där görs stämmer inte med vad eleverna fär läsa, bl. ä. i den läsebok jag citerade ur. Därför behöver man uppmärksamma denna fråga och göra någonting ät den.

Det krav vi rest är således inte alls tillgodosett. Det är pä tiden att det tillgodoses - det kan jag hälla med om - men det är långt dit.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkten I M o m. I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 793 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 13 punkten I mom. 1 röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 793 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav föOande resultat:

Ja - 277

Nej - 12

Avstår - 2

M o m. 2

Den som vill att kammaren bifaller ulbildningsulskollets hemställan i

betänkandet nr 13 punkten 1 mom. 2 rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 793 i motsvarande del.

Ja - 278 Nej - 13

M o m. 3

Propositioner gavs på bifall till dels ulskotlels hemställan dels motionen nr 793 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposilion;

Den som vill att kammaren bifaller ulbildningsulskollets hemställan i

belänkandel nr 13 punkten 1 mom. 3 rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 793 i motsvarande del.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag t ill,skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

M o m. 4

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3

M o m. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionerna nr 488 av herr Gustavsson i Nässjö m. fl och 1171 av herr Söderqvist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Eriksson i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller ulbildningsulskottels hemställan i

betänkandet nr 13 punkten 3 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring

däri som föranleds av bifall till motionerna nr 488 och 1171.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Eriksson i Stockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föOande resultal:

Ja - 276

Nej - 13

Avstår - 2

M o m. 2

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Alemyr m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Hjelm-Wallén begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 13 punkten 3 mom. 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Alemyr

m. fl.

Punkten 4

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 5

M o m. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Alemyr m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Hjelm-Wallén begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 13 punkten 5 mom. I röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Alemyr

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Hjelm-Wallén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föOande resultat:

Ja - 153 Nej - 138

Mom. 2och3

Kammaren biföll vad utskotiet i dessa moment hemställt.

M o m. 4

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Alemyr m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Hjelm-Wallén begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

belänkandet nr 13 punkten 5 mom. 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.'

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Alemyr

m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Hjelm-Wallén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föOande resultat:

Ja - 151 Nej - 139

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Forskningsrådsnämnden, m. 777.

Mom. 5

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 6

Utskottets hemställan bifölls.

§ 16 Föredrogs

Utbildningsutskottets belänkande

1976/77:14 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt gäller anslag till utrustningsnämnden för universitet och högskolor m. m. jämte motion

Kammaren biföll vad utskottet i detta betänkande hemställt.

§ 17 Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1976/77:15 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt gäller anslag till forskningsrädsnämnden m. m. jämte motioner.

Punkten 1 Forskningsrådsnämnden, m. m.

Regeringen hade i proposilionen 1976/77:100 bilaga 12 (utbildningsdepartementet) under punkterna E7-E1I (s. 362-379) föreslagit riksdagen att

1. till Forskningsrådsnämnden för budgetåret 1977/78 anvisa ell reservationsanslag av 12 078 000 kr.,

2. till Humanistisk-samhällsvelenskapliga forskningsrådet för budgetåret 1977/78 anvisa etl reservationsanslag av 37 336 000 kr.,

3. till Medicinska forskningsrådet för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 77 568 000 kr.,

4. godkänna de riktlinjer för förändring av forskningsorganisationen i Studsvik som förordats i propositionen,

5. bemyndiga regeringen att vid naturvetenskapliga forskningsrådet inrätta professur i enlighet med vad som förordats i propositionen,

6. till Naturvetenskapliga forskningsrådet m. m. för budgetåret 1977/78 anvisa etl reservationsanslag av 135 996 000 kr.,

7. lill Vissa resurser för forskning för budgetåret 1977/78 anvisa elt reservationsanslag av 7 500 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1976/77:485 av hen Gransledl (c),

1976/77:555 av herr Weslberg i Hofors m. fl. (s),

kr, under ett nytt anslag för Vissa resurser för forskning,

2. att till Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet anvisa ett i förhällande till regeringens förslag med 3 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag på 40 336 000 kr.,

3. att till Medicinska forskningsrådet anvisa ett i förhällande till regeringens förslag med 3 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag pä 80 568 000 kr.,

4. att till Naturvetenskapliga forskningsrådet m. m. anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 4 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag på 139 996 000 kr.,

5. att ge regeringen till känna vad som anförts i motionen angående medelstilldelning till forskningsrådsnämnden,

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Forskningsrådsnämnden, 777. 777.

1976/77:771 av fru Eliasson m. fl. (c, s),

1976/77:939 av herr Werner m. fl, (vpk), vari yrkats alt riksdagen beslutade att till statens råd för samhällsforskning anvisa 5 miO, kr, avsedda för igångsättande av forsknings- och utvecklingsprojekt för uppbyggnad av arbetsmiOöregisler, samt

1976/77:967 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen skulle

1. hos regeringen anhålla att riktlinjerna för svensk forskningspolitik
omformulerades sä

a) att en klar boskillnad mellan statens och privatföretagens forskningsorganisation skulle uppnås och sammanväxningen mellan storfinans och stat pä forskningsrådet brytas,

b) att militärforskningens ledande roll i nuvarande forsknings- och utvecklingsarbete skulle brytas,

c) att principiellt förbud mot privat uppdragsforskning för forskare i statlig tjänst skulle införas,

2. som sin mening ge regeringen till känna att forskningspolitiken borde stå under offentlig kontroll genom att ledningen av utredningarna och politiken på forskningsområdet överlogs av en parlamentarisk kommitté i vilken lönarbetarrepresentanter skulle vara i majoritet,

3. uttala att den under 2 föreslagna kommittén borde få i uppdrag att med utgångspunkt i folkflertalets sociala och kulturella behov utforma en nationell plan för det framtida forsknings- och utvecklingsarbetet.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Forskningsrådsnämnden, m. m.

4. att riksdagen beträffande beslut om inrättande av ell lermolumi-niscenslaboratorium skulle avslå motionen 1976/77:771,

5. alt riksdagen belräffande riktlinjer för svensk forskningspolitik skulle avslå motionen 1976/77:967 yrkandet I,

6. att riksdagen beträffande en forskningskommitté m. m. skulle avslå motionen 1976/77:967 yrkandena 2 och 3,

7. att riksdagen med bifall till propositionen 1976/77:100 och med avslag pä motionen 1976/77:762 yrkandet 1 till Vissa resurser för forskning för budgetåret 1977/78 anvisade ett reservationsanslag av 7 500 000 kr.,

8. att riksdagen beträffande den under 7 upptagna medelsanvisningen med anledning av motionen 1976/77:762 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. att riksdagen med bifall lill propositionen 1976/77:100 samt med avslag på motionerna 1976/77:762 yrkandet 2 och 1976/77:939 till Hu-manistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret 1977/78 anvisade ett reservationsanslag av 37 336 000 kr.,

10. all riksdagen med bifall till propositionen 1976/77:100 och med avslag på motionen 1976/77:762 yrkandet 3 till Medicinska forskningsrådet för budgetåret 1977/78 anvisade etl reservationsanslag av 77 568 000 kr.,

11. att riksdagen med bifall lill propositionen 1976/77:100 och med avslag på motionen 1976/77:762 yrkandet 4 till Naturvetenskapliga forskningsrådet m. m. för budgetåret 1977/78 anvisade ett reservationsanslag av 135 996 000 kr.,

12. att riksdagen med bifall lill propositionen 1976/77:100 och med avslag på motionen 1976/77:762 yrkandet 5 till Forskningsrådsnämnden för budgetåret 1977/78 anvisade ett reservationsanslag av 12 078 000 kr.

den efter eget gottfinnande har att dela ut lill forskningsprojekt, t. ex. - som man skriver i budgetpropositionen - för att främja forskning bl. a. rörande cancersjukdomar. Det har varit en helig princip att en regering inte skall styra forskningen pä projektnivå. Del är något som verkligen strider mot det man brukar kalla forskningens frihet. Vad en regering skall göra när det gäller forskning är att föreslå ekonomiska medel till olika forskningsområden och forskningsorgan och att göra prioriteringar mellan dessa, föreslå inrättandet av professurer samt föreslå organisatoriska principer o. d., men att lägga sig i vilka projekt forskningspengar skall användas till, det kan inte en regering fä göra. Den har varken inblick i eller vetenskaplig kompetens för att kunna göra de rätta avvägningarna mellan olika forskningsprojekt.

I motionen 1976/77:762 har den socialdemokraliska utbildningsutskottsgruppen starkt reagerat mot detta anslag till regeringens förfogande och påpekat att det står i strid med riksdagens beslut förra året angående forskningsrådsorganisationen. Det har också de borgerliga ledamöterna i utskottet ansett. Därför föreslår ett enigt utbildningsutskott att riksdagen ger regeringen till känna att beloppet, 7,5 miO. kr., snarast möjligt måtte fördelas mellan de tre forskningsråden.

I den nya forskningsrådsorganisationen är forskningsrådsnämnden ett mycket betydelsefullt organ. Den skall ta initiativ till och stödja forskningen främst inom områden som är angelägna från samhällets synpunkt. Nämnden skall särskilt beakta behovet av tvär-mångvetenskapliga projekt och tillsammans med andra forskningsorgan stödja projekt som är av stort allmänt intresse. Nämnden skall också verka för att information om forskning och forskningsresultat sprids.

Den organisationskommitté som förberett den nya forskningsrådsorganisationen framhåller, att om forskningsrädsnämnden skall kunna ta de initiativ och utveckla samverkan med övriga forskningsorgan, planera för och stödja aktuella kombinerade projekt, såsom riksdag och regering avsett med sina beslut om den nya forskningsrådsorganisalionen, fordras det enligt deras äskanden 15 675 000 kr. Regeringen har föreslagit 12 078 000 kr., men då liggeri denna summa I 203 000 kr. fördel svenska medlemskapet i Internationella institutet för tillämpad systemanalys. Man har således skurit ned med nära 5 miO. kr., dvs. med nära en tredjedel av organisationskommitténs äskanden.

Från socialdemokratiskt håll anser vi att delta är en alltför kraftig prutning och vill inte vara med om att den nya forskningsrådsorganisationen skall få en sä dålig start. Socialdemokraterna föreslår därför i reservationen vid punkten 1 att ytteriigare 2,5 miO. kr. anslås till forskningsrädsnämnden.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationen vid punkten I och i övrigt bifall till utskottets hemställan.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Forskningsrådsnämnden, m. m.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Forskningsrådsnämnden, m. 777.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! Forskning och utveckling har fått allt större betydelse för de samhälleliga förhållandena och deras förändring.

Vänsterpartiet kommunisterna har sedan mänga år tillbaka krävt en debatt om forskningens ställning i samhället, och vi har också krävt nya principer för dess styrning. Vi har kort sagt krävt någonting som inte finns, nämligen en forskningspolitik.

Jag kan inte underiåta, herr talman, alt frän konstitutionell synpunkt rikta en anmärkning mot det sätt på vilket frågan om forskningspolitiken behandlats av ulbildningsutskollel.

Det är ett riksdagsutskotts uppgift att sakbehandla motioner. Att avvisa motioner utan motivering eller att undvika sakbehandling med hänvisning till icke relevanta administrativa förhållanden tillhör icke de för ett utskott förutsedda arbetsformerna. Om detta blir praxis, kan en utskottsmajoritet i princip förhindra att riksdagen får insyn i politiska frågor som konstitutionellt tillhördess ansvarsområde. Utskottsbehandling förvandlas då frän en konstitutionell arbetsprocedur till ett system för taktisk manövrering, varigenom man kan undvika besvärliga problems offentlighet.

Detta är just vad utbildningsutskottet under mänga är har ägnat sig åt när del gäller forskningspoliliken.

Sedan I97I har utskotiet avvisat vpk-motioner i frågan med hänvisning till att forskningsrådsutredningen arbetade. Men forskningsrådsutredningen sysslade inte med forskningspolitik. Hänvisningen var alltså felaktig och irrelevant. Forskningsrådsutredningen sysslade med forskningsrådens organisation, något som inte alls berördes i vpk-motionerna. Allt detta visste utskotiet, när det förut vägrade att sakbehandla motionerna.

Nu i år påstår man, sedan det första utredningsbetänkandei alltså inte innehållit några forskningspolitiska frågor, att det fortsatta arbetet för utredningen skall innefatta frågor av betydelse för forskningspolitiken. Och så vägrar man återigen all sakbehandla vpk;s motion.

Detta är ju en manöver. Utskottet måste ändå veta att tre av yrkandena i vpk-motionen över huvud inte faller under de frågor som forsknings-rådsulredningen kommer all behandla. Ändå vägrar alltså ulskollel all sakbehandla dessa krav.

Förutom att det är en likgiltighet för själva frågeställningen som är häpnadsväckande menar jag all det är en betänklig konstitutionell praxis. Jag efleriyser besked om vilken bestämmelse man stöder sig på när man vägrar sakbehandla yrkanden med hänvisning till något som inte har med yrkandena all göra.

Vpk lar upp fyra kärnproblem i forskningspoliliken. För det första vems intressen och behov som skall styra forskningens inriktning i stort. För del andra den offentliga insynen i forskningen - särskilt den parlamentariska kontrollen. För det tredje det problematiska förhällandet mellan privat och offentligt i den statliga forskningen. För det fjärde militärforskningens ledande roll i resursfördelning och inriktning.

Herr talman! Forskningen är inte något politiskt neutralt. Storbolag som SAAB och Bofors har naturiigtvis mest intresse av militärforskning, men arbetarna och fackföreningsrörelsen har mer behov av miOöforsk-ning, skyddsteknik och social forskning. Bolagsdirektören har intresse av ett slags produkter. Arbetarhustrun i förstadsområdet har intresse av ett helt annat. Synnergren och Carl Persson vill forska i hur man kontrollerar folk, men människor ute i bostadsområdena har kanske mer intresse av forskning för att söka lösa sociala problem.

För all folkflertalet i det här landet skall få insikt i hur det forskas krävs offentlighet och överskådlighet. Det krävs all forskningspoliliken ställs under debatt i riksdagen. Det krävs att det finns ett nationellt ansvarigt organ förankrat hos folkflertalet, dess fackorganisationer och andra rörelser.

F. n. saknas varje sådan offentlig och översiktlig forskningspolitik.

Forskningen bedrivs sektorsvis. Sektorerna saknar inre sammanhang. Man vet inte ens med säkerhet hur mycket pengar som går hit eller dit. Administrationen är uppspaltad pä en rad olika organ och departement, som inte redovisar lill varandra. Kompetensfördelningen mellan de olika organen är förvirrande och oklar.

Så är t. ex. forskningsrådens nyligen reformerade organisation ett fullständigt underverk av byråkratism och oöverskädlighel. Rösträtt t. ex. har man bara om man har en tjänst av viss dignitet. Om en professor inte omförordnar en forskare, mister vederbörande rösträtten. Flertalet arbetande forskare är utestängda från rösträtt. De nya forskningsråden skall utses av 106 elektorer, valda av 42 olika valkorporationer. Uppdelningen i valkorporationer och den dubbelt indirekta urvalsprocessen gör att valkorporationerna saknar kontroll över del slutliga urvalet av representanter. Dessutom omöjliggörs i praktiken varje försök från forskare vid olika universitet att uppsätta gemensamma kandidater och arbeta för deras val på ett normalt sätt.

För varje person med minsta administrativa erfarenhet ter sig denna labyrint som rena farsen. Den omöjliggör varje antydan lill sammanhang och överblick. Jag måsle som f d. statstjänsteman säga att det är närmast otroligt att en nyskapad organisation på det administrativa planet inom statssektorn kan få se ul på del sättet.

Vänsterpartiet kommunisterna kräver att en parlamentarisk kommitté med majoritet av lönarbetarrepresenlanter får vara högsta ansvariga instans för forskningens samordning. Kommittén bör redovisa till riksdagen. Riksdagen bör debattera forskningspolitiken som en särskild fråga varje år.

Delta krav sakbehandlas inte av utskottet. Man hänvisar till forskningsrådsnämnden, elt nybildat organ. Men det är inget svar. Forskningsrådsnämnden har inte de uppgifter som skulle åvila ett nationellt ansvarigt forskningspolitiskt organ. Forskningsrådsnämndens kompetens är oklar. Dels sägs den skola vara samarbetsorgan för forskningsråden, dels skall den vara sidoordnad dessa, dels skall den också ha kontakter

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Forskningsrådsnämnden, 777. m.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Forskningsrådsnämnden, m. m.

med den s. k. sektoriella forskningen. Detta är ju fullständigt kaotiska administrativa riktlinjer. Det enda som sägs klart i utredningen är att forskningsrådsnämnden inte skall vara överordnad forskningsråden. Därmed är den heller inget ledande organ, varken till råden eller till de utanför råden stående forskningssektorerna.

Vi hävdar att det måste finnas en instans som har befogenhet att dra upp riktlinjer och utarbeta översiktliga förslag och göra detta med självständighet i förhållande lill fack- och sektorsorgan. Annars blir det ingen forskningspolitik.

Vpk har krävt all riksdagen skall få tillfälle att diskutera forskningspolitiken i stort. Det skulle kräva elt underlag i form av en samlad redovisning av den statliga forskningens olika kostnader. Forskningsrådsutredningen har sammanställt en sådan. Den fanns också med i 1975 års statsbudget.

Denna redovisning har varit utsatt för granskning i olika sammanhang, och det visar sig att den är uppenbart slarvigt hopkommen. Ell par exempel. Utrikesdepartementels forskningsbudget är ca 30 % för högt beräknad, och ingen kan ge besked om varför. Socialdepartemeniel räknar 80 % av statens överföringar lill de kommunala undervisningssjukhusen som forskningsanslag. Det lyder i sin orimlighet på ett felslag med betydande belopp. Statistiken verkar i alltför hög grad vara hopkok och ingen verklig redovisning. Den ger intryck av en rätt kuslig förvirring i statliga redovisningsmeloder och -principer.

Ett sådant tillstånd av anarki och administrativ förvirring kan aldrig bilda grund för en samlad forskningspolitik. En upprensning bör ske i denna oerhörda byråkrati och denna för varje samlad syn på forskningspolitiken katastrofala sekiorisering och uppdelning.

Att ulbildningsutskollel tydligen inte ens har insett detta problem visar att utskottet saknar intresse för alt sätta sig in i forskningens arbetsvillkor. Det visar också att utskottet är ointresserat av makiproblemen - dvs. ointresserat av att bryta de kommersiella intressenas och de små professorsklickarnas makt. Med tanke pä att den fackliga rörelsen här i Sverige har visat ett stigande intresse just för dessa maktproblem är det faktiskt beklämmande att se med vilken aningslöshet de socialdemokraliska utskottsledamöterna har accepterat den borgerliga majoritetens resonemang på denna punkt.

Siffrorna för forskningsanslagen - sådana de nu är - ger likväl en viss belysning av ett centralt problem: forskningspengarnas fördelning. De visar med skrämmande tydlighet riktigheten av den kritik som vpk under många är har framfört mot forskningens inriktning här i landel.

Det som främst faller i ögonen är den rent militära forskningens ledande roll; därnäst den kommersiella civila forskningens starka ställning. Av I 600 miO. kr. som kanaliseras via departementen går 600 miOoner till mililärforskning. I praktiken är militärforskningens ställning ännu starkare, eftersom en del civila projekt har militärpolitiska bakgrundsmotiv.

Militärforskningen får 36 gånger så myckel pengar som samhällsvetenskapliga forskningsrådet, och den får 16 gånger sä mycket pengar som trafikforskningen. De stora sociala problemen i samhället och behovei av nya trafikstrukturer, nya trafiklösningar, fär tillsammans mindre än tiondelen så mycket forskningspengar som de militära rustningarna.

Kan man, herr talman, tydligare visa vem som styr forskningspolitik och forskningspengar i vårt land? Kan man klarare visa hur forskningen ligger utanför folkmajoritetens, utanför de fackliga organisationernas, utanför folkrörelsernas kontroll?

Jag vill fråga utskottet, kanske särskilt dess socialdemokratiska ledamöter: Tycker ni att detta är riktigt? Tycker ni det stämmer med den forskningspolitik som arbetarrörelsen borde sträva efter?

Slutligen berör vpk-motionen frågan om sammanblandning mellan privat och offentligt intresse i forskningen. Om jag, som jag ju råkar vara, är anställd som länsplanerare vid en länsstyrelse, anses del självklart att jag inte kan förena denna anställning med privat uppdragsverksamhet för ett affärsföretags räkning. Min opartiskhet och förtroendet för mig som offentlig tjänsteman skulle då genast sättas i fråga. Och del är riktigt. Så måste det vara.

Men i universitetssammanhang tycks inte normala regler för offentliga tjänstemäns beteende eller över huvud taget vanlig anständighet gälla. Där kan statliga pengar gå lill objekt som är helt inspirerade och styrda av kommersiella koncerner. Där kan hela institutioner knytas upp till enstaka storföretag. Där kan forskningens ledande och ansvariga tjänstemän samtidigt vara avlönade rådgivare åt storbankernas forskningsorgan.

Det är för varje människa självklart att en sådan sammanblandning måste påverka forskningens inriktning, måste påverka de ledande forskarnas arbete, deras effektivitet och deras moral. Det är inte förenligt med förvaltningslagens anda att del skall vara sä, och del är icke sunt för det offenlliga förtroendet.

Makten över forskningen blir av allt större betydelse. Frågan gäller om riksdagen skall ha något grepp om forskningspolitiken eller inte. Skall kommersiella företag ha mer att säga lill om i forskningssammanhang än fackföreningsrörelsen? Skall forskning om nya förstörelsemedel gä före forskning om daghemsbarns utveckling eller ungdomars sociala problem? Detta är vad saken gäller.

Det är en kuslig omedvetenhet som utskottet lägger i dagen, när det vägrar diskutera dessa problem i betänkanden och i debatter. I vårt parti är vi inte i stånd till en sådan likgiltighet och cynism inför ett centralt samhällsproblem. Jag yrkar bifall till molionen 967.

Till sist finns en vpk-motion nr 939. I den yrkas pä 5 miO. kr. för alt bygga upp elt arbetsmiOöregisler. Bakgrunden är i korthet föOande.

Svensk datapolitik och datautveckling har styrts av kommersiella intressen. Datasystemen har därför i huvudsak blivit ett instrument för företagsledningars och byråkratiers kontroll över produktionsprocesser

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Forskningsrådsnämnden, m. m.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Forskningsrådsnämnden, 777. 777.

och över människor. Vpk har alllid krävt att datasystem och datainformation skall tjäna behovei av folklig kontroll över byråkratierna och över kapitalet.

Ell litet steg i en sådan utveckling vore uppläggandet av etl databaserat arbetsmiOöregisler. Där skulle l. ex. arbetsplatser och för dem viktiga miOödata registreras. Där skulle varje medicinskt fall införas. Pä det sättet skulle det skapas en översikt över yrkesskadorna och yrkessjukdomarna och deras sammanhang med arbetsmiOöns speciella karaktär. Detta borde, tycker vi, vara en förstarangsuppgift i kampen för de arbetande människornas hälsa, speciellt i kampen mot de mänga smygande yrkessjukdomar som alltmera breder ut sig.

Också här inträffar det märkliga. Utskottet avstyrker utan motivering kravet. Motionen sakbehandlas inte. Det förs ingen argumentation. Det ges ingen hänvisning. Del ges ingen synpunkt på hur man skall få grepp om information beträffande arbetsmiOöproblematiken.

Jag vill fråga utskottets talesman: Är del en systematisk attityd när utskottet gång på gång vägrar sakbehandla vänsterpartiet kommunisternas motioner? I samma betänkande behandlas en motion om cystisk fibros. Den avstyrks, men efter en relativt utförlig sakbehandling. Det förekommer också en motion om termoluminiscenslaboratorium. Den avstyrks efter en visserligen kortfattad men dock på sakfrågan inriktad motivering, detta trots alt det är en motion i ett mycket begränsat specialämne.

Är del meningen att vi skall klassificera ledamöterna i riksdagen, så att vpk-ledamöler skall betraktas som en lägre form av ledamöter, som man inte behöver bry sig om? Är det meningen att initiativ från vpk-ledamöter skall utelämnas från den normala beredning som riksdagsutskotten enligt gällande ordning skall göra? Jag har här ett betänkande från ett annat utskott, lagutskottet, över en vpk-motion. Utskottet avstyrker motionen, men efter en myckel seriös och grundlig sakbehandling och diskussion - någonting för utbildningsutskottet att ta efter. I det föreliggande betänkandet från utbildningsutskottet är faktiskt vad som sker att man gång på gång så att säga viftar åsido vpk-motioner utan någon sakbehandling, och det görs mycket tydligt och mycket demonstrativt. Jag anser detta oförenligt med rikets författning, och jag betraktar det som ett uttryck för en medveten arrogans.

Jag yrkar bifall till molionen 939 och vill samtidigt notera att vpk-gruppen kommer att rösta för den socialdemokratiska reservationen vid betänkandet.

i utskottsbetänkandet. Det är en hel sida som vi ägnar kommunislmo-tionen. Om det sedan är sakbehandling eller inte får väl herr Svensson ha sin åsikt om.

I övrigt skulle jag viOa börja med medelsanvisningen lill forskningsrådsnämnden för näsla budgetär. En socialdemokratisk motion, för vilken herr Sundgren talat, har alltså yrkat på ytteriigare medel till forskningsrådsorganisalionen. I en reservation påyrkar utbildningsutskottets socialdemokrater att den i budgetpropositionen föreslagna medelsanvisningen till forskningsrådsnämnden skall räknas upp med 2,5 miO. kr.

Om detta, herr Sundgren, är endast att säga att utskottets majoritet, såsom också uttryckligen sägs i betänkandet, delar motionärernas uppfattning att ett högre belopp i och för sig vore önskvärt. Samtidigt menar man dock alt ekonomiskt utrymme för en sådan anslagshöjning, även om den är måttlig - myckel måttlig t. o. m. - f n. icke finns. Frågan måste ställas på framtiden. Personligen vill jag säga att jag hoppas att väntetiden skall bli kort.

Däremot är utskottsmajoriteten ense med minoriteten om att regeringens förslag till lösning av resursfrågan vad beträffar fördelningen pä olika forskningsråd av 7,5 miO- kr. endast skall avse en koriare övergångstid och att detta belopp, som anslagils för nästkommande budgetår, bör fördelas på de tre forskningsråden inte bara sä snart, som ulskollel har skrivit, utan också så snabbt som dessas medelsbehov bättre kan överblickas. Med del får väl oppositionen låta sig nöja för den här gången.

All forskningens frihet på något sätt skulle vara i fara genom regeringens handlande i den här frågan, det är väl ändå att ta i, herr Sundgren! Jag kan inte se att forskningens frihet på något sätt här skulle naggas i kanten. Men jag har det oaktat den uppfattningen att det är lämpligare att förfara på annat sätt än man här har gjort i budgetpropositionen.

I konsekvens med vad jag lidigare sagt om bristande utrymme för anslagshöjningar kan utskottet inte heller biträda det kommunistiska yrkandet alt 5 miO. kr. utöver regeringens förslag skall anvisas till det humanislisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet för igångsättande av elt forsknings- och ulvecklingsarbeie som skulle syfta lill all bygga upp arbetsmiOöregisler. Jag vill inte på något sätt förneka - det vill ingen annan i utskottet heller - att sädana register kan vara behövliga och lill nytta, men utskottet kan det oaktat av resursskäl icke tillstyrka beloppet i dag.

Vad slutligen angår vpk-motionens yrkande om alt riktlinjerna för den svenska forskningspolitiken skall omformuleras i den i motionen angivna riktningen, för vilket yrkande herr Svensson i Malmö talade med sedvanlig briOans men också med sedvanligt överdåd och med överord, vill jag å utskottets vägnar endast erinra honom om att några av de frågor som tas upp i motionen berördes av riksdagen i samband med propositionen förra året om forskningsrådsorganisalionen.

Yilerligare är det nu så, som herr Svensson väl vel och f ö. kan läsa sig till i utskottsbelänkandet, att utredningsarbetet inom forskningsråds-

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Forskningsrådsnämnden, 777. 777.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Forskningsrådsnämnden, m. m.

utredningen fortsätter och i rask takt närmar sig sill slut. Den senare delen av forskningsrädsulredningen har ju dessutom fått fiera nya direktiv på förslag från riksdagen. I det arbetet, som jag är ganska välbekant med, behandlas en rad frågor som är av betydelse för inriktningen av den svenska forskningspolitiken. Där beaktas också önskemålen frän löntagarorganisationerna att få del av och infiytande på det i landet pågående och framtida forsknings- och utvecklingsarbetet. När herr Svensson står här och säger att utredningen icke sysselsätter sig med forskningspolitik tar han alldeles miste.

Att när utredningsarbetet närmar sig sitt slut - det vet jag att det gör - med föregripande av detta arbetes resultat och förslag i dag fatta beslut - det är inte bara fråga om att diskutera utan också fråga om att falla beslut - om en omformulering av riktlinjerna för den svenska forskningspolitiken i den ena eller andra riktningen är icke motiverat. För uppfattningen att detta ställningstagande skulle vara konstitutionellt oriktigt fär herr Svensson söka stöd där han kan få det. Hos utskottet kan han, som jag ser det, icke fä sådant slöd. Beslut om svensk forskningspolitik får tas senare.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i dess helhet.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Jag hade naturligtvis inte väntat mig något erkännande från herr Nordstrandh om alt man pä det här sättet sidobehandlar vissa motioner. Men om det nu inte har skett medvetet skulle det alltså ha skett av slarv eller slump. Jag tycker i och för sig att det är föga bättre. Jag har föOt den här frågan sedan 1971 och mycket starkt känt den attityd som har strömmat mot mig från utskottets talesmän när jag fört vårt partis talan i den. Jag vet alltså vad jag säger på den punkten.

Herr Nordstrandh skall ändå, när han nu åberopar utskottets hänvisning till forskningsrädsutredningens fortsatta arbete, vara medveten om att han inte med en sådan hänvisning kan föra undan vpk-motionen när det gäller t. ex. yrkandena a), b) och c) under p. 1. De yrkandena rör militärforskningens ledande roll, uppdragsforskningen och sammanblandningen mellan privat och offentligt samt de kommersiella intressenas insteg i den statliga forskningen. Utredningen sysslar mig veterligt inte - och kommer inte att syssla med - de frågorna. Den sysslar i huvudsak med organisatoriska och administrativa frågor; de är naturligtvis av viss relevans för forskningspolitiken i framtiden, och ingen har förnekat att de har en sådan betydelse - men det räcker inte som motivering för alt avfärda de avgörande problemen om resursfördelningen i stort. Vi får inget svar på frågorna om del är riktigt att militärforskningen skall ha denna oerhörda ledande roll och vara liksom motor i all forskningspolitik, om uppdragsforskning skall tillåtas i den utsträckning och i den form som den nu tillåts - med de betänkliga föOder som jag under mänga är i olika sammanhang och med exempel från olika institutioner har påvisat - och om kommersiella intressen skall få insteg i forskningen

och styra teknologi och framtagande av produkter pä rent kommersiella grunder på det sätt som nu sker.

Jag har inte kunnat finna att de här frågeställningarna las upp i utredningsdirektiven eller i det som jag känner till av forskningsrådsutredningens arbete, herr Nordstrandh. Rätta mig på den punkten om jag har fel. Om jag har rätt kan inte forskningsrådsutredningens fortsatta arbete vara ett motiv för att a) vägra sakbehandla motionsyrkandena i utskotisbetänkandet och b) inte viOa ta en diskussion om dem här i kammaren? Del är väl ändå uppenbart! Jag hänvisar återigen till det i dag aktuella betänkandet från lagutskottet över en vpk-motion om en hyresfråga, där man på ett helt annat sätt fördjupar sig i ett sakresonemang och sedan yrkar avslag på motionen med de motiveringar man drar ur detta sakresonemang.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Forskningsrådsnämnden, m. 777.

Hen SUNDGREN (s):

Herr talman! Herr Nordstrandh beklagade att det inte flnns ekonomiskt utrymme för att öka insatserna på forskningsområdet. Jag vill bara konstatera all vi i dag upplever en sällsam situation på forskningsområdet -nämligen all resurserna till forskningen minskar, att fonderna mer och mer töms och att man inte får lillräcklig kompensation för kostnadsökningarna.

Herr Nordstrandh anser inte alt forskningens frihet skulle vara i fara på grund av anslaget om 7,5 miO. kr. Del anser inte jag heller efter behandlingen i ulskollel, eftersom utskottet är enigt om att regeringen inte bör få egna pengar, som den direkt skall kunna styra till enskilda forskningsprojekt. Ett av argumenten för anslaget om 7,5 miOoner var, som det står i budgetpropositionen, att man skulle kunna använda pengarna för planering och kontaktverksamhet för att fä till stånd större enskilda forskningsprojekt, t. ex. forskning rörande cancersjukdomar. Men det är en sak för råden att falla beslut om själva projekten.

Jörn Svensson klagar på alt vi i utskottsbetänkandet inte sakbehandlar vpk;s motion. Nu är det väldigt svårt att diskutera de här frågorna i sak med Jörn Svensson. När han behandlade forskningsrådsnämnden lämnade han en i allra högsta grad osaklig redogörelse för den. En av de saker Jörn Svensson anmärkte på var att vi inte diskuterar maktrelationerna, dvs. löntagarnas och allmänhetens inflytande pä forskningen. Men just i forskningsrädsnämnden har de fackliga organisationerna och allmänintresset majoritet. Det är också en uppgift för den att i första hand svara för den forskning som är viktig från samhällets synpunkt. Vidare är det klart uttryckt att löntagarna skall vara med i det berednings-och prioriteringsarbete som bedrivs under forskningsråden.

Praktiskt taget alla de frågor som Jörn Svensson i övrigt lar upp be-handlas,nu - del har herr Nordstrandh också nämnt - i den andra etappen av forskningsrådsutredningen. Vi vill skapa förutsättningar för riksdagen att på ett övergripande sätt diskutera forskningsfrågorna, både vad som satsas på mililärforskning och vad som satsas på annan forskning. Vi

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Forskningsrådsnämnden, 777. 777.

diskuterar och kommer med förslag om hur vi skall kunna fä en realbehandling i utskott och riksdag om övergripande forskningsfrågor.

Vi har också till uppgift att ytterligare undersöka hur löntagarorganisationerna skall fä ökade möjligheter att själva ta initiativ till forskning, så att man på ett helt annat sätt än nu kan balansera det alltför stora kommersiella inflytandet över forskningen - på den punkten häller jag med Jörn Svensson.

När del här malerialel framläggs får vi möjligheter till en ökad sakdebatt. Men eftersom utredningen pågår och beräknas vara klar om några månader måste vi i utskottet för dagen nöja oss med de skrivningar vi gjort.

Hen NORDSTRANDH (m);

Herr talman! Herr Sundgren sade all anslagen lill forskningen var litet magra och aU det såg ut som om de höll på all kontinueriigt minskas, om jag förstod honom rätt. Jag hyser också en viss oro för det. Därför vill jag gärna uttala - för mig och många andra - att vi skall medverka till att anslagen till forskningen snarare kontinuerligt kommer att öka än kontinueriigt minska. - Det vill jag klart ha sagl, vid sidan om.

När det gäller Jörn Svensson får jag instämma i vad herr Sundgren redan sagt - vi arbetar ju båda i den utredning som här diskuteras. De flesta av de problem som herr Svensson har tagit upp behandlas av utredningen, inte minst riksdagens befallning med forskningsooliiiken, inflytandet på den och informationen om den. Utredningen behandlar alltså helt enkelt folkrepresentationens möjligheter att om inte styra så i alla fall initiera och ge slöd åt olika forskningsgrenar. Men vi behöver, herr Svensson, litet ytteriigare underiag för diskussion och beslut innan den väldiga debatten kommer i gäng. I en sådan diskussion må väl det förslag herr Svensson i dag gjort sig till talesman för vara ett stort element. Förmodligen kommer många att motsäga honom, och det önskar väl herr Svensson.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! Ett par anmärkningar av korrigerande natur till vad som har sagts av herr Sundgren och herr Nordstrandh.

Herr Sundgren hänvisar till att den nya forskningsrådsnämnden har majoritet av löntagarintressen och allmänintressen. Vi hade föredragit att den haft en majoritet av löntagarintressen. Bakom det där med allmänintressen kan döOa sig litet av varje som inte alls är förenligt med löntagarintressena. Men det är kanske i viss mån en detaO.

Svagheten i herr Sundgrens resonemang, att han försöker upphöja forskningsrådsnämnden till ett övergripande forskningspolitiskt organ, är just detta att del enligt vad jag kunnat läsa mig till i er utredning inte alls är meningen att forskningsrådsnämnden skall bli det. Den är efter vad jag kan förstå något av ett administrativt missfoster med avseende på sin oklara kompetens och sin oklara ställning. Den skall varken

vara överordnad eller underordnad, den skall inte ha någon övergripande auktoritet över de utanför forskningsråden stående forskningssektorerna och organen, den skall inte ens i förhållande lill forskningsråden ha någon högre kompetens.

Det är en mycket märklig och oklar form och organisation som man föreslär. Över huvud laget är det säreget att man i administrativa sammanhang föreslår något sådant. Det verkar på mig som den totala förvirringen. När man bygger upp en administration måsle man från början vara noga med - och det är man som regel - att kompetensgränserna blir klara, att bestämmelserna om över- och underordning m. m. blir tydliga. Här är det så att säga alll och ingenting - alll tycks sväva i luften. Herr Nordstrandh erkänner också att forskningsrådsnämnden inte skall vara forskningspolitiskt ledande; den skail vara samordnande och initierande, men den skall alltså inte ha del grepp som möjliggör att den för väsentliga prioriteringsresonemang och också har politisk makt att sätta bakom sina ord gentemot de andra forskningssektorerna.

Det är ett sådant organ, som sedan kan ha en direktkanal till riksdagen och på vars underlag vi här kan debattera forskningspolitiken i stort, som vi har efteriyst, inte ell organ med en hell oklar och. diffus kompetensfördelning. Som slatstjänsleman och administratör skulle jag personligen inte viOa arbeta i den organisationen. Jag kan tänka mig all det administrativt, beslutsmässigt och kontorsmässigt måste bli en helt förvirrad form av arbete som kommer att bedrivas med den oklara organisation som läggs upp här.

Nu är det emellertid inte bara fråga om etl organisatoriskt problem utan också om ett politiskt. Där efleriyser jag fortfarande en förklaring om man anser det rikligt - så myckel av en politisk attityd kan vi väl ändå få redovisat av dem som har suttit i utbildningsutskottet och behandlat dessa frågor - att militärforskningen här i landet får 600 miO-kr. medan samhällsvetenskapliga forskningsrådet får 15 miO. kr. för alla sina mångskiftande behov - sociala behov, samhällsvetenskapliga behov osv.

Och till sist; Är del inte märkligt, är del inte en bitter illustration till vilka värderingar som ligger bakom den nuvarande svenska forskningspolitiken, att det inte etl ögonblick ifrågasätts alt militären skall få 600 miO- kr. per år till sin forskning men att man avslår kravet på 5 miO. kr. för att bygga upp ett arbetsmiOöregisler som skulle innebära myckel bättre och effektivare möjligheter att uppdaga de smygande yrkessjukdomar som är ett så tragiskt problem för tusentals människor i det svenska arbetslivet?

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Forskningsrådsnämnden, 777. 777.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Forskningsrådsnämnden, m. m.

som nu behandlas i jordbruksdepartementet, i justitiedepartementet, i utbildningsdepartementet, i försvarsdepartementet, i olika utskott osv. I det avseendet kommer vi om några månader med ett förslag, och vi räknar då med all riksdagen skall få möjligheter lill dessa stora och övergripande diskussioner.

Det är riksdagen och regeringen som skall vara de övergripande organen, inte forskningsrådsnämnden. Forskningsrådsnämnden har i stället till uppgift att stödja forskning, som är speciellt angelägen från samhällets synpunkt, inte minst forskningsprojekt på områden där vi här i riksdagen vill öka möjligheterna till forskning. I forskningsrädsnämnden är samhällsintresset i majoritet, men där finns också vetenskapsmän, som utifrån vetenskapliga synpunkter kan bedöma möjligheterna alt få fram en kvalitativt högtstående forskning och ge besked om tillgången på forskare, tidigare forskning på området, den internationella forskningen osv. Detta är forskningsrädsnämndens uppgift.

Genom forskningsrådsnämnden får man också möjligheter till tvär-och mängvelenskaplig forskning. Samhällsfrågorna griper ju in pä så många forskningsområden. Jag tror därför att det är mycket värdefullt att vi har fåll denna forskningsrådsnämnd. Nämnden har startat sin verksamhet nu i mars, men man har ännu inte utsett styrelse och sådant. Jag tror emellertid alt denna nämnd blir viktig för forskningen. Den skall ju också ha ett speciellt ansvar när det gäller det internationella samarbetet och en ordentlig informalion om forskning och forskningsresultat till allmänhet, riksdag m. fl. intressenter.

Hen NORDSTRANDH (m);

Herr talman! Jag vill slutligen säga till herr Svensson i Malmö - för att illustrera alt forskningsrådsnämnden troligen kommer all bli mycket bätire än vad herr Svensson tror - att etl arbetsmiOöregisler just är en sådan sak som denna nämnd kan initiera. Jag har tidigare sagt att elt sådant register verkligen är en sak som det tål alt tänka pä. Och var så säker: den frågan kommer att lösas!

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Jag kan pä de grunder jag tidigare anfört inte dela optimismen rörande forskningsrådsnämnden. Detta understryks också av del förhällandet att dess inrättande förmodligen kommer att leda till att ett tidigare, delvis likartat organ, nämligen forskningsberedningen, kommer att försvinna. Ett organ med oklar kompetens kommer att ersätta ett annat organ med oklar kompelens. På vad sätt det skal) kunna bidra till forskningspolitiken måste jag som gammal statstjänsteman säga all jag har svårt att inse.

Överläggningen var härmed slutad.

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i betänkandet nr 15 punkten I mom. 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 967 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha rostat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föOande resultat:

Ja - 274

Nej - 13

Avstår - 1

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 967 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i betänkandet nr 15 punkten 1 mom. 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 967 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föOande resultat:

Ja - 276

Nej - 12

Avstår - 1

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Forskningsrådsnämnden, 777. 777.

Mom. 7 och 8

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

M om. 9

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill motionen nr 939 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i betänkandet nr 15 punkten 1 mom. 9 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till motionen nr 939.

Ja - 278 Nej - 12

Mom. 10 och 11

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 12

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottels hemställan, dels reservationen av herr Alemyr m. fl., och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sundgren begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i betänkandet nr 15 punkten I mom. 12 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Alemyr m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Sundgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föOande resultat;

Ja - 150

Nej - 138

Avstår - 2

Punkterna 2-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 18 Föredrogs Finansulskottets beiänkanden

1976/77:8 med anledning av proposilionen 1976/77:101 med förslag om tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1976/77 såvitt avser vissa delar av budgetdepartementels verksamhetsområde

1976/77:9 med anledning av i propositionen 1976/77:100 framlagt förslag om anslag till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster för budgetåret 1977/78

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Kungl. hov- och slottsstaterna

Mutbrotlen

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 19 Föredrogs finansutskottets betänkande 1976/77:11 med anledning av i propositionen 1976/77:100 framlagda förslag såvitt avser de kungl. hov-och slottsstaterna.

Punkten 1

Kungl. hov- och slottsstaterna

Hen BERNDTSON (vpk);

Herr talman! I finansutskottets betänkande nr 11 tillstyrkes budgetpropositionens förslag rörande anslag till hov- och slottsstaterna. I motionen 1976/77:46, som nyligen behandlats i riksdagen, har vänsterpartiet kommunisterna ställt krav pä övergäng till republik. Vi är motståndare till monarkin. I enlighet med denna ståndpunkt vill jag på vpk-gruppens vägnar deklarera att vi icke deltar i beslutet att anslå medel till hovet.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 2-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 20 Mutbrotlen

Föredrogs justitieutskottets belänkande 1976/77:17 med anledning av propositionen 1975/76:176 om ändring i brottsbalken m. m. (ang. mutbrotlen m. m.).

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Mutbrotlen

Fru KRISTENSSON (m);

Herr talman! Jag har inte begärt ordel i fråga om delta enhälliga betänkande frän justitieutskottet för att stimulera till någon debatt utan snarare för att göra några kompletterande uttalanden. Det är ju en både svår och viktig lagstiftning som vi har behandlat, och den kan innebära besvärliga gränsdragningsproblem. Därför tror jag att motiven till utskottets ställningstaganden kommer att bli speciellt viktiga.

Det har ju under senare är varit en påtaglig strävan att försöka anpassa de offentliga anställningsförhållandena till förhållandena pä den privata arbetsmarknaden. Vi kan möjligen ha olika uppfattningar om hur långt man bör gå pä den vägen, men propositionen om samordnat mut- och bestickningsansvar innebär ytteriigare ett steg pä vägen till en ökad enhetlighet mellan den privata och den offentliga verksamheten.

Utskottet tillstyrker i princip förslaget. Som motiv anför vi att det är naturiigt att eftersom samhället i allt högre grad kommit att inrikta sin verksamhet pä andra uppgifter än traditionellt myndighetsutövande, är det inte rimligt att det är valet av verksamhetsform som skall vara avgörande för de anställdas rällsliga ställning.

Denna lagstiftning är inte föranledd av att del skulle råda missförhållanden på den privata sektorn. Den är väl snarare ett uttryck för det intresse som man har all förhindra korruption både pä den offenlliga och på den privata sidan. Därför har man ansett att denna lagstiftning bör utvidgas till den enskilda sektorn. Det är givet att allmänheten har elt berättigat intresse av all alla uppdragstagare utför sina arbetsuppgifter ulan ovidkommande hänsyn och av att det fär förbli en fri och sund konkurrens inom näringslivet.

Som jag sade inledningsvis kommer denna gemensamma lagstiftning möjligen att leda till svårigheter vid tillämpningen, eftersom den ju skall reglera beteenden av vitt skilda slag, frän jämförelsevis obetydliga förseelser lill brott av mycket allvarlig beskaffenhet.

Vi har från utskottets sida understrukit att det finns anledning att verkligen betona den särställning som tillkommer myndighetsutövning.

När det gäller hittillsvarande rättspraxis får den naturligtvis sin främsta betydelse på de områden inom den enskilda sektorn som är likartade med områden inom den offenlliga sektorn som inte är av myndighetsutövande natur. Jag vill också framhålla att man för straffbarhet inte kräver uppsåt. Del räcker all den otillböriiga belöningen avser den be-stucknes tjänsteutövning. Man skall inte kräva att den påverkat eller ens varil avsedd att påverka tjänsteutövningen.

Vi har inom ulskollel särskilt uppmärksammat ullrycket otillbörlig och tolkningen av detta. Vi hade kanske tyckt att det egentligen skulle ha varit önskvärt med en legaldefinition, så att man kunde faen tydligare utgångspunkt för tillämpningen vid domstolarna. Men vi har stannat vid att en sådan legaldefinition inte är möjlig att ge. Vi har varit tvungna att understryka att man får försöka anpassa tillämpningen med utgängs-

punkt i de skiftande omständigheter under vilka frågan om ett mulansvar kan aktualiseras.

I det sammanhanget vill jag återigen understryka att det är ett alldeles speciellt skyddsintresse förenat med myndighetsutövande verksamhet och att personer som utövaren sådan verksamhet därför naturiigen måste inta en särställning. Detta innebär att otillbörlighetsbegreppet måste få en vidare innebörd när verksamheten infattar myndighetsutövning än när så inte är fallet.

Vi anser liksom departementschefen att man inte genom angivande av bestämda värdegränser eller andra yttre faktiska omständigheter kan bestämma innehållet i otillbörlighetsbegreppet. Men vi har i viss mån tagit avstånd från departementschefens uttalande att man bör kunna få vägledning av riksskatteverkets anvisningar såvitt gäller föreskriften om avdragsgilla representationskostnader vid bedömningen av om muta har förelegat eller inte. Vi i utskotiet anser att de anvisningarna tjänar helt andra syften än den straffrättsliga regleringen, och därför kan de inte användas för att dra gränsen mellan straffbara och straffria beteenden - även om man givetvis kan lycka att de anvisningarna kan ge en fingervisning om vad som kan anses vara normalt inom vederbörande område.

En särskild svårighet är att förhållandena även inom den enskilda sektorn kan variera från ett område till etl annat. Inom vissa branscher är det naturligt med gåvor av reklam- och representationskaraktär, och del bör kunna accepteras. I andra branscher däremot har man inte den kutymen.

Etl annat problem finns i våra kontakter med utländska företag, därför att man i andra länder har en helt annan syn på dessa frågor än vad vi har här i landet. Detta bör domstolarna givetvis ta hänsyn till, även om vi frän utskottets sida vill understryka att enbart det förhållandet att en förmän omfattas av allmän sedvänja och så att säga är accepterad kutym inte gör förmånen tillböriig.

Vi har i utskottet haft ganska ingående diskussionerom utformningen av straffskalan, och vi menar att även beteckningen grova brott bör kunna vara tillämplig på den enskilda sektorn. Inte så att vi tror att det i praktiken kommer att bli vanligt, men det kan inte uteslutas att det också inom den enskilda sektorn kan finnas behov av en sådan straffskala som skall beivra de mest allvarliga företeelserna. Och med den motiveringen har vi anslutit oss till förslaget om utformning av straffbestämmelserna.

I utskottet har vi också haft överiäggningar med representanter för institutet mot mutor samt vissa företrädare för det enskilda näringslivet. Då har vi fått klart för oss att man förbereder utgivningen av s. k. mut-kalekeser för vissa branscher. Vi har i det sammanhanget tillåtit oss understryka hur viktigt det är att regeringen har hand om informationen rörande detta svåra lagstiftningsärende. Del får inte bli sä att olika branschorganisationer själva tolkar en lagstiftning och ger sina rekommendationer till medlemmarna. Dessa rekommendationer kan i så fall

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Mutbrotlen

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Bro ttsJÖrebyggande rådet

- helt felaktigt givetvis - komma att uppfattas som bindande. Det måste åvila statsmakterna att ge grunden för en sådan information. Men sedan kan naturligtvis olika branschorganisationer bidra till att informera sina medlemmar om lagstiftningens anda. Men, som sagt, man bör klargöra att sådana informationer inte utgör bindande besked om var gränsen går mellan godtagbara och otillbörliga förmåner.

Eftersom det är viktigt all man fär tid till en sådan information har utskottet i enighet föreslagit att ikraftträdandet skall sällas så sent som den I januari 1978. Vi tror det är bra att man får tid på sig för att planera för lagens ikraftträdande.

Slutligen vill jag peka pä att utskottet lanserar tanken att man kan behöva ha särskilda befattningshavare för att handlägga mål enligt den nya lagstiftningen om mut- och bestickningsansvaret. Det kan vara motiverat, eftersom detta är en ganska svår materia. Och det kan vara bra att handläggningen av sådana mål sköts av människor med speciell utbildning härför, eller som i varje fall har praktiska erfarenheter av den här sortens problem.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 21 Föredrogs justitieutskottets betänkande 1976/77:19 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt avser anslag till justitiedepariementet m. m. jämte motion.

Punkterna 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 3 Brottsförebyggande rådet

Regeringen hade i proposilionen 1976/77:100 bilaga 5 (justitiedepartementet) under punkten A 11 (s. 16 och 17) föreslagit riksdagen att till Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 3 240 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats molionen 1976/77:332 av herr Winberg m. fl. (m), vari såvitt nu var i fråga hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde att en utredning företogs om vad brottsligheten kostade samhället och den enskilde (yrkande 1) samt att en sammanställning och redovisning skedde av 1956 års klientelundersöknings forskningsresultat (yrkande 2).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen till Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader för budgetåret 1977/78 anvisade ett reservationsanslag av 3 240 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande kostnaderna för brottsligheten skulle avslå molionen 1976/77:332 i denna del (yrkande 1),

3. att riksdagen beträffande 1956 års klientelundersökning skulle avslå motionen 1976/77:332 i denna del (yrkande 2).

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Bivttsförebyggande rådet

Hen WINBERG (m);

Herr talman! Det justitieutskottets betänkande som kammaren nu behandlar innehåller vid punkten 3 två yrkanden frän en moderaimotion. Det gäller dels en utredning om vad brottsligheten kostar samhällel och den enskilde, dels en begäran om en sammanställning och redovisning av 1956 års klientelundersöknings forskningsresultat.

Dessa frågor har tidigare behandlats av kammaren. När det gäller det första yrkandet, utredning om kostnaderna av brottsligheten, slår utskottet nu fast att det är angeläget att fä kännedom om vad den samlade brottsligheten kostar samhället och att det också pågår arbete inom samarbetsorganet för ADB inom rättsväsendel och hos rikspolisstyrelsen. Utskottet säger att det bör ske en uppföOning i lämpligt sammanhang genom brottsförebyggande rådet, som bör undersöka förutsättningarna för en total kostnadsberäkning. Detta är i linje med vad motionärerna har hävdat, och det finns därför ingen anledning att nu ställa något yrkande i det avseendet.

När det gäller den andra frågan, den om 1956 års klientelundersökning, är väl alla överens om att alla rimliga insatser måste göras i kampen mot brottsligheten. Vi kan ju konstatera alt de åtgärder som pä olika sätt vidtas inte är tillräckliga, bl. a. beroende på att vi inte har tillräcklig kännedom om brottslighetens orsaker. Det gäller speciellt ungdomsbrottsligheten. Nu finns det ett värdefullt material i 1956 års klientelundersökning, som har redovisats i fem olika betänkanden mellan åren 1971 och 1974. Jag vill, herr talman, förmena att det här materialet innehåller många värdefulla och från olika synpunkter unika forskningsresultat, som konkret bör kunna användas i samhällets brottsbekämpande verksamhet. Men för att detta skall kunna ske behövs det en bearbetning och en sammanställning, och det måste ske innan materialet blir för gammalt. Det här är en utomordentligt viktig fråga, och därför har fru Kristensson och jag i reservationen framhållit att regeringen bör ges till känna att en sammanställning och redovisning är önskvärd.

Jag ber mot denna bakgrund, herr talman, alt få yrka bifall till reservationen.

Nr 84 Fröken MATTSON (s):

Torsdagen den 10 mars 1977

Herr talman! De frågor som herr Winberg tagit upp har lidigare behandlats av riksdagen. Både kravet att fä en sammanställning över vad brottsligheten kostar samhället och kravet pä att man skall redovisa un-

Brottsförebyggande dersökningsresultatet beträffande "Unga lagöverträdare" behandlade vi

rådet

vid 1975/76 års riksmöte.

Nu har herr Winberg och fru Kristensson bara reserverat sig på punkten 3, men herr Winberg var också inne på en beräkning av vad den samlade brottsligheten kostar. I det sammanhanget vill jag nog trycka litet på vad utskottet säger, nämligen att det måste vara ganska svårt att beräkna de här kostnaderna med hänsyn till den dolda brottsligheten. Men vi har alltså enats på den punkten.

När det gäller reservationen har vi inom utskottsmajoriteten hänvisat lill det beslut som riksdagen fattat tidigare och till att bearbetningar av undersökningarna överlämnats till BRÅ och att BRÅ under hösten 1974 anordnat en konferens med deltagande av forskare och politiker, den s. k. BRÅ-rapporten 1975:2.

Vidare har brottsförebyggande rådet startat ett forskningsprojekt som ett första led i uppföOningen av klientelundersökningens forskningsresultat. Vi tyckte då alt syftet med motionsyrkandei var tillgodosett och avstyrkte motionen, liksom vi ansåg att den reservation som fogats till utskollsbetänkandet borde avslås.

Nu har vi i utskottet fått reda på att forskningsprojektet alltjämt pågår. Projektet bedrivs i en förortskommun till Stockholm. Man försöker fä fram en försöksverksamhet, bl. a. i studiecirklar, med deltagare från de myndigheter som är närmast berörda av dessa frågor. Avsikten är all man skall finna lämpliga former för alt få fram insatser mot ungdomsbrottsligheten. Arbetet beräknas pågå hela detta år. Med hänsyn till detta och till att materialet från Unga lagöverträdare redan används i de här sammanhangen har vi i utskottet inte funnit det vara nödvändigt med någon ytterligare åtgärd frän riksdagen.

Mot den bakgrunden, herr talman, ber jag att få yrka bifall lill justitieutskottets hemställan i dess betänkande 1976/77:19.

Hen WINBERG (m);

Herr talman! Jag har i och för sig ingen anledning att direkt polemisera mot fröken Mattson. Jag tycker bara alt majoriteten inte riktigt drar ut konsekvenserna av sitt resonemang. Det har gjorts ett ordentligt förarbete som har kostat rätt mycket pengar, sannolikt ålskilliga miOoner. Som jag ser det har hela samhället behov av att dra nytta av projektet och att få detta konkret redovisat.

Det arbete som pågår inom BRÅ-projektet Samhället och de unga lagöverträdarna, som fröken Mattson nämnde, syftar faktiskt inte til! en sammanställning och redovisning av undersökningen. Del är en slutsats som utskottet självt kommer fram lill i sin skrivning.

Herr talman! Jag vidhåller mitt yrkande om bifall till reservationen.

Fröken MATTSON (s); Nr 84

Herr talman! Vi i utskottsmajoriieten har funnit att stora delar av Torsdasen den

detta material nu används i BRÅ;s fortsatta verksamhet. Med anledning i q marc 1977

härav tycker vi inte att riksdagen behöver kräva någon ytteriigare be-______

arbetning av undersökningsresultaten. Brottsförebyggande

Jag vidhåller mitt ytkande om bifall till justitieutskoltets hemställan. rådet

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av fru Kristensson och herr Winberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Winberg begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i betänkandet nr 19 punkten 3 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av fru Kristensson och herr Winberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Winberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föOande resultat:

Ja - 241

Nej - 46

Avstår - 1

§ 22 Föredrogs

Justitieutskottets betänkande 1976/77:21 med anledning av motioner om

parts hörande vid besvär över beslut om häktning och reseförbud

Utskottets hemställan bifölls.

§ 23 Föredrogs justitieutskottets betänkande 1976/77:24 med anledning av propositionen 1976/77:100 såviii gäller anslag till rättshjälp m.m. jämte motioner.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Rättshjälp

Punkten 1 Rättshjälp

Hen SÖRENSON (s);

Herr talman! Under punkten I behandlas motionen 1976/77:642. I den motionen begär Kurt Hugosson och jag att den nu pågående utredningen, som främst tar upp organisationsproblem, också skall få uppdraget att se över rättshjälpslagen så att de sämst ställda får den hjälp som de behöver och som reformen från början avsåg att ge. Innefattat i denna hemställan ligger kravet på utvärdering av rättshjälpslagens effektivitet i syfte att nå fram till de sämst ställda, men vår hemställan avser också att få klarlagt om effekterna kan ha blivit de rakt motsatta, dvs. om denna reform som många andra haft tendenser att förslärka de redan bättre ställdas läge.

Herr talman! Låt mig förtydliga. Rättshjälpsreformen liksom många andra sociala reformer har varit "allmän". Det innebär att den för alt möjliggöra förbättringar för de sämst ställda också måste innefatta dem som har det relativt hyggligt redan förut. Reformen är med andra ord i stort sett utformad så att den kan utnyttjas av alla löntagare.

Som framgår av bl. a. låginkomstutredningen medför en sådan utformning ofta att de mest insiktsfulla, dvs. de som är bättre utbildade och bättre ekonomiskt ställda, får ett försteg när det gäller att "ta för sig" dä samhället bjuder på service. Sämst ställda är som låginkomstutredningen säger de politiskt fattiga, dvs. den grupp mer eller mindre utslagna som inte ens när fram till hjälp att formulera sina anspråk.

Så är fallet med t. ex. hittillsvarande utbildningsreformer, delvis också med tandvårdsreformen, försäkringsreformerna mer allmänt osv. Politiskt trist blir det hela när de mest utslagna blir utsatta för mer eller mindre regelrätt reaktionär förföOelse under rubriken socialhjälp. Under ett betydande antal är har högerkrafterna i vårt land med förtjusning kastat sig över den lilla grupp av utslagna som utanför försäkringssystemet ur den lilla restposten socialhjälp kunnat fä en tillfällig bärgning.

Den kritik man kan rikta mot rättshjälpsreformen, som den fungerar i dag, har sill ursprung i uppfattningen om hur fördelningspolitiken bör se ut. Man kan knappast bedriva fördelningspolitik med syfte pä utjämning i elt samhälle med ojämn inkomstfördelning och samtidigt låta alla grupper omfattas av fördelningen utan att gränsproblem uppstår. Vad som behövs och vad man naturligtvis också i grunden eftersträvar är ju i stället en omfördelning. Vad som nu sketi är, såvitt jag förslår, att rättshjälpsreformen, som kostar oss ungefär 125 miO- kr. om året, i större utsträckning har förstärkt ställningen för dem som redan har det bra än den har förbättrat läget för de mindre bemedlade grupperna. Jag skall i mitt inlägg närmare söka förklara hur och varför.

Det finns tecken pä att de sämst ställda genom praxis, dåliga kunskaper, orättvist skattesystem, nya lagar, "små angelägenheter" osv. kommit att hamna helt utanför systemet.

Av tillgänglig statistik, gjord av nuvarande domstolsverket 1974, tar ärenden som bodelning, arvskifte och tvist i anledning av köp av fast egendom en mycket stor del av resurserna - vid ett snabbt överslag ungefär 50 96. De här ärendena är proportionellt sett inte särskilt många, men de är de dyraste. De vanligaste ärendena är famiOeärendena. De är ganska mänga men också relativt billiga.

Man kan i sin kritik alltså inte stödja sig på andra antaganden än att olika sociala grupper i samhället har rättshjälpsärenden av olika juridisk karaktär. Det är osannolikt att relativt fä människor i små omständigheter har rättshjälp för att driva dyra mål rörande stora bodelningar, arvskiften med betydande ekonomiska utfall eller tvister om fastighetsköp. Det är mera sannolikt att tro att dessa ärenden, de få men dyra, drivs med samhällets pengar av grupper bland de bättre situerade, eftersom del är fråga om sådana affärer som förekommer bland jusl dem. Härav föOer all det sannolika utfallet efter reformens ikraftträdande blivit en förstärkning av de redan förut välsituerades ställning, dvs. att ganska få människor med relativt goda inkomster lägger beslag på en stor del av rättshjälpspengarna för att få ut sin rätt.

Statistiken pekar pä att del förhäller sig sä, liksom det är det allmänna intryck man får när man betraktar reformen från utsidan, som vi har gjort. Det är bl. a. denna aspekt vi vill att utredningen skall ta upp och söka utvärdera.

Men det finns också en del annat som förstärker våra intryck. Så är t. ex. kostnadsbidragsbestämmelserna mycket generöst utformade. Förmögenhetsinnehav beaktas exempelvis i ringa utsträckning. Dessutom slår beskattningssyslemet igenom sä, att den taxerade inkomsten är utslagsgivande. Mänga vanliga löntagare inom LO-koIIektivet får genom avdragsbestämmelsernas utformning relalivt höga taxerade inkomster jämfört med andra grupper, som gynnas av avdragsreglerna. Här liksom i vad gäller förmögenhetsreglerna kommer de vanliga löntagarkatego-rierna inom LO- och TCO-kollektiven att missgynnas i fråga om kostnadsbidragen. Detta är visserligen mera ett skattetekniskt problem, men sidoeffekterna drabbar det fält vi nu talar om. Det förstärker skälen för vår kritik, såvitt vi kan finna.

Det är också så, alt praxis på många sätt hindrar människor ur arbetarklassen att fä rättshjälp helt enkelt därför att deras juridiska problem och bekymmer formellt vägs mot deras livsvanor och inkomstförhållanden. Deras problem bedöms vara och är kanske också relativt enkla och okomplicerade och därmed föga kostnadskrävande, allmänt sett. Därigenom kan en bodelning, som för dessa vanliga löntagare med deras inkomster ter sig både komplicerad och kostnadskrävande, enligt nu gällande regler och bedömningar falla utanför ramen. De blir alltså utan hjälp, men en bodelning med betydligt mer pengar involverade, som drabbar människor i högre inkomstlägen med objektivt sett bällre bärkraft och förmåga att lösa och betala konflikter själva, faller inom ramen och får samhällets stöd.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Rättshjälp

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Rättshjälp

I vissa fall urholkar även lagstiftningen reformen. Sä har t. ex. lagen om mindre tvistemål uteslutit människor med tvister rörande belopp understigande f n. 5 200 kr. frän allmän rättshjälp med bilrädeshjälp. Dessa människor är i dag tvingade att med egna medel söka sin rätt. Mycket talar för att de då ofta måste avstå frän att gå till domstolarna med sina problem.

1 den andra riktningen, dvs. som förstärkning lill människor som redan förut har ett bättre läge, slår utvidgningen enligt proposition 1972:4 om ersättning för viss utredning i ärenden. Smärre utredningar som då avsågs var läkarintyg osv. Numera krävs ofta utredningar i fastighetstvister för att visa brister i dessa i samband med köp. Detta kräver ofta expertutredningar med hjälp av konsultfirmor med betydande kostnader, ibland tiotusentals kronor. Det är vanligt att sådana utredningar slutar med 5 000-7 000 kr. för varje enskilt ärende. Och vilka är det som har sädana fastighetsköp? Låginkomsttagare i den mening som låginkomstutredningen lade i begreppet? Nej, knappast. Ställer man delta mot skärpningen ät andra hållet genom att man i besvärsnämnden nu beslutat att i allmänhet inte ge rättshjälp för mål i hyresnämnden, så kan man också härav dra vissa slutsatser. Vanliga hyresgäster tillhör ju som regel inte kategorin välbeställda i samhället.

Det är dessa områden, herr lalman, som jag ville att utredningen skulle ta upp. Är del nu sä att utskottet med sin skrivning pä s. 2 i betänkandet tar fram skälen för att avstyrka vår motion så är det O.K. Om inte, skulle det vara av betydelse att fä höra vad utskottsrepresentanten har att säga om detta. EOest får vi som motionärer avvakta vad utredningen kan komma fram till med de givna direktiven och tilläggsdirektiven någon gång i sommar och sedan eventuellt återkomma.

Men läser man vad som står i utskotisbetänkandet pä s. 2, sä finner man inte så särskilt mycket som stöder antagandel att utredningen skulle ta upp de synpunkter som vi nu har försökt föra fram och som finns återgivna i molionen. Del sägs i betänkandet; "Utredningen har i början av år 1976 fått tilläggsdirektiv, som bl. a. tar sikte på utredningens omprövning av frågan om näringsidkares möjlighet att få rättshjälp. Enligt tilläggsdirektiven skall utredningen också undersöka spörsmålet om kostnadsansvaret för motparts rättegångskostnad och frågan om en utvidgning av rättshjälpsförmånerna vid bodelning."

Det sägs också i betänkandet;

"Med anledning av önskemålet i motionen 642 vill utskottet framhålla att en given utgångspunkt för rättshjälpsutredningens översyn enligt dess direktiv är att del rättsskydd som avsågs med rättshjälpsreformen skall vidmakthållas." Det låter ju riktigt och bra. "Målet bör enligt direktiven vara att samhällets rättshjälp i slörre utsträckning än f n. anpassas efter den rättssökande allmänhetens behov." Men om det är de behov som har avslöjats hittills, så blir det ändå inte de behov som vi från början avsåg.

Det står sedan i betänkandet: "Enligt direktiven bör utredningen vidare

Herr FRIDOLFSSON (m);

Herr talman! Alla vi som arbetar inom politiken vet vid det här laget att fä frågor engagerar folk sä mycket som de som berör jämställdhet -jämställdhet mellan medborgargrupper av olika slag. Man kan väl säga att jämställdhet är det politiska lösenordet för dagen.

Jag har motionsledes aktualiserat en jämställdhelsfråga som är - det vågar jag påstå, herr talman - både viktig och betydelsefull. När räitshjälpslagen tillkom 1972 förbättrades den enskildes möjligheter alt tillvarata sina rättsliga intressen avsevärt. En privatperson drabbas normalt inte av betungande ekonomiska konsekvenser, även om en tvist i en rättegång skulle resultera i en föriust. Denna förändrade och förbättrade situation för den enskilde är bra, låt mig understryka det. Men vad som inte är tillfredsställande är att om en egenföretagare, en näringsidkare, i en rättegäng vill pröva sin sak har han inga eller i varje fall små möjligheter att få rättshjälp. Rättshjälpslagen ger nämligen ell mycket begränsat utrymme till allmän rättshjälp för näringsidkare, och domstolsverket är stenhårt i sin praxis härvidlag; jag känner väl till det eftersom jag under några år har suttit i domstolsverkets besvärsnämnd. Det gör att det uppkommer en obalans mellan å ena sidan den enskilda fysiska personens möjligheter all tillvarata sina rättsliga intressen och å andra sidan näringsidkarens motsvarande möjligheter.

Om anställningsskydd och medbestämmande i arbetslivet har vi fått nya stora rättsområden, där näringsidkarna och egenföretagarna har och kommer att få svårigheter att tillvarata sin rätt gentemot inte bara fysiska personer utan även gentemot arbetstagarorganisationer.

Den här frågan om rättshjälp även till egenföretagare har varil uppe till riksdagens behandling fiera gånger, och en utredning sysslar också som bekani med frågekomplexet. En del menar måhända all jag kunde ha lugnat mig och avvaktat utredningsförslaget. Men jag har trots frågans läge funnit del befogal alt väcka en motion även till årels riksdag. Del är absolut nödvändigt att frågan löses, och en motion är ju en påtryckning.

Det är naturiigtvis bra att utskotiet skriver positivt om molionen i betänkandet. Justitieutskottet talar om jämställdhetens nödvändighet även i vad gäller rättshjälp till näringsidkare och förväntar sig ett positivi förslag frän utredningen. Utskottet avrundar sin skrivning med: "Någon riksdagens åtgärd till föOd av motionen erfordras därför inte." Jag är inte direkt bortskämd med så mjuka formuleringar från ett utskotts sida när det gäller mina motioner. Det brukar vara raka, direkta avstyrkanden.

6 Riksdagens protokoll 1976/77:84-86

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Rättshjälp

Även om jag upplever denna skrivning som en framgång är det viktigt all det nu händer någonting.

Det är ett dokumenterat faktum att mänga näringsidkare inkomstmässigt står att finna bland den grupp medborgare som vi brukar beteckna som låginkomsttagare. Är man privatperson har man rätt till rättshjälp. Har man valt att syssla med företagsamhet, att bli företagare, ställs man utanför den här lagen, även om man är låginkomsttagare. Är detta jämställdhet? Nej, naturligtvis inte. I jämställdhetens namn måste en ändring komma till stånd.

Nu tycker jag mig kunna läsa mellan raderna i utskottsbetänkandet att en förändring är på gång. Denna min förhoppning hoppas jag skall infrias, och jag har därför inget yrkande. Jag tror nämligen, herr talman, att viOan att rätta till delta missförhållande är större nu när vi har en borgerlig regering än den var när den socialdemokratiska regeringen styrde och ställde i det här landet.

Hen JOHANSSON i Växjö (c);

Herr talman! Det är herr Sörensons anföraride som föranleder mig att gä upp i talarstolen. Han menade att rättshjälpsreformen bara kommer de välsituerade till del ,och alt de som verkligen behöver hjälp, dvs. folk med små inkomster, inte kan dra nytta av reformen. Jag tycker att det är en mycket oriktig kritik. Det är en kritik mot förre juslitieminislern Geyer. Han är faktiskt värd etl bällre öde än all få den kritik som herr Sörenson riktar mot honom. Det var under justitieminister GeOers tid som vi tog rättshjälpsreformen - 1972. Alla vi som deltog i behandlingen här i kammaren dä var införstådda med att rättshjälpsreformen måste bättras pä litet undan för undan. Vi skulle då sätta den i sjön. Det var bråttom, tyckte vi, men om det skulle visa sig att till-lämpningen gick snett skulle vi rätta till det.

Redan från början var det en stor grupp i den här kammaren som ansåg att det var alldeles fel att näringsidkare inte skulle få komma med, del som Filip Fridolfsson här har understrukit och som verkligen är en orättvisa. Men den uppfattningen fick vi inte gehör för.

Det har gjorts lilet ändringar undan för undan, och de har varil till båtnad för dem med lägre inkomster. Redan innan lagen kommit i till-lämpning fattade riksdagen beslut om att en större del av förvaltningsärendena skulle inlemmas under rättshjälpslagen. Vi tyckte att det var riktigt.

Vi kom, också snart lill den uppfattningen att kostnader som uppkom innan man hade lämnat in en ansökan om rättshjälp i vissa fall skulle kunna betalas av rättshjälpen. Det kom rätt snart fram att det var orimligt att, när en människa gick till advokat, vederbörande biträde inte fick ersättning av rättshjälpen för de saker man diskuterat just vid första

tillfället utan att den part sorri sökte advokat själv fick betala - därför att ansökan inte hade kommit in. Det rättade vi till, och det var vi också eniga om.

Vi har också rättat till ett annat missförhållande och genomfört att rättshjälpsnämnderna skall arbeta på avdelningar - för att man snabbare skall komma till resultat. Del har varil länga köer, och därför har vi också rättat till det.

1975 tog vi också ett viktigt beslut, nämligen att rättshjälp skulle få lämnas till skiftesman vid bodelning. Det var också ett sätt att se till att mer rättvisa kom i dagen - en rättvisa som vi tyckte att inte minst människor med lägre inkomster skulle ha.

Vi har också under de allra senaste åren beslutat om en annan lag, nämligen rörande rättegång i tvistemål om mindre värden. I ett sådant ärende kan man gä till advokat och snabbt få resultat. Det behövs inte en lång invecklad rättegång, utan en advokat och vederbörande klient kan komma överens snabbt, varefter ärendet går till domstol - och man når resultat snabbt. Del är också ett sätt att hjälpa inte minst de mindre bemedlade.

Sedan är jag införstådd med, herr Sörenson, att här behövs information liksom vid tillämpningen av andra lagar - i det avseendet kanske det har brustit. Det vill jag visst inte sticka under stol med, utan här bör ges bättre information. Jag håller med herr Sörenson om att det kanske är just de mindre välsituerade som inte näs av informationen i sädana här frågor. Det är inte minst riksdagens och myndigheternas skyldighet att se till att denna information kommer fram. Men med den skrivning utskottet gjort tror vi att man kan bortse från de betänkligheter som herr Sörenson har. Vi förlitar oss på den här utredningen. Den har vi från den borgerliga sidan velat ha till stånd för länge sedan, men socialdemokraterna har skjutit det hela framför sig. Häromåret, jag tror att det var 1975, flck vi en utredning till stånd. Den har lovat att lägga fram ett belänkande i bönan av sommaren. Vi hoppas alt den borgeriiga regeringen sedan sä snart som möjligt lägger fram lagförslag, sä att vi kan komma till rätta med de problem som Filip Fridolfsson fört fram - och även ta bort en del trubbigheter som herr Sörenson nämnde. Det kan ligga en viss riktighet i det han anförde.

Herr lalman! Jag har inget annat yrkande än om bifall lill utskottets hemställan.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Rättshjälp

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Koppling i hyresavtal av hyra av bostad och hyra av bllplats

klart att de skall finnas med bland dem som kommer i åtnjutande av hjälp. Jag bestrider alltså inte att det kan finnas små människor som kan behöva rättshjälp också bland näringsidkarna. Är det rimligt skall de naturligtvis ha det.

Men det var andra grupper som jag räknade upp i en katalog. Det var intressant att höra att herr Johansson i slutet av sin genomgäng av det materialet ansåg att de grupper som jag räknade upp skall komma med och få sina synpunkter beaktade enligt tilläggsdirektiven. När vi återkommer lill riksdagen till hösten får vi väl se vilket material som läggs fram för oss. Det kommer att bli utslagsgivande för hur vi motionärer skall ställa oss i dessa frågor i fortsättningen.

Herr FRIDOLFSSON (m);

Herr talman! Jag skulle bara lämna beskedet att jag tog till orda i egenskap av motionär, inte som talesman för herr Sörensons uppfattning.

Herr SÖRENSON (s):

Herr talman! Jag hade heller inte väntat mig att herr Fridolfsson skulle göra sig till talesman för något av de förslag som jag ställer här i riksdagen - det hade varit en orimlighet!

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 24 Koppling i hyresavtal av hyra av bostad och hyra av bilplats

Föredrogs lagutskottets betänkande 1976/77:15 med anledning av motion om förbud mol koppling i hyresavtal av hyra av bostad och hyra av bilplats.

I delta belänkande behandlades motionen 1976/77:244 av herr Claeson m. fl. (vpk), vari yrkats alt riksdagen hos regeringen hemställde om förslag till sådan ändring av hyreslagstiftningen att bosladshyresgäst utan bil inte kunde tvingas att hyra bilplats genom kopplat avtal.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:244.

Hen SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Är det rimligt att den som hyr en bostadslägenhet men inte har bil ändå skall betala hyra för den parkeringsplats som hör till lägenheten?

Det är frågeställningen i en motion som vpk väckt och som nu har

behandlats av lagutskottet. För oss i vpk är svaret klart. Vi anser detta orimligt och begär därför en lagändring så att en sådan koppling i hyresavtal blir förbjuden.

I utskottsbetänkandet hänvisas till byggnadsstadgan som ålägger husägaren alt ordna ulrymme för parkering. Kostnaderna för del behöver inte drabba husägaren, framhålls det också. Detta kan väl vara rimligt. Det har vi inte heller berört i vår motion. Vad vi har sagt är att bilismen bör bära sina kostnader. Del bör således stå ägaren till en fastighet fritt alt ta ut parkeringsavgift för den tomtyta som han måste avsätta för ändamålet. Men den skall las ut av den som har bil! Det är ett helt oacceptabelt förhållande att människor som av skilda skäl inte kan eller vill hälla sig med bil ändå skall belastas med hyra för parkeringsplats.

Utskottet hänvisar också till hyreslagens bestämmelser om villkorsprövning och till generalklausulen i avtalslagen. Villkor i hyresavtal kan prövas enligt dessa bestämmelser. Så har skett i etl fåtal fall, och då har det inte ansetts fel all koppla hyra av bostad och hyra av parkeringsplats till varandra. Den enskilde hyresgästen har således förlorat i dessa fall.

Utskottet vill nu avvakta ytteriigare erfarenheter så att en fast praxis kan utvecklas. Del betyder såvitt jag kan förslå alt utskottet lägger pä den enskilde konsumenten, hyresgästen, att själv ta initiativ och protestera genom att t. ex. säga upp hyreskontraktet för sin lägenhet för att få prövat om ett sådant kopplingsavtal är skäligt. Hur många hyresgäster vågar ta ell sådant steg? Hur många har läst och känner till dessa lagbestämmelser? Har utskottet tänkt på det? Det förefaller mig som om utskotiet mer månar om fastighetsägarens rätt att få ersättning för sin uthyrda tomtmark än om hyresgästernas rätt att slippa betala för ett utrymme som de inte vill ha.

Hyreslagstiftningen skall vara ett skydd för framför allt hyresgästerna. Den bör därför ges en sådan utformning att uppenbara orättvisor inte kan ske med stöd av lagen. Kopplingen mellan hyra av bostad och hyra av bilplats är en solklar orättvisa mot de hyresgäster som inte har bil.

Herr talman! Jag yrkar bifall till motionen 1976/77:244.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Koppling i hyresavtal av hyra av bostad och hyra av bilplats

Hen OLSSON i Sundsvall (c):

Herr talman! Återigen har riksdagen att ta ställning lill vpk-kravet om alt i lagstiftningen införa förbud mot koppling i hyresavtal av hyra av bostad och hyra av bilplats. Jag vill erinra om all riksdagen så sent som den 6 april i fjol med stor majoritet avvisade ett likalydande motionskrav.

Lagutskottet hemställer även i år att detta yrkande avslås. Våra motiv för avslag är nu liksom tidigare föOande;

1. Ett visst anlal bilplatser måsle iordningställas vid byggande av fler-famiOshus, och någon måste betala kostnaderna för dessa.

2. Inom ramen för nuvarande lagstiftning finns det möjligheter att fä sådana avtalsvillkor som här berörs prövade.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Koppling i hyresavtal av hyra av bostad och hyra av bllplats

3. En översyn av viss lagstiftning pågår vilken kan komma alt stärka hyresgästernas ställning.

4. Problemet med kopplingsvillkor synes enligt utskottet i första hand böra lösas genom förhandlingar mellan parterna på hyresmarknaden.

Iordningställande av bilplatser föreskrivs i byggnadsstadgan som villkor för byggnadslov vid uppförande av flerfamiOshus. Del skall flnnas tillräckligt slort ulrymme för parkering av bilar för dem som bor i huset eller i övrigt vistas på tomten och för verksamhet som bedrivs där.

Kostnaderna för bilplatser måste liksom de allra flesta kostnader för etl hus och vad därtill hör täckas av hyresintäkter. Detta framhölls även genom uttalanden i propositionen när förslaget till byggnadsstadgan framlades.

Herr Claeson menar i sin motion och herr Söderqvist i sitt anförande att den som är utan bil inte skall behöva betala för bilplats. Visst kan detta förefalla skäligt, men att därför införa ett generellt undanlag i lagstiftningen är något helt annat. Sedan platser ordnats i den utsträckning som samhällel kräver genom bestämmelserna i byggnadsstadgan måste ju några betala för dem även om det inte för tillfället, med hänsyn lill famiOesammansättning o. d., finns behov av samtliga platser.

Förhållandena inom en famiO kan ju ganska snart ändras. Annan fa-miOemedlem än den formelle hyresgästen kan skaffa sig bil, någon som under längre eller kortare tid är inneboende i famiOen kan behöva en bilplats. Likaså kan någon i famiOen låna bil under viss tid och därför behöva ha en uppställningsplats för bilen. Att i lagstiftningen införa regler om generellt undantag för alla hyresgäster som är utan bil kan knappast vara lämpligt eller möjligt. I stället får den som anser att kopplingen i hyresavtalet för hans del kan betraktas som oskälig försöka all inom ramen för lagstiftningen fä ändring av villkoren.

Herr talman! Jag är därmed över på det andra motivet för avslag på motionen, nämligen de jämkningsmöjligheter som finns inom nuvarande lagstiftning. Enligt hyreslagen, alltså 12 kap. jordabalken, kan prövning komma upp i samband med förlängningstvist föranledd av hyresvärdens uppsägning eller vid tvist om hyresvillkoren föranledd av hyresgästens uppsägning för villkorsändring enligt 54 §. Vid sådan prövning kan hyresgäst befrias från hyresvillkor som anses stridande mot god sed i hyresförhållanden eller eOest obilligl.

Prövning av villkor i hyresavtal kan också ske enligt avtalslagens generalklausul, som trädde i kraft den 1 juli i fjol. Enligt denna paragraf får nämligen avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende "om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalels innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt". Denna paragraf ersatte bl. a. 64 S hyreslagen där det hette att villkor fick jämkas eller lämnas utan avseende om hyresvillkoren uppenbarligen stred mot god sed eller eOest var otillbörliga. Jämför vi den gamla och den nya utformningen har utan tvivel hyresgästernas ställning stärkts genom att kraven för ändring av avtalsvillkoren blivit

mindre i och med att det nu räcker att villkoren är oskäliga; tidigare gällde att de uppenbarligen skulle strida mot god sed.

Någon fast praxis i fråga om jämkning av kopplingsvillkor har, som herr Söderqvist påpekade, ännu inte utvecklats; lagen har ju endast gällt sedan den 1 juli i fjol. Att under sådana förhållanden nu begära ändring i lagstiftningen på området är inte aktuellt.

Herr talman! Jag nämnde inledningsvis även att det pågår översyn av viss lagstiftning på det berörda områdei. Sä sent som den 3 februari överiämnade regeringen till lagrådet förslag om ändring i avtalsvillkorslagen. I lagrådsremissen föreslås att lagens tillämpningsområde utvidgas. Som exempel på områden där speciellt behov av villkorsgranskning föreligger nämns rätt till garage och parkeringsplats.

Ett annat exempel på pågående översyn av lagstiftningen är del i höstas av hyresrättsutredningen framlagda betänkandet Hyresrätt I, i vilket en lagfäst kollektiv förhandlingsrätt för hyresgäster föreslås. Detta betänkande remissbehandlas f n., och riksdagen bör inte föregripa regeringens ställningslagande. Hyresrättsutredningens arbete fortsätter, och två ytterligare betänkanden väntas, dels om lokalhyresgästernas förhållanden, dels om bl. a. proceduren i föriängnings- och villkorstvisler.

Herr talman! Mot bakgrund av gällande lagar och pågående lagstiftningsarbete anser jag inte att det finns anledning för riksdagen att begära i molionen krävd ändring av hyreslagstiftningen, varför jag yrkar avslag på motionen och bifall till lagutskottets hemställan.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Koppling i hyresavtal av hyra av bostad och hyra av bilplats

Hen SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag vill i tur och ordning ta upp de olika punkter som herr Olsson i Sundsvall berörde.

Herr Olsson säger, precis som det står i utskoltsbelänkandet, aU del i byggnadsstadgan föreskrivs att ett visst antal bilplatser skall ordnas för varie fastighet. Detta är gott och väl. Det finns en massa bestämmelser som en fastighetsägare är skyldig att föOa när del gäller anordningar för hyresgästernas bekvämlighet eller trivsel. Det finns sålunda bestämmelser om lekplatser, tvättstugor och liknande. Men skillnaden är att man när det gäller bilplatser kopplat denna skyldighet för fastighetsägaren till bostaden. Del finns inget annat exempel på en sådan koppling när det gäller andra skyldigheter som fastighetsägaren har.

Detta drabbar ovedersägligen de människor som inte har bil. Det finns avskräckande exempel. Jag kan ta ett exempel från min egen kommun, Uppsala, där man byggde ett stort och pampigt-parkeringshus mol avrådanden från en massa olika håll. Det visade sig ganska snart att man inte kunde fylla detta parkeringshus, och det uppstod väldiga föriuster. Då anvisade man hyresgäster i kvarteren runt omkring bilplatser i detta parkeringshus, och på del sättet fick hyresgästerna vara med och beiala hyran för det tabernakel som hade slagits upp.

Ett annat exempel har jag fält av herr Claeson, som skrivit denna motion. Det exemplel är från SödertäOe, där man byggde om ett gammall

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Koppling i hyresavtal av hyra av bostad och hyra av bilplats

bostadskvarter och inrättade speciella lägenheter för pensionärer. I det sammanhanget byggde man även parkeringsplatser. Ett mycket stort antal av dessa pensionärer hade inte bil och avsåg naturligtvis heller inte att skaffa sig någon.

Det finns alltså avskräckande exempel. Den här kopplingen kan inte vara rättvis.

Herr Olsson talade vidare om prövningsrätten. Som jag sade i mitt första anförande lägger man här initiativet på lägenhetsinnehavaren. Det är gott och väl för herr Olsson, som känner till alla lagar och bestämmelser. Men hur mänga vanliga hyresgäster i våra nya förorter känner lill dessa lagar och bestämmelser, och hur många vägar säga upp hyresavtalet beträffande sin lägenhet för all få till stånd en prövning när del gäller parkeringsplatsen? Del säger sig självt att bara ett myckel lilet anlal människor kan agera pä det sättet. Därför bör kopplingsavtalet tas bort, sä all det inte åligger den enskilde att begära prövning.

När det gäller den sista punkten är det gott och väl att en prövning pågår. Man kan bara hoppas att den skall leda till att kopplingen tas bort.

Som del nu är har vi här en orättvisa, och den bör avskaffas. Därför vidhåller jag mitt yrkande om bifall till motionen.

Hen OLSSON i Sundsvall (c);

Herr talman! Det som nämndes om svårigheterna alt känna till lagar och förordningar gäller inte enbart bestämmelserna i hyreslagsliflningen utan lagstiftningen i största allmänhet, där vi såsom politiker och andra har ett ansvar för all informalion går ut. Vi får emellertid komma ihåg att organisationer på olika områden i delta fall hjälper medborgarna. Vi kan räkna med alt Hyresgästernas riksförbund kan hjälpa hyresgästerna att utnyttja de bestämmelser som finns i lagen. Beträffande Hyresgästernas riksförbund vill jag också framhålla att förbundet var positivi till förslaget om en ändring av generalklausulen - den ändring som jag refererade i mitt anförande - och ansåg förslaget innebära en klar förstärkning av bostadskonsumenternas rättsskydd.

Del är emol riksdagens sätt alt arbeta att begära ändring av en lag, innan den har börjat tillämpas. Vi måste vänta och se vad lagbestämmelserna kommer att medföra.

Del går inte att lagstifta i detaO om allting. I mitt anförande nämnde jag hastigt olika exempel pä all en famiO, som vid etl tillfälle inte har bil och då skulle slippa 'att betala för bilplats, ganska snart därefter på grund av ändringar i famiOeförhällandena kan fä behov av en bilplats.

Herr Söderqvist nämnde andra gemensamhetsanordningar i hyreshus och sade all delia är den enda gemensamhelsanordning som redovisas särskilt. För tvättstugor betalas en viss avgift, men jag gissar att den avgiften inte täcker hela kostnaden, l. ex. kapitalkostnaden, för den delen av huset. Den ingår liksom kostnaden för lekplatser i hyran. På samma sätt tror jag all parkeringsplatserna på något sätt måste betalas av hy-

resgästerna. Det måste finnas så många parkeringsplatser att de räcker ät dem som bor i huset och andra som vistas där och så att bilarna inte ställs upp på olämpliga platser.

Jag refererade i mitt anförande till lagbestämmelserna och de praktiska svårigheterna i detaO inom detta område. Är vi överens om att hyresgästerna tillsammans ändå måste beiala för dessa parkeringsplatser, kan vi inte införa den lagstiftning som vpk begär. Vi får se huruvida man inom ramen för lagstiftningen om oskäliga avtalsvillkor kan anse det vara oskäligt att människor som uppenbarligen inte kommer att ha bil ändå skall betala för bilplats. Den saken fär vi ta upp när lagen har börjat tillämpas och en praxis har utvecklats.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Koppling i hyresavtal av hyra av bostad och hyra av bilplats

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 244 av herr Claeson m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Söderqvist begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottels hemställan i betänkandet

nr 15 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 244.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Söderqvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav föOande resultat;

Ja - 269

Nej - 14

Avstår - 2

§ 25 Föredrogs Lagutskottets betänkanden

1976/77:16 med anledning av motion om godtrosförvärv av stöldgods 1976/77:17 med anledning av motion om samtycke till adoption 1976/77:18 med anledning av motion om ändring av reglerna för utfärdande av intyg rörande näringsverksamheten vid ansökan om företagsinteckning

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

kulturändamål,

777. 777.

seer m. m. jämte motioner.

Hen ANDRE VICE TALMANNEN;

1 fråga om detta betänkande hålles gemensam överiäggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

I det föOande redovisas endast de punkter, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 2 (Bidrag till kulturverksamhet inom organisationer) Regeringen hade i proposilionen 1976/77:100 bilaga 12 (utbildningsdepartementet) under punkten B 4 (s. 24-27) föreslagit riksdagen att till Bidrag till kulturverksamhet inom organisationer för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 9 325 000 kr.

Vissa av de kulturändamål till vilka medel för innevarande budgetår anvisats under anslagen Bidrag till vissa ändamål inom statens kulturråds ansvarsområde och Bidrag till särskilda kulturella ändamål hade i årels budgetproposition sammanförts under ell nytt anslag med rubriken Bidrag lill kulturverksamhet inom organisationer. Under detta nya anslag hade bl. a. beräknats dels en sammanlagd medelsanvisning av I 850 000 kr. till Folkparkernas centralorganisation och Folkparkernas artistförmedling, dels ett belopp av 2 000 000 kr. till centrumbildningar på teaterns, dansens, musikens, filmens, bildkonstens och litteraturens områden.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1976/77:742 av herr Andersson i Lycksele m. fl. (s), vari yrkats

1. att riksdagen beslutade att ge regeringen lill känna vad som i molionen anförts angående behovet av ökat bidrag till Folkparkernas artistförmedling,

2. att riksdagen beslutade att till Bidrag till kulturverksamhet inom organisationer anvisa etl i förhällande till regeringens förslag med 500 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 9 825 000 kr.,

1976/77:758 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen beslutade att anslaget under B 4 i vad gällde Folkparkernas centralorganisation samt Folkparkernas artistförmedling höjdes med 500 000 kr. till vardera eller sammanlagt med 1000 000 kr..

lems, dansens, musikens, filmens, bildkonstens och litteraturens områden höjdes med 1664 000 kr. (yrkande I), samt

1976/77:1125 av hen Boo m.fl. (c, m, fp).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skulle

a. avslå motionen 1976/77:742, yrkande 1, angående behovet av ökat
bidrag till Folkparkernas artistförmedling,

b. belräffande frågan om ett i förhållande till vad som föreslagits i pro
positionen ökat bidrag till Folkparkernas artistförmedling avslå motionerna
1976/77:742, yrkande 2, och 1976/77:758, båda motionerna såvitt nu var
i fräga,

2. att riksdagen beträffande frågan om ett i förhällande lill vad som föreslagits i propositionen ökat bidrag till Folkparkernas centralorganisation skulle avslå motionen 1976/77:758, såvitt nu var i fråga,

3. att riksdagen beträffande frågan om ett i förhällande till vad som föreslagits i propositionen ökat bidrag till centrumbildningar skulle avslå motionen 1976/77:759, yrkande I, såvitt nu var i fråga,

4. att riksdagen beträffande medelsanvisningen med bifall till propositionen 1976/77:100 samt med avslag pä motionerna 1976/77:742, yrkande 2, 1976/77:758 och 1976/77:759, yrkande 1, samtliga motioner såvitt nu var i fråga, till Bidrag ti)l kulturverksamhet inom organisationer för budgetåret 1977/78 anvisade ett reservationsanslag av 9 325 000 kr.,

5. att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1125 angående verksamheten vid kuliurgården Svenssons Loge.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag tidadmänna kulturändamål,

777. 777.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande frågan om en ökning av medelsanvisningen till Folkparkernas artistförmedling av herrar Andersson i Lycksele, Leander, Green, Sörenson, Alsén och Bladh samt fröken Öhrsvik (samtliga s) som ansett att utskottet under I bort hemställa

att riksdagen .skulle

a. med bifall till motionen 1976/77:742, yrkande 1, som sin mening ge
till känna för regeringen vad i motionen anförts angående behovet av ökat
bidrag till Folkparkernas artistförmedling,

b. beträffande frågan om ett i förhållande till vad som föreslagits i pro
positionen ökat bidrag lill Folkparkernas artistförmedling med bifall till mo
tionerna 1976/77:742, yrkande 2, och 1976/77:758, båda motionerna såvitt
nu var i fråga, besluta att 500 000 kr. utöver vad som beräknats i pro
positionen skulle anvisas för detta ändamål.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag till allmänna kulturändamål,

777. 777.

sitionen 1976/77:100 och med bifall till motionerna 1976/77:742, yrkande 2, och 1976/77:758 i vad avsåg Folkparkernas artistförmedling ävensom med avslag pä motionen 1976/77:758 i vad avsåg Folkparkernas centralorganisation och motionen 1976/77:759, yrkande 1, samtliga motioner såvitt nu var i fråga, till Bidrag till kulturverksamhet inom organisationer för budgetåret 1977/78 anvisade ett reservationsanslag av 9 825 000 kr.

Punkten 4 (Bidrag till Svenska riksteatern)

Regeringen hade under punkten B 10 (s. 38-42) föreslagit riksdagen all till Bidrag till Svenska riksteatern för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 53 436 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1976/77:744 av herr Biörck i Värmdö (m) och fru Sundberg (m), 1976/77:962 av herr Andersson i Lycksele m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga yrkats att riksdagen beslutade att till Bidrag till Svenska riksteatern anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 75 000 kr. förhöjt anslag av 53 511000 kr. för barnkonsulentens verksamhet (yrkande 8), samt

1976/77:1123 av fru Backberger (vpk) och herr Hermansson (vpk), vari yrkats

1. att riksdagen hos regeringen hemställde om åtgärder för att säkra Cull-bergbalettens existens,

2. att riksdagen under punkten B 10 i budgetpropositionen, bilaga 12, anvisade elt med 700 000 kr. förhöjt anslag till Svenska riksteatern - Cull-bergbaletten.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med bifall till propositionen 1976/77:100 samt med avslag på motionerna 1976/77:962, yrkande 8, och 1976/77:1123, yrkande 2, till Bidrag till Svenska riksteatern för budgetåret 1977/78 anvisade ett reservationsanslag av 53 436 000 kr.,

2. att riksdagen skulle avslå motionerna 1976/77:744 och 1976/77:1123, yrkande 1.

Reservation hade avgivits

3. beträffande frågan om anvisande av medel till barnkonsulentverk-
samhet av herrar Andersson i Lycksele, Leander, Green, Sörenson, Alsén
och Bladh samt fröken Öhrsvik (samtliga s) som ansett alt utskottet
under I bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1976/77:100 och med bifall till motionen 1976/77:962, yrkande 8, samt med avslag på motionen 1976/77:1123, yrkande 2, till Bidrag till Svenska riksteatern för budgetåret 1977/78 anvisade elt reservationsanslag av 53 511 000 kr.

att till Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 9 100 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1976/77:759 av herr Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkats att anslaget under B 15, fria teater-, dans- och musikgrupper höjdes med 2 665 000 kr. och sammanlagt uppgick till II 765 000 kr. (yrkande 2), samt

1976/77:1127 av herr Eriksson i Ulfsbyn (c) och herr Nordin (c).

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

A nslag till admänna kulturändamål,

777. 777.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med bifall till propositionen 1976/77:100 och med avslag på motionen 1976/77:759, yrkande 2, till Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper för budgetåret 1977/78 anvisade ett reservationsanslag av 9 100 000 kr.,

2. all riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1127.

Punkten 10 (Vissa bidrag till bildkonst)

Regeringen hade under punkten B 26 (s. 86-87) föreslagit riksdagen att till Vissa bidrag till bildkonst för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 4 330 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1976/77:743 av herr Andersson i Lycksele m. fl. (s), vari yrkats alt riksdagen till Vissa bidrag lill bildkonst anvisade ett i förhållande till regeringens förslag med 300 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 4 630 000 kr., varvid bidraget till Konstfrämjandet skulle utgå med 3 350000 kr.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall lill proposilionen 1976/77:100 och med avslag på motionen 1976/77:743 till Vissa bidrag lill bildkonst för budgetåret 1977/78 anvisade ett reservationsanslag av 4 330 000 kr.

Reservation hade avgivits

4. beträffande frågan om en ökning av bidraget lill Konstfrämjandet av herrar Andersson i Lycksele, Leander, Green, Sörenson, Alsén och Bladh samt fru Rönnung (samtliga s) som ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1976/77:100 och med bifall lill motionen 1976/77:743 till Vissa bidrag lill bildkonst för budgetåret 1977/78 anvisade ett reservationsanslag av 4 630 000 kr.

Nr 84 I detta sammanhang hade behandlats motionerna

Torsdaeen den 1976/77:101 av herr Olsson i Edane m. fl. (s), vari yrkats all riksdagen

10 mars 1977 hemställde hos regeringen att vid prövning av anslag till Emigrantre-

_____________ gistret i Karlstad höja föreslaget anslag med 35 000 kr. till totalt 80 000

Anslag till allmänna kr., och

kulturändamål, 1976/77:755 av herr Norrby m. fl. (c, m, fp), vari yrkats att riksdagen

777. 777. vid behandlingen av anslaget Bidrag till vissa arkiv som sin mening gav

regeringen till känna att den planerade verksamheten vid Emigrantre-

gistrel borde säkerställas.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

a. med bifall till propositionen 1976/77:100 och med avslag på mo
tionen 1976/77:101 till Bidrag till vissa arkiv för budgetåret 1977/78 an
visa ett anslag av I 058 000 kr.,

b. med anledning av motionen 1976/77:755 som sin mening ge re
geringen till känna vad utskottet beträffande Emigrantregistret i Karlstad
anfört rörande utredning och bidrag.

Reservation hade avgivits

5. beträffande frågan om ökat bidrag till Emigrantregistret i Karlstad av herrar Andersson i Lycksele, Leander, Green, Sörenson, Alsén och Bladh samt fru Rönnung (samtliga s) som ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1976/77:100 och motionen 1976/77:755 samt med bifall till molionen 1976/77:101 till Bidrag till vissa arkiv för budgetåret 1977/78 anvisade elt anslag av 1 093 000 kr.

Hen ALSÉN (s);

Herr talman! Jag har begärt ordet för att fä säga någonting i anledning av de socialdemokratiska reservationerna 1-5 på s. 19-22 i betänkandet. Jag vill redan från början yrka bifall till samtliga fem reservationer. Jag skall närmare utveckla synpunkter pä reservationerna 1-4. När det gäller reservationen 5 kommer herr Olsson i. Edane att lämna närmare synpunkter.

Låt mig först bara notera rent allmänt att årets budgetproposition innehåller en i och för sig glädjande uppräkning av anslagen lill kullurändamål. Men det är ju långt till de ofstast väl underbyggda förslag som ligger i botten för propositionen och som kommer frän statens kulturråd.

I del utskottsarbete som föregått utskottsbelänkandet kunde man spåra en praktiskt taget total oviOa från de borgerliga representanternas sida alt ta sakskäl och föra en konstruktiv diskussion grundad på de motiv som återfinns i ett flertal av de motioner som utskotiet haft att behandla. Det är egentligen bara pä en enda punkt där utskottet, i varje fall hittills, funnit anledning att korrigera propositionen. Det är egendomligt nog

i anslutning till en centerpartistisk motion med i och för sig väl underbyggda krav på ökade anslag till Föreningen Norden. I övrigt har man inte på någon punkt velat lyssna till, än mindre medverka i välmotiverade uppräkningar på några anslagsposter.

Jag skall så beröra reservationen om kulturverksamhet inom organisationer. Där finns en socialdemokratisk motion om medelsanvisning till Folkparkernas arlistförmedling. Bakom den frågan ligger elt ärende som var uppe vid förra riksmötet och som gällde avgiftsfri artistförmedling i allmänhet. Däri ingick frågor som tangerade kulturområdet. I samband med detta blev det en rätt omfattande diskussion i kammaren, föranledd av i första hand yttranden från kulturutskottet i samband med det betänkande som lades fram av dåvarande inrikesutskottet. I kulturutskottels yttrande kunde man spåra myckel bestämda uttalanden bl. a. från centerpartiet, framför allt från herr Sundman tror jag, där man strök under det viktiga i Folkparkernas artistförmedlings verksamhet. Man utvecklade pä ett välmotiverat sätt, som jag ser det, att Folkparkernas artistförmedling tjänade syftet att motverka en påtaglig kommersialisering när det gällde olika kullurutbud, framför allt mot folkrörelseorganisationerna. Folkrörelsernas artistförmedling arbetar ju mycket med kulturförmedling just lill folkrörelseorganisationer av olika slag. Kulturrådet räknar i sina petita med att folkparkerna i sin allmänna verksamhet blir utsatta för en kostnadsfördyring som under kommande budgetår uppskattas till 200 000 kr. Budgetpropositionen innebär en uppräkning av anslaget till folkparkerna på totalt 500 000 kr. Det är alltså fråga om 300 000 kr. totalt i nya, färska pengar till folkparkernas verksamhet. Dessa skall användas dels förden allmänna verksamheten, dels för den artistförmedlande verksamheten.

Kulturrådet har nu räknat ut, att om den artistförmedlande verksamheten skall göras kostnadsfri - och det är egentligen det som är det principiellt intressanta - så behövs det härför 1 685 000 kr. Sä mycket skulle det kosta om Folkparkernas artistförmedling skulle kunna bedriva sin verksamhet utan att ta ut några avgifter. Då kan man ju förstå hur litet det kan bli över av de 500 000 kr. som allmänt anvisas i årets budgetproposition. Man kan alltså inte säga att det anslaget medverkar till att förbättra folkparkernas möjligheter att bedriva artistförmedlingen. Detta tycker jag är anmärkningsvärt, inte minst mot bakgrund av att man frän centerpartiet uttryckte sig så välvilligt i denna fråga vid förra riksmötet.

Om man föOer yrkandet i den reservation som jag här talar om, så innebär det att det avsätts ytterligare 500 000 kr. till folkparkerna. De pengarna skulle dä gä just till artistförmedlingen. Det är i och för sig en begränsad summa, sedd mot näfnnda 1,6 miOoner, men det skulle ändå innebära en avsevärd förbättring av situationen jämfört med om riksdagen föOer propositionens förslag på denna punkt.

Med det anförda har jag velat motivera väi;t ställningstagande, som är föranlett av reservationerna 1 och 2.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

A nslag till allmänna ku/turändamål,

777. 777.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag till allmänna kulturändamål,

m. 777.

Reservationen 3 handlar om barnteaterkonsulentverksamheten. Det belopp som där yrkas, etl ytterligare anslag på 75 000 kr., kan synas litet, och del är också vad man från borgerligt häll i kulturutskottet har stannat för som motiv när man avstyrkt förslaget. Det är ett så försvinnande lilet belopp vi begärt, med hänsyn till att Riksteatern för kommande budgetår fär ett anslag pä 53 miOoner, att man menat att de 75 000 kronorna för en utveckling av barnleaterkonsuleniens arbete bör kunna tas fram inom ramen för de 53 miOonerna. Vi menar dock alt den slutsaisen tyvärr saknar grund, och det framgår också med all önskvärd tydlighet av vad som står på s. 42 i bil. 12 i budgetpropositionen. Där säger nämligen statsrådet såhär, när han talarom anslaget lill Riksteatern;

"Den av mig föreslagna ökningen av bidraget lill Riksteatern bör bl. a. ge teatern möjlighet att erbjuda finskspråkig befolkning finskspräkiga föreställningar i avvaktan på att statens kulturråd slutför utredningen om en utbyggd finskspråkig teaterverksamhet i Sverige. För samarbete med Operan när del gäller ökat framträdande med Cullbergbaletten har jag beräknat 50 000 kr. Vidare har jag beräknat medel så att det blir möjligt för Riksteatern att anställa ytterligare scentekniker."

Här är del alltså fråga om ett anslag som, även om det är 53 miO. kr. stort, redan är intecknat i en rad småposter. Därför finner vi det vara nödvändigt med detta yrkande om ytteriigare 75 000 kr. för barn-teaterkonsulentverksamheten. Vi upplever del som mycket viktigt alt riksdagen går vidare från de många och mångordiga principiella deklarationerna om angelägenheten av barnkulturen aktivitet och verkligen tar konsekvenserna av det talet pä någon punkt och ger ett reellt innehåll ät det talet. Här finns nu ett underbyggt förslag, som man kan knyta an till och verkligen nä en verksamhet som vi anser vara mycket värdefull. Barnkulturen säger man frän flertalet håll ja lill i princip, men den får tydligen inte kosta pengar. Vi menar dock att detta är nödvändigt, om det skall bli något av den verksamheten.

Så några ord om reservationen 4, som gäller vissa bidrag till bildkonst, i detta fall bidrag till Konstfrämjandet. I utskottsmajoritetens skrivning pekar man på att det tidigare budgetär har gjorts uppräkningar av anslaget till Konstfrämjandet, och detta är riktigt. Den uppräkningen har varit väl motiverad och väl underbyggd. Men man skall vara medveten om att de pengar som där har tillkommit för innevarande budgetär syftar till att utveckla Konstfrämjandets verksamhet i första hand när det gäller centralorganisationen och att bestrida de kostnader som man där har.

Många behov har för resten varil eftersatta genom åren. Den anslagsökning som man nu önskar skall komma Konstfrämjandet till del i större utsträckning än vad som föreslås i propositionen är framför allt avsedd alt användas för att effektivisera och utveckla den regionala och lokala verksamheten genom utbildningsverksamhet osv. Man skulle därigenom få ökad möjlighet att nå ut till de människor som har svårt att komma i kontakt med det kullurutbud som finns i de gängse former vi tillämpar i dagens samhälle. Det är alltså fråga om en folkrörelse-

aktivitet som skulle kunna nå ut till människorna i vidare mening än genom den aktivitet som Konstfrämjandet tidigare kunnat utveckla. Det är anmärkningsvärt alt de borgeriiga partierna, kanske framför allt centerpartiet som ju talar för decentralisering och annat i den riktningen, inte vill vara med och stödja vårt förslag, när de pengar som äskats skall gå jusl lill en i högre grad än tidigare decentraliserad verksamhel på det här området. Från socialdemokratiskt håll menar vi att del ytterligare anslag på 300 000 kr. som vi föreslår i vår reservation är väl motiverat.

Får jag, herr talman, i det sammanhanget bara peka på ett förhällande som jag tycker ar en smula anmärkningsvärt. På s. 86 i bil. 12 till budgetpropositionen finns en tabell och en text som talar om vilka medel som har äskats lor Konstfrämjandet frän kulturrådets sida. Där framgår att kulturrådet har äskat 1 766 000 kr. i ökade anslagsmedel till Konstfrämjandet. Kulturrådet räknar här med att 241 000 kr. av detta anslag utgör kompensation för pris- och löneökningar. Nu föreslås i propositionen alt Konstfrämjandet skall få en total anslagsökning med 350 000 kr. Del är alltså fråga om en realökning på knappt 100 000 kr. Det innebär ungefär 20 96 i uppräkning av anslaget i förhållande till vad kulturrådet har äskat.

Samtidigt är en parallellorganisation - om jag får använda det uttrycket - som heter Sveriges konstföreningars riksförbund föremål för en betydligt välvilligare behandling. Här har kulturrådet äskat 274 000 kr., och man har räknat med att 49 000 kr. av det beloppet utgör kompensation för pris- och löneökningar. För denna organisation finns i budgetpropositionen upptaget 150 000 kr. i nya, friska pengar. Det innebär 55 96 av det av kulturrådet äskade anslaget.

Jag upplever delta som en klar diskriminering av en folkrörelseorganisation, i det här fallet Konstfrämjandet, som genom åren har betytt så ofantligt mycket när det gäller att föra ut en kvalitativt acceptabel bildkonst till de många människorna. I ett läge när Konstfrämjandet är berett att, som jag sade, gä vidare för att nä de många människorna, då säger de borgerliga nej. Jag tycker att delta är beklagligt.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag tdl allmänna kulturändamål,

777. 777.

Hen HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna har lill årets riksdag lagt fram en rad motioner som behandlar problem pä kulturpolitikens område. I annat sammanhang får jag därför tillfälle att återkomma med mera allmänna synpunkter på kulturpolitikens aktuella problem och inriktning. Vi har emellertid också en rad punktmotioner. Vi har t. ex. begärt anslag till det s. k. tältprojektet - men denna motion har tyvärr avslagits av riksdagen. Vi har krävt ökade anslag till barnkulturen och till centrumbildningarna och de fria teater-, musik- och dansgrupperna. Vi har krävt ökade anslag till Folkparkernas centralorganisations verksamhet, och vi har begärt anslag för att säkra Cullbergbalettens existens. Tvä av dessa motioner skall jag ta upp här. Den tredje motionen, som också behandlas

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag till allmänna kulturändamål,

777. 777.

i utskottets betänkande och som gäller ökade anslag till folkparkerna, kommer att motiveras av herr Hagberg i Borlänge.

Centrumbildningarna och de fria teater-, musik- och dansgrupperna har redan spelat en väldigt betydelsefull roll när det gällt att vitalisera och demokratisera kulturiivet i vårt land. De startade i blygsamt format men har utvecklats kraftigt. Deras målsättning har varit dels att bryta kulturarbetarnas isolering, dels att nä nya publikkategorier. Del har de också lyckats med. Det har varit fackföreningar, skolungdomar, publik på ungdomsgårdarna, pensionärer, intagna på olika typer av anstalter osv. Deras målsättning har varit den helt riktiga att kulturen inte skall vara en angelägenhet enbart för en liten elit kulturarbetare som ständigt möter samma lilla elitpublik. Den uppsökande form av kulturverksamhet som de arbetar med är numera ett uppskattat inslag i svenskt kullurliv.

Jag vill erinra om all de fria teatergrupperna når en alll slörre publik. F. n. anses de svara för omkring 30 96 av det totala antalet teaterföreställningar åriigen. Men samtidigt får de bara 3 96 av de statliga och andra ekonomiska anslag som ulgår lill teaterverksamheten.

En viktig sak i deras verksamhet, förutom den vitaliserande effekt de haft på kulturiivet, har varit de demokratiska arbetsformer som till-lämpats, särskilt inom de fria teatergrupperna, som också vi för vår del vill stödja.

Jag vill även notera den anslagsökning som de fria grupperna och centrumbildningarna givils i årets budgetproposition. Men samiidigi måsle man betona - där kan jag ansluta mig till en del synpunkter som den föregående talaren anförde - att ökningen är helt otillräcklig, både jämfört med vad de själva och vad kulturrådet anser vara nödvändigl, men framför alll vid en jämförelse mellan deras arbetsvillkor och villkoren för dem som är verksamma inom den s. k. etablerade kulturen. Jag vill peka på den stora skillnad som finns i ekonomisk standard mellan dem som arbetar i de fria grupperna - exempelvis teatergrupperna - och dem som är anställda vid stads- och regionteatrarna. Det är en mycket stor skillnad. Det är givet att man när man är ung och entusiastisk under några år kan leva på en låg standard, därför att man har lyckats att få arbeta med något som ger livet mening, men det är väldigt svårt att fortsätta med det hela livet och samtidigt klara famiO, uppfostra barn och över huvud taget fungera som samhällsmedlem.

Det har gjorts en beräkning som visar den situation som medlemmarna i de fria grupperna har f n. Man har jämfört löneläget för skådespelarna vid stads- och regionleatrarna med det läge som råder för de fria grupperna och konstaterat all om staten iklädde sig samma förpliktelser gentemot de fria gruppernas medlemmar som man åtagit sig gentemot skådespelarna vid stads- och regionteatrarna skulle anslaget till de fria grupperna komma alt bestå inte av 9,1 miO. kr., som del nu blir för nästa budgetår, utan av inte mindre än 25 miO. kr. Vi tycker att det är en rimlig målsättning att komma upp till den summan. Det finns ingen som helst anledning till alt de som arbetar pä vissa avsnitt av kulturverksamheten

skall vara diskriminerade jämfört med andra grupper.

Vi vei att kulturarbetarna över huvud taget inte har någon hög inkomst eller någon hög levnadsstandard om man jämför med etl genomsniii i samhället. Många av dem är mycket lågavlönade, många av dem har inte möjlighet att existera på sin konstnärliga och kulturella verksamhet.

Vi tycker alltså att man redan i år borde gä vidare och ge elt större anslag till de fria grupperna. Vi menar att också centrumbildningarna måste få en större anslagsökning än de fått enligt budgetpropositionen. De har också haft och har en starkt vitaliserande effekt på det svenska kulturlivet. De måste beredas möjlighet att expandera. Dessutom har vi anfört, och vi tycker att även det är ett viktigt skäl, att om centrumbildningarna inte får tillräckliga anslag drabbas även de fria grupperna, eftersom deras verksamhet huvudsakligen administreras via centrumbildningarna. Delta är en realitet, och den realiteten kommer man inte ifrån genom att som utskottet gör hänvisa till att den offentliga arbetsförmedlingen skall ha ansvaret för förmedlingen även pä del konstnärliga området. Den här administrerande funktionen är en realitet när det gäller centrumbildningarna-sedan må en del av riksdagens ledamöter tycka illa om dem eller inte - och det behövs pengar för att klara den, liksom det behövs pengar också till andra ändamål när det gäller centrumbildningarnas verksamhet.

Jag vill med den korta motiveringen yrka bifall till motionen 759.

Den andra motion som jag skall säga några ord om gäller anslag till Cullbergbaletten. Där föreligger förutom motionen från fru Backberger och mig även en motion av herr Biörck i Värmdö och fru Sundberg med något annorlunda motivering, men den utmynnar i sak i en hemställan om ökade anslag lill Cullbergbaletten.

Jag vill betona att Cullbergbaletten har spelat en utomordentlig roll som förnyare av danskonsten i Sverige och i världen över huvud taget och som en viktig motvikt mot den slätstrukna kommersialiserade kulturproduktionen. Den har också vunnit starkt erkännande både i Sverige och internationellt. Det måste därför anses vara ett viktigt allmänt intresse att Cullbergbalettens existens och framtid tryggas.

Jag vill uttala min tillfredsställelse med att kulturutskottet har anslutit sig till dessa synpunkter. Utskottet - jag förmodar att herr Sundman utförligare kommer att motivera dess synpunkter - har samma uppfattning om Cullbergbalettens betydelse för svensk danskultur som den motionerna ger uttryck för och anför att del är "angeläget att sådana ekonomiska resurser ställs lill förfogande att det bli möjligt att fortsätta verksamheten på dess konstnärligt höga nivå". Vi motionärer är mycket lacksamma för vad kulturutskottet har sagt på den punkten. Det har också visat sig att under den tid som förfiutit sedan motionen väcktes har de ansträngningar gett effekt som gjorts från olika häll för alt få ökade anslag lill Cullbergbaletten, och man kan nu notera att den fär ytteriigare anslag genom olika anslagsposter.

Men det finns några saker som inte har klarats. I utskollsbetänkandet

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag till allmänna kulturändamål,

777. 777.

Nr 84 liksom i budgetpropositionen talas del om att 50 000 kr. har beräknats

Torsdagen den '' samarbete med Operan angående ökat framträdande med Cullberg-

10 mars 1977 baletten. Det är en plan som tyvärr har gått i stöpet - dock inte pä

--------------- grund av Cullbergbalettens inställning, utan av andra orsaker. Inom Cull-

Anslag till allmänna bergbaletten undersöker man nu möjligheterna att fä till stånd ett sam-
kulturändamål, arbete med Dramaten i stället, eftersom baletten behöver en fast scen

777. 777. i huvudstaden för att kunna utveckla verksamheten. Jag anser det helt

självklart att de 50 000 kronor som det talas om i budgetpropositionen skall kunna gä till ett sådant samarbete, samtidigt som jag vill påpeka att det behövs ytteriigare medel för att ett sådant nödvändigt samarbete mellan Cullbergbaletten och Dramalen skall kunna utvecklas, vilket jag tror ligger helt i linje med vad även kulturutskoltel anser.

Men den fråga som återstår är också att mera varaktigt säkra Cullbergbalettens existens, och det är det andra yrkandet i vår motion, där vi begär att riksdagen hos regeringen skall hemställa om åtgärder härvidlag. Det ligger ett budgetär framför oss, och det är bra om man där har säkrat Cullbergbalettens verksamhet pä en konstnärligt hög nivå, men det kommer också ytterligare år.

Samtidigt som jag yrkar bifall till motionen 1123 vill jag fråga kulturutskottets talesman på vilket sätt man har tänkt sig att på längre sikt säkra existensen för denna viktiga insats i svenskt kulturliv.

Herr SUNDMAN (c):

Herr talman! I kulturutskottets betänkande nr 32 som vi behandlar i dag tar kulturutskottet upp inte mindre än 45 av de 63 punkter som återfinns under huvudrubriken Kullurändamål i ulbildningsdeparlemen-leis bilaga lill budgetpropositionen. Men i detta betänkande behandlar vi inte frågan om anslagen till ungdoms- och nyklerhetsorganisationerna, inte heller anslaget till litteratur och bibliotek och inte frågorna beträffande filmstödet, liksom inte heller spörsmålen som är förknippade med Sveriges Radios verksamhet. I övrigt tar utskottet upp nära nog allt som har med det traditionella kulturbegreppet all göra.

Betänkandet är bara 22 sidor stort och alltså anmärkningsvärt kortfattat. Antalet motioner som utskottet har haft all fundera över är litet i är. De interna överläggningarna i kullurutskotlet har varit lätta att genomföra. När herr Alsén talar om att det varit kärvt där och att framför allt centerpartiet visat total oviOa att ta sakskäl och föra en konstruktiv diskussion, låter det som om det hade varit rätt så stimmigt uppe i kulturutskottets lokal. Jag känner inte riktigt igen mig i den beskrivningen. Vi har haft det ganska fridfullt och har snabbt kunnat avverka ärendena.

Normalt brukar de anslag det är fråga om vålla en tämligen lång debatt
här i kammaren, men det är fä talare anmälda, vilket också är signifikativt
för årets stora belänkande från kulturutskottet. Givetvis sammanhänger
detta med vad herr Alsén vänligt påpekat, nämligen att utbildningsmi
nistern i år har lyckats lägga fram etl hyggligt budgetförslag, en glädjande
100 uppräkning som herr Alsén uttryckte del. Ja, trots det välkända kärva

läget föreslås anslagen under kulturavsnittet bli höjda med totalt 93 miO. kr., om man dä bortser från ungdoms- och nykterhetsorganisationerna samt utbildningen inom konstsektorn. En stor del av beloppet hänför sig naturligtvis till automatiska kostnadsökningar, men åtminstone 30 miO- kr. är nya och friska pengar. Härtill kommer som bekant senare förslag om ytterligare anslag i särskilda propositioner.

Jag kan inte påstå att jag som så att säga etablerad talesman pä det kulturpolitiska området är helt nöjd. Del är mycket svårt att bli det. Jag tror inte jag kan tänka mig all bli nöjd. Men del slår i alla fall klart för mig att vår nye utbildningsminister har fått ett fast grepp om kulturfrågorna och att han i icke ringa utsträckning har vunnit gehör hos budgetministern. De delar av budgetförslaget som vi skall behandla i dag innebär utan tvivel klara framsteg. Här kan man skjuta in att den progressiva hållning som präglar kulturbudgeten kanske har överraskat en hel del kulturarbetare, som föreställt sig att ett regimskifte skulle innebära en kulturell nedrundning eller en övergång till någon sorts manchesterliberal, gammaldags kulturpolitik. Såvitt jag förstår har den nya regeringen tydligt markerat all den är klart medveten om betydelsen av att föra en framstegsvänlig kulturpolitik och om vikten av att i görligaste mån skapa förutsättningar för ett rikt, mångsidigt och sammansatt kulturiiv.

Herr talman! Efter den här något övergripande och resonerande inledningen övergår jag till att kommentera dels de socialdemokratiska reservationerna 1 och 2, dels vad vpk och herr Hermansson framfört i dag angående de statliga anslagen - ja, det var mest herr Alsén som uppehöll sig vid detta - till Folkparkernas artistförmedling och Folkparkernas centralorganisation.

Kulturrådet har mycket riktigt tillstyrkt ett anslag på 1 685 000 kr. för arlistförmedlingen, vilket är ett nyll anslag, och en höjning med 891 000 kr. av anslaget till Folkparkernas centralorganisation. I proposilionen föreslås bara en höjning av anslaget lill folkparkerna med 500 000 kr., och ministern räknar med att en del av den höjningen skall kunna disponeras för artistförmedlingen, som herr Alsén refererade för en stund sedan. Herr Alsén sade att 200 000 kr. var kompensation för kostnadsökningar. Enligt andra beräkningar i proposilionen är del drygt 100 000 kr. Kulturministern menar att huvudparten av det som blir kvar av höjningen pä en halv miOon skulle kunna disponeras för artistförmedlingen.

Del är klart all det är fråga om en kraftig prutning i jämförelse med vad som äskats och vad kulturrådet har föreslagit, men det är ändå fråga om ett nytt anslag, och sädana brukar dessvärre fä börja i blygsamt format. Jag beklagar att det är pä det viset. Jag hade personligen gärna sett alt anslagsbeloppet hade höjts, men vi har att ta hänsyn till en totalbild av budgeten, och det hade varit att inte la sakskäl - för att apostrofera herr Alsén - om man inte hade förstått att det på vissa områden inte går att höja lika mycket som pä andra. Man måste prioritera. Därför har kulturutskottets majoritet inte ansett sig kunna gå utöver vad som

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag till allmänna kulturändamål,

777. 777.

101

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

A nslag till allmänna kulturändamål,

m. 777.

102

har föreslagils i budgetpropositionen.

I proposilionen föreslås att anslaget till centrumbildningarna ökas med 400.000 till 2 miO. kr. I vpk-motionen 759 sägs att den höjningen inte är tillfredsställande. Man vill gå ett steg längre. Det påpekas i motionen, och det framhölls även av herr Hermansson, att centrumbildningarna spelar en stor arbetsförmedlande roll för de fria teater-, musik- och dansgrupperna, och de har ju fått avsevärt höjt anslag. Det förhäller sig utan tvivel på det viset att det finns en koppling, i vart fall i viss utsträckning, mellan de fria grupperna och centrumbildningarna.

Centrumbildningarna har två funktioner. Dels arbetar de initiativtagande och allmänt stimulerande, dels har de en mer uttalad arbetsför-medlande funktion. Det är för det förstnämnda ledet i denna verksamhet, alltså det allmänt stimulerande och initiativtagande, som man får det särskilda anslaget under punkten B 4. Det har höjts ganska avsevärt under tidigare år, och det har nu räknats upp med 25 96 till 2 miO. kr. Det kan man naturligtvis tycka är för litet, men i den prioritering som måste göras har regeringen stannat för detta belopp, och det anser sig utskottet kunna acceptera.

Vad sedan gäller det andra ledet i centrumbildningarnas arbete, alltså den egentliga arbetsförmedlingen, måste vi nog ändå erinra om, herr Hermansson, att enligt beslut av riksdagen är det den offentliga arbetsförmedlingen som bär ansvaret för förmedlingen också inom den fria kultursektorn. Av det skälet utgår det bidrag frän arbetsmarknadsstyrelsen till centrumbildningarna. Om det stödet inte är tillräckligt för den arbetsförmedlande delen och den behöver förstärkas, kan centrumbildningarna vända sig till denna myndighet och begära en påbackning.

Herr Hermansson tog upp frågan om Cullbergbalettens framtid. Den har ju behandlats i dels en vpk-motion, dels en moderatmotion, och jag vill gärna säga några ord om det också. Båda motionärerna är ute i ett gott ärende, och det såg faktiskt illa ut för Cullbergbalettens framtid tidigare i är. Dess existens och livsvillkor hängde på ett här. Om ensemblen hade tvingats upphöra med sin verksamhet, hade del varil en mycket stor förlust för svenskt konst- och kulturliv. Nu har det hänt litet grand sedan motionerna skrevs, som herr Hermansson påpekar. Departementet har tagit ett initiativ till diskussioner och överläggningar för att lösa problemen, och de var eller såg ut att vara helt lösta när frågan behandlades i utskottet. Då hade fru Cullberg förklarat sig vara nöjd med den utveckling som var pä gång.

Jag vill gärna betona att kulturutskottet uttalar sin stora tillfredsställelse med att man uppnår en lösning, och jag vill gärna understryka att utskottet skriver att det är angeläget att Cullbergbaletten får möjligheter att också framgent bedriva sin verksamhet, alltså även efter nästa är. Sä måste kulturutskottets skrivning tolkas.

Nu har det tydligen uppstått ytteriigare komplikationer de senaste dagarna. Baletten har svårt att få en scen till sitt förfogande, och det behöver en balett ha. Herr Hermansson kunde meddela att man försökte förhandla

med Dramaten om att få disponera en scen där.

Jag tror jag törs säga alt kulturutskottets ledamöter är helt pä det klara med att här måste man på något sätt inskrida och se till att inte nya käppar sätts i hjulet för Cullbergbaletten.

I motionen 962 och i reservationen 3 föreslår socialdemokraterna all reservationsanslaget till Svenska riksteatern skall höjas. Det ville utskoltsmajoriteten inte vara med om, och herr Alsén blev riktigt upprörd över det. Det rör sig om 75 000 kr. som reservanterna vill plussa på.

Utskottets majoritet är - det framgår av betänkandet - helt ense med motionärerna om att barnteaterkonsulenten har en mycket viktig uppgift och att en fortsatt utveckling av verksamheten är högst önskvärd. Men majoriteten tycker nog att det känns litet konstigt att gå in och med 75 000 kr. öronmärka en delpost i en icke specificerad delpost om uppemot 5 miO. kr., som i sin tur utgör en delpost i en sammanlagd pott som departementet föreslår skall höjas med 10 550 000 kr. Jag tycker inte det tillhör ett riksdagens utskotts arbetsuppgifter att genomföra sådant filigranarbete. Utskottsmajoriieten tror all man kan lösa frågan om barnteaterkonsulenter inom ramen för de medel som anvisats.

Till detta kommer att en mångomtalad barnkulturgrupp har arbetat ganska länge inom utbildningsdepartemenlet. Utskottet räknar med all denna arbetsgrupp i sinom tid skall lägga fram förslag om behovet av konsulenter inom barnteaterverksamheten.

Anslagsposten som rör bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper behandlas på exakt en trycksida i årets budgetproposition. Behandlingen i utskottets betänkande omfattar nära nog tre trycksidor. Ingen, inte ens herr Hermansson, torde kunna hävda att ulskollel har slarvat ifrån sig ärendet alltför korlfattal.

I budgetpropositionen föreslås att anslaget skall höjas med 4 miO. kr. från 5,1 miOoner till 9,1 miOoner. Det är alliså här fråga om nära nog en fördubbling av det anslag till de fria teater-, dans- och musikgrupperna som utgår innevarande budgetår.

Herr Hermansson vill att anslaget skall höjas med ytterligare drygt 2,5 miO. kr.

Vi har förvisso alla i kulturutskottet djup förståelse för de problem de fria grupperna har alt kämpa med. Den skildring som herr Hermansson för en stund sedan lämnade frän denna talarstol är sanneriigen helt korrekt. Vi är medvetna om att konstnärligt sett högt kvalificerade grupper arbetar under ytterligt kärva ekonomiska villkor. Och vi är nog alla medvetna om att ytteriigare anslag till de fria grupperna är erforderiiga. Men man måste ta ett steg i sänder. I annat fall kunde man inte ta sakskäl, herr Alsén. Klivet i årets proposition är långt - som sagt nära nog en fördubbling av anslaget. Jag tror vi törs hoppas på en ytterligare höjning nästa år, men i är fär vi nog ge oss till tåls med del här beloppet.

Utskottet har alltså funnit det nödvändigt att stanna vid den anslagsökning som föreslås.

Sedan har vi Konstfrämjandet och de svenska konstföreningarna. Det

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

A nslag till allmänna kulturändamål,

m. 777.

103

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag tdl allmänna kulturändamål,

777. 777.

föreslås i budgetpropositionen au bidraget lill Konstfrämjandet höjs med 350 000 kr. till drygt 3 miOoner. Av det är ungefär 240 000 kompensation för kostnadsökningar och 110 000 alltså en reell ökning av anslaget.

På den punkten ville herr Alsén och de andra socialdemokraterna höja med ytteriigare 300 000 kr. Herr Alsén påpekade alt det var att vara motståndare lill decentralisering att inte gå med på delia. Jag tror all det är att härdra del hela litet grand. Våra ambitioner när det gäller decentralisering har sanneriigen klart framstått i många olika sammanhang.

Nu är det ändå så, att det förra året gjordes etl påslag för Konstfrämjandet med 800 000 kr., från 1,9 lill 2,7 miO. kr. Tar man ell kraftigt kliv ena året, så är det väl motiverat och försvariigl med ett inte fullt så långt kliv året därpå.

Herr talman! Här slutar jag med att yrka bifall till kulturutskottets hemställan på alla punkter.

104

Herr ALSÉN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Sundman använde en god del av sin tid till att sjunga den nye kulturministerns lov, och det är möjligt att det behövs för alt stärka moralen på den borgerliga kanten; det skall jag inte ha någon uppfattning om. När herr Sundman säger - om jag har fallat honom rätt - alt det nog var många kulturarbetare som kände ängslan och oro inför kulturministerskiftet tycker jag att det är litet märkligt, för pä den punkten hade man ju gått ut i valrörelsen med alldeles ofantliga löften, inte minst från folkpartiets sida. Men det är klart att om jag ser på hur man uppfyller sina löften i allmänhet, får jag väl lov all hålla med om att här är del kanske lilet bättre än pä många andra områden av den politiska verksamheten.

När jag tycker alt det inte råder ett gott förhållande i utskottet och att borgerligheten inte lyssnar pä de socialdemokraliska sakskälen, säger herr Sundman alt del verkar som om del skulle vara väldigt dimmigt och bråkigt i utskottet, och han känner inte igen sig. Jag vet inte hur det går lill i herr Sundmans kretsar, men vi behöver ju inte höja rösten och börja bråka med varandra för att vi har olika meningar. Vi har stillsamt men i sak starkt försökt plädera för våra motioner, men när man inte har velat lyssna på den pläderingen lycker jag all del finns skäl att känna besvikelse över alt vi inte har kunnat få till stånd en meningsfull dialog i utskottet. Det är detta det gäller, och jag står fast vid att så är förhållandet. Men del är oss fjärran att ta till bröstgänges metoder, så om del är det herr Sundman tänker på kommer han förmodligen inte all få uppleva del någon gång i ulskollel.

När det gäller Folkparkernas artistförmedling uttrycker sig herr Sundman på ett nästan orimligt sätt. Han säger; Skulle man ha höjt anslaget till Folkparkernas artistförmedling på det sätt reservanterna har föreslagit, skulle det ha inneburit att man inte hade tagit sakskäl. Det resonemanget har jag verkligen svårt alt hänga med i. Med de marginella - för all

nästan ta till ett kraftord - höjningar eller nya medel för förmedling som det här innebär kan Folkparkernas artistförmedling i bästa fall bedriva en passiv förmedling. Att gä ut för att aktivt motverka kommersialismens krafter är hell omöjligt med de här anslagen.

Dä invände herr Sundman att det här är ett nytt anslag, och då skall det vara litet, om jag förstår honom rätt. Men anslaget är, som jag uppfattar det, i hög grad en beställning av förra årets riksmöte, då vi behandlade frågan om avgiftsfri arbetsförmedling i allmänhet och dä frågan om förmedling pä kulturområdet var föremål för särskild debatt och särskilda önskemål frän kammarens sida. Det är de önskemålen som jag menar att man borde ha tillgodosett i propositionen på ett hell annat sätt än man har gjort.

Sedan tycker herr Sundman att anslaget till Svenska riksteatern är en petiless; det skall klaras inom ramen på 53 miO. kr. Som jag sade i mitt inledningsanförande har ju utbildningsministern själv talat om mycket små belopp för det här anslaget, och vi menar att det alltså är inläckt lill varje krona.

Min lalartid är slut; jag ber all senare få återkomma till Konstfrämjandet.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag tdl allmänna kulturändamål,

777. m.

Hen HERMANSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag noterar att herr Sundman verifierade den skildring jag gav av arbets- och inkomstförhållandena för de mänga som är verksamma i de fria grupperna. De har verkligen svära problem. Jag vill än en gäng betona att vår principiella ståndpunkt är att de skall ha samma arbetsvillkor som de kulturarbetare som har engagemang inom institutionsteatern och liknande organisationer. Det är den målsättning man måste ha.

Därför är den här ökningen av anslagen, trots att den procentuellt ser hygglig ut, helt otillräcklig i pengar. Den medför ju inte att dessa grupper av kulturarbetare får en rimlig levnadsstandard. Man måsle här någon gång göra etl engångslyft, ett generallyft, sä att de kommer i samma situation som jämförbara grupper. Vi har velat arbeta för att man skall komma längre på vägen till den målsättningen än vad regeringen och utskottsmajoriteten - och för den delen även socialdemokraterna - har velat gä med på.

När det gäller Cullbergbaletten och dess framtid noterar jag att herr Sundman uttalade sig mycket positivt om de nya problem som uppstått och också uttryckte en ännu mera positiv syn på arbetet för att säkra Cullbergbalettens existens på lång sikt än vad jag kan hitta i utskottsbelänkandet. Jag vill uttala min tillfredsställelse över det.

Sedan vill jag nämna att vi från vår partigrupps sida ingenting har emot att i andra hand stödja de socialdemokratiska reservationerna. Vi beklagar bara att man exempelvis i reservationen 3 har yrkat avslag på en av våra motioner. Det gör det omöjligt för oss att direkt stödja den reservationen, även om vi tycker all del är ett angeläget ändamål.

105

Nr 84 Herr SUNDMAN (c) kort genmäle:

Torsdaeen den " talman! Jag vidhåller vad jag sade. Jag känner inte igen herr

10 mars 1977 AIséns beskrivning av överiäggningarna i kulturutskollet. "Total oviOa

--------------- att ta sakskäl och att föra en konstruktiv diskussion" - detta torde vara

Anslag till allmänna ett ordagrant citat. Jag känner alltså inte igen det. Vi för en lugn och
kullurändamål, samlad diskussion sedan mycket länge i kulturutskottet, och jag tycker

m. m. det är onödigt att höja rösten kring jusl den här lilla frågan.

När det gäller att ta sakskäl måste man ta sakskäl på alla håll och kanter. Det är, som herr Alsén vitsordade, en glädjande uppräkning som kännetecknar det kulturanslag som vi behandlar här. Därom råder inget tvivel. Del är också att ta sakskäl att erkänna att det inte går att höja överallt och på en gång utan att man måste prioritera. Vi har inom utskottsmajoriteten föOl i huvudsak - nästan helt - departementets prioriteringar. Det är också att ta sakskäl.

När det gäller arlistförmedlingen är del klart all ett nytt anslag inte skulle vara litet - det har jag aldrig sagt. Men det är självklart att när ett nytt anslag dyker upp, börjar man pä litet lägre nivå och låter det växa undan för undan. Det är inget tvivel om alt mänga av oss gärna skulle se att man ytterligare hade kunnat höja anslaget till artistförmedlingen vid folkparkerna; det är en mycket värdefull verksamhet. Men vi har tagit sakskäl när det gäller prioriteringen och godtagit den uppräkning som departementet har föreslagit.

I fråga om de 75 000 kronorna till Riksteatern och barnteaterkonsulenten vidhåller jag att det är en petiless i detta sammanhang.

Herr ALSÉN (s) kort genmäle;

Herr talman! Lugnet och sansen är del inget fel på i kulturutskottet. Det är nästan dövande lyst från den borgerliga sidan ibland när vi försöker inleda ett meningsfullt utbyte. Det är alltså det jag talar om, och jag vidhåller den ståndpunkten. Detta framgår mycket klart av det betänkande som utskottet nu har redovisat och de reservationer vi har tvingats skriva i anledning av detsamma.

' Vad herr Sundman säger om att de borgeriiga ledamöterna i utskotiet har föOt departementets prioriteringar är nog helt riktigt. Det är det beklagliga, därför att det innebär all herr Sundman åtminstone i vissa avseenden totalt har sprungit ifrån de prioriteringar som han varit med om att göra i kulturrådet. Herr Sundman är ju värderad ledamot också av kulturrådet, och där har man gjort helt andra prioriteringar än departementet.

När det gäller just den punkt som jag inte hann resonera om lidigare
i min replik, nämligen anslaget till Konstfrämjandel, har kulturrådet fö
reslagit ett väsentligt större anslag. Anslaget till Konstfrämjandet har
enligt departementets förslag blivit bara 20 96 av det av kulturrådet fö
reslagna, medan departementets förslag i vad gäller anslag till Sveriges
konstföreningars riksförbund innebär 55 % av det som kulturrådet fö-
106 reslagit. Det tillät jag mig i mitt huvudanförande kalla en diskriminering

av Konstfrämjandet. Jag vidhåller den uppfattningen och beklagar att herr Sundman har tvingats all föOa departementets prioritering på den här punkten.

När det sedan gäller herr Hermanssons synpunkter pä att vi i vår reservation beträffande folkparkerna inte har kunnat stödja föreslaget anslag till Folkparkernas centralorganisation som sådan för allmän verksamhet beklagar jag det i och för sig, men vi har självfallet också varit medvetna om att vissa prioriteringar måste göras. Vi har ansett all när det gäller folkparkerna är för året anslaget till artistförmedlingen det vikliga. Jag vill understryka att vi också i hög grad upplever det som en beställning från förra årets riksmöte, när vi nu yrkar att del anslaget skall höjas med ytteriigare 500 000 kr.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag till allmänna kulturändamål,

777. 777.

Hen SUNDMAN (c) kort genmäle;

Herr lalman! Del var inte utan att herr Alsén siktade litet grand under bältet, när han sade att jag sprungit ifrån mina prioriteringar i kulturrådet. Herr Alsén sitter också i kulturrådet. Herr Alsén vet att när vi hade vårt första sammanträde och förde vissa diskussioner där påpekade jag att jag satt icke bara i kulturrådet ulan också i riksdagen, att jag kunde delta i handläggningen av ärenden i kulturrådet och ta ställning till prioriteringar där men att jag icke kunde vara bunden av mina ställningstaganden i kulturrådet när jag satt i riksdagen. Där måste jag göra en totalbedömning och se till helhetsbilden. Mina ställningstaganden i olika avsnitt kunde bli annoriunda i kulturrådet än i riksdagen. Den synpunkten framförde jag och fick instämmande frän herr Alsén.

Herr Alsén noterade all det var en dövande tystnad när "vi" i utskottet ville diskutera och föra fram förslag - "vi" är socialdemokraterna tvärs över bordel. Är det en dövande tystnad, så måste herr Alsén så länge ha levat i en dövande tystnad alt han icke hört vad som har sagts.

Herr iredje vice talmannen anmälde att herr Alsén anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Hen OLSSON i Edane (s);

Herr talman! I anslutning till punkten 12, som gäller Bidrag till vissa arkiv, finns en reservation där man uttalar sig för bifall till två motioner från värmländska ledamöter angående ökat stöd till Emigrantregistret i Karlstad.

Reservanterna finner det motiverat alt anslaget till registret räknas upp med 35 000 kr. i enlighet med det krav som framförs i en socialdemokratisk motion, nr 101. Likaså går reservanterna på bifall lill motionen 755, som tar sikte på en höjning av anslaget utan att precisera något belopp.

Det gläder mig och del hedrar reservanterna att de har varit observanta pä del i hög grad blygsamma rättvisekrav som förs fram i motionen 101, där vi motionärer vill ha bidraget höjt till totalt 80 000 kr.

107

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Jag skall inte la upp tiden med att redogöra för den omfattande forsk
ningsverksamhet som bedrivs vid registret. Låt mig bara kortfattat berätta
att Emigrantregislret i Karlstad som sitt främsta mål har att registrera
de omkring 100 000 värmlänningar som emigrerade till Amerika. Under
Anslag till allmänna årens lopp har intresset även riktats pä arbetsvandringarna till Norge
kulturändamål, och upp till Norrland. Här befinner sig Emigrantregistret bara i början

777. 777. av ett växande arbete. Den framtida målsättningen är att göra allt material

tillgängligt för forskning på alla nivåer.

Ett tjugotal arkivarbetare - för dagen 21 st. - har Emigrantregistret i Karistad som arbetsplats. Verksamheten är av sådan omfattning att vi motionärer ansett att den i budgetpropositionen föreslagna höjningen av anslaget frän nuvarande 40 000 till 45 000 kr. bör omprövas. Vi har därför i vår motion hemställt om en uppräkning, och på den punkten har reservanterna glädjande nog stött oss.

I den andra Värmlandsmotionen med herr Norrby som första namn är man inne på samma linje och säger: "Anslagets storlek står inte alls i proportion till institutets omfattande verksamhel ulan bör bli föremål för en höjning, som garanterar den fortsatta verksamheten."

Herr talman! Med den formuleringen i herr Norrbys motion är del inte utan alt man blir förvånad när inte huvudmotionären finns med på reservationen 5, som jag med detta - i likhet med herr Alsén - vill yrka bifall till.

108

Hen NORRBY (c):

Herr talman! I kulturutskottets betänkande nr 32 p. 12 behandlar utskottet frågan om bidrag till Emigrantregislret i Karistad. Del är inte första gången den frågan kommer upp till debatt här i kammaren. Första gången kulturutskottet hade anledning att ta ställning i frågan var 1973, då utskottet anförde att det är medvetet om värdet av den verksamhel som bedrivs av Emigrantregistret och fann den i och för sig vara av så allmänt intresse att ett statsbidrag kunde övervägas.

Detta uttalande, som i stort sett upprepades vid 1974 års riksdag, gav också det resultatet att till Emigrantregistrets verksamhet har utgått ett årligt statligt bidrag, som för innevarande år uppgår till 40 000 kr.

Inför nästa budgetår anhåller Emigrantregislret att bidraget räknas upp från 40 000 lill 100 000 kr. till föOd av kostnaderna för en forsknings-ledarljänst på heltid i stället för deltid. Riksarkivet har inte velat tillstyrka denna utökning av statsbidraget innan en allsidig utredning av. Emigrantregistrets framtida verksamhet och formerna för den har genomförts.

I detta sammanhang har utskottet haft att behandla två motioner, dels trepartimotionen 755 med mitt namn som det första, vari vi motionärer yrkar att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den planerade verksamheten vid Emigrantregislret bör säkerställas, dels motionen 101 med herr Olsson i Edane som första namn, vari yrkas höjning av det föreslagna anslaget med 35 000 kr. till totalt 80 000 kr.

Yrkandet i motionen 101 om en preciserad höjning av anslaget

har inte utskottsmajoriteten kunnat biträda utan har avstyrkt motionen. Enligt utskottsmajoriletens uppfattning bör den av riksarkivet angivna utredningen komma lill stånd och bedrivas skyndsamt, så all underiag inom en nära framtid ges för en allsidig bedömning av Emigrantregistrets arbetsuppgifter och resursbehov. I avvaktan härpå bör institutionen tillföras bidrag som möjliggör att verksamheten kan bedrivas i oförändrad omfattning. Vad utskottet anfört med anledning av motionen 755 om utredning och bidrag bör ges regeringen till känna.

Jag tror att man med detta ställningstagande har tillgodosett alla rimliga krav. Vi hemställer att regeringen tillser att Emigrantregistrets verksamhet kan - i avvaktan på den begärda utredningen - bedrivas i oförändrad omfattning. Jag tror att del är mycket viktigt att klara ut de framtida arbetsuppgifterna, så att vi får ett säkert underlag för att bedöma institutionens resursbehov.

Med detta, herr lalman, berjag att fä yrka bifall till utskottets förslag.

Eftersom jag ändå slår här i talarstolen vill jag något replikera föregående talare. Jag tror inte att våra meningar är så delade som det verkade av herr Olssons i Edane anförande. Herr Olsson har preciserat ett belopp, och det har vi inte gjort från utskottsmajoritetens sida, men vi har hemställt att riksdagen skall ge regeringen till känna att verksamheten bör bedrivas i oförändrad omfattning. Herr Olsson kanske inte tilltror regeringen handlingskraft när det gäller den här frågan. Jag gör det däremot och är förvissad om att regeringen träder in och garanterar verksamheten vid Emigrantregistret. Den myckel viktiga frågan är, som jag ser det. Emigrantregistrets framtida verksamhet och formerna för denna. Kan vi genom utredningen klarlägga detta tror jag att vi fär en grund att stå pä för en rättvis bedömning av anslagsbehovet i framtiden.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

A nslag till allmänna kulturändamål,

777. 777.

Herr OLSSON i Edane (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Norrby får förlåta om vi socialdemokrater på Värmlandsbänken har svårt att förstå herr Norrbys uppträdande i denna fråga.

I och för sig är det en liten sak, men man kan väl ändå fråga sig, efter vilka principer herr Norrby handlar. Först slår han i molionen fast alt det i budgetpropositionen upptagna anslagsbeloppet inte alls står i proportion till institutels omfattande verksamhet och sedan nöjer han sig vid utskottsbehandlingen med att säga att institutionen bör tillföras bidrag som möjliggör att verksamheten kan bedrivas i oförändrad omfattning! Jag måste fråga herr Norrby: Innebär detta att det åriiga anslaget skall bli oförändrat, eller skall det sänkas? Någon höjning av den omfattning som herr Norrby själv kräver i sin motion har han inte tillstyrkt. FöOaktligen är den motion som herr Norrby signerat, som jag ser det, bara ett spel för galleriet. Det borde, tycker jag, ge kammarens ledamöter en tankeställare inför den kommande omröstningen.

Jag tycker all herr Norrby skall bestämma sig: Kan vi bibehålla en i stort sett oförändrad verksamhet med det förslag som finns i budgetpropositionen om en höjning frän 40 000 till 45 000, eller är detta

109

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag till allmänna kulturändamål,

m. 777.

otillräckligt i enlighet med vad som sägs i herr Norrbys motion? Det går inte, herr Norrby, ens för en centerpartist att sitta på tvä stolar i fråga efter fråga!

Hen NORRBY (c) kort genmäle:

Herr talman! När vi genom utredningen har analyserat verksamheten och utrett formerna för institutets fortsatta verksamhet och för relationerna till övriga institutioner och arkiv i sammanhanget, är jag förvissad om att vi kommer att finna att anslaget behöver räknas upp. Det har vi sagt, och vi tror att regeringen också kommer att se till att anslaget höjs under nästkommande budgetär. Vi har givit regeringen till känna att regeringen, om verksamheten på grund av brist pä medel icke skulle kunna bedrivas i samma omfattning som nu, bör gå in med bidrag och därmed garantera att verksamheten kan fortsätta.

Jag tror all herr Olsson i Edane är den av oss alla i kammaren som bäst kan bedöma behovei av ytterligare medel till institutet, eftersom han - om jag inte är felunderrättad - är ordförande i stiftelsen för Emigrantregistret. Jag är därför förvånad över att herr Olsson i Edane själv gått ner till ett lägre anslag. Registret självt har bedömt anslagsbehovet till 100 000. Men jag skall inte klandra herr Olsson för det.

110

Hen HAGBERG i Boriänge (vpk);

Herr talman! Jag skall bara kort beröra motionen 758, som gäller folkparkerna.

Vi slår i motionen fast att arbetarrörelsen när den växte fram vid 1800-talets slut betraktade bildnings- och fritidsverksamheten som ett viktigt avsnitt i kampen för ett rättvist och jämlikt samhälle. Folkparkerna och Folkets hus var de fora där denna verksamhet skulle bedrivas.

En viktig funktion hos Folkets hus och folkparkerna var att tjäna som bas för agitation och upplysning för arbetarklassen. En annan viktig uppgift var att erbjuda både barn, ungdom och vuxna människor en vettig underhållning. Av nödtvång tillämpades självfinansieringsprincipen frän starten och det har betytt stora ekonomiska problem. De ekonomiska svårigheterna plus arbetarrörelsens ideologiska reträtt ledde till att den kommersiella masskulturen med bingo och dyra populärartisler under årens lopp har kommit att dominera verksamheten.

Åren 1974 och 1975 beslöt riksdagen att ge statsbidrag till verksamheten, och det har till viss del förbättrat programinslagen så att de blivit av högre kvalitet och fått aktivierande karaktär.

De ekonomiska förutsättningarna för en kvalificerad verksamhet är dock fortfarande dåliga, eftersom statsbidraget är otillräckligt och stödet från kommunerna varierar mellan tämligen generösa anslag frän somliga kommuners sida och inga bidrag alls frän andra.

Det är synneriigen angeläget att folkparkerna och Folkets hus fär ekonomiska möjligheter att bedriva en aktiverande och värdefull verksamhel med tanke på för det första deras traditioner som demokratiskt bildningsforum, för det andra det viktiga i all ta upp kampen mot en för-ytligande och förråande skräpkultur och för det tredje folkparkernas möjligheter att nå en bred allmänhet.

Därför föreslår vi frän värt parti att anslaget skall höjas med I miO. kr. Men ökade ekonomiska bidrag till folkparkerna räcker inte om de fortsätter att betala ockergager till populära artister som i detta borgerliga samhälle har andra forum med lokaler och uppbackad publicitet.

Vi som har växt upp i bygder där folkparkerna varit det enda forum för teater, underhållning och fritidsverksamhet måste med stor sorg se på den utveckling som folkparkerna har fått. Teater och underhållning har i stort sett blivit borgerlighetens masskulturulbud. Denna kommersiella miOö skall i dag arbetarungdomen vistas i på sin fritid, i lokaler som mer och mer får karaktären av spel- och krogmiOö. Orsaken är som sagt delvis dålig ekonomi men också en ideologisk nedrustning av arbetarklassen.

Därför är förslaget frän vpk om en ökning av anslaget till folkparkerna förenat med kravet att folkparkerna vänder den kommersiella kulluren ryggen och återigen blir arbetarnas samlingspunkt för bildning och fritidsverksamhet och ger alla arbetande människor en vettig underhållning.

Jag yrkar bifall till motionen 1976/77:758.

Tyvärr kan jag konstatera att socialdemokraterna i utskottet inte har biträtt vpk-förslaget om en höjning av anslaget till Folkparkernas centralorganisation och Folkparkernas arlistförmedling med I miO. kr. utan har stannat vid 500 000 kr. till Folkparkernas artistförmedling. Kulturrådet har begärt 891 000 kr. och 1 685 000 kr. Departementschefen har föreslagit 500 000 kr, och socialdemokraterna har plussat på med 500 000 kr. Vi vill alltså ge 1 miO- kr. Jag skulle viOa fråga socialdemokraterna varför de inte har gäll pä kulturrådets anslagsäskande.

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag till allmänna kulturändamål,

m. 777.

Nr 84 Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betän-

Torsdaeen den kandet nr 32 punkten 2 mom. I rösiar ja,

10 mars 1977 " ' j '" ""ostar nej.

-------------- _ Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Andersson

Anslag tid allmänna i Lycksele m.fl. kulturändamål,

m. m. Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Alsén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 150

Nej - 127

Avstår - 2

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 758 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 32 punkten 2 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 758 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Boriänge begärde
< rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröst-

ning gav föOande resultat:

Ja - 269 Nej - II

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 759 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes föOande voieringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 32 punkten 2 mom. 3 rösiar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 759 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
112 ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde röst-

Punkten 3

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 4

Mom. I

Propositioner gavs pä bifall till I:o) utskottets hemställan, 2;o) reservationen nr 3 av herr Andersson i Lycksele m. fl. samt 3:o) motionen nr 1123 av fru Backberger och herr Hermansson i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Hermansson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

I enlighet härmed blev föOande voieringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 32 punkten 4 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Andersson i Lycksele m. fi.

Vid .omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Alsén begärde rösträkning veYkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 147

Nej - 122

Avstår - 10

Mom . 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 1123 av fru Backberger och herr Hermansson i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposilion:

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 32 punkten 4 mom. 2 rösiar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring

Anslag till allmänna däri som föranleds av bifall till motionen nr 1123 i motsvarande del.

kulturändamål,

777. 777. Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-propositionen.

Punkterna 5 och 6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 7

Mom. 1

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottels hemställan, dels motionen nr 759 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 32 punkten 7 mom. 1 röstar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 759 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föOande resultal;

Ja - 269 Nej - 10

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 8 och 9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 10

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Andersson i Lycksele m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Alsén begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposition:

114

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottels hemställan i belänkandet nr 32 punkten 10 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Andersson i Lycksele m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Alsén begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 150 Nej - 129

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Anslag till allmänna kulturändamål,

777. 777.

Punkten 11

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 12

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Andersson i Lycksele m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Alsén begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 32 punkten 12 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Andersson i Lycksele m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Alsén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föl-jande resultat:

Ja - 147

Nej - 131

Avstår - I

Punkterna 13-17

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.

Punkten 18

Lades till handlingarna.

§ 27 Upplästes föOande till kammaren inkomna skrivelse:

Skrivelsen lades till handlingarna.

§ 28 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1976/77:79 om anslag för budgetåret 1977/78 till byggnadsarbeten m.m.

inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde 1976/77:81 om bokhandelsstöd

1976/77:83 om exportfrämjande åtgärder avseende u-länder 1976/77:89 om anslag till Sveriges Utbildningsradio aktiebolag 1976/77:96 med förslag til) lag om patentbesvärsrälten m.m. 1976/77:99 om stöd till vissa tidningar och tidskrifter, m. m. 1976/77:106 med förslag lill stat för försvarets fastighetsfond för budgetåret

1977/78 1976/77:107 om hushållning med energi i byggnader m.m. 1976/77:140 med förslag om allmän beredskapsbudget för budgetåret

1977/78

§ 29 Anmäldes och bordlades

Motion

1976/77:1423 av herr Andersson i Lycksele m.fl.

med anledning av propositionen 1976/77:55 om folkhögskolan

§ 30 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades föOande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 9 mars

med Trollhättan visar det sig att det i Stockholm finns en polisman per 235 invånare, medan det i Trollhättan finns en polisman per 926 invånare. Övertidsuttaget i Stockholm är 10 timmar per man, medan motsvarande siffra för Trollhättan är 29 timmar per man.

Med anledning härav vill jag till herr justitieministern ställa föOande fråga:

Är statsrådet beredd alt medverka till att personal inte tas från polisdistrikt, där övertidsuttaget per man är högre än i Stockholm, samt att man vid fördelning av polismannatjänster tar hänsyn till hårt ansatta polisdistrikt?

Nr 84

Torsdagen den 10 mars 1977

Meddelande om frågor

§ 31 Meddelande om frågor

Meddelades att föOande frågor framställts

den 10 mars

1976/77:306 av herr Ingemund Bengtsson i Varberg (s) till herr arbetsmarknadsministern om direktiv till den förlikningskommission som utses med anledning av att förhandlingarna mellan SAF och LO-PTK strandat:

Vid förhandlingarna mellan SAF och LO-PTK har SAF krävt att löntagarna skall acceptera att av riksdagen beslutade sociala förmåner försämras. Förhandlingarna har nu strandat, och regeringen skall utse förlikningskommission.

Under åberopande av det anförda vill jag till herr arbetsmarknadsministern ställa föOande fråga:

Är statsrådet beredd att klargöra för förlikningskommissionen del olämpliga i att lägga ett medlingsförslag som leder till att av riksdagen beslutade sociala förmåner försämras för löntagarna?

1976/77:307 av herr Karlsson i Malung (s) till herr socialministern om ersättning till bl. a. operationsskadade personer för merkostnader för specialsydda kläder:

Åtskilliga tusen personer drabbas varje år av olika sorters kroppsförändringar, bl. a. som föOd av operationer. Dessa kroppsförändringar skapar problem genom svårigheter att exempelvis kunna använda konfek-lionssydda kläder. Att alltid behöva specialsy eller ändra köpta kläder ger avsevärda merkostnader.

Med anledning av det anförda vill jag ställa föOande fråga till herr socialministern:

Har statsrådet uppmärksammat problemet, och vilka åtgärder avser statsrådet i så fall vidta för att bl. a. operationsskadade personer åtminstone skall kunna gottgöras ekonomiskt för dessa merkostnader?

117

1976/77:309 av herr Johansson i Arvika (s) lill herr arbetsmarknadsministern om arbelslöshelsersällningen vid arbetslidsinskränkningar;

Den rådande konjunktursituationen har inneburit att det vid vissa förelag inom en del branscher införts korttidsvecka eller andra inskränkningar av den ordinarie arbetstiden.

Inom pappers- och massainduslrin samt inom järn- och stålindustrin, där man har skiftgång som omfattar mer än fem dagar per vecka, har uppstått det förhällandet att de som permilleras inte erhållit arbetslöshetsersättning för samtliga arbetslösa dagar, därför att arbetslöshetsersättning enligt gällande bestämmelser fär utges för högst fem dagar per vecka.

Problemet skulle kunna lösas om de berörda erkända arbetslöshetskassorna gavs dispens för all ersätta samtliga dagar som kassamedlemmar varit arbetslösa i samband med korttidsvecka eller driftinskränkning.

Av anförda skäl får jag ställa föOande fråga till herr arbetsmarknadsministern:

Avser statsrådet att, med beaktande av den nu rådande konjunktursituationen, lägga fram förslag om att de berörda erkända arbetslöshetskassorna ges dispens för att ersätta samtliga dagar i samband med korttidsvecka eller driftinskränkning?

118

1976/77:310 av herr Johansson i Hållsla (c) lill herr arbetsmarknadsministern om rökförbud på arbetsplatser där asbeslarbeten förekommer;

Inom arbetslivets olika områden har brister i arbetsmiOön successivt uppdagals. Vissa yrkesgrupper utsätts mera ensidigt för en immission än andra. Många av dessa immissioner bedöms åtskilda från andra vara ganska ofariiga, men då vi berörs av två eller fiera samtidigt uppslår en hälsovådlig effekt.

En sådan här immission lär uppkomma genom asbest, en annan genom tobaksrök. Vi hör nästan dagligen numera om de hälsorisker som byggnads- och rörarbetare utsätts för genom sin beröring med asbest eller andra isoleringsmaterial. Andra grupper drabbas av andra förgiftningar, exempelvis målare. De här problemen lär enligt experter inte vara särskilt stora, om man inte under arbetet .samtidigt röker. Tobaksröken är ju också fariig 1 det här läget har förslag väckts om all asbest borde förbjudas. Vore del inte bätire all förbjuda rökning vid arbeten där asbest förekommer?

Med anledning av det anförda vill jag till herr arbetsmarknadsministern ställa föOande fråga:

Avser arbetsmarknadsministern att överväga införande av rökförbud på arbetsplatser där asbestarbeten förekommer?

1976/77:311 av herr Gustavsson i Nässjö (s) till herr försvarsministern om tilläggsdirektiven till utredningen om formerna m. m. för de värnpliktigas medinfiytande:

Regeringen har beslutat om tilläggsdirektiv till utredningen om de värnpliktigas infiytande. Varken de fackliga representanterna inom försvaret eller företrädare för de värnpliktiga fär enligt dessa direktiv rätt att vara företrädda av ledamöter i utredningen. Infiytandel har reducerats till att företrädare knyts som sakkunniga till utredningen, dvs. utan rösträtt.

I anledning av detta vill jag ställa föOande fråga till herr försvarsministern:

Varför har regeringen i tilläggsdirektiv till utredningen om formerna m. m. för de värnpliktigas medinflytande beslutat all minska såväl de fackliga organisationernas som de värnpliktigas inflytande i denna utredning?

§ 32 Kammaren åtskildes kl. 16.27.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert