Riksdagens protokoll 1976/77:143

Tisdagen den 31 maj

Kl. 10.30

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Folkhögskolan

§ 1 Föredrogs men bordlades åter skatieutskoitels beiänkanden 1976/77:49, 51 och 52 lagutskottets beiänkanden 1976/77:30 och 31 socialutskottets betänkande 1976/77:31 näringsutskottets beiänkanden 1976/77:44 och 47

§ 2 Folkhögskolan

Föredrogs utbildningsutskottets belänkande 1976/77:30 med anledning av proposilionen 1976/77:55 om folkhögskolan jämte motioner.

Sedan regeringen i proposilionen 1976/77:100 bilaga 12 under punkterna F 8-F 10 beräknat medel för Bidrag lill driften av folkhögskolor. Bidrag lill byggnadsarbeten vid folkhögskolor samt Bidrag lill engångs-anskaffning av utrustning m. m. lill folkhögskolor hade regeringen i proposilionen 1976/77:55 (utbildningsdepartementet)-efter föredragning av herr utbildningsministern Wikström - föreslagil riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för en reformering av folkhögskolan som förordals i propositionen,

2. godkänna de principer för statsbidrag till driften av folkhögskolor som förordals i proposilionen,

3. besluta om inrättande av en lånefond för byggnadsarbeten vid folkhögskolor i enlighet med vad som förordats i propositionen,

4. till Bidrag till driften av folkhögskolor m. m. för budgelårel 1977/78 anvisa ell förslagsanslag av 224 497 000 kr.,

5. godkänna all medel som vid utgången av budgetåret 1976/77 kvarstod på de nuvarande reservationsanslagen Bidrag till byggnadsarbeten vid folkhögskolor och Bidrag lill engängsanskaffning av utrustning m. m. lill folkhögskolor överfördes till del nya förslagsanslaget,

6. till Lånefonden för byggnadsarbeten vid folkhögskolor för budgelårel 1977/78 anvisa elt investeringsanslag av 12 000 000 kr.

Belräffande del huvudsakliga innehållet i propositionen 1976/77:55 anfördes följande:

"I propositionen föreslås på grundval av bl. a. betänkandet frän 1973 års folkhögskoleulredning vissa förändringar av folkhögskolans organisation. Vidare föresläs ell nytt statsbidragssystem för folkhögskolan.

Verksamheten i folkhögskolan bör sä långt det är möjligt ha som utgångspunkt kursdeltagarnas livssituation. Målet är såväl att främja del-

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Folkhögskolan

lagarnas personliga och sociala utveckling som alt ge dem sädana kunskaper som de behöver för all bl. a. aktivt kunna påverka arbetsliv och samhälle. Det övergripande målet bör även i fortsättningen vara atl främja allmän medborgerlig bildning.

Nuvarande bestämmelser om indelning i årskurser och om obligatoriska ämnen föreslås ulgå. För alt garantera etl minimum av längre kurser föreslås att varje folkhögskola varje år skall anordna minst två i liden inle sammanfallande 15-veckorskurser med minst 20 deltagare. Samtidigt föreslås att minimitiden för kortare kurser sänks från fem till två dagar.

Nuvarande resurser för vissa folkhögskolors kontaktverksamhet med övrigt folkbildningsarbete, bl. a. de s. k. kombinerade tjänsterna, bör enligl proposilionen slås samman och fördelas på samtliga folkhögskolor. Samtidigl föreslås ökade medel utgå för kontaktverksamhet

Bidragen till skolornas administration föreslås höjda med 4 milj. kr.

I syfte all främja samarbetet med studieförbund eller annan organisation eller institution föresläs nya regler för kurser förlagda utanför folkhögskolans lokaler.

Den önskvärda samverkan mellan olika grupper vid skolorna föreslås i första hand knytas till tre organ: slyrelse, lärarråd och kursråd.

Systemet med filialfolkhögskolor avvecklas. Filialfolkhögskolorna bör antingen betraktas som kurser föriagda till annan ort eller bli självständiga. Folkhögskoleverksamhelen i Göteborg och i Mariannelund föreslås erhålla statsbidrag som självsländiga folkhögskolor fr. o. m. den 1 juli 1977.

Det särskilda stödet till skolorna för att underlätta de handikappades studier föresläs höjt med 2,3 milj. kr.

För musikundervisning föresläs en bidragsförsiärkning i form av högre lärartäthet än vid vanliga kurser samt en ökad undervisningsvolym. Samtidigt föreslås att siödet fördelas på flera skolor än hittills. Även stödet till frilidsledarulbildningen förslås höjt

Möjligheter till behörighet för anställning som rektor och lärare bör öppnas för sådana personer som genom annan utbildning än den sedvanliga skaffat sig för tjänsten tillräckliga kunskaper och färdigheter.

Resurser för kuraliv verksamhet och studie- och yrkesorientering samt för skolhälsovärd föreslås tillkomma samtliga skolor.

Statens stöd lill folkhögskolorna bör i fortsättningen utgå oberoende av huvudmannaskap och endasl relateras till verksamhetens omfattning. För att möjliggöra en sådan övergång föreslås en höjning av statsbidraget med 5,7 milj. kr.

En helt ny konstruktion av statsbidraget föreslås. Den föreslagna konstruktionen medför dels att resurserna kan användas på ell friare säll vid skolorna, dels atl det administrativa arbetet avsevärt förenklas såväl vid skolorna som hos skolöverstyrelsen (SÖ). Den innebär atl statens bidrag - med några fä bidragsposler undantagna - beräknas enligl en schablonmetod knuten till lärarlönekostnaden. En viss del av en sådan lärariönekoslnad utgår per elevvecka. Skolan får sedan i princip avgöra

hur medlen skall användas. Nr 143

Resurser molsvarande nu utgående sanerings- och byggnadsbidrag fö- Tisdaeen den reslås ingå i schablonbidraget För atl mildra effekterna av all byggnads- 3] j: jy-y

bidraget fördelas på samtliga skolor föreslås övergångsbestämmelser, som

är avsedda alt gälla för de folkhögskolor som redan har framskridna Folkhögskolan byggnadsplaner.

I syfte att underiätta skolornas lånemöjligheter vid byggnadsarbeten föresläs alt en statlig lånefond inrättas.

De föreslagna reformerna föresläs träda i kraft den 1 juli 1977."

I delta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta motionerna

1976/77:988 av herr Werner m. fl. (vpk), såvitt gällde yrkandet 1 att riksdagen uttalade atl åtgärder borde vidtas för alt inrätta särskilda kortare kurser för invandrare vid landels folkhögskolor, främst i ämnena svenska och samhällskunskap, med sikle på en successiv utvidgning av ämnesområdena,

1976/77:990 av herr Werner m. fl. (vpk), såviti gällde yrkandet 2 all riksdagen hos regeringen hemställde om förslag om inrättande av ell zigenskl kulturcentrum och zigensk folkhögskola i enlighel med vad som anförts i den till arbetsmarknadsulskollel remitterade molionen 1976/77:989,

dels de med anledning av proposilionen 1976/77:55 väckta molionerna

1976/77:1423 av herr Andersson i Lycksele m. fl. (s, c, m, fp), vari yrkats att riksdagen beslutade avslå proposilionen 1976/77:55 i vad avsåg normeringssyslem och studieomdömen,

1976/77:1424 av hen Bladh (s),

1976/77:1425 av herr Johansson i Jönköping m. fl.

1976/77:1426 av hen Olsson i Edane m.fl. (s),

1976/77:1427 av herr Stridsman m. fl. (c, s, m, fp, vpk),

1976/77:1428 av herr Andréasson m. fl. (s), vari yrkats alt riksdagen beslutade ullala atl extrastöd skulle utgå lill språkligt handikappade .i enlighet med folkhögskoleulredningens förslag,

1976/77:1429 av herrar Björk i Gävle (c) och Fransson (c), vari yrkats all riksdagen beslutade uttala att folkhögskolorna borde få rätt all till kurser om högst tre veckor, föriagda i huvudsak till skolans egna lokaler och anordnade i samarbete med barn- och ungdomsorganisation, anla elever som fyllt minst 14 år,

1976/77:1430 av ftu Eliasson (c) och fru Odelspan (c),

1976/77:1431 av hen Hellström m.fl. (s),

1976/77:1432 av herrar Johansson i Skärstad (c) och Korpås (c), vari yrkats all riksdagen beslutade atl förslaget om normeringsinslrumenl för folkhögskolan skulle avslås,

1976/77:1433 av fru Johnsson m. fl. (c), vari yrkats alt riksdagen vid sin behandling av proposilionen 1976/77:55 beslutade att i molionen be-

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Folkhögskolan

rörda elever räknades lill de handikappgrupper för vilka äskats etl med 50 % förhöjt schablonbidrag,

1976/77:1434 av herr Jonasson (c),

1976/77:1435 av herrar Jonsson i Alingsås (fp) och Karl Benglsson i Varberg (fp), vari yrkats att riksdagen beslutade all gruppen språkligt handikappade fick räknas med i den grupp som enligt propositionen 1976/77:55 under en försöksperiod av tre är skulle få räkna varje han-dikappelevvecka som 1,5 vid beräkningen av bidragsunderlaget,

1976/77:1436 av herr Karlsson i Mariefred m. fl. (c, s, m, fp),

1976/77:1437 av fröken Littmarck (m), vari yrkats atl riksdagen vid behandlingen av proposilionen 1976/77:55 om folkhögskolan beslutade atl

1. det belopp, som ställdes till skolöverstyrelsens förfogande för för-siärkningsålgärder där schablonen 1,5 för varje handikappelevvecka vid beräkning av bidragsunderlagel inle räckte, skulle föras upp som förslagsanslag,

2. de skolor som hade särskilda kurser för vuxna spräkligl handikappade skulle få räkna dessa elever som andra handikappade för att därmed komma i åtnjutande av den förmånligare elevveckoberäkningen i enlighet med vad som anförts i motionen,

1976/77:1438 av fröken Nilsson m. fl. (s), vari yrkats atl riksdagen beslutade att exirastödei till folkhögskolornas handikappundervisning även skulle omfatta språkligt handikappade,

1976/77:1439 av hen Rydén (m),

1976/77:1440 av herr Sundman (c),

1976/77:1441 av herr Wachtmeisler i Johannishus (m), vari yrkats all riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i molionen anförts rörande räll atl anordna ämneskurser upp lill tre veckors längd för 14-15-åringar vid folkhögskola i samarbete med ungdomsorganisation, och

1976/77:1442 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats atl riksdagen skulle

1. hos regeringen hemställa om en ny utredning om folkhögskolans framlid, varvid även borde beaktas förstärkt statligt stöd lill folkhögskolan,

2. uttala atl i del kommande förslaget till folkhögskolelag borde stadgas om en förlängning av de långa kurserna lill 30 veckor,

3. uttala sig för etl demokratiskt inflytande inom folkhögskolan, i enlighel med vad som anförts i molionen,

4. ullala all studieomdömena borde avskaffas inom folkhögskolan och all i fortsättningen endast intyg om genomgången kurs borde avges,

5. besluta avvisa propositionen 1976/77:55 i vad gällde normeringsinslrumenl,

6. uttala att skolöverstyrelsen borde ges möjlighel att utöva kontroll över dimensioneringen av frilidsledarulbildningen,

7. besluta att etl stöd för spräkligl handikappade elever skulle ulgå med en lärartäthet av 4,0 lärariimmar per elevvecka.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen belräffande ny utredning om folkhögskolan skulle avslå motionen 1976/77:1442 yrkandet 1,

2. alt riksdagen beträffande nya självständiga folkhögskolor skulle bifalla propositionen 1976/77:55 samt avslå motionerna 1976/77:1423, 1976/77:1426, 1976/77:1431 och 1976/77:1436,

3. alt riksdagen beträffande en zigensk folkhögskola m. m. skulle avslå molionen 1976/77:990 yrkandet 2,

4. alt riksdagen beträffande fritidsledarutbildningen vid folkhögskolorna skulle avslå motionen 1976/77:1442 yrkandet 6,

5. alt riksdagen belräffande arrangemangsbidrag skulle avslå motionen 1976/77:1434 yrkandet I,

6. all riksdagen belräffande kursorganisationen med avslag på motionen 1976/77:1439 och molionen 1976/77:1442 yrkandet 2 skulle bifalla propositionen 1976/77:55,

7. all riksdagen beträffande vissa kurser för invandrare skulle avslå molionen 1976/77:988 yrkandet 1,

8. alt riksdagen beträffande åldersgräns för vissa kurser om högst tre veckors längd med anledning av motionerna 1976/77:1429 och 1976/77:1441 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. alt riksdagen beträffande viss åldersdispens skulle avslå motionen 1976/77:1427,

10. att riksdagen beträffande på visst sätt beräknad inackorderingsavgift som villkor för statsbidrag med avslag pä motionen 1976/77:1434 yrkandet 2 skulle bifalla proposilionen 1976/77:55,

11. atl riksdagen beträffande möjlighet att ge stipendier skulle avslå molionen 1976/77:1434 yrkandet 3,

12. alt riksdagen belräffande slyrelse, lärarråd och kursråd med avslag på molionen 1976/77:1442 yrkandet 3 skulle bifalla propositionen 1976/77:55,

13. att riksdagen belräffande studieomdömen med avslag pä molionen 1976/77:1425 i denna del samt motionerna 1976/77:1430, 1976/77:1434 yrkandet 4 och 1976/77:1442 yrkandet 4 godkände vad som förordals i propositionen 1976/77:55,

14. atl riksdagen belräffande normeringsinslrumenl med avslag på molionen 1976/77:1425 i denna del samt motionerna 1976/77:1432 och 1976/77:1442 yrkandet 5 godkände vad som förordals i propositionen 1976/77:55,

15. att riksdagen i övrigl godkände de rikllinjer för en reformering av folkhögskolan som förordats i proposilionen 1976/77:55,

16. alt riksdagen belräffande handikappades folkhögskolesiudier med anledning av propositionen 1976/77:55 och med bifall lill molionerna 1976/77:1428, 1976/77:1433, 1976/77:1435, 1976/77:1437 yrkandet 2, 1976/77:1438 och 1976/77:1442 yrkandet 7 samt med avslag på molionerna 1976/77:1424 och 1976/77:1437 yrkandet 1 beslutade all extra stals-

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Folkhögskolan

Nr 143 bidrag skulle utgå i enlighel med vad utskottet förordat,

Tisdaeen den '- '' riksdagen belräffande extra statsbidrag lill Nordens folkhög-

31 ma' 1Q77 skola skulle avslå motionen 1976/77:1440,

_____________ 18. atl riksdagen i övrigl godkände de principer för statsbidrag lill

Folkhögskolan driften av folkhögskolor som förordals i proposilionen 1976/77:55,

19. alt riksdagen beslutade om inrättande av en länefond för byggnadsarbeten vid folkhögskolor i enlighet med vad som förordals i propositionen 1976/77:55,

20. att riksdagen med bifall lill propositionen 1976/77:55 och med avslag pä molionen 1976/77:1440 såvitt gällde medelsanvisningen under della anslag till Bidrag lill driften av folkhögskolor m. m. för budgetåret 1977/78 under nionde huvudtiteln anvisade ell förslagsanslag av 224 497 000 kr.,

21. atl riksdagen godkände alt medel som vid utgången av budgetåret 1976/77 kvarstod pä de nuvarande reservationsanslagen Bidrag lill byggnadsarbeten vid folkhögskolor och Bidrag lill engängsanskaffning av utrustning m. m. till folkhögskolor överfördes lill förslagsanslaget Bidrag lill driften av folkhögskolor m. m.,

22. alt riksdagen till Länefonden för byggnadsarbeten vid folkhögskolor för budgetåret 1977/78 under statens utlåningsfonder anvisade ett invesleringsanslag av 12 000 000 kr.

Till betänkandet hade fogats ell särskilt yttrande av herr Karlsson i Mariefred (c).

Hen utbildningsministern WIKSTRÖM:

Herr talman! Det är inte länge sedan del sattes frågetecken för den svenska folkhögskolans framtid. Somliga tyckte inte all den passade in i det svenska utbildningssystemet. Dess uppgift atl främja allmän medborgerlig bildning avvek, menade man, alltför myckel från övriga skolformers nyttobelonade inriktning. Det vore lika bra om den försvann.

Andra hävdade tvärtom alt folkhögskolans unika målsättning och relativt fria verksamhetsformer var en närmast omistlig tillgång. Men de bedömde risken som överhängande att skolformen skulle komma alt konkurreras ut. Ungdomsskolans kraftiga expansion under 1960-talet hade lelt till väsentligt minskad tillströmning av elever lill folkhögskolan.

Det var situationen när folkhögskoleulredningen tillsattes 1972. Resultatet blev inte någon livräddningsaktion. Utredningen redovisade i stället pä etl övertygande sätt folkhögskolans speciella möjligheter att svara mot behov som ingen annan skolform tillgodoser.

Jag vill passa på del här tillfället atl uttrycka en varm uppskattning
av det arbete som utredningen utförde. Del är inle ofta en statlig ut
redning, som avser så stora och viktiga frågor, lägger fram förslag som
man helt kunnat enas om. Remissinstanserna har också genomgående
anslutit sig till de riktlinjer som utredningen presenterade, och genom
8 utbildningsutskottets arbete med proposilionen har elt mycket gott be-

slutsunderlag nu lagts på riksdagens bord. Nr 143

Utredningens ordförande var herr Alemyr, som genom mångårigt ar- Tisdaeen den bete som folkhögskolereklor var särskilt skickad att leda arbelet. Där- 31 • inyy

igenom, och genom det arbete han som utbildningsulskottets ordförande

lagt ned på den fortsatta behandlingen av ärendel, har han på ett över- Folkhögskolan tygande sätt skrivit in sitt namn i den svenska folkhögskolans historia.

Detta förnämliga arbete och de beslut som rikdagen i dag kommer alt fatta gör all folkhögskolan alltjämt kommer alt stå mitt i del svenska utbildningsväsendet med en egen profil, en unik uppgifi och förnyade möjligheter alt fylla en viktig funktion i värt svenska samhälle.

Den övergripande målsättningen är viktig. Folkhögskolan skall också i framtiden främja allmän medborgerlig bildning. Den målsättningen har prövats mol mera yrkesförberedande och allmänt nyttobelonade uppgifter. Resultatet har blivit alt vi nu säger att vi måste ha råd atl hälla oss med en skolform där personlighetsutvecklingen är det viktigaste. Målet är alt främja deltagarnas personliga och sociala ulveckling och att ge dem sådana kunskaper som de behöver för atl bl. a. aktivt kunna påverka arbetsliv och samhälle.

En punkt som ulan alt vara ny markeras tydligare än hittills är varje skolas rätt lill profilering - ideologiskt eller ämnesmässigt Denna betoning av den ideologiska profilens betydelse bygger på insikten att folkhögskolorna i växande utsträckning tjänar som instrument för olika folkrörelsers idésträvanden. Det är inte statsmakternas uppgifi alt lägga hinder i vägen för en sådan utveckling. Den skall i stället underlättas och stimuleras.

Av naturliga skäl blir den ideologiska profileringen i första hand en angelägenhet för rörelseskolorna. För landstingsfolkhögskolorna kommer profileringen atl ske genom den speciella ämnesinriktning man väljer. Delta hindrar enligl min mening inte alt rätten till profilering är betydelsefull för såväl landstings- och bygdeskolor som rörelseskolor. En landslingsskola kan självfallet också genom t ex. valet av samarbetspart för olika kortkurser markera en speciell profil.

Samtidigt vill jag understryka atl del av folkhögskoleförordningen kommer atl framgå alt all verksamhet vid folkhögskolorna alltid skall "bedrivas i en anda av tolerans och respekt för oliktänkande samt utformas så, alt allsidighel i undervisningen eftersträvas".

Riksdagen har nu också atl la ställning lill förslag om särskill stöd för handikappades folkhögskolestudier. Utskottet har i detta sammanhang inkluderat de språkligt handikappade. Beslutet på dessa punkter kommer atl skapa nya möjligheter för grupper som tidigare haft svårt atl komma i åtnjutande av folkhögskolesiudier. Folkhögskolans dubbla sociala funktion markeras också tydligare än hittills: De handikappade inlemmas i en naturlig studiegemenskap. Samtidigt stimuleras övriga elever till en kontakt med de handikappade som fostrar till solidaritet och inlevelse i andras problem.

Folkhögskolans verksamhet häri viss mån ändrat karaktär under senare

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Folkhögskolan

år. Under läng lid kännetecknades den dels av de långa vinierkurserna, dels av inlernatkarakiären. Unga människor kom från olika håll till folkhögskolan, bodde tillsammans under jämförelsevis lång tid och växte in i skolsamhället med dess speciella samlevnadsregler.

Utvecklingen har inneburit en förändring i båda dessa avseenden. Det som gjort alt flertalet folkhögskolor aldrig på allvar drabbades av den rekryteringsbrist som det fanns antydningar lill för några år sedan är främsl tillkomsten av elt stort antal kortare kurser, ofta i samverkan med någon folkrörelse.

Denna ulveckling är naturlig och främjar samarbetet med organisationerna. Samtidigt äventyrar den emellertid i viss mån folkhögskolans egenart I slorl setl har bindande bestämmelser om verksamhetens utformning slopats i de förslag som nu förelagts riksdagen. På en punkt har det emellertid bedömts som angelägel att ha kvar en styrning. För alt inlernatkarakiären skall kunna fungera och för alt del för folkhögskolan karakteristiska kamratskapet skall hinna utvecklas, skall det vid varje skola varje är genomföras minst tvä, i tiden inte sammanfallande, 15-veckorskurser med minst 20 elever. I praktiken torde detta komma atl innebära att de traditionella långkurserna om 30 veckor eller mer bevaras: eleverna kommer som regel all gå två på varandra följande 15-veckorskurser, hösttermin och vårtermin.

Min personliga uppfattning är att styrande bestämmelser från statsmakterna och från överordnade skolmyndigheter med fördel skulle kunna begränsas inom hela värt utbildningsväsende. I fråga om folkhögskolan har vi nu lagil etl stort och viktigt steg i den riktningen. Antalet de-laljbeslämmelser för statsbidrag har väsentligt reducerats. Ett starkt scha-bloniseral statsbidragssystem har i stället införts. Det ger den enskilda skolan betydande möjligheter att utforma verksamheten som den finner bäst förenligt med sina syften. Dä man genomför en så här genomgripande förändring av ett statsbidragssystem kan del självfallet komma atl visa sig atl justeringar behöver göras för att systemet skall fungera perfekt

När det gäller förändringar vill jag också nämna atl kravet på obligatoriska ämnen och på årskursindelning slopas.

Det är min förhoppning och övertygelse atl både rätten till profilering och friheten atl i praktiken forma verksamheten som man finner bäst skall leda till en pedagogisk och melodisk förnyelse av den svenska folkhögskolan.

Svensk folkhögskola har alltifrån sin start för mer än 100 år sedan fyllt en viktig funktion i den demokratiska utvecklingsprocessen. Många som senare spelat en framträdande roll - både inom folkrörelser och i det offentliga livet - har fåtl avgörande impulser under sin studietid vid någon folkhögskola. Jag tror alt den reformerade folkhögskolan -friare, öppnare, klarare profilerad - har stora möjligheter alt också i framliden fylla denna viktiga funktion.

Fröken HJELMSTRÖM (vpk):

Herr lalman! Folkhögskolan har en unik ställning i vårt utbildningsväsen. Del torde vi alla vara överens om. Folkhögskolan har under hela 1900-talel spelat en central roll i folkbildningsarbetet. En av dess många vikliga uppgifter har bestått i att ge främst elever ur arbetarklassen en möjlighet att kompensera brister i sin skolutbildning och lägga grunden för en yrkesutbildning. Och dessa uppgifter är forUarande oerhört väsentliga. Fortfarande har över tre miljoner av värt lands befolkning sex-eller sjuårig folkskola enbart. Genom alt de enskilda folkhögskolorna självständigt kunnal utveckla en undervisning, anpassad till både innehåll och metodik efter de studerandes önskningar, har de fungerat som nydanare inom det pedagogiska området.

Folkhögskoleulredningen liksom propositionen och utskottsskrivningen rymmer positiva inslag - det kan man medge - men har samtidigt mycket avgörande brister. Brister som vi menar kan äventyra hela folkhögskolans målsättning och framtid. Brisler som kan förvandla folkhögskolorna lill etl slags kurs- och konferenshotell. Brisler som innebär en likriktning av kursinnehåll och pedagogik i riktning mol den gamla pluggskolan. Brister som innebär att de studerande inte ges möjlighel till elt reellt medbestämmande över sin arbetssituation.

Vi kräver i vår motion 1442 alt de långa s. k. vinterkurserna bibehålls, alt studieomdömena avskaffas, atl riksdagen avvisar förslaget om normeringsinslrumenl och atl studerande, lärare och övrig personal ges ett reellt medbestämmande över skolorna.

De långa s. k. vinterkurserna är ryggraden i folkhögskolornas verksamhel och måste så förbli. Det medger också utbildningsministern när han här i dag säger atl inriktningen pä kortkurser kan äventyra folkhögskolans framtid. De korta kurserna fyller etl behov. Det visar inte minst elevutvecklingen på dessa kurser. Men de korta kurserna får inle ta över verksamheten till men för folkhögskolornas bildningsverksamhet. Proposilionen godtar nu visserligen inte utredningens förslag om minst en 15-veckorskurs utan föreskriver atl tvä sådana kurser skall anordnas under elt och samma arbetsår, alternativt en sammanhängande kurs om 30 veckor.

Detta kan naturligtvis ses som en eftergift ät den mycket omfattande elevopinion som krävt att de långa kurserna om 22 veckor skall bibehållas, men propositionen och utskotlets skrivning förändrar egentligen ingenling i sak. Fortfarande kan en folkhögskola ordna två kurser om vardera 15 veckor, och ingenling säger att de skall omfatta samma elever eller att de skall bygga på varandra. Fortfarande - och det är en avgörande punkt - finns ingenting i proposilionen som uppmuntrar skolorna att anordna längre kurser genom ökade statsbidrag. Om utbildningsministern tog sig själv på allvar när han här i dag såväl som i proposilionen hävdar atl inte bara skolornas bildningsmål och deras demokratiska arbetsformer utan också administrativa resurser, behov av kontinuitet och stabilitet motiverar kurser om 30 veckor - då skulle han ju lägga elt sådant förslag.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Folkhögskolan

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Folkhögskolan

Dä skulle utbildningsministern genom statsbidragsbestämmelser underlätta för skolorna atl anordna sådana längre kurser och skriva in det i förslaget Nu gör inle utbildningsministern något av delta, vilkel är etl bevis för dubbelmoralen i förslaget. Denna dubbelmoral återkommer när utbildningsministern och utskollel säger sig vilja hävda folkhögskolornas frihet och rätt till profilering. Samtidigt föreslår man elt normeringsinslrumenl som kommer att innebära en allvarlig centralstyrning av verksamheten vid skolorna. Kombinerat med detta föresläs etl bibehållande av studieomdömena enligt en graderad skala.

Vänsterpartiet kommunislerna har länge hävdat atl betyg och omdömen är en negativ företeelse inom hela utbildningsväsendet De skapar konkurrens och likriktning och tvingar in studierna mot direkt mätbara kunskaper. De motverkar sociala värden som personlighelsutveckling och frigörelse. Vi anser alt studieomdömena inom folkhögskolan skall avskaffas och ersättas med intyg om genomgången kurs. Normeringsin-strumentei kommer de facto alt innebära en kraftig styrning av verksamheten och direkl motverka att en progressiv pedagogik utvecklas av typ lemastudier och projektstudier. Utskottet hävdar i sitt avslagsyrkande på vår motion att man inle vill försvåra för de studerande på folkhögskolorna atl söka till högre utbildning. Den argumentationen är inle bärkraftig, och detta påvisas myckel klart i bl. a. SFEF:s remissvar. Den skulle bli än mindre värd om man vore beredd atl ändra kompetensreglerna för antagning lill högre utbildning i enlighet med vad vi tidigare har förordat Beträffande normeringsinslrumenlet medger utskollel att del kan vara förenat med vissa svårigheter alt genomföra del men hänvisar till atl det används inom andra skolformer. Del faktum alt något används på andra häll kan rimligen inle las som en garanti för att det är bra. Tvärtom kan det vara så, att det borde avskaffas också där.

Så till talet om skoldemokratin! Jag har alllid haft svårt att förstå varför studerande, i synnerhet vuxna studerande med kanske flerårig yrkeserfarenhet, i etl slag skall förvandlas lill oansvariga personer som det gäller atl leda räll så snart de sätter sig pä skolbänken. För det är vad som gång på gång sker när man förvägrar de studerande etl reellt medbestämmande över sin arbetssituation. Det är vad utskottet föreslår i sitt avslagsyrkande på vår motion. Alla fagra ord om medbestämmandelagar och annat inom arbetslivet förvandlas till lomma ord så fort vi kommer in på utbildningsområdet Här skall enligt socialdemokraterna och de borgerliga fortfarande gälla brukspalronprincipen. Vi föreslår i vär motion atl studerande, lärare och övrig personal skall ges elt avgörande inflytande över folkhögskolornas inre arbete genom att man utser ett beslutande organ enligl principen "en människa - en röst". Samtliga grupper bör dock tillförsäkras en viss minimirepresentation, har vi sagt. Vi avvisar alltså förslaget om en uppdelning av beslutsfunktionerna på lärarråd och kursråd.

I propositionen föreslås vidare att det särskilda statliga stödet lill frilidsledarulbildningen höjs från 700 till 840 kr. Vi har inget atl invända

mot det men anser all, eftersom staten på detta säll går in och stimulerar en viss yrkesutbildning, måste staten också la på sig ett ansvar för att de som genomgår den utbildningen får etl jobb som motsvarar den. Skolöverstyrelsen bör alltså i egenskap av tillsynsmyndighet ges möjlighet att utöva en kontroll över dimensioneringen, så att inte verksamheten får svälla ut obehindrat

Uppenbarligen är även utskottet bekymrat och skriver här, med en mycket glidande formulering, att skolöverstyrelsen noga skall följa utvecklingen. Vi anser att utskollel bort ta stegel fullt ut och klart sagt ifrån all SÖ måste ta sill ansvar i vad gäller dimensioneringen.

Sammantaget, herr talman, anser vi såväl proposition som utredning otillfredsställande på en rad punkter. Vi accepterar inte den nya inriktning som man här slår in på och som innebär att folkhögskolorna kommer att omvandlas till kurshotell. Vi kräver en ny utredning, som också skall ta upp etl förstärkt statligt stöd till folkhögskolan.

Slutligen noterar vi med tillfredsställelse alt utskollel i ett avseende följt vår motion, nämligen atl extrastöd i fortsättningen skall utgå till språkligt handikappade elever.

Med detta vill jag yrka bifall till vår motion 1442, yrkandena 1 t. o. m. 6.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Folkhögskolan

Hen ALEMYR (s):

Herr lalman! Jag skall bara la upp ett par frågor eftersom utskollel är enhälligt Del är frågor i anslutning till vad fröken Hjelmslröm har talat om. Del är dock ingen polemik mol henne, därför att vpk inte har läst proposilionen och heller inte utredningen och inle vel vad som står i den. Därför saknar jag anledning alt ta upp en debatt med vpk. Jag skall la upp ett par frågor av dem fröken Hjelmslröm nämnde, därför atl de i den allmänna debatlen har varit föremål för diskussion och en lång rad missförstånd.

Får jag först, herr lalman, säga att den folkhögskoleulredning vars betänkande i huvudsak ligger till grund för propositionen var helt enhällig. I utredningen ingick en representant även för folkhögskoleelevernas organisation. Folkhögskoleeleverna fick genom sin representant i folkhögskoleutredningen praktiskt laget som de ville på de fiesta punkter. Av det skälet är det ganska överraskande all eleverna därefter har startat en kampanj av den typ som nu förts. Det finns en förklaring, ärade kammarledamöter. Sedan utredningens betänkande presenterades blev det som det ofta blir inom organisationerna en ny slyrelse - vpk tog maklen i folkhögskoleelevernas organisation, och dä passade i stort sell ingenling i den utredning där man tidigare genom sin representant vunnit stora framgångar för sina synpunkter.

Del finns sålunda anledning att erinra om delta, herr talman, därför att man har gett ett intryck inför offentligheten av atl eleverna hela tiden skulle ha varit motståndare till de förslag som folkhögskoleulred-

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Folkhögskolan

ningen har presenterat och som propositionen och utskottet nu föreslär riksdagen alt besluta om.

Frågan om elevernas omdömen har under läng tid debatterats. Jag skulle vara glad, herr lalman, om folkhögskoleeleverna inte behövde ha några omdömen, om vi kunde avstå från dem. Men under utredningsarbetet skickades en enkät ul till praktiskt taget alla elever som då studerade vid svensk folkhögskola, och nästan alla svarade. En förkrossande niajoritet ville ha kvar omdömena och menade all man behövde dem under vissa omständigheter. Därefter har riksdagen beslutat atl folkhögskoleeleverna i en särskild kvotgrupp skall kunna söka till högskolestudier. För att man skall kunna tävla med varandra om platserna om det är trångt skall omdömena behållas en tid framöver. Men för atl dessa omdömen skall upplevas av allmänheten som innehållande något värde måste man se lill alt del finns rimlig möjlighel alt jämföra dem med varandra från olika skolor. Det är det som är orsaken till detta normeringsinslrumenl, som skall utarbetas av skolöverstyrelsen i samverkan med skolorna och med eleverna själva. Eleverna skall alltså få vara med och göra upp delta normeringsinslrumenl, vars enda syfte är att göra folkhögskolornas omdömen så tillförlitliga alt allmänheten tror på dem. Uppriktigt skall sägas atl det förekommer fall då skolor ger omdömen pä rätt osakliga grunder för att tillfredsställa vissa önskemål. För att undvika detta och för all folk skall iro på omdömena har ulredningen, proposilionen och utskottet accepterat elt normeringsinslrument Jag vill gärna upprepa atl jag tror alt omdömesgivningen kommer att avskaffas i framliden i folkhögskolorna. Men sä länge vi har den kvar och sä länge eleverna har en egen kvolgrupp när de skall söka till högskolestudier måste vi ha normeringsinslrumenlet

När det gäller elevinflytandet är del angeläget att säga atl det genom hela detta beslul vi nu skall fatta går som en röd tråd etl uppdrag åt skolorna själva atl i många väsentliga avseenden forma sitt eget liv så som de vill göra det. Landstingen, organisationerna och andra huvudmän får själva i betydande avseenden forma skolorna efter sitt eget tycke. När det gäller sättet på vilket elevinflylandet skall utvecklas är det en mycket stor lokal rörelsefrihet, men avgörande är atl riksdagsbeslutet kommer atl slå fast att det skall finnas ett betydande inflytande frän de studerandes sida.

Får jag bara citera tre rader ur propositionen som utskollel instämmer

"Folkhögskolan, i vars hela tradition en demokratisk grundsyn är förhärskande, bör utforma sina arbets- och samlevnadsformer så, alt alla berörda parter inbegrips i en demokratisk beslutsprocess."

Varje försök atl säga alt detta skulle innebära atl eleverna uteslängs från etl reellt inflytande är att förvanska verkligheten. Jag vill gärna från kammarens talarstol säga att nu är det upp lill varje skola runt om i hela landet all utforma ell elevinflytande, så alt alla de som i olika egenskaper arbetar i folkhögskolorna skall ha ell reellt inflytande på vad

som förekommer - de dagsaktuella händelserna men också den mera långsiktiga planeringen av skolans arbete.

Belräffande kursernas längd har det kanske inle observerats atl i det här förslaget måste en folkhögskola ha tvä kurser pä minst 15 veckor, och del blir tillsammans etl minimum av 30 kursveckor. Enligt dagens förordning räcker det med 21. Det som händer är egentligen alt det blir etl obligatorium för skolorna att föriänga sina kurser, och del har man i den offentliga debatten inte observerat. Men även här är det myckel viktigt att man inte tvingar på människorna andra kurser, eller längre kurser, än de känner sig ha behov av. Och del fina med det som händer med svensk folkhögskola nu är all man anpassar regelsystemet så, att man kan utforma kurser såsom människorna behöver dem i den ort där skolan fungerar. I fråga om längd, innehåll osv. kan huvudmannen utveckla skolan i riktning mot det behov som i resp. folkrörelse eller landsting i organisationen upplevs som betydelsefullt Men för atl undvika - jag understryker del - all del bara blir en kursgärd av del hela, finns det bestämmelser om att man måste ha kurser av en viss mi-nimilängd.

Herr talman! Jag tror att del är etl mycket betydelsefullt beslul som Sveriges riksdag om en stund kommer att fatta. Den fantastiska resurs som folkhögskolan i Sverige är får nu förbättrade ekonomiska möjligheter och ökad rörelsefrihet Den har hittills i svenskt folkbildningsliv spelal en utomordentligt betydelsefull roll. Jag är övertygad om alt när riksdagsbeslutet har fatlats och kommer ul i livet, så kommer den svenska folkhögskolan även i framtiden atl spela en avgörande roll när del gäller att hjälpa mäpga människor, som har haft svårt att fä kontakt med studier, att få sådan kontakt. Det sker genom alla de många studiecirklar som finns i folkhögskolorna, eller de korta kurserna, men också genom de längre kurserna, som bl. a. i hög grad har lill uppgift all bereda studerande människor rnöjligheter att därefter komma in i högskolan.

Herr talman! Jag ber alt fä yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Folkhögskolan

Fröken HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag tänker inte ta upp den falska historieskrivning om elevernas ställningstagande som herr Alemyr drog fram; den får slå för herr Alemyrs räkning. Men det vap några andra punkter jag ville kommentera.

Herr Alemyr hävdar att vi inte läst ulredningen. Del delar vi i så fall med många lusen folkhögskoleelever runt om i landel. Jag uppfattade inle var herr Alemyr på en enda punkt kunde peka på alt elever runtom i landet, och vi, inte läst utredningen. Tvärtom bekräftade han ju vad jag tog upp - att detta beslut kornmer att innebära en förändring av folkhögskolornas verksamhel i riktning mot kortare kurser. Man kommer alltså all ta bort grunden för den bildningsverksamhet som finns i dag med de långa s. k. vinierkurserna.

Man skall inte tvinga på människor längre kurser än de vill ha, säger

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Folkhögskolan

herr Alemyr. Men människorna vill ju ha kvar de här länga kurserna. Och beslutet kommer inle alt innebära att skolorna kommer atl ordna 30-veckorskurser, vilkel både utbildningsministern och herr Alemyr här påstår, utan det kommer tvärtom alt bli elt antal 15-veckorskurser.

Sedan säger herr Alemyr atl studieomdömena helst bör avskaffas. Ja, men lägg då etl förslag i riktning mot detta! Såväl i propositionen som i utskottsbetänkandel gör man ju tvärtemot vad herr Alemyr här säger, när man inför etl normeringsinslrumenl byggt på studieomdömen som under en väldigl lång tid framöver kommer att styra verksamheten. När har herr Alemyr tänkt sig alt man kan avskaffa studieomdömena, om man nu dessutom inför etl normeringsinslrumenl?

Herr ALEMYR (s) kort genmäle:

Herr lalman! Fröken Hjelmslröm talar om alt jag skulle ha gjort en falsk historieskrivning. Del är ett ganska allvarligt uttalande. Jag har i talarstolen berättat all eleverna hade en representant i folkhögskoleulredningen, alt han på praktiskt tagel alla punkter fick som han ville och alt utredningens belänkande var enhälligt när det lämnades. Är det falsk historieskrivning? Fröken Hjelmström skall vara vänlig och tala om vad del var som var falskt i det som jag sade. Man får inle använda kammarens talarstol till vilka uttalanden söm helst.

När riksdagen beslutar alt varje folkhögskola skall anordna minst två kurser om 15 veckor vardera är det för all förhindra atl skolorna utvecklas lill kursholell. Del finns av de drygt 100 folkhögskolorna i Sverige några stycken där del varit en tendens i den riktningen. De stoppas nu. De kan inle utvecklas till kursholell utan måste ha kurser av en viss längd för alt därmed markera det som är elt traditionellt folkhögskoleinslag.

Dessutom är del alldeles klart, vilket fröken Hjelmström inte känner till, atl det ute i de skilda skolorna funnits en påtaglig tendens i riktning mot allt fler och fler studerande vid kortare kurser därför atl sädana behövs. Folkhögskolorna gör en fantastisk folkbildningsinsats genom att i veckokurser, veckoslulskurser eller månadskurser ge de människor en chans atl komma i kontakt med studier som inle haft det lidigare -hemmafruar som inte kommit loss från barnen tar med sig barnen till skolan, där man ordnar barnpassning ål dem under några dagar för alt ge dem chansen alt möta litteraturen, samhällskunskapen, de främmande språken kanske för första gången i deras liv. Om fröken Hjelmström hade en aning om vilken fantastisk folkbildningsinsats folkhögskolorna gör skulle hon inte hålla sädana anföranden som hon gjort i dag.

Del finns, herr talman, ytterligare en upplysning alt lämna. Riksdagen har beslutat om högskolan i framliden. I det beslutet ingår alt folkhögskoleeleverna skall utgöra en särskild kvolgrupp vid ansökan till högskolan. Del beslutet innebär också all man skall behålla studieomdömena. Det är alltså beslutat i riksdagen alt man skall ha omdömen. För framtiden hoppas jag atl man skall hitta lösningar så all man kommer ifrån dem, men i dag finns de därför atl riksdagen fattat etl sådant beslul. I det

läget hade fröken Hjelmslröm inget som helst annat yrkande än del Nr 143
riksdagen i övrigl ställde sig bakom. Tisdagen den

31 maj 1977
Fröken HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle: ____________

Herr talman! Herr Alemyr hävdade i sitt första inlägg att eleverna Folkhögskolan stod bakom utredningen. Då torde herr Alemyr inte pä något sätt ha tagit del av den mycket omfattande elevopinion som har avvisat förslaget och propositionen pä de punkter som jag tog upp i milt första inlägg.

Sedan säger herr Alemyr att man vill förhindra atl folkhögskolorna utvecklas lill kursholell. Men då bör man väl i rimlighetens namn inle förkorta kurserna frän nuvarande 21 veckors längd till 15 veckors längd.

Sä till delta att elt antal elever söker till de korta kurserna. Jag har inte förnekat behovet av korta kurser. Jag sade tvärtom i mitt första inlägg, vilkel herr Alemyr uppenbarligen inte lyssnade på, att de korta kurserna fyller etl behov - del visar inte minst elevutvecklingen pä dessa kurser. Men, sade jag också, de korta kurserna får inle la överhanden till men för folkhögskolornas bildningsverksamhet Det är del jag menar att proposilionen innebär.

Herr ALEMYR (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har i mitt anförande erinrat om atl eleverna hade en representant i folkhögskoleutredningen, att denne elevrepresentant fick som han ville pä praktiskt tagel alla punkter och att utredningens betänkande var enhälligt Alt eleverna därefter har ändrat uppfattning känner jag lill. De gjorde det när vpk tog makten i elevförbundets styrelse. Dessförinnan var eleverna med på noterna.

Sedan bara en sak lill, herr lalman. 21 veckor är i dag enligl förordningen minimum för folkhögskolekursernas längd. Nu blir det 2x15. Del måste under alla omständigheter, fröken Hjelmslröm, vara mer än

1 X 21.

Herr talmannen anmälde atl fröken Hjelmslröm anhållit alt till protokollet få antecknat all hon inte ägde rätt till ytterligare replik.

Hen JONSSON i Alingsås (fp):

Herr talman! Man kan å ena sidan säga att del är en stor reform vi går all besluta om i dag. Å andra sidan kan man också påslå det motsatta. Litet förenklat skulle man kunna säga atl det nya i förslaget är att det inle är så mycket nytt

Genom dagens riksdagsbeslut kommer 1958 års folkhögskoleförord
ning all avlösas. Om denna förordning är att säga alt del inte bara är
åldern-snart 20 år-som gör alt det finns anledning lill denna förändring.
Det har dessutom visat sig atl kursorganisationen inom folkhögskolan
under framför allt del senaste decenniet kommit all utvecklas efter delvis
andra linjer än vad förordningen föreskrev. 17

2 Riksdagens protokoll 1976/77:143-144

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Folkhögskolan

De traditionella sommarkurserna har försvunnit och vinterkurserna är numera i praktiskt taget alla skolor 30-34 veckor långa.

1958 års folkhögskolesladga stod inför sin avlösning redan 1972, men som vi vet av lidigare debatter här i kammaren utmynnade de planerna i en utredning. Nu i vår kom elt regeringsförslag och i dag är vi redo för ett riksdagsbeslut

Det förslag som vi har atl ta ställning till är atl betrakta som någol av elt ramförslag, en ram som å ena sidan garanterar folkhögskolans frihet, å andra sidan vill värna om den tradition som folkhögskolan under sin hundraåriga historia har format Detta markeras också i den målbeskrivning som propositionen anger, nämligen att det även i fortsättningen skall vara folkhögskolans uppgifi atl främja allmän medborgerlig bildning. Utifrån den grundsatsen skall folkhögskolan vara angelägen om att främja dellagarnas personliga och sociala ulveckling. Också det är en uppgifi som är etl fullföljande av en god folkhögskoletradilion.

Proposilionen har i alll väsentligt blivit mycket väl mottagen. De förändringar som propositionen föreslagit i förhållande lill utredningen är klara förbättringar.

Under motionstiden har i riksdagen väckts etl 20-tal motioner i anledning av proposilionen. Ett krav som togs upp i flera motioner var att den särskilda resurs som på försök skall utgå till skolor med handikappade elever även borde gälla språkligt handikappade elever. I det senare fallet rör det sig om ett fåtal skolor som har kurser för läshan-dikappade och andra språkligt handikappade. I motionerna yrkades att den s. k. försöksperioden om tre är också skulle omfatta dessa kurser. Som motionär är man givetvis glad över alt utskottet tillstyrkt dessa förslag.

När det gäller den ekonomiska delen sker en förstärkning. Vad som är intressant att notera är alt det s. k. kringkostnadsbidragel har konstruerats om och byggts in i den ekonomiska schablonen, som så starkt dominerar hela bidragsgivningen. Det är också med tillfredsställelse jag noterar alt de många framstötar som gjorts under åren här i riksdagen när det gäller folkhögskolornas möjligheter till kurativa insatser, lill kontaktverksamhet med andra organisationer - främst då studieförbunden - och skolornas möjlighet alt ge yrkesorientering finns med som inslag i beräkningsgrunden för den ekonomiska schablonen.

Utskottet ställer sig enhälligt bakom propositionen i allt väsentligt. På några punkter sker förtydliganden och i någol fall en förändring.

Propositionens förslag om alt behålla de länga vinterkurserna understryks av utskottet med anledning av alt det rått en viss förbistring i debatten om de länga kurserna. Fröken Hjelmströms tidigare inlägg i debatlen ger belägg för atl den förbislringen tyvärr ännu kvarstår.

Utskollel markerar också folkhögskolornas nuvarande statsbidrags-täckning av kostnaderna för nedsättning av rektors undervisningsskyl-dighet Utskottet har utgått frän alt skolöverstyrelsen i fortsättningen skall kunna medge nedsättning i samma utsträckning som nu och alt

statsbidrag skall ges för sådan nedsättning.

Belräffande åldersgränserna bifalles propositionens förslag med det till-lägget atl i speciella situationer skall skolöverstyrelsen kunna medge atl fler elever under 18 år än 5 96 av elevantalet skall kunna delta i de långa vinterkurserna. Stor ungdomsarbetslöshet anges som elt sådant skäl.

Beträffande ungdomar under 16 år föreslår utskottet att skolorna ge« möjlighet att anordna ämneskurser om högst tre veckor under en föi-söksperiod på tre år. De som har fyllt 14 är skall kunna della i en kort ämneskurs, anordnad i samarbete med ungdomsorganisation på skolorlen och i skolans lokaler - denna begränsning för atl skolans karaktär inte skall förändras, för vi skall inte glömma bort atl folkhögskolan är en skola i första hand för vuxna.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag om en minimiavgift för in-ackorderingskoslnader men vill ha en s. k. mjuk inkörning. Det innebär att utskottet anser alt stalsbidragsvillkoren är uppfyllda om de nya avgifterna las ut för kurser som startar 1978 eller senare.

De skolor som ligger utanför den gängse schablonen är bl. a. Finska folkhögskolan i Haparanda och Samernas folkhögskola i Jokkmokk. Åtagandet för dessa bygger bl. a. på tidigare riksdagsbeslut. Det är i sak hell logiskt och riktigt att elt särskilt ansvar las för dessa skolor. Vid t. ex. Samernas folkhögskola föreligger ett stort nybyggnadsbehov, och om man där skulle hamna i den situationen att man inle kunde komma i fråga på grund av de övergångsbestämmelser som föreslås kan det leda lill atl statsmakterna på grund av del huvudmannaansvar som de har i del här fallel måste göra en särskild satsning.

När det gäller schabloniseringen i övrigl av byggnadsbidraget tror jag att del är en riktig väg som har valts all ge folkhögskolorna möjlighet att själva påverka också sin byggaktivilet Men det kan flnnas anledning för statsmakterna att mycket noggrant följa utfallet av en sådan här scha-blonisering. Skulle den inte ge önskat utbyte finns det anledning alt återkomma i den delen.

Herr talman! Folkhögskolan har under myckel lång tid givit både bildning och utbildning. Den har varit med om att ge grundkunskaper åt dem som aldrig har fält chansen alt gå mer än sex eller sju år i skolan. Den har givit underlag för studier ända upp på universitetsnivå. Folkhögskolan har också givit en myckel god allmänorientering och en fin social träning. För detta har fordrats stor frihet och flexibilitet när det gäller all utforma både kurs- och läroplaner. Därför ser jag med stor tillfredsställelse atl denna frihet och denna flexibilitet kommer att behållas. Del har krävt en skola med möjlighet till olika kurslängder, en skola där man har kunnat gå ifrån den gängse indelningen av studerande i klasser. Man har också haft en slark vilja att tillgodose individernas behov av och möjligheter till ulveckling. Del är någonting som propositionen och utskottet har tagit fasta på när man säger atl målet skall vara alt främja deltagarnas personliga och sociala utveckling.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Folkhögskolan

Nr 143 Sammanfattningsvis kan jag säga all folkhögskolan ser ut atl också

Tisdaeen den ' '''amtiden bli ett andningshål i det i övrigl starkt uniformerade och

31 mai 1977 slutna utbildningssystem som vi har i dagens Skolsverige. Skolornas

--------------- ekonomi kommer atl förstärkas och friheten garanteras. Insalser pä kul-

Folkhögskolan turens och folkbildningens område förutsätts bli en viktig del i folk-

högskolans framlida uppgifter.

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan pä samtliga punkter.

Hen JOHANSSON i Jönköping (s):

Herr talman! Jag har inte för avsikt all ställa något yrkande i anslulning till detta belänkande. Atl ändra ett enhälligt ulskollsförslag är möjligt rent teoretiskt, men det är inte praktiskt möjligt Som motionär har jag emellertid anledning atl göra en kommentar lill utskoltels förslag.

I bl. a. molionen 1425 yrkas avslag på propositionens förslag när del gäller studieomdömen och del s. k. normeringsinslrumenlet

Del är många som beklagar all utskottet inte ansett sig kunna medverka till alt göra folkhögskolan hell betygsfri.

Det heter i såväl proposilionen som utskoitsbetänkandel att målet för folkhögskolan skall vara atl främja dellagarnas personliga och sociala utveckling. Del heter vidare alt del övergripande målet skall vara alt främja en allmän medborgerlig utbildning. Och det heter - hell riktigt - atl del skall vara samarbete med studieförbunden och alt folkhögskolan inle skall ge yrkesutbildning.

Allt detta har undersirukils av såväl statsrådet som utskottets ordförande, och jag lycker att detta är en fin och riklig ambition för den svenska folkhögskolan. Jag anser att man i en sådan skola inie bör ha några som helst graderingar av eleverna. En värdering av eleverna som utmynnar i "mindre god", "god", "mycket god" och "utmärkt" studieförmåga passar liksom inte in i en folkhögskola av den typ som vi här har skisserat

Vi har i molionen sagl alt det borde vara rimligt och möjligt all enbart ge ell intyg om genomgängen kurs. Ett sådant intyg kompletterat med en väl utbyggd studievägledning borde vara elt bätlre underlag för eventuellt fortsatta sludier. Vi har i della avseende fått stöd av en rad lunga remissinstanser, som slår folkhögskolan nära. Jag kan nämna Landsorganisationen, ABF, SSU och folkhögskoleelevernas egen organisation, även om - som utskoltels ordförande myckel rikligl påpekade - elevernas representant i ulredningen ställde sig bakom utredningsförslaget Del är beklagligt att eleverna nu efteråt har så all säga kön över sin egen represeniani i utredningen.

Nu är del emellertid så alt det ankommer på varje folkhögskola atl

själv besluta om man vill ha dessa studieomdömen. Detta kan användas

och har använls som argumenl för att man inte behöver ta pä denna

fråga sä särskill allvarligt. Men frågan är om inte denna ordning medför

20 all vi får en gruppering av folkhögskolorna som inle är bra.

Jag har dessutom som lekman myckel svårt att förstå hur man skulle kunna utarbeta etl normeringsinslrumenl som skall gälla för alla skolor och med vilkel man skall kunna mäta elevernas studieförmåga i ett slags riksgenomsnitt. Jag bedömer del dessutom som mycket svårt att fä fram etl normeringsinslrumenl som passar både för rörelseskolor som vill ge sin verksamhel en viss bestämd inriktning - exempelvis genom all salsa på en folkrörelses historia, ideologi och ulveckling som ett projekl inom studiearbetet - och för folkhögskolor där man mera traditionellt läser olika kunskapsämnen.

Om vi vill ha en folkhögskola som verkligen ger utrymme för den frihet och för den fina målsättning som vi alla tycks vara överens om, anser jag atl vi har anledning atl myckel noga följa utvecklingen på delta område och kritiskt granska det normeringsinslrumenl som skall läggas till grund för studieomdömena. Jag noterar med tillfredsställelse alt utskoltels ordförande i sina inlägg sagt att han betraktar normeringsinslrumenlet och studieomdömena som en övergångssak och att man i framtiden bör slopa dessa inslag i den svenska folkhögskolan. Det är i förhoppning om all alla vill medverka lill all vi så snart som möjligt skall få bort studieomdömena och normeringsinslrumenlet i den svenska folkhögskolan som jag i dag avslår frän atl ställa något yrkande i anslulning lill motionen 1425. Jag hoppas som sagt atl allas ambition skall vara atl vi så snart som möjligt skall fä bort dessa inslag i den svenska folkhögskolan.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Folkhögskolan

1 detta anförande instämde herr Jansson, fru Dahl samt herrar Göransson och Klöver (samtliga s).

Hen NYHAGE (m):

Herr lalman! Tidigare talare har redan framhållit den totala enigheten inom utbildningsutskottet bakom det betänkande som vi nu handlägger. Eftersom jag själv har medverkat vid behandlingen av ärendet, har jag givelvis inget annat yrkande all ställa än om bifall till utskottets hemställan. All jag likväl har begärt ordet beror på den profileringsdebatt som bedrivits under senare tid och även i dag här i kammaren och som också lett till all etl antal skrivelser inströmmat, i vilka stor oro ullrycks över vad som kan bli följden av en långt driven profilering vid folkhögskolorna. Enligl min mening är del nödvändigt att del otvetydigt klarläggs vad som gäller i detta sammanhang.

I folkhögskoleutredningens förslag lill folkhögskoleförordning uttalas i 3 S rätlen till ideologisk eller annan profilering vid varje skola. Där fastslås all sludier och annan verksamhet skall bedrivas i en anda av tolerans och respekt för oliktänkande. Utformningen skall vara sådan att det föreligger förutsättningar för allsidighet i undervisningen. De studerande skall före kursstart informeras om skolans verksamhet och ideologiska inriktning.

Del finns all anledning alt belöna innebörden av och meningen med

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Folkhögskolan

dessa övergripande krav. Det finns också all anledning alt markera den skärpning beträffande allsidighetskravel som utbildningsministern har gjort i propositionen på s. 125 och som utskottet ställt sig bakom. Där sägs: "Jag vill dock i likhet med ulredningen betona vikten av att all verksamhet i folkhögskolorna bedrivs i en anda av tolerans och respekt för oliktänkande och alt allsidighet i undervisningen eftersträvas." Utbildningsministern har i dag åter understrukit den formuleringen.

Denna skärpning står helt i överensstämmelse med vad t. ex. Svenska folkhögskolans lärarförbund har andragit i sitt remissvar. Kravet på allsidighet är alltså otvetydigt, kraven på respekt och tolerans likaså. Del föreligger skyldighet för de ansvariga inom folkhögskolorna atl tillse atl samtliga dessa krav upprätthålls. Ansvarel för att detta sker åvilar respektive skolas styrelse, dess lärarråd och kursråd. Detta gäller oavsett om skolan är rörelsedriven eller har landstinget som huvudman.

Den profilering som kan komma i fråga kan vara av skilda slag beroende på huvudman. Del kan gälla ideologisk profilering, val av målgrupper, kurs- och ämnesval eller pedagogiskt inriktad profilering. Det måsie anses självklart alt därest profilering av ideologisk karaktär skall ifrågakomma, delta i så fall hör hemma vid rörelseskolorna, medan det vid landstings-skolorna kan bli fråga om en profilering av annan karaktär.

Landstingets folkhögskolor är samhällsägda. De skall i sin verksamhet vända sig till samhällets samtliga invånare oberoende av deras politiska hemvist Verksamheten skall helt naturligt vara anpassad och inriktad därefter. Del förhållandet alt skolornas styrelser torde vara partipolitiskt sammansatta, återspeglande den partipolitiska situationen inom landstinget, innebär definitivt inle atl verksamheten vid skolorna skall präglas av den poliliska ideologi vars företrädare för tillfället är i majoritetsställning. Det kan aldrig bli tal om att en landstingels folkhögskola skall kunna bli någon partipolitisk tummelplats. Del borde f ö. inte behöva komma i fråga vid någon annan skola heller.

Detta utesluter självfallet inte att samarbete med organisationer av skilda slag - även partipolitiskt inriktade - skall kunna äga rum. Del utgör tvärtom en helt naturlig del av verksamheten vid folkhögskolorna. Men valet av de partipolitiskt förankrade organisationerna får inte göras ensidigl ulan bör präglas av allsidighel. Dessa organisationer skall på lika villkor kunna få del av den service som ligger i ett samarbete med folkhögskolorna.

Detta är en självklarhet, som det borde vara onödigt att slå här och orda om. All jag ändå finner mig föranlåten atl göra det är orsakat av den skrivelse som LO-disiriktei i Värmland har ställt till en av landstingets folkhögskolor där och som åstadkommit en viss oro, bl. a. i lärark relsar.

I skrivelsen anges bl. a. alt man vill undersöka möjligheterna att utöka den redan befintliga verksamheten, som varit förlagd till skolans särskilda kortkurslokaler, lill atl omfatta en lotalvolym om 200 kursdagar å 7 timmar. Detta innebär atl man i praktiken önskar belägga hela läsåret med

denna sin verksamhet. Man understryker vidare de speciella krav som Nr 143

kan gälla vid samspel mellan en folkhögskola och en folkrörelse med Tisdaeen den

en klart uttalad ideologi. Man uttalar atl samarbetsmöjlighelerna bör be- 3J jgj jgyy

dömas mot bakgrund av om folkhögskolan kan erbjuda lärarkrafter som ---

delar den svenska arbetarrörelsens värderingar, och man har vid direkt Folkhögskolan

förfrågan meddelat alt man menar all all berörd lärarpersonal skall inneha

partiboken.

Del skall här betonas att det rör sig om en förfrågan, vilket rimligen alla organisationer måste ha rätt att göra. Lika rimligt är att ledningen för folkhögskolan i sitt svar tar hänsyn till omfattningen och innebörden av de ställda önskemålen. Här måste partinitiskhelen vara hell ovidkommande! Förekommande oro grundar sig emellertid just på det förhållandel, alt LO-framställningen kan komma att beviljas i sin helhet, vilkel dels skulle kunna påverka lärarnas anställningstrygghet, dels också i praktiken utesluta varje annan organisation som samarbetspartner för motsvarande verksamhel.

Enligl min mening måste detta vara en orimlighet. En handläggning av ärendet, som skulle fä den innebörden, skulle verkligen vara ett dråpslag mol folkhögskolan. Det skulle så allvarligt strida mot folkhögskolans verksamhet och mot dess traditioner, alt jag finner det vara helt uteslutet att det kan inträffa.

Det vore, herr talman, värdefullt att få bekräftelse pä det riktiga i denna bedömning såväl av utbildningsministern som av utskotlets ordförande.

Hen RICHARDSON (fp):

Herr talman! Frågan om rätten lill eller önskvärdheten av ideologisk profilering vid enskilda folkhögskolor har, som herr Nyhage jusl sagl, utgjort en av de centrala frågorna i debatten om folkhögskolereformen. Jag har inga svårigheter all acceptera de formuleringar som finns i proposilionen, i all synnerhet inte efler det förtydligande som här gjorts av utbildningsministern, men jag vill ändock utnyttja tillfället till all framföra elt par synpunkter och i någon mån vidga perspektivet

I en uppsats med titeln "Om opartisk undervisning och lärofrihet. Särskill med tanke på folkhögskolan" diskuterade Lundafilosofen Hans Larsson de här frågorna ganska ingående. Uppsatsen skrevs 1908 mot bakgrunden av en häftig strid om statliga anslag till två folkhögskolor - Brunnsvik och Hola - som påståtts driva ensidig socialistisk propaganda. Hans Larsson tyckte alt det var fel alt vägra dessa folkhögskolor statsbidrag och hävdade vad han kallade lärofrihetens tryggande, men hans uppsats är inte desto mindre en uppfordran lill opartisk undervisning.

Läraren må ha sina åsikter och han må gärna redogöra för dem, säger
Hans Larsson, men vad läraren själv anser måste ändock vid, som han
uttrycker del, "all djupare undervisning bli en bisak". Det är inte skolans
uppgift, säger han vidare, att göra eleven till frihandlare eller protek
tionist, till högerman eller vänsierman, men del är skolans plikt att söka 23

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Folkhögskolan

göra honom till en bildad högerman eller en bildad vänsterman, och -tillägger han - "skulle av några lärjungar också bli bildade socialister, så är det kanske nu ingen synnerlig olycka".

Hans Larsson varnade för den "gotlköpssubjektivism" som inte ens hade som mål all "sant skall vara sant vid alla skolor" och för en ulveckling mot ett system med partiskolor som skulle komma atl styras av partiernas kommandorop och vars främsta syfte skulle vara att frambringa resoluta stridsmän.

Hans Larssons analys av objektivitetsbegreppet var väl inte särskilt inträngande, men hans råd kan vara värt atl lyssna lill även i dag: "Behäll kvar det principiella kravet på opartiskhet och respekt för sanningen, men lämna litet mera utrymme än hittills för den enskilde lärarens övertygelse." Om jag inte tar alldeles fel, har man i allmänhet följt den linjen vid de flesta folkhögskolor, och del är en fln tradition, värd atl slå vakt om.

Om vi vänder oss till den sektor av folkbildningsarbetet som utgöres av studieförbundens arbete, flnner vi även här en gammal fin tradition av strävan lill kringsyn, öppenhet och saklighet.

Den första stora folkbildningsutredningen tillsattes omedelbart efter första världskriget Demokratiseringens genombrott kom atl prägla synen pä folkbildningsarbetet. Var och en som har rösträtt måste få möjligheter all tränga djupare in i dagsfrågorna, menade man. Demokratin kräver - och förutsätter - "en objektiv politisk upplysningsverksamhet".

När nästa utredning tillsattes - det var 1944 - tycktes demokratin vara hotad. Man hade sett hur många av Europas demokratier gått under och ersatts av totalitära regimer. Andra världskriget uppfattades som en följd av denna demokratins undergång i många stater. 1944 års folkbildningsutredning betraktade upplysning och information som förutsättningen för ell demokratiskt styrelseskick. Och man fäste stor vikt vid allsidighel och objektivitet, vid frihet och frivillighet.

Friheten innebär inte, heter det, alt folkbildningsarbetet skall sakna förankring i de faktiska kunskaps- och bildningsbehoven men atl del skall vara fritt i förhällande lill staten och lill de organisationer som fungerar som förmedlingsorgan för bildningsarbetet.

När 1960 års folkbildningsutredning tillsattes var situationen en annan, men man betraktade även då studiearbetet som elt led i utvecklingen mot en fördjupad och breddad demokrati. I 1963 års proposition till riksdagen förklarade dåvarande ecklesiastikministern Ragnar Edenman alt även om olika folkbildningsorganisationer hade olika mål och uppgifter, så fanns del vissa gemensamma huvudlinjer och principer för verksamheten. Till dessa hörde friheten och rätten all kritisera och ifrågasätta idéer och värderingar oavsett varifrån de kom. För atl bevara och vidareutveckla demokratin är det, fortsatte Edenman, "ytterst väsentligt alt del inom folkrörelser och folkbildningsarbete skapas förutsättningar för etl fritt och förutsättningslöst meningsutbyte med omutlig respekt för fakta och en ärlig vilja till allsidig belysning".

Del finns, herr lalman, ännu ell skäl atl betona önskvärdheten av respekt för sanning, saklighet och opartiskhet Sedan etl par år tillbaka har folkrörelser möjlighet alt med statliga medel bedriva forskning i egen regi. En särskild delegation, delegationen för folkrörelseforskning - tidigare knuten lill statens råd för samhällsforskning men nu till forskningsnämnden - gör anslagsfördelningen. Samtidigt kan vi notera ett allt starkare intresse från framför alll löntagarorganisationernas sida atl initiera forskning.

I ell läge med tendenser lill en vidgning av folkrörelsernas verksamhel till alt gälla även forskning, finns del anledning all starkt betona all del som är hell omistligt inom forskningen - saklighet, objektivitet, respekt för fakta - inte får sättas på undantag i den övriga verksamheten. Del skulle fä ohållbara konsekvenser.

Skolans värld är, som vi vet, också fylld av målkonflikter. Ofta är de dess värre ofrånkomliga. Det är viktigt atl man är medveten om dessa motsättningar. Det finns som jag ser det risk för att folkhögskolan kan få leva med en viss konflikl mellan önskan om ideologisk profilering och kravet på opartiskhet och saklighet Del gäller väl atl vara medveten om den konflikten och att, för all tala med Hans Larsson, undervisningens rätta mål inte förloras ur sikle.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Folkhögskolan

Hen JOHANSSON i Skärstad (c):

Herr talman! Då Gösta Karlsson i Mariefred fått förhinder och inte kan vara här i dag, vill jag inledningsvis säga någol om del som jag tror all han skulle haft i sin inledning.

Folkhögskolan har varit en mycket viktig del i vårt utbildningssystem. Undervisningen vid folkhögskolan har alltid varit inriktad pä att ge allmän medborgerlig bildning och bidra lill personlighetsulveckling. Del är väsentligt all dessa grundläggande målsättningar för folkhögskolan bevaras, och proposilionen är myckel tillfredsställande på denna punkt

Redan från begynnelsen har folkhögskolan varit böndernas och ar-belarnas skola. Genom den slarka folkrörelseanknylningen bevaras denna karaklär. Folkhögskolan har spelal och spelar en sior roll i del demo-kraliska uppbyggnadsarbetet. Därför är del myckel positivt att folkhögskolan reformeras under nästan lolal enighet i riksdagen. Genom sin frihet atl själv utforma utbildningen efler elevernas och det lokala samhällets behov har folkhögskolan kunnal fylla viktiga funktioner. Denna frihet är elt av de allra mest grundläggande dragen i folkhögskolans karaklär. Propositionen slår fast och förstärker denna frihet för skolan.

Frän flera håll har anförts alt del finns risker för att denna fria ställning för folkhögskolan kan gå förlorad. Del är mänga som har känt oro inför en del av förslagen i propositionen, och jag tror inte att man kan avfärda denna oro så enkelt .som utskoltsordföranden gjorde här i sill anförande.

En sak som har skapat irritation och oro är normeringsinslrumenlet Jag har bland flera andra motionerat om della, och i molionen och sedan under debatten i utskottet har jag givit uttryck för den oro som vi känner.

Nr 143 Nu vet jag alt någon kanske går upp och säger till mig alt eftersom

Tisdaeen den suttit pä ärendet i utskottet skulle jag ha reserverat mig. Jag beklagar

31 mai 1977 att jag inte har mitt särskilda yttrande med i handlingarna. Men låt mig

_____________ - det kan gärna få stå i protokollet, så får framtiden utvisa om vår oro

Folkhögskolan och vår kritik var berättigad - litet omskrivet säga all min och Sture

Korpås' motion har denna syn:

Avsikten med instrumentet är att det skall visa varje skolas genomsnittsnivå. Därmed blir instrumentet också etl instrument för värdering av själva skolans status. Det blir "finare" alt gå på vissa skolor än på andra. Även personalen som grupp och eleverna som grupp kommer att känna sig värderade i nivå med skolan.

Följden kan bli att varje skola söker höja sin "nivå". Det kan leda till alt skolorna i första hand söker rekrytera elever som höjer "nivån". Del kan särskilt försvåra för intellektuellt något handikappade alt komma med någonstans. Del kan bli en benägenhet all gömma "svaga" elever, så atl de inte behöver delta i normeringsprovet Del kan bli etl gemensamt intresse för lärare och elever alt lägga undervisningen så under testaret, atl eleverna blir särskill skickliga att klara normeringsinstrumentet.

Eleverna kan få den uppfattningen alt kunskapers värde ligger i att kunna redovisas. Instrumentet kan leda till en försvagning av känslan för skolans uppgift att fostra lill samarbete kring gemensamma arbetsuppgifter.

Omdömen kunde vi ju ha haft som hitintills ulan att det skulle behöva vara hindrande när det gäller högre sludier. Och jag skulle vilja säga alt del är väldigl viktigt alt vi bevarar förtroendet för lärarkåren. I skolan i allmänhet måsle vi ju ha elt förtroende för lärarna att de, när de ger omdömen och betyg, är objektiva mol eleverna. Jag tyckte kanske att del var rätt allvarligt när ordföranden sade alt vissa skolor ger omdömen på osakliga grunder. Jag hade gärna velal ha den kompromissen alt vi lämnat lärarna förtroendet alt ge omdömen. Om någon skola har en markant snedfördelning i sin omdömesgivning bör det åligga utbildningsdepartementet och skolstyrelsen atl agera för att tillrättalägga detta.

Jag har gärna velal framföra dessa avvikande meningar. Jag har inget eget yrkande ulan yrkar bifall till utskottets hemställan.

Fröken HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! På grund av etl förbiseende yrkade jag i mitt förra inlägg inie bifall till våra molioner 988 och 990.

Motion 988 avser alt förbättra möjligheterna för invandrare att studera vid landets folkhögskolor. Utskottet uttrycker visserligen en förhoppning om alt syftel med vår motion skall bli tillgodosett, men del är inte tillräckligt.

1 motion 990 framhåller vi del angelägna i atl den zigenska kulturen
hålls levande inom den zigenska folkgruppen och atl en zigensk folk
högskola skulle vara elt myckel verkningsfullt bidrag till detta. Utskottet
26 erinrar om de mål som fastslagits för minorileispoliliken i stort. Men

om de målen skall fä något innehåll får man inte bara passivt åse hur en kultur går under, utan man måste aktivt medverka lill alt den bevaras och i della fall rekonslrueras.

Med delta vill jag yrka bifall till motionerna 988 och 990.

Jag noterar att en mängd ledamöter här i kammaren instämmer i herr Nyhages kritik av studieomdömena och normeringsinstrumenten. Jag lycker atl dessa ledamöter borde ta konsekvenserna av sin krilik och rösta för våra och andras molioner om att såväl omdömen som normeringsinslrumenl skall bort

Också herr Johansson i Skärstad uttryckte sin oro och ville lill protokollet få antecknat sin kritiska uppfattning. Även till herr Johansson i Skärstad vill jag rikla uppmaningen att stå för den kritiken, också i praktisk handling, när vi nu om en stund kommer till voteringen.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Folkhögskolan

Herr STRIDSMAN (c):

Herr talman! På s. 10 i utskottets betänkande behandlas femparlimo-tionen 1427. 1 den har vi motionärer begärl att skolöverstyrelsen skall fä möjligheter att bevilja dispens efler särskild prövning för sökande under 18 är som önskar kombinera studier med rationell träning i någon idrottsgren.

Vi har i molionen visat på de goda erfarenheter som gjorts bl. a. vid Pitedalens folkhögskola i Älvsbyn, som hittills haft den mest omfattande verksamheten. Vid de folkhögskolor som i dag har linjer med kombinerad idroll och ulbildning kan man konslalera att åldern har sjunkil under de senasle åren. Det har också visat sig alt elevernas ålder har stor betydelse för förmågan att genomföra studier på utbildningslinjer vid vilka idrott och ulbildning kombineras. Vidare har del visat sig att elever i åldrarna 15-18 år är de mesl formbara.

Utskottet är inte berett att gå med på någon generell särregel i fråga om utbildningslinjer i vilka idrottsträning och studier kombineras. Jag vill därför till utskottets ordförande framföra förhoppningen - och jag hoppas att han kommer att ge mig ett svar på den punkten - att utskottets skrivning inle skall ses som någon den stängda dörrens politik när det gäller den typ av verksamhet som bedrivs vid bl. a. Piledalens folkhögskola.

Trots atl utskottet avstyrker motionen hoppas jag alt den tidigare möjligheten all dispensvägen anla elever enligt tidigare praxis kvarstår.

Herr talman! Jag har inget eget yrkande utöver utskottets, men jag förutsätter som sagt alt skrivningen ger möjligheter att fortsätta all bedriva den verksamhet som man hittills haft vid Pitedalens folkhögskola.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Folkhögskolan

Det beror på hur länge de studerande vill utnyttja denna möjlighel. Regeln är nämligen den all omdöme ges för del första endasl vid de skolor där siyrel.sen bestämmer all man skall lämna omdömen och för del andra endast till de studerande som känner sig ha behov av det och tar ul det; ingen studerande behöver ta ut något omdöme. Jag upplever del så att om intresset radikalt minskar, så dör denna verksamhet ul av sig själv. Jag har uttalat som min personliga förhoppning att det ganska snart skall bli möjligt att avskaffa omdömesgivningen vid folkhögskolorna. Men så länge man har kvar den, har jag sagt - och del har även utskottet menat - måsie man ha någon typ av normeringsinslrumenl så alt skolorna blir någol så när jämförbara.

Herr Nyhage vände sig lill mig med en direkt fråga om profileringen. Det är min bestämda uppfattning atl den ideologiska profileringen - i fråga om religion, poliliska intressen, nykterhetsfrägan, osv. - skall förekomma pä rörelsefolkhögskolorna, medan del på landslingsfolkhög-skolorna skall förekomma profilering av en annan typ, t ex. i form av inriklning på målgrupper. Del kan gälla handikappverksamhel, frilids-ledarutbildning, olika typer av kurser. Den typen av profilering hör hemma på de offentligt ägda folkhögskolorna.

Samtidigt är det viktigt att understryka alt folkrörelserna skall vara hjärtligt välkomna även i de skolorna. Och de skall självfallet vara välkomna dit på egna villkor. De poliliska partierna, nykterhetsrörelsen, kyrkorna och andra folkrörelser skall vara välkomna lill landstingens folkhögskolor för att där på egna villkor under kortare eller längre lid utnyttja folkhögskolornas resurser enligl det regelsystem som finns i förslaget

Den sisia frågan gällde åldern. Herr Slridsman frågade om man kan släppa fram etl större antal yngre elever än 18-åringar.

Utskoltels belänkande skall tolkas myckel restriktivt Folkhögskolan är en vuxenutbildningsinstitution, och där skall i princip råda en 18-årsgräns, med undanlag för de kortare kurser vi talat om i anslulning till ungdomsorganisationer.

Men för all medverka lill alt lösa problemen för de ungdomar som t ex. har svårt på arbeismarknaden kan man i viss utsträckning sänka åldern en aning på skolorna. Därutöver finns del självfallet alltid möjlighel lill dispens från skolöverstyrelsens sida. Men del får inle bli så atl del utvecklas elt system med folkhögskolor som t ex. konkurrerar med idrollsgymnasierna eller andra skolor för ungdomar. Folkhögskolan är en vuxenulbildningsinstitution, men vi skall vara generösa och ge möjlighel även för människor under 18 är all i begränsad ulsträckning komma dit

Mitt direkta svar pä herr Stridsmans fråga är, herr talman, atl utskottets belänkande skall tolkas restriktivt.

Hen STRIDSMAN (c) kort genmäle:

Herr talman! I den kombinerade utbildningen vid Pitedalens folkhögskola i Älvsbyn var del läsåret 1974/75 8 av 25 elever som hade äl-dersdispens. Läsåret 1975/76 hade 14 av totalt 33 elever åldersdispens. Under innevarande läsår, 1976/77, har 14 av 26 elever fått åldersdispens.

Utskottels ordförande säger all ulskolieis belänkande skall tolkas restriktivt, men i nästa andelag säger han alt man skall vara rätt generös. Jag vill till protokollet få antecknat all man bör vara generös, så all den här verksamheten kan fortsätta.

Fröken HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag har svårt alt förslå herr Alemyrs argumentation vad gäller studieomdömena och normeringsinstrumentet Han överlåter ansvaret på eleverna, men faktum är ju att eleverna i dag många gånger tvingas att utnyttja omdömena, trots atl de kanske inle vill del, eftersom de skall söka in på vissa yrkesutbildningar. Om herr Alemyr verkligen vill all omdömena skall avskaffas, vilkel han gång på gång upprepar i kammaren, måste han också aktivt medverka till det. Jag betvivlar allvaret i hans argumentation när han samtidigt säger sig vilja införa elt normeringsinslrumenl, som skall användas vart tredje lill vart femte år för alt likrikta och styra skolorna. Det är ingen logik i herr Alemyrs resonemang i det här avseendet

Herr ALEMYR (s) kort genmäle:

Herr talman! Det misstag vpk har gjort är att man då riksdagen fattade beslutet om högskolan icke yrkade avslag på förslaget om all folkhögskoleeleverna skulle utgöra egen kvotgrupp vid intagning till högskolan. Detta är en uppföljning av ell lidigare fallat beslul. Läl oss betrakta omdömena - och därmed skall jag avsluta diskussionen om dessa - icke som någol tvång för eleverna utan som en tillgång för de elever som lill äventyrs kan komma atl behöva dem.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Folkhögskolan

Hen utbildningsministern WIKSTRÖM:

Herr talman! Herr Nyhage ställde en direkt fråga till mig. Jag vill inte närmare kommentera den skrivelse som herr Nyhage åberopade. Jag skulle naturligtvis kunna inskränka mig till atl instämma i vad herr Richardson sade - inle minst i de ord av Hans Larsson som han citerade och som är tidlösa. Men några allmänna refiexioner vill jag ändå göra.

Det är grundläggande atl del i folkhögskoleförordningen kommer att stå alt all verksamhet skall bedrivas i en anda av tolerans och respekt för oliklänkande och utformas sä atl allsidighet i undervisningen eftersträvas. Jag tror inle alt del finns någon svensk folkhögskola som skulle vilja begränsa sig till alt bli en snäv partiskola. Tvärtom är del väl så att alla folkhögskolor, vare sig de är rörelseskolor eller landstingsskolor, vill ha så breda folkrörelse- och organisationskontakier som någonsin är möjligt. Om man ulmålar bilden alt det skulle finnas risk för alt man på skolorna skulle vilja försnäva sig, tror jag att man dåligt känner de svenska folkhögskolorna i dag.

Det är lill sist också så att varje folkhögskola är beroende av att kunna rekrytera elever, och en folkhögskola får inle elever genom all försnäva sig till att bli en pariiskola eller genom all presentera etl ensidigl kursutbud. Elever får en folkhögskola, om den i all sin verksamhel iakttar kraven på tolerans och respekt för oliktänkande och på allsidighet i undervisningen. För min del har jag fullt förtroende för folkhögskolornas rektorer och lärare och för deras vilja och förmåga atl profilera skolorna med iakttagande av jusl delta.

Herr SUNDMAN (c):

Herr talman! Jag tar lill orda för alt säga något om motionen 1440. Jag gör det inte minst därför atl den är så knapphändigt hanterad i betänkandet.

Av texten i belänkandet framgår all jag önskar alt statsbidraget lill Nordens folkhögskola. Biskops-Arno, skall höjas med 175 000 kr. utöver schablonbidraget - men motiven till min motion berörs inte alls. Molionen avvisas med en kort skrivning - utskottet erinrar om "att även en skolas huvudman skall lämna ekonomiska bidrag till skolan". Det innebär en antydan om atl huvudmannen inle lämnar bidrag.

Texten visar atl utskottet måste ha missuppfattat min motion - om del nu kan bero på all den är för knapphändigt skriven eller ej.

Huvudman för Biskops-Arnös folkhögskola är Stiftelsen Nordens institut Denna tillkom år 1950. Stiftelsen startade folkhögskoleverksamheten 1968. Stiftelsens uppgift är främsl att bedriva - enkelt uttryckt - nordisk kurs- och konferensverksamhet.

Skolan är en folkhögskola med nordisk anknytning - den har alltså inte bara svenska elever utan också elever från grannländerna. Jusl denna omständighet har i hög grad medverkat till att folkhögskolan visat betydande underskoll.

Underskottet har täckts av skolans huvudman. Stiftelsen Nordens in-

stitut, genom överskott på institutets verksamhet. Nu har det under senare år kärvat till sig. Verksamheterna vid folkhögskolan och institutet är sammanflätade. Den ena är i hög grad beroende av den andra.

Folkhögskolans växande underskott är en följd av skolans nordiska särprägel. Del är av della skäl folkhögskolan - i likhet med t. ex. Finska folkhögskolan i Haparanda och Samernas folkhögskola - behöver bidrag utöver schablonbidraget

Utskoltels skrivning atl en skolas huvudman skall lämna bidrag till verksamheten saknar alltså relevans- sädana bidrag utgår ju, som framgår av vad jag nyss sagl, med alla de medel stiftelsen kan ställa lill förfogande.

Som situationen är nu måste antingen folkhögskolans eller stiftelsens egenlliga verksamhel bli lidande. Eftersom del är folkhögskolan som är den tärande har jag motionerat om ett statsbidrag utöver schablonbidraget till folkhögskolan.

Herr talman! Jag avser inle alt yrka bifall lill min motion. Jag vill bara klarlägga hur del faktiskt ligger till.

Del är min varma förhoppning all utbildningsministern skall noga granska del här ärendel och om möjligt på andra vägar skaffa fram medel lill stöd för den ytterligt viktiga verksamhet som bedrivs såväl av stiftelsen som av folkhögskolan Biskops-Arnö.

Den 15 december förra året inlämnades en skrivelse till departementet med hemställan om ett utökat statsbidrag. Denna ansökan har fått starkt stöd i statens kulturråd. Det är som sagt min förhoppning alt utbildningsministern kommer alt göra vad han kan för all finna en lösning.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Folkhögskolan

Hen utbildningsministern WIKSTRÖM:

Herr talman! Det är riktigt att det finns en sådan skrivelse på ui-bildningsdepariemeniet, och vi har ännu inle lagil ställning till den. Jag kan försäkra herr Sundman alt ärendet ligger i goda händer.

Hen ALEMYR (s):

Herr talman! Del finns en väg till all gä. Den värderade ledamoten av riksdagens kulturutskott herr Sundman kan ju den vägen - den rätta kanalen - medverka till atl denna nordiska verksamhel får ökade anslag i riksdagen.

Hen SUNDMAN (c):

Herr talman! Till min glädje kan jag notera atl ärendet synes ha fallit något framåt.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 143 Hjelmslröm begärl votering uppläsles och godkändes följande voterings-

Tisdagen den proposition:

_____________ Den som vill all kammaren bifaller utbildningsutskoltels hemställan i

Folkhögskolan betänkandet nr 30 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil molionen nr 1442 i molsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då fröken Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 297 Nej - 14

Mom. 2

Ulskottels hemställan bifölls.

Mom. 3

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels molionen nr 990 av herr Werner m. fl. i molsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Hjelmslröm begärl volering uppläsles och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller ulbildningsulskolieis hemsiällan i

betänkandet nr 30 mom. 3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil molionen nr 990 i molsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Hjelmslröm begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparat Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 297 Nej - 14

Mom. 4

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels molionen nr 1442 av herr Werner m. fl. i molsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Hjelmslröm begärl volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i
betänkandet nr 30 mom. 4 röslar ja.
den del ej vill röslar nej.
32 Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 1442 i molsvarande del.

Mom. 5

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 6

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 1442 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Hjelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill atl kammaren bifaller utbildningsutskottels hemställan i

betänkandet nr 30 mom. 6 röstar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil utskotlets hemställan med den ändring

däri som föranleds av bifall till motionen nr 1442 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Hjelmström begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparat Denna omröstning gav följande resultat

Ja - 298 Nej - 14

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels molionen nr 988 av herr Werner m. fl. i molsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Hjelmslröm begärt volering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill atl kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

belänkandet nr 30 mom. 7 röslar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 988 i molsvarande del.

3 Riksdagens protokoll 1976/77:143-144

Nr 143 Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

Tisdaeen den ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Hjelmslröm begärde

11 mai 1977 rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparat Denna om-

_____________ röstning gav följande resultat:

Folkhögskolan Ja - 297

Nej - 14

Mom. 8-11

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt

Mom. 12

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1442 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Hjelmslröm begärt volering uppläsles och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 30 mom. 12 röslar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1442 i motsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Då fröken Hjelmslröm begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparat Denna omröstning gav följande resultat

Ja - 298 Nej - 14

Mom. 13

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till molionerna nr 1425 av herr Johansson i Jönköping m. fl. och nr 1442 av herr Werner m. fl. i molsvarande delar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Hjelmslröm begärt votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i betänkandet nr 30 mom. 13 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil utskottets hemställan med den ändring
däri som föranleds av bifall till motionerna nr 1425 och 1442 i mot-
.34 svarande delar.

Mom. 14

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1425 av herr Johansson i Jönköping m. fl. i molsvarande del, molionen nr 1432 av herrar Johansson i Skärstad och Korpås samt motionen nr 1442 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Hjelmslröm begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller ulbildningsulskolieis hemställan i

betänkandet nr 30 mom. 14, röslar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil molionen nr 1425 i molsvarande del,

molionen nr 1432 och molionen nr 1442 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Då fröken Hjelmslröm begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparat Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 291

Nej - 15

Avstår - 6

Mom. 15-22

Kammaren biföll vad utskottet i desssa momeni hemställt

§ 3 Ändring i medbestämmandelagen

Föredrogs arbetsmarknadsutskottets betänkande 1976/77:32 med anledning av proposilionen 1976/77:137 om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet jämte molioner.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändiing i medbestämmandelagen

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen föreslås tillägg till 32 och 57 SS och en ändring i 33 S lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL). Tillägget lill 32 S har lill syfte att markera, all medbestämmandeavtal kan träffas om överlämnande av beslutanderätt lill arbetsgarförelrädare eller särskill inrättade partssammansatla organ i den utsträckning och med de verkningar som utvecklas närmare i proposilionen. Bakgrunden lill förslaget är den diskussion som har förekommit rörande förhållandet mellan MBL och viss annan lagstiftning, främsl den associalionsrällsliga. Tillägget lill 57 S är avsett att ge en lösning på vissa av de ansvarsfrågor som uppkommer vid utövande av beslutanderätt i partssammansatla organ eller i övrigl av företrädare för arbetstagarna med stöd av medbestämmandeavtal. Ändringen i 33 S är en följdändring med anledning av tillägget lill 32 S."

I delta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta motionerna

1976/77:223 av fröken Engman (s),

1976/77:335 av hen Wästberg i Siockholm m. fl. (fp),

1976/77:540 av herr Lidbom (s), vari yrkats alt riksdagen skulle anla av motionären framlagt förslag till lydelse av nytt, andra stycke i 3 S lagen om medbestämmande i arbetslivet av innebörd alt genom avtal enligt 32 >; kunde bestämmas alt beslul i viss fråga eller i viss grupp av frågor i styrelsens eller verkställande direktörens ställe skulle - utan hinder av vad som föreskrivits i aktiebolagslagen, lagen om ekonomiska föreningar eller annan associalionsrällslig lagstiftning - fattas av företrädare för arbetstagarna eller av särskilt inom företaget upprättat parts-sammansatt organ.

1976/77:544 av herr Palme m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga yrkats atl riksdagen skulle

1. hos regeringen begära att arbelsrällskommiltén befriades från uppdraget att utreda frågor om den negativa föreningsrätten och föreningsrättsskydd för arbetssökande,

2. med anledning av vad som anförts i motionen i fråga om tolkning av begreppen synnerliga och särskilda skäl i samband med central förhandling, rätten till informalion, tystnadsplikten och tillämpningen av skadeståndsreglerna hos regeringen hemställa om förslag lill sådana lagstiftningsåtgärder alt innebörden av berörda bestämmelser i medbestämmandelagen blev den som avsågs med proposilionen i dessa delar,

3. anla av motionärerna framlagt förslag till ändrad lydelse av 58 S medbestämmandelagen, innebärande all arbetsgivare som utkrävt arbete enligt 34 ij andra stycket - dvs. omtvistat arbete - utan att sådana syn-

nerliga skäl som där avsågs hade förelegal, skulle ersätta uppkommen skada,

4. anla av motionärerna framlagt förslag lill ändrad lydelse av 60 S medbestämmandelagen, innebärande alt enskild arbetstagare ej i något fall kunde ådömas skadestånd med högre belopp än tvåhundra kronor,

8. hos regeringen begära att förslag skyndsamt lades fram om lagstiftning om förhandling vid förvärv av aktier i aktiebolag eller andelar i handelsbolag.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

1976/77:562 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen hos regeringen hemställde om ändringar i arbetarskyddslagen i syfte att minska arbelshets och utslagning genom

a. dels införandet av pauser på betald arbelslid, avbylare, bemanning
och reservstyrkor vid löpandebandsarbelen och liknande arbetsprocesser
enligt vad i motionen anförts,

b. dels all lokal facklig organisation hade rätt att förbjuda ackord och
andra prestationslöner, vilka utgjorde en fara för arbetsmiljön,

c. dels beträffande personalsiyrkornas storlek att den lokala fackför
eningen tillerkändes vetorätt i de fall förhandlingar inte gav tillfreds
ställande resultat,

d. dels alt lokal facklig organisation skulle äga rätt atl sioppa pres-
lalionsuppdrivande lidmätning eller motsvarande ralionaliseringsmelo-
der enligl vad i motionen anförts.

1976/77:907 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen beslutade

1. alt följande sociala målsättning fördes in i lagen om medbestämmande i arbetslivet: "Överordnade målsättningar vid reformering av arbetsrätten och arbetslivets villkor skall vara trygghet i anställningen, arbetstillfredsställelse med meningsfulll arbete och riskfri arbetsmiljö utan arbelshets och utslagning. Frågan om ökad effektivitet och produktivitet skall underordnas dessa överordnade målsättningar.",

2. atl vidla följande förändringar i lagen om medbestämmande i arbetslivet:

a) atl fackförening skulle ha obegränsad förhandlingsrätt i alla frågor och atl arbetsköparen hade primär förhandlingsskyldighet i alla frågor innan ändring fick vidtas samt all 10-12 SS skulle ändras enligt föreslagen lagtext,

b) atl den lokala och centrala fackföreningen skulle ha obegränsad strejkrätt genom att fredsplikten skulle utgå ur lagen samt atl 41 S skulle ändras enligt föreslagen lagtext och au 42-45 SS skulle utgå,

c) atl facklig organisation skulle ha vetorätt mot arbetsköparens beslul i följande frågor:

- vid köp och försäljning samt vid förflyttning och nedläggning av företag och produktionsenheter,

- vid anlitande av entreprenörer.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

samt att 38 S skulle ändras enligt framlagt lagförslag och 39 och 40 SS skulle utgå,

d) all fackföreningen skulle ha rätt till insyn och kontroll utan all
hindras av sekretess samt atl 21 och 22 SS skulle ulgå,

e) atl avtal kunde träffas om anställning, ledning och fördelning samt
förelagets verksamhet i övrigl på grundval av demokratiska rättigheter
på arbetsplatsen samt alt 32 S skulle ändras enligt föreslagen lagtext,

O att endast arbetsköpare kunde ådömas skadestånd samt att 54 S skulle ändras enligt föreslagen lagtext och all 55-70 SS skulle utgå,

g) att deltagande i strejk aldrig fick utgöra grund för uppsägning eller avskedande,

3. att kap. 3 skulle ulgå ur lag om offentlig anställning,

4. all lagen om medbestämmande i arbetslivet och lag om offentlig anställning tillfördes tre nya paragrafer med den lydelse motionärerna föreslagit,

5. alt riksdagen under förutsättning atl punkten 2 ovan icke skulle vinna riksdagens bifall beslutade

a) all uppsägning eller avskedande ej skulle fä vidtas mot deltagare i olovlig arbelskonflikl, sålunda ej heller om strejk störde den ordinarie fackliga verksamheten,

b) att arbetsköpare ej skulle ges möjligheter all bli befriade från freds-plikt för atl möta stridsåtgärd,

c) alt strejkande arbetare inle i något fall skulle kunna dömas till skadestånd för deltagande i strejk och ej heller deras fackliga organisationer,

d) att facklig organisation aldrig kunde ådömas skadestånd vid ut
övande av tolkningsföreträde och vetorätt i entreprenadfrågor och au
57 S skulle utgå ur lagen om medbestämmande i arbetslivet,

e) au 44 S om kvardröjande siridsräti i lagen om medbestämmande
i arbetslivet skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse.

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1976/77:1609 av herr Palme m. fl. (s), vari yrkats att riksdagen i stället för motsvarande bestämmelse i den i proposilionen föreslagna lagtexten skulle anta av motionärerna framlagt förslag lill lydelse av 32 S andra stycket medbestämmandelagen, innebärande all parterna i kollektivavtal om medbestämmanderätt kunde, ulan hinder av vad som föreskrivits i aktiebolagslagen, lagen om ekonomiska föreningar eller annan associalionsrällslig lagstiftning, bestämma all beslut i viss fråga eller i visst slag av frågor, som annars skulle fattas av styrelsen eller verkställande direktören skulle fallas av företrädare för arbetslagarna eller av särskilt inrättat parlssammansall organ, och

1976/77:1610 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats alt riksdagen beslutade i anledning av proposilionen 1976/77:137

I. all avslå propositionens förslag lill förändringar i 32 och 33 SS,

2. all anla av motionärerna framlagt förslag lill ändrad lydelse av 32 S, innebärande att principen om fredsplikt under löpande avtalstid skulle upphävas, att fackföreningarnas uppfattning om innehållet i kollektivavtal obetingat skulle gälla, atl skadeståndssanktioner mol arbetstagarna och deras organisationer skulle utmönstras och all de fackliga organisationerna skulle ha vetorätt i ett flertal frågor, och

3. all avskaffa 57 S och därmed också avslå förslaget lill ändrad lydelse av denna paragraf

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Utskottet hemställde

1. beträffande principerna för arbetsrätisreformen atl riksdagen skulle avslå dels motionen 1976/77:907, utom såvitt angick 32 och 57 SS medbestämmandelagen, dels molionen 1976/77:562,

2. alt riksdagen med avslag på molionerna 1976/77:540, 1976/77:907 i fråga om 32 och 57 SS medbestämmandelagen, 1976/77:1609 samt 1976/77:1610 skulle anla det i proposilionen 1976/77:137 framlagda lagförslaget,

3. beträffande utredning om en ny aktiebolagslag att motionen 1976/77:335 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

4. beträffande utredning om vissa föreningsrättsliga frågor att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:544, yrkandet I,

5. belräffande uppskovsreglernas tillämpning vid central förhandling atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:544, yrkandet 2 i motsvarande del,

6. beträffande regler om information och tystnadsplikt atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:544, yrkandet 2 i motsvarande delar,

7. beträffande skadeståndsreglerna atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:544, yrkandet 2 i molsvarande del, samt yrkandena 3 och 4,

8. beträffande lagstiftning om förhandlingsskyldighet vid överlåtelser av aktier m. m. att riksdagen med anledning av molionen 1976/77:544, yrkandet 8, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande anpassning av lagen om allmän försäkring lill medbestämmandelagen atl motionen 1976/77:223 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

10. beträffande företagsdemokratin i statliga företag att riksdagen skul
le avslå motionen 1976/77:1263.

Följande sex reservationer hade avgivits av herrar Fagerlund och Ingemund Bengtsson i Varberg, fru Ludvigsson och fru Berglund, herr Johansson i Arvika, fru Flodsiröm samt herr Ulander (samtliga s):

1. beträffande principerna för arbetsrättsreformen, vari reservanterna anselt att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

alt riksdagen skulle

dels med avslag på motionen 1976/77:907, i fråga om 32 och 57 SS medbestämmandelagen, och molionen 1976/77:1610,

dels med anledning av motionen 1976/77:540 och proposilionen 1976/77:137 samt med bifall lill motionen 1976/77:1609 anta del i propositionen framlagda lagförslaget med den ändringen att 32 S medbestämmandelagen skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse,

3. beträffande utredning om vissa föreningsrältsliga frågor, vari re
servanterna ansett atl utskottet under 4 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1976/77:544, yrkandet 1, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

4. belräffande uppskovsreglernas tillämpning vid central förhandling,
vari reservanterna ansett att utskottet under 5 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1976/77:544, yrkandet 2 i motsvarande del, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

5. belräffande regler om information och tystnadsplikt, vari reservan
terna anselt att utskottet under 6 bort hemställa

atl riksdagen med bifall till motionen 1976/77:544, yrkandet 2 i molsvarande delar, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

6. beträffande skadeståndsreglerna, vari reservanterna ansett atl ut
skottet under 7 bort hemställa

all riksdagen skulle

A. med bifall lill motionen 1976/77:544, yrkandet 2 i motsvarande
del, begära förslag från regeringen i enlighet med vad reservanterna anfört,

B. med bifall lill motionen 1976/77:544, yrkandena 3 och 4, anta av
reservanterna framlagt förslag lill lag om ändring i lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet

Herr INGEMUND BENGTSSON i Varberg (s):

Herr talman! Det förslag lill medbestämmandelag som riksdagen förra året vid den här tiden hade alt ta ställning till var väl förankrat bland löntagarorganisationerna. Lagförslaget byggde bl. a. på elt omfattande rådslag bland LO:s medlemmar, där 125 000 hade gett lill känna sin syn pä hur reformen borde utformas. Även TCO-medlemmar hade aktivt deltagit i förberedelserna.

Vid riksdagsbehandlingen lyckades de borgerliga partierna med lottens hjälp fä majoritet för en del av sina motionsförslag. Och del förtjänar påpekas att inget av dessa borgerliga förslag ökade de anställdas rättigheter. I samtliga fall innebar de en försvagning av de fackliga organisationernas möjligheter att tillvarata sina medlemmars intressen.

Såväl TCO som Landsorganisationen har begärt alt lagen skall fä den lydelse som den hade i det socialdemokratiska regeringsförslagel förra året. Och vi kommer, herr talman, från socialdemokratiskt häll att fortsätta alt framföra dessa löntagarkrav tills de är uppfyllda.

Nu har den borgerliga majoriteten i utskottet på alla punkter avvisat vårt förslag. Man menar att det rör sig om marginella förändringar och atl det för den skull inte finns anledning atl nu ändra Oolåreis lotle-ribeslut Det är klart att om man isolerar varje förändring för sig, så kan den förändringen le sig mindre betydelsefull. Men så kan man ju inte göra, utan reformen är en helhet, och man måsle se försämringarna sammantagna. Och sammantagna utgör de en betydlig försämring av löntagarnas rättigheter och etl klart ställningstagande,/or arbetsgivarna.

Jag skall, herr lalman, ägna mitt inlägg ät förhällandet mellan medbestämmandelagen och aktiebolagslagen. Flera av de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet kommer alt behandla de övriga reservationerna och förslagen. Men innan jag gör detta vill jag ändå med etl par ord beröra vår reservation om skadeståndsregler.

Del var ju så att riksdagen på de borgerliga partiernas förslag gjorde ett uttalande som fick innebörden all arbetsdomstolen i ett inledande skede skulle se relativt milt på lag- och avtalsbrott

Den omständigheten att en lag har varit i kraft endast en kort tid, som den här lagen, kan naturligtvis vara en faktor av betydelse vid lill-lämpningen av den jämkningsregel som är införd i lagen. Men del finns ingen som helst anledning alt göra någol särskill uttalande om skadesanktionens tillämpning i lagens inledningsskede. Ell sådant uttalande kan leda till missförstånd, bl. a. med hänsyn till atl lagstiftning och avtal ju förändras undan för undan. De här materiella reglerna kan vid prövningen ofta vara nya, även om det gått myckel lång lid sedan lagen tillkom. Det kan inte vara rimligt att enbart av den anledningen jämka skadestånden. Antag, herr talman, att vi tillämpar samma princip på annan lagstiftning, på t. ex. trafikbrott eller brottsbalksbrott Då förslår ju var och en hur felaktigt del är alt ta ett sådanl uttalande om denna speciella lag.

Sedan, herr talman, lill förhållandet mellan medbestämmandelagen och aktiebolagslagen.

Jag tror atl del är synnerligen viktigt atl man håller i minnet atl de borgerliga partierna och arbetsgivarna ursprungligen hävdade alt med-inflytandei måsle begränsas till frågor som rör arbetets ledning och fördelning. Avtal enligt medbestämmandelagen skulle alltså inte få träffas när del gällde förelagets verksamhel i slorl. Företagsledningsfrågor skulle alltså vara undantagna.

Del är klart alt om reformen hade begränsats på det sättet och medbestämmandelagen enbart hade rört arbetets ledning och fördelning, hade frågan om förhållandet mellan medbestämmandelagen och aktiebolagslagen aldrig blivit aktuell. Men för oss var en sådan begränsning omöjlig av flera skäl, främst därför atl ett medinflytande begränsat till arbetets

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

ledning och fördelning men inte omfattande företagsledningsfrågor knappast förtjänar namnet medinflytande. Dessutom fanns en teknisk invändning, nämligen svårigheterna alt göra en klar gränsdragning mellan företagslednings- och andra frågor.

Vi lyckades glädjande nog slå ned praktiskt taget allt motstånd. Vi fick med oss folkpartiet och vi fick med oss centerpartiet, medan moderaterna framhärdade och reserverade sig och tog strid. Moderaterna kunde inte gä med på alt förelagsledningsfrågor skulle få bli föremål för avtal. Det var moderaternas absoluta ståndpunkt i juni när vi behandlade denna fråga, och det skall vi ha i minnet när vi nu studerar frågans senare behandling.

När vi bestämde oss för all ta med förelagsledningsfrågor pekade lagrådet på all det kunde uppslå problem mellan medbestämmandelagen och aktiebolagslagen.

Efler atl ha råd&jort med den juridiska expertisen på arbetsmarknadsdepartementet, i kanslihuset i övrigt, hos LO och TCO, kom den socialdemokratiska regeringen fram lill att frågan kunde lösas tämligen enkelt för alla praktiska behov. Vi gjorde ett uttalande som vi inbjöd riksdagen atl ställa sig bakom.

Tyvärr ställde sig inte riksdagen bakom det uttalandet och därför fick del inte den auktoritet som meningen var. Följaktligen ledde beslutet till ovisshet om möjligheterna alt teckna giltigt medbestämmandeavtal då del gällde företagsledningsfrågor.

Det regeringsförslag som vi nu har fått och som tillstyrks av den borgerliga majoriteten löser inte problemet. Löntagarorganisationerna hävdar bestämt all om riksdagenntar förslaget, undantar man i praktiken väsentliga förelagsledningsfrågor. Vi delar lönlagarnas uppfattning. Den föreslagna ändringen innebär en försämring i förhållande till det oklara läge som rådde tidigare.

Nu skall ju arbetsmarknadens parter förhandla för att åstadkomma avtal -även avtal i företagsledningsfrågor-och då måsle man naturligtvis ha klarhet i om de eventuella avtalen kan bli giltiga. Som jag sade uppfyller det lagförslag vi nu har fåll inte löntagarnas krav, utan väsentliga förelagsledningsfrågor kan i praktiken komma att undantas frän medbestämmandet, om kammaren antar del lagförslag som regeringen har föreslagit.

Utformningen av del föreslagna tillägget i 32 S medbestämmandelagen skärper betydelsen av bestämmelsen i 3 S medbestämmandelagen, som i praktiken innebär atl medbestämmandelagen får vika vid en konflikt med aktiebolagslagen - en sak som Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation också starkt har understrukit i sin remisskrivelse och även vid uppvaktningen hos arbetsmarknadsministern. De hade ell förslag lill lösning, och del är den lösningen som vi med vissa modiflkationer förordar. Hade kammaren förra året ställt sig bakom del uttalande som gjordes i den ursprungliga medbeslämmandepropo-silionen hade arbetsmarknadens parter, framför allt löntagarna, haft -

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

som jag nyss nämnde - etl auktoritativt uttalande atl stödja sig på vid Nr 143 sina bedömningar.

Man försvarar sig med alt de fackliga kraven hitintills inte har riktat sig emol de övergripande större förelagsledningsfrågorna. Det är ju helt naturligt att löntagarna i första omgången begränsar sina krav till mera näraliggande frågor, som i många fall aktualiserats redan lidigare, men det berättigar inle till några som helst slutsatser om de fackliga organisationernas ambitioner på längre sikt. Avsikten med medbestämmandelagen var ju att medbestämmandet skulle uppfyllas steg för steg genom avtal.

Del skäl som man åberopar är alltså inget argument för att vid utformningen av lagstiftningen ställa upp hinder för en sådan utveckling - och del är detta som man har gjort - utan jag menar alt det måsle uppfattas som ett slag i ansiktet på löntagarorganisationerna alt de som svar på sitt krav att medbestämmandeavtalet skall ges den avsedda giltigheten får beskedet att de bör välja lösningar som inte innebär att arbetstagarna ger sig in pä företagsledningens område. Delta kan inte uppfattas på annat sätt än alt regeringen inte är beredd alt fullt ut överlämna lill parterna alt själva komma överens om inflytandet i sådana frågor som t. ex. flyttning eller nedläggning av produktionen.

De fackliga organisationerna har, som jag sade nyss, presenterat ett lagförslag som säkerställer syftet och intentionerna i det förslag lill medbestämmandelag som vi förra året hade alt ta ställning till. Vi har på socialdemokratisk sida med vissa smärre förändringar lagt fram det förslaget i en motion. Den borgerliga majoriteten i utskottet har haft vissa formella invändningar mol den lagtext som vi förordar, men de invändningarna har vi bemött redan i vår motion och angett att de saknar bärkraft samt att vi inle ser dem som någonting annat än som den obot-färdiges förhinder. Den verkliga orsaken lill motståndet är uppenbarligen all den borgerliga majoriteten i utskollel vill hålla lönlagarna borta från inflytande på företagsledningsområdet. De litar tydligen inte ens på Arbetsgivareföreningen - annars kunde man tycka all det vore en rimlig ulgångspunkl att låta parterna på arbeismarknaden få möjlighel atl diskutera och utforma inflytandet även på företagsledningsområdet.

Det är, herr talman, förvånande atl man inte velat lyssna lill LO och TCO pä denna viktiga punkt. Förra året vid denna tidpunkt steg folk-pariiialare och centerpartitalare upp som en man och sade sig vara beredda all stärka de anställdas inflytande på alla nivåer på arbetsmarknaden. Man krävde klarhet i förhållandet mellan medbestämmandelagen och aktiebolagslagen så atl inle förelagsledningsfrågor skulle kunna undantas. Men alla moderater med herr Bohman i spetsen menade att ett införande av medinflytande gällande arbetets ledning och fördelning redan del skulle utgöra ell siori steg, men man kunde absolut inte länka sig med-inflylande när det gäller företagsledningsfrågor. Jag iror inte alt jag begår en orällfärdig handling om jag påslår au man i proposilionen ser en kompromiss där nian tillmöiesgår moderaternas motvilja au låia lön-lagarorganisalionerna få medinflytande på förelagsledningsfrågor. Man

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

tar alltså helt enkelt elt steg tillbaka. Vi har, herr lalman, menat allvar med vårt tal om all lönlagarna skulle ha medinflytande på alla nivåer. Vårt förslag lill lagändring ger en sådan räll.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till samtliga socialdemokratiska reservationer.

I detta anförande instämde herrar Henrikson och Karlsson i Motala, fru Leijon, herrar Klöver, Johansson i Simrishamn, Jönsson i Arlöv och Nilsson i Uddevalla, fru Flodsiröm, herrar Green, Westberg i Hofors, Östrand, Giilström och Alftin, fru Mårtensson och fru Hansson samt herr Johansson i Åmål (samtliga s).

Hen HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr talman! Om riksdagen våren 1976 hade följt vänsterpartiet kommunisternas förslag om demokratiska rättigheter på arbetsplatserna vid omröstning om lagen om medbestämmande i arbetslivet hade den svenska arbetarklassen kunnat notera en seger. Man hade kunnal se fram mol en tid av stora förändringar på arbetsplatserna, en tid då de anslällda med lagens stöd kunde minska arbetsköparnas makt och mera framgångsrikt kämpa för sina intressen, ökad irygghet i anställningen, en rimlig del av produktionsresultatet, tillfredsställande och meningsfyllda arbeten samt en riskfri arbetsmiljö utan arbelshets och utslagning.

Men riksdagsbeslutet föregående år innebar inget av delta. Den s. k. medbestämmandelagen, MBL, innebär visserligen vissa framsteg, men i fråga om det avgörande, all i lag ge arbetarklassen stöd i kampen mot arbetsköparna, innebar lagen endast en ulvidgning av klassamarbetet. Antagandet frän 1971 besannades. Arne Geijer flck rätt - MBL blev 1970-talels Saltsjöbadsavtal, som han siade om när riksdagen beslutade om arbelsrälisulredningen. Del är därför vi i dag behandlar en proposition om hur medbestämmandet skall sys ihop med ägandet, dvs. kapitalets lag - aktiebolagslagen. Frågan som diskuteras är inte hur arbetarklassen skall beröva kapitalherrarna maklen. Nej, i stället diskuteras hur myckel arbetarnas fackföreningar skall förvalta det kapitalistiska samhället och vilka fackliga företrädare som skall få besluta inom denna ram och hur.

Det gick inte ens etl år efler beslutet om MBL innan hela medbestämmandelagen rasade ihop som ell korthus. "Arbetslivets förnyelse", den mesl långtgående reformen på årtionden m. fl. hurtfriska uttalanden om lagen när den antogs, visade sig vara innehållslösa när kapitalels makt utövades. Inskränkningar, permitteringar, nedläggning av förelag, fusioner mellan storföretag - i inget fall kunde arbetarklassen ta hjälp av MBL för alt förhindra kapitalets härjningar.

Medbestämmandelagen sätter inle upp några sociala mål, som skall förverkligas. Den anvisar i stället samarbete mellan kapital och arbete och säger - vilket riksdagen antog på utskottets förslag - alt lagen bör fyllas med avial som har "elt innehåll, som är förenligt med effektivitet och smidighet i beslutsfallandet hos företag och myndigheter".

Lagen ansluter sig därmed till den omfattande försöksverksamheten med nya samarbeisformer i förelag och myndigheter. Förelagsledningarna och myndigheterna faltar de avgörande besluten och leder pä ell nytt säll, genom delegering av beslutsfattandet inom givna produktions-, personal- och ekonomiska ramar, för att rationalisera och effektivisera verksamheten.

Varken lagen eller s. k. medbestämmandeavtal, som lagen öppnar väg för, avskaffar SAF:s S 32. I kraft av ägandet har kapitalisterna den avgörande makten i företagen och samhället De fattar de avgörande besluten och leder verksamheten på ett nytt sätt.

Alla förslag lill rättigheter, som genomförda kunde ge fackföreningarna någon makt, har antingen avslagits av riksdagen förra året eller hänvisats lill utredningar. Ulan maktbefogenheter för facket och med skärpt fredsplikt söker medbestämmandelagen binda upp fackföreningarna att la ett huvudansvar för att rationalisera och effektivisera det kapitalistiska näringslivet, förelag och myndigheter.

Kapitalisterna och myndigheterna skall inte bestämma ensamma. Även de anställda måste vara med och bestämma. Så tycker nog de flesta. Men var är då medbestämmandets målsättning?

LO:s målsättning är enligt LO-kongressen 1976 solidariskt medbestämmande: "Arbetsgivare och arbetslagare skola gemensamt bestämma över arbetsvillkoren i ordets vidaste mening." Klasser och klasskamp existerar inle i rapporten, där den kapitalistiska staten förvandlats till "etl instrument för fredlig samhällsomdaning i folkmajoritetens intresse".

Ser vi på TCO:s program, finner vi alt målsättningen har definierats så, alt man eftersträvar elt medbestämmande pä alla nivåer i företagens arbels- eller linjeorganisation. På samma sätt uttalar SAF sin målsättning. I sitt avialsförslag till LO och PTK säger SAF: "Medbestämmandet skall så långt som möjligt knyta an lill företagets ordinarie beslutsprocess ulan all några särskilda organ inrättas och alla tendenser lill byråkrati skall bekämpas."

SAF säger vidare i sitt avialsförslag att "medbestämmandet förutsätter dessutom decentralisering och delegering och atl de som fattar besluten har ansvar inte bara gentemot de egna huvudmännen utan också gentemot förelaget".

Bygg in fackföreningarna i företagel - del är slutsatsen. Facket måste ha ansvar inför företagsledningen, som fattar de avgörande besluten åt kapitalisterna. Sä lyder SAF:s krav pä ett centralt medbestämmandeavtal med LO och PTK. SAF kräver också att LO och PTK skall verka för lokala avtal med "förelagsanpassad ordning för medbestämmandet i företagel".

De målsättningar som ligger till grund för dessa teorier om medbestämmande är ju hell orimliga. Kapitalister och lönarbetare haroförenliga klassintressen. Gemensamt "bestämmande" blir bara ett utvidgat samarbete på kapitalets villkor i både företag och myndigheter.

Ulan grundläggande förändringar av ägandeförhållandena kan fack-

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

föreningarna inle la huvudansvar för rationaliseringar och personalpolitik i företag och myndigheter. Men del utesluter ju inte konkreta krav och rättigheter för att påverka dessa frågor.

Del är inte bara de som inser atl samhället är uppdelat i klasser och alt kapitalister och lönearbetare har oförenliga intressen, som vänder sig mot samarbetsorgan. Även aktiva fackföreningsmedlemmar, som i vanliga fall förnekar klasser och klassmotsättningar och som t o. m. försvarar det kapitalistiska produktionssättet, utgår från alt det ändå finns tvä parter på arbetsmarknaden och från alt fackföreningarnas primära uppgift är alt la lill vara medlemmarnas intressen, vilket förutsätler atl parterna hälls isär så myckel som möjligt i slällei för alt blandas ihop, med följd all facket blir uppknutet till arbetsköparen.

Allt fler fackliga förtroendemän ställer frågan: Blir vi inte uppbundna i dubbla lojaliteter? Samråd och sam arbetsorgan på olika nivåer måste ersättas med förhandlingar på alla nivåer där fackföreningsrörelsen formulerar sina egna målsättningar och krav som underlag för förhandlingarna. En sådan kamplinje med tillvaratagande av utvidgade rättigheter i MBL, förhandlings- och informaiionsräiien, måste kompletteras med krav på strejkrätt och andra demokratiska rättigheter, vilka underlättar kampen på arbetsplatserna. Del har vänslerpartiel kommunislerna föreslagit i motionen 907 till årets riksdag. Ulskollei har för sin del gjort del väldigl lätt för sig i år. Man har tagit ett citat från inrikesulskottets belänkande föregående är och förkastat hela vpk-molionens inriklning. Den sats som man tagit från inrikesutskotiels belänkande, "atl del inle var möjligt all förena vpk:s förslag med del demokratiska och ekonomiska syslem som vi har här i landet och all del föll utanför utskottets uppgifi alt diskutera den omläggning av samhällssystemet som motionärernas förslag förutsatte", visar verkligen utskottets inkrökta debatt i den här frågan.

Fördel första: Strejkrätt för fackföreningarna lokalt, vetorätt mot bolag när deras beslul riktar sig mot arbetarna, förhandlingsrätl i alla frågor m. m. skall enligl ulskollei inte vara demokratiskt Vad menar utskottet med demokrati? Att kapitalägare och finansgrupper får laborera hur mycket de vill med fusioner, sammanslagningar, permitteringar, nedläggningar - är det detta som utskottet menar med demokrati?

För det andra: Vpk:s krav på det arbetsrätlsliga området är inget förslag lill elt nytt samhällssystem. Det är förslag lill en lag som ger rättigheter för fackföreningarna som kämpar mol kapitalisterna i det nuvarande samhällssystemet Försök inom utskollel alt för er själva reda ut begreppen litet grand i varje fall! Vpk:s förslag innebär makt till arbetarna under kapitalism.

Utskottet har inte gjort sig möda att sakbehandla vpk-motionerna. Del må vara utskottets sak att nonchalera förslag och motioner i riksdagen, men nog borde politiskt erfarna personer sälta in frågorna i deras rätta sammanhang och inle påslå att vpk-förslagen ligger utanför utskoltels ram att behandla.

Proposilionen 137 om en tolkning av hur mycket arbetarnas fackföreningar skall få besluta pä kapitalisternas vägnar ingår i skendebatten om makten i förelagen.

Vi måsle göra klart: Det inflytande och den makt som borgare och socialdemokrater här talar om ligger inom den kapitalistiska ramen. Om det är fråga om beslut som bryler denna ram, då gäller inle medbestämmande. På annat sätt kan inte hela lagen, propositionen och ulskotisskrivningen tolkas. Utskoltels skrivning om aktiebolagens slarka roll och bestämmelserna för att skydda bolagels kapital bevisar detta. I gränsdragningsfrågorna talas om skador för bolaget Skada för bolaget och dess ägare innebär mindre vinst Det skall vara lönsamt ur kapitalistisk synpunkt, effektiviteten måste hållas uppe, produktiviteten likaså - ramen för arbetarnas bestämmande omgärdas av kapitalismens hela väsen. Det gäller atl producera och bedriva verksamhet för profitens skull. Rubbas den, skadas bolaget. Om beslut fattas av arbelare i strid med detta blir man skadeståndspliktig, eller också kan besluten stoppas av arbetsköparna enligl proposilionen.

En fråga till utskotlets borgerliga majoritet: Varför talar man hela liden om möjligheter för arbelare lill inflytande och beslutanderätt i, som man vill ge sken av, betydelsefulla frågor, när inflytandet och beslutanderätten begränsas av kapitalets makt? Kan ni inte nämna det vid dess rätta namn och säga att det är samarbete och ingenting annat?

Den andra frågan måste ställas till socialdemokraterna i utskottet, som vill ha litet starkare skrivningar men tycks acceptera att ramen för inflytandet och beslutanderätten gäller detta samhälles ram. Ger inle de redan vunna erfarenheterna av MBL:s ringa slagkraft, när kapitalet verkligen utnyttjar sin makt, och avtalsrörelsens resultat skäl atl överge tron att man kan samarbeta med arbetsköparna? Varför accepterar socialdemokratin skadeståndskrav, som arbetsmarknadsministern Ahlmark föreslår i 57 §? Det innebär ju en klar begränsning i en aktiv fackförenings beslul i fråga om medbestämmande, om man har sådan press på sig.

I stället för den virriga debatt 50m förts mellan socialdemokrater och borgare om rätten att fatta beslut ål kapitalisterna borde socialdemokratin och den fackliga ledningen ägna sig ål att diskulera vad som ger makt Den frågan måste ställas på ett sådant sätt alt man avmystifierar hela debatten om makt äl lönarbetarna under kapitalismen. Vad är del som kan ge någon form av makt åt lönarbetarna och fackföreningarna så länge kapitalisterna äger produktionsmedlen? Det är inte atl facket sys in i företagen. Är del medbestämmanderätt, byggd på klasslagar, samarbetsavtal och kapitalistisk äganderätt lill produktionsmedlen? Nej, avgörande är den fackliga kampen, fackföreningar som står fria gentemot företagsledningar och myndigheter, demokratiska rättigheter, som un-deriättar lönarbetarnas kamp mot den allt hänsynslösare ulslagningen av arbelare.

Därför föreslär vpk i molionen 1610 att i stället för atl ge 32 S det innehåll som arbetsmarknadsminister Ahlmark gör, som innebär att man

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Hen WIRTÉN (fp):

Herr talman! Del är nu nästan exakt etl år sedan riksdagen beslöt om de myckel vikliga arbeisrältsreformer som samlats i lagen om medbestämmande i arbetslivet, vanligen förkortad till MBL. För de offent-liganslälldas del gavs kompletterande regler i lagen om offentlig anställning, förkortad LOA. Lagarna trädde i kraft den 1 januari i är. Informalionen om lagarna har varit och är alltjämt intensiv. Viktiga förberedelser har vidtagits av arbetsmarknadens parter, men själva förhandlingsarbetet har ännu inte kommit i gång.

Del förtjänar att påminnas om att bakom huvuddragen i reformen stod en betydande riksdagsmajorilel. Egentligen var det bara vpk som skilde sig från de övriga. I inrikesulskottets betänkande frän förra året finns en bra sammanfattning av reformförslagets grundvalar, och jag lycker atl den förtjänar alt cileras än en gång i den här debalien också. Den lyder så här:

"Reformen ger nya utgångspunkter för ett samarbete på arbetsplatserna som bör vara lill gagn för såväl arbetstagarna som näringslivet och samhället Genom alt vidga de anställdas inflytande kan arbetet tillföras nya sociala dimensioner. En ökad arbetstillfredsställelse, som är elt mål i sig, kan beräknas frigöra nya krafter och få positiva effekter inte minst från effektivitetssynpunkt. Del är betydelsefullt atl vår produktionsapparat kan bibehålla sin internationella slagkraft som är en avgörande grundval för vårt välstånd. Det är sålunda viktigt att parterna pä arbetsmarknaden fyller de ramar för inflytande som nu dras upp med elt innehåll som är förenligt med effektivitet och smidighet i beslutsfattandet hos företag och myndigheter."

Del är vikliga synpunkter för det reformarbete som nu har startat. Jag tror alt alla sluter upp bakom dem i dag. Arbetsmarknadens parter har sedan mänga år tillbaka haft en stark ställning i del svenska samhällslivet Genom de här lagarna öppnas nya möjligheter. Praktiskt tagel allt blir förhandlingsbart. Med de ökade befogenheterna följer självfallet också ökat ansvar. Jag är övertygad om alt parterna nu som tidigare skall visa sig vara mogna alt rätt spela sina roller, så alt reformen blir vad vi alla hoppas. Men riksdag och regering får dä inte heller bara placera sig på bekväm åskådarplats och överiämna allt till parterna. Av oss som lagstiftare krävs lyhördhet för exempelvis de lagändringar som behövs för atl systemet skall fungera smidigt och enligt de intentioner som riksdagen avsåg i juni förra året.

Anledningen till att frågan kommer upp på nytt redan efler etl år är egentligen trefaldig. För del första har del varit en diskussion om medbestämmandelagens förhållande lill aktiebolagslagen och annan associalionsrällslig lagsliftning. För del andra har via partimolioner och andra molioner de motsättningar .som förelåg vid reformbeslutet tagits fram på nytt. För del tredje har förhandlingsmöjligheterna vid överlåtelse av aktier tagits upp till diskussion. Jag skulle först något vilja kommentera den första punkten.

Inrikesutskoltel kon.stalerade redan i sitt fjolårsbelänkande att rättsläget var oklart vad gäller förhållandet mellan medbestämmandelagen och aktiebolagslagen och betonade vikten av alt den osäkra situationen snarast klarades ut. Sedan dess har arbetsmarknadsdepartementet utrett frågan och låtit materialet gå ut på en ny remissomgång. Delta har resulterat i den proposition som arbetsmarknadsminister Ahlmark häröver-lämnat lill riksdagen för prövning och som nu diskuteras i kammaren.

Mol bakgrund av den ibland litet hetsiga debatt som har förts i den här frågan är det angeläget att ge frågan de proportioner som den förtjänar. Problemet begränsas lill elt enda område av de mänga som kommer upp till förhandlingar enligt medbestämmandelagen. Och det gäller dä enbart företagsledningsomrädet, som herr Ingemund Bengtsson i Varberg helt rikligt påpekade i sill inlägg. Personalpolitik, arbetsorganisation, arbetsledning m. m. berörs således inle alls. Vidare är företagslednings-området inte heller något generellt problem. Så länge man rör sig med andra former av inflytande än direkta beslulsfunklioner är del inga svårigheler. Det kan gälla avtal om förhandlingar, informalion eller rätt att della i utredningsarbete av central betydelse inom förelaget.

Nej, problem kan uppstå därför att aktiebolagslagen - och för den delen också annan lagsliftning - i vissa avseenden innehåller tvingande bestämmelser och att dessa kan komma i konflikt med avtal som sluts mellan arbetstagare och företagsledning. Men det finns inle anledning alt överbelona detta problem heller. Sädana konflikter synes uppkomma endast i rena undantagsfall. Ett förhandlingsresultat mellan parterna har naturiiglvis inle syftet alt drabba tredje man, som skyddas av bestämmelserna i exempelvis aktiebolagslagen.

För att undanröja dessa oklarheter föreslår arbetsmarknadsministern några lagändringar. Då är det naturligtvis, som har sagts tidigare i debatten, av störst intresse alt se på 32 S- I den sägs alt arbelarpartens företrädare eller ett partssammansatt organ kan, sedan kollektivavtal därom har slutits, fatta beslut som annars skulle fattas av arbetsgivaren. Men för denna paragraf liksom för lagen i dess helhet, gäller vad som sägs i 3 S om att speciallag går före medbestämmandelagen. Det föreliggande lagförslagel har granskats och godkänts av lagrådet, och jag ber, herr talman, all fä yrka bifall lill utskottels hemställan i den delen.

Socialdemokralerna har en alternativ formulering av 32 S som ger ett intryck av atl avtal kan träffas i strid med uttryckligt ivingande bestämmelser i aktiebolagslagen och annan associationsrättslig lagsliftning.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Detta flnner utskottsmajoriteten vara en klart sämre formulering, och jag yrkar därför avslag på det förslaget.

Den andra anledningen lill atl medbestämmandelagen kommer upp till riksdagsprövning på nytt bara etl är efter det den logs är, som jag sade lidigare, atl den nuvarande oppositionen i motioner har återkommit med sina yrkanden från i fjol. Det gäller frågor om utredning av den s. k. negativa föreningsrätten, uppskovsreglernas tillämpning vid central förhandling, regler om information och tystnadsplikt samt skadeståndsreglerna, som herr Ingemund Benglsson i Varberg något var inne på. Inget nytt har tillkommit sedan de här frågorna diskuterades i fjol. Samma argumenl gäller för båda sidor. Jag finner ingen anledning, herr talman, alt la upp liden med att upprepa majoritetssidans synpunkter ulan yrkar kort och gott bifall till utskottets hemställan. Två kommentarer vill jag dock göra. För del första måste alla bedömare, trots vad herr Ingemund Benglsson tidigare sade, vara eniga om all delta är marginella skillnader. Och för del andra borde vi rimligen följa den praxis vi i allmänhet brukar tillämpa i riksdagen när majoritet vunnits för etl förslag, nämligen all man från förlustsidan noterar nederlaget och avvaktar utvecklingen. Finner man senare all utvecklingen kräver atl frågan las upp på nytt, så gör man det då. I del här fallel har lagen, som jag inledningsvis sade, varit i kraft i fem månader, och förhandlingsarbetet har inte startat på allvar ännu. I del skedet finns det ingen anledning atl ompröva besluten från juni 1976.

Del tredje momeni i belänkandet som jag nämnde om i min sammanfattning gäller förhandling vid överlåtelse av aktier. Som alla känner lill har del förekommit en omfattande verksamhet med uppköp av företag. Om del gäller ell aktiebolag som skall säljas hell eller delvis kan aktieförsäljningen ske ulan någon möjlighel för de anställda atl komma i förhandlingsposilion. Affären sköts så alt säga vid sidan om. Del här problemet las nu upp i den socialdemokraliska parlimotionen. På liberalt häll har vi länge känt oro för den pågående koncentrationen av näringslivet Vi har varit med om atl initiera utredningsarbete om koncen-iralionslendenserna - konkurrensulredningen är kanske den man i första hand bör nämna. Denna kommer dock inte att beröra de arbetsrätlsliga frågorna, och dessa är naturligtvis viktiga att beakta. Utskottet har därför förutsatt all regeringen noga följer de här frågorna och vidtar de åtgärder som befinnes vara lämpliga. Lönlagarna bör inte ställas vid sidan av när sä vikliga frågor som ägarskifte - helt eller lill betydande del - sker i del företag där de arbetar.

Herr lalman! Med delta ber jag att få yrka bifall till arbetsmarknadsutskottets belänkande nr 32.

positionsförslaget var marginella och obetydliga. Då uppställer sig genast frågan: Varför skulle ni då till varje pris driva frågorna till voteringar förra året? Det hade ju då varit rimligt alt man låtil lagen få den föreslagna ulformningen.

Del andra motivet var atl man brukar ligga still då riksdagen fattat ell beslut och inte föreslå några förändringar utan finna sig i det beslut som riksdagen fattat Det beror alldeles på det, herr Wirtén! Om man anser atl de förändringar som gjorts är sådana all de försämrat de förutsättningar som man ansåg skulle finnas, är motiven för att komma tillbaka slarka. Vi anser alltså till skillnad från herr Wirtén atl de förändringar som gjordes tillsammans innebär försämringar, och dessa bör rimligtvis undanröjas. Därför kommer vi tillbaka om vi skulle förlora i dag.

När det gäller den fråga som upptog största delen av herr Wirténs anförande, nämligen frågan om förhällandet mellan medbestämmandelagen och aktiebolagslagen, är det en felaktig beskrivning att säga alt rättsläget var oklart. Rättsläget blev oklart genom det beslut som riksdagen fattade på inrådan av de borgerliga, något som har bekräftats av den expertutredning som ligger till grund för regeringsförslagel.

Den formulering som regeringen har föreslagil och som herr Wirtén slår bakom skärper ju betydelsen av det som slår i 3 S. Medbestämmandelagen får enligl regeringsförslagel ge vika i alla frågor - "med beaktande av vad som föreskrives i 3 S" - medan del förslag som vi har lagt fram ger klart besked.

Nu säger herr Wirtén atl ett motiv för atl bifalla regeringens förslag är all det är tillstyrkt av lagrådet. Jag är alldeles övertygad om att lagrådet, om del hade fått se vår formulering, med glädje hade tillstyrkt del. Lagrådets tillstyrkan är alltså ingen motivering för att bifalla regeringsförslagel.

Herr talman! Jag vidhåller det yrkande jag framställde i mitt huvudanförande.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag förslår atl herr Wirtén helst vill dra sig undan det skamliga som står i utskotlsbelänkandet, nämligen au det över huvud taget inle ankommer på ulskollei alt behandla en motion som väckts i riksdagen. Jag hade dock innerst inne trott atl herr Wirtén skulle la chansen att rätta till utskottets fadäs och erkänna att motionen inte innehåller krav på elt nytt samhällssystem ulan ett krav inom nuvarande samhällssystem, så all denna helt grova förfalskning kunde få åtminstone en liten dementi i denna debatt.

En annan iniressani sak när herr Wirtén så snabbi går förbi frågan om 32 S, förhällandet lill aktiebolagslagen och arbetarnas möjligheter att

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

bestämma är skadeståndsparagrafen, 57 S. Jag skulle där vilja ha en förklaring på varför den har utformats så drastiskt gentemot arbetarna. Anlag att avtal träffas om medbestämmande, avtal som i dagens läge ser ut alt bli ganska dåliga. De skall då tillämpas av arbetarna, antingen i företagets linjeorganisation eller också i något parlssammansall organ. Då är frågan: Varför har det föreslagits en paragraf som ytterligare begränsar arbetarnas möjligheter att besluta? Litar inte ens folkpartiet på atl arbetsköparna, SAF, kan klara av den saken? 1 de avtal som träffats skall arbetarna inle behöva ha den press på sig som det ständiga påpekandet om skadestånd innebär. Jag skulle därför vilja få en närmare motivering lill varför denna skadeståndsparagraf finns med i lagförslaget.

Hen WIRTÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Först några ord till herr Hagberg i Borlänge med anledning av hans senaste frågor om bl. a. 57 S. I en lidigare paragraf åläggs arbetsgivarna samma sak. Atl båda parter på arbeismarknaden skall behandlas lika har varit en riktlinje för oss inom folkpartiet och är det även i dag.

Herr Hagberg ifrågasatte utskottets behandling av vpk:s partimotion och påstod att den står i överensstämmelse med del samhälle som vi nu har. Man kan emellertid se på den uppräkning av yrkanden frän vpk som finns redovisad i utskottsbetänkandels inledningsavsnilt Skulle dessa yrkanden bifallas får vi, herr Hagberg, elt samhällssystem, som inle är del som vi i dag inom riksdagsmajoritelen arbetar för ulan ell hell annat samhällssystem, ett som vpk eftersträvar men som vi tar avstånd från. Så enkelt är del.

Sedan lill herr Ingemund Benglsson. Jag vill först framhålla atl vi vid föregående riksdag, då den här frågan var uppe lill behandling, hade flera statsråds ord på alt folkpartiet var myckel pådrivande i utvecklingen av arbetsdemokratin, och jag noterade att det är en sak som herr Benglsson till dels var beredd atl upprepa här i dag också. Men när man frän vår sida tycker att det är litet orimligt atl ställa alla dessa ändringsyrkanden redan fem månader efler atl lagen har trätt i kraft, så beror del på alt ändringsförslagen enligl vår uppfattning inle innebär några förbättringar. Herr Bengtsson har en annan värdering, men då borde man rimligen se vem som har rätt när vi har fåtl mera erfarenhet av hur lagen verkar.

Jag skulle kunna gå in i enskildheter på de punkter som herr Bengtsson menar all vi drev så hårt föregående år. Men egentligen var det ju så, herr Bengtsson, alt vi hade majorilet i utskottet, och om herr Bengtsson inte hade begärt votering sä hade vi fått enighet i den här frågan.

som vi flck ta del av var en kompromissprodukt, där moderaternas ovilja mol alt de anställda skulle få medbestämmandeavtal i förelagsledningsfrågor har fått spela en alldeles för stor roll.

Nu sade herr Wirtén i sitt första anförande alt den här frågan är intressant bara pä elt enda område, nämligen företagsledningsfrågor, men del är elt fantastiskt viktigt område.

Herr Wiuén sade vidare i sitt första anförande atl riksdagen kan inle sitta overksam utan måsle vara lyhörd för de önskemål som växer fram. Nu har man ju, herr Wirtén, tvenne öron, och jag rekommenderar herr Wirtén all lyssna på det örat när de fackliga organisationerna talar. De är inte nöjda med det förslag som regeringen har lämnat De är heller inle nöjda med den utformning som medbestämmandelagen fick, på grund av de försämringar som blev ett resultat av de lottningar som ägde rum.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändiing i medbestämmandelagen

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Vi har inte två lika starka parter på arbetsmarknaden, herr Wirtén, utan den ena parten fattar alla övergripande beslut. Och enligt den tolkning som arbetsmarknadsministern har gjort av möjligheterna all iräffa medbeslämmandeavial enligt 32 S skall de övergripande besluten ijven i fortsättningen träffas av kapitalägarna. Konsekvensen av hela systemet med medbestämmandeavtal - som riskerar att bli väldigt dåliga - är då att arbetarna deltar i olika organ och sedan ändå tvingas under hot om skadestånd i vissa frågor. Man lägger ytterligare äten pä bördan genom denna skadeståndsparagraf

Nu är del inte så enkelt, herr Wirtén, att om riksdagen biföll vpk-motionen 907 så hade vi ett annat samhällssystem. Om det vore så enkelt! Nej, men del kunde kanske vara ett underlag för fortsalt kamp för alt förändra .samhället Men om herr Wirtén inte vill förändra samhället, så lycker jag all det skall skrivas i utskottets betänkande som motivering för avslag på motionen. Man skall inte skriva att det skapas ett nytt samhällssystem ifall molionen bifalles. Man lalar om fel sak. Del blir ju inle ell nyll samhälle men del kan bli, om arbetarklassen utnyttjar befogenheterna: strejkrätt, som finns i dag också ehuru begränsad, och vetorätt som finns i vissa frågor.

I betänkandet finns också en passus om atl våra krav inte skulle vara förenliga med demokratin. Vad är del för krav i vpk:s motion som inle är förenliga med demokratin? Del citat som anförs ur föregående års betänkande från inrikesutskottet måste väl ha någon mening. Man använder det ju som motivering för avslagsyrkandet. Kan herr Wirtén räkna upp etl enda odemokratiskt förslag i vpk-motionen?

Hen WIRTÉN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Ingemund Bengtsson i Varberg gjorde påslåendet all vi hade kommit i etl sällskap där vi fått kompromissa med moderata samlingspartiet i den här frågan. Får jag ställa motfrågan lill herr Bengts-

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

son: Vilken punkt kan herr Benglsson åberopa i ulskotisskrivningen som säger all vi skulle ha tagit ell enda steg tillbaka?

Jag vill bara erinra om all i föregående års belänkande fanns 60 reservationer, varav en rad reservationer av den art som herr Bengtsson nu kan mena att det är fråga om. Men de är icke med i majoritets-skrivningen nu. Det är riksdagsbeslutet sådant som vi arbetade fram det under föregående års riksdag som nu gäller och som vi står bakom. Det påstående herr Bengtsson anför emol oss har ingen grund.

Får jag sedan la upp det påstådda behovei av ell tillägg lill 32 S. Rättsläget blev oklart, enligt herr Bengtsson, genom riksdagsbehandlingen föregående år.

Men lagrådet ifrågasatte vid del tillfället departementschefens, dvs. herr Bengtssons, ställningstagande lill dessa vikliga punkter. Della är ju upprinnelsen till atl vi nu har fält den här proposilionen.

Om man granskar socialdemokraternas paragraftext, måste man fråga sig hur den kan slå i överensstämmelse med vad socialdemokraterna erkänner i sin reservation. Där står det ju atl det finns vissa begränsningar med hänsyn till tvingande lag. Det är alltså aktiebolagslagen som är tvingande lag. Om man då skriver som herr Bengtsson och hans medreservanter gjort i lagtexten, ges ju intryck av alt del inte är så. Det är den oklarheten som vi menar atl man har undvikil genom atl ta propositionens förslag.

Jag yrkar därför ännu en gång bifall lill del förslaget, herr lalman.

Får jag sedan på de fä sekunder som är kvar av min repliktid säga till herr Hagberg i Borlänge, att beträffande dessa skadeståndsregler, som herr Hagberg log upp, har ställningstagandet från majoritetens sida stöd från många håll. När man tog bort 200-kronorsregeln var detta i enlighet med arbelsrättskommilténs förslag, lagrådet instämde med förslaget och socialdemokraten Folke Schmidt anförde i en tidningsartikel atl del var bättre att ha möjlighel all arbeia med en sanktion som denna i jämförelse med alt bli avskedad. Vi har alltså fåll slöd för vårt ställningstagande i fråga om skadeståndsreglerna.

Herr förste vice talmannen anmälde alt herr Ingemund Bengtsson i Varberg anhållit att lill protokollet få antecknat alt han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Det är ju precis som Rolf Wirtén just sade. Förra året, för precis ell är sedan, då vi diskuterade denna fråga, lade man ju från den dåvarande regeringens sida blommor över folkpartiets väg. Man bara berömde partiet Jag ciierar Olof Palme: "Folkpartiet har i slorl sell stött reformförslaget Del är bra och del hedrar della parti."

Vi intar exakt samma ståndpunkt i dag. Del gäller samma lag med en precisering av 32 S, som pä intet sätt urholkar lagens betydelse, ulan tvärtom preciserar lagen, vilket riksdagen krävde. Och då är det plötsligt

dåligt! Det som hedrade oss förra året skulle vara vanhedrande i är, fast vi står bakom samma förslag och har samma värderingar. Jag kan inte få det alt gå ihop.

Medbestämmandelagen är ett viktigt led i arbetslivets demokratisering. Tanken bakom lagen är alt den i sig skall skapa ett grundläggande inflytande för arbetstagarna. Del sker genom att de ges rätt till förhandlingar med arbetsgivaren i alla frågor som är av betydelse för dem och rätt till informalion i alla sådana frågor. De har också tolkningsföreträde i rättsliga tvister och vetorätt i vissa fall.

Men arbetstagarna och deras organisationer har också lagens stöd för alt på olika områden och i olika former vidareutveckla inflytandet Del stödet ges i 32 S, som uppmanar parterna på arbetsmarknaden att iräffa kollektivavtal om medbestämmande, och i 44 S som handlar om den kvarlevande stridsrätlen.

Om den här uppläggningen av arbetsrätisreformen rådde stor enighet när medbestämmandelagen antogs. Den bygger på övertygelsen att man når längst mot ell rättvist, effektivt och smidigt medbestämmande, om man håller fasl vid arbeisrnarknadsparternas hävdvunna frihet att själva nå fram lill lämpliga lösningar sedan lagstiftaren har sagt ifrån vad som bör vara målet i stort för reformarbetet

När medbestämmandelagen antogs förra året förekom det en hel del diskussion om förhållandet mellan den nya lagen och annan lagstiftning. Det är inle min avsikt all här i detalj gå in på hur den diskussionen fördes eller pä de olika ståndpunkter som då kom fram. Kärnfrågan var i vad mån del medbestämmande som man syftade lill med medbesläm-mandelagen kunde länkas kollidera med annan lag om beslulsfallandet i företagen.

Man tänkte med andra ord på förhållandet lill den s. k. associations-rättsliga lagstiftningen, främsl aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar. Man frågade sig i vad mån del skulle bli möjligt att träffa medbestämmandeavtal om beslutanderätt för arbetstagarna och deras företrädare mol bakgrunden av den associalionsrällsliga lagstiftningens syslem av regler om beslutsfattandet. Del systemet bygger ju ännu på att besluten fattas av dem som företagens ägare har utsett och atl de beslutsfattarna är rättsligt ansvariga gentemot sina uppdragsgivare för beslul som fattas.

I samband med alt medbestämmandelagen antogs beslöts att man skulle göra en särskild utredning för all ytterligare belysa detta problemområde. En sådan utredning utlovades redan av den dåvarande arbetsmarknadsministern i propositionen. I utskollel tog man fasta pådet löftet och underströk intresset av att frågorna fick en i möjligaste mån allsidig belysning. Utskollel pekade särskill på den oklarhet om rättsläget som hade blivit följden av atl lagrådet och arbetsmarknadsministern hade gett uttryck för delvis olika meningar. Man säg en risk att den oklarheten skulle bli ett hinder i parternas kommande förhandlingar om medbestämmandeavtal.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Resultatet av det arbete som sedan har lagts ned på frågan föreligger nu i regeringens proposition med förslag till tillägg och ändringar pä några punkter i rnedbestämmandelagen.

När man tar ställning till den här proposilionen är del enligt min mening viktigt atl först komma ihåg två saker.

För det första har den juridiska diskussionen inte gällt om det över huvud laget är möjligt alt iräffa medbestämmandeavtal med giltig verkan. Vad saken gäller är i vilken utsträckning det går atl direkt överlåta rätten att besluta i de stora och övergripande företagsledningsfrågorna på arbetstagarna och deras organisationer. Det betyder att mängder av medbestämmandeavtal på betydelsefulla områden står utanför diskussionen. Det råder inte något som helst tvivel om alt de kan träffas med fullt giltig och bindande verkan. I propositionens motivtexter har jag radat upp många exempel pä sådana medbestämmandeavtal. Och jag tror mig utan vidare kunna påslå all del allra mesta av de krav på medbestämmandeavtal som har förts fram av LO och PTK i april i år över huvud tagel inle berörs av de juridiska frågor som vi diskuterar här.

För det andra vill jag påminna om att etl väsentligt syfte med propositionen är atl bättre än tidigare klargöra vilka former för det vidareutvecklade medbestämmandet som slår parterna lill buds. En bärande princip skall vara atl arbetslagarnas rätt lill medbestämmande lar formen av en skyldighet under skadeståndsansvar för arbetsgivaren alt följa och verkställa de beslul som fattas i enlighel med träffade medbestämmandeavtal. Medbestämmandeavtalen blir därmed, liksom andra kollektivavtal, rättsligt bindande på del sättet atl den förpliktande parlen riskerar skadestånd om han skulle överväga atl inte följa avtalet

Det är också här som frågan om ansvaret för beslut som fattas av arbetstagarnas företrädare kommer in. Pä den punkten innehåller propositionen förslag om elt tillägg till 57 S. I del fastslås grundsatsen atl det kollektiva ansvarel, de fackliga organisationernas ansvar, skall gälla framför den enskilde arbetstagarföreträdarens. Och del slås också fast att rättsligt ansvar skall kunna utkrävas av den fackliga organisationen enbart i kvalificerade fall. Båda dessa grundsatser har redan i andra sammanhang slöd i medbestämmandelagen, och de har ansetts böra gälla även här.

På dessa viktiga punkter har propositionen inte föranlett några invändningar. Förslaget om tillägg lill 57 S har utirycklingen godtagits i socialdemokraternas parlimolion. De fackliga organisationerna har inle heller rest några invändningar.

Om man håller dessa två saker i minnet, kan man enligl min mening på goda grunder säga atl det mesla, och del i praktiken viktigaste, av de juridiska frågeställningarna kring medbestämmandeavtalen är uppklarade. I de förhandlingar om medbestämmande som förestår kan de förhandlande parterna tryggt rikta in sig pä sakfrågorna. De behöver i praktiken inte bekymra sig om den rättsliga giltigheten av de uppgörelser som de kan komma fram till.

I den socialdemokratiska partimoiionen med anledning av proposi- Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

tionen görs gällande atl regeringens förslag om tillägg till 32 S i medbestämmandelagen är elt försök alt under juridiska dimridåer la tillbaka en väsentlig del av medbeslämmandereformen. Förslaget skulle innebära, hävdas del, atl man pä lösa juridiska grunder sätter upp gränser för medbestämmandeavtalen, som inte behöver finnas och som inte var avsedda när lagen antogs.

Dessa påståenden är helt grundlösa. De kan inte bero på annat än att socialdemokralerna inte vill inse vad saken ytterst gäller. Kärnfrågan är ju inle om det går eller inte går all juridiskt förena den ena lagen med den andra, eller vilken lagstiftningsmetod som man av juridiska skäl bör välja för atl uppnå del ena eller det andra mättet av medbestämmande för arbetstagarna. I regeringens proposition påstås inte heller atl det är den juridiska hänsynen som bör vara avgörande för den lösning som föreslås.

Nej, under de juridiska resonemangen ligger med nödvändighet den grundläggande frågan om vem som skall ha makten alt slutligt besluta om företagens bestånd och utveckling och vem som då också skall slå för del ekonomiska och rättsliga ansvaret för beslut som fattas. Den rättsliga sidan av den frågan kan man inte som socialdemokraterna gör vifta bort genom att säga all medbestämmandeavtalen skall gälla med undantag enbart för några fall som måste betraktas som "teoretiskt konstruerade", bara arbetsgivarna har gått med på avtalen.

Det är verkligen en förenkling av problemen att på detta sätt hänvisa till att arbetsgivarna får slå sill kast om de skriver på medbestämmandeavtal, som ger arbetslagarna räll all från sina utgångspunkter, med bindande verkan för andra intressenter - borgenärer och andra - avgöra även de mesl centrala företagsledningsfrågorna. Samma förenkling möter man hos Carl Lidbom när han nyligen i en artikel i Dagens Nyheter kritiserade regeringen för alt den inle litade på alt "arbetsgivarna är slarka nog alt på egen hand försvara kapilalintressena".

Lagstiftaren löser faktiskt inte sin uppgift på ett godtagbart säll, om han rycker på axlarna och säger atl de rättsregler som skall gälla för vårt näringsliv får bli beroende av vem som visar sig vara starkast av parterna på arbetsmarknaden.

Vi kommer inte ifrån alt vi som lagstiftare slår inför uppgiften att göra en avvägning mellan olika intressen som inte utan vidare kan förenas. Del kan vara svårt all göra den avvägningen och att precisera den. Men del går inte alt avslå och nöja sig med atl hänvisa till vad som kan bli resultatet av en kraftmätning mellan parterna på arbetsmarknaden. I själva verket erkänns della också av de fackliga organi-salionerna. De framhåller själva som en självklar rättsgrundsats att ett förelag inte genom avtal med en facklig organisation skall kunna befria sig frän sina rättsliga förpliktelser mol samhälle och borgenärer.

Även socialdemokraterna inser egentligen det här, vilket Rolf Wirtén visat i sina inlägg. I reservation 2 till arbetsmarknadsutskottels betän-

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

kände konstaterar oppositionen atl lagen skall ge "uttryck för principen att de associalionsrällsliga reglerna - frånsett vissa undantag -" - och del finns anledning atl här betona delta förbehåll - "inle utgör hinder mot medbestämmandeavtal på företagsledningsomrädet". Man framhåller också alt ingångna medbestämmandeavtal skall gälla men atl "vissa begränsningar finns med hänsyn lill ivingande lag m. m.". Allt della, som alltså står i socialdemokraternas egen reservation, innebär ju jusl att det, somjag framhållit, måste göras en avvägning även på den rättsliga sidan mellan de olika intressen som spelar in i förelagens verksamhet.

Vi kommer inte heller ifrån alt det i förlängningen av den diskussion som vi nu för om medbestämmandeavtalens inriktning och om deras rättsliga behandling ligger vitisyftande frågor om hur vårt näringsliv skall vara inrättat, ytterst om hur makt och ansvar skall fördelas. De frågorna måsle lill sist lösas, och då måsie vi också la ställning till deras juridiska sida. Även om den saken tycks vi i grunden vara ense med de fackliga organisationerna och med socialdemokraterna. Vi har sagl att det på sikt blir nödvändigt alt ta elt djupi grepp i hela den räiisliga problemaliken. Dä måsle vi också reformera aktiebolagslagstiftningen för alt bereda väg för medbestämmandet. Atl vi småningom kommer att ställas inför den uppgiften säger även socialdemokraterna i sin parlimolion.

Men vi har också sagt, i proposilionen och i utskottets betänkande, att della inle behöver och inte får betyda, atl det nu läggs hinder i vägen för den gradvisa utveckling av medbestämmandet genom förhandlingar och avtal mellan parterna på arbetsmarknaden som medbestämmandelagen syftar lill. Innebörden av regeringens förslag är alt det inte kommer alt föreligga några sådana hinder av praktisk betydelse för den förutsebara framtiden. Del kommer atl finnas ett betydande utrymme för medbestämmandeavtal - också på företagsledningsomrädet och även för avtal på del området genom vilka företagen gör åtaganden av stor ekonomisk betydelse. Här, liksom i andra sammanhang, skall utgångspunkten självfallet vara atl träffade avtal skall gälla och hällas av dem som träffat dem.

Det kan inle gagna någol rimligt intresse atl försöka få det atl se ul som om det fanns stora skillnader i sak mellan vad som avses med regeringens förslag och vad som kan uppnås med det förslag som har lagts fram i den socialdemokratiska motionen. Del är i grunden samma hänsyn som måsle tas och samma avvägningar som måsle göras. Den bedömning som nu har gjorts av förhållandel mellan medbestämmandelagen och den associalionsrällsliga lagstiftningen är precis densamma som den förra regeringen gjorde i fjolårets proposition om arbetsrätisreformen. Vad som nu föreslås är ju hell enkelt all denna bedömning skall kodifieras i lagen. Vad som var högsta visdom för etl år sedan kan ju inle rimligen i dag vara ell sätt all ta tillbaka en del av medbestämmandelagen.

I proposilionen har jag utvecklat den invändning som kan resas mot den formulering av lagtexten som socialdemokralerna föreslår. Formu-

leringen är missvisande, därför all den ger intryck av all gå längre än vad som egentligen åsyftas. Den invändningen slår sig trots vad som sägs i den socialdemokratiska motionen. Alt innebörden är oklar i socialdemokraternas förslag erkänns ju också i praktiken i utskotlsreservalionen. Därför bör förslaget i regeringens proposition bifallas.

Herr INGEMUND BENGTSSON i Varberg (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är nog så atl högsta vishet från i fjol beslår även i år, och jag hävdar atl hade inte den borgerliga majoriteten slällt lill med votering och lotlning så hade arbetsmarknadsministern varit befriad frän alla de bekymmer som legat i alt skriva den här mycket krångliga propositionen.

Herr Ahlmark har sagt alt det egentligen inte finns några bekymmer därför att det finns ulrymme för de avtalsförslag som löniagarparterna nu har lagt fram och atl de inte kommer i konflikt med aktiebolagslagen. På den punkten ger jag herr Ahlmark rätt. Men det är ingen motivering för all begränsa möjligheterna att i framliden teckna avtal på företagsledningsområdet, som går myckel längre än vad man hade tänkt sig i dag.

Vårt angrepp, herr Ahlmark, är just all den formulering som ni har gett paragrafen är elt hinder för medbestämmandeavtal på företagsled-ning.sområdet.

Ni har sagt: "med beaktande av vad som slår i 3 S --". Det måste ju ha någon innebörd. Det måste betyda det som står där, nämligen atl man skall beakta bl. a. aktiebolagslagen. Del betyder i sin lur atl arbetsgivarna när parterna nästa år kommer lill förhandlingar kan säga att del där får ni inte föra fram. Det står ju att ni skall beakta vad som slår i aktiebolagslagen. Arbetsgivareföreningen har i den här formuleringen ständigt slöd för att säga nej.

Vår formulering "ulan hinder av vad" - med de begränsningar som även vi har genomfört - är en sådan formulering som löniagarparterna anser all de kan använda sig av för alt åstadkomma tillfredsställande resultat.

Jag menar all del är mycket klokt som sägs i herr Ahlmarks proposition. Det är bara det all han sedan hamnar fel, när han så starkt poängterar alt man skall beakta vad som står i bl. a. aktiebolagslagen. 1 värt förslag är del medbestämmandelagen som lar över i alla frågor där det är möjligt

Jag förstår inte vad del är som herr Ahlmark fruklar, eftersom löntagarna vill ha en sådan här formulering. Förra årets inlägg från bl. a. herr Ahlmarks sida var värt många blommor, och jag är rätt övertygad om alt om herr Ahlmark hade tillmötesgått löntagarna på denna punkt, hade han fått en bukett - men nu är del rätt myckel törne på de blommor som eventuellt kan komma.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr lalman! När man hör Ingemund Bengtsson förstår man verkligen atl utskottet har blivit helt överens på en punkt Det står så här pä s. 10 i betänkandet:

"I den diskussion som förts efter riksdagens begäran om utredning förra året har den aktuella frågan om medbestämmandelagens förhållande till aktiebolagslagen stundom fått överdrivna proportioner."

Det var verkligen etl klärvoajant uttalande av arbetsmarknadsutskottet Del måsle rimligen syfta på de försök alt blåsa upp denna fråga som Ingemund Bengtsson nu har gjort

Lål oss jämföra två texter och se hur de förhåller sig lill varandra. Vi kan la Ingemund Bengtssons egen motiviext i proposilionen 1975/76:105 s. 332-333 angående medbestämmandelagen. Jag citerar några meningar ur den, ty de är vikliga:

"Del ligger dock i sakens natur atl besluisdelegation inte utan åsidosättande av aktiebolagslagstiftningen kan ske i sådan utsträckning atl styrelsen för etl bolag i realiteten måsle anses ha fräntrält sin ställning som en sådan. Atl en gräns av den innebörden måste finnas är dock knappast någol som reser praktiska problem vid tillämpning av reglerna om medbestämmande för arbetstagarna.

I princip torde å andra sidan gälla att beslut som i aktiebolagslag-sliflningen förbehållils bolagsstämman inte kan överflyttas på annat beslutande organ genom kollektivavtal. Frågor om ändring av bolagsordningen, höjning eller nedsättning av aktiekapitalet, likvidation och utseende av slyrelse och revisorer kan inte på grund av avtal göras av någon annan än av bolagsstämma. Aktiebolagslagens regler om vinstutdelning kan inle heller sättas åsido genom kollektivavtal i den mån dess regler avser att skydda det bundna kapitalet eller tillförsäkra minoritet rätt till vinstutdelning."

Detta är alltså Ingemund Bengtssons egen motiviext till den proposition om medbestämmandelag som lades fast förra året Jämför det med vad jag säger pä s. 108 i årets proposition:

"I bollen av varje diskussion om medbestämmande på företagsledningsområdet ligger oundvikligen problemet hur rätten atl bestämma i frågor av betydelse för företagens bestånd och ulveckling skall förenas med ansvar för de beslut som fattas. Alt medbestämmandet ytterst drar med sig frågor av denna innebörd och omfattning betyder emellertid ingalunda att vägen tills vidare är stängd för medbestämmande på företagsledningsomrädet Tvärtom måste del anses föreligga etl betydande ulrymme för avtal på detta område, genom vilka företaget/arbetsgivaren gör åtaganden av ekonomisk betydelse. Denna uppfattning har kommit till tydligt uttryck i MBL:s förarbeten och bör också anses ligga till grund för de tillägg til' lagen som nu föreslås."

Och etl av MBL:s förarbeten var just den proposition som Ingemund Bengtsson signerade och som jag jusl har citerat ur.

Kan någon med anspråk på alt ha sinne för vad som är viktigt upptäcka

någon djup principiell skillnad mellan den motiviext som Ingemund Bengtsson lade fram för ett år sedan och den motiviext som jag har lagt fram i år på denna punkt? Går den alt upptäcka? Jag kan inle göra det, ulan del måste vara politiska motiv som gör alt man nu säger alt del är en så fasligt stor skillnad mellan dem!

Del är ju den 32 S som ni själva föreslog förra året som ni nu dömer ul. Här har inle gjorts någon som helsl begränsning i den, ulan tvärtom understryker vi alltså vad som sagts där och även vad förarbetena säger. Men hur har vad som ansågs vara en bra lag förra året kunnal bli en dålig lag i år? Är del möjligen därför atl samma lagförslag förra året lades fram av en socialdemokratisk regering, medan innebörden i lagförslaget i dag skyddas av en icke-socialdemokratisk regering, som man gör olika bedömningar av paragraferna?

Här är det tillägg som vi föreslär: "I kollektivavtal om medbestämmanderätt kan parterna, med beaktande av vad som föreskrivs i 3 S, bestämma att beslut, som annars skulle fallas av arbetsgivaren, i stället skall fallas av företrädare för arbetstagarna eller av etl särskilt inrättat parlssammansall organ."

Della är alltså ytterligare ett klarläggande i den riktning som ni begär. Varför då all denna kritik?

Man måsle antagligen gå lill den alternativa lagtexten för atl kunna uppfatta finessen med oppositionens invändningar. Men om man går till den lagtext som Ingemund Bengtsson här har pläderat för, finner man att den är något besynnerlig, låt oss läsa den i förhällande lill vad som slår i motiven för reservationen.

Där slår nämligen i lagtextförslaget: ". . . utan hinder av vad som föreskrives i aktiebolagslagen . . ." Skulle dä medbestämmandelagen ta över aktiebolagslagen i alla lägen och situationer, t. ex. dem som Ingemund Benglsson själv nämnde i sin proposition förra året? Skulle MBL ta över aktiebolagslagen i alla de frågorna? Nej, del menar inle reservanterna, eftersom det i själva reservationen står atl "vissa begränsningar finns med hänsyn lill ivingande lag m. m." Ja, jusl del! Och utskottet har i enlighet därmed nämnt en hel del om dem.

I reservationen säger man också all del finns "vissa undantag" som skulle kunna kollidera med medbestämmandeavtal pä företagslednings-området Men om det är vissa begränsningar med hänsyn till tvingande lag och vissa undantag som skall göras, dä kan man väl inte skriva i lagtexten "ulan hinder av vad som föreskrivs i aktiebolagslagen".

Vidare begränsar man della till beslut i "viss fråga" eller i "visst slag av frågor". Men för att man skall fä del all gä ihop måsle man väl då precisera vilken typ av fråga del gäller där man utan hänsyn till aktiebolagslagen kan fatta vissa typer av beslut. Och då, när man når den preciseringen, är det möjligt all vi blir överens - om nämligen Ingemund Bengtsson håller fasl vid sin proposition från förra året

Till slut blir ju den avgörande frågan, som Ingemund Bengtsson faktiskt bör besvara, vad ni menar.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Hen INGEMUND BENGTSSON i Varberg (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte någon känsla av all jag blåst upp debatten, jag tycker närmast all herr Ahlmark blåser alll vad han orkar.

Jag håller fast vid min proposition från förra året - det framgick av mitt anförande - därför alt jag yrkade att riksdagen skulle återställa den lill del skick den hade innan vi förlorade på en rad punkter som försämrade propositionen. Jag håller fast vid den proposition vi lämnade. Del var en bra lag dä, den hade blivit ännu bätlre om man hade följt oss på alla punkter.

När del gäller den fråga vi nu diskuterar skall jag passa på atl citera mig själv från förra året i riksdagsdebatten, där jag också påpekade atl frågan enligl min uppfattning har fått alltför stora proportioner. Del var riktigt, därför atl om riksdagen lugnt och stilla hade tagit del uttalande som vi föreslog hade alla problem varit ur världen. Jag sade att lagrådet har pekat pä några punkter där det finns samband mellan aktiebolagslagen och medbestämmandelagen, och lagrådet har uttryckt tvivelsmål om var gränserna härvidlag går när del gäller atl träffa elt medbestämmandeavtal. Jag tillade att jag också hade tillgång till jurister på departementet och att de inte delar lagrådels mening och uppfattning, därför alt lagrådet bygger sin uppfattning pä en lagstiftning och en rättsvetenskaplig utredning som är mer än 50 år gammal. Det har också bekräftats av den utredning som herr Ahlmark har gjort, alt jag hade räll vid den tid-punkten. Hade riksdagen följi mig hade man inle haft dessa problem.

Vad vi vänder oss mot är den utformning som herr Ahlmark har gett S 32. Vi hävdar bestämt alt man genom den lydelsen skärper betydelsen av vad som slår i 3 S. Man skall beakta vid varje tidpunkt vad som Slår i medbestämmandelagen. Det är riktigt atl man skall läsa allt som statsrådet säger i sin proposition. När man läser blir man en smula bekymrad därför att herr Ahlmark säger där atl parterna för tillfället inle har fört fram några frågor som kommer i konflikt med aktiebolagslagen. Han säger all han räknar med att del är naturligt för parterna au välja lösningar genom vilka den nödvändiga avvägningen mellan olika gruppers ekonomiska intressen görs på förhand och som inte innebär alt förelaget - arbetsgivaren - frånhänder sig möjligheten lill del ekonomiska ansvarel för verksamheten. Han räknar alltså med atl parterna över huvud tagel inle skall aktualisera dessa vittgående förelagsfrågor, och del är nödvändigt. Ökat inflytande för några måsle betyda minskal inflytande för andra.

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Nu tycker jag atl vi börjar närma oss varandra. Del där med urgröpning av lagen, som det hette för en halvtimme sedan, är inle kvar längre. Ingemund Benglsson säger någonting som är myckel klokt - han säger alt en bra lag då är en bra lag nu. Förträffligt! Det är precis vad jag själv framhöll. Om vi gemensamt genomförde en lag 1976 kan vi väl gemensamt värna om den lagen 1977 ulan all börja anklaga varandra för alt urgröpa lagen.

Jag har genom motivtexlerna, de är ganska viktiga när del gäller en ramlagstiftning av det slag som medbestämmandelagen handlar om, visat alt det inte flnns någon avgörande skillnad mellan den motiviext som Ingemund Bengtsson lade fram förra året och den motiviext - där jag bl. a. hänvisar lill förra proposilionen - som jag själv har lagt fram i är. Det var en bra lag då, del är en bra lag nu. Lål oss då inle gräla om detta i dag.

Ingemund Bengtsson säger sedan alt vi skärper 3 S genom vårt förslag. Nej, inle alls! 3 S är exakt densamma i vårt förslag som den är i den gällande medbestämmandelagen och som den var i del förslag som Ingemund Bengtsson lade fram. Det finns icke elt kommatecken, icke en bokslav som är rubbad. 3 S är er egen paragraf Den fanns i det lagförslag som ni förelade riksdagen, den finns i den lag som gäller frän den 1 januari i år. Hänsyn lill den paragrafen måsle man alltså under alla förhållanden ha lagil.

Jag tycker att det är viktigt att understryka atl här finns i grunden en stor samstämmighet i vär syn på dessa frågor. Det framkommer ju också i utskottets betänkande. Vad socialdemokraterna har reserverat sig emol är bara några få stycken. Väldigl många andra, och helt avgörande, stycken är man helt överens om, och jag vill citera elt av dem:

"Kärnfrågan i diskussionen har varit i vilken omfattning den verkställande ledningen eller styrelsen i etl aktiebolag kan underlåta att rätta sig efter beslul av medbestämmandeorgan ulan alt skadesländsskyldighei utlöses. Della hänger samman med alt det finns andra regler i och utanför aktiebolagslagen som i vissa situationer ålägger bolagsledningen atl handla på visst sätt I första hand gäller grundsatsen i 3 S som innebär atl bolagsledningen går fri frän skadesländsskyldighei om den bryler avtalet för att uppfylla tvingande bestämmelser i lag. Som exempel kan nämnas atl aktiebolagslagen innehåller regler som obligatoriskt måste följas och som har till syfte atl skydda bolagels kapital. Samma grundsats om företräde för tvingande lag gäller även när myndighet genom beslut ålagt ett bolag visst handlande. En bolagsstyrelse eller verkställande direktör kan inte heller förfoga över frågor som faller inom bolagsstämmans kompetensområde, exempelvis ändring i bolagsordningen eller beslul om likvidation. Delta sätter också en gräns för medbeslämmandeorganens beslutanderätt"

Så skriver alltså elt enhälligt arbetsmarknadsutskott, och Ingemund Benglsson har varit med om det. Och del är fullt logiskt alt han är

Nr 143

Ti.sdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

med om detta, fördel överensstämmer med vad han sade i propositionen förra året

Men dä kan jag inte förstå varför han kritiserar vär proposition, som ju går på samma linje. Då kan jag heller inle förslå hur han kan föreslå en alternativ lagtext som säger "ulan hinder av vad som föreskrives i aktiebolagslagen", när man själv radar upp flera hinder som finns i aktiebolagslagen. Förarbetena som ni själva hade i proposilionen förra året, det som hela utskottet är överens om, och del som ni skrivit i er egen reservation stämmer icke överens med den lagtext som ni föreslår riksdagen all besluta om.

Hen ULANDER (s):

Herr lalman! Vid behandlingen av proposition 105 den 2 juni 1976 hade riksdagen att ta ställning till ett förslag som kommer att få långtgående verkningar i hela vårt samhälle. Jag har därmed inle sagl atl medbestämmandelagen som sådan är någon revolution utan snarare alt den är en öppning för en demokratisk ulveckling inom arbetslivet.

Fortsättningen på demokratiseringen inom arbetslivet kommer alt gå snabbi, detta trots de krampaktiga försök som arbetsgivarna och deras vapendragare genom sin majoritet gör i riksdagen. All borgarna går SAF tillmötes i det ärende vi diskuterar här i dag betyder bara all lagstiftningen fördröjs något. Del betyder alt arbetsplatserna ytterligare en tid är otillfredsställande ur demokratisk synpunkt På sikt är del omöjligt att förhindra en total demokratisering av arbetslivet. I stället för alt använda en massa energi ät atl motarbeta en naturlig demokratisering skulle man genom ett positivt arbete gynna alla parter inom arbetslivet.

Klart och entydigt är all vi ytterligare en lid får la den strid som är nödvändig för atl klara ul begreppen för både regering och arbetsgivare. 1 del läget vill jag råda den f n. sittande regeringen atl hålla fingrarna borta i försämrande syfte från den lagstiftning som hittills klarals av.

Atl del inom både de borgeriiga rik.sdagsgrupperna och den borgeriiga regeringens stödtrupper bland arbetsgivarna finns slarka röster för försämringar för löntagarna i nuvarande lagsliftning är ingen hemlighet Den som följer arbelsgivarpressen vet alt entusiasmen för de senaste årens lagstiftning på arbetslivets område inle är speciellt översvallande. Går man igenom de motioner som författades i anslutning till medbestämmandelagspropositionen samt den stora mängden reservationer -det var 60 stycken - så vet man också atl i denna kammare siller en hel del borgare med vilja atl göra lagstiftningen skräddarsydd för arbetsgivarna. I jämviktsriksdagen gick de tre arbetsgivarparlierna så långt de ansåg sig våga. Borgarna var väldigt nöjda med lottvinsterna. Att denna lillfredsställelse inle delas av arbetsplatsernas folk är helt uppen-

bart. Hoppet från LO- och TCO-anslutna står som sig bör till socialdemokratin.

Jag har vid många tillfällen haft anledning all diskulera medbestämmandelagen med LO- och TCO-folk, och jag kan försäkra all besvikelsen speciellt över folkpartiet är stor bland många TCO-are. LO-medlemmarna har inte väntat sig något annat Det har inte blivit bättre efter propositionen som gällde finansieringen av utbildning och studier om MBL. Alt SAF tyckte alt denna åtgärd var förnuftig understryker bara den ringa klokskapen i beslutet. Med vilka slagord skall folkpartiet dölja sin arbetsgivarvänliga polilik den här gången? Vice statsministern är ju expert på slagord, så han kanske kan hitta någol.

Atl arbetsgivarna gör vad de kan för atl slippa ifrån demokratiseringen vet vi, men jag skulle vilja ställa en fråga. Vad har statsrådet Åsling och den övriga regeringen lovat Sveriges företagares riksförbund?

Anledningen till min fråga aren artikel i tidningen Företagarens mars-nummer, som under rubriken "Företagarförbundet hos Åsling" skriver bl. a.:

"Åmanlagarna är också mogna för översyn. Bl. a. behöver en statlig nämnd inrättas för all lämna förhandsbesked i uppsägningsärenden. Förelag som anställer arbetslös ungdom bör få möjlighet alt göra detta med en ömsesidig uppsägningstid av 14 dagar under ungdomarnas första anställningsår. Beträffande medbestämmandelagen bör frågan om enskild arbetsgivares personliga borgensåtagande utredas.

Arbetsgivarnas primära föihandlingsskyldighet respektive informa
tionsskyldighet och editionsplikl måsle kunna fullgöras gentemot de egna
anställda-- ."

Enligt artikeln har regeringen i allmänhet och industriministern Åsling i synnerhet lovat att ta etl samlat grepp på bl. a. dessa frågor.

Sveriges företagares riksförbund är, som vi alla vet, en maktfaktor med den regering som f n. sitter. Organisationens ordförande är en tung moderairiksdagsman, och enligt vad tidningen och organisationen tidigare uppgett har ordföranden en egen riksdagsgrupp. Kanske någon frän den gruppen skulle vilja berätta vilka försämringar som man f n. planerar i regeringskanslierna av de lagar som LO, TCO och socialdemokratin var överens om att genomföra.

Så några ord om två av de socialdemokratiska reservationerna i betänkandet.

Vid behandlingen av MBL-propositionen i juni 1976 vann borgarna samtliga lottningar. Att detta var lill stor nackdel för medbestämmandet på arbetsplatserna har tidigare sagts. Atl den majoritet som riksdagen f n. har skulle ändra sina dåliga beslut är inte att förvänta. Detta är inte något skäl för oss socialdemokrater att inte föreslå atl lagen ändras till förmån för de anställda. De som stoppar dessa förslag får själva bära ansvaret för det

Jag har att yrka bifall till först reservationen 4. Den argumentation som från socialdemokratiskt håll fördes fram 1976 håller bra även i är.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Den primära förhandlingsskyldigheten aren av grundpelarna i MBL, och resultatet av borgarnas fasthållande vid den lidigare uppfattningen ger arbetsgivarparten stora möjligheter att reellt komma ifrån sin primära förhandlingsskyldighet. Utan att del krävs ett uppskjutande av en tänkt åtgärd är förhandlingen som sådan onödig. Jag yrkar, som sagl, bifall till reservationen 4.

Den andra reservation som jag skall yrka bifall till är reservationen 6. Även där gäller den argumentation som vi förde fram förra året -den är helt O.K. Konfliktorsakerna på en arbetsplats skall åtgärdas och inle lyslas ned med hot om böter och andra repressalier. Atl borgarna med olika argumenl försöker minska betydelsen av sin hållning i frågan förändrar ingenling.

All det skall svida i skinnet pä arbetstagarna är statsministern Fälldins och därmed regeringens inställning, och ingen aldrig så flfflg skrivning i världen lar bort det beskedet.

Jag yrkar bifall till reservationen 6.

Hen NILSSON i Tvärålund (c):

Herr talman! Fjolårets beslul om lagsliftning för medbestämmande i arbetslivet innebär en betydande nydaning på det här området. Bakom huvuddragen i reformen stod alla riksdagspartierna ulom vpk. I propagandan - också här i kammaren i dag - ger man sken av någol helt annat

Genom medbestämmandelagarna ges arbetstagarna via sina organisationer lagfästa rättigheter i olika avseenden till inflytande och rätt lill all informalion inom förelaget Avsikien är atl de direkt berörda - arbetsgivarna och arbetstagarna - skall bli i princip likställda vad gäller inflytande på förelagels arbetsförhållanden och ulveckling.

Vårt parti har medverkat till medbestämmandelagens tillkomst och har stött den principiella utformningen. Med lagen följer ökat ansvar och ökat behov av samarbete. Näringslivet och arbetsmarknaden har behov av det i dag och i framtiden. Medbestämmandelagarna kan bli en stor tillgäng om de hanteras med ansvar. Det flnns skäl att vara uppmärksam på och motverka riskerna för en byråkralisering av medbestämmandeverksamheten. Vi har emellertid anledning att ha förtroende för arbetsmarknadens parter bl. a. i del här avseendet Politikerna har ansvarel att skapa förutsättningarna härför genom t. ex. atl stifta kloka lagar och lättolkade lagar, så att krångel och missförstånd kan undvikas.

Alla, inte minst arbetsgivare och arbetstagare, har elt gemensamt intresse av all vårt näringsliv fungerar väl. Från värt parti har vi hävdat detta sedan läng tid. Vi har fått krilik härför från bl. a. socialdemokraterna. Man har blandat samman del fackliga intresset alt fördela arbetsresultatet med det fackliga intresset att ha så stort arbetsresultat som möjligt alt fördela. I och med beslutet om medbestämmandelagen har vär gamla grundsats blivit allmänt vedertagen, nämligen alt vi måste

samarbeta för all produktionsresultatet skall bli så bra som möjligt och framkomma under socialt goda förhållanden.

Socialdemokralerna har, inte minst under fjolårets valrörelse, målat ut de nuvarande regeringspartierna som motståndare till fackets strävan alt förbättra arbetstagarnas villkor på medbestämmandeområdet De säger att vi vill urholka lagen. Socialdemokraterna undvek enligl min erfarenhet att gå in i sakdebatt under valrörelsen. En sådan hade man inte klarat, eftersom man inte höll sig till saklighet. Exempelvis framfördes att riksdagsbeslutet innebär risk för obegränsade böter för arbetare som strejkar. Tvärtom betyder riksdagsbeslutet att slopandet av 200-kronorsregeln inle innebär något förord för en generell höjning av nivån på de böter som de demokratiska partierna liksom LO och TCO är eniga om behövs i vissa fall för alt skapa respekt för bl. a. fackets intressen. . Socialdemokraterna påstår också att vi vill hindra fackföreningarna från all erhålla information. Det är helt osant! Enligt lagen har fackföreningarnas styrelser rätt all erhålla all information. Enligt samma lag kan rätlen all föra den vidare i vissa fall begränsas genom avtal. Viss sek-retessbelagd informalion skall enligl vår linje kunna föras vidare lill en begränsad krels utanför den som eljest har rätt att fä den. Det är därför tvärtom närmast fråga om en möjlighet till ulvidgning.

Socialdemokralerna sätter sig lill och med emol formuleringar som i sak inle förändrar innebörden i lagen men som till form och innehåll upplevs sä att de inle diskriminerar någon. All pä detta vis sätta småi-tigheler i system är atl redan före lagens praktiska ikraftträdande genom avtal utså obefogad och orättvis misstro. Tyvärr fick jag intrycket all förra statsrådet Bengtsson mot vanligheten försökte sig på den saken. Del är verkligen beklagligt, men del är väl ell tecken på atl man är trängd i sak. Jag tror alt Ingemund Bengtsson lalar mot bätlre velande och att parlipropagandan har fäll ta över sakligheten. Den nyss förda debatten mellan arbetsmarknadsminister Ahlmark och Ingemund Benglsson lycker jag avslöjade della pä ell ganska belysande säll.

Del är skadligt för vårt samhälle om medbestämmandelagen skall användas som konfrontalionsinslrument Den skall i stället introduceras så alt den skapar förtroende. Meningen är atl den skall garantera de anslällda grundläggande rättigheter till inflytande på sin arbetsplats och därigenom skapa förutsättningar för elt konstruktivt samarbete.

Den viktigaste frågan i det föreliggande utskotlsbelänkandet är tillägget i S 32 och de klarlägganden därtill som görs beträffande rätten atl iräffa bindande avtal i företagsledningsfrågor. Såväl lagrådet som inrikesutskoltel konstaterade i fjol atl rättsläget var oklart i fråga om aktiebolagslagen. Dåvarande statsrådet Bengtsson ansåg också att en ytterligare utredning var påkallad. Samtidigl trodde han, utan att ha tillfredsställande analyserat den rättsliga grunden, att avtal om företagsledningsfrågor normall var möjliga att träffa. Frågan är juridiskt komplicerad och var vid delta lillfälle outredd. Det är en otillfredsställande grund atl bygga en ny lagstiftning på. Nu föreligger resultatet av en mycket kvalificerad utredning

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

som regeringen har byggt sitt förslag på. Arbetsmarknadsutskottet är enigt om att denna utredning var väsentlig atl göra och lagrådet har nu ingen erinran. Rättsläget är klarlagt så långt det är möjligt all göra. Det är viktigt såväl för riksdagen som för arbetsmarknadens parter att så har skett Den tro som Ingemund Bengtsson hade 1976 är nu belagd med vetande. Det behövs i denna principiellt viktiga fråga.

Trols detta har det inte visat sig möjligt att i varje del dra upp klara gränslinjer. Dessa kan bli beroende av avtalens utformning och av domstolsutslag. Detta har vi också sagl i utskotlsbelänkandet, som i den delen är enhälligt Del är en följd av metodiken i och grunden för medbestämmandelagen, nämligen atl tvingande lagbestämmelser och speciallag tar över medbestämmandelagen. Utskollel är också enigt i fråga om dessa utgångspunkter. I klarhetens intresse bör det givetvis framgå av lagtexten. På s. 9-11 i betänkandet, som tidigare i debatten delvis har citerats, klargörs denna princip. Detta medför vissa begränsningar för avtal i förelagsledningsfrågor enligt aktiebolagslagen. Det medger t. o. m. reservanterna. Alltså är reservanterna och utskottsmajoritelen eniga om att aktiebolagslagen innebär vissa begränsningar när det gäller alt träffa avtal i företagsledningsfrågor.

En principiellt viktig ändring görs i S 33 atl medbestämmandeavtal får konstrueras så all arbetstagarnas inflytande gäller själva besluten, medan verkställigheten ankommer på arbetsgivarna. Dessa har då möjlighel att, enligt MBL, förvissa sig om alt ivingande bestämmelser i speciallag tar över medbestämmandelagen. Utskollel är också enigt i denna del.

Del är mot denna samlade bakgrund förvånande alt socialdemokraterna inte ansluter sig lill propositionens utformning av S 32. Såväl regeringen och utskottets majoritet som socialdemokralerna har nämligen samma tolkning av rättsläget och har även samma målsättning för ändringen av S 32 för alt möjliggöra avtal på företagsledningsområdet.

Socialdemokraternas utformning av tillägget i S 32 är inte entydigt och kan vilseleda i varje fall människor som inte är mycket kunniga i ar-betsrällslagstiflningen. Det är i sig en avgörande invändning mof en sådan utformning av en lagparagraf Förståelsen av denna paragraf och förståelsen av lag över huvud tagel får inte förbehållas endast etl litet fätal specialister. Det kan emellertid också ställas under diskussion om reservationens formulering är sakligt riktig, trots den molivskrivning som presenteras i reservationen 2. Jag har från erfarna arbelsrältsjurisler fåtl uttalanden om att socialdemokraternas generellt formulerade tillägg till S 32 sannolikt måste beröra även andra objekt och annan lagstiftning än den som anges i motivskrivningen. Det har genom den tidigare diskussionen här blivit fullt klarlagt alt lagtext och motivskrivning i den socialdemokratiska reservationen inte överensstämmer. Enligt de uppgifter jag erhållit från håll där man vanligtvis är mycket väl informerad är del heller inte möjligt alt klara kollisionen mellan speciallagstiftning och medbeslämmandelagsliftning genom moiivskrivningen i den socialdemokraliska reservationen. Om det är så kommer socialdemokralerna

ut pä så djupa vatten som man inle ansett sig böra komma ut på.

Huruvida den socialdemokratiska formuleringen är hållbar eller ens möjlig i nuvarande situation är därför tveksamt. Den är inte prövad av lagrådet, som dock har funnit att formuleringen i proposilionen är tillfredsställande. 32 S är klart och entydigt utformad i proposilionen 137. Hänvisningen till 3 S är inle juridiskt nödvändig men godtas därför alt lagen anses bli mer förståelig för gemene man om det tillägget finns. Formuleringen ger uttryck för att den associationsrättsliga lagstiftningen bl. a. i aktiebolagslagen, med undantag för de tvingande reglerna, inte utgör hinder mot medbestämmandeavtal på företagsledningsomrädet Om detta sakförhållande är ju i realiteten majoritet och minoritet i utskottet ense.

Herr talman! Jag ber atl på samtliga punkter få yrka bifall lill vad utskottet hemställt

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Hen JOHANSSON i Arvika (s):

Herr talman! Det var onödigt att vice statsministern Ahlmark lämnade kammaren alldeles nyss. Jag har nämligen som nästa socialdemokratiska opponent inga direkta frågor att ställa lill honom, ulan jag skall endast göra några kommentarer lill det han sade inledningsvis.

Herr Ahlmark tyckte alt det var underiigt alt socialdemokralerna kommer tillbaka lill frågan om medbestämmanderätten, eftersom bl. a. Olof Palme hade berömt herr Ahlmark för alt hela folkpartiet gjort en god insats i arbelel med förberedelserna av medbestämmandelagen och de båda partierna skulle alltså varit överens på den här punkten. Nu är det faktiskt så att varken herr Palme eller någon annan socialdemokrat har berömt folkpartiet fullt ut. Vad vi nu diskuterar är de avsnitt där vi inle var överens. Det här är inle första gången som vi hör detta från folkpartiets sida - vi har hört del i valrörelsen och i lidigare debatter. Vi har tolkat detta som etl försök alt med hjälp av ett ytterskär undgå den kroppstackling som löntagarna har anledning att sätta in mot folkpartiet på grund av att detta parti förra året inte fullt ut gick med på socialdemokraternas och löntagarnas förslag till medbestämmandelag.

Herr lalman! Jag ämnar i mitt anförande i huvudsak beröra reservationerna 3 och 5, som alltså är två av sex reservationer som vi från socialdemokratin lagt fram i anledning av arbetsmarknadsulskoliets belänkande 1976/77:32.

I reservationen 3 anser vi alt riksdagen bör underrätta regeringen om atl den del av den nya arbetsrättskommitléns uppdrag, som avser fortsatt utredningsarbete rörande den negativa föreningsrätten och föreningsrätts-skyddet för arbetssökande, bör återkallas. Motiven för detta vårt synsätt diskuterades i samband med föregående års behandling av arbetsrätts-reformen, och vi menar att dessa frågor leder över till problem som till

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

stora delar ligger utanför del arbetsrätlsliga fältet. Utskottsmajoritelen anför också i sin skrivning alt frågan om föreningsrättsskyddels ulsträckning är av komplicerad natur samt alt man av det fortsatta utredningsarbetet inle har större förväntningar än atl problemen ytterligare skall belysas.

Herr talman! Har man inte större förväntningar av elt utredningsuppdrag än vad utskottsmajoriteten anfört, så torde alla i frågan insatta kunna inse all del inle på något sätt bär framåt när det gäller den negativa föreningsrätten. Arbelsrättskommittén har så många andra frågor all utreda som pockar på sin lösning.

En del av del nu aktuella utredningsuppdraget måste ju bli atl klara ul på vilkel sätt de etablerade arbetsmarknadsorganisationernas verksamhet skall beskäras samt var del skall lämnas öppningar för den som inle vill organisera sig att få tillträde lill arbetsplatser på kanske andra villkor än vad som gäller för organiserade.

1936 års lag om föreningsrätt överfördes i allt väsentligt oförändrad till medbestämmandelagen. Det framgångsrika organisationsarbete som värt lands fackliga organisationer lyckats bedriva har, trols ständiga försök från arbetsgivarna atl motarbeta dem, varit framgångsrikt. Vissa av de slörre branschförbunden redovisar en organisationstillhörighet pä över 95 96.

Anledningarna till att vissa människor saknar facklig organisatorisk tillhörighet kan vara många. Personligen har jag exempelvis stött på fall, där vederbörande inte velal organisera sig på grund av religiös tillhörighet av extremt slag och där vederbörande inte ansåg sig kunna acceptera följsamhet till gällande avtal, därför att det i hans lära stod inskrivet atl han inte fick ulföra arbete när solen var uppe. Detta är visserligen elt extremfall, men det visar ändock någol av hela den problematik som arbetsrällskommitlén ställs inför när den skall utreda frågan.

De krav på ökad demokrati på alla områden inom arbetslivet som en ökad medvetenhet bland de flesta arbetslagare kommer att medföra skapar behov av så snara lösningar som möjligt. Den tillsatta arbelsrättskommittén har, om man slipper frågan om den negativa förenings-rätlen, tillräckligt att göra för att tillgodose alla krav om snabbhet och realistiska förslag.

De människor som står ulan facklig tillhörighet skyddas i många avseenden av de lagstiftningar som den socialdemokratiska regeringen genomförde. Det gäller anslällningsskyddslagen, som så många arbetsgivare vill försvaga och som man fått visst instämmande för hos en del borgerliga politiker. Det gäller lagen om anställningsfrämjande åtgärder liksom arbelarskyddslagen och arbetstidslagen. Organisationerna har i sina avtal dessutom inskrivet atl arbetsgivaren inte får ge en oorganiserad icke avialsenlig lön.

Organisationerna har accepterat att inle med tvång, utan med information, övertyga den oorganiserade om riktigheten i alt söka facklig tillhörighet Här skulle samhället kunna göra en större insats genom all

ställa slörre ekonomiska resurser lill de fackliga organisationernas förfogande för deras information. Detsamma gäller informationsverksamheten för dem som ännu inte kommit ut på arbetsmarknaden. Man bör öka möjligheterna till en bätlre facklig skolinformation.

Med detta som motivering, herr talman, vill jag yrka bifall till reservationen 3.

I reservation nr 5 återupplivar vi socialdemokrater inrikesulskottets förslag i betänkandet 1975/76:45 om informationsskyldighet och tystnadsplikt Utskottets förslag föll då på grund av borgerlig lottseger. Dessutom avslogs en reservation av herr Fageriund m. fl., i vilken krävdes alt informations- och tystnadspliktsreglerna inte skulle vara i sin helhet disposiiiva genom avtal.

Om jag börjar med den del som behandlar informationsskyldigheten i nu föreliggande betänkande från arbetsmarknadsutskottet, så tycker vi atl man från borgerligt håll efler sin lottseger i berörda del, särskilt under del senaste halvåret, borde ha fått erfarenheter av att arbetsgivarnas nuvarande informationsskyldighet är otillräcklig för arbetstagarna. Jag åsyftar därvid de konsekvenser som en alltför dålig information fått för arbetstagarna inom vissa problembranscher. Fall som L M Ericsson i Olof-ström eller Algots Nord visar att företagsledningarna trots medbestämmandelagens nuvarande informationsskyldigheter ändock kunnal överraska de anslällda med hot om inskränkning eller nedläggning.

Andra aktuella områden är skogs- och stålindustrins nära förestående strukturförändringar, där diskussioner mellan företagsledningarna om samgående eller försäljning av hela företag ansetts vara sådana frågor där bolagsledningarna kan rida pä fjolårets riksdagsuttalande om "att undantagen frän informationsskyldigheten inte bör vara alltför begränsade med hänsyn lill de stora värden som kan stå på spel". Detta uttalande framstår, herr talman, som alltmer förunderiigt ju fler gånger man läser det. Det finns inle många svenska lagtexter som lämnar etl så generöst utrymme för eventuella tänkta lagöverträdelser.

Vad kan det bero på att man från borgerligt håll framhärdar i sin uppfattning från. föregående år, trots att man borde vara medveten om att landels löntagare inle accepterar denna skrivnings möjliga negativa konsekvenser för deras rätt att få information? Troligtvis beror det på bristande erfarenhet av att som arbetslagare vara utlämnad lill förelagens godtycke och pä all man sitter fast i borgerlighetens och de fria marknadskrafternas synsätt att företagens angelägenheter i första hand är en angelägenhet för deras ägare.

Svensk fackföreningsrörelse - dess förtroendevalda och organisationernas medlemmar - kan vid en internationell jämförelse anses som bland de främsta evad det gäller atl visa ansvar och motsvara förtroende. Många dokument finns exempelvis om att de fackliga företrädarna i bolagens styrelser tillfört företagen både kunnande och erfarenhet. Förutsättningarna för della ökar om informationsskyldigheten inte begränsas pä del sätt som möjliggörs av föregående års riksdagsuttalande.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Detsamma gäller frågan om tystnadsplikten. Här anför utskottsmajorileten atl berörda riksdagsuttalanden inle rubbar lagens innebörd utan lar sikle på de kompletterande avtal som kan komma till stånd i anslulning till reglerna om tystnadsplikt Utskottsmajorileten tycks alltså lila till att arbetsgivarna vid förhandlingar skulle vara beredda att gå arbetstagarna lill mötes utan att vara skyldiga till detta enligt lag. Tror man del så har man dålig erfarenhet från förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter.

Det finns alltför många exempel på alt arbetstagarna inte lyckats komma fram till all få sina önskemål uppfyllda utan att ha en lagstiftning i ryggen. Della gäller även här, och deras önskemål kan tillgodoses om reservation nr 5 bifalles av riksdagen.

Herr talman! Jag vill därför slula mitt anförande med atl yrka bifall till reservation nr 5 samt till övriga socialdemokratiska reservationer.

Hen WENNERFORS (m):

Herr lalman! När beslutet om medbestämmandelagen fattades av riksdagen den 2 juni förra året, skedde del i stor enighet. Samtliga partier hade under flera år i partiprogram, i riksdagen och på många andra sätt dokumenterat kravet på en genomgripande demokratisk reform i svenskt arbetsliv.

Är verkligen den historieskrivningen riktig?

I inrikesutskotiels betänkande fanns elt 60-tal reservationer. Del blev voteringar och rösträkningar på flertalet reservationer, och vi fick uppleva nära lio spännande lotiningssitualioner. Var riksdagen verkligen enig? Frågan blev ännu mera motiverad då vi fick uppleva den socialdemokratiska valpropagandan inför valet i september.

Lål mig nu fä säga all visst har samtliga partiers valpropaganda ändrat karaktär under den senaste tioårsperioden. Den har väl blivit litet mer tillspetsad, och visst har det väl skelt övertramp på flera häll.

Men när det gäller medbestämmandelagen och 1976 års val finns del anledning alt reagera. Hur kan exempelvis del socialdemokratiska partiet ha mage att utforma en valannons på följande sätt? I en helsidesannons finner man följande text: "En borgerlig valseger skulle innebära ell hot mol förnyelsen av arbetslivet och de anställdas rätt till inflytande och slörre irygghet i jobbet."

Hur vill egentligen mina kolleger i den socialdemokratiska partigruppen kommentera det här? Vad gjorde vi före valet som utgjorde elt hinder för förnyelsen?

Det blev en borgerlig valseger. I vilket avseende har förnyelsen av arbetslivet och de anställdas rätt lill inflytande hotats? Vilken del av förnyelsen har vi stoppat?

I annonsen sägs vidare: "De borgerliga partierna gick på viktiga punkter emot lagen om medbestämmande för anställda."

Detta påstods i broschyr efler broschyr och i det ena valtalet efter del andra. Priset log den s. k. poliliska valhandbok som LO spred, enligt

uppgift i över en miljon exemplar, och som lika gärna kunde vara en socialdemokratisk valbroschyr.

Hur tror för resten kammarens ledamöter atl de ca 500 000 LO-med-lemmar som röslar borgerligt reagerar över att det fackliga LO är en socialdemokratisk valpropagandamaskin?

På s. 13 i den här lilla s. k. poliliska valhandboken kan man läsa följande: "De borgerliga partierna är djupt splittrade i de flesta viktiga frågor. Men när lagen om medbestämmande behandlades i riksdagen kunde de - för en gångs skull - enas. Och då gick de emol lönlagarna. Med lottens hjälp lyckades de borgerliga partierna försämra lagen för löntagarna."

Sedan radar man upp ell flertal punkter där detta skulle ha skett. Man börjar med atl fackets rätt lill informalion om förelagen skulle ha begränsats. Här var del verkligen fråga om nyanser i de olika uppfaltningarna.

Nästa punkt: Skärpta skadestånd för löntagare vid vilda strejker genom att 200-kronorsgränsen slopas. Men inte någonstans framförde vi krav på att skadeståndet skulle skärpas. Vad vi ville var all själva takel skulle bort och alt arbetsdomstolen skulle avgöra hur stort skadeståndet skulle vara.

Nästa punkt Lindrigare skadestånd för arbetsgivare som bryter mot lagen. Men vi uttalade bara alt man kunde se milt på lagbrott i inledningsskedet, och det berodde helt enkelt på alt del var fråga om en ny och komplicerad lag och att reglerna var ganska allmänt hållna.

I punkten 4 säger man att medbestämmandelagen begränsades genom alt underordnas aktiebolagslagen. Men del var inle den saken det var fråga om förra året Vad vi voterade om, vad vi t. o. m. drog lott om var ju att man ville utreda frågan. Vi ville utreda den skyndsamt, men socialdemokraterna och kommunislerna menade: Jo då, visst kunde vi studera de här problemen. Skillnaden mellan oss var egentligen att om vi båda ville utreda saken, så ville de borgerliga partierna utreda snabbi, medan socialdemokralerna och kommunislerna inte hade så bråttom.

Del var skillnaden när vi lottade, och det tycker jag verkligen är ett exempel på hur små skillnaderna i uppfattning var mellan de tvä blocken.

1 nästa punkt anför man att informalion och ulbildning av fackligt förtroendevalda och medlemmar begränsas genom minskade bidrag. Här far man ju med osanning t. o. m. Så var del inle alls. Det rådde enighet om storleken på bidragen, i varje fall ungefärligen. Skillnaden var all vi ville finansiera det här över budgeten, medan socialdemokraterna ville höja arbetarskyddsavgiften med 0,07 procentenheter.

Jag beklagar all del socialdemokratiska partiet utformar sin valpropaganda på del här sättet I delta fall var del visserligen LO, men jag har sell liknande formuleringar i socialdemokratisk valpropaganda. Jag lycker det är tråkigt därför att det är på det här sättet som misstroendet mot oss politiker uppstår.

Låt mig säga atl indirekt har vi fått erkännanden om att en hel del

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

av det som fördes fram var fel och atl man hade handskats vårdslöst med sanningen. Jag har ett exempel på det, nämligen i en skrift i en serie om arbetsrätt som LO har givit ut och där man på de tre sista sidorna redovisar lotiningarna, när riksdagen fattade beslut om medbestämmandelagen. I etl avsnitt tar man just upp frågan om finansieringen av kostnaderna för information, utbildning och forskning. Där framgår del klart all i det ena fallel ansåg vi inom de borgeriiga partierna att del skulle föras över budgeten, medan socialdemokraterna krävde att arbetarskyddsavgiften skulle höjas. Del står klart och tydligt här, men det stod inle i LO:s första material.

Jag trodde faktiskt att den här frågan skulle komma ur världen efter den borgerliga valsegern i höstas. Valpropagandan gav ju inleden valseger som ni hoppades på, och försöken att med hjälp av medbestämmandelagen måla ut de borgerliga partierna som arbetsgivarnas partier och del socialdemokratiska partiet som löntagarnas parti misslyckades. Del tycks vara nödvändigt att då och då påpeka att ca 500 000 av LO-medlemmarna röstar borgerligt och alt ca 650 000 av TCO-medlemmarna röstar borgerligt.

I dag vill socialdemokraterna återigen strida i frågor där uppfattningarna ligger myckel nära varandra. Ni vill tydligen fortsätta med försöken att få människor atl tro alt de borgeriiga partierna är "elt hot mol förnyelsen i arbetslivet och ett hot mol de anställdas rätt till infiytande". Det var ju sä det stod i den socialdemokratiska valpropagandan. Jag beklagar det. Frågorna om ökat medinflytande i svenskt arbetsliv är alldeles för betydelsefulla för atl vi i riksdagen skall göra det hela till småtlerier och allmänt gläfs.

Mänga underströk -jag gjorde det själv - i debatlen om medbestämmandelagen den 2 juni förra året atl del var en sak atl fatta det här beslutet men en annan sak att genomföra lagen praktiskt ute på arbetsplatserna. Jag påpekade alt vi här i riksdagen må vara aldrig så positiva och entusiastiska - reformarbetet kommer att la läng tid. Lagen trädde i kraft för fem månader sedan, och många av oss vel alt även om det finns entusiasm ute på arbetsplatserna, så finns det också tvekan och undran. Engagemanget är inte alltid sä stort som vi kanske inbillar oss.

Ställ t. ex. följande fråga till människorna där ute: Vill verkligen alla människor ha informalion? Vill verkligen alla-människor vara med och bestämma och ta ansvar? De som har ställt sådana frågor till människor ute på del poliliska fältet eller på arbetsplatserna vet atl många människor är skeptiska. Nej, inte vill alla människor vara med och bestämma, säger man. Del är bara en lilen del som vill det, säger man.

Andra kan berätta hur oerhört svårt det är att informera på en arbetsplats så all det verkligen intresserar alla. De flesta springer förbi anslagstavlan, och få är de som ordentligt läser personaltidningen. Se bara på de fackliga mötena! Inte går den stora majoriteten av medlemmar på fackliga möten!

Jag vill personligen deklarera att jag trols dessa pessimistiska yitringar

ideologiskt utgår ifrån att alla människor vill ha information, att alla människor vill vara med och bestämma och vill påverka sin arbetssituation, vare sig det gäller handdukarna i tvättrummet eller val av maskinutrustning eller en eventuell investering i en ny produkt. Jag utgår ideologiskt från detta, och därmed menar jag att den enskilda människan föds med behov av atl vara informerad och få påverka sin livssituation.

Dess värre händer det som bekant olika ting frän barnaåren till vuxenlivet med alla dessa individer. Många får inte den goda start här i livet som vi under decennier av reformverksamhet haft förhoppningar om. Är det så konstigt att man struntar i att studera anslagstavlan när man inte rikligt begriper vad där står? Är det så konstigt att man låter andra bestämma när man inte riktigt förstår vad beslutet egentligen innebär?

Jag vill med detta ha sagt att del i det väldiga reformarbete och den utbildningsverksamhet som ligger framför oss i svenskt arbetsliv är viktigt atl ideologiskt och principiellt utgå ifrån atl alla människor vill ha etl engagerande arbete. Människan är skapt för aktivitet. Hon vill ta initiativ. Hon vill känna tillfredsställelse i etl väl utfört arbete. Hon vill utveckla sig och ta ansvar. Det är med min moderata människosyn som jag hävdar varje människas originalitet, skaparförmåga, frihet och oberoende samt del ansvar som följer av detta. I det samspel som varje människa ständigt lever i med sin omgivning utgör självständighet, gemenskap och medansvar viktiga grundpelare. För mig är det naturligt atl med den här människouppfattningen både i det poliliska arbetet och i såväl milt s. k. civila som mitt fackliga arbete försöka verka för en demokratisk och decentraliserad organisationsform pä arbetsplatsen.

I utskoitsbetänkandel behandlas de krav som den socialdemokratiska partigruppen framfört om ändringar i MBL. Ulskottsmajoritetens uppfattning har redan redovisats av herrar Wirtén och Nilsson i Tvärålund. Jag skall avstå från att upprepa vad som redan har sagts. Men det är en reservation som jag ändå måsle kommentera, och det är reservationen 1. Här hör man verkligen igen trumpetstötarna från förra årets valrörelse. Eller är det möjligen trumpetstötarna inför valet 1979?

På s. 21 säger socialdemokraterna i reservationen 1 atl del bakom hu
vuddragen i proposilionen förra året stod en betydande majorilet. Sam
tidigt säger man att de borgerliga partierna satte in allvarliga attacker
som syftade till alt urholka den föreslagna lagen. Vidare säger man att
de borgerliga partierna med lottens hjälp lyckades genomdriva försäm
ringar i lagen, setl frän arbetstagarnas synpunkt. " en del av dessa

punkter kan sägas ha begränsad betydelse ", säger man. Man kan

t. o. m. säga atl de har mycket lilen betydelse. Men, säger man, sammantagna innebär de en klar försämring av den reform som socialdemokralerna förde fram.

Varför dessa motsägelser i en och samma reservation? Hur kan en del betydelselösa småfrågor icke anses utgöra en klar försämring men sammantagna plötsligt utgöra en klar försämring? Det här är mycket

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

svårt att förslå. Och, bästa kolleger i den socialdemokratiska riksdagsgruppen, genom denna reservation har vi såvitt jag kan begripa fält svart på vitt på att era avsikter är partipolitiska och propagandistiska.

När det gäller kollisionen mellan aktiebolagslagen och medbestämmandelagen har redan arbetsmarknadsministern påvisat hur stor samstämmigheten egentligen är. Jag skall inle heller gä in på del. Jag skulle bara vilja upprepa vad han pekade pä, nämligen följande uttalande pä s. 10 i arbetsmarknadsulskotlels belänkande nr 32:

"I den diskussion som förts efter riksdagens begäran om utredning förra året barden aktuella frågan om medbestämmandelagens förhållande till aktiebolagslagen stundom fått överdrivna proportioner." Detta är alltså någol som vi alla i utskottet var överens om.

Herr talman! Det förefaller som om denna debatt bara är etl ytterligare exempel pä att riksdagen och dess ledamöter fjärmat sig en smula frän vad som verkligen sker ute bland människorna pä arbetsplatserna. Där ute går del faktiskt lugnare lill. Där har ell metodiskt arbete igångsatts för atl omsätta medbestämmandelagen i praktiken. Även om detta reformarbete kommer atl la lång tid, kan vi med tillförsikt avvakta en genomgripande demokratiseringsprocess i svenskt arbetsliv.

Med del anförda, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Hen FRANZÉN (vpk):

Herr lalman! Lål mig för det första konstalera atl utskollel inte lägger ned något arbete på all molivera avstyrkandet av de vpk-motioner som nu behandlas. Utskottet är skamligt nonchalant i sina kommentarer. Men en sak klargör utskottet i sina korta avstyrkanden, nämligen alt med del ekonomiska system vi har här i landet kan arbetarna aldrig ges demokratiska rättigheter pä jobbet

Utskottet slår fast all del fordras ett annat ekonomiskl system för all arbetarna skall erhålla rätlen all inle bli utslagna, rätten till strejk för den fackliga organisationen, vetorätt mot företagsnedläggningar som medför arbetslöshet och liknande konsekvenser och rällen lill en riskfri arbetsmiljö.

Men nu är det på det viset all vpk:s förslag i molionerna 562, 907 och 1610 har till syfte att - genom lagsliftning som vänder sig mol ut-sugarsystemel och dess profitörer - underiätta för arbetarklassen i dess kamp mol kapitalisterna, atl ge arbetarklassen etl verktyg i klasskampen.

Låt mig för del andra konstatera att utskottet nonchalerar vpk-molionerna även pä sä säll att det inte anser att de skall behandlas, som normalt är, punkt för punkt. Inle ens frågan om skadestånd vid konflikter som man kallar vilda behandlas under tillämpligt avsnitt, ulan alla tre molionerna klumpas ihop under tvä momeni för sig själva.

Jag förslär alt varken borgare eller socialdemokrater vill diskutera verkliga demokratiska rätligheler på arbelsplalsen.

För del tredje är ulskolieis molivering för att avstyrka molionen 562 i underligaste laget. Låt mig citera: "I anslutning till molionen 562 som innehåller förslag med anknytning till arbetsmiljön vill utskottet dessutom tillägga alt regeringen nyligen lill riksdagen överlämnat en proposition om en ny arbetsmiljölag. Del finns alltså möjlighel all återkomma till dessa frågor i höst"

En i sanning underlig motivering för avstyrkande av molionen! Del hade varit bättre om utskottet behandlat den här molionen tillsammans med den arbelsmiljöproposition som lagts och som motionstiden går ul för i dag. I stället gör utskottet några krumbukter om atl vi skall diskutera de frågor som motionen 562 tar upp tvä gånger samma år.

Nåväl. Så över lill behandlingen av motionen 562. Den berör frågor som är viktiga all lösa. Motionen syflar lill att minska arbetshelsen och ulslagningen.

Vi föreslär "införandet av pauser pä betald arbetstid, avbylare, bemanning och reservstyrkor vid löpandebandsarbelen och liknande arbetsprocesser".

Del som kännetecknar löpande bandet är enformigheten och den i de flesta fall icke meningsfyllda sysselsättningen. Ta som exempel löpande bandet vid SAAB-SCANIA:s hytlverksiad i Oskarshamn, eller vilkel annat löpande band som helst. Del löpande bandet förflyttar sig med en viss hastighet hela liden, från morgon lill kväll, dag efter dag, månad efler månad och år efter är. Samma moment skall samma arbelare göra pä samma eller kortare lid. Den s. k. omflyttningen - för att arbetarna skall få ombyte av arbetsuppgifter - resulterar i att man återgår eller vägrar alt byta arbetsuppgifter. Man hinner helt enkelt inte med atl skola om sig. Man har blivit inrutad. Arbetsintensiteten ger inte lid till pauser, till ombyten.

Det är det här som måste förändras, och det radikalt Lagstiftningen måste ge facket slöd. Regelbundna pauser, fler avbylare och ökad bemanning är förstahandsåtgärder.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår också i molionen alt lokal facklig organisation skall ha räll all förbjuda ackord och andra prestations-löner. Dessa är en fara för arbetsmiljön.

Lål mig ciiera vad som slår i motionen och först då vad som framfördes i Svenska arbetsgivareföreningens avtalsförslag frän november 1976:

" 'I den enklare debatlen hävdas ofta att kraven pä en högre produktivitet innebär ökad hels och stress i arbetslivet Del är en fullständigt föråldrad uppfattning. Del är inle genom hårdare arbetstakt som del svenska näringslivet under en lång följd av år kunnat uppvisa en god produktivitetsutveckling. En positiv produktivitetsutveckling är fullt möjlig ulan orimliga krav på arbetstakt genom gemensamma ansträngningar frän alla. Inle minst bör tjänstemännens insalser och betydelse i della sammanhang uppmärksammas.'

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Men verkligheten korrigerar SAF. Direktören i SAF, Börje Strender, kräver mer ackordsarbete på grund av all PRODUKTIVITETEN MINSKAR, bl. a. med hänvisning till månadslönen i LKAB. Ackord driver upp arbetstakten. Ökad arbetstakt ger ökad produktivitet Ökad produktivitet ger ökade profiler för kapitalägarna."

Vi har sedan motionen skrevs i januari många gånger kunnat la del av argumenten frän SAF. Dessa argument, den här "verkligheten", har också korrigerat vad SAF skrev i november 1976. Vi vet atl ackorden är stressande, det må gälla s. k. raka ackord, biandackord eller premieackord. Alla har de lill uppgift att öka produktiviteten. Visseriigen tjänar arbetarna oftast mer ju högre tempo de kan driva upp, men de som garanteras den slörsla förtjänsten av uppdrivningen av tempot är arbetsköparna. Della sker främst genom att man inom industrin tillgriper ar-betssludier för all sänka ackordspriserna, när man tycker att arbetarna tjänar för myckel.

Vi vel all ackorden sorterar ul människor ur produktionen. De som inte orkar går många gånger under, de blir utslagna i förlid. Andra får psykiska eller fysiska besvär. Sjukfrånvaron ökar ju högre stressen och arbetsintensiteten blir. Del vore äriigare om SAF erkände att det är deras medlemsföretag, och förvisso också andra företag, som orsakar sjukfrånvaron. Arbetaren är ingen maskin, men del har de svårt att inse på Blasieholmen. På företagen vårdas också ofta en maskin bättre än arbetarna.

Nu är del inte bara ackorden som är drivfjädern. Även andra pres-tationshöjande faklorer arbetas fram. Syftet är dock detsamma. Del är därför viktigt atl den lokala fackföreningen tillerkänns vetorätt och rätt atl sioppa preslationsuppdrivande metoder och rationaliseringar, dä hänsyn inte las lill arbetaren som mänsklig varelse.

Herr lalman! Samarbetets väg är uislagningens väg. Klassamarbetets väg är förräderiets väg. Det är kamp mot kapitalet för ell annat syslem, som utgår från människan och inte från profiten, som är arbetarklassens segerväg.

Jag yrkar härmed bifall lill molionen 562 och går över till atl la upp några av punkterna i motionen 907. Lål mig få börja med en enkel fråga till ulskolieis lalesman. Hur skulle ni ha behandlal andrahandsyrkandena i molionen 907, de yrkanden som las upp under punklen 5? Del kan väl rimligen inle gä atl avfärda både förslahands- och andrahandsyrkanden samlidigt Nu har vi framlagt elt särskilt yrkande, där del las hänsyn lill de formuleringar som återges i motionen.

Strejkrätten fanns oinskränkt, vad lagstiftningen beträffar, fram lill 1928. Då trumfade den borgeriiga regeringen med liberalen Ekman i spel-sen igenom lagen om slrejkförbud och lagen om arbetsdomstol. Eller skall man säga som några elektriker, när de var instämda för s. k. vild strejk? De kallade AD för arbelardomstolen. Erfarenheterna av AD:s verksamhet hade tydligen satt sin prägel på uppfattningen om domstolens syfte. Klasskaraktären slår hell klar. Då, 1928, strejkade 365 000 arbelare

mol lagens införande. Den dåvarande LO-chefen Arvid Thorberg sade "att denna lagsliftning skulle man inte följa".

Verkligheten har blivit en annan. Nu försvaras den lill alla delar och skärps av socialdemokrater och ledande LO-personer, tillsammans med representanter för borgarparlierna.

Alt arbetsköparnas representanter slår vakt om slrejkförbudel är förståeligt, men att arbetarrepresentanterna förespråkar och försvarar delsamma är anmärkningsvärt.

Strejkrätten har en avgörande betydelse. I kraft av sill ägande har kapitalisterna den avgörande makten både i företagen och i samhället. Del finns inga avtal mellan jämbördiga parter. Kapitalisterna kan under avtalsperiod genomföra försämringar rikiade mot de anslällda. Och det gör man också. Avskedanden, permitteringar, omflyttningar, försämrad arbetsmiljö samt ökning av arbetstakten och ulslagningen förekommer dagligen på arbetsplatserna. Därför är fredspliklen med slrejkförbudel till fördel för bolagsägarna och till nackdel för lönarbetarna. Detsamma gäller också för den s. k. offentliga sektorn, där samma typ av rationaliseringar och ständigt ökad press på de anslällda breder ut sig.

Strejkerna uppslår ur den objektiva motsättningen mellan kapital och arbete. Detta kan man inle lagstifta bort, lika litet som klassolidariteten mellan arbetarna. Det är arbetsköparna som provocerar fram strejkerna. När klassmotsättningarna skärps, som i slutet av 1920-lalei och under 1970-lalet, vill kapitalisterna alltid främsl förbjuda strejk eller ytteriigare inskränka fackels strejkrätt. Fredspliklen under avtalsperiod slår hårdast mol facket och begränsar dess möjligheter till en självständig kamp.

Docent Valter Korpi har analyserat den nya strejkbilden både i Sverige och i andra kapitalistiska länder under 1970-lalel, och han har i tre utförliga artiklar i LO-tidningen nr 7-9 är 1976 vederlagt alla de vulgär-uppfattningar om strejkerna som sprids, tyvärr även av fackliga ledningar.

Valter Korpi påvisar i de här artiklarna några myckel intressanta fakta.

Den ökade strejkvågen i både Sverige och andra kapitalistiska länder beror främsl på lönarbetarnas stegrade ekonomiska försvarskamp pä grund av den snabba inflationen.

De senare årens olagliga strejker har förorsakat ett produktionsbortfall på 100 000 arbetsdagar. Under samma tid har 90 miljoner arbetsdagar i Sverige gäll föriorade genom olycksfall i arbelel, sjukdom - som ofta beror på förhållanden i arbetslivet - och arbetslöshet Det är för atl bekämpa dessa för lönarbetarna negativa konsekvenser - inbyggda i kapitalismens egel ekonomiska syslem - som lönarbetarna behöver bl. a. strejkrätten.

De lokala strejkerna står inte mol den solidariska lönepolitiken - inle ens mol den begränsning av solidariteten som LO lägger in i denna. Närmare två tredjedelar av lönesirejkerna 1969-1975 genomfördes på arbetsplatser med en lönenivå som låg under dyrorlens genomsnitt. Inom Metall genomfördes bara var åttonde lönesirejk i företag där arbetslönerna låg mer än 5 96 över dyrortsgruppens genomsnitt.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Valter Korpis slutsats, som socialdemokratins ledning och fackliga ledningar ännu vägrar lyssna till, är:

"Men strejkerna kan inte ses som protest mol den solidariska lönepolitiken eller mol fackföreningsrörelsens arbete. Strejkerna är snarare orsakade av den snabba inflationstakten än inflationens grundläggande orsak. De sociala motsättningarna lever i vardagen, för all tala med socialdemokratins egel valmanifest, och ingen strejkar för sitt nöjes skull. Arbetarrörelsens linje måste nu som tidigare vara all angripa strejkernas orsaker, inle de strejkande medlemmarna."

Fackföreningsrörelsens linje måsle alltså vara alt bekämpa svartlistning och avskedande av strejkande arbetare och lill della lägga kravet på strejkrätt lokalt och centralt under avtalsperiod. Genom delta framstår vpk:s krav om räll till strejk också som en del av klasskampen. Deltagande i s. k. olovlig konflikl skall inte heller utgöra saklig grund för avsked eller uppsägning.

Även vetorätten för facklig organisation är en del av klasskampen. Vpk kräver här all facket skall ha vetorätt vid beslul som är fattade av arbetsköparna och som är av stor vikt för arbetarna. Del är diskriminerande all arbetsköparna exempelvis skall äga rätt all flytta verksamheten från en ort till en annan och därigenom orsaka problem för dem som ställs utanför beslutsfattandet. Det blir då inle bara en fråga om eventuell arbetslöshet, ulan del handlar också om del psykiska tryck som arbetarna utsätts för genom atl de helt plötsligt står utan jobb inom del yrke de anser sig behärska och därefter tvingas till omskolning. Del är mot arbetsköparnas rätt alt fatta sädana beslut som facket skall ha vetorätt liksom även vid anlitande av entreprenörer.

Herr talman! Jag övergår nu till all beröra några av våra andrahandsyrkanden.

Vi har framfört dessa andrahandsyrkanden därför atl det är viktigt att få dessa under särskild proposition.

Under punklen 5 a-c föreslär vi

atl uppsägning eller avskedande ej skall få vidtas mol deltagare i olovlig arbelskonflikl; sålunda ej heller om strejk stör den ordinarie fackliga verksamheten,

all arbetsköpare ej skall ges möjligheter atl bli befriade från fredspliklen för att möta stridsåigärd och

att strejkande arbelare inle i någol fall skall kunna dömas till skadestånd för dellagande i strejk, ej heller deras fackliga organisationer.

Del kan, som jag lidigare sagl, klart konstaleras all arbetarna provoceras av arbetsköparna. Man kan här peka pä kapitalisternas räll alt under avtalsperioden försämra de förutsättningar som förelåg vid avtalets ingående eller den ohämmade prisökning som vi f n. upplever.

Vad händer när arbetarna tvingas till reträtter i lönefrågor, samtidigl som kapitalisterna höjer priserna och ökar inflationen? Vid dessa tillfällen har inle vare sig den enskilde eller facket möjlighet atl svara med slrids-

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

åtgärder. Vad skall arbetarna dä göra? Skall de bara acceptera en sådan Nr 143 utveckling? Naturiiglvis inle!

Då kommer strejkvapnet till användning, och därför skall inte detta vara skäl till avsked. Uppsägning för dellagande i konflikl skall inte kunna åberopas, liksom inte heller skadeståndet. Bötfällning av strejkande - vare sig del gäller ett maximilal på 200 kr. eller en fri prissättning

- är diskriminerande, och lagen om bötfällning talar för arbetsköparna mol arbetarna. Lika diskriminerande är lagens innehåll all de fackliga organisationerna tvingas ta avstånd från sina medlemmar då dessa måste gå ul i strejk. Men än mer diskriminerande är lagen då den kräver alt fackföreningen skall försöka förmå sina medlemmar all återgå lill arbelel

- om den inle gör det bölfälls även den fackliga organisalionen. Lagens syfte är således att splittra arbetarna och deras organisationer i kampen mot kapitalisterna.

Herr lalman! Den diskriminering som de offenlliganställda ulsälls för i fråga om slridsålgärder och skadesländ kan vi icke godla. Även de offenlliganställda måsle i enlighel med de förändringar vi föreslår för medbestämmandelagen få räll till slridsålgärder och liknande.

Slutligen måste jag göra en kort kommentar till vad Rolf Wirtén sade. Jag kan konslalera all han tar lika liten tid på sig all svara på våra frågor i kammaren som i utskottet Han kunde inle ange en enda punkt i värt förslag som är odemokratisk. Därmed faller också hans och utskottets argument samman.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till motionen 562 samt lill del särskilda yrkande som utdelats i anledning av molionen 907. Förslaget har följande lydelse:

A. i första hand:

1. atl riksdagen antar nedan intagna förslag lill lag om ändring i lagen om medbestämmande i arbetslivet och lagen om offentlig anställning,

2. atl riksdagen hos regeringen begär

a) atl följande sociala målsättning förs in i lagen om medbestämmande
i arbetslivet:

"Överordnade målsättningar vid reformering av arbetsrätten och arbetslivets villkor skall vara trygghel i ansiällningen, arbelsiillfredssiällelse med meningsfulll arbele och riskfri arbetsmiljö ulan arbelshets och utslagning. Frågan om ökad effektivitet och produktivitet skall underordnas dessa överordnade målsättningar."

b) atl lagen om medbestämmande i arbetslivet och lagen om offentlig
anställning tillförs en ny paragraf med följande lydelse:

"Facklig organisation äger obegränsad räll till politiska strejker och internationella fackliga solidariieisaklioner.

Lokal facklig organisation äger rätt all på arbetsplatsen under minst 10 timmar per år genomföra möten på betald arbelslid. Anställda hos förelag och myndigheter äger rätt till politisk verksamhel pä arbelsplalsen."

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

B. i andra hand - om yrkandet under A ej bifalles -atl riksdagen hos regeringen begär ändringar i lagen om medbestämmande i arbetslivet av följande innebörd:

a) atl uppsägning eller avskedande ej skall få vidtas mot deltagare i olovlig arbelskonflikl; sålunda ej heller om strejk stör den ordinarie fackliga verksamheten,

b) att arbetsköpare ej skall ges möjligheter atl bli befriade från fredsplikt för atl möta stridsåigärd,

c) att strejkande arbelare inte i något fall skall kunna dömas lill skadestånd för deltagande i strejk och ej heller deras fackliga organisationer samt

d) alt 44 § om kvardröjande siridsräti i lagen om medbestämmande
i arbetslivet erhåller följande ändrade lydelse:

"Facklig organisation kan oberoende av kollektivavtal om löner och anställningsförhållanden eller kollektivavtal i övrigl begära att fråga som avses i 32 § skall regleras i kollektivavtal ulan alt förhandlingar därom omfattas av fredsplikt"

Gällande lydelse

Arbetstagarorganisation har rätt till förhandling med arbetsgivare / fråga rörande förhållandet mellan arbetsgivaren och sådan medlem i organisationen, som är eller har varit arbetstagare hos arbetsgivaren. Arbetsgivare har motsvarande rätt att förhandla med arbetstagarorganisation.

Förhandlingsrätt enligt första stycket tillkommer arbetstagarorganisationen även i förhållande till organisation som arbetsgivaren lillhör och arbetsgivarens organisation i förhällande lill arbetslagar-organisationen.

Föreslagen lydelse

lOS

Facklig organisation har rätt till förhandling med arbetsgivare / alla Jrågor rörande förhållandel mellan arbetsgivaren och sådan medlem i organisalionen, som är eller har varit anställd hos arbetsgivaren. Arbetsgivare har motsvarande rätt alt förhandla med facklig organisation.

Förhandlingsrätt enligl första stycket tillkommer /ocW/g organisation även i förhållande lill organisation som arbetsgivaren tillhör och arbetsgivarens organisation i förhållande till den fackliga organisationen.

Gällande lydelse

Innan arbetsgivare beslutar om viktigare förändring av sin verksamhel, skall han på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisation i förhällande till vilken han är bunden av kollektivavtal. Detsamma skall iakttas innan arbetsgivare beslutar om viktigare förändringar av arbets- eller anställningsförhållandena för arbetstagare som tillhör organisalionen.

Om synnerliga skäl.föranleder det, får arbetsgivaren fatta och verkställa beslut innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt första stycket.

När arbetstagarorganisation som avses i II S påkallar del, skall arbetsgivare även i annat fall än där anges förhandla med organisalionen innan han fattar eller verkställer beslut, som rör medlem i organisationen. Om särskilda skäl föranleder det, får arbetsgivaren dock fatta och verkställa beslutet innan han har fullgjort sin forhandlings-skyldighet.

Innan arbetsgivare beslutar att låta någon utföra visst arbete för hans räkning eller i hans verksamhet Ulan att denne därvid skall vara arbetstagare hos honom, skall han på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisation i förhållande lill vilken han är bunden av kollektivavtal för sådant arbele.

Första stycket gäller ej, om arbetet är av kortvarig och till.fållig natur eller kräver särskild sakkunskap och ej heller om den tilltänkta åtgärden i alll väsentligt motsvarar åtgärd som

Föreslagen lydelse

11 s

Innan arbetsgivare beslutar om förändring av sin verksamhet, skall han på eget initiativ förhandla med den fackliga organisationen i förhållande lill vilken han är bunden av avial. Detsamma skall iakttas innan arbetsgivare beslutar om förändring av arbels- eller anställningsförhållanden för anställd som tillhör organisalionen.

12 S

Kår facklig organisation som avses i 11 § påkallar del, skall arbetsgivare även i annat fall än där anges förhandla med organisalionen innan han fattar eller verkställer beslut, som rör medlem i organisalionen.

38 S

Beslutar och verkställer arbetsgivare eller avser att verkställa beslut, vilka strider mot grundläggande fackliga intressen, har facklig organisation rätt att förhindra eller avbryta genomförandet av beslut genom vetorätt mot arbetsgivarens åtgärder i följande frågor:

- vid köp och försäljning samt vid förflyttning och nedläggning av företag

- vid anlitande av entreprenörer.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Gällande lydelse

har godtagits av arbetstagarorganisationen. Om organisationen i särskill jäll påkallar det, är arbetsgivaren dock skyldig att förhandla innan han Jättar eller verkställer beslut. Om synnerliga skäl föranleder det, får arbetsgivaren Jäita och verkställa beslul innan han har fullgjort sin Jör-handlingsskyldighet enligt första stycket. Påkallas JÖrhandling enligt andra stycket, är arbetsgivaren Icke skyldig att uppskjuta beslutet eller verkställigheten till dess Jörhand-lingsskyldlgheten har fullgjorts, om särskilda skäl föreligger mot uppskov. I jråga om JÖrhandling enligt första och andra styckena äger 14 motsvarande tillämpning.

Föreslagen lydelse

A rbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal far icke vidtaga eller deltaga i arbetsinställelse (lockout eller strejk), blockad, bojkott eller annan därmedjämföiiig stridsåigärd. om avtalet har ingåtts av organisation och denna ej i behörig ordning har beslutat åtgärden, om åtgärden strider mot bestämmelse om Jredspliki i kollektivavtal eller om åtgärden har till ändamål

1. atl utöva påtryckning i tvist om
kollektivavtals giltighet, bestånd eller
rätta Innebörd eller i tvist huruvida
visst förfärande strider mot avtalet
eller mot denna lag.

2. att åstadkomma ändring i avtalet.

3. att genomföra bestämmelse, som är avsedd att tillämpas sedan avtalet har upphön alt gälla eller

4. atl stödja annan, när denne icke själv Jår vidtaga stridsåtgärd.

41 S

Lokal och central facklig organisation som är bunden av kollektivavtal äger rätt att utöva påtryckning i tvist om kollektivavtals giltighet, avtals innebörd eller tvist huruvida visst förfarande strider mot avtalet genom strejk, blockad, bojkott eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd.

Gällande lydelse

Arbetsgivare, arbetstagare och organisation som bryler mol denna lag eller mot kollektivavtal skall er-sälla uppkommen skada, om ej annat följer av vad nedan sägs.

Föreslagen lydelse

54 S

Arbetsgivare eller arbetsgivares organisation som bryter mol denna lag eller mot avtalet skall ersätta uppkommen skada.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning

Härigenom föreskrives att 3 kap. lagen (1976:600) om offentlig anställning skall upphöra all gälla vid utgången av juni 1977.

Hen FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Lagen om medbestämmande i arbetslivet, som riksdagen behandlade och genomförde förra året och som vi i dag skall komplettera på vissa punkter, har väckt berättigat intresse. Del är en stor och betydelsefull fråga, som berör flertalet av de anställda - i företag av olika kategorier.

Jag vill dock, herr talman, säga att del är min uppfattning - som f ö. är byggd pä egen erfarenhet - alt medbestämmandet, i framför alll de mindre förelagen, varit en realitet i långliga tider. I del mindre förelaget har samrådet och medbestämmandet varit en nödvändighet för alt företaget skulle kunna fungera. Ägaren, som ofta själv deltagit i arbetet, har tillsammans med sina anställda svetsats samman till en enhet Överläggningar, samråd och medbestämmande har hört till den dagliga rutinen. Detta - framför allt i de mindre företagen - rådande förhållande har icke aktualiserats och praktiserats genom att något politiskt parti gjort någol utspel, utan del har varit en naturlig samarbetsutveckling på arbetsplatsen mellan ägare och anställda.

I den offentliga debatten om medbestämmandelagsliftningen har socialdemokraterna försökt förtiga detta förhållande. I stället har man inför den allmänna opinionen försökt hävda alt någol samråd mellan förelagels ledning och anställda icke förekommit. Detta agerande har man valt därför att man på den vägen troll sig kunna vinna poliliska fördelar. Nu tror jag emellertid all de många som arbetar i de mindre och medelstora företagen inte har fallit för denna taktik. De har upplevt det goda samarbetet på arbetsplatsen.

Jag skall icke närmare gå in på de olika delfrågorna i arbetsmarknadsutskottets betänkande - de lidigare talarna har ingående redogjort för utskottets ställningstaganden.

Får jag här bara också helt kortfattat stanna elt ögonblick inför reservationen 1, som berör principerna för arbetsrätisreformen. Också herr

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Wennerfors var inne på den reservationen.

Utskottsmajorileten har i betänkandet - fullt korrekt, tycker jag - beskrivit hur medbestämmandelagen behandlas i riksdagen och partiernas inställning till lagstiftningen pä delta område. Man lalar om alt det fanns en bred uppslutning i riksdagen bakom huvuddragen i propositionen om medbestämmandelagen. Den beskrivningen finner de socialdemokratiska ulskoltsledamöterna besvärande - de vill framstå som medlemmar i det parti som mesl och bäst har drivit medbestämmandefrågorna. I debatlen har tidigare från socialdemokratiskt håll framhållits att ändringsförslagen från borgerligt håll varit "småtlerier". I reservation nr 1 byter man fot och talar bl. a. om "allvarliga attacker mot proposilionen vilka syflar lill atl urholka den föreslagna lagen" från de borgerliga partiernas sida.

Moderata samlingspartiet har varit och är positivt inställt till en fungerande medbestämmandelag. Vi hade elt antal förbättringsförslag i fjol som tyvärr icke fick gehör när vi log lagen. Socialdemokraternas kol-leklivistiska syn på de här frågorna är ju påtaglig. Man visade inle något slörre förtroende för de anställda i förelagen när vi i fjol diskuterade MBL. Nej, facket skulle in och styra och ställa i företagen. Vi moderater menade då alt i mindre förelag bör medbestämmandet och samrådet ske direkt med de anställda i företaget. Vi har den absoluta uppfattningen alt "folkel på verkstadsgolvet" i det lilla förelaget klarar de här frågorna bättre än en facklig ombudsman som kommer utifrån och inte känner lill företagets problem. Vore det att försämra lagstiftningen om man läl rutinerat och duktigt folk i företaget fä vara med och bestämma? Naturligtvis inte. Jag är helt övertygad om all hundratusentals anställda i de mindre och medelstora företagen känner sig åsidosatta eftersom de icke anses förtroende värda att få vara med och bestämma i de företag de jobbar i.

Ingemund Benglsson har i dag vid etl par tillfällen tagit upp moderaternas inställning lill frågan om kollekiivavtalsreglering av förelagsledning. Han formulerade sig pä etl sätt som närmast kan betraktas som ett angrepp pä moderata samlingspartiet, genom att slå fast att "moderalerna var emol medbestämmande i företagsledningsfrågorna". Ja, vi var kritiska på den här punkten. Atl leda företag är en uppgift som innebär alt fatta snabba beslul, all göra riktiga marknadsmässiga bedömningar, att ta risker. Allt delta kan vara hell avgörande för företagels framtid och dess möjligheter alt ge tryggad sysselsättning. Vi ansåg atl en sä viktig omläggning av företagsledningsfunktionerna borde utredas och remissbehandlas innan man tog något beslul. Delta var också arbeisräiiskommitiéns linje.

Varför har vi då i år accepterat propositionens förslag på den här punkten? Jo, därför alt i propositionen finns klarläggande besked som gör att vi kan acceptera skrivningen. Utskottet slår fast alt del mest svårbedömda medbestämmandeområdet självfallet är förelagsledningsfrågor. På s. 18 1 propositionen står följande alt läsa: "Med del sätt atl se pä medbestämmandeavtalens rättsliga konstruktion, som expertgruppen har

gett uttryck ål och som jag har beskrivit i det föregående, bör det te sig naturligt för parterna atl välja lösningar genom vilka den nödvändiga avvägningen mellan olika gruppers (aktieägares, arbetstagares, borgenärers) ekonomiska intressen görs på förhand och som inte innebär att företaget/arbetsgivaren frånhänder sig möjligheten atl ta det yttersta ekonomiska ansvarel för verksamheten. De fackliga kraven på medbestämmandeavtal torde inte syfta till att arbetsgivarna skall frånkännas denna möjlighet."

Jag tror, herr lalman, till sist att medbestämmandelagen rätt skött och rätt praktiserad är en värdefull och betydelsefull lagstiftning. Ökat ansvar, medinfiytande och medbestämmande ökar otvivelaktigt arbetstillfredsställelsen. Den som vet att hon eller han gör en nyttig insats trivs självfallet med sitt arbete och det är en tillgång både för den anställde och för del företag där vederbörande arbetar.

Jag yrkar, herr talman, med detta bifall till utskottets yrkande på alla punkter.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Hen FAGERLUND (s):

Herr lalman! Den socialdemokratiska reservationen har ingående motiverats av de talare från socialdemokratiskt håll som redan varit uppe i debatlen.

Klart är alt våra reservationer i dag är en uppföljning av den uppfattning som präglade debatten 1976 och som återfanns i proposition 1975/76:105. Tyvärr försämrade lotten förslagen på flera ställen, och att tro att den nuvarande borgerliga majoriteten i riksdagen skulle ändra uppfattning är väl knappast mer än en from önskan.

Herrar Wennerfors och Fridolfsson har här talat om den stora enigheten. Som herr Fridolfsson uttryckte sig hade de visserligen några förslag till förbättringar förra gången vi behandlade detta ärende. Låt mig slå fasl all moderaterna vid det tillfället hade 22 reservationer. På fyra av dessa hade de också fått med sig centerpartiet.

Vad var det för några förslag ni hade? Det gällde undantag för företagsledningsfrågor, undantag förde små förelagen från primär förhandlingsskyldighet, avskaffande av reglerna om central förhandling - gränsen skulle sättas vid förelag med minst tio anställda. Det gällde tystnadsplikten, som ni ville ha regler för, och det gällde tolkningsföreträde -avslag på SS 38-40.

Jag vill fråga herr Wennerfors: På vilken av dessa punkter hade ni stöd från de fackliga organisationerna när ni lade fram era förslag? Och för vilka var det förbättringar, herr Fridolfsson? Inte var det förbättringar för löntagarna som era förslag gällde, utan det var förbättringar för kapitalägarna - fullständigt i enlighel med den ideologi som herr Wennerfors lalade om här så myckel i sitt anförande.

Sedan säger herr Wennerfors att det är svårt au förstå vår reservation

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

nr 1 därför att vi skriver att var för sig betyder en del av dessa punkter inte så myckel, men sammantagna framstår de som en klar försämring -jag lägger lill stor försämring. Det är väl en hopplös uppgifi att försöka lära herr Wennerfors all etl och ell är två och alt om man sedan fortsätter atl lägga till ett och ett så alt man kommer upp till tio, så blir det sammantaget en stor försämring i detta sammanhang. Det lycker jag inle skulle vara så förskräckligt svårt att förstå i den här diskussionen.

Innan jag gick in i polemik sade jag atl det väl bara var en from önskan att fä några av de borgerliga alt ändra uppfattning. Men del kanske ändå kan finnas etl litet hopp - om folkpartimedlemmarna fru Bernslröm och herrar Olle Wästberg och Hörberg menar allvar med sina motioner och om de dessutom har några fler meningsfränder inom folkpartiet. Jag syflar pä motionerna 355 - undertecknad av alla tre - och 1263, undertecknad endasl av fru Bernström. Det gäller icke sä mycket själva yrkandena i motionerna som de motiveringar som finns i dem. Jag syftar även på vad herr Hörberg anfört i tidningsartiklar angående löntagarfonderna.

I motion 335 kritiserar man den nuvarande aktiebolagslagen utifrån den grundsynen all den utgör ell hinder för löntagarnas medbestämmanderätt i företagen, att den inte reglerar detta medbestämmande utan ger all makt äl aktieägarna. Man skriver bl. a.: "Frågan är om vår nuvarande aktiebolagslagstiftning är speciellt lämpad atl reglera en verklighet, där de flesta kapitalägare aldrig lägger sig i företagets skötsel och där de anslällda fält laglig rätt till inflytande på förelagens centrala beslut."

Fru Bernslröm skriver i sin motion: "Det långsiktiga målet måste enligl min mening vara etl system med löntagarslyrda företag i en socialt styrd marknadsekonomi." Hon fortsätter litet längre fram i motionen: "En förstahandsmålsällning bör vara, atl arbelel ges en med kapitalet likvärdig ställning i förelagen."

I mångt och myckel kan jag inslämma i denna grundsyn, även om
det kunde vara intressant att få en redogörelse för vad fru Bernström
menar med "en socialt styrd marknadsekonomi". Jag skall inte gå in
i en närmare debatt om molionerna utan bara slå fast alt om man vill
ge löntagarna etl ökat inflytande i företagen enligl motionärernas grund
syn kan man ju inte rösta med utskottet utan måste rösta med oss re
servanter när det gäller S 32.1 reservationen 2 skriver vi:" utan hinder

av vad som föreskrives i aktiebolagslagen, lagen om ekonomiska föreningar eller annan associationsrättslig lagstiftning, bestämma atl beslut i viss fråga eller i visst slag av frågor, som annars skulle fattas av styrelsen eller verkställande direktören, skall fattas av företrädare för arbetstagarna eller av särskill inrättat parlssammansall organ."

Detta är en klar målsättning alt öka löntagarinflytandet, även om vi inte går så långt som fru Bernström vill göra i sin motion, nämligen till helt och hållet löntagarslyrda företag. Men det är ett klart steg på vägen. Proposilionen 137 ger emellertid inte lönlagarna denna möjlighet.

Våra reservationer är en klar urholkning av aktiebolagslagen lill förmån för medbestämmandelagen. Jag vill uppmana folkpartimotionärerna och även andra progressiva krafter i folkpartiet: Rösta pä det socialdemokratiska reservationerna! De ligger helt i linje med vad ni avser i era molioner. Genom det tar ni också avstånd från de konservativa krafterna, som i denna fråga såväl som i många andra representeras av moderalerna och centerpartiet

Med della, herr lalman, instämmer jag i yrkandena om bifall lill samtliga socialdemokratiska reservationer.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Hen FRIDOLFSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Fageriund menade atl de moderata motförslagen till medbestämmandelagen inte var lönlagarvänliga. Vi har yrkat på förhandlingsrätt för de anställda i förelagen. Får jag fråga herr Fageriund: Kan inte de människor som arbetar i företaget, som känner företaget och dess problem, som är beroende av företaget, bättre tillvarata sina och företagels intressen än en facklig förtroendeman som bor 10-15 mil frän företaget? Denne kan vara hur duktig som helst men är givelvis icke så rutinerad som de som arbetar i företaget. Delta var en av våra stora, tunga invändningar mot lagförslagel. Menar herr Fageriund att denna vår huvudinvändning mot MBL icke är förelagarvänlig?

Hen WENNERFORS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag var kritisk mot motsägelserna i reservationen I och kunde inte rikligl förslå hur frågor, som var och eri för sig är små och betydelselösa, sammantagna kan bli så förskräckligt betydande. Då undervisar herr Fagerlund mig och säger alt ett och elt är två, ell och elt och etl är tre osv. På del sättet skulle jag förstå all sammantaget skulle det bli en massa poäng - eller hur man nu skall räkna det hela. Men, snälla herr Fagerlund, det är väl inle riktigt så att varje delfråga i hela det här paketet har samma värde eller är lika betydelsefull. Om det vore så och om man kunde sätta varje frågas betydelse lill etl skulle jag kunna vara med på den här matematiken. Men här finns kanske lio ganska betydelselösa frågor, frågor som är lika betydelsefulla som två andra.

Jag förmodar all vi har samma uppfattning och kan påstå atl föreningsrätten är en ganska viktig fråga i det här paketet, all frågan om kollisionen mellan medbestämmandelag och aktiebolagslag också är en viktig fråga, atl taket 200 kr. är en annan viktig fråga. Men i övrigt är det väl väldigt många frågor som är rätt betydelselösa.

Framför allt måste vi också väga in det förhållandet att i vissa av dessa frågor ligger våra uppfattningar myckel nära varandra. Vi voterade nästan om ord förra året den 2 juni i den här kammaren. Del ena blocket ville alt en utredning skulle göras snabbt och det andra blocket ville all vi skulle utreda frågan. Del var bara ordet "snabbi" som vi voterade och t. o. m. lottade om. - Det säger litet grand om proportionerna.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Nej, herr Fagerlund, samstämmigheten är i det stora hela väldigt stor. Det är tråkigt alt ni vill göra del här lill en partipolitisk strid. Jag undrar om man, när man håller på på det här sättet, verkligen får gehör för del ute på fallet Jag har inie upplevt del så bland de människor jag har träffat ute på arbetsplatserna.

Hen FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag ställde en fråga och log upp några av de 22 reservationerna som moderata samlingspartiet hade. Jag frågade: I vilket hänseende var del förbättringar för löntagarna? Herr Fridolfsson svarar alt del var belräffande de små företagen. Och vad är det ni vill i del sarn-manhanget? Jo, ni vill spela ut facket mot de anslällda. Det är er taktik. Ni säger: Facket begriper inte det här. Del här skall gälla dem som är anslällda i företagen. Ni spelar alltså ut facket mot företagen!

Men tala om nu om följande förändringar var förbättringar: undanlag av förelagsledningsfrågorna, avskaffandet av de centrala förhandlingarna, införandet av gränsen vid tio anslällda, tystnadsplikten, tolkningsföreträdet och slopandet av SS 38-40.

Herr Wennerfors använder en viss taklik i sitt resonemang. Han säger atl vi har sagl alt vissa frågor var betydelselösa. Nej, det har vi inte sagl. Vi har sagl att de var för sig har begränsad betydelse. Och det är någonting helt annat! Om man lägger ihop frågor av begränsad betydelse får slutsumman en stor betydelse. Det lycker jag är viktigt atl påpeka.

Sedan lalar herr Wennerfors om de lottningar vi hade. Del fanns 22 reservationer från moderata samlingspartiet som inte gick till loitning. Del är från den synpunkten som herr arbetsmarknadsministern har talat om det beröm vi gav folkpartiet i del sammanhanget, nämligen att vi sade all de var med i långa stycken. Vi är tacksamma för all folkpartiet inle följde med moderalerna på 22 ställen till. Då kanske vi hade förlorat också de lotiningarna. Från den synpunkten håller vi er räkning för atl ni ställde upp i stort.

Låt mig till slul säga: Del är fariigl alt urholka en lag. Man skall se den som en enhet i del här sammanhanget, och det var vad förra årets proposition gjorde.

Herr FRIDOLFSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag råkade göra mig skyldig lill en felsägning i min förra replik, när jag ställde frågan Är det föreiagarvänligt? Det skulle vara lönlagarvänligt. Men jag får väl säga som elt känt socialdemokratiskt slalsråd en gång sade: Det som är bra för företaget är bra för de anställda. Så del kanske inte var så tokigt.

Herr Fagerlund sade atl vi moderater vill spela ut facket mot de anslällda. Det vill vi inle alls - del är socialdemokraterna som gör del. Vi menar atl de anslällda i företaget, i varje fall i det lilla förelaget.

är bättre skickade atl driva de frågor som är angelägna och viktiga för Nr 143

de anställda och för företaget. Tisdaeen den

Herr Fagerlund efterlyste besked om vilka förbättringar för lönlagarna 3] j: jgyy

som vi krävde i fjol. Vi menade att en fungerande medbestämmandelag----- --

skulle bygga på de förslag som vi då röstade för. I annat fall hade vi Ändring i medbe-

inte lagt dessa förslag, det är väl hell klart. stämmandelagen

Hen WENNERFORS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag försökte påvisa motsägelserna i reservationen 1. Först säger man atl det stod en betydande majorilet i riksdagen bakom huvuddragen i den propositionen, och sedan talar man om en del punkter som har begränsad betydelse - det står faktiskt sä. Anledningen till atl jag i mitt anförande använde ordet betydelselös var alt jag ville försöka påvisa för lyssnarna alt det framförs så många motsägelser. Man kommer alt tänka på den riksdagsman i första kammaren som för flera år sedan avslutade sitt anförande med alt säga: "Ja, herr talman, detta är såvitt jag vet min uppfattning." Det är ungefär delsamma som kommer fram i denna reservation. Men jag är ledsen för att jag använde ordet betydelselös när det nu slår "begränsad betydelse".

Hen FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Idyllen och det goda samarbetet i de små företagen är inle precis perfekt, herr Fridolfsson. Del visade en undersökning som LO gjorde. I den kom del fram mänga kritiska synpunkter på arbetsmiljö och annat i de små företagen.

Sedan tar herr Wennerfors upp detta att vi skriver "en betydande majorilet". Ni hade 22 reservationer, och i fråga om samtliga dessa hade vi folkpartiet med oss och ofta även vänsterpartiet kommunisterna. I fråga om 18 av era reservationer ställde också centerpartiet upp på vår linje. Dä är del en betydande majoritet i riksdagen, för ni är ju inle så förskräckligt mänga ens nu, och ni var ännu färre vid det tillfället

Herr LIDBOM (s):

Herr lalman! Först en reflexion i marginalen lill delta ärende.

Jag undrar om vi inle litet var oavsett partitillhörighet känner en smula olust när vi ser hur regeringen i den ena frågan efter den andra väljer atl försöka smita ifrån sill ansvar för beslul som den upplever som bekymmersamma. I stället för alt öppet och ärligt tala om vart den syftar väljer regeringen alt svepa in sina beslut i dimridåer av halvsanningar och obegripligheter. Så värdet i fredags, när statsministern skulle besvara några koncisa frågor om energipolitiken som Olof Palme hade ställt i en interpellation. Efteråt skämdes t. o. m. den borgerliga pressen över Thorbjörn Fälldins undanflykter - del är åtminstone det intryck man får när man lar del av tidningarnas ledarsidor.

Så är del i dag när vi behandlar den proposition om ändringar i medbestämmandelagen som arbetsmarknadsministern har signerat-en snårig

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

och svårläst proposition som innebär atl man slår vakt om kapitalets makt Den propositionen har Per Ahlmark i olika sammanhang offentligen presenterat som etl förslag i löntagarnas intresse och elt tillmötesgående av deras önskemål. Utskottet, dvs. dess borgerliga majoritet, påstår atl propositionen bidrar lill slörre klarhet och gör det lättare för arbetsmarknadens parter alt hantera medbeslämmandefrägorna. Om utskollel i stället sagl atl proposilionen gör del lättare för arbetsgivarna all säga nej lill löntagarnas krav i pågående eller framlida förhandlingar om medbestämmandeavtal -ja, då hade man kommit sanningen närmare.

Del är ändå ganska utmanande av Per Ahlmark alt låta påskina att hans förslag ligger i linje med önskemål frän löntagarorganisationerna. Några dagar efter del atl regeringsförslaget hade offentliggjorts fick han motta en skriftlig protest från LO och TCO. I sitt gemensamma brev till arbetsmarknadsministern skrev Gunnar Nilsson och Lennart Bodström: "Det förslag lill ändringar i medbestämmandelagen som regeringen nu presenterat i en lagrådsremiss tillgodoser inte våra önskemål." I fortsättningen innehåller brevet en lill formen hovsam men i sak utomordentligt bister kritik av förslaget, som enligl organisationernas samfällda bedömning innebär "en försämring i förhållande lill det oklara läge som nu råder".

Ja, så förhäller det sig alltså med den större klarheten och tillmötesgåendet av löntagarorganisationernas önskemål. Då skall man också hålla i minnet alt osäkerheten om innebörden av medbestämmandelagen är resultatet av en borgerlig lottseger under jämviktsriksdagen.

1 den socialdemokraliska regeringens proposition förra året var grundinställningen otvetydig. Medbestämmandeavtal skulle kunna träffas inte bara om personalfrågor och arbetets organisation och ledning utan också om företagsledningsfrågor. Bolagslagstiftningen fick inte innebära några hinder av praktisk betydelse för medbestämmandeavtal. Någon särskild lagbestämmelse om detta ansågs inte nödvändig, om motiven till lagtexten var tillräckligt klara.

De borgerliga partierna ville inte skriva under Ingemund Bengtssons uttalanden i propositionen, utan de beställde ytterligare utredning. Del är det utredningsarbetet som nu utmynnat i Per Ahlmarks proposition om ändringar i medbestämmandelagen.

Av flera skäl skall jag avstå från all här göra någon detaljerad genomgång av den Ahlmarkska proposilionen. Den är så teoretisk och så fylld av suddiga och motsägelsefulla uttalanden alt var och en som försöker tolka den måste göra den reservationen alt han aldrig kan vara riktigt säker på all träffa rätt Det enda som förefaller säkert är atl ändringarna i medbestämmandelagen går i fel riktning från lönlagarnas synpunkt setl. Det har Per Ahlmark också fåtl både LO:s och TCO:s ord på.

Det är inte längre tal om den i princip obegränsade avtalsfrihet som löntagarorganisationerna krävt och som vi från socialdemokratiskt håll föreslagit.

I sitt anförande tidigare i dag tog Per Ahlmark upp en artikel i Dagens

Nyheter där jag skrivit om ändringarna i medbestämmandelagen. Han gillar inte att jag uttrycker det så att den borgeriiga regeringen inle litar på att arbetsgivarna är starka nog atl pä egen hand försvara kapilalintressena, eftersom de inle törs ge lönlagarna och arbetsgivarna den avtalsfrihet som LO och TCO har begärt. Därför att de inte törs det skall medbestämmandelagen nu stympas och idéerna bakom den gamla S 32 i större eller mindre utsträckning smygas in igen.

Om jag fattade Per Ahlmark rätt anser han all man här i själva verket står inför oöverstigliga svårigheler. Han menar atl det inte går atl ha regler som tillåter avtal som ger lönlagarna medbestämmande i de centrala företagsledningsfrågorna. I propositionen uttrycker han samma sak så att avtalsfriheten inte bör vara så vidsträckt atl företaget/arbetsgivaren kan fränhända sig möjligheten atl ta det yttersta ekonomiska ansvaret för verksamheten.

Så står del i proposilionen. Del är inte precis någol glasklart sätt atl ange gränserna för avtalsfriheten. Tanken att kapitalägarnas makt skall skyddas är visserligen tydlig nog. Men hur långt skall detta skydd sträckas? Hur mycket av den gamla S 32 vill regeringen återinföra? Del blir man inle klok på hur man än vänder och vrider pä olika uttalanden i propositionen och utskottsbetänkandet. För varje uttalande som tycks peka i en riktning går det alt leta upp ett annat som pekar i motsatt riktning.

För min del har jag till en början över huvud taget inte kunnat följa med herr Ahlmark i hans resonemang om omöjligheten. Varför kan man inte tillåta atl arbetsgivare och löntagare kommer överens om att löntagarna skall få ta ett större ekonomiskt ansvar i företaget, att löntagarna skall fä della även i de ekonomiskt viktigaste besluten? Vilka olyckor hotar, om man nu väljer den poliliska ståndpunkten och sedan ulformar den lämpligaste tekniska lösningen till delta?

Jag lovade all inle fördjupa mig i själva propositionen och göra någon delaljgranskning av den. I stället skall jag, sä här i elfte timmen, göra etl sista försök atl fä åtminstone något av dunklet kring propositionen skingrat genom all slälla ett par konkrela frågor lill arbetsmarknadsministern.

Först och främst är det en sak som jag är väldigt nyfiken pä i detta sammanhang. Per Ahlmark säger att det går att träffa avtal om medbestämmande även när det gäller företagsledningsfrågor. Det finns ett stort ulrymme för avtal på företagsledningsområdet. Så vill jag minnas atl hans ord föll. För att klara ut vad det egentligen handlar om vill jag vända på steken och fråga Per Ahlmark: Finns del några typer av företagsbeslul som är hell undanlagna från medbestämmande och som man inle får Iräffa avtal om, avtal som ger löntagarna etl verkligt medinflytande? Är det t. ex. meningen alt löntagarna aldrig - inle ens om arbetsgivarna går med på det - genom avtal skall kunna få vetorätt gentemot beslul som gäller permitteringar eller uppsägningar på grund av arbetsbrist? Hur är det i del hänseendet med beslut om nedläggning

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

av en verksamhetsgren eller med beslul om flyttning av viss produktion från en ort lill en annan? Hur är del med beslul om nyinvesteringar? Finns här några beslul - och i så fall vilka - som det enligt arbetsmarknadsministerns bedömningar inle går att träffa medbestämmandeavtal om?

Del är det ena sättet alt angripa problemen för att söka bringa klarhet i sakläget Ell annat salt leder mig till en annan fråga. Låt oss utgå ifrån att man kan träffa medbestämmandeavtal över etl mycket vidsträckt fäll. Då vill jag fråga: Är del verkligen meningen att en arbetsgivare i princip skall kunna åsidosätta vilket medbestämmandeavtal som helsl, när som helst, ulan annan motivering än alt han anser att han måste göra del för alt säkerställa en nödvändig vinstutveckling i företaget? Om nu arbetsgivaren tydligen ibland har rätt att ingripa för att försvara företagets ekonomiska intressen och åsidosätta avtalet utan atl bli ska-deståndsskyldig, var går gränserna för denna stoppningsräti eller rätt atl ingripa? Kan arbetsgivaren ingripa så fort han anser atl elt beslut som lönlagarna vill ha fram går i fel riktning och äventyrar en någorlunda rimlig vinstutveckling i förelaget? Eller fordras det någonting mer? Fordras del någonting mer, kommer naturligtvis följdfrågan: På vilket sätt skall kapilalintressena vara hotade för att en arbetsgivare skall ha rätt all köra över elt medbestämmandeavtal?

Svaren på dessa frågor är väldigt viktiga att få för dem som nu skall sätta sig ned och förhandla och komma överens om medbestämmandeavtal i framtiden. Del är väsentligt all löntagarorganisationerna vet vilka typer av frågor de kan ge sig in pä i sina förhandlingar så atl de kan bedöma risken föratt kommande medbestämmandeavtal trasas sönder genom arbetsgivarnas ingripanden - eller stoppningsingripanden, som Per Ahlmark kallar det - eller i värsta fall genom ideliga domstolsprocesser.

Del är rimligen på detta sätt som man borde ha behandlal problemen i proposilionen, i stället för atl ägna sig ål allt delta juristeri, hårklyveri och teoreliserande. Man borde ha tagit upp de praktiskt viktiga problem som de fackliga organisationerna och arbetsgivarorganisationerna måsle angripa när de förhandlar om avtal. Man borde ha ställt frågorna konkret På så vis kan de nödvändiga upplysningarna plogas fram. Jag tycker atl arbetsmarknadsministern borde känna sitt ansvar för atl parterna på arbeismarknaden verkligen får den vägledning de nu måste ha när de skall förhandla om medbestämmandeavtal.

Nu är jag i och för sig medveten om atl de uttalanden som Per Ahlmark kan komma atl göra här i kammaren i dag inte har samma betydelse för tolkningen av ändringarna i medbestämmandelagen som uttalanden i propositionen. Erfarenhetsmässigt brukar ju domstolarna fästa ganska lilen vikt vid vad slalsråd och riksdagsledamöter säger under kammar-debatterna, och det finns vissa skäl för del. Men det hindrar naturligtvis inle att jag med spänning avvaktar svaren pä mina frågor. Så här några minuter före voteringen är det på tiden att riksdagen får konkreta besked.

Till sist: Både arbetsmarknadsministern och andra har här i debatten sagt alt vi socialdemokrater av politiska skäl blåser upp den här saken, att vi är ute för att komma ät de borgerliga partierna och påvisa deras löntagarfienllighet Jag kan försäkra arbetsmarknadsministern att när vi vädrar vär oro och vår olust så har del förankring i verkligheten. Själv har jag så pass nära kontakt med de föreslående förhandlingarna om medbestämmandeavtal, via LO, atl jag kan intyga alt både LO och TCO är verkligt bekymrade.

Organisationerna måsle veta vad del är de kan sälta sig och förhandla om. De måste känna att de står på någorlunda säker mark. De kan inte träffa avtal om de inte vet vad dessa är värda, om de inle vel ifall de över huvud taget står sig eller i varje fall inle vel om de kan åsidosättas i än det ena, än det andra fallel på allmänt lösa grunder, om de inte vet hur pass kniviga domstolsprocesser avtalen kan leda fram till. Det är alltså, herr talman, en viktig och väsentlig oro som arbetsmarknadsministern fortfarande har chans att i någon lilen män stilla.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Det finns tvä sätt alt föra den här debatten på, och socialdemokratin har använt båda.

Det ena är att säga att det inte föreligger några stora skillnader utan att del är fråga om marginella förändringar. Ett enigt utskott har uttalat följande: "1 den diskussion som förts efler riksdagens begäran om utredning förra året har den aktuella frågan om medbestämmandelagens förhällande till aktiebolagslagen stundom fåll överdrivna proportioner." Det är alltså ell försök alt dämpa ner molsäiiningarna, enligt min mening helt med rätta därför alt motsättningarna är utomordentligt små.

Den andra linjen är att göra våldsamma motsättningar av allting och prata rakt ut i luften. Cari Lidbom representerar denna senare falang. Han har i en artikel i Dagens Nyheter den 16 april i år sagt att "grunden rycks undan för förhandlingarna om medbestämmanderätt för löntagarna i företagen". Han säger all propositionen är "etl bistert aprilskäml" och vidare: "S 32 sägs vara avskaffad. Men lagen skall fortfarande utgöra en skyddsrnur kring kapitalets makt Arbetsmarknadsministern försöker trösta lönlagarna med all del finns så mycket annat de kan få inflytande på än de centrala företagsledningsfrågorna."

Tvä linjer alltså. Den ena talar om atl frågan fåll "överdrivna proportioner" i debatten, och den andra säger att man i stort setl har avskaffat lagen.

Carl Lidbom fullföljer sin agitation i dagens inlägg. Han säger att re geringen försöker smila ifrån sitt ansvar genom dimridåer. Våra juridiska experter har alltså gjort en utföriig utredning om förhållandel mellan medbestämmandelagen och associationsrättslagsliftningen - den är re-

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

dovisad i proposilionen - och där har gjorts elt antal klarlägganden som är av värde. Carl Lidbom påstår då all man slår vakt om gamla S 32. Så är del ju inle alls. Samma paragraf som vi beslutade om förra året finns kvar men med etl tillägg som ytterligare slår fasl della: "I kollektivavtal om medbestämmanderätt kan parterna, med beaktande av vad som föreskrives i 3 S, bestämma att beslut, som annars skulle fattas av arbetsgivaren, skall fattas av företrädare för arbetstagarna eller av särskill inrättat parlssammansall organ."

Vi har alltså gjort en förbättring i S 32 i den riktning som Carl Lidbom själv begär. Och det som var en bra lag förra året, då ni själva lade fram den, blir tydligen en eländig lag när vi försvarar den och värnar om den!

Så säger han atl det här är en "grölig" proposition, eller vad det var för ord han använde. Vad skall man då säga om den lagtext som Cari Lidbom uppmanar kammaren att rösta på? Det står där atl "utan hinder av vad som föreskrives i aktiebolagslagen" osv. skall man kunna besluta om en rad saker. Men sedan visar del sig att man i molivdelen säger, all det ändå finns vissa begränsningar med "hänsyn lill Ivingande lag m. m.". "Vissa undanlag" blir därför nödvändiga. Del säger man klart ul i molivtexten. Men i den lagtext man föreslär säger man alltså "ulan hinder av vad som föreskrives i aktiebolagslagen". Del är hell ologiskl. Motiviext och lagtext går där inte ihop. Men det gör de i propositionen och i ulskottsmajoritetens förslag.

Hur mycket av gamla S 32 vill man återinföra? är Carl Lidboms huvudfråga. Ingenling! Del är ju tvärtom den paragraf som vi var överens om förra året, som här preciseras och som byggs ut. Man klarlägger mer än tidigare förhållandet mellan medbestämmandelagen och annan associalionsrällslig lagstiftning.

Att det är utomordentligt likartade värderingar, som bygger under den här propositionen och den gamla, har jag redan visat i etl resonemang som jag hade med den förre arbetsmarknadsministern. Jag pekade pä hans miotivtexi och jämförde med min egen motiviext Det visar sig atl de är ulomordenlligt likartade.

Sedan ställer Cari Lidbom en fråga som han låtsas är konkret: Vilka frågor skall man inle få iräffa medbestämmandeavtal om?

Han säger i sin artikel all regeringens förslag innebär väsentliga förändringar i rätten alt iräffa medbestämmandeavtal på företagsledningsområdet. Inte ens om arbetsgivarna skulle gå med på det, säger han, skall löntagarna enligt regeringsförslagel kunna fä etl säkerställt inflytande, t. ex. genom vetorätt, på beslut om permitteringar, uppsägningar pä grund av arbetsbrist, nedläggning eller flyttning av produktionen, nyinvesteringar eller andra beslul av den karaktären.

Jag har redan sagt vad jag anser om argumentet att man skulle låta del bli avgörande vad arbetsgivarna går med på eller lill äventyrs är tillräckligt starka atl inte gå med på. Det kan lagstiftaren och rätlstill-lämparen inte låta vara avgörande. Nej, man träffar avtal inom ramen

för den lagsliftning som finns, och i normalfallet kan man iräffa avtal om en hel rad av de saker Carl Lidbom lar upp.

Vad ligger då under herr Lidboms fråga? Det måste ju ändå vara något slags extremfall han tänker på, alltså del extremfall som socialdemokralerna också i själva reservationen har varit inne på.

Läl oss tänka oss ett medbestämmandeavtal som ger den fackliga organisalionen en obetingad räll att inlägga veto mot nedläggning av arbetsgivarens rörelse, eller för den delen mot varje inskränkning av rörelsen, eller ell avtal som ger den fackliga organisalionen samma rätt inför varje tilltänkt omläggning av produktionen. Vad ligger egentligen i kravet, som del talas om i socialdemokraternas parlimolion, att ell sådanl avtal skall kunna träffas och upprätthållas "med full verkan"?

Skall arbetsdomstolen döma ul miljonbelopp i allmänna skadestånd för all förmå företaget alt respektera avtalet, när avgörande företagsekonomiska skäl lalar för en nedläggning eller för att man går över från en produktionsinriktning till en annan?

Skall företaget vara skyldigt, vid risk för stora allmänna skadestånd, all fortsätta verksamheten trols alt aktiekapitalet smäller samman och förelaget riskerar sina möjligheter atl betala leverantörer och andra fordringsägare?

Jag ställer inte de frågorna för alt jag tror all de fackliga organisationerna skulle ställa sådana krav. Jag gör det därför att vi talar om den rättsliga sidan av problemet hur arbetsdomstolen skall döma om ell sådanl fall trols alll uppkommer. Nu är kanske herr Lidbom pä den här senare punkten beredd all svara all del får dras en gräns med hänsyn t. ex. till ivingande bestämmelser i aktiebolagslagen eller i brottsbalken eller på andra håll. Men hur exakt dras den gränsen? Det är ju den frågan vi alla ställs inför när vi diskuterar den här problematiken.

Del går i själva verket inte all göra gällande atl man driver principen atl medbestämmandeavtalen skall gälla fullt ut och ulan hänsyn till andra intressen. Vad som går all säga är all huvudregeln skall vara att medbestämmandeavtalen skall gälla och respekteras som andra avtal, men att man ytterst måsle räkna med gränser av hänsyn till motstående intressen. Del har vi sagl. Det är i realiteten vad den socialdemokraliska regeringen förra året sade. Och det innebär att i normalfallet bör den vetofräga som herr Lidbom berör kunna bli föremål för avtal mellan parterna.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

är alldeles fel all de nuvarande regeringspartierna skulle slå vakt om den gamla S 32 och vilja återinföra den. Ja, läl oss också lämna den typen av diskussion och försöka konkret komma in pä frågan vad del hela gäller: Vilkel ulrymme finns för atl träffa avtal? Hur vidsträckt är avtalsfriheten över huvud tagel?

Per Ahlmark säger atl man kan inle ha en avtalsfrihet som är sä vidsträckt atl medbestämmandeavtalen alltid går före annan lagstiftning. Nej, men del gäller ju inle bara medbestämmandeavtal - det gäller alla avtal över huvud taget. Om man träffar ett rent affärsmässigt avtal och det skulle komma i konflikl med tullagstiftningen eller miljölagstiftningen eller produktlagstiftningen, så viker naturligtvis avtalet - utan all det står ell ord om det i avtalet - för den tvingande lagbestämmelsen. Del har jag inte bestritt.

Men det är inte detta del handlar om, ulan del handlar om hur mycket kapitalägarna skall få avstå från genom sådana här medbestämmandeavtal. Kan de gä med på att löntagarna genom vetorätt eller på annat sätt blir likaberättigad part också när del gäller atl bestämma sådana här viktiga frågor som inskränkningar i driften, nedläggning av en verksamhetsgren eller flyttning av produktionen?

Per Ahlmark svarar: Man kan inle låta dem bestämma detta, för länk om avtalsfriheten var sä vidsträckt atl lönlagarna kunde bestämma, all här får inte ske någon nedläggning alls av förelaget, fastän företaget är konkurshoiat, hur skulle del gä för sig? Ja, del är en egendomlig uppfattning för del första om löntagarorganisationerna och deras ansvarskänsla och för det andra om arbetsgivarnas och deras organisationers motståndskraft mot orimliga krav. Jag kan inte inse atl del måste vara en uppgifi för samhället att slå vakt om kapitalels makt på punkter där Arbetsgivareföreningen inle själv orkar försvara denna makt vid förhandlingsbordet Jag ser fortfarande inte vad det är för faror som hotar.

Till sist: Del här rör sig om väldigl praktiska ting över huvud taget. De exempel som jag nyss nämnde rörande nedläggning av verksamhetsgrenar och sådant gäller väl praktiska frågor.

Vidare: När skall arbetsgivarna kunna ingripa? Hur myckel måste kapilalintressena vara i fara? Räcker del med atl företaget säger all här blir inte vinstutvecklingen tillräckligt god om lönlagarna får som de vill? Ta som exempel alt löntagarna fåtl rällen att bestämma om löneformen i elt företag.. De säger: Nu skall del inle vara ackordslön här, utan det skall vara månadslön. I sä fall invänder kanske arbetsgivaren att della går inle för sig, för då minskar vinsterna i sådan utsträckning all företaget inle blir tillräckligt lönsamt längre. Skall det vara möjligt alt köra över etl medbestämmandeavtal, som enligt sin klara ordalydelse ger lönlagarna rätten alt bestämma över löneformen, på sädana grunder - bara därför alt vinsterna naggas i kanten?

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Cari Lidboms inlägg fortsätter all vara lysande exempel på del som utskollel enhälligt säger, nämligen atl den här debatten "stundom fåll överdrivna proportioner".

Herr Lidbom vägrar alt lyssna på vad jag säger. Jag har ju svarat. Jag har givit ett alldeles klart svar på jusl de frågor som herr Lidbom tog upp, nämligen frågan om ett avtal om vetorätt, beslut om permitteringar och uppsägningar på grund av arbetsbrist, nedläggning eller flyttning av produktion, nyinvesteringar eller andra beslut av den karaktären.

Jag sade ju alt det i själva verket inte går atl göra gällande all man kan driva principen om all medbestämmandeavtalet skall gälla fullt ut och ulan hänsyn till andra intressen. Vad som går att säga är all huvudregeln skall vara att medbestämmandeavtalet skall gälla och respekteras som andra avtal, men all man ytterst måsle räkna med gränser av hänsyn till motstående intressen. Det har den nya regeringen sagt, och det är i realiteten också vad den gamla uttalat Detta innebär att den vetofråga som herr Lidbom berörde i normalfallet bör kunna bli föremål för avtal mellan parterna. Del var mitt svar till herr Lidbom.

Men så tog jag upp den gränsdragning som ingen av oss kommer ifrån, nämligen beträffande några extrema fall, och ställde några frågor just för alt visa alt del här finns en rättslig problematik, som man inle bara kan hoppa över.

Jag sade uttryckligen all jag inle ställde de frågorna för alt jag tror all de fackliga organisationerna skulle komma med sådana krav. Herr Lidbom påstod att jag hade sagt atl det är just vad de fackliga organisationerna kommer att göra. Jag sade uttryckligen ifrån att jag icke tror atl de fackliga organisationerna kommer all ställa sådana krav. Jag log upp saken för all belysa den räiisliga sidan av det här problemet.

Del är klart atl man kan säga alt juridik, rättspraxis och sådant är alldeles likgiltigt I så fall förstår jag den socialdemokraliska reservationen. Där sägs 'det ju alldeles klart alt ".. . utan hinder av vad som föreskrivs i aktiebolagslagen, lagen om ekonomiska föreningar. . ." etc, - men samtidigl säger man i molivtexten lill denna lag alt del finns "vissa begränsningar med hänsyn till Ivingande lag m. m.", "fränsett vissa undantag" och så begränsningen belräffande "viss fråga" eller "visst slag av frågor".

Man gör alltså tre slag av begränsningar i motivtexten, men i lagtexten låtsas man knappast om dem. Men det är klart att det kan finnas risk för kollision med annan lagstiftning. Man kan ju inte avtala om t. ex. förelagens skyldighet atl leverera in källskatt - enligt uppbördslagen -skyldigheten för förelag som börjar komma på obestånd atl avveckla i lid enligl brottsbalken - eller skyldigheten för aktiebolag all träda i likvidation när del återstår bara en tredjedel av aktiekapitalet enligt aktiebolagslagen. Men detta är extremfall. Det avgörande är att i den proposition som förra året framlades av den gamla regeringen och i den proposition som jag framlagt i är slås huvudregeln fast om hur omfattande

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

medbestämmandeavtalet kan göras. Jag har skrivit om det på följande sätt på s. 108 i propositionen:

"I botten av varje diskussion om medbestämmande på företagsledningsomrädet ligger oundvikligen problemet hur rätlen att bestämma i frågor av betydelse för företagens bestånd och ulveckling skall förenas med ansvar för de beslut som fallas. Alt medbestämmandet ytterst drar med sig frågor av denna innebörd och omfattning betyder emellertid ingalunda all vägen tills vidare är stängd för medbestämmande på företagsledningsomrädet. Tvärtom måsle det anses föreligga etl betydande ulrymme för avtal på della område, genom vilka företaget/arbetsgivaren gör åtaganden av ekonomisk betydelse. Denna uppfattning har kommit till tydligt uttryck i MBL:s förarbeten, och bör också anses ligga till grund för de tillägg till lagen som nu föreslås."

100

Herr LIDBOM (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är möjligt alt vi till sist kryper en aning närmare sanningen. Det är två huvudproblem.

Del första problemet är: Finns del några frågor som är undanlagna från medbestämmandeavtal, eller kan man iräffa avtal om vad som helsl? Kan man t ex. ha avtal som ger lönlagarna vetorätt beträffande permitteringar, uppsägningar på grund av arbetsbrist, nedläggning av produktion och flyttning av produktion? Nu blev svarel från Per Ahlmark, om jag fattade honom rätt: Ja, det kan man. Det finns inga frågor som undantas. En annan sak är atl bestämmelserna inte kan gälla under alla omständigheter, utan del finns fall då arbetsgivaren måste kunna ingripa utan alt ådra sig skadesländsskyldighei. Det var ell myckel stort steg framåt, om jag nu har uppfattat del hela riktigt, men della borde i så fall sannerligen ha stått i motiven. Den tanken borde ha tagits med i polemik mol lagrådet som diskuterat de här frågorna utförligt och som har en hell annan grundsyn.

Det andra problemet gällde de allmänna förutsättningarna för arbetsgivarens rätt alt ingripa, hans s. k. stoppningsräti. Jag frågade: Kan en arbetsgivare ingripa för atl värna om vinstutvecklingen i förelaget eller måste del vara fråga om någonting verkligt allvariigt, som ett konkurshot, för all han skall kunna stoppa löntagarna? Måste han kunna åberopa alt företaget får träda i likvidation om man gör som lönlagarna vill? Eller räcker del med all han säger: Jag är salt alt bevaka kapitalägarnas intressen. De skall inte behöva finna sig i alt vinstnivån sjunker i del här företagel från 15 till 5 %. Jag måste stoppa er framfart och gä ifrån vad vi har skrivit i medbestämmandeavtalet om all ni får bestämma löneformen själva i del här förelaget Vi måsle återinföra ackord.

Får jag där också det svarel all det är klart atl man skall kunna träffa sådana avtal och atl en arbetsgivare inle får spola del här med löneformen bara därför alt vinsterna kryper ned litet grand - då har vi kommit ytterligare ett stort steg på vägen. Jag måsle i så fall bara åter beklaga alt detta inte behandlas i motivuttalandena.

Herr Ahlmark lägger ned mycket möda på atl polemisera mot den socialdemokraliska reservationen och dess lagtext Jag har inle tagit upp den här, därför alt trots alll vet vi ju alla att vi kommer att rösta om propositionens lagtext, och med all sannolikhet är del den som går igenom. Det är angeläget atl söka få klarhet i vad lagen kommer att innebära i framliden.

Nu gäller beträffande både propositionens och reservanternas lagtext att det inle finns någon perfekt text som ger full klarhet. Här kan man skapa tillräcklig klarhet bara genom en kombination av att skriva lagtexten så gott det går och att ge motiv som förklarar och vägleder.

Del är möjligt alt reservationens lagtext kunde ha varit ännu bätlre. Man kunde ha specificerat "utan hinder av" de och de paragraferna i bolagslagen - vad vet jag? Men det är en rätt akademisk och likgiltig diskussion i det här sammanhanget Del väsentliga är all vi försöker fä klarhet i frågan: Hur vidsträckt är avtalsfriheten?

Får jag lill sist också en bekräftelse på att sloppningsrätten är så begränsad att arbetsgivaren inle kan utöva den bara för atl slå vakt om företagels vinstutveckling så är jag helt nöjd - såvitt gäller herr Ahlmarks debattinslag här i dag. Däremot tyvärr ingalunda med proposilionen.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr lalman! Del hade underlättat vär diskussion nu om Carl Lidbom hade följt med i den debatt som jag hade lidigare i dag på just denna punkt Där utgick jag nämligen ifrån elt antal moiivutlalanden i den proposition som lades förra året och som jag pä den här punklen i stort sett kan ansluta mig lill.

Del slår i den proposition som alltså lades fram av Carl Lidboms regering pä s. 332: "Det ligger dock i sakens natur alt besluisdelegation inle utan åsidosättande av aktiebolagslagstiftningen kan ske i sådan ulslräckning all styrelsen för ett bolag i realiteten måste anses ha frånträtt sin ställning som en sådan. Atl en gräns av den innebörden måste finnas är dock knappast något som reser praktiska problem vid tillämpning av reglerna om medbestämmanderätt för arbetstagarna."

Och den gamla regeringen fortsatte:

"1 princip torde å andra sidan gälla att beslul som i aktiebolagslag-siiflningen förbehållits bolagsstämman inte kan överflyttas på annat beslutande organ genom kollektivavtal. Frågor om ändring av bolagsordningen, höjning eller nedsättning av aktiekapitalet, likvidation och utseende av styrelse och revisor kan inle på grund av avtal avgöras av någon annan än bolagsstämman. Aktiebolagslagens regler om vinstfördelning kan inle heller sältas ål sidan genom kollektivavtal i den mån dessa regler avser atl skydda det bundna kapitalet eller tillförsäkra minoritet rätt till vinstutdelning."

Jag har lagil några citat här för atl visa de avgränsningar som man gjorde förra året från den socialdemokratiska regeringens sida.

Del är alltså på del viset atl vi var myckel överens förra året när

101

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

vi genomförde den nya medbestämmandelagen. Olof Palme sade att folkpartiet i stort setl hade godtagit reformförslaget och alt del hedrade detta parti. Vi var överens på de allra flesta punkter.

Men del fanns några skiljaktiga punkter där det närmast gällde skrivningarna. Det var dessutom 200-kronorsregeln och något annat som vi resonerade om. Vi var också överens om atl det kunde bli kollision mellan medbestämmandelagen och några andra lagar. Och vi var överens om alt detta skulle utredas mera. Denna utredning har nu skett, och vi har fått elt tillägg till lagen som innebär ett förtydligande, liksom molivtexten bakom denna lagförändring utgör elt förtydligande.

Då visar det sig atl när vi gör detta, helt i den anda av gemenskap som har burit upp medbestämmandelagen under det här senaste året, så lägger man ifrån socialdemokratisk sida fram en lagtext som är ohållbar och talar om "utan hinder av vad som föreskrives i aktiebolagslagen", samtidigt som det i motivtexten görs två eller tre undantag.

Jag tycker därför att del är riktigt alt utskottet sagt att den här debatten ofta fått "överdrivna proportioner". Och jag tror det vore bra om vi nu slog fasl den grundläggande värdegemenskapen frän en överväldigande del av den svenska riksdagen när det gäller ulformningen av vår medbestämmandelag.

102

Hen HALLGREN (vpk):

Herr lalman! Jag vill först göra en lilen kommenlar till del uttalande som utskoltels talesman herr Wirtén gjorde när han beträffande skadeståndssanktionerna i samband med dellagande i olovlig konflikt deklarerade alt borgarna i detta fall hade alt välja mellan alt slopa 200-kronorsregeln och att avskeda arbetare.

Herr Wirténs uttalande innebär ett felaktigt återgivande av nu gällande lagbestämmelser. Både i förarbetena till lagen om anställningsskydd och i förarbetena lill lagen om medbestämmande i arbetslivet föreskrivs möjligheter alt såväl avskeda dem som deltar i en olovlig konflikl som att utdöma skadestånd. När det gäller skadeståndet är detta inte som tidigare maximerat till 200 kr., utan arbetsdomstolen kan i framtiden fastställa etl obegränsat skadeståndsbelopp.

Framställningen över vad som gäller i samband med skadeståndssanktioner mol dem som deltar i olovlig konflikl var således felaktig.

Jag skall härefter beröra några av de krav på ändringar och tillägg i den s. k. medbestämmandelagen som vänsterpartiet kommunisterna pä nytt reser. Det gäller förhandlingsrätten enligl 11 och 12 SS, begränsningen av informaiionsräiien, där vi yrkat att 21 och 22 SS skall utgå, rätten lill politisk verksamhel på arbetsplatserna, rätten till internationella sympatiåtgärder och politisk strejk samt rätten till fackföreningsmöten pä betald arbetstid. De övriga frågorna har tidigare ingående berörts av

andra representanter från vänsterpartiet kommunislerna.

Jag skall börja med atl säga något om 11 S i medbestämmandelagen, som föreskriver skyldighet för arbetsköparna att ta upp förhandlingar pä egel initiativ med facket när del gäller en planerad viktig förändring av verksamheten. Vi har från vårt parti poängterat att detta innebär ett framsteg för fackföreningarna, men vi är kritiska mot det tillägg som gjorts till paragrafen och som lyder: "Om synnerliga skäl föranleder del, får arbetsgivaren fatta och verkställa beslul innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt första stycket."

Detta tillägg gör det möjligt för arbetsköparna alt kringgå den lagstadgade primära förhandlingsskyldigheten. Om en arbetsköpare fattar och verkställer beslut innan förhandlingarna är slutförda tvingas facket driva frågan till avgörande inför arbetsdomstolen. Och där kan inle facket - så har i varje fall vi uppfatlat saken - förvänta sig några större framgångar i mål som har betydelse för arbetarklassen. Del visar också arbetsdomstolens senaste utslag i tvisten mellan Volvo och Metallindu-striarbetareförbundel, där arbetsdomstolen gav arbetsköparna rätt att verkställa beslut om permitteringar innan förhandlingarna slutförts. Därmed härden första AD-domen med hänvisning till medbestämmandelagen spikat en rättighet för arbetsköparna. Denna dom är dessutom prejudicerande, dvs. det är ingen mening för andra fack alt driva liknande tvister lill arbetsdomstolen. Ekonomiska föriusler för arbetsköparna är enligl arbetsdomstolen alt betrakta som synnerliga skäl, och de ger arbetsköparna rätt att frångå förhandlingsskyldigheten.

12 S, som gäller den utvidgade förhandlingsrätten, stadgar att arbetsköparna är skyldiga atl ställa upp i förhandlingar, om facket begär det, och del rör sig om frågor som innebär förändringar för medlem i organisalionen. Men även här finns det ett tillägg som sätter också denna paragraf ur spel. Det sägs: "Om särskilda skäl föranleder del, får arbetsgivaren dock fatta och verkställa beslutet innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet"

Vad innebär då begreppet "särskilda skäl"? Det vel ingen ännu, men arbetsköparna kan hävda nära nog vad som helst. Sedan är det facket som får driva frågan till tvist, och del blir dä återigen arbetsdomstolen som avgör vad särskilda skäl är för någonting.

Expertis inom arbetsrätten har gjort uttalanden om vad man skall tolka in i detta begrepp och sagt att om det medför "olägenhet för företaget", är del atl anse som ett särskilt skäl. Del är arbetsköparen som skall göra den bedömningen. Han kan då hävda all del är en olägenhet och därigenom undgå förhandlingsskyldigheten och fatta och verkställa beslutet.

11 och 12 SS skulle ge fackföreningarna en starkare ställning förhand-lingsmässigt, men med de begränsningar som tilläggen om synnerliga och särskilda skäl innebär urholkas den omtalade förstärkta förhandlingsrätten sä mycket att den nära nog är tillbaka vid de regler man tidigare hade.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

103

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

104

Del måsle också sägas att en överenskommelse enligt II och 12 SS inte är någol egentligt avtal. Har man vid primärförhandlingar enligt 11 S eller vid förhandlingar enligl 12 S enats om någonting, är detta inget avtal som är bindande för arbetsköparen hela avtalstiden ut, exempelvis om kollektivavtalet gäller i två år. När en fråga har slutbehandlats och man är ense om en viss tillämpning gäller denna bara till dess att ex-exempelvis arbetsköparen på nytt aktualiserar frågan och hävdar atl den skall tillämpas på ett annat sätt

Kommer man inte överens med arbetsköparen om att fatta och verkställa elt visst beslut, utan facket har en uppfattning och arbetsköparen en annan, gäller ändå arbetsköparens mening. Detta sker då under skadeståndsansvar. Men med arbetsdomstolen i ryggen - det är ju den som skall avgöra om arbetsköparna gjort fel eller inle - kan arbetsköparen tryggt verkställa sitt beslut.

Skall det vara någon mening med dessa lagbestämmelser måste lönarbetarnas organisationer ges förhandlingsrätt i alla frågor som rör arbetslivet Denna rätt måste, för alt bli etl effektivt vapen mot arbetsköparna, kombineras med lokal strejkrätt såsom lidigare har hävdats av vpk. 10 S borde enligt vårt förslag också ändras så att förhandlingsrätten skulle gälla / alla Jrågor. Del är avgörande för att den utvidgade förhandlingsrätten skall bli meningsfull. Vänslerpartiel kommunisterna har upprepat kravet pä att tilläggen om synnerliga och särskilda skäl tas bort ur lagtexten och atl beslämmelser om lokal slrejk införs i lagen.

När del gäller arbeisköparnas informaiionsskyldighel gentemot facket som stadgas i 19 S sä urholkas också dessa bestämmelser längre fram i lagtexten. I 21 och 22 SS föreskrivs arbetsköparnas rätt alt kräva tystnadsplikt av fackets företrädare. Uppstår tvist om del är skäligt eller inie atl kräva tystnadsplikt skall frågan hänskjutas till arbetsdomstolen för avgörande. Under tiden man väntar på AD:s ställningstagande gäller arbetsköparnas påtalade tystnadsplikt. Vi kan naturligtvis inte acceptera det, och vänsterpartiet kommunislerna hävdar att all informalion skall kunna föras vidare och det skall ankomma på fackföreningen hur och om så skall ske. Om det inte är så, kan viktig information medvetet och avsiktligt undanhållas de anställda. Etl domstolsförfarande från arbetsköparnas sida kan avsevärt försena en viktig informalion och väsentligt försvåra möjligheterna lill motåtgärder från de anslällda och från facket i en vital fråga.

Vi har därför yrkat att 21 och 22 SS utgår ur lagen och alt facket skall bestämma när och i vilken omfattning erhållen information skall föras vidare till de anslällda.

Rällen till politisk verksamhet på arbetsplatserna är enligt vär mening en av de viktigaste frågorna som medbestämmandelagen inle reglerar. Enligl del beslut som riksdagen log i samband med antagandel av lagen är denna enligt vårt sätt alt se självklara rätt nu en förhandlingsfråga. Vi anser della förhållande vara helt otillfredsställande och det bör med del snarasie ändras. Det är elt egendomligt synsätt som har deklarerats

frän både de borgerliga partierna och socialdemokralerna, att rätlen att bedriva politisk verksamhet skall stoppas vid fabriksportarna, medan man i samhället i övrigt har denna självklara rätt, och alt socialdemokraterna

- som genom en lotlvinst vid antagandet av lagen fick igenom sin syn

- menar att det skulle vara en förhandlingsfråga.

Att facket skall behöva sitta och förhandla med arbetsköparna om och i vilken omfattning politisk verksamhel skall fä förekomma på en arbetsplats kan leda till alt rätten till politisk verksamhet blir en bytesvara i exempelvis en lokal avtalsförhandling. Det borde stå klart för åtminstone socialdemokralerna alt detta är i grunden fel och hell otillfredsställande. Hittills har mig velerligl inle något sådant avtal om rätt till politisk verksamhet träffats på svensk arbetsmarknad. Det är fortfarande arbetsköparna som enviildigt bestämmer om politisk verksamhel skall få bedrivas eller inte på ett företag. Man har således rätten att stoppa del.

Herr talman! Jag vill därför instämma i det särskilda yrkande av herr Franzén som delats ut i kammaren och som bl. a. lar upp just frågan om rätt lill politisk verksamhet.

En annan fråga som också las upp i detta särskilda yrkande är rätlen att hålla fack föreningsmöten på betald arbelslid. Det blir i dag alll svårare för arbetarna att aktivt delta i den fackliga verksamheten och på ell rikligl säll vara med och utforma krav och yrkanden som gäller arbetsplatsen. Skälet därtill är den strukturomvandling som del svenska samhället har drabbats av; dels har arbetsplatserna blivit alll större och dels har man tvingats atl fiytta alll längre frän arbetsplatserna. Produktionen har drivits dithän alt stress och jäkt ökat, och man har särat på arbetsprocessen så att del inle finns några möjligheter till samtal arbelare emellan.

Det är alltså en förändring av arbetsprocessen som i dag gör detta krav väsentligt mera aktuellt än del var tidigare. Det är också ett rättvisekrav. Det har talats om att det skall vara jämställda parter på arbetsmarknaden. Arbetsköparna sitter på arbelslid i sina tysta rum och diskuterar. Där lägger de upp sin strategi mot arbetarklassen och mot lönarbetarna. Det är då inte för mycket begärt att också de arbetande på betald arbetstid får ha fackföreningsmöten för atl lägga upp sin strategi och sin taklik för att tillvarata sina egna intressen. Vi har således på nytt yrkat atl man i lagen skall införa den rättigheten för fackföreningarna. Vpk har också i olika molioner rest krav om lagsladgande av fackföreningarnas rätt lill internationella solidaritelsålgärder och politiska strejker. Vi bedömer avsaknaden av rätt i den nya lagen till sådana fackliga aktioner som en mycket allvariig brist.

Fackföreningarna måsle i alla lägen kunna sätta kraft bakom de krav som ställs. Många av fackföreningsrörelsens krav är i dag politiskt betingade i slörre omfattning än tidigare. Del kan då inte vara riktigt att fackföreningsrörelsen står utan sitt effektivaste kampmedel i en allvarlig politisk situation, exempelvis om regeringen skulle vilja ansluta Sverige till Nato eller till EG. Det finns faktiskt de som lidigare har förespråkat

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

105

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

just delta och som nu sitter i regeringsställning. Vi bör således inte vara främmande för alt de på nytt kan väcka sådana förslag. Vi anser det nödvändigt atl fackföreningsrörelsen ulan alt behöva tveka om huruvida del föreligger laglig räll kan utveckla hela sin kraft i lönarbetarnas intressen i en politisk situation som går direkt mol arbetarklassens intressen.

Vänsterpartiet kommunislerna anser det lika nödvändigl att fackföreningsrörelsen kan utveckla hela sin kapacitet till stöd för förtryckta folk i länder där del råder politiskt och fackligt förtryck. Vi anser det vara en självklarhet atl fackföreningsrörelsen skall ha laglig räll att vidta kraftåtgärder för atl solidarisera sig med sina klassbröder världen över. Dessa frågor är inte reglerade i nuvarande lagstiftning. Vpk reser därför på nytt kravet på en obegränsad rätt för fackföreningsrörelsen atl tillgripa politiska strejker och internationella solidariteisaktioneroch att detta införes i en ny lagparagraf som vi också föreslagit.

Herr talman! I övrigl vill jag bara yrka bifall till motionen 907 på samtliga punkter.

106

Hen WIRTÉN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag hade egentligen inte tänkt besvära kammaren ytterligare i den här debatten, men eftersom herr Hallgren började sitt anförande med att säga atl jag hade givit en felaktig beskrivning av skadeståndsreglerna känner jag mig föranlåten alt ta upp en liten debatt med herr Hallgren på den punkten.

Jag tror atl herr Hallgren har lyssnat dåligt på vad jag sade. Det som herr Hallgren åberopade om 200-kronorsregeln var ju inget annat än ett citat - jag citerade vår kanske rent av främste expert på arbetsrätt, professor Folke Schmidt. Jag skall gärna läsa in till kammarens protokoll exakt vad han sade, inför föregående års riksdagsbehandling.

1 en intervju i Aftonbladet sade professor Schmidt: "Jag är själv socialdemokrat sen 1941, men på denna punkt anser jag att de borgerliga partierna har rätt Tre saker är vikliga 1) alt den enskilde inte drabbas orimligt hårt vid en vild strejk, 2) att fackföreningen inte skadas och 3) atl avtal hålles. Sett från dessa utgångspunkter är det bättre med skadestånd högre än 200 kr. än avskedanden."

Anledningen lill att professor Schmidt säger detta är naturligtvis att om man inte har denna möjlighet atl utkräva skadestånd för en olovlig arbelskonflikl som är myckel svårartad, finns egentligen bara en sak kvar, nämligen atl pröva frågan enligt lagen om anställningsskydd med eventuella avskedanden som följd. Det kan i det läget, som professor Schmidt sagt och i likhet med vad jag sade här förut, vara bättre alt ha möjligheten lill rimligt skadeståndsanspråk. Men jag vill tillägga att formuleringen var professor Schmidts. Jag har inte.sagl atl man alltid skall hålla sig till beloppet 200 kr. eller däröver. Tvärtom har vi från värt håll sagl alt man måsle bedöma beloppels slorlek beroende på av-lalsbroUeis karaktär. Det är f ö. - som jag också sade förut - etl ställningstagande som är baserat på arbetsrättskommitléns förslag, som även

LO, TCO och de socialdemokraliska ledamöterna i utredningen stod bakom.

Herr HALLGREN (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag lyssnade väldigt noga på vad herr Wirtén sade. Han inledde sitt resonemang i det här avsntittet med att säga atl vi ju hade atl välja och att della också var sanktionerat av en av landels experter på arbetsrätt. Så citerades det här uttalandet. Men när man framställer saken så, får ju den som lyssnar och den som sedan läser protokollet den uppfattningen att det föreligger möjlighet endera atl döma ut ett högre skadestånd än 200 kr. eller att avskeda den som deltar i allvarlig olovlig konflikt. Men faklum är ju alt båda sanktionerna är möjliga mot den som deltar i en sådan konflikt. Del skall man inle slicka under stol med från borgeriigt häll.

Där ligger naturligtvis försämringen. Tidigare kunde man i alla fall inte dömas lill mer än 200 kr. i skadesländ - men man kunde naturligtvis avskedas enligt de nya lagar som finns. Det är således en avsevärd försämring, för ingen vet i dag vad arbetsdomstolen, kommer att ha för inställning när det gäller skadestånd.

Jag vill ha elt klart besked av herr Wirtén om han hävdar att det endera skall utgå skadestånd eller också får man sanktionera genom avskedande eller uppsägning.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Herr WIRTÉN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Slutsatsen av herr Hallgrens resonemang måste bli alt han menar atl del är bättre atl man bara har avskedandevägen att tillämpa än möjligheten atl dessutom pröva skadesländsvägen. Jag förmenar att valmöjligheten är en förbättring i lagen i stället för en försämring, som herr Hallgren säger.

Herr HALLGREN (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wirténs senasle inlägg understryker ytteriigare del som tidigare sagts i debatten och visar hur litet talesmannen för utskollel har gäll igenom kommunisternas förslag. Om herr Wirtén hade tittat del allra minsta på de yrkanden vi har ställt hade han funnit att vi yrkar att inget skadesländ skall ådömas vare sig den enskilde eller fackföreningen och all inga avsked skall kunna göras på grund av deltagande i konflikt. Del borde stå klart för herr Wirtén efter 4-5 års debatter, där vi har rest samma krav. Men svaret på den fråga jag ställde har jag fortfarande inte fått: Är det enligt borgarnas mening endera möjligt all utdöma skadestånd eller avskeda eller är del möjligt alt göra bådadera? - Del är den frågan jag vill ha svar på.

Fröken ENGMAN (s):

Herr lalman! I motionen 223 lar jag upp frågan om en anpassning av lagen om allmän försäkring till medbestämmandelagen för att möj-

107

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändiing i medbestämmandelagen

108

liggöra medbestämmandeavtal för de 17 000 anställda på de allmänna försäkringskassorna.

I höst skall förhandlingarna om medbestämmandeavtal starta för försäkringskassorna liksom för arbetsmarknaden i övrigt. Men för försäkringskassornas del föreligger problem i lagstiftningen. Problemen hittar vi i lagen om allmän försäkring. I 18 kap. 11 S heter det: "Styrelsen

äger--- uppdraga ål styrelseledamot eller befattningshavare hos kassan

att å styrelsens vägnar fatta beslut i de angelägenheter, beträffande vilka så lämpligen kan ske." I 12 S i samma kapitel sägs: "Hos allmän försäkringskassa skall vara anställd en direktör, vilken i enlighet med de anvisningar, som lämnas av kassans slyrelse, har att leda arbelel inom kassan".

Del torde inte vara speciellt svårt atl inse alt denna lagtext står i direkt strid med ambitionerna att ge de anställda medbestämmandeavtal.

Utskottet har i sitt belänkande sagl alt de anställda i försäkringskassorna bör ha samma möjligheter som andra offenlliganställda alt få inflytande genom medbestämmandeavtal. De försäkringsanställda är säkert lyckliga över atl utskottet inte anser att de skall vara ensamma på den svenska arbetsmarknaden om alt berövas denna rätt. Men glädjen hade säkert blivit större om utskollel hade medverkat till en sådan ordning och underlättat genomförandet genom att t. ex. bifalla min motion.

Den 14 december förra året skrev Försäkringsanställdas förbund till chefen för socialdepartementet och tog upp de problem som lagstiftningen medför när det gäller medbeslämmandefrägorna. Redan dä begärde Försäkringsanställdas förbund sådana klarlägganden eller åtgärder all nuvarande beslämmelser i lagen inte förhindrar alt avtal kan träffas inom försäkringskasseområdet i anslutning till medbestämmandelagen.

Nu har ytterligare ett halvår gått, och inte del minsta lilla svar har kommit från departementet. De försäkringskasseanställdas förhandlare står nu inför uppgiften atl de snart måste börja förhandla om medbestämmandeavtal, och något klarläggande har inte gjorts och några andra åtgärder har inte heller vidtagits.

Det är beklagligt att utskottet inte har orkat medverka lill att undanröja dessa svårigheter utan har nöjt sig med alt inhämta uppgifter om att vissa överväganden pågår om innebörden och utformningen av de aktuella reglerna i lagen om allmän försäkring. För mig är det hell obegripligt hur man skall kunna tolka innebörden av lagtexten atl direktören har atl leda arbelel på annat sätt än att direktören har att leda arbetet

Jag har mycket svårt alt inse atl motionens syfte är tillgodosett men tolkar ändå utskottets betänkande sä alt regeringen nu har ansvarel för atl lagens utformning inte ställer till något trassel för de försäkringskasseanställdas förhandlare.

Utskottet förutsätter att en lagändring föreslås riksdagen om de överväganden som man hänvisar till förhindrar etl medbestämmandeavtal. Därför anser jag det inte mödan värt att la strid på den här frågan i dag, men jag kommer atl följa utvecklingen och åierkomma med en

ställer till svårigheter vid förhandlingarna.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Herr ANDRE VICE TALMANNEN: Propositioner ställs först beträffande utskottets hemställan och därefter i fråga om motiveringen.

Hemställan

Herr ANDRE VICE TALMANNEN: Propositioner ställs först beträf fande motionen nr 562 och därefter i fråga om det av herr Franzén under överiäggningen i första hand framställda yrkandet. Om della yrkande avslås ställs slutligen propositioner beträffande herr Franzéns andrahands-yrkande.

Hemställan i motionen nr 562 av herr Werner m.Jl.

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskoltels hemställan, dels hemställan i denna motion, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén begärt volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbelsmarknadsulskollels hemställan

i betänkandet nr 32 mom. 1 såviti avser hemställan i molionen nr 562

röstar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit hemställan i motionen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 294 Nej - 13

Det av herr Franzén under överläggningen framställda Jörstahandsyrkandet i anslulning till motionen nr 907 av herr Werner m.Jl

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan belräffande förstahandsyrkandel i molionen nr 907, dels herr Franzéns förslahandsyrkande i anslutning till nämnda motion, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i medbestämmandelagen

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändiing i medbestämmandelagen

Den som vill att kammaren bifaller utskottets hemställan belräffande

förstahandsyrkandel i molionen nr 907 röstar ja,

den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit herr Franzéns under överläggningen

framställda förslahandsyrkande i anslulning lill nämnda motion.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Franzén begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 294 Nej - 13

Det av herr Franzén under överläggningen jramställda andrahandsyrkandel i anslutning till motionen nr 907 av herr Werner m.Jl

Proposilioner gavs på bifall till dels ulskolieis hemsiällan belräffande andrahandsyrkandel i molionen nr 907, dels herr Franzéns andrahands-yrkande i anslutning lill nämnda motion, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén begärl volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utskottets hemställan belräffande

andrahandsyrkandel i motionen nr 907 röslar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil herr Franzéns under överläggningen

framställda andrahandsyrkande i anslutning lill nämnda motion.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Franzén begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparat Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 294 Nej - 13

Motiveringen

Proposilioner gavs på godkännande av dels utskottets molivering, dels den i reservationen nr 1 av herr Fagerlund m. fl. anförda motiveringen, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ingemund Benglsson i Varberg begärl volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 2 av herr Fagerlund m. fl. samt 3:o) molionen nr 1610 av herr Werner m. fl., och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Ingemund Bengtsson i Varberg begärde volering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda ålerslående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Hagberg i Boriänge begärl volering belräffande konirapropositionen uppläsles och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill alt kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkandet nr 32 mom. 2 antar reservationen nr 2 av herr Fagerlund m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda volering antagit motionen nr 1610.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Borlänge begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 144

Nej - 13

Avstår - 149

I enlighel härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren bifaller arbetsmarknadsulskotlels hemställan

i betänkandet nr 32 mom. 2 röslar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammarn bifallit reservationen nr 2 av herr Fagerlund

m.fl.

111

112

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Fagerlund m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Johansson i Arvika begärl votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller arbelsmarknadsulskollels hemställan

i betänkandet nr 32 mom. 4 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Fagerlund

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Då herr Johansson i Arvika begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 158 Nej - 149

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ulander begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 32 mom. 5 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Fagerlund

m.fl.

Mom. 6

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Fagerlund m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Johansson i Arvika begärl votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller arbetsmarknadsutskoliets hemställan

i betänkandet nr 32 mom. 6 röstar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Fagerlund

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Johansson i Arvika begärde rösträkning verkslälldes volering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 158 Nej - 149

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Fagerlund m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ulander begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsulskolleis hemställan

i betänkandet nr 32 mom. 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herr Fagerlund

m.fl.

Föredrogs arbetsmarknadsutskottets betänkande 1976/77:31 med anledning av propositionen 1976/77:132 om ändring i utlänningslagen (1954:193) jämte motioner.

I proposilionen 1976/77:132 (arbetsmarknadsdepartementet) hade regeringen efter föredragning av herr statsrådet Ullslen föreslagit att riksdagen skulle anla förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1954:193).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I proposilionen föreslås bl. a. sådana ändringar i avvisningsbestäm-melserna att utlänning som saknar pass och föreskrivet tillstånd (18 S) skall kunna avvisas, inte endast i samband med ankomsten utan även i visst annat fall. Har utlänningen inte inresekontrollerais skall avvisning enligt 18 S kunna ske när han första gängen uppsöker eller anträffas av polismyndighet eller inom en vecka därefter. Möjligheterna lill omedelbar verkställighet av avvisningsbeslutel vidgas i motsvarande mån.

Det ansvariga statsrådet eller tjänsteman föreslås få rätt alt besluta om förhör och utse förhörsmyndighel i utlänningsärende hos regeringen.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1977."

I detta sammanhang hade behandlats

dels den under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta motionen 1976/77:1271 av fru Jonäng (c),

dels de med anledning av proposilionen väckta motionerna 1976/77:1581 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats

1. att riksdagen i avvaktan pä ullänningslagkommilténs förslag skulle avslå proposilionen 1976/77:132,

2. all riksdagen hos regeringen hemställde om förslag till överföring av prövningsförfarandei vid begäran om asyl från polisen till annan myndighet, och

1976/77:1582 av herr Wästberg i Stockholm (fp), vari yrkats att riksdagen med anledning av propositionen 1976/77:132 hos regeringen skulle anhålla om förslag lill riksdagen innebärande atl alla ärenden angående utlänningar som uppgav sig vara poliliska flyktingar handlades av invandrarverket

Herr WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr lalman! Den proposition om större makt för polisen i utvisningsärenden som Vi nu skall behandla är ytteriigare etl inslag i de senaste årens skärpningar i svensk invandringspolitik.

Den hårdnande attityden mol s. k. B-flyklingar, stoppet för utländska studerande, jakten på s. k. skenäktenskap, polisens ständiga legitimationskontroller pä Stockholms invandrarkaféer, stoppet för utländska sommar-arbetande är andra exempel.

Svensk invandringspolitik har alltid varit egoistisk. Den har aldrig varit öppen och humanitär - annat än i högtidstalen. När Hitleniket segrade av visades judar som sökte en tillflykt i Sverige. När Stålin var som mäktigast krökte Sverige rygg i baltutlämningen.

Del är typiskt atl de svenska gränserna var som öppnast under 1960-talets högkonjunklurär. Nu när ekonomin visar problem kommer de skärpta reglerna. Svensk invandringspolitik har alllid utformats så att den i första hand gynnar svenskarna - inle invandrarna.

Det förslag vi nu skall behandla innebär att polisen på egen hand skall få besluta om avvisning av utlänningar under de tre första månaderna de befinner sig i Sverige. Det finns ett skäl för del förslaget: Invandrarverket - som hittills i huvudsak beslutat - hinner inle med alla ärenden. Men då borde man ju förstärka invandrarverket - inte lasta över bördorna på en annan myndighet, dvs. polisen, som dessutom är olämplig atl handha dessa frågor.

Lål oss ta en politisk flykting som kommer från en polisstat. Är del troligt att den personen med förtroende kommer atl berätta för den svenska polisen om sin politiska aktivitet? Tyvärr finns det åtskilliga exempel på flyktingar som hos gränspolisen helt enkelt inle vågat ge en korrekt version av orsakerna lill att de sökt sig hit. Redan det borde vara skäl nog atl lägga över avvisningsärendena på en annan myndighet än polisen.

Jag är faktiskt myckel konfunderad över det lättsinniga sätt som det här förslaget kommit upp på. Jag kommer därför alt ställa några frågor lill utskottet

Delar inte utskottet den verklighetsbild jag har? Många flyktingar från polisstater och diktaturer är rädda och osäkra inför polisen. Polisen är därför olämplig som utredningsinstans.

Nu får polisen förpassa utlänningar under den första veckan de befinner sig i Sverige. För atl vara säkra på all deras ärenden behandlas av invandrarverket, och inle av polisen, håller sig i dag många utlänningar undan under en vecka. Nu skall tiden för polisens beslutsrätt föriängas till tre månader. Della kommer med all sannolikhet atl leda till atl åtskilliga ut-

115

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Utlänningslagen

länningar väljer atl leva underjordiskt i tre månader - vilkel skapar olidliga förhållanden för dessa människor. Utskottet refererar denna invändning mot den nya lagen - men har inle elt ord till kommentar. Går det atl fä en kommenlar frän utskottet här?

När polisen fattar beslul om avvisning verkställs beslutet omedelbart Och det kan inle överklagas. Delta innebär alt för enskilda människor livsavgörande beslut fattas och verkställs ulan möjlighel lill prövning i högre instans. På vad sätt överensslämmer della med de rältsprinciper som vi i Sverige i andra sammanhang brukar berömma oss över?

Polisens rätt till avvisning gäller också människor som hävdar sig vara politiska flyktingar. De får avvisas om deras påståenden är "uppenbart oriktiga" eller om de förhållanden flyktingarna hänvisar till "kan lämnas utan avseende".

Det är alltså polisen som bestämmer om vad som är riktigt eller inte. Del kräver en sakkunskap hos polisen som den i slorl setl saknar. Jag har-tillsammans med arbetsmarknadsutskottels ordförande-besökt Stockholmspolisen och fåtl redogjort för hur man där kämpar med tidningar och utrikespolitiska institutets översikter för all hålla kunskaper om alla jordens länder uppe. Delta är en absurditet

Det här förslaget har givits en ganska snäv remissbehandling. Ingen enda invandrarorganisalion har tillstyrkt eller förespråkat della förslag. Eller kan utskotlets representant nämna någon?

Herr lalman! När vi behandlar lagsliftning som rör utlänningar och alldeles speciellt politiska flyktingar måste vi vara oerhört känsliga och försiktiga. Den proposition vi nu behandlar är dålig. Den försöker lösa ell administrativt problem - invandrarverkets långa behandlingstider- på ett sätt som allvariigt minskar rättssäkerheten. Jag yrkar därför bifall till motionen 1582, som i sak överensstämmer med andra yrkandet i motionen 1581.

116

Herr SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Mycket av del jag kommer alt säga har redan sagts av herr Wästberg i Stockholm av naturliga skäl, eftersom yrkande 2 i vpk:s motion 1581 överensslämmer med det yrkande som herr Wästberg och några andra frän folkpartiet framställt i motionen 1582. Jag vill ändå peka pä de här sakerna en gäng till, för del är påfallande hur denna Jag försämrar och försvårar möjligheterna för utlänningar i Sverige.

Vi har i Sverige - som herr Wästberg också sagl - aldrig haft någon generös utlännings- eller flyktingpolitik, fasl det ibland påslås det. Den nu föreslagna ändringen kommer således att ytterligare slå fasl den snåla attityd och den ovillighet alt lämna stöd och trygghel åt människor på flykt som redan är utmärkande för oss.

Det är självklart att vi måste ha reglerande lagar pä del här området. Vänsterpartiet kommunisterna anser, och del har vi också sagl i vår motion, atl en reglerad invandring måsle upprätthållas. Det skulle inte

vara rätt mol svenska medborgare och ännu mindre rätt mot utlänningar atl tillåla alt en ström av människor sökte sig hit ulan atl det fanns garantier för en dräglig existens. Men vi bör och måste kunna inta en generösare hållning än vi gör nu i alla sådana fall där del är uppenbart att en utlänning sökt sig hit för atl undgå förföljelse i sitt hemland, av politiska eller andra skäl. Och det är här som de föreslagna ändringarna i utlänningslagen kommer att försämra utsikterna och öka rättsosäkerheten.

Man vill nu förlänga den period, under vilken en utlänning kan avvisas med omedelbar verkan, från en vecka lill tre månader. Detta betyder alt närhelst vederbörande påträffas eller anmäler sig under iremänaders-perioden skall han kunna avvisas med en veckas respit.

Det säger sig självt atl detta ökar osäkerheten och minskar rättstryggheten för dem som sökt sig hit för att finna en fristad. Argumentet för detta nya förfarande skulle vara alt utlänningar håller sig undan i älta dagar, innan de anmäler sig, för att undgå avvisning. Efter den perioden blir det med gällande lag etl annat förfarande. Det är den molivering som statens invandrarverk har använt när man begärl den här skärpningen. Mot delta kan man slälla remissyttrandet från Svenska flyk-tingrädel, som anser att sådant här förekommer endast i elt fålal fall och alt dessa få endast kommer att hålla sig undan i tre månader i stället. Om någon nämligen är så väl insatt i den svenska lagstiftningen att han eller hon planerat atl undgå avvisning, sä kommer del inle alt hjälpa med en utsträckning av den lid under vilken avvisning kan ske.

Etl annat vägande skäl är all lagen redan är föremål för omarbetning, varför man gott kan avstå frän enstaka ändringar nu.

En annan och kanske viktigare invändning mol lagen, både i dess nuvarande form och ännu myckel mera i den form som föreslås, är att del är polismyndigheten pä resp. plats som har atl besluta om avvisning av alla slag, således även för dem som är politiska flyktingar. Om del i tjänst varande polisbefälet anser alt utlänningen inle har fullgoda skäl för ansökan om politisk asyl, kan beslul om avvisning fallas omedelbart, och beslutet kan - observera det - inle överklagas. Med den nya lagen kommer detta all kunna ske när som helsl under tremånadersperioden. Med de erfarenheter av polisens handläggning av flykiingärenden som vi har fåtl t ex. i Arlanda, och som myckel starkt har kritiserats av invandrarbyrån i Uppsala, är det i högsta grad befogat atl polisen fråntas den rättigheten. Det har vi begärt i vår motion. Herr Wästberg i Siockholm har, som vi nyss hört, också yrkat alt detta prövningsförfarande skall handläggas av invandrarverket, och även Stockholms sociala central-nänind anför elt liknande skäl i sill remissyttrande. Del är myckel goda skäl som på ell avgörande säll skulle minska riskerna för all utlänningar som kommer hit som politiska flyktingar felaktigt avvisas, utan att de har möjligheter alt fä sin sak ordentligt prövad.

Herr lalman! Vad jag här har sagl skulle, om del genomfördes, förbättra invandrarnas och framför allt de poliliska flyktingarnas situation vid an-

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Utlänningslagen

117

Nr 143 komsten till Sverige. Den föreslagna lagändringen skulle i stället försämra

Tisdaeen den "- •' yrkar därför bifall till motionen 1581, yrkande 1, och motionen

31 maj 1977 '52.

Utlänningslagen Herr WIRTÉN (fp):

Herr talman! Beträffande det här betänkandet frän arbetsmarknads-uiskollet, som gäller ändringar i utlänningslagen, råder enighet i utskottet.

Del har i de tvä tidigare inläggen framställts några yrkanden och även riktats några frågor lill utskollel om hur vi ser på vissa spörsmål. Jag skall därför under de sex minuter som står lill mitt förfogande försöka alt besvara frågorna.

Inledningsvis vill jag säga att del här rör sig om elt begränsat lagändringsförslag om avvisning enligt den 18 S och den 19 S i utlänningslagen, dvs. då utlänning kommer hit ulan nödvändiga tillstånd enligl den reglerade invandring som gäller i Sverige eller om vederbörande inte har medel atl klara sig under den tid vederbörande har rätt att uppehålla sig här eller om vederbörande över huvud taget har en vandel bakom sig som gör att man kan ifrågasätta om han skall få vara kvar i landet eller ej. Del gäller alltså inte terroristerna som behandlas i 20 S.

Olle Wästberg har naturligtvis rätt i att invandrarverkets arbetsbalans har varit en bidragande orsak till atl invandringsministern har lagt fram förslaget Men den väg som Olle Wästberg säger är den rikliga, nämligen att förstärka invandrarverkets resurser, har regeringen också använt sig av. Det tror jag att de tidigare talarna är väl medvetna om. Under det senaste året har det skett en förstärkning på invandrarverket med nio tjänster, och man har vidtagit en rad andra åtgärder jusl i syfte att effektivisera verket Den arbetsbalans som var besvärande vid årsskiftet har förbättrats högst väsentligt till följd av de här åtgärderna.

Men invandrarverket har obeserverat de meioder som invandrare till-lämpar för alt få stanna kvar i Sverige. De håller sig gömda i åtta dagar och han därefter genom överklaganden av beslul hälla sig kvar utan all bli avvisade, trots alt de saknade tillstånd när de kom hit Detta har invandrarverket alltså observerat och begärl atl få en ändring lill stånd, och del är denna begäran som nu tillmöiesgäiis.

Jag vill ta upp de frågor som Olle Wästberg ställde. Han frågade först,
om utskottet delar hans uppfattning om den verklighetsbild han skild
rade. Jag måsle emellertid säga att jag har svårt alt känna igen verk
ligheten i Olle Wästbergs beskrivning. Det är klart atl alll är relativt
och atl del beror på vad man jämför med när det gäller länder som
tar emot invandrare. Men ulan alt slå sig för bröstet tror jag ändå atl
vi kan säga att Sverige har en bra invandringspolitik. Vi har ingenting
av den gäslarbetarpolitik som exempelvis många andra västeuropeiska
länder tillämpar och som ju ur humanitär synpunkt är myckel sämre
än de regler vi använder oss av i Sverige.
118 Får jag också säga - när man ifrågasätter rättssäkerheten - alt den

här lagändringen är prövad av lagrådet och godkänd av detta. Det är ju egentligen, herrar Söderqvist och Wästberg i Stockholm, inte någon principiell förändring som inträffar i själva beslutsprocessen. Vad man gör är atl förlänga tiden för polisens möjlighet till omedelbara avvisningsbeslul från åtta dagar till tre månader. Något annat inträffar inle vid den här lagändringen. Jag tycker därför att det är en del överord som förts fram om ifrågasättande av rättstryggheten för invandrarna i Sverige.

Man är orolig för att människor nu måste gömma sig i tre månader, som jag tror alt Olle Wästberg formulerade sig. Han undrade om det fanns någon kommentar till detta frän utskottet Ja, kommentaren är helt enkelt denna: Om det är så att en invandrare upplever sig som politisk flykting eller någonting av likartad karaklär, t. ex. Vietnamdesertör, för alt ta ett annat exempel, är del ju bara för vederbörande atl uppge del för polisen. Då finns det klara direktiv om atl polisen skall hänskjuta frågan till invandrarverket för prövning på det sätt som Olle Wästberg här menar alllid skall användas. Den regeln tillämpas ju -och jag är övertygad om att svensk polis också är noga med att närhelst man är osäker låta frågan gå till invandrarverket för prövning. Delta har man myckel klara direktiv om. Så i den mån en invandrare så att säga har rent mjöl i påsen finns det ingen anledning atl hälla sig gömd dessa tre månader, utan då kan han gott la kontakt med polisen och få sin fråga prövad i enlighet med de regler som gäller för invandrarverket.

Det är riktigt att vi har besökt polisen i Stockholm för alt göra oss underkunniga om hur den handlägger de här frågorna. Mitt intryck är att det nu sker en omfattande ulbildning av poliser jusl för all göra mottagningen så human som möjlig för invandrare, så att de inte känner igen sig i de skräckbilder som herr Wästberg försökte ge av polisstater i en annan del av vår värld.

Herr talman! Jag yrkar bifall till arbetsmarknadsutskottets hemställan.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Utlänningslagen

Hen WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr talman! Del är förträffligt alt invandrarverkets resurser har förstärkts och atl verket fåtl en bättre balans. Men lät oss då gä vidare pä den vägen - nämligen att få snabbare beslut hos invandrarverket i de här frågorna, som är så viktiga för invandrarnas rättssäkerhet, i stället för atl lägga mer inflytande hos polisen.

Del är nämligen precis som Rolf Wirtén säger: Här har i sak inte skett någon förändring av själva behandlingen av utlänningar annat än en förlängning lill tre månader av den tid som polisen kan besluta om avvisning av utlänningar.

Själva den förlängningen innebär alt människor måste hålla sig undan i tre månader, vilket är socialt orimligt för dem det gäller. Del finns ju skäl lill atl de håller sig undan. Det beror på att de inte litar på polisen. Delta är en psykologisk fråga. Man kan inte begära atl människor som kommer från polisstater och ofta inle vel detaljer om svenska lagar skall

119

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Utlänningslagen

kunna lita på svensk polis. De har lärt sig kanske från barnsben alt inte lita på polisen. Delta måste vi la hänsyn till! Man kan inle behandla politiska flyktingar som om de hade gäll i svenskt skolväsende. Hur rent mjöl de än har i påsen - för alt använda samma uttryck som arbelsmarknadsulskollels ordförande - är många helt enkelt rädda för polisen, och de kommer att hålla sig undan.

För somliga finns det också goda skäl alt hålla sig undan för polisen, så till vida att de har blivit utsatta för övergrepp, misstag, tveksamhet - eller vad vi nu vill kalla del. Polisen har vid en rad tillfällen fattat avgöranden som varit helt poliliska. Delta är också oundvikligt. Hur bra polisutbildning vi än har vore del ju konstigt om polisen, som har så mycket annat alt syssla med, också skulle kunna klara av att hålla reda på om läget i t. ex. Övre Volta eller Tschad motiverar etl politiskt flyklingskap.

Ingen enda invandrarorganisalion har tillstyrkt det här förslaget Just detta faktum tycker jag lalar sitt tydliga språk. Förslaget innebär all den lid förlängs under vilken polisen kan falla beslut som är livsavgörande för politiska flyktingar, utan att dessa har möjlighet atl överklaga. Del är unikt i svenskt rättslradilion alt så viktiga beslut inle kan prövas i högre instans. Genom atl liden förlängs förstärks alltså denna svaghet i lagstiftningen.

Det förslag vi nu diskuterar är tyvärr ett dåligl sådanl. Jag vet att det också är dåligl förankrat i invandrargrupperna. Det har kommit till relativt hastigt, och det har inte getts en vid remissbehandling. Riksdagen borde därför i stället för alt bifalla proposilionen fatta elt beslul om alt alla ärenden som rör människor som uppger sig vara poliliska flyktingar skall prövas av invandrarverket.

120

Herr SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Herr Wirtén glider alltför lätt förbi den viktiga punklen om polisens sätt atl avvisa flyktingar. Det är visserligen sant alt den dåliga bestämmelsen när det gäller avvisandet också finns i den gamla lagen, men del är uppenbart alt läget för en flykting förvärras om han, som den nya lagen förutsätler, riskerar att bli avvisad under en längre tidsperiod.

Sedan vill jag på nytt hänvisa lill de konkreta erfarenheter vi har av dessa frågor. Jag tänker t. ex. på Märstapolisens handläggning när del gäller ankommande flyktingar till Arlanda. Del har skett övergrepp, herr Wirtén! Flyktingarna är rädda, och de litar inte på polisen. Del sade också herr Wästberg i Stockholm, och jag är ledsen att jag måsle inslämma i del. Flyktingarna litar inte på att de enskilda polisbefälen vid våra flygplatser och andra tullstationer handlägger dessa ärenden på etl sätt som garanterar deras rättssäkerhet. Del finns exempel pä-jag vill upprepa del - alt man har skickat i väg folk som skulle ha fält stanna här, om deras sak hade prövats mera grundligt

Herr WIRTÉN (fp): Nr 143

Herr lalman! Herr Söderqvist framställer här en rätt allvarlig beskyll- Tisdaeen den ning mot den svenska polisen när han säger att den begår övergrepp 31 jgj jyy

mot invandrarna. Är det så alt del finns exempel på atl sådant före- -----

kommit, så tror jag atl herr Söderqvist borde ta upp del på annal håll. Utlänningslagen Del finns en rällslig väg all pröva sådana frågor, och den är i så fall den rikliga.

Jag vill betona också för herr Wästberg i Stockholm alt värt förslag inle innebär någon som helsl förändring när del gäller rällen att överklaga. Den möjligheten är i dag lika liten under de första åtta dagarna som den blir med värt förslag under en längre tid, dvs. tre månader. Det blir alltså ingen principiell skillnad i överklagningsrälten, och det lycker jag är väsentligt atl påpeka.

Sedan sade herr Wästberg atl alla som uppger sig vara politiska flyktingar borde få sin fråga prövad av invandrarverket. Men del är ju precis sådana direktiv polisen har att följa. Det är ju så det är skrivet, nämligen att när helsl man från polisens sida är tveksam skall frågan prövas av invandrarverket såvida det inte, vilket också står i lagtexten, är uppenbart oriktigt eller om del kan lämnas ulan avseende vad flyktingen hänvisar lill. Efter de samtal med polisen i Siockholm som vi hade tillsammans och som här lidigare åberopats vet herr Wästberg all man är utomordentligt noga med atl bara tillämpa della pä sädana fall där påståendet verkligen är uppenbart oriktigt Etl sådanl fall är del exempelvis om en norrman kommer hit och säger sig vara politisk flykting. Del är klart att det är uppenbart oriktigt Men så snart en polisman är osäker skall fallel prövas av invandrarverket. Det föreligger därför här inte något hot mol rättssäkerheten.

Låt mig också sedan nämna alt hela frågan om utlänningslagstiftningen är under utredning av utlänningslagkommittén. Den kommer senare atl ta upp del här förslaget liksom utlänningslagstiftningen i dess helhet. Är del så all man då finner anledning att göra några modifikationer kommer de väl upp till prövning då. Men jusl nu tror jag atl vi lugnt kan besluta i enlighet med förslaget Del är inget hot mot rättssäkerheten.

Herr WÄSTBERG i Siockholm (fp):

Herr lalman! Den lag som nu gäller är dålig från rättssäkerhetssynpunkt I den proposition vi behandlar föresläs atl den lagen skall kunna tillämpas under en längre tid efter del atl en utlänning kommit till Sverige. Della är en försämring, också frän rättssäkerhetssynpunkt

Förut har överklaganden inle kunnal ske under åtta dagar. Nu blir del upp lill tre månader. Delta är en uppenbar försämring.

1 dag säger lagen, förklarade Rolf Wirtén, atl alla som uppger sig vara
poliliska flyktingar skall få sin sak prövad av invandrarverket, om upp
giften inte - som det slår i lagen - är uppenbart oriktig. Del är just
della som är poängen. Del är nämligen polisen som avgör om flyklingens
påslående är uppenbarl orikiigl eller inie. Della är en prövning som in- 121

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Utlänningslagen

nefaltar ganska myckel av poliliska bedömningar. Del finns exempel på del. De första Vielnamdeseriörerna som kom till Sverige avvisades av polismyndighet. Det var först senare som en praxisförändring skedde. Hade dessa fall inte från början avgjorts av polisen - ulan överklag-ningsräll - ulan kunnat överklagas direkt lill högre instans är det möjligt all de människor som då avvisades hade fält stanna.

Det finns också exempel på alt polisen gör uttalanden i frågan, huruvida del råder religionsfrihet i Turkiel eller inle. Man har t ex. anfört atl Turkiel undertecknat diverse internationella fördrag om religionsfrihet och att della skulle vara ell bevis för alt där råder religionsfrihet. Det är elt exempel på atl polisen själv gör politiska bedömningar.

Det är inte så enkelt som herr Wirtén gör det när han säger atl det är självklart alt norrmän som påslår sig vara politiska flyktingar inte skall få komma hit F. ö. får de ju komma hit ändå, eftersom vi har en fri arbetsmarknad i Norden. Polisen gör i dag rader av prövningar av om en utlännings påstående om att han är politisk flykting är sant eller inle. Dessa prövningar bör inte göras av polisen, inte minst därför atl man måsle la hänsyn till den psykologiska realiteten alt mänga flyktingar hell enkelt inle med förtroende kan vända sig till en polismyndighet De vet inle tillräckligt myckel om svenska samhällsförhållanden - det ligger i sakens natur. Delta måsie vi som skall stifta lagar om detta ta hänsyn till.

122

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels molionen nr 1581 av herr Werner m. fl. i molsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Söderqvisi begärl volering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill alt kammaren bifaller arbetsmarknadsulskottets hemställan

i betänkandet nr 31 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil molionen nr 1581 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Söderqvist begärde rösträkning verkslälldes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 284

Nej - 13

Avstår - 4

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1582 av herr Wästberg i Siockholm, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Söderqvisi begärl volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller arbelsmarknadsulskollels hemställan

i betänkandet nr 31 mom. 2 röslar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 1582.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i fastighets-bildningslägen, m. m.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Söderqvisi begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparat Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 288

Nej - 15

Avstår - 1

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

§ 5 Ändring i fastighetsbildningslagen, m. m.

Föredrogs civilulskotlels betänkande 1976/77:36 med anledning av proposilionen 1976/77:114 om ändring i faslighetsbildningslagen (1970:988), m. m. jämte motion.

Regeringen hade i propositionen 1976/77:114 under åberopande av utdrag ur regeringsprotokollel för juslilieärenden och lagrådets protokoll föreslagit riksdagen atl anta förslag till

1. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

2. lag om ändring i ledningsrällslagen (1973:1144),

3. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),

4. lagom ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheler.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i fastighets-bildningslägen, m. m.

hinder av all faslighelsbildningsbeslutet inle har vunnit laga kraft De föreslagna ändringarna i faslighetsbildningslagen får molsvarande till-lämpning vid förrättning enligl anläggningslagen och ledningsrällslagen. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1977."

1 della sammanhang hade behandlats den med anledning av proposilionen väckta motionen 1976/77:1560 av herr Carlsson i Vikmanshyttan

(C).

124

Utskollel hemslällde

all riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag på molionen 1976/77:1560 skulle anla vid proposilionen 1976/77:114 fogade förslag till

1. lag om ändring i faslighetsbildningslagen (1970:988),

2. lag om ändring i ledningsrällslagen (1973:1144),

3. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),

4. lagom ändring i lagen (1973:1150)om förvaltning av samfälligheler.

Hen CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Herr talman! Civilutskoltets betänkande 1976/77:36 är ett tillstyrkande lill proposition 1976/77:114 om ändringar i fastighetsbildningslagen. Förslaget innebär ökade möjligheter för tillträde lill mark, som vederbörande part tillerkänts genom beslul av fastighelsbildningsmyndigheien. Detta skall ske, dels genom atl fasiighetsbildningsbeslut görs lill s. k: preliminär fråga, dels när genom särskilda omständigheter del anses lämpligt med omedelbart tillträde. I princip och reellt innebär detta atl tillträde till mark får ske ulan att fastigheisbildningsmyndighetens beslut vunnil laga kraft.

Ur rätts- och rältsäkerhetssynpunkt kan starka betänkligheter anföras mol propositionens förslag. För den enskilde medborgaren har della att beslul av myndighet skall vinna laga kraft varit någol av en grundpelare i vårt rättssamhälle. All besvärsmöjligheler finns av myndigheters beslut har också belraklais som elt viktigt skydd för rättssäkerheten. Enskild persons rätt får ej åsidosättas, och regler som finns till skydd för enskilds räll har alllid utgjort en viktig trygghetsfaktor.

I proposilionen 114 redovisas atl den promemoria som ulgör grundvalen för del framlagda förslaget utarbetats inom jusliliedepartemenlet. Det borde vara en garanti för atl rättsaspekterna beaktas. Men så är tyvärr inte förhällandet. Promemorian har tillstyrkts eller lämnats ulan erinran av de flesta remissinstanserna. Dock har allvarliga erinringar mol förslaget i promemorian anförts av hovrätten över Skåne och Blekinge, som hävdar alt endast fastighetsdomstol skall kunna meddela beslul om förlida tillträde lill mark, som tilldelals sökanden genom beslul av fastighelsbildningsmyndigheien. Del finns anledning atl starkt understryka all beslut av fastighelsbildningsnämnd berör utöver sökanden också sakägare, vars rätt inte får åsidosättas.

Genom min erfarenhet av hur denna lag kommit att tillämpas pä visst håll - hur enskilda markägares rätt enligt deras egen bedömning åsidosatts samt alt gällande lag ej följts - finns det all anledning atl värna rätlen och rättssäkerheten för alla berörda parter. Och det kan endasl ske genom all gällande lagar om lagakraftvunna beslul måste tillämpas även när del gäller faslighetsbildningslagen. Jag vill myckel starkt och bestämt stryka under della. Och jag måsle, herr lalman, uttala niin förvåning över delta förslag, som nu ell enhälligt utskott tillsiyrkt Ulskollei har hell riktigt konstaterai all molionen 1976/77:1560 i sak innebären avslag på proposilionen 1976/77:114.

När riksdagen beslöl om införande av faslighelsbildningslagen fanns del erinringar mol den dä lagda propositionen. De farhågor som många av oss hyste den gången har tyvärr besannats i den praktiska vardagen i några fall. Där finns också bakgrunden till min motion, där jag i realiteten yrkar avslag på proposilionen 1976/77:114 jusl med hänsyn till atl väsentliga rätlsskyddsregler genom den sätts ur spel.

Jag är medveten om alt elt avslag pä det av utskottet enhälligt tillstyrkta förslaget i en del fall kan leda till "vissa svårigheter" för sökandena och fastighelsbildningsmyndigheien, enär man måste avvakta atl besluten vunnil laga kraft innan tillträde till marken får ske. Med andra ord - man får vänta ytterligare fyra veckor i en beslutskedja, som ofta kan vara ganska lång, beroende på alt planeringen och beslutsfunktionen måste ta sin lid innan fastighelsbildningsmyndigheien kommer in i bilden.

Men att ta delta lill intäkt för elt avsteg från den grundlagsirygghel som ligger i lagakraflvunnet beslul och besvärsrätt för den enskilde medborgaren kan inle vara rätt och riktigt Även om del heter, alt man i den heliga samhällsnyttans namn måste underordna sig myndigheters beslut - i realiteten, atl maklens och styrkans ångvältar rullar fram -får det inle leda till atl rällen och rättssäkerheten sätts ur spel. Del enda och slutliga skyddet för den som söker att hävda sin enskilda rätt har varit del i grundlagen fastställda rättsskyddet i form av att beslut skall vinna laga kraft samt besvärsrätlen lill överordnade rättsvärdande myndigheter och besvärsinslanser.

Herr talman! I en tid när ökad medbestämmanderätt och ökat infiytande eftersträvas är det angelägel att betona, alt alla människors räll i den delen verkligen beaktas. Den som äger mark får inte sättas i någon särställning. Och del måste fä sägas, alt det är hög lid all återställa och säkra respekten för ägandet - också för den som äger mark - del må sedan vara åker eller skogsmark, tomtmark lill etl eget hem eller innehav av annan mark.

Propositionen 1976/77:114 är frän de utgångspunkter jag anfört ett beklämmande dokument - att etl enhälligt utskott aningslöst ställer upp bakom propositionen gör inte saken bättre.

Som ledamöter av riksdagen måste vi hävda den rätt och rättssäkerhet som ligger i lagakraftvunna beslut och besvärsrält, lill skydd för den enskilde medborgaren. Och del skyddet måsle gälla alla medborgare -

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändiing i fastighets-bildningslägen, m. m.

125

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i fastighets-bildningslägen, m. m.

också alla sakägares rätt och rättssäkerhet i ärenden som handläggs av faslighetsbildningsmyndighet Kommuner och myndigheter med sina resurser kan alltid hävda sina krav. Och i det sammanhanget kommer lätt den enskilde sakägaren, markupplälaren, i kläm. Skyddet för den enskilda människan, för markupplälaren, ligger i grundlagens vaklslående om alt beslul måste vinna laga kraft innan de får verkställas samt att besvärsrätten lill överordnade och rättsvårdande myndigheter finns kvar.

Detta är bakgrunden lill min motion 1976/77:1560, där jag yrkat alt tillträde lill faslighet eller del av fastighet får ske först sedan fasligheis-bildningsmyndighelens beslul vunnit laga kraft samt alt beslut om förtida tillträde får ske endast av fastighetsdomstol - dock först efler lagakraflvunnet beslul.

Av formella skäl -juridiken och statsvetenskapen är invecklade - är jag förhindrad att yrka bifall till utformningen av yrkandena i min motion. Av den anledningen, herr lalman, ber jag alt få yrka avslag på proposilionen 1976/77:114 och därmed också avslag på utskottets förslag.

126

Herr MATTSSON (c):

Herr lalman! I propositionen 114 föreslås vissa förändringar i faslighetsbildningslagen innebärande att fasiighetsbildningsbeslut i större utsträckning än f n. skall fä göras till s. k. preliminärfräga, varigenom faslighelsbildningsbeslutet kan vinna laga kraft tidigare. Dessutom föreslår man all också fastighelsbildningsmyndigheien skall kunna förordna att tillträde får ske utan hinder av att beslutet inle vunnit laga kraft, s. k. förtida tillträde. Utöver propositionen har utskottet haft att behandla den motion som väckts av herr Carlsson i Vikmanshyttan, vilkens nyss ställda yrkande innebar avslag på propositionens förslag.

I proposilionen bedöms skäl föreligga atl vidga möjligheterna till förtida tillträde. Men del framhålls också atl del är viktigt att bestämmelserna härom förses med tillräckliga rältssäkerhetsgarantier. Vid vår prövning i utskollel har vi funnit atl vi har kunnat ansluta oss till den uppläggning som gjorts i proposilionen.

Meningen med skapandet av möjligheten för faslighetsbildningsmyndighet atl besluta om s. k. förtida tillträde är atl den möjligheten skall användas vid vissa typer av förrättningar, t. ex. vid plangenomförande, vid förrättningar enligl ledningslagen och va-lagen. Gemensamt för dessa är atl de varit föremål för en prövning, en plan har på någol sätt fastställts och de motstående intressen som kan ha funnits har under förarbetena fått någon form av lösning - med nöjda eller missnöjda sakägare - genom det beslul som en faslslällelseprövande myndighet slutgiltigt har fattat.

Det är alltså meningen atl förtida tillträde skall kunna användas just vid den typ av förrättningar som jag nu nämnt

Nu har också i proposilionen sagts all del är viktigt alt bestämmelserna förses med tillräckliga rältssäkerhetsgarantier. Det sägs om detta atl för alt man skall få förtida tillträde bör föreskrivas alt den tillträdande utger förskott på den ersättning som kan komma all slutgiltigt fastställas. Vida-

re skall den tillträdande hos länsstyrelsen ställa säkerhet för den ytterligare ersättning som kan komma atl fastställas. För det tredje skall också ställas säkerhet för del skadestånd som kan komma atl utgå om beslutet om tillträde skulle ändras.

Om nu den som skall avträda mark inte är nöjd med fastighetsbildningsmyndighetens beslut finns möjlighel att anföra besvär till fastighetsdomstol över detta fastighetsbildningsmyndigheiens beslut. I konstruktionen av bestämmelsen om förlida tillträde ligger den förutsättningen att fastighetsdomstolen mycket snabbt efter besvär skall kunna ta upp målet till prövning. Skulle då fastighetsdomstolen finna alt förutsättningar för elt förtida tillträde saknas har domstolen att besluta om inhibilion av fastighetsbildningsmyndighetens beslut.

Vi har därför när vi har granskat propositionen och motionen i civilutskoltet ansett oss kunnat tillstyrka de två föreslagna lagändringarna, som enligt vår mening innebär en rimlig avvägning mellan den som tillträder mark och den som skall avträda.

Jag yrkar, herr lalman, bifall lill utskottets hemställan.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändiing i fastighets-bildningslägen, m. m.

Hen CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Herr lalman! Utskottets ärade ordförande ansåg all det inle fanns några problem förenade med den lösning utskottet kommit fram lill. Man har omgärdat möjligheten till förtida tillträde med tillräckliga rättsskyddsregler.

Får jag emellertid säga följande: Om tillträde redan har skett - vilket är möjligt enligl proposilionen och utskottets betänkande - och en sakägare vill ändra pä del upplever han att han befinner sig i underläge. Det förhållandet atl man erhåller förskott och säkerhet för förskott och rätt till skadesländ innebär ändå alt den säkerhet som ligger i möjligheten till överklagande och besvär i realiteten är överspelad - genom alt sökanden redan tillträtt och böriat nyttja den mark varom här är fråga. Det är där den principiellt allvarliga punklen ligger, vilket tydligen inte utskottet har observerat. Man har bedömt del renl praktiskt - fyra veckors tidigare tillträde är viktigare än alt hävda den urgamla rättssäkerhet, som jag menar är den verkligt allvarliga och viktiga frågan.

Jag har i mitt eget län sell hur fastighelsbildningsmyndigheien har handlagt ett ärende. De människor som försökte försvara sin rätt fick uppleva att vederbörande förrältningsman läste upprorslagen för dem och fick dem att känna sig som förbrytare i samhället. Det var anno 1974. Jag har träffat dessa människor, och de har frågat: Vart är vi pä väg? Oförvitliga medborgare fick uppleva detta när de försökte hävda sin rätt. De var inga skränande mililanter, inga yrkesdemonstranter som de, som får sina nunor i TV, utan de var människor som fyllt sin vardag med atl arbeta för att försörja sig och sina familjer. De fick uppleva detta på grund av den förändrade och förenklade lagstiftningen om möjlighel till sammanläggning av mark genom fastighetsbildningsmyndigheterna. Det är då man har anledning alt reagera och känna oro inför

127

Nr 143

Tisdagen den. 31 maj 1977

Ändiing i faslighetsbildningslagen. m. m.

varje beslul, som luckrar upp den urgamla rättssäkerhet som ligger i att beslul skall vinna laga kraft och kunna överklagas. De skyddsregler som utskottets ordförande lalade om berör inte kärnfrågan, nämligen rällssäkerheien, och jag hävdar atl del är detta del gäller. Herr lalman! Jag vidhåller milt yrkande.

Herr MATTSSON (c):

Herr lalman! Jag känner inte lill del fall som herr Carlsson i Vikmanshyttan refererade och som skulle vara etl avskräckande exempel på avvikelse från lagstiftningens anda från den utövande myndighetens sida. Propositionens förslag ger inte fastighelsbildningsmyndigheien möjlighel alt uppträda på det sättet Som jag sade i mitt anförande kommer reglerna atl kunna användas endast på vissa typer av förrättningar. Ulom vid plangenomförande åtgärder skall reglerna kunna användas när fastighetsregleringens tillåtlighet har prövats i annan ordning eller när till-låtligheten all uppföra en anläggning för vilken krävs fastighetsregleringsåtgärd har prövats enligt särskild lagstiftning.

Det är egentligen där skillnaden ligger mellan herr Carlssons uppfattning och vär. Den här lagen skall göra det möjligt atl slutgiltigt genomföra den fastighetsregleringsåtgärd som man redan genom fastslällelse av en plan har tagit ställning lill och där besvärsmöjligheterna enligl vår nuvarande lagstiftning finns och har kunnal utnyttjas av den vars mark berörs. Med de säkerhetsbestämmelser som i ekonomiskl hänseende omgärdar beslutet om att få s. k. förtida tillträde menar vi alt den rädsla som herr Carlsson känner för den här ändringen i faslighelsbildningslagen inte är befogad. Reglerna skall endasl gälla vid de fastighetsbildnings-tillfällen dä man redan har tagit slällning lill all älgärden får genomföras och dä endasl villkoren ålerstår alt pröva.

Hen CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Herr talman! Ulskolieis ordförande säger all dessa regler bara gäller vissa typer av ärenden och atl jag därför inte har anledning att känna någon rädsla. Varje uppluckring av rättssäkerheten som äventyrar enskilds räll har vi anledning att känna rädsla för såsom förhållandena håller på all utveckla sig i värt samhälle.

Får jag sedan säga lill utskottets ordförande och till kammarens ledamöter, alt när jag tvekar inför della lagförslag befinner jag mig i gott sällskap med dels hovrätten över Skåne och Blekinge, dels jusl it iekanslern och andra rättsvårdande myndigheter. Jag tycker att del visar mer än väl all all möjlig försiktighet måste iakttas.

Propositioner gavs på dels bifall till, dels avslag på ulskottels hemställan, och förklarades den förra propositionen vara n-ied övervägande ja besvarad. Sedan herr Carlsson i Vikmanshyttan begärl volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller civilutskoltets hemställan i betänkandet nr 36 röstar ja, den del ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren avslagit utskotlets hemställan.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Carlsson i Vikmanshyttan begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 236

Nej - 7

Avslår - 8

§ 6 Föredrogs Civilutskoltets beiänkanden

1976/77:37 med anledning av propositionen 1976/77:100 i vad avser anslag lill bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna 1976/77:38 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Skatteutskottets belänkande

1976/77:45 med anledning av proposilionen 1976/77:135 om ändrade regler för beskattning av ideella föreningar, m. m. jämle motioner

Utrikesutskottets betänkande

1976/77:20 med anledning av proposilionen 1976/77:142 om medel för del nordiska ministerrådets allmänna budget år 1978 m. m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa beiänkanden hemställt.

Pä förslag av herr andre vice talmannen beslöts att kammarens fortsatta överläggningar skulle uppskjutas lill kl. 19.30.

Nr 143

Tisdagen den 31 maj 1977

Ändring i fastighets-bildningslagen, m. m.

Nr 143 Skatieutskoitels betänkande

Tisdagen den---- 1976/77:53 med anledning av propositionen 1976/77:150 med förslag till
31 pjgj ]9yy------ slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1977/78, m. m. (kom-
--------------------- pletteringsproposilionen) jämle motion, såviti proposilionen och mo
lionen hänvisats lill skatteutskottet

Utrikesutskottets beiänkanden

1976/77:22 med anledning av molioner om förhindrande av investeringar

i Sydafrika och Namibia, m. m. 1976/77:23 med anledning av proposilionen 1976/77:147 om Sveriges

bidrag till den femle påfyllnaden av Internationella utvecklingsfondens

(IDA) resurser jämte motioner

Utbildningsutskottets belänkande

1976/77:31 nied anledning av proposilionen 1976/77:79 om anslag för budgetåret 1977/78 till byggnadsarbeten m. m. inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde jämte molioner

§ 9 Anmäldes och bordlades

Molioner

1976/77:1673 av herrar Hagel och Lövenborg

1976/77:1674 av herrar Hugosson och Pettersson i Lund

1976/77:1675 av hen Palme m.Jl.

1976/77:1676 av herr Werner m.fl

med anledning av proposilionen 1976/77:149 om arbetsmiljölag m. m.

1976/77:1677 av herr Henrikson m.Jl.

med anledning av proposilionen 1976/77:151 med förslag till bosiads-förvallningslag m. m.

1976/77:1678 av herr Olsson i Edane m.f.

med anledning av proposilionen 1976/77:155 om ändrai huvudmannaskap för vissa av de tvälterier soni drivs av förenade fabriksverken.

§ 10 Kammaren åtskildes kl. 17.57.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert