Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Redog. 1976/77: 2

Redogörelse
1976/77:2

Riksdagens revisorers verksamhetsberättelse för år 1976

1 Riksdagen 1976/77. 2 sami. Nr 2

Innehållsförteckning

Riksdagens revisorers skrivelse 3

Den statsfinansiella utvecklingen 5

Skatteuppbörden 47

Viktigare förvaltningsorganisatoriska förändringar m. m.

under år 1976 84

Revisorernas organisation och verksamhetsformer 94

Särskilda föredragningar och besök 95

Granskningsverksamheten 99

Resultatet av de till regeringen under år 1975 avlåtna
skrivelserna m.m 131

Bilagor

Riksdagens revisorers remissyttrande till riksdagens
konstitutionsutskott den 11 mars 1976 över motionen
1975/76:928 av herr Fagerlund m.fl. om riksdagens
revision av statsförvaltningen 136

Till regeringen och till riksdagen under år 1976 avlåtna
skrivelser 142

Sakregister till granskningsärendena år 1976 202

3

Till RIKSDAGEN

Enligt föreskrift i 14 § instruktionen för riksdagens revisorer får revisorerna
härmed avlämna redogörelse för sin verksamhet under år 1976.
Redogörelsen har utformats efter i stort sett samma principer som föregående
år. Stockholm den 27 januari 1977.

FRITZ BORJESSON

STURE PALM

PER-ERIC RINGABY

NILS HJORTH

JAN-IVAN NILSSON

HUGO BENGTSSON

GEORG ÅBERG

GUDRUN SUNDSTRÖM

BERTIL JONASSON

HAGAR NORMARK

ALLAN ÅKERLIND

RALF LINDSTRÖM

/Per Dahlberg

5

DEN STATSFINANSI ELLA UTVECKLINGEN

Statsbudget och tilläggsbudgeter

I statsbudgeten för budgetåret 1975/76 har inkomsterna på driftbudgeten
tagits upp med 82 453 356 000 kronor och utgifterna med 87 709 788 000 kronor.
 Ett underskott av inkomster på 5 256432 000 kronor har således beräknats
komma att uppstå. Senare har på tilläggsbudget sammanlagt
2524 883 000 kronor anvisats, vilket innebär en ökning av det beräknade
underskottet med detta belopp till 7 781 315 000 kronor.

Under statsbudgetens kapitalbudget har investeringsanslag om sammanlagt
7801465 000 kronor anvisats. Denna bruttoinvestering har avsetts
skola finansieras med avskrivningsmedel från statsbudgeten till ett belopp
av I 142 903 000 kronor, med avskrivningsmedel inom vederbörande kapitalfond
till ett belopp av 2 180 100000 kronor, med övriga kapitalmedel till
ett belopp av 216 512 000 kronor och med kapitaltillskott från riksgäldskontoret
(investeringsbemyndiganden) till ett belopp av 4 261 950000 kronor.
Det sistnämnda beloppet motsvarar efter avdrag av 24 875 000 kronor, utgörande
kapitalåterbetalning, de på kapitalbudgeten upptagna utgifterna
om 4 237075 000 kronor. På tilläggsbudget har sedermera investeringsanslag
om sammanlagt I 905 185 000 kronor anvisats. Om detta belopp minskas
med summan av de på tilläggsbudget till driftbudgeten befintliga posterna
Avskrivning av nya kapitalinvesteringar på 513 785000 kronor och
Avskrivningar av oreglerade kapitalmedelsförluster på 43 500000 kronor,
erhålls det belopp på I 347900000 kronor med vilket de på kapitalbudgeten
upptagna utgifterna ökat till 5 584975 000 kronor.

Den på grundval av drift- och kapitalbudgeterna upprättade totalbudgeten
omfattar inkomster om sammanlagt 84 873 843 000 kronor och utgifter
om sammanlagt 95 467 350000 kronor, vilket innebär ett beräknat underskott
på 10 593 507 000 kronor. Genom de till totalbudgeten hänförliga anslag
på totalt 3 872 783 000 kronor som sedermera anvisats på tilläggsbudget
har underskottet ökat till 14 466 290000 kronor.

Budgetutfall

Totalbudgeten

Utfallet av totalbudgeten redovisas i tabell 1 på närmast följande sida.
Som framgår av tabellen har de sammanlagda statsinkomsterna under budgetåret
1975/76 uppgått till 93 934,1 milj. kronor och utgifterna till 97 658,1
milj. kronor. Totalbudgeten har således utfallit med ett underskott på
3 724,0 milj. kronor.

6

Tabell 1. Totalbudgeten 1975/76 (milj. kronor)

Inkomster

Budge terade belopp -

Redo visade belopp -

Utgifter

Budge- Redoterade
visade
belopp belopp

Skatter, avgifter,
m. m.

Inkomster av
statens kapitalfonder Beräknad

övrig
finansiering
Avskrivningar
och övriga
kapitalmedel
inom statens
kapitalfonder
Övrig kapitalåterbetalning -

Underskott

Summa

77593,6 86 271,6 Utgiftsanslag 98 240,1 97 231,7

4 859,8

2 396,6
23,9

84873,8

14466,3

99340,1

5 096,0

2554.3

12,1

93934.1
3724.0

97658.1

Beräknad övrig
medelsförbrukning Minskning

av
anslagsbehållningar Ökad

disposition
av rörliga
krediter

900,0

200,0

426,3

99340,1 97 658,1

Det redovisade underskottet anger det belopp varmed statens utgifter
har bestridits genom upplåning på marknaden och motsvarar i princip
statsskuldens ökning. Av olika skäl, såsom förändringar i myndigheternas
kassahållning, eftersläpning i inleverans av vissa uppbördsmedel m.m.,
avviker dock i regel den av riksgäldskontoret redovisade förändringen av
statsskulden från totalbudgetens saldo. Under budgetåret 1975/76 har
statsskulden ökat med 5080,0 milj. kronor, vilket är 1 356 milj. kronor mer
än totalbudgetens underskott. Statsskulden uppgick därmed vid utgången
av budgetåret 1975/76 till 68 760 milj. kronor.

Sambandet mellan totalbudgetens underskott och utfallet av drift- och
kapitalbudgeterna framgår av följande sammanställning.

Kapitalbudgeten
Överskott på driftbudgeten
Ökning av rörliga krediter

Totalbudgetens underskott

—5437 milj. kronor
+2140”

- 426 ”

-3724”

Uppgifter över statens tillgångar och skulder, vilka brukar införas som
poster i rikshuvudboken, föreligger inte för budgetåret 1975/76 vid tidpunkten
för denna verksamhetsberättelses tryckning.

De redovisade inkomsterna på totalbudgeten, 93 934,1 milj. kronor,
överstiger de beräknade, 84873,8 milj. kronor, med 9060,3 milj. kronor,
vilket motsvarar en avvikelse på +10,7 procent. I redovisade belopp under
utgiftsanslag, 97231,7 milj. kronor, ingår utgifter på reservations- och investeringsanslag,
 varför förändring i anslagsbehållningar inte redovisas
som en särskild post på det sätt som görs i statsbudgeten. För jämförelse

7

Tabell 2. Totalbudgeten för budgetåren 1971/72—1975/76 (milj. kronor)

Budgetår

Budgeterat i
budgetpro-positionen

Budgeterat i
komplette-ringsproposi-tionen

Statsbudget
inkl. tilläggs-budgeter

Ny beräkning
enl. följande
års budget-proposition

Utfallet enl.
budgetredo-visningen

1971/72 Inkomster

51519

52260

52 270

52147

51830

Utgifter

51 725

52149

54966

56466

55497

’ Saldo

-206

+ 112

-2 696

-4319

-3667

1972/73 Inkomster

55 831

56107

56397

54112

54513

Utgifter

59110

59739

62059

61333

60718

Saldo

-3 278

-3632

-5 662

-7221

-6205

1973/74 Inkomster

60513

61437

61437

62 777

61489

Utgifter

66 247

67104

71 471

71150

70881

Saldo

-5 733

-5 667

-10034

-8373

-9393

1974/75 Inkomster

71489

71 992

71 992

73033

72490

Utgifter

78084

81584

82987

84886

83187

Saldo

-6 595

-9 592

-10995

-11853

-10698

1975/76 Inkomster

81317

84984

84874

88819

93934

Utgifter

93 224

95 431

99 340

99790

97658

Saldo

-11 907

-10448

-14446

-10971

-3724

med de redovisade beloppen under utgiftsanslag bör därför till i statsbudget
och tilläggsbudget upptagna belopp, tillhopa 98 240.1 milj. kronor, läggas
den beräknade minskningen av anslagsbehållningar på 900.0 milj. kronor.
 En sådan jämförelse utvisar att de redovisade utgifterna understiger de
i statsbudget och tilläggsbudget beräknade med 1 908,4 milj. kronor, vilket
motsvarar en avvikelse på —2,0 procent.

Dispositionen av rörliga krediter under budgetåret 1975/76 har ökat med

426,3 milj. kronor mot en i statsbudgeten beräknad ökning av 200
milj. kronor.

Tabell 2 visar totalbudgetens utfall för budgetåren 1971/72-1975/76,
jämfört med de budgeterade eller skattade beloppen vid fyra tillfällen i
budgetcykeln. För de fem observerade budgetåren upptog såväl statsbudget
som budgetredovisning ett utgiftssaldo. För tre budgetår, 1973/74,
1974/75 och 1975/76, överskattades utgiftssaldot i statsbudgeten, för de två
övriga budgetåren underskattades det. Om jämförelse görs med de ursprungliga
beräkningarna, finnér man att budgetproposition och budgetredovisning
för respektive budgetår genomgående avviker mycket starkt
ifrån varandra.

Den största avvikelsen föreligger för budgetåret 1975/76, då man vid de
reviderade beräkningarna i efterföljande års budgetproposition överskattade
utgiftssaldot med 7 247 milj. kronor. Denna förhållandevis stora avvikelse
förklaras på utgiftssidan bl. a. av att anslagen för oförutsedda utgifter.
 internationellt utvecklingssamarbete och arbetsmarknadspolitiska åtgärder
inte har kommit att utnyttjas i beräknad omfattning under budgetåret.
 På inkomstsidan har samtidigt en underskattning gjorts av statens inkomster
av framför allt skatt på inkomst, förmögenhet och socialförsäk -

ringsavgifter m.m. men även av mervärdeskatt, allmän arbetsgivaravgift
och energiskatt. I stor utsträckning hänger denna oförutsedda inkomstökning
samman med att omfattande fyllnadsinbetalningar har gjorts under
våren 1976 av inkomstskatter och arbetsgivaravgifter.

Driftbudgeten

Utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1975/76 redovisas i tabell 3 på
nästföljande sida. Av tabellen framgår att de redovisade inkomsterna uppgår
till 91367.6 milj. kronor och de redovisade utgifterna till 89228.0
milj. kronor. Som redan nämnts har således driftbudgeten utfallit med ett
överskott på 2139.6 milj. kronor. Om detta belopp minskas med ökningen
av reservationerna om sammanlagt I 594.4 milj. kronor, erhålls det överskott
som har tillförts budgetutjämningsfonden, nämligen 545.1
milj. kronor.

Vid ingången av budgetåret 1975/76 redovisades en skuld på budgetutjämningsfonden
av 8962.9 milj. kronor. Av de på budgetutjämningsfonden
upptagna posterna utgjordes 10 550.0 milj. kronor av kommunalskattemedel
och 3 381,3 milj. kronor av medel som har tillförts fonden som överskott
på automobilskattemedlens specialbudget. Summan av särredovisade
överskott på automobilskattemedlens specialbudget och kommunalskattemedel
uppgick således till 13931,3 milj. kronor, varför för driftbudgeten
i övrigt redovisades en brist på budgetutjämningsfonden på 22 894.2
milj. kronor.

I och med att överskottet på driftbudgeten för budgetåret 1975/76 om
545,1 milj. kronor tillförts fonden har skulden minskat till 8417,8
milj. kronor. Fondens sammansättning har ändrats vid utgången av budgetåret
1975/76 på så sätt att de på fonden särredovisade kommunalskattemedlen
ökat till 15750,0 milj. kronor och överskottsmedel hänförliga till
automobilskattemedlens specialbudget minskat till 3 287.3 milj. kronor,
varigenom den till budgeten i övrigt hänförliga bristen har ökat till 27455.1
milj. kronor.

Kapitalbudgeten

De sammanlagda kapitalinvesteringarna under budgetåret 1975/76 har
uppgått till 9710,3 milj. kronor. Dessa kapitalinvesteringar har finansierats
till ett belopp av I 662.1 milj. kronor genom avskrivningsmedel från statsbudgeten,
 till ett belopp av 2 317,9 milj. kronor genom avskrivningsmedel
inom statens kapitalfonder och till ett belopp av 236,4 milj. kronor genom
övriga kapitalmedel inom fonderna. Återstående belopp eller 5 493,9
milj. kronor har täckts genom kapitaltillskott från riksgäldskontoret till respektive
kapitalfonder, varvid de på kapitalbudgeten uppförda investeringsbemyndigandena
i motsvarande mån har belastats.

För budgetåret 1975/76 har ett belopp av 5 283,4 milj. kronor redovisats
under den på kapitalbudgeten uppförda posten Lånemedel. Sambandet

Tabell 3. Driftbudgeten 1975/76 (milj. kronor)

9

Inkomster

Budge- Redo terade

visade

belopp belopp

Utgifter

Budge- Redoterade
visade
belopp belopp

Skatter, avgifter.
 m. m.

Inkomster av
statens kapitalfonder -

77 593.6 86 271,6

4859,8 5096,0

Säger för driftbudgetens
inkomster
82453,4 91367,6

Reservationer
från föregående

budgetår - 4511,5

Egentliga

statsutgifter

83 933,5 83 388,2

Utgifter för
statens kapitalfonder
6 301,2 5 839,8

Därav:

Riksgälds fonden

4 600,0 4133,2

Avskrivning av
nya kapitalinvesteringar
1656,7 1662,1

Avskrivning av

oreglerade

kapitalmedels förluster

44,5 44,5

Säger för driftbudgetens
utgifter
90 234,7 89 228,0

Reservationer
till följande

budgetår - 6105,9

Avräkning mot
statens budgetutjämningsfond

Avsättning till
budget utjämningsfonden
av
kommunalskattemedel
900.0 5 200,0

Underskott att
avföras på
budgetutjämningsfonden
-8681,3 -4654,9

Säger för avräkning
mot statens
budgetutjämningsfond -

Summa

82 453,4 95 879,1

7 781,3
82453,4

54§*1
95 879,1

10

mellan detta belopp och investeringsbemyndigandena belyses i nedanstående
tablå (milj. kronor).

Statsbudget
och till-läggsbudget

Utfall

Statsbudget
och till-läggsbudget

Utfall

Lånemedel

5 585,0

5 283.4

Investeringsbe-

myndiganden

5653,4

5 493,9

Tillkommer:

Minskning

av outnyttjade

Avgår:

belopp av inve-

Kapitalåter-

steringsanslag

-

153.8

betalning

68.4

56,6

Summa

5 585,0

5 437,3

5 585,0

5437,3

Om till det redovisade beloppet lånemedel läggs det belopp på 153,8
milj. kronor varmed outnyttjade belopp av investeringsanslag har minskat,
erhålls det belopp om 5 437,3 milj. kronor varmed den på riksgäldsfonden
redovisade skulden har ökat.

Av det redovisade beloppet för kapitalåterbetalning utgör 44,5 milj. kronor
avskrivningsmedel som har överförts från driftbudgeten till fonden för
oreglerade kapitalmedelsförluster.

Fördelningen av statens kapitalinvesteringar på olika ändamål kommer
att beröras i det följande i samband med redogörelsen för utvecklingen av
statsutgifterna under de olika departementens verksamhetsområden. I detta
sammanhang må endast påpekas att de genom investeringsanslag finansierade
kapitalinvesteringarna till väsentlig del avser statlig utlåning. Detta
är främst fallet för de under statens utlåningsfonder och fonden för låneunderstöd
redovisade investeringsanslagen. vilka för budgetåret 1975/76 har
belastats med 2 500,4 respektive 576.0 milj. kronor. De under de båda
nämnda kapitalfonderna redovisade utgifterna motsvarar därmed 32 procent
av de sammantagna kapitalinvesteringarna.

Statens inkomster

Skatter

Av de på totalbudgeten redovisade statsinkomsterna om sammanlagt
93 934.1 milj. kronor utgörs 83 181,1 milj. kronor av skatter, vilket motsvarar
89 procent av de sammantagna inkomsterna. Skatterna fördelar sig
med 41 816.4 milj. kronor på direkta skatter och med 41 364,7 milj. kronor
på indirekta skatter. Intäkterna under de till skatt på inkomst, förmögenhet
och rörelse samt socialförsäkringsavgifter hänförliga inkomsttitlarna har
därvid räknats såsom direkta skatter, medan intäkterna under inkomsttitlar
hänförliga till automobilskattemedel, allmän arbetsgivaravgift samt tullar
och acciser har räknats såsom indirekta skatter.

II

I följande tablå har den procentuella fördelningen pä direkta och indirekta
skatter under vissa senare år ställts samman.

1967/68

1970/71

1971/72 1972/73

1973/74

1974/75

1975/76

Direkta

skatter

Indirekta

skatter

46.1

53,9

47.2

52,8

44.8 40.2
55,2 59,8

40.9

59,1

45.7

54,3

50.3

49,7

De förskjutningar i relationerna mellan direkt och indirekt beskattning
som kan iakttas hänger samman med å ena sidan den statliga inkomstskattens
progressivitet och å andra sidan de successiva höjningar som har företagits
av den allmänna varuskatten, införandet fr. o. m. år 1969 av mervärdeskatt
samtidigt med den allmänna varuskattens avveckling och höjningarna
åren 1970 och 1971 av mervärdeskatten. Den under 1970-talets tidigare
år markanta tendensen med successivt ökad anuel indirekta skatter
bröts under budgetåret 1974/75. Anledningen därtill var den temporära
nedsättningen av mervärdeskatten undertiden den 1 april—den 15 september
1974. På grund av eftersläpande redovisning har effekterna av denna
skattesänkning kommit att mera påverka resultatet för budgetåret 1974/75
än resultatet för budgetåret 1973/74. Trots fortsatta årliga sänkningar av
inkomstskatten har de direkta skatternas relativa storlek ökat även under
budgetåret 1975/76. vilket i huvudsak förklaras av den statliga inkomstskattens
progressivitet och de till följd av 1975 års avtalsuppgörelse kraftigt
ökade lönerna under åren 1975 och 1976.

Skall på inkomst och förmögenhet samt socialförsäkringsavgifter m. m.

Skatt på inkomst och förmögenhet samt socialförsäkringsavgifter m. m.
är den helt dominerande inkomsttiteln under skatt på inkomst, förmögenhet
och rörelse samt socialförsäkringsavgifter. De skatter som slutligt skall
redovisas på inkomstskattetiteln utgörs av statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt
och sjömansskatt. De uträknade beloppen av dessa skatter
vid 1975 och 1976 års taxeringar framgår av följande tablå (milj. kronor,
där ej annat anges).

Taxeringsår Förändring

1975-76

1975

1976

Belopp

Procent

Statlig inkomstskatt

21054

27 348

+6294

+29,9

Därav: A-längden

19 585

24 759

+ 5 174

+26,4

B-och C-längdema

1469

2 589

+ 1 120

+76,2

Förmögenhetsskatt

433

647

+ 214

+49,4

Sjömansskatt1

240

312

+ 72

+ 30,0

Totalt 21727

28307

+6 580

+ 30,3

1 Influtna belopp budgetåren 1974/75 och 1975/76.

12

Som framgår av tablån har det totala beloppet uträknade skatter ökat
med 6580 milj. kronor, motsvarande 30,3 procent, från 1975 till 1976 års
taxering. För skattskyldiga som är uppförda på A-längden, d. v. s. fysiska
personer m. fl., på vilka den helt övervägande delen av de uträknade skatterna
belöper, har den statliga skatten ökat med 26,4 procent. Samtidigt
har fysiska personers m.fl. sammanräknade beskattningsbara inkomster
ökat med 15,6 procent.

För skattskyldiga som är upptagna på B- och C-längderna, d. v. s. främst
svenska aktiebolag, har de uträknade skatterna ökat med 76,2 procent.

De på inkomstskattetiteln redovisade inkomsterna under budgetåret
1975/76 uppgår till 40 631 milj. kronor. Skillnaden mellan uträknade belopp
för de skatter som slutligt skall redovisas på titeln och den faktiskt redovisade
behållningen hänger samman med dels att det i det förra fallet är fråga
om kalenderår och i det senare fallet om budgetår, dels att över titeln redovisas
även andra skatter och avgifter, främst kommunal inkomstskatt, dels
att betydande avvikelser regelmässigt förekommer mellan den skatt som
slutligt debiterats för visst år och den för samma år influtna preliminärskatten.

De i preliminärskatten ingående kommunalskattemedlen betalas ut till
kommunerna för varje kalenderår enligt kommunernas per den 1 januari
framräknade fordran på statsverket. I kommunernas per den 1 januari 1975
framräknade fordran, som till halva sitt belopp har belastat budgetåret
1975/76, ingår dels förskott grundade på 1974 års taxering och de kommunala
utdebiteringarna för år 1975, dels slutavräkningsmedel motsvarande
skillnaden mellan slutligt uträknad kommunal inkomstskatt enligt 1974 års
taxering och under kalenderåret 1973 utbetalade förskott. På motsvarande
sätt har kommunernas per den 1 januari 1976 framräknade fordran, som
betalats ut under kalenderåret 1976, med halva sitt belopp belastat budgetåret
1975/76.

Genom eftersläpningen i avräkningsförfarandet överstiger i regel de av
staten i källskatteuppbörden uppburna kommunalskattemedlen de till
kommunerna samtidigt utbetalade medlen. För att en utjämning av de
svängningar som kunde föranledas av den då tillämpade ordningen för utbetalning
av kommunalskattemedel skulle bli möjlig, inrättades enligt beslut
av 1952 års riksdag en fond för reglering av utbetalningarna av kommunalskattemedel.
 Denna fond redovisas fr.o.m. budgetåret 1955/56 på
budgetutjämningsfonden, varigenom avsättningar och återföringar inte
längre direkt påverkar de redovisade inkomsterna på inkomstskattetiteln.
Som nämnts i det föregående uppgår de på budgetutjämningsfonden särredovisade
medlen vid utgången av budgetåret 1975/76 till 15 750,0 milj. kronor,
 vilket motsvarar vad staten beräknats sedan budgetåret 1955/56 ha
uppburit av kommunerna tillkommande skattemedel utöver vad som
t. o. m. budgetåret 1975/76 faktiskt har betalats ut till kommunerna.

13

Automobilskattemedel, allmän arbetsgivaravgift samt tallar och acciser
De redovisade inkomsterna under de största till automobilskattemedel,
allmän arbetsgivaravgift samt tullar och acciser hänförliga inkomsttitlarna
under budgetåren 1973/74—1975/76 framgår av följande tablå (milj. kronor).

1973/74

1974/75

1975/76

Fordonsskatt

300,0

_

Bensinskatt

2009.1

1 753.9

! 890,1

Vägtrafikskatt

1 306.6

1 930,8

2001,2

Allmän arbetsgivaravgift

4 554,6

5 360,0

6647,3

Tullmedel

1021.6

1 250.2

1 059,0

Mervärdeskatt

13 929,6

14680,6

18200,2

Särskilda varuskatter

401.3

393.1

408.2

Omsättningsskatt på motorfordon

572.8

744,6

827,8

Tobaksskatt

1 878,8

2062,1

2 168,2

Skatt på sprit

2 244.1

2 885,8

3 190,2

Skatt på vin

356,3

431,9

532.2

Skatt på malt- och läskedrycker

680,7

677,6

865,2

Energiskatt

1 222,4

1 944.4

3070,5

Särskild skatt på motorbränslen

715,7

-0.2

—

Fordonsskatten enligt 1922 års automobilskatteförordning ersattes den 1
januari 1974 av vägtrafikskatten enligt 1973 års vägtrafikskatteförordning.
Vägtrafikskatt utgår i form av fordonsskatt och kilometerskatt. Den kraftiga
ökningen av inkomsterna från vägtrafikskatten mellan budgetåren
1973/74 och 1974/75 beror i stor utsträckning på att budgetåret 1974/75 är
det första hela budgetår under vilket skatten har redovisats.

Allmän arbetsgivaravgift infördes den 1 januari 1969. Avgiften utgick
under åren 1969 och 1970 med I procent, under åren 1971 och 1972 med 2
procent och utgår fr. o. m. år 1973 med 4 procent av vad arbetsgivare under
respektive år har utgett som lön åt arbetstagare. Inom det inre stödområdet
är dock avgiftsuttaget sedan den I januari 1976 temporärt begränsat till
2 procent för samtliga arbetsgivare utom staten. I fråga om rörelseidkare
och jordbrukare utgår en s. k. egenavgift med samma procenttal på den egna
inkomsten, minskad med en avgiftsfri del som för inkomståren 1975 och
1976 har uppgått till 10000 respektive 18000 kronor.

Mervärdeskatten utgjorde fr. o. m. år 1971 15 procent av beskattningsvärdet.
 Den var tillfälligt sänkt till 12 procent under tiden den 1 april-den
15 september 1974, varefter den åter höjdes till 15 procent. Den i jämförelse
med tidigare år mycket kraftiga ökningen av inkomsterna från mervärdeskatten
under budgetåret 1975/76 har delvis sin grund i denna tillfälliga
nedsättning i skattesatsen men hänger också samman med konsumtionsutvecklingen
och inflationen under budgetåret 1975/76.

Den relativt starka ökningen i intäkterna av omsättningsskatt på motorfordon
efter budgetåret 1973/74 har huvudsakligen orsakats av den intensiva
köprush som inleddes i samband med den tillfälliga sänkningen av mer -

14

värdeskatten år 1974 och som hållit i sig även under efterföljande år. Under
de jämförda budgetåren gällde de skattesatser som började tillämpas
fr. o. m. februari 1973.

Den 11 maj 1975 höjdes tobaksskatten på cigarretter liksom skatterna på
sprit, vin och malt- och läskedrycker. Malt- och läskedrycksbeskattningen
utvidgades samtidigt till att omfatta även icke kolsyrade drycker, s. k. stilldrinks.
 Vid samma tidpunkt höjdes också energiskatten på drivmedel och
oljebränslen. En höjning av energiskatten på elkraft trädde i kraft någon
månad senare, då en fast skatt på 2 öre per kWh ersatte den tidigare skatten
som utgått med 10 procent av kraftpriset. På grund av eftersläpningen i redovisningen
fick skattehöjningarna inte någon budgetmässig effekt förrän
under budgetåret 1975/76.

Ökningarna i procent under budgetåren 1972/73-1975/76 för inkomsttitlarna
skatt på sprit, skatt på vin samt skatt på malt- och läskedrycker framgår
av följande sammanställning.

Ökning i procent

1972/73- 1973/74- 1974/75 —

1973/74 1974/75 1975/76

Skatt på sprit +3.0 +28,6 +10,5

Skatt på vin +4,6 +21,2 +23,2

Skatt på malt- och läskedrycker +7,9 - 0,5 +27,7

Uppbörd i statens verksamhet och diverse inkomster

Under rubriken uppbörd i statens verksamhet redovisas inkomster för
statliga myndigheter och inrättningar, i huvudsak motsvarande ersättningar
eller avgifter för av vederbörande myndigheter utförda tjänster eller
uppdrag. Taxor och avgifter fastställs i allt väsentligt av regeringen. Dessutom
redovisas under uppbörd i statens verksamhet vissa andra inkomster.

I samband med viss anslagsteknisk omläggning har en ny uppbördstitel
av speciellt slag, benämnd Pensionsmedel m.m., införts fr. o. m. budgetåret
1969/70. Omläggningen innebär bl. a. att ett lönekostnadspålägg, avseende
pensions- och socialförsäkringskostnader samt av den allmänna arbetsgivaravgiften
föranledda utgifter, påförs de anslag från vilka löner bestrids.
 Dessa lönekostnadspålägg jämte medel som tidigare har redovisats
under uppbördstiteln Personalsjukpenningar och vissa socialförsäkringsavgifter
m. m. tas upp som inkomster under uppbördstiteln Pensionsmedel
m.m., medan faktiskt utbetalade personalpensionsförmåner, arbetsgivaravgifter
m. m. tas upp som utgifter på titeln. Det överskott som redovisas
på uppbördstiteln förbudgetåret 1975/76 — 754,1 milj. kronor - hänger i så
måtto samman med den statliga verksamhetens expansion som lönekostnadspålägget
hänför sig till löner till under budgetåret anställda, medan de

15

pensioner som betalats ut avser pensionerade tjänstemän.

Under rubriken diverse inkomster redovisas bl. a. totalisator-, tips- och
lotterimedel.

De under uppbörd i statens verksamhet och diverse inkomster influtna
medlen under budgetåren 1973/74— 1975/76 redovisas i följande tablå (milj.
kronor).

1973/74

1974/75

1975/76

Uppbörd i statens verksamhet

1313,1

1 403,6

2 161,8

Diverse inkomster

761,6

836,7

928,7

Inkomster av statens kapitalfonder

1 statsbudgeten under inkomster av statens kapitalfonder upptagna och i
budgetredovisningen redovisade belopp för budgetåret 1975/76 belyses i
nedanstående sammanställning (milj. kronor).

Statsbudget

Budget-

redo-

visning

Brist (-)
resp.
merin-komst ( + )

Statens affärsverksfonder
Därav:

946.3

1 099,2

+ 152,9

Postverket

25,5

1.1

- 24,4

Televerket

150,0

150,0

-

Statens järnvägar

22,0

138.8

+ 116,8

Luftfartsverket

25,8

40,8

+ 15,0

Förenade fabriksverken

-

-

-

Statens vattenfallsverk

700,0

685,0

- 15,0

Domänverket

23,0

83,5

+ 60,5

Riksbanksfonden

350,0

450.0

+ 100,0

Statens allmänna fastighetsfond

506,2

540,4

+ 34,2

Försvarets fastighetsfond

130,4

125,1

- 5,2

Statens utlåningsfonder

2433,6

2410,2

- 23,4

Fonden för låneunderstöd

104.0

146,8

+ 42,7

Fonden för statens aktier

122.9

55,5

- 67,3

Fonden för beredskapslagring

87.6

92,1

+ 4,5

Statens pensionsfonder

97,9

97,8

- 0,1

Diverse kapitalfonder

80,9

78,9

- 2,0

Summa

4859,8

5 096,0

+236,2

Det kan påpekas att uppgifter om affärsverkens driftstater jämte vissa
därtill knutna kommentarer är intagna på s. 26-44.

Statens utgifter

Utgifter inom de olika departementens verksamhetsområden m. m.

De belopp på drift- och kapitalbudgeterna för budgetåret 1975/76, vilka
tagits upp i statsbudget och tilläggsbudget (budgeterade belopp) och redo -

16

visats i budgetredo visningen, har ställts samman i tabell 4 nedan och därvid
fördelats på de olika departementens verksamhetsområden m. m. 1 det
följande kommer utgifterna inom de olika verksamhetsområdena att kommenteras.

Tabell 4. Utgifter på drift- och kapitalbudgeterna budgetåret 1975/76

(milj. kronor)

Verksamhetsområde

Budgeterade belopp

Redovisade belopp

Drift-

budge-

ten

Kapital-

budge-

ten

Summa

Drift-

budge-

ten

Kapital-

budge-

ten

Summa

Kungl, hov- och slottsstaterna

12.0

12,0

12.8

_

12,8

Justitiedepartementet

3 185,9

156.7

3 342,6

3791,4

117,2

3908,6

Utrikesdepartementet

3168,7

7.1

3 175,8

2 824,9

2,8

2 827,7

Försvarsdepartementet

9590,7

328.1

9918,8

9818.8

344.2

10163,0

Socialdepartementet

26 551,7

45.6

26597,3

27 766,3

55,0

27 821,3

Kommunikationsdepartementet

4396.5

1 856.2

6252,7

4346,9

1 862.6

6 209,5

Finansdepartementet

7771,5

740.5

8512,0

5601,3

764,0

6 365,3

Utbildningsdepartementet

11 468,3

746,4

12214,7

12 800,5

814,9

13615.4

Jordbruksdepartementet

3926,4

123.8

4050,2

4901,2

135.7

5036,9

Handelsdepartementet

288.7

244.1

532.8

302,5

117,9

420,4

Arbetsmarknadsdepartementet

5967.5

330.0

6297,5

4 999,5

430.5

5430,0

Bostadsdepartementet

4443.7

1 834.0

6277,7

4027,3

1 837.7

5865,0

Industridepartementet

840.5

3254,6

4095,1

645,3

3199,2

3 844,5

Kommundepartementet

1 185.5

39.5

1 225,0

1 399,6

28.8

1 428,4

Oförutsedda utgifter

1 000.0

-

1000.0

4,2

—

4.2

Riksdagen och dess verk m. m.

135,9

-

135.9

145.7

-

145,7

Riksgäldsfonden

4 600.0

-

4 600,0

4133,2

-

4 133.2

Summa

88533,5

9706,7

98 240,1

87 521,4

9710,3

97 231,7

De inom justitiedepartementets verksamhetsområde redovisade utgifterna
för budgetåret 1975/76 överstiger de för budgetåret 1974/75 redovisade
med 623 milj. kronor. Av denna ökning hänför sig 396 milj. kronor till
polisväsendet. Den del av utgiftsstegringen som hänför sig till sistnämnt
belopp beror, i likhet med närmast föregående budgetår, i viss utsträckning
på tillkomsten av nya polistjänster.

Utgifterna under utrikesdepartementets verksamhetsområde har ökat
med 330 milj. kronor från budgetåret 1974/75 till budgetåret 1975/76. Utgifterna
för internationellt utvecklingssamarbete uppgår under budgetåret
1975/76 till 2473 milj. kronor, vilket motsvarar 87 procent av de under utrikesdepartementets
verksamhetsområde redovisade totalutgifterna.

Försvarsutgifternas storlek under budgetåret 1975/76 regleras genom
1972 års försvarsbeslut. Utgifterna inom försvarsdepartementets verksamhetsområde
har ökat med 959 milj. kronor mellan budgetåren 1974/75 och
1975/76.

Utgifterna inom socialdepartementets verksamhetsområde skiljer sig
från utgifterna inom övriga departementsområden såtillvida som de till
övervägande del avser inkomstöverföringar till hushållen. Under de tre

17

största anslagen härvidlag, nämligen Folkpensioner. Allmänna barnbidrag
och Bidrag till sjukförsäkringen, redovisas under budgetåret 1975/76 utgifter
om sammanlagt 21 065 milj. kronor, motsvarande 76 procent av de under
socialdepartementets verksamhetsområde redovisade utgifterna. I
jämförelse med motsvarande utgifter budgetåret 1974/75 har utgifterna under
de nämnda anslagen ökat med 2 167 milj. kronor, vilket utgör den dominerande
delen av den för departementsområdet totalt redovisade utgiftsökningen
om 3 445 milj. kronor. Utgifterna för folkpensioner har ökat med
2 333 milj. kronor. Ökningen har flera orsaker, av vilka de viktigaste är
basbeloppets fortskridande höjning, de s. k. pensionstillskottens höjda andel
av basbeloppet och en ökning av antalet pensionärer från år till år.
Folkpensionärernas antalsökning har varit jämn under åtminstone de senaste
fem åren. medan förtidspensionärernas antal på grund av ändrade
pensionsregler ökat starkt under senare år. Utgifterna för allmänna barnbidrag
har under budgetåret 1975/76 ökat med 408 milj. kronor, vilket huvudsakligen
har sin grund i att det allmänna barnbidraget höjdes med 300
kronor per barn och år den 1 oktober 1975. Bidrag till sjukförsäkringen har
minskat med 575 milj. kronor.

De redovisade utgifterna för kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
har ökat från budgetåret 1974/75 till budgetåret 1975/76 med
623 milj. kronor.

De för finansdepartementets verksamhetsområde redovisade utgifterna
är 617 milj. kronor högre under budgetåret 1975/76 än under närmast föregående
budgetår. Av denna utgiftsökning faller 277 milj. kronor på bidrag
och ersättningar till kommunerna. Totalt uppgår därmed dessa bidrag och
ersättningar till 4 218 milj. kronor under budgetåret 1975/76. motsvarande
66 procent av de på totalbudgeten redovisade utgifterna för finansdepartementets
verksamhetsområde.

Inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde redovisas för budgetåret
1975/76 de - näst utgifterna inom socialdepartementets verksamhetsområde
- största sammanlagda statsutgifterna. Av utgifterna belöper
sig 7 979 milj. kronor, motsvarande 59 procent av de sammanlagda utgifterna
inom verksamhetsområdet, på skolväsendet. Jämfört med budgetåret
1974/75 innebär detta en ökning med 1 274 milj. kronor. De redovisade utgifterna
för högre utbildning och forskning har uppgått till 2 189 milj. kronor
under budgetåret 1975/76, motsvarande en ökning från närmast föregående
budgetår med 118 milj. kronor. Utgifter för studiesociala ändamål har
uppgått till 1 181 milj. kronor, av vilket belopp 614 milj. kronor utgörs av
studiemedel anvisade på kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder.

Utgifterna inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde har under
budgetåret 1975/76 uppgått till 5037 milj. kronor, vilket är 1 425 milj.
kronor mer än under budgetåret 1974/75. Den största utgiftsökningen hänför
sig till jordbruksprisregleringen, vars kostnader har stigit från 2 388
milj. kronor budgetåret 1974/75 till 3 556 milj. kronor budgetåret 1975/76.
2 Riksdagen 1976/77. 2 sami. Nr 2

18

Detta innebär en ökning av 49 procent.

Inom handelsdepartementets verksamhetsområde har de redovisade utgifterna
minskat från 429 milj. kronor budgetåret 1974/75 till 420 milj. kronor
budgetåret 1975/76.

Utgifterna inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde
har under budgetåret 1975/76 uppgått till 5 430 milj. kronor, vilket är 831
milj. kronor mer än under budgetåret 1974/75. Av ökningen hänför sig 730
milj. kronor till delområdet arbetsmarknad.

Utgifterna inom bostadsdepartementets verksamhetsområde har under
budgetåret 1975/76 uppgått till 5 865 milj. kronor, vilket är 1 398 milj. kronor
mer än under budgetåret 1974/75. De största anslagen avser bostadstilllägg,
 räntebidrag och lån till bostadsbyggande. De på dessa tre anslag
redovisade utgifterna under budgetåret 1975/76 uppgår till respektive
1 435, 1 837 och 1 715 milj. kronor, vilket sammanlagt motsvarar 85 procent
av de totala utgifterna inom verksamhetsområdet.

De inom industridepartementets verksamhetsområde redovisade utgifterna
för budgetåret 1975/76 på sammanlagt 3 845 milj. kronor utgörs till ett
belopp av 3 199 milj. kronor av investeringsutgifter. Den största kapitalinvesteringen,
 1 926 milj. kronor, avser kraftstationer m. m.

Av de under kommundepartementets verksamhetsområde redovisade
utgifterna för budgetåret 1975/76 hänför sig 1 366 milj. kronor till utgifter
för länsstyrelserna, vilket motsvarar 96 procent av de för verksamhetsområdet
på totalbudgeten redovisade utgifterna.

Utgifter efter anslagsform

Av de för budgetåret 1975/76 anvisade medlen på driftbudgeten om sammanlagt
90235 milj. kronor utgörs 14 317 milj. kronor av reservationsanslag
och 75 917 milj. kronor av förslagsanslag och obetecknade anslag. De
på reservationsanslag redovisade utgifterna uppgår till 12 640 milj. kronor.
Den vid budgetårets början föreliggande anslagsbehållningen av reservationer
om 4511 milj. kronor har härigenom ökat till 6 106 milj. kronor.

För budgetåret 1975/76 har investeringsanslag till ett sammanlagt belopp
av 9 707 milj. kronor anvisats på kapitalbudgeten. Den redovisade nettoutgiften
uppgår till 9710 milj. kronor. Det vid budgetårets början föreliggande
beloppet av outnyttjade investeringsanslag om 2851 milj. kronor har
härigenom (efter avdrag av besparingar reglerade över titeln lånemedel om
150 milj. kronor) minskat med 4 milj. kronor till 2697 milj. kronor.

Beloppen utestående reservationer respektive outnyttjade investeringsanslag
vid utgången av budgetåret 1975/76 redovisas, med fördelning på
departement m. m., i följande tablå (milj. kronor).

19

Utestående reservationer

Outnyttjade

belopp inves-

Egentliga

Avskrivning

teringsanslag

statsutgifter

av nya kapital-

investeringar

Justitiedepartementet

48.7

35,9

97,5

Utrikesdepartementet

1 611,0

7,3

17,4

Försvarsdepartementet

2,0

19.7

46.1

Socialdepartementet

269,9

16,6

42,4

Kommunikationsdeparte-

mentet

1 387,2

—

209,8

Finansdepartementet

35,8

14,3

146,0

Utbildningsdeparte mentet

153,0

52,1

113,6

Jordbruksdepartementet

318.1

14,1

52.1

Handelsdepartementet

18,8

57,3

158,2

Arbetsmarknadsdeparte-

mentet

1 080,9

—

60,2

Bostadsdepartementet

525,2

17,2

1 494,2

Industridepartementet

403,0

7,5

239,8

Kommundepartementet

3,0

5.8

20,1

Riksdagen och dess verk

1,6

-

-

Summa

5 858,2

247,8

2697,4

De största beloppen för utestående reservationer och outnyttjade investeringsmedel
redovisas inom bostads-, utrikes-, kommunikations- och arbetsmarknadsdepartementens
verksamhetsområden i nämnd ordning.
Inom bostadsdepartementets verksamhetsområde har Lånefonden för bostadsbyggande
ett outnyttjat investeringsbelopp på 1 278 milj. kronor. De
största posterna av denna art inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
avser anslagen Drift av statliga vägar med 624 milj. kronor.
 Byggande av statliga vägar med 378 milj. kronor och Bidrag till byggande
av kommunala vägar och gator med 195 milj. kronor. Dessa anslag avräknas
med hela sina belopp mot automobilskattemedlen.

För utrikesdepartementets verksamhetsområde redovisas de största reservationerna
under anslagen Bilateralt utvecklingssamarbete med 785
milj. kronor och Bidrag till internationella biståndsprogram med 812 milj.
kronor. Den största posten inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde
avser sysselsättningsskapande åtgärder med 922 milj. kronor.

Härutöver må nämnas att en reservation av 245 milj. kronor redovisas
på det till jordbruksdepartementets verksamhetsområde hörande anslaget
Stöd till avfallsbehandling m. m. Reservationerna under anslagen till miljövård
uppgår totalt till 278 milj. kronor.

Under förslagsanslag och obetecknade anslag redovisas för budgetåret
1975/76 merutgifter till ett sammanlagt belopp av 7 367 milj. kronor och besparingar
till ett sammanlagt belopp av 6959 milj. kronor. Som merutgift
reglerad över specialbudget redovisas ett belopp av 179 milj. kronor. Detta
belopp kan lämpligen dras ifrån besparingarna. Besparingarna skulle härigenom
begränsas till 6780 milj. kronor. Under budgetåret 1974/75 uppgick
motsvarande merutgifter och besparingar till 4979 respektive 3 651 milj.
kronor.

20

Eftersom utgifterna under obetecknade anslag, vilka till övervägande
del utgörs av statliga bidrag till olika ändamål, i regel uppgår till hela de anvisade
beloppen, faller inte endast merutgifter utan även besparingar i allt
väsentligt på förslagsanslagen.

Fördelningen av besparingar och merutgifter budgetåret 1975/76 under
de olika departementens huvudtitlar m. m. framgår av följande tablå (milj.
kronor).

Departement m. m.

Merutgift

Besparing

Justitiedepartementet

607

7

Utrikesdepartementet

42

1

Försvarsdepartementet

1683

1 453

Socialdepartementet

1 592

217

Kommunikationsdepartementet

115

''31

Finansdepartementet

156

''2 339

Utbildningsdepartementet

1 424

72

Jordbruksdepartementet

945

•31

Handelsdepartementet

21

4

Arbetsmarknadsdepartementet

395

741

Bostadsdepartementet

131

337

Industridepartementet

20

0

Kommundepartementet

216

0

Oförutsedda utgifter

—

9%

Riksgäldsfonden

-

467

Övrigt

20

84

Summa 7 367

6 780

1 Merutgift (netto) som regleras över specialbudget har dragits ifrån besparingen.

Besparing eller merutgift redovisas för snart sagt alla förslagsanslag. Det
får också anses vara naturligt för dessa anslag att faktiskt redovisade utgifter
avviker från de i statsbudget och tilläggsbudget beräknade beloppen.

Som framgår av tablån har merutgifterna överstigit besparingarna under
budgetåret 1975/76 med 587 milj. kronor, medan för budgetåret 1974/75 enligt
ovan lämnade uppgifter merutgifterna översteg besparingarna med
I 328 milj. kronor.

Vissa förslagsanslag för vilka mera betydande merutgifter redovisas
(milj. kronor) har ställts samman i tablån på följande sida.

Automobilskattemedlens specialbudget

Automobilskattemedlens specialbudget utgör numera den enda inom
statsbudgeten kvarstående specialstaten av någon betydelse. Redovisningsformen
gör det möjligt att följa i vad mån vissa statsinkomster som direkt
härleds ur motorfordonstrafiken, främst bensinskatt och vägtrafikskatt.
 kommer till användning för väg- och vägtrafikväsendet eller för detta
närstående ändamål. De på specialbudgeten uppkommande skillnaderna
mellan inkomster och utgifter salderas år från år. Slutbeloppet visar alltså

21

Anslag

Anvisat

belopp

Mer-

utgift

11

B

6 Lokala polisorganisationen: Förvaltnings-

kostnader

1 547,6

315,0

11

D

2 Allmänna domstolarna

376,5

68,7

11

F

2 Kriminalvårdsanstalterna

410,8

48,6

II

F

7 Kriminalvårdsenheter med särskild budget

0,0

44,7

IV

B

1 Ledning och förbandsverksamhet

(arméförband)

2018,1

572,3

IV

B

2 Materielanskaffning (arméförband)

736,0

71,9

IV

C

1 Ledning och förbandsverksamhet

(marinförband)

691.4

199,8

IV

C

2 Materielanskaffning (marinförband)

353,0

60,6

IV

D

1 Ledning och förbandsverksamhet

(flygvapenförband)

1 185.3

204,0

IV

D

2 Materielanskaffning (flygvapenförband)

1 088,0

202,7

IV

D

4 Forskning och utveckling

450,0

83.0

IV

F

4 Försvarets materielverk

298,8

52,4

V

B

6 Bidrag till sjukförsäkringen

2450,0

300,1

V

C

1 Allmänna barnbidrag

2975,0

122,9

V

C

4 Ersättning för bidragsförskott

275,0

91,5

V

D

1 Bidrag till social hemhjälp och färdtjänst

420,0

143.1

V

D

4 Bidrag till kommunala familjedaghem

150,0

84,5

V

G

1 Karolinska sjukhuset: Driftkostnader

455,1

100,2

V

G

6 Bidrag till kommunala undervisningssjukhus

240,0

65,7

V

H

4 Bidrag till driften av kliniker för

psykiskt sjuka m. m.

1 597,0

478,5

V

K

2 Bidrag till vissa hjälpmedel för handi-

kappade

147,0

63,2

VIII

D

8 Bidrag till driften av grundskolor

4812,4

702,0

VIII

D

16 Bidrag till driften av gymnasieskolor

1 570,0

227,9

VIII

G

5 Bidrag till kommunala skolor för vuxna

163,5

40,5

VIII G

6 Bidrag till studiecirkel verksamhet

316,0

75,1

IX

C

3 Prisreglerande åtgärder på jordbrukets

område

2 600,0

747,2

IX

H

2 Bidrag till kommunala avloppsreningsverk

170,0

85,0

XI

B

1 Arbetsmarknadsservice

490,2

93,3

XI

B

4 Stöd till lageruppbyggnad

0,0

236,6

XI

E

1 Regionalpolitisk! stöd: Bidragsverksamhet

189,4

21,6

XII

B

3 Bostadstillägg m. m.

1 345,0

89,8

XIV

B

1 Länsstyrelserna

763,5

126,0

XIV

B

2 Lokala skattemyndigheterna

208.1

53,9

inte årsresultatet utan det slutliga saldot efter hela den tid under vilken systemet
har varit i tillämpning.

Inkomster och utgifter som hänför sig till automobilskattemedlens specialbudget
redovisas såväl i statsbudgeten som i budgetredovisningen blandade
med övriga poster. Någon särredovisning av medlen förekommer
alltså inte. I syfte att göra en samlad överblick över dessa medel möjlig har
riksdagens revisorer sedan flera år tillbaka tagit in en sammanställning av
automobilskattemedlens specialbudget för det senast förflutna budgetåret i
sin berättelse.

Inkomster och utgifter på automobilskattemedlens specialbudget under
budgetåret 1975/76 framgår av följande sammanställning.

22

Ingående balans 1975-07-01

Tillgångar:

Reservationer 1301631 881:12

Fordran på budgetutjämningsfonden 3 381 265 586:54

Inkomster

A.

I. 2. a) Bensinskatt

1 890122922:46

2. b) Vägtrafikskatt

2001 170021:24

A.

II. 13. Inkomster vid statens

vägverk

762332:62

14. Inkomster vid statens

trafiksäkerhetsverk

33 365916:91

Utgifter:

11.

JUSTITIEDEPARTEMENTET

B.

Polisväsendet

1

Rikspolisstyrelsen

7 207 000: —

Polisverket:

2

Inköp av motorfordon m. m.

19 336000: —

3

Underhåll och drift av

motorfordon m. m.

42 392000: —

Lokala polisorganisationen:

6

Förvaltningskostnader

355946000: —

7

Utrustning

2 587 000: —

VI,

. KOMMUNIKATIONS-

DEPARTEMENTET

A.

Kommunikationsdepartementet m.m.

2

Kommittéer m. m.

B.

Vägväsendet

1

Statens vägverk: Ämbetsverks-

uppgifter

6071960:72

2

Drift av statliga vägar

1256 275 161:87

3

Byggande av statliga vägar

785707 065:62

4

Särskilda byggnads- och för-

bättringsåtgärder avseende

statliga vägar

188 100000: —

5

Bidrag till drift av kommunala

vägar och gator

204978500: —

6

Bidrag till byggande av kommu-

nala vägar och gator

302237598:20

7

Bidrag till drift av enskilda

vägar m. m.

95 785 271:87

8

Bidrag till byggande av

enskilda vägar

28408 504:49

9

Tjänster till utomstående

12533000: —

C.

Trafiksäkerhet

Statens trafiksäkerhetsverk:

1

Förvaltningskostnader

20098223:15

2

Uppdragsverksamhet

33339327:26

4

Bidrag till trafiksäkerhets-

främjande åtgärder vid järn-

vägskorsningar

7077548: —

5

Bidrag till nationalföreningen

för trafiksäkerhetens främjande

2750000: —

4 682 897467:66

3925421 193:23
8608 318660:89

427 468000: —

3 269048:75

2880097062:77

63265 098:41

23

E.

Institut m.m.

1

Transportnämnden

1 598042:

9

Bidrag till statens väg- och

trafikinstitut

13050000:

10

Statens väg- och trafikinstitut

1 151 346:

17

T ransportforskningsdelegationen

9 458923:

18

Bussbidragsnämnden

556027:

19

Statligt stöd till icke lönsam

busstrafik

23 031 466:

Äldre anslag 1974/75

7 395 514:

F.

Diverse

2

Ersättning till postverket för
befordran av tjänsteförsändelser

VIII. UTBILDNINGSDEPARTE-MENTET

E.

Högre utbildning och forskning
Universitet m. m.

22

Tekniska fakulteterna m. m.:

Avlöningar till lärarpersonal

1 025000:

24

Teknisk samt viss medicinsk och
matematisk-naturvetenskaplig
utbildning och forskning m. m.

i Göteborg och Linköping

825000:

IX. JORDBRUKSDEPARTEMENTET

B. Jordbrukets rationalisering m. m.

14 Restitution av bensinskatt till

trädgårdsnäringen 343 400: —

Äldre anslag 1974/75 242 100: —

16 Kompensation för bensinskatt

till rennäringen 210000: —

D. Skogsbruk

4 Vägbyggnader på skogar i
enskild ägo

E. Fiske

1 Restitution av bensinskatt
till fiskerinäringen

H. Miljövård

8 Stöd till idrotten:

Anläggningsstöd m. m.

XI. ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET B.

Arbetsmarknad m.m.

2 Sysselsättningsskapande åtgärder

C. Arbetsmiljö m. m.

1 Arbetarskyddsstyrelsen 202 000: —

2 Yrkesinspektionen 1487000: —

56241319:51
3600000: —

I 850000: —

795 500: —

19546 244:58
999 851:78
9 200000: —

305 719846:50
1689000: —

Summa utgifter 3 773 740972:30

24

Utgående balans 1976-06-30
Tillgångar:

Reservationer I 493 312 700: 08

Fordran på budgetutjämningsfonden 3 287264988:51 4780577688:59

8554 318660:89

Alltsedan budgetåret 1955/56 har ett överskott förelegat på specialbudgeten.
 Överskottet steg under loppet av tre budgetår från 259 till 743 milj.
kronor och varierade därefter kring sistnämnt belopp t.o.m. budgetåret
1967/68. För budgetåren 1968/69-1975/76 redovisas en betydande ökning
av fondens överskott. Utvecklingen framgår av följande uppställning, i vilken
beloppen har avrundats till jämna miljontal kronor.

Budgetår

Reserva-

tioner

Överskott

Summa

behållning

1955/56

511

259

771

1956/57

681

287

968

1957/58

548

588

1136

1958/59

383

743

1126

1959/60

365

766

1131

1960/61

376

747

1123

1961/62

400

687

1087

1962/63

509

742

1 251

1963/64

498

828

1326

1964/65

784

594

1 378

1965/66

916

652

1568

1966/67

920

718

1638

1967/68

1015

807

1 822

1968/69

1013

1270

2 283

1969/70

1039

1796

2835

1970/71

990

2 454

3 444

1971/72

1209

2754

3 963

1972/73

1263

3 003

4266

1973/74

1405

3 180

4585

1974/75

1 302

3 381

4683

1975/76

1493

3 287

4781

Under budgetåret 1975/76 har inkomsterna uppgått till 3 925 milj. kronor
och utgifterna till 3 774 milj. kronor. Inkomsterna har alltså överstigit utgifterna
med 151 milj. kronor. Samtidigt har reservationerna ökat med 191
milj. kronor, varför automobilskattemedlens fordran på budgetutjämningsfonden
minskat med 94 milj. kronor. Den 30 juni 1976 utvisar specialbudgeten
som följd härav en behållning på 4781 milj. kronor, varav 1493
milj. kronor i form av reservationer på anvisade men för sitt ändamål ännu
inte utnyttjade anslag samt 3 287 milj. kronor som fordran på budgetutjämningsfonden.
 Sistnämnt belopp motsvarar alltså vad som vid budgetårets
utgång har flutit in i automobilskattemedel men ännu inte anvisats för vägväsendet
och övriga med dessa medel avsedda ändamål.

25

Att outnyttjade automobilskattemedel är avsedda att framdeles komma
vägväsendet till godo innebär inte att någon fondering i egentlig mening
förekommer. Det såsom behållning angivna beloppet visar endast specialbudgetens
ställning vid budgetårets slut. Det må även anmärkas att utfallet
av specialbudgeten inte lämnar något slutligt svar på frågan, huruvida automobilbeskattningen
är rättvist utformad eller i vad mån vägväsendets
krav tillgodoses från statens sida. 1 den allmänna budgeten förekommer
nämligen såväl inkomster som utgifter med betydande belopp, vilka äger
nära samband med biltrafiken men likväl inte redovisas över automobilskattemedlens
specialbudget.

Övriga specialbudgeter

Utöver automobilskattemedlens specialbudget återstår inom statsbudgetens
ram de båda specialbudgeter som hänger samman med bankinspektionens
och försäkringsinspektionens verksamhet. Dessa specialbudgeter
är i stort så konstruerade, att de företag som är underkastade respektive
ämbetsverks tillsyn har att leverera in vissa bidrag, vilka redovisas såsom
uppbörd i statens verksamhet på statsbudgetens inkomstsida och vilka
över särskilda avsättningsanslag på finansdepartementets huvudtitel förs
över till de fonder som är inrättade för att finansiera hithörande kostnader.
Eventuellt uppkommande överskott står kvar på fonderna.

1 budgetredovisningen lämnas uppgifter endast om belastningen på nyssnämnda
avsättningsanslag, däremot inte om utfallet av själva specialbudgeterna.
 d. v. s. bankinspektionens och försäkringsinspektionens förvaltningskostnader.
 Uppgifter härom är intagna i efterföljande båda tabeller.

Bankinspektionens fond budgetåret 1975/76 (I 000-tal kronor)

Banktill-

synens

fond

Fondtill-

synens

fond

Jord-

bruks-

kassetill-

synens

fond

Spar-

bankstill-

synens

fond

Summa

Ingående balans

2857,3

407,7

256,2

1 978,2

5499,4

Inkomster
Bidrag till bank-inspektionen

3 360,1

671,5

565,2

3 063,1

7659,9

Summa

6217,4

1079,2

821,4

5041,3

13159,3

Utgifter

Avlöningar

Omkostnader

2 667,1
608,7

415,2

89,1

363,9

131.4

2 026,5
488.0

5472,7
1 317,2

Summa utgifter

3 275.8

504.3

495,3

2 514,5

6789.9

Utgående balans

2941,6

574,9

326.1

2 526,8

6369,4

Summa

6217,4

1 079,2

821,4

5 041,3

13159,3

26

Bankinspektionen har härutöver haft vissa utgifter, redovisade under det
på sjunde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Stämpelomkostnader.
Dessa utgifter uppgick under budgetåret till 100 600 kronor, varav 83 000
kronor avsåg avlöningar och 17600 kronor omkostnader.

Körsäkringsinspektionens fond budgetaret 1975/76 (I 000-tal kronor)

Ingående balans

2755,1

Inkomster

Bidrag till försäkringsinspektionen

3 943.3

Anslag till understödsföreningsavdelningen

500.0

Uppbördsmedel: försålda publikationer

4.6

4447,9

Summa

7 203,0

Utgifter

Avlöningar

3 994,7

Omkostnader

520.2

4 514.9

Utgående balans

2688,1

Summa

7 203,0

Affärsverkens driftstater

För de affårsdrivande verken är redovisningen utformad på sådant sätt.
att statsbudgeten innehåller uppgifter om beräknade rörelseöverskott och
planerade investeringar, medan löpande driftinkomster och driftutgifter är
upptagna på s. k. driftstater, vilka fastställs utan riksdagens medverkan.
Liksom rent administrativa myndigheter tillämpar affärsverken budgetårsredovisning.
 Ett undantag utgör domänverket, vars rörelse är knuten till
kalenderåret.

1 det följande lämnas vissa uppgifter om utfallet av affärsverkens driftstater
för sistförflutet räkenskapsår.

Postverket

En tabell, utvisande utfallet av postverkets driftstat för budgetåret
1975/76, är införd på s. 27. En kommentar till utfallet lämnas i anslutning
till tabellen.

De totala rörelseintäkterna ökade under budgetåret med 21 procent till

3439,3 milj. kronor. Samtidigt ökade rörelsekostnaderna med 21 procent
till 3437,6 milj. kronor. Rörelseresultatet blev därmed 1,7 milj. kronor
(föregående budgetår 6,4 milj. kronor). Efter avdrag för extraordinära
poster och bokslutsdispositioner redovisades ett överskott på 1,2 (1,1)
milj. kronor, som har levererats in till statskassan. De små överskotten under
de två senaste budgetåren får ses mot bakgrunden av att ca 50
milj. kronor har levererats in under tidigare budgetår utöver vad som då
motsvarade skälig avkastning.

27

Av postverkets rörelseintäkter utgör 65 procent portointäkter och ersättning
för tjänstepost. Dessa intäkter ökade under budgetåret med 26
procent till 2236,4 milj. kronor. Ökningen beror till största delen på de
prishöjningar som vidtogs för att uppväga de kraftiga kostnadsökningarna.
Avgifterna för mass- och gruppkorsband höjdes den 1 januari 1976 och för
övriga försändelser, bl. a. för brev och postkort, den 1 februari 1976. Tillsammans
motsvarade detta en höjning av portonivån med ca 15 procent.
Volymmässigt ökade portointäkterna under budgetåret med drygt 5 procent.

Postverkets driftstat budgetåret 1975/76 (milj. kronor)

Budgeterat Redovisat

Intäkter

Porton

1719,4

1869,1

Tjänstepost

335,1

367.3

Tidningar

198 8

224,9

Transitersättning m. m.

17,2

20,2

Uppdrag åt staten

111,3

81,4

Ränteintäkter samt ersättning

från Post- och Kreditbanken

717,7

679,2

Industrierna

5,4

7,4

Diligenstrafiken

35,1

37,5

Fastighetsförvaltningen m. m.

8,1

7,3

Centralupphandlingen

61,4

57,4

Ersättning från Tidningstjänst AB

5,3

6,0

Vinst vid försäljning av

anläggningstillgångar

0.3

0,5

Övriga intäkter

75.1

81,6

Summa intäkter

3 290,2

3439,8

Kostnader

Personalkostnader

Löner m. m.

1 854,7

1921,1

Övriga avlöningsförmåner

179,2

178,1

Pensioner m. m.

386,9

396,1

Allmän arbetsavgivaravgift m. m.

247.8

253,4

(Summa personalkostnader)

(2668,6)

(2748,7)

Sakkostnader

Transporter

157,4

182,0

Fastigheter och förhyrda lokaler

138.1

143,3

Inventarier och förbrukningsartiklar

153,7

181,4

Centralupphandlingens inköp för andra

myndigheter

52,1

48,1

Avsättning till värdeminskningskonton för

byggnader, fordon m. m. (kapitalmedel)

23,0

26,5

Avsättning till värdeminskningskonton för

inventarier m. m. (driftmedel)

26,4

26,8

Avsättning till värderegleringskonton,

Postgirot

—

1,0

Övriga sakkostnader

69,9

80,8

Summa kostnader

3289,2

3438,6

Överskott

1,0

1,2

Inleverans

1.1

Därav

från föregående budgetår

1.1

av årets överskott

28

För de medel — huvudsakligen postgiromedel — som PK-banken förvaltar
åt postverket uppgick räntegottgörelsen till 450,7 milj. kronor. Ersättning
för arbetet med de transaktioner som utförs i postkassorna och för
den centrala reskontrabokföring som postverket sköter åt PK-banken utgick
med 228.5 milj. kronor.

Personalkostnaderna, som utgör 80 procent av rörelsekostnaderna, steg
under året med 20 procent till 2748,7 milj. kronor, beroende främst på avtalsmässiga
löneökningar och höjda sociala avgifter. Antalet årsarbetskrafter
ökade med 2 procent, varav ungefär hälften berodde på befolkningsomflyttningen
i samhället. Inflyttningen till tätorter medför att kostnaderna
för postverkets tjänster ökar på dessa platser, samtidigt som kostnaderna
för motsvarande tjänster i utflyttningsområdena minskar i endast obetydlig
omfattning.

Sakkostnaderna ökade under året med 22 procent till 635.6 milj. kronor.
Den största ökningen hänför sig till transportkostnaderna.

Under budgetåret 1975/76 uppgick investeringarna till totalt 105,1
milj. kronor. I byggnader och tomter investerades 43,9 milj. kronor. Utgifterna
i samband med en tredje etapp av tillbyggnaden av postgirohuset i
centrala Stockholm uppgick till 30,5 milj. kronor, varav 22.0 milj. kronor
avsåg förvärv av två rivningsfastigheter. Tillbyggnaden beräknas vara klar
i början av år 1979. Under budgetåret påbörjades en om- och tillbyggnad
av posthuset i Enköping, varjämte nya postterminaler färdigställdes i
Spånga och Västerås. Investeringar i diligensfordon uppgick under budgetåret
till 5.8 milj. kronor.

Statskapitalet ökade under budgetåret dels med 20,5 milj. kronor som
lyftes från det statliga investeringsanslaget, dels med 2,7 milj. kronor för
diligensfordon som finansierades från arbetsmarknadsanslag. Vid budgetårets
slut uppgick statskapitalet därmed till 350,6 milj. kronor.

Postverkets investeringar i maskiner och inventarier samt (fr. o. m. budgetåret
1975/76) andra motorfordon än diligensfordon finansieras helt med
rörelsemedel. Under budgetåret 1975/76 investerades 41,3 milj. kronor i
maskiner och inventarier och 14,1 milj. kronor i motorfordon.

Jämförda med budgeterade belopp har under budgetåret 1975/76 såväl
intäkter som kostnader ökat med närmare 150 milj. kronor, eller med 4,5
procent. Det redovisade överskottet uppgår till 1,2 milj. kronor mot budgeterade
1,0 milj. kronor.

På intäktssidan redovisas för porton och tjänstepost ett utfall på sammanlagt
2236 milj. kronor. I förhållande till budgeterade belopp innebär
detta en ökning med 182 milj. kronor, eller med närmare 9 procent. Därav
avser 60 milj. kronor porton för försändelser i de rörelsegrenar som
fr. o. m. budgetåret 1974/75 har överförts från postverket till PK-banken.
Sistnämnt belopp ingår ej i de i driftstaten budgeterade portointäkterna på
grund av att portouttag och redovisning beträffande dessa försändelser ej
hade hunnit avgöras då driftstaten upprättades. I avvaktan härpå hade en -

29

dast den del av portot som svarar mot försändelsernas självkostnad räknats
in i driftstaten under rubriken Ränteintäkter samt ersättning från Postoch
Kreditbanken. Den redovisade minskningen under denna rubrik beror
således på att självkostnaderna, för budgetåret 1975/76 38 milj. kronor, numera
bokförs under rubriken Porton. Resterande ökning för porton och
tjänstepost. 122 milj. kronor eller närmare 6 procent, hänger samman med
att trafikvolymen under såväl budgetåret 1974/75 som budgetåret 1975/76
visade en överraskande god utveckling trots att två allmänna portohöjningar
behövt vidtas under dessa år. Ett befarat efterfrågebortfall uteblev i
stort sett helt efter den första portohöjningen i maj 1975. troligen på grund
av att portot dessförinnan hade varit oförändrat i nära tre år. Även efter
den senaste portohöjningen i februari 1976 har utvecklingen varit mer positiv
än väntat.

Under rubriken Tidningar redovisas en ökning med 26 milj. kronor,
främst som en konsekvens av det nya tidningsavtalet för år 1976. Större
delen av denna ökning hade budgeterats i driftstaten men där lagts in under
rubriken Övriga intäkter. Till följd av kostnadsutvecklingen i tidningsrörelsen
medförde det nya avtalet större intäkter än beräknat, vartill kommer
en mer gynnsam volymutveckling än vad som hade förutsetts.

Den redovisade minskningen på 30 milj. kronor för Uppdrag åt staten
beror på att en omläggning av postverkets redovisning av vissa statliga ersättningar
har skjutits upp. Minskningen för posten Ränteintäkter samt ersättning
från Post- och Kreditbanken har kommenterats tidigare. För
Centralupphandlingen redovisas en viss minskning på både intäkts- och
kostnadssidan. Denna beror på ändrade rutiner vid myndigheternas rekvisition
av skrivpapper m. m. 1 övrigt redovisas en stark ökning för såväl Öv-»
riga intäkter som Övriga sakkostnader, vilken förklaras av dels att den
pris- och volymmässiga uppgången har underskattats, dels att vissa poster
av engångsnatur ej kunde beräknas vid driftstatens upprättande.

Personalkostnaderna, sammanlagt 2749 milj. kronor, ökade i jämförelse
med budgeterade belopp med 80 milj. kronor eller med 3 procent. Av
denna ökning beror 2 procentenheter på effekten av löneavtal under år
1976, vilka bl. a. till följd av de s.k. kontrollstationsförhandlingama blev
ca 4 procentenheter större än beräknat. Resterande ökning hänför sig
till en volymmässig ökning av lönekostnaderna som bör ses mot bakgrunden
av den gynnsamma trafikutvecklingen under budgetåret. Även ökningen
för posterna Transporter och Inventarier och förbrukningsartiklar förklaras
delvis av denna trafikutveckling men också av en kraftigare prisstegring
än väntat, bl. a. till följd av nya avtal för postbefordran med järnväg
och flyg.

På kostnadssidan har slutligen en avsättning på 1 milj. kronor till värderegleringskonto
för inlåning i postgirot redovisats. Denna avsättning, som
ej budgeterats, har gjorts för att en reserv för framtida kapitalförluster
skall byggas upp.

30

Televerket

En tabell, utvisande utfallet av televerkets driftstat för budgetåret
1975/76, är införd på s. 31.

Efterfrågan på televerkets produkter och tjänster har enligt tidigare gjorda
studier varit i hög grad konjunkturkänslig. Den konjunktursvacka, som
bl. a. berörde budgetåret 1975/76, visade sig emellertid inte vara av den art
att den inverkade negativt på efterfrågeutvecklingen inom televerket.
Tvärtom blev volymtillväxten rekordstor. Sålunda redovisades under budgetåret
1975/76 405 400 beställningar på nya telefonapparater, vilket är det
största antal som någonsin förekommit under de hundra år som telefonen
har funnits i Sverige. Om hänsyn tas till annulleringar av befintliga telefonanläggningar
blev nettot det högsta som registrerats, nämligen 256 100
(228400 föregående budgetår). Denna stora ökning medförde bl. a. att det
vid budgetårets utgång fanns 675 telefonapparater per 1 000 invånare i landet.
 USA är det enda land i världen som har en högre telefontäthet än Sverige.
 Nära 100 procent av de svenska hushållen har numera telefon.

Även telefontrafikens ökning har överträffat prognoserna. Under budgetåret
ökade antalet registrerade samtalsmarkeringar för automatisk telefontrafik
med 6,3 procent till 19,3 miljarder, vilket är mer än 2 procentenheter
över prognoserad ökning.

Som framgår av tabellen blev av ovan angivna skäl de redovisade intäkterna
av telefonverksamheten nära 200 milj. kronor större än de budgeterade.

Även telegrafverksamhetens redovisade intäkter blev större än de budgeterade
(ca 9 milj. kronor) trots att telegramtrafiken alltjämt minskar kraftigt.
 Den nationella trafiken, av vilken 74 procent utgjordes av lyxtelegram.
 minskade med 21 procent och trafiken till utlandet med 15 procent.

Antalet telexanslutningar uppgick den 1 januari 1976 till 11 200. Telextrafiken
dominerades liksom tidigare av trafiken till utlandet, vilken svarade
för 95 procent av intäkterna från den totala trafiken. Ökningen av trafiken
till utlandet blev 2,8 procent i jämförelse med föregående budgetår.
Den inländska telextrafiken minskade däremot med 10 procent.

Med början under budgetåret 1975/76 har en ny verksamhetsgren - i tabellen
angiven med ordet Larm — startats. Televerket har visserligen sedan
många år kunnat erbjuda olika system för larmöverföring men har nu
organiserat en särskild larmdivision för ändamålet. Samtidigt har verksamheten
utökats, så att inte bara larmöverföringsutrustning utan även fullständiga
larmsystem kan erbjudas kunderna. Ett samarbete inleddes under
budgetåret 1975/76 med Allmänna Bevaknings AB, som svarar för personell
bevakning, medan televerket sköter installation och underhåll av den tekniska
utrustningen. Intäkterna blev under det första året 3,5 milj. kronor,
men möjligheter till en betydande ökning av verksamhetens omfattning
förutses.

Intäkterna av rundradioverksamheten är den ersättning som televerket

31

Televerkets driftstat budgetäret 1975/76 (milj. kronor)

Budgeterat

Redovisat

Intäkter

Telefon

3 777,8

3 974,5

Telegraf

53,9

62.6

Telex

120.8

121,3

Larm

-

3,5

Rundradio

177,2

174,5

Övrig radio

59.6

112,4

Övriga rörelseintäkter

I08.52

127,2

Ränteintäkter

15,3

21,0

Extraordinära intäkter

23.4

32,5

Summa intäkter

4336,?

4629,5

Kostnader

Rörelsekostnader1

3 160,2“

3 349,1

Räntekostnader

39,3

36,1

Extraordinära kostnader

32,3

20,3

Avsättning till värdeminskningskonton
Teleanläggningar m. m.

924.6

1 043,9

Rundradioanläggningar

40.1

40,1

Summa kostnader

4196,5

4 489,5

Överskott

140,0

140,0

Inleverans

150,0

Därav

från föregående budgetår

45,0

av årets överskott

105,0

1 I televerkets driftstat tas sedan budgetåret 1972/73 endast de samlade rörelsekostnaderna
upp utan någon specificering på delposter. Anledningen härtill är att televerket
internt budgeterar de samlade utgifterna, uppdelade på utgiftsslag för verksamheten
inklusive anläggningsverksamheten.

2 1 förhållande till fastställd driftstat har beloppet minskats med 101.9 milj. kronor
för att en korrekt jämförelse med ”redovisat" skall bli möjlig. Minskningen avser
ersättning från försäkringskassor för del av utbetalad sjuklön m. m. Denna ersättning
bokförs fr. o. m. budgetåret 1975/76 som en minskning av kostnaderna.

erhåller för distributionen av ljudradio- och TV-program, avstörningsverksamhet,
 fakturering och inkassering av avgifter för innehav av TV- och
ljudradiomottagare samt kontroll av att sådana avgifter betalas. De i tabellen
angivna intäkterna motsvaras alltså av lika stora kostnader.

Under rubriken Övrig radio sammanfattas huvudsakligen fartygsradio,
kustradio och olika former av mobiltelefon. Televerkets landsomfattande
manuella mobiltelefonsystem har expanderat starkt under budgetåret
1975/76. Antalet abonnenter ökade med 2 500 till 7 500 och ca 1,8 miljoner
samtal expedierades. Ökningen har överträffat gjorda prognoser, vilket
även framgår av den stora skillnaden mellan budgeterad och redovisad intäkt
av verksamheten.

Totalt översteg sålunda de redovisade intäkterna de budgeterade med ca
290 milj. kronor. Eftersom någon generell taxehöjning inte företagits sedan
år 1972, berodde intäktsökningen huvudsakligen på en oväntat stor volymökning
av verksamheten. Vissa telefontaxor har för övrigt sänkts under
budgetåret.

32

Som framgår av tabellen överstiger emellertid även de redovisade rörelsekostnaderna
budgeterade belopp. Skillnaden uppgår till ca 190 milj. kronor
och förklaras till väsentlig del av höjda löner och arbetsgivaravgifter
samt stigande materielpriser. Den får dock även ses mot bakgrunden av
den ökade verksamhetsvolymen under året. vilken bl. a. har krävt nyrekrytering
av personal och ökade utbildningskostnader.

Det redovisade överskottet för budgetåret 1975/76 utgjorde 140
milj. kronor, vilket med ca 14 milj. kronor översteg de beräknade räntekostnaderna
för den del av statsskulden som är placerad i televerkets anläggningar.
 Överskottet föregående budgetår var 180 milj. kronor.

Televerkets räntabilitet på totalt arbetande kapital har för budgetåret
1975/76 beräknats till 8.8 procent, vilket innebär en minskning med 3,3
procentenheter jämfört med föregående år.

Avskrivningar på televerkets anläggningstillgångar görs på grundval av
det beräknade återanskaffningsvärdet för dessa tillgångar. Trots att ändrade
principer vid beräkningen av avskrivningarna har medfört lägre avskrivningar
än om de tidigare principerna skulle ha använts, översteg avskrivningsbeloppet
de gjorda investeringarna, vilket medförde återbetalning
av en del av lånemedelskapitalet. Det i televerket placerade statskapitalet
sjönk härigenom med 108 milj. kronor till I 517 milj. kronor vid budgetårets
utgång.

Under budgetåret investerades i teleanläggningar 940 milj. kronor, varav
806 milj. kronor över statsbudgeten och 134 milj. kronor genom s. k. anläggningsbidrag
som abonnenterna erlägger. Om man bortser från investeringar
för försvarsberedskap, som finansieras med driftbudgetanslag, var
självfinansieringsgraden 100 procent.

Rundradioverksamheten (television och ljudradio) redovisas endast delvis
i televerkets driftstat och resultaträkning. Av den särskilda redovisning
som i televerkets årsredovisning lämnas för hela rundradioverksamheten
framgår emellertid att budgetåret 1975/76 gav ett överskott om endast 1.9
milj. kronor, varigenom rundradiorörelsens balanserade överskott per den
30 juni 1976 ökade till 412,6 milj. kronor.

Rundradioverksamheten finansieras huvudsakligen med avgifter för
mottagarinnehav men även med anslagsmedel från driftbudgeten för viss
rundradioverksamhet samt med ränteintäkter från televerket. De sistnämnda
utgör ersättning för televerkets disposition av de balanserade
rundradioöverskotten såsom förlagskapital.

På kostnadssidan må nämnas Sveriges Radios kostnader för programproduktion
m.m., 695 milj. kronor, televerkets kostnader för programdistribution
m. m., 134 milj. kronor, och för investeringar i distributionsnätet,
 40 milj. kronor, samt byggnadsstyrelsens kostnader för investeringar i
radio- och TV-hus. 4 milj. kronor.

33

Statens järnvägar

En tabell, utvisande utfallet av statens järnvägars driftstat för budgetåret
1975/76, är införd på s. 34. Som framgår härav ligger utfallet på såväl intäkts-
som kostnadssidan totalt sett på en något högre nivå än i den fastställda
driftstaten. På intäktssidan hänger detta samman med att persontrafiken
samt övriga intäkter (avseende bl. a. kursdifferenser och materialförsäljning)
har utvecklats gynnsammare än vad som hade förutsatts i budgeten.
 Godstrafikens intäkter har dock blivit lägre än beräknat på grund av
den starka konjunkturnedgången under budgetåret.

På kostnadssidan utvisar avskrivningarna och övriga sakkostnader högre
belopp än vad som hade budgeterats, medan personalkostnaderna totalt
sett nästan stämmer överens med budgeten. Lönekostnaderna är visserligen
högre än beräknat, men detta kompenseras genom lägre sociala kostnader,
 föranledda av ökad återbäring från försäkringskassorna. Avvikelsen
för avskrivningar beror på att kostnadsindex generellt stigit snabbare
än beräknat. Vidare har de under budgetåret färdigställda investeringarna,
som tillförts avskrivningsunderlaget, blivit större än beräknat. För övriga
sakkostnader hänger avvikelsen främst samman med starka prisstegringar
för bl. a. externa tjänster och elenergi. Dessutom har trafikutvecklingen -bättre utveckling för importen än för exporten - medfört att vagnhyrorna
för utländska vagnar överskridit budgeterade belopp.

1 jämförelse med föregående budgetår ökade de totala intäkterna med 12
procent till 4 100,7 milj. kronor. Ökningen förklaras huvudsakligen av persontrafikens
fortsatta expansion, höjd statlig driftersättning samt taxehöjningarna
i juli 1975 och februari 1976. Persontransportarbetet, mätt i personkilometer,
 ökade med 2 procent till 5,6 miljarder. Totala antalet resor
gick något tillbaka, men nedgången gällde huvudsakligen kortväga resor,
främst inom Storstockholm. Den ändrade resestrukturen medförde att medelreselängden
ökade från 83 till 88 km. Det genomsnittliga platsutnyttjandet
i samtliga tåg var 37 procent. Godstrafikens utveckling under budgetåret
avspeglade det allmänna konjunkturmönstret. Transportarbetet minskade
under budgetåret med 15 procent till 14.8 miljarder tonkilometer.
Nedgången, som drabbade även andra transportmedel, var en följd av efterfrågeminskningen
för traditionella svenska exportvaror (malmer, skogsprodukter,
 järn och stål).

Kostnaderna ökade under budgetåret med 15 procent till 4052,1
milj. kronor. Av ökningen var ungefär 60 procent personalkostnader.
Kostnadsutvecklingen påverkades bl. a. av kraftigt höjda arbetsgivaravgifter.
 Dessa steg med i medeltal 33 procent eller 21 procentenheter snabbare
än lönerna. Med anledning av sänkningen av den allmänna pensionsåldern
den 1 juli 1976 har regeringen beslutat att sänka kostnaderna för statens
järnvägars kompletteringspensioner från 16 till 13,5 procent av lönesumman
under budgetåren 1975/76 och 1976/77. Till följd av beslutet reducerades
kostnaderna för kompletteringspensioner under budgetåret 1975/76
3 Riksdagen 1976/77. 2 sami. Nr 2

34

Statens järnvägars driftstat budgetåret 1975/76 (milj. kronor)

Budgeterat Redovisat

Intäkter

Järnvägs-, färje- och busstrafik
Godstrafik 2153,0 2127,1

Persontrafik 1257,0 1283,7

Ersättning för drift av olönsamma

järnvägslinjer m. m. 545,0 545,0

Hyresverksamhet 26,0 28,1

Ersättning för försvarsberedskap 6,1 5,9

Övriga intäkter 84,0 110,9

Summa intäkter 4071,1 4100,7

Kostnader

Personalkostnader

Löner 2110,0 2 131,1

Pensionskostnader 462,0 466,0

Sociala kostnader 280,0 257,8

Sakkostnader

Planenliga avskrivningar 368,0 389,5

Övriga sakkostnader 776,0 807,7

Summa kostnader 3996,0 4052,1

Överskott 75,1 48,6

Inleverans 138,8

Därav

från föregående budgetår 93,8

av årets överskott 45,0

med 53 milj. kronor. Stegringen av personalkostnaderna dämpades dessutom
genom den fortlöpande rationaliseringsverksamheten, som har gjort
en effektivare personalanvändning möjlig. Personalantalet för drift och underhåll
minskade under budgetåret med i medeltal 450 personer till 40 608
anställda.

Det redovisade resultatet under budgetåret uppgick till 48,6 milj. kronor
efter planenliga avskrivningar mot ett budgeterat överskott om 75,1
milj. kronor. Under budgetåret disponerade statensjärnvägar i genomsnitt
ett statskapital på 1 926,0 milj. kronor. Årets överskott motsvarar 2,5 procent
av statskapitalet.

Statens järnvägars investeringar inom den fastställda investeringsramen
uppgick under budgetåret till 495,9 milj. kronor. Härutöver tidigarelades
med anledning av regeringens skrivelse den 23 oktober 1975 angående det
s. k. sysselsättningspaketet anskaffningar av viss rullande materiel, bussar
och investeringsinventarier m. m. för sammanlagt 43,3 milj. kronor.

Av investeringsmedlen, som inkluderar investeringsarbeten inom det ersättningsberättigade
nätet om 22,6 milj. kronor, användes 202,8
milj. kronor för fasta anläggningar (bangårdar, spåröverbyggnader, tjärrblockering,
 eldrift m. m.), 244,7 milj. kronor för lok och vagnar samt 48.3
milj. kronor för investeringsinventarier (arbetsmaskiner, transportredskap
etc.) och försvarsberedskap m. m.

35

Luftfartsverket

En tabell, utvisande utfallet av luftfartsverkets driftstat för budgetåret
1975/76, är införd på s. 36.

Luftfartsverkets intäkter under budgetåret 1975/76 uppgick till 286,8
milj. kronor, vilket är 1,2 milj. kronor mer än budgeterat. 1 jämförelse med
budgetåret 1974/75 ökade intäkterna med 58,8 milj. kronor, eller med 26
procent. Trafikintäkterna ökade med samma procenttal, eller med 41,5
milj. kronor. Drygt 30 milj. kronor av denna ökning beror på de taxehöjningar
som genomfördes under budgetåren 1974/75 och 1975/76.

Undervägsavgifterna höjdes fr. o. m. den 1 november 1975 från 28 till 45
kronor per avgiftsenhet. Stationstjänstavgifterna samt den särskilda avgiften
för rätten att bedriva ramptjänst på verkets flygplatser höjdes med ca
20 procent från samma tidpunkt.

Luftfartsinspektionens avgifter höjdes med ca 15 procent fr. o. m. den I
januari 1976. Samtidigt indexuppräknades genomströmningsavgiften för
flygbränsle enligt det avtal som gäller mellan luftfartsverket och oljebolagen.

Flygtrafikens utveckling vid svenska statliga flygplatser med linjefart
var något mindre gynnsam under budgetåret 1975/76 än under närmast
föregående budgetår. Antalet passagerare i utrikes linjefart ökade under
budgetåret 1975/76 med drygt 5 procent till 2,4 miljoner. För inrikes linjefart
innebar budgetåret 1975/76 en stagnation. Antalet avresande passagerare
var i förhållande till föregående budgetår oförändrat 1,9 miljoner på de
statliga flygplatserna. Under samma period minskade landningarna i inrikes
linjefart med 9 procent. Det ogynnsamma trafikutfallet för inrikes linjefart
kan tillskrivas den två månader långa arbetskonflikten vid LIN under
tredje kvartalet 1975.

För utrikes chartertrafik skedde en markerad återhämtning under budgetåret.
 Trots den kraftiga minskningen av antalet charterresenärer till
Spanien, till följd av en under hösten 1975 igångsatt bojkottaktion, ökade
det totala antalet charterresenärer med 6 procent. Ökningen hänför sig huvudsakligen
till grekiska resmål.

Luftfartsverkets kostnader ökade under budgetåret 1975/76 med 47,3
milj. kronor, eller med 23 procent, och uppgick därmed till 249,5 milj. kronor.
 Härav utgjorde 119,7 milj. kronor lönekostnader inklusive sociala
kostnader, vilka tillsammans ökade med 23.1 milj. kronor, eller med 24
procent. De ökade lönekostnaderna är i huvudsak en direkt följd av träffade
löneavtal. De sociala kostnaderna ökade med 8.1 milj. kronor, beroende
dels på löneökningar, dels på höjda socialförsäkringsavgifter.

Kostnaderna för tjänster från Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut (SMHI) och från televerket ökade med 7,9 milj. kronor, huvudsakligen
till följd av ökade lönekostnader hos dessa myndigheter. Verkets bidrag
till kostnaderna för flygtrafikledarskolan i Sturup uppgick till 4,3 milj.
kronor.

36

Luftfartsverkets driftstat budgetåret 1975/76 (milj. kronor)

Budgeterat Redovisat

Intäkter

Landningsavgifter 59.3 56,9

Passageraravgifter 82.1 81,0

Stationstjänstavgifter 22,7 23,3

Hangar-och parkeringsavgifter 1.9 2,1

Undervägsavgifter 46.0 40,1

Övriga intäkter 61.5 66,7

Centralförvaltningen, exkl. luftfartsinspektionen 6,5 9.6

Luftfartsinspektionen 5,6 5,7

Extraordinära intäkter - 1,3

Summa intäkter 285,6 286,8

Kostnader

Personalkostnader

Löner m.m. 94,1 94,3

Sociala kostnader 25,3 25,4

Diverse personalomkostnader 4,6 5,1

Sakkostnader

Förbrukningsmateriel 8.2 8,7

Administrativa kostnader 13,5 16,3

Tjänster från utomstående 13,8 13,9

Ersättning till flygvapnet, televerket, SMHI m. fl. 44,0 43,5

Avskrivningar 26,2 26,6

Räntor 7,8 7,3

Övriga kostnader 7,8 8,3

Summa kostnader 245,4 249,5

Överskott 40.2 37,2

Inleverans 40,8

Därav

från föregående budgetår 25,8

av årets överskott 15,0

De planenliga avskrivningarna ökade med 3,3 milj. kronor till följd av ett
ökat avskrivningsunderlag.

Verksamheten under budgetåret 1975/76 gav ett överskott på 37,2 milj.
kronor, vilket var 11,4 milj. kronor högre än föregående budgetårs överskott.
 Förräntningskravet för budgetåret 1975/76 var 25,6 milj. kronor efter
avdrag för beräknad resultatförsämring med 4,8 milj. kronor på grund
av arbetskonflikten inom inrikesflyget. Överskottet var därigenom 11,6
milj. kronor större än förräntningskravet.

Den totala investeringsvolymen uppgick under budgetåret 1975/76 till
423,2 milj. kronor, vilket var en ökning med drygt 75 procent jämfört med
föregående budgetår. Av investeringarna utgjorde luftfartsverkets andel
286,1 milj. kronor och kommunernas andel 137,1 milj. kronor.

På Arlanda flygplats togs den nya utrikesterminalen med tillhörande stationsområde
i bruk den 1 november 1976.

Arbetena med den nya flygplatsen i göteborgsregionen, Göteborg-Landvetter,
 fortsatte under budgetåret 1975/76. Enligt planerna beräknas flyg -

37

platsen kunna tas i bruk den 1 oktober 1977. Terminalbyggnaden vid Landvetter
är dimensionerad för en årsvolym på 2,5 miljoner passagerare och
omfattar en total yta av ca 35 000 m2.

Investeringarna på Arlanda och Landvetter uppgick under budgetåret
1975/76 till totalt 335 milj. kronor eller 79 procent av hela investeringsprogrammet.
 Återstoden fördelar sig med 42 milj. kronor för byggnader och
anläggningar på övriga statliga flygplatser, med 38 milj. kronor för investeringar
i undervägshjälpmedel och med 8 milj. kronor för fordon, maskiner
och utrustning.

Det bokförda bruttovärdet av verkets anläggningstillgångar uppgick den
30 juni 1976 till I 470 milj. kronor. Statskapitalet ökade under budgetåret
med 260 milj. kronor och utgjorde därmed 832 milj. kronor vid budgetårets
utgång.

Förenade fabriksverken

Förenade fabriksverken (FFV) utvecklar, tillverkar, försäljer och underhåller
försvarsmateriel samt. i mindre omfattning, civila produkter. Vidare
bedrivs tvätterirörelse och försäljning av överskottsmateriel.

Den framtida inriktningen av verksamheten vid FFV har varit föremål
för en särskild utredning. 1972 års FFV-utredning, vars betänkande förelåg
i juni 1974. Proposition i ärendet (nr 122) har förelagts och antagits av
1975/76 års riksdag.

En tabell över utfallet av FFV:s driftstat för budgetåret 1975/76 samt,
som jämförelse, för 1974/75 är införd på s. 38.

En jämförelse mellan den för budgetåret 1975/76 fastställda staten och
utfallet av denna visar att rörelseintäkterna totalt sett blivit något lägre än
beräknat. Avvikelsen är negativ för de tillverkande enheterna och för diverseposten.
 Den sistnämnda omfattar hyresintäkter, intäkter för diverse
utförda arbeten som ej är hänförliga till den egentliga verksamheten, ersättning
för s. k. beredskapskostnader m. m. Posten är erfarenhetsmässigt
svår att beräkna. Avvikelsen beträffande de tillverkande enheterna beror
främst på att en sedan budgetåret 1974/75 kvarstående eftersläpning i utleveranserna
från viss del av verksamheten, förorsakad av produktionsstörningar
och svårigheter i planeringen, ej har kunnat inhämtas på önskvärt
sätt. Problemen är bl. a. betingade av otillräckliga resurser. Åtgärder för
att inom ramen för disponibla medel komma till rätta med problemen har
vidtagits. För underhållsverksamheten redovisades för budgetåret 1974/75
ett underskott på ca 14 milj. kronor, beroende på en lägre volym av underhållsarbeten
från flygvapnet än vad som hade budgeterats. Denna minskning
beräknades under budgetåret 1975/76 bli kompenserad genom en
ökad orderingång och högre utfakturering till högre priser, vilket har kommit
till uttryck i det för budgetåret 1975/76 budgeterade beloppet, 367,5
milj. kronor. Att utfallet för samma budgetår har förbättrats ytterligare med
drygt 16 milj. kronor beror främst på att vissa ursprungligen ej kalkyle -

38

Förenade fabriksverkens driftstat budgetåret 1975/76 (milj. kronor)

1974/75 1975/76

Redovisat Budgeterat Redovisat

Rörelseintäkter

Tillverkande enheter

280,4

359.0

308.0

Underhållsverksamhet

310.0

367.5

383.8

T vätteriverksamhet

161.1

191,5

198.7

Överskottsförsäljning

57,5

77.5

78.4

Diverse

22.2

15.0

8.7

Summa rörelseintäkter 831,2

1010,5

977,6

Rörelsekostnader

Löner

316,1

379.6

381.3

Sociala kostnader

96,6

140.0

129.2

Material

250.6

292.9

289.9

Tjänster och övr. omkostnader

143.2

147.9

120.9

Lagerökning

-46.0

-

-

Summa rörelsekostnader

760,5

960.4

921,3

Rörelseresultat före avskrivningar

70,7

50.1

56.3

Kalkylmässiga avskrivningar

-26.4

-29.7

'' -27.1

Rörelseresultat

44,3

20.4

29.2

Finansiellt netto

2.4

0.4

2.0

Skillnad mellan kalkylmässiga och

bokföringsmässiga avskrivningar

4.0

6.0

3.4

Övriga intäkter och kostnader

-0,3

-

-9.8

Extraordinära poster

-15,9

-

-19.7

Resultat före bokslutsdispositioner

34,5

26,8

5,1

Bokslutsdispositioner

-9,2

-

22,6

Kommunala skatter

-0,9

-0.8

-0.7

Årets överskott

24,4

26,0

27,0

rade omkostnader i efterhand har kunnat faktureras beställaren. Föreliggande
avtal medger ett sådant förfarande. För tvätteriverksamheten och
överskottsförsäljningen överensstämmer driftstatens utfall i stort med vad
som budgeterats. Ökningen i förhållande till utfallet för 1974/75 är betingad
av såväl högre försäljningspriser som större volymer. Det sistnämnda gäller
framför allt överskottsförsälinineen.

En jämförelse mellan rörelsekostnadema för budgetåren 1974/75 och
1975/76 försvåras av att lagerförändringarna har redovisats olika i respektive
driftstater. Den betydande ökningen i lönekostnaderna mellan de båda
budgetåren är betingad dels av en avtalsmässig lönehöjning på 15 procent,
dels av en personalökning på totalt drygt 300 personer. Personalstyrkan
har ökat inom flertalet verksamhetsområden, mest inom underhållsverksamheten.
 Bland de nytillverkande enheterna uppvisar den s. k. grovkaliberenheten
i Karlstad den största ökningen, medan den till Karlskrona förlagda
konfektionsverksamheten har fått vidkännas en liten minskning.

Utvecklingen av de sociala kostnaderna har i stort sett följt löneutvecklingen.
 I de sociala kostnaderna ingår även statspensioner till avgången
FFV-personal. När driftstaten för budgetåret 1975/76 utarbetades, hade

39

dessa kostnader kommit att beräknas för högt beroende på osäkerhet om
pensionsavgångar. Detta förklarar i huvudsak avvikelsen mellan budgeterat
och redovisat belopp för de sociala kostnaderna.

Posten Material har under budgetåret ökat från 250,6 till 289,9 milj. kronor,
 d. v. s. med ca 17 procent. Ökningen beror i huvudsak på prishöjningar.
 Vad posten Tjänster och övriga omkostnader beträffar är kostnaderna
för budgetåren 1974/75 och 1975/76 ej jämförbara beroende på olika redovisningsprinciper.
 Under budgetåret 1974/75 redovisades kostnaderna
brutto, medan det för budgetåret 1975/76 redovisade beloppet är ett nettobelopp,
 från vilket en lagerökning på 65,6 milj. kronor har dragits av. Om
detta avdrag elimineras, erhålls bruttobeloppet 186,5 milj. kronor, vilket
sålunda skall jämföras med beloppet 143,2 milj. kronor för budgetåret
1974/75. Posten har följaktligen ökat med 43,3 milj. kronor eller med ca 30
procent. Av ökningen kan ca 15 procentenheter hänföras till prisstegringar
och lika mycket till höjda omkostnader och ökat ianspråktagande av tjänster
från utomstående till följd av verksamhetens expansion.

I driftstaten redovisas avskrivningar under två separata poster. För
dessa kan följande kommentarer lämnas. För att ett rättvisande rörelseresultat
skall kunna redovisas, bör verksamheten belastas med kalkylmässiga
avskrivningar. Dessa utgörs i FFV:s fall av avskrivningar på anläggningstillgångar
som har anskaffats med anlitande av investeringsanslag.
Beträffande maskiner - som är den tyngsta posten — baseras avskrivningarna
därvid på objektens återanskaffningsvärde. Detta gäller dock inte
tvätteriverksamheten, för vilken avskrivningarna grundar sig på det ursprungliga
anskaffningsvärdet även beträffande maskiner.

Enligt gällande regler åligger det FFV att till statsverket inleverera avskrivningsbelopp,
 som för budgetåret 1975/76 och tidigare har grundat sig
på objektens ursprungliga anskaffningsvärde. Detta innebär att verksamheten
slutligt belastas med en lägre avskrivningskostnad än den som enbart
grundar sig på kalkylmässiga avskrivningar. Skillnaden mellan de båda
avskrivningsbeloppen redovisas i driftstaten, liksom i FFV:s resultaträkning.
 som en separat post, benämnd Skillnad mellan kalkylmässiga och
bokföringsmässiga avskrivningar. Detta sätt att redovisa avskrivningar är
allmänt vedertaget. Fr. o. m. budgetåret 1976/77 har dessa regler i viss mån
ändrats för FFV:s del.

1 posten Finansiellt netto ingår nettobeloppet av intäkts- och kostnadsräntor
samt utdelning på aktier i dotterföretaget Telub AB. Avvikelsen
mellan det för budgetåret 1975/76 budgeterade beloppet och det för samma
år redovisade beloppet är hänförlig till vissa intäktsräntor, om vilka det
förelåg osäkerhet när driftstaten fastställdes.

Övriga poster i driftstaten är av sådan natur att de normalt ej kan förutberäknas
utan framkommer först vid bokslutstillfället. Detta gäller bl. a.
posten Övriga intäkter och kostnader, för vilken ett utfall på 9,8
milj. kronor har redovisats för budgetåret 1975/76. Härav utgör 9,4

40

milj. kronor extra avskrivning på vissa maskiner. Regeringen ålade FFV
att leverera in detta belopp i samband med att ett extra anslag på 15,4
milj. kronor ställdes till verkets förfogande för viss maskinanskaffning och
utrustning.

De extraordinära posterna utgörs av nedskrivning av balanserade startkostnader
vid tvätterierna Mälardalen. Norrköping och Karlskrona, avvecklingskostnader
för den tidigare Centrala Verkstaden i Västerås (CVV)
och vissa rättegångskostnader.

I bokslutsdispositionerna ingår dels en upplösning av en tidigare pensionsreserv
på 26,3 milj. kronor, vilken bedömts som ej längre erforderlig,
dels en avsättning till värderegleringsreserv på netto 3,6 milj. kronor.

Bokslutsdispositionerna är så avpassade, att ett slutligt resultat för budgetåret
1975/76 på 27,0 milj. kronor har uppkommit sedan hänsyn tagits
även till de kommunala skatterna. Detta belopp, som motsvarar en förräntning
av 7,5 procent på genomsnittligt bundet statskapital, har levererats in
till statsverket.

Investeringar i byggnader och maskiner redovisas ej över driftstaten
utan över anslag på kapitalbudgeten. De har under budgetåret 1975/76 uppgått
till 51,8 milj. kronor.

Statens vattenfallsverk

En tabell över utfallet av statens vattenfallsverks driftstat för budgetåret
1975/76 i jämförelse med utfallet för 1974/75 är införd på s. 41.

De redovisade rörelseintäkterna för budgetåret 1975/76 har överstigit rörelseintäkterna
under budgetåret 1974/75 med 420.7 milj. kronor och de
budgeterade med 60,7 milj. kronor. Den fasta kraftförsäljningen ökade i
volym med drygt 6 procent i jämförelse med budgetåret 1974/75 men har
blivit 0,7 terawattimmar lägre än beräknat, främst beroende på den svaga
industriella konjunkturen. Att rörelseintäkterna ändock har blivit högre än
budgeterat belopp beror på att tillfällig kraftförsäljning förekommit i betydligt
större omfattning än beräknat.

Driftkostnaderna steg med 140,3 milj. kronor i jämförelse med budgetåret
1974/75 och har blivit 159,4 milj. kronor högre än budgeterat belopp.
Ingående delposter kommenteras i det följande.

Drift-och underhållskostnader ökade med 156.5 milj. kronor. Personalkostnadernas
ökning beräknas till ca 70 milj. kronor vara en följd av höjd
lönenivå och personalökning i samband med tillkomsten av nya anläggningar.
 Kostnaderna överstiger de budgeterade med 58,3 milj. kronor,
bl. a. beroende på högre personalkostnader och större kostnader i samband
med om- och tillbyggnader av driftfärdiga anläggningar än vad som
budgeterats.

Kostnader för bränsle till värmekraftstationer och inköpt kraft minskade
med 75,7 milj. kronor i jämförelse med föregående år, vilket framför allt
berodde på en fortsatt övergång från oljebaserad produktion till kärnkraft -

41

Statens vattenfallsverks driftstat budgetåret 1975/76 (milj. kronor)

1974/75 1975/76

Redovisat Budgeterat Redovisat

Rörelseintäkter

Driftkostnader

Rörelseresultat före avskrivningar
Bedömt avskrivningsbehov
Rörelseresultat
Finansiella intäkter
Finansiella kostnader
Realisationsvinster
Extraordinära intäkter
Extraordinära kostnader
Resultat före bokslutsdispositioner
Bokslutsd ispositioner
Resultat före skatter
Kommunalskatt

Årets överskott

2 288.2

2648.2

2708.9

-1 157.0

- 1 137.9

-1 297.3

1 131,2

1 510.3

1 411.6

-511.3

-721.6

-736.3

619,9

788.7

675.3

24.9

32.3

29.8

-34,0

-36.0

-39.3

0,7

—

1.6

611,5

785.0

667.4

50.7

-1.0

101.1

662.2

784.0

768.5

-28.0

-34.0

-35.6

634.2

750.0

732.9

produktion. Å andra sidan har dessa kostnader blivit 76,2 milj. kronor högre
än de budgeterade, beroende på att kärnkraftproduktionen inte nådde
beräknad omfattning och tillfälliga kraftköp väsentligt översteg beräkningarna.

Kostnader för projektering, utveckling och standardisering ökade med
23,3 milj. kronor i jämförelse med föregående år och överstiger budgeten
med 18,0 milj. kronor, bl. a. beroende på att ändringar i projekteringsprogrammet
har påkallats efter det att budgeten fastställts.

De administrativa kostnadernas ökning med 37,6 milj. kronor i jämförelse
med budgetåret 1974/75 berodde i huvudsak på ökade personalkostnader.
 Kostnaderna har överstigit de budgeterade med 6.9 milj. kronor.

Det bedömda avskrivningsbehovet på anläggningarnas nuanskaffningskostnad
samt på inventarier uppgick till 736,3 milj. kronor, 225 milj. kronor
mer än budgetåret 1974/75 och 14.7 milj. kronor mer än budgeterat, beroende
på en viss uppräkning av nuanskaffningskostnaden samtidigt som
en reducering har gjorts på grund av att block I i Ringhals inte kunde tas i
drift vid avsedd tidpunkt.

Avskrivningarna har emellertid inte kunnat göras i enlighet med det bedömda
behovet. Som framgår i det följande, har årets verkliga avskrivning
uppgått till 636,3 milj. kronor, d. v. s. 100 milj. kronor mindre än vad tabellen
utvisar.

Finansiella poster m. fl. gav i stort sett samma nettokostnad som föregående
år men har överstigit budgeten med 4,2 milj. kronor, främst på grund
av högre räntekostnad för verkets rörliga kredit hos riksgäldskontoret.

Det fastställda förräntningskravet för budgetåret uppgick till 7,5 procent
på i genomsnitt disponerat statskapital. För att detta krav skulle uppnås
blev det nödvändigt att minska avskrivningarna med 100 milj. kronor. Detta
belopp återfördes som bokslutsdisposition. Budgetåret 1974/75 gjordes

42

en liknande disposition, varvid 50 milj. kronor av lagerreserven för olja
upplöstes. Bland dispositionerna ingår en mindre post, vilken utgör skillnaden
mellan kalkylmässig pensionskostnad, som ingår bland driftkostnaderna.
 och verklig pensionsutgift som enligt gällande föreskrifter skall belasta
verkets rörelse.

Efter skatter om 35,6 milj. kronor, motsvarande beräknad garantiskatt
på fastigheter, har ett nettoöverskott om 732,9 milj. kronor redovisats,
98,7 milj. kronor mer än föregående år.

Statens vattenfallsverk bedriver kraftverksrörelse och kanalrörelse. Kanalrörelsens
omsättning, som inbegrips i ovan redovisat utfall, är obetydlig
i jämförelse med kraftverksrörelsen. Kanalrörelsens intäkter utgör endast
0,6 procent av de totalt redovisade rörelseintäkterna. Kanalrörelsen har givit
ett underskott om 1.8 milj. kronor, medan kraftverksrörelsens överskott
uppgår till 734,7 milj. kronor, motsvarande något mer än uppställt
förräntningskrav. 7.5 procent.

Domänverket

Domänverkets huvuduppgift är att driva skogsbruk och därmed sammanhängande
verksamhet samt att förvalta den fasta egendom och de tillgångar
som hör till domänverkets fond. Därutöver förvaltar och utövar domänverket
tillsyn över vissa andra allmänna skogar. Av landets totala produktiva
skogsmark innehar domänverket ca en femtedel eller omkring 4
milj. hektar.

Domänverkets mål och företagspolitik har närmare presenterats i ekonomiska
femårsplaner, den senaste omfattande perioden 1975-1979. Enligt
instruktionen för domänverket är målet för verksamheten bl. a. att gemensamt
med Aktiebolaget Statens Skogsindustrier på lång sikt åstadkomma
bästa möjliga samlade ekonomiska utbyte och därvid prestera ett från
företagsekonomisk synpunkt rimligt årsresultat.

På grundval av den senaste femårsplanen har regeringen föreskrivit att
domänverket som avkastning på domänverkets fond skall för vart och ett
av åren 1975—1979 till staten leverera in dels en fast del på 20 milj. kronor,
dels en rörlig del motsvarande 30 procent av den redovisade årsvinsten.
Den sammanlagda inleveransen skall för varje år vara lägst 35 milj. kronor.

1 domänverkets nuvarande organisation, som trädde i kraft den 1 augusti
1974, samverkar två centralt placerade produktavdelningar, en för skogsbruk
och en för nyttjanderätter, med sex regioner i en s. k. matrisorganisation.
 Inom varje region finns ett varierande antal revirförvaltningar. Inom
de tre södra regionerna finns därutöver särskilda nyttjanderättsförvaltningar.

Domänverkets virkesförsäljningar under år 1975 uppgick till 5,8 milj. m3
fast mått under bark mot 6,9 under år 1974, vilket motsvarar en minskning
med 16 procent från föregående år. Merparten av minskningen hänger
samman med skogsarbetarstrejken under april och maj 1975, vilken beräk -

43

Domänverkets driftstat kalenderåret 1975 (milj. kronor)

Budgeterat Redovisat

Produktområde skog
Försäljningsintäkter
Kostnader

Produktområde nyttjanderätter
Intäkter
Kostnader

Övriga verksamheter
Intäkter t
Kostnader 1

Förvaltning och administration

Rörelseresultat före avskrivningar

Avskrivningar

Rörelseresultat efter avskrivningar

Finansiella intäkter och kostnader

Resultat efter finansiella intäkter
och kostnader

Bokslutsdispositioner
Förändring av lagerreserv

Resultat före skatt

Skatt

Årets resultat

1 Föreslagen avsättning till arbetsmiljöfond

nas ha orsakat en avverkningsminskning på 0.8 milj. nf fast mått under
bark, eller 12 procent. Prisnivån för virkesförsäljningarna låg under år 1975
ca 30 procent över föregående års nivå. Trots kvantitetsminskningen ökade
därför försäljningssumman för virke under året från 773,2 till 859.4
milj. kronor, eller med 11 procent.

Domänverkets omsättning under år 1975 uppgick till 934.8 milj. kronor
mot 832.8 milj. kronor under föregående år, vilket motsvarar en ökning på
12 procent.

Rörelseresultatet, efter planenliga avskrivningar med 58,5 milj. kronor,
blev 189.5 mot 213,7 milj. kronor för år 1974.

Efter finansiella intäkter och kostnader (+11,4), avsättning till lagerreserv
(-14,6) och skatter (-41,3) kvarstod en nettovinst på 145,0
milj. kronor. Av nettovinsten har i enlighet med gällande föreskrifter 63,5
milj. kronor levererats in som avkastning på domänverkets fond för år
1975.

Under året har domänverket investerat 84.8 milj. kronor i maskiner, vägar
och byggnader. Huvudparten av detta belopp, eller 72,3 milj. kronor.

826,9

-446.9

859.4
380.0 -434,2

425,2

51.6

-10,9

55,1

40.7 -13,8

41,3

10,0

-193,7

237,0

-52,7

184.3

13,0

20,3

-9,2

11.1

-229.6

248,0

-58,5

189,5

11,4

197.3
-42.01

155.3
-39.3

116.0

200.9

-14.6

186,3

-41,3

145,0

44

investerades i maskiner och inventarier. Härutöver har mark förvärvats
för 27,2 milj. kronor och aktier för 27,3 milj. kronor.

Även för år 1976 förväntas ett gott resultat. Enligt verkets delårsrapport
beräknas resultatet bli bättre än för år 1975.

Domänverket har ett antal dotterföretag. För att en stärkt finansiell och
administrativ samordning för domänkoncernens större rörelsedrivande
dotterföretag skall komma till stånd, har verkets aktieinnehav överlåtits till
ett helägt förvaltningsbolag. Domänföretagen AB.

Socialförsäkringarna

I socialförsäkringssektorn ingår allmän sjukförsäkring, yrkesskadeförsäkring.
 arbetslöshetsförsäkring, folkpensionering, allmän tjänstepensionering
och frivillig pensionsförsäkring. Socialförsäkringarnas bokslut för
åren 1971-1975 redovisas i tabellerna 5 a och 5 b. Den statistik som för
närvarande är tillgänglig visar inte tillräckligt tydligt den statliga budgetens

Tabell 5 a. Socialförsäkringarna åren 1971 — 1975: Finansiering (milj. kronor)

1971

1972

1973

1974

1975

Sjukförsäkringen

5316

5 722

6494

11670

14095

Avgifter, utom från staten

4 148

4 808

5 257

7251

8255

Avgifter från staten

161

194

221

242

341

Bidrag från staten

981

697

992

4 145

5461

Räntor

26

23

24

32

38

Y rkesskadeförsäkringen

289

321

349

340

390

Avgifter, utom från staten

231

254

275

248

281

Räntor

58

67

74

92

109

Arbetslöshetsförsäkringen

445

595

602

914

1 133

Avgifter, utom från staten

103

125

178

458

695

Avgifter från staten

18

36

Bidrag från staten

309

440

391

378

356

Räntor

33

30

33

60

46

Folkpensioneringen

9234

10192

11404

13 867

15949

Avgifter, utom från staten

3 246

3 500

3 700

3 271

4872

Avgifter från staten

296

Bidrag från staten

5 096

5 640

6571

9367

9373

Bidrag från kommuner

833

986

1062

1 158

1 336

Räntor

59

66

71

71

72

Allmän tjänstepensionering

10029

11 885

13065

14316

16744

Avgifter, utom från staten

6716

7866

8259

8967

10093

Avgifter från staten

548

623

729

798

865

Räntor

2 765

3 396

4 077

4551

5 786

Frivillig pensionsförsäkring

36

39

38

37

38

Avgifter från hushåll

11

11

9

8

6

Räntor

25

28

29

29

32

Arbetsgivarbolagens

olycksfallsförsäkring

Räntor

37

36

34

Summa

25 386

28790

31986

41144

48349

45

roll i sammanhanget, eftersom bokföringen av socialförsäkringarna är
centrerad till fonderna. 1 tabell 5 a redovisas dock statens utgifter i form av
avgifter, hänförliga till statsanställda, och bidrag. Under rubriken Folkpensioneringen
tabell 5 b redovisas endast utbetalningar, uppdelade på
folkpensioner och kommunala bostadstillägg, eftersom någon avsättning
till folkpensioneringsfonden inte förekommer numera.

Tabell 6 är ett sammandrag av socialförsäkringarnas årsresultat för åren
1971 - 1975. På grund av att fondsaldot för sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna
redovisas som en post, har dessa båda försäkringsfonder förts samman
till en huvudpost. I posten Utbetalningar ingår även administrativa
kostnader till skillnad från vad förhållandet är i tabell 5 b. År 1975 uppgick
dessa kostnader till I 093 milj. kronor, vilket utgör 3,1 procent av vad som i
tabellen har angetts som utbetalningar.

Som en särskild huvudpost i tabellerna 5 och 6 har arbetsgivarbolagens
olycksfallsförsäkring tagits upp. Denna försäkringsform upphörde med utgången
av år 1973, varvid den uppgick i riksförsäkringsverkets skadeförsäkringssystem.
 Under åren 1970-1973 avvecklades arbetsgivarbolagens
olycksfallsförsäkringsverksamhet successivt. En följd härav är att endast
räntor redovisas på inkomstsidan, för sista gången i 1973 års bokslut.

Tabell 5 b. Socialförsäkringarna åren 1971 — 1975: Utbetalningar (milj. kronor)

1971

1972

1973

1974

1975

Försäkringskassorna
Utbetalningar
Fondsaldo (inkl. yrkes-skadeförsäkringen)

4913

133

5 269
145

6013

82

10908

90

13 344
-126

Y rkesskadeförsäkringen
Utbetalningar

140

164

199

328

398

Arbetslöshetsförsäkringen

Utbetalningar

Fondsaldo

427

-3

604

-29

561

10

758

96

732

353

Folkpensioneringen
Statens utbetalningar
Kommunernas utbetalningar

8228

988

9096

1075

10224
1 156

12505
1 336

14 402
1 515

Allmän tjänstepensionering
ATP-pensioner
Fondsaldo

1660

8307

2213

9584

2 943
10026

3 884
10324

4998

11602

Frivillig pensionsförsäkring
Utbetalningar
Fondsaldo

22

14

25

12

26

12

25

12

27

11

Arbetsgivarbolagens

olycksfallsförsäkring

Utbetalningar

Fondsaldo

43

-5

42

-4

40

-12

Administrationskostnader för
alla försäkringsformerna

519

594

706

878

1093

Summa

25386

28790

31986

41144

48 349

46

Tabell 6. Socialförsäkringarna åren 197J —1975: Sammandrag (milj. kronor)

År

Sjukför-säkringen
och yr-kesskade-försäk-ringen

Arbets-

löshets-

försäk-

ringen

Folkpen-

sione-

ringen

Allmän

tjänste-

pensio-

nering

(ATP)

Frivillig

pensions-

försäk-

ring

Arbets-

givar-

bola-

gens

olycks-

falls-

försäk-

ring

Summa

social-

för-

säk-

ringar

1971 Finansiering

5605

445

9234

10029

36

37

25 386

Utbetalningar

5472

448

9234

1722

22

42

16940

Saldo

133

-3

8307

14

-5

8446

1972 Finansiering

6043

595

10192

11 885

39

36

28790

Utbetalningar

5 898

624

10192

2301

27

42

19084

Saldo

145

-29

9 584

12

-6

9706

1973 Finansiering

6843

602

11404

13 065

38

34

31986

Utbetalningar

6761

592

11404

3039

26

46

21868

Saldo

82

10

10026

12

-12

10118

1974 Finansiering

12010

914

13867

14316

37

41 144

Utbetalningar

11920

818

13 867

3 992

25

30622

Saldo

90

96

10324

12

10522

1975 Finansiering

14485

1 133

15949

16744

38

48349

Utbetalningar

14611

780

15949

5 142

27

36 509

Saldo

-126

353

11602

11

11 840

47

SKATTEUPPBÖRDEN

Från riksskatteverket har revisorerna erhållit en redogörelse för dels
den ordinarie uppbörden av preliminär skatt under uppbördsåret 1975—76
(tabell 1), dels den ordinarie uppbörden av kvarstående skatt under uppbördsåret
1976-77 (tabell 2). Ämbetsverket har även lämnat uppgifter om
den slutliga, kvarstående och överskjutande skatten för beskattningsåret
1975 (tabell 1). Vidare har revisorerna mottagit vissa redogörelser för resultatet
av restindrivningen t. o. m. utgången av år 1975 i fråga om särskilt
uppdebiterad A-skatt, preliminär B-skatt, kvarstående skatt, särskilt uppdebiterad
preliminär allmän varuskatt, mervärdeskatt, arbetsgivaravgifter
och bötesmedel. Av redogörelserna framgår såväl det ackumulerade som,
med undantag av bötesmedel, det årliga resultatet. Slutligen omfattar redogörelserna
summariska sammanställningar av alla skatter och allmänna avgifter
samt bötesmedel som under år 1975 har redovisats till länsstyrelserna
i utmätningsmännens månadsräkningar.

Såsom de överlämnade redogörelserna utvisar, inflöt under uppbördsterminema
uppbördsåret 1975—76 preliminärskatt med ett sammanlagt belopp
av 64093 milj. kronor, varav 56014 milj. kronor såsom A-skatt (87
procent) och 8079 milj. kronor såsom B-skatt (13 procent). I jämförelse
med närmast föregående uppbördsår har A-skattens andel av den totala
preliminärskatteuppbörden minskat med en procent. I förhållande till senast
förflutet uppbördsår har den totalt influtna preliminärskatten ökat
med 8586 milj. kronor. Av ökningen hänför sig 7529 milj. kronor till Askatt
och 1 057 milj. kronor till B-skatt.

Av den debiterade B-skatten, 8055 milj. kronor, inflöt i rätt tid med bortseende
från verkställda överbetalningar 7 758 milj. kronor (96 procent).
Närmast föregående uppbördsår, då den debiterade B-skatten uppgick till
7052 milj. kronor, inflöt i rätt tid 6775 milj. kronor (96 procent).

För att en fullständig bild av preliminärskatteuppbörden skall erhållas,
måste till de belopp som influtit under uppbördsterminerna läggas de fyllnadsinbetalningar
av preliminärskatt som verkställts efter uppbördsårets
utgång och som tas med vid avräkningen av den preliminära skatten mot
den slutliga. För uppbördsåret 1975-76 uppgick fyllnadsinbetalningarna
till 5 936 milj. kronor, varav 2059 milj. kronor (35 procent) såsom A-skatt
och 3 877 milj. kronor (65 procent) såsom B-skatt (tabell 1). För närmast
föregående uppbördsår uppgick inbetalningar av sådant slag till 3 707 milj.
kronor, av vilket belopp 1 490 milj. kronor (40 procent) utgjorde A-skatt
och 2 217 milj. kronor (60 procent) B-skatt. Fyllnadsinbetalningarna har således
ökat med 2 229 milj. kronor under det sistförflutna uppbördsåret. De
största beloppen har i fråga om A-skatt betalats in i Stockholms län (557

48

milj. kronor), Malmöhus län (179 milj. kronor) och Göteborgs och Bohus
län (163 milj. kronor). Beträffande B-skatten, som i huvudsak avser aktiebolag
m.fl. juridiska personer, har de största beloppen influtit i Stockholms
län (1 057 milj. kronor). Malmöhus län (380 milj. kronor) och Göteborgs
och Bohus län (281 milj. kronor).

Av den kvarstående skatten, som enligt 1975 års taxering uppgick till
3 368 milj. kronor, inflöt under uppbördsterminema 2485 milj. kronor (74
procent). Enligt närmast föregående års taxering uppgick den kvarstående
skatten till 2 736 milj. kronor; av detta belopp inflöt i rätt tid 2 058 milj. kronor
(75 procent). Den kvarstående skatten har ökat i samtliga län. Den
största ökningen uppvisar Stockholms län (142 milj. kronor). Göteborgs
och Bohus län (66 milj. kronor) samt Älvsborgs län och Värmlands län
(vartdera 22 milj. kronor). Uppbördsresultatet har förbättrats i 4 län och
försämrats i 20. Den högsta inflytandeprocenten uppvisar Västerbottens
län (84,36 procent). Skaraborgs län (84,28 procent). Kopparbergs län
(83.36 procent) och Jönköpings län (83,33 procent). Den lägsta förekommer
i Stockholms län (60,61 procent) och i Göteborgs och Bohus län (67,62
procent).

Enligt föreliggande uppgifter beräknas den slutliga skatten enligt årets
taxering uppgå till drygt 69 138 milj. kronor, den kvarstående skatten till
3 882 milj. kronor och den överskjutande preliminära skatten till 4872 milj.
kronor (tabell I). Jämförd med de uppgifter som vid motsvarande tidpunkt
förra året förelåg i fråga om 1975 års taxering har den slutliga skatten ökat
med närmare 11 070 milj. kronor. Den kvarstående skatten har ökat med
inemot 618 milj. kronor och den överskjutande skatten med drygt 570 milj.
kronor. Den kvarstående skatten uppgår även detta år till sex procent av
den slutliga skatten. Den kvarskatteavgift som med vissa begränsningar utgår
på kvarstående skatt uppgår till något mer än 230 milj. kronor, vilket
innebär en ökning med närmare 46 milj. kronor i förhållande till den avgift
som utgick enligt föregående års taxering.

Av den restförda B-skatten för uppbördsåret 1969-70 hart. o. m. år 1975
83 procent levererats och 17 procent skrivits av. Vad som levererats och
skrivits av har vid denna beräkning ställts i relation till vad som restförts
efter avdrag för avkortade belopp, eftersom avkortningsförfarandet är en
från restindrivningen skild företeelse. Leveransprocenttalet har i förhållande
till närmast föregående års B-skatt minskat med 4 procent. I 16 län
uppgår leveransprocenten till 90 procent eller mer.

Av 1974—75 års restförda B-skatt har hittills 66 procent av det efter avkortning
återstående beloppet levererats. Inflytandeprocenten efter ett års
indrivning för ifrågavarande skatteslag har minskat med drygt en halv procent
i jämförelse med närmast föregående år. Fem distrikt har uppnått leveranstal
på 90 procent eller mer, medan ytterligare 29 distrikt redovisar
leveranstal som överstiger 80 procent. En jämförelse av resultaten efter ett
års indrivning i fråga om B-skatt för hela riket visar under indrivningsåren

49

1965-1969 en stigande skala. Under indrivningsåret 1970 sjönk resultatet
för att under närmast följande år återigen stiga. Under år 1973 har ånyo en
försämring inträtt, medan en förbättring skett under år 1974. För år 1975 är
resultatet i stort sett oförändrat. 1 tabell 3 återfinns en sammanställning av
indrivningsresultatet i fråga om B-skatt fr. o. m. uppbördsåret 1969-70
t. o. m. uppbördsåret 1974-75 (B 69- B 74).

Av den restförda kvarstående skatten enligt 1968 års taxering (K 69) har
71 procent levererats, vilket är slutresultatet för denna skatt. I förhållande
till närmast föregående års skatt har inflytandeprocenten minskat med två
enheter. Fyra län har uppnått ett resultat överstigande 85 procent. Av den
restförda kvarstående skatten enligt 1973 års taxering (K 74) har vid 1975
års utgång hittills drygt 47 procent av det efter avkortning återstående beloppet
levererats. Detta innebär en ökning av inflytandeprocenten med
fem enheter i jämförelse med närmast föregående år. I ett distrikt har nära
80 procent flutit in.

Resultatet av indrivningen av kvarstående skatt efter ett år uppgick år
1970 till 56 procent och hade för indrivningsåret 1975 minskat till 47 procent.

Av tabell 4 framgår indrivningsresultatet för kvarstående skatt enligt
1968-1973 års taxering (K 69-K 74).

Under år 1975 restfördes skatter och allmänna avgifter till ett sammanlagt
belopp av 2080 milj. kronor mot I 848 milj. kronor under närmast föregående
år. Vid ingången av år 1975 utestod ett belopp av 1 874 milj. kronor
oredovisat. Vid årets utgång kvarstod 1 947 milj. kronor oredovisade. Under
året avkortades 453 milj. kronor, inflöt 1 024 milj. kronor och avskrevs
530 milj. kronor. Under närmast föregående år inflöt 952 milj. kronor och
avskrevs 536 milj. kronor. Uttryckt i relativa tal inflöt under år 1975 29,3
procent av vad som skulle ha drivits in; detta innebär en förbättring med 1
procent i jämförelse med år 1974.

Den högsta leveransprocent som har uppnåtts i ett distrikt är 65,5 procent
och den lägsta 15,9. En sammanställning häröver återfinns i tabell 5.

Av tabellerna 6-8 framgår indrivningsresultatet under år 1975 för särskilt
uppdebiterad A-skatt, mervärdeskatt och arbetsgivaravgifter enligt
lagen om allmän försäkring.

4 Riksdagen 1976177. 2 sami. Nr 2

50

Tabell 1. Preliminär, slutlig, kvarstående och överskjutande skatt för beskattningsåret 1975.

Län Influten preliminär skatt

Under uppbördsterminerna

Såsom fyllnadsinbetalningar

Prel. A-skatt Prel. B-skatt

Prel. A-skatt Prel. B-skatt

9c av Milj. kr.

9c av Milj. kr.

9c av Milj. kr.

9c av

s:a

s:a

s:a

s:a

infl.

infl.

infl.

infl.

o.

o.

0.

o.

restf.

restf.

restf.

restf.

prel.

prel.

prel.

prel.

skatt

skatt

skatt

skatt

Stockholms

13610.04

77

2293,50

13

557.43

3

1 056.70

6

Uppsala

1 522,01

83

174,83

10

55.44

3

78.66

4

Södermanlands

1651.94

83

198.73

10

46.87

3

85.55

4

Östergötlands

2490.23

82

311,62

10

86.99

3

145.00

5

Jönköpings

1 842,73

78

273,31

12

86.48

4

154.57

6

Kronobergs

970.63

76

170,45

14

36.65

3

89.50

7

Kalmar

1 336.44

79

209.89

12

51.19

3

99.25

6

Gotlands

269,01

78

45,02

13

10.35

3

16.83

5

Blekinge

933,23

85

103.78

9

29,50

3

30.68

3

Kristianstads

1461,53

76

263,54

14

58.35

3

127.82

7

Malmöhus

4987,35

78

786,95

12

178.63

3

380.05

6

Hallands

1 249.56

77

216.47

13

53.01

3

96.14

6

Göteborgs och Bohus

5 167,06

82

659,34

11

162,91

3

281.20

4

Älvsborgs

2456,92

78

347,84

11

128.98

4

187,82

6

Skaraborgs

1434,06

75

280.93

15

50.82

3

131.35

7

Värmlands

1 770.88

82

218,72

10

62,39

3

98.76

5

Örebro

1 842.97

83

213,41

10

50.78

2

97.44

5

Västmanlands

1 743,97

84

199,71

10

42.80

2

89,23

4

Kopparbergs

1 724.26

82

216.07

10

64,11

3

97.09

5

Gävleborgs

1 828.99

81

208.65

9

59,71

3

147.40

7

Västernorrlands

1719,47

80

209,62

10

48.98

2

163,17

8

Jämtlands

741,28

80

103.06

II

30,86

3

51,82

6

Västerbottens

1 439,96

80

186,18

11

58.89

3

104.54

6

Norrbottens

1819,96

86

187,68

9

46,63

2

66.65

3

Hela riket

56014,48

80

8 079,30

11

2058,75

3

3877,22

6

51

RestfÖrd

r\rpl R elratt

S:a infl.
o. restf.
prel. skatt

Slutlig

skatt

Kvarstående

skatt

Kvar-

skatte-

avgift

Över-

skjutande

prel.

skatt

S:a prel.
skatt

Milj. kr.

Milj. kr.

% av

s:a

infl.

0.

restf.

prel.

skatt

Milj. kr.

Milj. kr.

Milj. kr.

% av

slutlig

skatt

Milj. kr.

Milj. kr.

17517,67

85,82

1

17603,49

17468,99

1001,91

6

62,49

1048,91

1 830,94

7,04

—

1 837,98

1818,76

105,84

6

6,17

121,93

1983,09

6,65

-

1 989,74

1 948,42

100,79

5

5.82

255,75

3033.84

11.95

_

3 045.79

3011,06

161.71

5

9,23

183.40

2 357.09

9.98

-

2367.07

2351,16

144,55

6

8,61

156,83

1 267,23

4,88

-

1272.11

1 248,45

74,39

6

4,34

95.04

1 696,77

6.70

-

1703,47

1673,81

98,25

6

5,66

125,36

341,21

1,92

1

343,13

337,10

22,74

7

1,31

28,01

1097,19

5,23

-

1 102,42

1070,96

59,45

6

3,41

87,96

1911,24

11,32

-

1 922,56

1 889,83

126,20

7

7,48

153,46

6332,98

29.76

1

6 362,74

6237,99

337,95

5

19,73

434,53

1615,18

7.86

1

1623,04

1 596,32

105,90

7

6,31

128,16

6270,51

24,40

-

6 294,91

6139,35

337,07

5

20,14

430,87

3 121,56

13,43

1

3 134,99

3055,41

172,53

6

9,98

241,85

1897,16

8,47

-

1 905,63

1 879.32

115,96

6

6,72

136,51

2150,75

7,51

-

2 158,26

2 126,62

131,28

6

7,70

152,09

2204.60

7,42

-

2212,02

2 186,59

121,57

6

7,19

142,69

2075,71

7,50

-

2083,21

2042.81

94,48

5

5,17

126,24

2 101,53

7,41

-

2108,94

2053,13

104,88

5

5,83

150,93

2244,75

6,74

-

2 251,49

2211,43

109,46

5

6,15

142,97

2 141,24

7,33

-

2 148,57

2081,53

100,56

5

5,93

159,67

927,02

5,05

-

932,07

917,41

63,41

7

3,72

74,46

1 789,57

5,18

-

1 794,75

1 736.69

88,39

5

4,99

136,10

2 120,92

7,35

-

2128,27

2055,31

102,68

5

6,07

158,24

70 029,75

296,90

-

70326,65

69138,45

3881,95

6

230,15

4871,%

52

Tabell 2. Resultatet av den ordinarie uppbörden av kvarstående skatt enligt 1975 års taxering med fördelning efter
län.

Län

Debiterade

belopp

Influtna

belopp

Inflytande-

procent

Restförda

belopp

Stockholms

829 226886

502595852

60.61

326631034

Uppsala

92 389 844

67380327

72.93

25 009 517

Södermanlands

89635 502

70023 630

78.12

19611872

Östergötlands

132 863575

104932522

78,98

27931053

Jönköpings

128601 350

107157642

83,33

21443708

Kronobergs

67 772216

55 285893

81,58

12486 323

Kalmar

95065471

78565 124

82.64

16500 347

Gotlands

19 774 143

16462 000

83,25

3312143

Blekinge

57 527 167

44008 864

76.50

13518303

Kristianstads

111 899160

91 392347

81,67

20506813

Malmöhus

289563937

215509576

74,43

74054 361

Hallands

93059258

74 335458

79,88

18723 800

Göteborgs och Bohus

309317380

209146 335

67.62

100171045

Älvsborgs

152 150252

121 160931

79,63

30989321

Skaraborgs

98 199439

82 764551

84.28

15434888

Värmlands

113082 383

90605 341

80,12

22477042

Örebro

93 805 586

75 138636

80,10

18666950

Västmanlands

83 728911

63 268227

75,56

20460684

Kopparbergs

96 348998

80316 355

83,36

16032643

Gävleborgs

101 685 850

81390072

80,04

20295778

Västernorrlands

86 583651

71 379522

82,44

15204 129

Jämtlands

55524 810

43 236339

77,87

12 288471

Västerbottens

79419407

66999407

84,36

12420000

Norrbottens

91377742

72403339

79.24

18974403

Hela riket

3 368602 918

2 485458 290

73,78

883144628

53

Tabell 3. Restindrivningen beträffande preliminär B-skatt för uppbördsåren 1969—70 — 1974—75 (B 69—B 74)
t. o. m. år 1975. Uppgifterna om resultatet efter ett års indrivning avser förhållandena vid utgången av det kalenderår
under vilket den sista av de sex uppbördsterminerna infallit.

Guldna poster i % av restförda
efter avdrag för avkortade

Levererat belopp i % av restfört
efter avdrag för avkortat

Län

B69

B70

B71

B72

B73

B74

B69

B70

B71

B72

B73

B74

Efter 1 år

58

61

59

63

54

54

45

47

48

45

48

48

2 år

71

68

69

74

65

58

57

57

55

57

3 år

77

72

72

78

64

63

62

60

4 år

79

73

74

67

65

65

5 år

80

76

69

67

6 år

80

70

1 år

75

72

65

73

68

70

74

70

72

71

71

67

2 år

85

80

81

80

76

85

79

79

79

78

3 år

89

85

84

84

89

83

83

83

4 år

91

87

86

90

85

84

5 år

91

87

90

85

6 år

91

90

1 år

84

83

87

85

86

82

87

84

86

85

86

85

2 år

89

88

89

89

89

91

89

90

88

90

3 år

91

90

92

91

93

91

91

90

4 år

91

90

93

93

92

92

5 år

91

91

93

92

6 år

91

93

1 år

79

79

80

78

77

75

81

81

79

78

77

77

2 år

85

85

86

84

83

87

88

85

85

83

3 år

88

88

88

87

89

89

87

87

4 år

88

89

89

89

90

88

5 år

88

89

89

90

6 år

88

89

1 år

80

80

80

77

78

73

83

79

79

74

75

72

2 år

87

87

86

84

83

89

86

85

82

83

3 år

90

90

89

87

91

88

89

86

4 år

90

90

90

92

89

89

5 år

91

91

92

90

6 år

91

92

1 år

84

80

78

80

82

77

83

81

80

76

79

75

2 år

89

86

83

86

86

89

88

85

84

86

3 år

92

89

87

88

92

90

89

87

4 år

92

89

88

93

91

90

5 år

93

90

93

92

6 år

93

93

1 år

81

81

94

83

79

78

83

83

86

83

83

78

2 år

87

86

88

88

85

89

88

90

88

87

3 år

90

89

90

90

91

90

91

90

4 år

91

90

90

92

91

91

5 år

91

90

92

91

6 år

91

92

1 år

88

87

83

81

80

85

89

88

86

74

79

79

2 år

93

93

93

89

88

94

92

95

85

87

3 år

94

95

94

92

95

95

97

89

4 år

95

95

95

96

95

97

5 år

95

95

%

95

6 år

95

%

Stockholms1

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotlands

1 I procenttalen för guldna poster ingår ej Stockholms kronofogdedistrikt.

54

Guldna poster i % av restförda

efter avdrag för avkortade

Levererat belopp i % av restfört

efter avdrag för avkortat

Län

B69

B 70

B7I

B 72

B73

B74

B69

B70

B7I

B72

B73

B74

Efter 1 år

68

60

63

66

70

66

59

68

67

65

66

63

2 år

83

77

80

76

73

79

75

78

74

75

” 3 år

87

81

84

79

83

80

82

79

” 4 år

88

83

86

85

82

84

5 år

89

83

85

82

” 6 år

89

85

1 år

79

79

81

79

78

78

82

81

80

78

78

77

2 år

85

83

86

84

83

87

85

86

84

83

” 3 år

87

86

88

87

88

88

89

86

4 år

87

86

88

89

88

89

5 år

88

87

89

89

6 år

88

89

1 år

55

53

53

55

53

52

54

51

50

50

52

49

2 år

69

69

70

68

67

71

71

71

67

69

” 3 år

74

73

76

74

77

76

78

73

4 år

76

75

78

78

78

80

5 år

76

76

79

79

” 6 år

76

79

1 år

73

79

85

83

82

82

78

77

75

78

76

81

2 år

86

86

89

86

86

85

85

85

84

85

3 år

89

89

91

90

88

88

88

86

” 4 år

90

90

92

89

88

89

5 år

91

90

89

89

” 6 år

91

89

1 år

50

57

58

61

63

65

47

57

57

57

61

64

2 år

63

64

65

69

70

67

65

65

67

70

3 år

69

71

72

75

72

71

71

72

4 år

71

73

74

73

74

73

” 5 år

72

73

74

74

6 år

73

74

1 år

83

83

83

81

79

80

83

83

83

79

80

79

2 år

87

87

87

84

83

88

88

87

83

85

3 år

89

89

90

87

90

89

89

85

4 år

90

90

90

90

90

89

” 5 år

90

90

91

91

” 6 år

90

91

1 år

89

87

87

85

84

83

90

88

90

84

85

80

2 år

93

91

90

89

88

94

92

92

88

89

3 år

94

93

92

91

95

94

94

90

4 år

95

93

93

96

94

94

5 år

95

93

%

94

” 6 år

95

96

” 1 år

81

80

81

79

76

80

77

76

76

70

70

74

2 år

89

88

87

86

84

86

85

84

81

80

3 år

92

91

90

90

89

89

88

87

” 4 år

92

91

91

89

90

90

5 år

93

92

90

90

” 6 år

93

90

1 år

83

84

84

81

77

79

84

84

85

81

80

80

2 år

88

88

88

86

84

90

89

88

86

86

3 år

91

91

91

89

91

91

90

88

” 4 år

91

91

92

91

91

91

5 år

92

92

91

92

6 år

92

91

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs och Bohus

Älvsborgs

Skaraborgs

Värmlands

Örebro

55

Guldna poster i % av restförda

efter avdrag för avkortade

Levererat belopp i % av restfört

efter avdrag för avkortat

Län

B69

B70

B71

B72

B73

B 74

B69

B70

B71

B72

B73

B74

Efter 1 år

78

77

76

74

73

74

77

75

75

73

71

71

2 år

83

82

81

81

80

83

81

80

79

78

3 år

86

85

85

84

85

84

83

82

4 år

87

86

85

86

85

84

5 år

88

86

87

85

6 år

88

87

1 år

81

83

84

86

85

84

79

82

84

85

86

84

2 år

87

88

88

90

90

88

88

89

91

91

3 år

90

90

91

92

90

91

92

93

4 år

91

91

92

91

91

92

5 år

91

91

92

92

6 år

91

92

1 år

84

84

81

81

81

81

85

84

85

83

83

83

2 år

90

89

87

88

86

91

90

90

89

90

3 år

92

91

91

90

93

92

93

92

4 år

93

92

91

94

93

94

5 år

93

93

94

93

6 år

93

94

1 år

81

80

76

79

83

88

81

79

77

79

85

88

2 år

86

88

85

87

88

87

87

85

87

89

3 år

89

91

89

89

90

90

89

90

4 år

90

92

90

91

91

89

5 år

90

92

91

91

6 år

90

91

1 år

91

89

89

88

85

85

90

87

87

86

84

82

2 år

94

93

92

90

89

93

92

90

88

89

3 år

95

95

93

93

94

94

91

90

4 år

96

95

94

95

94

92

5 år

96

95

95

94

6 år

96

95

1 år

87

88

88

90

90

90

88

89

90

89

88

89

2 år

94

94

94

95

94

95

95

95

95

93

3 år

95

96

96

97

97

%

96

96

4 år

96

97

96

97

97

96

5 år

97

97

97

97

6 år

97

97

1 år

82

82

85

80

85

85

84

86

87

84

84

85

2 år

90

90

92

88

92

92

93

93

91

92

3 år

93

92

94

90

95

94

94

94

4 år

94

93

95

95

95

95

5 år

94

94

95

95

6 år

94

95

1 år

—

-

-

-

—

—

66

67

67

65

66

66

2 år

-

-

-

-

-

77

76

75

73

75

3 år

-

-

-

-

81

79

80

78

4 år

-

-

-

82

81

81

5 år

-

-

83

82

6 år

-

83

Västmanlands

Kopparbergs

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

Hela riket

56

Tabell 4. Restindrivningen beträffande kvarstående skatt enligt 1968-1973 års taxeringar (K 69—K 74) vid utgången
av respektive forsta, andra, tredje, fjärde, femte och sjätte kalenderåret efter det skatten forfallit till betalning.

Guldna poster i % av restförda Levererat belopp i % av restfört

efter avdrag för avkortade efter avdrag för avkortat

Län K69 K70 K71 K72 K73 K74 K69 K70 K71 K72 K73 K74

Stockholms1

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotlands

Efter 1 år

64

67

65

64

54

57

43

41

40

37

31

2”

71

74

71

71

61

51

49

48

46

39

3 ”

74

76

73

74

56

54

53

51

4 -

76

76

75

59

56

55

5 ”

76

77

61

58

6”

76

61

1 ”

71

71

73

73

64

65

65

61

64

62

52

2 ”

78

79

81

77

71

73

69

71

70

59

3 ”

81

81

81

80

77

73

75

73

4 ■''

82

82

82

79

76

76

5 ”

82

82

80

77

6 ”

83

80

1 ”

75

76

75

74

73

71

71

69

67

60

63

2 ”

79

80

79

78

76

76

76

74

65

69

3 ”

80

82

80

80

78

79

75

67

4 --

81

82

81

79

79

76

5 „

81

82

79

80

6”

81

80

1 ”

73

73

74

74

71

73

70

69

68

69

63

2 ”

77

78

77

78

75

75

74

73

75

69

3 ”

78

78

78

79

77

76

75

77

4 •’

79

79

79

77

77

76

5 ”

79

79

77

77

6”

79

77

i ”

70

71

71

71

68

72

66

67

62

60

38

2 ”

77

77

77

77

74

74

75

70

71

45

3 ”

79

79

80

80

78

78

74

76

4 -

81

81

81

80

80

75

5 ”

81

81

81

81

6 ”

81

81

1 ”

77

76

74

74

72

70

71

65

65

67

63

2 ”

81

80

79

79

77

76

72

74

75

71

3 ”

83

83

81

81

79

73

77

79

4 ”

84

84

82

80

83

79

5 ”

84

84

80

83

6”

84

80

1 ”

75

76

78

76

72

72

71

73

74

71

67

2 ”

80

81

82

80

77

77

79

79

77

75

3 „

82

82

83

82

79

81

80

79

4 -

82

83

84

80

82

81

5 ”

83

83

81

82

6 ”

83

81

i ”

85

83

85

80

77

80

80

79

79

75

69

2 ”

89

87

89

85

83

84

84

87

81

76

3 ”

90

89

91

88

86

88

89

84

4 -

91

90

91

87

88

90

5 ”

91

90

87

89

6 ”

91

87

34

48

64

65

50

65

65

65

1 I procenttalen för guldna poster ingår ej Stockholms kronofogdedistrikt.

57

Guldna poster i % av restförda

efter avdrag för avkortade

Levererat belopp i % av restfört

efter avdrag för avkortat

Län

K69

K70

K71

K72

K73

K74

K69

K70

K71

K72

K73

K74

Efter 1 år

71

72

71

71

64

70

63

64

58

58

45

52

2 ”

78

83

77

77

72

71

72

68

68

61

3 ”

83

85

80

79

74

76

72

71

4 ”

84

86

81

76

77

74

5 ”

85

87

77

78

6”

85

77

1 ”

78

76

77

77

73

76

70

69

69

67

61

64

2”

81

80

81

81

77

76

75

75

73

67

3 ”

84

82

82

82

79

78

77

75

4

84

83

83

79

79

78

5 ”

84

83

80

79

6”

84

80

1 ”

61

60

61

62

58

59

54

52

49

48

45

45

2 ”

68

67

67

67

64

63

61

57

56

55

3 ”

71

69

69

69

66

65

61

60

4 -

72

71

70

68

66

64

5 ”

73

71

70

68

6”

73

70

1 ”

76

82

82

77

76

75

68

66

68

65

59

59

2 ”

84

88

86

85

81

77

77

76

71

68

3 ”

87

90

89

85

81

80

78

73

4 ■■

87

90

89

83

81

79

5 ”

88

91

83

81

6”

88

84

1 ”

56

55

54

54

52

56

43

41

39

35

32

37

2 ”

63

62

61

62

59

52

49

49

46

42

3 „

67

66

65

65

56

53

54

50

4 ”

69

67

67

59

56

56

5 ”

70

68

60

57

6”

71

61

1 ”

75

76

76

74

70

73

71

71

69

64

50

59

2 ”

79

80

79

78

74

77

76

74

70

55

3 ”

81

81

81

79

78

78

77

72

4 ”

81

82

81

79

79

78

5 ”

82

82

79

79

6”

82

80

, „

80

81

79

78

77

77

78

78

74

73

57

68

2 ”

83

85

83

82

80

82

82

78

78

60

3 ”

85

86

84

83

84

84

80

80

4

85

87

85

85

84

81

5 ”

86

87

85

85

6”

86

86

1 ”

76

76

76

75

70

73

69

67

65

54

40

54

2”

81

81

81

81

76

76

73

73

60

47

3 ”

83

82

83

83

78

76

76

63

4 -

84

83

84

79

77

78

5 ”

84

84

80

78

6 ”

84

80

1 ”

75

76

76

74

71

75

74

71

70

69

50

57

2 ”

79

80

79

78

76

79

78

76

74

55

3 ”

81

81

81

80

82

80

78

76

4 ••

81

82

81

82

81

80

5 ”

81

82

82

81

6”

81

82

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs och Bohus

Älvsborgs

Skaraborgs

Värmlands

Örebro

58

Guldna poster i % av restförda

efter avdrag för avkortade

Levererat belopp i % av restfört

efter avdrag för avkortat

Län

K69

K70

K71

K72

K73

K74

K69

K70

K71

K72

K73

K74

Efter 1 år

71

72

70

70

65

68

64

63

60

59

50

51

2”

76

76

74

75

73

72

69

67

67

60

3 „

78

77

77

77

75

72

70

70

4 ”

79

78

78

76

74

72

5 ”

79

80

76

75

6”

79

76

, „

77

78

78

77

76

77

70

71

72

70

44

70

2 ”

82

82

82

81

80

78

77

79

78

49

3 ”

84

84

84

82

81

81

81

80

4 -■

84

84

84

83

82

82

5 ”

85

85

84

83

6”

85

84

1 ”

75

76

75

75

72

75

71

69

66

68

60

63

2 ”

79

80

80

80

77

78

75

73

76

67

3 ”

81

82

82

82

81

78

77

79

4 ”

82

83

83

82

80

79

5 ”

83

83

83

81

6”

83

83

I ”

76

73

73

74

75

82

68

66

67

69

68

74

2 ”

80

79

77

80

81

74

73

74

77

75

3 ”

80

80

79

81

77

76

78

80

4

81

81

81

78

78

79

5 ”

82

82

79

78

6”

82

79

1”

85

85

84

84

78

79

75

71

74

72

63

67

2 ”

89

88

88

88

83

79

77

79

79

68

3 ”

91

90

88

89

81

79

81

80

4 ”

91

91

89

85

80

82

5 ”

91

91

86

80

6”

91

86

1 ”

81

82

83

82

81

83

78

76

78

75

69

58

2 ”

86

86

87

86

86

83

82

84

80

78

3 „

88

88

88

88

86

84

86

82

4”

89

89

89

86

85

87

5 ”

89

89

87

86

6”

89

88

1 ”

73

75

73

72

73

75

71

71

72

69

70

69

2”

80

80

78

78

78

78

77

78

77

76

3 „

82

83

80

80

82

80

81

81

4”

83

83

81

83

81

82

5 ”

83

84

83

82

6”

83

83

1 ”

-

-

-

-

-

-

56

55

53

50

42

47

2 ”

-

-

-

-

-

64

63

61

59

50

3 „

-

-

-

-

67

66

65

63

4,,

-

-

-

69

68

67

5 ”

-

-

71

69

6”

-

71

Västmanlands

Kopparbergs

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

Hela riket

60

Tabell 5. Indrivningen av skatter och allmänna avgifter under år 1975.

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Stockholms län

Danderyd

Handen

Huddinge

Nacka

Norrtälje

Sollentuna

Solna

Stockholm

Södertälje

54 762405
41784541
44 618 386
26935 598
7612259
44 976891
44026781
432492665
29703432

51892090
31365341
38487937
25 101918
9636518
41 102684
35619118
406793 150
29372052

12731232
7335 002
6069618
7166621
1665850
8 348877
7 745 227
113427020
8712718

93923 263
65814880
77036705
44 870895
15 582927
77730698
71900672
725 858795
50362766

Uppsala län
Uppsala

36098457

50850465

8710550

78238372

Södermanlands län
Eskilstuna
Katrineholm
Nyköping

15 860445
5442891
6594 171

29703 981
12410 104
13 387400

9 778976
1698838
2 268023

35785 450
16154 157
17713548

Ostergötlands län
Linköping
Motala
Norrköping

11 457495
9152 294
16 404 430

21461087

16706648

30598216

2851872
2147033
4 730443

30066 710
23 711909
42 272203

Jönköpings län
Eksjö
Jönköping
Värnamo

23 239790
22867748
10820004

25575 854
18916124
14939 304

3 513792
4158603
1998365

45 301852
37625 269
23 760943

Kronobergs län
Växjö

24 299863

31947491

4 759516

51487 838

Kalmar län
Kalmar
Oskarshamn
Västervik

12649671
6423 383
9374714

19891456
8138 145
12941 503

3053 853
1331631
1768144

29487 274
13229897
20548073

Gotlands län
Visby

7 700939

9 359105

1 162 644

15 897 400

Blekinge län

Karlshamn

Karlskrona

13 677434
14355940

15 436 384
19411511

4 549630
2 995 101

24564 188
30772350

Kristianstads län
Hässleholm
Kristianstad
Ängelholm

11978435
20415 165
9755 739

15483 125
27016 292
21590 186

4 940100
3 878223
2 540024

22521460
43553 234
28 805 901

Malmöhus län
Eslöv

Helsingborg

Landskrona

Lund

Malmö

Trelleborg

Ystad

6 882979
35420921
10349 831
19792 183
109 323 754
5 136488
8151558

9 126634
35 307957
12904 301
17988695
917% 070

5 746 738

10 199357

1610937
11 106729
2615 135
3 708506
16 888 703
1 120408
1 434708

14 398676
59622 149
20638997
34072 372
184231 121
9762818
16916207

61

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

8736633 9,3

11596591 17,6

12 163086 15,8

8869957 19,8

1980537 12,7

12781908 16.4

14 349201 20,0

141 212 395 19,5

9071678 18,0

8807863 11,3

4777795 13.3

1637014 10,1

1685 013 9,5

3 778802 12,6

2810 909 11,9

4554824 10.8

3 707 382 8,2

9402098 25,0

3467591 14,6

5769058 11,2

2587484 8,8

1795 062 13,6

3259 104 15,9

2168380 13,7

3 108014 12,7

2 316501 7,5

3 171369 14.1

5043 528 11.6

2800679 9.7

1571937 10.9

7004 384 11.7

1477358 7.2

3 541093 10,4

20493 235 11,1

1334003 13,7

4364774 25.8

25 732593 27,4

11534198 17,5

12218008 15,9

10618 142 23,6

5 838797 37.5

18879686 24,3

14518648 20,2

144076463 19,8

11893 565 23,6

25 238 294 32,2

12 296971 34,4

6914495 42,8

8087 466 45,7

11184650 37,2

9516359 40,1

17464849 41,3

15050232 33,2

11841405 31,5

8875 198 37,3

18931542 36,8

11384 298 38,6

5 140164 38,8

8451119 41,1

6888 199 43,3

7768 854 31.6

9970842 32,4

8847 112 39,3

17581661 40.4

13 459037 46,7

5134926 35.7

16 254906 27,3

4 997156 24,2

10492990 30.8

40849627 22,2

4123 393 42,2

6481529 38,3

59454037 63,3

42684089 64,9

52655 610 68,3

25 382796 56,6

7763593 49,8

46069103 59,3

43 032822 59,8

440569936 60,7

29397521 58,4

44 192 213 56,5

18710684 52,3

7602648 47,1

7941069 44,8

15 103 258 50,2

11384641 48,0

20252528 47,9

26 544 237 58,6

16381764 43,5

11418152 48,1

26787 238 52,0

15515492 52,6

6294671 47,6

8 837849 43,0

6 840821 43,0

13 687 319 55,7

18485 006 60,1

10502979 46,6

20928045 48,0

12546183 43,6

7691813 53.4

36362859 61.0

14 164482 68,6

20038 287 58,8

122888 259 66,7

4305420 44,1

6069903 35,9

62

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Hallands län

Halmstad

Varberg

14098642

13402162

27523266

24196110

3913746
4 119045

37 708 162
33479227

Göteborgs och Bohus län

Göteborg

Uddevalla

232505552
15763 992

188925622

17971328

53 323 333
2954229

368107 841
30781091

Älvsborgs län

Alingsås

Borås

Trollhättan

Vänersborg

8 344 337
32876404
8890523
11588302

14 608797
41 553610
11574679
14020213

2 6% 438
7255719

3 183576
2354357

20256696
67174295
17 281626
23 254158

Skaraborgs län

Falköping

Lidköping

Mariestad

Skövde

7440017

9609226

3620894

6692263

10329730

14 836223
8409822

15 3528%

1251015
2291033
1 189368
1 321958

16 518732
22 154416
10 841 348
20723 201

Värmlands län

Arvika

Karlstad

Kristinehamn

Sunne

10217738
23 831999
9201972
4829088

12688515
23 304557
9 142141
8802000

2 754 %4
6754 276
2224314
1422533

20151289
40382 280
16 119799
12208555

Örebro län

Hallsberg

Karlskoga

Lindesberg

Örebro

5 334303
3488 148
6669767
14041451

9207009
6367140
11856 415
21560530

1 105 592
814 934
1758381
3336239

13435 720
9040 354
16767 801
32265 742

Västmanlands län

Köping

Västerås

9 396 964
36 103678

11887 466
40382119

1 885 925
6729152

19398505

69756645

Kopparbergs län

Avesta

Borlänge

Falun

Ludvika

Mora

6240920
5753 497
12659647
3 685583
7228426

5 113580
8528982
12052419
6449233
10338784

876933
1 268175
1611 131
927459
1 369754

10477567
13014304
23 100935
9 207357
16197456

Gävleborgs län

Gävle

Hudiksvall

Sandviken

Söderhamn

14037722
5 225673
5 578368
7218342

20140083
14 137792
7540669
11571654

2899 255
2008 843
1 106754
2013634

31 278550
17 354622
12012283
16776362

Västernorrlands län

Härnösand

Sollefteå

Sundsvall

Örnsköldsvik

3 627970
3 767756
15 442649
3 801997

11239 845
4697974
22790491
21 332220

1 124834
581778
3361738
16232247

13742981
7883 952
34871402
8 901970

Jämtlands län
Östersund

20 120833

26 979 308

4 563 902

42536 239

Västerbottens län
Lycksele
Skellefteå
Umeå

6178570

6517683

10198415

8619416
8690277
15 228634

775740
2001 664
2599603

14022246
13 206296
22827446

63

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

3948 521 10,5

4 328869 12,9

78180146 21,2

3017 208 9,8

2 154912 10,6

8986100 13,4

1953650 11,3

3 809779 16,4

3767504 22,8

1463700 6.6

1062645 9,8

3 670358 17.7

2031898 10,1

3569962 8,8

2 287 844 14,2

881625 7,2

1837610 13,7

733 808 8.1

1652903 9,8

4 695 759 14,6

2449114 12,6

8408738 12,1

1837 191 17,5

1 574205 12,1

4351 501 18,8

1011584 11,0

813 746 5,0

3 831365 12,2

2344883 13,5

873647 7,3

1 955 203 11,7

779625 5.7

699 860 8,9

4677769 13,4

789 329 8,9

4436813 10.4

1 179430 8.4

1581924 12.0

3 162 357 13.9

12990393 34,4

13 222576 39,5

74229905 20,2

12625 491 41,0

8516192 42,1

21705 666 32,3

6420512 37,2

8852028 38,1

6 741064 40,8

9267717 41.8

5484290 50,6

9 606 148 46,4

8429918 41,8

12587 170 31,2

5 503 831 34,1

6 137 778 50,3

6 258576 46,6

3 835 928 42.4

6046 748 36,1

14535 297 45,0

6 864531 35,4

20319117 29,1

3 302683 31,5

6 124692 47,1

8 849425 38,3

3920950 42,6

6802 241 42,0

10472981 33,5

9511078 54,8

4934312 41.1

7465 224 44,5

9002071 65,5

3 770265 47,8

16 398 407 47,0

4641847 52,1

17955861 42,2

6008065 42.9

5651879 42,8

8 450966 37,0

20769247 55,1

15927782 47,6

215697788 58,6

15 138391 49,2

9585 592 47,3

36482528 54,3

8 907 462 51,5

10592 350 45,6

6010164 36.4

11 422 998 51,6

4 294411 39,6

7 446693 35,9

9689472 48,1

24 225 148 60,0

8 328 123 51,7

5 189 152 42,5

5 339534 39,7

4470617 49,5

9068149 54,1

13034 686 40,4

10084 859 52,0

41028788 58,8

5 337692 51,0

5 315 406 40,8

9900008 42,9

4274 823 46,4

8581467 53,0

16974 203 54,3

5 498659 31,7

6204 324 51,6

7355933 43,8

3961285 28,8

3413827 43,3

13795 226 39,6

3470794 39,0

20143 565 47,4

6 834750 48,7

5 972 493 45,2

11214 122 49,1

64

Kronofogdedistrikt

Utestående
I januari

Restfört

Avkortat

Belopp att
indriva

Norrbottens län
Boden

4 801 489

5 978074

1034612

9744951

Gällivare

7544458

5714 305

885 325

12373438

Haparanda

10670870

11488 113

1 854931

20304052

Kiruna

3 726183

6492414

798 151

9420446

Luleå

6327771

12631285

2462695

16 496 361

Piteå

5 368006

9346772

1 487360

13227418

Hela riket

1874209 930

2079 807453

453 009297

3 501 008 086

65

Avskrivet

%

Levererat

%

Utestående
31 december

%

748683

7,7

3882475

39,8

5 113 793

52,5

1928535

15,6

3793458

30,6

665 1 445

53,8

4606 252

22,7

7 352504

36.2

8 345 294

41,1

1 168428

12.4

3704504

39,3

4 547 514

48,3

1798583

10,9

7557831

45.8

7139946

43,3

1 570403

11,9

6191327

46,8

5 465 688

41,3

529 811209

15,1

1024 463296

29,3

1946 733518

55,6

5 Riksdagen 1976177. 2 sami. Nr 2

66

Tabell 6. Indrivningen av särskilt uppdebiterad A-skatt under år 1975.

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Stockholms län

Danderyd

3428121

1966950

35128

5 359943

Handen

1681618

1452559

12139

3122038

Huddinge

2182 148

1220995

6176

3 3% 967

Nacka

1319294

712616

2356

2029554

Norrtälje

585941

278813

14453

850301

Sollentuna

2337731

1 199337

17614

3519454

Solna

3 995 204

1318423

7 777

5 305 850

Stockholm

47 908986

21990183

197675

69701494

Södertälje

2593005

1447993

22618

4018380

Uppsala län

Uppsala

2674761

1681596

1670

4354687

Södermanlands län

Eskilstuna

1738516

1414756

4740

3 148532

Katrineholm

424444

713 855

—

1 138 299

Nyköping

549537

1373049

3816

1918770

Östergötlands län

Linköping

1 223 379

935 843

-

2159222

Motala

1293 153

701 166

43084

1951 235

Norrköping

1849877

1550790

40254

3360413

Jönköpings län

Eksjö

2 104 956

1580723

4820

3680859

Jönköping

1 188710

1 358 135

20399

2 526 446

Värnamo

861560

580416

19597

1422 379

Kronobergs län

Växjö

2 303029

2167373

1036

4 469 366

Kalmar län

Kalmar

2 380520

1503 871

515 229

3 369 162

Oskarshamn

716498

440220

805

1 155913

Västervik

1035001

549 380

594

1583 787

Gotlands län

Visby

860917

411573

21628

1250862

Blekinge län

Karlshamn

1339299

834 125

6 352

2 167072

Karlskrona

1532015

2 128503

3 564

3 656 954

Kristianstads län

Hässleholm

1761770

501726

-

2263496

Kristianstad

2138980

1651 152

1447

3788685

Ängelholm

1 109808

1915625

92841

2932592

Malmöhus län

Eslöv

672055

190893

4 545

858403

Helsingborg

1048507

1261 367

53401

2256473

Landskrona

839200

1437706

42481

2 234425

Lund

1675 914

978416

-

2654 330

Malmö

9479474

6 247 132

72471

15654135

Trelleborg

480 187

200885

5442

675 630

Ystad

758034

332490

5 192

1 085 332

Hallands län

Halmstad

1 129802

4264249

25 935

5 368 116

Varberg

1395625

2055 842

46409

3 405 058

67

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

570585 10,6

776602 24,9

648749 19,1

677754 33,4

208 279 24,5

1260572 35,8

1784 178 33,6

17441761 25,0

1 178 173 29,3

970735 22,3

495 146 15,7

270979 23.8

183 333 9,6

398907 18,5

613791 31,4

710021 21,1

323 457 8,8

693 841 27,5

391638 27,5

739 305 16,5

296 018 8,8

160078 13,8

368931 23,3

412236 33,0

315 004 14,5

213020 5.8

736 406 32,5

668 115 17.6

346 220 11.8

196602 22,9

249 152 11.0

44882 2,0

493981 18,6

1073969 6,9

187 639 27.8

353 965 32.6

482 762 9.0

636 229 18,7

1360437 25,4

563 510 18,0

772002 22,7

422330 20,8

208 580 24,5

981539 27,9

1038567 19,6

10658020 15,3

980972 24.4

981119 22,5

I 360587 43,2

577 817 50.8

1177 760 61,4

616905 28,5

483 362 24,8

1229052 36,6

1205 038 32,7

1080281 42,7

318 967 22,4

1316 377 29,5

959 201 28.5

370502 32,1

597745 37,7

369619 29.5

642828 29,7

1043 159 28,5

584 505 25,8

1 124926 29,7

837 111 28,5

146 543 17,1

706206 31.3

313 593 14,0

610383 23,0

3 271032 20,9

295 406 43,7

522424 48.1

992 582 18.5

1188152 34,9

3 428920 64,0

1781925 57,1

1976 216 58,2

929 468 45,8

433 441 51,0

1 277 342 36,3

2483 104 46,8

41601712 59,7

1 859234 46,3

2402833 55,2

1292799 41,1

289504 25,4

557676 29,1

1143 408 53,0

854082 43,8

1421340 42,3

2152 363 58,5

752324 29,8

711774 50,1

2413684 54,0

2 113 943 62,7

625 331 54,1

617110 39,0

469006 37,5

1209239 55,8

2 400774 65,7

942 585 41,7

1995 643 52,7

1749260 59,7

515 258 60.0

1301 114 57,7

1 875 949 84,0

1549965 58,4

11309 133 72,2

192 584 28,5

208942 19,3

3 892 771 72,5

1580676 46,4

68

Kronofogdedistrikt

Utestående
1 januari

Restfört

Avkortat

Belopp atl
indriva

Göteborgs och Bohus län

Göteborg

23932253

16583435

4460329

36055359

Uddevalla

1825 329

1408 383

16830

3216882

Älvsborgs län

Alingsås

712921

1 120315

7064

1 826 172

Borås

3777911

2286925

51523

6013313

Trollhättan

1 198 826

633425

55048

1777203

Vänersborg

1 144 380

737999

61500

1820879

Skaraborgs län

Falköping

1 128497

724569

17582

1835 484

Lidköping

758 169

570488

2985

1 325672

Mariestad

740329

364 446

606

1 104169

Skövde

340970

1 555 566

31584

1 864952

Värmlands län

Arvika

381042

426 288

1322

806008

Karlstad

834526

982974

6 169

1811331

Kristinehamn

697462

254237

10117

941 582

Sunne

218272

440017

27743

630546

Örebro län

Hallsberg

632431

632435

13385

1 251481

Karlskoga

116 788

862 170

1752

977206

Lindesberg

743 888

780025

2524

1521389

Örebro

12% 549

1 660679

29064

2928 164

Västmanlands län

Köping

1027654

852778

846

1879 586

Västerås

4 279366

3958125

71223

8 166 268

Kopparbergs län

Avesta

1201 255

247000

1400

1446 855

Borlänge

685060

399447

285

1084 222

Falun

792200

1010160

608

1 801 752

Ludvika

284 455

274974

4 165

555 264

Mora

814066

593 392

13 975

1393483

Gävleborgs län

Gävle

1 446 419

1485 418

44932

2886905

Hudiksvall

268802

594 323

-

863 125

Sandviken

712210

296544

70338

938416

Söderhamn

349 553

587191

2831

933 913

Västernorrlands län

Härnösand

517 220

1 157835

7948

1667 107

Sollefteå

150120

412802

-

562922

Sundsvall

1054094

1557934

32 386

2 579642

Örnsköldsvik

165 790

109 151

2414

272527

Jämtlands län

Östersund

3174169

1 541228

198 141

4517256

Västerbottens län

Lycksele

791 598

302592

3980

1 090210

Skellefteå

705 937

343644

52935

996 646

Umeå

1 188 690

609732

12721

1 785701

69

Avskrivet

%

Levererat

%

Utestående
31 december

%

8281256

23,0

9282744

25,7

18491 359

51,3

992270

30,8

1048592

32,6

1 176019

36,6

194508

10,7

851130

46,6

780533

42,7

1806028

30,0

1532700

25,5

2674584

44,5

291917

16.4

410412

23,1

1074872

60,5

108196

5,9

355827

19,6

1 356855

74,5

543 161

29,6

763020

41,6

529303

28,8

159300

12,0

594781

44,9

571590

43,1

137455

12,5

407 555

36,9

559 159

50,6

186649

10,0

824670

44,2

853631

45.8

189665

23,5

241758

30,0

374585

46,5

117 388

6,5

557020

30,7

1 136 923

62,8

276811

29,4

246389

26,2

418 382

44.4

38652

6,1

374 142

59,4

217752

34,5

157587

12,6

478422

38,2

615 472

49,2

57173

5,9

261906

26,8

658126

67,3

239238

15,7

435495

28,6

846656

55,7

533 441

18,2

1660058

56,7

734665

25,1

181780

9,7

536 366

28,5

1 161 440

61,8

1457566

17,8

2536515

31,1

4 172 187

51,1

504678

34,9

212 283

14,7

729893

50,4

279770

25.8

381000

35,1

423451

39,1

282403

15,7

813557

45,1

705 791

39,2

32096

5,8

264421

47,6

258746

46,6

234807

16,9

336329

24,1

822 347

59,0

558040

19,3

1054 477

36,5

1 274 388

44.2

64691

7,5

401 337

46,5

397097

46.0

212581

22,7

488 266

52,0

237568

25,3

67 387

7,2

592710

63,5

273 816

29,3

85 424''

5,1

1 198473

71,9

383 209

23,0

15 100

2,7

319858

56,8

227964

40.5

141085

5.5

1 705166

66,1

733 391

28.4

47446

17.4

157 840

57,9

67241

24.7

628 387

13,9

1 313 093

29.1

2 575776

57,0

377773

34.6

383 675

35,2

328 762

30.2

362 111

36,3

359891

36,1

274643

27,6

492651

27,6

497747

27,9

795 304

44.5

70

Kronofogdedistrikt

Utestående
1 januari

Restfört

Avkortat

Belopp att
indriva

Norrbottens län
Boden

444546

137493

4315

577724

Gällivare

967061

533 256

1566

1498 751

Haparanda

1 128252

567958

37 787

1658423

Kiruna

210949

584053

11594

783 408

Luleå

445 675

1 435 844

-

1881519

Piteå

506384

561258

3 022

1 064 620

Hela riket

176389644

124729 234

6 730227

294388651

71

Avskrivet

%

Levererat

%

Utestående
31 december

%

119100

20,6

129526

22,4

329097

57,0

329839

22,0

439 207

29,3

729705

48,7

781953

47.1

458836

27,7

417634

25,2

82162

10,5

386145

49,3

315 101

40,2

205982

11,0

1 110335

59,0

565202

30,0

198631

18,7

445974

41,9

420014

39,4

59627153

20,3

78 758787

26,7

156 002665

53,0

72

Tabell 7. Indrivningen av mervärdeskatt under år 1975.

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Stockholms län

Danderyd

7253081

4 224689

605 188

10872582

Handen

6209972

3 326204

844 270

8691906

Huddinge

6401 383

4016529

623230

9794 682

Nacka

3 845 126

23647%

329 %9

5 879953

Norrtälje

1414409

1339695

379546

2374558

Sollentuna

8 139754

3929460

753462

11315 752

Solna

9476 823

5 110609

1011325

13 576107

Stockholm

61049363

59860469

8980220

111929612

Södertälje

4 154 4%

3 210474

506001

6 858 %9

Uppsala län

Uppsala

5395 868

6179588

622966

10952490

Södermanlands län

Eskilstuna

2195876

3780858

428981

5 547753

Katrineholm

776622

1762455

72010

2467067

Nyköping

1224557

2 348624

364051

3 209130

Östergötlands län

Linköping

1 591 448

2618635

265 542

3944 541

Motala

2315 563

2689323

352 848

4652038

Norrköping

2566234

4625 788

541635

6650387

Jönköpings län

Eksjö

3404 488

4643 268

419925

7627831

Jönköping

2723 809

2520527

288087

4956249

Värnamo

2278379

1 %0 902

292576

3 946 705

Kronobergs län

Växjö

4 771070

4 861099

333098

9299071

Kalmar län

Kalmar

2273582

2418820

199970

4492432

Oskarshamn

934746

1 323 808

42509

2 216045

Västervik

1387079

1 594957

216724

2765 312

Gotlands län

Visby

1 595 392

1 352059

112286

2 835 165

Blekinge län

Karlshamn

2 288279

2049852

193 195

4144936

Karlskrona

2566 926

2 440486

420841

4586 571

Kristianstads län

Hässleholm

1 625 580

1624097

201887

3047 790

Kristianstad

4065747

3806661

788 749

7 083659

Ängelholm

2 311305

3 366428

399050

5 278683

Malmöhus län

Eslöv

1544325

1457 029

171428

2829926

Helsingborg

6 931 497

4828078

527917

11231 658

Landskrona

2572357

1 734 172

168328

4 138201

Lund

4438956

1960723

332 267

6067 412

Malmö

18710414

11 253565

1512781

28451 198

Trelleborg

1 174163

651908

133681

1 692 390

Ystad

1509072

2090836

137 496

3462412

73

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

1565042 14,4

2445 858 28,1

2218853 22,7

1971512 33,5

327401 13,8

2787559 24,6

4069876 30,0

24204756 21,6

1952612 28,5

1434685 13,1

654245 11,8

372799 15,1

279893 8,7

750534 19,0

788172 16,9

601 019 9,1

973428 12,7

1344754 27.1

823697 20,9

1515049 16.3

520604 11,6

371306 16.8

424104 15.3

397770 14,0

537 861 13,0

446966 9,7

633 870 20,8

1102 586 15,6

761 100 14,4

563859 19,9

1558246 13,9

367156 8,9

732287 12,1

2729275 9,6

373 238 22,0

519621 15,0

2130487 19,6

1096702 12,6

1020 091 10,4

945 568 16,1

710 096 29,9

1736405 15,4

2067018 15,2

19651723 17,6

1488 331 21,7

3556255 32,5

1827527 32,9

1350631 54,8

1230824 38,4

1559430 39,5

1552932 33,4

2130067 32,0

2873669 37,7

1544 200 31,2

1 114660 28,2

2769054 29,8

1692672 37,7

784 292 35.4

1 085 450 39,3

1323 087 46,7

1269460 30,6

1 391 802 30,4

1269919 41,7

2680054 37,8

2 342 109 44.4

823017 29,1

2 861013 25,5

725 323 17,5

1306546 21,5

4 979042 17,5

551420 32,6

1419748 41,0

7 177052 66,0

5 149 345 59,3

6555738 66,9

2962873 50,4

1337061 56,3

6791787 60,0

7439212 54,8

68073131 60,8

3418025 49,8

5 961549 54,4

3 065 981 55,3

743637 30,1

1698 412 52,9

1634576 41,5

2 310934 49,7

3919300 58,9

3780734 49,6

2067 294 41,7

2008 348 50.9

5014967 53,9

2279156 50,7

1060447 47,8

1 255757 45,4

1114307 39,3

2337614 56,4

2747 802 59,9

1 144001 37,5

3 301017 46,6

2175473 41,2

1443049 51,0

6 812399 60,6

3045 720 73,6

4 028 578 66.4

20742880 72,9

767732 45,4

1 523 043 44,0

74

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Hallands län

Halmstad

2 273997

3100682

243 194

5131485

Varberg

1885527

3 670770

364775

5191522

Göteborgs och Bohus län

Göteborg

31242 188

16 347695

3692766

43 897117

Uddevalla

2479132

1620732

296985

3 802879

Älvsborgs län

Alingsås

1368115

1707171

235839

2839447

Borås

4794 989

5 130261

367667

9557583

Trollhättan

2197058

1 354925

58098

3493 885

Vänersborg

1911641

1971802

134708

3748735

Skaraborgs län

Falköping

1865473

2318060

262970

3920563

Lidköping

2438 386

2938735

408636

4 968485

Mariestad

899733

1 474870

203482

2171 121

Skövde

1 167869

2 945 142

203 311

3909 700

Värmlands län

Arvika

1692311

2505732

658720

3 539323

Karlstad

4210224

4 181055

796 367

7594912

Kristinehamn

1 860 538

1 328638

226 377

2962 799

Sunne

1 119200

1 991 933

550647

2560486

Örebro län

Hallsberg

1437 775

1343702

163605

2617 872

Karlskoga

299 464

552526

51671

800 319

Lindesberg

1 286658

2570728

241 293

3616093

Örebro

2298 659

2973267

188219

5083707

Västmanlands län

Köping

1 475722

1 359 347

143483

2691586

Västerås

4662651

5 131553

468 335

9325 869

Kopparbergs län

Avesta

777061

566571

70299

1 273 333

Borlänge

919378

911647

107838

1 723 187

Falun

1934923

2 113 340

249669

3 798 594

Ludvika

612457

1057 394

110909

1 558942

Mora

15% 201

1822467

189440

3 229228

Gävleborgs län

Gävle

2 968 189

3318305

403421

5 883 073

Hudiksvall

1614 220

2798714

774953

3637981

Sandviken

1254076

1697597

228 551

2723 122

Söderhamn

1760184

2092587

447478

3 405 293

Västernorrlands län

Härnösand

454 546

1 501 085

126 596

1 829035

Sollefteå

724432

644 682

68276

1 300838

Sundsvall

1 828 275

3 645973

259397

5214851

Örnsköldsvik

609403

842332

112762

I 338973

Jämtlands län

Östersund

3 066 353

3 %5 311

753759

6277 905

Västerbottens län

Lycksele

1 280232

1484 878

161 197

2603913

Skellefteå

1 557322

902 194

285648

2 173868

Umeå

1429863

1533449

269392

2693 920

75

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

943 501 18,4 1643 971

747690 14,4 1701402

13 861450 31,6 6 949395

567 594 14,9 1 488222

333316 11,8 966071

1578 749 16,5 2454610

345 841 9,9 1 096615

638 327 17,0 1 492 446

1078652 27,5 1481382

304007 6,1 1794556

382773 17,6 963 781

567779 14,5 1757 165

339717 9,6 1 333 261

591468 7,8 2 000010

772784 26,1 719473

172738 6,7 1 020870

523 774 20,0 888144

86 365 10.8 387 402

379312 10,5 815066

668055 13,1 2 297738

543863 20,2 941303

2245855 24,1 2561994

174580 13,7 269431

301261 17.5 664820

645 305 17,0 1417 135

198718 12,7 632649

254347 7,9 910371

1070931 18,2 1250173

901792 24.8 1774 884

115 301 4.2 1027110

769676 22,6 1172 407

143681 7,8 1235699

107 384 8,3 592 208

1424769 27.3 2004 708

207069 15,5 641319

1129 140 18.0 2 265477

131682 5.0 832699

332962 15.3 522874

606056 22,5 1078653

32.0 2544013 49,6

32.8 2742429 52,8

15.8 23086272 52,6

39.1 1747061 46,0

34.0 1540058 54,2

25.7 5 524223 57,8

31.4 2051428 58,7

39.8 1617962 43,2

37.8 1 360528 34,7

36.1 2869921 57,8

44.4 824 566 38.0

45.0 1584755 40,5

37.7 1866344 52,7

26.3 5003434 65,9

24.3 1 470541 49,6

39.9 1 366 877 53,4

33.9 1 205 953 46,1

48.4 326551 40,8

22.5 2421714 67,0

45.2 2 117914 41,7

35.0 1206 420 44,8

27.5 4518019 48.4

21.2 829321 65,1

38.6 757106 43,9

37.3 1736153 45,7

40.6 727 574 46,7

28.2 2064509 63,9

21.3 3 561968 60,5

48.8 961304 26,4

37.7 1580710 58,1

34.4 1463 209 43,0

67,6 449654 24,6

45.5 601244 46,2

38.5 1785 373 34,2

47.9 490584 36,6

36.1 2883 286 45,9

32.0 1639531 63,0

24.1 1318 032 60,6

40.0 1009209 37,5

76

Kronofogdedistrikt

Utestående
1 januari

Restfört

Avkortat

Belopp att
indriva

Norrbottens län
Boden

628 517

985075

198352

1415 240

Gällivare

2048 329

995 528

154659

2 889198

Haparanda

3 308 197

1712242

523 254

4497185

Kiruna

973 383

777635

194 824

1556194

Luleå

1 128769

2 245 928

407 167

2967530

Piteå

1 142011

1635912

410306

2367617

Hela riket

301 601372

277097643

40043334

538655681

77

Avskrivet

%

Levererat

%

Utestående
31 december

%

94158

6,6

564468

39,9

756613

53,5

629729

21,8

624299

21,6

1635 170

56,6

1 506555

33,5

1526459

33,9

1 464 170

32,6

546642

35,1

426504

27,4

583 047

37,5

346271

11,7

983915

33,1

1637344

55,2

402691

17,0

839801

35,5

1 125 124

47,5

102835 903

19.1

138873564

25,8

296946149

55,1

78

Tabell 8. Indrivningen av arbetsgivaravgifter m. m. under år 1975.

Kronofogde- Utestående Restfört Avkortat Belopp att

distrikt 1 januari indriva

Stockholms län

Danderyd

7056246

9967857

3350833

13673 270

Handen

3929067

4607219

892029

7644257

Huddinge

5522 680

5 230862

1031649

9721893

Nacka

2379885

3 520493

861 486

5038892

Norrtälje

1 179 363

1 886 198

407 028

2658533

Sollentuna

5618483

8981951

1874763

12725671

Solna

7117 116

7385712

2324 750

12 178 078

Stockholm

55401243

96 363149

23689351

128075041

Södertälje

4274507

4419118

918698

7 774927

Uppsala län

Uppsala

4 540436

13474036

2 192233

15 822 239

Södermanlands län

Eskilstuna

1766130

12 343565

7 379849

6729846

Katrineholm

1007597

2822836

347718

3482715

Nyköping

897 917

2669254

605465

2961706

Östergötlands län

Linköping

2002444

6225 364

871745

7356063

Motala

1323 786

4 197 129

758777

4762 138

Norrköping

2 359574

6875668

1 333275

7901967

Jönköpings län

Eksjö

4590673

7966760

1570672

10986761

Jönköping

3 444426

4462409

1285587

6621248

Värnamo

2 183 283

3886 346

708 781

5 360848

Kronobergs län

Växjö

5 666 607

9412822

1651739

13427690

Kalmar län

Kalmar

2 145430

5 132530

897247

6380713

Oskarshamn

1446 594

2 220143

468708

3 198029

Västervik

1 325 8%

3619236

497365

4447767

Gotlands län

Visby

961495

2 174786

271711

2864570

Blekinge län

Karlshamn

1925785

4434111

932467

5427429

Karlskrona

1 723 305

4474770

647970

5550105

Kristianstads län

Hässleholm

2038779

6411231

3 856512

4 593498

Kristianstad

3 175 565

7349190

1 108061

9416694

Ängelholm

1462 282

5 877809

818629

6521462

Malmöhus län

Eslöv

951056

2346582

331037

2966601

Helsingborg

4457883

7956153

1202784

11211252

Landskrona

2 341907

2518856

958701

3902062

Lund

3 668170

4379426

1213 567

6834029

Malmö

18812715

22400241

4047 867

37165089

Trelleborg

683 300

2091804

232449

2 542655

Ystad

1569357

2832387

387728

4014016

79

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

1328061 9,7

1062189 13,9

1 136738 11,7

1317414 26,1

505 479 19,0

2310 459 18,2

2792 470 22,9

22666493 17,7

1301252 16,7

1971393 12,5

871377 12,9

301898 8,7

438415 14.8

1247791 17,0

530607 11,1

765825 9,7

834718 7,6

791951 12,0

694109 13,0

1665166 12,4

588306 9,2

627075 19,6

498810 11.2

762660 26.6

272 303 5.0

669353 12,1

619694 13,5

817438 8.7

392 340 6.0

443128 14.9

578837 5.2

405 673 10.4

586799 8.6

2917041 7.9

331692 13.1

1392913 34.7

4035447 29,5

1563959 20,5

1946348 20,0

1454215 28,9

995 948 37,5

3783039 29,7

2506241 20,6

31343 124 24,5

2312551 29,8

6961062 44,0

2544 522 37,8

1588 999 45,6

1269292 42,9

2779967 37,8

2000272 42,0

3552487 45,0

3970450 36,1

2478429 37,4

2559015 47,7

5 634805 42,0

2532 348 39,7

1205616 37,7

2112906 47,5

1214306 42,4

1643 271 30,3

1771408 31,9

2471091 53,8

4473058 47,5

3783 997 58,0

1 253 843 42,3

3 635 565 32,4

1233 074 31,6

2019181 29,5

8708605 23,4

1434515 56,4

1516110 37,8

8309 761 60.8

5018108 65,6

6638 806 68,3

2267263 45,0

1 157 105 43,5

6632 172 52,1

6879367 56,5

74065422 57,8

4 161 124 53,5

6 889782 43,5

3 313 947 49,3

1591817 45,7

1253998 42.3

3 328304 45,2

2231259 46,9

3 583655 45,3

6181592 56,3

3350868 50,6

2107723 39,3

6127718 45,6

3260059 51,1

1365 338 42,7

1836049 41,3

887604 31,0

3 511854 64,7

3 109 342 56,0

1502713 32,7

4 126 197 43,8

2 345 124 36,0

1269630 42,8

6996849 62,4

2 263314 58,0

4228048 61,9

25 539442 68,7

776 447 30,5

1 104993 27,5

80

Kronofogde-

distrikt

Utestående
1 januari

Restfört

Avkortat

Belopp att
indriva

Hallands län

Halmstad

Varberg

2231 772
1885493

8 644696
5952900

1503 239
1010991

9373229

6827402

Göteborgs och Bohus län

Göteborg

Uddevalla

35698945

1860120

43 263 192
4752316

10788456

719543

68173681

5892893

Älvsborgs län

Alingsås

Borås

Trollhättan

Vänersborg

1727 707
7623631
1 173 820
1672523

3674068
12 190785
2340479
3719783

724183
2928936
691699
875 077

4677592
16 885 480
2822600
4 517229

Skaraborgs län

Falköping

Lidköping

Mariestad

Skövde

1352009
1804221
387 244
751591

2 592227
3656958
2412728
4128836

341 375
935667
545640
429065

3602861

4525512

2254332

4451362

Värmlands län

Arvika

Karlstad

Kristinehamn

Sunne

1205825
3414786
1726371
1 209400

3 163086
5 51881j
2037720
2 396324

483082
2 166817
706 968
231843

3 885 829
6766784
3057123
3373881

Örebro län

Hallsberg

Karlskoga

Lindesberg

Örebro

875440
338139
927768
1 339022

2893814

1649016

4 190663

5 331965

332417

164353

418619

851412

3436837

1822802

4699812

5819575

Västmanlands län

Köping

Västerås

1 705 874
6816037

3052378

7454026

792493

1922983

3965 759
12347080

Kopparbergs län

Avesta

Borlänge

Falun

Ludvika

Mora

1986 136
1331047
1 665 448
735 111
2043676

1 259397
2483 785
3 724 287
1 369670
3 130 206

463072

521845

440086

289041

846665

2782461
3292987
4949649
1815 740
4 327217

Gävleborgs län

Gävle

Hudiksvall

Sandviken

Söderhamn

2117 269
466322
456950
713903

7021828
4 294101
1552599
2518191

1 146428
505 122
454276
497215

7992669
4255 301
1555273
2734879

Västernorrlands län

Härnösand

Sollefteå

Sundsvall

Örnsköldsvik

581 280
723 377
4145677
831918

2777042

1080282

5746739

16942647

505331
235621
1 381340
15 546516

2852991

1568038

8511076

2228049

Jämtlands län
Östersund

3 852952

5 983076

1099183

8736 845

Västerbottens län
Lycksele
Skellefteå
Umeå

1 324689
981 182
1 498 107

2261617

2877818

3118466

287067

1216536

1014320

3 299239
2642464
3602 253

81

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

1092660 11,7

1001767 14,7

20009135 29,3

503 849 8,5

536818 11,5

2078534 12,3

426528 15,1

156027 3,5

894 877 24,8

366981 8,1

129439 5,7

705 340 15,9

106063 2,7

637414 9,4

426273 13,9

351 348 10,4

456646 13,3

109918 6,0

373607 7,9

802 271 13,8

768319 19,4

1442458 11,7

675022 24,3

498376 15,1

625682 12,6

237686 13,1

43745 1.0

555 349 6.9

465 967 11.0

144 227 9.3

306670 11.2

177417 6,2

224636 14.3

1438253 16,9

221422 9,9

910668 10,4

445 421 13.5

414366 15.7

1133629 31,5

3716 087 39,6

2750981 40,3

14233585 20,9

2939563 49,9

1924440 41,1

5 164619 30,6

13144% 46,6

2 125 332 47,0

1680280 46,6

1790310 39,6

1399565 62.1

2657681 59.7

2246 741 57,8

2 321839 34,3

1314725 43,0

1722588 51,1

1823649 53,1

931141 51,1

1699658 36,2

2966 126 51.0

1588779 40,1

3982803 32,2

713 106 25,6

1560925 47,4

2992836 60,5

900 231 49,6

2057779 47,6

3076667 38,5

2714642 63,8

641677 41,2

1273903 46.6

2 093 299 73.4

600039 38,3

3 308400 38,9

1 190 358 53,4

4 122159 47,2

1620877 49,1

1183281 44.8

1263082 35,0

4 564482 48,7

3074654 45,0

33930961 49,8

2449480 41,6

2216333 47,4

9642325 57,1

1081575 38,3

2235870 49,5

1027704 28,6

2368220 52,3

725 328 32,2

1 088 340 24,4

1533 024 39,5

3807531 56,3

1316 124 43,1

1299 945 38,5

1 156541 33,6

781743 42,9

2626 546 55,9

2051 178 35.2

1608 661 40,5

6921817 56,1

1394 332 50,1

1233685 37,5

1331 132 26,9

677822 37,3

2225692 51,4

4 360652 54,6

1074691 25,2

769369 49,5

1 154 305 42,2

582 275 20,4

743 363 47,4

3 764422 44,2

816 268 36,7

3704018 42.4

1232941 37,4

1044815 39.5

1205 542 33,5

6 Riksdagen 1976/77. 2 sami. Nr 2

82

Kronofogde-

distrikt

Utestående
1 januari

Restfört

Avkortat

Belopp att
indriva

Norrbottens län
Boden

646122

1246778

155 165

1737735

Gällivare

1365 433

1609472

170066

2804839

Haparanda

2538198

2997246

385937

5149 507

Kiruna

609 651

1781985

198 875

2192 761

Luleå

1026 705

2603 087

435 750

3 194 042

Piteå

1 228522

2375508

385739

3 218291

Hela riket

281548395

518 690605

129675285

670 563715

83

Avskrivet

%

Levererat

%

Utestående
31 december

%

188 173

10,8

883030

50,8

666 531

38,4

554 146

19,8

924453

33,0

1326 240

47.3

1517466

29,5

1737471

33,7

1894 569

36,8

192582

8,8

832767

38,0

1 167411

53,2

79615

2,5

1644779

51,5

1469647

46.0

461 838

14,4

1475094

45,8

1281 358

39,8

101326495

15,1

227 394909

33,9

341842 256

51,0

84

VIKTIGARE FÖRVALTNINGSORGANISATORISKA
FÖRÄNDRINGAR M. M. UNDER ÅR 1976

Regeringskansliet

Departementens antal ökade den 25 november från 13 till 14 genom en
delning av finansdepartementet i ekonomidepartementet och budgetdepartementet.
 Till det nya ekonomidepartementet fördes ärenden rörande allmänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken och principiell inriktning av
finans- och kreditpolitiska åtgärder; AP-fondemas förvaltning och kreditoch
fondväsendet i övrigt; försäkringsväsendet och understödsföreningar;
tillämpningen av aktiefondslagen, lagen om förenklad aktiehantering och
lagen om registrering av aktieinnehav; myntväsendet; statistik; samt internationellt
ekonomiskt samarbete. — Övriga ärenden som handlagts av det
tidigare finansdepartementet fördes till det nya budgetdepartementet.

Statens strålskyddsinstitut överfördes den 1 januari från socialdepartementet
till jordbruksdepartementet.

En beredning för samordning och planering av statliga insatser för
rekreation har inrättats den 1 januari. Beredningen är ett rådgivande organ
som skall följa planeringen av de primära rekreationsområdena. Den skall
vidare yttra sig över ansökningar om statligt stöd till anläggningar för
rekreation. I beredningen — nio ledamöter — ingår representanter för
jordbruks- och arbetsmarknadsdepartementen, arbetsmarknadsstyrelsen,
statens planverk, statens naturvårdsverk. Sveriges turistråd, Svenska
kommunförbundet och Landstingsförbundet.

Regeringen har den 26 maj tillkallat en nedrustningsdelegation med
uppgift att fortlöpande följa utvecklingen på nedrustningsområdet och utarbeta
förslag till Sveriges agerande i olika aktuella nedrustningsfrågor.
Delegationen, som är direkt underställd utrikesministern, har elva ledamöter,
 däribland företrädare för utrikes- och försvarsdepartementen samt
riksdagsledamöter.

Justitiedepartementet

En ny fristående myndighet, bokföringsnämnden, inrättades den 1 juli.
Nämndens uppgift är att främja utvecklingen av god redovisningssed i
företagens bokföring och offentliga redovisning. Som ett led i detta arbete
skall nämnden lämna närmare föreskrifter om hur bokföringsskyldigheten
skall fullgöras i rörelser av olika slag och storlek. Den skall också ge
anvisningar i fråga om datorbaserad redovisning. Även i övrigt ankommer
det på nämnden att bistå de bokföringsskyldiga med råd och information
då det gäller att tillämpa nya lagregler på bokförings- och redovisningsområdet.
 Bokföringsnämnden, som utses av regeringen, består av ordförande
och nio andra ledamöter jämte nio ersättare. Hos nämnden finns ett kansli
under ledning av en kanslichef. Regeringen tillsätter kanslichefstjänsten.

Sedan den 1 januari finns vid domstolsverket (se 1975 års verksamhets -

85

berättelse, s. 84) en särskild disciplinnämnd för handläggning av disciplinärenden
i fråga om tjänstemän inom verkets förvaltningsområde - dock
ej sådana ärenden som faller under statens ansvarsnämnds prövning (se
under finansdepartementet). Generaldirektören i domstolsverket är ordförande
i nämnden. Därutöver ingår i denna cheferna för verkets personalenhet
och juridiska enhet samt två andra ledamöter jämte ersättare som regeringen
utser särskilt.

Försvarsdepartementet

För insyn i och kontroll av underrättelsetjänsten inom försvarsmakten
tillkom den 1 juli försvarets underrättelsenämnd. Nämnden skall särskilt
granska bl. a. underrättelseenheternas samverkan med utländska underrättelseorganisationer,
 uppläggandet och förandet av de register som behövs
för verksamheten samt medel och metoder för inhämtning av underrättelser.
 Därvid skall nämnden hos överbefälhavaren eller regeringen föreslå de
åtgärder som föranleds av granskningsverksamheten. Överbefälhavaren är
skyldig att vid ledningen av underrättelsetjänsten samråda med försvarets
underrättelsenämnd i viktigare frågor. Nämnden består av ordförande och
fem andra ledamöter. Ledamöterna utses av regeringen för en tid av högst
tre år och bör representera olika uppfattningar i samhällsfrågor. Regeringen
utser sekreterare åt nämnden.

Myndigheten statens försvarshistoriska museer bildades den 1 juli genom
en samordning under gemensam styrelse av armémuseet och marinmuseet
(inkl. modellkammaren i Karlskrona). I myndigheten skall även
ingå ett nytt flygvapenmuseum som inrättas den 1 juli 1977. Den gemensamma
styrelsen har nio av regeringen förordnade ledamöter. Vart och ett
av de tre museerna skall under styrelsen ledas av en museiföreståndare.

Socialdepartementet

Den socialpsykiatriska nämnden inom socialstyrelsen har den 1 januari
ändrat namn till nämnden för abort- och steriliseringsärenden för att bättre
ge uttryck åt nämndens verksamhetsområde.

1 samband med att sjukvårdshuvudmännen den 1 januari övertog hela
ansvaret för verksamheten med hjälpmedel åt handikappade, upphörde
socialstyrelsens hjälpmedelsråd (se 1972 års verksamhetsberättelse, s. 78).

Kommunikationsdepartementet

Stängselnämnden tillkom den 1 januari för att lösa tvister mellan jämvägsinnehavare
och kommuner i frågor om stängsel vid järnväg till skydd
för allmänheten - bl. a. tvister om kostnadsfördelningen. I nämnden ingår
ordförande och två andra ledamöter, av vilka en har kunnighet i järnvägsfrågor
och en i kommunala angelägenheter. Ordföranden skall vara lagfaren
och ha erfarenhet av domstolstjänstgöring. Samtliga ledamöter jämte

86

ersättare för dem förordnas av regeringen. Stängselnämndens beslut kan
inte överklagas.

En ny organisation för luftfartsverket har genomförts stegvis den 1
januari och den 1 juli. Verksamheten på central nivå har indelats i sex
huvudavdelningar — administrativa avdelningen, ekonomiavdelningen,
flygplatsavdelningen, trafikavdelningen, transport- och planeringsavdelningen
samt luftfartsinspektionen. - För den regionala och lokala verksamheten
finns flygplatsförvaltningar, trafikledningsorgan och inspektionsdistrikt
som sorterar direkt under cheferna för respektive flygplatsavdelningen,
 trafikavdelningen och luftfartsinspektionen. - Organisationsförändringen
innebär vidare att den civila och den militära flygtrafiktjänsten
integrerats på central nivå, att den teletekniska tjänsten för civil luftfart
övertagits från televerket och att flygtrafikledarskolan i Sturup inordnats i
trafikavdelningen. - Den särskilda nämnden för flygtrafikledarskolan i
Sturup (se 1972 års verksamhetsberättelse, s. 78) har därmed upphört med
sin verksamhet i och med utgången av juni månad.

Postverket (se 1974 års verksamhetsberättelse, s. 84) omorganiseras
successivt med början den I juli för att en ökad delegering av beslut och
ansvar till regional och lokal nivå skall bli möjlig. Centralförvaltningens
uppgifter koncentreras till utvecklings- och planeringsfunktioner av övergripande
och långsiktig karaktär. Under verksledningen omfattar centralförvaltningen
sex funktionella stabsenheter för administration, ekonomi,
information, personal, samordning och intemrevision, två resultatansvariga
stabsenheter för poströrelsen samt en resultatenhet för postgirorörelsen.
 Vidare finns resultatenheter för speciella rörelsegrenar. - För poströrelsen
är landet indelat i lokala postområden som grupperats i åtta regioner.
 — Varje stabsenhet, resultatenhet och region förestås av en chef och
är direkt underställd generaldirektören.

Den 1 juli ändrades benämningen på myndigheten handelsflottans välfärdsråd
till handelsflottans kultur- och fritidsråd.

Finansdepartementet

Nya bestämmelser om straffansvar och disciplinansvar för statstjänstemän
har trätt i kraft den I januari. Samtidigt har tillskapats ett särskilt organ,
statens ansvarsnämnd, för prövning av disciplinärenden rörande vissa
högre befattningshavare, nämligen de som innehar eller uppehåller ordinarie
domartjänst (dock inte justitieråd eller regeringsråd) eller tjänst som byråchef
eller därmed jämställd eller högre tjänst vid statlig myndighet
eller annan tjänst som regeringen bestämmer. Ansvarsnämnden, förordnad
av regeringen, har fem ledamöter, varav en ordförande och en vice ordförande,
 som skall vara lagkunniga och erfarna i domarvärv.

Byggnadsstyrelsen har fr. o. m. den 1 juli förstärkts organisatoriskt genom
inrättandet av en lekmannastyreise. I denna ingår generaldirektören
som ordförande och sju andra ledamöter, som regeringen utser särskilt.

87

Riktlinjer för den statliga företagshälsovårdens inriktning och innehåll
har lagts fast i ett från den 1 juli gällande avtal, slutet mellan statens
avtalsverk och de statsanställdas huvudorganisationer. I anslutning därtill
har regionala hälsoråd inrättats med uppgift att planera och samordna
utbyggnaden av företagshälsovården. Regionalt hälsoråd skall finnas inom
region där statens personalnämnd har regionkontor. I sådan region skall
vidare efter regeringens bestämmande finnas en regional företagshälsocentral
som lyder under det regionala hälsorådet samt en eller flera lokala företagshälsocentraler
under ledning av lokala hälsoråd. Regeringen förordnar
ledamöter i regionalt hälsoråd. Ledamöter i lokalt hälsoråd utses av regionalt
hälsoråd och av statens personalnämnd. De statsanställda har majoritetsinflytande
i hälsoråden.

Utbildningsdepartementet

Nationalmuseet, moderna museet och östasiatiska museet ingår sedan
den 1 juli i en ny myndighet, statens konstmuseer, under en gemensam
styrelse. För administrativa ärenden och tekniska serviceuppgifter inom
myndigheten finns en förvaltningsenhet. Varje museienhet leds självständigt
under styrelsen av en museidirektör. Förvaltningsenheten förestås av
en avdelningsdirektör. En av museidirektörema är överintendent och chef
för myndigheten. Överintendenten är självskriven ledamot i den gemensamma
styrelsen, som därutöver består av ordförande och sju andra ledamöter,
 särskilt utsedda av regeringen.

Den 1 juli bildades konstnärsnämnden genom omorganisation av förutvarande
konstnärsstipendienämnden. Det nya organet övertog även de
uppgifter i stipendiehänseende som tidigare åvilat Konstakademien och
Musikaliska akademien. Nämndens huvudsakliga uppgifter är att dela ut
bidrag till konstnärer utanför författarfondens verksamhetsområde, att
besluta om projektbidrag och att lämna förslag till innehavare av inkomstgarantier.
 Vidare skall nämnden hålla sig underrättad om konstnärernas
ekonomiska och sociala förhållanden. Regeringen utser nämndens ordförande
och elva andra ledamöter, av vilka åtta utses efter förslag av Konstnärliga
och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd. Inom nämnden finns
som rådgivande och i vissa bidragsfrågor beslutande organ tre arbetsgrupper,
 nämligen en för ärenden rörande bild- och formkonstnärer, en för
ärenden rörande tonkonstnärer och en för ärenden rörande scen- och
filmkonstnärer. Varje arbetsgrupp består av ordförande och högst fem
andra ledamöter, som företräder yrkesutövarna inom arbetsgruppens
verksamhetsområde. Konstnärsnämnden har ett kansli till sitt förfogande.

Försöksverksamheten med riksutställningar blev permanent från den 1
juli och organiserades som en statlig stiftelse. Stiftelsen Riksutställningar
har till ändamål att främja utställnings- och konstbildningsverksamheten
genom att förmedla och anordna utställningar, bidra med rådgivning och
annan service samt i övrigt utveckla och förnya utställningen som medium

88

för kunskapsförmedling, debatt och upplevelse. Ledningen av stiftelsen
utövas av en styrelse och en direktör. Direktören är självskriven ordförande
i styrelsen som därutöver består av sju ledamöter. Samtliga ledamöter i
styrelsen liksom direktören utses av regeringen. Verksamheten är organiserad
på tre avdelningar — för distribution, produktion och administration

— och en planeringsenhet.

Som ett led i reformeringen av högskoleutbildningen har den I oktober
inrättats ett nytt centralt ämbetsverk för högre utbildning och forskning,
universitets- och högskoleämbetet (UHÄ). I och med inrättandet av det
nya verket har verksamheten vid tidigare universitetskanslersämbetet,
nämnden för socionomutbildning (se 1971 års verksamhetsberättelse, s.
93) och samarbetsnämnden för journalisthögskolorna upphört. UHÄ har
också övertagit de uppgifter avseende statlig högskoleutbildning som tidigare
handhafts av skolöverstyrelsen och av statens kulturråd. Även gymnastik-
och idrottshögskolorna samt dramatiska institutet har förts in under
UHÄ som central myndighet. Undantagna från UHÄ:s tillsynsområde är
jordbrukets högskolor. - Inom det nya ämbetet finns fem planeringsberedningar
för grundläggande högskoleutbildning, forskarutbildning och
forskning, nämligen en för sektorn för utbildning för tekniska yrken samt
för de matematisk-naturvetenskapliga och de tekniska fakulteterna, en för
sektorn för utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken
samt för de juridiska och de samhällsvetenskapliga fakulteterna, en för
sektorn för utbildning för vårdyrken samt för de medicinska, de odontologiska
och de farmaceutiska fakulteterna, en för sektorn för utbildning för
undervisningsyrken och en för sektorn för utbildning för kultur- och informationsyrken
samt för de humanistiska och de teologiska fakulteterna.
Planeringsberedning består av ordförande och högst 16 andra ledamöter.

— Vidare finns inom ämbetet en antagningsnämnd med uppgift att
följa arbetet med antagning till grundläggande högskoleutbildning. Antagningsnämnden
— ordförande och åtta andra ledamöter - är ett rådgivande
organ men kan efter delegation också fatta beslut på UHÄ:s vägnar. —
Chef för ämbetet är en universitetskansler med en planeringschef som
ställföreträdare. Dessa båda är också ordförande respektive vice ordförande
i styrelsen. I styrelsen ingår därutöver ordförandena i planeringsberedningarna
och fyra andra ledamöter. Kansliorganisationen utgörs av sju
byråer.

Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse benämns fr. o. m. den 1 juli styrelsen
för svenska kyrkan i utlandet.

Jordbruksdepartementet

Statens växtskyddsanstalt upphörde som självständig myndighet vid
utgången av juni månad, sedan dess olika verksamhetsgrenar integrerats
med och uppgått i andra statliga organ. — Sålunda har växtskyddsanstal -

89

tens forsknings- och försöksverksamhet den 1 juli förts över till lantbrukshögskolan.
 Verksamheten med kontroll och inspektion på växtskyddsområdet
har den 1 januari övertagits av lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna.
 Rådgivnings- och informationsverksamheten har fördelats
mellan högskolan, styrelsen och nämnderna. Växtskyddsanstaltens kemiska
avdelning slutligen har den 1 juli inordnats i statens lantbrukskemiska
laboratorium.

En ny organisation av statens strålskyddsinstitut genomfördes den 1 juli
i samband med att institutets ansvarsområde utvidgades till att omfatta
skydd mot såväl joniserande som icke-joniserande strålning. Institutet
tilldelades även det centrala samordnande ansvaret för den målinriktade
strålskyddsforskningen. Omorganisationen innebar att verksamheten under
styrelse och chef fördes samman i tre huvudenheter, nämligen administrativa
enheten, tillsynsenheten och forsknings- och utvecklingsenheten.
En tidigare avdelning för klinisk radiofysik vid institutet fördes över till
karolinska sjukhuset. — För att biträda institutet med att utarbeta forskningsprogram
samt planera och samordna den målinriktade strålskyddsforskningen
finns sedan den 1 juli inom institutet en rådgivande forskningsnämnd.
 I forskningsnämnden ingår institutets chef som ordförande
samt högst tolv andra ledamöter som regeringen utser från bl. a. berörda
myndigheter. - Liksom tidigare är beredskapsnämnden mot atomolyckor
knuten till institutet.

Handelsdepartementet

Stiftelsen Sveriges turistråd, bildad av staten, Svenska kommunförbundet
och Landstingsförbundet, inledde sin verksamhet den 1 januari. Rådet
övertog samtidigt Svenska turisttrafikförbundets uppgifter. Sveriges turistråd
skall som centralt organ planera, samordna och genomföra åtgärder
för att främja marknadsföring av turism i Sverige. Därvid skall i första
hand behovet av semester- och rekreationsresor hos en bred allmänhet i
Sverige och i de övriga nordiska länderna tillgodoses. Rådet skall också
försöka ta till vara möjligheterna till ett växande valutainflöde från utländska
turister i Sverige, varvid särskilt marknadsföring av ledig kapacitet
inom hotell och turistanläggningar skall beaktas. I rådets styrelse ingår
17 av regeringen förordnade ledamöter. Staten, Svenska kommunförbundet
och Landstingsförbundet har vardera två representanter. Övriga
ledamöter företräder turistnäringen och konsumentintressen.

Staten svarar genom kommerskollegium sedan den 1 januari för en
verksamhet med godkännande av tolkar och auktorisation av översättare.
En rådgivande nämnd för tolk- och översättarfrågor har samtidigt knutits
till kollegiet. Nämnden består av ordförande (generaldirektören eller ett av
kommerseråden) och högst nio andra av regeringen särskilt utsedda ledamöter,
 vilka företräder berörda intressenter.

Konsumentombudsmannen (KO) och konsumentverket (se verksam -

90

hetsberättelsen 1971, s. 94, angående KO och verksamhetsberättelsen
1973, s. 83, angående verket) fördes den 1 juli samman till en enda organisation,
 benämnd konsumentverket, vari verkschefen — en generaldirektör
- tillika är konsumentombudsman. Ledningen av verket utövas av
en styrelse med generaldirektören som ordförande och med högst nio
andra ledamöter, särskilt utsedda av regeringen. Det nya konsumentverket
är organiserat på sex olika enheter, nämligen två sakenheter för marknadsinriktade
aktiviteter, en allmän enhet, en informationsenhet, en teknisk
enhet och en administrativ enhet. Chefen för en av sakenheterna är ställföreträdare
för verkschefen utom när det gäller funktionen som KO. De
formella KO-uppgiftema har lagts på ett särskilt sekretariat som sorterar
direkt under verkschefen/KO. Chefen för sekretariatet är ställföreträdande
KO. - Från det tidigare konsumentverket har även överförts glesbygdsnämnden
(se 1973 års verksamhetsberättelse, s. 83) och uppgiften att
svara för försöksverksamheten med allmänna reklamationsnämnden.

Arbetsmarknadsdepartementet

Hos arbetsmarknadsstyrelsen har den 1 juli inrättats en kulturarbetsdelegation
för att följa utvecklingen och överväga åtgärder som kan förbättra
kulturarbetarnas arbetsmarknadssituation. Verkschefen är ordförande i
delegationen. I denna ingår därutöver minst nio andra ledamöter som
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, arbetsmarknadsstyrelsen
utser särskilt. De skall representera olika intresseorganisationer på
kulturområdet. Delegationen har en rådgivande funktion. Styrelsen får
dock överlämna åt delegationen att i dess ställe handlägga vissa ärenden.

Bostadsdepartementet

Genom beslut av regeringen den 29 januari har statens planverks råd för
energihushållning inrättats. Rådets uppgift är att bistå planverket i frågor
av större vikt angående förbättrad hushållning med energi i samband med
planläggning och byggande. Generaldirektören i verket är självskriven
ordförande. Därutöver utser planverket tio andra ledamöter i rådet från
respektive fortifikationsförvaltningen, byggnadsstyrelsen, konsumentverket,
 överstyrelsen för ekonomiskt försvar, bostadsstyrelsen, statens råd
för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens industriverk,
 Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. Planverket
får tillkalla särskilda sakkunniga att tillfälligt ingå som ledamöter i
rådet.

Industridepartementet
Nämnden för värdering av eldistributionsanläggning m.m. tillkom den
1 juli med uppgift att på begäran av part yttra sig i fråga om ekonomiska
villkor i samband med överlåtelse av eldistributionsanläggning eller distributionsrörelse.
 I nämnden ingår ordförande och sex andra ledamöter.

91

samtliga förordnade av regeringen. Ordföranden skall vara lagkunnig och
erfaren i domarvärv. Två ledamöter skall ha teknisk-ekonomisk sakkunskap.
 Av övriga ledamöter skall två företräda eldistributörsintressen och
två elkonsumentintressen. Nämndens beslut i värderingsärende kan ej
överklagas. - Administrativt är nämnden knuten till statens industriverk.

Till statens industriverk har den 1 juli knutits rådet för eldistributionsfrågor
för att bistå verket vid behandlingen av ärenden som hör samman
med eldistributionen. Generaldirektören i industriverket är ordförande i
rådet. Rådets elva andra ledamöter representerar statliga organ, elkraftföretag,
 arbetstagarorganisationer samt kommunala och enskilda intresseorganisationer
inom rådets verksamhetsområde. Ledamöterna utses av regeringen.

För att en förbättrad kontroll över statens garantiåtaganden till svensk
varvsindustri skall åstadkommas, inrättades den 1 juli ett nytt fristående
organ, nämnden för fortygskreditgarantier. Nämnden skall bedöma statens
risktagande i samband med att utfästelse om garanti lämnas eller
garanti beviljas och fortlöpande följa utvecklingen inom varvs- och sjöfartsområdena
samt yttra sig i frågor om garanti till fullmäktige i riksgäldskontoret
eller regeringen. I nämnden — ordförande, vice ordförande och
högst nio andra ledamöter, utsedda av regeringen - ingår representanter
för bl. a. finans- och industridepartementen, riksgäldskontoret, riksbanken,
 exportkreditnämnden, AB Svensk Exportkredit och bankväsendet.
Mot nämndens beslut i frågor om garanti får talan inte föras.

En ny organisation för förenade fabriksverken (FFV) harträtt i kraft den
15 oktober. Under koncernledningen har verket indelats i sex sektorer för
respektive försvarsmateriel, underhåll, civila produkter, överskottsmateriel,
 tvätteri och konfektion. Varje sektor förestås av en chef och har
ansvar för såväl utveckling och tillverkning som försäljning inom sitt
verksamhetsområde. Till koncernledningens förfogande finns sex koncernstaber
och fyra serviceenheter. Verksamhetsgrenarna tvätteri och
konfektion kommer att avvecklas från FFV.

Dispensnämnden för arbetstagarrepresentation (se 1973 års verksamhetsberättelse,
 s. 85) ändrade den 1 juli namn till nämnden för styrelserepresentationsfrågor.

Kommundepartementet

Länsstyrelsen är sedan den I juli regional myndighet för den statliga
kulturminnesvården. En länsantikvarie har tillsatts i varje län och inordnats
i länsstyrelsens planeringsavdelning (se verksamhetsberättelsen 1971
s. 95 och 1972 s. 82).

Riksdagen och dess verk

En motsvarighet till statens ansvarsnämnd (se under finansdepartementet)
har den I januari inrättats för riksdagen och dess organ under benäm -

92

ningen riksdagens ansvarsnämnd. Sålunda skall nämnden handlägga disciplinärenden
som rör högre riksdagstjänstemän, d. v.s. de som innehar
eller uppehåller tjänst som byråchef, därmed jämställd eller högre tjänst
eller annan tjänst sorn riksdagens förvaltningsstyrelse bestämmer. Förvaltningsstyrelsen
utser nämndens fem ledamöter. Det förutsätts att till
ledamöter skall förordnas samma personer som utsetts att ingå i statens
ansvarsnämnd.

Riksdagens ombudsmän, justitieombudsmännen, är fr. o. m. den 8 maj
fyra till antalet mot tidigare tre. En av justitieombudsmännen skall tillika
vara administrativ chef och bestämma inriktningen i stort av verksamheten.
 Den tidigare ordningen med ställföreträdande ombudsmän har upphört.
 Skulle ombudsman av sjukdom eller annan orsak bli långvarigt hindrad
att utöva sin tjänst, väljer dock riksdagen en person att tjänstgöra i
hans ställe så länge hindret varar.

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

I enlighet med beslutad omlokalisering av vissa centrala statliga myndigheter
och institutioner från stockholmsområdet till orter ute i landet har
utflyttning genomförts av

— statens institut för byggnadsforskning Gum) till Gävle,

— försvarets forskningsanstalts huvudavdelning 5 (maj), del av försvarets
materielverk G anuari—augusti),/drsvarete sjukvårdsstyrelse (april) och
värnpliktsverket Guni) till Karlstad,

— kriminalvårdsstyrelsen (februari), luftfartsverket (oktober—november)
och statens invandrarverk (maj-juni) till Norrköping,

— socialstyrelsens läkemedelsavdelning (september) till Uppsala.

Under året har vidare en successiv utflyttning påbörjats eller fortsatt av

statens provningsanstalt till Borås, domänverket till Falun, skogshögskolan
(del av) till Garpenberg, televerket (del av) till Kalmar, statens personalpensionsverk
till Sundsvall samt skogshögskolan (del av), statens veterinärmedicinska
anstalt och veterinärhögskolan till Uppsala.

Vissa uppgifter om den statliga personalorganisationen
Antalet statstjänstemän utom R-tjänstemän uppgick den 1 mars 1976 till
350669, varav 2166% inom den allmänna civilförvaltningen och försvarsväsendet
samt 133 973 inom affärsverken. Motsvarande antal vid samma
tidpunkt året dessförinnan var respektive 341 123, 209 112 och 132011.

Den allmänna civilförvaltningens och försvarsväsendets tjänstemannapersonal
fördelade sig på departement m. m. på följande sätt (1975 års tal
inom parentes).

93

Justitiedepartementet

37235

(35 872)

Utrikesdepartementet

2268

(2 152)

Försvarsdepartementet

49298

(49113)

Socialdepartementet

13 388

(12740)

Kommunikationsdepartementet

9536

(9232)

Finansdepartementet

11365

(10860)

Utbildningsdepartementet

43094

(41 088)

Jordbruksdepartementet

7046

(6912)

Handelsdepartementet

1714

(1 589)

Arbetsmarknadsdepartementet

13 143

(12 369)

Bostadsdepartementet

4027

(3736)

Industridepartementet

1738

(1651)

Kommundepartementet

21354

(20 367)

Riksdagen och dess verk

1490

(1431)

Motsvarande redovisning för affärsverkens tjänstemän har följande ut -

seende.

Postverket

57762

(55 542)

Televerket

23070

(23019)

Statensjärnvägar

39862

(40926)

Luftfartsverket

1863

(1812)

Förenade fabriksverken

3 171

(2996)

Statens vattenfallsverk

6756

(6306)

Domänverket

1489

(1410)

De kvinnliga tjänstemännens antal var 141 655 eller 40 procent. Statstjänstemännen
fördelade sig procentuellt efter löneplan m. m. som följer.

Löneplan F
Löneplan T
Löneplan D. S

Icke löneplansplacerade arvodister m. m.
Lokalvårdare (LVÅ)

Löneplan L

60,3

20,6

0,5

11,6

3,0

3,9

Under tiden den 2 mars 1975-den 1 mars 1976 nyanställdes 40 155 och
avgick 30391 statstjänstemän utom lokalvårdare.

Antalet R-tjänstemän och andra statligt anställda arbetare uppgick år
1975 till 53035 (ett år tidigare 48984). Den 1 mars 1976 fanns det 142 694
(136932) tjänstemän inom statsunderstödd verksamhet.

Under år 1975 utbetalade staten i löner till personal i egen verksamhet
17 943 (år 1974 15 504) milj. kronor, varav 15 848 (13657) milj. kronor avsåg
tjänstemän och 2 095 (1 847) milj. kronor R-tjänstemän samt övriga arbetare.

94

REVISORERNAS ORGANISATION OCH
VERKSAMHETSFORMER

Val av revisorer för riksdagsperioden 1976/77—1978/79 har företagits av
riksdagen den 19 oktober 1976. Efter valet består revisorernas presidium
av herr Fritz Börjesson, ordförande, herr Sture Palm, förste vice ordförande,
 och herr Per-Eric Ringaby, andre vice ordförande.

Fram till nyss angiven dag, d. v. s. under större delen av år 1976, har följande
riksdagsledamöter varit revisorer: herrar Fritz Börjesson, Sture
Palm, Yngve Nilsson, Gillis Augustsson, Nils-Eric Gustafsson, Nils
Hjorth, Sigfrid Löfgren, Karl Rask, Jan-Ivan Nilsson, Karl-Gust. Andersson,
 Carl Göran Regnéll och Hugo Bengtsson.

De förvaltningssakkunniga som har tillkallats enligt beslut av revisorerna
år 1974 för att utreda frågan om revisorernas verksamhet och personalorganisation,
 den s. k. RR-utredningen, har i stort sett slutfört sitt uppdrag
under år 1976. Resultatet därav har dock ännu inte redovisats vid tidpunkten
för denna verksamhetsberättelses tryckning.

Nya regler för granskningsärendenas handläggning inom kansliet har
fastställts av kanslichefen i samråd med vederbörande personalorganisationer,
 att gälla fr. o. m. den 1 juli 1976.

Det inom riksdagens personaltjänstkommitté utarbetade förslaget till
personalpolitiskt program för riksdagsförvaltningen har antagits av revisorerna
den 22 september 1976.1 avvaktan på resultatet av RR-utredningens
arbete har revisorerna dock ännu inte vidtagit den vid programmets antagande
förutsatta anpassningen av arbetsordning och personaladministrativa
rutiner till de nya riktlinjerna.

Revisorerna har under året inrättat ytterligare en tjänst som kontorsassistent
i F 3 och meddelat ett göromålsförordnande på tjänsten som förste
expeditionsförman i F 4. Efter sedvanliga avtalsförhandlingar har tre tjänster
som kontorsassistent flyttats upp en lönegrad till F 4.

Inom ramen för den fortlöpande vidareutbildningen av kansliets personal
har en handläggande tjänsteman genomgått en av statskontoret anordnad
kurs i administrativ rationalisering och en kontorsassistent genomgått
en av statens personalutbildningsnämnd anordnad förvaltningskurs för
kontorspersonal. Vidare har tre handläggande tjänstemän deltagit i en konferens
om chefsutbildning, för vilken riksdagens personaltjänstkommitté
har svarat. I anslutning härtill har hållits ett tredagarsseminarium och ett
endagsseminarium, avseende utbildning av chefer inom riksdagsförvaltningen.
 Åtta handläggande tjänstemän från revisorernas kansli har deltagit
i denna utbildning, som kommer att fortsätta under år 1977.

En informationsdag om statens ekonomiadministrativa system med
föreläsare från riksrevisionsverket har varit anordnad på kansliets initiativ.
 Samtlig kanslipersonal har haft möjlighet att ta del av denna information.

95

Till sist kan nämnas att sex tjänstemän från kansliet har varit inbjudna
till en företagsnämndernas dag, anordnad av företagsnämnden för den inre
riksdagsförvaltningen. Olika redogörelser för riksdagen som arbetsplats
lämnades vid sammankomsten.

SÄRSKILDA FÖREDRAGNINGAR OCH BESÖK

Även under år 1976 har revisorerna kallat verkschefer och andra chefstjänstemän
till särskilda föredragningar i plenum. Liksom tidigare har syftet
därmed varit att hålla revisorerna underrättade om aktuella problem
och utvecklingstendenser inom den statliga och statsunderstödda verksamheten.
 Föredragningarna har i första hand tagit sikte på den principiella
och generella sidan av olika samhällsfrågor, medan berörda myndigheters
löpande förvaltningsarbete har berörts mera som en konkret bakgrund.

Behandlade frågor och föredragande har varit följande.

Yrkesutbildning och annan ungdomsutbildning
generaldirektören Orring, skolöverstyrelsen

Hälso- och sjukvård samt social omvårdnad
generaldirektören Rexed, socialstyrelsen

Arbetsmiljö och företagshälsovård

generaldirektören Danielson, arbetarskyddsstyreisen
överläkaren Edström, arbetarskyddsstyrelsen

Vården av den yttre miljön

generaldirektören Paulsson, statens naturvårdsverk
f. vattenrättsdomaren af Klintberg, koncessionsnämnden
för miljöskydd

Samhällsplanering och bostadsmiljö
generaldirektören Holm, statens planverk
överingenjören Anna Borelius Brodd, bostadsstyrelsen

Därjämte har dåvarande riksbankschefen Wickman lämnat revisorerna
en redogörelse för det penningpolitiska läget. I samband med ett besök vid
riksbankens nya hus i Stockholm har revisorerna vidare gjort sig underrättade
om det ifrågavarande byggnadsprojektets planering, utförande och
kostnader.

96

Två specialföredragningar, avseende den svenska glasindustrins läge
och hanteringen av radioaktivt avfall, har slutligen ordnats för att revisorerna
skulle få möjlighet till en fördjupad inblick i vissa frågor med anknytning
till programmet för den gemensamma resan i Kalmar län.

Revisorerna eller tjänstemän hos revisorerna har även under år 1976 besökt
ett stort antal statliga myndigheter, institutioner och företag m. fl. Besöken
har varit föranledda antingen av revisorernas önskan att genom resor
till skilda delar av landet hålla sig underrättade om den offentliga verksamheten
på regional och lokal nivå eller av utredningen av ett visst
granskningsärende. Vid resornas planläggning och genomförande har i
stort sett samma principer som tidigare år följts. De sålunda företagna besöken
har varit följande.

Kalmar län

Revisorerna har besökt Kalmar län under fyra dagar i juni månad.

Besöket inleddes med ett sammanträde på länsstyrelsen i Kalmar, varvid
landshövding Westerlind lämnade en allmän presentation av länet och dess
aktuella problem. Genom specialföredragningar belystes däijämte vissa
frågor mera i detalj. Revisorerna kom på så sätt att närmare orienteras om
arbetsmarknadsläget, om regionalpolitiska insatser, om trafikförsörjning
och trafikplanering, om Emåns reglering och om Öland som turistlandskap.

Under de efterföljande dagarna ägnade revisorerna ett betydande intresse
åt frågan om den näringsekonomiska strukturen och utvecklingen i länet.
 I detta syfte gjordes flera bussresor inom länet, vilket gav revisorerna
tillfälle att studera hithörande problem på ort och ställe. Sålunda besöktes
Forsheda gummifabrik i Mörbylånga, kärnkraftverket i Simpevarp, Hultsfreds-Hus
i Hultsfred och Björkshults glasbruk i Högsby. På samtliga företag
lämnades ingående redogörelser för verksamheten. 1 flera fall hade
dessutom sammanträffanden med kommunala representanter ordnats, varvid
framför allt sysselsättningsläget, samhällsutbyggnaden i stort och trafikplaneringen
inom respektive kommuner dryftades. Kommunerna i fråga
var Borgholm, Mörbylånga, Västervik, Vimmerby, Högsby och Nybro.
Upplysningar om vissa vägföretag lämnades även under bussresorna.

Ett annat samhällsområde som revisorerna visade stor uppmärksamhet
omfattade kulturvården och kulturminnesvården. Utgångspunkten för
denna del av länsresan var ett besök vid Kalmar läns museum, där landsantikvarien
redogjorde för olika till museet knutna aktiviteter och demonstrerade
dess samlingar. En visning av Kalmar slott ingick också i programmet.
 I samband med besök orienterades revisorerna vidare om den
historiska bakgrunden till och pågående arbeten vid Borgholms slottsruin.
Eketorps borg. Gråborg och Ottenby kungsgård. Förhållandena på Alvaret
studerades även.

97

Älvsborgs län

Revisorerna har besökt Älvsborgs län under fem dagar i augusti månad.

Besöket tog sin början med ett sammanträde på länsstyrelsen i Vänersborg,
 varvid landshövding von Sydow lämnade en ingående redogörelse
för länets aktuella problem, avseende framför allt länsplanering, regionalpolitiska
insatser och arbetsmarknad. Genom specialföredragningar orienterades
revisorerna vidare om det statliga stödet till textil- och konfektionsindustrierna
samt om vägunderhåll, väginvesteringar och vägplanering.

Genom bussresor till olika delar av länet fick revisorerna tillfälle att inhämta
ytterligare upplysningar om de förhållanden som hade berörts vid
sammanträdet på länsstyrelsen.

Vid den första av dessa resor, avseende landskapet Dalsland, presenterades
inledningsvis Åmåls kommun och redogjordes för dess speciella problem.
 1 anslutning därtill besöktes Skandinaviska Grammophon AB, ett företag
med statligt lokaliseringsstöd. På Tisselskogs hällristningsområde
lämnades vissa uppgifter om kulturminnesvården i länet. Revisorerna företog
vidare en båtfärd på Dalslands kanal mellan det nämnda området och
Håverud, där revisorerna informerades om planeringen av turismen och
fritidsnäringen i Dalsland-Nordmarkens primära rekreationsområde samt
om Dalslands kanal, dess ekonomi och fortsatta utveckling. Denna besöksdag
avslutades med en bussresa över kronoparken Kroppefjäll, varvid
bl. a. vissa fornlämningar uppmärksammades.

Följande dag omfattade revisorernas besök Trollhättan och Vänersborg,
varvid företrädare för dessa båda kommuner redogjorde för aktuella problem
och framtidsutsikter. Vidare besöktes Trollhätte kraftverk och Trollhätte
kanalverk, vilkas olika verksamheter ingående belystes både genom
föredragningar och genom visning av anläggningar. I samband med redogörelsen
för Trollhätte kanalverk ägnade revisorerna särskilt intresse åt
frågan om det statliga fraktstödets utformning och verkningar, ett ämne
som hade berörts redan föregående dag vid sammankomsten i Håverud. I
programmet var vidare ett besök vid kronoparken Halle-Hunneberg inlagt.
De spörsmål som dryftades med närvarande representanter för domänverket
avsåg såväl skogsbruk och jakt som anordningar för det rörliga friluftslivet.

Resans båda sista dagar ägnades åt länets södra delar. En huvudpunkt
därvid var sammanträffanden med företrädare för Alingsås, Borås och Ulricehamns
kommuner, vilka lämnade ingående redogörelser för aktuella
förhållanden och problem inom respektive kommuner. Samarbetet med
staten på olika områden togs likaledes upp till diskussion.

I Borås besökte revisorerna flera myndigheter, institutioner och företag,
varigenom revisorerna kunde göra sig närmare underrättade om den där
bedrivna verksamheten. Början gjordes med Kulturhuset, vari Stadsbiblioteket,
 Stadsteatern och Museet är inrymda. Andra besöksobjekt var sta7
Riksdagen 1976/77. 2 sam!. Nr 2

98

tens provningsanstalt, vars huvudförvaltning efter utlokalisering från
Stockholm befann sig under inflyttning i nya lokaler, samt Textilinstitutet
och det statsägda företaget SweTeco AB med däri ingående väveri Saxylle-Kilsund
AB. Dessa besök gav framför allt tillfälle till fördjupade studier
av tekoindustrins speciella problem. Vid Jämia AB i Ulricehamn informerades
revisorerna dessutom om principer och metoder för modern grossisthantering.

Slutligen kan nämnas att revisorerna besökte även Kobergs slott, där
frågor som hänger samman med kreatursskötsel i stor skala speciellt dryftades,
 samt Gräfsnäs slottsruin och Hedareds stavkyrka.

Övriga resor och besök

I samband med det löpande utredningsarbetet har besök avlagts vid flera
myndigheter och institutioner i Stockholm. Vid dessa besök, vilka inte redovisas
närmare här, har sakuppgifter och upplysningar av skilda slag inhämtats
av vederbörande tjänstemän.

Granskningsärendena har däijämte föranlett följande besök utanför
Stockholm.

De särskilda rationaliseringsorganen inom statsförvaltningen
Telekontoret, Västerås
Televerkets arbetscentral. Sala
Älvkarleby kraftverks distriktskontor, Västerås
Ett statens vattenfallsverk tillhörigt arbetslag i Eskilstuna
Förenade fabriksverkens huvudkontor, Eskilstuna

Försvarsutgifternas fördelning på olika ändamål

Värmlands regemente och Värmlands försvarsområde. Karlstad
Bråvalla flygflottilj, Norrköping

Affärsverkens intäkts- och kostnadsutveckling

Dåvarande postdirektionen i Västra distriktet, Göteborg
Televerkets regionkontor i Göteborg
Göteborgs bandistrikt av statens järnvägar
Göteborgs trafikdistrikt av statens järnvägar
Västra flygplatsförvaltningen i Göteborg

Restaurering av gotländska kyrkor
Länsstyrelsen, Visby
Länsarbetsnämnden, Visby
Domkapitlet, Visby
Visby församling
Kommunkansliet i Visby

99

Det datorbaserade informationssystemet för vetenskapliga bibliotek
Linköpings universitetsbibliotek
Lunds universitetsbibliotek
Bibliotekstjänst AB, Lund
Södertälje stadsbibliotek

Den lokala lantmäteriverksamheten

Nyköpings distrikt av statens lantmäteriverk
Stadsingenjörskontoret, Nyköping
Statens lantmäteriverk. Gävle

GRANSKNINGS VERKSAMHETEN

Under år 1976 har revisorerna tagit slutlig ställning i sex ärenden i vilka
granskningspromemorior tidigare har upprättats. De avgöranden som träffats
har föranlett skrivelser till regeringen i fyra fall och skrivelse till riksdagen
i ett fall. Det sjätte ärendet har slutförts sålunda, att en tilläggspromemoria
jämte bilagor har tillställts riksdagens trafikutskott för kännedom.
 Revisorernas beslut i detta fall var betingat av att regeringen i den av
riksdagen sedermera godkända propositionen 1975/76:106 hade lagt fram
förslag av i huvudsak samma innebörd som rekommendationerna i den ursprungliga
granskningspromemorian.

I de till år 1976 balanserade ärendena återstår därmed för revisorerna att
ta ställning till fem granskningspromemorior, vilka alla är remissbehandlade.
 Av dessa promemorior avser tre ett och samma granskningsärende,
medan en har gett upphov till beslut i vissa delar.

Inom revisorernas kansli har tio granskningspromemorior färdigställts
under år 1976, av vilka nio har slutbehandlats av revisorerna. Denna bedömning
har resulterat i skrivelser till regeringen i fem fall, medan en
granskningspromemoria, avseende kammarrätternas ärendebalans, har
överlämnats till riksdagens justitieutskott och chefen för justitiedepartementet
för de åtgärder som kunde synas befogade. Att det sistnämnda
ärendet har avslutats på angivet sätt beror på att riksdagen tidigare under
året har tagit ställning till de organisatoriska frågorna vid kammarrätterna,
varför en framställning i ämnet direkt till riksdagen eller till regeringen har
bedömts vara mindre ändamålsenlig.

Av de övriga granskningspromemorior som upprättats under år 1976 har
tre utan remissförfarande lagts till handlingarna, då något skäl att föra respektive
ärenden vidare inte har ansetts föreligga. En promemoria är under
remissbehandling.

100

Samtliga de under år 1976 färdigställda granskningspromemoriorna har
avsett principfrågor och andra frågor av större räckvidd.

I detta sammanhang må slutligen nämnas att revisorerna i skrivelse till
riksdagens lagutskott har framfört vissa synpunkter på frågan om utnyttjandet
av skogsegendomar, ägda av dödsbon, i skogsbruksrationaliseringen.
 Med anledning av en utifrån kommande framställning har revisorerna
i en särskild skrivelse redovisat sin principiella syn på civilförsvarsstyrelsens
materielupphandling.

Den av revisorerna för år 1976 fastställda granskningsplanen omfattar
inalles 38 ärenden, av vilka 15 är helt nya. Efter granskningsplanens antagande
har revisorerna beslutat att ytterligare ett ärende skall undersökas.
Av nu angivna ärenden har elva slutbehandlats under året, medan revisorerna
i fem fall ännu inte har tagit ställning till upprättade granskningspromemorior.
 Undersökningar pågår för närvarande i femton ärenden. Under
året ej påbörjade granskningsprojekt omfattar således åtta ärenden.

Om de under år 1976 granskade ärendena kan i varje särskilt fall följande
uppgifter lämnas.

J usti t iedepa rtemen tet

Avslutade ärenden

Effekterna av förvaltningslagen
(granskningspromemoria nr 6/1975)

Bestämmelserna i förvaltningslagen har tillkommit i syfte främst att stärka
den enskildes rättssäkerhet i hans mellanhavanden med myndigheterna.
Vid utformningen av lagen har lagts särskild vikt vid att den skall tillgodose
behovet av förfaranderegler i första instans, att reglerna skall vara så
enkla och lättillgängliga som möjligt samt att lagen inte får äventyra kravet
på snabbhet och effektivitet i förvaltningen.

Sedan förvaltningslagen varit i kraft under en tid av omkring två och ett
halvt år, har en undersökning gjorts inom revisorernas kansli angående lagens
effekter på förvaltningsförfarandet vid statsmyndigheterna och på
myndigheternas administrationskostnader. Därvid har kansliet inhämtat
uppgifter och upplysningar från ett 25-tal statsmyndigheter om verkningarna
av förvaltningslagens införande.

Den genomförda undersökningen visar att tillämpningen av förvaltningslagen
inte synes ha medfört merarbete och merkostnader för myndigheterna
i någon större utsträckning. Myndigheterna är också eniga om att förvaltningslagen
får anses som en från såväl myndigheternas som allmänhetens
synpunkt värdefull kodifiering av de regler som bör gälla för förvaltni
ngsförfarandet.

I samband med granskningen har från myndigheterna framförts vissa
förslag till ändringar i förvaltningslagen eller i annan författning. Sålunda

101

har föreslagits att bestämmelsen om anlitande av tolk i 9 § förvaltningslagen
borde ändras så, att innebörden blir att tolk bör anlitas vid behov i stället
för/år anlitas vid behov. En myndighet föreslår en särskild bestämmelse
om skyldighet för myndighet att — om handläggningstiden av ett ärende
förutses bli lång — fortlöpande hålla part underrättad om utvecklingen av
ärendet, om anledningen till den utdragna handläggningstiden och om den
tidpunkt när beslut i ärendet kan fattas m. m. Vämpliktsverket förordar för
sin del att avsteg från den i 12 § förvaltningslagen stadgade ordningen för
anförande av besvär bör göras i fråga om ärenden om anstånd med värnpliktstjänstgöring,
 vilka ofta avgörs i nära anslutning till inryckningsdagen.
Det vore enligt verket värdefullt om besvärshandlingen i ärenden om anstånd
fick tillställas beslutsmyndigheten (vämpliktsverket), som efter
komplettering av besvärshandlingen hade att översända den till besvärsmyndigheten
(vämpliktsnämnden).

Vidare föreslås i granskningspromemorian att en informationsskrift utformas,
 vilken kortfattat anger förvaltningslagens huvudregler och bl. a.
innefattar uppgifter om föreliggande möjligheter att föra talan mot myndighets
beslut. Skriften i fråga bör avfattas på de språk som är vanligast förekommande
bland invandrarna och tillställas invandrare som är part i förvaltningsärende.

De centrala förvaltningsmyndigheterna bör enligt promemorian, var och
en för sitt verksamhetsområde, utarbeta tillämpningsanvisningar till förvaltningslagen.
 Om central förvaltningsmyndighet har sig regionala eller
lokala myndigheter underställda, bör anvisningarna — inte minst för att en
såvitt möjligt likformig tillämpning skall ernås - omfatta förvaltningslagens
tillämpning även vid de underställda enheterna.

Med hänsyn till den särskilda betydelse som måste tillmätas uttalanden
av justitiekanslem (JK) och riksdagens ombudsmän (JO) i ärenden om förvaltningslagens
tillämpning bör det enligt granskningspromemorian övervägas
om inte kortfattade referat av uttalandena bör tas in i publikationen
Från Riksdag & Departement.

1 granskningspromemorian uttalas även att det är av vikt att myndighet,
då den underrättar part om vad han har att iaktta vid talan mot beslut, klart
anger på vad sätt parten har att föra denna talan, t. ex. genom besvär hos
kammarrätten i Stockholm eller genom att talan förs med tillämpning av
bestämmelserna i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister. Benämningen
besvärshänvisning bör enligt granskningspromemorian förbehållas
de fall då beslutet kan överklagas genom besvär.

Granskningspromemorian har för yttrande överlämnats till JK och JO,
vilka ställt sig positiva till de framlagda förslagen.

Revisorerna har i skrivelse till regeringen redovisat promemorians förslag
och sin anslutning till dessa.

Skrivelsen är som bilaga 2 fogad vid denna berättelse.

102

Indrivning av parkeringsbot
(granskningspromemoria nr 12/1975)

Antalet beivrade parkeringsförseelser har under de senaste decennierna
ökat kraftigt som en följd av bilismens snabba tillväxt och de därmed sammanhängande
svårigheterna att bemästra parkeringsproblemen. Denna utveckling
har inneburit en påtaglig ökning av arbetsbelastningen för främst
polis- och åklagarmyndigheterna, som i stigande grad har tvingats syssla
med parkeringsförseelser i stället för med mera kvalificerade uppgifter.

För att det administrativa förfarandet vid beivrandet av parkeringsförseelser
skulle förenklas, infördes den 1 juli 1968 det nu tillämpade parkeringsbotssystemet.
 De företagna åtgärderna har emellertid visat sig otillräckliga.
 Bilisterna har i betydande utsträckning underlåtit att frivilligt betala
den utfärdade parkeringsboten.

Den låga betalningsfrekvensen vid förelagd parkeringsbot och därmed
sammanhängande problem har flera gånger kritiserats i riksdagen. Riksdagens
revisorer har, med anledning av de påtalade förhållandena, låtit undersöka
tillämpningen av gällande bestämmelser om parkeringsbot.

I den i ärendet upprättade granskningspromemorian har bl. a. ett i motion
till 1971 års riksdag framfört förslag att samordna indrivningen av parkeringsbot
med uppbörden av vägtrafikskatt aktualiserats.

Promemorian innehåller även vissa förslag till åtgärder som syftar till
att, inom ramen för det nu tillämpade parkeringsbotssystemet, återställa
respekten för parkeringsbestämmelsema och effektivisera indrivningen av
parkeringsbot.

Enligt granskningspromemorian torde i första hand följande åtgärder böra
övervägas:

- strikt ägaransvar vid parkeringsförseelser,

- avkriminalisering av parkeringsförseelser vid uppställning på markerad
parkeringsplats,

- ökad flexibilitet vid bestämning av påföljd vid fortsatt handläggning av
parkeringsärenden vid åklagarmyndighet eller domstol,

- höjning av parkeringsboten från lägst 10 kronor och högst 100 kronor till
lägst 100 kronor och högst 500 kronor,

- höjning av det maximala bötesbeloppet vid gemensamt straff för flera
förseelser från 1 000 kronor till 5000 kronor.

- ökade möjligheter att flytta felparkerade fordon,

- ökad information m. m. till bilisterna i parkeringsfrågor.

Regeringen har sedermera genom propositionen 1975/76:106 (bifallen av

riksdagen den 6 april 1976, TU: 14, rskr. 240), lagt fram förslag till lag om
felparkeringsavgift, m. m. Enligt propositionen skall de flesta former av
parkeringsförseelser avkriminaliseras och den nuvarande parkeringsboten
ersättas med en avgift som fordonsägaren blir ansvarig för — strikt ägaransvar.
 Den nya avgiften, som föreslagits utgöra lägst 50 kronor och högst
150 kronor, skall i princip tillfalla kommunen efter avdrag för statsverkets

103

administrationskostnader. I propositionen har vidare föreslagits ökade
möjligheter att flytta felparkerade fordon.

De vid revisorernas granskning framkomna synpunkterna har i väsentliga
delar blivit tillgodosedda genom lagen om felparkering. I detta läge har
revisorerna inte funnit anledning att påkalla någon särskild åtgärd med anledning
av granskningen. Revisorerna har framhållit att det ovan nämnda
förslaget om en sammankoppling av kontrollmärke med erlagd parkeringsbot
innebär en alternativ lösning, som framdeles kan bli aktuell om den nu
förestående ordningen inte visar sig fylla förväntningarna. Mot bakgrunden
av detta nar revisorerna beslutat att promemorian inte skall föranleda
annan åtgärd än att en i ärendet upprättad tilläggspromemoria jämte bilagor
för kännedom tillställs riksdagens trafikutskott.

Statsmyndigheternas ärendebalanser, kammarrätterna
(granskningspromemoria nr 7/1976)

Med utgångspunkt i de balansförteckningar över ej avslutade ärenden
som statliga myndigheter varje år skall ge in till justitiekanslem har en
granskning av ärendebalansema hos kammarrätterna genomförts. Av undersökningen
framgår bl. a. att ärende balan se ma, trots vidtagna förstärkningsåtgärder.
 under senare år avsevärt ökat för att vid utgången av år
1975 uppgå till över 24000 ärenden och att ca 90 procent av de balanserade
ärendena utgjordes av skattemål.

I upprättad granskningspromemoria slås fast att de ökande ärendebalanserna
aktualiserar två särskilda spörsmål, nämligen dels frågan om en
omprövning av organisationsformen för förvaltningsrättskipningen i mellaninstanserna,
 dels frågan om att inom den befintliga organisationens ram
vidta temporära åtgärder av extraordinär natur för avarbetningen av balanserna.

När det gäller organisationen av rättskipningen i mellaninstansema sätts
i fråga om inte en uppdelning av förvaltningsrättskipningen bör göras så,
att skattemålen å ena sidan och övriga förvaltningsmål å den andra ges
skilda organisationsformer.

Oavsett hur man i nuläget bedömer lämpligheten av en omprövning av
organisationen bör man enligt promemorian beakta det angelägna och
brådskande i en temporär kraftansträngning för att inom ramen för nuvarande
organisation i möjligaste mån råda bot på den allvarliga eftersläpningen
när det gäller skattemål. Som lämplig åtgärd förordas inrättande under
tre år av fyra extra avdelningar inom kammarrätterna för avarbetning
av den äldre balansen skattemål med ca 1 200 mål om året per avdelning.
Genom sådan åtgärd skulle antalet balanserade mål kunna sänkas till ca
9000. Arbetskraftsbehovet för de extrainrättade avdelningarna föreslås
främst bli täckt genom återkallande av tjänstledig domarpersonal och genom
anlitande av pensionsavgången sådan personal.

Då riksdagen under våren 1976 tagit ställning till de organisatoriska frå -

104

goma vid kammarrätterna bl. a. genom att inrätta en kammarrätt i Jönköping,
 har revisorerna inte funnit skäl att, utöver företagen utredning, vidta
annan åtgärd i ärendet än att överlämna granskningspromemorian till riksdagens
justitieutskott och till chefen för justitiedepartementet för de åtgärder
som kunde synas befogade.

Utnyttjande av skogsegendomar, ägda av dödsbon, i skogsbruksrationaliseringen (underhandspromemoria

den 26 mars 1976)

Under sin resa i Norrbottens län hösten 1975 fick revisorerna kännedom
om att väsentliga svårigheter möter de myndigheter som i sin verksamhet
har att verka för en ändamålsenlig skogsvård i de fall då skogsfastigheter
ägs och förvaltas av dödsbon eller med samäganderätt av förutvarande
dödsbodelägare. Särskilt i Tornedalen hade sådana äganderättsförhållanden
utgjort en spärr för skogsbrukets utveckling.

Revisorerna har därefter studerat frågan närmare. Därvid har kunnat
konstateras att svårigheterna har sin grund i gällande krav på enighet vid
förvaltning av dödsbon och annan samägd egendom och i de principiella
krav på överensstämmelse mellan myndighet och fastighetsägare som uppställs
i fastighetsbildningslagen och skogsvårdslagen.

Då en motion i denna fråga väckts vid 1975/76 års riksmöte och frågan
sålunda under våren 1976 var under riksdagens behandling, har revisorerna
inte funnit skäl vidta annan åtgärd än att revisorerna med skrivelse till
riksdagens lagutskott överlämnat en i ärendet upprättad promemoria och
samtidigt framhållit att lämpliga åtgärder snarast borde vidtas för underlättandet
av rationaliseringsåtgärder. Enligt revisorernas mening borde rationaliseringssträvandena
inom skogsbruket inte få hindras av angivna svårigheter
att träffa överenskommelser med dödsbon och därmed jämställda
fastighetsägare.

Utrikesdepartementet
Avslutade ärenden

Det svenska katastrofbiståndet till Bangladesh
(granskningspromemoria nr 6/1976)

Under budgetåret 1974/75 kom det katastrofbistånd som lämnas inom
ramen för svensk u-hjälp att i betydande utsträckning inriktas på leveranser
av svenskt överskottsvete till ett tiotal svältdrabbade länder i Afrika
och södra Asien. Riksdagens revisorer har låtit undersöka de närmare omständigheterna
kring den hjälp som i detta sammanhang utgick till Bangladesh.

Bangladesh, som på sensommaren 1974 hade drabbats av omfattande
översvämningar, erhöll i olika etapper under budgetåret 1974/75 svenskt

105

vete till ett sammanlagt värde av 60 milj. kronor. Med anledning av översvämningskatastrofen
beviljade regeringen därutöver fyra milj. kronor i bidrag
till Röda Korset, Lutherhjälpen och Frikyrkan hjälper att användas
för katastrofinsatser i Bangladesh.

Vid granskningen har det inte gått a: få någon närmare klarhet i hur det
svenska vetebiståndet utnyttjades i Bangladesh. Det svenska biståndet erhöll
nämligen inte någon särbehandling och har därför inte kunnat urskiljas
från övrig spannmålsimport. Hjälpen, som hade formen av en gåva, var inte
heller förbunden med krav på insyn i och kontroll av mottagarlandets distribution.

Den svenska hjälpinsatsen var visserligen betydande men utgjorde likväl
endast ett marginellt tillskott till all den livsmedelshjälp som kom från andra
länder, bland dem framför allt från Förenta staterna. Canada och Australien.
 Genom dessa utländska insatser erhöll Bangladesh under budgetåret
1974/75 sammanlagt 2,30 milj. ton spannmål. Sveriges andel härav var
0,06 milj. ton eller 2,6 procent.

Liksom fallet var med huvuddelen av de svenska hjälpsändningarna
nådde den utländska hjälpen inte fram tillräckligt snabbt för att förhindra
omfattande svält. Tidsåtgången för de svenska veteleveransema uppgick
til! 2,5-5,5 månader, räknat från dagen för regeringsbeslutet till dess att
vetet började lossas i Bangladesh. Bortsett från den begränsade lastningskapaciteten
i de få svenska hamnar som kunde användas för utskeppning
av spannmål, förelåg svårigheter för styrelsen för internationell utveckling
(SIDA) att finna lämpliga fartyg, som med kort varsel var disponibla för
frakt och inte medförde annat gods som skulle lastas eller lossas i mellanliggande
hamnar.

Under hösten 1974 beräknas mellan 20000 och 30000 personer ha dött
av undernäring i Bangladesh.

Av den i granskningspromemorian lämnade redogörelsen förden offentliga
spannmålsdistributionens utbyggnad i Bangladesh framgår, att staten
har ensamrätten till distributionen av alla importerade livsmedel, liksom
till det ris som myndigheterna i begränsad omfattning köper upp på den inhemska
marknaden. Under krisåret 1974/75 var det endast tio procent av
den statligt fördelade spannmålen som kom att sättas av för rena nödhjälpsinsatser.
 Återstoden delades huvudsakligen ut genom ett invecklat
ransoneringssystem, som omfattar 10— 12 miljoner av Bangladeshs 80 miljoner
invånare och som, under mera normala betingelser, är ämnat att
trygga tillförseln av livsmedel till den icke självförsörjande delen av befolkningen.
 Genom detta ransoneringssystem tillhandahåller staten spannmål,
 socker, matolja m. m. till subventionerade priser. Systemet, som tillkom
redan under den brittiska tiden, omfattar i första hand invånarna i de
fem största städerna, vissa s.k. prioriterade institutioner såsom sjukhus,
fängelser, polis och de fyra vapenslagen samt statstjänstemän och industriarbetare
liksom anhöriga tili dessa.

106

Även om livsmedelsdistributionen i Bangladesh till viss del lades om till
förmån för de mest utsatta grupperna under hösten 1974, var åtgärderna
otillräckliga för att tillgodose de enorma behov som fanns bland alla dem
som stod utanför ransoneringssystemet. Svälten torde ha försvårats av att
denna distribution också gav utrymme för oegentligheter, liksom av en vid
denna tidpunkt utbredd smuggling och hamstring av livsmedel.

Granskningspromemorian utmynnar i vissa synpunkter på katastrofbiståndets
generella uppläggning. På grundval av dessa synpunkter och de i
ärendet avgivna remissyttrandena har revisorerna i skrivelse till regeringen
föreslagit bl. a. följande:

— Sverige bör - jämsides med en fortsatt satsning på hjälp i akuta nödsituationer
- i ökad utsträckning beakta de möjligheter som kan finnas att
bistå katastrofhotade länder med förebyggande insatser,

- SIDA bör, efter varje större svensk katastrofinsats, ta initiativet till att
erfarenheterna av insatsen tas till vara genom en undersökning av dess
resultat.

- i situationer, då det på goda grunder kan befaras att begärt katastrofbistånd
endast i begränsad utsträckning kommer att nå de mest nödlidande,
 bör Sverige markera gåvans ändamål och i överenskommelsen med
mottagarlandets regering klart deklarera att hjälpen är ämnad för dessa
grupper.

— som ett komplement till mottagarlandets egen distribution bör man, vid
den lokala distributionen av katastrofbistånd som lämnas direkt till mottagarlandets
regering, kunna utnyttja även de kanaler som byggts upp
av FN-organ och humanitära frivillig-organisationer.

De närmare motiven till förslagen finns redovisade i revisorernas skrivelse
till regeringen.

Skrivelsen är som bilaga 8 fogad vid denna berättelse.

Försvarsdepartementet
Avslutade ärenden

Utbildning av högre befäl inom försvarsmakten
(granskningspromemoria nr 3/1976)

Utbildningen av befäl inom försvarsmakten är omfattande och bedrivs
vid flera skolenheter. Därutöver förekommer en omfattande befälsutbildning
vid de särskilda förbanden. Under löpande verksamhetsår är på grund
härav ett betydande antal högre befäl engagerat i befålsutbildningen som
elever, lärare och administratörer vid skolor och kurser. De befäl som i olika
roller medverkar i befålsutbildningen kan då självfallet inte medverka i
den löpande vämpliktsutbildningen. Mot bakgrunden av dessa förhållanden
har en granskning av utbildningen av högre befäl inom försvarsmakten
genomförts.

107

1 utarbetad granskningspromemoria redovisas uppgifterna för fredsorganisationen,
 storleken m. m. av försvarets personal, utbildningsgångar för
olika kategorier av högre befäl inom försvarsmakten, olika system för
vidareutbildning och fortbildning. Vidare har försvarets utbildningsanstalter
kartlagts. Dessutom har utbildningsgångarna i Sverige jämförts med
förhållandena i vissa andra länder. Slutligen har vissa faktorer som kan påverka
den framtida befälsutbildningen behandlats.

Av granskningen framgår att grundutbildning och kompletterande utbildning
upptar en relativt stor andel av vederbörande högre befäls aktiva
tjänstetid. Den har dock inte visat att omfattningen av befälsutbildningen
kan minskas. Genomförda jämförelser med utländska förhållanden och
även den allmänt rådande uppfattningen att kraven på befälet både vid
krigs- och fredstjänstgöring ständigt ökas tyder i stället på att behovet av
befålsutbildning kommer att öka i framtiden.

Under senare år har regementsofficeramas utbildning förfredsuppgiften
utökats. Mot bakgrunden av bl.a. de ökande kraven på befälet från de
värnpliktigas sida men också yrkets ökande komplexitet m.m. föreslås i
promemorian en omfördelning i utbildningsgången mellan utbildning för
krigs- respektive fredsuppgifter. Härvid föreslås en utökning av utbildningen
för fredsuppgiften under den tidigare utbildningen t. o. m. genomgången
av krigsskolan.

Kursverksamheten och befälsutbildningen vid förbanden har behandlats
översiktligt i promemorian, främst beroende på att en särskild arbetsgrupp
inom försvarsdepartementet, befälsordningsgruppen, f. n. arbetar med en
ny befälsordning, vilken kommer att ändra förutsättningarna för nu gällande
utbildningssystem. Vissa allmänna förslag om samordning av kurser,
ökad periodicitet m. m. framläggs dock.

Genom en samordning av skolenheterna torde ytterligare rationaliseringsvinster
kunna erhållas främst genom minskade administrativa kostnader
samt ett bättre utnyttjande av lärare och utbildningsanordningar. En
strävan i denna riktning pågår redan inom försvaret men har i stor utsträckning
hämmats av brist på medel. Så t. ex. har ett flertal truppslagscentra
skapats inom armén.

När det nya befälsordningssystemet införs, kommer det nuvarande skolsystemet
att radikalt förändras. I samband med den omläggning av utbildningen
som då synes böra genomföras finns möjligheter att rationalisera
skolsystemet under hänsynstagande till befälssystemets konstruktion. I
promemorian hävdas att det därvid är angeläget att befälsordningsgruppen
prövar i vad mån en samordning av olika slag av utbildningsgångar kan göras;
bl. a. bör prövas om utbildningen av den aktiva personalen i ökad omfattning
kan samordnas med utbildningen av reservofficerare och värnpliktiga
officerare.

Vakanserna bland kompani- och plutonsofficerarna är för närvarande
stora inom samtliga försvarsgrenar och uppgår i vissa fall till ca 30 procent.

108

Denna personalbrist drabbar främst vämpliktsutbildningen. Ett sätt att begränsa
vakanserna skulle vara att därför lämpad reservofficersutbildad
personal efter genomförd utbildning ges möjlighet att tjänstgöra vid trupp
under viss i särskilt kontrakt bestämd tid, förslagsvis ej längre än tre år. En
premie, motsvarande t. ex. en tredjedel av totallönen, skulle kunna utgå. I
promemorian föreslås att för- och nackdelarna med ett sådant system närmare
studeras.

Slutligen diskuteras effekter av ökade kunskaper om människans roll i
det framtida försvaret. Det konstateras härvid att framtidsstudierna på detta
område är obetydliga och att en obalans råder mellan framtidsstudier
inom områdena teknisk utveckling å ena sidan och människans och samhällets
utveckling å den andra. En ökad satsning på det senare området
föreslås.

Granskningspromemorian har på sedvanligt sätt sänts för yttrande till
berörda myndigheter och organisationer. I ärendet har tio remissvar avgetts.

Vid remissbehandlingen har de framlagda förslagen fått ett växlande
mottagande. Utbildningsmyndigheterna har varit negativa till förslaget att
omfördela utbildningstiden till förmån för utbildning för befälets fredsuppgifter.
 Remissmyndigheterna har vidare genomgående pekat på att frågan
om utbildningen av högre befäl och om skolorganisationen för denna utbildning
i princip bör övervägas i samband med det pågående arbetet med
ny befålsordning. Förslaget om införande av ett system med kontraktsanställt
befäl för att fylla vissa vakanser har flertalet remissinstanser varit negativt
inställda till.

Studier om den enskilda människans roll i det framtida försvaret pågår
för närvarande i viss utsträckning. Några remissmyndigheter menar att
detta är tillräckligt, medan den myndighet som bedriver huvuddelen av
den framtidsinriktade beteendevetenskapliga forskningen i stort sett delar
de synpunkter som förts fram i promemorian.

På grundval av den genomförda granskningen och de synpunkter som
förts fram vid remissbehandlingen har revisorerna i skrivelse till regeringen
framhållit att utbildningen av högre militärt befäl och skolorganisationen
för denna utbildning bör ses över i samband med det pågående arbetet
med ny befålsordning. varvid de i granskningspromemorian aktualiserade
synpunkterna och förslagen bör beaktas. Särskilt betonar revisorerna frågan
om ökad samordning av utbildningsgångar för olika kategorier av personal,
 vilken fråga även riksdagens försvarsutskott tidigare fört fram. Revisorerna
anser också att förslaget om ett system med kontraktsanställning
av reservofficerare för att därmed motverka bristen på fast anställt befäl
bör övervägas, lämpligen i samband med arbetet med ny befålsordning.
Vidare bör enligt revisorerna förslaget om fördjupade studier angående
den enskilda människans roll i det framtida försvaret tas upp till prövning
och frågan ges högre prioritet än den hitintills haft.

Skrivelsen är som bilaga 6 fogad vid denna berättelse.

109

Civilförsvarsstyrelsens materiel upp handling
(underhandspromemoria den 11 juli 1975)

Efter anmälan från enskild person har riksdagens revisorer låtit göra en
förberedande undersökning av formerna för civilförsvarsstyrelsens kontroll
av viss upphandlad materiel. Undersökningen, som utförts av ett konsultföretag,
 har omfattat påtalade fel beträffande ett tjugotal olika materielslag
som införskaffats av civilförsvarsstyrelsen. Särskild uppmärksamhet
har ägnats åt styrelsens upphandling av s. k. folkskyddsmasker. Vidare
har en allmän bedömning gjorts av de kvalitets- och funktionskrav som bör
ställas på civilförsvarsmateriel liksom av civilförsvarsstyrelsens organisation
för upphandling och kontroll av materiel.

Resultatet av den förberedande undersökningen har redovisats i en den
11 juli 1975 dagtecknad promemoria. Revisorerna har härjämte inhämtat
upplysningar i ärendet vid en särskild föredragning, i vilken representanter
för civilförsvarsstyrelsen, försvarets materielverk och försvarets forskningsanstalt
medverkade. På grundval av det sålunda införskaffade underlaget
har revisorerna i skrivelse den 13 maj 1976 delgett anmälaren sin syn
på de i ärendet aktualiserade frågorna.

Vad anmärkningarna mot folkskyddsmasken och de påtalade felen på
olika materielslag beträffar, har revisorerna inte kunnat finna att civilförsvarsstyrelsen
skulle ha brustit i det ansvar och de skyldigheter som åvilar
styrelsen i detta avseende.

Enligt revisorernas uppfattning får det anses ligga i sakens natur att
funktionella brister i levererad materiel och oformligheter i ärendenas
handläggning inte alltid kan undvikas i en verksamhet av så omfattande
och komplicerad natur som den statliga upphandlingen. Av undersökningen
har emellertid framgått att civilförsvarsstyrelsen vid sin befattning med
anskaffningen av folkskyddsmasken försökt att rätta till sådana ofullkomligheter
då de uppdagats.

Enligt revisorernas mening kan man vid bedömningen av de kvalitetsoch
funktionskrav som bör gälla för civilförsvarsmaterielen inte bortse
från de för civilförsvarsstyrelsen fastställda ekonomiska ramarna. Självfallet
måste emellertid upphandlad materiel fungera. Det kan också finnas behov
av att materielen har en sådan utformning att den i vissa lägen kan utnyttjas
i samverkan med militära och andra statliga myndigheter. Revisorerna
har funnit dessa frågor vara av sådan vikt, att de bör närmare övervägas
i ett helhetsperspektiv. Med hänsyn härtill har revisorerna ansett det
lämpligt att frågorna beaktas av försvarets rationaliseringsinstitut i samband
med institutets pågående översyn av civilförsvarsstyrelsens organisation.

Revisorerna har funnit det ändamålsenligt att försvarets rationaliseringsinstitut
därvid också uppmärksammar vissa andra synpunkter som revisorerna
anfört på civilförsvarsstyrelsens organisation. Revisorerna har sålunda
ansett att ett utvidgat samarbete med i första hand försvarets mate -

110

rielverk bör skapa möjligheter för en rationalisering av den anskaffningsverksainhet
som ankommer på civilförsvarsstyrelsen och ge denna verksamhet
en mer effektiv organisation. Enligt revisorernas mening bör vidare
av principiella skäl organisationen få en sådan utformning, att de instanser
som, å ena sidan, har att precisera kraven på ett visst materielslag och,
å andra sidan, har att kontrollera att de ställda kraven uppfylls administrativt
avgränsas från varandra.

En avskrift av revisorernas skrivelse har tillställts civilförsvarsstyrelsen
och försvarets rationaliseringsinstitut.

Socialdepartementet
Avslutade ärenden

Viss på socialstyrelsen ankommande tillsynsverksamhet m.m.
(granskningspromemoria nr 13/1975)

1 granskningspromemorian behandlas socialstyrelsens tillsynsverksamhet
rörande hälso- och sjukvården samt nykterhetsvården samt styrelsens
tillsyn av åtgärder rörande omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Tillsynen
utövas genom kontrollverksamhet i form av inspektioner, meddelande
av föreskrifter och anvisningar samt fastställande av blanketter för
underställda myndigheters rapportering. För skilda ändamål på verksamhetsområdet
utgår statsbidrag. Även socialstyrelsens befattning med statsbidragsgivningen
har granskats. Därvid har främst handläggningen av de
från ekonomisk och administrativ synpunkt mera betydelsefulla ärendena
behandlats. Även användningen av olika blanketter för rapportering har
studerats.

Granskningen har i första hand inriktats på styrelsens inspektionsverksamhet
inom de nämnda vårdområdena samt de statistiska uppgifter och
den information i övrigt i form av årsberättelser och andra rapporter som
olika huvudmän åläggs lämna styrelsen. Särskild uppmärksamhet har ägnats
frågor som gäller kungörelsen (1970:641) om begränsning av myndighets
rätt att meddela föreskrifter, anvisningar och råd.

Vid granskningen har klart framgått att den del av socialstyrelsens tillsyn
som utövas genom inspektioner och därmed jämförbara besök vid olika
verksamheter och institutioner tillgodoser flera angelägna behov. I
första hand är en inspektion, även om den kallas besök, en kontroll som
syftar till att garantera att de enskilda vårdtagama får godtagbar behandling
och vård och att gällande föreskrifter, bl. a. till förekommande av felbehandling
och olycksfall och tryggande av vårdtagamas rätt, blir iakttagna.
 Inspektionerna innebär ett utbyte av kunskaper och erfarenheter som
kommer både den inspekterade och, inte minst, den inspekterande till
godo. Inspektionerna är — vid sidan av skriftliga anvisningar, konferenser
och kurser - viktiga för socialstyrelsens möjligheter att följa utvecklingen

lil

på fältet och verka för att styrelsens intentioner blir genomförda i praktiken.

I granskningspromemorian har vissa allmänna synpunkter i fråga om rationalisering
av inspektionsverksamheten förts fram. Sålunda förordas att
en inom socialstyrelsen pågående översyn av verkets tillsynsverksamhet
får fortsätta. Särskild vikt anses därvid böra läggas vid vissa praktiska frågor,
 såsom frågor om distribution av rapporter och om samordningen av
styrelsens verksamhet och den verksamhet som de inspekterande organen
på länsplanet bedriver. Vidare bör enligt promemorian mera rationella arbetsformer
för inspektionsverksamheten och en effektivare redovisning av
dennas resultat eftersträvas. Sålunda anses bl. a. möjligheten att konstruera
ett för flera slag av inrättningar gemensamt rapportformulär böra övervägas.

I fråga om tillsynen över långtidssjukvården, på vilket område personalresurserna
inom socialstyrelsen liksom på flera andra områden är mycket
begränsade, föreslås i promemorian att en inspektionstjänst överförs från
byrån för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda till byrån för långtidsvård.

När det gäller information i form av årsberättelser och annan rapportering
som infordras från olika huvudmän kan insamlingen ses som ett led i
tillsynsverksamheten samtidigt som stora delar av informationen bildar
underlag för socialstyrelsens statistikpublikation Allmän hälso- och sjukvård.
 Vid granskningen har särskilt uppmärksammats frågor som hänger
samman med inhämtandet av informationen, bl. a. frågan om i vad mån åtgärderna
för olika huvudmän medför merarbete och kostnader och därför
måste begränsas. I denna del har åtskilliga synpunkter och förslag på förbättringar
och ändringar kommit fram under granskningen. Dessa synpunkter
och förslag har under hand vidarebefordrats till vederbörande
tjänstemän inom socialstyrelsen för att vara tillgängliga vid den översyn av
den statistiska uppgiftslämningen som nu pågår inom styrelsen.

För närvarande finns det inte några särskilda föreskrifter som reglerar
de hänsynstaganden av ekonomisk art som socialstyrelsen vid utövandet
av sin tillsynsverksamhet har att beakta. Denna lucka fylls emellertid av de
för hela statsförvaltningen gällande föreskrifterna av sådan art som återfinns
i kungörelsen (1970: 641) om begränsning av myndighets rätt att meddela
föreskrifter, anvisningar och råd.

I granskningspromemorian har förts fram vissa under utredningen aktualiserade
synpunkter och förslag till ändringar av kungörelsens bestämmelser.
 Sålunda föreslås att även anvisningar som utfärdas med stöd av i
lag givet bemyndigande bör kunna underställas regeringens prövning, att
- så snart en anvisning kan väntas medföra kostnadsökningar — ärendet
bör kompletteras med åtminstone en grov kalkyl över väntade kostnadsökningar
och att det i kungörelsen eller på annat sätt bör ges en allmän föreskrift
om att myndighet i möjligaste mån skall beakta de ekonomiska kon -

112

sekvenserna av sina ställningstaganden även när det gäller enskilda ärenden
som faller inom ramen för tillsynsverksamheten.

Som nämnts har vid granskningen även handläggningen av vissa statsbidragsärenden
inom socialstyrelsen tagits upp. I granskningspromemorian
har därvid synpunkter, syftande till förenklingar av handläggningen i olika
avseenden, förts fram. Dessa synpunkter har i väsentliga delar under hand
vunnit beaktande från socialstyrelsens sida.

Granskningspromemorian har i vanlig ordning remissbehandlats. Med
ledning av de i granskningspromemorian framförda synpunkterna och förslagen
samt remissmyndigheternas yttranden har revisorerna i skrivelse
till regeringen förordat att åtgärder i effektiviserande syfte vidtas beträffande
socialstyrelsens tillsynsverksamhet väsentligen i överensstämmelse
med vad som föreslagits i granskningspromemorian.

Skrivelsen är som bilaga 7 fogad vid denna berättelse.

Tandvårdsreformen
(granskningspromemoria nr 4/1976)

Mot bakgrunden av de av tandvårdsreformen föranledda kostnaderna
för det allmänna, de efter reformens genomförande ökade kraven på landets
tandvårdsresurser och det omfattande bestyret med reformens administrering
har en granskning gjorts av reformens verkningar i olika hänseenden.
 Granskningen har i första hand inriktats på den administrativa
verksamhet som föranletts av reformen.

I den i ärendet upprättade granskningspromemorian behandlas bl. a. huvuddragen
av gällande bestämmelser, tandvårdens administration och omfattningen
av meddelad tandvård under år 1974.

Den genomförda granskningen har visat att det administrativa arbete
som är förenat med tandvårdsreformen är betungande både för tandläkarna
och för försäkringskassorna. Beträffande de privatpraktiserande tandläkarna
kan i viss mån sättas i fråga om inte det av reformen föranledda administrativa
merarbetet inkräktar på deras möjlighet att ägna sig åt patientvård.
 Även inom folktandvården har administrativt merarbete uppkommit,
ehuru inte i samma grad som inom privattandvården. Delvis har merarbetet
sin grund i utformningen av tandvårdstaxans regler.

Med hänsyn till den hårda belastning som landets tandvårdsresurser för
närvarande är utsatta för understryks i promemorian att varje möjlighet att
begränsa i första hand det administrativa arbete som åvilar tandläkarna
och deras medhjälpare bör utnyttjas.

I sådant syfte läggs i promemorian fram vissa förslag till förenklingar
och begränsningar av det administrativa bestyr som är förenat med nuvarande
bestämmelser. Sålunda föreslås att tandvårdstaxan ändras dels i vad
avser beräkningen av behandlingskostnaderna och kostnadernas fördelning
mellan patienten (patientavgift) och den allmänna försäkringen (tandvårdsersättning),
 dels i vad avser storleken av den behandlingskostnad

113

som inte får överskridas utan att den behandlande tandläkarens behandlingsförslag
har prövats hos försäkringskassan (förhandsprövning).

Vidare förordas en översyn av gällande anvisningar för försäkringskassornas
förtroendetandläkare. Syftet med en sådan översyn skulle vara att
om möjligt få de nämnda tandläkarnas verksamhet något mer inriktad på
den ekonomiska aspekten vid granskningen av förhandsprövningsärendena.
 Slutligen framhålls att möjligheterna att begränsa infordran av uppgifter
till grund för riksförsäkringsverkets tandvårdsstatistik bör övervägas.

Förslaget om ändrad beräkning och fördelning av behandlingskostnaden
innebär att tandvårdsersättningen för vissa proteser och för kostnader
överstigande 1 000 kronor skulle sänkas till normal nivå, d. v. s. från nuvarande
75 till 50 procent. Därvid uppkommande försämring för de enskilda
patienterna skulle i princip kompenseras genom att i behandlingskostnaden
ingående arvode till tandtekniker helt betalas av försäkringen och inte
som nu beaktas vid beräkning av patientavgiften. Därmed skulle uppnås
att alla tandläkarens åtgärder, med undantag av profylaktiska åtgärder, resulterade
i patientavgifter som utgick med samma procentuella andel - i
promemorian angiven till 50 procent — av tandläkarens arvode oavsett arvodets
storlek.

De ekonomiska konsekvenserna för såväl den allmänna försäkringen
som för patienterna av de nu berörda förslagen har - med ledning av beräkningar
baserade på ett vid granskningen tillgängligt, starkt begränsat
statistiskt material - bedömts som godtagbara mot bakgrunden av de administrativa
och vårdpolitiska fördelar som skulle uppnås. Enligt beräkningarna
skulle för år 1974, med då gällande taxa, den allmänna försäkringens
kostnader för tandvårdsersättning totalt ha ökat med ca 20 milj. kronor
och patienternas totala kostnader därmed minskat med samma belopp. De
av förslaget föranledda förändringarna av patientavgiften innebär i det alldeles
övervägande antalet fall en minskning i kostnaderna för patienterna.
Men ökningar kan också bli följden. De har emellertid bedömts vara så begränsade
i förhållande till hela patientavgiften att de kan betecknas som
marginella.

Förslaget skulle möjliggöra en genomgripande förenkling av det nuvarande
för privattandvården fastställda formuläret till tandvårdsräkning och
i motsvarande grad underlätta och begränsa arbetet med både upprättande
och kontroll av alla de 3 å 4 miljoner tandvårdsräkningar som de privatpraktiserande
tandläkarna vaije år översänder till försäkringskassorna.
Den från administrativ synpunkt särskilt betungande s.k. 1 000-kronorsgränsen,
 d.v. s. den gräns då tandvårdsersättningen ökar från 50 till 75
procent av kostnaderna och patientavgiften undergår motsvarande minskning,
 skulle vidare kunna tas bort. Om denna gräns försvinner, uppnås —
utöver de i fråga om alla tandvårdsräkningar uppkommande administrativa
fördelarna - möjlighet att få till stånd en i dagens läge angelägen lättnad i
8 Riksdagen 1976/77. 2 sami. Nr 2

114

vårdtrycket genom att större behandlingar med kostnad över 1 000 kronor
kan uppdelas på flera behandlingsperioder efter odontologisk angelägenhet
utan ekonomisk förlust för patienterna. Dessa kräver för närvarande ofta
att all behandling skall göras på en gång för att de skall kunna tillgodogöra
sig den högre tand vårdsersättningen.

Om förslaget att helt överföra tandteknikerns arvode till försäkringen
genomförs, kan också tandvårdstaxan i fråga om tandläkarens åtgärder
förenklas så, att däri anges endast den del av tandläkarens arvode som
skall utgöra patientavgift.

Nu angivna riktlinjer för förändring av tandvårdsersättningen bör enligt
promemorian tas under övervägande och göras till föremål för ytterligare
utredning.

I promemorian har vidare förordats att den kostnadsgräns vid vilken behandlande
tandläkare måste begära förhandsprövning höjs från nuvarande
2000 till 3 000 eller alternativt 4000 kronor. Om den sålunda förutsatta
gränsen hade gällt under år 1975, skulle uppskattningsvis antalet förhandsprövningar
detta år ha minskat med ca 18000 alternativt ca 32000.

Granskningspromemorian har i vanlig ordning remissbehandlats. Därvid
har samtliga remissinstanser med undantag av två varit klart eller övervägande
positivt inställda till de förordade ändringarna av reglerna för beräkning
och fördelning av behandlingskostnaden och höjning av kostnadsgränsen
för förhandsprövning. De uppkommande administrativa fördelarna
för både försäkringskassorna och tandläkarna betecknas i flera yttranden
som angelägna. Tämligen genomgående framhålls dock - liksom i
promemorian — att ytterligare utredningar av de ekonomiska konsekvenserna
främst för patienterna erfordras innan slutlig ställning kan tas till förslaget.
 Däremot är yttrandena i de flesta fall negativa till den förordade
översynen av gällande anvisningar för förtroendetandläkama.

Vid prövning av de i granskningspromemorian framlagda förslagen och
över förslagen avgivna remissyttranden har revisorerna bl. a. funnit det
angeläget att det i promemorian framlagda förslaget om ändrade ersättningsregler
snarast görs till föremål för den närmare utredning som kan vara
erforderlig för en allsidig bedömning av förslagets sociala, vårdpolitiska
och ekonomiska konsekvenser. I det senare avseendet bör den absoluta
och relativa storleken av inträdande förändringar i patientavgifterna särskilt
belysas. Vidare framhålls att patientemnas möjligheter till erforderlig
tandvård inte bör få försämras.

Vad höjningen av förhandsprövningsgränsen beträffar utgår revisorerna
från att de av riksförsäkringsverket förutskickade övervägandena i frågan
kommer att leda till en väsentlig höjning av den nämnda gränsen med tanke
på behovet av att i möjligaste mån frigöra tandläkarna och deras hjälpkrafter
för direkt patientvård.

I skrivelse till regeringen har revisorerna hemställt att regeringen låter
verkställa en översyn av reglerna för tandvårdsförsäkringen med beaktan -

115

de av ovan angivna synpunkter. Revisorerna var i sitt beslut dock inte eniga,
 vilket föranledde en reservation av vissa ledamöter.

Skrivelsen är som bilaga II fogad vid denna berättelse.

Glesbygdsfrågor

(granskningspromemoria nr 5/1976)

Revisorerna har genom förevarande granskningsärende låtit göra en
översiktlig undersökning rörande de statliga bidragen till glesbygderna.

Under slutet av 1960-talet kom landets s. k. glesbygdsproblem att alltmer
uppmärksammas. Genom en rad av riksdagsbeslut, framför allt under
1970-talet, inrättades glesbygdsstöd i form av bidrag, lån och kreditgarantier
som kunde sökas av kommuner, företag och enskilda handelsidkande
personer. Riksdagens beslut om stödformer för glesbygderna berörde
framför allt den kommersiella servicen, utbildningen, den sociala servicen,
kommunikationerna och sysselsättningen. I undersökningen läggs tyngdpunkten
på de kommersiella och sociala servicegrenama.

De statliga stödformerna för den kommersiella servicen är hemsändningsbidrag
och investeringsstöd. Hemsändningsbidrag utgår till kommun
som helt eller delvis bekostar hemsändning till hushåll av dagligvaror, om
så är möjligt, med reguljära transportmedel. Bidraget utgör 35 procent av
kommunens nettoutgift och utbetalas i efterskott för kalenderår. Investeringsstöd,
 som utgörs av avskrivningslån, investeringslån och kreditgaranti,
 kan lämnas till näringsidkare med fast försäljningsställe för dagligvaror,
om stödet behövs för att tillgodose behovet av tillfredsställande kommersiell
service. Avskrivningslånen kan i realiteten betraktas som en form av
bidrag. De utgår i regel med 35 procent av investeringskostnaden, vilken
kan gälla exempelvis kyl- och frysanläggningar, inredningsdetaljer eller, i
begränsad utsträckning, tillbyggnader och varubussar. Investeringslånen
är däremot förenade med en marknadsmässig ränta, vartill kommer att
amorteringarna skall påbörjas redan under lånets första år. Lån enligt de
båda lånetyperna till samma sökande får inte uppgå till mer än två tredjedelar
av investeringens kostnad.

Intresset för hemsändningsbidragen har visat sig vara mycket ringa. Så
ansökte t. ex. under budgetåret 1974/75 endast tre kommuner om bidrag till
ett sammanlagt belopp om ca 26000 kronor. En av anledningarna till att så
få kommuner har ansökt om hemsändningsbidrag synes vara att, till att
börja med. enbart reguljära transportmedel fick lov att utnyttjas för att bidrag
skulle kunna utgå. Sedermera fick hemsändningsbidrag ges även när
handlares egen varubil användes vid distributionen. Sedan denna möjlighet
öppnades har antalet ansökningar ökat något. I motsats till vad fallet är
med hemsändningsbidragen har konsumentverket som stödbeviljande
myndighet kunnat praktiskt taget helt utnyttja de av riksdagen beviljade
medlen för investeringsstöd.

Många av de mest typiska glesbygdsåtgärderna hör hemma under sam -

116

lingsbegreppet social service. Den sociala glesbygdsverksamheten, främst
vård och service åt äldre och handikappade samt aktiviteter för barn och
ungdom, inleddes på försök budgetåret 1968/69. En stor del av denna stödverksamhet
gjordes permanent fr. o. m. den 1 januari 1975. Sålunda skulle
från nämnd dag statliga bidrag täcka kommunernas bruttokostnader för
bl. a. hemvårdare, hemsamariter, barn vårdare och därmed jämförlig personal,
 vidare för personal med särskilda uppgifter beträffande hår- och fotvård,
 badservice och matdistribution samt för snöröjning.

Stödverksamhetens inriktning och omfattning i olika delar av landets
glesbygder synes i hög grad bero på kommunernas intresse och ekonomiska
förmåga att utnyttja de möjligheter till statliga glesbygdsstöd som finns.
För att hjälpa glesbygdskommunerna inrättades år 1968 två tjänster vid socialstyrelsen
med uppgift att handlägga glesbygdsfrågor med social anknytning,
 såsom frågor om de äldre, de handikappade och de unga. Innehavarna
av befattningarna gavs tjänstebenämningen glesbygdskonsulent.
Dessa två konsulenter finns alltjämt kvar. den ene placerad i Mora, den
andre i Umeå.

För budgetåret 1976/77 har anslagits 2,5 milj. kronor som bidrag till
kommersiell service i glesbygd m. m., 2 milj. kronor som lån till investeringar
för kommersiell service i glesbygd och 29,1 milj. kronor till särskilda
stödåtgärder i glesbygder. Den sistnämnda posten avser sysselsättningspolitiska
åtgärder. Av det för socialstyrelsens forsknings- och utvecklingsarbete
samt försöksverksamhet avsedda anslaget på 17,5 milj. kronor för
samma budgetår skall högst 6 milj. kronor gå till särskilda insatser i glesbygdsområden
för främst vård och service åt handikappade samt aktiviteter
för barn och ungdomar. Glesbygdsmedel ingår för övrigt i flera budgetanslag
som en integrerande del, vars storlek dock inte går att avläsa i budgetredovisningen.

Med stöd av undersökningen har revisorerna funnit att frågan om den
verksamhet som är förenad med de statliga bidragen till glesbygderna bör
göras till föremål för en förvaltningsrevisionen undersökning. Då en sådan
revision dock inte torde böra göras förrän efter ett par år med hänsyn till
den nuvarande utvecklingen på området, har revisorerna låtit frågan om
ytterligare åtgärder bero för närvarande.

Kommunikationsdepartementet
Ej avslutade ärenden

Statsmyndigheternas ärendebalanser, luftfartsverket
(granskningspromemoria nr 8/1976)

Med utgångspunkt i de balansförteckningar över ej avslutade ärenden
som statliga myndigheter varje år skall ge in till justitiekanslem har en
granskning av ärendebalansema hos luftfartsverket genomförts.

117

Av undersökningen framgår att den ärendebalans som finns hos verket i
och för sig inte påkallar några särskilda åtgärder. Däremot har vid undersökningen
iakttagits vissa förhållanden vid beivrandet av obehörig parkering
på verkets parkeringsplatser som aktualiserar spörsmål rörande effektiviteten
och lämpligheten av den ordning som för närvarande tillämpas.
Förslag om åtgärder för att få fram ett effektivare förfarande har lagts fram
i den i ärendet upprättade granskningspromemorian.

Promemorian är för närvarande föremål för remissbehandling.

Budgetdepartementet

Avslutade ärenden

Statsmyndigheternas omkostnader
(granskningspromemoria nr 8/1974)

Den civila statsförvaltningens omkostnader i egen verksamhet, vilka
budgetåret 1972/73 utgjorde ca fem procent av statens totala utgifter, har
enligt riksrevisionsverkets (RRV:s) statistik över budgetutfallen under
budgetåren 1963/64- 1972/73 ökat från ca 760 milj. kronor till ca 2750 milj.
kronor, d.v.s. med ca 2000 milj. kronor. Relativt sett uppgår denna ökning
till ca 260 procent. Omkostnaderna i den civila statsförvaltningen har
därmed i relativa tal ökat mer än andra kostnadsslag i statens verksamhet.
Sålunda har utgifterna för löner och pensioner stigit med 140 procent, för
underhåll och reparationer med 110 procent samt för investeringar med ca
80 procent. I förevarande granskningsärende har anledningarna till den
nämnda ökningen av omkostnaderna undersökts. Samtidigt har undersökts
vilka besparingsåtgärder som kan vidtas på området.

Den genomförda undersökningen har getts formen av en översiktlig analys
av omkostnadsutvecklingen. Utredningens resultat baseras dels på en
analys av tillgänglig statistik över budgetutfallen, dels på viss annan statistik,
 dels ock på uppgifter inhämtade vid en omkostnadsundersökning hos
vissa myndigheter. De kostnadsuppgifter som sålunda varit tillgängliga
måste dock tyvärr i vissa avseenden bedömas som osäkra.

Av undersökningen framgår att den totala omkostnadsökningen fördelar
sig mycket ojämnt på olika kostnadsslag och ändamål samt att den främst
har sin grund i volymökningar, prisökningar och förändringar i bokföringspraxis.
 Ser man enbart till utgiftssidan kan omkostnadsökningen härledas
till prisökningar med ett belopp av ca 750 milj. kronor (38 procent) och till
volymökningar med ca 1 250 milj. kronor (62 procent). Till en del motsvaras
prisökningarna av en viss ökning av redovisade överskott på driftbudgetens
inkomstsida och är således, räknat netto, lägre än den redovisade
utgiftsökningen. Detta gäller hyror och i viss mån löner (lönekostnadspålägg
för städpersonal) med sammanlagt drygt 250 milj. kronor. Andra utgiftsökningar
motsvaras delvis av ökade inkomster i form av avgifter uppburna
i statens verksamhet, sammanlagt ca 215 milj. kronor.

118

Den redovisade ökningen av utgifterna för omkostnader på driftbudgetens
utgiftssida om ca 2 000 milj. kronor i löpande priser motsvaras således
av ökade inkomster på driftbudgeten om sammanlagt ca 470 milj. kronor.
Nettoökningen stannar sålunda vid ca 1 500 milj. kronor eller 220 procent,
räknat på nettoomkostnadema för budgetåret 1963/64.

Den nämnda ökningen av omkostnaderna om ca 2000 milj. kronor i löpande
priser hänför sig främst till kostnadsslagen hyror (529 milj. kronor),
inventarier (265), reseersättningar (190) och tjänsteförsändelser (154).
Dessa kostnadsslag svarar tillsammans för ca 60 procent av omkostnadsökningen.
 Telefonkostnader och vissa andra smärre poster har ökat med
sammanlagt ca 200 milj. kronor, vilket motsvarar en andel av 10 procent av
ökningen. Ca 500 milj. kronor eller 25 procent av omkostnadsökningen
hänför sig till en restpost, bestående av kostnadsslag som inte närmare
specificerats samt utgifter som inte kan fördelas. Den största relativa ökningen
av omkostnaderna för enskilda kostnadsslag avser automatisk databehandling
(900 procent), reseersättningar (150) och inventarier (130).

Fördelas omkostnadsökningen efter huvudändamål faller den största andelen
på ändamålsgrupperna utbildning (430 milj. kronor). I storleksordning
därefter kommer rätts- och polisväsendet, kriminalvård m.m. (422),
allmän förvaltning (390), näringslivets främjande (222) samt socialvård och
socialförsäkring (170). Dessa ändamålsgrupper sammantagna bidrar med
drygt 80 procent till omkostnadsökningen under den nu aktuella perioden,
allt mätt i löpande priser.

Möjligheter saknas att med utgångspunkt i RRV:s finansstatistik avläsa
utvecklingen för olika kostnadsslag inom de olika ändamålsgrupperna. Ett
undantag utgör dock posten hyror, vilken undergått exceptionella förändringar
till följd av ändade normer för hyressättningen genom övergång till
marknadshyror. Hyrespostens andel av omkostnadsökningen i löpande
priser under budgetåren 1963/64— 1972/73 varierar för olika ändamålsgrupper
och utgör för utbildningsområdet ca 45 procent, för rätts- och polisväsendet,
 kriminalvård m. m. 34 procent, för allmän förvaltning 27 procent
och för övriga ändamålsgrupper med hyresutgifter i genomsnitt 15 procent.

Ökningen av omkostnaderna i fasta priser (1972/73) på driftbudgetens
utgiftssida, exklusive hyror, uppgår till ca 1 050 milj. kronor. Av denna ökning
faller den största delen, drygt 80 procent, på ett fåtal ändamålsgrupper,
 nämligen rätts- och polisväsendet, kriminalvård m.m. samt allmän
förvaltning (vardera ca 22 procentenheter), utbildning (17), socialvård och
socialförsäkring samt näringslivets främjande (vardera ca 12 procentenheter).
 Detta kommer också till synes i en stor relativ omkostnadsökning i
fasta priser. Sålunda har t. ex. omkostnaderna (exklusive hyror) för rättsoch
polisväsendet, kriminalvård m. m. ökat med ca 240 procent, för allmän
förvaltning med ca 160 procent, för utbildning med ca 150 procent samt för
socialvård och socialförsäkring med ca 115 procent. Utvecklingen kan
hänföras till de organisatoriska förändringar som inträtt i form av övergång

119

till statligt huvudmannaskap för rätts- och polisväsendet, utbyggnaden av
den högre utbildningen och forskningen, utökningen av arbetsmarknadsåtgärder
samt utbyggnaden av olika myndigheter och myndighetsåtgärder i
syfte att stödja näringslivet.

Ovan redovisade uppgifter om omkostnadernas tillväxt och deras fördelning
på olika kostnadsslag respektive olika slag av ändamål har inte gett
anledning till närmare granskning av lämpligheten av vidtagna dispositioner
med tilldelade medel för de skilda verksamhetsområdena.

I den upprättade granskningspromemorian konstateras dock att det synes
finnas tendenser till att intresset för statens ekonomiska verksamhet
koncentreras till planerings- och budgeteringsstadiema, medan informationen
och användningen av de för olika områden tilldelade resurserna kommer
i andra hand.

I promemorian framhålls vidare att den relativt stora ökningen av omkostnaderna
under perioden 1963/64-1972/73 motiverar att särskild uppmärksamhet
ägnas åt möjligheterna till besparingar inom myndigheterna.
Att utrymme för besparingsåtgärder finns bestyrks av resultaten av de initiativ
i sådant syfte som redan tagits inom olika myndigheter. Vidare bör
varje myndighet med relativt täta tidsintervaller sammanställa uppgifter
om medelsförbrukningen och följa utvecklingen för de omkostnadsslag
som personalen hos myndigheten kan påverka. Med sådana uppgifter som
underlag bör personalen kunna få inflytande på omkostnadsutvecklingen i
syfte att uppnå besparingar. Förslagsverksamhet på detta område bör särskilt
uppmuntras.

I promemorian pekas på vissa områden inom statsförvaltningen, där åtgärder
i rationaliserande syften bör vidtas. Sålunda nämns bl. a. lokalbehoven
inom universitetsväsendet samt kostnadsutvecklingen för den automatiska
databehandlingen (ADB) och de kalkyler som läggs till grund för beslut
om införande av ADB. Vissa synpunkter och förslag av mera principiell
art förs även fram rörande förekommande redovisning av den statliga
verksamheten.

Lokaltillväxten vid universitet och högskolor har varit förhållandevis
stor, varför en utredning beträffande utnyttjandet av lokalerna synes motiverad.

Med hänsyn till de starkt stigande kostnaderna för automatisk databehandling
(ADB) framhålls såsom viktigt att särskild uppmärksamhet ägnas
åt effektiviteten i den statliga ADB-verksamheten, liksom åt de lönsamhetskalkyler
som läggs till grund för införande av ADB-system. Vid beräkningen
av personalkostnaderna i sådana kalkyler bör produktionsfaktorn
arbete inte belastas med större lönekostnadspålägg än som erfordras för
att täcka de sociala kostnaderna för berörd personal enligt de huvudregler
som tillämpas i programbudgetsammanhang.

I fråga om redovisningen av den statliga verksamheten anges i promemorian
vissa förhållanden som försvårar en klar överblick av utfallet av

120

statens budget, nämligen avsaknaden av en översiktlig redovisning av utgifterna
med fördelning på kostnadsslag, blandningen av brutto- och nettoredovisning
samt blandningen av utgifts- och kostnadsredovisning.

Granskningspromemorian har i vanlig ordning remissbehandlats.

Därvid har vissa kritiska synpunkter anförts rörande granskningsprojektets
syfte och omfattning samt rörande bristande representativitet hos använda
uppgifter m. m. I remissyttrandena redovisas vidare olika insatser
från myndigheternas sida i syfte att uppnå besparingar, att öka effektiviteten
samt att förbättra planeringen och redovisningen. När det gäller redovisningen
av statsverksamheten och frågan om finansstatistiken över budgetutfallet
framhålls det bl. a. att förbättringar är erforderliga, bl. a. med
hänsyn till behovet av säkrare uppgifter i nationalräkenskaperna. Riksrevisionsverket
anger också att bättre uppgifter om kostnadsfördelningen kan
uppnås, dock först fr. o. m. budgetåret 1976/77 när kontoklass E i redovisningssystem
S är införd hos snart sagt alla myndigheter.

Inom revisorernas kansli har en tilläggspromemoria upprättats, vilken
innehåller dels en sammanfattning av de synpunkter som remissmyndighetema
fört fram vid remissbehandlingen och vid därefter vidtagna kompletterande
förfrågningar, dels vissa kommentarer till de av myndigheterna
framförda synpunkterna.

På grundval av de synpunkter som redovisats i granskningspromemorian
och den därefter upprättade tilläggspromemorian samt vad som förts
fram vid remissbehandlingen har revisorerna i skrivelse till regeringen föreslagit
vissa åtgärder i syfte att rationalisera statsverksamheten väsentligen
i överensstämmelse med vad som föreslagits i promemorian.

Skrivelsen är som bilaga 3 fogad vid denna berättelse.

De särskilda rationaliseringsorganen inom statsförvaltningen
(granskningspromemoria nr 2/1976)

I granskningspromemorian redovisas en jämförande studie av organisationen
och verksamheten hos de särskilda rationaliseringsorgan som. vid
sidan av statens centrala organ för rationaliseringsverksamhet - statskontoret
och försvarets rationaliseringsinstitut, finns inom den statliga sektorn.
 Förutom rationaliseringsorganens organisation och arbetssätt har undersökts
på vad sätt och i vilken omfattning de genom rationaliseringsarbetet
vunna erfarenheterna kommer till praktisk nytta.

Den genomförda granskningen har gett vid handen att verksamheten vid
de särskilda rationaliseringsorganen kan anses bedrivas med relativt sett
gott resultat. Några mera väsentliga anmärkningar torde sålunda inte kunna
riktas mot rationaliseringsarbetet och rationaliseringsorganens organisation.
 De stickprovsvis insatta studierna av enskilda rationaliseringsobjekt
ävensom de besök som gjorts vid ett stort antal regionala och lokala
myndigheter har vidare visat att de genom rationaliseringsarbetet vunna
erfarenheterna förs ut till olika arbetsenheter och tillämpas i det dagliga ar -

121

betet och att tillvaratagandet av vunna erfarenheter sålunda är tillfredsställande.
 Dock kan enligt promemorian rationaliseringsarbetet göras mera effektivt
i skilda hänseenden. I promemorian noteras sålunda att hos vissa
myndigheter driftverksamheten inte st deras i resursekonomiserande syfte
i samma utsträckning som är fallet he s andra myndigheter med liknande
verksamhet.

I granskningspromemorian framförs vissa synpunkter och förslag syftande
till förbättringar av rationaliseringsverksamheten. Dessa synpunkter
och förslag får dock inte, som framhållits i promemorian, betraktas som
anvisningar till detaljlösningar av belysta problem utan mera som försök
att fasta uppmärksamheten på förhållanden som kan bidra till vidareutveckling
och uppslag till förbättringar.

Sålunda föreslås bl. a. att de analyser av den administrativa rationaliseringsverksamheten
inom statsförvaltningen som statskontoret hittills arbetat
fram utsträcks till att omfatta även återstående delar av statsförvaltningen
och att motsvarande analysarbete påbörjas beträffande den tekniska
rationaliseringsverksamheten inom statsförvaltningen.

Vidare bör de av statskontoret samlade erfarenheterna angående lämplig
omfattning av antalet med rationalisering sysselsatta vid olika myndigheter
bedömas och resultatet ställas till myndigheternas förfogande. Härigenom
skulle de stora affärsverkens och vissa ämbetsverks värdefulla erfarenheter,
 bl. a. i frågor om rationaliseringsresursernas dimensionering, kunna
nyttiggöras av övriga myndigheter inom statsförvaltningen.

De åtgärder som statskontoret löpande vidtagit beträffande utbyte av information
rörande den administrativa rationaliseringsverksamheten har
enligt promemorian visat sig värdefulla. Denna verksamhet föreslås bli utvidgad
på lämpligt sätt och få omfatta även den tekniska rationaliseringssektom.
 Kommunikationsverkens rationaliseringsråd erbjuder vidare en
betydelsefull möjlighet att skapa kontakter mellan myndigheterna. Statskontoret
och rådet bör därför gemensamt dryfta i vad mån ändrade arbetsformer
för rådet kan vara motiverade för uppnående av bättre utbyte av rådets
arbete.

Informationsutbytets roll vid rationaliseringsutbildning av specialistpersonal
och annan personal bör vidare uppmärksammas. Myndigheternas utnyttjande
av rationaliseringsutbildningen vid statskontoret och Svenska
arbetsgivareföreningens utbildningscentrum ALI-RATI bör enligt promemorian
därför om möjligt intensifieras.

De framförda synpunkterna har i allt väsentligt mötts med positivt intresse
vid remissbehandlingen.

I skrivelse till regeringen har revisorerna uttalat att de i promemorian
framförda synpunkterna i möjligaste mån bör beaktas vid det fortsatta arbetet
på här berört område. Revisorerna understryker samtidigt att allt rationaliseringsarbete
självfallet bör bedrivas i god överensstämmelse med

122

de anställdas berättigade krav på arbetstillfredsställelse, god arbetsmiljö
och anställningstrygghet.

Skrivelsen är som bilaga 9 fogad vid denna berättelse.

Samhällsinformation
(granskningspromemoria nr 1/1976)

På grund av det stora och växande informationsutbud som möter medborgarna
i dagens samhälle har det blivit allt svårare för samhällets olika
organ att nå fram med sin information. Riksdagens revisorer har därför låtit
granska samhällsinformationens organisation, innehåll och arbetsformer.
 Vid den genomförda granskningen har olika typer av samhällsinformation
studerats. Huvudvikten har härvid lagts på de offentliga organens
allmänt orienterande information.

Genom publicering av författningar och kungörande av beslut av allmän
karaktär förutsätts medborgarna få kännedom om de rättsförhållanden
som skall gälla. Detta formella sätt att sprida information måste emellertid
kompletteras med informationsinsatser som når ut till medborgarna i gemen.
 Sådana insatser har, såsom framgår av granskningspromemorian. blivit
allt vanligare. Samhället har på senare år utvidgat sin information till att
omfatta även andra områden än medborgarnas olika rättigheter och skyldigheter.
 Som exempel härpå kan nämnas hälsoupplysning, konsumentupplysning,
 upplysning om u-ländemas situation samt upplysning om
energifrågor och energipolitik.

Som närmare redovisas i promemorian har för närvarande åtminstone
ett 50-tal myndigheter inom den civila statsförvaltningen särskilda informationsenheter.
 Volymen av det statliga informationsutbudet kan också
belysas av det förhållandet, att under åren 1970—1971 närmare 350 olika
statliga myndigheter och institutioner eller grupper av sådana gett ut publikationer
av något slag. För att samordna de offentliga organens informationsinsatser
inrättades år 1971 en särskild nämnd, nämnden för samhällsinformation
(NSI).

Vid granskningen har bl. a. frågan om hur individen upplever och kan
tillgodogöra sig det stora informationsutbudet berörts. Av de undersökningar
och effektmätningar avseende olika informationsåtgärder som redovisas
i utredningen synes framgå bl. a., att en mera kvalificerad samhällsinformation
har svårare att tränga fram eller väcka ett bredare intresse och
att medborgarna främst vill bli informerade angående enkla, konkreta förhållanden
som berör deras vardagssituation. Informationen bör vara sammanhållen,
 översiktlig och tillgänglig när den behövs samt framförd på ett
lättförståeligt språk. Dessutom tycks medborgarna föredra olika slag av
massmedier och broschyrer som informationskanaler framför studie- och
mötesverksamhet.

På grundval av den genomförda granskningen förs i promemorian fram
olika förslag i syfte att öka effektiviteten i de offentliga organens informa -

123

tionsverksamhet. De viktigaste synpunkterna och förslagen sammanfattas
i det följande.

Dagens stora och alltmer ökande informationsutbud och mångfalden av
olika statliga och kommunala kontaktpunkter kan medföra svårigheter för
den enskilde att överblicka informationsutbudet, att finna rätt kontaktpunkt
och att finna den information som behövs vid ett visst tillfälle. Den
information som lämnas av samhällsorganan glöms också lätt, om den vid
informationstillfället inte är av intresse för individen.

Med hänsyn till bl. a. de angivna problemen sätts det i fråga om inte särskilda
informations- och servicecentraler borde inrättas i varje kommun.
Centralernas uppgift skulle vara att ge allmänheten information och hjälp i
enklare angelägenheter och ge anvisning om det statliga eller kommunala
fackorgan som kan lämna mera kvalificerad information eller hjälp.

Samtidigt som samhällsinformationens volym ökar stiger kostnaderna
såväl för personal som för utrymme i olika medier kraftigt. Genom att informationscentraler
inrättas borde det bli möjligt att minska såväl annonseringens
omfattning som informationsspillet vid spridningen av trycksaker.

Informationsverksamhet med hjälp av statliga medel bedrivs inte endast
av statliga myndigheter och organ. 1 flera fall har informationsverksamhet
delegerats eller i viss utsträckning förts över till olika organisationer. Som
exempel härpå nämns u-landsinformation, hälsoupplysning samt information
om alkohol- och narkotikaproblem.

Som framgår av promemorian har därvid, förutom de stora folkrörelserna,
 ett stort antal enskilda organisationer utnyttjats som informationskanaler.
 En ökad överflyttning av informationsuppgifter till olika enskilda organisationer
kan medföra vissa problem. Sålunda kan arbetet komma att
handhas av organisationer som har begränsad sakkunskap på problemområdet
i fråga och som, främst av resursskäl, saknar möjlighet att insamla
och sammanställa nödvändigt faktaunderlag. En långt driven delegering av
informationsverksamheten kan vidare medföra både splittring och dubbeltäckning
i fråga om den information som går ut.

Mottagarna av informationsutbudet bör kunna ställa krav på att få riktiga
faktauppgifter och att kunna skilja mellan faktaredovisning och kommentarer
eller argumentering. Det synes därför kunna sättas i fråga om inte
regler, liknande de som i dag gäller för press, radio och TV, borde skapas
även för den information som distribueras med hjälp av allmänna medel.
 Angelägenheten härav synes öka i och med att det allmänna i vidgad
utsträckning anförtror informationsspridningen i olika frågor till skilda enskilda
organisationer. Den aktualiserade frågan om behovet av vissa etiska
regler föreslås böra närmare utredas.

Möjligheterna att i ökad utsträckning samordna den samhällsinformation
som sköts av eller kan komma att läggas på olika enskilda organisationer
bör uppmärksammas. Vid genomförandet av olika statliga informa -

124

tionskampanjer, i vilka många olika organisationer tar del, bör man pröva
att låta en särskilt tillkallad expertgrupp i samråd med organisationerna
ställa samman det grundläggande faktamaterialet. Detta material skulle sedan
kunna utnyttjas och kompletteras av olika folkrörelser och organisationer
för en mer idéstyrd information. Över det framtagna faktamaterialet
bör även framställas en lättförståelig sammanfattning, som kan göras tillgänglig
för alla dem som är intresserade mera av basfakta än av en
idémässig värdering av dessa.

NSI har som huvuduppgift att verka för samordning av de offentliga organens
informationsinsatser med utgångspunkt i individens samlade informationsbehov.
 Nämnden skall vidare yttra sig över framställningar om
medelsanslag för informationsändamål, insamla och bearbeta erfarenheter
på samhällsinformationens område samt lämna statliga myndigheter rekommendationer
och råd beträffande annonsering och annan informa
tionsverksamhet.

En effektiv samordning av de statliga myndigheternas och andra offentliga
organs informationsverksamhet framstår som en synnerligen väsentlig
uppgift. NSI:s samordnande verksamhet synes enligt granskningspromemorian
kunna byggas ut ytterligare, varvid även samordningen mellan statliga
och kommunala informationsaktiviteter bör beaktas.

Under särskilt anslag ställs medel till NSI:s förfogande för sådana informationsinsatser
som inte tagits upp i andra myndigheters ordinarie anslag
eller som ej kunnat förutses. Dessa medel föreslås hårdare än hittills böra
reserveras för informationsinsatser som rimligtvis inte har kunnat beaktas
vid den ordinarie budgetbehandlingen.

På grund av den stora omfattning som de offentliga organens informationsverksamhet
fått är en systematiskt bedriven resultatvärdering av
verksamheten en förutsättning för att det skall bli möjligt att förbättra och
effektivisera informationsarbetet. Av vikt är härvid att NSI har möjlighet
att ta initiativ till och samordna resultatvärdering av olika informationsprojekt.
 En sådan initiativrätt bör komma till uttryck i nämndens instruktion.

Nämndens erfarenheter av resultatvärdering synes även böra utnyttjas
av olika privata organisationer som genomför informationsinsatser med
väsentligt stöd av statliga medel. Det måste anses vara av allmänt intresse
att klarlägga spridningseffekterna av denna typ av information.

För att en större spridning av den kvalificerade samhällsinformation
som de statliga utredningarna representerar skall bli möjlig, föreslås att utgivningen
av fristående, populärt hållna, sammanfattningar ökas. Det relativt
höga pris som betänkandena ofta betingar talar även för ett sådant förfarande.

Granskningspromemorian har på sedvanligt sätt sänts ut på remiss till
ett antal myndigheter och organisationer. I ärendet har 22 yttranden avgivits.
 En mängd olika synsätt och förslag rörande samhällsinformationens
uppgifter och ställning i dagens samhälle har därvid redovisats. Promemo -

125

rians förslag har fått ett positivt gensvar från huvudparten av remissinstanserna.

På grundval av resultaten av den genomförda undersökningen och de vid
remissbehandlingen avgivna yttrandena har revisorerna i skrivelse till regeringen
föreslagit att flertalet av de i promemorian redovisade synpunkterna
och förslagen beaktas vid utformningen av den framtida samhällsinformationens
uppgifter och organisation.

Skrivelsen är som bilaga 10 fogad vid denna berättelse.

Ej avslutade ärenden

Den statliga finansförvaltningens c entrala organisation
(granskningspromemoria nr 8/1973)

De finansförvaltande uppgifter inom statsverksamheten som fullgörs i
central instans är spridda på ett flertal myndigheter, trots att därmed förenade
göromål visar stora inbördes likheter i sakligt hänseende. Mot denna
bakgrund har en undersökning i ämnet gjorts inom revisorernas kansli,
varvid syftet varit att få utrönt om möjligheter till rationaliseringsvinster
föreligger genom en koncentration av hithörande administrativa arbete.

Undersökningens resultat har redovisats i en granskningspromemoria, i
vilken förslag till en viss organisatorisk omläggning av verksamheten har
framförts. Promemorian har remissbehandlats, men ärendet har ännu inte
slutligt prövats av revisorerna utom i vad avser frågan om central personaladministration
och administrativ utveckling. I detta ärende avläts en
skrivelse till regeringen under år 1975. För revisorerna återstår således att
ta ställning till frågan om den egentliga finansförvaltningens centrala organisation.

Utbildningsdepartementet
Avslutade ärenden

Administrativa göromål vid universitet och högskolor
(granskningspromemoria nr 5/1975)

Den nuvarande universitetsorganisationen med tillhörande administrativa
förfaranden grundar sig på ett av riksdagen år 1964 fattat beslut om organisation
och förvaltning av universitet och högskolor. Detta beslut syftade
bl. a. till att i möjligaste mån avlasta den vetenskapliga personalen förekommande
administrativa göromål. För att nå detta mål byggde man vid
de olika läroanstalterna bl. a. upp starka centralförvaltningar.

I förevarande granskningsärende har verkningarna av 1964 års beslut
närmare studerats. Undersökningen visar att de mål som satts upp knappast
har nåtts. Sålunda upptogs under vårterminen 1974 ca 40 procent av
professorernas, universitetslektorernas och assistenternas/amanuensernas

126

totala arbetstid av administrativa göromål. Till väsentlig del har dessa göromål
bestått av arbete vid de egna institutionerna. De administrativa uppdragen
att tjänstgöra som prefekt och studierektor har vidare tagit avsevärd
tid i anspråk. För vissa universitetslärare har uppdragen varit så krävande
att deras egen forskning och undervisning tidvis fått stå tillbaka.

Den redovisade utvecklingen torde i stort sett ha sin grund i de förändringar
som genomförts på universitetsområdet under senare år. Som exempel
kan nämnas den ändrade sammansättning av professorernas administrativa
arbetsuppgifter som inträtt. Sålunda har 1969 års ordning med
fastare studiegång vid filosofisk fakultet, forskarutbildningens ökade volym,
 den stora andelen icke ordinarie personal, lokalproblem och ekonomiadministrativa
frågor medfört att professorerna i allt större utsträckning
tvingats ägna sig åt det allmänna institutionsarbetet.

Den nuvarande belastningen i form av administrativa arbetsuppgifter
torde inverka menligt på den vetenskapliga personalens möjlighet att fullgöra
sina ordinarie undervisnings- och forskningsuppgifter. Åtgärder för
att förbättra situationen ar enligt promemorian därför erforderliga. Den
mest effektiva åtgärden bör, såvitt den genomförda utredningen visar, vara
att ompröva 1964 års beslut och genomföra en omfördelning av de administrativa
arbetsuppgifterna inom universitetsorganisationen och därvid ge
faktultetema/sektionerna och universitetsinstitutionerna, så långt det är
möjligt, ökad självständighet. På fakultets- och institutionsnivåerna bör
placeras administrativ personal i den omfattning det är erforderligt. Till
denna administrativa personal bör förås över de administrativa arbetsuppgifter
som nu vilar på den vetenskapliga personalen, så att den senare i
ökad utsträckning kan ägna sig åt de arbetsuppgifter den är utbildad för.
Den administrativa personalen bör förberedas för sina nya arbetsuppgifter
genom särskild utbildning. Ledningen på de nyssnämnda nivåerna torde
som nu böra anförtros företrädare för den vetenskapliga personalen. För
dessa uppdrag bör vederbörande ges särskild administrativ utbildning.

Granskningspromemorian har i vanlig ordning varit föremål för remissbehandling.
 Därvid har de förslag som framlagts i promemorian biträtts av
de flesta av de hörda remissinstanserna.

Vid sitt ställningstagande till de i granskningspromemorian framlagda
förslagen och däröver avgivna yttranden har revisorerna med hänsyn till
det planerings- och förberedelsearbete som redan påbörjats inför genomförandet
av den nya högskolereformen ej funnit skäl att förorda viss lösning
av de aktualiserade problemen utan endast beslutat att genom skrivelse till
regeringen överlämna promemorian och däröver avgivna remissutlåtanden
för beaktande vid det fortsatta planerings- och förberedelsearbetet.

Skrivelsen är som bilaga 4 fogad vid denna berättelse.

127

Handelsdepartementet
Avslutade ärenden

Statsmyndigheternas ärendebalanser, patent- och registreringsverket
(granskningspromemoria nr 9/1976)

Med utgångspunkt i de balansförteckningar över ej avslutade ärenden
som statliga myndigheter vaije år skall ge in till justitiekanslem har en
granskning av ärendebalansema hos patent- och registreringsverket genomförts.

Patent- och registreringsverket är det verk som redovisar de numerärt
största balanserna av samtliga verk som revisorerna hittills granskat. Balanserna
är särskilt påfallande i fråga om patentärenden och bolagsärenden.
 Med hänsyn till de särskilda förhållanden som påverkar ärendebalansen
och det arbete som verket lägger ner på att bemästra situationen har
revisorerna inte funnit skäl att för närvarande vidta särskilda åtgärder i
ärendet.

Arbetsmarknadsdepartementet
Avslutade ärenden

Statsmyndigheternas ärendebalanser, invandrarverket
(granskningspromemoria nr 10/1976)

Med utgångspunkt i de balansförteckningar över ej avslutade ärenden
som statliga myndigheter varje år skall ge in till justitiekanslem har en
granskning av ärendebalansema hos invandrarverket genomförts.

Därvid har kunnat konstateras att handläggningen av tillstånds- och
medborgarskapsärenden - vilka redan vid revisorernas granskning av
verket år 1972 ansågs dra alltför långt ut på tiden - ytterligare har utsträckts.
 Balansen av oavgjorda ärenden har särskilt under den senaste tiden
ökat på ett anmärkningsvärt sätt. Den oroande utvecklingen i fråga om
handläggningen av dessa för de enskilda och det allmänna betydelsefulla
ärenden påkallar uppenbarligen särskild uppmärksamhet.

Nyligen har tillsatts en utredning som med förtur skall överväga möjligheterna
att förkorta handläggningstiderna. Enligt under hand inhämtad
uppgift avser utredningen att lägga fram förslag härom under första halvåret
1977. Med hänsyn härtill har revisorerna inte funnit skäl att för närvarande
vidta särskilda åtgärder i ärendet.

Ej avslutade ärenden

Effekten av vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder
(granskningspromemorior nr 7. 8. och 9/1975)

Omskolning och omflyttning, som är några av arbetsmarknadspolitikens
viktigaste yttringar, kan inte helt förstås utan att man beskriver och analy -

128

serar utvecklingen av sysselsättning, arbetslöshet och löner under de senaste
fem till tio åren. Därvid är det särskilt betydelsefullt att närmare
granska arbetsmarknadsmönstret hos vissa grupper på arbetsmarknaden,
såsom kvinnorna, de unga och de äldre. Om de för arbetsmarknadsplanering
ansvariga på skilda administrativa nivåer skall kunna bygga sina beslut
på realistiska fakta måste den arbetsmarknadspolitiska statistiken vara
rationellt utformad.

De i ärendet upprättade granskningspromemorioma behandlar arbetsmarknadspolitik
och löneutjämning åren 1964—1974, arbetsmarknadspolitisk
statistik samt arbetsmarknadsutbildningens effekter på inkomstfördelning
och resursanvändning. Promemoriorna är remissbehandlade, men
ärendet har ännu inte slutligt prövats av revisorerna.

Arbetsmarknadsutbildningens regionala effekter
(granskningspromemoria nr 10/1975)

Människors flyttningar mellan olika orter och regioner i landet beror i de
allra flesta fall på att en person i familjehushållet byter anställning. Flyttningarna
har arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska följder. Dessutom
kan en av sysselsättningsskäl betingad flyttning till viss ort ibland
strida mot den enskildes önskan om bostadsort.

Att utröna i vilken utsträckning arbetsmarknadsutbildningen på detta
sätt är i samklang med skilda intressen har varit undersökningens huvuduppgift.

Undersökningen har utförts i intimt samband med granskningsärendet
Effekten av vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den i ärendet upprättade
granskningspromemorian är remissbehandlad, men ärendet har ännu
inte slutligt prövats av revisorerna.

Riksdagen och dess verk
Avslutade ärenden

Revisionen av riksdagsförvaltningen
(granskningspromemoria nr 11/1975)

Riksdagens revisorer skall efter varje avslutat räkenskapsår granska
riksbankens, riksgäldskontorets och Stiftelsen Riksbankens jubileumsfonds
tillstånd, styrelse och förvaltning. Resultatet av granskningen redovisas
i särskilda berättelser, vilka ingår i det material som ligger till grund
för riksdagens ställningstagande i fråga om ansvarsfrihet för bankofullmäktige,
 riksgäldsfullmäktige och styrelsen för jubileumsfonden.

Den sålunda för riksdagens räkning årligen genomförda granskningen av
riksdagsförvaltningen kompletteras av en inom riksbanken och riksgäldskontoret
internt anordnad revision. Inom riksbankens förvaltningsområde
svarar en direkt under bankofullmäktige inrättad revisionsavdelning för

129

den interna revisionen, medan motsvarande uppgift inom övriga delar av
riksdagsförvaltningen ankommer på en direkt under riksgäldsfullmäktige
lydande revisionsavdelning.

Frågan om hur revisionen av riksdagsförvaltningen lämpligast bör vara
ordnad har utretts inom revisorernas kansli.

Över den i ärendet upprättade granskningspromemorian har yttrande
avgivits av fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret och
riksdagens förvaltningsstyrelses direktion. På grundval av det sålunda införskaffade
underlaget har riksdagens revisorer i skrivelse till riksdagen redovisat
sin syn på hur revisionen av riksdagsförvaltningen bör vara anordnad.

Revisorernas skrivelse berör i första hand internrevisionsavdelningarnas
arbetsmetoder och internrevisionens organisatoriska uppbyggnad
men omfattar dessutom formerna för riksdagens revisorers egen
granskning av riksdagsförvaltningen. I sammanhanget har också de inom
riksbanken och riksgäldskontoret tillämpade redovisningssystemen uppmärksammats.

Vad revisionsavdelningarnas arbetsmetoder beträffar har revisorerna
föreslagit att dessa ges en utformning som i högre grad står i överensstämmelse
med modem redovisningsrevision. Verksamheten vid de båda avdelningarna
bör sålunda ha formen av systematiskt upplagda undersökningar.
 vid vilka den löpande redovisningens tillförlitlighet bedöms genom
granskning av den interna kontrollen. Till grund för undersökningarna bör.
enligt revisorerna, ligga årligen fastställda revisionsplaner med vilkas hjälp
granskningen inriktas på de rutiner som bedöms vara av väsentlig betydelse
i myndigheternas redovisning och som kan anses innehålla ett större
mått av risk eller osäkerhet.

Vid undersökningen har det konstaterats att riksbanken inte i alla avseenden
gör åtskillnad mellan revision och intern kontroll. Genom att handha
uppgifter som rätteligen borde ombesörjas av andra enheter har riksbankens
revisionsavdelning i vissa avseenden kommit att fungera som ett
led i bankens interna kontroll. Det mest påtagliga exemplet härpå är ansvaret
för bankens sedelförstöring, som åvilar en särskild enhet inom revisionsavdelningen.
 Revisorerna har inte kunnat dela de argument som bankofullmäktige
anfört mot ett i granskningspromemorian framlagt förslag
om att revisionsavdelningen borde frigöras från detta ansvar. I motsats till
bankofullmäktige anser revisorerna således att sedelförstöringen bör föras
över till annan avdelning i banken. Beträffande övriga på revisionsavdelningen
ankommande uppgifter av intemkontrollnatur har bankofullmäktige
vitsordat de i granskningspromemorian påtalade bristerna och uttalat
att arbete pågår med att lägga om handläggningsrutinema i syfte att särskilja
revisionsfunktionen från den löpande kontrollen. Enligt revisorernas
uppfattning bör detta arbete snarast fullföljas.

Såväl bankofullmäktige som riksgäldsfullmäktige har avstyrkt en i
9 Riksdagen 1976/77. 2 sami. Nr 2

130

granskningspromemorian förordad sammanslagning av de båda myndigheternas
revisionsavdelningar. Ett sådant gemensamt organ skulle i sin revisionsverksamhet
inta en likartad ställning gentemot både bankofullmäktige
och riksgäldsfullmäktige men i administrativt hänseende vara knutet till
riksbanken. Revisorerna har för sin del funnit att rent principiellt mycket
talar för en sammanslagning av revisionsavdelningarna. Av praktiska skäl
har emellertid revisorerna valt att vänta med ett beslut i denna fråga. Revisorerna
har nämligen bedömt det som mer angeläget att omläggningen av
internrevisionens arbetsmetoder kan genomföras utan alltför stora yttre
omställningar än att en dylik organisationsförändring kommer till stånd.

I granskningspromemorian anges vissa riktlinjer för hur revisorernas
egen granskning av riksdagsförvaltningen framdeles bör vara utformad.
Revisorerna har anslutit sig till dessa riktlinjer, som innebär att deras
granskning huvudsakligen kommer att bestå av en genomgång av det arbete
som under året har utförts av revisionsavdelningarna. Om detta arbete
visar sig otillräckligt för att ensamt säkerställa redovisningens tillförlitlighet
kommer revisorerna att komplettera sin genomgång med erforderlig
detaljgranskning. Revisorerna har därjämte för avsikt att varje år företa en
fördjupad genomgång av något bokslutskonto, varvid i första hand frågor
av större ekonomisk betydelse eller principiell natur kommer att uppmärksammas.

En dylik inriktning av den på revisorerna ankommande granskningen
förutsätter ett närmare samarbete mellan revisorerna och de båda revisionsavdelningama.
 Mot bakgrunden härav har i granskningspromemorian
föreslagits att revisorernas begränsade tillsyn över revisionsavdelningarna
skall utvidgas. Enligt förslaget borde revisorernas tillsyn innefatta ansvar
för rådgivning och information i frågor som rör intemrevisionens uppläggning
och inriktning, medverkan vid utformningen av de tidigare nämnda
revisionsplanerna, kontroll av revisionschefernas årsrapporter samt yttranderätt
vid tillsättandet av ledigförklarad tjänst i lönegrad F 10 eller högre.
 Revisorerna har anslutit sig till detta förslag utom i vad gäller yttranderätten
vid tjänstetillsättningar. På förslag av bankofullmäktige, som ansett
att en sådan yttranderätt skulle innebära en formell inskränkning i deras
grundlagsenlig! givna rådighet över riksbankens förvaltning, har revisorerna
på denna punkt i stället förordat att de skall medverka till att särskilda
kompetensvillkor ställs upp för de tjänster som är avdelade för riksbankens
och riksgäldskontorets interna revision.

I anslutning till föreliggande granskningsärende har revisorerna också
tagit upp vissa frågor som berör riksbankens och riksgäldskontorets redovisning.
 Revisorerna har sålunda uttalat sig för att bankofullmäktige och
riksgäldsfullmäktige om några år överväger förutsättningarna för en mer
långtgående kostnadsredovisning inom respektive verk. Revisorerna har
också understrukit behovet av att periodisering införs i såväl riksbankens
som riksgäldskontorets redovisningssystem. Slutligen har revisorerna i

131

detta sammanhang särskilt framhållit att riksbanken inte bör bokföra vissa
tillgångar inom linjen utan i likhet med annan statlig myndighet öppet redovisa
samtliga tillgångar på balansräkningen.

Revisorernas skrivelse till riksdagen är som hilana 5 fogad vid denna berättelse.

Särskilda berättelser

Berättelse över verkställd granskning av riksbankens tillstånd, styrelse
och förvalning under år 1975 har avlämnats.

Berättelse över verkställd granskning av riksgäldskontorets tillstånd,
styrelse och förvaltning under budgetåret 1974/75 har avlämnats.

Berättelse över verkställd granskning av Stiftelsen Riksbankens jubileumsfonds
verksamhet och förvaltning under år 1975 har avlämnats.

Beträffande den närmare innebörden av den sålunda verkställda granskningen
och därvid gjorda iakttagelser torde få hänvisas till finansutskottets
betänkanden nr 26 och 27 samt utbildningsutskottets betänkande nr 31 år
1976.

RESULTATET AV DE TILL REGERINGEN UNDER
ÅR 1975 AVLÅTNA SKRIVELSERNA

Av verksamhetsberättelsen för år 1975 framgår att revisorerna under
detta år har avlåtit nio skrivelser till regeringen med anhållan om vissa åtgärder.
 1 det följande lämnas en kortfattad redogörelse för resultatet av de
sålunda gjorda framställningarna.

Central personaladministration och administrativ utveckling

I detta ärende har revisorerna föreslagit en utredning av frågan om den
statliga personaladministrationens centrala organisation.

Som svar på en under hand gjord förfrågan har i en skrivelse från budgetdepartementet
uppgetts, att frågan för närvarande övervägs inom departementet.

Bidrag till kommunala undervisningssjukhus

1 detta ärende har revisorerna hemställt dels att frågan om grunderna för
beräkning av den investeringsersättning som staten lämnar kommunala
sjukvårdshuvudmän i vissa fall närmare utreds, dels att den statliga tillsynsorganisationen
på området snarast möjligt ses över.

Regeringen har den 9 december 1976 beslutat att revisorernas skrivelse
skall överlämnas, såvitt avser beräkning av investeringsersättning, till statens
förhandlingsnämnd för den åtgärd som nämnden kan finna erforderlig
och. såvitt avser den statliga tillsynsorganisationen inom detta område, till

132

hälso- och sjukvårdsutredningen att övervägas vid fullgörande av utredningens
uppdrag.

Förhindrande av olyckshändelser inom krigsmakten

I detta ärende har revisorerna hemställt att vissa synpunkter som anlagts
på frågan om möjligheterna att ytterligare nedbringa antalet olycksfall
inom krigsmakten måtte delges vederbörande myndigheter m. fl.. att beaktas
i det fortlöpande arbetet.

Regeringen har den 4 december 1975 beslutat att överlämna revisorernas
skrivelse med bilagor för beaktande till överbefälhavaren, försvarets sjukvårdsstyrelse.
 försvarets materielverk och yrkesskadestatistikutredningen.

Vuxenutbildningen

I detta ärende har revisorerna giort det allmänna uttalandet, att man vid
en totalbedömning av vuxenutbildningsreformens utfall inte bör överbetona
möjligheten av att skillnaden i utbildningsstandard mellan olika generationer
helt utjämnas. Revisorerna har vidare gett uttryck åt den uppfattningen,
 att ett ökat samarbete mellan de myndigheter, kommuner och organisationer
som verkar inom vuxenutbildningen skulle öppna en väg för
bättre utnyttjande av anslagna medel och att det däiför bör ankomma på
skolöverstyrelsen och på vederbörande kommunala myndigheter att verka
för att studieförbunden i ökad utsträckning får tillgång till det reguljära
skolväsendets lokaler och andra utbildningsresurser. Slutligen har revisorerna
föreslagit att skolöverstyrelsen företar en utförlig analys av elevsammansättningen
vid statens skolor för vuxna, särskilt i fråga om ålder, hemort
och utbildningssyfte, samt utreder i vad mån kommunerna har möjligheter
och intresse att erbjuda de speciella utbildningsformer som eventuellt
inte redan står till buds.

Enligt beslut i utbildningsdepartementet den 11 december 1975 har ärendet
överlämnats till skolöverstyrelsen för handläggning.

Den statliga lokalförsörjningen

I detta ärende har revisorerna föreslagit vissa åtgärder för en effektivisering
av den statliga lokalförsörjningen.

Som svar på en under hand gjord förfrågan har expeditionschefen i budgetdepartementet
lämnat följande upplysningar.

Riksdagens revisorer har uttalat att frågan om en förbättrad samordning
av den statliga lokalplaneringen bör utredas. Det ankommer på de fastighetsfondförvaltande
myndigheterna att själva initiera och skapa lämpliga
former för samråd sinsemellan. Någon regeringens åtgärd har därför inte
ansetts påkallad. Enligt vad som har inhämtats har åtgärder i linje med vad
revisorerna har efterlyst redan vidtagits. Därvid har samrådet utvidgats till
att omfatta även affärsverk och icke-statliga organ som försäkringskassorna.

133

Efter förslag av regeringen (prop. 1975/76: 125) har riksdagen anvisat ytterligare
medel till projektering och markförvärv i syfte att öka reserven av
byggprojekt - främst för länsförvaltningarna - avsedda att utföras vid tidpunkt
som är lämplig med hänsyn till sysselsättningsläget. Utrymmet för
investeringar i avsikt att öka andelen statsägda lokaler inom det disponerade
lokalbeståndet bestäms slutligt av allmänna budgetpolitiska överväganden.

Vad riksdagens revisorer har uttalat om att lokalkostnader och behovet
av lokalförändringar i samband med organisationsförändringar bör uppmärksammas
så tidigt som möjligt i beslutsprocessen beaktas inom ramen
för arbetet med en reviderad handläggningsordning för statliga lokalförsörjningsärenden.

Frågor om bl. a. anslagssystem och värdering av verkskapitalet har behandlats
även av budgetutredningen och prövas i anslutning till behandlingen
av budgetutredningens övriga förslag.

Restaurering av byggnadsminnesmärken

I detta ärende har revisorerna framfört kritiska synpunkter på förfarandet
vid restaurering av byggnadsminnesmärken. Utgångspunkten för kritiken
har varit vissa vid granskningen av hithörande förhållanden gjorda
iakttagelser, avseende dels underlåtenhet hos några myndigheter att föranstalta
om föreskriven prövning innan byggnadsarbetena sätts i gång, dels
knappheten på för beredskapsarbeten lämpliga objekt och konsekvenserna
därav för planering och projektering, dels ock brister i fråga om löpande
tillsyn och efterkontroll av arbeten och kostnader.

Genom beslut den 20 maj 1976 har regeringen förordnat, att avskrifter av
handlingarna i ärendet skall för övervägande överlämnas till utredningen
om formerna för stödåtgärder för vård och bevarande av kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse och till arbetsgruppen för översyn av formerna för
handläggning av statliga byggnadsärenden.

Viss utbildning inom kulturområdet

I detta ärende har revisorerna lagt fram förslag om viss effektivisering
och rationalisering av utbildningen på kulturområdet.

Revisorernas skrivelse har anmälts i 1975/76 års budgetproposition under
anslagspunkten för statens scenskolor. Föredragande statsrådet har
därvid förordat att en öve /n skall göras av den sceniska utbildningen och
att översynen skall omfatta både grundutbildningen och fortbildningen
inom det område som scenskoloma nu ansvarar för. Frågan om dimensionering
av utbildningen skall också prövas. Riksdagen har beslutat i enlighet
med budgetpropositionens förslag.

Regeringen har sedermera beslutat att ge statens kulturråd och dåvarande
universitetskanslersämbetet i uppdrag att i samråd göra den avsedda
översynen.

Kulturrådet och universitetskanslersämbetet har i gemensam rapport,
ingiven i samband med anslagsframställningarna för statens scenskolor för

134

budgetåret 1977/78. redovisat resultatet av den hittills genomförda delen
av översynen.

S veriges försörjningsberedskap

I detta ärende har revisorerna utvecklat vissa synpunkter pä frågan om
planläggningen av och det framtida arbetet med den ekonomiska försvarsberedskapen.
 Revisorerna har bl. a. uttalat

- att det kan sättas i fråga om inte större hänsyn till totalförsvarets krav
bör tas vid ställningstaganden i frågor som berör samhällsutvecklingen
på det civila området

- att möjligheterna för de inom det ekonomiska försvaret verkande myndigheterna
att på ett tidigt stadium påverka samhällsutvecklingen bör
förbättras

- att den ständigt pågående utvecklingen inom olika samhällssektorer påverkar
förutsättningarna för verksamheten inom det ekonomiska försvaret.
 vilket kräver oftast omfattande och komplicerade ekonomiskt
statistiska utredningar

- att införande av sådan prognosstatistik bör övervägas

- att det är angeläget att en för olika försörjningsområden med hänsyn till
totalmålet väl balanserad beredskapsnivå upprättas samt att statsmakterna
mera konkret bör ange beredskapskraven för olika varu- och
tjänsteområden samt att

- en översyn av behovet av resurser för de myndigheter som tar del av det
ekonomiska försvarets planeringsverksamhet bör genomföras.
Uttalandena grundar sig på en i ärendet gjord undersökning, vars resultat
på sedvanligt sätt har redovisats i en granskningspromemoria.

Som svar på en under hand gjord förfrågan har handläggande tjänsteman
vid vederbörande organisationsenhet inom handelsdepartementet lämnat
följande upplysningar.

Riksdagens revisorer remitterade under år 1975 granskningspromemorian
till bl. a. överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Jag har inhämtat att
övriga myndigheter inom det ekonomiska försvaret har blivit informerade
om granskningspromemorians innehåll.

De av riksdagens revisorer i skrivelsen den 11 december 1975 framförda
synpunkterna har således varit väl kända för planerande myndigheter inom
det ekonomiska försvaret.

I den programplan för det ekonomiska försvaret som hösten 1976 inlämnades
till regeringen återfinns också vissa av de synpunkter som riksdagens
revisorer framfört. Bl. a. framhålls vikten av ett balanserat ekonomiskt
försvar och att personalförstärkningar bedöms nödvändiga.

Även i 1974 års försvarsutrednings betänkande "Säkerhetspolitik och
totalförsvar" (SOU 1976: 5) återfinns flertalet av riksdagens revisorers påpekanden.
 Att så är fallet är naturligt med hänsyn till att experter på överstyrelsen
för ekonomiskt försvar m.fl. myndigheter med god kännedom
om nämnda granskningspromemoria har deltagit i försvarsutredningens arbete.

135

I ÖEF-utredningens betänkande "Ny organisation för ÖEF" (Fl Ds
1976:4) framförs bl. a. krav på viss personalförstärkning. Särskilt framhålls
behovet av ökade resurser för metodstudier.

Som en del i förberedelserna för 1977 års totalförsvarsbeslut bereds i regeringskansliet
bl. a. nämnda utredningar. Det är f. n. omöjligt att säga i
vilken utsträckning riksdagens revisorers synpunkter kan komma att beaktas
i detta totalförsvarsbeslut. Det är emellertid min uppfattning att revisorernas
synpunkter har fått en framträdande plats i de överväganden som
hittills skett på det ekonomiska försvarets område.

Avgiftsbeläggning av statliga bilplatser

1 detta ärende har revisorerna uttalat kritik mot vissa statliga myndigheter
för deras uraktlåtenhet att efterkomma Kungl. Maj:ts beslut den 6 november
1970 om avgiftsbeläggning av bilparkering vid statliga arbetsplatser.
 Härtill har revisorerna knutit några förslag till denna frågas ordnande
för framtiden.

Som svar på en under hand gjord förfrågan har expeditionschefen i budgetdepartementet
anfört följande.

Riksdagens revisorer har förutsatt att avgiftsbeläggning av statliga parkeringsplatser
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 6 november 1970 snarast genomförs
generellt samt förordat att frågan om att överlåta ansvaret för genomförandet
på en statlig myndighet utreds.

Byggnadsstyrelsen har därefter den 5 april 1976 redogjort förden hittillsvarande
försöksverksamheten enligt Kungl. Maj:ts ovannämnda beslut.
Styrelsen har samtidigt redovisat förslag om den fortsatta verksamheten.
Svenska kommunförbundet har den 3 september 1976 anfört synpunkter
gällande riktlinjer för verksamheten. Frågorna övervägs f. n. i regeringens
kansli.

136

Bilaga I

Riksdagens revisorers remissyttrande till riksdagens konstitutionsutskott
den 11 mars 1976 över motionen 1975/76:928 av herr Fagerlund
m. fl. om riksdagens revision av statsförvaltningen

Genom remiss den 3 februari 1976 har riksdagens konstitutionsutskott
berett riksdagens revisorer tillfälle att avge yttrande över motionen
1975/76:928 av herr Fagerlund m.fl. Motionen utmynnar i ett förslag om
en utredning av den framtida organisationen av riksdagens revision av
statsförvaltningen. Som allmänt motiv härför hänvisar motionärerna till
önskvärdheten av ett vidgat parlamentariskt engagemang i och inflytande
över granskningsarbetet. Enligt motionärerna kan detta mål nås blott genom
en omläggning av nu tillämpat förfarande, innebärande en övergång
till en inom riksdagsutskotten verkställd revision av statsförvalningens
skilda grenar. Ett utkast till en sådan organisation görs i motionen.

Med anledning av det sålunda framställda yrkandet vill revisorerna inledningsvis
erinra om att frågan om riksdagens revision av statsverksamheten
senast behandlades av statsmakterna i samband med 1973 års författningsreform.
 I sitt huvudbetänkande (SOU 1972:15, s. 116) hade
grundlagberedningen berört de möjligheter som förelåg för riksdagen att
genom de nya fackutskotten följa utfallet av fattade beslut. En granskning
av detta slag skulle enligt beredningen kunna präglas av en större kontinuitet
än den punktkontroll som utövades av riksdagens revisorer. Då det inte
kunde bedömas i vad mån utskottens verksamhet skulle komma att inverka
på revisorernas uppgifter och arbete, hade emellertid beredningen beträffande
revisorerna inte föreslagit några större materiella ändringar av
praktisk betydelse.

1 den proposition (1973: 90) som låg till grund för riksdagens påföljande
år bekräftade beslut sade sig föredragande departementschefen dela den
av grundlagberedningen framförda åsikten om riksdagsutskottens möjligheter
i nyss berört avseende. I anslutning härtill uttalade departementschefen
följande (s. 226).

Jag ser emellertid även ett betydande värde i att en kontroll av den expanderande
statliga verksamheten kan utövas av ett i förhållande till statsförvaltningen
helt fristående och självständigt organ av den typ som den
nuvarande riksdagsrevisionen representerar. Ett sådant särskilt revisionsorgan
torde för riksdagens del ha en speciell uppgift att fylla i fråga om information
och granskning i ämnen som berör flera förvaltningsgrenar eller

137

förvaltningen över huvud taget och som inte lämpligen kan behandlas i de
separata fackutskotten. Liksom beredningen anser jag att nuvarande bestämmelser
om riksdagens revisorer i det väsentliga bör kvarstå oförändrade.

Mot detta uttalande hade riksdagen intet att erinra. De däri angivna principerna
för verksamheten, starkt understrukna av konstitutionsutskottet i
dess betänkande 1974:65 (s. 7), har också varit bestämmande för utformningen
av revisorernas nya instruktion (SFS 1974: 1036). vilken trädde i
kraft den 1 januari 1975. I enlighet härmed uppmärksammar revisorerna
numera framför allt förhållanden som har betydelse för hela statsförvaltningen
eller eljest är av större intresse. En bestämd karaktärsskillnad mellan
riksdagens revisorer och det under regeringen lydande riksrevisionsverket.
 vars granskning företrädesvis avser en vertikalt inriktad förvaltningsrevision.
 har därmed åstadkommits.

Revisorerna kan inte finna att motionärerna har anfört några omständigheter
som ger riksdagen anledning att ompröva sin endast för något år sedan
intagna ståndpunkt i frågan om den parlamentariskt förankrade revisionen
av statsförvaltningen. Såsom närmare skall visas i det följande måste
tvärtom flera olägenheter anses vara förbundna med den organisation
och den inriktning av verksamheten som motionärerna uttalar sig för. Revisorerna
kan ej heller dela motionärernas uppfattning, att en fast parlamentarisk
ledning av granskningsarbetet inte skulle vara möjlig inom ramen
för nuvarande ordning. En sådan möjlighet finns och utnyttjas även.
men det är givet att formerna för det personliga engagemanget från de riksdagsvalda
ledamöternas sida kan utvecklas och förändras allteftersom
ökad erfarenhet vinns av den djupgående omvandling som statsrevisionen
har undergått under senare tid. Det är också mot bakgrunden härav som
den av revisorerna i fjol tillsatta och av motionärerna omnämnda utredningen
har fått i uppdrag att. jämte annat, överväga inom revisionen nu tilllämpade
utredningsrutiner. Syftet därmed har i direktiven angetts vara att
ledamöterna skall tillförsäkras största möjliga insyn i och kontroll av
granskningsarbetet.

Den av motionärerna förordade revisionsmodellen innebär en fortlöpande
granskning av statsförvaltningens olika sektorer i enlighet med den administrativa
indelning som gäller för riksdagens utskottsorganisation. Den
parlamentariska revisionen skulle därmed till sin allmänna uppläggning få
samma karaktär som riksrevisionsverkets granskning, d. v. s. bedrivas
som en vertikalt inriktad förvaltningsrevision. 1 stället för att som nu komplettera
varandra skulle riksdagens revision och regeringens revision komma
att direkt konkurrera med varandra, med betydande risker för dubbelarbete
och svårbemästrade avvägningsproblem som följd. Detta skulle
knappast bli till gagn för granskningens effektivitet eller befordra en rationell
hushållning med de resurser som ställs till förfogande för ändamålet.
Det är över huvud taget svårt att förstå hur den av motionärerna anbefallda

138

modellen skulle kunna praktiskt förverkligas med mindre hela den statliga
revisionen omgestaltades, en fråga som motionärerna dock ej går in på.

Utgångspunkten för motionärernas förslag är. som nämnts, en önskan
om att förtroendemännens medverkan i den revision som har riksdagen till
huvudman skall stärkas och breddas. Enligt förslaget skall detta önskemål
tillgodoses genom att en revisionsavdelning om förslagsvis fem ledamöter
utses inom varje utskott. Revisionsarbetet skall vara fast organiserat med
regelbundna sammanträden och bedrivas efter en fastställd granskningsplan.
 Ledamöterna skall vara fortlöpande engagerade i granskningsarbetet.

Revisorerna skall i det följande återkomma till frågan om den moderna
revisionsverksamhetens speciella karaktär och om konsekvenserna härav
för de i granskningsarbetet medverkande. Redan här torde emellertid böra
slås fast att ett personligt engagemang av det slag som motionärerna ivrar
för inte är möjligt med mindre granskningsarbetet blir en huvuduppgift för
vederbörande. Även om konstitutions- och lagutskotten med hänsyn till
arten av på dem ankommande ärenden ställdes utanför den tänkta organisationen.
 skulle detta betyda att 70 av riksdagens ledamöter, d.v.s. var
femte riksdagsledamot eller i de aktuella fallen var tredje utskottsledamot.
skulle ha löpande förvaltningsrevision som sitt egentliga riksdagsarbete.
Den tid och det intresse som dessa folkligt valda förtroendemän kunde ägna
åt riksdagsarbete av sedvanligt slag. åt annat politiskt arbete, åt kommunalt
arbete och åt kontakter med väljarkåren skulle alltså bli mycket begränsade.
 Det torde i sammanhanget få erinras om att ett icke ringa antal
statsmyndigheter redan har utlokaliserats från Stockholm eller inom en nära
framtid kommer att utlokaliseras därifrån, varför granskningsarbetet till
viss del skulle få förläggas till annan plats än den där riksdagen normalt
sammanträder. Enligt revisorernas åsikt är en anordning av detta slag, vilken
torde sakna motsvarighet i andra länder med parlamentariskt styrelseskick.
 föga förenlig med riksdagsuppdragets speciella innebörd och förpliktelser.

Även om motionärerna sålunda ivrar för ett starkt personligt deltagande
i granskningsarbetet från förtroendemännens sida. förutsätter de att även
anställda tjänstemän skall behöva anlitas för detta arbete. Något konkret
förslag till personalorganisation för den nyordnade riksdagsrevisionen
läggs inte fram av motionärerna, som stannar vid att antyda några tänkbara
lösningar. En försiktig beräkning ger dock till resultat att antalet tjänstemän
av olika kategorier knappast kan understiga 70. om det vidsträckta
granskningsområde som statsförvaltningen representerar i dag skall täckas.
 I jämförelse med den personalorganisation som är fastställd för riksdagens
revisorer innebär detta en mycket betydande kostnadsstegring utan
att likväl en däremot svarande effektivisering av verksamheten kan garanteras.

I detta sammanhang vill revisorerna erinra om följande.

139

i sitt förut omnämnda betänkande gick grundlagberedningen även in på
frågan om förhållandet mellan riksdagens revisorers verksamhet och annat
riksdagsarbete. Anledningen härtill var ett förslag av 1970 års revisionsutredning,
 innebärande att finansutskottet genom hänvändelser till riksdagen
skulle kunna påfordra, att revisorerna anlitades för särskilda utredningar.
Sin ståndpunkt härutinnan angav grundlagberedningen sålunda (s. 211).

I fråga om kontakten mellan riksdagens revisorer och det löpande riksdagsarbetet
synes någon institutionell åtgärd inte påkallad. Riksdagen kan
- på förslag av t. ex. utskott — ge revisorerna särskilda utredningsuppdrag.
 1 praktiken måste dock återhållsamhet iakttas härvidlag. 1 annat fall
skulle revisorernas arbete kunna förryckas.

Revisorerna finner det för sin del naturligt, att riksdagen som ett led i det
löpande arbetet anlitar sina revisorer för undersökningar av sådana frågor
som den önskar få särskilt belysta. För den verksamhet som ankommer på
revisorerna kan det vidare vara till nytta, att revisorerna får ta del av sådana
under utskottens arbete gjorda iakttagelser som kan tjäna som granskningsuppslag
i den fortgående förvaltningskontrollen. 1 nu angiven mening
ställer sig revisorerna positiva till den av motionärerna framförda tanken,
att statsrevision och utskottsarbete skall knytas närmare varandra, och anser
att frågan ytterligare bör prövas i samband med den utredning som revisorerna
själva har tillsatt. Revisorerna vill dock samtidigt framhålla, att
en breddning av utredningsverksamheten kräver en förstärkning av revisorernas
redan nu hårt ansträngda personalresurser.

Frågan om de interna formerna för den under riksdagens huvudmannaskap
bedrivna revisionen tillmäts, såsom redan har berörts, stor betydelse
i motionen. Revisorerna anser sig därför böra något närmare gå in på denna
fråga, särskilt som motionärerna inte tillräckligt synes ha beaktat omfattningen
och karaktären av de krav på insatser som modern revision ställer.

När riksdagens revisorer kom till som institution i samband med 1809
års författningsomdaning baserades verksamheten i allt väsentligt på en
granskning av räkenskaper och andra redovisningshandlingar, vilket innebar
ett mången gång mycket detaljerat kontrollarbete vari revisorerna personligen
tog del. Denna revisionsmetod gick att upprätthålla så länge statsbudgeten
var av ringa räckvidd, så länge statsmyndigheterna var fåtaliga,
så länge de administrativa formerna var enkla och så länge granskningen
var en till tiden begränsad förrättning.

De angivna förutsättningarna förelåg under en relativt lång tidsperiod,
och man kan säga att en av de riksdagsvalda förtroendemännen personligen
bedriven granskning av myndigheternas löpande räkenskaper utgjorde
den typiska 1800-talsmodellen för statsrevisionen. 1 samma mån som statsverksamheten
växte i omfång och antog alltmer komplicerade former, i
samma mån blev det dock allt svårare att lägga enbart olika slags redovis -

140

ningshandlingar till grund för den förvaltningskontroll som ankom på revisorerna.
 Bundenheten vid räkenskaperna upphörde också efter hand och
därmed revisorernas deltagande i själva granskningsarbetet, här liktydigt
med de undersökningar genom vilka underlaget förde revisionella bedömningarna
togs fram. Denna process var i sin helhet avslutad vid tiden för
andra världskrigets utbrott, d. v. s. för ca 40 år sedan.

Under de senaste decennierna har statsverksamheten ytterligare expanderat,
 varjämte administrativa styrsystem och redovisningsmetoder av
alltmer avancerat slag har tagits i bruk för det praktiska förvaltningsarbetet.
 Det är därför betydligt besvärligare i dag inte bara att få en överblick
över den samlade statsverksamheten utan också att få en inblick i de
mångskiftande förvaltningsgrenarna och till dessa knutna myndigheter av
olika slag. En på sakliga bedömningar inriktad revision av denna verksamhet.
 vare sig den har formen av tväradministrativa undersökningar som
hos riksdagens revisorer eller tar sikte på förvaltningsrevisionella undersökningar
av enskilda myndigheter som hos riksrevisionsverket, kräver ett
inträngande och tidsödande granskningsarbete. baserat på gedigna förvaltningskunskaper,
 detaljkännedom om olika administrativa system, utredningsskicklighet
och analytisk förmåga. En sådan granskning kan inte fullgöras
som en bisyssla utan har karaktären av ett fortlöpande heltidsarbete.

Det sagda innebär självfallet inte, att enbart professionellt skolade tjänstemän
skulle kunna anförtros utredningsarbete av nu avsett slag. På grund
av sin erfarenhet av och sin kännedom om det offentliga livet får tvärtom
en ledamot av riksdagen anses ha speciella förutsättningar därför. Revisionelit
utredningsarbete av nu vedertagen och tillämpad modell fordrar emellertid,
 såsom tidigare har påpekats, sådana insatser av tid att det svårligen
går att förena med de speciella förpliktelser som riksdagsuppdråget medför.

Det sagda innebär ej heller att företrädarna för det direkt parlamentariska
inslaget i den under riksdagens huvudmannaskap bedrivna revisionen
skulle behöva vara utestängda från det reella inflytandet över det löpande
granskningsarbetet blott därför att de inte längre tar personlig del i och inte
utan eftersättande av andra viktiga uppgifter kan ta personlig del i detta arbete.
 Tvärtom står många möjligheter härtill öppna, även om andra lösningar
än de som föresvävar motionärerna måste sökas. Problemet är
mindre en fråga om vem som rent fysiskt skall göra en viss utredning än en
fråga om det sätt på vilket ledningen, kontrollen och redovisningen av utredningsarbetet
skall vara ordnade. Revisionsverksamheten har som
nämnts undergått stora förändringar under senare tid, och det gäller nu
närmast att genom en anpassning till de ändrade förutsättningarna finna
ändamålsenliga former för utövandet av de beslutsfunktioner som även i
en statsrevision av modernt snitt måste finnas samlade hos de riksdagsvalda
förtroendemännen. I anslutning till den tidigare berörda översyn av
verksamheten som nu görs på revisorernas initiativ övervägs inom revisio -

141

nen nya former för ledningen, kontrollen och redovisningen av granskningsarbetet.
 och revisorerna hyser gott hopp om att det skall bli möjligt
att nå fram till lämpligt avvägda lösningar av hithörande spörsmål. I avvaktan
på resultatet därav synes frågan om riksdagens revision av statsförvaltningen
inte nu böra ytterligare utredas.

Avslutningsvis vill revisorerna framhålla, att även ett personligt engagemang
av det slag som revisorerna genom sitt eget utredningsuppdrag strävar
efter att få till stånd förutsätter en bestämd insats av tid från de riksdagsvalda
förtroendemännens sida. Därav följer att revisionsarbetet inte
utan men för verksamheten kan skjutas i bakgrunden för annat riksdagsarbete.
 Erfarenheten visar dock att en intressekonflikt emellanåt uppstår på
grund av att revisorerna i regel också är ordinarie utskottsledamöter. Hur
denna fråga lämpligen bör lösas förtjänar enligt revisorernas mening att
närmare övervägas i lämpligt sammanhang.

Med hänvisning till anförda synpunkter och omständigheter får revisorerna
avstyrka bifall till det i motionen 1975/76: 928 framställda yrkandet.

142

Bilaga 2

Riksdagens revisorers skrivelse till regeringen den 12 februari 1976
med anledning av granskningspromemoria nr 6/1975 angående effekterna
av förvaltningslagen jämte däröver avgivna remissyttranden Bestämmelserna

i förvaltningslagen har kommit till stånd främst med
tanke på rättssäkerheten. Hänsyn har därvid tagits framför allt till förhållandena
i första instans. Vid förarbetena till förvaltningslagen har vikten av
korta, enkla och lättöverskådliga bestämmelser framhållits. För att den
rätta effekten skall ernås har förvaltningslagen sålunda begränsats till de
från rättssäkerhetssynpunkt väsentliga spörsmålen. Såsom föredragande
departementschefen har understrukit i propositionen 1971: 30. representerar
förvaltningslagen allenast en minimistandard i fråga om handläggningen
av förvaltningsärenden. Åtskilliga förfarandefrågor lämnas olösta i lagen.
 Det har emellertid förutsatts att förvaltningslagen - sedan erfarenheter
vunnits om tillämpningen av den - senare kan komma att byggas ut
med ytterligare regler.

Riksdagens revisorer har funnit det vara av intresse att närmare undersöka
förvaltningslagens effekter på förvaltningsförfarandet vid statsmyndigheterna
och på myndigheternas administrationskostnader. Revisorerna
har därför — sedan förvaltningslagen varit i kraft under en tid av omkring
två och ett halvt år - låtit inhämta uppgifter och upplysningar från ett 25-tal statsmyndigheter om verkningarna av förvaltningslagens införande. Resultatet
av undersökningen har redovisats i en granskningspromemoria,
över vilken justitiekanslern (JK) och riksdagens ombudsmän (JO) yttrat
sig.

Granskningspromemorian och avgivna remissyttranden är såsom bilagor
(bil. I -3) fogade vid denna skrivelse.

De från myndigheterna infordrade uppgifterna har avsett om införandet
av förvaltningslagen
påverkat handläggningsrutinema,
medfört förändringar i handläggningstidema,
medfört personalförändringar och
medfört ökade eller minskade administrationskostnader.

I fråga om handläggningsrutinema framgår av de inhämtade uppgifterna
att många myndigheter redan före tillkomsten av förvaltningslagen har tilllämpat
de principer som lagen ger uttryck för. Förvaltningslagens införan -

143

de har därför ej i högre grad påverkat handläggningsrutinerna hos dessa
myndigheter. Övriga myndigheter redovisar ändringar i handläggningsrutinerna.
 främst beroende på den i 15 § förvaltningslagen föreskrivna kommunikationsskyldigheten.
 Även förvaltningslagens 17 §. som föreskriver
motiveringsskyldighet, och 18 S. som fastställer underrättelseskyldighet
samt skyldighet att meddela besvärshänvisning m. m., har påverkat de administrativa
handläggningsrutinerna.

1 fråga om handiäggningstidernu anser endast en myndighet att handläggningstiderna
generellt har förkortats. I stort sett oförändrade handläggningstider
redovisas av ett tiotal myndigheter. Övriga myndigheter åter anser
att handläggningstiderna har förlängts på grund av den i 15 § förvaltningslagen
föreskrivna kommunikationsskyldigheten. Förlängningen skattas
till I -4 veckor. Jämväl skyldigheten att motivera beslut (17 § förvaltningslagen)
har enligt en myndighet medfört förlängda handläggningstider.

Beträffande frågan om införandet av förvaltningslagen medfört -personalförändringar
har många av de tillfrågade myndigheterna antingen besvarat
frågan nekande eller uttalat att förvaltningslagen ej haft någon märkbar inverkan
på personalbehovet.

Några myndigheter anmäler viss mindre av förvaltningslagen föranledd
personalökning eller behov av personalökning.

Frågan om tillämpningen av förvaltningslagen medfört ökade eller minskade
administrationskostnader har av många myndigheter besvarats antingen
nekande eller, i några fall. med uttalandet att förvaltningslagen inte
haft någon märkbar inverkan på kostnaderna. Ett tiotal myndigheter har
anmält att ökade administrationskostnader uppkommit men att storleken
av dessa kostnadsökningar inte har kunnat beräknas.

Förvaltningslagen syftar, som redan nämnts, främst till att stärka den
enskildes rättsskydd inom den offentliga förvaltningen. Myndigheterna är
också eniga om att förvaltningslagen får anses som en från såväl myndigheternas
som allmänhetens synpunkt värdefull kodifiering av de regler
som bör gälla för förvaltningsförfarandet. Sålunda framhåller t. ex. en
myndighet att förvaltningslagen skapar stadga åt den administrativa beslutsprocessen
i förvaltningen och ger ökad rättssäkerhet och bättre information.
 Enligt en annan myndighet ger förvaltningslagens bestämmelser
uttryck för krav som inte kan undvaras för att ärendena skall kunna handläggas
under tillbörligt iakttagande av rättssäkerhetens krav. Nämnas må
att socialförsäkringsutskottet i sitt betänkande 1974:27 har uttalat, att genom
förvaltningslagens bestämmelser tillfredställande garantier skapats
för att felaktiga beslut skall kunna förhindras eller undanröjas.

Det har självfallet inte kunnat undvikas att införandet av förvaltningslagen
medfört merarbete och ökade kostnader för myndigheterna. Såsom en
myndighet framhåller uppväger emellertid den ökade rättssäkerhet som
förvaltningslagen lett till väl det merarbete som tillämpningen av lagen förorsakat.
 Då merkostnader som är föranledda av införandet av förvaltnings -

144

lagen inte särskilt redovisas hos myndigheterna, har kostnaderna i fråga inte
ens tillnärmelsevis kunnat uphskattas av revisorerna. Av myndigheternas
yttranden framgår emellertid att de ökade administrationskostnaderna
torde vara av relativt liten omfattning. Myndigheternas merarbete och
merkostnader får därjämte enligt revisorernas mening förutsättas tendera
att minska i den mån myndigheterna genom ökad erfarenhet och erhållen
vägledning vunnit bättre kännedom om den rätta innebörden av bestämmelserna
i förvaltningslagen.

Vissa av de myndigheter från vilka uppgifter inhämtats har i samband
härmed avgivit förslag till ändring i förvaltningslagen eller i annan författning.
 Dessa förslag och revisorernas ställningstaganden till dem redovisas i
det följande.

1. När myndighet har att göra med någon som ej behärskar svenska
språket eller är allvarligt hörsel- eller talskadad. får myndigheten enligt 9 §
förvaltningslagen vid behov anlita tolk. Såsom framgår av förarbetena till
förvaltningslagen avses med uttrycket tolk både den som tolkar muntligen
från ett språk till ett annat och den som gör en skriftlig översättning av en
handling. Bestämmelsen får enligt föredragande departementschefens mening
ses som en rekommendation till myndigheterna att anlita tolk när det
behövs (prop. 1970: 30. del 2. s. 381). Enligt statens invandrarverk tillämpas
emellertid inte 9 8 förvaltningslagen i sådan utsträckning som invandrarverket
bedömer nödvändig. Detta kan enligt verket möjligen bero på
paragrafens formulering. Enligt statens invandrarverk synes 9 8 förvaltningslagen
böra ändras så. att innebörden blir att tolk bör anlitas vid behov
i stället för/år anlitas vid behov. I granskningspromemorian har anförts att
rättssäkerhetskravet synes tala för det av statens invandrarverk framförda
förslaget om ändring av 9 8 förvaltningslagen men att det kan sättas i fråga
om inte uttrycket ”får myndigheten vid behov anlita tolk” bör utbytas mot
"skall myndigheten vid behov anlita tolk”. JK har uttalat att han inte har
någon erinran mot det i granskningspromemorian framlagda förslaget till
lydelse av 9 8 förvaltningslagen. Revisorerna instämmer liksom JO i att det
borde föreligga en skyldighet för myndighet att vid behov anlita tolk. Såsom
JO påpekar i sitt remissyttrande är tillgången på tolkar emellertid för
närvarande inte så stor att denna tanke kan realiseras fullt ut i praktiken.
Med hänsyn härtill bör enligt revisorernas mening 9 8 förvaltningslagen
tills vidare ändras i enlighet med statens invandrarverks förslag.

1 överensstämmelse med i granskningspromemorian framfört förslag synes
det revisorerna lämpligt att en informationsskrift utformas, vilken
kortfattat anger förvaltningslagens huvudregler och bl. a. innefattar uppgifter
om föreliggande möjligheter att föra talan mot myndighets beslut. Skriften
i fråga bör avfattas på de språk som är vanligast förekommande bland
invandrarna och tillställas invandrare som är part i förvaltningsärende.

2. Socialstyrelsen föreslår, att i förvaltningslagen intas en särskild bestämmelse
om skyldighet för myndighet att - om handläggningstiden av

145

ett ärende förutses bli lång — fortlöpande hålla part underrättad om utvecklingen
av ärendet, om anledningen till den utdragna handläggningstiden
och om den tidpunkt när beslut i ärendet kan fattas m.m. 1 granskningspromemorian
erinras om att föredragande departementschefen i propositionen
1971: 30 (del 2. s. 389) har framhållit att det fick anses höra till
myndighets allmänna serviceplikt att underrätta part om att ärendes avgörande
med hänsyn till företagen remiss kunde komma att dra ut på tiden
samt att det därför knappast krävdes något omnämnande härav i lagtexten.
Revisorerna är emellertid liksom JO i remissyttrandet av den uppfattningen
att det kan vara av värde att särskilda föreskrifter härom meddelas, varigenom
vikten av underrättelse understryks. Föreskrifterna kan - såsom
förordas av JO - tas in i servicecirkuläret eller eventuellt i allmänna verksstadgan.

3. 1 12 § första stycket förvaltningslagen har fastställts den ordning som
redan förut ansetts gälla som huvudregel i fråga om besvärshandlings ingivande.
 nämligen att besvärshandlingen skall tillställas besvärsmyndigheten.
 Med hänsyn till att värnpliktsverket och värnpliktsnämnden ofta har
att avgöra ärenden om anstånd med värnpliktstjänstgöring i nära anslutning
till inryckningsdagen - alltså vid en tidpunkt då varje dag varmed
handläggningstiden kan förkortas är viktig - framhåller värnpliktsverket
att det skulle vara värdefullt om besvärshandlingen i ärenden om anstånd
fick tillställas beslutsmyndigheten (värnpliktsverket), som efter komplettering
av besvärshandlingen hade att översända den till besvärsmyndigheten
(värnpliktsnämnden).

Enligt granskningspromemorian synes skäl tala för värnpliktsverkets
ifrågavarande förslag, som förutsätter ändring i 29 § andra stycket värnpliktslagen.
 JK har i sitt remissyttrande inte framfört någon erinran mot
förslaget. JO framhåller i remissyttrandet att avsteg från den i 12 § förvaltningslagen
stadgade ordningen för anförande av besvär bör göras endast
om starka skäl talar härför. Den föreslagna ändringen beträffande besvärsordningen
i anståndsärenden - detsamma torde böra gälla ärenden om befrielse
från värnpliktstjänstgöring - synes JO ägnad att genomsnittligt sett
förkorta handläggningstiden. I de verkligt brådskande fallen skulle man
kanske, framhåller JO. vinna mer tid på att behålla den nuvarande ordningen.
 särskilt som värnpliktsverket 1976 omlokaliseras till Karlstad. Det synes
nämligen inte uteslutet att värnpliktsnämnden samma dag som besvären
inkommit kan per telefon e.d. inhämta erforderliga upplysningar för
att omedelbart få i gång beredningen av ärendet. Möjligen bör ändringen
inte genomföras förrän bilden i detta hänseende förtydligats något. Ett annat
förhållande som enligt JO kan tala mot att den föreslagna ändringen nu
genomförs är det förslag till modifierad organisation av värnpliktsverket,
som verket ingivit till regeringen den 29 september 1975 och som kan medföra
ändringar i berörda och andra bestämmelser i vämpliktslagen. JO
framhåller vidare att en ändring av besvärsordningen på föreslaget sätt bör
10 Riksdagen 1976/77. 2 sami. Nr 2

146

föranleda införande i värnpliktslagen av en bestämmelse motsvarande den
i 20 kap. 13 § andra stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring samt att
det administrativt bör föreskrivas att besvärshandling m.m. skyndsamt
skall insändas till värnpliktsnämnden.

Jämväl revisorerna är av den uppfattningen att den föreslagna ändringen
av besvärsordningen i ärenden om befrielse från värnpliktstjänstgöring enligt
5 § första stycket och om anstånd med tjänstgöring enligt 27 § I mom.
värnpliktslagen (1941:967) är ägnad att genomsnittligt sett förkorta handläggningstiden.
 En omläggning av besvärsordningen på föreslaget sätt förutsätter
som nämnts ändring i 29 § andra stycket vämpliktslagen. Enligt
revisorernas mening bör ställning i denna fråga tas i samband med prövningen
av de övriga ändringar i värnpliktslagen som kan föranledas av den
pågående omorganisationen av värnpliktsverket.

Enligt 18 § förvaltningslagen skall part underrättas om vad han har att
iaktta vid talan mot beslut som uppenbarligen går honom emot. I granskningspromemorian
uttalas, att det är av vikt att myndighet, då den underrättar
part om vad han har att iaktta vid talan mot beslut, klart anger på vad
sätt parten har att föra denna talan. t. ex. genom besvär hos kammarrätten
i Stockholm eller genom att talan förs med tillämpning av bestämmelserna
i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. Benämningen besvärshänvisning
bör enligt granskningspromemorian förbehållas de fall då beslutet
kan överklagas genom besvär. Revisorerna liksom JO i remissyttrandet
instämmer i dessa uttalanden.

Det synes revisorerna lämpligt att. såsom förordas i granskningspromemorian.
 de centrala förvaltningsmyndigheterna, var och en för sitt verksamhetsområde,
 utarbetar tillämpningsanvisningar till förvaltningslagen.
Om central förvaltningsmyndighet har sig regionala eller lokala myndigheter
underställda, bör anvisningarna - inte minst för att en såvitt möjligt likformig
tillämpning skall ernås - omfatta förvaltningslagens tillämpning
även vid de underställda enheterna.

JO och JK har för närvarande, reellt sett. ställningen som självständiga
tolkningsinstanser. De uttalanden som JO och JK gör i ärenden om förvaltningslagens
tillämpning måste därför tillmätas särskild betydelse. I JO:s
årliga ämbetsberättelser har emellertid dessa ärenden hittills redovisats endast
i den mån de har bedömts vara av mera allmänt intresse.

Revisorerna vill i detta sammanhang erinra om att riksdagen i samband
med sitt under hösten 1975 fattade beslut om JO-ämbetets organisation och
verksamhet har behandlat frågan, i vad mån särskilda åtgärder erfordrades
för att JO:s uttalanden skulle få ett större informationsvärde. Till grund för
riksdagens beslut låg ett av riksdagens JO-utredning avgivet betänkande,
vari en viss uppdelning av ämbetsberättelsen hade föreslagits, så att de
viktigare besluten kunde offentliggöras snabbare och minst tre gånger om
året. Ombudsmännen borde dock endast en gång om året tillställa riksdagen
en redogörelse för sin verksamhet. Konstitutionsutskottet ansåg för

147

sin del att det borde överlämnas åt ombudsmännen att själva avgöra, huruvida
det vore lämpligt att uppgifter om viktigare JO-beslut lämnades flera
gånger om året.

I sitt remissyttrande över den i förevarande ärende upprättade granskningspromemorian
har JO uttalat att det. om en uppdelning av ämbetsberättelsen
genomförs, synes bli möjligt att publicera viktigare JO-avgöranden.
 bl. a. om tillämpningen av förvaltningslagen, inte bara snabbare än för
närvarande utan också i något större utsträckning. Det blir nämligen då inte
lika nödvändigt som nu att begränsa urvalet av utrymmesskäl. Revisorerna
är av den uppfattningen, att en sådan uppdelning skulle få stor betydelse
i informativt hänseende.

I granskningspromemorian uttalas att det bör övervägas om inte kortfattade
referat av JO:s uttalanden i ärenden om tillämpningen av förvaltningslagen
fortlöpande bör tas in i publikationen "Departementsnytt” (numera
”Från Riksdag & Departement") föra» tjäna till vägledning för myndigheterna.
 JK tillstyrker i sitt remissyttrande detta förslag med tillägg att även
JK:s uttalanden bör kunna publiceras på angivet sätt. Inte heller JO har någon
invändning mot att. vid sidan av publiceringen i ämbetsberättelserna.
kortfattade referat fortlöpande tas in i tidskriften "Från Riksdag & Departement"
eller i annan tidskrift, även om detta förutsätter en noggrann bevakning
av alla aktuella beslut inom JO-expeditionen, vilket tar tid. JO
framhåller dock. att det inte rimligen kan komma i fråga att alla JO:s beslut
som på ett eller annat sätt har anknytning till förvaltningslagen återges. En
sådan redovisning skulle kräva mycket utrymme och knappast fylla någon
praktisk funktion. Även revisorerna finnér det vara rationellt att kortfattade
referat av JK:s och JO:s uttalanden i ärenden om tillämpningen av förvaltningslagen
fortlöpande tas in i publikationen "Från Riksdag & Departement”
eller i annan publikation. Härvid bör den av JO antydda begränsningen
iakttas.

Flera av de myndigheter från vilka uppgifter inhämtats har framhållit att
antalet besvärsärenden ökat kraftigt efter förvaltningslagens införande.
Även hos regeringen har förmärkts en avsevärd ökning av antalet besvärsärenden.
 Denna ökning kan framdeles tänkas medföra behov av regler som
begränsar möjligheterna att gå till högsta instans i ärenden av mindre vikt.
I detta hänseende kan erinras om bestämmelserna om prövningstillstånd i
54 kap. 9- 10 §§ rättegångsbalken och i 35-36 §§ förvaltningsprocesslagen.
Nu antydd begränsning av möjligheten att anföra besvär skulle enligt revisorernas
mening väl stämma överens med rådande decentraliseringssträvanden
inom förvaltningen.

148

Bilaga 3

Riksdagens revisorers skrivelse till regeringen den 12 februari 1976
med anledning av granskningspromemoria nr 8/1974 angående statsmyndigheternas
omkostnader jämte däröver avgivna remissyttranden Omkostnaderna

inom den civila statliga förvaltningsverksamheten, såsom
kostnaderna för resor, lokaler, städning, inventarier, databehandling
m. m., har ökat starkt under senare år. Av riksrevisionsverkets (RRV:s) finansstatistiska
redogörelser för utfallet av statens budget framgår att omkostnaderna
på driftbudgeten för det civila området, försvarsområdet alltså
ej medräknat, i runda tal stigit från 760 milj. kronor under budgetåret
1963/64 till 2750 milj. kronor för budgetåret 1972/73 eller med i runt tal
2000 milj. kronor. Relativt sett är ökningen ca 260 procent. De allmänna
omkostnaderna i statsverksamheten har stigit jämförelsevis mer än andra
slag av statsutgifter. Sålunda har utgifterna för löner och pensioner stigit
med ca 140 procent, utgifterna för underhåll och reparationer med ca 110
procent och utgifterna för investeringar med ca 80 procent.

Riksdagens revisorer har låtit undersöka anledningen till denna ökning
av omkostnaderna, eftersom det inte gått att få fram uppgifter därom ur
RRV:s finansstatistik. Samtidigt har möjligheterna att vidta besparingsåtgärder
inom området undersökts.

Resultatet av undersökningen har redovisats i en granskningspromemoria.
 benämnd Statsmyndigheternas omkostnader (nr 8/1974). Promemorian
har i vanlig ordning remissbehandlats.

Promemorian, förteckning över avgivna remissvar, kopior av remissvaren
och en i ärendet inom revisorernas kansli upprättad tilläggspromemoria
biläggs (bil. 1—3).

Den genomförda granskningen, avseende omkostnadsökningen inom
den civila statsförvaltningen under budgetåren 1963/64- 1972/73, har visat
att den totala omkostnadsökningen fördelar sig mycket olika på olika kostnadsslag
och ändamål. Ser man enbart till utgiftssidan kan den redovisade
omkostnadsökningen hänföras till prisökningar med ett belopp av 750 milj.
kronor (38 procent) och till volymökningar med ca 1 250 milj. kronor (62
procent). Till en del motsvaras prisökningarna av en viss ökning av redovisade
överskott på driftbudgetens inkomstsida. Andra utgiftsökningar
motsvaras delvis av ökade inkomster i form av avgifter uppburna i statens
verksamhet. Den redovisade ökningen av omkostnaderna på driftbudge -

149

tens utgiftssida (ca 2 000 milj. kronor i löpande priser) motsvaras av ökade
inkomster om sammanlagt ca 470 milj. kronor. Nettoökningen stannar vid
ca I 500 milj. kronor eller 220 procent, räknad på nettoomkostnaderna för
budgetåret 1963/64.

Granskningen har visat att den nämnda bruttoökningen av omkostnaderna
främst hänför sig till följande kostnadsslag. nämligen hyror (529 milj.
kronor), inventarier (265), reseersättningar (190), tjänsteförsändelser
(154). städning (90) och automatisk databehandling (90). Sammanlagt omfattar
dessa poster ca 65 procent av omkostnadsökningen. Telefonkostnader
och vissa andra smärre poster har tillsammans ökat med sammalagt ca
200 milj. kronor, vilket motsvarar 10 procent av omkostnadsökningen.
Omkring 500 milj. kronor eller 25 procent av omkostnadsökningen hänför
sig till en restpost, omfattande kostnadsslag som inte är specificerade och
utgifter som inte kan fördelas.

Grupperas omkostnadsökningen efter huvudändamål faller den största
andelen på ändamålet utbildning (430 milj. kronor), varpå följer rätts- och
polisväsendet, kriminalvård m. m. (422). allmän förvaltning (390), näringslivets
främjande (222) samt socialvård och socialförsäkring (170). Sammantagna
bidrar dessa ändamålsgrupher med drygt 80 procent till omkostnadsökningen,
 allt mätt i löpande priser.

Möjligheterna att följa utvecklingen av olika kostnadsslag. såväl totalt
som när det gäller olika ändamålsgrupper, är mycket små, då härför erforderliga
uphgifter saknas i RRV:s statistik. Ett undantag utgör hyresposten.
som räknat brutto har ökat med ca 530 milj. kronor eller med 355 procent
under perioden. Den har dock undergått stora förändringar till följd av
ändrade normer för hyressättningen genom övergång till ett system med
marknadshyror, vilket försvårat meningsfulla jämförelser. Hyrespostens
andel av omkostnadsökningen i löpande priser för hela perioden
1963/64- 1972/73 skiftar för de olika ändamålsgruppema och utgör för utbildningsområdet
ca 45 procent, för rätts- och polisväsendet, kriminalvård
m. m. 34 procent, för allmän förvaltning 27 procent och för övriga ändamålsgrupper
med hyresutgifter i genomsnitt 13 procent.

Analyseras utvecklingen av omkostnaderna med utgångspunkt i RRV:s
sammanställning av omkostnader för civila ändamål på driftbudgetens utgiftssida,
 visar det sig att omkostnaderna, exklusive hyror, volymmässigt
ökat med ca 1 050 milj. kronor. Av denna ökning faller den största delen,
ca 85 procent, på ett fåtal ändamålsgrupper, såsom rätts- och polisväsendet,
 kriminalvård m.m. samt allmän förvaltning (vardera ca 22 procent),
utbildning (18), socialvård och socialförsäkring samt näringslivets främjande
(vardera ca 12 procent). Denna utveckling synes kunna hänföras till de
förändringar av organisatorisk art som genomförts i form av rätts- och polisväsendets
förstatligande, utbyggandet av verksamheter inom den allmänna
förvaltningen, främst av länsstyrelserna, utbyggandet av den högre
utbildningen och forskningen, ökningen av arbetsmarknadsåtgärderna och
vidtagna åtgärder till stöd för näringslivet.

150

Vissa ändamålsgrupper och myndigheter har haft en snabbare tillväxt än
andra. Detta kommer bl. a. till synes i en större relativ omkostnadsökning i
fasta priser. Sålunda har t. ex. omkostnaderna, räknade i fasta priser (exkl.
hyror), för rätts- och polisväsendet, kriminalvård m.m. ökat med ca 240
procent, för allmän förvaltning med ca 160 procent, för utbildning med ca
150 procent samt för socialvård och socialförsäkring med ca 115 procent.

För enskilda kostnadsslag har den relativa volymökningen på motsvarande
sätt varierat. Enligt de uppgifter som räknats fram för hela den civila
statsförvaltningen har ökningen varit störst när det gäller automatisk databehandling
(900 procent), varpå följer reseersättningar (150) och inventarier
(130). Utgiftsposten ofördelat och övrigt har ökat med drygt 100 procent.

Som redan nämnts har det huvudsakliga syftet med den genomförda undersökningen
varit, att revisorerna därigenom skulle få anledningen till
den fortlöpande ökningen av omkostnaderna klarlagd. På grund av brister i
tillgängligt uppgiftsmaterial har dock undersökningen måst begränsas till
en översiktlig analys av omkostnadernas omfattning och utveckling. Någon
nämnvärd fördjupning av granskningen, exempelvis beträffande enskilda
myndigheters eller myndighetsområdens omkostnader, har inte
kunnat göras. Det har också visat sig svårt att bedöma huruvida omkostnadsökningarna
stått i rimlig proportion till utbyggnaden och den ökade
omfattningen av statsverksamheten. Än mindre har grund funnits för konkreta
förslag till besparingsåtgärder. Rent generellt kan dock sägas att huvuddelen
av redovisade omkostnadsökningar hänför sig till utbyggnad av
statlig verksamhet, omstruktureringar i produktionsprocesser av olika
slag. hyreshöjningar, lönekostnadsökningar och andra prisökningar som
slagit igenom i omkostnadspostema samt förändringar av bokföringsrutiner.

Vid remissbehandlingen av granskningspromemorian har några av de
hörda myndigheterna framhållit att man genom att begränsa undersökningen
till omkostnader för konsumtion bortsett från utbytbarheten mellan resursslag
och från den inverkan som olika prisstegringstakt haft på valet av
resursslag. Man borde ha försökt ställa de ökade totala kostnaderna mot
bl. a. de effekter som resursinsatserna gett upphov till. Det har dock noterats
att en sådan bedömning för närvarande inte ter sig meningsfull eller
ens möjlig när det gäller hela statsförvaltningen utan synes kunna göras endast
på myndighetsnivå.

Hos revisorerna utförda stickprovsundersökningar av olika myndigheters
anslagsframställningar visar emellertid, liksom RRV:s förvaltningsrevisionella
undersökningar, att myndigheterna endast i mycket ringa mån
redovisar resultaten av sin verksamhet i kvantitativa termer. Detta bekräftas
också av RRV:s sammanfattande slutrapport om försöksverksamheten
med programbudgetering. Revisorerna vill därför understryka vikten av
att de särskilda statsmyndigheterna intensifierar sitt arbete med att få fram

151

tillförlitliga kvantitativa bedömningar av sin verksamhet. Uppnådda resultat
bör årligen redovisas för riksdagen i budgetpropositionen.

Med ledning av sådana bedömningar kan åtgärder vidtas både för effektivisering
av och för besparingar inom statsförvaltningen. Men även andra
möjligheter till besparingar inom myndigheterna bör tas till vara. Att utrymme
härför finns bestyrks bl. a. av de initiativ som tagits inom televerkets
centralförvaltning. En undersökning som där genomförts under medverkan
av personalen i särskilda referensgrupper har lett till att arbetsuppgifter
omfördelats eller slopats, varigenom kostnadssänkande rationaliseringar
och förenklingar av administrativa rutiner kunnat nås.

Som exempel på möjliga besparingsåtgärder hänvisas i granskningspromemorian
till det energisparande som universitetskanslersämbetet redovisat
i sina anslagsframställningar för budgetåret 1975/76. Sålunda skall
energiförbrukningen inom universitetsväsendet genom sparåtgärder ha
minskat med i genomsnitt 30-40 procent under energikrisen utan att verksamheten
eller användbarheten av lokalerna påverkats i nämnvärd grad.
Genom inreglering av värme- och ventilationsanläggningarna och därmed
eliminering av övertemperatur i lokalerna ävensom genom anpassning av
belysningen till faktiska behov beräknas energibesparingar om 10-20 procent
kunna göras. Ytterligare besparingar anses möjliga genom att lokaltemperaturen
i allmänhet inte hålls högre än 20-21 grader. De extra personalinsatser
som sådana åtgärder medför beräknas väl betala sig.

Besparingar torde även kunna nås när det gäller andra lokalkostnader,
omfattningen av resor i tjänsten, kopiering och reproduktion, städning, tillvaratagande
av pappersavfall etc.

Det synes angeläget att varje myndighet med relativt täta tidsintervaller
ställer samman uppgifter om medelsförbrukningen och följer utvecklingen
för de omkostnadsslag som myndigheten kan påverka. Med sådana uppgifter
som underlag bör personalen vid myndigheten ges inflytande över omkostnadsutvecklingen
i syfte att uppnå besparingar. Förslagsverksamhet
på detta område bör särskilt uppmuntras och uppnådda resultat premieras.

I samband med den förevarande omkostnadsundersökningen har vissa
konkreta spörsmål, avseende lokalbehovet på universitetsområdet och tilllämpligt
bedömningsunderlag vid beslut i ADB-frågor, aktualiserats. Även
spörsmål av mer principiell art, avseende redovisningen av den statliga
verksamheten, har uppmärksammats.

När det gäller lokalbehovet på universitetsområdet har det vid granskningen
noterats att universitetens lokalutrymmen under budgetåren
1966/67- 1972/73 ökat i större grad än antalet studerande och antalet lärare.
 Att lokalytorna ökat i betydande utsträckning visar också det förhållandet
att nära hälften av omkostnadsökningen inom universitetsväsendet under
perioden 1963/64-1972/73 hänför sig till kostnadsslaget hyror.

Med hänsyn till denna utveckling och till den nedåtgående trenden i antalet
närvarande studerande vid universitet och högskolor har det i gransk -

152

ningspromemorian satts i fråga om inte utnyttjandet av universitetens och
högskolornas lokaler, både gemensamma utrymmen och lärarutrymmen.
borde undersökas och om inte. förden händelse ett oförsvarligt lågt utnyttjande
av lokalerna konstateras, särskilda åtgärder för bättre utnyttjande
borde vidtas. Lediga lokaler skulle t. ex. kunna tas i anspråk för undervisning
på lägre stadier eller hyras ut för andra ändamål.

Förslaget har rönt blandad kritik vid remissbehandlingen. I bifogad tillläggspromemoria
ges en närmare redogörelse för remissmyndigheternas
synpunkter. Vidare lämnas kommentarer till vad som anförts vid remissbehandlingen.

Revisorerna vill erinra om att stora förändringar har inträffat på förevarande
område sedan år 1963. vilket gäller såväl undervisningens volym och
struktur som de studerandes förhållanden. Angivna omständigheter synes
revisorerna väl motivera en undersökning av det sätt på vilket universitetens
och högskolornas lokaler utnyttjas. En sådan undersökning skulle
även utgöra ett naturligt led i en värdering av den satsning på den högre utbildningen
som gjorts enligt statsmakternas beslut, främst åren 1963 och
1965. Byggnadsstyrelsen har också i sin publikation Lokalförsörjningsstudier
75 antytt behov av bättre planeringsunderlag.

En redovisning av det faktiska lokalutnyttjandet ter sig dessutom naturlig
införden nu förestående högskolereformen: bl. a. skulle redovisningen
kunna utgöra planeringsunderlag för detaljutformningen av investeringsprogrammen.

Enligt revisorernas mening bör därför den i granskningspromemorian föreslagna
utredningen av lokalsituationen inom universitetsområdet komma
till stånd. Det kan övervägas om den inte lämpligen bör genomföras i samband
med pågående utredning av den nuvarande organisationen för universitetens
och högskolornas förseende med lokaler och utrustning (LUPorganisationen).

Riksdagens revisorer har tidigare vid flera tillfällen påtalat bristerna i de
kalkyler som läggs till grund för beslut om övergång till system med automatisk
databehandling (ADB). I samband med förevarande undersökning
har starkt stegrade kostnader för ADB-verksamheten inom statsförvaltningen
kunnat konstateras. Sålunda har det visat sig att dessa kostnader är
den omkostnadspost som under tidsperioden 1963/64—1972/73 ökat mest,
relativt sett, nämligen med 900 procent. Vid remissbehandlingen av
granskningspromemorian har framkommit att såväl statskontoret som
RRV arbetar med att klarlägga lönsamheten vid och effektiviteten i den
statliga ADB-verksamheten. Revisorerna noterar detta arbete och avvaktar
resultatet därav.

I de kalkyler som läggs till grund för beslut i ADB-frågor görs bl. a. jämförelser
mellan kostnaderna för manuella rutiner och kostnaderna för
motsvarande ADB-system. Vid dessa lönsamhetsberäkningar får grunderna
för beräkningen av personalkostnaderna, särskilt vad den manuella

153

handläggningen beträffar, stor betydelse för utfallet av kalkylen. Enligt
lämnade direktiv för upprättande av sådana kalkyler skall arbetsgivarens
sociala kostnader, det s. k. lönekostnadspålägget (LKP). ingå i personalkostnaden.
 Även för bedömningen av de statliga personalkostnaderna i
andra avseenden, såsom vid jämförelser med icke statliga rörelsegrenar,
har beräkningen av dessa kostnader betydelse. Lönekostnadspålägget
skall enligt statsmakternas beslut behandlas som en utgift hos myndigheterna
och vara ett steg mot en rättvisande redovisning av personalkostnaderna
hos samtliga statsmyndigheter.

Den nu tillämpade metoden för framräkning av lönekostnadspålägget synes
leda till att kostnaden för produktionsfaktorn arbete blir alltför stor i
förhållande till kostnaderna för andra produktionsfaktorer. En överslagskalkyl
som gjorts i samband med förevarande undersökning har sålunda
gett till resultat, att statsverkets sociala kostnader budgetåret 1972/73 för
den då aktiva personalen inom statsförvaltningen, de affärsdrivande verken
dock undantagna men den statsunderstödda verksamheten medräknad.
 skulle motivera ett avsevärt lägre lönekostnadspålägg än det som debiterats
(i procent av den totala lönesumman). Lönekostnadspålägget har
sedermera höjts vid olika tillfällen men också reducerats för vissa myndigheter
och anslag.

I granskningspromemorian har satts i fråga om man vid beräkning av
personalkostnader skall belasta personalkontot i statsförvaltningen med
större kostnader än de som en tillämpning av programbudgeteringens principer
motiverar. En översyn av reglerna för beräkningen av lönekostnadspålägget
föreslås därför.

Vid promemorians remissbehandling har statistiska centralbyrån (SCB),
RRV och universitetskanslersämbetet (UK.Ä) yttrat sig i denna fråga. SCB
och RRV uppger sig inte dela den framförda uppfattningen om att lönekostnadspålägget
för statliga tjänstemän är för högt beräknat. SCB anser
att den privata sektorns omkostnader för sociala avgifter väl motsvarar lönekostnadspålägget
på den statliga sidan. UKÄ instämmer däremot i den i
granskningspromemorian framförda meningen att löneposten för nu tjänstgörande
personal i statsförvaltningen inte bör belastas med ett större lönekostnadspålägg
än det som svarar mot de faktiska kostnaderna för denna
personal.

De vid remissbehandlingen framförda synpunkterna behandlas närmare
i den förenämnda tilläggspromemorian. Däri pekas vidare på den i kalkylen
förefintliga skillnaden mellan avsättningarna för de framtida kompletteringspensionerna
(10,8 procent) och avsättningarna för socialförsäkringsavgifterna
till ATP (9,3 procent). Den sistnämnda avsättningen är som synes
lägre än den förstnämnda, trots att de framtida utgifterna för kompletteringspensionerna
torde böra vara avsevärt lägre än utgifterna för ATPpensionen.

I den utredning som jämte annat föregick det nya systemet för beräkning

154

av statens pensions- och socialförsäkringskostnader (bilaga 1 i RRV:s och
statens personalpensionsverks skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 december
1967) angavs att det nya systemet inte borde tillämpas under längre tid än
två till tre år och att det borde omprövas, förutom rutinmässigt efter den
angivna tiden, i anslutning till mera avsevärda ändringar i de förutsättningar
som inverkade på beräkningarna. Särskilt ansågs det finnas anledning
att revidera beräkningarna i händelse av en mera märkbar förändring av
pensionsåldern för ett större antal anställda eller då ett bättre personalstatistiskt
underlag förelåg. En sådan grund för översyn föreligger nu, när den
allmänna pensionsåldern sänks till 65 år fr. o. m. den 1 juli 1976.

Enligt revisorernas mening bör med hänsyn till anförda omständigheter
sättet för beräkning av lönekostnadspålägget ses över. Härvid bör de synpunkter
som framförts i granskningspromemorian. i tilläggspromemorian
och i remissyttrandena övervägas.

I granskningspromemorian tas vidare upp vissa frågor av mera teknisk
natur rörande redovisningen av statens inkomster och utgifter, såsom redovisningen
av utgifterna på olika kostnadsslag. brutto- och nettoredovisning
samt en finansstatistisk kostnadsredovisning av den statliga verksamheten
som komplement till nuvarande redovisning av budgetutfallet. Frågorna
behandlas närmare i den förenämnda tilläggspromemorian.

Därvid föreslagna åtgärder skulle enligt promemorian leda till att information
snabbare kunde erhållas om olika kostnadselement i den statliga
verksamheten, såsom kostnaderna för löner, traktamenten, resor, personalutbildning.
 städning, energiförbrukning, forskning och utvecklingsarbete
etc., utan att särskilda kostnadskrävande statistiska specialundersökningar
behövde genomföras. Föreslagna ändringar i redovisningen skulle
också ge ett nödvändigt underlag för planering och genomförande av olika
slag av besparingsaktioner.

Enligt revisorernas mening bör här aktualiserade synpunkter på redovisningen
tas upp till övervägande, främst i samband med pågående arbete på
den budgetreform som revisorerna förutsätter komma att genomföras
inom de närmaste åren.

Revisorerna föreslår att i denna skrivelse avhandlade besparings- och
rationaliseringsåtgärder inom statsförvaltningen genom regeringens försorg
görs till föremål för vidare utredning.

155

Bilaga 4

Riksdagens revisorers skrivelse till regeringen den 11 mars 1976 med
anledning av granskningspromemoria nr 5/1975 angående administrativa
göromål vid universitet och högskolor jämte däröver avgivna
remissyttranden

Under sin löhande granskning av statsverksamheten har riksdagens revisorer
bl. a. noterat att den vetenskapligt utbildade personalen vid universitet
och högskolor i alltför hög grad synes tas i anspråk för administrativa
göromål till förfång för undervisning och forskning. Revisorerna har därför
låtit granska den för utbildning och forskning anställda personalens medverkan
i det administrativa arbetet vid dessa läroanstalter.

Resultatet av undersökningen har redovisats i en granskningspromemoria,
 benämnd Administrativa göromål vid universitet och högskolor (nr
5/1975). Promemorian har i vanlig ordning remissbehandlats. Promemorian,
 förteckning över avgivna remissvar och kopior av remissvaren biläggs
(bil. 1 - 14).

Den nuvarande universitetsorganisationen med tillhörande administrativa
förfaranden grundar sig på ett av riksdagen år 1964 fattat beslut om organisation
och förvaltning av universitet och högskolor. Detta beslut syftade
bl. a. till att i möjligaste mån avlasta den vetenskapliga personalen förekommande
administrativa göromål. För att nå uppsatta mål byggde man
vid de olika läroanstalterna bl. a. upp starka centralförvaltningar.

Vid den nu genomförda undersökningen har verkningarna av 1964 års
beslut studerats. Undersökningen visar att de mål som satts upp knappast
har nåtts. Sålunda upptogs under den period som granskats ca 40 procent
av professorernas, universitetslektorernas och assistenternas/amanuensernas
totala arbetstid av administrativa göromål. Till väsentlig del har
dessa görmål bestått av arbete vid de egna institutionerna. De administrativa
uppdragen att tjänstgöra som prefekt och studierektor har vidare tagit
avsevärd tid i anspråk. För vissa universitetslärare har uppdragen varit så
krävande att deras egen forskning och undervisning tidvis fått stå tillbaka.

Den redovisade utvecklingen har i stort sett sin grund i de förändringar
som genomförts på universitetsområdet under senare år. Som exempel kan
nämnas den ändrade sammansättning av professorernas administrativa arbetsuppgifter
som inträtt. Sålunda har 1969 års ordning med fastare studiegång
vid filosofisk fakultet, forskarutbildningens ökade volym, den stora
andelen icke ordinarie personal, lokalproblem och ekonomiadministrativa

156

frågor medfört att professorerna i allt större utsträckning tvingats ägna sig
åt det allmänna institutionsarbetet.

Den nuvarande belastningen i form av administrativa arbetsuppgifter
torde inverka menligt på den vetenskapliga personalens möjlighet att fullgöra
sina ordinarie undervisnings- och forskningsuppgifter. Åtgärder för
att förbättra situationen synes därför erforderliga. Den mest effektiva åtgärden
torde, såvitt den genomförda utredningen visar, vara att ompröva
1964 års beslut och genomföra en omfördelning av de administrativa arbetsuppgifterna
inom universitetsorganisationen och därvid ge fakulteterna/sektionerna
och universitetsinstitutionerna, så långt det är möjligt,
ökad självständighet. På fakultets- och institutionsnivåerna bör placeras
administrativ personal i den omfattning det är erforderligt. Till denna administrativa
personal bör föras över de administrativa arbetsuppgifter som
nu vilar på den vetenskapliga personalen, så att den senare i ökad utsträckning
kan ägna sig åt de arbetsuppgifter den är utbildad för. Den administrativa
personalen bör förberedas för sina nya arbetsuppgifter genom särskild
utbildning. Ledningen på de nyssnämnda nivåerna torde som nu böra anförtros
företrädare för den vetenskapliga personalen. Nu angiven lösning
har i princip biträtts av övervägande flertalet av de hörda remissmyndigheterna.

Främst på grundval av 1968 års utbildningsutrednings (U 68:s) arbete beslutade
riksdagen förra året om en i vissa avseenden långt gående reformering
av universitetsutbildningen. Den nya ordningen medför också krav på
nya administrativa rutiner och en omfördelning av administrativa arbetsuppgifter
från högre till lägre instanser inom universitet och högskolor. I
utbildningsutskottets betänkande (1975: 17) framhålls bl. a. det angelägna i
att de kommande styrelserna för högskoleenheterna kan delegera beslutanderätten
inom enheterna på ett ändamålsenligt sätt och att de lokala utbildningsmyndighetema
i största möjliga utsträckning får frihet att själva
bestämma om arbetsformer m. m.

I anslutning till riksdagens beslut har regeringen tillkallat särskilda sakkunniga
— fördelade på en central och sex regionala organisationskommittéer
— för det fortsatta planerings- och förberedelsearbetet inför den
nya högskolans praktiska genomförande. Bl. a. harden centrala kommittén
ålagts att utarbeta förslag till grundläggande bestämmelser om högskolans
institutionella organisation. De regionala organisationskommittéernas
uppgift blir därvid bl. a. att utarbeta förslag till lokal och regional tillämpning
av centralt meddelade bestämmelser, såsom utformningen av olika
rektorsämbeten och huvuddragen i lokal förvaltningsorganisation för högskoleenheter.
 Vidare har kommittéerna i uppdrag att utarbeta förslag till
en ny redovisningsorganisation för enheterna.

Riksdagen har också beslutat om nya riktlinjer för planering och resursfördelning
samt för antagning och anmälan av studerande inom högskolan.

Vidare har regeringen genom särskilt beslut uppdragit åt vederbörande

157

myndigheter — var och en inom sitt ansvarsområde - att verka för en reformering
av högskoleutbildningen enligt de riktlinjer som angetts i riksdagens
beslut.

Det planerings- och förberedelsearbete som redan påbörjats inför genomförandet
av högskolereformen kommer sålunda att omfatta även sådana
frågor som tagits upp vid den nu genomförda granskningen. Med hänsyn
härtill finner revisorerna ej anledning att närmare förorda viss lösning
av aktualiserade problem. Vad som framkommit vid granskningen och vad
som framförts vid remissbehandlingen av granskningspromemorian är
dock uppenbarligen av värde för det fortsatta arbetet på högskolereformen.
 Resultatet av granskningen och däröver avgivna remissutlåtanden
överlämnas därför till regeringen för beaktande. Revisorerna fäster vikt
vid att det fortsatta utredningsarbetet bedrivs under särskilt iakttagande av
att den vetenskapliga personalen inte bör belastas med mera administrativt
arbete än som är lämpligt med hänsyn till dess ställning i organisationen
och kravet på att den ges möjlighet att genomföra sina vetenskapliga uppgifter
på ett tillfredsställande sätt.

158

Bilaga 5

Riksdagens revisorers skrivelse till riksdagen den 11 mars 1976 med
anledning av granskningspromemoria nr 11/1975 angående revisionen
av riksdagsförvaltningen jämte däröver avgivna remissyttranden

Det åligger riksdagens revisorer att för varje avslutat räkenskapsår verkställa
extern revision av riksbankens, riksgäldskontorets och Stiftelsen
Riksbankens jubileumsfonds tillstånd, styrelse och förvaltning och att i
särskilda berättelser delge riksdagen resultatet av granskningen. Berättelserna
ingår i det material som ligger till grund för finansutskottets och utbildningsutskottets
årligen återkommande förslag i fråga om ansvarsfrihet
för bankofullmäktige och riksgäldsfullmäktige respektive styrelsen för jubileumsfonden.

Granskningen av riksbankens och riksgäldskontorets verksamhet utförs
numera i stor utsträckning med anlitande av utomstående expertis. Alltsedan
riksdagen år 1967 antagit nya riktlinjer för revisionen av riksdagsförvaltningen.
 har revisorerna i överensstämmelse med riksdagens då gjorda
uttalande uppdragit åt auktoriserade revisorn Bruno Svensson i Bohlins Revisionsbyrå
AB att som expert på extemrevisionens område biträda vid
granskningen. Ett väsentligt stöd för denne och riksdagens revisorer är
därvid den kontroll som riksbanken och riksgäldskontoret själva utövar
framför allt genom de direkt under bankofullmäktige och riksgäldsfullmäktige
lydande intemrevisionsavdelningama. Om inte själva granskningen
skall bli onödigt omfattande måste nämligen extemrevisionen bygga på ett
samspel med intemrevisionen. Uppläggningen av riksdagens revisorers
egen granskning är således i hög grad beroende av omfattningen och inriktningen
av det arbete som de båda internrevisionsorganen lägger ned på att
säkerställa redovisningens tillförlitlighet. Den vid riksbankens huvudkontor
inrättade revisionsavdelningen svarar för den interna revisionen inom
riksbankens förvaltningsområde, medan internrevisionen inom övriga delar
av riksdagsförvaltningen verkställs av riksgäldskontorets revisionsavdelning.

Vid granskningen av riksbankens och riksgäldskontorets verksamhet
har konstaterats att revisionsavdelningamas arbete inte i alla avseenden
motsvarar de krav som bör kunna ställas på en väl fungerande internrevision.
 Mot bakgrunden härav har revisorerna funnit det vara av värde att låta
undersöka om den interna revisionen inom riksdagsförvaltningen är
upplagd på ett ändamålsenligt sätt. Resultatet av undersökningen har redo -

159

visats i en den 24 oktober 1975 dagtecknad granskningspromemoria (nr
11/1975), över vilken yttranden avgivits av fullmäktige i riksbanken, fullmäktige
i riksgäldskontoret och riksdagens förvaltningsstyrelses direktion.
Promemorian och remissyttrandena finns tillgängliga pä revisorernas kansli.

De förslag som har lagts fram i granskningspromemorian berör i första
hand internrevisionsavdelningarnas arbetsmetoder och internrevisionens
organisatoriska uppbyggnad men omfattar dessutom formerna för riksdagens
revisorers egen granskning av riksdagsförvaltningen samt tillämpade
redovisningssystem inom riksbanken och riksgäldskontoret.

Revisorerna vill i detta sammanhang också erinra om att bankofullmäktige
i oktober 1974 låtit tillkalla två utredningsgrupper, av vilka den ena
haft i uppdrag att utreda revisionsarbetet inom riksbanken, medan den
andra skulle utarbeta förslag till bl. a. ny kontoplan för banken. Utredningsgrupperna,
 vilka till viss del samarbetat med den arbetsgrupp inom
revisorernas kansli som svarat förden nu redovisade undersökningen, har
i en gemensam skrivelse till bankofullmäktige den 28 november 1975 slutredovisat
sina uppdrag.

I granskningspromemorian anges vissa riktlinjer som har ansetts böra
ligga till grund för verksamheten vid de båda revisionsavdelningarna. Revisorerna
vill instämma i de synpunkter som därvid har anlagts på frågan
om intemrevisionens uppläggning och inriktning och som innebär att avdelningarnas
tämligen detaljerade verifikationskontroll bör ersättas av en i
enlighet med moderna revisionsprinciper bedriven redovisningsrevision.
Förslaget har i denna del vunnit anslutning av såväl bankofullmäktige som
riksgäldsfullmäktige. Revisorerna konstaterar också att åtgärder redan har
vidtagits inom de båda myndigheterna för att få till stånd en dylik omläggning
av revisionsverksamheten. Riksgäldskontorets revisionsavdelning
har under innevarande verksamhetsår i viss omfattning börjat bedriva
granskning på åsyftat sätt, och inom riksbanken väntas fullmäktige inom
kort fastställa ett förslag till ny instruktion för riksbankens revisionsavdelning,
 enligt vilket bankens interna revision kommer att ges en inriktning
som svarar mot ovanstående krav.

Eftersom goda förutsättningar sålunda föreligger för att revisionsavdelningarnas
granskning inom en snar framtid skall få en ändamålsenlig uppläggning,
 vill revisorerna som sin åsikt endast uttala följande om de nämnda
avdelningarnas arbetsuppgifter och om det sätt på vilket dessa uppgifter
bör fullgöras.

I första hand skall riksbankens och riksgäldskontorets revisionsavdelningar
inom sina respektive ansvarsområden utöva en säkerhetssyftande
redovisningsrevision. Denna bör ha formen av systematiskt upplagda undersökningar,
 vid vilka den löpande redovisningens tillförlitlighet bedöms
genom granskning av den interna kontrollen. På grund av de mycket stora
värden som riksgäldskontoret och framför allt riksbanken har att förvalta

160

får inventeringar ses som ett viktigt led i dessa undersökningar. Omfattningen
och inriktningen av den på revisionsavdelningarna ankommande
bokslutsgranskningen bör avgöras med ledning av den löpande redovisningens
tillförlitlighet, sådan denna bedöms med utgångspunkt i internkontrollgranskningen.
 I den mån redovisningsrevisionen därmed inte åsidosätts,
 bör revisionsavdelningarna i viss utsträckning kunna ägna sig även
åt förvaltningsrevisionella undersökningar.

För att granskningen skall kunna inriktas på de rutiner som bedöms vara
av väsentlig betydelse i myndigheternas redovisning och som kan anses innehålla
ett större mått av risk eller osäkerhet, erfordras en planering av revisionsavdelningamas
verksamhet. En dylik planering bör innefatta dels
en översiktlig flerårsplan. dels en mer detaljerad revisionsplan i vilken revisionsavdelningamas
tillgängliga resurser fördelas på olika verksamhetsgrenar
under efterföljande år. Revisionsplanen bör kompletteras med en
hemlig inventeringsplan.

Ansvaret för planeringen bör åvila chefen för respektive revisionsavdelning.
 Med hänsyn till den betydelse som avdelningarnas arbete har för revisorernas
egen granskning bör förslagen till dylika planer upprättas i samråd
med riksdagens revisorer. Av samma anledning bör revisionsavdelningamas
chefer vid verksamhetsårets slut tillställa revisorerna redogörelser
för hur planerna med de däri ingående inventeringarna genomförts. Redogörelserna
bör innehålla även ett särskilt uttalande om bokslutet och
torde kunna ersätta de nuvarande rapporter som revisionscheferna författningsenligt
skall avge till revisorerna. I det förut omnämnda förslaget till
instruktion för riksbankens revisionsavdelning har intagits ett stadgande
om att revisionsavdelningen. efter samråd med riksdagens revisorer, årligen
skall upprätta förslag till revisionsplan. Eftersom något motsvarande
samrådsförfarande inte finns föreskrivet i riksgäldskontorets tjänstgöringsordning
bör riksgäldsfullmäktige låta vidta ändring härvidlag.

Förslagen till revisionsplaner bör fastställas av respektive fullmäktige,
som också bör äga rätt att vidta de ändringar däri som de finner påkallade.
Även riksdagens förvaltningskontor, de mindre riksdagsverken och Stiftelsen
Riksbankens jubileumsfond får emellertid anses ha ett visst ansvar för
revisionen av den egna verksamheten och bör på grund därav ges tillfälle
att anföra synpunkter på de framlagda förslagen innan de fastställs.

Revisionsplanen för riksbankens revisionsavdelning bör upprättas efter
samråd med universitetskanslersämbetets revisionskontor. Såsom revisorerna
tidigare har framhållit i en år 1974 avgiven skrivelse till Kungl. Maj:t
med anledning av granskningspromemoria nr 1/1974 angående formerna
för kontroll av vissa forskningsmedels användning, torde nämligen revisionen
av jubileumsfonden böra vara förenad med en granskning vid universitet
och högskolor av användningen av de beviljade anslagen.

Förslaget om riksdagens revisorers medverkan vid planeringen innebär
att revisorernas för närvarande mycket begränsade tillsyn över revisions -

161

avdelningarna utvidgas. I granskningspromemorian har ytterligare förslag
med denna inriktning förts fram. Sålunda förordas att revisorerna dels
skall bistå revisionsavdelningarna med råd och information i frågor som
rör internrevisionens uppläggning och inriktning, dels, i likhet med vad
som gäller för riksrevisionsverket beträffande de under regeringen lydande
revisionskontoren, skall lämna förord vid tillsättandet av tjänst i lönegrad
F 10 eller högre.

Bankofullmäktige har i sitt yttrande ställt sig avvisande till det sistnämnda
förslaget, som fullmäktige funnit innebära en formell inskränkning i deras
grundlagsenlig! givna rådighet över riksbankens förvaltning. Fullmäktige
har i stället föreslagit att riksbankens administration i samråd med riksdagens
revisorer skall fastställa speciella kompetensregler för revisionstjänsterna.
 Revisorerna kan för sin del inte finna att den föreslagna yttranderätten
skulle innebära någon inskränkning i fullmäktiges beslutanderätt.
På grund av det nära samband som föreligger mellan den externa och den
interna revisionen anser revisorerna att det vore värdefullt om deras inflytande
på revisionsavdelningarnas verksamhet utvidgades på sätt som nu
nämnts. Med hänsyn till bankofullmäktiges avvisande hållning är revisorerna
emellertid inte beredda att för egen del föra fram det i promemorian
väckta förslaget utan vill i stället ansluta sig till fullmäktiges alternativa
lösning. Riksdagens revisorer bör således medverka till att särskilda kompetensvillkor
ställs upp för de tjänster som är avdelade för riksbankens och
riksgäldskontorets interna revision. 1 övrigt bör revisorernas tillsyn över
revisionsavdelningarna innefatta medverkan vid upprättandet av förslag
till revisionsplaner, kontroll av revisionschefernas årsrapporter samt biträde
med råd och information i avdelningarnas löpande verksamhet.

Revisorerna vill framhålla betydelsen av att intemrevisionsorganen genomför
sin uppgift förutsättningslöst och inte i något avseende är delaktiga
i de beslut eller den verksamhet de är satta att övervaka. I granskningspromemorian
anges vissa förhållanden som innebär att denna grundsats inte
genomgående tillämpas vid riksbankens revisionsavdelning. Så t. ex. svarar
riksbankens revision för verksamhet som rätteligen borde ombesörjas
av annan enhet. Bankofullmäktige har vitsordat de i promemorian påtalade
bristerna och uttalat att arbete pågår med att lägga om nuvarande handläggningsrutiner
i syfte att särskilja revisionsfunktionen från den löpande
kontrollen. Detta arbete bör enligt revisorernas mening snarast fullföljas.
Likaså synes det revisorerna lämpligt att de av personalen vid revisionsavdelningarna
upprätthållna tjänsterna ges en fast placering vid respektive
avdelning. 1 första hand gäller detta riksbankens revisionsavdelning, vid
vilken endast ett fåtal tjänster har en fast anknytning till avdelningen. Genom
en sådan åtgärd skulle revisionsorganens särställning bättre markeras,
 vilket i sin tur skulle motverka att revisionens personal utnyttjades
även i respektive myndigheters ordinarie verksamhet.

En sammanblandning av administrativa och revisionella uppgifter före11
Riksdagen 7976/77. 2 sami. Nr 2

162

ligger slutligen också i fråga om den organisatoriska uppbyggnaden av riksbankens
revisionsavdelning. Denna består dels av ett revisionskontor, på
vilket den egentliga granskningen utförs, dels av ett i Tumba beläget sedelförstöringskontor.
 vars uppgift är att kontrollräkna och förbränna makulerade
sedlar som levererats från avdelningskontoren och huvudkontorets
sedelräkningsexpedition. Revisorerna anser att såväl kontrollräkningen
som förbränningen av sedlar utgör ett led i riksbankens löpande verksamhet
och därför inte bör ankomma på revisionsorganet. De av bankofullmäktige
anförda argumenten för ett bibehållande av nuvarande organisation
kan revisorerna inte dela. I motsats till fullmäktige anser revisorerna
således att sedelförstöringskontoret snarast möjligt bör föras över till annan
avdelning i banken. Om det. såsom bankofullmäktige låtit antyda i sitt
yttrande, därvid skulle uppstå svårighet med att finna en lämplig lösning på
grund av att de avdelningar i vilka kontoret kan tänkas ingå redan nu är
alltför stora, bör man överväga att låta sedelförstöringen bilda en fristående
enhet direkt underställd exempelvis direktionen. Ett dylikt alternativ är
enligt revisorernas uppfattning i vart fall att föredra framför den nuvarande
organisationen. Tilläggas må att det självfallet bör ankomma på internrevisionen
att granska sedelförstöringskontoret lika väl som andra administrativa
enheter inom riksbanken.

Den för revisorernas räkning verkställda undersökningen har också innefattat
en prövning av ändamålsenligheten med den nuvarande uppdelningen
av riksdagsförvalningens interna revision på två från varandra helt
åtskilda avdelningar. I granskningspromemorian förordas att principbeslut
skall fattas om att riksgäldskontorets och riksbankens revisionsavdelningarförs
samman till ett gemensamt organ, som i sin revisionsverksamhet intar
en likartad ställning gentemot både bankofullmäktige och riksgäldsfullmäktige
men som i administrativt hänseende är knutet till riksbanken. Förslaget
har avstyrkts av såväl bankofullmäktige som riksgäldsfullmäktige.
Som stöd härför åberopar de senare bl. a. behovet av att även fortsättningsvis
ha tillgång till ett eget revisionsorgan.

Revisorerna vill för sin del framhålla att rent principiellt mycket talar för
ett samgående mellan de båda myndigheternas revisionsavdelningar. Det
får dock i sammanhanget bedömas som mer angeläget att den tidigare förespråkade
omläggningen av intemrevisionens arbetsmetoder kan genomföras
utan alltför stora yttre omställningar än att en dylik förändring av organisationen
kommer till stånd. För att uppnå en mjukare övergång och ge
berörd personal tillfälle att omsätta den nya revisionstekniken i praktiskt
arbete bör man därför vänta med ett beslut i denna fråga. Revisorerna förutsätter
emellertid att avdelningarnas chefer i avvaktan härpå lägger sig
vinn om att ta del av varandras erfarenheter och att man likaså överväger
förutsättningarna för ett begränsat personalutbyte mellan avdelningarna,
så att onödig dubblering av specialistfunktioner undviks.

Efter hand som granskningen vid riksbankens och riksgäldskontorets re -

163

visionsavdelningar läggs om till moderna revisionsmetoder torde revisorernas
egen granskning av riksdagsförvaltningen kunna ges en delvis ny inriktning.
 Efter en sådan omläggning skulle granskningen huvudsakligen
komma att bestå av en genomgång av det arbete som under året har utförts
av revisionsavdelningarna. Visar sig detta arbete otillräckligt för att ensamt
säkerställa redovisningens tillförlitlighet, börden av revisorerna anlitade
experten komplettera sin genomgång med erforderlig detaljgranskning.
 Revisorerna har därjämte för avsikt att varje år låta företa en fördjupad
genomgång av något bokslutskonto, varvid i första hand frågor av
större ekonomisk betydelse eller principiell natur kommer att uppmärksammas.

Med hänsyn till den betydelse som utformningen av redovisningssystemet
har för revisionens möjligheter att företa rationella undersökningar har
revisorerna funnit det naturligt att vid behandlingen av detta ärende också
något beröra vissa frågor som hänger samman med riksbankens och riksgäldskontorets
redovisning.

Såsom revisorerna tidigare förordat bör internrevisionsorganen vid sin
granskning undersöka och bedöma tillförlitligheten av den interna kontrollen
i myndigheternas handläggningsrutiner. En tillfredsställande intern
kontroll bör enligt Föreningen Auktoriserade Revisorer innefatta definierade
ansvars- och befogenhetsområden, en fastställd arbetsordning, en
lämplig ansvars- och arbetsfördelning och en till organisationen anpassad
systematisk redovisning. Inom riksbanken har dessa frågor uppmärksammats
av de förut nämnda revisions- och kontoplansgruppema, vilka upprättat
förslag till ett nytt redovisningssystem för banken. De däri ingående
delförslagen synes ha utformats med beaktande av ovanstående krav och
torde kunna ses som en förstärkning av bankens nuvarande intemkontroll.
Förutom klart angivna föreskrifter om vilka tjänstemän som äger rätt att
förfoga över riksbankens medel omfattar förslaget sålunda bl. a. ny kontoplan
med åtföljande föreskrifter och anvisningar.

Förslaget till riksbankens nya kontoplan bygger på den statliga normalkontoplanen.
 Kontoplanen medger att bankens utgifter redovisas även på
kostnadsställen, d. v.s. på olika enheter eller chefsavsnitt i riksbankens
organisation. Däremot har man vid den inom banken företagna översynen
inte tagit till vara de ytterligare möjligheter till en utbyggd kostnadsredovisning
som normalkontoplanen erbjuder.

Detta förhållande har påtalats i granskningspromemorian. Med anledning
därav har bankofullmäktige framhållit att de i princip inte har något
att invända mot''att man, när praktiska erfarenheter har vunnits av det föreslagna
systemet, överväger en fortsatt utredning av riksbankens redovisningssystem.
 Både med hänsyn till personalen och förarbetets effektivitet
är det emellertid, enligt fullmäktige, angeläget att den nu avslutade utredningsperioden
får efterträdas av en inte alltför kort tids verksamhet i de
nya arbetsformerna. Revisorerna ansluter sig till bankofullmäktiges upp -

164

fattning och finner det motiverat att erfarenheterna av det nya redovisningssystemet
får bilda utgångspunkt för överväganden om en fortsatt utredning.
 Det synes lämpligt att bankofullmäktige, efter förslagsvis tre till
fem års praktisk tillämpning av det nya systemet, tar initiativ till en undersökning,
 vars resultat får ligga till grund för dylika överväganden.

I anslutning till granskningen av riksbankens verksamhet år 1974 underströk
den av revisorerna anlitade experten önskvärdheten av en fullständigare
periodisering av bankens inkomster och utgifter. För närvarande periodiserar
banken endast räntor på tillgångar och skulder i utlandet. Medan
således de vid bokslutstillfället upplupna räntorna beräknas för utländska
fordringar och skulder, företas inte någon motsvarande omräkning för övriga
inkomster och utgifter i bankens verksamhet. Kontoplansgruppen.
som haft i särskilt uppdrag att överväga lämpligheten av en mer omfattande
periodisering i bankens redovisning, har med bifall av bankofullmäktige
uttalat att något sådant behov för närvarande inte föreligger. Frågan om en
mer långtgående periodisering kan dock komma att aktualiseras vid en utbyggnad
av redovisningssystemet.

Revisorerna har förståelse för bankofullmäktiges uppfattning att det för
bankens egen verksamhet för närvarande inte föreligger något behov som
direkt skulle påkalla mer långtgående periodiseringar. För revisorernas
och övriga utomstående intressenters del innebär emellertid de härvidlag
tillämpade principerna att bankens bokslut blir onödigt svårbedömbart och
att möjligheterna till bokslutsanalyser försvåras. Revisorerna vill därför
understryka angelägenheten av att bankofullmäktige, i avvaktan på att
denna fråga får en slutgiltig lösning, utnyttjar den av kontoplansgruppen
framhållna möjligheten att i noter eller på annat lämpligt sätt ange om principerna
för redovisningen av olika poster ändrats i förhållande till föregående
år.

Enligt revisorernas uppfattning föreligger ett behov av att införa periodisering
även i riksgäldskontorets redovisning. Statsskulden och de däremot
svarande räntekostnaderna har under senare år ökat mycket kraftigt i omfattning.
 1 och med att riksgäldskontoret i sin redovisning upptar endast utbetalda
räntor vältras en inte obetydlig del av räntekostnaderna över till efterföljande
år. För att en riktig bild av de verkliga kostnaderna för statsskulden
skall erhållas finner revisorerna det lämpligt att riksgäldskontoret i
särskild redovisning beaktar även upplupna räntor som inte förfallit till betalning.

1 överensstämmelse med 26 § andra stycket lagen för Sveriges riksbank
redovisas sedan lång tid tillbaka inte vissa av bankens tillgångar på balansräkningen
utan bokförs inom linjen. Bl. a. gäller detta bankens fastigheter
och vissa av banken innehavda aktier. Förfaringssnas uppfattning snarast
möjligt omprövas. Det finns inte någon anledning att riksbanken skall redovisa
sina tillgångar på annat sätt än vad som gäller för annan statlig myndighet.
 Denna fråga bör vid en översyn av riksbankens redovisningssystem
uppmärksammas i första hand.

165

Revisorerna vill föreslå att man. i likhet med vad riksbanken tidigare har
företagit för egen del. för vissa andra riksdagsorgan låter undersöka förutsättningarna
för och behovet av en mera långtgående redovisning. Hela
riksdagsförvaltningen utom riksbanken betjänas i redovisningshänseende
av riksgäldskontoret, som i princip fungerar som central kameralmyndighet
för dessa organ. Kontoret verkställer således utbetalning och svarar
för redovisningen av anslagen under huvudtiteln Riksdagen och dess verk
m. m.

En myndighets behov av ekonomisk information för planering, styrning
och kontroll av den egna verksamheten är beroende av verksamhetens omfattning,
 inriktning och organisation. Till följd härav torde de mindre riksdagsverken.
 som vart och ett har en tämligen enkel organisation och enhetlig
verksamhet, inte ha något omedelbart behov av en utbyggd redovisning
för att i erforderlig utsträckning kunna planera verksamheten. Med hänsyn
såväl härtill som till de mindre verkens ringa ekonomiska betydelse finnér
revisorerna det lämpligt att ett ökat kostnadsmedvetande och därmed krav
på en förbättrad redovisning efter hand får växa fram inom dessa myndigheter
själva.

Vad riksgäldskontoret beträffat har dess fullmäktige starkt satt i fråga
värdet av en i granskningspromemorian föreslagen översyn av kontorets
redovisningssystem. Enligt fullmäktige finns det för planering och styrning
av kontorets verksamhet för närvarande knappast något praktiskt behov
som skulle motivera nämnvärda merkostnader för en utvidgning av kontoplanen.
 Även riksdagens förvaltningsstyrelses direktion har för egen del
funnit riksgäldskontorets nuvarande redovisningssystem till fyllest. Förvaltningskontoret
har dock ansett det nödvändigt att som ett led i den interna
kontrollen komplettera riksgäldskontorets månatliga rapporter om
anslagsförbrukningen med en mer aktuell, internt förd s. k. dispositionsbokföring.

Revisorerna vill rekommendera riksgäldsfullmäktige att tillsammans
med förvaltningsstyrelsens direktion överväga dessa frågor vidare och därvid
uppmärksamma de fördelar som står att vinna vid en övergång till kostnadsredovisning
i form av t. ex. förbättrad bevakning av kostnader, säkrare
underlag för beslut i ekonomiska frågor, ökade möjligheter till efterkalkylering
och bättre överblick över olika verksamhetsgrenars kostnader.
Revisorerna vill också peka på de möjligheter till dispositionsbokföring
som mer avancerade redovisningssystem erbjuder. Såsom riksgäldsfullmäktige
framhållit synes det emellertid vara av visst värde att man kan utnyttja
riksbankens erfarenheter av det nya redovisningssystemet, innan
man låter utreda motsvarande fråga i riksgäldskontoret. Under förutsättning
av att riksgäldskontoret fortlöpande och aktivt tar del av dessa erfarenheter
har revisorerna således inte något att erinra mot att riksgäldsfullmäktige
avvaktar resultatet av den undersökning som bankofullmäktige i
enlighet med det ovan sagda bör ta initiativ till om några år.

166

Genom denna skrivelse har revisorerna velat fästa riksdagens uppmärksamhet
på vissa erforderliga förändringar av revisionen av riksdagsförvaltningen.
 1 syfte att ge denna revision en mer ändamålsenlig utformning förordar
revisorerna sålunda att den på revisionsavdelningama i riksgäldskontoret
och riksbanken ankommande granskningen får en ny uppläggning
och inriktning och att revisorernas tillsyn över de båda avdelningarna utvidgas
till att omfatta även rådgivning i revisionsfrågor och medverkan vid
såväl utformningen av förslag till revisionsplaner som upprättandet av särskilda
kompetensvillkor för de tjänster som avdelats för internrevisionen.
För att tillförsäkra revisionsavdelningama en i alla avseenden oberoende
ställning i förhållande till den verksamhet de skall kontrollera föreslår revisorerna
dels att det i riksbankens revisionsavdelning ingående sedelförstöringskontoret
snarast möjligt förs över till annan avdelning i banken, dels
att de tjänster som upprätthålls av personalen vid revisionsavdelningama
ges en fast placering vid respektive avdelning. Revisorerna föreslår slutligen
att förutsättningarna för en mer långtgående kostnadsredovisning i
riksbankens och riksgäldskontorets redovisning övervägs om några år och
att bankofullmäktige därvid särskilt beaktar de av revisorerna gjorda påpekandena
beträffande inom linjen förda tillgångar.

Riksdagens revisorer hemställer att riksdagen i ett uttalande som sin mening
delger fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret
vad revisorerna sålunda anfört.

167

Bilaga 6

Riksdagens revisorers skrivelse till regeringen den 23 september 1976
med anledning av granskningspromemoria nr 3/1976 angående utbildning
av högre befäl inom försvarsmakten jämte däröver avgivna
remissyttranden

Utbildningen av befäl inom försvarsmakten är omfattande och bedrivs
vid flera skolenheter. Dessutom förekommer en omfattande befälsutbildning
vid de särskilda förbanden. Under löpande verksamhetsår är på grund
härav ett betydande antal högre befäl engagerat i befälsutbildningen som
elever, lärare och administratörer vid skolor och kurser. De befäl som i olika
roller medverkar i befälsutbildningen kan då självfallet inte medverka i
den löpande värnpliktsutbildningen.

Med hänsyn till de ökande kraven på den personal som utbildar värnpliktiga.
 till de inom befäl sorganisationen uphkomna vakanserna och till
det stora antal befäl som under löpande värnpliktsutbildning är kommenderade
till vidareutbildning eller arbetar med sådan utbildning har riksdagens
revisorer beslutat att låta granska utbildningen av högre befäl inom
försvarsmakten.

Resultatet av den företagna granskningen har redovisats i en granskningspromemoria,
 benämnd Utbildning av högre befäl inom försvarsmakten
(nr 3/1976) och remissbehandlad i vanlig ordning. Promemorian, förteckning
över remissinstanser och kopior av avgivna remissyttranden biläggs.

Underlag för den nu genomförda granskningen har bl. a. samlats in i
samband med besök vid militära skolor och staber, genom intervjuer med
officerare i olika befattningar och med olika utbildningsbakgrund samt genom
sammanställning av uppgifter i utredningar, propositioner och andra
handlingar rörande den militära utbildningen. I den mån vid besök eller genom
intervjuer insamlat material har använts i granskningspromemorian
har textavsnittet underställts vederbörande uppgiftslämnare för kontroll.
De i flera remissyttranden framförda erinringarna mot vissa sakuppgifter i
promemorian får ses mot bakgrunden av den metod för materialinsamling
som använts.

Hösten 1973 fastställde riksdagen på grundval av förslag i propositionen
1973:128 angående principer för en framtida befälsordning inom det militära
försvaret de principiella riktlinjerna för en framtida befälsordning. Som
huvudprincip skall sålunda gälla att befälsordningen liksom hitintills skall

168

bygga på de krav som vår krigs- och fredsorganisation ställer. Yrkesbefälet
skall föras samman till en enda grupp, vars medlemmar skall ha till uppgift
att samtidigt vara chefer, fackmän och utbildare inom såväl krigs- som
fredsorganisationen. Befälet skall vidare delas in i kompetensgrupper svarande
mot krigs- och fredsorganisationens faktiska behov.

I propositionen betonas dessutom bl. a. att rådande samhällsförhållanden
i ökad grad måste påverka utformningen av befälssystemet i fråga om
rekrytering, utbildning, arbetsmiljö m. m. Den nya officerskåren skall
vidare i ökad omfattning rekryteras från de värnpliktsutbildade, och det
förutsätts att alla efter förmåga skall ha möjlighet att avancera även till de
högsta befattningarna i befälshierarkin.

Den nu genomförda granskningen har visat att grundutbildning och kompletterande
utbildning avser en relativt stor del av det fast anställda högre
befälets aktiva tjänstetid. Den visar också att under löpande verksamhetsår
många av det fast anställda befälet engageras i egen eller andras befälsutbildning
till förfång för den löpande värnpliktsutbildningen. Den för närvarande
rådande befälsbristen inom försvaret komplicerar ytterligare frågan
om tillgången på fast anställt befäl för värnpliktsutbildningen.

Omfattningen av det fast anställda högre befälets utbildning synes inte
kunna minskas. Gjorda jämförelser med utländska förhållanden och även
den inom det svenska försvaret rådande uppfattningen, att anspråken på
befälet både vid krigs- och fredstjänstgöring ständigt växer, pekar snarare
mot krav på vidgad befälsutbildning i framtiden.

Organisationen förden nuvarande utbildningen av högre befäl — grundutbildning
med kompletterande vidareutbildning — uppvisar vid närmare
studium en relativt komplicerad bild. Uppenbarligen torde det inom den
nuvarande organisationens ram finnas utrymme för rationaliseringar av utbildningsformema,
 även om berörda myndigheter löpande följer utvecklingen.
 Som tidigare har nämnts fastställde emellertid riksdagen år 1973 allmänna
principer för en ny befäl sord ning. Med dessa principer som utgångspunkt
arbetar för närvarande inom försvarsdepartementet en arbetsgrupp,
 benämnd befälsordningsgrupp (BOG), med förslag till en reform av
den nuvarande befäl sordningen. De förslag till ny befälsordning som BOG
kommer att lägga fram torde till stor del ändra förutsättningarna för och
uppläggningen av försvarets befälsutbildning. Det synes därför inte meningsfullt
att i dag närmare i detalj penetrera den nuvarande befälsutbildningen.

Den genomförda granskningen ger dock anledning att föra fram vissa
mer generella synpunkter och förslag rörande bl. a. utbildningen av högre
befäl inom försvarsmakten. I den upprättade granskningspromemorian
föreslås sålunda, såvitt gäller befälsutbildningen, att denna i ett första skede
ges ökad inriktning på befälets förmåga att vara utbildare vid fredsförbund
och att såväl den kursverksamhet som kompletterar befälets grundutbildning
som principerna för den särskilda befälsutbildningen vid de olika

169

förbanden ses över. När det gäller organisationen av de militära skolorna
torde enligt promemorian vissa rationaliseringsvinster kunna nås, om en
samordning av de olika befälskategoriernas utbildning genomförs.

I granskningspromemorian tas vidare upp frågan om möjligheten att fylla
nu rådande och i framtiden uppkommande vakanser bland kompani- och
plutonsofficerarna genom att ett system med för viss tid kontraktsanställt
befäl införs. Sålunda skulle nyutexaminerade reservofficerare beredas
möjlighet att för viss tid. högst tre år. få anställning som utbildare vid
fredsförbund. I promemorian föreslås också att studier rörande den enskilda
människans roll i det framtida försvaret påbörjas. Sålunda framhålls att
sådana studier — i likhet med vad som gäller om studier av den tekniska utvecklingen
samt om systemplaner, perspektivplaner m. m. - bör utgöra en
del av underlaget för de långsiktiga besluten på försvarsområdet.

De i promemorian anförda synpunkterna och förslagen har fått ett växlande
mottagande vid remissbehandlingen. Remissmyndigheterna har
dock genomgående påpekat att frågan om utbildningen av högre befäl och
om skolorganisationen för denna utbildning i princip bör övervägas i samband
med det pågående arbetet med ny befålsordning. Förslaget om införande
av ett system med kontraktsanställt befäl för att fylla vissa vakanser
är flertalet instanser negativt inställda till. Dock påpekas av en instans värdet
av att få frågan utredd i belysning av den nya befålsordningen.

Vad de studier som gäller den enskilda människans roll i det framtida
försvaret beträffar, har vid remissbehandlingen framhållits att viss forskning
av nämnt slag för närvarande pågår. Sålunda genomförs bl. a. inom
försvarets forskningsanstalt ett forskningsprogram, kallat Människa - miljö.
 som berör detta problemkomplex.

Forskningsanstalten framhåller för sin del att man innevarande budgetår
har låtit revidera sin programplan och att det nyssnämnda forskningsprogrammet
har tillmätts ökad betydelse vid fastställande av den nya långsiktiga
inriktning av försvarsforskningen som denna revision utmynnat i. Anstalten
påpekar också i sitt yttrande att den kritik som förts fram i promemorian
beträffande den ringa satsningen på framtidsinriktad beteendevetenskaplig
forskning inom anstalten och inom försvaret i övrigt hitintills
har varit berättigad.

Enligt revisorernas mening synes utbildningen av högre militärt befäl
och skolorganisationen för denna utbildning böra ses över i samband med
det pågående arbetet med en ny befålsordning. Vid utformningen av innehållet
i den utbildning och den skolorganisation för utbildningen som den
nya befålsordningen fordrar bör de i granskningspromemorian aktualiserade
synpunkterna och förslagen beaktas. När det gäller frågan om samordning
av olika slag av utbildningsgångar vill revisorerna fästa uppmärksamheten
på ett uttalande i ämnet som försvarsutskottet har gjort innevarande
år i anslutning till en motion angående översyn av skilda befälskategoriers
ställning inom försvaret (FöU 1975/76: 38, s. 23-25). Enligt utskottets me -

170

ning bör arbetet med en ny befälsordning grundas på en helhetssyn angående
behovet av befäl av olika slag. En sådan helhetssyn skall gå ut från
faktorer som försvarseffekt. försvarsekonomi och vårt värnpliktsförsvars
speciella förutsättningar. Befälsbehoven måste enligt utskottet självfallet
bedömas med hänsyn till freds- och krigsförhållanden. Vid ställningstaganden
till en ny befälsordning och olika kompetensgruppers arbetsuppgifter
bör vidare enligt utskottet samordningsmöjligheterna - särskilt i fråga om
utbildning — prövas noga. Revisorerna delar utskottets uppfattning såvitt
gäller samordningen på utbildningsområdet.

Förslaget om genomförande av ett system med kontraktsanställning av
reservofficerare för motverkande av bristen på fast anställt befäl bör enligt
revisorernas mening övervägas. Det torde i och för sig kunna prövas utan
att ställning har tagits till den nya befälsordningen. Med hänsyn till det pågående
arbetet med den nya befälsordningen synes dock frågan lämpligast
böra tas upp i samband med detta arbete. Vidare bör förslaget om fördjupade
studier angående den enskilda människans roll i det framtida försvaret
tas upp till prövning och frågan ges högre prioritet än den hitintills haft.

Under åberopande av ovan gjorda uttalanden om utbildning av det högre
befälet vid försvarsmakten, fyllande av befälsvakanser genom korttidsanställning
av reservofficerare och framtidsstudier avseende den enskilda
människans roll i det framtida försvaret får revisorerna hemställa att i sammanhanget
förordade åtgärder vidtas. Såväl i granskningspromemorian
sorn i remissyttrandena framförda synpunkter och förslag synes därvid böra
beaktas.

171

Bilaga 7

Riksdagens revisorers skrivelse till regeringen den 23 september 1976
med anledning av granskningspromemoria nr 13/1975 angående viss
pa socialstyrelsen ankommande tillsynsverksamhet m. m. jämte däröver
avgivna remissyttranden

Socialstyrelsen är bl. a. central förvaltningsmyndighet för ärenden som
rör hälso- och sjukvården, nykterhetsvärden och åtgärder rörande omsorger
om psykiskt utvecklingsstörda. 1 denna egenskap har styrelsen bl. a.
att utöva tillsyn över förhållandena på nämnda områden. Tillsynen utövas
genom kontrollverksamhet i form av inspektioner, meddelande av föreskrifter
och anvisningar samt fastställande av blanketter för underställda
myndigheters rapportering. För skilda ändamål på verksamhetsområdet
utgår statsbidrag.

Riksdagens revisorer har låtit granska hur socialstyrelsen fullgör sin tillsynsverksamhet
i nu berört hänseende. I samband därmed har styrelsens
befattning med viss statsbidragsgivning undersökts, varvid främst handläggningen
av de från ekonomisk och administrativ synpunkt mera betydelsefulla
ärendena har beaktats. Även användningen av olika blanketter
för rapportering har studerats.

Granskningen har i första hand inriktats på styrelsens inspektionsverksamhet
inom nämnda vårdområden samt de statistiska uppgifter och den
information i övrigt i form av årsberättelser och andra rapporter som olika
huvudmän åläggs lämna styrelsen. Särskild uppmärksamhet har ägnats frågor
kring kungörelsen (1970:641) om begränsning av myndighets rätt att
meddela föreskrifter, anvisningar och råd.

Resultatet av granskningen har sammanfattats i en den 3 november 1975
dagtecknad granskningspromemoria (nr 13/1975), benämnd Viss på socialstyrelsen
ankommande tillsynsverksamhet m. m. Promemorian har i vanlig
ordning remissbehandlats. Promemorian, förteckning över avgivna remissvar
och kopior av remissvaren är bilagda denna skrivelse.

När det gäller socialstyrelsens tillsynsverksamhet kan konstateras att
någon samlad definition av vad begreppet tillsyn innefattar inte finns. Ordet
tillsyn leder i första hand tanken till kontroll, och det primära målet och
syftet med socialstyrelsens kontroll torde vara att styrelsen skall tillse att
den enskilde vårdtagaren får vård och behandling av godtagbar standard
samt att gällande bestämmelser blir följda, bl. a. i fråga om vårdtagarnas
säkerhet mot fel och misstag i samband med behandling samt i fråga om

172

deras rättigheter och deras rättssäkerhet. Inspektionerna innebär inte bara
kontroll utan möjliggör också utbyte av information och erfarenheter, varjämte
den ger styrelsens företrädare tillfälle att framföra synpunkter på
och främja styrelsens allmänna strävanden.

Vid sidan av kontrollen kan en annan huvudlinje anges, nämligen den att
tillsynsmyndigheten skall handla på ett sätt som främjar både tillkomsten
av yttre resurser och kvalitativ utveckling av bedriven verksamhet. I korthet
kan tillsynsfunktionens innebörd och syfte sägas vara kontroll, ledning
och utveckling.

I den vid granskningen upprättade promemorian har vissa allmänna synpunkter
i fråga om rationalisering av inspektionsverksamheten förts fram.
Sålunda förordas att en inom socialstyrelsen pågående översyn av verkets
tillsynsverksamhet får fortsätta. Särskild vikt anses därvid böra läggas vid
vissa praktiska frågor, såsom frågor om distribution av rapporter och om
samordningen av styrelsens verksamhet och den verksamhet som de inspekterande
organen på länsplanet bedriver. Vidare bör enligt promemorian
mera rationella arbetsformer för inspektionsverksamheten och en effektivare
redovisning av dennas resultat eftersträvas. Sålunda bör bl. a. möjligheten
att konstruera ett för flera slag av inrättningar gemensamt rapportformulär
övervägas.

Både socialstyrelsen och riksrevisionsverket (RRV) ansluter sig till den
nu angivna synen på tillsynsverksamhetens innebörd och syfte och på behovet
av rationalisering.

Revisorerna instämmer i vad som har anförts i granskningspromemorian.
 Det torde för styrelsens centrala ställning och funktion inom hälso- och
sjukvården vara nödvändigt att styrelsen själv kan utöva en från olika synpunkter
tillräcklig kontroll och ledning av verksamheten och verka för en
utveckling i enlighet med statsmakternas och styrelsens intentioner. Å
andra sidan måste tillsynsverksamheten självfallet alltid bedrivas på sådant
sätt att störningar i det för hela verksamheten nödvändiga goda samarbetet
med huvudmännen undviks.

I fråga om tillsynen över långtidssjukvården, på vilket område personalresurserna
inom styrelsen liksom på flera andra områden är mycket begränsade,
 föreslås i promemorian att en inspektionstjänst överförs från byrån
för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda till byrån för långtidsvård.
Det är enligt revisorernas åsikt oroande att styrelsen inte har kapacitet att
själv i rimlig omfattning genom inspektioner och besök hålla sig underrättad
om läget på ett så hårt belastat område som långtidssjukvården med
dess ofta helt hjälplösa klientel. Det framförda förslaget har dock avvisats
av socialstyrelsen och andra remissorgan. Med hänsyn till den kraftiga begränsning
av inspektionsverksamheten på omsorgsområdet som har inträffat
under åren 1975 och 1976 kan det dock sättas i fråga om den av styrelsen
anförda motiveringen för ställningstagandet är bärande. En omprövning
synes påkallad. Om emellertid förslaget alltjämt inte anses kunna ge -

173

nomföras bör andra åtgärder vidtas för att tillgodose långtidssjukvårdens
behov av tillsyn från centralt håll.

Vid granskningen har även den information i form av årsberättelser och
annan rapportering som infordras från olika huvudmän berörts. Denna insamling
av information kan ses som ett led i tillsynsverksamheten samtidigt
som stora delar av informationen bildar underlag för socialstyrelsens
statistikpublikation Allmän hälso- och sjukvård. Vid granskningen har särskilt
uppmärksammats frågor som hänger samman med inhämtandet av informationen.
 bl. a. frågan om i vad mån åtgärderna för olika huvudmän
medför arbete och kostnader och därför måste begränsas. Åtskilliga synpunkter
och förslag på förbättringar och ändringar har kommit fram under
granskningen. Dessa synpunkter och förslag har under hand vidarebefordrats
till vederbörande tjänstemän inom socialstyrelsen för att vara tillgängliga
vid den översyn av den statistiska uppgiftslämningen som för närvarande
pågår inom styrelsen.

Vid granskningen har även handläggningen av vissa statsbidragsärenden
inom socialstyrelsen tagits upp. I granskningspromemorian har därvid synpunkter,
 syftande till förenklingar av handläggningen i olika avseenden,
förts fram. Dessa synpunkter har i väsentliga delar vunnit beaktande från
socialstyrelsens sida.

Revisorerna noterar det arbete som inom socialstyrelsen utförs för att
förenkla formerna för inhämtande av information av olika slag och formerna
för handläggningen av statsbidragsärenden.

För närvarande finns det inte några särskilda föreskrifter som reglerar
de hänsynstaganden av ekonomisk art som socialstyrelsen vid utövandet
av sin tillsynsverksamhet har att beakta. Denna lucka fylls emellertid ut av
de för hela statsförvaltningen gällande föreskrifterna av sådan art som
återfinns i kungörelsen (1970:641) om begränsning av myndighets rätt att
meddela föreskrifter, anvisningar och råd. I granskningspromemorian har
förts fram vissa under utredningen aktualiserade synpunkter och förslag
till ändringar av kungörelsens bestämmelser.

Enligt kungörelsen får myndighet inte utan att underställa regeringen
ärendet ge ändrade eller nya föreskrifter, anvisningar eller råd som kan påverka
gällande standard eller tillämpade normer eller som i väsentlig grad
kan leda till direkta eller indirekta kostnadsökningar. Bestämmelsen gäller
ej om regeringen förordnat annat för särskilt fall eller på särskild framställning
meddelat undantag för visst verksamhetsområde. RRV har ålagts att
inom ramen för sin förvaltningsrevision särskilt följa myndigheternas anvisningsverksamhet
och därvid bedöma de kostnadsmässiga konsekvenserna
av denna verksamhet.

Tillämpningen av kungörelsen, vilken enligt sin lydelse inte är tillämplig
på anvisningar som ges enligt bemyndigande i lag. har berörts i 1975 års petitaanvisningar
genom en erinran om att de statliga myndigheternas
"normgivande verksamhet och rekommendationer” skall ägnas skärpt

174

uppmärksamhet enligt den överenskommelse som i februari månad 1975
träffades mellan regeringen och kommunförbunden om det s. k. kommunala
skattestoppet. 1 petitaanvisningarna kompletteras och förtydligas vidare
bestämmelserna i kungörelsen i vissa avseenden. Sålunda bör anvisningar
alltid underställas regeringens prövning om någon av anvisningarna berörd
part finner att en kostnadsökning är att anse som så betydande att en regeringsprövning
bör göras. När an visnings verksamheten bedrivs pä grundval
av särskilt stadgande i lag skall, så långt det är möjligt, intentionerna i
kungörelsen beaktas genom att de kostnadshöjande effekterna av anvisningarna
begränsas så mycket som möjligt. Även sådan information som
ges i form av riktlinjer och rekommendationer är att betrakta som råd i
kungörelsens mening. Vidare sägs i petitaanvisningarna att berörda parter
bör höras innan en åtgärd vidtas.

Ytterligare föreskrifter om tillämpningen av den nu avhandlade kungörelsen
har lämnats av RRV i skrivelse den 27 februari 1976 till vissa statliga
myndigheter. Skrivelsen avser, jämte annat, frågan om det underlag som
enligt ämbetsverket fordras dels för att anvisningsutfärdande myndighet
själv skall kunna bedöma om ett anvisningsärende skall underställas regeringen.
 dels för att verket skall kunna bedöma kostnaderna för åtgärden.

Vid den nu genomförda granskningen har kungörelsens bestämmelser
närmare behandlats med utgångspunkt i en till revisorerna gjord anmälan
mot socialstyrelsen att styrelsen inte skulle ha beaktat kungörelsen vid
fastställelse av nya journalformulär för mödra- och barnavård m. m.

1 detta och ytterligare ett i granskningspromemorian redovisat fall har
socialstyrelsen inte gjort någon beräkning av de eventuella kostnadsstegringar
som kunde bli följden av beslutade anvisningar utan endast nöjt sig
med att göra en allmän bedömning av de ekonomiska konsekvenserna, vilket
fått till följd att anvisningarna inte bedömts behöva underställas regeringen.

I granskningspromemorian har föreslagits att även anvisningar som utfärdas
med stöd av i lag givet bemyndigande bör kunna underställas regeringens
prövning, att - så snart en anvisning kan väntas medföra kostnadsökningar
— ärendet bör kompletteras med åtminstone en grov kalkyl
över väntade kostnadsökningar och att det i kungörelsen eller på annat sätt
bör ges en allmän föreskrift om att myndighet i möjligaste mån skall beakta
de ekonomiska konsekvenserna av sina ställningstaganden även när det
gäller enskilda ärenden som faller inom ramen för tillsynsverksamheten.

De i granskningspromemorian framförda synpunkterna tillstyrks i princip
av hörda remissinstanser. Socialstyrelsen har i sitt remissyttrande berört
tillämpningen av kungörelsen när det gäller omsorgsväsendet och därvid
bl. a. anfört att styrelsen under de senaste åren mera systematiskt samrått
med de olika huvudmännen för att så långt det är möjligt motverka
eventuella meningsskiljaktigheter.

Av RRV:s remissyttrande framgår bl. a. att kungörelsen sällan har lett

175

till prövning från regeringens sida av utfärdade anvisningar och att även de
i 1975 års petitaanvisningar gjorda påpekandena om kungörelsen inte har
haft någon mera påtaglig effekt. I sin förut berörda cirkulärskrivelse uttalar
verket att efterlevnaden av kungörelsen är mindre tillfredsställande och erinrar
myndigheterna ånyo om deras skyldigheter såväl enligt kungörelsen
som enligt 1975 års petitaanvisningar. RRV pekar också på att en överföring
i den särskilda kungörelsens form av relevanta delar av de nuvarande
petitaanvisningarna eventuellt skulle öka myndigheternas uppmärksamhet
på vad de har att iaktta när de utfärdar sina föreskrifter.

RRV nämner också i sitt remissvar att man visserligen funnit att berörda
parter ofta hörs i samband med utarbetandet av anvisningar men att dessa
parter inte alltid är medvetna om sin möjlighet att begära regeringens prövning.
 RRV har vidare — med hänvisning till de varierande författningsmässiga
förutsättningarna för beaktande av ekonomiska synpunkter - satt i
fråga lämpligheten av att. såsom har föreslagits i granskningspromemorian.
 ett generellt stadgande om skyldighet för myndigheterna att beakta intentionerna
i kungörelsen även vid avgörandet av enskilda ärenden införs.

Landstingsförbundet delar den av utredningsmannen framförda synpunkten
att socialstyrelsen bör iaktta all möjlig hänsyn till de ekonomiska
konsekvenserna i varje enskilt fastställelse- eller godkännandeärende.
Kungörelsen bör enligt förbundet vara vägledande för styrelsens handlande
såväl i dessa frågor som i andra sammanhang, även om den ej kan anses
direkt tillämplig vid beslut i visst ärende.

Såsom exempel på ett handlande som kan vara i strid med kungörelsen
har landstingsförbundet vid sitt remissyttrande fogat socialstyrelsens skrivelse
till samtliga omsorgsstyrelser den 24 november 1975 med direktiv om
kosthållet vid omsorgsväsendets inrättningar. I yttrandet framhålls att
skrivelsen inte har varit föremål för samråd med förbundet. Enligt vad som
inhämtats under utredningen har inte heller samråd hållits med landstingen:
beslutet har lika litet föregåtts av någon utredning om eller bedömning
av eventuella kostnadsökningar. Direktiven i skrivelsen berör såväl kostens
beskaffenhet som antalet huvud- och mellanmål och de klockslag mellan
vilka målen bör serveras.

De nu nämnda fallen då socialstyrelsen utfärdat anvisningar utan att närmare
klargöra de ekonomiska konsekvenserna av åtgärderna respektive
underlåtit att samråda med landstingsförbundet svarar enligt revisorernas
mening väl mot den allmänna bild av brister i uppfyllandet av kungörelsens
intentioner som RRV pekat på i sitt remissvar.

Utöver av RRV i remissvaret redovisade omständigheter som kan medverka
till den bristande efterlevnaden av kungörelsen — bl. a. olika missförstånd
och felbedömningar av kostnadskonsekvenser - bör beaktas att
berörda myndigheter genom sina instruktioner eller andra direktiv har
gjorts ansvariga för ledning och utveckling inom respektive förvaltningsområden
eller för att viss funktion blir tillgodosedd. Ett av de viktigaste in -

176

strumenten härvidlag är att myndigheterna ger ut anvisningar i olika former.
 Anvisningsverksamheten blir ett uttryck för den utfärdande myndighetens
ambitionsnivå. En omprövning av sådan anvisning av regeringen
kan innebära risk för prutning av den ambitionsnivå myndigheten vill nå.
Därtill kommer att en sådan prövning alltid är förenad med tidsförlust och
oftast kräver ett inte obetydligt merarbete innan ärendet kan presenteras i
ett skick som anses vara nödvändigt vid regeringsprövning.

Det är mot den nu redovisade bakgrunden förståeligt om möjligheterna
att tolka kungörelsen så. att den befinns inte tillämplig i det aktuella fallet,
ter sig lockande. Möjlighet till en sådan tolkning öppnas bl. a. genom bestämmelsen
om att det för prövning från regeringens sida fordras att anvisningen
skall kunna i väsentlig grad leda till kostnadsökningar. Vad som
framstår som en väsentlig kostnadsökning blir beroende av med vilka andra
redan utgående eller väntade kostnader ökningen anses böra jämföras,
vem som skall bära kostnaderna etc. Den nu avsedda formuleringen kan
med andra ord inrymma en rad formellt försvarbara tolkningar rörande
kravet på kostnadsökningar och därmed kravet på tillämpning av kungörelsen.
 Vid en översyn av kungörelsen bör särskild uppmärksamhet ägnas
denna för kungörelsens tillämpning och effektivitet väsentliga punkt.

Med hänsyn till de hittills gjorda erfarenheterna synes en fortlöpande
kontroll av all sådan statlig anvisningsverksamhet som kan medföra kostnader
för kommunal eller enskild part böra övervägas. Detta synes, utan
nämnvärd ökning av myndigheternas arbetsbörda, kunna uppnås genom
en föreskrift om att slutlig version av nu avsedd anvisning skall registreras
hos RRV eller annan lämplig central myndighet. Förutom den slutliga lydelsen
av anvisningen bör underlaget för bedömning av de ekonomiska
konsekvenser som anvisningen kan medföra ävensom utförd utredning i
frågan huruvida ärendet bör underställas regeringens prövning finnas tillgängliga
hos registrerande myndighet. En sådan registrering, som enligt av
RRV gjord beräkning under tiden den 1 januari 1971-den 30 juni 1973
skulle ha omfattat ca 450 anvisningar, bör ses inte enbart som en kontrollåtgärd
utan också som en åtgärd som ger möjlighet till överblick över den
statliga anvisningsverksamheten.

En tillämpning av kungörelsen förutsätter kännedom om 1975 års petitaanvisningar
och RRV:s förut berörda cirkulärskrivelse den 27 februari
1975. Varken anvisningarna eller cirkulärskrivelsen kan emellertid förutsättas
vara kända utanför de statliga myndigheternas krets. Då ifrågavarande
bestämmelser också måste vara kända för och kunna åberopas av
kommunala myndigheter och enskilda parter är det angeläget att - såsom
har antytts i RRV:s remissyttrande - alla i sammanhanget relevanta föreskrifter
införs i själva kungörelsen.

Vad kungörelsens krav på väsentlig kostnadsökning som förutsättning
för anvisningars prövning av regeringen beträffar, synes det vara mest
lämpligt att kostnadskriteriet får helt utgå och att frågan huruvida ett an -

177

visningsärende skall prövas av regeringen görs beroende av om den anvisningsutfärdande
myndigheten eller av ärendet berörd part begär sådan
prövning. Det synes kunna förutsättas att regeringens prövning kommer
att begäras, i varje fäll av den anvisningsutfärdande myndigheten, när anvisningar
kan förutses medföra kostnadsstegringar som kan nödvändiggöra
särskilda finansiella åtgärder, t. ex. nya avgifter eller avgifts- eller hyreshöjningar.

Kravet på redovisning av underlag för bedömning av anvisningars ekonomiska
konsekvenser kan i vissa fall vara svårt eller omöjligt att tillmötesgå.
 Befrielse från detta krav bör därför kunna medges i de fall då myndigheten
och RRV är ense därom.

Den skärpta uppmärksamhet över anvisningsverksamheten som har
ställts i utsikt vid den tidigare nämnda överenskommelsen mellan regeringen
och kommunförbunden synes även förutsätta att åtgärder vidtas som
säkerställer regeringens kontroll av de statliga myndigheternas anvisningsverksamhet.

Enligt revisorernas mening bör kungörelsen snarast bli föremål för översyn.
 varvid följande synpunkter bör beaktas.

De statliga myndigheternas anvisningsverksamhet bör alltid bedrivas så.
att kostnadshöjande effekter i möjligaste mån begränsas. Vidare bör samråd
i erforderlig omfattning alltid hållas med av anvisningarna berörda parter.
 Sådant samråd och andra kontakter parterna emellan ävensom därvid
framkomna skiljaktiga meningar bör redovisas. Myndighet som utfärdar
anvisning bör vidare kunna redovisa en bedömning av anvisningarnas effekt
i kostnadshänseende samt ange myndighetens ställningstagande till
frågan huruvida anvisningen bör underställas regeringens prövning.

Under åberopande av ovan anförda omständigheter och i anslutning därtill
gjorda uttalanden får revisorerna hemställa, att i förevarande skrivelse
förordade åtgärder beträffande socialstyrelsens tillsynsverksamhet vidtas
genom regeringens försorg och att i samband därmed en översyn av kungörelsen
1970: 641 om begränsning av myndighets rätt att meddela föreskrifter,
 anvisningar och råd kommer till stånd. Revisorerna emotser underrättelse
om de beslut som kommer att fattas i ärendet.

\2 Riksdagen 1976177. 2 sami. Nr 2

178

Bilaga 8

Riksdagens revisorers skrivelse till regeringen den 12 oktober 1976
med anledning av granskningspromemoria nr 6/1976 angående det
svenska katastrofbiståndet till Bangladesh jämte däröver avgivna remissyttranden Det

inom ramen för svensk u-hjälp lämnade katastrofbiståndet har under
1970-talets första hälft kommit att inta en alltmer framskjuten ställning i biståndspolitiken.
 Katastrofbistånd innefattar kortsiktiga, humanitära insatser
i länder som har drabbats av naturkatastrofer, krig eller jämförbara
konflikter. Det kan emellertid också användas för att finansiera åtgärder,
avsedda att förebygga katastrofer, liksom i situationer då oförutsedda händelser
hotar försörjningen och utvecklingen i länder med vilka Sverige bedriver
utvecklingssamarbete. I gällande statsbudget har 314 milj. kronor,
eller en tiondel av det totala utvecklingsbiståndet, satts av för katastrofändamål.

År 1974 erhöll Sverige en osedvanligt riklig skörd som gav ett veteöverskott
på i runt tal 1,1 milj. ton. Samtidigt rådde svår livsmedelsbrist i flera
u-länder. Under hösten aktualiserades från olika håll frågan huruvida överskottet
inte borde användas för att bistå länder som hade drabbats av svält.
I riksdagen gjordes skilda framställningar om ökade insatser för de svältande.
 Den 12 december 1974 uttalade riksdagen som sin mening att 100 milj.
kronor - av medel som tidigare hade anvisats för katastrofåndamål -skulle utnyttjas för skyndsamma hjälpåtgärder.

Mot bakgrunden härav kom under budgetåret 1974/75 framför allt katastrofbiståndet
men även vissa andra biståndsformer att inriktas på veteleveranser
till svältdrabbade länder. Totalt skänktes 307000 ton vete till ett
tiotal länder, däribland Bangladesh, som på sensommaren 1974 hade drabbats
av omfattande översvämningar.

Sammanlagt 60000 ton av det svenska vetebiståndet sändes i fyra etapper
till Bangladesh. Mycket snart framkom uppgifter om att denna hjälh inte
kommit landets mest nödlidande till godo. Med anledning därav, och
med hänsyn till att det även framgent kan finnas skäl att räkna med ett fortsatt
stort behov av livsmedelshjälp i vissa katastrofhotade områden, har
riksdagens revisorer beslutat att låta undersöka omständigheterna kring
denna katastrofinsats.

Resultatet av undersökningen har redovisats i en inom revisorernas
kansli upprättad granskningspromemoria (nr 6/1976), över vilken yttran -

179

den avgivits av utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete.
 styrelsen för internationell utveckling (SIDA), Svenska
röda korset. Lutherska världsförbundets svenska sektion och Frikyrkan
hjälper. Promemorian och remissyttrandena finns fogade vid denna skrivelse
som bilagor (bil. I —6).

Översvämningarna i Bangladesh förorsakade omfattande skador på växande
grödor. Till följd av att landet kort dessförinnan hade hamnat i en betalningsbalanskris
saknade det möjlighet att på egen hand kompensera
skördebortfallet genom ökade uppköp i utlandet. En massiv hjälpinsats
från andra länder bidrog emellertid till att Bangladesh under budgetåret
1974/75 kunde importera 2.3 milj. ton spannmål. Hjälpen nådde dock inte
fram tillräckligt snabbt för att förhindra betydande svält. Mellan 20000 och
30000 personer beräknas under hösten 1974 ha dött av undernäring.

Av en i granskningspromemorian lämnad redogörelse för den offentliga
spannmålsdistributionens uppbyggnad i Bangladesh framgår att endast tio
procent av den statligt distribuerade spannmålen kom att användas för rena
nödhjälpsinsatser. Återstoden fördelades huvudsakligen enligt ett sedan
flera år tillämpat ransoneringssystem, som omfattar 10- 12 miljoner av
Bangladeshs 80 miljoner invånare och som har till uppgift att trygga tillförseln
av livsmedel till den ej självförsörjande delen av befolkningen. Härigenom
kom i första hand storstadsområden, statstjänstemän, statliga institutioner
och industriarbetare att förses med prisnedsatta livsmedel.

Svälten i Bangladesh torde ha försvårats av att den statliga livsmedelsdistributionen
gav utrymme för oegentligheter och var illa anpassad för att
möta en landsomfattande hungersnöd. Vid denna tid förekom även en utbredd
smuggling och hamstring av livsmedel.

Vid granskningen har det inte gått att få någon närmare klarhet i hur det
svenska vetebiståndet utnyttjades i Bangladesh. Det svenska biståndet erhöll
inte någon särbehandling och har därför inte kunnat urskiljas från andra
länders spannmålsleveranser. Hjälhen, som hade formen av en gåva,
var inte heller förbunden med krav på insyn i och kontroll av mottagarlandets
distribution.

Undersökningen av denna fristående biståndsinsats i Bangladesh har givit
anledning till vissa synpunkter på katastrofbiståndets generella uppläggning.
 Sålunda har det i granskningspromemorian strukits under att de
mycket invecklade sociala och tekniska problem som ofta är förknippade
med den lokala distributionen av större hjälhinsatser ytterst kan lösas endast
av mottagarlandet självt. Ett givarlands uppgift anses därvid i första
hand böra vara att på olika sätt stödja de åtgärder som mottagarlandets regering
vidtar för att få till stånd en bättre fördelning av hjälpinsatserna. Revisorerna
delar detta synsätt och vill, liksom samtliga remissinstanser,
framhålla önskvärdheten av att Sverige - jämsides med en fortsatt satsning
på kortsiktig, humanitär hjälp i akuta nödsituationer — i ökad utsträckning
beaktar de möjligheter som kan finnas att bistå katastrofhotade

180

länder med förebyggande insatser. Dylika insatser bör enligt revisorernas
mening kunna avse expertmedverkan vid utarbetandet av katastrofberedskapsplaner
i u-länderna. Bidrag bör emellertid också kunna utgå till olika
projekt som syftar till att på andra sätt förstärka beredskapen för att begränsa
de materiella och personella skadorna vid katastrofer. Likaså bör
sådana organisationer som inriktar sin verksamhet på katastrofförebyggande
åtgärder kunna erhålla stöd.

Vid hjälhinsatser i katastrofdrabbade länder är det i regel av stor vikt att
hjälpen snabbt når de nödlidande. Som framgår av granskningspromemorian
kan det vara förknippat med betydande svårigheter att per båt snabbt
leverera större hjälpsändningar från Sverige till avlägsna länder. Därtill
kommer att mottagarlandets egna distributionsmöjligheter ofta kan vara
otillräckliga. 1 granskningspromemorian har därför föreslagits att även de
av FN-organ och olika humanitära frivilligorganisationer uppbyggda distributionskanalerna
skall utnyttjas för den lokala distributionen av katastrofbistånd
som lämnas direkt till mottagarlandets regering.

Enligt revisorernas uphfattning. som stöds av de avgivna remissvaren,
torde de humanitära organisationer som genom sin verksamhet i ett katastrofdrabbat
land redan besitter lokalkännedom i regel ha goda förutsättningar
att snabbt få i gång hjälpverksamhet. Revisorerna är givetvis medvetna
om att de organisationer det här är fråga om inte har kapacitet att distribuera
annat än relativt begränsade kvantiteter. Denna distribution synes
dock kunna utgöra ett lämhligt komplement till andra kanaler för att
snabbt få ut biståndet till de mest behövande. Revisorerna förutsätter
emellertid att verksamheten bedrivs i nära samråd med mottagarlandets
myndigheter. För att utan dröjsmål få i gång hjälpverksamheten i ett katastrofdrabbat
land bör man enligt revisorernas mening även beakta de möjligheter
som kan finnas att köpa varor i närheten av katastrofområdet. En
sådan valmöjlighet torde dock ej ha förelegat när man på hösten 1974 beslutade
att utnyttja det svenska veteöverskottet för biståndsinsatser.

Den verkställda undersökningen har även visat på nödvändigheten av
att de erfarenheter som kan göras i samband med större hjälpaktioner mera
systematiskt tas till vara. 1 granskningspromemorian förordas att dylika resultatvärderingar
skall anförtros åt en fristående internationell organisation,
 såsom UNDRO eller annat lämpligt FN-organ. SIDA delar uppfattningen
att större katastrofaktioner bör följas av multilateralt genomförda
undersökningar av insatsernas resultat. Styrelsen framhåller att den påbörjat
ett arbete med att utveckla metoderna för resultatvärdering och att
utomstående expertis därvid kommer att anlitas för mera grundliga undersökningar
av några katastrofinsatser. Utrikesdepartementets avdelning för
internationellt utvecklingssamarbete vill för sin del ej generellt tillstyrka
förslaget att ett internationellt organ i stället för SIDA skall utföra resultatvärderingen.

Enligt revisorernas uphfattning, som har vunnit stöd hos remissinstan -

181

serna, är resultatvärdering en mycket viktig del av Sveriges biståndsverksamhet.
 Resultatvärderingen utgör nämligen ett medel varigenom både
mottagarländer och givarländer erhåller erfarenheter som kan komma
framtida insatser till godo. Dessa erfarenheter är emellertid även av intresse
för den svenska allmänheten, som härigenom har möjlighet att få en
uppfattning om de svåra problem som förmedling av katastrofbistånd kan
möta.

Revisorerna anser att SIDA efter varje större svensk katastrofinsats bör
ta initiativ till resultatvärdering. Bedöms kvaliteten på dylika undersökningar
kunna höjas genom att uppdraget anförtros åt en fristående internationell
institution eller genom att utländsk expertis anlitas, bör dessa möjligheter
utnyttjas.

Av respekt för mottagarländernas nationella oberoende ställer Sverige i
princip inte upp villkor för hur katastrofbistånd skall utnyttjas. Sådana villkor
torde i allmänhet inte heller vara erforderliga och skulle, om förbehållen
är av alltför långtgående och detaljerad natur, även kunna inskränka på
mottagarländernas möjligheter att snabbt sätta in hjälpen där behoven är
som störst. Syftet med katastrofbiståndet skulle därigenom motverkas.
Det måste också förutsättas att ett mottagarlands regering har en bättre
överblick över hjälpbehoven än vad man har i Sverige. Därtill kommer att
det skulle stöta på svåra problem att rent praktiskt kontrollera villkorens
efterlevnad, eftersom det svenska biståndet i allmänhet inte kan urskiljas
från andra länders insatser.

På grund av de erfarenheter som vunnits bl. a. av denna undersökning
har det i granskningspromemorian dock satts i fråga om dylik hjälp alltid
skall lämnas helt villkorslöst. Endast remissvaret från utrikesdepartementets
avdelning för internationellt utvecklingssamarbete synes uttrycka
visst tvivel på denna punkt. Betänkligheten gäller emellertid närmast sådant
importstöd som lämnas inom ramen för långsiktigt utvecklingssamarbete
och inte den typ av katastrofhjälh som utgick till Bangladesh.

Mot bakgrunden av vad som ovan framhållits anser revisorerna att det
inte kan föreligga några hinder för att Sverige - i situationer då det på goda
grunder kan befaras att begärd hjälp endast i begränsad utsträckning kommer
att nå de mest nödlidande - markerar gåvans ändamål och i överenskommelsen
med mottagarlandets regering klart deklarerar att hjälpen är
ämnad för dessa grupper.

Enligt granskningspromemorian torde den kraftigt ökade satsningen på
katastrofhjälp under 1970-talets första hälft påkalla en översyn av katastrofbiståndets
olika organisatoriska aspekter. Hithörande problem har
även tagits upp av riksdagen (UU 1975/76:14, rskr 1975/76: 349), som uttalat
önskemål om en översyn av katastrofhjälpens beredning m. m. Resultatet
av denna översyn bör enligt samma uttalande redovisas i samband med
kommande års förslag om utvecklingssamarbete. Revisorerna har också
erfarit att biståndspolitiska utredningen kommer att beröra frågan om kata -

182

strofbiståndets organisation i sitt väntade betänkande. Med hänsyn till att
frågan sålunda redan är föremål för prövning i skilda instanser, finner revisorerna
inte anledning att närmare gå in på detta spörsmål. Revisorerna
vill därför i detta sammanhang endast ta upp frågan om den s. k. katastrofgruppens
sammansättning. I denna ingår för närvarande företrädare för utrikesdepartementet.
 SIDA och Röda korset. Utrikesdepartementets uavdelning
har betonat den viktiga uppgift som katastrofgruppen fyller för
att man genom samråd i smidiga former snabbt skall få fram underlag för
beslut om katastrofinsatser. Det vidgade ansvar, som enligt revisorernas
tidigare redovisade uppfattning bör ges åt humanitära organisationer vid
den lokala distributionen av katastrofbistånd, synes motivera att även företrädare
för andra frivillig-organisationer än Röda korset kallas till gruppens
sammanträden.

Riksdagens revisorer förordar att de sålunda anförda synpunkterna vinner
beaktande vid planläggningen av det fortsatta katastrofbiståndet.

183

Bilaga 9

Riksdagens revisorers skriveise till regeringen den 12 oktober 1976
med anledning av granskningspromemoria nr 2/1976 angående de
särskilda rationaliseringsorganen inom statsförvaltningen jämte däröver
avgivna remissyttranden

Vid sidan av de centrala organen för rationaliseringsverksamhet inom
statsförvaltningen, statskontoret och försvarets rationaliseringsinstitut,
finns en rad särskilda rationaliseringsorgan. administrativt knutna till olika
fackmyndigheter. De sistnämnda rationaliseringsorganen svarar främst för
rationaliseringsarbetet inom de egna myndigheternas förvaltningsområden.

I avsaknad av sammanfattande uppgifter om den verksamhet nämnda
särskilda rationaliseringsorgan bedriver har riksdagens revisorer låtit
granska verksamheten vid ett urval av dessa rationaliseringsorgan. Förutom
rationaliseringsorganens organisation och arbetssätt har undersökts
på vad sätt och i vilken omfattning de genom rationaliseringsarbetet vunna
erfarenheterna kommer till praktisk nytta.

Den sålunda genomförda granskningen har redovisats i en den 23 februari
1976 dagtecknad granskningspromemoria, nr 2/1976. med titeln De särskilda
rationaliseringsorganen inom statsförvaltningen. Yttranden över
granskningsresultatet har därefter inhämtats från ett 20-tal myndigheter
och organisationer.

Revisorerna får härmed för information överlämna den sålunda uphrättade
granskningspromemorian. förteckning över remissmyndigheterna och
kopior av avgivna remissyttranden. Samtidigt härmed vill revisorerna
framföra följande synpunkter på här ifrågavarande rationaliseringsverksamhet.

Den nu genomförda undersökningen har gett vid handen att verksamheten
vid de särskilda rationaliseringsorganen kan anses bedrivas med relativt
sett gott resultat. Några mera väsentliga anmärkningar torde sålunda
inte kunna riktas mot rationaliseringsarbetet och rationaliseringsorganens
organisation. De stickprovsvis insatta studierna av enskilda rationaliseringsobjekt
ävensom de besök som gjorts vid ett stort antal regionala och
lokala myndigheter har vidare visat att de genom rationaliseringsarbetet
vunna erfarenheterna förs ut till olika arbetsenheter och tillämpas i det
dagliga arbetet och att tillvaratagandet av vunna erfarenheter sålunda är
tillfredsställande. Dock kan enligt promemorian rationaliseringsarbetet gö -

184

ras mera effektivt i skilda hänseenden. I promemorian noteras att hos vissa
myndigheter driftverksamheten inte studeras i resursekonomiserande syfte
i samma utsträckning som är fallet hos andra myndigheter med liknande
verksamhet. Som exempel på myndigheter hos vilka ökade insatser för rationalisering
av driftverksamheten torde vara befogade nämns i promemorian
kriminalvårdsverket, statens järnvägar, sjöfartsverket och luftfartsverket.
 Betecknande för dessa myndigheter har också varit att de haft
knapp tillgång på personal för berörda speciella rationaliseringsuppgifter.

I granskningspromemorian har framförts vissa synpunkter och förslag
syftande till förbättringar av rationaliseringsverksamheten. Dessa synpunkter
och förslag får dock inte. framhålls det i promemorian, betraktas
som anvisningar till detaljlösningar av belysta problem utan mera som försök
att fästa uppmärksamheten på förhållanden som kan bidra till vidareutveckling
och uppslag till förbättringar. Eftersom de granskade myndigheterna
varit relativt stora, kan vidare de slutsatser beträffande organisation,
samordning och ledning m. m. som dragits av deras verksamheter inte anses
helt representativa för rationaliseringsarbetet vid mindre myndigheter
vid vilka andra förhållanden kan råda.

I promemorian föreslås bl. a. att de analyser av den administrativa rationaliseringsverksamheten
inom statsförvaltningen som statskontoret hitintills
arbetat fram utsträcks till att omfatta även återstående delar av statsförvaltningen
och att motsvarande analysarbete påbörjas beträffande den
tekniska rationaliseringsverksamheten inom statsförvaltningen.

Vidare bör de av statskontoret samlade erfarenheterna angående lämplig
omfattning av antalet med rationalisering sysselsatta vid olika myndigheter
bedömas och resultatet ställas till myndigheternas förfogande. Härigenom
skulle de stora affärsverkens och vissa ämbetsverks värdefulla erfarenheter.
 bl. a. i frågor om rationaliseringsresursernas dimensionering, kunna
nyttiggöras av övriga myndigheter inom statsförvaltningen.

De åtgärder som statskontoret löpande vidtagit beträffande utbyte av informationer
rörande den administrativa rationaliseringsverksamheten har
enligt promemorian visat sig värdefulla. Denna verksamhet föreslås därför
bli utvidgad på lämpligt sätt och få omfatta även den tekniska rationaliseringssektom.
 Kommunikationsverkens rationaliseringsråd erbjuder vidare
en betydelsefull möjlighet att skapa kontakter mellan myndigheterna.
Statskontoret och rådet bör därför gemensamt dryfta i vad mån ändrade
arbetsformer för rådet kan vara motiverade för uppnående av bättre utbyte
av rådets arbete.

Informationsutbytets roll vid rationaliseringsutbildning av specialistpersonal
och annan personal bör vidare uppmärksammas. Myndigheternas utnyttjande
av rationaliseringsutbildningen vid statskontoret och Svenska
arbetsgivareföreningens utbildningscentrum AL1-RATI bör enligt promemorian
därför om möjligt intensifieras.

De framförda synpunkterna har i allt väsentligt mötts med positivt in -

185

tresse vid remissbehandlingen. Sålunda noterar statskontoret bl. a. att
verket, som tidigare prioriterat teknik- och metodfrågorna i rationaliseringsarbetet,
 enligt sina planer för budgetåren 1976/77 och 1977/78 nu avser
att även ta itu med organisations- och dimensioneringsfrågor. I samband
härmed kommer verket att överväga om - och i så fall på vilket sätt
- frågor rörande den tekniska rationaliseringen mera speciellt bör tas upp.

Enligt revisorernas mening bör de i promemorian framförda synpunkterna
i möjligaste mån beaktas vid det fortsatta arbetet på här berörda område.
 Revisorerna vill dock samtidigt understryka att allt rationaliseringsarbete
självfallet bör bedrivas i god överensstämmelse med de anställdas berättigade
krav på arbetstillfredsställelse, god arbetsmiljö och anställningstrygghet.
 Vid anställande av konsulter för rationaliseringsuppdrag bör
vidare, såsom TCO:s statstjänstemannasektion framhållit, valet göras med
omsorg.

Kopia av denna skrivelse, granskningspromemorian och kopior av inkomna
remissyttranden kommer att för kännedom delges i ärendet berörda
myndigheter för att bereda dem möjlighet att vidta de åtgärder som de kan
anse påkallade.

186

Bilaga 10

Riksdagens revisorers skrivelse till regeringen den 25 november 1976
med anledning av granskningspromemoria nr 1/1976 angående samhällsinformation
jämte däröver avgivna remissyttranden

Det svenska samhället har under de senaste årtiondena undergått en snabb
utveckling och karakteriseras i dag av en allt större komplexitet och föränderlighet.
 Denna utveckling har medfört ett behov från samhällsorganens
sida att, vid sidan av den information som ges i olika massmedier, genom
egna informationsåtgärder upplysa om förhållanden av intresse på det egna
förvaltningsområdet.

På grund av det stora informationsutbud som präglar det nutida samhället
har det emellertid blivit allt svårare att få informationen att tränga igenom,
 då medborgarna möts av sakupplysningar, anvisningar och säljbudskap
från en mängd håll.

Mot den nu redovisade bakgrunden har riksdagens revisorer låtit granska
den allmänna samhällsinformationens organisation, innehåll och arbetsformer
under särskilt beaktande av verksamhetens resultat. Därvid har olika
typer av samhällsinformation studerats med huvudvikten lagd på de offentliga
organens allmänt orienterande information.

Resultatet av granskningen har sammanfattats i en den 30 januari 1976
dagtecknad granskningspromemoria med titeln Samhällsinformation (nr
1/1976). Promemorian har i vanlig ordning remissbehandlats. Promemorian,
 förteckning över avgivna remissvar och kopior av remissvaren är bilagda
denna skrivelse.

Samhällsinformationen anses allmänt böra göra medborgarna medvetna
om sina rättigheter och skyldigheter och öka deras möjligheter att hävda
sina idéer och intressen i den demokratiska processen och därmed också
deras möjligheter att påverka samhällsutvecklingen. Samhällsinformationen
skall i princip vara differentierad med hänsyn till medborgarnas förutsättningar
att tillgodogöra sig den. Vidare får inte någon bli diskriminerad i
informationshänseende.

Genom den bestämda ordning i vilken författningar publiceras och beslut
av allmän karaktär kungörs förutsätts medborgarna få kännedom om
de rättsförhållanden som skall gälla. Detta formella sätt att sprida information
i samhällsfrågor måste emellertid kompletteras med informationsinsatser
som på ett mera påtagligt sätt når ut till medborgarna i gemen. Dylika
insatser har också, såsom framgår av granskningspromemorian, blivit

187

alltmer vanliga. Samhällets informationsinsatser har emellertid på senare
år utvidgats till att omfatta även andra områden än medborgarnas olika rättigheter
och skyldigheter. Som exempel härpå kan nämnas olika slag av
hälsoupplysningar, konsumentuphlysning. upplysning om u-ländernas situation
samt uphlysning om energifrågor och energipolitik.

Som närmare redovisas i promemorian har för närvarande åtminstone
ett 50-tal myndigheter inom den civila statsförvaltningen särskilda informationsenheter.
 Volymen av det statliga informationsutbudet belyses också
av det förhållandet att under åren 1970— 1971 närmare 350 olika statliga
myndigheter och institutioner eller grupper av sådana gett ut publikationer
av något slag. Informationsverksamhet med hjälp av statliga medel bedrivs
emellertid inte endast av statliga myndigheter och organ. I flera fall har informationsverksamhet
i viss utsträckning förts över till olika enskilda organisationer
och sammanslutningar.

Vid den genomförda granskningen har bl. a. frågan hur individen upplever
och kan tillgodogöra sig det stora informationsutbudet berörts. Av företagna
undersökningar och effektmätningar avseende verkan av olika informationsåtgärder
synes sålunda framgå bl. a. att en mera kvalificerad
samhällsinformation har svårt att tränga fram eller väcka ett bredare intresse,
 att medborgarna har svårt att lagra erhållen information och att de
främst vill bli informerade om konkreta förhållanden som berör deras vardagssituation.
 Informationen bör också vara sammanhållen och översiktlig
och vara tillgänglig när den behövs samt framförd på ett språk som är lättförståeligt.
 Dessutom tycks medborgarna föredra att erhålla informationen
via olika slag av massmedier och broschyrer framför att få den via studieoch
mötesverksamhet.

På grundval av de resultat som kommit fram vid den genomförda utredningen
har i granskningspromemorian aktualiserats olika förslag syftande
till att öka effektiviteten i den med allmänna medel bedrivna informationsverksamheten.
 Sålunda förs fram vissa förslag av mera övergripande och
principiell natur rörande medborgarnas möjligheter att tillgodogöra sig den
alltmer växande samhällsinformationen samt synpunkter på det arbete
som nämnden för samhällsinformation (NSI) bedriver.

Det har vid granskningen visat sig att medborgarna har vissa svårigheter
att få en överblick över gällande lagar och andra bestämmelser. I syfte att
förbättra medborgarnas möjligheter att finna behövlig information förordas
därför i promemorian att en lokal informationscentral inrättas i varje
kommun. Denna centrals huvuduppgift skulle bl. a. vara att förse medborgarna
med efterfrågat informationsmaterial och anvisa dem den myndighet
eller det organ som kan ge mera fullständiga upplysningar och hjälp. Vidare
har det satts i fråga om inte behovet av vissa handlings- och publiceringsetiska
regler för den samhällsinformation som till väsentlig del bekostas
med allmänna medel och för vars spridning enskilda organisationer tas
till hjälp bör klarläggas. I den mån enskilda organisationer engageras i in -

188

formationsspridningen bör enligt promemorian även större effektivitet
kunna nås om viss samordning i informationsarbetet genomförs.

Grundtanken i förslaget om inrättande av informationscentraler är att invånarna
i varje kommun skall kunna vända sig till ett bestämt ställe där de
kan få önskad upplysning och vägledning. Denna tanke har av flertalet remissorgan
tagits emot positivt. Såväl Landstingsförbundet som Svenska
kommunförbundet understryker att samhället måste söka nya vägar för att
nå ut med sin information till alla medborgargrupper.

Landsorganisationen i Sverige och Försäkringskasseförbundet framhåller
att försäkringskassorna med sina ca 600 kontaktpunkter redan i viss utsträckning
fungerar som lokala informationscentraler. Konsumentombudsmannen
fäster i sitt yttrande uppmärksamheten på att verksamheten
vid det föreslagna organet måste samordnas med de informationsorgan
som är under uppbyggnad på det konsumentpolitiska området. Andra remissorgan
åter pekar på den lokala försöksverksamhet med olika informationscentraler
som pågår på olika håll.

Revisorerna finner för sin del att det är av stor vikt att medborgarnas
möjligheter att få överblick över tillgänglig information underlättas och att
medborgarna på ett enkelt sätt får de upplysningar de önskar när de bäst
anser sig behöva dem. Av denna anledning bör enligt revisorernas mening
formerna för tillhandahållande av information på det lokala planet utredas.
Utgångspunkten därvid bör vara den enskilde medborgarens informationsbehov
inom olika samhällssektorer och de erfarenheter som vunnits av de
olika typer av informationsorgan som nu finns. En viktig uppgift för utredningen
bör vara att klarlägga informationsansvarets fördelning mellan olika
offentliga organ. Möjligheterna att samordna redan arbetande informationsorgan
med det nya organet bör självfallet beaktas.

Väl fungerande informationscentraler skulle kunna lösa många av de informationsproblem
som berörts i granskningspromemorian. Vidare skulle
möjligheter för anordnande av en samordnad statlig och kommunal information
kunna skapas. Inrättas informationscentraler, torde de olika myndigheternas
kostnader för spridande av allmän information i form av annonsering.
 utgivning av broschyrer och andra trycksaker också kunna
minskas.

Det finns i detta sammanhang anledning att något utförligare beröra det
remissvar som riksrevisionsverket (RRV) avgett i ärendet. RRV anser sig
sålunda inte kunna ta ställning till förevarande förslag, då det inte är tillräckligt
genomarbetat och då erforderliga kostnadsberäkningar saknas.
Den revision som revisorerna bedriver går emellertid ut på att för riksdagens
räkning följa statsverksamheten och fästa uppmärksamheten på de
brister i den statliga och statsunderstödda verksamheten som kan uppdagas.
 Det är ej revisorernas uppgift att vid sin förvaltningsrevision presentera
i detalj utredda eller kostnadsberäknade förslag av den typ som ankommer
på ett rationaliseringsorgan att utarbeta. Sådana arbetsuppgifter vilar

189

främst på regeringens rationaliseringsorgan. Det må noteras att det i revisions-
och rationaliseringsutredningens betänkande Samverkan mellan
centrala organ för förvaltningsrevision och rationaliseringsverksamhet (Ds
Fi 1976: 3) t. ex. slås fast att RRV, såsom hittills varit fallet, vid brett upplagda
undersökningar inte bör gå längre än till att beskriva problem och
problemområden.

Att RRV mot denna bakgrund ej funnit anledning framföra mer allmänna
synpunkter på förslaget synes revisorerna vara otillfredsställande och ej
stå i överensstämmelse med bestämmelserna i lagen (1974: 585) om skyldighet
att tillhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar m. m.

Samhället har i ökad omfattning tagit olika enskilda organisationer och
sammanslutningar till hjälp för att via dem kunna nå ut till alla medborgare
med olika typer av information. Denna information har även omfattat frågor
som ännu ej slutligt avgjorts, och informationsåtgärderna har därvid
även blivit en form för inhämtande av olika medborgargruppers ståndpunkter
och meningar. Mot bakgrunden av att ett flertal enskilda organisationer
av olika typer och med olika resurser kan komma att delta i en med
statliga medel bekostad informationsverksamhet har i promemorian satts i
fråga om inte en större samordning av denna informationsverksamhet bör
komma till stånd av rent konsumentintresse. Vidare har i promemorian
fråga rests om det inte finns behov av att tillskapa någon form av regler för
hur informationsåtgärder av detta slag bör genomföras. Sådana regler skulle
främst tillförsäkra mottagarna av informationen möjlighet att skilja mellan
vad som är grundläggande fakta och idéburen debatt i anslutning till
dessa fakta.

Förevarande förslag bygger på tanken att de stora folkrörelseorganisationerna
i ökad utsträckning skall kunna utnyttjas som informationsförmedlare.
 Förslaget kan sägas innebära att samhället betalar organisationerna
för att de medverkar vid spridning av faktainformation. Denna faktainformation
kan organisationerna sedan fritt diskutera och kommentera utifrån
de idémässiga värderingar som de företräder.

Förslaget om ökad samhlanering har mötts av kritik från olika håll.
Statskontoret anser sålunda för sin del att förslaget är ägnat att försvåra
partiernas och folkrörelsernas medverkan i den demokratiska processen.

Revisorerna delar inte denna uppfattning. Som framgår av den nu lämnade
redogörelsen är förslaget närmast avsett att skapa ökade möjligheter
för seriösa organisationer att medverka i den idégenererande demokratiska
processen. Förslaget står för övrigt i samklang med de synpunkter på information
som förts fram såväl i betänkandet Kommunal demokrati (SOU
1975:41) som i propositionen 1975/76:187 om kommunal demokrati, ny
kommunallag m. m. I den nämnda utredningen framhålls sålunda att kommunernas
och landstingens informationsverksamhet i första hand bör vara
faktainriktad och att informationsverksamheten i ökad utsträckning bör inriktas
på att ge service och underlätta partiernas och de övriga folkrörel -

190

semas verksamhet, t. ex. genom att tillställa dem det basmaterial som de
önskar ha för sin verksamhet.

Enligt revisorernas mening kan det i vissa fall vara lämpligt med en sådan
ökad samordning mellan det allmänna och de enskilda organen vid informationsåtgärder
som ombesörjs av enskilda organisationer och sammanslutningar.
 Samordningen kan t. ex. bestå i att en expertgrupp tillkallas
för att sammanställa ett grundläggande faktamaterial som bas för informationsverksamheten.
 Denna form av samordning som i viss utsträckning
tillämpades vid informationskampanjen Energi 75 ansågs ha väckt förtroende
hos mottagarna av informationen. En samordning av skisserad karaktär
torde inte kunna leda till en likriktad opinionsbildning, vilket vissa
remissinstanser uttalat farhågor för. Samordningssträvandena får givetvis
ej drivas så långt att de leder till de av statskontoret påtalade negativa effekterna.

Det framförda förslaget om tillskapandet av vissa allmänna handlingsregler
för de enskilda organisationer och sammanslutningar som anförtros
informationsuppgifter med stöd av allmänna medel har till syfte att ge ett
effektivare utbyte av de resurser som staten satsar på denna information. I
några remissyttranden framhålls exempelvis att risk finns att sådana regler
kan leda till en statlig styrning av informationen som gränsar till censur.
Vissa myndigheter, såsom SIDA, socialstyrelsen och riksskatteverket,
som har omfattande erfarenhet av olika typer av informationsverksamhet,
biträder dock oreserverat tanken på en utredning om behovet av vissa s. k.
etiska handlingsregler. Kommunförbundet uttalar sig för behovet av sådana
regler för all med allmänna medel bekostad samhällsinformation, och
Publicistklubben anser förslaget intressant i ett läge där gränsen mellan
sakinformation och plädering kan förefalla flytande även i officiella sammanhang.

De i samhällsinformationen engagerade informatörerna ställer ofta krav
på en långtgående yttrandefrihet. Mottagarna av informationsutbudet,
d. v. s. allmänheten, bör då också kunna ställa krav på att få korrekta basfakta
och möjligheter att kunna skilja mellan faktaredovisning och utgivarens
kommentarer eller argumentering. Det synes därför enligt revisorernas
mening kunna sättas i fråga om inte sådana regler som i dag gäller för
press, radio och TV:s verksamhet bör skapas även för den information
som väsentligen distribueras med hjälp av allmänna medel. Tillskapandet
av föreslagna regler medför självfallet många svåra avvägningsfrågor. Kravet
på informationens klarhet, tillförlitlighet och större effektivitet talar
dock för att frågan görs till föremål för utredning. Det finns i detta sammanhang
även anledning att peka på att de nya bestämmelserna om marknadsföring
innehåller skärpta krav på saklig information från näringsidkare.

1 samband med granskningen har även tagits upp vissa frågor som mer
direkt berör nämnden för samhällsinformations (NSI:s) verksamhet och

191

den av statliga myndigheter bedrivna informationsverksamheten. Sålunda
aktualiseras i granskningspromemorian NSI:s samordnande verksamhet
och sätts i fråga om den inte bör byggas ut ytterligare. Möjligheterna att
samordna statliga och kommunala informationsaktiviteter anses härvid
även böra beaktas. Vidare förordas ökade insatser i arbetet med utvärdering
av den med statliga medel finansierade informationsverksamheten och
att all informationsteknisk konsultverksamhet på det statliga området koncentreras
till NS1.

När det gäller den samordnande verksamheten på informationsområdet
betonar alla remissorgan som yttrat sig i frågan önskvärdheten av ökad
samordning av informationsutbudet. I frågan om vem som skall ha det närmaste
ansvaret för samordningen råder däremot något delade meningar.
Kommunförbundet och Landstingsförbundet anser sålunda att NSI är en
av parterna i detta sammanhang och att nämnden därför inte bör överta ansvaret
för den kommunala delen. Skolöverstyrelsen hyser vissa tvivel om
det lämpliga och möjliga i en ökad samordning via NSI, som i sådant fall
måste skaffa sig expertis som behärskar myndigheternas ansvarsområden
och informationsbehovet inom dessa.

Enligt sin instruktion (SFS 1971:509) är NSI:s huvuduppgift att verka
för samordning av de offentliga organens informationsinsatser med utgångspunkt
i individens samlade informationsbehov. Enligt revisorernas
mening är det av största vikt att informationsaktiviteter inom samma eller
närliggande samhällsområden når medborgarna i samordnad och lättillgänglig
form. Som framgått av vad som redovisats i granskningspromemorian
synes medborgarna emellertid hittills i många fall ha haft vissa svårigheter
att tillgodogöra sig de offentliga organens stora informationsutbud.
Av denna anledning är det angeläget att NSI:s samordningsfunktion vidareutvecklas.
 Nämndens verksamhet i detta avseende har hittills främst
varit av mera kortsiktig och praktisk karaktär. Vid sidan av sina kortsiktiga
samordningsinsatser bör nämnden därför i ökad utsträckning ta upp
långsiktiga frågor, såsom på vilken miniminivå informationen bör ligga
inom olika sektorer och på vilket sätt denna information skall distribueras
till medborgarna. Viktiga förhandlingsparter är i dessa sammanhang Kommunförbundet
och Landstingsförbundet.

För att medborgarna skall kunna ges en samlad information inom främst
det sociala området förordas i granskningspromemorian att socialkatalogen
byggs ut så att den ger information även om den kommunala och landstingskommunala
service som tillhandahålls. En dylik samordning har på
försök genomförts i Malmöhus län och i Östergötlands län. Om detta försök
slår väl ut synes det lämpligt att utöka försöksverksamheten. Av vikt
är härvid att, såsom Kommunförbundet påpekat, finna en sådan avvägning
av informationsinnehållet att överskådligheten och lättillgängligheten ej
går förlorade.

1 NSLs anslagsframställning för budgetåret 1976/77 framhålls att hittills

192

dokumenterade erfarenheter av genomförda informationsåtgärder är begränsade.
 Revisorerna vill. i likhet med de remissinstanser som yttrat sig i
frågan om informationens effekter, framhålla att en systematiskt bedriven
resultatvärdering av olika större informationsaktiviteter är en av förutsättningarna
för att samhällsinformationen skall kunna förbättras. Revisorerna
vill därför väcka frågan om inte NSI bör ges ett mera klart formulerat uppdrag
att ta initiativ till undersökningar av resultaten av olika myndigheters
informationsinsatser, en befogenhet som också klart bör uttryckas i nämndens
instruktion. Vid sådana undersökningar bör enligt revisorerna kostnadssidan
belysas mera ingående än vad som hittills varit fallet. NSI:s arbete
med resultatvärdering bör även kunna utsträckas till att avse rådgivning
i hithörande frågor till enskilda organisationer som genomför informationsaktiviteter
med väsentligt statligt stöd. Att närmare klarlägga spridningseffekterna
av detta slag av information måste vara av stort allmänt intresse.

Alla resultatvärderingar rörande större och principiellt viktiga projekt
bör finnas dokumenterade och tillgängliga hos NSI. Ett sådant erfarenhetsmaterial
bör enligt revisorernas mening vara av värde för alla myndigheter
och enskilda organisationer som ägnar sig åt spridning av samhällsinformation.
 All informationsteknisk konsultverksamhet av betydelse inom
den statliga sektorn kommer härigenom på ett naturligt sätt att koncentreras
till nämnden.

Under ett särskilt anslag i statsbudgeten, benämnt Viss informationsverksamhet,
 ställs medel till NSI:s förfogande för sådana informationsinsatser
som inte bestrids med andra myndigheters anslag eller som inte kunnat
förutses då anslagen för viss verksamhet behandlades. Fördelning av
medel från detta speciella informationsanslag har berett NSI vissa svårigheter.
 Då de i den ordinarie budgetprocessen beviljade medlen för informationsåtgärder
endast i undantagsfall redovisas som särskilda poster i
regleringsbreven, har NSI vid beredning av frågor om särskilda informationsanslag
inte kunnat kontrollera om myndigheten i fråga vid den ordinarie
budgetbehandlingen erhållit medel eller fått avslag på anhållan. Som en
lösning på hithörande problem föreslås i granskningspromemorian att
man, då medel beviljas för större informationsaktiviteter, i ökad utsträckning
redovisar medlen under särskild post i regleringsbreven. Såväl statskontoret
som riksrevisionsverket ställer sig dock avvisande till förslaget,
då ett sådant förfarande anses medföra en ej önskvärd detaljstyrning av
myndigheternas val av medel för sin verksamhet.

Revisorerna kan inte dela denna uppfattning. Oavsett huruvida i framtiden
medlen specificeras eller inte i regleringsbreven, bör dock en mera restriktiv
bedömning från NSI:s sida av anslagsframställningar av här ifrågavarande
slag vara ägnad att minska problemet. Anslaget bör därvid i högre
utsträckning än hittills reserveras för oförutsedda informationsbehov. Detta
bör enligt revisorernas uppfattning också kunna medverka till en mera

193

långsiktig planering av myndigheternas informationsinsatser. Härvid kommer
anslagen till informationsåtgärder i ökad utsträckning att tas upp vid
den ordinarie budgetbehandlingen, ett förfarande som också ligger i linje
med den uppfattning som vederbörande departementschef framförde i propositionen
nr 56 år 1971 angående förbättrad samhällsinformation.

NSI har enligt sin instruktion ett mycket stort arbetsfält. Som framhållits
tidigare synes nämndens verksamhet inom områdena samordning, rådgivning
och utvärdering av samhällsinformation böra byggas ut. Vid NSI
bedrivs för närvarande ett utrednings- och utvecklingsarbete under vilket
bl. a. nämndens olika funktioner och dess organisatoriska och administrativa
utveckling skall behandlas. När utvecklingsprogrammets olika studier
slutförts, synes nämnden mot bakgrunden av en målanalys närmare böra
precisera de personella resurser som erfordras för att uppställda mål skall
nås och förelägga regeringen förslag i ämnet för prövning. De för en rationellt
bedriven samhällsinformation erforderliga personalresurserna inom
vissa andra delar av förvaltningen, t. ex. för länsstyrelserna, kan i samband
därmed även böra undersökas.

1 granskningspromemorian har slutligen föreslagits dels att NSI bör undersöka
möjligheterna att ge ökad spridning åt den nya tidning som utges
av riksdagen med titeln Från Riksdag & Departement, dels att resultaten
av offentliga utredningar av allmänt intresse ges ut i separata sammanfattningar
på lättillgängligt språk. Härigenom skulle allmänheten få lättare att
ta del av den mer kvalificerade samhällsinformationen. Revisorerna, liksom
de remissorgan som yttrat sig i dessa frågor, anser att ett genomförande
av förslagen kan medverka till en ökad spridning och ökad kunskap i
olika samhällsfrågor, som diskuteras eller i vilka åtgärder beslutats. Som
skäl för ett ökat utgivande av separata sammanfattningar av betänkanden
talar även de höga priser som dessa i original ofta betingar.

Revisorerna förordar att vad nu anförts vinner beaktande vid utformningen
av den framtida samhällsinformationen. De övriga synpunkter som
anförts i den på revisorernas uppdrag utarbetade granskningspromemorian
torde därvid även böra tas upp till bedömning. Revisorerna emotser underrättelse
om de åtgärder som kommer att vidtas i ärendet.

13 Riksdagen 1976/77. 2 sami. Nr 2

194

Bilaga II

Riksdagens revisorers skrivelse till regeringen den 9 december 1976
med anledning av granskningspromemoria nr 4/1976 angående tandvårdsreformen
jämte däröver avgivna remissyttranden

De årliga kostnaderna för den fr. o. m. år 1974 genomförda tandvårdsreformen
är betydande och beräknas för budgetåret 1976/77 överstiga en miljard
kronor. Den radikala reducering av den enskildes kostnad för tandvård,
 som reformen inneburit, har haft en så kraftig ökning av efterfrågan
på tandvård till följd, att landets tandvårdsresurser blivit hårt ansträngda.
Reformen har medfört ett omfattande administrativt bestyr såväl för tandläkarna
och deras biträdande personal som för de allmänna försäkringskassorna
och riksförsäkringsverket samt, i viss mån, även för socialstyrelsen.

Riksdagens revisorer har därför låtit undersöka reformens verkningar i
olika hänseenden med särskilt beaktande av de administrativa problemen.
Resultatet av granskningen har sammanfattats i en den 20 april 1976 dagtecknad
granskningspromemoria (nr 4/1976) med titeln Tandvårdsreformen.
 Promemorian har i vanlig ordning remissbehandlats. Promemorian,
förteckning över avgivna remissvar och kopior av remissvaren är bilagda
denna skrivelse.

Den sålunda genomförda granskningen har visat att det administrativa
arbete som är förenat med tandvårdsreformen är betungande både för
tandläkarna och för försäkringskassorna. Beträffande de privatpraktiserande
tandläkarna kan i viss mån sättas i fråga om inte det av reformen föranledda
administrativa merarbetet inkräktar på deras möjlighet att ägna sig åt
patientvård. Även inom folktandvården har administrativt merarbete uppkommit
ehuru inte i samma grad som inom privattandvården. Delvis har
merarbetet sin grund i utformningen av tandvårdstaxans regler.

Med hänsyn till den hårda belastning som landets tandvårdsresurser för
närvarande är utsatta för synes det angeläget att varje möjlighet att begränsa
i första hand det administrativa arbete som åvilar tandläkarna och deras
medhjälpare blir utnyttjad. I den i ärendet upprättade granskningspromemorian
har vissa förslag i sådant syfte lagts fram.

För att viss förenkling och begränsning av det administrativa bestyret
skall uppnås, förordas sålunda att tandvårdstaxan ändras dels i vad avser
bestämmelserna om beräkning av behandlingskostnaderna och kostnadernas
fördelning mellan patienten (patientavgift) och den allmänna försäkringen
(tandvårdsersättning), dels i vad avser storleken av den behand -

195

lingskostnad som inte får överskridas utan att den behandlande tandläkarens
behandlingsförslag har prövats hos försäkringskassan (förhandsprövning).

Behovet av en översyn av gällande anvisningar för försäkringskassornas
förtroendetandläkare tas vidare upp i promemorian. Syftet med en sådan
översyn skulle vara att om möjligt få de nämnda tandläkarnas verksamhet
något mer inriktad på den ekonomiska aspekten vid granskningen av förhandsprövningsärendena.
 Slutligen framhålls att möjligheterna att begränsa
infordran av uppgifter till grund för riksförsäkringsverkets tandvärdsstatistik
bör övervägas.

Förslaget om ändrad beräkning och fördelning av behandlingskostnaden
innebär att tandvårdsersättningen för vissa proteser och för kostnader
överstigande 1 000 kronor skulle sänkas till normal nivå, d. v. s. från nuvarande
75 till 50 procent. Därvid uppkommande försämring för de enskilda
patienterna skulle i princip kompenseras genom att i behandlingskostnaden
ingående arvode till tandtekniker helt betalades av försäkringen och
inte som nu beaktades vid beräkning av patientavgiften. Därmed skulle
uppnås att alla tandläkarens åtgärder, med undantag av profylaktiska åtgärder,
 resulterade i patientavgifter som utgick med samma procentuella
andel — i promemorian angiven till 50 procent — av tandläkarens arvode
oavsett arvodets storlek.

De ekonomiska konsekvenserna för såväl den allmänna försäkringen
som för patienterna av de nu berörda förslagen har - med ledning av beräkningar
baserade på ett vid granskningen tillgängligt, starkt begränsat
statistiskt material - bedömts som godtagbara mot bakgrunden av de administrativa
och vårdpolitiska fördelar som skulle uppnås. Enligt beräkningarna
skulle för år 1974, med då gällande taxa, den allmänna försäkringens
kostnader för tandvårdsersättning totalt ha ökat med ca 20 milj. kronor
och patienternas totala kostnader därmed ha minskat med samma belopp.
De av förslaget föranledda förändringarna av patientavgiften innebär i det
alldeles övervägande antalet fall en minskning. Men ökningar kan också bli
följden. De har emellertid bedömts vara så begränsade i förhållande till
hela patientavgiften att de kan betecknas som marginella.

Förslaget skulle möjliggöra en genomgripande förenkling av det nuvarande
för privattandvården fastställda formuläret till tandvårdsräkning och
i motsvarande grad underlätta och begränsa arbetet med både upprättande
och kontroll av alla de 3 å 4 miljoner tandvårdsräkningar som de privatpraktiserande
tandläkarna varje år översänder till försäkringskassorna.
Den från administrativ synpunkt särskilt betungande s.k. 1 000-kronorsgränsen,
 d. v.s. den gräns då tandvårdsersättningen ökar från 50 till 75
procent av kostnaderna och patientavgiften undergår motsvarande minskning,
 skulle vidare kunna tas bort. Om denna gräns försvinner, uppnås -utöver de i fråga om alla tandvårdsräkningar uppkommande administrativa
fördelarna - möjlighet att få till stånd en i dagens läge angelägen lättnad i

196

vårdtrycket genom att större behandlingar med kostnad över 1 000 kronor
kan uppdelas på flera behandlingsperioder efter odontologisk angelägenhet
utan ekonomisk förlust för patienterna. Dessa kräver för närvarande ofta
att all behandling skall göras på en gång för att de skall kunna tillgodogöra
sig den högre tandvårdsersättningen.

Om förslaget att helt överföra tandteknikerns arvode till försäkringen
genomförs, kan också tandvårdstaxan i fråga om tandläkarens åtgärder
förenklas så, att däri anges endast den del av tandläkarens arvode som
skall utgöra patientavgift.

Med hänvisning till de administrativa och vårdpolitiska fördelar som förslaget
skulle medföra förordas i promemorian att förslaget till ändrad beräkning
och fördelning av behandlingskostnaden tas under övervägande
och görs till föremål för ytterligare utredning.

I promemorian har förordats att den kostnadsgräns vid vilken behandlande
tandläkare måste begära förhandsprövning höjs från nuvarande 2 000
till 3 000 eller alternativt 4000 kronor. Om den sålunda förutsatta gränsen
hade gällt under år 1975, skulle uphskattningsvis antalet förhandsprövningar
detta år ha minskat med ca 18000 alternativt ca 32000. Enligt vad
som har uppgetts under granskningsarbetet kan ett förhandsprövningsärende
beräknas kräva ca en timme för den behandlande tandläkaren, vartill
kommer den tid som förtroendetandläkaren behöver för att handlägga
ärendet hos försäkringskassan.

Vid remissbehandlingen har. om man undantar riksförsäkringsverket
och Landsorganisationen i Sverige, remissinstanserna varit klart eller
övervägande positivt inställda till de förordade ändringarna av reglerna för
beräkning och fördelning av behandlingskostnaden och höjning av kostnadsgränsen
för förhandsprövning. De uppkommande administrativa fördelarna
för både försäkringskassorna och tandläkarna betecknas i flera yttranden
som angelägna. Tämligen genomgående framhålls dock — liksom i
promemorian — att ytterligare utredningar av de ekonomiska konsekvenserna
främst för patienterna erfordras innan slutlig ställning kan tas till förslaget.
 Däremot är yttrandena i de flesta fall negativa till den förordade
översynen av gällande anvisningar för förtroendetandläkarna.

Socialstyrelsen framhåller sålunda att de i promemorian framförda förslagen
om ändring av ersättningsbestämmelserna kräver ytterligare utredning,
 avseende såväl de ekonomiska konsekvenserna för försäkringen och
för patienterna som de vårdstyrande effekterna. Styrelsen betecknar dock
förslagets syfte att frigöra vårdresurser från administrativa arbetsuppgifter
och att försöka lätta på vårdtrycket som angeläget. Enligt styrelsens mening
bör konsekvenserna för patienterna tillmätas avgörande betydelse.
De nu berörda förslagen i promemorian bör enligt styrelsen närmare granskas
i anslutning till den utredning om tandvårdstaxans ersättningssystem
som pågår inom riksförsäkringsverket.

Om förslaget till höjning av förhandsprövningsgränsen anför styrelsen

197

att syftet med förhandsprövningarna att främja kvalitetsförbättrande planering
av de större tandbehandlingarna i väsentliga avseenden har uppnåtts,
 varför förutsättningar att höja den nyssnämnda gränsen nu föreligger.
 Härigenom skulle förtroendetandläkarna kunna frigöras för bättre
odontologisk penetrering av stora behandlingsfall. Styrelsen anser slutligen
att skäl inte föreligger för särskild översyn av anvisningarna till förtroendetandläkarna
beträffande förhandsprövningarna.

Riksförsäkringsverket konstaterar att de i promemorian framförda förslagen
i huvudsak berör förhållanden som är under utredning eller som
verket planerar att utreda inom den närmaste framtiden. Verket anser därför
att förslagen i promemorian i vart fall inte för närvarande bör föranleda
några ytterligare åtgärder från riksdagens revisorers sida.

Om de olika förslagen har verket i huvudsak följande uppfattning.

Förslaget om ändring av beräkning och fördelning av tandvårdskostnaden
bör avvisas. Bestämmelsen om tillämpning av den högre ersättningsnivån
för kostnad överstigande I 000 kronor hade tillkommit som ett högkostnadsskydd
för särskilt vårdbehövande patienter. Förslaget innebär att
detta skydd försämras för patienter vilkas behandling kräver tandtekniska
arbeten av mindre omfattning. Med ledning av uppgifter i promemorian
konstaterar verket att endast ca 13 procent av tandvårdsräkningarna år
1974 upptog behandlingskostnad överstigande 1 000 kronor. Promemorieförslaget
skulle alltså enligt verket innebära att man för att ”uppnå administrativa
förenklingar som berör ett mindre antal tandvårdsräkningar skulle
försämra det materiella innehållet i försäkringen för en del patienter med
särskilt höga kostnader”. Det finns vidare enligt verket goda möjligheter
att vid en översyn av de administrativa rutinerna, sedan frågan om ett nytt
ersättningssystem har avgjorts, åstadkomma förenklingar som påverkar
samtliga ersättningsärenden. 1 avvaktan på ett sådant beslut anser verket
att det inte föreligger skäl att börja en ny utredning enligt förslaget i
granskningspromemorian.

Vad riksförsäkringsverket har anfört om verkningarna av förslaget till
ändrad beräkning och fördelning av behandlingskostnaden bygger på missuppfattningen
att förslaget skulle medföra förenklingar enbart i de fall då
I 000-kronorsgränsen överskrids. Av promemorian framgår emellertid att
förenklingarna enligt förslaget, vilket bl. a. har illustrerats med utkast till
ett förenklat formulär till tandvårdsräkning för privattandvården, berör alla
sådana räkningar. 1 avsnitt 9.3.1 i promemorian anförs sålunda som en
administrativ konsekvens följande: ”Upprättande och kontroll av tandvårdsräkningama
(minst 3 milj. om året) förenklas och underlättas väsentligt”.

1 sitt yttrande säger sig riksförsäkringsverket ha för avsikt att studera
frågan om en höjning av förhandsprövningsgränsen och att, om skäl till
ändring anses föreligga, lägga fram förslag härom före den 1 januari 1977 i
enlighet med vad verket tidigare har meddelat socialdepartementet.

14 Riksdagen 1976177. 2 sami. Nr 2

198

Vad den i promemorian berörda frågan om översyn av anvisningarna för
förtroendetandläkarnas verksamhet beträffar, påpekar riksförsäkringsverket
att förtroendetandläkarnas uppgift i huvudsak är att biträda försäkringskassorna
med odontologiska bedömningar, medan den försäkringsmässigt-ekonomiska
prövningen handhas av kassornas tjänstemän. Verket
uttalar att det inte ämnar göra någon ändring härvidlag men nämner att anvisningarna
ses över successivt. Storleken av urvalet av patienter om vilka
uppgifter inflyter till verkets patientstatistik kommer vidare att prövas i
samband med översyn av verkets hela produktion av tandvårdsstatistik.

Försäkringskasseförbundet. som hört de allmänna försäkringskassorna,
har överlämnat yttranden från 17 kassor. Förbundet finner att det av yttrandena
klart framgår att förslagen i promemorian skulle medföra klara
förbättringar från administrativ synpunkt för både kassorna och tandläkarna
men att konsekvenserna för de försäkrade inte har utretts tillräckligt.
Av kassornas yttranden framgår att det administrativa arbetet uppfattas
som betungande och i behov av förenkling.

Enligt Landstingsförbundet bör de i promemorian framlagda förslagen
ses som en del av det arbete med tandvårdsförsäkringens och den tandtekniska
verksamhetens utformning som nu pågår på skilda håll under medverkan
av bl. a. förbundet. Förslagen bör prövas i samband därmed, anser
förbundet.

Sveriges tandläkarförbund förordar att det i granskningspromemorian
framförda förslaget till vissa ändringar i tandvårdsförsäkringens konstruktion
görs till föremål för noggranna överväganden vid den översyn av de
administrativa rutinerna som snarast bör komma till genomförande oavsett
ersättningssystemets framtida utformning.

Sveriges tandteknikers riksförbund har ingen erinran mot förslaget om
ändrad beräkning och fördelning av tand vårdskostnaden. Då patientavgiften
inte skall påverkas av tandteknikernas arvode, kommer förslaget att
medföra mindre dröjsmål med betalningen av tandteknikernas fakturor
och därmed bidra till att lätta deras likviditetssituation. Förbundet stöder
en höjning av förhandsprövningsgränsen till 4000 kronor.

Svenska tandsköterskeförbundet biträder förslagen att ersättningsgrunderna
ändras och att förhandsprövningsgränsen höjs till 3000 kronor. Tiden
för administrativt arbete skulle därigenom minska avsevärt. Förbundet
finner att det är synnerligen angeläget med en förenklad administrativ
procedur, vilket skulle leda till ökad tid för ren tandvård.

Landsorganisationen i Sverige (LO) erinrar om sitt remissyttrande över
förslaget till tandvårdsförsäkring, i vilket LO framhöll att försäkringen
först och främst borde ge låginkomsttagarna ekonomiska möjligheter till
erforderlig tandvård. Denna princip hade också präglat reformen och fått
bestämma mycket av den administrativa handläggningen. Samma princip
måste gälla också i fortsättningen. LO motsätter sig så drastiska steg att
hela rabatteringssystemet förändras i grunden, innan frågan ingående kun -

199

nät analyseras beträffande konsekvenserna för patienterna och effekterna
på vårdefterfrågan. Ett generellt slopande av den 75-procentiga nedsättningen
av kostnaden för patienten mot att tandteknikerarvodet helt betalas
av försäkringen innefattar alltför många oklara punkter för att kunna accepteras
med utgångspunkt i den nu gjorda administrativa granskningen.
LO avstyrker med angiven motivering de i granskningspromemorian framförda
förslagen om ändringar av patientavgiften.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) tillstyrker förslagen om slopande
av 1 000-kronorsgränsen och höjning av förhandsprövningsgränsen.
Riksförsäkringsverkets statistikinsamling bör enligt förbundet begränsas
med hänsyn till de hårt ansträngda tandvårdsresursema.

Centralorganisationen SACO/SR hänvisar för sin del till tandläkarförbundets
yttrande.

Beträffande den i riksförsäkringsverkets yttrande berörda, redan vid
statsmakternas beslut om tandvårdsreformens genomförande aktualiserade
frågan om övergång till ett nytt ersättningssystem föreligger numera en
den 30 juni 1976 dagtecknad utredning i ämnet.

Utredningen, som är bifogad remissyttrandet, har gjorts av en av ämbetsverket
tillsatt arbetsgrupp, kallad EST-gruppen, med företrädare även
för socialstyrelsen. Landstingsförbundet och Tandläkarförbundet. Gruppen
har dock inte haft att behandla frågan om gällande regel för höjd tandvårdsersättning
vid kostnad överstigande I 000 kronor och ej heller frågan
om ändring av förhandsprövningsgränsen.

Arbetsgruppen har begränsat sig till allmänna och principiella synpunkter
på följande tre alternativa ersättningssystem utan att förorda något av
dem.

Ett prestationsersättningssystem som skiljer sig från nuvarande system
endast genom att patientavgiften tas ut genom en betydligt mindre detaljerad
taxa (grupptaxa). Gruppen diskuterar även möjligheten till ökad tidsdebitering
i nuvarande system.

Ett system som bygger på ren tidsersättning.

Ett system där ersättningen för olika åtgärder utgår efter en kombination
av tid och prestation där patientavgiften kan tas ut eftertid, prestation eller
en kombination av tid och prestation.

Yttrande över EST-gruppens utredning har av riksförsäkringsverket inhämtats
från i huvudsak de instanser som yttrat sig över förevarande
granskningspromemoria. Ett praktiskt taget genomgående drag i dessa yttranden
är att gruppens utredning underkänns som underlag för beslut om
ett nytt ersättningssystem. Av flera försäkringskassors yttranden framgår
att vad som hos försäkringskassorna bedöms vara i behov av ändring inte
är ersättningssystemet utan det administrativa arbete som tandvårdsreformen
medfört både för kassorna och för tandläkarna. Flera kassor åberopar
i sina yttranden de förslag i ämnet som lagts fram i förevarande granskningspromemoria.

200

Revisorerna delar inte riksförsäkringsverkets principiella ståndpunkt att
frågan om utformningen av de administrativa rutinerna inom tandvårdsförsäkringen
bör anstå tills beslut om ett nytt ersättningssystem har fattats.

I ärendet framgår att ersättningssystemets utformning har blivit bestämmande
för omfattningen av det administrativa bestyret, vilket för närvarande
har antagit proportioner som inte var förutsedda när reformen beslöts.
 Det synes därför nödvändigt att en eventuell övergång till ett nytt ersättningssystem
föregås av en detaljerad och väl genomarbetad plan för de
erforderliga administrativa rutinerna i alla led.

Då det av allt att döma inte är klart om ett nytt ersättningssystem över
huvud taget kommer att införas på basis av det inom riksförsäkringsverket
pågående utredningsarbetet och då det i varje fall kommer att dröja innan
beslut kan fattas i frågan, kan revisorerna inte heller dela ämbetsverkets
åsikt att det inte finns skäl att påbörja en utredning om ändring av ersättningsreglerna
enligt de riktlinjer som dragits upp i granskningspromemorian.
 I åtskilliga remissvar betonas angelägenheten av att en sådan utredning
görs och att förslaget behandlas i samband med utredningen om ett nytt ersättningssystem.
 Revisorerna vill för egen del stryka under att promemorieförslaget
visserligen har måst baseras på ett underlag som är otillräckligt
för en helt säker bedömning av dess ekonomiska och vårdmässiga konsekvenser
men att man efter ytterligare utredningar sannolikt kommer att
finna dessa konsekvenser vara rimliga och godtagbara. Därvid måste självfallet
inte obetydlig vikt fästas vid de betydande administrativa fördelar
som synes ligga inom räckhåll. Frågan om ändrad beräkning och fördelning
av tandvårdskostnaden och därmed sammanhängande möjligheter till
administrativa förenklingar synes enligt sakens natur bli aktuell, oavsett
vilka ändringar som kan komma att vidtas i det nuvarande ersättningssystemets
principiella uppbyggnad.

Med hänvisning till det anförda finner revisorerna det angeläget att det i
promemorian framlagda förslaget om ändrade ersättningsregler snarast
görs till föremål för den närmare utredning som kan vara erforderlig för en
allsidig bedömning av förslagets sociala, vårdpolitiska och ekonomiska
konsekvenser. I det senare avseendet bör den absoluta och relativa storleken
av inträdande förändringar i patientavgifterna särskilt belysas. Vidare
bör självfallet patienternas möjligheter till erforderlig tandvård inte i något
avseende försämras.

En höjning av förhandsprövningsgränsen har förordats i granskningspromemorian
och nästan enhälligt tillstyrkts av remissinstanserna. Bl. a.
har socialstyrelsen funnit en höjning möjlig. Revisorerna utgår från att
riksförsäkringsverkets överväganden i frågan kommer att leda till en väsentlig
höjning av den nämnda gränsen med tanke på behovet av att i dagens
läge i möjligaste mån frigöra tandläkarna och deras hjälpkrafter för direkt
patientvård.

Med anledning av att riksförsäkringsverket avvisar förslaget om en

201

översyn av verkets anvisningar till förtroendetandläkarna vill revisorerna
till sist endast framhålla, att försäkringskassornas administrativa tjänstemän
givetvis inte utan förtroendetandläkarnas medverkan kan hävda att
kassans ersättningsskyldighet skall begränsas till ett billigare behandlingsalternativ
än det som har föreslagits av den behandlande tandläkaren.

Revisorerna hemställer att regeringen låter verkställa en översyn av reglerna
för tandvårdsförsäkringen med beaktande av vad som har föreslagits
ovan. Revisorerna emotser underrättelse om de åtgärder som kommer att
vidtas i ärendet.

Vid ärendets behandling har följande reservation mot revisorernas beslut
avgetts.

Reservation

av herrar Palm och Hjorth, fru Sundström och fru Normark samt herrar
Lindström och Johnsson.

1 promemorian aktualiseras vissa åtgärder för att åstadkomma förenklingar
av tandvårdsförsäkringens administration. Från reservanternas
sida ser vi de förslag som framlagts i promemorian som en rent teknisk fråga
och vill med skärpa understryka att förändringar av tandvårdsförsäkringen
inte får ge anledning till en försämring av patienternas och främst
låginkomsttagarnas situation. Redan innan promemorian slutbehandlats av
de valda revisorerna har den dessutom förts in i debatten (riksdagen den 10
november) på ett sätt och med sådana uttolkningar som ger anledning till
allvarliga farhågor. Vi vill bl. a. av dessa skäl starkt understryka vad som
anförs i LO:s remissyttrande. Vi vill även erinra om att i skrivningen till regeringen
anges att det material på vilket promemorieförslaget har måst baseras
är ”otillräckligt för en helt säker bedömning av dess ekonomiska och
vårdmässiga konsekvenser”, vilket motiverar ytterligare utredningar.

Med hänvisning till ovanstående föreslår vi

att granskningspromemorian jämte remissyttrandena tillställs regeringen
med förslag att de överlämnas till riksförsäkringsverket för
beaktande i det utrednings- och uppföljningsarbete som inom ramen
för tandvårdsdelegationens arbete pågår beträffande tandvårdsförsäk
ri ngen.

202

Sakregister till granskningsärendena år 1976

Administrativa göromål vid universitet och högskolor 76: 125
Arbetsmarknadspolitik

Statistik 76: 127

Sysselsättning 76: 127

Arbetsmarknadsutbildning 76: 127, 128

Bangladesh, katastrofbistånd till 76: 104

Befälsutbildning 76: 106

Civilförsvar

Materielupphandling 76: 109

Dödsbodelcigda skog sbruksegendomar 76: 104

Exekutionsväsen

Indrivning av parkeringsbot 76: 102

Finansförvaltningens centrala organisation 76: 125

Folkskvddsmask 76: 109

Försvarsväsen

Befälsutbildning 76: 106

Civilförsvarsstyrelsens materielupphandling 76: 109

Förvaltningslagens effekter 76: 100

Glesbvgdsfrågor 76:115

Hälso- och sjukvård

Socialstyrelsens tillsynsverksamhet 76:110

Högskolornas administrativa göromål 76: 125

Indrivning av parkeringsbot 76: 102

Information

Samhällsinformation 76: 122

Internationellt bistånd

Katastrofbistånd till Bangladesh 76: 104

Invandrarverkets ärendebalans 76: 127

Kammarrätternas ärendebalanser 76: 103

Katastrofbistånd till Bangladesh 76: 104

Luftfartsverkets ärendebalans 76: 116

Löneutjämning och arbetsmarknadspolitik 76: 127

Omkostnader för statsmyndigheterna 76: 117

Parkeringsbot, indrivning av 76: 102

Patent- och registreringsverkets ärendebalans 76: 127

203

Rationalisering sorgan inom statsförvaltningen
Regionala effekter av arbetsmarknadsutbildningen
Revision av riksdagsförvaltningen

Samhällsinformation

Service i glesbygd

Skogs bruks rationalisering

Socialstyrelsens tillsynsverksamhet

Statistik över arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Statsförvaltningens rationalisering sorgan

Statsmyndigheter

Finansförvaltningens centrala organisation
Omkostnader
Ärendebalanser
Sysselsättning och arbetslöshet

Tandvårdsreformen
Taxor
Tandvårdsreformen
Tillsynsverksamhet hos socialstyrelsen

76

76

76

120

128

128

76: 122
76: 115
76: 104
76: 110
76: 127
76: 120

76:125
76:117

76:103, 116, 127
76: 127

76: 112

76: 112
76: 110

Universitetens administrativa göromål
Upphandling hos civilförsvarsstyrelsen
Utbildning
Arbetsmarknadsutbildning
Befälsutbildning

Vetebistånd till Bangladesh

Ärendebalanser vid statsmyndigheter

76: 125
76: 109

76:127,128
76: 106

76: 104

76:103, 116, 127

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1977