Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1976/77:74

Regeringens proposition

1976/77:74

om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling;

beslutad 3 mars 1977.

Regeringen förelägger riksdagen vad som upptagits i bifogade uldrag av regeringsprolokoll för den ålgärd eller del ändamål som framgår av före­dragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

ERIC KRÖNMARK

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av 1974 års försvarsulrednings betänkande (SOU 1976:5) Sä­kerhetspolitik och totalförsvar och (SOU 1977:1) Totalförsvaret 1977-82 läggs i propositionen fram förslag om inriktningen av säkerhetspolitiken och to­talförsvarets fortsalla utveckling på längre sikl samt om inriktningen av planeringen för programplaneperioden 1977/78-1981/82. Inriktningen av sä­kerhetspolitiken beskrivs mot bakgmnd av de internationella förhållandena och förändringar i dessa samt det svenska samhällets utveckling. Säker­hetspolitiken föreslås följa hittillsvarande inriktning. Den av statsmakterna år 1972 fastlagda målsättningen för vår säkerhetspolitik föreslås gälla allt framgent.

1 proposiiionen läggs för första gången fram förslag om gemensamma grunder för hela totalförsvarets fortsatta utveckling. Den av statsmakterna år 1972 fastställda målsättningen för totalförsvaret föreslås fortfarande gälla. 1 särskilda avsnitt läggs sedan fram förslag lill inriklning av de olika lo-talförsvarsgrenarnas fortsalla ulveckling.

Det militära försvaret föreslås ulvecklas så att försvaret alUjämt skall kunna föras som ett djupförsvar och alt stridskrafterna skall kunna ulnyttias med tyngdpunkten i kust- och gränsområdena så atl våra naturliga försvarsbelingelser tas tillvara. Krav ställs på rationalisering av fredsorga­nisationen. Förslag läggs fram om förbättringar av de värnpliktigas förmåner under tiänslgöring. För perioden 1977/78-1981/82 föreslås en planeringsram

I Riksdagen 1977.  I saml. Nr 74.


 


Prop. 1976/77:74                                                      2

fördel militära försvarel om 51 875 milj. kr. I proposiiionen redovisas ram­beräkningar för budgetåret 1977/78. För del militära försvaret innebär be­räkningarna en utgiftsram för budgetåret 1977/78 om 10 385,7 milj. kr. Slut­liga förslag läggs också fram belräffande vissa anslag som har tagits upp med beräknade belopp i prop. 1976/77:100 (bil. 7).

Civilförsvarels planering föreslås alUjämt vara inriktad på ålgärder som gör del möjligt att i krigslid skydda och hjälpa befolkningen mol verk­ningarna av stridhandlingar, främsl verkningarna av konventionella strids­medel. 1 proposiiionen föreslås att möjligheterna las till vara att anordna skyddsmm i anslulning till den fortlöpande byggnadsverksamheten i orter som bedöms vara särskill utsatta för risk för skadegörelse. Efter hand bör väsentliga brisler i bebyggelseområden som nu saknar skyddsrum kunna avhjälpas. Kommunernas skyddsrumsplaner skall ligga lill grund för ål­gärderna. Vidare föreslås att ulrymningsplanerna ses över, att förändringarna i civilförsvarets undsällningsorganisalion fullföljs och atl elt nytt utbild­nings- och övningssystem införs. Förslag läggs fram om ändrad organisation för civilförsvarsstyrelsen. I propositionen föreslås all skyddsrumsverksam-helen inriktas mot en volym på sikl som moisvarar en åriig planeringsram om ca 150 milj. kr. För övrig verksamhel i civilförsvaret föreslås för perioden 1977/78-1981/82 en planeringsram om 930 milj. kr. För budgetåret 1977/78 beräknas en utgiftsram om ca 42 milj. kr. för skyddsrum och ca 188 milj. kr. för övrig verksamhet.

Fördel ekonomiska försvarel föreslås en kraflig förstärkning av försörjningsberedskapen mot avspärrning och krig innebärande såväl en utökad beredskapslagring av råvaror, halvfabrikat och färdigprodukter som en försiärkning av den administrativa beredskapen bl. a. inom iransport-området. Försörjningsberedskapen mol fredskriser föreslås bli förslärki bl. a. genom utökad beredskapslagring av oljor. Förslag läggs fram om förändring av överstyrelsens för ekonomiskt försvar organisation. För del ekonomiska försvaret anges översiktligt för perioden 1977/78-1981/82 en planeringsram om ca 6 300 milj. kr. över statsbudgeten och oljelagringsfonden. Härav ulgör ca 2 700 milj. kr. investeringar för fredskrislagring.

För perioden 1978-1984 föreslås ell nytt program för lagring av olja och kol. 1 anslutning härtill läggs förslag fram om följdändringar i lagen (1957:343) om oljelagring m. m.

Planeringsramen för programmet Beklädnad omfattar enbart de utgifler som föreslås för budgelårel 1977/78.

För budgelårel 1977/78 innebär beräkningarna utgifter för det ekonomiska försvarel om ca I 170 milj. kr. över statsbudgeten och oljelagringsfonden. Därtill kommer utgifter med ca 40 milj. kr. över affärsverkens driftbudgeter. Den sammanlagda utgiftsnivån beräknas således lill ca 1 210 milj. kr. för budgetåret. Slutliga förslag läggs fram beträffande vissa anslag som tagils upp med beräknade belopp i prop. 1976/77:100, bil. 9, 13-15.


 


Prop. 1976/77:74                                                      3

Övrigt totalförsvar föreslås utvecklas efter samma gmndläg­gande principer som har angells för dét militära försvaret, civilförsvaret och det ekonomiska försvarel. Av verksamheterna inom övrigt totalförsvar anges att psykologiskt försvar intar en särställning på grund av försvarsviljans avgörande betydelse för vår motståndsförmåga. Åtgärder fö­reslås för alt förbättra ett otillfredsställande beredskapsläge inom sjukvårds­sektorn. I propositionen framhålls belydelsen av alt elt ansvar i fred följs av molsvarande ansvar i krig om verksamheten då skall fortgå. Lagen om kommunal beredskap föreslås ändrad så att även landstingskommunerna kan inordnas i den kommunala beredskapsplanläggningen. Förslag läggs fram om ny organisation för länsstyrelsernas försvarsenheler.


 


Prop. 1976/77:74

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammaniräde

1977-03-03

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Mogård, Olsson, Asling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo.

Föredragande: statsministern, slalsråden Krönmark, Burenslam Linder, Troedsson, Turesson, Wikström, Ahlmark, Gustavsson

Proposition om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalför­svarets fortsatta utveckling.

Statsministern anför

SÄKERHETSPOLITIKEN OCH TOTALFÖRSVARET

Del svenska samhället präglas av en djup och gmndläggande värdege­menskap. Den vidmakthålls och stärks genom att sådana ekonomiska och sociala villkor förverkligas som motsvarar det svenska folkels önskningar och strävanden. Den inre stabilitet, som en sådan utveckling av hela sam­hället skapar, förblir en väsentlig förutsättning för att statsmakterna skall kunna föra en fast politik i fred lika väl som i krig.

Det finns ell överväldigande stöd i folkmeningen för säkerhetspolitikens grundprinciper. Dessa principer har fortsatt giltighet även i en värid där både uirikes- och försvarspolitiken måsle utformas under delvis nya be­tingelser, karaktäriserade bl. a. av ett ökal internationellt beroende och del industrialiserade samhällets ökade sårbarhet.

Alltsedan 1968 års riksdagsbeslut har målet för vår säkerhetspolitik ut­tryckts på följande sätt.

Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar till att bevara landets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara atl i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, so­cialt, kulturellt och varje annat hänseende efler våra egna värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och fredlig ul­veckling.


 


Prop.  1976/77:74                                                     5

Detta mål skall alUjämt gälla. För detta syfte byggs vår säkerhetspolitik upp genom en samverkan mellan utrikespolitiken, föi"svarspolitiken, vår politik i internationella nedrustningsfrågor, handelspolitiken och bistånds­politiken.

Länderna väljer skilda vägar för att nå sina säkerhetspolitiska mål. Valet betingas inte minst av resp. länders historiska erfarenheter och geografiska läge. Sveriges val har präglats och präglas av en unik lång fredsperiod. Under denna lid utvecklades vår alliansfria politik syftande lill neutralitet i krig. Den omständigheten att Sverige under lång tid kunnat hålla sig utanför krig, har bidragit lill alt fast förankra denna politik hos det svenska folket. Vårt lands möjligheter att även i framtiden stå utanför krig och allvariiga konflikter med bibehållen frihet och självständighet främjas bäst genom neutralitetspolitiken. Denna ökar också våra möjligheter att i olika sam­manhang verka för en bättre och fredligare värid.

Den svenska neutralitetspolitiken är inte internationellt garanterad eller fastslagen i traktat. Sverige har själv valt och utformat sin säkerhetspolitiska linje. Dennas trovärdighet är således inte avhängig av internalionella ga­rantier. Den vilar främsl på vår fredslida uirikes- och försvarspolitik.

En väsentlig förulsällning för neutralitetspolitiken är alt omvärlden har förtroende för vår vilja och respekt för vår förmåga att orubbligt hålla fast vid den valda linjen. För atl denna avsikt skall bli klart förstådd och re­spekterad krävs all politiken inte görs beroende av tillfälliga faklorer utan förs med konsekvens och fasthet.

Sådana internationella bindningar - utrikespolitiska, ekonomiska eller andra - vilka gör möjligheten atl iaktta neutralitet i krig illusorisk kan inte accepteras. Detta innebär, att vi inte kan delta i ett förpliktande samarbete inom en grupp stater med syfte alt ulforma gemensamma utrikespolitiska ståndpunkter. Gränser sätts också för våra möjligheter att medverka i en övernytlning av beslulanderällen från nationella till internationella organ. Ell nära och omfattande ekonomiskl samarbete över gränserna är från många synpunkter önskvärt. Detta samarbele bör enligt min mening ytterligare fördjupas. Samtidigt måsle vi i vår säkerhetspolitik uppmärksamma riskerna för beroendeförhållanden som kan ulnyttias för alt av oss kräva politiska och militära fördelar.

Sverige eftersträvar all skapa ökad respekt för varje nations frihet och självbestämmanderätt. Vi verkar även för social och ekonomisk rättvisa, politisk avspänning, militär nedrustning saml omfattande och förtroendefullt samarbete över gränserna. En värid i varaktig fred kan endast förverkligas om dessa strävanden förblir starka. Varje sleg mol en ökad internationell säkerhei främjar även förverkligandet av vårt eget säkerhetspolitiska mål.

I Sverige har sedan gammalt funnits ett siarkt stöd för tankarna på en internationell freds- och rättsordning. Förenta nationerna är elt uttryck för


 


Prop. 1976/77:74                                                      6

strävanden atl genom ell frivilligt upprättat internationelll system på lång sikt uppnå kollektiv säkerhei. Sverige kommer även i fortsättningen att på alll sätt sträva efter att stärka Förenta nationerna i organisationens arbeie alt söka förebygga och lösa internationella konflikter.

Små stater har begränsade möjligheter att påverka den inlernalionella ulvecklingen. Denna bedöms även i fortsättningen komma att präglas av stormakternas handlande. När vi utformar vår säkerhetspolitik måsle vi där­för sländigl bedöma utvecklingstendenserna i omväriden och ta hänsyn lill de risker för vår säkerhei de kan innehålla. Mellan stormaktsblocken präglas utvecklingen av strävanden lill fortsalt politisk avspänning. Dessa strävanden bygger bl.a. på viljan all undvika varje ulveckling som kan leda till kärnvapenkrig. Samtidigt bedöms motsättningarna mellan super­makterna komma att bestå under överskådlig lid. De båda mililärblocken håller stora och insatsberedda styrkor i Europa. Denna höga rustningsnivå bedöms bli beslående under överblickbar lid. Den svenska neutralitetspo­litiken måsle därför för att förbli trovärdig alUjämt stödjas av ett starkl och allsidigt sammansatt totalförsvar.

Del krävs samlade inlernalionella insaiser om vi skall nå en värld i varaktig fred. Den kan inte förverkligas enbart genom nationella ålgärder. Sveriges engagemang i del internationella fredsarbetet slår således inle i motsats­förhållande till strävandena all stödja den svenska alliansfria politiken genom elt allsidigt sammansatt totalförsvar. En gmndläggande förulsällning för alt Sverige på olika sätt skall kunna verka för en bättre värid är givetvis att landels självständighet vidmakthålls.

Maktbalansen mellan stormakterna väntas beslå under överskådlig lid. 1 internationella krissituationer kommer därför stormakternas styrkor att främst bindas mot varandra. Angrepp mol Sverige eller delar av svenskt område bedöms i sådana situationer inle vara ell primärt inlresse för en stormakt. Skulle ett sådani angrepp ändå övervägas, begränsas den slyrka en angripare kan sätta in mol oss genom all huvuddelen av hans resurser måsle avdelas mot huvudmolståndaren. Även elt litet land som Sverige har därför förmåga alt bygga upp och vidmakthålla ell försvar som kan ge ell respektingivande stöd för dess säkerhetspolitik. Vårt totalförsvar bör även i fortsättningen utformas så atl del vid kriser och konflikter i Europa mellan slormaklsblocken har sådan styrka, sammansättning och beredskap atl hot, påtryckningar eller angrepp mol Sverige inle av någon kan bedömas vara lönsamt. Då har totalförsvaret den avsedda fredsbevarande förmågan.

Vårt försvars fredsbevarande förmåga kan dock inle enbarl bedömas ut­ifrån möjliga slyrkeinsalser mot oss. En stal som överväger angrepp måste vara övertygad om vår vilja och förmåga alt vid angrepp bjuda segt motstånd i varje del av landet. Vi måste därför inge respekt för vår förmåga att leda, utbilda och utmsta vårt totalförsvar så all möjligheterna alt lyckas i ell angrepp mol vårt land framstår som ovissa.Totalförsvaret måsle därför ha


 


Prop. 1976/77:74                                                      7

en sådan sammansättning och en sådan slyrka att ingen till följd av brister i detta misstror allvaret i vår politik. Det militära försvaret måste dessulom vara så utformat att dess uteslutande defensiva syfte klart framgår. Det kan därigenom inte av någon uppfattas som ett hot. Förberedelser för och överväganden om militär samverkan med andra stater är helt uteslutna. Anskaffning av för försvaret väsentlig materiel får inte försätta Sverige i en beroendeställning till andra länder av sådan art atl denna kan ulnyttias för påtryckningar.

Kombinationen av en fast, förlroendegivande utrikespolitik och ett starkt totalförsvar bör kunna inge stormakterna respekt för Sveriges neutralitets­vilja och förmåga all slå emot påtryckningar eller andra aggressiva hand­lingar. Det måst stå klart för alla, att vi menar allvar med vår neutrali­tetspolitik och att vi målmedvetet upprätthåller ell sådant totalförsvar, som ingen kan bortse från i ett kris- eller krigsläge. Våra långsiktiga försvarsbeslut skall ses som ell ullryck för denna målmedvetenhet.

Vår totalförsvar har en väsentlig roll redan i fred. Utvecklingen i norra Europa har under de senasie decennierna präglats av stabilitet och samarbele. Sveriges utrikes- och försvarspolitik har siarkt bidragit lill den säkerhets­politiskt stabila situation som råder i Norden. Danmark och Norge är med­lemmar i Atlantpakten. Finland förenar sin neutralitetspolitik med ett sär­skill förhållande till Sovjetunionen. För båda blocken är Norden ell flank-område inom vilket positionsförändringar kan påverka den i Europa rådande balanssiiuationen.

Väsentliga försvagningar av del svenska försvarels slyrka i förhållande lill omväriden kan rubba stabiliteten och balansen i Nordeuropa. En fast och konsekvent svensk uirikes- och försvarspolitik främjar freden och stabiliteten i norra Europa. Det torde även ligga i andra länders inlresse att denna politik fullföljs.

Ett militärt angrepp är lill sina konsekvenser det allvariigaste hotet mot vår säkerhei och försvar mot invasion måsle därför vara totalförsvarets vik­tigaste uppgift. Dess fredsbevarande förmåga vilar därför alUjämt främst i styrkan hos det militära försvarel.

Samhällsutvecklingen i alla industrialiserade länder gör emellertid att känsligheten för andra slags hot och påtryckningar ökar. Härtill kommer all framlida krig och kriser kan i ökad utsträckning och på annat sätt drabba hela samhället och hela befolkningen. Därav följer att totalförsvaret skall ses som en del av samhället och att samhällsutvecklingen även fortsätt­ningsvis skall ske så alt rimlig hänsyn tas till totalförsvarets behov. Där­igenom begränsar vi vår sårbarhet och ökar vår säkerhei.

Vårt totalförsvar är ett uttryck för vår vilja att slå vakt om nationens säkerhet och oberoende. Totalförsvaret är därför en hela folkels angelägenhet och bygger på att varje medborgare efter förmåga bidrar till landels försvar. Delta lillgodoses bl. a. genom den allmänna värnplikten, civilförsvarspliklen


 


Prop. 1976/77:74                                                      8

och andra former av tiänsigöringsskyldighet. De frivilliga försvarsorgani­sationerna och våra folkrörelser har också stor betydelse för totalfdrsvarsidéns förankring i samhället.

Med en sådan syn på totalförsvaret blir det naturligt atl i största möjliga utsträckning samordna militära och civila funktioner. Ett led i denna strävan är alt civila myndigheter som har ett ansvar i fred behåller detta i kris-eller krigslägen. Genom en sådan samordning förankras totalförsvaret ytter­ligare i samhället.

Under en lång lid har slor enighel rått i vårt land om inriktningen av vår säkerhetspolitik och behovet av ett siarkt och respektingivande total­försvar. Detta har bl. a. inneburil enighet om all åriigen avsälla en avsevärd del av samhällsresurserna för försvarsändamål. Det förhållande atl vår sä­kerhetspolitik har elt brett folkligt stöd tillmäter jag det största värde.

Slalsrådel Krönmark utvecklar senare de närmare riktlinjerna för inrikt­ningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling. Han och Slalsråden Burenstam Linder,Troedsson, Turesson, Wikström, Ahlmark och Gustavsson redovisar de särskilda förslag inom resp. försvars-, handels-, social-, kommunikations-, utbildnings-, jordbruks-, arbeismarknads- och kommundepariementens verksamhetsområden som föranleds av dessa rikt­linjer. Statsrådens anföranden och förslag redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsministern avslutar.

Med hänvisning till vad jag och övriga statsråd har anfört hemställer jag alt regeringen i gemensam proposition

dels bereder riksdagen tillfälle atl ta del av vad jag nu har anfört om säkerhetspolitiken och totalförsvaret,

dels förelägger riksdagen vad övriga föredraganden har anfört för de åt­gärder de har hemställt om.

Regeringen ansluler sig lill slalsminisierns och övriga föredragandenas överväganden och beslutar alt genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder som de har hemställt om.

Regeringen föreskriver atl de anföranden och förslag som upptagits i un­derprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1-8.


 


Prop. 1976/77:74

Bilaga 1 till regeringens proposition nr 74 år 1976/77

Utdrag FÖRSVARSDEPARTEMENTET        PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-03-03

Föredragande: slalsrådel Krönmark

Anmälan till proposition om inriktningen av säkerhetspolitiken och total­försvarets fortsatta utveckling såvitt avser försvarsdepartementets verk­samhetsområde.

1 Grunder för genomförd planering, studier m. m.

1.1 Planeringssystem

Genom beslut av riksdagen (SU 1970:203, rskr 1970:420) infördes elt nyu planerings- och budgeteringssystem för det militära försvaret och civilför­svaret budgetåret 1972/73. 1 samband med att riksdagen behandlade systemets införande begärde den att Kungl. Maj:t skulle låta utreda riksdagens roll i det nya syslemet. Denna uiredning utfördes av 1970 års försvarsutredning. Utredningen föreslog att riksdagens utrikes-och försvars­utskott fortlöpande skulle informeras om studie- och planeringsarbetets in­riktning och resultat. Förslaget låg till grund för Kungl. Maj:ts redovisning lill riksdagen (prop. 1972:103). Riksdagen (FöU 1972:23, rskr 1972:309) hade inte något att erinra mot vad som därvid anfördes.

Planeringssystemets huvudkomponenter utgörs av säkerhetspolitiska stu­dier - varmed avses studier av utvecklingen internationellt och i det svenska samhället - perspeklivplanering, programplanering, sysiemplanering och programbudgetering.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar har efter uppdrag av Kungl. Maj:t lämnat förslag till hur ett planeringssystem för det ekonomiska försvarel skulle kunna utformas. Kungl. Maj:t uppdrog år 1973 ål överslyrelsen alt efter anvisningar av chefen för handelsdepartementet och i samråd med be­rörda myndigheter bedriva försök med långsiktsplanering inom del eko­nomiska försvaret. Samtidigt meddelade chefen för handelsdepartementet anvisningar för försöken. Dessa omfattar bl.a. perspektivsludier och pro­gramplanering enligt i huvudsak samma principer som tilliimpas för per­spektivplanering och programplanering inom det militära försvaret och ci­vilförsvaret.


 


Prop.  1976/77:74                                                     2

Planeringssystemen har utformats för att tillgodose såväl statsmakternas som myndigheternas behov av underiag för beslut. Planeringssystemen skall sålunda bl. a. medverka till att riksdagens arbete kan inriktas pade väsentliga försvarspolitiska problemen och resursavvägningarna.

De säkerhetspolitiska förutsättningarna för försvarsplaneringen måste pre­ciseras så att del blir möjligt att ange mål för försvarets utveckling på kort och lång sikt. Målen bör i största möjliga utsträckning definieras av eller kunna härledas ur beskrivningar av de situationer som vårt försvar skall kunna verka i.

Studierna av den internationella utvecklingen resulterar i beskrivningar av tänkbara internationella utvecklingar i politiskt, tekniskt, militärt, eko­nomiskl och socialt avseende. Alternativ som kan leda lill internationella kriser och risk för angrepp mot Sverige har därvid särskilt intresse. De ana­lyseras närmare genoms, k. angreppsfall och krisfall. I vissa fall ärdei möjligt att uttrycka de anspråk som med hänsyn till den yttre miljön bör ställas på försvarsplaneringen i mera konkret och kortfattad form. Underlag för dessa s. k. särskilda planeringsanvisningar kan komma fram genom studier av de försvarsproblem som är gemensamma för ell antal angreppsfall eller krisfall. Särskilda planeringsanvisningar kan exempelvis avse beredskap, skydd mot verkan av ABC-siridsmedel och verkan under neutralitetstill­stånd.

Riktlinjerna för försvarsplaneringen innefattar förutom yltre betingelser också förutsättningar som rör Sveriges inre förhållanden. Dessa förutsätt­ningar anges genom s. k. ramvillkor för planeringen, exempelvis ekonomiska planeringsramar.

Angreppsfall, krisfall, särskilda planeringsanvisningar och ramvillkor bil­dar underlag för perspektivplaneringen.

Nuvarande metoder för perspektivplaneringen innebär atl arbetet genom­förs i två faser. Fas I är planeringens idéskapande del. Under denna fas skall man utveckla och pröva nya idéer till försvarets utformning och sam­mansättning för att möta olika framtida konniklsituationer. Man skall vidare la fram alternativ i fråga om viktiga funktioners uppgifter, inbördes samband och innehåll i stort. Tidsperspektivet är härvid 15 ä 20 år. En viss sådan sammansättning av försvaret och dess sätt att verka kallas struktur. Per-speklivplaneringens fas I skall ge statsmakterna underlag alt välja ett antal försvarsstrukturer för fortsatt analys.

Under fas 2 i perspektivplaneringen skall man med utgångspunkt i be-fmllig organisation ta fram alternativa handlingsvägar i ell kortare tids­perspektiv. Detla skall göras främst mot bakgrund av skilda ekonomiska förutsättningar, varvid möjligheterna att nå de olika strukturerna i perspek­tivet och konsekvenserna av detla kartläggs. Genom all alternativa hand­lingsvägar utformas och analyseras säkerställs att statsmakterna får underlag för all inrikta programplaneringen.

För handlandet på kort sikl upprättas konkreta handlingsprogram i form


 


Prop. 1976/77:74                                                     

av femåriga programplaner, som rullas varje år. Programplanerna utarbetas mot bakgrund av den belintliga krigsorgahisationens styrka öch svagheter. I planerna konkretiseras avvägningen mellan resurser för atl upprätthålla operativ styrka under de närmaste åren och resurser för att nå styrka på längre sikt. 1 arbetet med programplanen ingår att klarlägga den verksamhet i form av bl. a. utbildning, byggnadsverksamhet, forskning, studier, utveck­ling samt anskaffning av materiel som behöver genomföras under program­planeperioden.

Systemplaner kan utarbetas som underlag för regeringens ställningsta­ganden till särskilt resurskrävande vapensystem. De behandlar systemet under hela dess livslängd.

Programbudgeteringen är ett viktigt hjälpmedel när inriktningen av den konkreta verksamheten på kort sikt skall anges. Systemet medger en hög grad av decentralisering. Målen för verksamheten inom olika delar av för­svarsorganisationen måste därför kunna anges noga. I systemet ingår även en redovisning av prestationer och kostnader som underiag för kontroll och analyser.

1.2 Genomförda säkerhetspolitiska studier

I enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande har chefen för försvarsde­partementet gett anvisningar för de säkerhetspolitiska studierna.

I det följande redovisas en kortfattad sammanställning av resultaten av de säkerhetspolitiska studierna i de delar dessa direkt har utnyttiats i an­visningar för myndigheternas perspeklivplanering.

1.2.1 Angrepp med konventionella stridsmedel mot mobiliserat svenskt försvar

Angreppsfallen utgår från hypotesen alt förhållandena i Europa underen lång period varit relalivt lugnaefterden reglering av centraleuropeiska problem som skedde omkring år 1970. Supermakterna antas därefter i stort sett ha av­stått från att aktualisera motsättningar i denna del av världen. I en framtida konfliktulveckling kan supermakterna tänkas överväga olika handlingsalter­nativ föratt nåsinaallmänna säkerhetspolitiska mål. Ett av dessa alternativ kan innebära angrepp mot Sverige. Frågan ärdå om fördelarna med att kontrollera hela eller delar av Sverige är så stora att de motiverar de därmed förknippade uppoffringarna. I de situationer då ett angrepp verkar tänkbart görs i angrepps­fallen en bedömning av vilka resurseren angripare kan vara beredd att sätta in mot Sverige, vilka förluster som därvid kan godtas samt hur lång tid företaget

kan få la.

De angreppsfall som utnyttiats i planeringen förutsäiter skilda angripare och leder till risk för angrepp mot skilda delar av landet.

I anvisningarna för perspektivplaneringen för det militära försvaret har


 


Prop.  1976/77:74                                                               4

föreskrivits att sju olika angreppsfall skall ulnyttias. För vart och ett av dessa finns ett antal varianter som bygger på olika hypoteser om den po­tentiella angriparens totalt tillgängliga militära resurser och det sätt varpå dessa disponeras i olika riktningar.

Angreppsfallen för den övre och mellersta delen av det för del militära försvarets perspektivplanering anbefallda ekonomiska studieintervallet byg­ger på hypotesen att den väridspolitiska utvecklingen också i framtiden kommer att karakteriseras av svängningar mellan avtagande och tilllagande spänning. De militära styrkorna i Europa antas vara oförändrade eller minska.

Förutsättningen för de angreppsfall som har legat till grund för studierna inom den nedre delen av det ekonomiska studieintervallet är en långvarig avspänningsperiod, som skulle kunna leda till bl. a. att de militära styrkorna i Europa minskar betydligt. De kris- och krigssituationer som därvid skulle kunna uppslå till följd av olika motsättningar har anlagils bli siarkt be­gränsade ifråga om nivå och/eller geografisk utbredning.

1 anvisningarna för planeringen inom de andra delarna av totalförsvaret har vissa begränsningar i antalet angreppsfall kunnat göras. Uteslutna fall har inte bedömts kunna ge någon ytteriigare väsentlig informalion för planer­ingen.

1.2.2 Överraskande angrepp med konventionella stridsmedel

Som grund för myndigheternas planering har angivits ett antal angreppsfall som belyser mera överraskande angrepp. Härmed avses angrepp mot ett svenskt försvar som på grund av otillräcklig förberedelsetid inte är färdig-mobiliserat. Överraskningen kan uppstå dels till följd av att en angripare vidtar medvetna åtgärder för att dölja angreppsförberedelserna, dels på grund av den svenska statsledningens svårigheter att samla in och tolka befintliga signaler.

Principiella problem i samband med överraskande angrepp har redovisats i en särskild analys. Som grund för planeringen inom totalförsvarels grenar har tre olika överraskande angrepp anvisats. Dessa bygger på samma in­ternationella förhållanden som angreppsfallen mot ett mobiliserat försvar. Sarr nantagna representerar de olika förvarningssignaler och olika förvar­ningstider.

1.2.3 Krig i Europa varvid Sverige är neutralt

De anvisningar som lämnats beträffande försvarets uppgifter under neu­tralitetstillstånd ulgår från att ett konventionellt krig i den nära om väriden kan väntas leda till betydande påfrestningar på vårt försvar och för det svenska sam­hället i övrigt. Hos de krigförande parterna uppstår knapphet på många viktiga förnödenheter som man därmed blirobenägen alt sälja till Sverige. Vidare kan stridshandlingar längs handelsvägar helt eller delvis omöjliggöra utrikeshan­deln. Siridshandlingarna kan leda lill oavsiktliga såväl som avsiktliga kränk-


 


Prop.  1976/77:74                                                    5

ningaravsvenskt territorium.

1 anvisningarna för perspektivpläneringen för del militära försvaret har lämnats en redovisning av kraven på det militära försvarets verkan under neutralitetstillständ. Bakgrunden till kraven exemplifieras genom ett antal krisfall.

Som grund för planeringen för det ekonomiska försvaret har anvisats ett antal krisfall. 1 dessa har särskild vikl lagts vid atl beskriva den in­ternationella handeln och störningar i denna.

För det ekonomiska försvarets planering har härutöver exempel på freds­kriser anvisats. Den ogynnsamma påverkan på vår försörjning som freds­kriserna kan ge har sitt upphov i händelser utanför vår kontroll. Händelserna kan orsakas av bl. a. dels relativt lokalt bundna konflikter, dels vissa länders medvetna agerande föratt förbättra sin position. Della kan avse positioner an­tingen i det globala handelsutbytet eller i något annat politiskt avseende som inle berör Sverige. Den geografiska bundenheten gör all dessa händelser be­döms drabba främsl vår försörjning med någon enstaka vara eller ell begränsat antal varor underen och samma tidsperiod.

1.2.4   Krig i vilka ABC-stridsmedel utnyttjas

Omfattning och inriklning av våra ålgärder mot kärnvapen samt bak­teriologiska (biologiska) och kemiska stridsmedel måste primärt bestämmas utifrån en bedömning av risken för att dessa sätts in antingen i vår omvärld eller direkt mot Sverige. Skulle Sverige anfallas när kärnvapen redan ut­nyttiats vid krig i omvärlden kan vi inte räkna med någon återhållsamhet mot svenskt område. 1 en sådan situation har Sverige små möjligheter all bjuda effektivt motstånd och samtidigt bevara en nationell handlingsfrihet enligl de säkerhetspolitiska målen. En utgångspunkt för försvarsplaneringen är därför alt totalförsvarets ansträngningar i ett sådant läge måste koncen­treras på all begränsa krigets verkningar och öka befolkningens möjligheter alt överleva.

1 samband med att anvisningar lämnades för myndigheternas perspek­tivplanering gavs vissa riktlinjer för hur hänsyn skulle tas inom lolallörsvaret till verkningarna av möjliga insatser av kärnvapen och BC-stridsmedel mol Sverige. Dessa riktlinjer kompletterades med ett antal angrepps- respektive krisfall, i vilka beskrivs silualioner då ABC-siridsmedel sälis in mot Sverige el­ler i omväriden.

1.2.5   Hot om ekonomiska och militära åtgärder som stöd för krav på Sve­
rige

Den svenska statsledningens beslutsamhet och möjligheter atl slå emoi hot beror i hög grad på totalförsvarets förmåga. Huvuddelen av de anspråk


 


Prop. 1976/77:74                                                     6

som försvar mol hot ställer har därför redan uttryckts genom de tidigare redovisade angrepps- och krisfallen. Endast för vissa speciella typer av hot har det bedömts som lämpligt atl utarbeta och föreskriva särskilda angrepps­fall.

1.3 Perspektivplaner

Perspektivplaner för det militära försvaret har utarbetats av överbefäl­havaren och för civilförsvaret av civilförsvarsstyrelsen. Perspektivstudierna inom det ekonomiska försvaret har letts av överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Studier av övrigt totalförsvar har genomförts under ledning av en särskild utredningsman.

Planeringsarbetet inom totalförsvaret har varit samordnat i liden. Arbetet med perspektivplaner och perspektivstudier avslutades och slutredovisades under hösten år 1975.

1.3.1 Perspektivplan för det militära försvaret

Kungl. Maj:t uppdrog i juni 1972 ål överbefälhavaren att genomföra per-spektivplanering för del militära försvarets ulveckling efler år 1977. Al­ternativa sammansättningar av försvaret skulle sökas och utformas utifrån i anvisningarna angivna säkerhetspolitiska utgångspunkter. De ekonomiska sludieområdena skulle föriäggas inom ett intervall mellan 10 och 20 miljarder kronor per år beräknade i ell anlaget pris- och löneläge i början av 1990-talet.

Överbefälhavaren överlämnade i maj 1974 perspektivplan del 1. Avvi­kande mening har i miliiäriedningen anmälts av cheferna för marinen och Hygvapnet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande meddelade chefen för för­svarsdepartementet i mars och i oktober 1974 anvisningar för perspektiv­planeringens fas 2. En utgångspunkt för arbetet var att den militära ut­giftsramen budgetåret 1976/77 var 8 150 milj. kr. i prisläge februari 1974. Överbefälhavaren skulle utforma och analysera handlingsvägar utifrån fyra ekonomiska nivåer för femårsperioden 1977/78-1981/82, nämligen ungefär 38 500 milj. kr., 40 750 milj. kr., 42 000 milj. kr. resp. 43 750 milj. kr. i prisläge februari 1974. Exakta studienivåer skulle väljas så att intressanta omslagspunkier blev belysta.

Överbefälhavaren överlämnade i november 1975 perspektivplan del 2 för det militära försvarel. Denna är väsenlligen en analys i ell kortare tidsper­spektiv än i del 1. Med utgångspunkt i dagens krigsorganisation har fem exempel på handlingsvägar för försvarsmaktens ulformning studerats och värderats. Avvikande mening har anmälts av chefen för marinen.

Ett sammandrag av innehållet i överbefälhavarens perspektivplan redo­visas i det följande i avsnittet om det militära försvarets fortsatta utveckling.


 


Prop. 1976/77:74                                                               7

1.3.2   Perspektivplan för civilförsvaret

De allmänna grunderna förcivilförsvarels perspektivplanering sammanföll med anvisningarna för försvarsmaktens planering. Del ekonomiska studie-området för början av 1990-ialet skulle föriäggas inom ett intervall mellan 450 milj. kr. och 900 milj. kr. per år i då anlaget pris- och löneläge.

Civilförsvarsstyrelsen överlämnade i maj 1974 perspektivplan del 1.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande meddelade chefen för för­svarsdepartementet i mars och i oklober 1974 anvisningar för civilförsvarets perspeklivplanering under fas 2. Civilförsvarsslyrelsens forisatta planering skulle avse i första hand strukturer som var särskill intressanta med hänsyn till lämnade anvisningar. Beträffande skyddsrumsbyggande föreskrevs eii sludieintervall från 150 000 till 300000 nya skyddsrumsplatser per år. För övrig civilförsvarsverksamhei skulle förutsättas att utgiftsramen för bud­getåret 1976/77 var 135 milj. kr. i prisläge februari 1974. För denna del av verksamheten skulle studierna avse tre ekonomiska nivåer för femårs­perioden 1977/78-1981/82, nämligen ungefär 575 milj. kr., 675 milj. kr. resp. 775 milj. kr.

Civilförsvarsstyrelsen överiämnade i oktober 1975 perspektivplan del 2.

Ett sammandrag av innehållet i civilförsvarsslyrelsens perspektivplan re­dovisas i det följande i avsnittet om civilförsvarels fortsatta ulveckling.

1.3.3   Perspektivstudier inom det ekonomiska försvaret

En redogörelse för perspektivstudierna inom det ekonomiska försvarel lämnas av chefen för handelsdepartementet i det följande i bilaga 2.

1.3.4 Studier av övrigt totalförsvar

Kungl. Maj:t förordnade i december 1973 om särskilda studier avseende utvecklingen efter år 1977 för vad som sammanfattningsvis benämns övrigt totalförsvar dvs. de delar av totalförsvaret som inte omfattas av del militära försvarel, civilförsvaret och det ekonomiska försvaret. I direktiven angavs atl studier av övrigt totalförsvar för perioden från år 1977 till 1990-talels början skulle genomföras för all underiagel inför ell försvarsbeslut år 1977 skulle bli så fullständigt som möjligt. Studierna skulle göras mot bakgrund av förutsättningar som till övervägande delen var gemensamma för totalförsvaret. Verksamheten inom övrigt totalförsvar skulle samman­föras i programmen ledning, viss polisverksamhet, sjukvård och allmän ad­ministration. Studierna borde i första hand gälla myndigheier med uppgifter inom övrigi totalförsvar, vilka har särskilda försvarsanslag.

Eftersom någon myndighet för samordning inom det akluella områdei inte finns, tillkallades en särskild sakkunnig (Fö 1973:02)' för att genomföra studierna. ' Avdelningschefen Sture Gyllö.


 


Prop.  1976/77:74                                                     8

Den sakkunnige överiämnade i april 1975 cn rapport om dittills genom­förda studier. En slutrapport avgavs i december 1975. 1 rapporterna har klarlagts myndigheter och kostnader inom övrigt totalförsvar, beredskaps­läget den 1 juli 1977 saml planeringsförutsättningarna för området. Vidare har handlingsvägar avseende perioden 1977/78-1981/82 konstruerats. 1 rap­porterna har programmet ""allmän administration'" utgått.

Ett sammandrag av innehållet i rapporterna redovisas i det följande i avsnittet om övrigt totalförsvars fortsatta ulveckling.

1.4 Programplaner för perioden 1977/78-1981/82

Regeringen resp. berörd deparieinentschef med regeringens bemyndigan­de lämnade i mars 1976 anvisningar för programplanering av de olika to­talförsvarsgrenarna för perioden 1977/78-1981/82. De säkerhetspolitiska ut­gångspunkterna för planeringen var gemensamma församtliga totalförsvars-grenaroch utgjordes av de överväganden och förslag lill riktlinjer förden sven­ska säkerhetspolitiken, som 1974 ärs försvarsutredning redovisade i betänkan-del (SOU 1976:5) Säkerhetspolitik och totalförsvar. I anvisningarna angavs vidare en allmän inriktning av planeringen, ekonomiska förutsättningar saml övriga förhållanden som skulle beaktas i planeringen.

För det militära försvaret angavs alt den inriktning av to­talförsvarets och det militära försvarets fortsatta ulveckling som försvars-utredningen föreslagit i sitt första betänkande med vissa kompletteringar i huvudsak skulle ligga till grund för planeringen. För vart och elt av bud­getåren 1977/78-1981/82 skulle gälla en planeringsram om 9053 milj. kr. i prisläge februari 1975. Överbefälhavaren har överlämnat programplaner för det militära försvaret till regeringen i september 1976. Planeringen har genomförts i tre ekonomiska nivåer. Ett sammandrag av överbefälhavarens programplaner liksom av programplanerna för huvudprogrammen 1-3 re­dovisas i det följande avsnittet om del militära försvarets fortsatta ulveckling.

För civil fö rsvaret angavs att planeringen skulle grundas på den inriklning av lotalförsvarets och civilförsvarets fortsatta utveckling som för-svarsuiredningen föreslagit. Härtill meddelades vissa kompletterande an­visningar rörande skyddsrumsbyggnationen m. m. Planeringen av verksam­hel som inie avser skyddsrum för befolkningen skulle ske i en planeringsram som för vart och ett av budgetåren 1977/78-1981/82 var 153 milj. kr. i prisläge februari 1975. För planeringen av verksamhel som avser skyddsrum för befolkningen skulle för vart och ett av budgetåren 1977/78 och 1978/79 gälla en planeringsram om 38 milj. kr. och för vart och ett av budgetåren 1979/80-1981/82 en planeringsram om 105 milj. kr., allt i prisläge februari 1975. Civilförsvarsstyrelsen har till regeringen överlämnat programplaner för civilförsvaret i september 1976. Planeringen har genomförts i två eko­nomiska nivåer och ett sammandrag av planerna redovisas i det följande avsnittet om civilförsvarets fortsatta utveckling.


 


Prop. 1976/77:74                                                      9

1 fråga om del ekonomiska försvaret anfördes alt de försök med långsiktsplanering inom det ekonomiska försvaret som lidigare på­börjats nu skulle fortsätta med programplanering för perioden 1977/78-1981/82. Anvisningarna omfattade dels formella föreskrifter, dels riktlinjer för planeringen. Härvid angavs alt planeringen för avspärrning och krig skulle utarbetas i två ekonomiska alternativ för den verksamhel som finansieras över statsbudgeten. I ett alternativ skulle driftkoslnaderna för perioden uppgå till ca 1 050 milj. kr. och investeringar skulle planeras inom en ram av 625 milj. kr. 1 ell annat alternativ skulle investeringarna planeras inom en ram om 750 milj. kr. Vidare meddelades anvisningar och rikllinjer för planeringen avseende fredskriser. För denna del av pla­neringen angavs inga ekonomiska ramar. Berörda myndigheier har i sep­tember/oktober 1976 överiämnat sina programplaner till regeringen. En sam­manfattning av planerna redovisas i det följande i avsnittet om det ekon­omiska försvarets fortsatta utveckling, bilaga 2.

Slutligen meddelades anvisningar till vissa myndigheier, som under av­snittet genomförda perspektivsludier redovisades under begreppet övrigi t o t a I fö r s v a r, alt genomföra programplanering av i anvisningarna an­givna verksamheter. Till gmnd för planeringen angavs såväl en inriktning av resp. programs utveckling som de ekonomiska restriktioner som skulle gälla för planeringsperioden. Berörda myndigheier har i september 1976 över­lämnat programplanerna till regeringen. En sammanfattning av planerna redovisas i det följande i avsnittet om övrigi totalförsvars fortsatta ulveck­ling.

2   Den svenska säkerhetspolitiken 2.1 1974 års försvarsutredning

Som bakgmnd till sill förslag belräffande inriktningen av svensk säker­hetspolitik lämnar 1974 års försvarsutredning en redogörelse för den internalionella politiska och ekonomiska utvecklingen och dess säker­hetspolitiska konsekvenser. Särskild uppmärksamhet ägnas åt de hot av olika slag som kan uppkomma mol Sveriges frihei och oberoende. Utred­ningen behandlar vidare utvecklingen av det svenska fredssamhällel och dess påverkan på våra försvarsåtgärder.

På grundval av det samlade material som slån lill uiredningens förfogande lämnar utredningen förslag belräffande inriktningen av svensk säkerhets­politik.

Försvarsutredningen påpekar att den svenska säkerhetspolitiken traditio­nellt setts och fortfarande måsle ses i samband med öst-västproblematiken.

1       och med avspänningspolitikens utveckling har också andra inlernalionella

2 Riksdagen 1977. 1 saml. Nr 74.


 


Prop. 1976/77:74                                                     10

problem blivit föremål för ökad uppmärksamhet. Den internationella eko­nomiska utvecklingen i industriländerna såväl som utvecklingsländernas krav på en ny ekonomisk världsordning måste enligt utredningens upp­fattning också beakias i en bredare säkerhetspolitisk diskussion.

I sin sammanfattning av den internationella politiska och ekonomiska ulvecklingen framför uiredningen uppfattningen att de akluella ekonomiska svårigheierna i industriländerna och den in­ternationella ekonomiska omfördelningen av resurser som nu pågår uppen­bariigen kan fä säkerhetspolitiska konsekvenser. Oljekrisen under budgelåret 1973/74 har påvisat konsumentländernas slora känslighet och producent­kartellens effektivitet i detla fall. De ekonomiska svårigheierna har medfört atl Sovjetunionens och USA:s slällning relativi och åtminstone på kort sikl har förstärkts. Förutsättningarna för avspänningspolitiken bedöms dock inle ha rubbats av de ekonomiska svårigheierna.

Under senare år har förhållandet mellan industriländer och utvecklings­länder lett till krav på en ny ekonomisk väridsordning. Dessa problem har filt ökad aktualitet inle minsl i FN:s arbeie. Om den nuvarande silualionen inle ändras kan den på längre sikt få allvariiga säkerhetspolitiska konse­kvenser i form av konfiikter mellan industri- och utvecklingsländer eller mellan utvecklingsländer.

FN kan enligt utredningens åsikt inte vänlas bli en effektivt fungerande organisation för kollektiv säkerhei inom överskådlig lid. Varje land måsle därför svara för sin egen säkerhet. Ell omfatlande förhandlingsarbete pågår för atl kontrollera och begränsa mstningarna i väriden. Vissa begränsade resultat har nåtts men utredningen bedömer det som föga sannolikt att förhandlingarna inom överskådlig lid kommer all leda till någon avgörande nedrustning.

Med utgångspunkt i de nu kända förutsättningarna förden internationella utvecklingen bedömer försvarsutredningen alt USA och Sovjetunionen under överskådlig tid förblirdeendaslaiersom kan karaktäriseras som supermakter. TrolsaltfrämstJapan.Kinaoch Västeuropa har förutsättningar att i vissa avse­enden nå supermakisstatus bedömer utredningen atl dessa under den kom­mande tioårsperioden inte kommeratt kunna uppträda som sådana i global me­ning.

Avspänningssträvandena har hittills tagit sig uttryck i bl. a. en provisorisk reglering särskilt av vissa problem i Centraleuropa och förhandlingar om mstningskontroll, SALT, MFR och ESK. Avspänningspolitiken, som enligl uiredningens mening inte bör bedömas efler kortsiktiga variationer, innebär dock inte att alla konfiikter försvunnit. Den innebär emellertid alt skift ni ngar­na i den internalionella politiken kan bli mindre dramatiska. Enligl utredning­ens mening finnsdel skäl atl belonaatt det inte finnsnågoi direkt samband mel­lan rustningsnivå och spänning eller avspänning. Tider med förhållandevis låga rustningsnivåer har utmärkts av hög spänning och tvärtom.

Förbindelserna mellan USA och Västeuropa har utsatts för påfrestningar


 


Prop. 1976/77:74                                                      11

under senare år. Oljekrisen och samförståndspolitiken mellan USA och Sov­jetunionen har lett lill svårigheter inom NATO. Försvarsuiredningen be­dömer emellertid atl inlressel i Västeuropa för fortsatt amerikansk närvaro där kommer att vara stort även i framtiden. Även Sovjetunionen bedöms av många, åtminstone på längre sikt, ha inlresse av en fortsall sådan närvaro.

Även om förhållandena i Centraleuropa fortfarande kommer att ha slor betydelse har den internationella politikens huvudfrågor under senare lid rört sig inom Mellanöstern och områdena däromkring. Konfiikter i detta område kan uppstå av många olika anledningar och fä betydande konse­kvenser för utvecklingen i Europa i sin helhet.

Nordens strategiska betydelse är inte konstant utan påverkas av den rå­dande silualionen. Den militära slyrkeuppbyggnad som under senare år skett på Kolahalvön, framförallt av marinstridskrafter, har enligt försvars­utredningens mening ökat Nordens strategiska betydelse. Sovjetunionens behov av fritt tillträde lill Atlanten från såväl Murmanskområdet som Ös­tersjön liksom västsidans inlresse av att hindra della ger Nordkalotten och Östersjöulloppen militär betydelse. Ytteriigare inlresse har ägnats det Nord­atlantiska området på grund av oljefyndigheter utanför Norges kust.

Under efterkrigstiden har de nordiska ländernas säkerhetspolitik utmärkts av stabilitet. Deras säkerhetspolitiska dispositioner är beroende av varandra. Av något land ensidigt vidtagna ålgärder skulle kunna påverka denna balans.

Försvarsuiredningen bedömer all supermakterna även i framtiden kom­mer atl sträva efter atl förhindra en militär konfrontation i Europa. Det faktum att slora militära styrkor står ständigt beredda mol varandra innebär dock en risk. Supermakternas globala iniressen och kamp om resurser in­nebär vidare risk för all de blir indragna i lokala konflikter som kan Irappas upp eller spridas.

Även om motsättningarna mellan supermakterna minskal under senare lid kvarstår de ändå i sina huvuddrag och utgör ett latent hot mol freden i väriden. Ytteriigare problem kan tillkomma genom motsättningar inom blocken. Härtill kommer all de vidgade ekonomiska och sociala klyftorna inom och mellan nationer lillsammans med knapphet på resurser och råvaror innebär växande konfiiktorsaker.

Strävandena att undanröja konfiiktorsaker har enligt försvarsutredningen stärkt möjligheterna till en bestående fred i vår del av världen. Brislande jämlikhet i de ekonomiska förbindelserna kvarstår och orsakar en orättvis fördelning av världens tillgångar. För alt undanröja dessa missförhållanden fordras en reform av det internationella ekonomiska syslemet.

En följd av den rådande avspänningspolitiken är all förhållandena inom slaterna tillmäts allt slörre vikt vid säkerhetspolitiska bedömningar. I en silualion då människor inte upplever krigshotet som lika påträngande som under del som benämns kalla krigels år, riktas blickarna mot inrikespolitiska problem.


 


Prop. 1976/77:74                                                     12

Tendensen har under senare år förstärkts av den ekonomiska utvecklingen med hög arbetslöshet och infiation i praktiskt tagel alla industriländer i Västeuropa och Nordamerika. Många har betecknat denna kris, som i sin tur förvärrals av oljekrisen, som den allvariigaste sedan andra väridskriget. Flertalet invånare i dessa länder upplever i ett avspänningsskede dessa frågor som nära nog lika centrala som krig och fred.

Med dessa utvecklingstendenser har följt en benägenhel att definiera sä­kerhetspolitiken i vidare termer än vad som tidigare varit brukligl. Del är uppenbart att även om den fysiska säkerheten i form av ell försvar mol anfall från annat land fortfarande spelar en mycket viktig roll i upplevelsen av säkerhet, inrymmer denna numera också olika aspekter av ekonomisk och social säkerhet.

Det svenska fredssamhällels struktur är enligt försvarsutred­ningens mening av stor betydelse för förmågan att slå emot krigshandlingar, störningar i utrikeshandeln, främmande propaganda m. m. Därjämte ger samhällsstrukturen - särskill då samhällsekonomins slyrka - de ekonomiska fömtsättningarna för de egna försvarsansträngningarna.

Den framtida utvecklingen av del svenska samhället kommer atl styras dels genom politiska beslut av statsmakterna, dels genom inverkan av fak­torer, åom från de politiskt beslutande organens synpunkl är förhållandevis opåverkbara. Det lorde endasl i begränsade hänseenden vara möjligt att anpassa samhällsutvecklingen till kris- eller krigssamhällels behov. To-lotalförsvaret måste därför i framliden, liksom hittills, i huvudsak inrikta sig på all komplettera fredssamhällets resurser.

Det svenska samhället har under efterkrigstiden genomgått snabba och stora förändringar. Ett karaktäristiskt drag i den ekonomiska ulvecklingen har varit den ökade inlernalionella integrationen.

Drivkrafterna bakom dessa genomgripande förändringar har varit leknisk utveckling och de fördelar som stått all vinna genom stordrift och en om­fattande handel mellan nationerna. Näringslivet har blivit mera beroende av jämn och säker tillförsel inte endast av råvaror och halvfabrikat utan även av komponenter och reservdelar. Även exportberoendet har ökat i lakl med atl grenar av industrin krävt större marknader än den som Sverige ulgör.

Den strukturomvandling som har skett under de senaste decennierna och fortfarande sker inom industri och handel har inneburil atl produktion och handel har koncentrerats samtidigt som tillverkningen blivit mer spe­cialiserad. Vissa från försörjningssynpunkt viktiga varor och tiänster pro­duceras av allt färre svenska förelag - i den mån tillverkningen inte helt har lagts ned.

Denna ulveckling, som har varil fördelaktig genom att svensk industri har kunnal utnyttja specialiseringens och stordriftens fördelar, har samtidigt inneburit problem för försörjningsberedskapen.

Tillgängliga prognoser pekar på alt denna utveckling i fiera avseenden


 


Prop. 1976/77:74                                                    13

kommer alt fortgå under överskådlig framtid.

En viktig förutsättning föratt befolkningen skall vilja och kunna uthärda de påfrestningar som ett krig eller elt krisläge medför är enligl försvars­utredningens uppfattning all den känner solidaritet i slort med del svenska samhället. Det överväldigande fiertalet medborgare i Sverige känner en sådan solidaritet, grundad på att landei och dess samhällsskick för dem repre­senterar väsentliga värden. Det innebär att man på viktiga punkier känner gemenskap samtidigt som man på andra punkier kan ha olika meningar. En viktig fakior är atl landei saknar inre motsättningar, grundade på etniska eller religiösa minoritetsproblem eller liknande. Välståndsutvecklingen och de stora sociala reformerna har skapat förutsättningar för en hos hela be­folkningen förankrad försvarspolitik.

Mot bakgrund av den redovisade internationella utvecklingen diskuterar försvarsutredningen länkbara hot mot Sveriges säkerhet och ålgärder för alt möta dessa. Inledningsvis görs en över­sikt över t ä n k ba ra framtida konflikter i världen. Dessa kan härledas ur en internationell situation som antingen i stort motsvarar den nuvarande eller som under överskådlig tid kan ulvecklas ur denna. Kon-fiikttyperna kan grovt hänföras till motsättningar i öst-väst, nord-syd eller kombinationer av dessa.

Konsekvenserna av ell krig saml balansen globalt mellan supermakterna och regionall i Centraleuropa mellan maktblocken har hos parterna skapat ett siarkt samfällt intresse av alt förhindra krig dem emellan. Del finns nämligen en risk för att ett konventionellt krig skulle kunna irappas upp lill kärnvapennivå och leda till en oacceptabel förstörelse för båda parter. En väsentlig förutsättning för balansen är enligt en allmän åsikt Förenta staternas militära närvaro i Västeuropa.

För att minska krigsriskerna har överenskommelser träffats som avdra­matiserat gamla konfiiklfrågor i Europa. Avtal har träffats om konsultationer vid akuta kriser. Genom förhandlingar söker man komma fram lill rusi-ningsbegränsning med bibehållen balans. Avspänningssträvandena möjlig­gör å ena sidan ett visst tekniskt och ekonomiskl samarbele, men å andra sidan finns grundläggande motsättningar och misstro kvar. Vardera super­makten söker främja egna intressen även om det sker på den andra supermak­lens bekostnad. Benägenheten alt uinytya öppel krig som medel att främja egna iniressen har minskat.

I relationerna mellan supermakterna kan man enligl försvarsulredningens uppfattning räkna med gemensamma iniressen all via förhandlingar lösa militära och ekonomiska problem. Supermakterna kan söka påverka va­randras positioner genom hot om avbrott eller löften om eftergifter i för­handlingarna. Många motsättningar kan därmed komma att stanna på en relativi låg konfiiklnivå.

Gentemot små stater torde benägenheten öka att använda hot, påtryck­ningar och andra åtgärder för att fä lill stånd sådana politiska förändringar


 


Prop. 1976/77:74                                                     14

som tiänar supermakternas syften.

Försvarsutredningen finner det nödvändigl att beakta det latenta hot som ligger i de stora militära styrkor som finns tillgängliga i Centraleuropa. Försöken till reglering av gamla konfiiklfrågor innebär att vissa motsättningar tonals ned medan andra däremol finns kvar. Man kan därmed inte utesluta att lokala händelser delvis utanför supermakternas direkta kontroll kan leda lill konflikter i Centraleuropa. Men hänsyn till tänkbara hot mol Sverige är en avgörande fråga vilken karaklär en akut konfiikl eller elt krig i Europa kan fä. Denna fråga behandlas mera utföriigt senare i detta avsnitt.

Motslridande strategiska intressen mellan Förenta staterna och Sovjet­unionen på världshaven samt komplikationer till följd av förväntade olje-eller andra råvarufyndigheler kan leda till alt supermakterna söker utvidga egna basområden. En konflikt av denna karaklär skulle kunna innebära snabba militära framstötar med risk för fortsatt upptrappning eller försök med andra metoder atl på lång sikl få förändringar lill stånd.

Vid krig mellan länder ulanför Europa kan man räkna med alt super­makterna så långl som möjligl söker undvika atl bli direkl engagerade och i stället stöder parterna ekonomiskt, med rådgivare och med leveranser av militär materiel. De får därmed också möjligheter alt utöva påtryckningar på de siridande parterna. Syftet kan vara att föra kriget till ett slut som gynnar de egna intressena eller att stoppa krigshandlingarna och fa lill stånd förhandlingar.

Framlida mera akuta motsättningar mellan supermakterna kan enligt ut­redningen främsl tänkas uppslå i Medelhavsområdel - Mellersta Östern - Persiska Viken. Dessa motsättningar kan ha sin rol i konflikten mellan Israel och arabländerna, i supermakternas tävlan om inflytande i oljepro­ducerande länder eller i lokala politiska instabilileter. Parternas beslutsamhet alt hävda egna iniressen och de värden som slår på spel kan leda lill alt supermakterna så småningom blir direkt indragna med egna militära styrkor. Risker för spridning av konflikten uppstår därmed.

Försvarsuiredningen har i det föregående antagit all balansen mellan öst och väst i Europa beslår. En mera avgörande maktförskjutning kan leda till att den siarkare sidan bedömer del möjligl eller angeläget alt uividga sin intressesfär. Delta kan ske genom hot och påtryckningar under lång lid varigenom elt beroendeförhållande byggs upp. Det kan också ske genom en snabbare begränsad framstöt.

Även om försvarsutredningen inle bedömer nya supermakter som troliga under överblickbar tid kan den globala maktstrukturen ändå påverkas genom en starkare slällning för vissa befintliga stater eller genom all nya maktcenlra kommer till. Om konsekvenserna härav råder olika uppfattningar. Å ena sidan kan ett internationellt syslem med många stormakter skapa förut­sättningar för ett flexibelt maklbalanssyslem. A andra sidan är en bipolär


 


Prop. 1916/11:1 iX                                                  15

situation lättare all konlrollera, eftersom endasl två makter behöver nå enig­hel i de viktigaste frågorna.

En ny typ av konflikt är den mellan i- och u-länder. Oljekrisen under budgelåret 1973/74 var det första exemplet på alt en sammanslutning av råvamproducerande u-länder kunde hävda sina intressen gentemot indu­striländerna. Därvid utnyttjades del förhållandet att industriländerna var mera beroende av kontinueriig tillförsel av olja än producentländerna var av tillförseln av industriprodukter. 1 kampen för att förbättra sina villkor kan u-länderna i framliden tänkas utnyttia en rad olika medel. Leverans-bojkotter och ensidigt beslutade prishöjningar ligger i den mildare delen av skalan. Om andra medel skulle slå fel kan u-ländernas politik bli mera fientlig mol i-länderna och de kan länkas utnyttja olika våldsmedel för atl ulöva utpressning mol industriländerna i syfte att förbättra sina villkor.

Instabila regimer och militär upprustning i många råvaruproducerande län­der innebär risker för krig mellan dem. Ett sådani kan leda lill långvariga avbrott i exempelvis oljeleveranserna. På längre sikt kan kärnvapen bli till­gängliga för ytteriigare ett antal länder. Därmed kan risker för lokala kärn­vapenkrig uppkomma.

1 Sydostasien, i södra Afrika och kring Indiska oceanen kan lokala mot­sättningar eller maktkamp mellan stormakter leda till utdragna lokala krig som, i den mån de berör råvaruproducerande länder, kan få konsekvenser även för Europas försörjning.

Sammanfattningsvis bedömer försvarsuiredningen alt supermakterna även i framtiden kommer atl sträva efter atl förhindra en militär konfron­tation i Europa. Riskema för krig mellan öst och väst i Europa bedöms därför komma alt förbli förhållandevis små. Delta innebär emellertid inte att motsättningarna skulle försvinna ulan betyder alt parterna söker främja sina iniressen med andra medel på lägre konfiiklnivå. Det faktum alt stora militära styrkor slår sländigl beredda mol varandra innebär en latent risk. Supermakternas globala iniressen och kamp om resurser innebär risk alt bli indragna i lokala konflikter, vilka därmed kan trappas upp lill en kon­frontation mellan supermakterna. Om försöken att fa till stånd en mera rättvis fördelning av de ekonomiska resurserna i väriden misslyckas, finns allvariig risk för en förändring av u-ländernas politik och, framför allt på längre sikt, hot av nya slag mot industriländernas villkor.

Försvarsuiredningen  behandlar  förutsättningar   för   krig   i Europa och tar därvid inledningsvis upp den vapentekniska ulvecklingen och dess olika konsekvenser. Vidare behandlas försvarsekonomiska problem och militära styrkeförhållanden. På grundval härav görs bedömningarav upp­komst och ulveckling av konflikter i Europa.

Försvarsutredningen bedömer atl kosinadsstegringar belräffande teknolo­giskt avancerad materiel gördel svårt även för stormakterna all både upprätt­hålla kvantiteten och forisatta modernisera vapen och vapenbärare i samma takt som lidigare. Del ärenligl försvarsuiredningen sannolikt all såväl antalet


 


Prop. 1976/77:74                                                     16

nya kostnadskrävande system som kan utvecklas, som antalet enheter av varje sådant system som kan anskaffas, kommeratt minska i framtiden. På molsva­rande säll lyder försvarsdebatten i många länder på atl man framgent ivingas avstå från myckel av vad teknologin kan erbjuda för alt i stället modifiera be-finlligii syslem. Samtidigt framslår del som alll tydligare all man eftersträvar nya teknologiska tillämpningar på lägre kostnadsnivåer. Uppmärksamheten lordeenligl utredningen komma all i högregrad riklas mot teknikområden där kostnadssänkande teknologiska genombrott kan förväntas.

En ytteriigare konsekvens av de stigande kostnaderna är svårigheierna att behålla nationell kapacitet för utveckling och produktion av avancerad krigsmateriel. Tendenserna mot en övernationell koncentration av den tek­nologitunga krigsmaterielindustrin har påtagligt förstärkts de senare åren. Betoning på avancerad teknologi i vapenprodukiionen leder vanligen till ökat resursbehov per enhet av varje ny generation av ett vapensystem. Därför har det länge funnits elt inlresse atl genom elt övernationelli ulvecklings-och produkiionssamarbeie förlänga serierna och därmed minska kostnaderna per enhet. Inlressel för samarbele är givetvis mest uttalat bland medlemmar i allianser. Inom NATO och Warszawapakten tillkommer förutom del eko­nomiska motivet också militära och politiska motiv för ett ökal uivecklings-och produkiionssamarbeie. För alliansfria stater står däremol det ekonomiska motivet för ell ökat samarbete vanligen i motsatsställning lill önskemålet om en nationellt oberoende materielanskaffning.

Försvarsuiredningen bedömer del angeläget att noga följa den tekniska och ekonomiska utvecklingen och dess genomslag i pakternas stridskrafter vad avser utrustning, organisation och taktik. En radikal omstrukturering av endera paktens konventionella styrkor skulle kunna påverka såväl risken för som karaktären av ett krig i Europa.

De militära styrkeförhållandena innebär att endera parten vid en konflikt i Europa lorde se sig tvungen alt disponera merparten av sina stridskrafter som en gärd för atl begränsa den andra partens handlingsmöjligheter. För­svarsutredningen bedömer emellertid att tillräckligt manöverutrymme kan skapas för alt utnyttja resurser även i andra riktningar än Centraleuropa.

Försvarsuiredningen diskuterar framtida krigs karaklär utgående från den militärtekniska ulvecklingen och anser att vid ell krig i Europa kommer den avgörande gränsen även framgenl all gå mellan konventionella vapen och kärnvapen.

Försvarsuiredningen diskuterar hur akuta konfökter eller krig mellan makt­blocken i Europa skulle kunna uppkomma. Lokala motsättningar skulle kunna aktualiseras och leda lill en fortsatt konfliktulveckling. Denna skulle kunna fä olika konsekvenser.

En möjlighel är atl fmklan för krig leder lill en uppgörelse om ändrade intressesfärer. Vardera supermakten antas fä relativt fria händer atl agera inom den egna intressesfären.

Motsättningarna mellan maktblocken kan också leda till atl ekonomiska


 


Prop. 1976/77:74                                                    17

medel används dem emellan i påtryckningssyfle. Ena sidan kan stoppa le­veranser av industriprodukter och vägra fortsatta krediter. Den andra sidan kan sloppa råvamleveranser, blockera sjöfart på väridshaven eller under­stödja någon råvarukartell bland u-länder. Detta kan leda lill konsekvenser även för stater utanför maktblocken.

Motsättningarna mellan supermakterna kan leda lill att begränsade mi­litära operationer används i påtryckningssyfte för att påverka förhandlingar om en lösning av konflikten. Exempel kan vara stopp för fartygstrafik genom sund eller ockupation av något geografiskt begränsal, mera perifert område. De territoriella vinsterna har betydelse därförall de kan utnyttias i eventuella militära operalionerom förhandlingarna skulle bryta samman. Föratt militära operationer av detta slag skall kunna påverka förhandlingarna måsie resultat nås snabbi och motåtgärder i området från andra supermaktens sida förhindras.

En snabb, geografiskt avgränsad militär operation kan genomföras i det centrala konfliktområdet för atl ställa molparten inför fullbordat faktum. Operationen kan följas av förhandlingar, som leder till en uppgörelse.

En mera långvarig krigssituation kan uppstå i Centraleuropa, varvid åter­hållsamhet med militära insatser iakttas gentemot kärnvapenmakternas egna territorier. Avsikten kan vara att utnyttia svårigheterna alt fatta beslut om kärnvapeninsais eller undvika atl provocera fram en sådan. Operationer i någol flankområde kan därvid inte uteslutas. Dels kan detta utnyttjas som bas för stridskrafter för all direkl påverka den cenlrala krigsskådeplatsen, dels kan del ulnyttias i kampen om sjövägarna. För alt sådana flank­operationer skall le sig motiverade för de krigförande, måsle dessa förutse eller befara all krigstillståndet kommer att vara relativi länge.

Militära operationer i del centrala konflikiområdei kan leda till all den ena sidan tillgriper taktiska kärnvapen. Detla kan antingen leda till en överenskommelse atl stoppa krigshandlingarna eller lill en fortsatt upptrapp­ning av kriget.

1 och omkring Norska havet finns inbyggda motsättningar som bl. a. häng­er samman med supermakternas sjöstrategiska intressen. Försvarsuiredning­en bedömer att utvecklingen i detta område innebär konfliktrisker som pri­märt berör Nordkalottområdet och Östersjöulloppen och som skulle kunna utvidgas lill all omfatta hela Skandinavien. Därvid kan även svenski område få strategisk betydelse.

Under tiden efter andra väridskrigel har de krig som förekommit kunnat hållas geografiskt begränsade trots viss inblandning från supermakternas sida. Risker för krig utanför Europa bedöms finnas även i framliden. En fråga är under vilka omsländigheler de skulle kunna spridas till Europa.

Supermakternas globala intressen gör att de ofta engagerar sig i lokala konflikter och krig genom ekonomiskt stöd. militära rådgivare, leveranser av militär materiel m. m. Vid en skärpt kamp om råvarutillgångar och ener­gikällor eller om strategiska positioner kan detta slags konflikter intensifieras. Försvarsutredningen bedömer att sådana ursprungligen lokala konflikter kan


 


Prop. 1976/77:74                                                    18

övergå i krig, vilka supermakterna i oenighet om den slulliga lösningen inte snabbt kan bringa under kontroll. För alt förmå varandra till eftergifter kan de söka ulöva påtryckningar mot varandra. Dessa kan bestå i militära styrkedemonstrationer, stopp för leveranser eller hot att spärra sjövägar. Den sista typen av åtgärder skulle kunna beröra Östersjöulloppen eller Nord­kalotten och Norska havet.

Sammanfattningsvis bedömer försvarsutredningen atl om en konflikt skulle övergå till krig med konventionella stridsmedel innebär den moderna vapentekniken och stridsmedlens förstörelsekapaciiet möjligheter till ett högre tempo i striden och framför allt snabbare nednötning och förbrukning av de militära förbanden och deras utrustning. Förstörelsen blir omfatlande och kommer trots utvecklingen av precisionsvapnen alt drabba även icke­militära mål och civilbefolkningen. Genom alt ett konventionellt krig måste genomföras under kärnvapenhot kan en ålerhållsamhel i de militära ope­rationerna i vissa fall förvarnas. Delta kan t. ex. innebära att sådana ope­rationer som sätter motpartens mest vitala iniressen på spel undviks. 1 stället kan parterna sträva efler alt successivt förbättra sitt strategiska läge eller sina förhandlingspositioner, antingen genom atl dra in andra områden i kriget eller genom stegvis upptrappning av detta. Om kärnvapen skulle tillgripas bedöms kriget bli av kortare varaktighet. Antingen leder det lill en snabb politisk uppgörelse innan över\'äldigande skador har uppstått eller också till elt snabbi slut på grund av den slora ödeläggeisen.

Försvarsuiredningen diskuterar de anspråk som bör ställas på svenski totalförsvar med hänsyn till olika lyper av konflikter och krig. 1 fråga om försvar mol militärt angrepp anför utredningen bl. a. följande. En akul konfliki i Europa bedöms komma all föregås av en period av stigande spänningar, lokala kriser och successivt ökande störningar i världshandeln. 1 samband med elt krigs utbrott kommer även de neulrala ländernas ut­rikeshandel att kraftigt reduceras.

1 samband med pågående krig i Europa kan kränkningar ske av svenski territorium och ingripanden göras mol svensk trafik på internationelll vatten och internationellt luftrum. Medvetna kränkningar av svenskt territorium kan göras av de krigförande för atl underiätta deras militära operationer. Om de svenska möjligheterna till motverkan är små kan dessa kränkningar få så slor omfattning all landets neutralitet sätts i fråga.

1 händelse av ell framlida krig i vårt närområde kommer Sverige all förklara sig neutralt. En krigförande part måste vara övertygad om atl inle motparten ulan slora insaiser kan skaffa sig fördelar genom att utnyttja svenskt territorium. Enligl neutralitetsrätten skall Sverige om en krigförande part kränker eller försöker kränka svenski territorium motverka detta med alla tillgängliga medel. Det militära försvaret skall samtidigi som beredskap atl möta invasion upprätthålls förhindra kränkningar av svenski territorium.

Befolkningen måsle ges skydd mol verkningarna i Sverige av i vårt när­område insatta ABC-siridsmedel, vilkel i denna siluation är en huvuduppgift för civilförsvaret.


 


Prop. 1976/77:74                                                     19

Ett krig i vårt närområde kan leda lill att utrikeshandeln helt eller delvis tvingas atl upphöra. Försvarsuiredningen anser därför alt vi genom olika åtgärder inom det ekonomiska försvaret måste säkerställa att samhället kan uthärda en avspärrning under rimligt lång tid. Därigenom undviks även att landei i försörjningshänseende kommer i sådani beroendeförhållande lill främmande makt atl detla kan utnyttjas för politiska eller militära på­tryckningar. Ålgärderna omfattar väsentligen lagring av särskilt betydel­sefulla råvaror, halvfabrikat och färdigvaror, förberedelser för krisimport och krisproduklion samt ransoneringsförberedelser för fördelning av tillgångarna. För alt möjligheterna lill viss import skall kunna tillvaratas måste någon produktion av exportvaror upprätthållas. Även förberedelser för försörjning­en under en efterkrigsperiod kan behöva vidlas med hänsyn lill all del tar lång tid innan världshandeln åter fungerar.

1 ett läge med krig i vårt närområde är psykologiskt försvar av slor be­tydelse. Åtgärder inom detla område måsle ledas effektivt och genom in­formalion syfta till ökad försvarsvilja och förståelse för situationens krav. Ålgärder lorde erfordras mot utifrån kommande propaganda.

Av väsentlig betydelse för Sveriges möjligheter att stå utanför ett krig äratt kontroll över de strategiskt betydelsefulla områdena inte nödvändigtvis förutsätter tillgång till svenski område. Skulle Sverige bli angripet kan skilda operalionsmål tänkas.

-  I samband med en operation i norra Skandinavien från eller mot befintliga
basområden kan norra Sverige beröras som genomgångsområde för all
nå operalionsmålen.

-  1 samband med en operation syftande till kontroll av Östersjöulloppen
eller upprättande av baser vid Atlanten kan södra och mellersta Sverige
ingå som del i operationsmålen.

Mellersta Sverige kan även i sig ulgöra ell operalionsmål, särskill vid ell överraskande angrepp, om syftei är all snabbi vinna kontroll över hela Sverige.

Beroende på en angripares syfle och den akluella situationen kan en kom­bination av dessa operationsmål medföra samtidiga angrepp i flera riktningar.

Om någotdera maktblocket väljer alt angripa Sverige eller inte beror på hur dess politiska ledning väger fördelarna med att konlrollera Sverige eller delar av landei mol de med ett angrepp förenade uppoffringarna. Dessa senare kan vara av följande karaktär.

-      Politiska reaktioner i omväriden. Om elt begränsat krig pågår i Europa kan angreppet betraktas som en väsentlig upptrappning, vars konsekven­ser är svåra atl förutse.

-      Bindningar och föriusler i Sverige av militära resurser i form av förband m. m. Ju siarkare elt svenski försvar är desto större resurser måste sällas in och desto längre tid tar angreppet. Även under ett ockupalionsskede måste resurser avdelas. Dessa resurser skulle annars ha kunnat användas


 


Prop. 1976/77:74                                                     20

av maktblocket för militär gardering eller operationer i andra riktningar.

-       Militära motåtgärder från den andra supermaklens sida. För att minska riskerna för sådana kan angreppet planeras så all det snabbt leder lill resultat eller så atl erforderiig militär gardering erhålls.

-       Risk för misslyckande, som skulle kunna leda lill försämrat strategiskt läge gentemot den andra supermakten.

Försvarsuiredningen anför att man aldrig med någon exakthet kan bedöma hur starkl ell svenskt försvar behöver vara för all verka krigsavhållande. Del beror på den mililärpolitiska silualionen. Överväganden om erforderlig slyrka hos försvaret måste därför innefalla bedömningar av vilka risker man är beredd all ta.

1 vår försvarsplanering måste den mililärpolitiska situationen i närområdet beaktas. I öster finns slora slående militära styrkor. 1 väster däremol är de stående styrkorna små och en militär uppladdning skulle ta så lång tid atl vi hinner anpassa våra försvarsdispositioner. Dessa förhållanden börenligl försvarsuiredningen beaktas i försvarsplaneringen.

Försvarsutredningen anför all totalförsvaret skall vara så sammansait, så starkt och så förberett forell angrepp med kon veniionel la stridsmedel alt förde­larna för angriparen inle rimligen kan bedömas värda uppoffringarna. Inva­sionsförsvar skall härvid vara den viktigaste uppgiften för del militära försva­rel. Hänsyn måste tas lill säväl elt angrepp mot ett mobiliserat svenski försvar som ett överraskande angrepp.

Om Sverige utsätts för angrepp skall detta enligl uiredningen mötas och an­griparen i det längsta förhindras alt få fasl fot på svensk mark. Angriparen skall förhindras alt snabbi bemäktiga sig landet eller del av det. 1 varje del av landei skall bjudas uthålligt motstånd. I sista hand skall motstånd göras i form av det fria kriget, vilket enligt försvarsulredningens mening bör förberedas redan i fred. Fria kriget används här som svenskt uttryck för gerillakrig, partisankrig och motståndsrörelse.

1 diskussionen om försvar mot angrepp har som alternativ till det militära försvarel förts fram s. k. civilmoistånd. Försvarsutredningen anser mot bak­gmnd av genomförda studier, atl en övergång från militärt försvar till ci­vilmotstånd skulle sätta oss ur stånd alt hävda Sveriges territoriella integritet och avhålla från angrepp vid konfiikter. En sådan förändring av del svenska försvaret skulle i omvärlden tolkas som en väsentlig rubbning av den sä­kerhetspolitiska balansen i Nordeuropa. Försvarsutredningens slulsals är där­för atl civilmoistånd inte kan ulgöra någol alternativ till ell militärt försvar. Vårt försvar måste därför i alll väsentligt även i fortsällningen bygga på elt samspel mellan de traditionella lotalförsvarsgrenarna. Civilmotstånd kan dock i vissa situationer få en kompletterande funktion.

Civilförsvaret skall ge skydd åt befolkning och egendom mol skador av fientliga anfall och rädda överlevande från sådana anfall. Verksamhelen skall enligl uiredningen härvid främsl inriktas på sådanaområden som kan för-


 


Prop. 1976/77:74                                                    21

väntas bli särskill utsatta för bekämpning från luften eller för intensiva mark-strider på grund av områdenas betydelse för vår samlade försvarsförmåga.

Del ekonomiska försvaret skall säkerställa tillgång på oundgängligen nöd­vändiga förnödenheter och tiänster för befolkning och totalförsvar.

Utredningen framhåller att förmågan lill försvar i framtiden liksom hittills kommeratt ytterst bero på medborgamas motstånds- och försvarsvilja. Denna vilja måsle bygga på vetskapen att total försvarel har sådan sty rka atl landets fri­het kan bevaras saml atl alla i någon form kan dellaga i försvarel. Åtgärder för alt bygga upp och vidmakthålla försvarsviljan liksom för all möta propaganda mot oss förutsätter elt redan i fred väl fungerande psykologiskt försvar.

Övriga totalförsvarsfunklioner skall enligl försvarsuiredningen ges sådan kapacitet, motståndskraft och uthållighet all krigets verkningar på dessa funk­tioner inle allvarligt försämrar möjligheterna lill fortsatt försvar.

Försvaret bör organiseras så alt det står klart för varje angripare all han kommer att möta elt totalt försvar och folkets samlade motstånd. I ocku­perade områden skall militära förband och andra väpnade grupper fortsätta kampen. Även genom andra former för motstånd skall angriparens svå­righeter ökas ytteriigare.

Försvarsuiredningen berör särskill frågan om överraskande angrepp mol Sverige. Därmed avses ett angrepp som inleds innan vårt försvar är fär-digmobiliserai. Tillgången på militära styrkor och transportmedel i omväri­den innebär all del rent tekniskt finns föruisätiningar för ell angrepp ulan omfattande och för oss i god lid iaktlagbara förberedelser. Å andra sidan kan militär kontroll över Sverige få värde för någotdera siormaktsblockel främsl i samband med en akul krissituation eller krig i Europa. Den politiska händelseutvecklingen kan då ge oss förvarning.

En angripare kan sträva efter all inleda ett angrepp överraskande dels för alt snabbare nå åsyftade mål, dels för att kunna reducera egna slyr­keinsalser och förluster. Ett på så vis snabbt genomfört angrepp kan i vissa fall medföra mindre besvärande politiska konsekvenser för angriparen än ett mera omfattande anfall. För all avhålla från denna typ av angrepp bör försvaret uiformas så att beredskapshöjningar och mobilisering kan ske så snabbt atl vi hinner utnyttia även den begränsade förvarning som kan er­hållas inför ell överraskande anfall lill att förhindra atl delta vinner framgång. Därigenom tvingas en presumtiv angripare till mera omfatlande, tidskrä­vande och röjande förberedelser vilka i sin tur ger vårt försvar längre tid alt utveckla full slyrka.

Genom en allsidig underrättelsetjänst och genom smidiga former för beslul och beredskapsändringar skall möjligheierna lill förvarning kunna tillvaratas och ulnyttias.

För alt minska känsligheten för överraskande angrepp är det enligl utred­ningens uppfattning av stor betydelse alt ledningssystem, liksom så långl möj­ligt övriga samhällsfunktioner, byggs upp decentraliserat. Därigenom minskas risken för att vår motsiåndsförmåga bryts genom punktvisa angrepp.


 


Prop. 1976/77:74                                                     22

Försvarsuiredningen framhåller atl det med hänsyn till upptrappnings-risken är rimligt atl anta all stormakterna åtminstone inledningsvis kom­mer atl föra ell krig med konventionella stridsmedel i syfle all finna en bas för förhandlingar. Motiv för endera parten atl i ett sådani krig sälla in kärnvapen skulle kunna uppkomma en silualion där valet står mellan underkastelse och en upptrappning av kriget. Genom en begränsad insats av kärnvapen - begränsad såväl i fråga om antal, storiek som i val av mål - kan en part då markera en stark beslutsamhet tili fortsatt motstånd och uppmanas till en lösning av konflikten genom förhandlingar. Vid de över­väganden som föregår beslut om en första insats dominerar alliså den vidare bedömningen av de politiska konsekvenserna över militära lönsamhetskal­kyler atl slå ut olika mål. Denna uppfattning kan väntas bli mer förhärskande ju längre liden går ulan atl kärnvapen används. Det kan dock inte uteslutas atl en sådan upptrappning leder till ett ohämmat kärnvapenkrig. Inte heller kan man hell utesluta möjligheten av att kärnvapen sätts in redan från början med förödande följder. Om kärnvapen skulle sällas in i Europa kan även Sverige bli ulsall för radioakliv beläggning.

När våra skyddsåtgärder utformas måsle flera länkbara fall beakias. Konsekvenserna i Sverige av kärnvapeninsatser i Centraleuropa och i vårt närområde bör begränsas. För att inle Sverige skall tvingas ge upp redan inför hot om kärnvapeninsatser mot vårt land bör våra ålgärder uiformas så alt inte insats av några enstaka laddningar rycker undan möjligheterna för fortsall försvar.

Skulle Sverige anfallas när kärnvapen redan salts in vid krig i omväriden kan vi inte räkna med någon särskild återhållsamhet mot svenski område. I en sådan siluation har Sverige små möjligheter alt bjuda effeklivl motstånd och samtidigt bevara en nationell handlingsfrihet enligl de säkerhetspolitiska målen. Totalförsvarets ansträngningar i ett sådant läge måste koncentreras på alt begränsa krigets verkningar och öka befolkningens och nationens möjligheter att överieva.

Användning av bakteriologiska (biologiska) och kemiska stridsmedel har förbjudils genom olika internationella avtal. Den starkaste restriktionen mot att använda dem i ett krig mellan maktblocken torde vara risken för repressalier mol en kanske dåligt skyddad civilbefolkning. Vad som verkar avhållande mot insats mot Sverige är dels risken för atl B- och C-strids-medel också skall komma lill användning mellan maktblocken och dels den begränsade effekl som nås om vi byggt upp ett skydd.

Skyddsåtgärder mot B- och C-slridsmedel bör utformas i huvudsak enligt samma allmänna principer som ovan angivits för kärnvapen.

Försvarsuiredningen anser alt skyddel i samlliga fall bör kunna utformas såall del leder lill måttliga kostnadsökningarjämfört med ett försvarenbart av­passat för konventionell krigföring.

Försvarsutredningen d'\skuterar/redskriser och avser därmed sådana lägen, i vilka allvarliga störningar av importen inom försörjningsviktiga varuom-


 


Prop. 1976/77:74                                                    23

råden uppstått ulan alt det är krig eller krigsfara i vårt närområde. 1 ett sådant läge inriktas svenska åtgärder mot att så långt möjligt i normal om­fattning bibehålla produktion, export och sysselsättning samt alt undvika stör­ningar i viktiga samhällsfunktioner. Fredskriser kan orsakas dels av relativi lo­kall bundna krig eller konflikter som berör råvaruproducerande länder eller viktiga transportleder, dels av vissa råvaruproducerande länders medvelna be­gränsning av utbudet av varor t. ex. i syfte atl utöva politiska påtryckningar.

Fredskriser bedöms främst drabba vår försörjning med någon enstaka vara eller ett begränsat antal varor underen och samma tidsperiod.

Den viktigaste åtgärden för atl förebygga framtida fredskriser bedömer försvarsutredningen vara ett närmare samarbete mellan i- och u-länder. Från i-ländernas sida kan detta kräva tullpreferenser för u-landsprodukter, högre och stabilare råvarupriser samt all kontrollen över råvaruutvinningen i u-länderna ges upp. Åtgärder av dessa slag kräver ett omfattande internationellt samarbele, i vilkel Sverige bör medverka och vara pådrivande.

Parallellt med dessa samarbetssträvanden måste åtgärder vidlas på na­tionell nivå eller i samarbete mellan konsumentländer för alt ålminslone begränsa konsekvenserna av framtida fredskriser. Några länkbara ålgärder kan vara

-  alt bygga upp lager och förbereda krisålgärder (ransonering, ersättnings­
produkter),

- alt via bilaterala avtal skapa ömsesidiga beroendeförhållanden och sprid-

ning av importen på flera leverantörsländer,

-  atl samarbeta konsumentländerna emellan för att fördela de samlade
tillgångarna inom dessa,

- atl minska importberoendet genom satsning på altemativa råvaror, energi-

källor elc.

Försvarsutredningen framhåller att flertalet av dessa åtgärder är av främst utrikespolitisk, näringspolitisk eller handelspolitisk art. Med hänsyn lill de risker som även på kort sikt föreligger för störningar i väridshandeln med råvaror bör åtgärder vidtas för all minska verkningarna därav för vårt land. Tyngdpunkten bördärvid läggas på lagringav olja ocholjeprodukter. Sådana la­ger blir en värdefull tillgång i händelse av avspärrning vid krig i Europa.

Förutsättningarna för alt utnyttja ekonomisk krig/öring vid öst - väst -konflikter torde enligt försvarsulredningens mening f. n. vara små.

Inom OECD-området är de ekonomiska inbördes beroendena och därmed möjligheterna till påverkan långt slörre. Del enskilda landei kan därför inte föra en ekonomisk politik som starkl avviker från de övrigas.

Skäl finns emellertid lill varförekonomisk krigföring frånengruppav länder inom OECD-området mot ett av dess medlemsländer har små utsikter ail framtvinga avgörande utrikespolitiska förändringar inom delta. Del är nämli­gen svårt atl faen enhetlig politisk vilja inom gruppen,del är i prakti ken svårl au


 


Prop. 1976/77:74                                                    24

bryladeekonomiska förbindelsernaoch slutligen kan del drabbade landei söka sig nya handelspartners.

Försvarsutredningen bedömer därför all ekonomisk krigföring som syflar till atl påverka svensk politik kan aktualiseras endast då myckel starka internationella motsättningar eller krig råder. Man kan räkna med all del svenska folket då är berett att acceptera betydande standardsänkningar. Där­igenom minskar beroendet av omväriden. Vissa åtgärder för atl begränsa landels sårbarhet bör vidlas. Flera av dessa har emellertid i försia hand med näringslivets struktur i stort atl göra. På totalförsvaret faller främst beredskapslagring för konsumtion och produktion under avspärrning saml förberedelser för produklionsomställningar och konsumtionsregleringar.

Som lidigare framhållits söker supermakterna jämsides med avspännings­strävandena alt utnyttja och skapa tillfällen atl främja egna intressen, även om det skulle ske på den andra supermaktens bekostnad. Risken för krig supermakterna emellan sätter dock gränser för hur långt de kan gå. Detla innebär alt supermakterna strävar efter atl hålla uppkommande konflikter pä en låg nivå. Hot och påtryckningar bedöms därför av försvarsutredningen bli relativt sell mera vanliga som maktmedel i den inlernalionella politiken.

För alt avhålla andra stater från att rikta krav underslödda av hot mot Sverige ulnyttias ett fiertal säkerhetspolitiska medel. Genom konsekvens och fasthet i utrikespolitiken i förening med en aktiv diplomati undanröjs farhågor ellerförhoppningaromförändringarisvensk politik. Molsvarande gälleri fråga om vår utrikeshandel. Möjligheterna att motstå hot förutsätter förmåga av så­dan art och omfattning all vi kan göra troligt alt vi kan motståell verkställande av hotet. Som stöd fören sådan politik erfordrasdärför ett försvarav sådan styr­ka alt förväntningar inte skapas hos någon främmande makt att landei kan be-tvingasenbartgenomhoi. Av belydelseärocksåensådan inre sammanhållning och upplysning i samhället ail angriparens vilseledande propaganda får begrän­sad effekl.

Försvarsutredningen redovisar förslag till rikllinjer för den svenska  säkerhetspolitiken    och anför därvid bl. a. följande.

Sveriges säkerhetspolitik syftar till alt bevara landets frihet och oberoende. Den kommer lill ullryck i den ailiansfria politiken, stödd av ell folkligt förankrat totalförsvar saml i strävandena all minska riskerna för krig och konflikter i väriden.

En värld i varaktig fred förutsätter enligl försvarsulredningens uppfattning respekt för varje nations självbestämmanderätt, social och ekonomisk rätt­visa, politisk avspänning och militär nedrustning saml internationellt sam­arbete. En utveckling i sådan rikining kräver samlade globala insaiser och kan inte förverkligas enbart genom nationella ålgärder. Sveriges engagemang i dessa frågor står inle i molsalsförhållande lill strävandena atl stödja den svenska alliansfria politiken genom ett allsidigt sammansatt totalförsvar. En grundläggande förutsättning för atl Svenge på olika säll skall kunna verka för en bältre värid är att landels självständighet vidmakthålls.


 


Prop.  1976/77:74                                                   25

Inom vårt land vill vi slå vakt om demokratin som melod alt lö.sa sam­hällsfrågor och intressemotsättningar på fredlig väg. Vi vill värna våra de­mokratiska friheter och rättigheter. Envar måste fritt få ge uttryck för sin tro och sina åsikter och ha rätt alt med demokratiska, lagliga medel verka för förändringar inom samhället. Detta förutsätter att folkel i allmänna, fria och hemliga val har möjlighet alt välja sina förelrädare. Genom fri nyhetsförmedling skall varje medborgare få möjligheter att självständigt bil­da sig en åsikt om väsentliga samhällsproblem. Var och en skyddas genom lagarna mot övergrepp från myndigheters och enskildas sida. Vårt samhälle har utvecklats i enlighet med beslut fattade i demokratisk ordning. Vi har möjlighet att utveckla och förbättra del med fredliga medel. Vad vi försvarar är ytterst friheten atl göra della.

Vi vill skydda vårt kulturarv och stimulera en egen kulturell ulveckling och vill samtidigt vara öppna för värdefulla impulser utifrån.

En fullsländig nationell handlingsfrihel är dock inte möjlig. Maktförhål­landen i omväriden och det internalionella samarbetet, inte minst det eko­nomiska, sätter gränser för handlandet.

Den svenska säkerhetspolitiken bör enligl utredningens mening ha föl­jande innehåll.

-       Bidra lill en fredlig utveckling i världen genom alt bl. a. söka undanröja konfliktorsaker.

-       Bidra till utiämning av motsättningar och till större förståelse mellan folken.

-       Bidra till atl skapa en värld, där även små stater kan hävda sina intressen.

-       Bidra till atl minska maktblockens iniressen atl dra in Sverige i eventuella krig.

-       Redan i fred tillvarata våra iniressen genom alt slå vakt om den in­ternationella solidariteten.

-       Värna våra demokratiska friheter och rättigheter.

-       Förhindra eller lindra fredskrisers negativa verkningar.

1 detta syfte formas vår säkerhetspolitik genom en samverkan mellan utrikespolitiken, försvarspolitiken, vår politik i internalionella nedrustnings­frågor, handelspolitiken och biståndspolitiken.

Detta har kommit till uttryck i den av riksdagen år 1968 godkända och år 1972 bekräftade inriktningen av vår säkerhetspolitik

Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar lill atl bevara lan­dets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara all i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihel för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekono­miskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna vär­deringar saml i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling.

3 Riksdagen 1977. 1 saml. Nr 74.


 


Prop. 1976/77:74                                                     26

Försvarsutredningen finner att denna inriklning alUjämt bör gälla.

Försvarsutredningen bedömer atl trots strävanden lill avspänning kan krig i Europa inte uteslutas under nu överblickbar lid. Inte heller sådana aggressiva påtryckningar eller andra yttringar av en maklpolitik som ulgår från hot om krig kan uteslutas. Om emellertid stater i vår närhet skulle dras in i en konfliki mellan slormaklsblocken, behöverdetlaenligi försvarsutredning­en inle oundgängligen leda till att också Sverige dras in.

Vårt lands möjligheter att stå ulanför krig och allvariigare konflikter med bibehållen frihet och sjävständighet bedöms även i framtiden bäsl främjas genom alt vi håller fast vid den alliansfria politiken inriklad på alt göra neulralilel i ett framlida krig möjlig.

Neutraliteten i krig, liksom alliansfriheten i fred, är inle iniernalionellt garanterad eller iraktatbunden. Sverige har självt valt sin neulrala linje. Detla medför alt trovärdigheten inte är avhängig av inlernalionella garantier utan vilar på den politik som Sverige för och de försvarsåtgärder som vi redan i fred vidtar.

En väsentlig förutsättning för denna politik är alt om väriden har förtroende för vår vilja och respekt för vår förmåga alt orubbligt hålla fast vid den valda utrikespolitiska linjen. För alt denna avsikt skall bli klart förstådd och respekterad krävs all politiken inte görs beroende av tillfälliga faktorer ulan förs med konsekvens och fasthet. Tilltron lill denna vår vilja och förmåga alt vid krig fullfölja den deklarerade politiken grundläggs redan i fred och påverkas av statsmakternas agerande och ställningstaganden. Den är också beroende av våra inre politiska, ekonomiska och sociala förhål­landen.

Vår politik får enligl utredningen varken skapa misstro eller förväntningar hos någon av stormakterna. Allra minst får den ge stormakterna någon gmnd för misstanken att svenskt territorium kan ställas lill en annan makts förfogande och bilda ulgångsbas för angrepp. Några krav på åsiktsneutralitet är vi däremot inte beredda alt acceptera. Det finns därför skäl atl för om­väriden särskill undersiryka, att Sverige oavsett sympatier av.ser att i hän­delse av krig inta neutralitet.

Inlernalionella bindningar- utrikespolitiskt, ekonomiskt och i andra av­seenden - vilka gör möjligheten att välja neutralitet i krigstid illusorisk kan utredningen inte acceptera. Detla innebär, alt Sverige inte kan delta i ett förpliklande utrikespolitiskt samarbele inom en grupp stater med syfte all ulforma gemensamma ståndpunkter. Gränser sätts också för våra möj­ligheter atl gå med på en överfiyttning av beslutanderätten från nationella till internationella organ. Ett nära och omfatlande ekonomiskl samarbele över gränsema är från många synpunkler önskvärt men kan leda lill atl Sverige i ökad grad blir beroende av andra stater för försörjningen med viktiga varor eller tiänster. Ett alltför starkt beroendeförhållande kan ul­nyttias av andra stater för atl kräva politiska och militära favörer.

Den svenska säkerhetspolitiken blir trovärdig och realistisk när den byggs


 


Prop. 1976/77:74                                                     27

upp och genomförs med stöd av ett allsidigt uppbyggt och inriktat total­försvar tillsammans med andra säkerhetspolitiska medel. Som medlem av Förenta Nationerna har Sverige anslutit sig till FN-sladgans principer. Dessa stadfäster nationernas likaberättigande och självbestämmanderätt samt "den naturiiga rällen lili individuellt eller kollektivt självförsvar i händelse av väpnat angrepp mot en medlem av Förenta Nationerna". Nationella för­svarsansträngningar har alltså stöd i FN-stadgan.

Försvarsutredningen anser att Sverige i ökad utsträckning bör medverka till att påverka den internationella ulvecklingen i riktning mot ökad allmän säkerhei. Sveriges säkerhet kan enligt utredningens uppfattning främjas om riskerna för konflikter minskas och mstningarna internationellt kontrolleras och begränsas på ett balanserat sätt.

Ell samband föreligger mellan önskemålen om nedrustning och strävan­dena att skapa en ny ekonomisk världsordning. De oerhörda satsningarna på upprustning fordrar stora resurser. Om kapprustningen kan stoppas och nedrustning inledas skulle de resurser som därvid frigörs kunna ulnyttias för framsteg på vägen mot slörre ekonomisk och social rättvisa. En viktig åtgärd föratt främja freden i världen ärdärförenligl försvarsutredningens me­ning atl åstadkomma minskningar av de militära ulgifterna. Internationell säkerhet borde kunna upprätthållas på väsentligt lägre militära utgiftsnivåer inle minsl inom båda stormaktsblocken. 1 försia hand bör därför de perma­nenta medlemmama i säkerhetsrådet liksom andra stater med jämförbara utgifter för militära ändamål gå före och genomföra minskningar.

Försvarsutredningen erinrar om att Sverige har utlovat stöd för en ny ekonomisk väridsordning. En sådan kräver politiska åtaganden från de rika ländernas sida. Till dessa åtaganden hör bl. a. ett fortsatt offentligt bistånd, ett integrerat råvaruprogram i syfle att stabilisera råvammarknaderna och förbättra u-ländemas exportinkomster samt en handels- och investerings­politik som stärker u-ländernas självständighet på det ekonomiska områdei.

Alltsedan Förenta Nationernas tillkomst har Sverige bemödat sig om atl spela en aktiv roll i organisationens olika verksamheler. 1 Sverige har sedan gammalt, även i medvetande om att det kommer att kräva lång lid, funnits elt siarkt stöd för tanken på en universell freds- och rättsordning, som garanterar den kollekliva säkerheten. Det är därför naluriigt all vi på alla sätt söker stärka FN:s möjligheter att förebygga och lösa konflikter. Delta sker i medvetande om atl utvecklingen i världen lett till ett alll slörre öm­sesidigt beroende staterna och folken emellan.

Genom vår neutralitetspolitik har vi speciella förutsättningar att delta i FN:s fredsbevarande verksamhet. Sverige har också anlitats i praktiskt tagel samtliga de fall då FN ingripii i fredsbevarande syfte. Vi har bidragit med övervakningspersonal, observatörer, tekniker och militär trupp. Sven­skar har använis som medlare saml intagit framskjutna positioner inom FN:s styrande organ.

Sverige bör enligt utredningen även bidra till att stärka och utveckla den


 


Prop. 1976/77:74                                                     28

internationella rättsordningen. På många viktiga områden är existensen av entydiga rättsliga regler för umgänget mellan stater och folk ägnad atl minska riskerna för motsättningar och att underlätta lösningen av uppkomna tvister. Särskill för små stater är det av vikl att rätlssyslemei ulvecklas och re­spekteras.

Vår utrikespolitik och vårt totalförsvar spelar en viktig roll för all vid­makthålla stabiliteten i det nordiska områdei. Sveriges alliansfria ställning förhindrar alt maktblocken i detla område direkt ställs mol varandra. För båda blocken är Norden elt flankområde inom vilket väsentliga positions-förändringar skulle kunna påverka den i Europa rådande balanssiiuationen. Väsentliga försvagningar av del svenska försvarels styrka i förhållande lill omväriden skulle emellertid kunna rubba denna bild av stabilitet och balans i Nordeuropa. De skulle kunna leda till all supermakternas tryck på främsl våra grannländer ökar samt till atl förberedelser vidlas för all förhindra alt motsatta blocket skaffar sig kontroll över del nordiska områdei. För­svarsuiredningen bedömer atl en fast och konsekvent utrikes- och försvars­politik främjar freden och stabiliteten i norra Europa. Del lorde även ligga i andra länders inlresse atl denna politik fullföljs.

För alt Sveriges alliansfria politik skall respekteras och landets oberoende i längden bevaras erfordras stöd av en aktiv utrikespolitik och ett starkt totalförsvar. Totalförsvaret är ell av instrumenten för den samlade säker­hetspolitiken och skall därför bidra till att förverkliga de säkerhetspolitiska målen. Det är hela svenska folkets angelägenhet och bygger ytterst på medborgarnas personliga insatser. Den svenska försvarspolitiken bör bl. a. syfta till atl försvaret vid en konfiikl i Europa mellan stormaktsblocken skall ha sådan slyrka, sammansättning och beredskap alt hot, påtryckningar eller angrepp mot Sverige inte kan bedömas lönsamt för någon. Totalför­svaret har i så fall den önskade fredsbevarande förmågan.

Tilltron till vår neutralitetspolitik kräver enligt försvarsutredningen att omväriden är övertygad om all Sverige i händelse av en konfliki är berett atl fullfölja den deklarerade politiken. Totalförsvaret måste därför ha en sådan sammansättning atl en presumtiv angripare inte lill följd av brister i detta misstror allvaret bakom vår deklarerade politik. Förberedelser och överläggningar för militär samverkan med andra stater är helt uteslutna. Anskaffningen av för försvaret väsentlig materiel fär inte ske så att Sverige kommer i en sådan beroendeställning till andra länder atl den kan utnyttjas för påtryckningar. Det militära försvaret måste vidare vara så utformat alt dess uteslutande defensiva syfle - försvar av det egna landei -klart framgår. Del kan därigenom inle uppfattas som ett hot mot någon.

Uiredningen anför att hela landet skall försvaras. Totalförsvaret måsle kun­na anpassas lill skilda lägen och kunna möta olika former av hoi och angrepp. Respekten för det svenska territoriets integritet skall upprätthållas genom atl kränkningar kan avvisas.


 


Prop. 1976/77:74                                                     29

Avgörande för hur skyddet mot kärnvapen och mot bakteriologiska (bio­logiska) eller kemiska stridsmedel bör utformas bör vara all en .sådan mot­ståndskraft skapas hos det svenska totalförsvaret atl en angripare inle be­dömer sig ha möjligheterait med enstaka kärnladdningar eller en begränsad insats av BC-slridsmedel rycka undan möjlighetema för fortsatt försvar. Därigenom bidrar vi enligl utredningens bedömningar lill atl hålla en hög tröskel mot insats.

Försvarsförberedelsernas fredsbevarande effekl beror lill slor del på möj­ligheterna atl tillräckligt snabbi bringa försvarel i funktion. Stormakternas stående styrkor gör en snabb och överraskande krigsutveckling slyrkemässigt och tekniskt möjlig. De politiska förutsättningarna och ett troligt förspel lorde emellertid enligt försvarsulredningens uppfattning kunna ge oss för­varning så alt vi hinner genomföra eller i varje fall påbörja mobilisering.

Utredningen anser all del måsle finnas förutsättning för atl gradvis för­slärka beredskapen. Sverige har med sin inriktning på neutralitet i krig och i avsaknad av stående styrkor slörre anledning än många andra länder all noggrant följa utvecklingen i omväriden och vidta de ålgärder som bedöms erforderliga.

Kombinationen av en fasl, förtroendegivande utrikespolitik och ett mot denna svarande totalförsvar bör kunna inge stormakterna respekt för Sveriges neutralilelsvilja och förmåga all stå emot påtryckningar eller annan aggres­sivitet. Det måste slå klart för alla, all vi menar allvar med vår neutralitet och atl vi målmedvetet skapar sådana försvarsresurser, som ingen kan bortse från i ett kris- eller krigsläge. Långsikliga försvarsbeslut kan enligt försvars-utredningens mening ses som ett uttryck för denna målmedvetenhet. Delta utesluter inle atl lotalförsvarets omfattning och inriktning lid efter annan omprövas.

Elt krig i omväriden kan leda till att utrikeshandeln helt eller delvis upp­hör. Det ekonomiska försvaret skall säkerställa alt samhället kan uthärda en avspärrning under rimlig lid. Därigenom undviks även att landei i för­sörjningshänseende kommer i sådani beroendeförhållande till främmande makt att detta kan utnyttjas för atl kräva politiska eller militära favörer.

Vid krig i vårt närområde måste stora delar av vårt totalförsvar mobiliseras. En krigförande part måste vara övertygad om atl varken han eller molparten utan slora insatser kan skaffa sig fördelar genom att utnyttja svenskt ter­ritorium. 1 överensstämmelse med de förpliktelser som neutralitetsrätten föreskriver skall Sverige om en krigförande kränker eller försöker kränka svenskt territorium motverka detta med tillgängliga medel. Det militära försvaret skall förhindra all svenskt territorium blir skådeplats för krigs­handlingar mellan främmande makter, bas för deras militära operationer eller genomgångsområde för tmpp och materiel.

Befolkningen skall ges skydd mot verkningarna i Sverige av i omväriden insatta stridsmedel.


 


Prop. 1976/77:74                                                     30

Man kan enligl försvarsulredningens uppfattning inte bortse från möj­ligheten av att Sverige, trots alla ansträngningar för all slå utanför, kan bli indraget i ell framlida krig. I en sådan silualion har vår politik misslyckats. Alla tillgängliga resurser måste härvid koncentreras på ell kraftfullt försvar och på en politik som leder lill att landels frihei bevaras.

Även under elt krigstillstånd måste de politiska medlen utnyttjas för att bidra lill att kriget kan föras lill ell sådani slut alt vår frihei bevaras. För­svarels förmåga att hindra angriparen från alt nå sina syften blir då av väsentlig betydelse för möjligheterna att nå framgång.

Ett krig kommer alt innebära svåra påfrestningar och umbäranden för hela befolkningen. Särskill svår blir situationen om kärnvapen eller bak­teriologiska (biologiska) och kemiska stridsmedel skulle komma till använd­ning. Dessa stridsmedel ger sådana möjigheler till förstörelse atl statsled­ningen skulle kunna ställas inför situationen atl väga landets självständighet mot befolkningens överlevnad.

Även om delar av landei skulle gå föriorade anser uiredningen att mot­ståndet skall fortsättas så atl angriparen så långl möjligt förhindras atl ut­nyttia landet för sina syften. Detta motstånd är elt uttryck för folkels levande vilja till självförsvar och lill försvar av rätten all fortleva i ell fritt land. En angripare skall alllid ivingas räkna med ett aktivt motstånd i olika former. Detta kan vara av betydelse redan i angriparens överväganden om fördelar och uppoffringar i samband med ett angrepp mot Sverige. Motståndets ytter­sta mål är landels fullständiga befrielse och fortbestånd som fri nation.

Försvarsuiredningen föreslår alt den år 1972 av statsmakterna fastställda målsättningen för totalförsvaret alUjämt bör gälla som en allmän politisk manifestation. Den har följande lydelse.

1.   Totalförsvaret är en hela svenska folkets angelägenhet och skall bygga på medborgarnas personliga insaiser, som för vapenföra manliga medborgare gmndas på allmän värnplikt. De skall ge uttryck för vår vilja atl bevara landets frihei.

2.   Totalförsvaret skall vara så förberett för kriget alt det verkar freds­bevarande. Del skall därför ha sådan styrka, sammansättning och beredskap atl ell angrepp mol Sverige fordrar så slora resurser och uppoffringar samt lar så lång lid atl de fördelar som slår all vinna med angreppet rimligen inte kan bedömas värda insatserna.

Totalförsvaret skall snabbt kunna höja beredskapen och utveckla full styr­ka.

Totalförsvaret skall vara så utformat atl det kan motstå skilda angrepps­former och verka i olika mililärpolitiska lägen.

Totalförsvaret skall vara så utformat atl resurser kan avdelas för svenski dellagande i Förenta Nationernas verksamhet i syfte atl upprätthålla eller återställa iniernationell fred och säkerhet.

3. Under fredstid och under krig mellan främmande makter varunder


 


Prop. 1976/77:74                                                    31

Sverige är neutralt skall försvarsmakten avvisa kränkningar av vårt ter­ritorium. Civilförsvaret jämte andra berörda grenar av loiallörsvarel skall vidta ålgärder för alt skydda befolkningen mot skadeverkningar på grund av krig i vär omvärld. Del ekonomiska försvaret skall bidra till att irygga vår försörjning om vårt land blir hänvisat till egna försörjningsresurser på grund av i vår omvärld inträffade konflikter.

4.   Invasionsförsvar skall vara försvarsmaktens viktigaste uppgift. Om Sverige utsätts för angrepp skall försvarsmakten möta detla och i del längsta förhindra alt angriparen får fasl fot på svensk mark. I varje del av landet skall bjudas segt motstånd, om så erfordras även i form av det fria kriget. Civilförsvaret skall skydda befolkning och egendom mol skador av fientliga anfall samt rädda överievande vid sådana anfall. Folkförsörjningen i vidaste bemärkelse skall tryggas genom del ekonomiska försvaret. En fast försvars­vilja skall vidmakthållas och varje försök att undergräva vår motslåndsanda och tilltron till vår förmåga att motstå angreppet skall motverkas genom psykologiskt försvar. Sjukvård, socialvård, polisväsende, kommunikationer saml annan samhällelig verksamhel skall anpassas med hänsyn till inrikt­ningen av de samlade försvarsansträngningarna.

5.   Totalförsvarels olika delar skall samverka och understödja varandra i syfte all nå största möjliga försvarseffekt.

Till försvarsulredningens förslag har fogals vissa reservationer. Dessa åter­ges under avsnittet 4.1.4.

2.2 Föredraganden

1974 års försvarsulredning har ingående redovisat sina bedömningar av den internalionella ulvecklingen. I anslulning därtill har uppmärksammats sådana tendenser som skulle kunna leda till framlida hot mot Sveriges sä­kerhet. Uiredningen har vidare lämnal förslag lill rikllinjer förden svenska säkerhetspolitiken och för totalförsvarets fortsatta utveckling. Dessa förslag har legat till grund för utredningens överväganden och förslag lill total­försvarets inriklning den närmaste femårsperioden.

Efter samråd med chefen för utrikesdepartementet redovisar jag i det följande den internationella ulvecklingen och inriktningen av den svenska sä­kerhetspolitiken.

2.2.1 Den internationella utvecklingen

De nu kända förutsättningarna för den internationella utveck­lingen tyder på att Förenta slaterna och Sovjetunionen under överskådlig lid förblir de enda stater som i fråga om globala intressen, nukleär och kon­ventionell militär kapacitet och ekonomisk slyrka kan karaktäriseras som supermakter. Andra stater eller slatssammanslulningar kan visserligen bli betydligt starkare än nu, men bedöms inte bli jämföriiga med supermakterna.


 


Prop. 1976/77:74                                                     32

i varje fall inte i fråga om militär styrka.

Förhållandet mellan supermakterna präglas såväl av av­spänningstendenser som av mer eller mindre latenta intressemotsättningar. Inte sällan har viss oklarhet förekommit i diskussionen kring avspännings­politiken. En bidragande orsak är atl någon åtskillnad inte alltid görs mellan vad avspänningspoliliken hittills har medfört och vad den kan medföra i ell längre perspektiv.

Avspänningspoliliken har bl. a. sin grund i den alltmer framträdande stra­tegiska jämvikten mellan Förenta slaterna och Sovjetunionen och den efter Kubakrisen allt klarare insikten om kärnvapenkrigels risker, liksom ön­skemålet all söka hejda rustningskostnadernas ökning. Den har skapat ett nytt psykologiskt klimat i relationerna mellan supermakterna. Därigenom har vissa mycket känsliga internationella problem kunnat regleras. Dessa gäller bl. a. Förbundsrepubliken Tysklands förhållande lill Sovjetunionen, Polen och övriga östeuropeiska länder, Berlins status sami förhållandel mel­lan de båda tyska staterna. Denna utveckling var en förutsättning för in­ledandet av konferensen om säkerhet och samarbele i Europa. Genom kon­ferensen lades grunden för fortsatta ansträngningar atl bygga ut samarbetet i Europa. Närmasl förestår uppföljningsmötet i Belgrad år 1977.

Det förbättrade förhandlingsklimaiei har också lett till all omfattande förhandlingar om rusiningsbegränsning har kunnat påbörjas. Del gäller de amerikansk-sovjetiska förhandlingarna om en begränsning av de strategiska vapensystemen (SALT) och förhandlingarna mellan NATO och Warzawa-pakien (WP) om ömsesidiga slyrkereduktioner i Centraleuropa (M(B)FR). Avspänningspolitiken har vidare tagit sig uttryck i ett omfattande inter­nationellt besöksutbyle och i en nedtonad propaganda.

Avspänningssträvandena innebär dock inle all den ideologiska debatten har avstannat eller alt en ulveckling mot större likhet mellan samhälls­systemen kan skönjas.

Jag delar försvarsulredningens uppfattning atl del är svårl alt bedöma vilka resultat avspänningspoliliken kan leda till i fortsättningen. Del står emellertid klart att en förulsällning för fortsatt avspänning är alt sådana styrkeförhållanden råder atl inte någondera parten behöver uppleva en på­taglig militär underlägsenhet. En ulveckling som leder till ensidig försvag­ning är således inle önskvärd. Inte heller Sveriges säkerhei skulle gynnas av en brislande jämvikt mellan de båda slormaklsblocken i vår del av väri­den. Samförslånd om rustningskonlroll och ömsesidiga slyrkereduktioner i vår världsdel skulle utgöra framsteg i nedruslningssirävandena. Hittills­varande ansträngningar har dock visal all vägen lill avgörande framsteg är lång. Forl.salta energiska insatser är därför nödvändiga.

Vad gäller de strategiska vapnen har efter en lång period av amerikansk överlägsenhet en viss balans mellan de två supermakternas lolala kärn-


 


Prop. 1976/77:74                                                     33

vapenarsenaler uppnåtts. Denna balans har skapat förutsättningar för de samtal om begränsning av de strategiska vapnen som påbörjades hösten 1969 och som sedan har fortsatt i flera omgångar. En pådrivande faktor i förhandlingarna är all kosinaderna för de alltmer komplicerade vapen­systemen blir allt högre.

Indom ramen för SALT-förhandlingarna slöts i Moskva år 1972 resp. Vladivostok år 1974 vissa avtal och överenskommelser som dels begränsar anialet försvarssystem mol offensiva strategiska robotar lill eti i vardera USA och Sovjetunionen, dels fryser antalet vapenbärare för sådana stra­tegiska robolar. Del provisoriska avial som slöts år 1972 skall enligt en överenskommelse från höslen 1974 omvandlas till ell lioårigt avial före Ulgången av år 1977.

De fortsalla SALT-förhandlingarna har visal sig svårare än som förulsågs hösten 1974. Såväl lekniska som politiska faklorer har bidragit därtill. Det är inle uteslutet alt förhandlingarna går in i elt aktivare skede sedan den nye amerikanske presidenten nu tillträll sill ämbete. Samtidigt är del svårt alt förutsäga om och när ett SALT Il-avtal kan slulas och om det skulle innebära en väsenllig kvantitativ eller kvalitativ begränsning av de stra­tegiska vapensystemens utveckling.

Vad angår de konventionella styrkorna kan konstateras all de båda slor­maklsblocken alUjämt håller slora och insatsberedda styrkor i Europa. En fortlöpande modernisering av förband och vapensystem äger rum. Det finns inle skäl all anla all de pågående förhandlingarna i Wien om slyrkere­duktioner snabbi skall resultera i omfatlande styrkeminskningar.

Del är sannolikt all risken för politiska bakslag ökar om inte förhandlingar av detta slag med tiden avsätter resultat. Del är också uppenbart att för­handlingarna måste ta tid då de rör för de deltagande slaterna ylterst vä­sentliga säkerhetsproblem. Från svensk sida har i olika sammanhang varnats för att med alltför stor optimism vänla atl dessa förhandlingar, som tiil sin naiur är mycket invecklade, skall kunna avsätta snabba resullal.

Jag delar försvarsulredningens uppfattning att supermakternas handlande återspeglar grundläggande värderingar som kommer all kvarslå ocksåom den internationella politiken kortsiktigt undergår variationeroch avspänningspoli­tiken företer svackor.

Avspänningspolitiken innebär inte att alla konfliktanledningar har försvun­nit. Intressemotsättningar mellan supermakterna väntas bestå under över­skådlig lid. Däremol ärdei sannolikl att skiftningarna i den internationella po­litiken kan bli mindre dramatiska än underdel kalla krigeis år. Den nuvarande avspänningen har,oavsett om den daleras från liden efter Kubakrisen (1963 års provsioppsavial) eller från regeringen Brandis tillträde i Förbundsrepubliken Tyskland år 1969, varat längre och har avsatt betydligl slörre resultat än tidigare perioder av avspänning. Delta har inle uteslutit atl supermakterna lidvis be-


 


Prop.  1976/77:74                                                    34

funnit sig i öppel motsatsförhållande till varandra i andra delar av väriden så­som t. ex. Mellersta Östern och Angola.

Vilka konsekvenser avspänningspoliliken kan komma all la i vår del av världen om den varar under en längre lid, är del givelvis svårl alt ha någon beslämd mening om. Eli anial möjliga uivecklingar skulle kunna knyias till supermakternas militära närvaro och intressen i Europa.

Samförslåndspolitiken mellan Förenta staterna och Sovjetunionen har ibland lett lill svårigheier och ibland intressekonflikter i samarbetet mellan Förenta staterna och Västeuropa. Å ena sidan vill Förenta staterna intensifiera sina kontakieroch minska riskerna för konfrontation med Sovjetunionen. Åandrasidan kvarstår föresatsen atl upprätthålla sammanhåll­ningen inom NATO-som bildats som försvar mol jusl Sovjetunionen. Atl för­verkliga dessa båda målsättningar kan medföra problem. Utvecklingen på se­nare tid hardock visat all svårigheierna tycks vara överkomliga. Vad gäller ul­vecklingen inom NATOIäggs slora gemensammaansträngningarned påatt ra­tionalisera styrkorna i Europa och att fortlöpande förbättra deras utrustning.

Kraven i Förenta staternas kongress på irupphemlagningar har tidvis varit siarka. Statsledningen har emellertid klarl deklarerat all en amerikansk mi­litär närvaro i Europa är ell nationellt säkerhetsinlresse och all inga re­duktioner bör ske så länge förhandlingarna med Warzawapaklen om öm­sesidiga slyrkereduktioner pågår i Wien. Ett ensidigt amerikanskt tillbaka­dragande skulle inte endast få konsekvenser för Förenta staternas förbin­delser med Europa ulan även försvaga den amerikanska positionen geniemoi Sovjetunionen. Sådana ensidiga reduktioner förefaller inle heller troliga. In­tresset i Västeuropa för fortsatt amerikansk militär närvaro förefaller oför­ändral slort. Av vikl i sammanhnagel är också all Sovjetunionen, enligt mångas uppfattning, ser fördelar i en fortsatt amerikansk närvaro i Eruopa under en överblickbar framlid.

Det kan mot denna allmänna bakgrund tilläggas att en viss oklarhet i NATO-stalernas syn på samverkan inom alliansen tidvis kommer till ut­tryck. Å ena sidan finns en fruktan all samförståndet mellan supermakterna skall gå ut övereuropeiska intressen i t. ex. M(B)FR-och SALT-förhandlingar­na. Åandrasidan inses att del i kärnvapenåldern inte finns något alternativ till samförståndspolitiken mellan supermakterna och att della samförslånd är en förutsättning för fortsatt avspänning i Europa.

1 Sovjetunionens relationer till de egna bundsförvanterna och lill Kina föreligger eller uppslår ibland problem. Sovjetunionen upprätthåller ell starkt militärt försvar vid gränsen till Västeuropa mot NATO och i Asien mol Kina. En strävan är också atl vidmakthålla och befästa relationerna lill bunds-förvanterna. Traditionellt har Sovjetunionen all tid satsat påomfatlande strids­krafter. 1 högre grad än många andra stater tycks Sovjetunionen alhjäml sträva efter all-trots växande materielkostnader-behålla hög numerär och kvalita­tivt hög nivå på stridskrafterna. Denna strävan, som under de sista åren bl. a.


 


Prop. 1976/77:74                                                     35

haravsatt resultat i form av modernisering av olika vapensystem, väntas bestå också framgent.

Senare års stora utbyggnad av de marina stridskrafterna visar att den sovje­tiska säkerhetspolitiska målsättningen numera också innefattar global militär närvaro för alt kunna stödja egna utrikespolitiska strävanden. Den sovjetiska sjömakten utgören motvikt mot NATO påett av Västalliansen lidigare domi­nerat område.

Ulvecklingen har under senare lid visal alt den inlernalionella politikens huvudfrågor för närvarande är föriagda lill Me I la nös te rn och Söd­ra Afrika. Della betyder dock inte all förhållandena i Centraleuropa har föriorai sin betydelse. Det finns all anledning räkna med atl vår väridsdels cenlrala delar alUjämt kommer att spela en viktig roll i världspolitiken. Men i och med att fiera av de viktigaste stridsfrågorna mellan Öst och Väst har regle­rats, samtidigt som internationella ekonomiska problem -1, ex. tillgången på olja och andra råvaror- blir alll viktigare, förändras bilden. Genom att krisom­rådet har förskjutils söderut har stabiliteten i slaterna kring Medelhavet kom­mit att utsättas för svårare prov än tidigare.

Många stater kring Medelhavet och Persiska viken förefaller vara mindre motståndskraftiga mol störningar än industriländerna i Västeuropa. Delta kan medföra all avspänningen mellan supermakterna i ökad omfattning kommer atl sältas på prov i Medel havsområdet. Men det kan också medföra atl supermakterna, i medvetande om dessa risker, söker förfina de inslmment som finns för s. k. kriskoniroll. Således kan ökad känslighet för störningar i balansen medföra ökad vaksamhet inför framlida konfiikters spridnings­möjligheter.

Jag vill i sammanhanget erinra om att de råvarurika områden i södra Afrika där del finns vila minorilelsregimer (Sydafrika, Rhodesia och Namibia) till­drar sig allt slörre uppmärksamhet. Desvåra motsättningarna inom regionen kan komma atl skärpas. Direkt eller indirekt inblandning från stormakterna kan inte uteslutas i eventuella framtida konflikter. Dessa skulle därigenom kunna få omfattande konsekvenser. Även om en spridning till Europa inte fö­refaller sannolik, delar jag försvarsulredningens uppfattning all problemkom­plexet noga bör följas.

Den strategiska betydelse som supermakterna tillmäter det nordiska områdei beror av deras maktpolitiska ambitioner och relationerna dem emellan. 1 deras strategiska bedömningar ingår - under beaklande av del gemensamma intresset all undvika varje ulveckling som kan leda lill kärn­vapenkrig - deras föreställningar om hur en hypotetisk framtida konflikt skulle kunna ulvecklas, den mililärtekniska utvecklingen och den möjliga ekonomiska betydelsen av områdei.

Sovjetunionens marina stridskrafter bedöms ha behov av alt i en kon-flikisilualion kunna påräkna friii tillträde lill Atlanten framför alll från Mur­manskområdet men även från Östersjön samt alt skydda sill eget operations-


 


Prop.  1976/77:74                                                    36

område. NATO bedöms i en sådan silualion utifrån egna försvarssynpunkter ha molsvarande behov av atl förhindra del fria tillträdet. Della är väsentliga skäl till all Nordkalotten med kringliggande områden och områdena kring Öslersöjulloppen, har stor slratigisk betydelse. Intressemotsättningarna ifrå­ga om dessa områden bedöms bestå även i framtiden även om tyngdpunkten förskjuts lill Nordkalotten och de omgivande havsområdena.

Den militära uppbyggnad som härsken på Kolahalvön undersenareär har väckt uppmärksamhet också i vårt land. Styrkeuppbyggnaden anses ulgöra ett viktigt led i Sovjetunionens ambitioner alt upprätthålla den strategiska balan­sen mellan supermakterna. Oavsett hur uppbyggnaden tolkas ärdei uppenbart all den är en del av hela Nordkalotlkomplexet, vilket inrymmer intressemot­sättningar, som kan ge upphov lill konflikter.

Några ekonomiska eller andra tillgångar, som vid en allvarlig kris skulle vara av så väsenllig betydelse för supermakterna, all de kan verka kon-fliktutlösande, bedöms inle finnas i Norden. Däremol kan både kända och nya naturtillgångar och andra resurser bli av värde för en angripare.

Den fortsatia allvarliga situationen i flertalet utvecklingsländer och de totala biståndsinsat.sernas oiillräcklighel har medfört en iniensifierad internationell diskussion om metoderna att komma lill rälla med detta all­varliga problem. Kraven på en ny ekonomisk världsordning har vuxit sig alll siarkare. En omställning mol en ny ekonomisk världsordning kommer emellertid alt bli en lång och besvärlig process. Den nuvarande situationen kan, om den inle ändras, fåallvariiga konsekvenser i ett längre tidsperspektiv. Den kan ge upphov till konfiikter mellan såväl industri-och utvecklingsländer som mellan utvecklingsländerna själva.

Vad gäller FN har de politiska hindren att uppnå kollekliv säkerhei lett till alt väridsorganisationens betydelse hittills främst har legat på det norm-skapande, det opinionsbildande och det fredsbevarande området. Bl. a. på det senare områdei har Sverige spelat en viss roll genom atl bidra med särskill utbil­dade militära förband och annan personal. Även om belydelsen i alla dessa hän­seenden har varil begränsad, kan dock hävdas atl världen utan FN troligen skulle vara ännu osäkrare och mindre fredlig än idag. Förutsättningarna för be­tryggande kollektiv säkerhet inom ramen fören universell, internationell orga­nisation och rällsordningsynesdock alUjämt vara avlägsna. Varje nation måste därför i sisia hand själv ta ansvar för sin säkerhet.

Flertalet medlemsstater har deklarerat en vilja att stödja FN som politiskt freds- och samarbelsinslmment även framdeles. Under senare år har kunnat skönjas en breddning av FN:s roll från del renl politiska områdei till ett växande antal sektorer där den snabba utvecklingen inom teknik, vetenskap och kommunikationer har skapat nya möjligheter men också nya problem. Dessa hardet gemensamt, att de i stor utsträckning kräver internalio-


 


Prop. 1976/77:74                                                    37

nellt samarbete föratt kunna bemästras. Breddningen av FN:s roll kan bidra till
attpålängresikt minska spänningarna i väriden.
     '

Hittills har n e d r u s t n i n g s fö r h a n d I i n g a r n a i huvudsak kon­centrerats t ill ABC-stridsmedlen. Risken för spridning av kärn vapen har i ökad grad blivit föremål för ytterligare förhandlingar i internationella fora. Jag in­stämmer i försvarsulredningens bedömning att risken för kärnvapenspridning är ell av de allvarligaste inlernalionella problemen. Energiska insatser måsie även i fortsättningen göras för atl hindra sådan spridning.

Supermakterna har ett särskill ansvar när del gäller all hindra kärnva­penspridning. Deras fortsatta satsningar på utbyggnad av kärnvapenarse­nalerna bidrar lill uppfattningen all innehav av Kärnvapen medför särskild prestige. Alla stater har räll alt kräva all supermaklerna uppfyller de löften de har givit om effektiva ålgärder föratt hejda kapprustningen och inleda ned­rustning på detta område.

Givetvis måsle också de konventionella stridsmedlen komma in i bilden om en verklig nedrustning skall nås. Möjligheterna lill snara och väsentiiga framsteg på della område synes emellertid små. Forskning och ulveckling av nya vapeniyper fortsätter i snabb takt. Särskild uppmärksamhet tilldrar sig härvid de s. k. precisionsvapnen.

Den internationella situationen präglas av många spänningar som leder lill fortgående ruslningsansträngningaroch upprustning även av falliga län­der. Den omfattande och ökande vapenexporten lill dessa länder har under se­nare år framstått allt tydligare.

Jag delar försvarsutredningens uppfattning att del lorde vara föga sannolikl atl strävandena efter rusiningsbegränsning och nedrustning under nu över­skådlig lid kommer all leda lill avgörande resultat. Misstroende mellan stater och inrikespolitiska faklorer gör förhandlingar om nedrustning svåra även om de flesla är överens om önskvärdheten av resullat på detta område. Inom möjligheternas ram liggerglobal rustningsbegränsningbeträffande kärn­vapen och biologiska och kemiska stridsmedel. Även begränsade framgångar vad gäller rustningskontroll kan leda lill en förstärkning av FN:s ställning och möjligheteratt bilägga internationella tvister. Sverige haralltsedan tillkomsten av nedrustningskonferensen i Geneve år 1962 spelat en pådrivande roll i dess arbete. 1 detta sammanhang kan framhållas att Sverige aktivt medverkat lill be­slutet att en extra generalförsamling i FN helt ägnad nedrustning kommer atl äga rum år 1978.

Supermakternas insikt om ell framlida krigs möjliga konsekvenser gör all de även i framliden bedöms sträva efter all förhindra varje militär kon­frontation dem emellan, framför alll i Europa. Del faktum all stora militära styrkor står sländigt beredda mot varandra innebär dock risker i samband med lokala konflikter. Supermakternas globala intressen och kamp om resurser in­nebär vidare att de kan bli indragna i utomeuropeiska konflikter som därmed kan trappas upp lokalt eller spridas lill Europa.


 


Prop. 1976/77:74                                                               38

2.2.2 Inriktningen av säkerhetspolitiken

Sveriges säkerhetspolitik syftar lill all bevara landels frihei och oberoende. Den kommer lill ullryck i den alliansfria politiken, siödd av eu folkligt förankrat totalförsvar saml i strävandena all minska riskerna för krig och konflikter i väriden.

Försvarsutredningen har övervägt och lämnal förslag till inriklning av säkerhetspolitiken. Jag ansluler mig i alll väsenlligi lill vad uiredningen anför i dessa avseenden.

En värld i varaktig fred förutsätter respekt för varje nations självbestäm-manderäii,socialochekonomisk rättvisa, politisk avspänning och militär ned­rustning samt internationellt samarbele. En ulveckling i sädan riktning kräver samlade globala insaiser och kan inle förverkligas enbarl genom nationella ål­gärder. Sveriges engagemang i del internalionella fredsarbetet står inle i mot­satsförhållande till strävandena att stödja den svenska neutralitetspolitiken genom ett allsidigt sammansatt totalförsvar. En grundläggande förutsättning föralt Sverige på olika sätt skall kunna verka fören bättre värld är givetvis alt landets självständighet vidmakthålls.

Den svenska säkerhetspolitiken bör enligl försvarsuiredningen

-    bidra lill en fredlig utveckling i världen genom all bl. a. söka undanröja konfliktorsaker,

-    bidra till utiämning av motsättningar och till slörre förståelse mellan folken,

-    bidra till att skapa en värid, där även små stater kan hävda sina iniressen,

-    bidra lill alt minska maktblockens iniressen att dra in Sverige i even­tuella krig,

-    redan i fred tillvarata våra iniressen genom all slå vakt om den in­lernalionella solidariteten,

-    värna våra demokratiska friheter och rättigheter,

-    förhindra eller lindra fredskrisers negativa verkningar.

1 detla syfte formas vår säkerhetspolitik genom en samverkan mellan utrikespolitiken, försvarspolitiken, vår politik i inlernalionella nedrustnings­frågor, handelspolitiken och biståndspolitiken.

Delta har kommii lill uttryck i den av riksdagen år 1968 godkända och år 1972 bekräftade inriktningen av vår säkerhetspolitik som lyder.

Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar lill alt bevara landels oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihel för atl inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, so­ciall, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar sami i samband därmed utåt verka för intemationell avspänning och en fredlig ut­veckling.

Jag anser att denna inriklning alltjämt skall gälla. Jag bedömer all trots strävanden till avspänning kan krig i Europa inte uteslutas under nu över-


 


Prop. 1976/77:74                                                    39

blickbar tid. Inie heller sådana aggressiva påtryckningar eller andra yttringar av en maklpolitik. som utgår från hoi oni krig, kan uiesluias. Men om slater eller områden i vår närhet skulle dras in i en konfliki mellan stormakts-blocken, behöver delta inte oundvikligen leda till all också Sverige dras in.

Vårt lands möjligheter atl med bibehållen frihet och självständighet kunna stå ulanför krig och allvarligare konflikier främjas även i framliden bäsl genom den alliansfria politiken som är inriklad påatt möjliggöra neutralitet i ett framtida krig.

Vår neutralitetspolitik är inte internationelll garanterad eller iraktatbunden. Sverige har själv valt sin neulrala linje. Detta medför att trovärdigheten inte är avhängig av internalionella garantier utan vilar på den politik som Sverige för och de försvarsförberedelser som vi redan i fred vidtar.

En väsentlig förulsällning för denna politik ärall omvärlden harlörlroende för vår vilja och respekt för vår förmåga all orubbligt hålla fast vid den valda utrikespolitiska linjen. För all denna avsikl skall bli klart förstådd och respekterad krävsatt politiken integörsberoendeaviillfälligafaktorerulan förs med konsekvens och fasthet. Tilltron till denna vår vilja och förmåga att vid krig fullfölja den deklarerade politiken grundläggs redan i fred och påverkas av statsmakternas agerandeoch ställningstaganden. Vi har samtidigt slagit fast alt denna politik inte innebär atl vi är beredda all accepiera några krav på åsiktsneutralitet.

Vår politik får inte skapa vare sig misstro eller förväntningar hos någon av stormakterna. Allra minsl får den ge stormakterna någon grund för miss­tanken all svenski territorium kan ställas lill en annan makts förfogande och bilda ulgångsbas för angrepp.

Sådana internationella bindningar-utrikespolitiska, ekonomiska eller andra - vil kagör möjligheten all iaktta neutralitet illusorisk kan inieaccepieras. Detla innebär, att vi inle kan delta i ett förpliktande utrikespolitiskt samarbete inom en grupp stater med syfte alt ulforma gemensamma ståndpunkter. Gränser sätts också för våra möjligheter all gå med påen överflyttning av beslutanderät­ten från nationella lill internationella organ. Ett nära och omfatlande ekonom­iskt samarbele över gränserna är från många synpunkter önskvärt. Samtidigt som vi strävar efter att fördjupa detta samarbete måste vi i vår säkerhetspolitik uppmärksamma riskerna för atl ell alltför starkt beroendeförhållande kan ut­nyttjas för att kräva politiska och militära fördelar.

En fullständig nationell handlingsfrihet är inle möjlig. Maktförhållanden i omvärlden och det internationella samarbetet, inte minst i ekonomiska frågor sätter gränser för oberoendet.

Den svenska säkerhetspolitiken är trovärdig och realistisk när den lillsam­mans med andra säkerhetspolitiska medel byggs upp och genomförs med stöd av ett allsidigt uppbyggt totalförsvar. Som medlem av Förenta nationerna har Sverige anslutit sig till FN-sladgans principer. Dessa stadfäster nationernas li-kaberätiigandeochsjälvbeslämmanderätisamt rätten till självförsvari händel­se av väpnat angrepp.


 


Prop. 1976/77:74                                                    40

Jag inslämmer i försvarsulredningens uttalande all Sverige i ökad ui­slräckning bör medverka till all påverka den inlernalionella ulvecklingen i riktning mol ökad allmän säkerhei. Sverige eflerslrävarökad respekt för varje nations frihet och självbestämmanderätt. Vi verkar även för social och eko­nomisk räll visa, politisk avspänning, militär nedrusiningsamt omfatlande och förtroendefulll samarbete över gränserna. En värld i varaktig fred kan endasl förverkligasom dessa strävanden förbi irslarka. Varje steg mot en ökad interna­tionell säkerhet främjaräven våra säkerhetspolitiska syften.

Genom vår neutralitetspolitik har vi speciella förutsättningar all della i FN:s fredsbevarande verksamhel. Sverige har också anlitals i de flesta fall då FN ingripit i fredsbevarande syfte. Vi har bidragii med övervak-ningspersonal, observatörer, tekniker och militär trupp. Svenskar har använis som medlare saml intagit framskjutna positioner inom FN:s styrande organ.

Sverige bör även bidra till atl stärka och utveckla den internalionella rättsordningen. På många vikliga områden är existensen av entydiga rättsliga regler för umgänget mellan stater och folk ägnad alt minska riskerna för motsättningar och alt underlätta lösningen av uppkomna tvister. Särskill för små stater är del av vikl   all rätlssyslemei ulvecklas och respekleras.

Vår utrikespolitik och vårt totalförsvar spelar en viktig roll för atl vid-makthålla stabiliteten i del nordiska områdei. Sveriges alliansfria slällning förhindrar att maktblocken här ställs direkl mot varandra. För båda blocken är Norden ett flankområde inom vilkel posiiionsförändringar kan påverka den i Europa rådande balanssituationen. Väsentliga försvagningar av det svenska försvarets styrka i förhållande lill omväriden skulle kunna rubba stabiliteten och balansen i Nordeuropa.

En fast och konsekvent utrikes-och försvarspolitik främjardärför freden och stabiliteten i norra Europa. Det torde även ligga i andra länders inlresse att den­na politik fullföljs.

Den svenska försvarspolitiken syflar bl. a. lill atl försvarel vid en konfliki i Europa mellan slormaklsblocken skall ha sådan styrka, sammansättning och beredskap alt hot, påtryckningar eller angrepp mot Sverige inte av någon kan bedömas lönsamt. Totalförsvaret har i så fall den önskade fredsbevarande för­mågan.

Försvarspolitiken bör även i fortsättningen ulgå från atl en maktbalans råder mellan slormaklsblocken. Denna bidrar bl.a. lill all stormakternas styrkor vid ett evenluelll krig i alll väsenlligi binds mol varandra. De resurser som kan disponeras för anfallsförelag mol sekundära mål utan omedelbart strategiskt intresse-som t. ex. Sverige-är begränsade. Vår försvarsplanering ulgår därför från sådana situationer, i vilka siormakisblockens mål och re­sursinsats vid angrepp mol Sverige är begränsade i förhållande lill deras övergripande säkerhetspolitiska mål och deras resurser.

Tilltron till vår neuiraliieispoliiik kräver alt omväriden är övertygad om atl Sverige i händelse av en konflikt kommer atl fullfölja den deklarerade


 


Prop. 1976/77:74                                                    41

politiken. Totalförsvaret måsle därför ha en sådan slyrka och sammansätt­ning att en presumtiv angripare, inle lill följd av brisler i detla, misstror allvaret bakom vår deklarerade politik. Förberedelser och överiäggningar syftande till militär samverkan med andra slaler är hell uteslutna. Del mi­litära försvarel måsle vidare vara så utformat alt dess uteslutande defensiva syfte - försvar av det egna landet - klart framgår. Det kan därigenom inle av någon uppfattas som ell hot.

Anskaffningen av för försvaret väsentlig materiel får inte ske så att Sverige kommer i en beroendeställning till andra länder av sådan art att den kan utnyttias för påtryckningar eller så all vi i en krissituation slår ulan viktig materiel.

Vårt totalförsvar är ett uttryck för vår vilja atl slå vakt om nationens säkerhei och oberoende. Totalförsvaret är därför en hela folkets angelägenhet och bygger på alt varje medborgare efter förmåga bidrar till landets försvar.

Kombinationen av en fast, förtroendeingivande utrikespolitik och ett starkt totalförsvar inger omväriden respekt för Sveriges neutralitetsvilja och förmåga all slå emot påtryckningar eller andra aggressiva handlingar. Del måsle stå klart för alla, atl vi menar allvar med vår neutralitet och atl vi målmedvetet skapar sådana försvarsresurser, som ingen kan bortse från i elt kris- eller krigsläge. Våra långsiktiga försvarsbeslut är ett uttryck för denna målmedvetenhet.

2.3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag

att regeringen bereder riksdagen tillfälle alt avge yttrande över vad jag har anfört om säkerhetspolitiken.

4 Riksdagen 1977. I saml. Nr 74.


 


Prop. 1976/77:74                                             42

3 Totalförsvarets fortsatta utveckling, gemensamma grunder 3.1 1974 års försvarsutredning

Försvarsuiredningen anger de gemensamma grunder som enligt utred­ningen bör vara styrande för totalförsvarets fortsalla ulveckling. Dessa bör enligl utredningen vara att den svenska säkerhetspolitiken för att vara tro­värdig och realistisk måste - vid sidan av andra säkerhetspolitiska medel - stödjas av ett tillräckligt starkt totalförsvar. Hot av flera olika typer kan riktas mol oss. Totalförsvaret måste därför vara allsidigt sammansatt. Sådana brisler i totalförsvaret, vilka skulle kunna lolkas som avsikl alt söka hjälp, far inle förekomma. Totalförsvaret skall enligt försvarsuiredningen ha sådan slyrka, sammansättning och beredskap samt vara så väl förberett för krig all elt angrepp mol Sverige skulle fordra så stora resurser och uppoffringar samt ta så lång tid att de fördelar en angripare kan vinna med angreppet inte rimligen kan bedömas värda insatserna. Därigenom blir vårt försvar krigsavhållande vid konflikier och i vidare mening ell viktigt stöd för vår säkerhetspolitik.

Nordkaloilområdel och Östersjöulloppen är och bedöms av uiredningen även framgenl komma alt vara de strategiskt mest betydelsefulla områdena i Norden. Även Gotlands betydelse bör uppmärksammas.

Försvarsutredningen anför att vårt land inle innehåller områden av pri­märt strategiskt intresse för stormaktsblocken. Kontrollen av sådana om­råden i vår närhet fömtsätter inte nödvändigtvis kontroll av svenskt område. Däremot kan svenskt territorium beröras i samband med operationer som syflar till all nå kontroll över områden på Nordkalotten, Skandinaviens väst­kust och vid Östersjöulloppen, vilka är viktiga för stormaktsblocken. För vårt vidkommande kan därvid främsl norra och södra Sverige samt väst­kusten komma att beröras av sådana operationer. En angripare kan även länkas sträva efler en ulvidgad kontroll över vårt land. Därvid kan Mel­lansverige, Gotland och andra delar av landet komma atl bli viktiga mål. Beroende på angriparens syften kan de militära operationerna medföra sam­tidiga angrepp mol vårt land i fiera än en riktning.

Totalförsvaret bör enligt utredningen vara så uppbyggt och organiserat att del är en hela folkets angelägenhet. Framtida krig och kriser kommer på olika säll alt beröra hela samhället och hela befolkningen. Därav följer enligt utredningens mening alt totalförsvaret och dess olika delar skall be­traktas som delar av samhället och atl man bör eftersträva all öka sam­ordningen mellan totalförsvarets olika funktioner i samhället. Utredningen bedömer all samordning mellan bl. a. militära och civila funklioner kan


 


Prop. 1976/77:74                                                    43

utvecklas ytteriigare inom många områden. Härigenom kan man förbättra eller bibehålla effekten till oförändrade eller lägre koslnader lör samhällei. All ell ansvar i fred om möjligl bör behållas även i krig bör vara grund­läggande för försvarsplaneringen, 1 den svåra silualion då samhällei skall ställas om för kris eller krig måsie ändringar i ledningsförhällanden, or­ganisation och arbetssätt undvikas i så slor utsträckning som möjligl. Ett mer konlinueriigi ansvar vid övergång till krigsorganisation skulle enligt utredningens mening även bidra lill all ytteriigare befästa tolalförsvarsidens förankring i samhället.

Det är av slörsla betydelse att varje medborgare allt efter sin förmåga bereds tillfälle atl bidra till landets försvar. Detta tillgodoses enligl utred­ningen bäsl om vårt totalförsvar även i fortsättningen bygger på den allmänna värnplikten, civilförsvarsplikten och andra former för tiänsigöringsskyldig­het. De olika folkrörelserna är av slor betydelse för all ytteriigare förankra total försvarsidén i samhället. Inte minsl bör framhållas de insatser som görs i de olika frivilliga försvarsorganisationerna. Olika former av obligatorisk och frivillig tiänslgöring ger en god personaltillgång för vår krigsorganisation och säkerställer totalförsvarets behov av kunnig personal.

Försvarsutredningen framhåller att de geografiska förhållandena ger goda fömtsättningar för all effeklivl försvara vårt land. Samhällsutvecklingen leder till förändringar inom många områden. I många avseenden medför detla att sårbarheten ökar och i andra att grunden för ett effektivi försvar förbättras. Försvarsutredningen underslryker viklen av att våra gynnsamma försvarsbelingelser noga utnyttias och atl hänsyn las i samhällsplaneringen även lill totalförsvarets behov.

Av de olika hot mot vår nationella säkerhei som vi kan komma alt utsättas för släller ell militärt angrepp de största kraven. Enligt utredningens mening är därför försvar mot militärt angrepp en viktig utgångspunkt för total­försvarsplaneringen. Totalförsvarels främsia syfte är all verka fredsbeva­rande, bl. a. genom att vid konflikier verka avhållande mot olika former av angrepp. Om elt angrepp trots detta inleds bedömer utredningen del vara av avgörande betydelse att inledningsvis disponera sådana resurser, främst militära, alt totalförsvaret så långt möjligl hinner ställas om för krig innan angriparen kan föra över belydande styrkor lill svensk mark. Eftersom en sådan omställning tar tid fordras alt vi lär förvarning om angreppet så att vi inte drabbas av elt överraskande angrepp.

I enlighet med den målsättning uiredningen föresiagii för totalförsvaret skall strävan vara alt i det längsta förhindra alt angriparen får fasl fot på svensk mark. Detta fordrar enligl uiredningens mening all försvaret skall kunna föras med tyngdpunkten i kust- och gränsområdena med fulll ut­nyttjande av våra gynnsamma försvarsbetingelser. Det går emellertid inle alt bortse från risken att en angripare lyckas tränga långt in i vårt land. Därför måste, om vi inle lyckas hejda angriparen, ell effektivt och uthålligt


 


Prop. 1976/77:74                                                     44

motstånd kunna göras i organiserade former i varje del av landet. Detta gäller även inom de delar angriparen har lagil. Alla möjligheter skall därvid utnyttjas atl ta tillbaka tagna delar av landei. Ett sådani säll att genomföra försvarel tillgodoser vår strävan all landet skall fortleva som fri nation. För della är statsledningens handlingsfrihet av avgörande betydelse. För­svarsuiredningen bedömer alt vi av dessa skäl måsie vara beredda alt föra elt för angriparen föriuslbringande krig under lång lid.

Del är av stor betydelse att vi för atl kunna fullfölja vår utrikespolitiska linje i situationer som innebär avspärrning har sådana tillgångar av för­nödenheter och sådan produktionskapacitet inom landei all nödvändig för­sörjning kan upprätthållas. Det är därför enligt uiredningen nödvändigl alt särskild uppmärksamhet sländigt ägnas åt utvecklingen av vårt näringsliv. Målet bör vara alt behålla sådan produktionskapacitet som är av särskild betydelse för vårt oberoende och för uthålligheten vid avspärrning och krig. Fredslida produktionskapacitet måste behållas inom vikliga försörjnings­områden för alt klara folkförsörjningen i vid mening. Därutöver måsle en produkiionsomslällning förberedas och flera typer av förnödenheter bered­skapslagras. I situationer av här angivet slag kan avsiktliga eller oavsiktliga kränkningar av svenskt territorium och luftrum liksom störningar av svensk sjö- och flygtrafik förväntas. Del är därför av slor betydelse alt vi disponerar sådana resurser att kränkningar kan förhindras eller avvisas och vår sjö-och flygtrafik kan skyddas.

Försvarsuiredningen har studerat och övervägt den roll icke-militärt mot­stånd, s. k. civilmoistånd, skulle kunna tilldelas inom vår säkerhetspolitik. Uiredningen har därvid funnit atl om vi medvetet avstår från atl förbereda ell väpnat försvar lorde detta i omvärlden tolkas som brislande vilja atl hävda självständigheten. Den deklarerade utrikespolitiken skulle inte längre framstå som trovärdig. En klar slutsats är därför att civilmotstånd inte kan utgöra något hållbart alternativ till militärt försvar. Utredningen vill emel­lertid inie utesluta att även icke-militärt motstånd kan ge värdefulla bidrag i det samlade motståndet t. ex. vid ockupation. Det skulle både kunna göra det svårare för en angripare att behärska eller utnyttja landet och förorsaka honom höga politiska koslnader.

Vår siandard när det gäller forskning, utveckling och produktion ger oss goda möjligheter att förse totalförsvaret med tekniskt kvalificerad materiel. Försvarsutredningen anser alt stor betydelse måste tillmätas möjligheterna atl disponera kapacitet för att utveckla och producera sådan materiel inom landet. Om dessa möjligheter skall finnas behövs kontinuerliga och stabila beställningar av utveckling och produktion. En sådan stabilitet är även en samhällsekonomisk fördel. Försvarsutredningen anför emellertid alt den är medveten om att det av olika skäl kan vara svårt alt behålla den nuvarande bredden på den inhemska utvecklingskapaciteten i framliden. Främsl berörs flygplan-, robot- och elektronikindustrin. För övriga områden


 


Prop. 1976/77:74                                                     45

bedömer utredningen förutsällningarna .för fortsatt utveckling och produk­tion som gynnsamma.

Försvarsuiredningen har även behandlat frågan om överraskande angrepp. För alt våra försvarsförberedclscr skall vara meningsfulla forilras alt to­talförsvaret vid elt angrepp hinner sliillas om för krig. Vi utgår ifrån all ell angrepp på Sverige föregås av politiska och miliiära förändringar i vår niirmaste omvärld. För att dessa skall uppfattas i lid behövs enligl för­svarsulredningens mening en effektiv underrätielsetiänst. Därigenom kan vår insatsberedskap i fred hållas låg. En hög mobiliserings- och krigsor-ganiseringsberedskap saml ell administrativt system som gör stegvisa be­redskapshöjningar möjliga behövs emellertid för loialförsvarel. Beredskap för insats mot kränkningar av vårt territorium och luftrum måsle konti­nuerligt upprätthållas i fredstid.

Försvarel bör inte uiformas för en siluation där en angripare i full ut-striickninj utnyttiar ABC-stridsmedel mot oss. Skyddel mol sådana strids­medel bör enligl försvarsuiredningen liksom hittills inriktas på sådana ål­gärder som gör fortsatt motstånd möjligl trots insats mol oss av enstaka kärnladdningar eller av bakteriologiska (biologiska) och kemiska stridsmedel i begränsad omfattning. De siirskilda kostnaderna för dessa ålgärder skall emellertid vara måttliga. Verkningarna i Sverige i de fall sådana stridsmedel siitls in i omvärlden bör kunna begränsas.

Den osäkerhei som är förenad med bedömningar av bl.a. framlida sä­kerhetspolitisk och vapenteknisk utveckling medför enligl försvarsulred­ningens mening dels en risktagning med hänsyn lill de svåraste situatio­nerna, dels elt behov av handlingsfrihet när vårt framlida totalförsvar pla­neras och utvecklas. Denna handlingsfrihet måste rymma möjligheter atl ändra sammansättningen av totalförsvaret, inriktningen av totalförsvarets olika delar och totalförsvarets styrka. Totalförsvarels krigsorganisation bör vara utformad med hänsyn till de möjligheter som finns all öka dess slyrka och uthållighet genom förbättrad utbildning samt genom att tillföra materiel, anläggningar och förnödenheter. En bibehålian handlingsfrihel förutsätter att resurser kontinuerligt sätts av för forskning och ulveckling samt för att behålla produktionskapacitet inom landet. Försvarsutredningen vill i det­la sammanhang peka på betydelsen av atl åtgärder vidtas i fred för att göra det möjligt all öka produktionen inom de områden där betydelsefulla resultat kan uppnås inom rimlig lid. Försvarsutredningen underslryker emel­lertid atl det stöd för säkerhetspolitiken som totalförsvaret ulgör represen­teras endast av den organisation och del innehåll som finns vid varje tid­punkl. Alla möjligheter alt förbereda förstärkning av totalförsvaret skall emellertid tas tillvara i planering och löpande verksamhel.

Under en lång följd av år har del rått slor enighel i vårt land om sä­kerhetspolitikens inriklning liksom om behovel av ett efter våra förhållanden starkt totalförsvar. Detla har bl. a. inneburit all enighel har rått om all


 


Prop. 1976/77:74                                                     46

åriigen sälla av en avsevärd del av samhällsresurserna för försvarsändamål. Fleråriga planeringsramar för försvaret ger stabilitet åt försvarsplaneringen. Försvarsuiredningen tillmäter del förhållandel att försvarspolitiken vilar på ett brett folkligt stöd stor betydelse.

Försvarsutredningen har lidigare konstaterat alt totalförsvaret måsle vara allsidigt sammansatt. En balanserad sammansättning uppnås inom ramen för de ekonomiska resurser totalförsvaret disponerar genom noggrann av­vägning mellan och inom totalförsvarets olika delar. Utredningen har konsta­terat att ell militärt angrepp i form av invasion ulgör det allvariigaste hotel mol vår säkerhet. 1 en sådan silualion kommer det miliiära försvaret atl åläggas den tyngsta uppgiften. Det militära försvarel måsle därför utgöra den dominerande delen i totalförsvaret. De olika totalförsvarsgrenarna är beroende av varandra. Övriga lotalförsvarsgrenar måste på grund av krigels krav anpassas till hur del miliiära försvarel är avsett all verka i krig.

Tänkbara angreppssiluationer, den vapentekniska ulvecklingen och risken för att hela landet i ökad omfattning kommer atl beröras av slridshandlingar ställer krav på civilförsvaret. Detta bör enligt försvarsuiredningen inriktas på all ge befolkningen skydd mol konventionella stridsmedel och skäligt skydd mol bl. a. radioaktiv strålning vid bostäder och arbetsplatser inom särskiU hotade områden.

Utvecklingen i vårt samhälle medför i många avseenden en ökad käns­lighet i samhället för störningar. Denna ulveckling är i sina huvuddrag in­ternationell och kan medföra alt ekonomiska ålgärder i ökad grad ulnyttias för alt lösa konflikier. Med hänsyn till della bedömer försvarsuiredningen atl ökad uppmärksamhet måste ägnas sådana åtgärder som säkerställer nöd­vändig försörjningsförmåga vid avspärrning under relativi lång lid. Även förmåga alt motstå stridshandlingar och föriusl av väsentliga produktions­resurser bör ingå i målen för vår försörjningsberedskap.

Försvarsuiredningen anger att övrigi totalförsvar bör inriktas enligt de av utredningen angivna allmänna principerna. Flera av funktionerna fordrar endast mycket begränsade ekonomiska resurser för beredskapsåtgärder. To­talförsvarets styrka vilar ytterst på medborgarnas vilja atl försvara landets frihet och oberoende. Psykologiskt försvar intar därför enligl uiredningen i flera avseenden en särställning. En funktion som uiredningen också anser måsle ägnas ökad uppmärksamhet är sjukvärden i krig och under avspärr­ning.

Till försvarsulredningens förslag har fogals vissa reservationer. Dessa åter­ges under avsnittet 4.1.4.


 


Prop. 1976/77:74                                                             47

3.2 Föredraganden

Jag vill inledningsvis anföra alt jag i alll väsentligt ansluter mig till de förslag lill gemensamma grunder för totalförsvarets fortsatta ulveckling som försvarsuiredningen har lämnat. För all den svenska säkerhetspolitiken skall vara trovärdig och realistisk måste den, som statsministern redan har berört - vid sidan av andra säkerhetspolitiska medel - stödjas av ett tillräckligt starkl totalförsvar. Om vi skall kunna avvisa hot och påtryckningar av skilda slag krävs atl totalförsvaret är allsidigt sammansatt. Del innebär atl sådana brister i totalförsvaret inte kan accepteras, vilka skulle kunna tolkas som vi hade för avsikl all i en hotande silualion söka hjälp. Totalförsvaret skall ha sådan styrka, sammansättning och beredskap saml vara så väl förberett för krig att angrepp mot Sverige skulle kräva så stora resurser och upp­offringar samt ta så lång lid att de fördelar en angripare kan vinna med angreppet inte rimligen kan bedömas värda insatserna. Jag anser atl så ut­format blir vårt försvar krigsavhållande vid konflikter och elt viktigt stöd för vår säkerhetspolitik.

Vårt land innehåller inte områden av primärt strategiskt intresse för slor­maklsblocken. Kontrollen av sådana områden i vår närhet förutsätter inle nödvändigtvis kontroll av svenski område. Däremol kan svenskt territorium beröras i samband med operationer som syftar till alt nå kontroll över för slormaklsblocken viktiga områden på Nordkalotten, Skandinaviens västkust och vid Östersjöulloppen. För vårt vidkommande kan därvid främst norra och södra Sverige samt västkusten komma att beröras av sådana operationer. En angripare kan även tänkas eftersträva en utvidgad kontroll över vårt land, varvid Mellansverige, Golland och andra delar kan komma alt bli viktiga mål. Beroende på angriparens syften kan de militära operationerna medföra samtidiga angrepp mol vårt land i flera än en rikining.

Totalförsvaret bör vara så uppbyggt atl det aren hela folkets angelägenhet. En grundläggande förutsättning för detta är enligt min mening all varje medborgare allt efter sin förmåga bereds tillfälle alt bidra lill landets försvar. Jag ansluter mig till utredningens bedömning att detta bäst tillgodoses om vårt totalförsvar även i fortsättningen bygger på den allmänna värnplikten, civilförsvarsplikten och andra former för tiänsigöringsskyldighet. 1 samman­hanget finner jag det angeläget att understryka den stora betydelse som de olika folkrörelserna har för all förankra tolalförsvarsidén i samhället. Inte minst bör framhållas de insatser som görs i de olika frivilliga försvars­organisationerna. Jag anser i likhet med utredningen att den obligatoriska och frivilliga tiänslgöringen skapar förutsättningar för en god personallillgång för vår krigsorganisation och säkerställer totalförsvarets behov av kunnig personal.


 


Prop. 1976/77:74                                                    48

Framlida krig och kriser kommer i allt slörre utsträckning att på olika sätt engagera hela samhället och hela befolkningen. Härav följer alt de olika lotalförsvarsgrenarna måste ses som delar av samhället. Enligt min mening bör det därför vara en strävan all öka s;miordningen mellan totalförsvarets olika funktioner i samhället. I likhei med uiredningen bedömer jag atl in­tegration och samordning mellan bl. a. miliiära och civila funktioner kan ulvecklas ytteriigare.

1 den svåra silaution som uppslår om samhället skall omställas för kris eller krig måsle så långl möjligl undvikas ändringar i ledningsförhållanden, organisation och arbetssätt. En grundläggande princip för all försvarspla­nering bör därför vara all elt ansvar i fred för viss verksamhel bör följas av molsvarande ansvar i krig, om verksamheten då skall fortgå. Denna princip bidrar även till all ytterligare befästa tolalförsvarsidens förankring i samhället.

De geografiska förhållandena i vårt land ger enligt min mening goda betingelser för att genomföra ett effeklivl försvar. Samhällsutvecklingen leder lill förändringar inom många områden och lär därmed också kon­sekvenser för försvarsplaneringen. I många avseenden ökar vår sårbarhet, i andra förbättras grunden för ell effeklivl försvar. Jag anser i likhei med försvarsutredningen att det är betydelsefullt och nödvändigt all våra gynn­samma försvarsbetingelser noga las lill vara saml atl hänsyn tas i sam­hällsplaneringen även till totalförsvarets behov.

Försvarets planering med hänsyn till risken för atl ABC-stridsmedel kan komma att insättas mot oss har behandlats av försvarsuiredningen. Ut­redningens syn överensslämmer med den grundsyn på dessa frågor som fastställdes av statsmakterna år 1968 och som bekräftades i 1972 års för­svarsbeslut. Jag ansluter mig lill vad uiredningen anför. 1 huvuddrag innebär del att åtgärder med hänsyn lill risk för kärnvapenkrig bör övervägas ut­gående från bedömningen att stormakterna vid ell krig i Europa ålminslone inledningsvis för detta med konventionella stridsmedel i syfte att finna en bas för förhandlingar. Motiv för endera parten all i ell sådani krig insätta kärnvapen skulle kunna uppkomma i en silualion där valet står mellan underkastelse och en upptrappning av kriget. Genom en begränsad insats av kärnvapen - begränsad såväl i fråga om antal, sioriek som val av mål - kan en part då markera en stark beslutsamhet lill fortsalt motstånd och uppmana lill en lösning av konflikten genom förhandlingar. Skulle dessa misslyckas kan kärnvapen sältas in i slörre skala. De sekundära verkningarna därav i vårt land bör kunna begränsas genom olika skyddsåtgärder.

Jag delar försvarsutredningens mening att våra möjligheter all påverka kärnvapentröskeln är begränsade. Den besläms huvudsakligen av åtgärder inom slormaklsblocken. Skulle Sverige anfallas när kärnvapen redan har salts in i slor skala i krig i omväriden, kan man inte räkna med någon ålerhållsamhel mol svenskt område. 1 en sådan situation måsle ansträng­ningarna koncentreras på atl begränsa krigels verkningar och öka befolk­ningens möjligheter att överieva.


 


Prop.  1976/77:74                                                    49

Ålgärder med hänsyn till risk för. krig med bakteriologiska (biologiska) och kemiska stridsmedel bör övervägas mol bakgrund av all användningen av dessa har förbjudils genom olika internationella avtal. Den starkaste rest­riktionen mol användningen av dem i cil krig mellan slormaklsblocken torde vara risken för repressalier mol cn kanske dåligt skyddad civilbe­folkning.

Mol denna bakgrund bör enligt min mening planeringen av ålgärder lör all avhälla från angrepp mot Sverige i första hand avse angrepp med kon­ventionella stridsmedel. Skydd mol ABC-stridsmedel bör som hittills in­riktas på sådana åtgärder som gör del möjligl atl fortsätta försvarel trois insats mot oss av enstaka kärnladdningar eller bakteriologiska (biologiska) eller kemiska slridsinedel i begränsad omfattning. 1 likhet med försvars­utredningen anser jag dock att de särskilda kostnaderna för dessa åtgärder bör vara måttliga.

Ett militärt angrepp ärdei allvarligaste hotet mot vår nationella säkerhet och ställer de största kraven på totalförsvaret. Därför måste enligt min mening för­svar mol militärt angrepp ulgöra den viktigaste utgångspunkten för planering­en av detla.

Skulle vi bli angripna skall strävan vara att i det längsta förhindra all angriparen lär fasl foi på svensk mark. Denna målsättning innebär enligt min mening att försvarel med fulll utnyttjande av våra gynnsamma för­svarsbetingelser skall kunna föras med tyngdpunkten i gräns- och kustom­rådena. Jag ansluter mig lill försvarsulredningens bedömning all del dock inte gårall bortse från risken atl en angripare kan lyckas tränga in på djupet av vårt land. Vi måsle därför, om vi inte lyckas hejda angriparen, enligt min mening kunna göra effektivi motstånd i organiserade former i varje del av landet, även inom delar som tagils av angriparen, varvid alla möjligheter skall utnyttias att återta tagna delar av landei. Ett sådant sätt atl genomföra för­svaret lordegeossdeslörsla förutsättningarna att beslå som fri nation. Vi måsle därför vara beredda alt föra ett för angriparen föriuslbringande krig under lång tid.

Försvarsutredningen har studerat och övervägt den roll icke-militärt mot­stånd, s. k. civilmoistånd, skulle kunna tilldelas inom ramen för vår sä­kerhetspolitik. Uiredningen har därvid funnil all om vi medvetet avslår från att förbereda ell väpnat försvar torde detla i omväriden tolkas som bristande vilja att hävda självständigheten. Den deklarerade utrikespolitiken skulle inte längre vara trovärdig. Jag delar utredningens mening och vill i likhet med utredningen undersiryka all en klar slutsals därför är att civilmotstånd inte kan utgöra någol alternativ till militärt försvar.

För att våra försvarsförberedelser skall vara meningsfulla fordras all vi vid elt angrepp inledningsvis disponerar resurser - främst miliiära - så alt totalförsvaret i största möjliga utsträckning hinnerslälla om för krig, innan an­griparen har hunnit överföra avgörande styrkor lill svensk mark. Vi ulgår från


 


Prop. 1976/77:74                                                     50

att ett angrepp påSverige föregås av politiska och miliiära förändringar i vår när-masleomvärid,som kangeoss förvarning. Föraltdessaförändringarskall kun­na uppfattas i tid erfordras en allsidig underrätielsetiänst. Jag vill särskilt fram­hålla atl Sverige- med sin inriktning mot neutralitet och utan stående styrkor - har slörre anledning än många andra länder all noggrant följa utvecklingen i omvärlden. Genom en effektiv underrätielsetiänst skall alla möjligheter till förvarning las lill vara. Härigenom kan insatsberedskapen under normala för­hållanden hållas relativt låg. Föratt vi skall kunna utnyttia den möjliga förvar­ningen krävs dock enligt min mening atl totalförsvaret har en hög mobilise­rings- och krigsorganisationsberedskap saml ett administrativt system som möjliggör atl beredskapshöjningar kan anpassas lill den rådande situationen. Den administrativa beredskapen påalla ni våer i det fredstida samhället är avgö­rande lör våra möjligheter att i lid vidla erforderliga försvarsåtgärder. Del är också viktigt med smidiga former för beslul om ändringar i beredskapen så all inle nödvändiga åtgärder försenas på grund av omständliga beslutsprocesser.

Hänsyn måsle också las lill risken för överraskande angrepp. Därmed avses ell angrepp som inleds innan vårt försvar är färdigmobiliseral. Till­gången på miliiära styrkor och transportmedel i omvärlden innebär att del renl tekniskt finns förutsättningar för elt angrepp utan omfattande förbe­redelser. Försvaret måsle därför, för alt verka avhållande även mol över­raskande angrepp, också innehålla snabbt tillgängliga flyg- och sjöslridskrafter liksom snabbt mobiliserbara marksiridskrafler och hemvärn. Det är vidare av slorbetydelseall ledningssystem,liksom sålångl möjligt övriga samhällsfunk­tioner, byggs upp decentraliserat för all på så sätt minska risken för att vår mot­siåndsförmåga bryts genom punktvisa angrepp.

Jag anser i likhei med utredningen att under normala fredsförhållanden, då insaisberedskapen som jag lidigare haranfört bör kunna hållas låg, måste sådan beredskap ändock upprätthållas alt kränkningar av vårt territorium kan avvi­sas.

Vid krig i vårt närområde då vi är neulrala måsle åtgärder vidtas, så alt krigförande parter inle utan stora insatser kan skaffa sig fördelar genom alt utnyttia svenski territorium. I överensstämmelse med de förpliktelser som åligger en neutral stat skall Sverige, om en krigförande kränker eller försöker kränka svenski lerrilorium, molverka detta med tillgängliga medel. I situationer av här angivet slag kan avsiktliga eller oavsiktliga kränkningar av svenski territorium och luftrum förväntas liksom störningar av svensk sjö- och flygtrafik. Det är därför av stor betydelse atl vi disponerar sådana resurser att kränkningar kan förhindras eller avvisas och atl vår sjö- och flygtrafik kan skyddas. Jag vill också i likhei med utredningen framhålla att det militära försvarel skall förhindra atl svenskt territorium blir skådeplats för krigshandlingar mellan främmande makter, bas för deras militära ope­rationer eller genomgångsområde för trupp och materiel. 1 en siluation då


 


Prop. 1976/77:74                                                     51

krig pågår i vårt närområde släller neutraliteten stora, krav på försvarel. Jag bedömer alt slora delar av vårt totalförsvar då måsle mobiliseras.

En akut konflikt i Europa bedöms, som jag lidigare har anfört, komma alt fö­regås av en period av stigande spänningar, lokala kriser och successivt ökade störningar i världshandeln. I samband med krig i vår omvärld kan vår utrikes­handel hell eller del vis tvingas att upphöra. Försvarsuiredningen anför härvid­lag, atl för alt vi skall kunna fullfölja vår utrikespolitiska linje i situationer som innebär hel eller delvis avspärrning av utrikeshandeln, ärdei av stor betydelse all vi inom landei har sådana tillgångar på förnödenheter och produktionska-pacilelatl nödvändigförsörjning kan upprätthållas. Stor uppmärksamhet måsie därför fortlöpande ägnas åt utvecklingen av vårt näringsliv i syfte att behålla så­dan produktionskapacitet som är av särskild betydelse för vårt oberoende och för uthålligheten vid avspärrning och krig. För folkförsörjningen i vid mening måste fredstida produktionskapacitet behållas inom viktiga försörjningsområ­den. Däruiöver måste förberedelser för produkiionsomslällning göras och be­redskapslagring genomföras av flera lyper av förnödenheter. Jag kan i slort an­sluta mig till utredningens förslag. Jag vill emellertid också framhålla att för­sörjningsberedskapen ytterst vilar på del fredslidasamhällei och den inneboen­de styrkan hos det svenska näringslivet.

Totalförsvaret bör också innefalla ålgärder för att minska konsekvenserna av fredskriser. Dessa avser sådana lägen då normal fredsstandard inle kan upprätthållas i produktion, sysselsättning, export och konsumtion på grund av importborifall av en eller flera försörjningsvikliga varor utan atl det är krig eller krigsfara i vår nära omvärid. Fredskriser bör i planeringen skiljas från sådana knappheissituationer, konkurrenssituationer och handelssiruk-turomvandlingar som är sländigl återkommande i det internationella han­delsutbytet. De bör också skiljas från situationer där kriser och konflikier föranleder medvetna åtgärder selektivt riktade mot Sverige med syfte att uppnå politiska fördelar gentemot oss. Ambitionsnivån när det gäller atl möta fredskriser bör vara att så långt möjligl upprätthålla normal freds­standard saml att undvika störningar i viktiga samhällsfunktioner.

Fredskriser kan orsakas dels av relativt lokall bundna krig eller konflikter som berör råvaruproducerande länder eller viktiga iransportleder, dels av vissa råvaruproducerande länders medvelna begränsning av utbudet av varor t. ex. i syfle att ulöva politiska påtryckningar.

Om vi i en fredskris skulle utnyttja resurser, anskaffade för atl möta avspärrningar eller krig, skulle förmågan atl uppfylla vårt säkerhetspolitiska mål nedgå. En särskild planering för fredskriser svarar således mot både näringspolitiska och säkerhetspolitiska krav.

Den osäkerhet som är förenad med bedömningar av bl.a. framtida sä­kerhetspolitisk och vapenteknisk utveckling medför ett behov av handlings­frihel vid planering och utveckling av vårt framtida totalförsvar. Denna


 


Prop.  1976/77:74                                                    52

handlingsfrihel måste innehålla möjligheter all ändra sammansäiiningen av totalförsvaret, inriktningen av totalförsvarets olika delar och totalför­svarets styrka. Totalförsvarets krigsorganisation bör vidare vara utformad med hänsyn lill de möjligheter som föreligger atl vid behov öka dess slyrka och uthållighet genom förbättrad ulbildning samt genom tillförsel av materiel, an­läggningar och förnödenheter. En bibehållen handlingsfrihel förutsätter atl re­surser avsätts kontinuerligt för forskning och ulveckling saml för att behålla viktig produktionskapacitet inom landei.

Försvarsuiredningen har studerat möjligheterna alt i nom en tidsrymd av två år och under vissa förutsätt ningar öka de olika tolalförsvarsdelarnas slyrka. Ut­redningen anför, och jag delar den slutsatsen, all endast myckel begränsad ök­ning av styrkan är möjlig under den angivna liden. Försvarsuiredningen pekar dock i della sammanhang på betydelsen av all ålgärder vidtas i fred för all möj­liggöra forcerad produktion inom de områden där betydelsefulla resullat kan uppnås inom rimlig tid. Jag anser det viktigt att i planeringen och den löpande verksamheten alla möjligheter tas lill vara all förbereda snabb för­stärkning av totalförsvaret. Jag vill emellertid även i likhet med försvars-utredningen undersiryka att det stöd för säkerhetspolitiken som totalför­svaret utgör endast representeras av den vid varje tidpunkl befintliga or­ganisationen och dess innehåll.

Under en lång följd av år har det rått stor enighet i vårt land om in­riktningen av säkerhetspolitiken och om behovel av ett starkl försvar. Jag har i del föregående framhållit vikten av att försvarspolitiken vilar på ett brett folkligt stöd samt vad detla betyder för trovärdigheten i vår säker­hetspolitik. Enigheten om försvarspolitiken har även gällt beslul om att årligen avsätta en avsevärd del av samhällsresurserna för försvarsändamål. Jag finnerdet angelägel atl i detla sammanhang undersiryka all förutsättningar måste skapas så alt de tilldelade resurserna kan utnyttias påeffektiväst möjliga sätt och så atl rationaliseringar av verksamheten stimuleras. Enligt min me­ning fordrar delta såväl en långsiktig inriktning av våra försvarsansträng­ningar som stabilitet i försvarsplaneringen.

Ett krig kommer att leda lill betydande skadeverkningar på samhället och därmed lill svåra påfrestningar och umbäranden för hela befolkningen.

Vid ett militärt angrepp kommer det miliiära försvaret atl åläggas den tyngsta uppgiften. Jag delar försvarsutredningens mening alt försvarsmakten därför måste ulgöra den dominerande delen av totalförsvaret. De olika to­talförsvarsgrenarna måste alllid fungera i ett samverkans- och beroende­förhållande. På gru nd av krigels krav måsle övriga total försvarsgrenar anpassas lill hur del militära försvarel är avsett atl verka i krig.

C/V/Z/öww/wskallgeskydd åt befolkningen mot i försia hand konventionella stridsmedel. Verksamheten skall främsl inriktas på sådana områden som kan bli särskilt utsatta för bekämpning eller sirider på grund av deras betydelse för vår samlade försvarsförmåga.

Det ekonomiska.försvaret skall säkerställa att vi har tillgång till oundgängli-


 


Prop. 1976/77:74                                                    53

gen nödvändiga förnödenheter och tiänster för befolkningen och totalförsva­ret. 1 likhei med försvarsulredningenanserjagatt i målel för vår försörjningsbe­redskap även bör ingå förmåga att motslåstridshandlingaroch förlust av vikli­ga produktionsresurser.

(5v/'/gf/orfl//o/-sva/-bör inriktas enligt de allmänna riktlinjer som jag givit idet föregående. Som jag också lidigare har angivit vilar totalförsvarets styrka ytterst på medborgarnas vilja atl försvara vårt lands frihet och oberoende. Där­för 'mtar psykologiskt försvar i flera avseenden en särställning. Jag vill slutligen anföra att jag i likhet med försvarsuiredningen anser alt sjukvården i krig och under avspärrning måste ägnas särskild uppmärksamhet.

Stalsmaktema fastställde år 1972 en målsättning för totalförsvaret. Den har följande lydelse.

1.    Totalförsvaret är en hela svenska folkets angelägenhet och skall bygga på medborgarnas personliga insatser, som för vapenföra manliga medborgare grundas på allmän värnplikt. Del skall ge uttryck för vår vilja all bevara landets frihet.

2.    Totalförsvaret skall vara så förberett för kriget alt del verkar freds­bevarande. Det skall därför ha sådan styrka, sammansättning och beredskap att ett angrepp mot Sverige fordrar så stora resurser och uppoffringar saml lar så lång tid alt de fördelar som står att vinna med angreppet rimligen inle kan bedömas värda insatserna.

Totalförsvaret skall snabbt kunna höja beredskapen och utveckla full styr­ka.

Totalförsvaret skall vara så utformat att del kan motstå skilda angrepps­former och verka i olika mililärpolitiska lägen.

Totalförsvaret skall vara så utformat atl resurser kan avdelas för svenskt dellagande i Förenta nationernas verksamhel i syfte att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet.

3.    Under fredstid och under krig mellan främmande makter varunder Sverige är neutralt skall försvarsmakten avvisa kränkningar av vårt ter­ritorium. Civilförsvaret jämte andra berörda grenar av totalförsvaret skall vidla ålgärder för atl skydda befolkningen mol skadeverkningar på grund av krig i vår omvärid. Det ekonomiska försvaret skall bidra till alt irygga vår försörjning om vårt land blir hänvisat lill egna försörjningsresurser på grund av i vår omvärid inträffande konflikter.

4.    Invasionsförsvar skall vara försvarsmaktens viktigaste uppgifi. Om Sverige utsätts för angrepp skall försvarsmakten möta detta och i del längsla förhindra att angriparen far fasl fot på svensk mark. I varje del av landet skall bjudas segt motstånd, om så erfordras även i form av del fria krigei. Civilförsvaret skall skydda befolkning och egendom mol skador av fientliga anfall saml rädda överlevande vid sådana anfall. Folkförsörjningen i vidaste bemärkelse skall tryggas genom del ekonomiska försvaret. En fast försvars­vilja skall vidmakthållas och varje försök att undergräva vår motslåndsanda


 


Prop. 1976/77:74                                                     54

och tilltron till vår förmåga att motstå angreppet skall motverkas genom psykologiskt försvar. Sjukvård, socialvård, polisväsende, kommunikationer saml annan samhällelig verksamhel skall anpassas med hänsyn lill inrikt­ningen av de samlade försvarsansträngningarna.

5. Totalförsvarets olika delar skall samverka och understödja varandra i syfle alt nå slörsla möjliga försvarseffekt.

Som har framgått av del föregående anser jag all den inlernalionella ulveck­lingen under 1970-lalel och bedömningen av den framlida ulvecklingen inle ger anledning all ompröva den svenska säkerhetspolitiken. Såväl inriktningen av vår säkerhetspolitik som mina förslaglill gemensammagrunderför totalför­svarets fortsatta utveckling överensslämmer med de grundprinciper härför som det sedan lång tid rått slor enighel om i vårt land. Jag anser därför atl målsättningen för totalförsvaret alUjämt bör gälla.

Beträffande den mera detaljerade inriktningen av de olika totalförsvars-grenarna får jag hänvisa lill resp. avsnitt i del följande.

3.3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställerjag att regeringen föreslår riksdagen

atl godkänna de gemensamma grunder för totalförsvarets fortsatta utveckling som jag har angetl i del föregående.


 


Prop. 1976/77:74


55


4 Det militära försvaret

4.1 Det militära försvarets fortsatta utveckling

4.1.1 Perspektivplaner för det militära försvaret

Perspektivplan del 1 för det militära försvarel

1 perspeklivplaneringens fas 1 studeras alternativa sammansättningar av försvarsmakten 15-20 år framåt i liden. Dessa sammansättningar prövas i studierna mot länkbara angripare. Överbefälhavaren har bedrivit studier i enlighet med de anvisningar som regeringen meddelat. De.ssa innefattade bl. a. ett brett ekonomiskt intervall och säkerhetspolitiska utgångspunkler. Ell antal styrande angreppsfall har härvid angetts som miljöexempel. Studier har gjorts för de ekonomiska nivåer som framgår av följande tabell. Under denna sludiefas behövde någon hänsyn lill utgifternas fördelning över tiden inte tas.

Studienivåer i perspektivplaneringens fas 1

 

Nivå

Ekonomiskt inter-

Ungefärlig andel

Kompensation för

 

vall enligl rege-

av 1972 års köp-

hypotetiska pris-

 

ringens anvis-

kraft enligl över-

och lönestegringar

 

ningar'

befälhavaren

enligt överbefäl-

 

Miljarder kr. per år

 

havaren

Övre nivån

18-20

100%

Kompenseras

Mellannivån

13-16

75 %

Brislande  kompensa­tion med netloprisin-dex

Nedre nivån

10-12

55 %

Brislande   kompensa­tion samt kraflig redu­cering

' 1 länkl pris- och löneläge i början av 1990-talet.

Angriparens kvalitativa egenskaper

De kvalitativa egenskaper en angripare bedöms ha i början av 1990-talet in­verkar på ulformningen av våra framlida förband. Utgångspunkten är att en angripare inte organiserar och utrustar sina förband för insats i Sverige, utan deras utformning bestäms huvudsakligen av förhållandel till huvudmotstån­daren. Del har vidare antagits all en angripare inte utnyttjar enbart sina mo­dernaste förband mot oss. En blandning av förband med olika modernitets-grad har förutsatts.

Några förändringar hos angriparen som särskilt bör beakias vid utveckling­en av vårt försvar är enligt överbefälhavaren följande.


 


Prop. 1976/77:74                                                     56

-       Förbättrade möjligheter atl upptäcka, lägesbesiämma och med hög preci­sion bekämpa mål.

-       Tillkomst av konventionella vapen med verkan över stor yta, t. ex. splii-tervapen och mullipelvapen.

-       Förbättrade möjligheter att störa försvarels ledningssystem.

-       Förbättrade möjligheter atl skydda den egna informationsöverföringen.

-       Ökad röriighet och eldkraft i förbanden.

-       Utökad kapacitet för speciallonnage och luflröriighet.

Ulvecklingen av kärnvapen bedöms kunna fortsätta och bl. a. medge s. k. minikärnvapen. Möjligheterna alt ulföra även oidenlifierade angrepp och sabotage med biologiska stridsmedel anses alltfort vara myckel stora. Möj­ligheterna all använda kemiska stridsmedel bedöms kvarslå och kan komma all öka.

Sirukiiii beskrivningar

Vilken operaliv slyrka försvaret kan uppnå beror på de ekonomiska resurser som tilldelas. Strukturerna på de olika ekonomiska nivåer som stude­rats kommer därför också atl avspegla skilda ambiiionsgrader vad gäller prin­ciper för hur försvaret förs. För alt bedöma hur dessa simklurer bidrar lill vår säkerhetspolitik krävs också en analys av vad en angripare kan vara beredd alt acceptera av uppoffringar i form av insatser, föriusler, lid och risker.

Sammanlagt har fem olika simklurer redovisais varav en på den övre ekonomiska nivån (Öl), två på mellannivån (M4, M5) och två på den nedre nivån (N2, N3).

Den principiella uppbyggnaden av Öl har stora likheter med dagens för­svarsmakt. De kvalificerade förbanden har en kvalitet som anpassats till 1990-lalels slridsmiljö. Slmkturen ger möjlighel till ett djupförsvar såväl utanför som inom vårt lerrilorium. Strävan är att påtvinga angriparen upp­offringar i såväl flyg- och specialförband som marksiridsförband.

På mellannivån redovisas två simklurer. M4 innebär att försvaret kon­centreras till de inledande striderna utanför och vid kusten. Tonvikten har därför lagts på marin- och flygstridskrafter. Syftet är alt tvinga en angripare till lång förbekämpningslid och åsamka honom föriusler i special- och flyg­förband. Den avvägning som gjorts innebär att ett stort antal värnpliktiga korllidsulbildas.

M5 innebär alt försvarel koncentreras lill striden på svenskt territorium. Detla medför en betoning av arméstridskrafterna. Avsikten är alt tvinga angriparen till en långvarig strid på svenski territorium och därigenom för­orsaka honom förluster i luftlandsättnings- och marksiridsförband.

Även på den nedre ekonomiska nivån redovisas två simklurer. N2 innebär en koncentration av försvaret till de inledande striderna med syfte att åstadkomma föriusler i special- och flygförband. Ett nytt värnpliktssystem


 


Prop. 1976/77:74


57


med kategoriklyvning införs.

Försvarsslmkturen i N3 avser atl tvinga en angripare till en utdragen strid på svenski territorium. 1 försia hand syftar den till att åsamka föriusler i motståndarens marksiridsförband. Den allmänna värnplikten behålls men med omfattande kategoriklyvning.

Exempel på förband som förekommer i de olika stmkturerna framgår av följande bild. Det bör enligl överbefälhavaren observeras att de förband som förekommer i strukturerna reduceras i antal och kvalitet i allt slörre omfattning ju lägre struktur som studeras.

E.xempel på /örband som förekommer i strukturerna

Öl


Mekaniserade brigader

Spaningsdivisioner

Luftvärnsrobotbataljoner/medellång räckvidd

Korvettdivisioner

Medeltunga attackdivisioner

Kustrobotbataljoner

Ytattackflottiljer

Ubåtsflottiljer

I nfanteriregementen

Mekaniserade bataljoner

Infanteribrigader

Patrull båtsdivisioner

Fasta spärrbataljoner

Rörliga spärrbataljoner

Lätta attackdivisioner

Jaktdivisioner

Luttvärnsrobotbataljoner/kort räckvidd

Kanonluftvärnsbatal joner


01


M4

M4


M5

M5


N2

 

 

 

 

N2


N3

 

 

 

 

N3


Sammanfattning och slutsatser

Sammanfattningsvis anför överbefälhavaren alt om svenskt försvar skall kunna ulgöra ett någoriunda lillfredsslällande stöd för svensk säkerhets­politik fordras all det har en slyrka, som svarar mot tillgängliga miliiära resurser i omväriden och Sveriges betydelse vid en konflikt. Den övre eko­nomiska nivån ger vissa möjligheter lill ett sådani försvar. Della förutsätter all omväriden präglas av avspänning och att beslut fallas inom pakterna

5 Riksdagen 1977. 1 saml Nr 74.


 


Prop. 1976/77:74                                                    58

i Europa om att undvika fortsatta kostnadsökningar för miliiära ändamål. Mellannivån ger molsvarande möjligheter endast vid en relativt omfattande nedrustning. Även vid en sådan gynnsam internationell utveckling är enligl överbefälhavaren många konflikier möjliga där simklurer på nedre nivån saknar möjligheter atl lillfredsslällande stödja svensk säkerhetspolitik. På nedre nivån blir del därför enligl överbefälhavarens uppfattning nödvändigt atl ompröva vår säkerhetspolitik.

I planeringen bör enligl överbefälhavaren inrymmas handlingsfrihet all förverkliga simklurer på nivån från millen av studieintervallet tili en nivå som ligger högre än dess övre gräns. För att skapa denna handlingsfrihet bedöms ekonomiska resurser krävas utöver vad som behövs för alt tillgodose behovet av försvarseffekt under näraliggande perioder.

Avvikande mening lill perspektivplan del I har anmälts av cheferna för marinen och flygvapnet.

Perspektivplan del 2 för det militära försvaret

Perspeklivplaneringens fas 2 innehåller en analys av möjligheter och vill­kor för att nå olika simklurer av den typ som skisserats under perspek­livplaneringens fas 1. Analysen skall avse olika handlingsvägar. En sådan handlingsväg innehåller en serie beslul under de närmaste 5-10 åren för att man med utgångspunkt i dagens krigs- och fredsorganisaiion skall kunna förverkliga vissa av de strukturer som stiiderades i fas 1.

Regeringen anvisade elt ekonomiskl intervall för planeringen, nämligen mellan ca 43 500 och 48 200 miljoner kronor för en femårsperiod (prisläge februari 75). De ekonomiska nivåerna valdes så att viktiga omslagspunkter skulle belysas. Tyngdpunkten i studierna skulle avse möjligheterna atl för-verkligaslruklurernaM4ochM5. Handlingsfrihet attpålängresikt förverkliga strukturerna under 1990-talel skulle prioriteras före möjligheterna all nå viss krigsavhållandeeffekt under 1980-talei.

Överbefälhavaren har gjorl planeringen i s. k. realvärde vilkel innebär alt särskilda medel (s. k. priskil) för att möta den framtida prisutvecklingen har räknats bort. Slutlig planeringsram för resp. handlingsväg kan enligt överbefälhavaren fastställas först sedan prisregleringssyslem beslutats och framlida prisutveckling prognoslicerals.

Ekonomiska nivåer i prisläge februari 1975 (milj. kr.) för de fem hand­lingsvägar som överbefälhavaren studerat framgår av följande tabell.


 


Prop. 1976/77:74                                                    59

Ekonomiska nivåer för de fem studerade handlingsvägarna i överbefälhavarens perspektivplan fas 2

 

Handlings-

TotaU för budgetåren

1977/82

 

väg

 

 

 

 

Reellt planerings-

Erforderlig pla-

Erforderlig pla-

 

utrymme (real-

neringsram med

neringsram med

 

värde)'

framtida prisut-

programplaneringens

 

 

veckling enligt

fömtsättningar

 

 

fömtsättningarna

 

 

 

i regeringens anvis-

 

 

 

ningar (avrundat)

(avrundat)

1

47 000(9 400)

49 350

48 200

2

45 350(9 070)

47 600

46 500

3

43 850(8 770)

46 000

44 900

4

42 850(8 570)

44 900

43 850

5

41 500(8 300)

43 500

42 400

' Siffrorna inom parentes anger genomsnittsvärde per år.

Operativa grunder

I studierna används en gemensam operaliv ram för samlliga handlingsvä­gar. Ambitionerna varieras beroende på ekonomisk nivå och det hot som kan riklas mot oss. Innehållet i den operativa ramen beskrivs enligt överbefälha­varen genom följande punkier.

-      Invasionsförsvar skall vara försvarsmaktens viktigaste uppgift.

-      1 varje del av landei skall ell meningsfullt försvar kunna genomföras.

-      Huvuddelen av försvarsmakten skall kunna kraflsamlas till en invasions­riktning.

-      En angripare bör vid kuslinvasion tvingas till så krävande förbekämpning atl vi hinner vidla förberedelser för fortsalt strid.

-      En angripares möjlighel alt genom lufllandsältningar la vitala delar av vårt territorium skall kunna begränsas genom insats av såväl mark- som flygstridskrafter.

-      Vår försvarsförmåga skall vara sådan atl ell övertaskande angrepp inle ler sig uppenbart fördelaktigt.

-      Vid krig i omvärlden då vi är neulrala skall kränkningar av vårt territori­um kunna upptäckas och avvisas.

Handlingsvågarnas inriktning

Planeringen i handlingsväg 1 har inriktats mol att i framtiden kunna för­verkliga en struktur på fas 1 :s övre ekonomiska nivå. Den enligl överbefälha­varens uppfattning lill följd av tidigare försvarsbeslut fortgående reducering­en av försvarsmakten kan hejdas år 1982. Däreflerbehålls förbandens antal och


 


Prop. 1976/77:74                                                    60

kvalitet i relation till omvärlden. Det bedöms alt handlingsfrihet finns all sena­re kunna förstärka försvarsmakten. Vid fortsatt planering efter år 1982 med oförändrad ekonomisk inriklning kan försvarsförmågan enligt fas l:s övre nivå förverkligas i slutet av 1980-lalel. Del är möjligl all förstärka försvarsmakten eller alt ändra planeringsinriktningen mot strukturer på mellan- och nedre ni­vån.

Planeringen i handlingsväg 2 har inriktats mol atl kunna förverkliga en slrukturövermellannivån. Vid fortsatt planeringefterår 1982 med oförändrad ekonomisk inriklning bedöms en struktur över mellannivån kunna förverkli­gas i början av 1990-talel. Del är möjligt all ändra planeringsinriktningen mot en struktur på övre nivån. En sådan kan förverkligas några år in på 1990-talel.

Planeringen i handlingsväg 3 har inriktats mot all i framtiden förverkliga en sammansatt struktur på mellannivån. Inriktningen innebär enligt överbe­fälhavaren atl reduceringar av försvarsmakten blir nödvändiga efter år 1982. Vid fortsatt planering med oförändrad ekonomisk inriktning bedöms en för­svarsförmåga något över mellannivån kunna förverkligas i början av 1990-ta-let. Planeringsinriktningen kan år 1982 ändras mol övre nivån endast om en slörre andel av materielanskaffningen sker från utlandet.

Den ekonomiska inriktningen i handlingsväg 4 innebär enligt överbefälha­varens uppfattning kraftiga reduceringar av försvarsmakten. Om denna in­riklning behålls även efter år 1982 bedöms detta leda till en st mkt ur klart under mellannivån. Även om den ekonomiska ramen behålls påoförändrad nivå efler år 1982 uppslår enligt överbefälhavaren all varliga luckor i försvarsförmågan re­dan under 1980-lalet.

Den ekonomiska ramen för perioden 1977-1982 i handlingsväg 5 medger enligl överbefälhavaren inte en inriktning mol simklurer på mellannivån. Trots regeringens anvisningar att tyngdpunkten i arbetet skall avse en pröv­ning av strukturer på mellannivån måste planeringen därför inriktas mot en stmktur under mellannivån. Överbefälhavaren fömtsätter härvid alt den nedåtgående ekonomiska trenden bryts år 1982.

Värnpliktsutbildning och fredsorganisaiion

1 nedanstående tabell sammanfattas hur fredsorganisation och värnplikts-utbildning utformats i de olika handlingsvägarna.

 

 

Handlings-

Värnplikts­utbildning

Fredsorganisation

 

 

 

 

 

 

Är 1977-1982

Efter är 1982

1

Återgång lill

Nedläggning av

 

 

VU-60-syslemei

elt regemente.

 

 

för vissa

två flygflottiljer

 

 

vikliga personal-

(lill följd av före

 

 

kategorier

år 1977 fattade beslul)

 


 


Prop. 1976/77:74


61


 

 

 

Handlings-

Värnplikls-

Fredsorganisation

 

väg

iitbildning

 

 

 

 

 

 

Ar 1977-1982

EUer år 1982

2

1 stort nuvarande

_"_

Nedläggning av en

 

omfattning

 

flottiljadministration

3

 

 

Eventuellt nedlägg­ning av två flolliljad-ministrationer, tre marina fredsadmini-siraiioner

4

(viss reducerad ut-

Nedläggning av den

 

 

bildningskvalitet)

fredsorganiserade skol/attackdivisionen

 

5

Kraftiga reduce-

_"_

 

 

ringar

Beslut måsle fattas år

1977 om atl lägga ned

ytterligare tolv arméregemenien, två fredsad-ministralioner och en skola i marinen saml ytterligare fem flotliljadminisiralioner. Central och regional ledning saml gemensamma myn­digheter och funklioner reduceras kraftigt.

Materielanskaffning ochförsvarsmateriellndustri

Medelsulrymmei för all utveckla och anskaffa försvarsmateriel varierar siarkt i de olika handlingsvägarna.

Handlingsvägarna 1 och 2 leder enligl överbefälhavaren lill att dagens ut­vecklingskapacitet inom flygindustrin bevaras genom alt JA 37 (A 20) kan vidareutvecklas och ett lätl attackflygplan (B3LA) kan utvecklas. I hand­lingsvägarna 3 och 4 vidareutvecklas endast JA 37 (A 20) varvid behovet av utvecklingskapacitet avsevärt minskar. Möjligheterna atl inom landei nyuiveckla kvalificerade flygplan förioras redan efter något år. 1 handlingsväg 5 får flygindustrin inga nya utvecklingsuppdrag. Endast den planerade pro­duktionen av JA 37 kan garanteras. I handlingsväg 5 finns enligl över­befälhavaren inle möjlighel alt påbörja licenstillverkning under senare delen av 1980-lalel. Denna möjlighel finns eventuellt i handlingsvägarna 3 och 4.

I handlingsvägarna 1-3 är anspråken på svensk robolindustri oförändrade eller någol utökade. Handlingsfriheten för framliden bedöms som god. I handlingsväg 4 minskar utrymmet för ulveckling av medellunga robotar avsevärt. Kapaciteten avvecklas enligl överbefälhavaren i början av 1980-ta-lei. I handlingsväg 5 avbryts pågående verksamhel avseende medeltunga ro­bolar redan år 1977, varför utvecklingskapaciteten utgår.

Handlingsvägarnas säkerheispollilska Innebörd

Överbefälhavaren har preciserat fyra länkbara nivåer för hot mot vårt land som underiag för studierna. De anger vad en angripare kan tänkas


 


Prop. 1976/77:74                                                     62

accepiera i form av slyrkeinsalser och lid vid ell anfall mol oss. Innebörden i hotnivåerna är enligl överbefälhavaren följande.

Hotnivå 1: Belydande stridskrafter kan avdelas mot Sverige. Deras kvalitet har ökal någol snabbare än under senare år.

Hotnivå 2: Kvaliteten hos angriparens stridskrafter har ökat i hittillsvarande takt.

Hotnivå 3: Kvaliteten hos angriparens stridskrafter har ökat långsammare än under de senasie åren.

Holnivå 4: Nedrustningar och andra stora förändringar i Europa har föregått den uppkomna konflikten. Kvaliteten hos angriparens stridskraf­ter har ökal väsentligt långsammare än under de senaste åren.

1 samtliga hotnivåer gäller att en angripare i huvudsak är bunden av huvud-motståndaren. En successiv begränsning av de stridskrafter som kan avsättas mot Sverige sker alltefter som hotnivån sänks.

Knappasl i någon handlingsväg föreligger enligl överbefälhavarens upp­fattning möjligheter all genomföra en kontrollerad försvarsslrid på den hög­sta holnivån. På holnivå 2 kan elt invasionsförsvar genomföras i enlighet med den operativa ramen endasl i handlingsväg 1. Upp t. o. m. hotnivå 3 kan ett invasionsförsvar genomföras på elt kontrollerat säll i handlingsvägarna 1-3. För handlingsväg 4 gäller all den tillåler ell invasionsförsvar inom den operativa ramen upptill hotnivå 3. Vissa operativa luckor kommer emellertid alt uppstå. Delta beror på all det i handlingsvägen enligl överbefälhavaren inle är möjligt atl samtidigt innehålla bibehållen värnpliktsutbildning och ett flygsystem med god attackförmåga. Den försvarsmakt som blir resultatet av handlingsväg 5 kan enligt överbefälhavaren i framliden inle på ett lillfreds­slällande säll stödja vår säkerhetspolitik i enlighet med de säkerhetspolitiska gmnderna.

Övriga frågor

Överbefälhavaren anför att del senast inför programplaneringen för perio­den 1977/78-1981/82 behövs ett nytt system för prisreglering av försvarsut-giflerna. Delta syslem skall tillgodose kraven på stabilitet i försvarsplanering­en. Detta fömtsätter enligt överbefälhavaren atl syslemet baseras på pris- och löneändringar som är karakteristiska för försvarels verksamhel.

Överbefälhavaren har beräknat investeringsbehovet för perioden 1977-1982 för atl kunna minska antalet anslällda i enlighet med vad riksdagen fastställde i försvarsbeslutet år 1972 till ca 300 milj. kr. Dessa medel har inte räknats in i redovisade ekonomiska ramar.

1 enlighet med regeringens anvisningar har möjligheterna alt på kort lid förstärka försvarsmaktens effekt analyserats. Överbefälhavaren anför atl möjligheter till försiärkning finns under perioden framtill år 1984 belräffande


 


Prop. 1976/77:74


63


utbildning, materielanskaffning och befästningar. De ålgiirder som anges i perspeklivplanen inom dessa områden beräknas kosla 2 200-2 500 milj. kr. under två år. Med de förutsättningar som gällt för studierna dras slutsatsen att även om försvarsmakten tilldelas väsentligt ökade ekonomiska resurser blir effeklhöjningen på två år liten.

Överbefälhavarens översikt och slutsatser

Dagens försvarsmakt är väsentligen ell resullat av de beslut som har fallats under den senasie tioårsperioden. Krigsorganisationen fortsätter enligt överbefälhavarens uppfattning atl minska under perioden 1977-1982 i alla handlingsvägar. Del fria planeringsulrymmet bedöms bli alll mer beskuret i låga ekonomiska nivåer beroende på förutsättningarna i regeringens an­visningar och på de åiaganden som finns år 1977.

Överbefälhavaren framhåller alt den genomförda perspektivplaneringen visar på allvariiga konsekvenser i allt lägre ekonomiska nivåer.

Av följande bild framgår vissa väsentliga skillnader mellan handlingsvä­garna enligt överbefälhavarens perspektivplanering.

Vissa väsentliga skillnader mellan Itandlingsvägaiita


Handlingsväg (HVG)

HVG 1

HVG 2

HVG 3

HVG 4

HVG 5


 

 

 

 

 

Verksamhetsområde 1977-

92

O

 

Flygplan

Utveckling

 

 

 

medeltunga

Omslags-

 

 

Värnplikts-utbildning

Utveck­ling

Tillverk­ning

robotar inom landet

punkter 1977-82

Återgång

Kapacitet

JA 37

Kapacitet

(Krigsavhållande

till VU 60

bibehålls

Ersättning

bibehålls

förmäga)

 

 

 

 

för AJ 37

 

 

 

 

 

 

 

Lätt attack-

 

 

 

 

 

 

 

skolflygplan

 

 

 

1 stort

 

 

 

 

 

 

 

nuvarande

 

 

 

 

 

 

 

om fa

ttnmg

O

 

 

 

 

Flygplanutveck-ling inom landet

 

 

 

JA 37

 

 

 

 

 

Avvecklas successivt

Ersättning för AJ 37

 

 

 

 

 

 

 

 

Avvecklas

 

C

)

 

 

C

D

succ

ässivt

Ersättning för AJ37 Värnplikts­utbildning

1

 

 

 

'

 

 

 

Kraftiga

Avvecklas

Endast

Avvecklas

 

reduce-

tidigt

JA 37

tidigt

 

ring

ar

 

 

 

 

 

 

 


Prop. 1976/77:74                                                    64

Arbetet har lett fram lill några grundprinciper för de ålgärder som beskri­vits genom handlingsvägarna. Dessa principer anges också vara av slor bety­delse för statsmakternas ställningstaganden med anledning av perspektivpla­nen. De av överbefälhavaren anförda grundprinciperna är sammanfattnings­vis följande.

-       Allsidig sammansättning av försvarsmakten är av stor betydelse. 1 valet mellan all genomgående sänka ambitionerna gradvis eller all låla hela funklioner utgå bör om möjligt det förstnämnda väljas.

-       Krigsförbandens kvalitet är av slor betydelse. 1 valet mellan en allmän kvalitetssänkning i förhållande till omväriden eller en differentiering av förbandens kvalitet bör del senare prioriteras.

-       Militär och civilmililär personal bör behållas för all kunna anpassa för­svarsmakten med hänsyn lill evenluelll ökade krav i framtiden.

-       Oberoende av ulländsk försvarsmateriel har slor betydelse. Sådan utveck­lingskapacitet bör behållas som ger gott utbyte i svensk försvarsprofll och som berör materiel som är svår atl köpa utomlands.

-       Möjligheter bör bevaras att åter kunna öka försvarsförmågan. Del äremel­lertid inte möjligl all härigenom kompensera brister i den kontinuerliga försvarsförmågan.

Överbefälhavaren anför alt de ekonomiska ramar som legat till grund för perspektivplaneringen inte möjliggör den krigsorganisation, som han anser vara nödvändig. 1 de redovisade nivåerna ger handlingsväg 1 möjligheter atl svara mot huvudparten av de konfiiktsituationer som förekommer i miljöun-deriagel. Inle ens denna handlingsväg ger emellertid enligt överbefälhava­rens bedömning en lillfredsslällande försvarsförmåga vid en begränsad ök­ning av kvaliteten hos konventionella stridskrafter i omväriden. Den hand­lingsfrihel, som nivån ger, skapar emellertid möjligheterait senare möta även en sådan förändring i vår omvärid.

Överbefälhavaren hävdar alt handlingsväg I bör läggas lill gmnd för ul­formningen av programplaner för perioden 1977-1982.

Avvikande mening lill perspektivplan del 2 har anmälts av chefen för mari­nen.


 


Prop. 1976/77:74                                                              65

4.1.2 Programplaner för det militära försvaret

Överbefälhavaren

Överbefälhavaren har utarbetat programplan för det miliiära försvaret, ÖB 77-82. Planeringen har genomförts mol bakgrund av regeringens an­visningar, 1974 års försvarsulrednings försia belänkande (SOU 1976:5) och den av överbefälhavaren lidigare redovisade perspektivplanen fördel militära försvaret, ÖB 75. Programplanen har utarbetats i tre ekonomiska nivåer, A, B och C, enligt följande (prisläge februari 1976, löneläge 1976; milj. kr.).

 

Nivå

1977/78

1978/79

1979/80

1980/81

1981/82

Summa 1977/82

A B C

10446 10 206 9 938

10 744 10 246 9 951

11068 10 324 9 958

11391 10 405 9 962

11654 10 425 9 964

55 303 51606 49 773

Härtill kommer medel för att genomföra omlokalisering saml i nivå C vissa investeringskostnader.

Försvarsgrenschefernas programplaner har fogals lill ÖB 77-82.

Överbefälhavaren framhåller inledningsvis att det sedan ÖB 75 överiäm­nades inle har tillkommit något som förändrar den bedömning som ledde lill överbefälhavarens förslag all handlingsvägen 1 borde läggas lill grund för programplaneringen för perioden 1977/78-1981/82. Därför är handlingsvä­gen I grunden för programplaneringen i nivå A. Myndigheternas anslags­framställningar är också utarbetade i denna nivå.

Regeringen har angivit en ekonomisk planeringsram som med de förut­sättningar som tillämpats i ÖB 75 och lidigare programplanering enligt över­befälhavaren närmasl moisvarar den ekonomiska nivån för handlingsväg 3. Dessa förutsättningar har emellertid enligt överbefälhavarens uppfattning förändrats på elt fiertal väsentliga punkier i och med regeringens anvisningar och andra av statsmakterna fattade beslul.

Regeringens anvisningar innebär bl. a. alt en reserv skall avdelas för be­dömd skillnad mellan lönekostnadsutveckling och kompensation enligt nei-loprisindex (lönekil) och vidare all också investeringar som, enligt över­befälhavarens uppfattning, är föranledda av lokaliseringspolitiska beslut med vissa undanlag skall belalas inom angiven planeringsram. Dessa kostnader liksom kostnader för försvarsdepartementet mm. var inle inräknade i ÖB 75. Till della kommerav riksdagen beslutade förbällringarav värnpliklsförmåner-na och del slutliga utfallet av löneförhandlingarna år 1976. Dessa kostnadsök-


 


Prop.  1976/77:74                                                                 66

ningar var inte heller inräknade i ÖB 75. Sammaniageiuppgårdekostnadersom försvarsmakten enligl överbefälhavaren inte haft möjlighet all påverka lill ca 1 800 milj. kr. under femårsperioden.

Av regeringen angiven ekonomisk planeringsram innebär enligt överbefäl­havaren - med de nu ändrade ekonomiska förutsättningarna -all resurserna för femårsperioden väsentligt understiger de som behövs för handlingsväg 3 i ÖB 75. Resurserna kominer t. o. m. att betydligl understiga de som behövs för handlingsväg 4.

Med anledning härav och mol bakgrund av vad försvarsuiredningen anfört om sambandei mellan prisregleringssyslem och utgiftsramarnas basbelopp, behovel av invesieringsmcdel för personalbesparande omorgani.salioner och behovel av all jusiera ramarna om förutsättningarna ändras redovisar över­befälhavaren - uiöver nivå A - ytterligare en nivå B. Denna svarar enligl överbefälhavaren mol del innehåll som skulle kunna inrymmas i regeringens ram om de ekonomiska lörulsiittningarna inte hade ändrats i förhållande lill ÖB 75 och lidigare programplanering. Nivå B möjliggör därmed ett in­nehåll som principiellt svarar mot del toiala innehållet i nu gällande pro­gramplaner inom ramen för 1972 års försvarsbeslut.

Överbefälhavaren redovisar slutligen tre exempel på handlingslinjer med regeringens ekonomiska anvisningar som gmnd (nivå C).

Överbefälhavaren har i samband med programplaneringen särskill behand­lat frågan om prisregleringssyslem och investeringar. Han redovisar en av försvarels forskningsanstalt gjord studie över prisutvecklingen i försvaret. Mot bakgrund av vad som sägs i studien om möjlig framlida produkti­vitetsökning inom försvarel och försvarsindustrin, prognoser om löneök­ningar och den slora osäkerheten i sådana prognoser konstaterar överbe­fälhavaren alt den priskompensation (NPI) regeringen anvisat är otillräcklig och omöjliggör en rationell långsiktsplanering.

Del kan enligl överbefälhavaren heller inle vara rimligl alt de löneökningar som inte kompenserats framtvingarsuccessiva personalminskningar. Överbe­fälhavaren hävdaralt om det system för prisreglering som försvarsuiredningen föreslagit skulle fastställas av riksdagen måsle det lillämpas så all ovan redovi­sade förhållanden kan mötas och så atl förutsättningar skapas fören stabil pla­nering. Överbefälhavaren har i nivå A och B förutsatt alt de ekonomiska förut­sällningarna successivi omprövas och alt planeringsramen fortlöpande jusle­ras enligt försvarsulredningens förslag.

Del behövs enligt överbefälhavaren särskilda invesleringsmedel föratt möj­liggöra produktivitetsutveckling. Detla gäller främsl förde byggnadsåtgärder som krävs i samband med personalbesparande omorganisationer. Försvarsui­redningen föreslår all behovel av sådana tillgodoses inom planerings- och ut­giftsramarna så all krediler eller andra ålgärder inle behöver an vändas. Överbe-


 


Prop. 1976/77:74                                                    67

fälhavaren anser därför all sädana invesleringsmedel skall lilllöras försvars­maktens planeringsram.

Statsmakterna har under senare år fattat fredsorganisatoriska beslut som enligt överbefälhavaren är lokaliseringspolitiskl betingade. Hananseratt me­del för även sådana investeringar skall tillföras försvarsmaktens ram såsom skell för förbandet i Arvidsjaur.

Planeringen i nivå A innebär enligl överbefälhavaren att försvarsmaktens styrka och effekt minskar under perioden lill följd av tidigare försvarsbeslut. Del är dock möjligl atl hejda denna reducering år 1982. Därefter kan för­bandens antal behållas samtidigt som deras kvalitet successivi kan anpassas till utvecklingen i omvärlden.

Nivå A möjliggör angelägna förbättringar av värnpliktsutbildningen och en mol krigsorganisationen balanserad fredsorganisation.

De nödvändiga personalminskningarna bedöms kunna genomföras utan påtagliga nackdelar för berörd personal.

Den i nivån planerade materielanskaffningen innebär att förutsättningar skapas för att även i framtiden utveckla och producera huvuddelen av för-svarsraalerielen inom landei. Della förhållande lillsammans med en god ut­bildningsstandard bidrar till den inre och yttre tilltron till vår vilja och förmå­ga att även i framtiden behålla ell siarkt försvar som stöd för vår säkerhetspo­litik.

Försvarsmakten kan under 1980-talel på ett godtagbart säll molsvara hu­vudparten av de säkerhetspolitiska situationer som regeringen angivii som utgångspunkt för planeringen.

Nivå A ger enligl överbefälhavaren emellertid inte en lillfredsslällande för­svarsförmåga om ruslningstaklen i omväriden i vad avser konventionella stridskrafter skulle öka. Den handlingsfrihet nivån ger skapar dock möj­ligheter all senare möta även en sådan ulveckling om beslul om förstärkning fattas i lid.

Nivå B innebär enligt överbefälhavaren att försvarsmaktens slyrka och effekt måsle minska även efler år 1982. Främsl kommer antalet brigader, ytaltacknottiljer, utbålar samt attack- och jaktdivisioner all minska.

Nuvarande brister i värnplikisutbildningen kommer enligt överbefälhava­ren all bestå.

1 denna nivå är utrymmet för materielanskaffning reducerat. Delta tvingar fram senareläggningar med därav följande konsekvenser för krigsorganisatio­nen. Del blir nödvändigl all avslå från lätta attackflygplan och pansarvärns-helikoplrar. De skolflygplan som skaffas kan inte krigsorganiseras i lätta ai-lackförband.

Eftersom något lätt attackflygplan inte skaffas och jakt- och altackroboiar inte utvecklas inom landei måsle flyginduslrins utvecklingsresurser samt ro-bolinduslrins utvecklings- och tillverkningsresurser för flygplansrobolar av-


 


Prop.  1976/77:74                                                   68

vecklas under perioden 1977-82. Framtida flygplansystem måste skaffas ut­omlands vilkel också kan medföra risk för atl planlagd inhemsk produktion av flygplan för atl ersätta AJ 37 Viggen blir starkt försvårad i brisl på kva­lificerade tekniker vid flygindustrin.

Bristerna i utbildning och materielanskaffning leder enligt överbefälhava­ren till atl kvaliteten hos kvarvarande förband inte kan anpassas till utveck­lingen i omväriden.

Fortsatta ingrepp i fredsorganisationen blir enligt överbefälhavaren ofrån­komliga. Detta drabbar främst administration och förvaltning. Belydande re­duceringar av uppgifterna inom dessa områden blir nödvändiga.

De personalminskningar som är nödvändiga av ekonomiska skäl har sådan omfattning all det enligl överbefälhavaren kan ifrågasättas om de kan genomföras med gällande personaladminislrativa regleroch med bibehållen rationalitet i organisationen. Belastningen på kvarvarande personal kommer atl öka.

Enligl överbefälhavaren kan försvarsmakten i nivå B vara krigsavhållande i betydligt färre av de säkerhetspolitiska silualioner som regeringen angivit som grund för planeringen. Om den nuvarande rustningsnivån i omväriden behålls samtidigt som vår försvarsmakt försvagas på del sätt som följer av denna nivå, bedöms en angripare i betydligt flera säkerhetspolitiska silualio­ner kunna finna elt angrepp lönsamt. Detla innebär alt den säkerhetspolitiska risktagningen ökar.

Atl utvecklingskapaciteten vid fiyg-och roboiindustrin avvecklas leder en­ligl överbefälhavaren lill atl ullandsberoendel ökar oeh alt vår handlings­frihel minskar inför framtiden. Del finns risk all omvärlden uppfattar delta som en minskad vilja och förmåga all behålla vårt hittillsvarande oberoende av andra länder.

Problemen i nivå C är dels desamma som angetts för nivå B, dels lill slor del en följd av bristerna i det prisregleringssystem som anbefallts som ut­gångspunkt för planeringen.

Inom en - i förhållande till 1972 års försvarsbeslut -oförändrad ekonomisk ram bör enligt överbefälhavaren sältas av ökade reserver för all möla följ­derna av den otillräckliga priskompensationen. Totalt uppgår dessa reserver under femårsperioden till ca 1 200 milj. kr.

De förbättringar av förmånerna under repetiiionsutbildning som riksdagen beslutat om kompenseras enligt överbefälhavarens åsikt inle av prisregle-ringssysiemel.

Riksdagen har fallat flera, enligl överbefälhavaren regionalpolitiskt beting­ade, beslul som kräver slora investeringar i mark och byggnader inom försva­rel. Huvuddelen av dessa investeringar skall enligt givna anvisningar belalas från den oförändrade miliiära ramen. Eftersom dessa investeringar inle ger några rationaliseringsvinster under den tidsperiod planeringen omfattar.


 


Prop. 1976/77:74                                                    69

måste investeringarna ske på bekosinad av krigsorganisationens kvalitet och kvantitet.

Den ekonomiska omfattningen av dessa pålagda nya uppgifler uppgår till så stor del av det fria planeringsulrymmet under femårsperioden att en ratio­nell och målinriktad planering enligt överbefälhavaren inle är möjlig.

Medel måste frigöras genom ingrepp i syslem och verksamheter, inle som en följd av en operativ prioritering utan därför att de under den aktuella tids­perioden råkar vara gripbara. Sådana åtgärder leder enligl överbefälhavaren direkt lill obalans i planering och krigsorganisation.

Föratt kunna få någon rimlig form av balans inom krigsorganisationen på längre sikt blirdet nödvändigt atl kraftigt minska kostnadema för fredsorga­nisationen med början redan under femårsperioden. Ett stort antal förband måste läggas ned samtidigt som omfatlande ingreppi central administration och förvaltning blir ofrånkomliga. Konsekvenserna för såväl försvarsmak-lens personal som för rationaliteten i verksamhelen blir ytlersl allvariiga. Den nödvändiga reduceringen av fredsorganisaiion och personal förulsätler enligt överbefälhavaren avsleg från nuvarande ambitioner belräffande arbetsmil­jön. Ingreppen blir i vissa fall sådana all de kan genomföras i den takt som be­hövs endasl om statsmakterna skapar reella förutsättningar för att placera om övertalig personal till verksamhet utanför försvarsmakten.

Nivå C leder enligl överbefälhavarens bedömning lill konsekvenser för krigsorganisation, personal och försvarsindustri som är lika allvariiga som de konsekvenser som i motsvarande ekonomiska område presenterades i ÖB 75 (handlingsvägarna 4 och 5). Där konstaterade överbefälhavaren all försvars-maklen vid dessa handlingsvägar på längre sikl inte kan vara krigsavhållande i någol av de av regeringen givna angreppsfall som förutsätts kunna inträffa i en europasiiuation som i slorl överensslämmer med dagens. Risken för sådana angreppsfall kan inte uteslutas. Överbefälhavaren bedömer därför all den sä­kerhetspolitiska risklagningen blir myckel stor.

Handlingsfriheten att senare kunna öka försvarsmaktens styrka beskärs i sådan grad genom de fredsorganisatoriska ingreppen och genom atl försvars­industrins kompetens att utveckla försvarsmateriel ytteriigare reduceras atl den knappasl kan alertas inom överblickbar tid. Den säkerhetspolitiska hand­lingsfriheten begränsas genom ökal ullandsberoende.

Den ekonomiska ramen ärenligl överbefälhavaren med hänsyn lill konse­kvenserna oförenlig med uppgifterna för försvarsmakten.

Som en sammanfattning av innehåll och konsekvenser i programplane­ringen redovisas nedan krigs- och fredsorganisatorisk utveckling i de olika ekonomiska nivåerna.


 


Prop. 1976/77:74                                                                   70

Krigsorganisatorisk utveckling i överbefälhavarens programplaner

 

 

 

 

 

1977

Nivå A

Nivå B

Nivå C

 

1982

1987

1982

1987

1982

1987

Infanteribrigader

 

16

14

14

10

10

10

10

Norrlandsbrigader

 

4

4

4

4

4

4

4

Pansarbrigader

 

5

5

5

4

4

4

4

Skytteregementen

 

4

6

6

10

10

10

10

Ytattackflottiljer

 

3

3

3

2

2

V

2'

Ubåtar

 

17

14

14

14

12

14

12

Kustarlilleriförband

 

34

32

30

32

29

32

22

Jaktdivisioner (35,37)

 

17

n

10

10

9

10

8-9

Allackdivisioner (37,

A20)

5,5

5,5

5,5

5,5

5,5

5,5

5,5

Lätta auackdivisioner

 

 

 

 

 

 

 

 

(105, B3LA)

 

5

5

5

3

0

0-5

0-5

Spaningsdivisioner (32,37)

8

6

6

6

6

6

6

' BeslälU miniärtyg får avbeslällas.

Förändringar i antalet anställda inom försvaret i överbefölhavarens program­planer

 

 

 

1977

1982

 

 

 

Nivå A

Nivå B

Nivå C

Militär och civil­militär personal Civil personal

20 350 25 900

46 250

-(-   700 -2 100

-1400

-   150 -2 350

-2 500

-   150 -2 850

-3 000

Fredsförbandsindragningar, beslutade och enligl överbefälhavarens program­planer

Nivå A       Nivå B        Nivå C       Anm

Beslutade

Pansarregementen 1                    1                     1                    Pl(Sl)

Flygnolliljer 2                     2                     2                     F11,F12

Förändring Ull 1987

Luftvärnsregementen 1                      !                      1

Pansarregementen                            1

Trängregementen                             (1)

Kuslartilleriregemenlen                       1

Marinen (Göteborg) Reduceras      Reduceras       Reduceras

Flygflouiljer                           1                      2-3


 


Prop. 1976/77:74                                                     71

Till programplanen har fogals avvikande meningar som framförts av che­ferna för armén och marinen.

Till programplanen har fogals särskilda yttranden av chefen för flygvapnet saml av cheferna för försvarels sjukvårdsstyrelse, forlifikationsförvaltningen, försvarets materielverk och försvarets forskningsanstalt.

Överbefälhavaren redovisar i ÖB 77-82 även sina ställningstaganden till den genomförda programplaneringen. Överbefälhavaren anför sålunda be­lräffande chefens för marinens, k. lilläggsraderatl om resurser utöverde som begärs i nivå A skulle tillföras försvarsmakten anser överbefälhavaren att del finns flera minsl lika angelägna behov som de som chefen för marinen anmä­ler på tilläggsrader. 1 nivå B anger överbefälhavaren alt del finns operativa be­hov som är angelägnare än de för vilka marinchefen begär resurstillskott.

Överbefälhavarens ställningstaganden innebär vidare smärre justeringar av planeringsramarna och vissa krav på omplanering av fredsorganisation och personalminskningar samt omfattningen av repelitionsutbildningen.

Överbefälhavarens syn på prisregleringssyslemet har redovisats tidigare. En annan planeringsteknisk fråga som överbefälhavaren lar upp i ÖB 77-82 är principerna för över- och underplanering. Behovet av överplanering under planeringsperiodens första år (äskandeåret) är väl styrkt. Tillfälliga föränd­ringar i industrins produktionsmöjligheter leder till all viss materiel inte kan levereras i avsedd tid och därför inte behöver betalas förrän senare. Storle­ken av dessa avvikelser från vad som planerats är erfarenhetsmässigt väl känd varför en motsvarande beslällningsreserv måste skapas (överplanering).

Regeringens anvisningar innebär emellertid att denna överplanering skall kompenseras med en motsvarande underplanering under periodens senare del, dvs. hela det tillgängliga ekonomiska utrymmet under dessa år fär inte utnyttias för atl planera in materielobjekt.

Den beskrivna överplaneringen genomförs inte utan är endasl en plane-ringsleknisk reserv för all på ett ändamålsenligt sätt möla förseningar m. m. Överplaneringen leder således inle till ökad förbmkning av medel och kräver därför enligt överbefälhavaren inte motsvarande underplanering.

Kravet på underplanering skapar i praktiken reella planeringsproblem genom atl materielobjekt måsle tidigareläggas upp till tre år vid den åriiga mllningen av planerna. Planerna visar således inte på ett korrekt sätt det engagemang gentemot industrin som planeringsförutsättningarna i verklig­heten medger. Plötsliga tidigareläggningar av detla slag förrycker möjlighe­terna lill en rationell planering både inom försvarel och försvarsindustrin och leder till att tilldelade resurser inte blir utnyttjade på effektivast möjliga sätt.

Överbefälhavaren vidhåller i ÖB 77-82 sitl tidigare framförda förslag atl reglerna för planering ändras så att kravet på underplanering utgår.


 


Prop. 1976/77:74                                                                    72

Chefen för armén

Chefen för armén är programmyndighel för huvudprogrammet Arméför­band som omfattar följande delprogram.

1.1   Fördelningsförband m. m.

1.2   Infanleribrigad m. m.

1.3   Nortlandsbrigad m. m.

1.4   Pansarbrigad m. m.

1.5   Cenlrala och högra regionala lednings- och underhållsförband

1.6   Lokalförsvarsförband

1.7   Hemvärnet

1.99 Gemensamma produktionsresurser

Chefen för armén har i enlighet med överbefälhavarens direktiv utarbetat programplan för huvudprogrammet Arméförband i två ekonomiska plane­ringsramar-nivå A och nivå B-enliglföljande(prisläge februari 1976, löneläge 1976-, milj. kr.).

1977/78       1978/79       1979/80      1980/81       1981/82      Summa

1977/82

Nivå A     3 760     3 905     4 086     4 265     4 379     20 395

Nivå B     3 718     3 751     3 832     3 912     3 940     19 153

Chefen för armén framhåller inledningsvis att landels slora yta saml inrikt­ningen mol ökad uthållighet och djupförsvar över lertiloriel kräver ell slort antal förband. Kvantiteten i krigsorganisation bör därför upprätthållas. Kvali­teten bör avpassas lill ställda huvuduppgifter. Arméchefen betonar i della sammanhang den allmänna värnpliktens betydelse. Endast genom allmän värnplikt kan krigsorganisationen utformas så all motstånd kan bjudas i varje del av landei. Den främsia förutsättningen för att behålla och öka försvarsvil­jan är atl den uppfattas som en hela folkels angelägenhet. Den allmänna värnplikten har avgörande betydelse för försvarel och medför atl delta för­ankras i samhället.

Chefen för armén anför atl förband med strid som huvuduppgift skall prio­riteras. Della bör ske genom alt samhällets civila resurser i ökad utsträckning las i anspråk för direkl understöd av försvarsmakten, varvid lednings- och stödförbandens antal och organisation strängt anpassas till minimibehoven.

Givna planeringsfömtsältningar tvingar enligl chefen för armén fram en omfatlande omstrukturering av arméns krigsorganisation såväl i nivå A som B. Det innebär en ökad materieldifferenliering och därmed en minskning av antalet allsidigt operativt användbara förband. När arméns krigsförband har byggts upp har chefen för armén strävat efier alt ge förbanden sådana perso-


 


Prop. 1976/77:74                                                    73

nella och maleriella resurseratt de blir kvalificerade för avsedda huvudupp­gifter.

Typ 1-förbanden är allsidigt operativt användbara och har anfall som hu-vudstridssätt. De består av brigader och vissa fristående bataljoner samt ell lill dessa anpassat antal lednings- och stödförband. Typ 1-förbanden skall prioriteras såväl personellt som materielll. Om resurser kan frigöras strävar arméchefen efter att bibehålla elt ökal antal brigader.

Typ 2-förbanden är avsedda främst för fördröjnings- och avvärjningsslrid. De beslår av skylleregemenlen, vissa självständiga bataljoner och ett antal lednings- och slödförband. Med hänsyn till sina uppgifler måsle enligl che­fens för armén mening typ 2-förbanden ges en personell kvalitet bl. a. i fråga om ulbildning motsvarande den som krävs i lyp 1-förbanden.

Typ 3-förbanden består av cykelskylte-och värnförband. Deskall i huvud­sak organiseras av personal och materiel, som förs över från övriga förband. Chefen för armén prioriterar mobiliseringsberedskap och repetitionsutbild­ning för de förband som är avsedda för försvar av gräns, hamnar och flygfält.

Typ 4-förband utgörs av hemvärnet. Arméchefen framhåller atl hemvär­nels djupa förankring i folk och bygd verksamt bidrar lill alt stärka försvars­viljan och att det utgören betydelsefull del i kuppförsvarel.

För all säkerställa att lyp 1 -förbanden utvecklas kvalitativt i takt med länk­bara angripares förband beträffande organisation, taktik och teknik bedrivs fortlöpande studier inom dessa områden. Mol bakgrund av hittills vunna stu­dieresultat har chefen för armén för den fortsatta planeringen angetl sin grundsyn på bl.a. pansarvärns-, luftvärns- saml lednings- och underhälls­funktionerna. Arméchefens syn på dessa funklioner behandlas i del följande i anslutning till redovisningen av delprogrammens planerade utveckling.

Chefen för armén betonar även i årels programplan att kraftfulla ålgärder måste vidtas för att minska kostnaderna för fredsorganisationen i syfle att nå högsla möjliga effekt i krigsorganisationen. Strukturella förändringar i fredsorganisationen prövas fortlöpande. Under programplaneperioden skall den redan påbörjade samordningen av iruppslagens ulbildningsanstalter saml av stabs- och förvaltningsresurserna inom försvarsområde/garnison fortsätta.

Inom ralionaliseringsverksamheten i övrigi prioriterar arméchefen åtgär­der som syftar lill atl effektivisera utbildningen och åtgärder som syftar lill all nå för perioden uppställda personalminskningsmål. 1 samarbete med försvarels rationaliseringsinstitut genomförs elt särskilt utbildningsprogram för alt underiätta vardagsrationaliseringar vid arméns rayndigheter.

Chefen för armén redovisar en bedömning av kostnadsutvecklingen inom armén under 1970-lalel. Trots långtgående rationaliseringar och ambitions-sänkningar har lönekostnaderna och värnpliktsförmånerna tagit en alll slörre andel av arméns budget. Genomförd rationaliseringsplanering ger inle un­deriag för en annan bedömning av den framlida utvecklingen. Den eko-

6 Riksdagen 1977. I saml. Nr 74.


 


Prop. 1976/77:74                                                     74

nomiska ramen för det militära försvarel bör därför enligt chefen för armén kompenseras i särskild ordning om inle planeringen skall behöva inriktas mot successiva, kraftiga umbitionssänkningar.

Chefen för armén anför alt personalkostnadernas andel av den lolala eko­nomiska ramen blir oacceptabelt hög om inie antalet anslällda inom försvarel minskas. Behovel av personal för krigsorganisationen måste emellertid till­godoses. De nödvändiga personalminskningarna måste därför enligt chefens för armén uppfattning göras bland anslällda, som inle har kvalificerade be­fattningar även i krigsorganisationen. 1 nivå A har chefen för armén planerat in en rekrytering som ger en vakansuppfyllnad motsvarande den som var inplanerad i förra årets programplan. 1 nivå B har inplanerals en rekrytering som innebär atl antalet militär personal behålls oförändrat jämfört med bud­gelårel 1976/77.

Chefen för armén anser all det framlida totalbehovet av militär och ci­vilmilitär personal är ca 11 600 befäl och tekniker trots genomförda och planerade rationaliseringar och att vissa brister accepteras. Chefen för armén anmäler därför atl regeringens anvisningar medför atl uppgifler och per­sonella resurser som disponeras för atl genomföra uppgifterna inie stämmer överens. Om statsmakterna beslutar atl begränsa den miliiära personalen i enlighet med regeringens anvisningar anser sig chefen för armén tvingad att föreslå motsvarande begränsningar av uppgifter som skall lösas.

Chefen för armén anför att de värnpliktigas förmåner successivi måsle anpassas med hänsyn lill utvecklingen i samhället i övrigi och atl värn­pliktsförmånerna inte bör avvägas inom den ekonomiska ramen för det militära försvarel utan bekostas ulanför denna.

Chefen för armén framhåller belräffande materielanskaffningen alt den skall inriktas mot alt i försia hand tillgodose de allsidigt användbara för­bandens behov av organisalionsbestämmande materiel. Övriga förband skall så långt möjligt tillföras materiel genom överföring från typ 1-förbanden.

Liksom i föregående års programplan anför chefen för armén atl bristerna är slora inom mark- och byggnadssektorn. Sådan byggnadsverksamhet som är en förutsättning för kostnadsminskande rationaliseringar prioriteras.

1 enlighet med överbefälhavarens direktiv har chefen för armén planerat alt lägga ned ett luftvärnsregemente i början av 1980-ialei. Även andra fredsorga­nisaloriska förändringar övervägs inom försvarets fredsorganisalionsuired-ning. Chefen för armén underslryker vikten av alt de invesleringsmedel som kan behövas med anledning av denna ulrednings förslag beaktas när planer­ingsram för försvarsbeslulsperioden fastställs.

Chefen för armén anför om forskning och utveckling att kunskaperna om den miljö där systemet människa - vapen skall verka är ofullsländiga. Forskning kring människan ulgör därför elt väsentligt underiag för alt ul­forma taktik, stridsteknik, utbildning och personalbehandiing. Forskning kring vapen och annan materiel för armén inriktas så atl billiga och enkla


 


Prop. 1976/77:74                                                     75

men effektiva system ingår bland, de alternativa lösningarna.

Chefen för armén beskriver delprogrammens utveckling i nivåerna A och B. Planeringen i nivå A har inriktats mol krigsorganisationsmål enligl handlingsväg I i överbefälhavarens perspektivplan del 2. Denna innebär bl.a, atl fjorton infanieribrigader, fyra norrlandsbrigader och fem pansar­brigader bibehålls. Den ekonomiska situationen har dock inneburil att mål­uppfyllelse i vissa fall har måst senareläggas. I nivå B har planeringen inriktats mol krigsorganisalionsationsmål enligt handlingsväg 3, vilket innebär bl. a. atl endast lio infanieribrigader, fyra nortlandsbrigader och fyra pansarbri­gader kan behållas på sikl.

Delprogrammet Fördelningsförband m. m. omfattar i huvudsak lednings­förband, stödförband och jägarförband. Utvecklingen karaktäriseras av alt särskilt lyp 1-förbanden minskar inom lednings-, underrättelse-, underslöds-och underhållsfunktionerna medan antalet jägarförband ökar. De senare inriktas i första hand på att lösa slridsuppgifter och i andra hand på spa-ningsuppgifler.

Studier av den framtida ledningsorganisationen har resulterat i all det totala behovel av särskilt kvalificerade ledningsresurser bedöms kunna min­ska något. Således beräknas antalet fördel ni ngsslaber kunna reduceras. An­talet ledningssiaber med lerrilorielll anknutna ledningsuppgifter avses bli utökat. För dessa staber planeras en koslnadsbesparande organisation.

Nuvarande fordelningsartilleriförband behålls medan fördelningshaubils-bataljoner med de äldsta pjäserna övergår lill lyp 2-förband under program­planeperioden. I nivå A ombeväpnas några bataljoner med haubits 77.

Antalet luftvärnsbalaljoner med modern materiel minskar. Eftersom luft­värnsrobot 70 tillförs och äldre materiel behålls där detla är siridsekonomiskl lämpligt ökar emellertid det totala antalet eldenheler. Ökningen är slörre i nivå A än i B. Genom modifiering avses luftvärnsförband utmstade med robot 67 Hawk behållas in på 1990-talet.

Underhållsfunktionen har studerats beträffande dels behovet av särskilda röriiga underhållsförband, dels övergången från fred till krig. Studierna har resulterat i förslag om en framtida underhållsorganisaiion. I denna ingår förbands- och områdesbundna underhållsenheler och ett i förhåUande lill nuvarande läge minskat antal operativt röriiga underhållsförband. Organi­sationen fömtsätter ell ökal understöd från totalförsvaret i övrigt.

Inom delprogrammet Infanleribrigad ra. m. planerar chefen för armén all behålla fjorton infanieribrigader i nivå A mol tio i nivå B. Infanteri-brigaderna utvecklas vad gäller såväl eldkraft som röriighet med hänsyn till sina kvalificerade uppgifter. En ny organisation, infanteribrigad 77, är fastställd och innebär bl. a. alt tre skyllebalaljoner utrustas med band-vagnsburna pansarvärnspjäseroch stridslrossar. Personalen transporteras vid marsch i tertängbilar. Eldkraflen vid brigaden förbättras genom all haubits 77, infanlerikanonvagn 91, pansarvärnsrobolar och luflvärnsrobol 70 an-


 


Prop. 1976/77:74                                                     76

skaffas.

Med början under perioden organiseras ell antal grundrekrylerade, fri­stående skyllebalaljoner.

För delprogrammet Norrlandsbrigad m. m. är planeringen lika i nivå A och nivå B. Fyra norriandsbrigader behålls med ett organisationsmönster som på sikl anpassas lill infanteribrigad 77. Eldkraften förbättras i likhei med i infanteribrigaden. Röriigheten behålls genom omsättning av terräng­bilar och bandvagnar. Chefen för armén avser alt under budgetålet 1976/77 utreda slutlig utformning av nortlandsbrigad 77.

Chefen för armén anmäler beträffande delprogrammet Pansarbrigad m. m. att i nivå A fem pansarbrigader kan bibehållas under programplaneperioden. 1 nivå B reduceras antalet med en till totalt fyra pansarbrigader. De kvar­stående pansarbrigaderna avses tillföras luflvärnsrobol 70 och pansarvärnsro-bol.

För delprogrammel Centrala och högre regionala lednings- och under­hållsförband är planeringen lika i nivå A och nivå B. Antalet ledningsförband på högre regional nivå behålls. Omsättning sker av viss sambandsutrusining. Underhållsförbandens organisation och antal förändras som resultat av ul­redningar av underhållstiänslen.

Inom delprogrammet Lokalförsvarsförband ändras i såväl nivå A som B det yttäckande ledningssystemet under försvarsområdesbefälhavaren. För­ändringarna innebär bl.a. att försvarsområdesbefälhavarens krigslednings-kapacitet kommer alt förstärkas. 1 nivå A kommer före och under pro­gramplaneperioden sex infanieribrigader att övergå lill skylleregemenlen och i nivå B tio. Skytleregemenlena behåller under programplanperioden or­ganisationsmönster 66 R och anpassas därefter successivi till infanteribrigad 77. 1 både nivå A och nivå B ökar antalet cykelskytiebalaljoner efter pro-gramplaneperiodens slut. Förutsättningar skapas härigenom för atl öka ut­hålligheten i krigsorganisationen.

Delprogrammet Hemvärnet behåller enligt programplanen nuvarande or­ganisation, förmåga och beredskap. Hemvärnet skall liksom lidigare utnytt­jas som en del av yiövervakningen av främsl landterritoriei. Hemvärnet tillförs efterhand lätt kulspruta, aulomatkarbin och pansarskott. Signalmaie-riel lämplig för hemvärnels verksamhet avses tillföras. Modern intenden-turmateriel skall så långt resurserna medger tillföras hemvärnet. Vapen och signalmateriel skall dock prioriteras. Planeringen är lika i nivå A och nivå B.


 


Prop. 1976/77:74                                                               77

Fördelningen av kostnaderna på delprogram i nivå A framgår av följande labell (prisläge februari  1976; milj. kr.).

 

 

 

 

 

 

 

Summa

Delprogram

1977/78

1978/79 1979/80 1980/81

1981/82 1977/82

Fördelningsförband

611

595

650

642

632

3 130

Infanteribrigad m. m.

903

886

886

884

906

4 465

Norriandsbrigad m. m.

253

281

208

220

284

1 196

Pansarbrigad m. m.

379

377

288

360

465

1 869

Centrala och högre regio-

 

 

 

 

 

 

nala lednings- och

 

 

 

 

 

 

underhållsförband

49

43

48

59

39

239

Lokalförsvarsförband

229

227

272

237

212

1 177

Hemvärnet

58

59

59

60

59

294

Gemensamma produktions-

 

 

 

 

 

 

resurser

1617

1 587

1679

1 709

1694

8 286


Kostnader                 4 099      4 055     4 090      4 171      4 241      20 656

-339

-150

-A

-f94

-1-138

-261

3 760

3 905

4 086

4 265

4 379

20 395

Justering på grund av överplanering m. m.

Betalningsmedel

Fördelningen av kosinaderna på delprogram i nivå B framgår av följande labell (prisläge februari 1976; milj. kr.).

 

 

 

 

 

 

 

Summa

Delprogram

1977/78 1978/79 1979/80 1980/81

1981/82 1977/82

Fördelningsförband

612

599

600

550

538

2 899

Infanteribrigad m. m.

868

802

804

794

766

4 034

Norrlandsbrigad m. m.

253

282

206

213

228

1 182

Pansarbrigad m. m.

380

353

285

324

401

1 743

Cenlrala och högre regio-

 

 

 

 

 

 

nala lednings- och

 

 

 

 

 

 

underhållsförband

49

47

49

58

37

240

Lokalförsvarsförband

224

213

253

214

190

1094

Hemvärnet

58

59

58

60

59

294

Gemensamma produktions-

 

 

 

 

 

 

resurser                    1614      1555      1589      1616      1598       7 972

Kostnader                 4 058      3 910      3 844      3 829     3 817      19 458

 

Justering på grund av

 

 

 

 

 

 

överplanering m. m.

-340

-159

-12

-t-83

-1-123

-305

Betalningsmedel

3 718

3 751

3 832

3 912

3 940

19153


 


Prop. 1976/77:74                                                                   78

Betalningsmedlens fördelning på anslag i nivå A framgår av följande labell (prisläge februari  1976; milj. kr.).

Summa
Anslag
                         1976/7711977/78 1978/79 1979/80 1980/81 1981/82 1977/82

B 1.   Arméförband:

Ledning- och för­
bandsverksamhet
2 276      2 606      2 627      2 672      2 713      2 728      13 346

B 2.   Arméförband:
Materielanskaff­
ning
                        764        860        930        980      1044      1130       4 944

B 3.   Arméförband:
Iståndsättning av
befästningar och
kaserner
                  77      75      78       84      .    96  92      425

B 4.   Arméförband:
Forskning och
Ulveckling
                 60       72      92       80      90       90      424

111 1  Arméförband:
Anskaffning av
anläggningar
          144     147    178     270        322 339        1256

3 321      3 760     3 905      4 086      4 265      4 379      20 395

' Prisläge februari  1975.

Betalningsmedlens fördelning på anslag i nivå B framgår av följande labell (prisläge februari 1976; milj. kr.).

Summa
Anslag
                     1976/7711977/78 1978/79 1979/80 1980/81 1981/82 1977/82

B 1.   Arméförband:

Ledning- och för­bandsverksamhet       2 270      2 600     2 575      2 572      2 573      2 583      12 903

B 2.   Arméförband:
Materielanskaff­
ning
                     764     826        841 868        865 866       4 266

B 3.  Arméförband:
Iståndsättning av
befästningar och
kaserner
               77       75      72       78      87       85       397

B 4.  Arméförband:
Forskning och
ulveckling
              60       70      90       70      80       80       390

III 1 Arméförband:
Anskaffning av
anläggningar
       144     147    173    244        307 326        1 197

3 321      3 718     3 751      3 832      3 912      3 940      19153

' Prisläge februari  1975.


 


Prop. 1976/77:74                                                    79

Chefen för marinen

Chefen för marinen är programmyndighet för huvudprogrammet Ma­rinförband som omfattar följande delprogram.

2.1   För flera delprogram gemensamma lednings-, bas- och underhållsför­band m. m.

2.2   Helikopierförband

2.3  Ytattackförband m. m.

2.4   Ubålsförband

2.5   Minröjningsförband

2.6   Fasta kustartilleriförband

2.7   Röriiga kustartilleriförband

2.99 Gemensamma produktionsresurser.

Chefens för marinen programplan för huvudprogrammet Marinförband grundas på de ekonomiska planeringsramar som har fastställts genom över­befälhavarens direktiv. Härutöver har chefen för marinen anmält behov av ytterligare medel för viss verksamhet och ersättningsanskaffning. Pla­neringsramarna och de av chefen för marinen föreslagna tilläggen framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1976; löneläge 1976; milj. kr.).

 

 

1977/78

1978/79

1979/80

1980/81

1981/82

Summa 1977/82

Nivå A

Planeringsram

Tillägg

Nivå B

Planeringsram

Tillägg

1480 87

1480 87

1 522 62

1482 102

1 567 101

1488 180

1608 105

1488 225

1666 135

1492 309

7 843 490

7 430 90J

Chefen för marinen redovisar inledningsvis sin gmndsyn på de marina stridskrafternas uppgifter och på hur de ulnyttias inom ramen för vår sä­kerhetspolitiska inriktning saml försvarets verkan som stöd för denna politik.

Chefen för marinen poängterar den alltmer ökade betydelse som det skan­dinaviska området enligl hans mening fält. Särskilt framhålls den domi­nerande fiankposilionen varifrån Norska havet och passagen därifrån mot Allanlen kan behärskas.

Risken för spänningslägen, '"skymningskonflikter", och begränsade krigs­fall blir härigenom stor i vår omgivning. Förhållandet kräver stridskrafter som kan hävda vårt lerrilorium och avvisa varje försök all otillböriigt utnyttja vårt område. Dessa är en fömtsättning dels för all vår alliansfria politik skall inge förtroende i omväriden, dels för all kunna försvara oss om vi blir anfallna.

Chefen för marinen underslryker all försvarsmaktens viktigaste uppgift


 


Prop.  1976/77:74                                                    80

är invasionsförsvar. Sveriges militärgeografiska betingelser medför enligl hans mening all försvaret till väsenllig del måste inriktas mol att tidigt möta en invasion över havet, evenluelll i kombination med invasion över landgränsen eller genom luften.

Om vår säkerhetspolitiska linje är framgångsrik och vi lyckas förbli neu­lrala i en konflikt i vår omgivning måsle vi kunna avvärja kränkningar av vår långa havsgräns. Samtidigi måste försörjningen genom sjöfarten kun­na tryggas.

Chefen för marinen flnner del därför nödvändigl alt såväl invasionsför­svaret som neulraliielsskyddet ges tillgång på marina stridskrafter av till­räcklig kvalitet och kvantitet. Strävan måsle vara att i del längsla förhindra att en angripare fär fasl fot i landei. Angriparen skall mötas där han är svagast, dvs. innan han kommer in i landei.

Marinens uppgifler och ulnyltiande sammanfattas av chefen för marinen på följande sätt. Marinen skall övervaka vårt sjötertilorium och omgivande havsområden inklusive havsbotten. Den skall hävda vårt oberoende och fullgöra våra förpliktelser under fred och neulralitetstillstånd genom att be­vaka vårt sjöterritorium, avvisa kränkningar och andra brott mol våra lill-trädesbestämmelser. Marinen skall genom erforderlig beredskap tillförsiikra den politiska och miliiära ledningen handlingsfrihel i krissituationer. Den skall vidare i samverkan med övriga stridskrafter i det längsla förhindra atl en angripare får fast fot på svensk mark. De marina stridskrafterna skall därvid möta, fördröja och tillfoga angriparen föriusler som hindrar eller försvårar hans foretag. Sådana områden som ur angriparens synpunkl är betydelsefulla för hans styrketillväxt eller som är väsentliga för tota'lförsvaret skall försvaras i det längsla. Marinen skall även skydda kustsjöfarten i våra egna farvatten, sjötransporter till och från Gotland och importsjöfart så långl ul våra resurser gör det möjligl.

Chefen för marinen framhåller alt ålderssammansättningen och moder­nitelen på flera förband och syslem är sådan all slora omsältningsbehov föreligger. Hela system hotar atl försvinna. Chefen för marinen har därför strävat efter atl använda så slor del som möjligl av tillgängliga resurser för malerialanskaffning. Denna inriklning följer hell regeringens och över­befälhavarens direktiv. Den är dessutom hell nödvändig mol bakgmnd av de betydande oundgängliga omsältningsbehov som finns under program­planeperioden och accentureras under åren närmasl därefler.

Chefen för marinen har planerat in de av överbefälhavaren anbefallda personalminskningarna. Marinchefen anser att minskningarna är en tving­ande nödvändighet på gmnd av all den ekonomiska silualionen nu är så allvariig all största möjliga kraft- och viljeansträngning måste lill för all frigöra medel lill att utveckla och skaffa materiel. Personalminskningen kommer dock inte att kunna genomföras utan allvarliga konsekvenser.


 


Prop. 1976/77:74                                                    81

Ett av utgångsvärdena för planeringen har varit alt nivå A med vissa ändringar och tillägg skall molsvara handlingsväg 1 i ÖB 75. Chefen för marinen pekar på den skillnad som finns mellan den ekonomiska ram över­befälhavaren tilldelat och nödvändiga resurser för att uppnå handlingsväg 1. Chefen för marinen anser alt kostnadsgapei, som främst beror på låga ramar för marinen underen följd av år, medför att marinens ram för perioden 1977-82 måste höjas med minsl 490 milj. kr. utöver nivå A för atl täcka ett växande omsältningsbehov.

Ramhöjningen avser chefen för marinen utnyttja för bl. a. följande.

-      Anskaffa minjakl.

-      Möta nedgången i ubålsbesiåndet genom att A 17 skaffas i snabbare takt.

-      Innehålla i ÖB 75 angivna mål för kvantiteten .sjörobolbeslyckade yt­altacknottiljer.

-      Tillgodose ledningsfunktionen vid yiatiackfiottiljer.

-      Modernisera Öslergötlandjagarna och överföra dessa till fregatter.

-      Skaffa nya sjöminor och därmed möta ell betydande omsältningsbehov.

-      Skaffa fiygsimulator för helikoplertiänsten.

Motsvarande resursbrist föreligger enligl chefens för marinen uppfattning i nivå B.

Chefen för marinen strävar efter alt vidmakthålla största möjliga strids-effekt med tyngdpunkt på ulbildning inom huvudproduktionsområdei Led­ning och förbandsverksamhet. Trots all driftkostnaderna begränsas och fortlöpande rationaliseringar bedrivs måste dock verksamhelen minskas. För alt kunna prioritera den långsikliga beredskapen är del nödvändigt att avdela största möjliga resurser för investeringar i den framlida krigsorganisationen. Chefen för mannen framför att totalt snäva ramar och ett otillräckligt system för pris- och lönekompensation medför all betydande resurser inom hu­vudproduktionsområdei Ledning och förbandsverksamhel måste frigöras för atl tillföras huvudproduktionsområdei Materielanskaffning.

Vakanslägel är allvarligt och en besvärande siluation råder för kompa­niofficersgruppen inom sektorn leknisk tiänst. Chefen för marinen har i särskild skrivelse till regeringen föresiagii extraordinära åtgärder för all förbättra rekryteringen.

Chefen för marinen har i samarbele med försvarels materielverk vidtagit åtgärder för atl begränsa kosinaderna för malerielunderhåll. Någon åter­tagning av tidigare eftersläpning bedöms dock inle nu möjlig.

Verksamheten inom huvudproduktionsområdei Materielanskaffning in­nebär enligt överbefälhavarens direktiv i nivå A, följande. Chefen för ma­rinen bedömer del endasl möjligl atl direkianskaffa del roboisysiem som krävsförailyiallackfiolliljernassiridseffekiskallkunnaupprätihållas. Beställ­ning är inplanerad budgelåret 1977/78. Tidigare planerad beställning av en se-


 


Prop. 1976/77:74                                                     82

riemi/ijakilärtygmåstescnareläggastvååriill budgetåret 1978/79. Beställning av nästa ubåtsserie- A 17 - har planerats ske under budgelåret 1979/80. Ersätl-ning förde föråldrade röriiga kuslartilleribatlerierna har planerats bli beställd budgelårel 1978/79. Äldre läiia fasta bailericr bör ersättas under början av 1980-lalel. Beställning planeras ske under budgelåret 1980/81.

Anskaffning och iståndsättning av befästningar och kaserner balanseras mol materielanskaffning, övningsverksamhet m. m. Rationaliseringsbe-främjande byggnadsåtgärder prioriteras. Utbyggnaden av integrerade freds­förråd slutförs under budgetåret 1977/78. Kasernrenoveringsprogrammet planeras vara genomfört under budgetåret 1981/82. Inom huvudproduktionsområdei Forskning och utveckling redovisar che­fen för marinen fortsatta studier, försök ra. m. belräffande bl.a. ytatiack-floililjcrnas ledning, luftobcroendc framdrivningsmaskiner för framlida u-båtar saml ersättning av tungt och lätl fasl kustartilleri.

Chefen för marinen anför bl. a. följande om delprogrammens utveckling under programplaneperioden.

Förbanden inom delprogrammet Gemensamma lednings-, bas- och un­derhållsförband skall säkerställa övriga förbands insats. Åtgärder har pla­nerats in för att öka ledningssäkerhelen.

Luftvärn för försvar av krigsförtöjningsplalser och anläggningar i baserna moderniseras. Under perioden införs ny basorganisation. I den nya orga­nisationen eftersträvas ökad rörlighet hos underhållsförbanden.

Inom delprogrammet Helikopierförband pågår försök med en gemensam organisation för försvarets lunga helikoptrar. Den befintliga organisationen behålls under planeringsperioden. Verksamhel och inriktning dimensioneras främsl av ubåtsjakluppgifterna.

Inom delprogrammel Ytattackförband levereras den sista torpedbåten typ Norrköping lill krigsorganisationen under budgetåret 1977/78. De nuvarande jagarflolliljerna organiseras om till ytattackflottiljer. Motor­torpedbåtarna ersätts genom anskaffning av patmllbåiar. Beslutsunderiag för atl skaffa lämpliga enheter för de framtida ylattacknottiljerna las fram under programplaneperioden. Anskaffning av sjörobot med medellång räck­vidd för ylattackförbanden har planerats in med början budgelårel 1977/78.

Anskaffning av ett iredje minfartyg pågår. Leveransen har dock måst se­nareläggas jämfört med lidigare planer.

Antalet enheter inom delprogrammet Ubåtsförband minskar med ca 40 % fram lill mitten av 1980-talel. Under programplaneperioden utgår ubåtar av typ Hajen. Pågående anskaffning av ubåtar av typ Näcken fullföljs under programplaneperioden. En räddningsbåt skaffas. Studier och utveckling av nästa ubåtserie (A 17) planeras för atl seriebeslällning skall kunna läggas ut budgelåret 1979/80.


 


Prop. 1976/77:74                                                    83

Inom delprogrammet Minröjningsförband överförs minsvepare av typ Hanö till vedellbålar samtidigi som de av åldersskäl ulgår ur minröjnings­organisationen. Övriga minsvepare behålls under perioden. Seriebeställning av minjaktfartyg planeras till budgetåret 1978/79.

Delprogrammet Fasta kuslartilleriförband vidmakthålls i huvudsak under programplaneperioden. Antalet fasta artilleriförband minskar någol. Pågå­ende anskaffning av nya fasta 12 cm lornballerier fortsätter men försenas jämfört med tidigare planer. Vissa äldre batterier moderniseras i begränsad omfattning. Prototyp lill ny minulläggare anskaffas och modern minmaleriel tillförs minspärrtropparna. Näriuftvärnet för de fasta förbanden moderni­seras.

Delprogrammel Röriiga kustartilleriförband vidmakthålls i huvudsak un­der perioden. Ell nytl röriigt kustarlillerisyslem börjar utvecklas och an­skaffas.

Inom delprogrammet Gemensamraa produktionsresurser prioriteras ut­bildningen till och av fast anställd personal. Bl. a. förbättras utbildningen av kompaniofficerare. Investeringar och iståndsällningar är under perioden inriktade på ralionaliseringsbefrämjande ålgärder vilkel medför att olika ul-bildningsanordningar har fått liigre prioritet. Övningsfältens utrustning kom­pletteras successivi.

Konsekvenserna av en inriklning enligl nivå B blir enligl chefen för ma­rinen följande.

Inom huvudproduktionsområdei Ledning och förbandsverksamhel måste reduceringar göras som i första hand drabbar mobiliseringsberedskapen.

Chefen för marinen anför vidare att materielanskaffningen måste redu­ceras eller senareläggas. Detla innebär bl. a. att den begränsade robotan­skaffningen för ytaltacknottiljerna i huvudsak måste genomföras efter bud­getåret 1981/82. Antalet ubåtar i A 17-serien måste minskas med ca 30 "o. Även anskaffningen av nytt rörligt kustartilleri måste minskas med ca 30 "o. Moderniseringen av äldre fasta kuslartilleribatterier försenas.

Inom huvudproduktionsområdena Anskaffning och iståndsättning av be­fästningar och kaserner samt Forskning och utveckling fömtsätter chefen för marinen samma inriklning som i nivå A.

Sammanfattningsvis kommer enligt chefen för marinen den krigsorganisa­toriska effekten alt gå ned i nivå B för att i mitten av 1980-lalet ha reducerats till 50 % av nuvarande organisation vad gäller sjöstridskrafter. Inom kust­artilleriet kan huvuddelen av krigsorganisationen behållas under hela 1980-talet främst beroende på malerielens långa livslängd. Antalet fasta spärr­förband minskar dock med ca 20 "o. Effekten nedgår enligl chefens för marinen uppfattning genom kvalitativa försämringar eftersom materiel inte omsätts i tillräcklig omfattning.


 


Prop. 1976/77:74                                                    84

Fördelning av kostnaderna pä delprogram i nivå A framgår av följande labell (prisläge februari 1976; milj. kr.).

 

 

 

 

 

 

 

Summa

Delprogram

1977/78 1978/79 1979/80 1980/81

1981/82

1977/82

För flera delprogram

 

 

 

 

 

 

gemensamma lednings-.

 

 

 

 

 

 

bas- och underhållsför-

 

 

 

 

 

 

band m. m.

118

113

109

102

89

531

Helikopierförband

25

20

21

19

18

103

Ytaiiacklbrband m. m.

249

280

256

220

237

1242

Ubåtsförband

114

94

117

95

118

538

Minröjningsförband

32

58

52

60

68

270

Fasta kuslartilleriförband

215

184

169

173

158

899

Rörliga kuslartilleriförband

56

52

70

74

89

341

Gemensamma produk-

 

 

 

 

 

 

tionsresurser

802

821

827

842

829

4121

Kostnader

1611

1622

1621

1585

1606

8 045

Justering på grund av

 

 

 

 

 

 

överplanering ni. m.

-131

-100

-54

-H23

-h60

-202

Betalningsmedel

1480

1522

1567

1608

1666

7 843

Fördelning av kostnaderna på delprogram i nivå B framgår av följande labell (prisläge februari 1976; milj. kr.).

 

 

 

 

 

 

 

Summa

Delprogram

1977/78 1978/79 1979/80 1980/81

1981/82

1977/82

För flera delprogram

 

 

 

 

 

 

gemensamma lednings-,

 

 

 

 

 

 

bas- och underhållsför-

 

 

 

 

 

 

band m. m.

118

112

109

102

90

531

Helikopterförband

26

20

21

19

17

103

Ytattackförband m. m.

250

236

226

202

165

1079

Ubåtsförband

114

93

91

52

76

426

Minröjningsförband

32

59

52

59

68

270

Fasia kuslartilleriförband

214

184

168

158

150

874

Röriiga kuslartilleriförband

55

52

59

57

62

285

Gemensamma produk-

 

 

 

 

 

 

tionsresurser

802

826

816

816

804

4 064

Kostnader

1611

1582

1542

1465

1432

7 632

Justering på grund av

 

 

 

 

 

 

överplanering

-131

-100

-54

-23

-I-60

-202

Betalningsmedel

1480

1482

1488

1488

1492

7 430


 


Prop. 1976/77:74


85


Betalningsmedlens fördelning på anslag i nivå A framgår av följande labell (prisläge februari 1976; milj. kr.).

Summa
Anslag
                     1976/771 1977/78 1978/79 1979/80 1980/81 1981/82 1977/82

C 1.   Marinförband;

Ledning och för­
bandsverksamhel
      765 843 ,836 837 838 834 4 188
C 2.  Marinförband:

Materielanskaffning      351                500        551           595      636        708      2 990

C 3.  Marinförband:

Iståndsättning av

kaserner               24      26      26       26      26      26     130

C 4.  Marinförband:

Forskning och

utveckling             32      30       29      30      29      30     148

III 2 Marinförband:

Anskaffning av

anläggningar        79      81      80      79       79      68        387

1251       1480      1522      1567      1608      1666      7 843

' Prisläge februari  1975.

Betalningsmedlens fördelning på anslag i nivå B framgår av följande labell (prisläge februari 1976; milj. kr.).

Summa
Anslag
                      1976/7711977/78 1978/79 1979/80 1980/81 1981/82 1977/82

C 1.  Marinförband:

Ledning och för­
bandsverksamhet
      765 843 833 830 829 823 4 158
C 2.  Marinförband:

Materielanskaffning      351                          500        514        523           525        545      2 607

C 3.  Marinförband:

Iståndsättning av

kaserner               24       26      26      26      26      26     130

C 4.  Marinförband:

Forskning och

ulveckling              32      30       29      30      29      30     148

III 2 Marinförband:

Anskaffning av

anläggningar        79      81      80      79       79      68        387

1251      1480      1482      1488      1488      1492      7 430

' Prisläge februari  1975.


 


Prop. 1976/77:74                                                                   86

Chefen för flygvapnet

Chefen för flygvapnet är programmyndighel för huvudprogrammet Flyg­vapenförband som omfattar följande delprogram.

3.1      För flera delprogram gemensamma lednings- och strilförband

3.2      Jakiförband

3.3      Luftvärnsrobolförband

3.4      Atlackförband

3.5      Spaningsförband

3.6      Flygiransportförband

3.7      Basförband

3.99 Gemensamma produktionsresurser

Chefen för flygvapnet har i enlighet med överbefälhavarens direktiv utarbe­tat programplaner i nivåerna A och B för huvudprogrammet Flygvapenför­band. Planeringsramarna framgårav följande sammanställning (prisläge fe­bruari 1976; löneläge 1976; milj. kr.).

1977/78     1978/79    1979/80     1980/81     1981/82    Summa

1977/82

Nivå A             3 711    3 818        3 923        4 025        4 115           19 592

Nivå B             3 513    3 524   3 532    3 542    3 546    17 657

Chefen för flygvapnet anför att stormakternas möjligheter lill luftkrig­föring är oförändral stora. Kvaliteten förbättras sländigl genom ökad räck­vidd, större lastförmåga samt bättre måluppläckts- och målinmätningsmöj-ligheler. De flygburna vapnens precision och verkan ökar också snabbt lik­som möjligheterna att transportera trupp och materiel genom luften. Stor­makterna fär i början av 1980-lalet enligl chefens för flygvapnet uppfattning en ökad och i några fall starkt ökad möjlighel lill offensiv flygkrigföring jämfört med dagslägel.

Chefen för flygvapnet framhålleratt utvecklingen leder till atl flyginsalser av olika slag kommer atl spela en viktig roll vid ett eventuellt angrepp på Sverige. Vi måste med ett lämpligt utformat och tillräckligt omfatlande luftförsvar söka behålla en luftöveriägsenhel över vårt tertitorium. Om en angripare inle behöver la hänsyn till ett effektivt luftförsvar kan hans flyg­förband starkt försvåra våra stridskrafters mobilisering och utgångsgmp-pering saml ostört bekämpa olika totalförsvarsmål och verksamt under­stödja mark- och sjöslriden.

Den militärtekniska utvecklingen gynnar inle bara en angripare. Våra möjligheter all verka med attack- och spaningsflyg förbättras också. Del svenska försvaret har enligt flygvapenchefen inte råd att avstå från alt ut­nyttja detta. Chefen för flygvapnet framhåller att vi inte utan väsentliga


 


Prop. 1976/77:74                                                    87

effektförluster kan avslå från attack- och spaningsflyg i försvarsmakten.

Chefen för flygvapnet erinrar om att fiygvapnets krigsorganisation minskar snabbi. Sedan början av 1960-talel hart. ex. antalet krigsflygdivisioncr min­skat med nära 50 %. Mol bakgrund av den tydliga strävan i vår närmaste omvärid att trots avsevärda kvalitetshöjningar behålla antalet flygförband ser chefen för flygvapnet det som angelägel atl på sikl hejda minskningen av flygvapnets krigsorganisation. De personalminskningar som är anbefallda och som också är nödvändiga med hänsyn till löneutvecklingen bör därför så långt möjligt sökas inom områden som inte direki påverkar krigsorga­nisationens omfattning. Svårigheterna är emellertid enligt chefen för flyg­vapnet Slörre för flygvapnet än för många andra delar av försvarsmakten. Detla beror på den siarka koppling som finns mellan fiygvapnets freds-och krigsorganisationer.

Omfattningen och inriktningen av flygvapnets materielanskaffning styr i hög grad den framlida krigsorganisationen. Chefen för flygvapnet erinrar om alt flera vikliga malerielbeslul skall fallas under perioden 1977-82. Beslul skall fattas bl. a. om hur ett nytl flygattacksyslem efter nuvarande AJ 37 och SK 60 skall uiformas. Vid della beslul blir del nödvändigl alt la slällning lill om den utvecklande delen av svensk flygindustri skall behållas. Andra beslul kommer all avgöra omfattningen av den inhemska vapen- och ro-botutvecklingen. Vidare skall viss materielomsätining inom stridslednings-och luftbevakningssyslemel och utbyggnadstakten för det framtida bassys­temet beslutas.

Attack-, spanings- och jaktversionerna av flygplanssystem 37 Viggen hål­ler på att anskaffas. Chefen för flygvapnet framhåller att flygplansystem 37 Viggen lorde vara del mest genomlysta projektet i hela försvarsmakten. Del har studerats gmndligt, utretts och granskats vid elt flertal lillfällen av både försvarsmaktens myndigheier och statsmakterna. Resultaten av genomförda slridsekonomiska jämförelser mellan flygplan 37 Viggen och konkurterande alternativ har utfallit positivt för flygplan 37 Viggen. Chefen för flygvapnet anser därför att det är viktigt atl syslemet så långl möjligl kan fullföljas med den ambitionsnivå beträffande taktisk och operativ an­vändbarhet som legal lill gmnd för atl det togs fram.

Flygplananskaffningen efler flygplan 37 innebär all en inhemsk utveck­lingskapacitet kan behållas i nivå A medan den måste avvecklas i nivå B. I nivå B blir vi enligt chefen för flygvapnet ganska snart hänvisade lill anskaffning utomlands i form av direklköp eller licenstillverkning.

Chefen för flygvapnet framhåller alt det ligger många fördelar i alt beväpna våra flygplan med robotar och andra vapen som utvecklas inom landet. A andra sidan blir seriestoriekarna så små att det blir för dyrt att inom krympande realramar underhålla en inhemsk utvecklingskapacitet. Proble­met är med andra ord delsamma som på flygplansidan. Det gör atl inhemskt utvecklade robolar endasl har kunnal komma ifråga i nivå A. I nivå B


 


Prop. 1976/77:74                                                     88

förutsätts direktanskaffning av utländska robolar.

Chefen för flygvapnet framhåller vidare att så länge målel att hela landet skall försvaras kvarstår måste flygbaser, radarstationer och ledningsorgan finnas i alla landsändar. Detla gör att resurserna för bas- och sirilsyslemen i viss mån måste prioriteras.

Beträffande delprogrammens utveckling under programplaneperioden an­för chefen för flygvapnet bl. a. följande.

Inom delprogrammel För flera delprogram gemensamma lednings- och strilförband inriktas verksamhelen på att dels åstadkomma nödvändig freds-produktion dels göra de investeringar som krävs i ny materiel, nya an­läggningar och nya metoder.

Vissa äldre radarstationer som är dyra atl underhålla avvecklas tidigt under programplaneperioden. En luftförsvarscentral läggs ner.

Luftbevaknings- och stridsledningsförband börjar sättas upp med modern radarmateriel som har hög störtålighei och god motståndskraft mot fysisk bekämpning. På befintliga radarstationer ökas motståndskraften mol tele­teknisk störning och vidtas ålgärder för att minska risken för fysisk be­kämpning.

Den lidigare planerade moderniseringen av en luftförsvarscentral genom­förs. System Väder 70 utvidgas till att omfatta även norra delen av landet. Sambandssystemet moderniseras fortlöpande så långl resurserna medger. Angivna ålgärder vidlas i båda nivåerna.

Inom delprogrammet Jakiförband läggs under perioden 1977-82 sex di­visioner ned i nivå A och sju i nivå B. Dessulom avvecklas en flotlilj-adminislration (F 12). Ombeväpning från J 35 Draken till JA 37 Viggen sker med början under budgelårel 1979/80. I nivå A inriktas planeringen mol tio divisioner JA 37 och i nivå B mot nio.

För delprogrammel Luftförvärnsrobotförband gäller i båda nivåerna all förbanden skall vara avvecklade vid ingången av budgetåret 1978/79. Per­sonal och viss materiel utnyttias övergångsvis i särskilda förband inom slril-systemet. Personalen förs över lill luftbevaknings- och stridsledningsförband med modern radarmateriel i takt med all sådana sätts upp.

Delprogrammet Atlackförband inriktas i nivå A mot all i krig omfatta en altackeskaderstab, fem medellunga aliackflygdivisioner och en aliack-flyggrupp saml fem lätta allackdivisioner. De medellunga altackflygdivi-sionerna/-gmpperna är utmstade med flygplan AJ 37 Viggen och de lätta med del beväpnade skolflygplanet SK 60. AJ 37 planeras på sikl ersättas av ell nytt medellungt attackflygplan (A 20) utvecklat från JA 37 och SK 60 med elt lätl attackflygplan (B3LA) som jämväl kan användas som skol­flygplan. Båda flygplanen A 20 och B3LA planeras utvecklas inom landet.

I nivå B medger tillgängliga planeringsmedel inte att SK 60 ersätts med annat än ett renl skolflygplan. Del innebär att de lätta aliackflygdivisionerna avvecklas efter perioden 1977-82. På sikt kommer därmed aliacksyslemet


 


Prop. 1976/77:74                                                    89

att i nivå B endasl innehålla de medeltunga förbanden.

Inom delprogrammet Spaningsförband minskas antalet divisioner med två i båda nivåerna. En flottiljadministration utgår. Flygplaniyperna S 32 Lansen och S 35 Draken ombeväpnas till S 37 Viggen.

Planeringen för delprogrammel Flygiransportförband inriktas på all sä­kerställa kapacitets- och resurstillgång hos krigsorganisationens transport-och sambandsflygplan. Flygplan Tp 79 (Douglas DC 3) planeras i båda ni­våerna utrangeras under programplaneperiodens senare del och ersättas av andra transportflygplan. Typen på dessa har ännu inte bestämts.

Inom delprogrammet Basförband kommer i båda nivåerna antalet bas­bataljoner att minska något jämfört med dagsläget.

Erfarenheterna från genomförda bassiudier pekar på alt såväl flygplan på marken som basförbanden och deras materiel bör skyddas i försia hand genom all de sprids mellan och inom flygbaserna. Delta ställer krav på såväl ett siort antal baser som ett stort antal rörliga basförband. Strävan all kunna kraftsamla flygförbanden lill olika delar av landei släller mol­svarande krav.

1 båda nivåerna planeras en successiv anpassning till här antydda krav på ett modernt bassystem. Endast en mindre del hinner genomföras under programplaneperioden. Vid anpassningen utnyttjas befintliga baser och an­läggningar. Uiöver ovannämnda insatser sker en fortlöpande anpassning av baserna och basmaterielen till flygplansystem 37.

Materielanskaffningen lar vidare sikle på alt säkra tillgången på svår-anskaffad och för ett krigs inledningsskede viktig materiel och på ersättning av starkt försliten och/eller omodern materiel.

Inom delprogrammet Gemensamma produktionsresurser skall förbanden F 11 i Nyköping och F 12 i Kalmar dras in. Enheter vid dessa förband som inte omfattas av indragningsbeslutet skall lokaliseras lill andra orter. Organisationsförändringarna bör vara genomförda under budgetåret 1979/80.

1 nivå A behöver ingen ytteriigare flottilj läggas ner. I nivå B däremol måsle ytteriigare en flottilj dras in under perioden 1982-87.

Ny fredsorganisation för huvuddelen av flygvapnets förband införs under budgetåret 1976/77.

Flygvapnet har i dag enligt chefen för flygvapnet personalbrist i förhållande till förelagda uppgifler inom flera sektorer. Dessa brister kan i slort fömtses beslå även i den nya organisationen.

Den ogynnsamma åldersfördelningen för civilmililär personal i leknisk tiänst medför stora pensionsavgångar under perioden. Detta måste enligt chefen för flygvapnet mötas med en överrekrytering under programplane­perioden. För en hög rekrytering lalar också den senaste lidens ökade för-lidsavgångar av nämnd personal.

Chefen för flygvapnet bedömer all viss svårighet kan uppslå atl på sikt

7 Riksdagen 1977.  I saml. Nr 74.


 


Prop. 1976/77:74                                                    90

nå angivna personalminskningsmål. Den civila personalen har inle kunnat minskas i planerad takt.

Chefen för flygvapnet framhåller vidare atl hårda prioriteringar måsle vidlas i fredsorganisationen så alt de väsentligaste uppgifterna, däribland flyglidsproduktionen, kan lösas. Uppgifter som på flera förband tenderar att bli eftersatta är bl. a. mobiliserings- och krigsförberedelser, befälsutbild­ning och delar av den allmänmilitära utbildningen av värnpliktiga.

Chefen för flygvapnet pekar på atl de administrativa uppgifterna visar en stadig tendens all öka. Sålunda lar uppgifter för luftfartsverkets räkning och den nya medbestämmanderätten en betydande del av arbetstiden i an­språk samtidigi som arbetstidsförkortningen medför elt mindre antal ar­betstimmar än tidigare. Chefen för flygvapnet framhåller att denna utveck­ling måste mötas i tid genom att minska uppgifterna eller förslärka re­sursema.

Fördelningen av kostnaderna på delprogram i nivå A framgår av följande labell (prisläge februari 1976; milj. kr.).

Summa
Delprogram
            1977/78 1978/79 1979/80 1980/81 1981/82 1977/82

För flera delprogram
gemensamma lednings-
och strilförband
     460   506    524    464   462  2 416
Jaktförband
          1276 1344  1130  1199 1180  6 129
Luftvärnsrobolförband
       8         0        0        0          0   8
Atlackförband
        607   627    742    753   847  3 576
Spaningsförband
   299   172    134      87      99     791
Flygiransportförband
61   48      95      49      49     302
Basförband
             582   531    509    501   499  2 622
Gemensamma produk­
tionsresurser
         765   769    770    757   777  3 838
Kostnader
            4 058 3 997 3 904 3 810 3 913 19 682
Justering på grund av
överplanering m. m.
-347 -180 -1-19 -1-215 -1-202 -91
Betalningsmedel
3 711 3 817 3 923 4 025 4 115 19 591


 


Prop. 1976/77:74                                                                   91

Fördelningen av kosinaderna på delprogram i nivå B framgår av följande tabell (prisläge februari  1976; milj. kr).

 

 

 

 

 

 

 

Summa

Delprogram

1977/78 1978/79 1979/80 1980/81

1981/82

1977/82

För flera delprogram

 

 

 

 

 

 

gemensamma lednings-

 

 

 

 

 

 

och strilförband

459

505

521

461

460

2 406

Jaktförband

1 183

1 248

1297

1 224

1235

6187

Luftvärnsrobolförband

8

0

0

0

0

8

Attackförband

410

284

289

315

354

1652

Spaningsförband

299

172

134

87

99

791

Flygiransportförband

62

48

72

49

49

280

Basförband

580

527

505

497

495

2 604

Gemensamma produk-

 

 

 

 

 

 

tionsresurser

758

745

747

761

794

3 805

Kostnader

3 759

3 529

3 565

3 394

3 486

17 733

Justering på gmnd av

 

 

 

 

 

 

överplanering m. m.

-246

-6

-33

-H48

-(-60

-77

Betalningsmedel

3 513

3 523

3 532

3 542

3 546

17 656

Betalningsmedlens fördelning på anslag i nivå A framgår av följande labell (prisläge februari 1976; milj. kr).

Summa
Anslag
                     1976/7711977/78 1978/79 1979/80 1980/81 1981/82 1977/82

Dl. Flygvapenförband: Ledning och för­bandsverksamhet       1238      1466      1441      1433      1429      1431        7 200

D 2. Flygvapenförband:

Materielanskaffning   1252      1198      1410      1462      1613      1713        7 396

D 3. Flygvapenförband:
Iståndsättning av
befästningar och
kaserner
               29      32      38      37      32      27       166

D4. Flygvapenförband:
Forskning och ut­
veckling
               473        883 826        859        815        820        4 203

III 3. Flygvapenförband: Anskaffning av

anläggningar       103        132        102        132        136        124          626

3 095      3 711      3 817      3 923      4 025     4 115      19 591

' Prisläge febmari 1975


 


Prop. 1976/77:74


92


Betalningsmedlens fördelning på anslag i nivå B framgår av följande tabell (prisläge februari  1976; milj. kr).

 

 

 

 

 

 

 

 

Summa

Anslag

1976/77M977/78

1978/79 1979/80 1980/81

1981/82

1977/82

D 1. Flygvapenförband:

 

 

 

 

 

 

 

Ledning och för-

 

 

 

 

 

 

 

bandsverksamhet

1 238

1459

1428

1415

1407

1 409

7118

D2. Flygvapenförband:

 

 

 

 

 

 

 

Materielanskaffning

1 252

1 302

1 577

1602

1 639

1604

7 724

D 3. Flygvapenförband:

 

 

 

 

 

 

 

Iståndsättning av

 

 

 

 

 

 

 

befästningar och

 

 

 

 

 

 

 

kaserner

29

32

38

37

32

27

166

D4. Flygvapenförband:

 

 

 

 

 

 

 

Forskning och ut-

 

 

 

 

 

 

 

veckling

473

588

378

345

328

383

2 022

III 3. Flygvapenförband:

 

 

 

 

 

 

 

Anskaffning av

 

 

 

 

 

 

 

anläggningar

103

132

102

133

136

123

626

 

3 095

3 513

3 523

3 532

3 542

3 546

17 656

' Prisläge februari 1975 4.1.3 Övrigt underlag

Jaktflygplan och robotar för 1990-taleis behov

Regeringen uppdrog i anvisningarna för programplaneringen för perioden 1977-82 åt överbefälhavaren att översiktligt redovisa al ternaiiva anskaffnings­former för jaktflygplan och luftvärnsrobotar för 1990-laleis behov.

Överbefälhavaren konstaterar i sin redovisning all bedömningar avseende 1990-lalet är behäftade med osäkerhei såväl beträffande operativa krav som kostnadsberäkningar. Luftförsvarets ulformning från 1990-lalels början och in på 2000-lalet har inle granskats i det omfatlande studie- och plane­ringsarbete som hittills genomförts. Överbefälhavaren anser dock all del nu framlagda underiagel ulgör lillräcklig grund för de beslul som berör luft­försvarets utformning på sikl och som behövs inför perioden 1977/78-1981/82. Resultaten av överbefälhavarens undersökning redovisas i sammanfattad form i del följande.

Beslul rörande anskaffning av jaktflygplan för 1990-lalel behöver inte fattas förrän omkring år 1982. Den översiktliga granskningen av olika an­skaffningsformer för ett sådant flygplan har lett till följande slutsatser. Li­censtillverkning skiljer sig inte i ekonomiskt avseende väsentligt från egen utveckling. Skilda preslandanivåer på framtida jaktflygplan kan bli aktuella. Sådana flygplan kan ulvecklas inom landei. Utformningen av jaktflygplan måste grundas på operativa behov, där avvägningen mellan bl. a. vapen och vapenbärare inom den ekonomiska ramen för försvaret beaktas. Di­reklköp av Ulländskl jaktflygplan är från försvarsekonomiska ulgångspunk-


 


Prop. 1976/77:74                                                     93

ter billigare än egen ulveckling av flygplan på motsvarande prestandanivå under förulsällning atl flygplan motsvarande våra behov finns och att en normal konkurrenssituation råder.

Handlingsfriheten alt senare välja mellan egen utveckling eller köp av framtida jaktflygplan är beroende av förestående beslut om hur attacksys­temet skall utformas. Överbefälhavaren har kommit till slutsatsen all ut­veckling av ett nytt lätt attackflygplan (B3LA) och vissa ytteriigare forsk­ningsuppdrag till flygindustrin är en förutsättning för sådan handlingsfrihel.

Alternativet att redan nu påbötia utveckling av ell enhetsflygplan, har överbefälhavaren inte funnit godiagbart. Detta beror bl. a. på atl alternativet medför alltför tidiga bindningar belräffande hur det framlida luftförsvaret skall utformas och på att utvecklingskapaciteten sedan inle kan upprätthållas med miliiära uppdrag under den överblickade tidsperioden (1985-1992).

Del alternativ som innehåller A20och ett skolattackflygplan av SK 60-typ gör inte fortsalt utveckling av stridsflygplan möjlig inom landei. Omfatt­ningen av de problem som är förenade med detta alternativ kan enligt över­befälhavaren klariäggas först efter realförhandlingar med industrin.

Del av överbefälhavaren redovisade "minimialternativet" för bibehållen utvecklingskapacitet och därmed handlingsfrihet föratt skaffa framtida jakt­flygplan beräknas i nivå B i överbefälhavarens programplan kostnadsmässigt överstiga vad som har inplanerals för flygplansystem inklusive beväpning och motmedel med ca 300 milj. kr. per år.

Belräffande anskaffning av luftvärnsrobolar konstaterar överbefälhavaren atl materielen i de luftvärnsbataljoner som inte ombeväpnas med robot 70 behöver ersättas under 1980-talet. Handlingsfriheten att för della ändamål inom landet utveckla ett luftvärnsrobotsystem som en logisk fortsättning på robot 70 är god.

Studier av 1990-talets luftförsvar kan komma att aktualisera luftvärns­robotsystem raed högre prestanda än robot 70. Handlingsfrihet att på 1980-lalet välja svensk ulveckling av sådana syslem fömtsätter att kapaciteten inom industrin byggs upp genom alt jakt- och altackroboiar ulvecklas under det närmaste 10-årsperioden. Sådan uppbyggnad har inplanerats endasl i nivå A i överbefälhavarens programplan.

Överbefälhavaren konstaterar sammanfattningsvis följande.

Del är inte lämpligt all nu påbörja ulveckling av ell nytt jaklatlackflygplan (enhetsflygplan).

Det är däremot operativt lämpligt och ekonomiskt lönsamt att i nivå B utveckla och tillverka A20. Del är operativt lämpligt och ekonomiskt lönsamt att på erforderiig ekonomisk nivå över B dessutom utveckla och tillverka ell svenski flygplan med de prestanda och de kostnader som de­finieras som B3LA. Om utvecklingen av B3LA beslutas och om ca 150 milj. kr. dessulom avsätts under femårsperioden för allmän flygplansul-veckling erhålls enligt överbefälhavaren handlingsfrihel att år 1982 besluta om svensk utveckling av ett jaktflygplan som ersättning för JA 37. Om ca 300 milj. kr. avsätts under femårsperioden för all utveckla och skaffa jaki- och atlackro-


 


Prop.  1976/77:74                                                    94

botar erhålls handlingsfrihet alt vid 1990-talel mitt beslula om svensk ulveck-lingavluftvärnsroboiarmedpresiandaväsentliglbättreän robot 70. Överbefäl­havaren har i den gjorda undersökningen inle funnit skäl lill annan prioritering mellan avvägningsprogram än som gjorts i överbefälhavarens programplan. Della innebärbl. a. all handlingsfrihet förinhemsk utveckling och tillverkning avjakiflygplan eller JA 37 inte lär skapas på bekosinad av andra avviignings-program.

Överbefälhavaren anför vidare atl förmågan all inom landei utveckla och tillverka huvuddelen av försvarsmalerielen är av slor betydelse för våra möjligheterait styra den närmare ulformningen av våra försvarssystem och anpassa dem lill våra speciella förhållanden. Delta gäller i hög grad för flygplan-och roboisysiem för vilka nya teknologier kan skönjas. Dessa tekno­logier bedöms inle enbart vara av militärt inlresse.

1 del redovisade underiagel värderas beslutssituationen och alternativa handlingsvägar främst utifrån operativa och försvarsekonomiska utgångs­punkler. Väsentliga för frågans vidare behandling är även bedömningar av skilda anskaffningsformers säkerhetspolitiska, slatsfinansiella och samhälls­ekonomiska följder. Överbefälhavaren anför atl om dessa faklorer inle till­mäts samma betydelse som hittills bedöms den svenska flyg- och robot-industrin inle kunna konkurrera med utländska tillverkare. Överbefälhavaren anser atl det har bestyrkts all del är nödvändigt alt konkret inrikta industrins fortsatta verksamhet och atl beslul om inriktning behövs år 1977.

Samhällsekonomisk analys av framtida flygplansanskaffning

På uppdrag av försvarsutredningen har samhällsekonomiska effekter av al­ternativa anskaffningsformer för jaktflygplan för 1990-lalel studerats. Utred­ningsarbetet har resulterat i rapporten Samhällsekonomisk analys av framtida flygplansanskaffning.

De slutsatser som dras i rapporten sammanfallas i del följande.

Beslul om fortsatt anskaffning av flygplan berör såväl flygvapnet som den inhemska flygindustrin. Beslut måsle således fallas inle endast utifrån de olika alternativens kostnadseffekter, ulan även utifrån en bredare bedöm­ning av långsikliga konsekvenser av flygindustrins ulveckling vid olika alter­nativ.

Den för dagen aktuella beslutssituationen berör i realiteten övergången lill nästa flygplansgeneration. När man lar de försia stegen på en sådan handlingsväg är del nödvändigt atl ha en klar uppfattning om de långsikliga konsekvenserna under hela denna flygplansgeneration.

En central frågeställning är om det framlida ekonomiska utrymmet för för­svarsmaktens utveckling medger alt en egen kvalificerad flygindustri kan upp­rätthållas på lång sikl. Enligl resonemangen som presenterats i rapporten är del inle möjligt alt upprätthålla status quo i den meningen atl till oförändrade kost­nader! fast pris bibehålladagensulvecklingskapacitel. Det slällersåledes starkt ökade krav på ekonomiska medel alt bevara svensk flygindustris kapacitet.

En annan central frågeställning är enligl rapporten om en bevarad svensk


 


Prop. 1976/77:74                                                    95

flygindustri kan upprätthålla en intemationell konkurrenskraft närdet gäller att utveckla och producera flygplan. Om detta kriterium inte kän uppfyllas in­nebär del enligt rapporten atl svensk flygindustri, vidmakthålls på bekostnad av flygvapnets styrka.

Den nuvarande och den bedömda framlida internationella marknadssi­tuationen har beskrivits och analyserats i rapporten. Svensk flygindustri har enligt rapporten redan i dagslägel påtagliga nackdelar från konkurtens-synpunkt. De slora flyginduslrinationerna har överiägsna resurser och kan genom hög produktionstak! och längre serier dels fördela ulvecklingskosl-naden på flera enheter och dels uppnå produktionsekonomiska fördelar genom stordrift. Strävandena lill nationella sammanslagningar och inter­nationellt samarbete kommer med all sannolikhet all ytterligare ulvecklas. Små industrinationer, som av olika skäl ställs utanför samarbetet kommer i takt därmed enligt rapporten att få allt svårare att utveckla och producera flygplan till konkurrenskraftiga priser.

De samhällsekonomiska konsekvenserna på lång sikt av olika anskaff­ningsformer är nära kopplade till della konkurrensförhållande. Utgångspunk­ten är all befintliga reala resurser på sikl ger den största samhällsekonomiska nyttan om de utnyttias inom områden där vi har konkurrensmässiga för­delar. Det innebär atl flygindustrin, om den inle anlas ha internationell konkurrenskraft, långsiktigt kan bli en samhällsekonomisk belastning. Den­na belastning måste i så fall vägas mot operativa och säkerhetspolitiska skäl för alt bevara inhemsk flygindustri.

Vid en förändring av anskaffningsform för flygplan uppstår omställnings­problem. En väsenllig faktor vid bedömningen av dessa problem är i vilken omfattning kompensalionsaffärer kan erhållas. Dessa syftar till att uppväga eller mildra de negativa konsekvenserna för köpariandets samhällsekonomi. Under överskådlig tid bedöms den hårda konkurrenssituationen på den in­lernalionella flygplansmarknaden beslå. Det innebär atl man sannolikt kan räkna med kompensationsaffärer även i framliden. Därmed minskar också enligt rapporten påtagligt de samhällsekonomiskt negativa konsekvenserna i samband med en omställning av flygindustrin.

1 rapporten konstateras atl de förändringar för förelag och regioner som blir följden vid en omställning av flygindustrin är förhållandevis begränsade jämfört med många andra omställningsproblem inom industrin. De företag som berörs är i flertalet fall delar av slora koncerner, vilket underiätlar möjligheten att ge de anställda ny sysselsättning och skapa alternativt ul­nyltiande av teknologi och anläggningar. De berörda kommunerna är vidare, med något enstaka undanlag, expansiva.

Vad beträffar utvecklingen på lång sikt - där reala resurser haren alternativ användning - har samhällsekonomiska argument inte bedömts kunna läg­gas lill gmnd för att bibehålla svensk kvalificerad fiygindustri. Övergång från egen utveckling till kvalificerad licensproduktion bedöms vidare inle ha sådana samhällsekonomiska konsekvenser all de är av avgörande be­tydelse. Övergång från egenulveckling till licensproduklion på låg ambi-


 


Prop.  1976/77:74                                                    96

tionsnivå eller direktimport medför omställningsproblem, som emellertid mot bakgrund av de industri-, arbetsmarknads- och regionalpoliliska medel samhället har lill sitt förfogande får anses hanterba ra. Omställningsproblemen minskas enligt rapporten väsentligt om kompensalionsaffärer kan uppnås.

Överbefälhavarens personaluiredning 1976

Regeringen uppdrog i anvisningarna för programplaneringen för perioden 1977-82 åt överbefälhavaren atl uireda försvarsmaktens framtida personal­behov. Utredningen skulle samordnas med det arbete som pågår avseende enhetlig befälsordning och avseende kvinnan i försvaret. Grund för per-sonalutredningen är krigs- och fredsorganisationen i slutet av 1980-talet enligl handlingsväg 3 i ÖB 75 (nivå B i överbefälhavarens programplan).

Behovsberäkningarna för fredsorganisationen grundas enligt regeringens anvisningar på allmän värnplikt med nuvarande begränsade mål och tider för grund- och repetiiionsutbildning. Mobiliseringsberedskapen fömtsätts i slorl oförändrad. Beräkningarna sker med 40 timmars arbetsvecka för befäl och 48 limmars övningsvecka för de värnpliktiga som utgångsvärden.

Överbefälhavaren ulgår från alt huvuddelen av den civilmilitära perso­nalen i den nya befälsordningen inräknas som stambefäl. Överföring av den civilmililära personalen lill civil status avstyrks. Överbefälhavaren häv­dar alt allt stambefäl måste kunna medverka i utbildningen av värnpliktiga.

Behovet av befäl i utbildningsarbetet har beräknats med utgångspunkt i den befälsinsals räknal i timmar per vecka som behövs vid varje enskild utbildningsenhet för all uppställda utbildningsmål skall kunna näs.

Befälsbehovet vid genomsnittsplutonen (med 30-40 värnpliktiga) uppgår enligl överbefälhavaren till minsl fyra befäl med minimikompelensatt själv­ständigt lillämpa modern utbildningsteknik i utbildningen av del av plu­tonen. Viss del av detta behov bedöms vad beträffar vissa utbildnings­områden av fack- eller yrkeskaraklär kunna läckas av befäl som är äldre än 425 år. Vad gäller den egentliga förbandsutbildningen under fältmässiga förhållanden kan den endast lösas av slambefäl placerade vid plutonen och av befäl som är yngre an 42-45 år.

Vid lägre antal ulbildningsbefäl än fyra befäl per pluton leder utbild­ningskraven oavsett utbildarens kvalitet till högre nyttiandegrad, dvs. till övertid. Denna skall kompenseras. Eftersom alll fler befäl kräver kompen­sation i form av ledighet, leder övertidsullagel lill oacceptabla eftektföriusler i utbildningsarbetet på sikt. Planerad övertid är inle heller förenlig med en god arbetsmiljö.

Stambefäl behövs i krigsorganisationen för uppgifter där fördjupade kun­skaper inom vissa områden är nödvändiga för krigsförbandens effekt och stadga. Delta är uppgifter för vilka ulbildning med hänsyn till uppgifternas krav inle inryms i tiänslgöringsliden för reservbefäl och värnpliktigt befäl. Sådana befattningar för stambefäl finns på alla nivåer från troppchefsnivån (nivå7)och uppåt.


 


Prop. 1976/77:74                                                    97

Del lolala behovel av slambefäl i krigsorganisationen uppgår lill 20 200. Behovel för fredsorganisationen ulgör 21 500. Överskjuiande del - ca I 300 - utnyttjas även inom krigsorganisationen (främsl på pluton- och kom-panithefsnivån), varvid behovet av rescrvbefäloch värnpliktiga bc/lil i motsva­rande mån minskar.

Kraven i den framtida slridsmiljön har även motiverat en översyn av dagens nivågruppering av olika befallningar för såväl stambefäl som för värnpliktsbefäl. Överbefälhavaren anser det exempelvis motiveral all hän­föra uppgiften som kvartermästare vid kompani lill närmasl högre nivå, dvs. plulonchefsnivån(nivå6).

Överbefälhavaren anser all slambefälel har avgörande betydelse lör värn-pliklsförsvarets effekt, framförallt omedelbart efter mobilisering innan övrigt befäl hunnit erhålla rutin och beläst fällvana.

Överbefälhavaren anser all nuvarande brisler inom utbildningen och i befälets arbetsmiljö måste avhjälpas genom alt höja befälels kvalitet och tillgodose erforderlig rekrytering enligt de framräknade befälsbehoven.

Oavsett hur försvarsmaktens personalstmktur uiformas eller personalra­marna avpassas finner överbefälhavaren det nödvändigl att tillgodose be­hovet av stambefäl i åldersskiktet 23-45 år. Detta åldersskikt har avgörande betydelse för effekten i krig och i fred. Slambefälel måsle således mellan omkring 235 års ålder utnyttias för utbildning i fredsorganisationen och ledning av förband i krigsorganisationen.

Försvarsmaktens ledningsutredning (FLU) ser över den centrala och högre regionala ledningsorganisationen. Vidare vänlas under år 1977 ell slutbetän­kande från försvarels fredsorganisationsulredning (FFU). Härutöver pågår inom myndighelerna arbeie i syfte att anpassa organisationen till akluella och planerade uppgifter varvid strävan är atl tillvarata möjligheterna atl höja effek­tiviteten och begränsa kostnaderna.

Försvarsmaktens civila personal uppgick i mars 1976 lill ca 26 500. 1 för­hållande till beslutade organisationsförändringar föreligger en viss överta-lighel. Skälen härtill är atl resurser saknats för viktiga investeringar och att anpassningen till ny organisation skall ske i takt med naturiig avgång. Vid ingången av programplaneperioden beräknas den civila personalen uppgå lill ca 25 900 och vid periodens slut beräknar överbefälhavaren behovel lill ca 25 550.

Konsekvenserna av hittills gjorda minskningar har ännu inte helt kunnai utvärderas. Än mindre är del möjligt atl överblicka följderna av en fortsatt minskning under 1980-talet. Med nuvarande ekonomiska fömtsättningar finner överbefälhavaren det likväl nödvändigt atl i planeringen ulgå från en fortsatt minskning av personalen även under 1980-talet.

Mer än 25 000 civila arbetsuppgifter inom försvarel är idag öppna för båda könen. Nära 12 000 kvinnor är f n. anslällda. Ell väsentligt större antal deltar aktivt i det frivilliga försvarsarbetet i fred, liksom inom det


 


Prop. 1976/77:74                                                    98

miliiära försvarel vid beredskap och krig. Därför finns möjligheter för kvin­nor atl konkurrera om befattningar inom försvarel.

Grundkraven för kvinnlig befälsanslällning bör i princip stämma överens med vad som gäller för män. Detla innebär bl. a. krav på viss urvalsprövning, ulbildning motsvarande värnplikisutbildningen och genomförd offieerssko-la. Om kvinnor anställs som stambefäl måsie de kunna utnyttias i krigs-och fredsorganisationen på samma sätt som manligt befäl.

Överbefälhavarens ulgångspunkl för val av befälssirukiur är en för för­svarsmakten gemensam befälsordning baserad på uppgifterna i krig och i fred.

Befälsordningsfrågan kan inte slutföras utan all man samiidigl noggrant behandlat hur och på vilka villkor reserv- och värnpliktsbefälet skall ut­nyttias. Överbefälhavaren förutsäiter därför alt samlliga befälskategorier las upp i det fortsatta arbetet.

Överbefälhavaren och försvarsgrenschefema underslryker belydelsen av atl den nya befälsordningen får lillräcklig rekryieringskraft och all urvals­systemet uiformas så att det tillgodoser försvarets behov och den enskildes krav.

4.1.4 1974 års försvarsutrednings överväganden och fiirslag rörande det mi­litära försvarets fortsatta utveckling

Försvarsuiredningen redovisar i sitt första belänkande förslag lill grunder för del militära försvarets fortsalla utveckling. Därvid anförs i enlighet med den målsättning för totalförsvaret som tidigare redovisats all försvar mot inva­sion skall vara försvarsmaktens huvuduppgift. En invasion mol vårt land kan planläggas som ell angreppöver landgränseller över havet mot vår kust. I kom­bination härmed kan luftlandsättningsoperalioner bli aktuella.

Den styrka en angripare kan avdela i ett angrepp mot oss begränsas av att huvuddelen av resurserna måsle avdelas mot huvudmolståndaren. Det är enligl uiredningen vidare rimligl atl utgå från alt en angripares kvalitet lill stora delar förbättras i takt med den tekniska ulvecklingen. De resurser en angripare kan avdela mol vårt land lorde dock representera olika kva­litetsnivåer. En annan faktor som försvarsuiredningen tillmäter slor bety­delse är att en angripare rimligen måste eftersträva att så snabbt som möjligl nå syftei med sill angrepp.

Utredningen anför atl våra stridskrafter skall kunna utnyttjas med tyngd­punkten i kust- respektive gränsområdena så all våra naturliga försvars­belingelser las lill vara. De fördelar som ligger i att vårt land lill slora delar omges av hav bör uinytuas för atl vid kustinvasion tillfoga en angripare föriusler under transporterna mot vårt land.

Uppbyggnaden av del militiira försvarel bör enligt utredningen innefatta ett i förväg förberett försvar av betydelsefulla områden och platser. Delar


 


Prop. 1976/77:74                                                    99

av försvarsmakten måste vidare ha sådan rörlighet all kraftsamling kun ske till akluella invasionsrikiningar.

Utredningen framhåller all en angripares luftlandsättningsoperalioner bör kunna mötas redan under flygtransporterna mot luftlandsättningsmålen. Inom av luftlandsätt ning särskill hotadeområden bör vidare förband kunna ut-gångsgrupperas.

Utredningen finnerdet angeliiget att understryka att de miliiära resurserna utformas så alt vi vid behov med god effekl under lång tid kan fortsätta försvarel mol en angripare som lyckas tränga in i landei. Samtidigt härmed skall motstånd i alla former kontinueriigt kunna genomföras inom av angripa­ren tagna områden och operationerna fortsätta till sjöss och i luften.

För alt kunna möla ell överraskande angrepp bör enligl försvarsulred­ningens mening snabbi tillgängliga flyg- och sjöslridskrafter samt snabbmo-biliserade markslridskrafter jämte hemvärn kunna disponeras. Vidare bör det miliiära försvarel som hittills utformas så alt det i huvudsak är strids­dugligt omedelbart efter mobilisering. Mobiliseringsorganisationen bör ges god motståndskraft mot sabotage saml mol inledande bekämpning från luf­ten. Utredningen prioriterar den långsikliga beredskapen i form av utbildning av personal och anskaffning av organisalionsbestämmande materiel. Under förutsättning av att vi har en effektiv underrätielsetiänst kan enligl ut­redningen insaisberedskapen för huvuddelen av del militära försvarel hållas låg.

Försvarsuiredningen har funnil all elt flertal faklorer måsie beakias vad belräffar bl. a. antal förband, organisation och utrustning av förbanden saml i utbildningen så alt det militära försvaret motsvarar angivna krav på ett uthålligt motstånd.

1 en situation då krig pågår i vårt närområde och vi är neutrala måsle vi enligl utredningens mening kunna avvisa kränkningarav vårt territorium samt skyd­da flyg- och sjötrafik. Resursbehoven härför börenligl uiredningen tillgodoses med förband och enheter som anskaffas utgående från invasionsförsvarets be­hov.

För atl försvaret skall ha så god effekt som möjligt finner uiredningen det nödvändigt atl söka nå balans mellan del militära försvarets olika delar och funktioner. God samlad effekl förutsätter även en långt gående sam­ordning och samverkan mellan det militära försvarets olika delar liksom mellan detta och övriga delar av totalförsvaret och samhället.

Utredningen framhåller atl försvarsmakten även fortsättningsvis skall kunna medverka i Förenta Nationernas fredsbevarande verksamhel.

Försvarsuiredningen redovisar i sitt andra betänkande på grundval av överbefälhavarens programplaner sina ställningstaganden till inriktningen av planeringen av det militära försvarets program och funktioner.

1 fråga om marksirids förbanden anför uiredningen att dessa för­band i samverkan med sjö- och flygstridskrafter skall lösa olika typer av


 


Prop. 1976/77:74                                                   100

stridsuppgifter i invasionsförsvarei i gräns- och kustområdena. De skall även, om detta blir nödvändigt, kunna fullfölja striden inne i landei. Vissa förband skall enligt utredningen avses för strid även inom av en angripare lagen del av vårt land. Lokalförsvarsförband och fasta kustarlilleriförband avses ftämsl för uppgifter i form av försvar av bl. a. gränsövergångar, hamnar, flygfält, kust- och skärgårdsområden samt andra betydelsefulla områden. De röriiga förbanden skall kunna kraflsamlas till akluella invasionsrikiningar, var­efter härför avsedda arméförband skall kunna genomföra anfall i samverkan med övriga stridskrafter.

Försvarsutredningen anför all inriktningen för våra brigader bör vara all de ges en sådan k val itelsni vå alt de med utsikt till framgång kan genomföra av­sedda slridsuppgifter. Vidare anger utredningen som sin uppfattning atl avväg­ningen mellan kvalitet och kvantitet bör göras så atl antalet av de mest kvalifi­cerade förbanden kan hålla realtivi högl.

Försvarsuiredningen har funnit att de infanieribrigader som planerats få mo­dern materiel fåren kvalitet som väl svarar mot utvecklingen i omvärlden. An­talet sådana brigader är dock litel.

Enligl utredningens mening bör planeringen inriktas mol atl om möjligt öka antalet infanieribrigader, ulan att annan angelägen materielanskaffning lill andra siridande förband eftersatts. En väg atl åstadkomma detla kan vara att materiel eller inplanerade medel för anskaffning disponeras om, alt äldre mate­riel utnyttjas för vissa funklioner och all civila resurser utnyttjas i högre grad än som nu planerats. Vid en ulveckling i denna riktning bör enligt uiredningens uppfattning vissa funktioner inom brigaderna prioriteras högre än andra. Eld­kraften i form av pansarvärns-och luflvärnsvapen samt artilleri och granatkas­tare börenligl utredningen ges hög prioritet.

När nuvarande infanteribrigader moderniseras måste enligl utredningens mening lerrängrörligheien förbättras genom att organisationen tillförs band­vagnar och lerrängbilar främst för transport av vapen, ammunition och övrig för striden nödvändig maleriel samt för transport av skadade. Möjligheten börenligl utredningen prövas att lösa frågan om personallransport påannat och mindre kostnadskrävande säll än genom i brigadförbanden organisatoriskt ingående terrängfordon.

Utredningen delar överbefälhavarens uppfattning all de brigader som inle kan moderniseras bör behålla samma personella kvalitet som de mo­derniserade brigaderna såväl avseende befäl som värnpliktiga. Den grund­läggande organisaloriska uppbyggnaden av infanleriförbanden bör så långt möjligt vara identisk. Utredningen finner mol bakgrund därav alt samtliga nuvarande infanteribrigader fortsättningsvis bör hänföras till delprogrammet 1.2 Infanteribrigad mm.

Belräffande norrlandsbrigaderna anför utredningen att man delar över­befälhavarens uppfattning att dessa bör moderniseras och behållas vid nuva­rande antal.


 


Prop. 1976/77:74                                                   101

Försvarsutredningen finner del vidare angeläget all även under 1980-lalet kunna disponera pansarförband för försvarel av främsl Skåne, övre Norrland, östra Mellansverige och Gotland. Uiredningen förordar följaktligen all pansar-förbanden i krigsorganisationen skall inriktas mol all väsentligen omfatta fyra pansarbrigader, befintligastridsvagnsbaialjoneroch elt antal pansarbaialjoner i östra Mellansverige och på Gotland. Med denna inriklning följer ell behov av att modifiera och renovera ett antal av centurionstridsvagnarna. Uiredningen förordar emellertid atl ålerhållsamhel bör gälla förmoderni.seringsåigärderna.

Försvarsutredningen anför all pansarvärnsfunkiionen har myckel sior be­tydelse saml att effektiva pansarvärnsvapen bör finnas i alla stridande för­band. Överbefälhavarens planering omfattar anskaffning av ett flertal objekt såsom nya stridsvagnsminor, pansarvämsammunition, förbättrad siktesul-mstning lill idag befintliga vapen m. m. Uiredningen flnner att denna del av planeringen väl motsvararenönskvärdinriktningoch understryker behovet av god tillgång på pansarvärnsvapen och pansarvämsammunition av olika slag för de siridande förbanden. Uiredningen redovisar som sin uppfattning alt robolar och andra precisionsstyrda vapen framdeles torde få ökad betydelse. Det be­döms vara väsentligt atl vår nuvarande kapacitet för att utveckla pansarvärns-robotar behålls. Uiredningen delar därföröverbefälhavarens uppfattning att en ny lätl pansarvärnsrobol bör utvecklas inom landet. Uiredningen finner vidare skäl alt förorda en i förhållande lill överbefälhavarens planering reducerad an­skaffning av lunga pansarvärnsrobolar. Tillsammans med pansarvärnssysle-metsövrigakomponenler-därtyngdpunklenbörligga pålätta pansarvärnsro­bolar i slorl antal-ger anskaffningen enligl ut redningens uppfattning ett beiy-dandetillskotltill markslridsförbandens samlade stridseffekt samtidigt som vi skaffar oss taktiska, stridslekniska,ulbildningsmässiga och andra erfarenheter av tunga pansarvärnsrobolar.

Försvarsutredningen framhåller vidare alt del för försvarel av värt ter­ritorium är väsentligt alt disponera elt stort antal förband - inle minst lo­kalförsvarsförband och hemvärn - så all elt uthålligt försvar kan byggas upp i alla hotade riktningarsamt uthålligt motstånd göras inom även angripare lagnaområden. Uiredningen biträder överbefälhavarens planering beträffande utökning av andelen stridande förband av olika lyper.

Beträffande underslödsförbanden anför uiredningen alt inriktningen för närvarande inte bör innefatta särskilda pansarvärnshelikopterförband. Det or­ganisationsarbete rörande ledningsfunktionen som beskrivs i överbefäl ha va-rens planering bör fortsätta. I det la sammanhang underslryker utredningen be­lydelsen av all ledningsorganisationen uiformas så att den medger kraftsam­ling av resurser till avgörande operationsområden. Det är även betydelsefullt alt den underiätlar en långl gående samordning och samverkan mellan miliiära och civila delar av samhället som aren nödvändig grund för vår motståndsför­måga. Belräffande underhållsförbanden framhåller uiredningen alt denna del av den militära krigsorganisationen bör reduceras så långl kravet på elt godtag-


 


Prop. 1976/77:74                                                    102

bart underhållssystem medger. Därvid är uiredningens utgångspunkt alt sam­hällets alla resurser skall ulnyiyas maximalt. Detta framhålls som särskill bety­delsefullt belräffande sjukvården i krig.

Uiredningen anförall det militära försvaret bör innefallaetl i förväg förberett försvar av betydelsefulla platser och områden. I della innefattar utredningen effektiva fasta kuslartilleriförband. Det bör i detla sammanhang noga prövas all behålla äldre kustartilleriförband längre än som från början var avsett så länge de till måttliga kostnader ger väsentliga tillskott till den samlade slridsef-fekten. Utredningen finneräven behov av röriiga kustarlilleriförband för alt i vissa operalionsriklningar kunna förstärka kapaciteten för bekämpning av sjö­mål. Strävan börenligl utredningens mening vara att vid aktuell förnyelse av kustartilleriet prioritera de röriiga enheterna. Därför är del uiredningens me­ning all tungt röriigt kustartilleri bör utvecklas och anskaffas.

Övervattenstrids förbanden, som omfattar ytattackförband, helikopterförband samt min- och minröjningsförband, skall genom anfall mot en angripares sjötransporlmedel och sjöstridskrafter och genom mi­neringar försvåra anfall över havet. De skall även skydda vår sjöfart och övriga förflyttningar lill sjöss samt medverka i övervakning och incident-beredskap. Förbanden skall enligt försvarsutredningen snabbi kunna sättas in i olika områden och riktningar.

Uiredningen anför belräffande övervaltenslridsförbanden alt antalet för­band ärav grundläggande betydelse. Vidare måsle förband och enheter lillför-säkrasen sådan leknisk kvalitet atl de kan ge avsedd effekl i invasionsförsvarei. De måsle med de mest kvalificerade enheterna kunna möla en angripare på likartade villkor. Av denna anledning har överbefälhavaren bl. a. planerat in anskaffning av sjörobot för ylattackförbanden. Försvarsuiredningen anser att den kvalitetsförbättring av altackfloitiljerna, som en anskaffning av sjörobol innebär, är angelägen och bör genomföras.

Försvarsuiredningen anför all förutsättningar bör skapas så alt de kvalifice­rade ylattackförbanden även i framliden kan uppträda i flolliljförband. Den va­pentekniska utvecklingen innebär enligt uiredningens mening ökade möjlig­heter all ge även lätta fartyg en avsevärd stridseffekt. Försvarsuiredningen an­ser därför all det finns goda förutsättningar att med den inriklning mot lättare enheter som utredningen förordar kunna upprätthålla en hög stridseffekt hos ylatlackflotliljerna även sedanjagarna utgått ur organisationen. Detta förutsät­ter dock enligt uiredningen alt de kvalificerade ylaltackförbunden även fort­sättningsvis förutom en effektiv beväpning förses med sådana resurserati tak­tisk ledning av ytaltackfiolliljerna till sjöss möjliggörs.

Försvarsuiredningen anser vidare att särskilda miliiära resurser för skydd av import-och exportsjöfari inte skall anskaffas. Skydd skall dock kunna ges kust­sjöfart samt iransporieriill och från Golland. Utredningen framhållerallsådanl skydd i framliden bör lämnas av enheter som primärt avses förändra uppgifter i invasionsförsvarei. För uppgiften att upptäcka och bekämpa ubåtar bör avses helikoptrar, som är utrustade för ubåtsjakt, i samverkan med övervallensfar-tyg.


 


Prop. 1976/77:74                                                   103

Utredningen framhåller all minkrigföringen ingår som en. viktig del i invasionsförsvarei. Öriogsfartygen bör därför enligt uiredningens mening ges förmåga alt la ombord och fälla minor. Speciella fartyg med sior min-kapacitet, i de flesla fall civila lärtyg, utnyttias för att säkerställa utläggning av slörre mineringar. Av beredskaps- och utbildningsskäl behövs i fred ett begränsal antal speciella minfartyg. Den påbörjade anskaffningen av del iredje minfartyget bör därför enligl uiredningens mening fullföljas. Beroende på minkrigföringens slora betydelse finner uiredningen det angeläget all vi har god tillgång på moderna sjöminor.

Försvarsuiredningen anför all del från flera ulgångspunkler är angeläget all effektivt kunna möla en angripares minkrigföring. De kvaniiiativa be­hoven av minröjningsförband lillgodoses väsenlligen med civila fartyg. De kvalitativa kraven på minröjningskapacitel måsle enligt utredningens me­ning säkerställas genom särskill anskaffade fartyg. Anskaffningen av min­jaktfartyg bör därför genomföras.

Fjärrslridsförbanden omfattar attackflyg- och ubålsförband. De skall utanför vår kust kunna anfalla främst en angripares tonnage för tmpp-och underhållstransporier och därigenom reducera en angripares slyrka. U-bålsförbanden skall även kunna ulföra minering på slorl avstånd från vår kust. Allackflygförbanden skall i samband med försvar mot en gränsinvasion kunna anfalla raål av olika slag även på stort avstånd framför våra förband. De skall även kunna sältas in mot en angripares lufllandsättningsförelag saml användas för direkl understöd av marksiridsförband. Det senare är de lätta ailackförbandens huvuduppgift.

Allackflygförbanden är under ombeväpning till AJ 37 Viggen. I krigs­organisationen ingår även ell antal lätta atlackförband utmstade med skol­flygplan Sk 60.1 utbåisförbanden ingår olika typer av utbålar med varierande åldersläge. Ett antal av de äldre ubåtar som utgår kommer att ersättas med ubåt Näcken (A 14).

Försvarsuiredningen förordar all en vidareutveckling av JA 37 Viggen till en ny attackversion - flygplan A 20 - genomförs. Härigenom kan del medeltunga attackflyget bibehållas. Belräffande skolflygplan underslryker uiredningen alt utgångspunkten vid val av flygplanstyp skall vara att flyg­planen med lämplig beväpning skall kunna organiseras för uppgifter i krig i lätta attackdivisioner på det sätt som sker med de skolflygplan som i dag disponeras.

Överbefälhavaren har i programplan för perioden 1977-1982 redovisai oli­ka planeringsalternativ beträffande allackflygförbanden. Sammanfattnings­vis innebär planeringen i de tre ekonomiska nivåer som överbefälhavaren redovisai atl det i alternativ A har inplanerals en omsättning av allack­flygförbanden med både ett medellungt flygplan (A 20) och ett lätl flygplan (B3LA). I alternativ B har endast det medellunga flygplanet planerats in. I alternativ C slutligen har överbefälhavaren planerat in antingen ett me-


 


Prop. 1976/77:74                                                   104

dellungl flygplan (A 20) i exempel C 1 och C 3 eller ett lätt flygplan (skol­flygplan med atlackförmåga i exempel C 2).

Om flygplanssystemet B3LA inte utvecklas vid svenska industrier innebär del enligl försvarsutredningen alt vårt lands förmåga att utveckla kvali­ficerade flygplan successivi avtar. Del kan enligl utredningens uppfattning ifrågasättas om del är realistiskt alt på nytt bygga upp denna kapacitet, men om så skulle bli fallet kan det ske försl genom omfattande ekonomiska satsningar under lång tid.

Försvarsutredningen redovisar en kortfattad bedömning av de säkerhets­politiska konsekvenserna av olika former för anskaffning av flygmateriel. Man framhåller inledningsvis atl elt fullständigt oberoende av omväriden vid anskaffning är atl betrakta som helt orealistisk! och heller aldrig varit aktuellt i vårt land. Utredningen har funnil att alla aktuella förfaringssätt för anskaffning av kvalificerad flygmateriel innebär ett belydande beroende av utlandet. Av vikl ärdock under vilka framslällningsskeden detla beroende gör sig gällande. Enligt utredningens mening blir den säkerhetspolitiska risktagningen större ju senare under den mångåriga utvecklings- och an­skaffningsfasen som utlandsberoendet iniräffar. Utredningen anser alt risk­lagningen är särskilt stor om vi är beroende av import och ulländskl kun­nande under den tid flygplanen är i operaliv drifl.

Försvarsuiredningen har vid sina överväganden rörande olika alternativ lör flygplansanskaffning funnit all det är angeläget att så långt möjligt be­gränsa beroendet av främmande länder. Från säkerhetspolitiska ulgångs­punkler är enligt uiredningens mening inhemsk ulveckling och tillverkning av flygplanssystem att föredra och måste bedömas som angelägen. Största möjliga grad av inhemsk utveckling och tillverkning av flygplanssystem bidrar enligt uiredningens uppfattning lill respekten i omväriden för svensk säkerhetspolitik och ger större möjligheteratt underandra säkerhetspolitiska förhållanden förslärka försvarels kapacitet.

Försvarsutredningen redovisar ett förslag till inriklning av det militära försvarets planering i stort enligt det av överbefälhavaren i programplan 1977-82 redovisade alternativ B. Utredningen förordar således alt flygplan JA 37 Viggen utvecklas lill ell nytl attackflygplan - A 20. Delia innebär alt det miliiära försvaret ulvecklas i slort enligt handlingsväg 3 i ÖB 75. Överbefälhavaren har emellertid i denna ekonomiska nivå inle kunnat in­rymma ulveckling och senare anskaffning av flygplanssystemei B3LA. Det av överbefälhavaren redovisade minimialternativet för bibehållen utveck­lingskapacitet och därmed handlingsfrihet för anskaffning av framtida jakt­flygplan beräknas kostnadsmässigt överstiga vad som inplanerats för flyg­planssystem inklusive beväpning och motmedel i nivå B i överbefälhavarens programplan med ca 300 milj. kr. per år.

Försvarsutredningen har utifrån det presenterade underiagel inte varil


 


Prop. 1976/77:74                                                   105

beredd att förordaen sådan höjning av utgifts-och planeringsramarna att de gör del möjligl att utveckla och anskaffa flygplansysiemei B3LA. Härför fordras vissa ytteriigare överväganden. Den närmare beredningen bör enligl utred­ningen ske genom regeringens försorg. Om B3LA inte skulle ulvecklas för se­nare anskaffning måste enligt försvarsutredningen ell särskilt skol flygplan an­skaffas. Uiredningen understrykerall sådana flygplan med lämplig beväpning skall kunna organiseras för uppgifter i krig i lätta allackflygförband på det säll som sker idag.

Beträffande ubåtar anför försvarsutredningen all möjligheterna att inom landet utveckla och tillverka sådana bör behållas. Mol bakgrund av u-bålssyslemels betydande roll i invasionsförsvarei bör därför ubåt A 17 ut­vecklas och anskaffas för att ersätta ett antal av de äldre utgående ubåtarna.

Belräffande 1 u f t förs va rs förba nd e n , som omfattar jakt-, lufl­värnsrobol- och lufivärnsförband saml slridslednings- och luftbevaknings-förband, anför uiredningen att de skall försvåra en angripares flygkrigföring mol vårt land. De skall därvid skydda våra övriga stridskrafter och för to­talförsvaret viktiga områden och anläggningar. De skall vidare lillsammans med andra funklioner bidra lill atl befolkningen skyddas. Av särskild be­tydelse är enligt uiredningen atl förhindra eller försvara en angripares luft­landsättningsoperalioner.

Luftförsvaret utgör idag och kommer enligt försvarsulredningens mening även i framtiden att ulgöra en väsenllig del av försvarets krigsavhållande förmåga. Härav följer att luftförsvarels utformning och omfattning är en fråga av största betydelse inför överväganden om försvarets inriklning på längre sikt. Jaktflyg och luftvärn bildar tillsammans med stridslednings-och luftbevakningsfunklionen ell sammanhängande luftförsvarssyslem, i vilket de siridande funktionerna korapletlerar och understödjer varandra. Avvägningen mellan jaktflyg och luftvärn måste enligt försvarsutredningens uppfattning prövas mol bakgrund av förbandens åsyftade verkan och raed beaklande av den inverkan sora massiva motåtgärder som skyddsmm och maskering kan ha. Ell siarkt luftförsvar lorde enligt försvarsulredningens mening även i framtiden fordra såväl ett effektivt fungerande jaktflyg med en uthållig basorganisalion som olika slag av luftvärnsförband. Under de närmaste åren påbörjas ombeväpning av våra jakiförband lill JA 37 Viggen. Anskaffningen av JA 37 Viggen tillgodoser enligl utredningen de kvalitativa krav som bör ställas på ett modernt jaktflyg.

Överbefälhavaren har på regeringens uppdrag i en särskild utredning över­siktligt beskrivit alternativa former för atl anskaffa jaktflygplan och luftvärns­robolar för 1990-lalels behov. Överbefälhavaren anser belräffande jaktflyg­plan all beslut om all skaffa ersättning för JA 37 Viggen varken kan eller bör fallas nu. Försvarsuiredningen delar denna uppfattning. Ulvecklingen inom både flyg- och vapenlekniken kan leda lill nya förutsättningar för avvägningen dels inom jaktflygfunktionen, främst avseende prestandakraven

8 Riksdagen 1977. I saml. Nr 74.


 


Prop. 1976/77:74                                                    106

på vapenplattformen respektive vapnen, dels mellan luftförsvarets olika komponenter. Beslut om hur de skilda delarna inom luftförsvaret skall ut­formas samt i det sammanhangel beslut om att skaffa ersättning för JA 37 Viggen fordrar enligt utredningens mening ell utvidgat studie- och vär­deringsunderiag.

1 fråga om luftvärnet erinrar utredningen om atl i dagens krigsorganisation ingår luftvärnsrobolförband utrustade med robot 67 Hawk och robot 68 Bloodhound. De senare förbanden kommer inom kort alt vara avvecklade. Robot 67 Hawk kommer alt moderniseras. Härigenom behålls detla luft-värnssysiem operativt lill ålminslone början av 1990-ialei och kommer enligt utredningens uppfattning atl under denna tid ulgöra en väsenllig del av luftvärnets samlade effekt.

Till följd av tidigare beslut kommer krigsorganisationen all tillföras den inom landei utvecklade och producerade robot 70. Därmed ersätts äldre raate­riel i elt antal av de nuvarande brigaderna och i elt antal fördelningsluftvärnsba-laljoner. Försvarsuiredningen anför atl den tekniska utvecklingen på många områden ger goda möjligheterait lill rimliga koslnader utveckla och anskaffa lätta roboily per. Enligt uiredningens mening bör del eftersträvas all inom lan­det utveckla och tillverka en lätl luflvärnsrobol med mörkerkapacilet som komplement till robot 70.

Uiredningen anser atl det liksom i dag lorde finnas behov av luftvärns­robolar av samma slag som t. ex. robot 67 Hawk i framtidens luftförsvars­system. Möjligheterna att inom landet utveckla och producera sådana tyngre och mera komplicerade robotsystem är beroende av den inriktning vi idag ger roboiindustrin. Enligt utredningen finns denna utvecklingskapacitet f. n. inte i erforderiig utsträckning. En utbyggnad kräver att industrin kan påräkna be­ställningar på robotområdet i sådan omfattning att en nödvändig kompetens kan byggas upp och vidmakthållas. Härvid måste alla robotprojekl även värde­ras utifrån de bidrag de lämnar för all det skall bli möjligt att bygga upp och vid­makthålla den samlade ulvecklings-och tillverkningskapaciteten. Försvarsut-redningenanföratt den nu pågående inhemska ulvecklingenav en IR-robol för JA 37 Viggen ärav särskilt inlresse i della samraanhang. Denna representerar enligl utredningens uppfattning en högre utvecklingsnivå än de utländska al­ternativ som idag finns atl tillgå. Om denna ulveckling fullföljs skapas enligt utredningens uppfattning fömtsättningar för atl utveckla och anskaffa tyngre luftvärnsrobolar, sjö- och kustroboiar samt altackroboiar inom landei. Utred­ningen finner mol denna bakgrund atl ulvecklingen av en inhemsk IR-robol är angelägen. Försvarsutredningen är angelägen att framhålla belydelsen av atl utveckling och anskaffning av robolar myckel noga samordnas så alt de resur­ser som skapas eller finns inom landet kan utnyttjas på elt rationelll sätt.

1 krigsorganisationen ingår i dag ell slort antal förband med eldrörsluftvärn vilka har lill uppgift att bl. a. skydda punklmål och atl verka mol lufllandsält­ningar. Med hänsyn lill en angripares slora flygresurseroch det ökande antalet


 


Prop. 1976/77:74                                                    107

mål och områden inom landet som behöver försvaras behövs enligt utredning­ens uppfattning även i framtiden ell slorl antal luftvärnsförband.

För att jaktflyg och luftvärn skall nå god verkan fordras enligl försvars­utredningen förband för siridsledning och luftbevakning. Vidare framhålls behovet av en basorganisation som bidrar till att flygförbandens höga rör­lighet och beredskap kan ulnyttias.

Försvarsuiredningen anför belräffandeavvägningsprogrammet C e n t ra I och högre regiona ledning bl. a. betydelsen av atl så långl möjligt reducera koslnader och personalbehov för staberna i fred. Vidare måste enligl uiredningens mening varje möjlighet tillvaraiasatl omfördela personal på såväl kort som lång sikl från staberna till utbildningsverksamheten vid förbanden. Föratt göra personalreducering i staberna möjlig inom ramen fören effektiv or­ganisation bör ambitionerna i vissa delar av stabsarbelet kunna sänkas, bl. a. genom all omfattningen och antalet uppgiflersom ställs av överordnade myn­digheter och organ minskas. Hilhörande frågor behöver enligl uiredningens mening fortlöpande uppmärksammas. En faklorsom försvarsutredningen till­mäter slor betydelse är all i ökad grad decentralisera beslutanderätt och ansvar till lägre myndigheter.

Försvarsulredningens uppfattning är alt besparingar bör eftersträvas även i den högre regionala ledningsnivåns fredsorganisaiion. I delta sammanhang måsle beaktas all miliiärbefälhavare med staber har en central roll i för­svarsmaktens verksamhet i såväl fred som krig. Utredningen anför alt de i fred bör vara så organiserade atl övergång lill krigsorganisation säkerställs. De bör vidare ha erforderiigt inflyiande på de delar av utbildningen som har direkt samband med den operativa verksamheten, krigsplanläggningen och mobili­seringsverksamheten. Försvarsuiredningen betonar betydelsen av allden hög­re regionala ledningsorganisationen även framdeles kan behålla goda möjlighe­ter att samverka med övriga totalförsvarsdelar. Därmed åsyftar utredningen främst den samverkan och samordning mellan försvarsmakten och de civila delarna av samhället företrädda av civilbefälhavare och länsstyrelser som be­hövs föratt fä hög samlad effekl av försvarel.

Försvarsutredningen framhåller även belräffande stabernas krigsorgani­sation att största sparsamhet måsle iakttas beträffande personal i syfte all få bästa möjliga befälslillgång i de siridande förbanden.

Enligt uiredningens mening fordras i fred en allsidig och effektiv un­derrätielsetiänst för atl nödvändiga beredskapsätgärder skall kunna vidlas i lid. Snabba och vederhäftiga underrättelser är enligl utredningens upp­fattning av största betydelse för den operativa ledningen i krig för att bästa möjliga effekt skall kunna las ul av våra stridskrafter. Del är enligt för­svarsulredningens mening därför nödvändigt all disponera särskilda resurser så atl vi kan få erforderiiga underrättelser. Sådana resurser utgörs enligl utredningen bl. a. av kvalificerat spaningsfiyg och signalspaning.

Försvarsutredningen framhåller i fråga om avvägningsprogrammel A11 -


 


Prop. 1976/77:74                                                   108

män försvarsforskning atl försvarel har slort behov av målinriktad forskning som ett led i sin långsiktiga planering.

De förhållandevis stora forskningsresurser som är knutna till försvaret motiveras enligt uiredningens mening framför alll av behovet av slrids­ekonomiska värderingar, avvägning och samordning mellan människa och teknik i olika projekt, långsiktiga prognoser samt av alt sekretessen i slor utsträckning släller krav på slutna forskningsenheter. Forskningsinsatser måste vidare göras för atl vi skall ha en god kunskapsberedskap inför fram­liden. Utredningen anser atl sådana insaiser bidrar lill handlingsfriheten för försvarets utveckling på längre sikl.

Försvarsuiredningen framhåller att samarbetet med andra forsknings­organ bör ulvecklas. Utredningen understryker vidare alt särskild försvars­forskning endasl bör avse sådana områden där annan forskning inte kan utnyttias. Den tillämpade försvarsforskningens behov bör ha företräde före forskning av allmän kunskapsuppbyggande karaktär. Försvarsutredningen finner att möjligheterna att genom prioriteringar och ambitionssänkningar reducera de ekonomiska och personella behoven för försvarsforskningen bör tillvaratas.

Försvarsuiredningen anför beträffande gemensamma myndig­heter och funklioner m. m., där man också vall att behandla den anställda personalen, fredsorganisationen i sin helhel samt utbildnings­frågorna, att fredsorganisationens uppgift väsenlligen är alt svara för pro­duktion av krigsorganisationens olika delar.

Uiredningen framhåller att fredsorganisationens andel av de lolala för-svarskostnaderna ökar. Det är enligl försvarsutredningen därför nödvändigl att så långt del över huvud tagel är möjligl reducera koslnader och per­sonalbehov för fredsorganisationen saml fasta kostnader i övrigi. Därigenom ökas andelen av de resurser som kan avsättas för sådan ulbildning och materielanskaffning i fred som ger effekl i krigsorganisationen. För­svarsutredningen underslryker med skärpa atl det är nödvändigt att snara och kraftfulla åtgärder vidtas så atl konkreia resultat uppnås och en om­fördelning av resurser i denna riktning kan ske i ökad omfattning. För att fullfölja en sådan inriklning erfordras all statsmakterna - med hän­synslagande till berörd personal - skapar sådana personaladminislrativa och andra fömtsättningar att fredsorganisationen fortlöpande kan utvecklas med för dess uppgifler god effektivitet till så låga kostnader som möjligt. Därmed avser utredningen bl. a. en mera aktiv omplaceringsverksamhet inom den statliga verksamheten i sin helhel.

Den största delen av kostnaderna för fredsorganisationen utgörs av kostna­der för a n s t ä 11 d personal. Delta innebär enligt utredningens mening att en förutsättning förall kostnaderna skall minskasäratl det totala antalet an­slällda minskas. Hittills genomförda personalminskningar har huvudsakligen gälltcivil personal. Utredningen finnerdet naturiigtatt minskningarav mililiir


 


Prop. 1976/77:74                                                    109

och civilmililär personal undviks i del längsiaeftersom dessa genom fortlöpan­de vidareutbildning avses för uppgifter i både freds- och krigsorganisationen. Utredningen anför all noggranna beräkningar måsle göras av den framlida krigs- och fredsorganisationens behov av |x;rsonal.

Utredningen framhåller den stora betydelse reservbefäl och värnpliktigt be­fäl häri krigsorganisationen. Försvarsuiredningen finner, liksom överbefälha­varen, atl vid överväganden rörande framlida befälsbehov, rekryieringsprinci-per m. m. måsle de olika grupperna av befäl, nämligen slambefäl, reservbefäl och värnpliktiga befäl behandlas i ett sammanhang. Det pågående reformarbe­tet rörande befälsordning m. m. börenligl utredningen inte fördröjas.

Enligl uiredningens mening är god tillgång på för sina uppgifter kvalificerat befäl av grundläggande betydelse för krigsorganisationens effektivitet. Den framtida krigsorganisationen måsle därför utgöra en grund för beräkni ng a v be­fälsbehoven. En annan beräkningsgrund är fredsorganisationens behov av ut­bildningsbefäl. Utredningen framhåller alt utbildningen av värnpliktiga och förband måste genomföras med effektivitet och realism och så alt varje soldal och befäl flr förtroende för sin egen och förbandels förmåga alt lösa sina krigs­uppgifter samt förståelse fördessa uppgifter. En förutsättning härföraren till­räcklig tillgång på utbildningsbefäl saml atl dessa har erforderlig kompelens för sina uppgifler.

Uiredningen finner all såväl grund- som repelitionsutbildningen behöver effektiviseras och förordar därför atl sådana åtgärder vidlas att såväl tillgång på som kvalitet hos yrkesulbildai befäl säkerställs. Därvid bör även fort­löpande alla möjligheter att omfördela personal från stabs- och förvaltnings-tiänsl lill utbildningsarbetet utnyttjas. I detla sammanhang påpekar utred­ningen att fortbildningen av det anställda befälet bör organiseras så att deras tiänslgöring i ökad utsträckning kan ägnas ål utbildningen av värnpliktiga.

Den i fred anslällda civila personalen har väsentliga arbetsuppgifter, vilka även i många fall åierfinns i krigsorganisationen. Utredningen finner emel­lertid atl fortsatta rationaliseringar inom försvarel i stor utsträckning måsle medföra alt antalet arbetstillfällen för anställd civil personal minskar Därmed avser utredningen främsl sådana fredsbefaltningar som inle åter­finns i krigsorganisationen.

Överbefälhavaren har prioriterat den anställda personalens högre utbild­ning. Utredningen delar denna uppfattning och anför i della sammanhang atl försvarshögskolan och militärhögskolan även fortsätt­ningsvis bör ha möjligheter lill effektiv utbildningsverksamhet.

Den ulbildning som ges anställd personal vid försvarels gymna­sieskola aren form av vuxenutbildning som lidigare inte kunde meddelas påannat sätt. Med deökade möjligheterna lill gymnasieutbildning inom den ci­vila ulbildningsseklorn finner uiredningen all de huvudsakliga motiven för försvarets gymnasieskola i dess nuvarande form bortfallit. Nödvändig civil vidareutbildning av försvarels personal bör enligl försvarsulredningens me-


 


Prop. 1976/77:74                                                    110

ning kunna genomföras inom den allmänna gymnasieutbildningen.

Försvarets brevskola har uppgifler bl. a. för produktionen av lär­omedel. Uiredningen anser alt formerna för denna verksamhel närmare bör övervägas.

Utredningen bedömer att de fri v il I i ga försvarsorganisatio­nernas betydelse för totalförsvaret kommer all kvarstå även i framtiden. Utredningen framhålleratt de frivilliga försvarsorganisationerna även fortsätt­ningsvis bör beredas goda verksamhetsmöjligheter. Vid tilldelning av resurser bör enligl uiredningens mening de organisaiioner prioriteras som har lill ända­mål all bedriva fortsall befälsulbildning eller all rekrytera och utbilda så kallad A- och B-personal för frivillig tiänslgöring inom totalförsvaret.

Försvarets cenlrala administration och förvaltning ianspråkiar enligt ulred-ningenen ökande andel av försvarets resurser. En rimlig balans i förhållande till krigsorganisationens slyrka och effekl innebär enligl uiredningens mening att kosinaderna måste reduceras.

Försvarels materielverks verksamhetsområde omfattar vä­sentligen anskaffning och underhåll av försvarels maleriel. Verksamhelen skall vara anpassad lill ulvecklingen av försvarels krigsorganisation. Utred­ningen finner det nödvändiglatt sådana ålgärder vidlasall kostnaderna för ver­ket minskas. Detla måste väsentligen ske genom personalreduceringar. Det kan enligt försvarsuiredningen bli nödvändigt att ändra de uppgifter och före­skrifter m. m, som nu reglerar materielverkets verksamhel. Verkets kompe­lens bör i ökad utsträckning inriktas mol styrning och ledning av produktionen medan mera tekniskt betonade uppgifler överiåts till industrin. Alla möjlighe­ter till ökad samordning inom materielverket måste enligt utredningen tillva­ratas.

Utredningen finner att kosinaderna även för försvarets forsk­ningsanstall och dess verksamhel bör reduceras. Inom särskilt priorite­rade områden ärdei dock nödvändigt alt, om än med något sänkta ambitioner, ha tillgång till en forskningsorganisation som kan medverka i försvarels lång­siktiga ulveckling. Detta gällersärskillbeträffande vapenmateriel av olikaslag. Inom övriga områden måsle enligt försvarsuiredningen, en reducering godlas. Uiredningen anför därför som sin mening alt del kan vara lämpligt atl forsk­ningsanstalten inom dessa områden söker förvärva vidgade uppgifter förändra samhällssektorer. Därigenom hören fördelning av kosinaderna kunna genom­föras i syfte alt behålla en godtagbar kompelens för försvarsforskningen.

Inom fortifikations fö rvallningens verksamhetsområde bör enligt uiredningens uppfatlningslrävan vara atl kontinueriigt reducera kostna­derna för såväl nyproduktion som underhåll och drifl. Inom förvaltningens an-skaffningsverksamhei bör genomföras en översyn av reglerna för byggnads­verksamheten och en reducering a v kraven i syfte all minska kostnaderna. Där­vid bördock kraven på god arbetsmiljö för försvarets personal tillgodoses. Av­veckling i snabb lakl bör ske av mark och äldre byggnader som inte är nödvän-


 


Prop. 1976/77:74                                                    111

diga för försvarets verksamhet. Det börenligl utredningens mening undersö­kas om försvarsmaktens koslnader kaii reduceras genom alt fortifikationsför-valtningens kompelens utnyttjas för bl. a. byggnadsverksamhet för totalför­svaret i övrigt. Det bör enligt utredningens uppfattning även prövas om det är lämpligt alt reducera vissa delar av förvaltningens organisation genom att till-lämpa lolalenlreprenad vid upphandling av fredsinriklade objekt i stället för egen projektering och produktion. En ökad decentralisering av beslutanderät­ten för ålgärder inom förvaltningens nuvarande verksamhetsområde bör kun­na lillämpas i här angivet stycke. Det kan i della sammanhang även finnas skäl atl se över hela den slatliga byggnadsförvaliningen.

Beträffande hälso- och sjukvård i krig förordar uiredningen en så långt möjligt gemensam organisation för totalförsvaret. Förbandssjukvården i fred understöds i stor utsträckning av de civila sjukvårdsresurserna. Utredningen anför atl organisationen för ledning av totalförsvarets hälso- och sjukvård i fred och krig bör ses över i syfle alt öka samordningen och minska kostnader­na. Därvid bör del övervägas all överföra så stora delar som möjligl avför-svarels sjukvårdsstyrelses verksamhel lill samhällets civila häl­so-och sjukvårdsorgan. Det bör vidare övervägas all överföra despecifiklmili-tära funktionerna lill decenlralaslaberna och materiel verket. Därmedavser ut­redningen frärast krigsplanläggning, vissa delarav utbildningen särat frågor rö-rande för försvarsmakten specieil materiel.

Utredningen framhåller atl ralionaliseringsverksamheten inom försvarel är av slor betydelse inte minst med hänsyn lill ulvecklingen av personal­kostnaderna. Inom detla område verkar på den centrala nivån försvarets rationaliseringsinstitut. Övervakning av rationaliteten i försva­rels verksamhel sker även genom försorg av andra delarav statsförvaltningen. Del är uiredningens uppfattning atl överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna och övriga myndigheier inom försvaret själva har huvudansvaret för rationa­liteten inom försvarel. I della syfle bör principen alt personal från försvarets ra­tionaliseringsinstitut tiänstgör vid resp. myndighet vidare utvecklas. Utred­ningen anser mot denna bakgrund atl verksamhelen vid rationaliseringsinsti­tutet bör få en något ändrad inriklning än för närvarande.

Försvarels hundskola levererar hundar till bl.a. försvaret. Ett stort användningsområde för hundar har hittills varil arméns minhundorgani-salion. Överbefälhavarenoch chefen förarmén har sedan ettanlal är i bl. a. pro­gramplanerna redovisai all minhundorganisalionen av ekonomiska skäl bör utgå ur krigsorganisationen. Med hänsyn till hundskolans verksamhel har det­la emellertid inte medgivits. Försvarsuiredningen finner del inte rimligl alt tvinga de miliiära myndighelerna lill upphandling av hundar om dessa inte längre behövs i krigsorganisationen.

Försvarets radioanstalt har enligt utredningen väsentliga upp­gifter inom underrällelsetiänsten. Utredningen betonar underrältelsetiänslens stora betydelse med hänsyn lill vårt försvarssystems uppbyggnad. Uiredning-


 


Prop. 1976/77:74                                                    112

ens uppfattning är därförall radioanstalten även fortsättningsvis bör tillförsäk­ras goda möjligheterait verka inom underrällelsetiänsten.

Under förutsättning atl vi har en god underrätielsetiänst kan i n s a t s b e -redskapen enligl uiredningens mening upprätthållas inom fredsorganisa­tionens ram och hållas låg. Utredningens mening är därför all kostnaderna för insatsberedskapen fortlöpande bör uppmärksammas mot bakgrund av utred­ningens prioritering av den långsikliga beredskapen.

Den största delen av fredsorganisationen utgörs av försvarels utbild­ningsorganisation. Uiredningen framhåller alt del är nödvändigt all minska kostnaderna för fredsorganisationen med hänsyn lill balansen mellan fredsorganisalionens kostnader och krigsorganisationens styrka. Fredsorganisalionens framlida omfattning ulreds f. n. av försvarels freds­organisationsulredning (FFU). Grunden för fredsorganisalionens dimensio­nering är enligl försvarsuiredningen den framlida krigsorganisationen. Där­till måste läggas ett rimligl krav på ralionaliietsutveckling inom försvarel. Denna måsle väsenlligen uppnås genom personalreduceringar.

Uiredningen framhåller atl förändringar i fredsorganisationen av praktiska skäl och med hänsyn till personalen måsle genomföras successivt. 1 all­mänhet fordrar rationaliseringar relativt omfatlande investeringar tidigt me­dan däremol de ekonomiska vinsterna kommer försl långl senare. Enligt uiredningens mening får dessa förhållanden inte hindra en inriktning mol nedskärningar i fredsorganisationen i syfte atl bibehålla den långsiktiga ba­lansen mellan fred- och krigsorganisationen. Inte heller bör enligt försvars­utredningens uppfattning tveksamhet råda om all det är nödvändigl all skyndsamt inleda åtgärder i nämnt långsiktigt syfte. Uiöver redan fattade beslul bör fredsorganisationen ytteriigare reduceras. Försvarets fredsorga-nisationsulrednings kommande resultat bör ge ytteriigare underiag. Enligt försvarsulredningens mening bör de ytteriigare reduceringarna inriktas mol alt inom armén och marinen tillsammans omfatta tre lill fyra regements-adrainislrationer samt en reducering av vissa förvaltningsenheter. Beträf­fande flygvapnet anför uiredningen alt krigsorganisationens utveckling leder till atl ytteriigare förband utöver Södermanlands flygflottilj (F 1 l)och Kalmar flygflottilj (F 12) behöver avvecklas. Verkstads- och leleservicebasorgani-sationen bör vidare reduceras.

Försvarsuiredningen framhåller all en huvuduppgift för försvarsmaktens verksamhel i fred är utbildning av värnpliktiga och anställd personal. Ut­redningen anför att de värnpliktiga bör utnyttjas i försvarsmaktens krigs­organisation tili 47 års ålder. Grundutbildning bör även fortsättningsvis ske för olika delar av krigsorganisationen enligl nuvarande principer. Försvars­utredningen finner alt den efter 1972 års försvarsbeslut försöksvis förkortade gmndulbildningen och modifierade repelitionsutbildningen även i fortsätt­ningen i stort bör tillämpas. Denna förkortning av utbildningstidens längd innebär emellertid all kvarvarande lid måsle utnyttjas effektivt. Försvars-


 


Prop. 1976/77:74                                                   113

uiredningens överväganden rörande den lolala utbildningstidens längd ba­seras på att 48 timmars övningsvecka för de värnpliktiga alltjämt gäller.

Försvarsuiredningen påtalar betydelsen från olika ulgångspunkler av atl ha god tillgång på kvalificerat befäl. Utredningen betonar all del är nöd­vändigl att ägna utbildning till och vidareutbildning av befäl slor omsorg. Därvid börsärskill den praktiska ulbildningsom är nödvändig föralt uppnägod förmåga att leda och genomföra utbildning i fred samt leda förband i krig upp­märksammas.

Inom stora delar av krigsorganisationen råder myckel stor brisl på plulon-och kompanichefer. Uiredningen underslryker därför all effektiva åtgärder måste vidlas för atl snabbt förbättra rekryteringen av reservofficerare. Be­lräffande det värnpliktiga befälet har utredningen funnil alt det oavsett tidigare nämnda ålgärder är angelägel all förbättra de plulonsbefälsvärn-pliktigas utbildning genom att återgå lill 15 månaders utbildning för huvudde­len av denna personalkategori.

Försvarsutredningen underslryker belydelsen av en regelbundet återkom­mande repetiiionsutbildning för praktiskt taget alla förband under hela värn­pliktstiden. För alt denna utbildning skall ge bästa resultat bör enligt ut­redningens mening ytterligare ålgärder vidtas för atl göra repelitionsutbild­ningen effektivare.

Föruisättningarna för alt värnpliktsförsvaret skall ge den avsedda värn-kraften är enligl uiredningen direkl beroende av i vilken utsträckning den enskilde känner sig engagerad och delaktig i ansvaret för försvarel. Sam­verkan och medinflytande syflar lill en aktiv gemensam insats av såväl anställda som värnpliktiga. Delta torde leda lill ökad lillfredsslällelse under utbildningsarbetet och till ökad motivation hos anslällda och värnpliktiga. Utredningen tillmäter denna utveckling stor betydelse men vill även betona att om den militära utbildningen skall ha någon mening måste såväl befäl som värnpliktiga väl uppfylla de krav som deras uppgifter i krig innebär. Lojalitet och samhörighet är den främsta garantin för de enskilda män­niskornas förmåga att verka i en krigssituation. Utbildningen måste enligt uiredningens mening genomföras så att alla får förtroende för sin egen och förbandets förmåga att lösa sina krigsuppgifler. Anpassning lill civila normer, samverkan och medinflytande måsle enligt uiredningens mening kombi­neras med krav på effektivitet och realism i utbildningen liksom på an­svarskänsla från de värnpliktigas sida. Uiredningen framhåller att detta släl­ler särskilda krav på förmågan och viljan hos del befäl som skall leda och genomföra del praktiska utbildningsarbetet varför dessa förhållanden noga måsle uppmärksammas vid uttagning och ulbildning lill befäl liksom i an­ställt befäls vidareutbildning.

Som en inledning lill ekonomiska överväganden påminner försvarsuiredningen om att regeringen har givit anvisningar för program­planeringen för perioden 1977/78-1981/82. Grund för dessa anvisningar


 


Prop. 1976/77:74                                                    114

var den inriktning av det militära försvaret som utredningen redovisade i sitt första betänkande. Inriktningen motsvaras i huvudsak av handlingsväg 3 i perspektivplan del två, ÖB 75. Överbefälhavaren har genomfört pro­gramplanering för perioden 1977/78-1981/82 i tre ekonomiska nivåer, vilka benämns alternativ A, B och C.

Utgångspunkt för alternativ C har varil i regeringens anvisningar angiven planeringsram för perioden om 49 646 milj. kr. i prisläge februari 1976. Härtill har överbefälhavaren lagl vissa kostnader ulanför ramen. Totalt omfattar alternativ C en kostnad om 49 773 milj. kr.

Alternativ B svarar enligt överbefälhavaren mot det innehåll som hade kunnat inrymmas i den anvisade planeringsramen om de ekonomiska för­utsättningarna för programplaneringen stämt överens med vad som gällde för perspektivpläneringen. Utgifterna i alternativ B har av överbefälhavaren beräknals lill 51 606 milj. kr. i prisläge februari 1976. Inom den angivna planeringsramen finns avsatt en viss lönereserv. Härutöver har överbefäl­havaren förutsatt atl ramarna fortlöpande omprövas med hänsyn lill bl. a. lönekostnadsutvécklingen.

Överbefälhavaren föreslog i perspektivplan del 2, ÖB 75, all handlingsväg I skulle läggas till grund för programplaneringen. Av denna anledning har överbefälhavaren utarbetat alternativet A i programplanen. Utgifterna i al­ternativ A har beräknals lill 55 303 milj. kr. i prisläge februari 1976. Även i denna nivå har överbefälhavaren avsatt en viss reserv saml förutsatt fort­löpande ramhöjningar.

Försvarsutredningen finner alt de förslag man redovisar angående det militära försvarels fortsatta utveckling i alll väsentligt överensslämmer med den inriklning överbefälhavaren angett i alternativ B i sin programplan. Utredningen förordar därför en planeringsram för femårsperioden som möj­liggör en ulveckling av försvarsmakten i stort enligt programplanens al­ternativ B.

Försvarsuiredningen framhåller att ett försvarsbeslut självfallet fattas mol bakgmnd av en bedömning från säkerhetspolitiska ulgångspunkler av försvarets omfattning och erforderiiga resurser. Enligt utredningens mening bör emellertid ett försvarsbeslut under normala förhållanden även ses som elt statsmakternas beslul ifråga om vilkel samhällsekonomiskt och stats-finansiellt uirymme som försvarsseklorn bör disponera. Del är vidare från resursfördelnings- och finanspolitiska utgångspunkter ett siarkt krav alt med rimlig säkerhei kunna fömtse försvarsulgiflernas andel av samhällsresur­serna. Detta krav lillgodoses enligl uiredningens mening bäsl om prisre­gleringen av försvarsuigiflerna knyts till den allmänna prisutvecklingen.

Försvarsuiredningen menar alt hänsyn lill bedömda skillnader mellan lönekostnadernas ulveckling och den allmänna prisutvecklingen i största möjliga utsträckning bör tas när de ekonomiska ramarnas basbelopp fastställs i samband med ell försvarsbeslut. Lönereserven bör därför vara större än


 


Prop. 1976/77:74                                                    115

den som överbefälhavaren har beräknat i alternativ B. För all ändå kunna genomföra den ulveckling av försvarsmakten som utredningen förordat mås­le därför planeringsramens nominella belopp höjas i förhållande till alternativ B. Försvarsuiredningen föreslår därför en planeringsram om cirka 52 000 milj. kr. för femårsperioden 1977/78-1981/82 i prisläge februari 1976.

Försvarsuiredningen föreslår alt prisreglering skall ske enligt nettopris­index. Utredningen har emellertid funnil alt delar av de värnpliktigas för­måner inte kan sägas vara i egenllig mening föremål för en pris- eller lö­neutveckling. Slorieken av dem bestäms genom särskilda beslut av statsmakterna. 1 den mån dessa förmåner innebär ökade kostnader utöver vad nelloprisindex ger boren molsvarande ramförändring ske.

Utredningen har utgått från atl investeringskostnaderna för förbandet i Arvidsjaur och kosinaderna för myndigheter som omlokaliseras från Slock­holm tillgodoses utanför ramarna enligt statsmakternas tidigare beslul. Öv­riga investeringskostnader förutsätts bestridas inom ramarna. Försvarsuiredningen har, för att befrämja stabiliteten i försvarsplane­ringen, föresiagii att möjligheterna vidgas att under det påföljande budgetåret återfå medel av utgiftsramarna som inle utnyttiats under det föregående budgelårel. Uiredningen har vidare, också i syfte all öka stabiliteten i pla­neringen, föreslagit att slutlig utgiftsram fastställs redan då utfall av feb­ruariindex blivit tillgängligt. Därmed undanröjs den nuvarande olägenheten all ramens slutliga sioriek fastställs först under budgetårets sista månad.

Reservationer mot vissa av ulredningsmajoriletens överväganden och förslag haravgetts av ledamöterna Bengt Gustavsson och Olle Göransson gemensaml och av ledamoten Maj Britt Theorin.

Ledamöterna Gustavsson och Göransson anför i sin reservation atl målel för totalförsvaret är att hålla landei utanför krig och konflikter. Prisei för de säkerhetspolitiska åtgärderna måste emellertid anpassas bl. a. till behovel av insatser på andra angelägna samhällsområden.

Reservanterna anför vidare atl en värid i fred förutsätter respekt för varje nations självbestämmanderätt saml ekonomisk och social rättvisa. Vårt FN-medlemskapären hörnsten i svensk utrikespolitik. Del ger oss möjlighel atl della i frågor av vital betydelse för hela mänskligheten, inte minst i ansträngningarna all minska skillnaderna i fråga om mänskliga livsvillkor och ekonomiska förhållanden.

En minskandeandel av detolalaoffentligauigifternadisponerasenligi reser­vanterna för försvarsändamål. Det är likviil fråga om en satsning på loialförsva-ret av sam.ma storieksordning som under den gångna femårsperioden. Reser­vanterna bedömer att den av dem förordade inriktningen av det miliiära lörsva­ret väl svarar mol de säkerhetspolitiska behoven. Med folkförsvaret som ideo­logisk grund och med tillvaratagande av den moderna teknikens möjligheter blir vår neutralitetspolitik enligt reservanternas mening trovärdig även inför framtiden.


 


Prop. 1976/77:74                                                    116

Det ligger i båda siormakisblockens inlresse all ha Sverige neutralt om eii krig skulle bryta ut. Vidare framhålls atl enighel föreligger om föresatsen all söka bli ulanför alla krig. Ansvaret för detla måsle vi bäracnsanmia. Våri enga­gemang för all lösa de globala problemen står enligl reservanicrna inlc i mot­satsförhållande till strävandena all stödja den alliansfria politiken genom ell siarkt försvar.

Syftet bör afltid vara att skapa ett totalförsvar som är en naturiig be­ståndsdel i samhället. Den allmänna värnplikten är enligt reservanterna grun­den för atl bygga upp försvarsförmågan. Man framhåller att vi även i fram­tiden torde ha goda möjligheter all inom landei utveckla och tillverka de vapen och den utrusining vårt värnpliktsförsvar behöver.

Reservanterna anför att det redan i samband med 1972 års försvarsbeslut togs initiativ till en omläggning av försvarsplaneringen i den riktning re­servanterna förordar. Dessa bör nu konsekvent fullföljas. Det miliiära för­svaret bör ulvecklas enligt de grunder som redovisades i utredningens första betänkande.

Markstridsförbanden bör enligt reservanternas mening ulvecklas mol elt utökat antal infanieribrigader. Särskilt angelägen materielanskaffningiill and-rastridande förband bör genomföras. Eldkraften börges hög prioritet. Den lek­niska ulvecklingen kan enligl reservanterna skapa goda möjligheter atl i fram­tiden organisera mekaniserade förband lill rimliga kostnader. Dagens tillgång­ar av stridsfordon bör emellertid utnyttjas sä långl del är möjligt. Vår inhemska kapacitet för utveckling av pansarvärnsrobolar bör behållas och en ny liill pan­sarvärnsrobol Ulvecklas inom landet. Den förutsedda anskaffningen av tunga pansarvärnsrobolar bör emellertid reduceras betydligt.

Vid den fortsatta förnyelsen av ytaltackflotliljerna börenligl reservanterna särskilt konstruerade ledarfartyg inte anskaffas. Härigenom kan sammanlagt fler fartyg anskaffas. Reservanterna förordar att samma sjörobol som är avsedd atl ingå i patrullfartygsdivisionerna anskaffas lill ylattackförbanden. Anskaff­ning av minfartyg och minjaktfartyg bör fullföljas.

Reservanterna vill förorda all flygplan JA 37 Viggen modifieras lill ell nytl attackflygplan - A20. Den principiella uppläggningen av B3LA-projektet innebär en övergång lill en lättare flygplanstyp med ulnyltiande av nya tekniska tillämpningar. Detta är enligt reservanternas mening ell steg i rätt riktning. Trots detta är kostnaderna mycket höga. I den ekonomiska pla­neringsram reservanterna förordar finns ingen plats för ulveckling och kon­stmktion av flygplanssystemet B3LA. Framtida anskaffning av skolflygplan bör genomföras på ett sådant sätt all dessa med lämplig beväpning kan organiseras för uppgifter i krig i lätta allackflygförband. Reservanterna räknar inte med någon ytteriigare anskaffning av JA 37 Viggen utöver vad som framgårav idaggällande planering. Man finnerdet i detlasammanhangangelä-gel all undersiryka all för tidig uirangering av dugliga flygplan av lyp 35 Dra­ken kan vara oekonomisk.


 


Prop. 1976/77:74                                                   117

Del börenligl reservanterna i den fortsatta försvarsplaneringen eftersträvas att inom landet utveckla och tillverka en lätt luftvärnsroböt med mörker-kapacitet som komplement till robot 70. Vilka möjligheterna blir atl i fram­tiden utveckla och tillverka tyngre robotsystem är däremot svårt atl nu bedöma. Ell fullföljande av den pågående utvecklingen av en inhemsk IR-robol för JA 37 Viggen skapar enligl reservanterna en grundval för framlida bedömningar av våra möjligheter atl utveckla och tillverka robolar av olika slag.

Belydande inskränkningar och reduceringar av personalen i fredsorga­nisationen kan enligl reservanterna förutses. Utöver hittills fattade beslut om fredsorganisationen torde ytterligare reduceringar bli nödvändiga. Inom armén och kustartilleriet bör tillsammans 3-4 regemenlsadministralioner kunna dras in. Inom flygvapnet bör enligl reservanternas mening ytteriigare indragningar ske utöver tidigare beslutade. En örlogsbas bör vidare kunna ulgå ur fredsorganisationen. För de centrala myndigheterna och funktionerna bör ålgärder vidlas som leder lill en inbesparing av i slorieksordningen 3-5 % av de totala åriiga kosinaderna. På sikl bör en integrerad central stab or­ganiseras.

Reservanterna vill starkt framhålla all den förhandlingsrätt förde anställda som införts inte får förfuskas. Nya former för inflyiande på förbanden kan sökas bl.a. genom elt utvidgat nämndsystem. Del är även angelägel atl pröva idén med lekmannastyrelser vid förband och skolor. Reformarbelel rörande de värnpliktigas förmåner bör fortsätta under den kommande fem­årsperioden. Olika ersältningaroch bidrag bör successivi höjas så att reella för­bättringar uppnås.

Emot deexempel på kostnadsökningarsom reservantema angivii slår de för­slag lill indragningar och organisationsförändringar som de redovisai. Reser­vanterna räknar med en planeringsram för del miliiära försvaret under femårs­perioden 1977/78-1981/82 i slorieksordningen 50 500 milj. kr. i prisläge fe­bruari 1976.

Civilförsvaret skall bidra lill totalförsvarets fredsbevarande funktion. Om vi inte lyckas avhålla från angrepp är dess uppgift atl skydda befolkningen och lindra verkningarna av skador. Civilförsvaret bör enligt reservanterna utvecklas enligl de rikllinjer som fastställdes i samband med 1972 års för­svarsbeslut. Vid en planeringsram om ca 930 milj. kr. i prisläge februari 1976 för perioden 1977/78-1981/82 blirdet möjligl att genomföraellerpåbötia flera av de ålgärder som belysts i civilförsvarsslyrelsens planering enligl del högre alternativet i programplanen.

Det ekonomiska försvarel beslår inle av enheter som tillkommer i sam­band med krigsorganisering. Det är snarare elt samlingsbegrepp för hur näringslivet skall anpassa sig lill ändrade förhållanden vid avspärrning och krig. 1 krig beräknas det ekonomiska försvaret ta i anspråk dubbelt så många personer som militärt försvar och civilförsvar lillsammans.


 


Prop. 1976/77:74                                                    118

Reservanterna vill förorda atl planeringen även för det ekonomiska för­svarel bör ha en stabil långsiktig inriktning. Beträffande planeringen för avspärrning och krig bör åtgärder vidtas bl. a. inom områdena beklädnad, livsmedel samt övriga försörjningsvikliga varor. En inhemsk försörjning på beklädnadsområdel bör säkerställas. För områdena livsmedel och övriga försörjningsvikliga varor finns enligl reservanterna behov av atl ytteriigare öka uthålligheten. Belräffande planeringen för fredskriser bör den aktua­liserade lagringen av vissa metaller komma lill stånd. Finansieringen bör ske genom avgifter. Planeringen för avspärrning och krig bör genomföras inom en planeringsram för perioden 1977/78-1981/82 om ca 2 300 milj. kr. i prisläge februari 1976.

Reservanterna delar inte de borgerligas uppfattning om en försvarspla­nering på en högre ekonomisk nivå. Deras förslag innebär en i stort sett oförändrad ram för totalförsvaret som ger möjlighel lill förstärkning av bl. a. civilförsvaret och det ekonomiska försvaret.

Ledamoten Theorin anför i sin reservation alt det sätt på vilkel försvars-utredningen bedrivii sin verksamhet lett lill all viktigt underiag för sä­kerhetspolitiska avvägningar kommit atl saknas. Vidare anförs kritik av den studiemelodik på försvarsområdet, som enligt reservanten ger de miliiära myndighelerna elt inflyiande över planerings- och beslulsunderiagel som saknar motstycke inom andra samhällssektorer. Reservationen innebär ell ja lill alt försvarsulredningens säkerhetspolitiska analys med tonvikt på or­sakerna lill konflikter, kriser och krig läggs lill grund för satsningen på olika säkerhetspolitiska inslmment. En omfördelning av resurserna från to­talförsvaret till övriga säkerhetspolitiska inslmment bör påbörjas. En suc­cessiv omfördelning av resursema inom totalförsvaret från det miliiära för­svarel till andra grenar av totalförsvaret bör vidare ske.

Theorin underkänner det angreppsfall varpå det militära försvaret i princip är uppbyggt - elt stormakisan fall med konventionella vapen i elt senare skede av elt storkrig i Europa. En matematisk analys av offentligt material, lillämpning av miliiära beräkningsmetoder och analyser av krigsspel leder enligl reservanten lill all ett sådant invasionsangrepp måste anses helt o-sannoliki och att invasionsförsvarei därför är överdimensionerat. Betydande nedskärningarskulle kunna göras ulan al t försvarets fredsbevarandeeffekt och vår trovärdighet kan ifrågasättas.

Theorin motsätter sig atl ett redan överdimensionerat invasionsförsvar ytterligare upprustas genom fortsall svensk flygplanutveckling i form av A20 och B3LA, svensk utveckling och produktion av tyngre, mer kom­plicerade robolar saml ökning av antalet infanieribrigader. Med uiredningens inriktning på robotområdei skulle enligt reservanten grunden läggas till ytter­ligare en industriell påtryckningsmekanism, uiöver den som redan finns inom flygindustrin, för allt snabbare stegring av militärutgifterna.

I reservationen anförs vidare atl del är orimligt alt mot bakgrund av


 


Prop. 1976/77:74                                                   119

långtidsutredningens bedömningar m. m. och det samhällsekonomiskt kärva lägel prioritera del miliiära försvaret på det säll som utredningen nu föreslår. Slutligen föreslår Theorin atl uiredningens betänkanden sänds på remiss lill myndigheter och organisaiioner för all inhämla ett så allsidigt besluts­underlag som möjligt. För all göra en remissomgång möjlig föreslås all 1972 års försvarsbeslut förlängs ett år.

4.2 Föredraganden

4.2.1 Det militära försvarets utveckling

Jag vill inledningsvis erinra om vad jag har anfört belräffande del militära försvarets roll under avsnillet om totalförsvarets fortsalla ulveckling. Av de olika hot mot vår nationella säkerhet som vi kan komma att utsättas för släller elt militärt angrepp de största kraven. Försvar mot militärt angrepp utgör därför den viktigaste utgångspunkten för lotalförsvarsplaneringen. Om elt militärt angrepp inleds mot vårt land hardet miliiära försvaret den tyngsta uppgiften. Det militära försvaret måste därför ulgöra den dominerande delen i totalförsvaret.

I prop. 1976/77:100 (bil. 7) lämnade jag i avvaktan på 1974 års försvars­utrednings belänkande förslag endast för de anslag som kunde behandlas oberoende av uiredningens arbeie. Jag tog vidare inle slällning lill inrikt­ningen under programplaneperioden. Med anledning av utredningens arbete var det heller inle ändamålsenligt atl då presentera ramberäkningar för bud­getåret 1977/78 och planeringsramar för perioden 1977/78-1981/82.

1974 års försvarsulredning har mol bakgrund av bl.a. genomförd per­speklivplanering i ett försia belänkande (SOU 1976:5) Säkerhetspolitik och totalförsvar lämnal förslag till riktlinjer för den svenska säkerhetspolitiken och för lotalförsvarets fortsatta utveckling. Uiredningen har därefter granskat programplanerna för perioden 1977/78-1981/82. I ett andra belänkande (SOU 1977:1) Totalförsvaret 1977-82 har della granskningsarbele redovisats och rekommendationer avseende totalförsvarets fortsatta ulveckling har lämnals.

Försvarsutredningen har beträffande det militära försvaret redovisai för­slag till grunder för dess fortsalla utveckling och till inriklning av planeringen av avvägningsprogrammen. 1 det följande redovisar jag mina ställnings­taganden dels till gmnderna för det militära försvarets utveckling, dels till avvägningsprogrammens utveckling.

Del lar som regel lång lid innan ett beslul rörande försvarets ulformning ger resullal i form av försvarseffekt. Delta förhållande gör det nödvändigt atl lillämpa en långsiktig planering inom försvaret. Dagens försvar liksom det försvar vi kommer all ha under resien av della decennium är därför till allra största delen resultat av lidigare beslul. Del försvarsbeslut som


 


Prop. 1976/77:74                                                    120

nu är aktuellt kommer att påverka vårt försvars utformning under 1980-talel.

Jag delar försvarsulredningens uppfattning all krigsriskerna för vår del på kort sikl kan bedömas som små samtidigt som osäkerheterna på längre sikl kvarstår. Del är därför angelägel atl bevara en god handlingsfrihet vad gäller försvarels utveckling på sikl. En sådan långsiktig handlingsfrihel kan främjas på olika säll. Ulbildning av personal och anskaffning av organi­salionsbestämmande materiel bör prioriteras. Tillräckliga resurser för forsk­ning och ulveckling måste vidare avsällas.

Styrkan hos försvarel kan inle tillålas variera alltför mycket till följd av tillfälliga säkerhetspolitiska förändringar. Även när vi väljer att prioritera den långsiktiga beredskapen och handlingsfriheten är del nödvändigt alt försvarel alltid har en viss lägsla operativ slyrka. Som en beredskap mot överraskande anfall bör vi disponera snabbt tillgängliga flyg- och sjöslrids­krafter liksom snabbmobiliserade markslridskrafter och hemvärn. Där­utöver erfordras också en effektiv underrätielsetiänst. Tillsammans skall dessa resurser vara så ulformade och dimensionerade atl totalförsvaret så långt möjligl hinner omställas för krig innan en angripare kan överföra be­lydande styrkor lill svensk mark. Del miliiära försvarel bör liksom hittills vara stridsdugligt omedelbart efter en mobilisering.

Målsättningen för vårt totalförsvar anger alt försvar mot invasion skall vara försvarsmaktens huvuduppgift. Det miliiära försvarels slyrka ulgör den viktigaste delen i totalförsvarets fredsbevarande förmåga. 1 planeringen av hur försvarsmakten skall ulvecklas i framtiden är del rimligt att ulgå från alt en angripares kvalitet till stora delar förbättras i lakl med den lekniska utvecklingen. De resurser som en angripare kan avdela mot oss torde dock representera olika kvalitetsnivåer. Resursinsatsen kommer vidare alt be­gränsas genom den hänsyn en angripare måste la till sin huvudmotståndare.

Våra stridskrafter skall kunna utnyttjas med tyngdpunkten i kust- och gränsområdena så atl våra naturiiga försvarsbelingelser tillvaratas. Vi bör också utnyttia den fördel som ligger i all vårt land lill stora delar omges av hav så all vi vid en kustinvasion tillfogar en angripare föriusler under transporterna mol vårt land. För betydelsefulla områden och platser bör finnas elt i förväg förberett försvar. Inom områden som är särskilt hotade av luftlandsättningar bör förband kunna utgångsgrupperas. Delar av för­svarsmakten bör dessutom ha en sådan röriighet all den kan kraflsamlas lill akluella invasionsriktningar och där snabbt komma lill verkan. 1 det fall en angripare ändock lyckas tränga in på djupet av vårt land måsle ell effektivt och uthålligt motstånd kunna göras i varje del av landei. Inom av en angripare tagna områden skall miliiära förband och andra väpnade gmpper kunna fortsätta kampen i organiserade former. Även lill sjöss och i luften skall operationerna kunna fortsätta. Härigenom ges möjligheter alt föra elt för angriparen föriuslbringande krig under lång lid.

Liksom hittills bör det miliiära försvaret grundas på allmän värnplikt.


 


Prop. 1976/77:74                                                    121

Endast därigenom kan krigsorganisationen ges en bredd som svarar mot de uppgifler vi släller upp för vårt försvar. Den allmänna värnplikten har också en avgörande betydelse för försvarels förankring i samhället och för att försvaret skall vara hela folkets angelägenhet.

I en siluation då krig pågår i vårt närområde och vi är neutrala måste vi kunna avvisa kränkningar av vårt territorium samt skydda flyg- och sjötrafik. Resursbehoven härför bör tillgodoses med förband och enheter som organiseras utgående från invasionsförsvarets behov.

Försvarsmakten skall även i fortsällningen kunna medverka i FN;s freds­bevarande verksamhel.

Jag redovisar i det följande mina ställningstaganden till utvecklingen av avvägningsprogram och funklioner. Förändrade förutsättningar kan själv­fallet senare föranleda vissa ändringar i här angiven inriklning.

Markstridsförbanden skall i samverkan med sjö- och flygstrids­krafter kunna lösa stridsuppgifter i invasionsförsvaret i gräns- och kustom­råden. De skall även, om della blir nödvändigl, kunna fullfölja striden inne i landei. Vissa förband skall avses för strid även inom av en angripare lagen del av vårt land.

Vissa av de kvalificerade markstridsförbanden förses genom lidigare beslut med bl. a. nytt artilleri och luftvärn, nytt bandpansarvärn samt nya ter­rängfordon. Denna modernisering ger enligt min mening ett väsentligt bidrag till förbandens stridseffekt. Jag delar försvarsulredningens uppfattning alt dessa förband erhåller en kvalitet som väl svarar mol ulvecklingen i om­väriden.

Jag vill i likhei med försvarsuiredningen undersiryka betydelsen av atl antalet kvalificerade marksiridsförband kan hållas relativt högl. I överbe­fälhavarens programplan, ÖB 77-82, beräknas i nivå A fjorton av de nu­varande tiugo infanleribrigaderna moderniseras medan i nivå B moderni­seringen omfattar lio infanieribrigader. Planeringen bör enligl min mening inriktas mot att om möjligt modernisera ett ökat antal infanteribrigader i förhållande lill vad som planerats i överbefälhavarens nivå B ulan alt därför angelägen materielanskaffning till andra stridande förband eftersatts. Vid en ökning av antalet moderniserade brigader bör del prövas all utnyttia terrängfordon och bandpansarvärnspjäser som inplanerats för vissa frislående bataljoner och kompanier. Ytteriigare omfördelning av maleriel eller mindre lilläggsanskaffning kan erfordras. En ökning av antalet moderniserade bri­gader får däremot enligt min mening inte innebära atl brigadernas stridseffekt försämras.

Vid planeringen av markslridsförbandens utveckling bör vissa funktioner prioriteras. Enligl min mening bör eldkraften i form av pansarvärns- och luflvärnsvapen saml artilleri och granatkastare ges hög prioritet. Vid mo­dernisering av infanteribrigaderna bör lerrängröriigheten förbättras genom alt bandvagnar och lerrängbilar tillförs förbanden.

9 Riksdagen 1977. I saml. Nr 74.


 


Prop. 1976/77:74                                                    122

Försvarsutredningen har framhållit all möjligheten bör prövas att lösa frågan om personallransport på annat och mindre kostnadskrävande sätt än genom i brigadförbanden organisatoriskt ingående terrängfordon. Jag in­stämmer i denna bedömning, men är inte nu beredd atl ta ställning i denna fråga. Jag vill dock framhålla att möjligheterna alt snabbt förflytta olika typer av infanteriförband om möjligt bör förbättras.

De nuvarande infanteribrigader som inte kan moderniseras bör behålla samma personella kvalitet som de moderniserade brigaderna. Den orga­nisaloriska ulformningen av alla infanteriförband bör så långl möjligt vara enhellig. Därigenom erhålls handlingsfrihet atl, om resurserna på längre sikt så medger, ytterligare öka antalet moderniserade brigader. Samtliga nu­varande infanteribrigader bör hänföras lill delprogrammet Infanteribrigad m. m.

De fyra norriandsbrigaderna bör behållas och moderniseras.

Det ärenligl min mening angeläget att vi även på lång sikl kan disponera pansarförband för försvaret av främst Skåne, övre Norriand, östra Mellan­sverige och Gotland. Ulvecklingen i omvärlden visar en ökad betoning på de mekaniserade markstridsförbanden. Pansarförbanden bör inriktas mol all omfatta fömtom fyra pansarbrigader även de stridsvagns- och pansar­bataljoner samt fristående slridsvagnskompanier som kan organiseras ut­gående från idag befintlig maleriel. Därav följer behov av viss modifiering och renovering av ell antal centurionstridsvagnar. Jag bedömer detta som en angelägen ålgärd för alt tillgodose behovel av pansarförband i krigs­organisationen.

Pansarvärnsfunkiionen kommer även i framtiden alt ha stor betydelse. Målsättningen bör enligt min mening vara atl alla stridande marksirids­förband disponerar effektiva pansarvärnsvapen. Jag bedömer vidare att det är väsentligt atl vår inhemska kapacitet för utveckling och produktion av pansarvärnsrobolar behålls. En ny lätt pansarvärnsrobol bör i enlighet där­med ulvecklas inom landet. Jag biträder försvarsulredningens uppfattning alt en i förhållande till överbefälhavarens planering begränsad anskaffning av tunga pansarvärnsrobolar bör ske.

Del är väsentligt alt ell slort antal marksiridsförband - inte minsl lo­kalförsvarsförband och hemvärn - kan disponeras för försvar av vårt ter­ritorium. Strävan skall enligt min mening vara all ett effektivt försvar byggs upp i alla hotade riktningar samt atl uthålligt motstånd kan göras inom av en angripare tagna områden. I planeringen har de siridande förbanden fält ökad prioritet, Jag ansluler mig till denna inriktning och anser atl andelen av siridande förband av olika typer i möjlig mån bör utökas.

Beträffande främsl lednings- och underhållsförband finner jag del an­geläget att en samordning och samverkan mellan miliiära och civila delar av samhället eftersträvas. 1 syfle atl ge ökad prioritet åt förband med strid som huvuduppgift anser försvarsutredningen det nödvändigl all underhålls-


 


Prop. 1976/77:74                                                   123

förbanden reduceras sä långl möjligl varvid ett utökat understöd från sam­hällets civila delar avses utnyttjas i krig. Jag delar denna principuppfatining, men är samtidigt medveten om de begränsningar som här föreligger med hänsyn lill kravei på elt väl fungerande underhållssyslem. Del finns också skäl atl betona all del civila samhällets resurser är begränsade. Dessa frågor bör fortlöpande studeras i samverkan mellan berörda myndigheter.

1 fråga om kustartilleriet delar jag utredningens bedömning all de röriiga enheterna bör prioriteras i nu aktuell anskaffningssituation. Jag bilräder där­för utredningens förslag all tungt rörligt kustartilleri bör utvecklas och an­skaffas. Jag vill också understryka behovel av fast ku.startilleri i anslutning till viktiga hamnar saml kust- och skärgårdsområden. En viss förnyelse torde här vara önskvärd. I detta sammanhang vill jag också framhålla an­gelägenheten av alt behålla äldre anläggningar som till rimliga underhålls­kostnader ger väsentliga tillskoll lill den samlade effekten.

Jag ser det som angeläget atl hemvärnels utrustning moderniseras genom bl. a. tillförsel av moderna handeldvapen, sambandsmateriel och bekläd­nadsulrustning.

Övervaltenslridsförbanden omfattar ytattackförband, heli­kopterförband samt min- och minröjningsförband. De skall genom anfall mol en angripares sjötransportmedel och sjöslridskrafter och genom mine­ringar försvåra anfall över havet. De skall vidare skydda vår sjöfart och övriga förflyttningar lill sjöss samt medverka i övervakning och incident-beredskap.

För övervaltenslridsförbanden är antalet förband av grundläggande be­tydelse samtidigt som de enskilda enheterna måsle tillförsäkras en sådan kvalitet att de kan möla en angripare på likartade villkor och ge avsedd effekt i invasionsförsvarei. Jag anser att anskaffning av sjörobot innebär en angelägen förbättring av ylaitacknoiiiljerna och således bör genomföras, genomföras.

F. n. pågår en omstrukturering av ytallackflottiljerna. Av nuvarande sex jagare utgår fyra under programplaneperioden. Försvarsuiredningen fram­håller alt del flnns goda förutsättningar att med den inriktning mol lätta enheter som utredningen förordar kunna upprätthålla en hög stridseffekt hos ytallackflottiljerna även sedan jagarna har utgått ur organisationen. Jag instämmer i denna bedömning. Den vapentekniska ulvecklingen ger enligl min mening ökade möjligheter alt ge även lätta fartyg en avsevärd strids­effekt. Jag anser alt den nu gällande inriktningen mot lätta enheter är lämplig.

De i ylattackförbanden ingående enskilda enheternas effekl förstärks genom att deras insaiser sker samlat och samordnat inom förbanden. Genom att ylattackförbanden snabbi kan omgmpperas och har den ledningskapa-cilei som erfordras för den taktiska ledningen, kan de sättas in var som helst längs våra kuster. 1 likhei med vad uiredningen har anfört anser jag att ylattackförbanden även fortsättningsvis, förutom en effektiv beväp-


 


Prop. 1976/77:74                                                   124

ning, bör förses med sådana resurser för den taktiska ledningen att de kan uppträda i nolliljförband. På jagarna finns idag dessa resurser. Jag anser att studier där olika alternativ belyses bör fortgå så att erforderiigt besluts­underlag föreligger i god lid innan jagarna utgår ur organisationen.

Belräffande sjöfartsskyddet gäller alt nuvarande fregatter utgår ur orga­nisationen under programplaneperioden. Försvarsutredningen har anfört att särskilda miliiära resurser inle skall anskaffas för skydd av import- och exportsjöfari. Kustsjöfart samt transporter lill och från Gotland skall dock kunna skyddas. Jag biträder denna bedömning och anser atl enheter som primärt avses för uppgifter i invasionsförsvarei bör kunna lämna erforderiigt skydd. Helikoptrar, utrustade för utbålsjakl, bör avses för uppgiften alt i samverkan med övervallensfartyg upptäcka och bekämpa ubåtar.

Minkrigföringen har stor betydelse i invasionsförsvaret. Öriogsfartygen bör ges förmåga att ta ombord och fälla minor. 1 försia hand avses dock civila fartyg utnyttjas för atl lägga ul större mineringar. Av beredskaps-och utbildningsskäl erfordras i fred ett begränsat antal speciella slammin-fartyg. Anskaffningen av det iredje minfartyget börenligl min mening därför fullföljas. Jag anserdel vidare angeläget att vi har god tillgång på sjöminor.

Det är vidare angeläget att effektivt kunna möla en angripares minkrig­föring. Minröjningsfunklionen lillgodoses väsenlligen med civila fartyg. Ut­redningen anser alt de kvalitativa kraven på minröjningskapacitel måste säkerställas genom särskilt anskaffade fartyg och framhålleratt den av chefen för marinen inplanerade anskaffningen av minjaktfartyg bör genomföras. Jag delar denna uppfattning.

Fj ärrstrids fö rbanden omfattar attackflyg- och ubåtsförband. De skall ulanför vår kust kunna anfalla främst en angripares tonnage för tmpp-och underhållslransporter och därigenom reducera en angripares styrka. Fjärrslridsförbanden ulgör sålunda den främre delen av vårt djupförsvar. Ubålsförbanden skall även kunna utföra minering på slort avstånd från vår kust. Allackflygförbanden skall i samband med försvar mol en gränsinvasion kunna anfalla mål av olika slag även på slort avstånd framför våra förband. De skall även kunna insättas mot en angripares luftlandsättningsföretag saml användas för direkl undersiöd av marksiridsförband. Del senare är de lätta ailackförbandens huvuduppgift.

Ombeväpning av altackförbanden till AJ 37 Viggen är i det närmaste genomförd och krigsorganisationen kommer under 1980-talet att omfatta 5,5 divisioner. Med idag planerade livslängder behöver AJ 37 Viggen ersättas med början under 1980-ialels senare del. I krigsorganisationen ingår även fem lätta attackdivisioner utrustade med skolflygplanet Sk 60. Även dessa behöver omsättas under senare delen av 1980-lalet. Ett antal av de äldre ubåtar som utgår ersälts med ubåt Näcken (A 14) under de närmaste åren. Antalet ubåtar går dock ned från nuvarande 17 till 14 år 1982.

Överbefälhavaren har i programplanen redovisat sin syn på fjärrslrids-


 


Prop.  1976/77:74                                                   125

förbandens utveckling i de olika nivåerna. I alternativ B har överbefälhavaren som framtida ersättare för AJ 37 Viggen inplaneral en vidareutveckling av JA 37 Viggen till en ny attackversion - flygplan A 20. De lätta altackdi-visionerna utgår däremol successivt i detla alternativ eftersom Sk 60 enligl överbefälhavaren endasl kan ersättas med ett skolflygplan utan attackför­måga. 1 alternativ A är det däremol möjligl alt behålla lätta allackdivisioner genom alt ett nytt lätl attack/skolflygplan-B3LA-ulvecklas och anskaffas. 1 alternativ C 2 anskaffas skolflygplan med atlackkapacitel vilket innebär att de lätta altackförbanden kan behållas. Det medeltunga attackflygplanet A 20 anskaffas däremot inte i alternativ C 2 varför de medeltunga attack­divisionerna successivi utgår allteftersom AJ 37 Viggen utrangeras. Alter­nativen C 1 och C 3 innebär alt de medeltunga attackdivisionerna behålls genom anskaffning av A 20 medan de lätta attackdivisionerna ulgår genom att Sk 60 ersälts med skolflygplan utan atlackkapacitel.

Attackdivisonernas utveckling i ÖB 77-82 kan sammanfattas enligl föl­jande.

1977    1982    1987    Anmärkning

Medellunga attackdivisioner
Alternativ A, B, C I, C 3
     5,5      5,5      5,5      A 20ersätter AJ 37

Viggen under slutet
av 1980-lalet.
Alternativ C 2
                    5,5       5,5       4,5       AJ 37 Viggen utgår

successivi

Lätta allackdivisioner

Alternativ A                       5      5      5       B3LA ersätter Sk 60

Alternativ B                       5      3      0

Alternativ C 1, C 3            5      0       0

Altemativ C 2                    5       5      5       Skolflygplan med

atlackförmåga ersätter Sk 60

Försvarsuiredningen har förordal atl JA 37 Viggen vidareutvecklas till ell nytt medellungt attackflygplan (A 20). Uiredningen har vidare funnit atl B3LA skulle ge elt värdefullt tillskoll lill vår försvarseffekt och all det är an­passat lill våra behov. Efler överväganden rörande akluella förfaringssätt för anskaffning av kvalificerad flygmateriel framhåller utredningen alt inhemsk utveckling och tillverkning av flygplansystem från säkerhetspolitiska ut­gångspunkler är alt föredra och måsle bedömas som angelägen. En ulveck­ling av del lätta allack/skolflygplanel B3LA ger enligt uiredningens bedöm­ning möjlighel all bevara en sådan kapacitet inom landei.

Överbefälhavaren har i anslutning lill programplanen redovisai alternativa anskaffningsformer för jaktflygplan och luftvärnsrobolar för 1990-lalels be-


 


Prop. 1976/77:74                                                    126

hov. Det minsl kostnadskrävande alternativ som medger bibehållen utveck­lingskapacitet och därmed handlingsfrihel för anskaffning av framlida jakt­flygplan - "minimiallernalivel" - innefattar utveckling av B3LA. Härutöver ingår i minimialternativet ell i förhållande lill B-nivån reducerat antal A 20. Minimiallernalivel beräknas kostnadsmässigt, med ca 300 milj. kr. per år, överstiga vad som har inplanerats för flygplansystem inkl. beväpning och motmedel i nivå B i överbefälhavarens programplan.

Ulveckling och anskaffning av B3LA kan enligl överbefälhavaren inte genomföras i B-nivån inom ramen för en balanserad ulveckling av del mi­litära försvarel. Försvarsuiredningen, som i sina överväganden utgått från B-nivån, har kommit till samma slutsats..

Försvarsuiredningen har inte funnit det möjligl att utifrån det underiag den haft all tillgå förorda ell så belydande lillskoll av betalningsmedel som erfordras för atl genomföra utvecklingen av B3LA. Vissa ytterligare över­väganden erfordras enligl uiredningen. Bl. a. bör i detla sammanhang stu­deras hur kosinaderna för flygplanssystemei skulle kunna begränsas och större säkerhei skapas belräffande kostnadskalkylernas hållbarhet. Vidare bör del enligt uiredningen ytteriigare övervägas om en sådan ulveckling och anskaffning är möjlig all genomföra mot bakgrund av slatsfinansiella och samhällsekonomiska förhållanden. Om de fortsalla övervägandena leder lill atl B3LA inte anskaffas förordar utredningen alt de skolflygplan som anskaffas ges en lämplig beväpning och organiseras i lätta atlackförband.

Jag delar försvarsulredningens uppfattning atl kompletterande underiag är nödvändigl för all beslul skall kunna fattas i denna fråga. I sammanhanget vill jag emellertid peka på följande angående försvarets framlida behov av atlackkapacitel. De medellunga attackdivisionerna har, som överbefälha­varen har påvisat i sina studier, viktiga uppgifter i invasionsförsvarei. Flyg­plan A 20 är också länkl alt användas för havsövervakning då S 37 Viggen utgår i början av 1990-lalel. Jag anser därför all den av uiredningen föreslagna utvecklingen av del medellunga attackflygplanet A 20 bör genomföras. Den­na bör ske på sådant sätt atl del omfattande utvecklingsarbete som genom­förts för olika versioner av flygplan 37 Viggen utnyttjas i slörsla möjliga utsträckning. 1 del kompletterande underlag som skall las fram bör ingå en noggrann prövning av lämpligt antal av flygplan A 20 och erforderiiga prestanda hos dessa.

Under senare år har både i Sverige och utomlands visals ett ökat intresse för lätta attackflygplan. Behovet av flygplan som är anpassade för bl. a. understödsuppgifler har allt mer uppmärksammals. B3LA-projeklel är ut­format för sådana uppgifler. Det är också väl anpassat till svenska förhål­landen i övrigt. Ett flygplan av della slag kan därför lillsammans med lämp­liga vapen och motmedel ge elt väsentligt bidrag till vår samlade försvars­effekt. Utvecklingen av ett lätt atlack/skolflygplan är vidare enligt min mening ett rikligt sleg i rikining mot lättare och mindre kostnadskrävande


 


Prop. 1976/77:74                                                    127

vapenplaltformar.

B3LA spelar - vid sidan av sitt operativa värde - en avgörande roll vad gäller möjligheterna att inom landet behålla en utvecklande flygindustri. Överbefälhavaren har angivii all det inle är möjligl atl upprätthålla en in­hemsk kapacitet av detta slag i det fall B3LA inle utvecklas.

Såsom en allmän synpunkt har försvarsuiredningen anfört att interna­tionella bindningar, som inskränker vår förmåga att vara neulrala i krigstid, inte kan accepteras. Utredningen har vidare anfört atl anskaffning av för försvaret väsenllig maleriel inte får ske så alt vi kommer i en sådan be­roendeställning till andra länder atl den kan utnyttjas för påtryckningar eller så att vi i en krissituation slår utan viktig materiel. Jag delar upp­fattningen atl vi bör undvika en sådan beroendeställning men konstaterar samtidigi att ett fullständigt oberoende i detta avseende är omöjligt. För anskaffning av den mest avancerade malerielen kommer vi alltid alt vara beroende av utlandel.

Av vikt är dock under vilka framställningsskeden detla beroende gör sig gällande. För ett inhemskt system är vi under utvecklingsfasen beroende av ett omfattande inflöde av tekniskt kunnande från utlandet. Under lill-verkningsfasen är däremol ullandsberoendel litet och gäller import av vissa komponenter. För ett system byggt på licenstillverkning är vi inledningsvis likaså beroende av överföring av lekniskt kunnande från det land där licensen köps. Även under produktionsfasen är vi beroende av import av kompo­nenter. Vid inköp av ett färdigt syslem måsle en överföring ske av tekniskt kunnande för atl vi skall kunna etablera och vidmakthålla en organisation för drift och underhåll av systemet. Vid den lidpunki då beslut om köp fallas föreligger elt slort mått av beroende av del land där köpet avses göras. Del säger sig självt alt den säkerhetspolitiska risklagningen bli slörre ju senare under den mångåriga utvecklings- och anskaffningsfasen som ul­landsberoende inlräftar. Den är särskill slor om vi är beroende av import och ulländskl kunnande under den lid flygplanen är i operativ drift. Jag vill också peka på de svårigheter som kan möla när del gäller all i en annan säkerhetspolitisk situation fa köpa flygplan och annan viktig materiel om vi i en sådan siluation ser behov av atl förstärka vårt försvar. Kon­kurrenssituationen torde i ell sådant läge vara en helt annan än i dag.

Jag delar således försvarsutredningens uppfattning atl en inhemsk förmåga att utveckla och tillverka flygplanssystem bidrar till respekten i omväriden för svensk säkerhetspolitik och ger slörre möjligheter all under andra sä­kerhetspolitiska förhållanden förslärka försvarels kapacitet.

Försvarsuiredningen har även erinrat om den gynnsamma inverkan man anser att en utvecklings- och tillverkningskapacitet inom flygplanområdet har för landets tekniskt industriella siandard och för sysselsättningen. Jag är i princip enig med utredningen angående denna posiliva effekt men vill


 


Prop. 1976/77:74                                                    128

samtidigi understryka att behovel av inhemsk kapacitet att utveckla och tillverka stridsflygplan skall bedömas inom ramen för vår säkerhets- och försvarspolitik. Andra aspekter kan inte tillåtas vara avgörande för ka­pacitetens utformning och dimensionering.

Jag ansluler mig alltså lill försvarsulredningens uppfattning all en kom­plettering av underlaget är nödvändig innan beslul kan fattas angående al-tackflygförbandens framlida utformning och omfattning. De alternativ som därvid bör studeras närmare synes vara dels en kombination av A 20 och ett lätt atlack/skolflygplan representerat av B3LA, dels en kombination av A 20 och ett lätt skolflygplan med viss attackkapacitel. Lämpliga prestande för det medellunga attackflygplanet A 20 bör studeras närmare. Det är också väsentligt atl nödvändiga prestanda för flygplanet B3LA övervägs och pre­ciseras ytteriigare, bl. a. i syfte alt begränsa kosinaderna. Säkerheten i de gjorda kostnadsberäkningarna måsle noga prövas. Jag fäster stor vikl vid alt dessa kan ges en sådan tillföriitlighet atl senare förändringar i de re­dovisade kalkylerna inte påverkar den avsedda balansen inom det miliiära försvaret.

De fortsatta studierna bör också belysa alternativens innebörd vad gäller förmåga all på längre sikl utveckla och tillverka stridsflygplan inom landet. Vidare bör klariäggas den kapacitet som krävs för all vi under alla för­hållanden skall kunna uppiräda som kompetenta köpare av flygplansystem och för möjligheterna alt på ell lillfredsslällande säll ge erforderligt stöd åt produktionen av JA 37 Viggen och A 20 liksom åt fortlöpande drift och underhåll. Endasl genom ett sådani klariäggande kan de båda alternativen jämföras och värderas på ell tillfredsställande sätt.

Det kompletterande underiag som erfordras blir som framgått av vad jag tidigare anfört relativt omfattande. Framtagningen av del bör trots della ske så att förslag lill beslul i frågan kan föreläggas riksdagen under höslen 1977. Underiagel bör las fram av berörda myndigheier och arbetet bör nära följas och utvärderas av ell regeringsorgan. För uppgiften bör finnas en särskild beredning inom regeringskansliet. Jag kommer senare denna dag att begära regeringens bemyndigande att tillkalla en sådan beredning.

Vid den slutliga prövningen av frågan om anskaffning av flygplan som ersättare för de utgående attackflygplanen kommer också slatsfinansiella och samhällsekonomiska hänsynstaganden in i bilden. Denna uppgift bör emellertid inle ankomma på den nyssnämnda beredningen. Ytteriigare un­deriag för denna bedömning kommer all föreligga bl. a. i form av den lång­tidsbudget som kommer atl presenteras i vårens komplelteringsproposition.

Försvarsutredningen har framhållit atl om B3LA inte skulle anskaffas bör det planerade skolflygplanet kunna förses med lämplig beväpning. Jag delar denna uppfattning.

Ubåtar bör även framdeles disponeras i invasionsförsvaret. Det är därför av väsentligt betydelse alt möjligheterna alt inom landei utveckla och till-


 


Prop. 1976/77:74                                                   129

verka ubåtar behålls. Antalet ubåtar kommer på grund av åldersläget atl minska kraftigt inom den närmaste tiden trots den nyanskaftning av ubåt Näcken (A 14) som sker under de närmaste åren. Överbefälhavaren har även planerat all anskaffa ubåt A 17 för atl ersätta elt antal äldre utgående ubåtar. Liksom försvarsutredningen vill jag, mot bakgrund av ubåtssys­temets betydande roll i invasionsförsvaret, förorda atl ubåt A 17 ulvecklas och anskaffas.

Luftförsvarsförbanden omfattar jakt-, luftvärnsroböt- och luft­värnsförband saml stridslednings-och luftbevakningsforband. De skall för­svåra en angripares flygkrigföring mol vårt land, skydda våra övriga strids­krafter och för totalförsvaret viktiga områden och anläggningar saml lill­sammans med andra funktioner bidra lill att befolkningen skyddas.

Enligt min mening kommer luftförsvaret även i framliden att ulgöra en väsenllig faktor för försvarets krigsavhållande förmåga. Jag anser atl elt starkt luftförsvar även framgent fordrar såväl ett effektivi jaktflyg som ef­fektiva luftvärnsförband av lillräcklig kvantitet och kvalitet. Luftförsvars­förbanden genomgår f n. stora förändringar. Förbandens maleriella kvalitet kommer alt förbättras bl. a. genom att JA 37 Viggen successivt tillförs. Över­befälhavaren har i nivå B föreslagit en i förhållande till tidigare planering utökad anskaffning av JA 37 Viggen med en division lill totalt nio divisioner. Jag anser alt en sådan ökad anskaffning är angelägen men finner det f n. inle möjligl att tillstyrka den. Frågan har bl. a. samband med fortsatt flyg­planutveckling inom landet. Beslut härvidlag behöver inte fattas nu.

JA 37 Viggen behöver omsättas på 1990-ialei. Försvarsutredningen fram­för som sin uppfattning atl beslut om anskaffning av ersättning för JA 37 Viggen varken kan eller bör fattas nu. Jag ansluler mig till denna uppfattning. Beslut om luftförsvarels långsiktiga inriklning och avvägning bör därför anstå. Utvecklingen inom både flyg- och vapentekniken kan leda lill nya förutsättningar för avvägningen dels inom jaktflygfunklionen, främsl avseende prestandakraven på vapenplattformen resp. på vapnen, dels mellan luftförsvarets olika komponenter. Den tekniska och taktiska utveck­lingen på områdei bör studeras vidare för att bästa möjliga underlag skall föreligga när beslul fattas. Fortsalla studier bör fullföljas inom ramen för perspektivpläneringen.

Belräffande luftvärnet gäller i enlighet med tidigare beslul alt robot 68 Bloodhound avvecklas medan däremol robot 67 Hawk skall moderniseras. Härigenom behålls det senare robotsyslemet till åtminstone början av 1990-lalel. Jag delar uiredningens bedömning all roboisysiem Hawk under denna tid ger ett väsentligt bidrag lill luftvärnets samlade effekl. Luftvärns-robot 70 som successivi tillförs organisationen innebär vidare en väsenllig kvalitetsförbätlring av luftvärnet.

Del är min uppfattning alt den lekniska utvecklingen på många områden ger goda möjligheter att till rimliga kostnader utveckla och anskaffa lätta


 


Prop. 1976/77:74                                                    130

roboityper. Genom en inhemsk utvecklings- och produktionskapacitet sä­kerställs möjligheten att ulforma vapensystemen efler vårt försvars specifika behov. Med hänsyn lill att nya lekniska möjligheter kan bedömas ge goda förutsättningar all höja effekten hos våra vapensystem även med relativi måttliga ekonomiska satsningar finner jag det angeläget att tillräckliga re­surser avsätts för att noggrant följa utvecklingen vad gäller lätta roboityper. Beträffande lätta luftvärns- och pansarvärnsrobolar besitter vi redan idag inom landei kapacitet att utveckla och producera syslem med god strids-ekonomi. Jag anser det eftersträvansvärt att en lätl luftvärnsrobot med mörkerkapacitet utvecklas och tillverkas inom landet som komplement lill robotsystem 70.

Det finns f n. inte utvecklingskapacitet inom landei föratt med tillräcklig bredd utveckla mera kvalificerade robotsystem. En uppbyggnad av sådan kapacitet förutsätter för att vara meningsfull att man kan förutskicka en sådan omfattning och tidsmässig stabilitet i anskaffningarna att den upp­byggda kapaciteten kan vidmakthållas även på längre sikt. Den pågående inhemska utvecklingen av en IR-robot för JA 37 Viggen (robot 72) är av särskill inlresse i della sammanhang. Försvarsutredningen anser atl ett full­följande av denna ulveckling skapar förutsättningar för utveckling och till­verkning inom landet av även tyngre luftvärnsrobolar, sjö- och kustroboiar saml altackroboiar. Jag anser all del i och för sig är önskvärt all utsträcka den inhemska utvecklings- och produktionskapaciteten till all gälla även dessa mera kvalificerade roboityper. Jag vill emellertid understryka atl hän­syn i dessa fall liksom vid all annan materielanskaffning givetvis måsle tas till kostnads/effektrelationer mellan olika anskaffningsformer. Jag ser del som angelägel alt tillräckliga resurser avdelas för all följa ulvecklingen på detta område. Den pågående utvecklingen av en IR-robot spelar en stor roll i sammanhangel. Jag har för del förestående budgetåret föreslagit att medel avsätts för detta ändamål men vill samtidigi framhålla att de fortsatta övervägandena om framlida flygplansanskaffning har slor betydelse även för vilken forlsatt verksamhel inom robotområdei som bör genomföras.

Jag vill undersiryka alt jag liksom försvarsutredningen finner det be­tydelsefullt för ett effektivt resursutnyttjande atl utveckling och anskaffning av roboisysiem myckel noga samordnas. Framlida ställningstaganden lill utvecklings- och anskaffningsfrågor på robotområdei blir bl. a. beroende av i vilken utsträckning en sådan samordning kommer till stånd. Detta gäller såväl specifikationerna av nya roboisysiem som ulnyltiandet av de indu­striella resurserna. Jag avser all noga följa utvecklingen i della hänseende.

Luftvärnsfunklionen innefattar även förband med eldrörsluftvärn med uppgift alt bl. a. skydda punktmål och verka mot luftlandsätlningar. Jag anser alt det även framgent behövs elt stort antal luftvärnsförband. I della sammanhang bör erinras om vad jag tidigare anfört om önskvärdheten av atl behålla äldre materiel som genom begränsade renoverings- och modi-


 


Prop. 1976/77:74                                                    131

fieringsåtgärder ger påtagliga lillskoll lill den samlade siridseffeklen.

För att luftförsvarsförbanden skall ge avsedd en"eki fordras förband för stridsledning och luflbevakning. Vidare krävs en basorganisalion som med­ger alt flygförbandens höga röriighei och beredskap kan utnyttias.

Inom avvägningsprogrammet Central och högre regional ledning finns behov att så långl möjligt reducera koslnader och per­sonalbehov för staberna i fred. För atl möjliggöra detla måste dock de upp­gifter som åläggs staberna reduceras. Slor vikt bör läggas vid en utökad decentralisering av ansvar och beslutanderätt lill lägre myndigheier. Varje möjlighel bör tillvaratas atl omfördela personal på såväl kort som lång sikl från staberna till utbildningsverksamheten vid förbanden. Försvarsmaktens ledningsulredning (FLU) har avgivit ett organisationsförslag som innebär bl. a. personalreduceringer. Förslagel remissbehandlas f n. Som en andra etapp skall FLU se över även den högre regionala ledningsnivåns fredsor­ganisaiion.

Även vad gäller stabernas krigsorganisation bör stor återhållsamhet iakttas belräffande personalbehoven så all största möjliga befälslillgång erhålls i de siridande förbanden.

En allsidig och effektiv underrätielsetiänst behövs både i fred och i krig. 1 fred krävs den för all nödvändiga beredskapsätgärder skall kunna vidlas i tid medan den i krig erfordras för all största möjliga effekt skall kunna tas ut av våra stridskrafter. Det ärdärför nödvändigl all vi disponerar resurser för all införskaffa erforderliga underrättelser. En sådan resurs är spanings­flyget. Flygplan S 37 Viggen ulgår ur organisationen under 1990-talel. Frågan om framlida behov av spaningsflyg sedan S 37 Viggen utgått bör belysas inom ramen för framlida flygplananskaffning. En annan väsentlig kom­ponent i ell fungerande underrältelsesyslem utgör signalspaningen. Verk­samhelen vid försvarels radioanstalt är därför av central betydelse för to­talförsvaret i såväl fred som krig.

Försvaret har ell stort behov av målinriktad forskning som elt led i sin långsiktiga planering. Delta behov fylls i försia hand inom ramen för av­vägningsprogrammet Allmän försvarsforskning. Verksamhe­ten har betydelse för möjligheterna atl skapa handlingsfrihet för försvarets utveckling på längre sikt. Della gäller särskill den tillämpade försvarsforsk­ningen som bör ges företräde före forskning av allmänl kunskapsuppbyg­gande karaklär. Även inom försvarsforskningen måsie emellertid bespa­ringar eftersträvas. Möjligheterna atl genom prioriteringar och i vissa fall ambitionssänkningar reducera de ekonomiska och personella behoven bör därför tillvaratas. Jag vill i detta sammanhang också framhålla alt jag delar försvarsutredningens uppfattning atl kapaciteten vid försvarets forsknings­anstalt i ökad utsträckning bör kunna utnyttjas även av civila avnämare.

Till programmet Gemensamma myndigheter och funk­tioner  m.  m.    hör bl.a. gemensam utbildning och förvaltning. Jag


 


Prop. 1976/77:74                                                    132

har i likhet med försvarsutredningen valt atl i detla sammanhang också behandla personalfrågorna, fredsorganisationen i sin helhel samt utbildnings­frågorna.

Kostnaderna för försvarels centrala administration och förvaltning måsle reduceras. Därigenom kan ökade resurser avsättas för utbildning och mate­rielanskaffning som ger direkl effekl i krigsorganisationen. Jag vill med skärpa understryka nödvändigheten av alt kraftfulla ålgärder vidtas så att konkreia resullal uppnås och en omfördelning av resurser i den nämnda riktningen kan erhållas.

Den största delen av kosinaderna för central administration och förvalt­ning utgörs av koslnader för anställd personal. Även inom övriga delar av försvaret utgör personalkostnaderna en tung posl. Mol denna bakgrund är det nödvändigt alt antalet anslällda minskas för att en reducering av kostnadema skall kunna ske.

Kungl. Maj:t uppdrog i december 1971 och i december 1973 åt över­befälhavaren alt i samråd med försvarets rationaliseringsinstitut lämna för­slag lill och vidla ålgärder så atl antalet anslällda inom försvarsmakten kunde minskas. Under perioden september 1972-september 1976 har antalet anställda inom försvaret minskat med närmare 2 700 personer. Överbefäl­havaren har i programplaneringens nivå B planerat en fortsatt minskning av personalen med 2 500 personer under perioden 1977-1982. Jag anser att de av överbefälhavaren i nivå B planerade kostnadsminskningarna genom rationaliseringar av fredsorganisationen och vissa ambitionssänkningar mås­le genomföras bl. a. i form av personalminskningar. Den av överbefälhavaren beräknade omfattningen av f)ersonalminskningarna bör därför i. v. ligga till grund för den fortsatta planeringen.

Även andra möjligheter till kostnadsbesparingar än personalminskningar måsle naluriigtvis las tillvara. Enligl vad jag har erfarit har under senare år, bl. a. som en följd av personalminskningsmålen, en ökning skett av försvarets köp av tiänster på bekostnad av verksamhet i försvarets egen regi. Jag avser att närmare studera denna fråga. Om del därvid visar sig all de på sikl mest ekonomiska lösningarna leder till andra personalbehov än som förutsatts enligt överbefälhavarens personalberäkningar i nivå B, kan även della få viss återverkan på den ovan angivna omfattningen på personalreduceringarna.

Nödvändiga förändringar bör i försia hand ske i form av löpande ra­tionaliseringar. Detta kommer dock inte alt vara lillfyllesl. Ambiiionssänk-ningar måste dessutom ske inom flera områden. Jag återkommer i det föl­jande lill några områden där detla kan ske. Jag vill i detta sammanhang framhålla att en myndighets personalbehov måsle beslämmas med ulgångs­punkl i planerad verksamhel och akluella förhållanden och inle på grund av en organisation som rastslällis vid lidigare tidpunkl.

För atl de personalminskningar och omorganisationer som redan beslutats


 


Prop. 1976/77:74                                                    133

och de ytterligare som kan bli akluella skall kunna genomföras krävs om­fattande personaladministrativa insatser. Naturlig avgång i förening med en effektiv omplaceringsverksamhet bör utnyttjas. Största möjliga vikt måste ges åt de problem som i dessa sammanhang kan uppslå för enskilda individer. Personalens posiliva medverkan speglar härvidlag en viktig roll.

Den aktiva militära och civilmilitära personalen fyller viktiga uppgifter i både krigs- och fredsorganisationen. Den framtida krigsorganisationen samt fredsorganisalionens behov av utbildningspersonal bör därför ulgöra grund för behovsberäkningar. I delta sammanhang vill jag peka på att pensions­avgångarna bland den miliiära personalen förutses bli jämförelsevis stora under den närmaste tioårsperioden. Jag räknar med en sådan rekrytering alt tillgången på personal i för utbildningsarbetet gynnsamma åldrar för­bättras.

En ny befälsordning bör genomföras under den närmaste programpla­neperioden. Frågan bereds f n. inom försvarsdepartemenlet. Jag avser åter­komma härtill under höslen  1977.

Jag vill också framhålla den slora betydelsen reservbefäl och värnpliktigt kompanibefäl har i krigsorganisationen. Tillgången på sådan personal är f n. främsl inom armén otillräcklig. Jag anser del nödvändigl alt rekryteringen härvidlag förbättras.

Jag går så över till atl behandla de centrala förvaUningarna m. m.

Det finns behov av en långtgående samordning mellan olika delar av totalförsvaret liksom behov av ell utökat samarbele med olika delar av del civila samhället. Så har också skett i flera fall. Försvarsuiredningen förespråkar bl. a. alt man bör överväga möjligheterna all överföra delar av försvarets sjukvårdsstyrelses verksamhet till samhällets ci­vila hälso- och sjukvårdsorgan. De mera specifikt militära delarna av sjuk­vården vad avser planering, utbildning och materielanskaffning bör enligt utredningen därvid kunna överföras lill de centrala staberna och materiel­verket. Det bör dock noteras all vissa speciella krav kan ställas på den militära sjukvården. Hela frågan om sjukvården i krig liksom om den freds­lida förbandssjukvården och landvården inom försvarsmakten är f n. fö­remål för elt omfattande utredningsarbete. Sjukvårdsstyrelsen har betydel­sefulla uppgifter i detta arbeie. Resultatet därav bör därför avvaklas innan ytteriigare studier sätts igång. Jag vill i sammanhangel erinra om atl sjuk­vårdsstyrelsen nyligen omlokaliserats till Karistad.

Inom fortifikaiionsförvaltningens verksamhetsområde bör enligt försvarsuiredningen en strävan vara atl kontinuerligt reducera kost­naderna för såväl nyproduktion som drifl och underhåll. Jag finner det nödvändigl alt reducera kosinaderna för denna sektor. Försvarsuiredningen har här framfört förslag ämnade atl verka i denna rikining. Jag vill i della sammanhang erinra om vad jag anfört i del föregående angående perso­nalreduceringar. Fortifikationsförvaltningen har i uppdrag all till regeringen


 


Prop. 1976/77:74                                                     134

inkomma med förslag till organisation av fastighets- och byggnadsförvalt­ningen i regional och lokal insats. I samband med mina ställningstaganden till organisationsförslagen får jag anledning alt återkomma lill en del av de förslag som försvarsuiredningen har tagil upp.

Belräffande förs v aret s materielverk finner försvarsutredning­en del nödvändigt atl vidla sådana åtgärder att kostnaderna för verkei mins­kas. Jag instämmer i utredningens uppfattning. Väsentligen måste minsk­ningen ske genom personalreduceringar. Det kan bli nödvändigt alt se över de uppgifter och föreskrifter som nu reglerar verkets verksamhet. Försvars­maktens samlade kostnader för ledningen av anskaffning, underhåll, för­varing och drift av malerielen måste minskas lill förmån för krigsorgani­sationens materiella omfattning och kvalitet. Kompetensfördelningen mel­lan materielverket å ena sidan och andra myndigheier, industri- och kon­sultföretag å andra sidan måste fortlöpande prövas i detla syfte. Utgångs­punkten bör här vara att de mest ekonomiska lösningarna väljs.

Rationaliseringsverksamheten inom försvaret är av stor betydelse. Jag delar försvarsutredningens uppfattning atl överbefälhavaren, försvarsgrens­chefema och Övriga myndigheier inom försvarel själva har ansvaret för ra­tionaliteten inom försvaret. Elt förbättrat stöd för ralionaliseringsverksam­heten bör kunna uppnås genom en vidareutveckling av principen all personal från försvarels rationaliseringsinstilul placeras för tiänsl­göring vid resp. myndighet. Institutet har lämnal förslag till ny raliona-liseringsförordning för försvaret. 1 samband med mina ställningstaganden till detla förslag får jag anledning all återkomma lill regeringen belräffande formerna för ralionaliseringsverksamheten och institutets roll häri.

De huvudsakliga motiven för försvarets gymnasieskola har bortfallit i och med utvecklingen inom del civila utbildningsväsendet. Civil vidareutbildning av försvarets personal börenligl försvarsuiredningen kunna genomföras inom det allmänna utbildningsväsendet. Frågan utreds f. n. av en särskild utredningsman (Fö 1975:02).

Försvarsuiredningen anför att formerna för den verksamhet som nu be­drivs vid försvarels brevskola närmare bör övervägas. Publika-lionsverksamheien har lidigare utretts av försvarels rationaliseringsinstitut. Frågan om brevskolans fortsatta framtid bereds f n. inom försvarsdepar­tementet.

Verksamhelen vid f ö r s v a r e t s h u n d s k o I a har utretts. Därvid har bl. a. konstaterats att hundskolans organisation är för slor i förhållande lill efterfrågan på hundar. Bl. a. kommer arméns minhundsorganisalion atl av­vecklas. Den dåliga balansen mellan utbud och efterfrågan har skapat pro­blem för hundskolan som i princip skall vara ekonomiskt självbärande. Ut­redarna har lämnat förslag lill inriktning, organisation och finansiering av skolan. Jag avser att senare i vår föreslå regeringen att förelägga riksdagen förslag i denna fråga.


 


Prop. 1976/77:74                                                    135

I det föregående har jag påpekai det nödvändiga i atl genom rationa­liseringar och i vissa fall även ambitionssänkningar reducera kostnaderna inom den centrala administrationen och förvaltningen. Detta är dock inte tillräckligt. Även vad gäller försvarsgrenarnas fredsorgani­sation finner jag det nödvändigt att genomföra såväl en fortlöpande ra­tionalisering som vissa strukturella förändringar. Ett antal beslut med denna innebörd är redan fattade. Således kommer nygflottiljerna F 11 i Nyköping och F 12 i Kalmar samt pansarregementet P 1 i Enköping alt läggas ned. Genom förändringar vad gäller den lägre regionala och lokala ledningens utformning har en långtgående samordning erhållits på de flesla garnisons-orterna.

Försvarsuiredningen uttalar som sin mening att det utöver dessa redan fattade beslul bör genomföras reduceringar molsvarande 3-4 regemenls­administralioner saml en reducering av vissa förvaltningsenheter inom ar­mén och marinen. Även inom flygvapnet bör enligt utredningen ytteriigare förband avvecklas. Jag inslämmer i uiredningens bedömning alt det är nöd­vändigl atl reducera antalet administrationer m. m. Försvarets fredsorga­nisationsutredning (FFU) utreder f n. den framtida fredsorganisationen. Jag kommer senare denna dag att föreslå regeringen att ge FFU kompletterande direktiv så att det blir möjligl all lägga fram en proposition rörande arméns och marinens fredsorganisation till hösten. Jag bedömer det som ytterst angeläget alt så kan ske. Den sedan länge osäkra silualionen ger otillfreds­ställande förhållanden för planerande myndigheier liksom för den berörda personalen. Även i fråga om flygvapnets organisation är det angelägel med snara beslut. Underiagel för överväganden om flygvapnets organisation är emellertid f n. inte fullständigt. Det lorde därför dröja ytteriigare ca ett år innan förslaget i denna del kan föreläggas riksdagen.

Som jag tidigare har nämnt måste största möjliga vikt ges åt de problem som kan drabba den berörda personalen i samband med personalminsk­ningar, omorganisationer o. d. En väg som därvid bör utnyttjas är att följa upp vidtagna ålgärder med undersökningar av den typ som genomförts vid I 14/Fo49. Undersökningen är elt försök att kartlägga de problem som de anslällda upplever på sin arbetsplats. Jag räknar med atl liknande un­dersökningar skall genomföras på övriga arbetsplatser inom försvaret och ge myndighelerna möjlighet att i samråd med personalen lösa viktiga ar­betsmiljöfrågor.

Grundutbildningen av värnpliktiga bör även fortsättningsvis ske enligl de riktlinjer som gällt efter 1972 års försvarsbeslut. Försvarsuired­ningen förordar dock en återgång lill 15 månaders grundutbildning för hu­vuddelen av de plulonsbefälsvärnpliktiga. Jag vill i detta sammanhang erinra om del beslul regeringen nyligen fattat avseende obligatorisk 15 månaders utbildning för kompanibefälsvärnpliktiga vid armén. Eventuella förändringar


 


Prop.  1976/77:74                                                                  136

av de pluionberälsvärnpliktigas ulbildning bör anslå intill dess erfarenheter föreligger av den obligatoriska kompanibefälsutbildningen. Jag vill liksom försvarsuiredningen undersiryka belydelsen av en under hela vämpliktstiden regelbundet återkommande repetiiionsutbildning.

Förutsättningarna för alt värnpliktsförsvarei skall ge den avsedda effekten är att den enskilda - såväl anställda som värnpliktiga - aklivl medverkar och bär sin del av ansvaret. Utbildningen måste bedrivas så atl alla får fullt förtroende för sin och förbandets förmåga alt lösa uppgifterna samt förståelse för vilka krav dessa uppgifter släller i krig. Jag anser all den ulveckling som nu pågår belräffande samverkan och medinflytande ökar möjligheten alt nå dessa mål. Jag vill dock i della sammanhang peka på de i vissa fall speciella krav som den militära utbildningen släller. Denna måste genomföras med effektivitet och realism så att förband och enskilda ges förmåga all lösa sina krigsuppgifler. De värnpliktigas ekonomiska och sociala förhållanden bör förbättras i takt med ulvecklingen i samhället.

De frivilliga försvarsorganisationerna har stor betydelse för totalförsvaret. Genom dem tillförs försvarel belydande resurser inom en rad väsentliga områden. Tillsammans representerar de en omfattande insats från ell slort antal människor. Organisationerna bör även framgent beredas goda verksamhetsmöjligheter. 1 likhet med försvarsuiredningen an­ser jag att organisaiioner med ändamål alt bedriva fortsatt befälsulbildning eller alt rekrytera s. k. A- och B-personal för frivillig tiänslgöring inom to­talförsvaret bör prioriteras vid resurstilldelning.

Försvarsulredningens ekonomiska överväganden har utgått från överbefälhavarens programplanering för perioden 1977/78-1981/82. Överbefälhavaren har genomfört denna planering i tre ekonomiska nivåer, benämnda A, B och C. Försvarsutredningen har funnit att dess förslag lill del militära försvarels inriklning i allt väsentligt överensstämmer med den inriktning som överbefälhavaren har redovisat i alternativ B i sin program­plan. Försvarsuiredningen haremellertid funnit atl den ekonomiska ramens nominella belopp bör höjas någol utöver den av överbefälhavaren angivna nivån B. Della motiveras av behovel atl avsätta tillräckliga reserver för att möla en lönekostnadsuiveckling. För atl den utveckling av försvars-maklen som uiredningen föreslagit skall kunna genomföras föreslår utred­ningen därför en planeringsram om ca 52 000 milj. kr. för femårsperioden 1977/78-1981/82 i prisläge februari 1976.

De förslag angående del miliiära försvarets fortsatta utveckling som jag har redovisai i del föregående överensstämmer i huvudsak med den in­riktning som försvarsuiredningen har rekommenderat. Jag förordar därför liksom utredningen en planeringsram för programplaneperioden som möj­liggör en utveckling i slort enligt alternativ B i överbefälhavarens program­plan.


 


Prop. 1976/77:74                                                   137

Som jag tidigare har framhållit kan ändrade förutsättningar självfallet se­nare föranleda vissa omplaneringar. Såliinda harjag tidigare förordat vissa förskjutningar i överbefälhavarens prioriteringar enligt alternativ B avseende bl.a. robolulveckling och viss materielanskaffning samt framhållit atl det planerade skolflygplanet, om B3LA inte skulle anskaffas, förutsätts fä viss atlackkapacitel. Mol denna bakgmnd avser jag all göra en förnyad prövning av bemyndigandebehovel när förvaltningsmässigl genomarbetade program­planer i enlighet med försvarsbeslutets inriktning inkommer i september 1977. Jag vill i detla sammahnag erinra om alt regeringen enligl gällande ordning kan hålla inne bemyndiganden för planerade materielobjektei.

Överbefälhavaren haravsatt en viss lönereserv i alternativ B. Denna reserv läcker emellertid inle förutsedd skillnad mellan lönekostnadsutvécklingen och den allmänna prisutvecklingen. Därför har överbefälhavaren förutsatt alt planeringsramarna fortlöpande omprövas. Jag är inte beredd alt förorda en sådan fortlöpande omprövning med hänsyn till pris- och löneutveckling ulan anser i likhei med försvarsuiredningen att hänsyn till fömtsedda skill­nader mellan lönekostnadernas ulveckling och den allmänna prisutveck­lingen i största möjliga utsträckning bör las när basbeloppel fastställs i sam­band med elt försvarsbeslut. Jag anser därför att större reserver än vad överbefälhavaren beräknat bör avsättas.

Överbefälhavaren har i nivå B fömtsatt ell särskill belopp om 556 milj. kr. för alt finansiera rationaliseringsinvesteringar, däribland 240 railj. kr. för arméns tekniska skolor och försvarels förvaltningsskola i Östersund. Jag vill i sammanhangel erinra om all försvarsuiredningen anfört alt sådana investeringsmedel bör lillgodoses inom planerings- och utgiftsramarna så atl krediler eller andra särskilda åtgärder inte behöver tillgripas. Vid be­räkning av basbeloppet harjag i enlighet härmed avsatt elt överslagsmässigt beräknat belopp för investeringar i samband med rationaliseringar av freds­organisationen. Rationaliseringsinvesteringar skall således bekostas inom ra­marna.

Sammanlaget innebär beräkningarna att planeringen för del miliiära för­svarels ulveckling under perioden 1977/78-1981/82 bör ske med utgångs­punkt i en planeringsram om totalt 51 875 milj. kr. i prisläge februari 1976. Ramen bör vara horisontell. Basbeloppen för varje budgelår under perioden blir sålunda 10 375 milj. kr. i prisläge februari 1976.

Investeringskostnaderna för förbandet i Arvidsjaur saml kosinaderna för omlokalisering av myndigheier från Slockholm bör tillgodoses utanför ra­mama i enlighet med slatsmakternas tidigare beslut, dock med undantag av investeringarna i Östersund i enlighet med vad jag tidigare har anfört.

Belräffande medel för alt kunna anstå med förslag till beslul i fråga om flygplansutveckling till höslen 1977 vill jag vad avser innevarande budgelår hänvisa lill riksdagens beslut i frågan (FöU 1975/76:32, rskr 1975/76:273).

10 Riksdagen 1977.  I saml. Nr 74.


 


Prop. 1976/77:74                                                    138

Detta innebär atl ytteriigare resurser inom utgiftsramen för det militära försvarel bör ställas till materielverkets förfogande om så erfordras för ifrå­gavarande studier. Jag räknar således inle med behov av medel utanför utgiftsramen för budgetåret 1976/77. För budgetåret 1977/78 bör däremot i syfte att behålla avsedd handlingsfrihel ett belopp om högsl 30 milj. kr. tillföras utgiftsramen.

För ändamål inom det miliiära försvaret har hittills ett åriigt belopp om 20 milj. kr. uiöver utgiftsramen stått lill förfogande för arbetsmarknads­politiskt betingade byggnadsåigärder m. m. Jag räknar med all beloppet t. v. kvarstår oförändrat. I en besväriig konjunktursituation kan självfallet där­utöver liksom hittills särskilda medel för sysselsättningsskapande åtgärder under tolfte huvudtiteln användas för försvarsbesläl I ningar.

Försvarsuiredningen anför all prisreglering av ramarna bör baseras på nelloprisindex. Jag inslämmer i della. I likhei med försvarsutredningen föreslår jag emellertid alt delar av de värnpliktigas förmåner härvidlag be­handlas i särskild ordning. I den mån dessa förmåner medför kostnads­ökningar utöver vad nelloprisindex ger bör en motsvarande ramjustering äga rum. Detta bör gälla de värnpliktsförmåner som inle kan sägas i egenllig mening vara föremål för en pris- och löneutveckling, ulan besiämda genom särskilda beslul av statsmakterna. Justeringen av ramarna bör för vatie bud­gelår ske i efterhand. Vidare bör planeringsramarna fortlöpande anpassas lill här avsedda förändringar i planeringsförutsättningarna.

Del är enligt min mening väsentligt alt bästa möjliga förhållanden för stabilitet i försvarsplaneringen skapas. Stabiliteten är i belydande utsträck­ning beroende av de planerings- och budgeimliner som lillämpas. Försvars-utredningen har därför föreslagit att möjligheterna vidgas att under ett på­följande budgelår återfå medel av utgiftsramarna som inte utnyttjats under det föregående budgetåret. Jag inslämmer i della förslag. Belalningsförskjul-ningar jusleras f n. på så sätt all ell överulnyltiande av utgiftsramen för det miliiära försvarel för visst budgetår föranleder en minskning av ramen för påföljande budgetår med molsvarande belopp, medan elt undeminyil-jande upp lill "någol tiotal milj. kr." fär tillgodoräknas utgiftsramen på­följande budgetår. Den sistnämnda restriktiva regeln medför enligl min me­ning elt felaktigt incitament för myndigheterna atl hellre överskrida ut­giftsramarna än atl riskera ell underulnyttiande uiöver vad som får till­godoräknas påföljande budgelår. Delta kan i sin tur medföra ell irrationellt utnyttjande av tilldelade medel. Enligt min mening föreligger därför starka skäl atl revidera denna restriktiva regel för överföring av rambundna medel över budgetårsgränsema. Jag föreslår atl överföring av medel till det på­följande budgetåret medges upp lill 2 % av basbeloppet för det föregående budgetåret.

Försvarsuiredningen har vidare, också i syfte all öka stabiliteten i pla-


 


Prop. 1976/77:74                                                    139

neringen, föreslagit all prisregleringsbeloppet preliminärt fastställs redan då nelloprisindex februarivärde är tillgängligt. Därmed undanröjs den nuva­rande olägenheten att prisregleringsmedlens sioriek fastställs först under budgetårets sista månad, ell förhållande som skapat betydande problem såväl för planeringen som för ell rationellt resursutnyttjande. Jag inslämmer i della och föreslår alt prisregleringen med början budgetåret 1977/78 pre­liminärt fastställs redan när februariindex föreligger och beräknas utgående från ulfallsvärden för månaderna augusti, november och februari samt prog­nos av majindex. 1 efterhand jusleras del preliminärt faslsiällda prisregle-ringsbeloppet utgående från skillnaden mellan prognos och utfall av maj­index.

4.2.2 Förbättrade värnpliktsrörmäner

Riksdagen antog vid 1975 års riksmöte (prop. 1975:37, FöU 1975:18, rskr 1975:195) riktlinjer för elt nytt förmånssystem för vämpliktiga m.fl.

Vid 1976 års riksmöte antog riksdagen (prop. 1975/76:134, FöU 1975/76:37. rskr 1975/76:326) utformningen av de ändrade ersättningarna m. m.

Det nya förmånssystemet, som har införts successivi under innevarande budgelår, innebär bl. a. alt under gmndutbildning utgår kontantersältning i form av en fast ersättning - dagersättning - samt tillägg lill dagersättningen. Under repetiiionsutbildning ulgår en dagpenning som moisvarar hel sjuk­penning enligl den allmänna sjukförsäkringen.

1 nyss nämnda prop. 1975:37 om riktlinjerna för ett nytt förmånssystem lämpades också förslag till utformning av del familjesociala slödet lill värn­pliktiga under grundutbildning. Dåvarande departementschefen anförde här­vid att frågan om den framlida administrationen av det familjesociala slödel kunde avgöras först efler ytteriigare överväganden. Likaså förordades att lillämpningsbeslämmelserna för näringsbidragen åt värnpliktiga skulle ses över i annat sammanhang. 1 prop. 1975/76:134 har anmälts att de framtida principerna för och ulformningen av del familjesociala slödel samt närings­bidraget övervägs inom försvarsdepartemenlet.

De värnpliktigas ekonomiska förmåner bör förbättras ytteriigare. För bud­getåret 1977/78 har därför drygt 45 milj. kr. beräknals för ökade värn­pliktsförmåner.

Med hänsyn till det allmänna kostnadsläget förordar jag atl de värn­pliktigas dagersättning höjs från 10 lill 12 kr. Delta innebär i sin tur att den sammanlagda dagersättningen - dagersättning och lillägg lill dager­sättningen - blir 27 kr. (12 + 15 kr.) efler 230 dagars tiänslgöring t. o. m. den 300:e tiänstgöringsdagen. För tiänstgöringstid därefler blir den sam­manlagda dagersättningen 42 kr. (12 -I- 30 kr.). Jag anser vidare atl förpläg-nadsersätlningen till värnpliktiga bör höjas. För detta ändamål bör 2,6 milj. kr. avsättas.


 


Prop. 1976/77:74                                                    140

Frågan om hur del familjesociala slödel skall utformas och administreras m. m. övervägs f n., som nyss har nämnis, inom försvarsdepartementet. Jag flnner del emellertid angeläget att redan nu föreslå förbättringar av de familjesociala förmånerna. Jag förordar att maximibeloppet per dag för familjepenning för hustru, frånskild hustru och för sådan familjemedlem som i vissa fall förestår den värnpliktiges hushåll höjs från 21 lill 27 kr. Jag förordar också atl familjepenningen för barn höjs från 9 till 12 kr. per dag. Familjepenningen för huslm (molsvarande) kommer härvid att ligga något över det grundbelopp som ulgår till ensamstående enligl de so­cialhjälpsnormer som lillämpas inom Stockholms kommun. Familjepen­ningen för barn kommer att ligga i samma nivå som gäller för bidragsförskott och barnpension.

Även näringsbidraget bör höjas. Jag förordar att del maximerade beloppet höjs från 50 till 100 kr. per dag. Enligl gällande beslämmelser i familje­bidragslagen (1946:99 omtryckt 1975:559, ändrad senasi 1976:304) kan värn­pliktig få näringsbidrag till avlöningskoslnader som uppkommer till följd av atl särskild arbetskraft måste anlitas som under den värnpliktiges tiänsl­göring hell eller delvis ersätter honom. Bidrag utgår dock inle lill avlönande av bl.a. den värnpliktiges hustru. Det finns emellertid fall där skäl talar för all näringsbidrag borde utges, men där det nu inte kan ske p. g. a. att det är den värnpliktiges hustru som hell eller delvis ersätter honom. En lanibmkares hustru kan exempelvis nödgas avbryta förvärvsarbete utom hemmet för all sköta sysslor i lantbruket under lid då ingen annan ersättare finns all tillgå. I sådana fall bör näringsbidrag kunna utges och jag förordar att bestämmelsema ändras så att delta blir möjligl.

1 detla sammanhang vill jag vidare erinra om atl fr. o. m. den I februari i år får värnpliktiga åter köpa rabatterade järnvägsbiljetter - vpl 10-biljetier - på järnvägens biljetlexpediiioner. Om vpl 10-biljelten inle köps under fredagar ingår härvid även kostnadsfri sillplatsbiljell på expresståg i färd­biljetten. Inom försvarsdepartemenlet arbetaren arbetsgmpp med alt ta fram underiag för fortsatta överväganden avseende ulvecklingen av resesystemel för värnpliktiga. Jag räknar med fortsatta förbättringar inom della område. Administrationen för resesystemel bör också om möjligt förenklas. I av­vaktan på arbetsgruppens underiag är jag f n. inte beredd atl lämna förslag i ärendet.

Jag vill också erinra om atl chefen för socialdepartementet i prop. 1976/77:64 om statligt personskadeskydd m. m. har lämnal förslag som i princip innebär att värnpliktiga, civilförsvarsplikliga, övriga tiänsteplikliga m. fl., får rätt till ersättning vid personskada enligt skadesiåndsräilsliga grun­der. Den föreslås även gälla under fritid för bl. a. värnpliktiga. Vidare föreslås all vissa livränlor som ulgår för skada som har inträffat under militärtjänst­göring räknas upp. De värnpliktigas förmåner i detta hänseende kommer


 


Prop. 1976/77:74                                                    141

följaktligen all förbättras i belydande grad. Reformen medför en kostnads­ökning om 7 milj. kr. ft. o. m. budgelåret 1977/78.

De förbättringar som jag har förordat bör genomföras den 1 juli 1977 och i tillämpliga delar gälla andra som avlönas enligt samma grunder som de värnpliktiga. Förbättringarna kräver ändring i familjebidragslagen (1946:99) saml i värnpliktsförmånsförordningen (1976:1008). Förslag till lag om ändring i familjebidragslagen har upprättats inom försvarsdepartemenlet och bör få fogas till protokollet i detla ärende som bilaga 1.1. De ändringarsom behövs i nyssnämnda förordning avser jag föreslå regeringen i annat sammanhang.

4.2.3 Ramberäkningar för budgetåret 1977/78

Med hänvisning lill vad jag har anfört i del föregående beräknarjag bas­belopps för det miliiära försvaret för budgetåret 1977/78 till 10 375 000 000 kr. i prisläge februari 1976. Utgiftsramen för det militära försvaret beräknar jag till 10 385 744 000 kr. Till delta belopp kommer beräknad priskompen­sation för pris- och lönehöjningar med 1510 milj. kr. Beräkningarna framgår av följande sammanställning

Basbelopp (prisläge febmari 1976)                          10 375 000 000

Tillkommer:

Omlokaliseringskostnader för vissa
myndigheter
                                                             -1-10 744 000

Utgiftsram (prisläge febmari 1976)                      10 385 744 000

Tillkommer:

Beräknad priskompensation februari

1976-medelsprisläge 1977/78                                  1 510000000

Studier av attackflygsystem m.m.                                 30 000 000

Beräknat ulfall den 30 juni 1978                           11925 744 000

I anslutning till ramberäkningen vill jag anföra följande.

Kostnaderna för investeringar, flyttningar och särskilda förmåner till per­sonalen i samband med atl omlokaliseringen av vissa myndigheier inom för­svarsmakten genomförs skall enligl riksdagens beslul (prop. 1972:1 bil. 6 s. Il, FöU 1972:17, rskr 1972:231) beräknas ulanför utgiftsramen. För nästa budgelår har koslnader av denna art budgeterats för försvarets civilförvalt­ning, försvarels sjukvårdsstyrelse, försvarets materielverk, försvarels forsk­ningsanstalt och värnpliklsverket till ett sammanlagt belopp av 10 744 000 kr.

Medel för sysselsättningsstimulerande åtgärder under tolfte huvudtiteln har under en följd av år i vissa fall ställts lill förfogande för all betala bygg­nadsarbeten, materiel m. ra. för försvarsmakten. Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet förutsätter jag, som jag har anfört i del


 


Prop. 1976/77:74                                                    142

föregående, att sådana medel får disponeras utöver utgiftsramen lill ett belopp av 20 milj. kr. under näsla budgetår. Av medel under tolfte huvudtiteln kommer därutöver 40 milj. kr. alt disponeras under budgetåret 1977/78 för investeringar för K 4 i Arvidsjaur i enlighet med riksdagens beslut år 1973 (prop. 1973:135, FöU 1973:26, rskr 1973:182).

För innevarande budgetår har riksdagen vid 1975/76 års riksmöte (prop. 1975/76:100 bil. 6, FöU 1975/76:32, rskr 1975/76:273) bemyndigat rege­ringen alt justera utgiftsramen för del miliiära försvarel med hänsyn lill prisutvecklingen enligt nelloprisindex. Som jag har framhållit i det före­gående bör ramförändring göras i den mån förändringar av vissa av de värnpliktigas förmåner innebär ökade kostnader utöver vad nelloprisindex ger. Jag vill vidare erinra om vad jag har anfört i det föregående om vissa tekniska förändringar vid beräkning av prisreglering under löpande budgetår. Jag förordar att regeringen inhämtar bemyndigande alt dels jusiera utgifts­ramen för det miliiära försvarel med hänsyn lill prisutvecklingen enligl nelloprisindex, dels jusiera ramen för det militära försvarel med den del av ökade koslnader för vissa av de värnpliktigas förmåner som överstiger vad nelloprisindex ger för budgetåret 1977/78.

Genom nyssnämnda beslut har riksdagen vidare bemyndigat regeringen atl jusiera ulgifisramen för del militära försvaret på gmnd av över- eller un­derutnyttjande av ramen för budgetåret 1975/76 enligl de regler som anlogs av 1972 års riksdag. 1 det föregående harjag förordat att undeminyttjande av utgiftsramen får tillgodoräknas kommande budgetår upp till 2 96 av bas­beloppet. Ell överskridande av utgiftsramen bör på samma säll som lidigare föranleda en molsvarande minskning av ramen nästföljande budgetår. Jag förordar att regeringen inhämtar bemyndigande för budgelårel 1977/78 i enlighet med de principer som jag har förordat i det föregående.

För innevarande budgelår har riksdagen genom nämnda beslul vid 1975/76 års riksmöte även bemyndigat regeringen att av konjunkturskäl medge överskridande av utgiftsramen för det miliiära försvarel. Sådani över­skridande regleras genom motsvarande justering av utgiftsramen för ett eller flera efterföljande budgetår. Ett molsvarande bemyndigande för re­geringen behövs också för budgetåret 1977/78 och bör därför inhämtas.

1 anslagsberäkningarna ingår alt behållningar under anslag på kapitälbud­geten las i anspråk med 1 050 000 kr. under anslag inom den miliiära utgifts­ramen. För att det totala utfallet skall rymmas inom den lidigare angivna ut­giftsramen kommer den samlade medelsförbmkningen att regleras i sam­band med prisregleringen förbudgelårel 1977/78.

För budgelårel 1976/77 har riksdagen vid 1975/76 års riksmöte (prop. 1975/76:100 bil. 6, FöU 1975/76:32, rskr 1975/76:273) bemyndigat rege­ringen att överskrida utgiftsramen för del miliiära försvaret om beredskaps-budgeten för loialförsvarel sätts i kraft, dvs. vid krigsfara eller krig.

Bemyndigandet all överskrida utgiftsramen omfattar också beredskapsål-


 


Prop. 1976/77:74                                                    143

gärder i andra silualioner än direkl krigsfara eller krig. Här avses sådana åtgär­der som att värnpliktiga av beredskapsskäl kallas in till krigsförbandsövning eller beredskapsövning eller alt andra särskilda åtgärder måste vidlas av sam­ma skäl.

Ell motsvarande bemyndigande behövs för budgetåret 1977/78. Jag föror­dar därför att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att överskrida utgiftsramen för det miliiära försvarel, om det behövs av beredskapsskäl.

Beträffande beräkningarna i avsnillet 4.4 Anslagsfrågor för budgelårel 1977/78 vill jag anföra följande.

Enligt överbefälhavarens direktiv har myndigheterna räknat med att en re­serv behövs för nästa budgelår för alt möla lönekoslnadsökningar och kosl-nad,sökningar för malerielunderhåll som inle läcks av prisregleringsmedel. Myndighelerna tillämpar ett system med överplanering. Jag har funnit del lämpligt att göra en sammanvägd bedömning av reserv för lönekostnads­ökningar, kostnadsökningar för malerielunderhåll och överplanering. Re­sultatet av denna sammanvägda bedömning kallas i redovisningen under anslagen för överplanering, reserver m. m.

Enligt överbefälhavarens direktiv har försvarsgrenschefema räknat med en överplanering under resp. anslag till ledning och förbandsverksamhet med elt belopp som man har bedömt inle behöver las i anspråk för ökade värnpliktsförmåner. Under resp. anslag lill ledning och förbandsverksamhel har således chefen för armén räknat med en sådan överplanering med 31,5 milj. kr., chefen för marinen med 10 milj. kr. och chefen för flygvapnet med 8,9 milj. kr. Med anledning av de förändringar av förmånerna lill värnpliktiga m. fl. som jag har föresiagii i del föregående harjag inte räknal med någon sådan överplanering.

4.3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu haranfört hemställerjag att regeringen före­slår riksdagen all

1.    godkänna de rikllinjer för del militära försvarets fortsatta ut­veckling som jag har angett i det föregående,

2.    godkänna vad jag har förordat beträffande förmåner åt vämplik­tiga m. fl.,

3.    anlaga förslagel lill lag om ändring i familjebidragslagen (1946:99),

4.    för budgelåret 1977/78 fastställa utgiftsramen för det miliiära försvarel till 10 385 744 000 kr. i prisläge februari 1976.

5.    bemyndiga regeringen all jusiera utgiftsramen för del miliiära försvaret för budgetåret 1977/78 med hänsyn till prisutveck­lingen enligl nelloprisindex.


 


Prop. 1976/77:74                                                    144

6.    bemyndiga regeringen all jusiera utgiftsramen för det miliiära försvarel för budgetåret 1977/78 med den del av ökade koslna­der för vissa förmåner åt värnpliktiga vilka överstiger vad nel­loprisindex ger.

7.    bemyndiga regeringen all jusiera utgiftsramen för det miliiära försvarel för budgetåret 1977/78 på gmnd av över- eller under­utnyttjande av utgiftsramen för budgetåret 1976/77 och

8.    bemyndiga regeringen alt under budgelårel 1977/78 medge överskridande av utgiftsramen för del miliiära försvarel om del behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl.


 


Prop. 1976/77:74                                                   145

4.4 Anslagsfrågor för budgetåret 1977/78

1 prop. 1976/77 (bil. 7) har regeringen föresiagii riksdagen atl, i avvaktan på särskild proposition, la upp vissa anslag bl. a. inom den militära utgiftsramen till beräknade belopp för budgetåret 1977/78. Jag anhåller atl nu få ta upp dessa anslag.

Slorieken av preliminärt beräknade belopp och slutligt begärda anslag fram­går av följande sammanställning.

 

Anslag

Belopp

 

 

Prel. beräknat

Slutligt be-räknal

Driftbudgeten

 

 

Reglering av prisstegringar fördel mili-

 

 

tära försvarel

2 030123 000

1510 000 000

Arméförband:

 

 

Ledning och förbandsverksamhel

2 275 800 000

2 727 000000

Materielanskaffning