Regeringen föreslår riksdagen atl anlaga de förslag som har upplagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

RUNE GUSTAVSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 proposiiionen läggs fram förslag till kompletteringar av den år 1976 antagna lagen om arbetsskadeförsäkring, som träder i kraft den 1 juli 1977. Försäkringen föreslås utvidgad att omfatta också egenföretagare och uppdragstagare. Delta innebär att bl. a. småföretagare, jordbmkare, fiskare och personer med förtroendeuppdrag kommer att f& samma ersättning som anställda löntagare vid arbetsskada. Till följd av bl. a. denna ulvidgning av skyddet finns inle längre någol behov av frivillig försäkring. 1 propositionen föreslås därför atl någon motsvarighet till den nuvarande frivilliga yrkesskadeförsäkringen inte skall införas.

Bestämmelser om ersättning vid personskada under militärtjänst, civilförsvarstjänst och räddningstjänst samt under vistelse på anstalt föreslås sammanförda i en lag om statligt personskadeskydd. Denna lag föreslås ge samma skydd vid ekonomisk skada som förvärvsarbetande fär genom arbetsskadeförsäkringen. Förmånerna vid sjukdom och invaliditet skall i princip försätta den skadade i samma ekonomiska situation som om skadan inte hade inträffat.

Den skyddade personkrelsen föreslås ulvidgad i förhållande till gällande ersättningsförfallningar till atl omfatta även anhållna och andra som mer kortvarigt tas in i anstalt, häkte eller polisarrest. Vidare skall alla skador, dvs. såväl olycksfallsskador som s. k. yrkessjukdomar och andra sjukdomar, som inträffar under skyddstiden, kunna grunda rätt lill ersättning. Skyddet föreslås i viss utsträckning komma all gälla inte bara under den egentiiga verksamheten eller anslallsvislelsen utan även under fritid och annan ledighel. Det statliga personskadeskyddet skall liksom arbetsskadeförsäkringen administreras av de allmänna försäkringskassoma.

Ersättning för sveda och värk, lyte och men samt allmänna olägenheter av

1 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 64

Prop. 1976/77:64 2

skadan föreslås utgå inom personskadeskyddei enligt en särskild lag om stallig ersättning vid ideell skada. Förmånerna skall motsvara vad arbetstagare hos slalen fSr genom Irygghetsförsäkringen på del statliga området, den s. k. statliga personskadeförsäkringen. Ersättningen föreslås utbetald efler prövning i den statliga Irygghetsnämnden som svarar för bedömningen av ersättningar enligt personskadeförsäkringen.

Propositionen innehåller också förslag om förbättrade förmåner i äldre yrkesskadefall. För dem som har skadats innan arbetsskadeförsäkringen Iräder i krafl föreslås nämligen uppräkning av livräntor som har beviljats enligt äldre lagstiflning. Livränlor som grundar sig på en invaliditet om 25 % eller högre skall således räknas upp med 10-30 % av del belopp som nu ulgår, beroende på när skadan iniräffade. Uppräkningen skall dock alllid ske med minst 500 kr. Kosinaderna för uppräkningarna har beräknals lill ca 46 milj. kr.

Lagstiftningen föreslås träda i krafl den I juli 1977, dvs. samtidigt med lagen om arbelsskadeförsäkring.

Prop. 1976/77:64 3

1 Förslag tiil

Lag om statligt personskadeskydd

Härigenom föreskrives följande.

Tillämpningsområde m. m.

1 § Denna lag gäller ersättning av staten vid personskada och tillämpas
på

1. den som fullgör tjänslgöring eller genomgår ulbildning eller inskrivningsprövning enligt värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tiänsl, civilförsvarslagen (1960:74), 9a § krigssjukvårdslagen (1953:688) eller särskilda beslämmelser om bistånds- och kalastrofulbildning,

2. den som deltager i räddningstjänst eller övning med brandstyrka enligl brandlagen (1974:80), skyddsarbete enligt lagen (1960:331) om skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar m. m. eller flygräddningstiänst enligt luftfartslagen (1957:297),

3. den som är intagen för vård i kriminalvårdsanslall, ungdomsvårdsskola, allmän eller statsunderstödd enskild vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller arbetsanslalt samt den som är häktad eller anhållen eller i annat fall intagen eller tagen i förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest.

Regeringen får föreskriva atl lagen skall tillämpas även på den som frivilligl dellager i verksamhet inom totalförsvaret eller i annat fall än som avses i första siyckei dellager i verksamhet för att avvärja eller begränsa skada på människor eller egendom eller i miljön.

2 § Omfattas skada även av lagen (1976:380)om arbetsskadeförsäkring, ulgår ersättning enligt denna lag endast i den mån ersättningen därigenom blir högre.

3 § Personskadeskyddei handhas av riksförsäkringsverkel och de allmänna försäkringskassorna.

Skyddstid

4 § Personskadeskyddei iniräder när den försia färden påbörjas till verksamhet eller intagning som avses i 1 § och gäller till dess den sista färden från verksamheten eller intagningen avslutas.

5 § Vistas någon under lid som sägs i 4 § i annat land än Sverige, Danmark utan Färöarna och Grönland, Finland och Norge, gäller personskadeskyddet endasl om slalen har anordnat eller bekostat resan.

Vid vård utom anstalt eller skola av någon som avses i 1 § första stycket 3 gäller personskadeskyddei endast under de försia sex månaderna efter det att sådan vård har påbörjats.

Prop. 1976/77:64 4

Om skada

6 § Personskadeskyddet omfattar skada som någon som avses i I § har ådragit sig under skyddstiden.

7 § Har någon varit ulsall för olycksfall under skyddstiden, skall skada som han har ådragit sig anses vara orsakad av olycksfallet, om ej betydligl siarkare skäl talar mol det.

8 § Visar sig under skyddstiden skada lill följd av annat än olycksfall, skall skadan anses vara ådragen under skyddstiden. Della skall dock ej gälla, om skälig anledning finns alt antaga all skadan har orsakals av annat än verksamheten eller intagningen i fråga och all denna icke har väsentligt bidragit till skadan.

Visar sig sådan skada efler skyddstidens slut, skall den anses vara ådragen under skyddstiden, om verksamheten eller intagningen skäligen kan antagas ha väsentligt bidragit till skadan.

9 § Bestämmelserna i 2 kap. 3 och 4 §§ lagen (1976:380) om arbetsskadeför
säkring har motsvarande tillämpning i fråga om skada enligt denna lag.

Ersättningar

10 § Ersättning enligl denna lag utgår vid sjukdom, bestående nedsättning av arbetsförmågan och dödsfall. Därvid har 3 kap. 4-10 §§ och 4-6 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring motsvarande lillämpning, om ej annat följer av 11-14 §§ denna lag.

11 § Sjukvårdsersätlning utgår endasl i den mån slaten ej tillhandahåller motsvarande förmån på annat sätt.

Sjukpenning och livränta utgår ej under skyddstiden. Sjukpenning utgår ej i något fall för den dag då skadan inträffade.

12 § För den som avses i I § försia stycket I och som har skadats under grundutbildning eller därtill omedelbart anslutande repetiiionsutbildning skall sjukpenningunderiag och livränleunderiag ej beräknas till lägre belopp än som anges i 4 kap. 10 ij andra siyckei lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Delta gäller även den som avses i 1 § första stycket 3 och som när skadan iniräffade hade varil inlagen längre tid än sex månader saml, om regeringen föreskriver del, den som avses i I ij andra stycket.

13 § Den som avses i 1 § försia stycket 1 har rätt lill särskild sjukpenning, om han under grundutbildning eller därtill omedelbart anslutande repetilionsut-

Prop. 1976/77:64 5

bildning har ådragit sig sjukdom som efler skyddstidens slut sätter ned hans förmåga alt skaffa sig inkomsl genom arbete med minsl hälften och sjukdomen ej berättigar lill ersättning enligt denna lag. Detla gäller även vid sjukdom som har ådragits under utryckningsmånaden eller månaden efler denna.

Särskild sjukpenning beräknas på ersätiningsunderlag som sägs i 4 kap. 10 § andra stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

Är den som har rätt lill särskild sjukpenning samtidigt berättigad lill sjukpenning enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring, utgår den särskilda sjukpenningen endast i den mån den är högre.

14 § Ersättning till den som avses i 1 § första stycket 3 får sättas ned eller
dragas in även i annat fall än som avses i 20 kap. 3 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring, om särskilda skäl talar för del.

Övriga bestämmelser

15 § Underrättelse om skada skall omedelbart lämnas till chef eller annan enligl föreskrifler som regeringen meddelar. Har skadan visat sig efler skyddstidens slut, skall underrättelsen lämnas lill allmän försäkringskassa.

16 § Bestämmelserna i 8 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring angående anmälan om skada, bestämmande och utbetalning av ersättning, uppgiftsskyldighel, ansvar och besvär m. m. gäller i lillämpliga delar i ärende enligl denna lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.
Genom lagen upphäves

a) militärersällningslagen (1950:261),

b) förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret,

c) förordningen (1954:250) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om skada som har inträffat före ikraftträdandet.

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning lill föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3. Med grundutbildning som avses i 12 och 13 §§ jämställes molsvarande ulbildning enligt 27 § 1 mom. D värnpliktslagen (1941:967) i dess lydelse före den 1 juni 1972.

Prop. 1976/77:64

2 Förslag till

Lag om statlig ersättning vid ideell skada

Härigenom föreskrives följande.

1 § Den som ådrager sig skada som omfattas av lagen (1977:000) om statligt
personskadeskydd har rätt lill ersättning av slalen för sveda och värk, lyte
eller annat sladigvarande men saml allmänna olägenheier till följd av
skadan.

Har skadan ådragils under ledighet eller annan frilid vid vistelse utanför föriäggningsplats eller, om särskill anordnad föriäggningsplals saknas, plats där verksamhelen i fråga bedrives, ulgår ersättning endasl om skadan har orsakals av olycksfall vid färd lill eller från nämnda plats och färden föranleddes av och stod i nära samband med verksamhelen.

2 § Ersättning utgår med belopp som skulle ha utgått om den skadade hade
haft räll lill ersättning enligt statens personskadeförsäkring.

Bestämmelserna i 14 § lagen (1977:000) om statligt personskadeskydd har motsvarande lillämpning i fråga om ersättning enligl denna lag.

3 § Staten iniräder i den skadades rätt lill skadestånd eller trafikskadeersätt-
ning för ideell skada intill belopp som utges enligl denna lag.

4 § Om ersättning enligt denna lag beslutar irygghetsnämnden.

Den som är missnöjd med trygghelsnämndens beslul får hänskjula frågan lill prövning inför den särskilda skiljenämnd som har inrättats för statens personskadeförsäkring.

Bestämmelserna för statens personskadeförsäkring och de angivna nämnderna gäller även i övrigi i lillämpliga delar i ärende enligl denna lag.

1. Denna lag Iräder i kraft den I juli 1977, då kungörelsen (1969:761) om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fl. skall upphöra all gälla. Äldre beslämmelser gäller fortfarande i fråga om skada som har inträffat före ikraftträdandet.

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning lill den upphävda kungörelsen, skall hänvisningen i stället avse denna lag.

Prop. 1976/77:64

3 Förslag till

Lag om krigsskadeersättning till sjömän

Härigenom föreskrives följande.

1 § Slaten ger enligt denna lag ersättning vid personskada som sjöman
ådrager sig utomlands till följd av olycksfall på gmnd av krigshändelse när
han

1. är på resa lill ort där han skall tillträda tjänstgöring på svenskt fartyg eller

2. under tjänstgöring på svenski fartyg vistas på ort där fartyget ligger eller

3. efler avslutad tjänstgöring på svenskt fartyg väntar på hemresa eller

4. efler avslutad tiänslgöring på svenski fartyg är på hemresa.

2 § Lagen lillämpas på den som är försäkrad enligl lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring och som anses som sjöman enligt sjömanslagen
(1973:282) eller ändå följer med fartyget och utför arbete för fartygets
räkning.

Lagen gäller ej den som har rätt till ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring eller tjänstgör på krigsfartyg eller skadas i krig i vilket Sverige befinner sig.

3 § Ersättning ulgår med lillämpning av bestämmelserna i lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring. Bestämmelserna i nämnda lag skall även i övrigt gälla i lillämpliga delar.

4 § Den skadade har utöver livränta räll lill särskild ersättning med hänsyn lill skadans beskaffenhei. Vid föriust av arbetsförmågan moisvarar ersättningen sex gånger del basbelopp enligl 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid början av det år då skadan inträffade. Vid nedsättning av arbetsförmågan utgår så stor andel av summan som svarar mot graden av nedsättningen.

5 § Göteborgs allmänna försäkringskassa beslutar om ersätlningenligt denna lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977. Genom lagen upphäves

a) lagen (1954:246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl.,

b) förordningen (l954:247)om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabba sjömän m. fl.,

c) förordningen (1954:248) om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som

Prop. 1976/77:64 9

4 Förslag till

Lag om uppräkning av yrkesskadelivräntor m. m.

Härigenom föreskrives följande.

1 § Denna lag gäller livränta och sjukpenning på grund av obligatorisk
försäkring enligl

1. lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbeie,

2. lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar,

3. lagen (1937:348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer,

4. lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

5. lagen (1954:246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl.

Lagen gäller ej ersättning som utgår av statsmedel eller livränta som har bytts ul mol engångsbelopp.

2 § Livränta till försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt med minsl en fjärdedel och livränta till försäkrads eflerievande skall räknas upp med 30 proceni om skadan har inträffat år 1954 eller lidigare, med 20 proceni om skadan har inträffat någol av åren 1955-1967 och med 10 proceni om skadan har inträffat senare. Uppräkning skall dock ske med lägsl 500 kronor.

3 § Den uppräknade livräntan anknyles lill basbeloppel enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och omräknas vid förändring av della. Livräntebeloppet avmndas till närmasl lägre hela krontal som är jämnt delbart med lolv.

4 § Har livränta utgått, får hel sjukpenning som senare utgår med anledning av samma skada ej understiga en trehundrasextiofemtedel av den livränta som efler uppräkning och värdesäkring enligl denna lag skulle ha uigålt till den försäkrade vid föriusl av arbetsförmågan.

5 § Belopp varmed livränta höjes enligl denna lag skall ej beakias vid lillämpning av 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i fråga om den som vid ulgången av juni 1977 uppbar pension vilken enligl nämnda lagrum hade minskats med hänsyn lill livräntan. Vad nu sagts har molsvarande lillämpning i fråga om den som vid ulgången av juni 1977 uppbar sjukpenning med anledning av skada för vilken livränta tidigare hade utgått.

6 § Den som uppbär livränta med anledning av yrkesskada och som på nytt blir sjuk på grund av skadan har utan hinder av äldre beslämmelser rätt lill

Prop.1976/77:64 11

5 Förslag till

Lag om uppräkning av statliga yrkesskadelivräntor m. m.

Härigenom föreskrives följande.

1 § Denna lag gäller livränta och sjukpenning som ulgår av statsmedel enligt

1. lagen (1901:39s. Ijangåendeersätlning för skada till följd av olycksfall i arbete,

2. kungörelsen (1908:100 s. 2) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mol skada lill följd av olycksfall,

3. förordningen (1909:89) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

4. lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbeie,

5. förordningen (1918:375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mol skada lill följd av olycksfall,

6. förordningen (1923; 138) angående ersättning av statsmedel för skada lill följd av olycksfall, som förorsakals av krigsförhållandena under 1914-1919 års världskrig,

7. förordningen (1927:234) om ersäuning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

8. lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar,

9. lagen (1937:348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer,

10. förordningen (1938:102) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersätlning ål tvångsarbetare m. fl.,

11. förordningen (1938:103) om olycksfalls-och yrkessjukdomsersättning åt fångar m. fl.,

12. förordningen (1940:213) om ersättning av statsmedel i vissa fall för skada lill följd av olycksfall, som förorsakals av krigsåtgärd,

13. förordningen (1941:593) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring,

14. förordningen (1941:595) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänslgöring i civilförsvaret,

15. förordningen (1943:183) om ersättning i vissa fall i anledning av kroppsskada, ådragen under fullgörande av tjänsteplikt,

16. kungörelsen (1947:344) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under verksamhet vid brandsläckning m. m.,

17. militärersällningslagen (1950:261),

18. lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

19. lagen (1954:246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl.,

Prop. 1976/77:64 12

20. förordningen (1954:247) om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som lill följd av krigsålgärd drabba sjömän m. fl.,

21. förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret,

22. förordningen (1954:250) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m.,

23. kungörelsen (1954:492) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under verksamhel vid brandsläckning m. m.,

24. kungörelsen (1961:457) om ersättning på grund av medverkan i skyddsarbete vid olyckor i atomanläggningar m. m.,

25. kungörelsen (1961:564) om ersättning av statsmedel för medverkan i flygräddningstjänst m. m.,

26. kungörelsen (1962:607) om ersättning på gmnd av verksamhel för brandsläckning m. m.,

27. brandlagen (1974:80).

Lagen gäller även livränta och sjukpenning enligl författning under första stycket 1,2 eller 5 som ej utgår av statsmedel saml, i den mån regeringen icke bestämmer annat, livränta och sjukpenning som enligt regeringens beslut utges med lillämpning av grunderna i författning som anges i första stycket.

Lagen gäller ej livränta som har bytts ul mol engångsbelopp.

2 § Bestämmelserna i 2-6 §§ lagen (1977:000) om uppräkning av yrkesskadelivräntor m. m. har molsvarande lillämpning i fråga om livränta och sjukpenning som avses i denna lag.

3 § Slaten svarar för kosinad som föranledes av denna lag.

Denna lag träder i krafl den Ijuli 1977 men gällerej ersättning som belöper på tid dessförinnan.

Prop. 1976/77:64 13

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrives alt I kap. I §,3 kap. 6 §,4 kap. 10 §,6 kap. 1 §,7 kap. 1-4 §§ saml 8 kap. 1, 3, 7, 8 och 11 §§ lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I kap.
1§
Arbetstagare är försäkrad för ar- Den som förvärvsarbelar är försäk-

betsskada enligl denna lag. rad för arbetsskada enligl denna

lag. Försäkringen skall även gälla den som genomgår ulbildning i den mån utbildningen är förenad med särskild risk för arbetsskada. Regeringen eller myndighel som regeringen besiämmer meddelar närmare föreskrifter härom.

Annan förvärvsarbetande än arbetstagare är försäkrad under förutsättning alt han är bosall i Sverige och alt undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 § lagen (1962:381) om aUmän försäkring ej gäller for honom.

3 kap. 6§ Sjukpenningunderiag ulgöres av

1. för den som är sjukpenningförsäkrad enligl 3 kap. lagen (1962:381) om
allmän försäkring:

hans sjukpenninggmndande inkomsl enligl 3 kap. 2 § nämnda lag,

2. för den som ej är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen om allmän
försäkring men likväl har inkomsl av förvärvsarbele:

den inkomsl som skulle ha utgjort sjukpenninggrundande inkomsl för honom enligl 3 kap. 2 § nämnda lag, om han hade varil sjukpenningförsäkrad, dock lägsl 4 500 kronor,

3. för försäkrad som avses i 1 kap. 3. för försäkrad som avses i 1 kap.
I § andra stycket: 1 § andra stycket eller som 1 annat. faU

hans livränleunderiag enligt genomgick yrkesutbildning när skadan
4 kap. iniräffade:

hans livränleunderiag enligl 4 kap.

Prop. 1976/77:64 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 4 kap. 8 § äger molsvarande lillämpning i fråga om sjukpenningunderlag. Sjukpenningunderiagel får ej beräknas till högre belopp än som moisvarar sju och en halv gånger del basbelopp enligl I kap. 6 § lagen om allmän försäkring som gällde vid årels början.

4 kap. 10 §

För försäkrad som avses i 1 kap. För försäkrad som avses i 1 kap.
I § andra stycket ulgöres livränleun- 1 § andra stycket eller som iannatfaU
derlagel för beräknad utbildningstid genomgick yrkesutbildning när skadan
lägst av den inkomst som han sanno- Inträffade ulgöres livränleunderiagel
likt skulle ha fått, om han när skadan för beräknad utbildningstid lägst av
inträffade hade avbrutit utbildning- den inkomsl som han sannolikl
en och börjat förvärvsarbeta. Livrän- skulle ha fått, om han när skadan
leunderlaget för lid efler utbild- inträffade hade avbrutit ulbildning-
ningslidens slut ulgöres lägsl av den en och börjal förvärvsarbeta. Livrän-
inkomsl av förvärvsarbele som den leunderiagel för lid efler ulbild-
försäkrade då sannolikl skulle ha ningstidens slut ulgöres lägst av den
fått, om skadan ej hade inträffat. inkomsl av förvärvsarbete som den

försäkrade då sannolikl skulle ha fält, om skadan ej hade inträffat.

Livränteunderlag enligt försia siyckei för ej beräknas lill lägre belopp än vad som motsvarar

två gånger basbeloppet för tid före 21 års ålder,

två och en halv gånger basbeloppet för tid mellan 21 och 25 års ålder,

tre gånger basbeloppel för tid från och med 25 års ålder.

6 kap. 1§

Är någon som har rätt lill livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt berättigad lill folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension eller familjepension enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan, utgår livräntan endasl i den mån den överstiger pensionen.

Livränta enligt 5 kap. till änka eller kvinna som avses i 5 kap. 6 § utgår från och med den månad under vilken hon fyller 65 år endasl i den mån hon ej har rätt till folkpension i form av ålderspension och tilläggspension i form av änkepension med belopp som moisvarar en livränta som är beräknad på 65 procent av livränleunderiagel enligt 5 kap. 2 §. Bestämmelserna i 4 kap. 4 § tredje stycket har därvid motsvarande lillämpning.

Prop. 1976/77:64 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Försia stycket gäller även i fråga om pension som enligt utiändskl system för social Irygghel utgår med anledning av arbetsskadan.

Börjar undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 § lagen om aUmän försäkring att gälla efter det att arbetsskadan har inträffat, skaU vid tillämpning av denna paragraf och 4 kap. 4 § hänsyn tagas tUl Ulläggspenslon som skulle ha utgått om undantagande ej hade anmälts. Motsvarande skaU gälla, om den försäkrade I Ul följd av underlåten avglftsbeialning ej har llllgodoräknats pensionspoäng enligt 11 kap. 6§ nämnda lagfor år efter del då skadan har Inträffat.

1 kap.
1§
Arbetsskadeförsäkringen finansie- För finansiering av arbeisskadeför-
ras genom avgifter som arbetsgivare säkringen erlägges åriigen avgifter
åriigen har att erlägga enligt delta enligl detta kapitel. Förstalen gäller
kapitel. För slaten gäller särskilda särskilda beslämmelser som medde-
bestämmelser. las av regeringen.

2§
Avgift utgår på summan av vad Arbelsgivare erlägger avgifl på sun\-
arbetsglvaren under året har uigivii man av vad han under årel har
som lön lill arbetstagare i pengar eller uigivii som lön lill arbetstagare i
naluraförmåner i form av kost eller pengar eller naluraförmåner i form
bosiad. Vid beräkningen av avgiflen av kosl eller bostad eUer, i fall som
tages ej hänsyn lill arbetstagare vars avses /' } kap. 2 § andra stycket sisia
lön under årel har understigit 500 meningenlagen(l962:381)omallmän
kronor. .försäkring, annan ersättningfor utfört

arbete. Vid beräkningen av avgiften tages ej hänsyn lill arbetstagare vars lön under årel har understigit 500 kronor. Avgift eriägges icke för arbetsta- Avgift eriägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av barn till den del lönen för vård av barn till den del lönen

3§

Avgift ulgår efler procentsats som fastställes i lag. Procentsatsen skall vara avvägd så all avgifterna tillsammans med andra tillgängliga medel täcker

2. koslnader som föranledes av lagen (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni I9l6(nr 253) om försäkring för olycksfall i arbete m. m., lagen (1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m. och lagen (1967:919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m.

1. ersättningar enligl denna lag samt ersättningar på gmnd av obligatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbeie, lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar och lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

2. koslnader som föranledes av lagen (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 253) om försäkring för olycksfall i arbeie m. m., lagen (1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m., lagen (1967:919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m. och lagen (1977:000) om uppräkning av yrkesskadelivräntor

m. m.,

3. förvaltningskostnader,

4. behövlig fondbildning.

Med förvaltningskostnader enligt försia stycket 3 avses omkostnader för riksförsäkringsverkels och de allmänna försäkringskassomas verksamhet belräffande arbetsskadeförsäkringen. Den del av avgiftema som skall anses svara mol förvaltningskostnader fastställes genom särskild lag.

Underrättelse om arbetsskada skall omedelbart lämnas lill den arbetsgivare hos vilken den försäkrade var anställd när skadan inträffade. Har skada till följd av annat än olycksfall visal sig först efler del den försäkrade har upphört att vara utsatt för inverkan som har orsakat skadan, skall underrättelse lämnas lill den arbelsgivare hos vilken den försäkrade senast var utsatt för sådan inverkan. Finns någon som på arbelsgivarens vägnar föreslår arbelel, flr underrättelsen i stället lämnas lill denne.

Arbelsgivare eller arbetsföreslån-dåre som genom underrättelse enligl försia siyckei eller på annat sätt har fåll kännedom om inträffad arbetsskada är skyldig atl anmäla skadan lill allmän försäkringskassa enligl föreskrifter som meddelas av regeringen. Nödvändiga utgifter för läkar-

kap.

1§

Underrättelse om arbetsskada skall beträffande arbetstagare omedelbart lämnas lill den arbelsgivare hos vilken arbetstagaren var anställd när skadan inträffade. Har skada till följd av annat än olycksfall visal sig först efler del den försäkrade har upphört alt vara utsatt för inverkan som har orsakat skadan, skall underrättelse lämnas lill den arbelsgivare hos vilken den försäkrade senasi var utsatt för sådan inverkan. Finns någon som på arbetsgivarens vägnar föreslår arbelel, flr underrättelsen i stället lämnas till denne. Belräffande försäkrad som avses i 1 kap. 1 § andra stycket skaU vad i detta kapitel sägs om arbetsgivare gälla rektor eller annan som föreslår utbildningen.

Arbelsgivare eller arbelsförestån-dare som genom underrättelse enligt försia stycket eller på annat sätt har fått kännedom om inträffad arbetsskada är skyldig all omedelbart anmäla skadan lill allmän försäkringskassa. Annan försäkrad än arbetstagare skaU själv anmäla arbeis-

Allmän försäkringskassa som avses i 2 § skall så snart del kan ske beslämma den ersättning som skall betalas ul.

3§

Allmän försäkringskassa som avses i 2 § skall så snart del kan ske bestämma den ersättning som skall betalas ut. Beträffande ersättning UU arbetstagare hos slaten gäller särskilda bestämmeler som meddelas av regeringen. Kan det icke ulan tidsutdräkt avgöras om ersättning bör ulgå men föreligger sannolika skäl till del, skall ersättning betalas för lid intill dess slutligt beslut har fatlats. Kan ej belopp som skall ulgå som sjukpenning eller livränta beslämmas, belalas skäligi belopp. Återbelalningsskyldighet föreligger ej, om det sedermera bestämmes att ersättning ej skall utgå eller ulgå med lägre belopp.

Beslut som meddelas enligt denna lag länder omedelbart lill efterrättelse, om ej annat föreskrives i beslutet eller bestämmes av myndighet som har all pröva beslutet.

2 kap 13 §2 Drabbas någon, som är försäkrad enligt denna lag, av skada för vilken han är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, må för lid efter ulgången av den i // § sisinämnda lag omförmälda samordningstiden sjukvårdsersätlning ej utgivas med anledning av skadan.

Omfattas skadan av frlvUllg försäkring enligl lagen om yrkesskadeförsäkring, må.för lid efter det den skadade blivit berättigad tiU livränta enligt sagda lag sjukvårdsersätlning ej utgivas med anledning av skadan.

Vid sjukdom, som enligl annan lag än lagen om yrkesskadeförsäkring eller enligt särskild författning eller enligl regeringens förordnande medför rätt till molsvarande ersättning, som bestämmes av eller utbetalas från riksförsäkringsverkel, utgives sjukvårdsersätlning endast i den mån beloppet därav överstiger vad som i motsvarande hänseende utgår enligt den andra lagen, den särskilda författningen eller förordnandet.

Vad i tredje stycket sägs skall äga molsvarande lillämpning vid sjukdom, som medför rätt lill ersättning

' Lagen omtryckt 1973:908. 2 Senaste lydelse 1976:279.

Drabbas någon, som är försäkrad enligt denna lag, av skada för vilken han är försäkrad enligt lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring, må för lid efter utgången av den i 3 kap. 1 § sisinämnda lag omförmälda samordningstiden sjukvårdsersätlning ej utgivas med anledning av skadan.

Vid sjukdom, som enligt annan lag än lagen om arbelsskadeförsäkring eller enligl särskild författning eller enligl regeringens förordnande medför rätt lill molsvarande ersättning, som bestämmes av eller utbetalas från riksförsäkringsverkel eller aUmän försäkringskassa, utgives sjukvårdsersätlning endast i den mån beloppel därav överstiger vad som i motsvarande hänseende utgår enligt den andra lagen, den särskilda författningen eller förordnandet.

Vad i andra stycket sägs skall äga molsvarande tillämpning vid sjukdom, som medför rätt lill ersättning

Prop. 1976/77:64 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

enligl ulländsk lagsiiftning om yr- enligt ulländsk lagstiftning om ar-

kesskadeforsäkring. beisskadeforsäkring.

3 kap.
13 §3

Bestämmelserna i 2 kap. 10 § Bestämmelserna i 2 kap. 10 §
försia stycket, 11 och 13 §§ äga första stycket, 11 och 13 §§ äga
motsvarande tillämpning i fråga om molsvarande tillämpning i fråga om
sjukpenning. sjukpenning. Vid tillämpning av 2

kap. 13 § andra stycket skaU hänsyn

icke tagas lill särskild sjukpenning

enligt lagen (1977:000) om statligt

personskadeskydd.

Bestämmelserna i 3,5 och 8 §§ i fråga om förtidspension äga motsvarande

lillämpning där den försäkrade skulle ha kommii i åtnjutande av sådan

pension, om han varit svensk medborgare.

Har försäkrad, ulan att bestämmelserna i 3 kap. 3 § försia stycket äro tillämpliga, efter ingången av den månad, varunder han uppnått sexliofem års ålder, åtnjutit sjukpenning under elthundraåtlio dagar, må allmän försäkringskassa besluta all sjukpenning icke längre skall ulgå.

4 kap.
11 §

Föräldrapenning ulgår ej i den Föräldrapenning utgår ej i den
mån föräldem för samma dag uppbär mån föräldern för samma dag uppbär
sjukpenning enligl denna lag eller sjukpenning enligl denna lag eller
lagen (1954:243) om yrkesskadefor- lagen (1976:380) om arbelsskadeför
säkring eller molsvarande ersättning säkring eller uppbär motsvarande
som ulgår enligl annan författning ersättning som utgår enligl annan
eller på grund av regeringens förord- författning eller på gmnd av rege-
nande. ringens förordnande.

11 kap. 2 §5 Med inkomst av anställning aVses den lön i penningar eller naluraförmåner i form av kosl eller bosiad, som försäkrad åtnjutit såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst hänföres dock icke från en och samme arbelsgivare åtnjuten lön som under ett år ej uppgått till femhundra kronor. Såsom inkomst av anslällning anses även

a) sjukpenning enligl denna lag a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1954:243) omyrkesskade- eller lagen (1976:380) om arbeisska-

3 Senasie lydelse 1976:279. ■•Senaste lydelse 1976:279. 5 Senaste lydelse 1976:1013.

Prop.1976/77:64 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

försäkring eller motsvarande ersätt- deförsäkring eller motsvarande er-

ning som ulgår enligl annan författ- sättning som utgår enligl annan

ning eller på grund av regeringens författning eller på gmnd av rege-

förordnande, i den mån ersättningen ringens förordnande, i den mån

träder i stället för försäkrads inkomsl ersättningen träder i slällei för

såsom arbetstagare i allmän eller försäkrads inkomst såsom arbelsla-

enskild tjänst, gare i allmän eller enskild tjänst,

b) föräldrapenning,

c) vårdbidrag enligl 9 kap. 4 §,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligl lagen (1973:371) om kontant arbets
marknadsstöd,

0 utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning i form av dagpen
ning och stimulansbidrag,

g) limsiudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349), h) delpension enligt lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring, i) dagpenning lill värnpliktiga, vapenfria Ijänsteplikliga och elever i bistånds- och kalastrofulbildning under repetiiionsutbildning, läkare under försvarsmedicinsk tjänstgöring samt civilförsvarspUkliga, j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid gmndläggan- k) timersättning vid gmndläggan
de ulbildning för vuxna. de utbildning för vuxna,

1) livränta som utgår enligt lagen om arbetsskadeförsäkring eller eljest bestämmes med lillämpning av sagda lag.

1 fråga om ersättning i penningar eller naturaförmåner som i försia stycket
sägs för arbeie som någon ulförl för annans räkning utan alt vara anställd i
dennes tjänsl skall vad i 3 kap. 2 § andra stycket sägs äga molsvarande
lillämpning.

Vid beräkning av inkomsl av anställning skall hänsyn tagas lill lön eller annan ersäuning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken är bosatt utom riket eller är ulländsk juridisk person, endasl i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenski handelsfartyg. Vad i della stycke sägs skall icke gälla beträffande lön lill svensk medborgare, såframt svenska staten eller, där lönen härrör från ulländsk juridisk person,svensk juridisk person, som äger elt bestämmande inflyiande över den ulländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har all svara för avgift lill försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. 1 §.

Prop. 1976/77:64 24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Hänsyn skall ej heller lagas till lön eller annan ersättning från främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller från arbelsgivare, vilken tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts och icke är svensk medborgare. Vad i detla stycke sägs skall icke gälla belräffande lön lill svensk medborgare eller den som ulan atl vara svensk medborgare är bosall i rikel, såframl ulländsk beskickning här i riket enligl av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har atl svara för avgift till försäkringen för tilläggspension enligl 19 kap. I §.

Den som åtagit sig förbindelse enligl tredje eller fjärde stycket skall anses såsom arbelsgivare.

3 §6 Medinkomst av annat förvärvsarbete avses

a) inkomst av här i rikel bedriven rörelse;

b) inkomst av här belägen jordbmksfastighei, som bmkas av den försäkrade;

c) ersättning i penningar eller naluraförmåner i form av kosl eller bosiad för arbeie för annans räkning; samt

d) sjukpenning enligt denna lag d) sjukpenning enligl denna lag
eller lagen (1954:243) om yrkesskade- eller lagen (1976:380) om arbetsska-
försäkring eller molsvarande ersätt- deförsäkring eller motsvarande er-
ning som ulgår enligl annan förfall- sättning som ulgår enligt annan
ning eller på grund av regeringens författning eller på gmnd av rege-
förordnande, i den mån ersättningen ringens förordnande, i den mån
träder i stället för inkomsl som ovan ersällningen iräder i stället för
nämnis; inkomst som ovan nämnis;

allt i den mån inkomsien icke enligt 2 § är att hänföra till inkomsl av anslällning.

Till inkomst som avses i försia siyckei a) och b) räknas även sådan inkomsl av rörelse eller jordbruksfasiighel, som enligl punkl 13 av anvisningarna lill 32 § eller anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370) laxeras hos försäkrad, om den försäkrade varit verksam i förvärvskällan I ej blott ringa omfattning.

Har inkomsl som avses i första stycket a), b) eller c) icke uppgått lill femhundra kronor för år, tages den ej i beräkning.

16 kap. IV Den som önskar komma i åtnjutande av pension skall göra ansökan hos allmän försäkringskassa i enlighet med vad regeringen förordnar.

Åtnjuter försäkrad sjukpenning Åtnjuter försäkrad sjukpenning « Senaste lydelse 1976:77. ■'Senaste lydelse 1974:784.

Prop.1976/77:64 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller ersättning för sjukhusvård en- eller ersättning lor sjukhusvård en
ligt denna lag, må allmän försäk- ligt denna lag, må allmän försäk
ringskassa tillerkänna honom för- ringskassa tillerkänna honom för
tidspension utan hinder av atl han lidspension ulan hinder av all han
icke gjort ansökan därom. icke gjort ansökan därom. Denamma

skall gälla då försäkrad åtnjuter sjukpenning, ersättning för sjukhusvård eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller molsvarande ersättning som utgår enligt annan föifattning eller på grund av regeringens förordnande. Åtnjuter försäkrad sjukbidrag eller lill viss lid begränsad handikappersättning, må den lid varunder sådan förmån skall ulgå förlängas ulan alt ansökan därom gjorts.

I den mån regeringen så förordnar må allmän försäkringskassa tillerkänna den pensionsberätligade pension enligl denna lag ulan hinder av atl han icke gjort ansökan därom.

För den försäkrades koslnader för läkarundersökning och läkamllålande vid ansökan om förtidspension, handikappersättning eller vårdbidrag skall ersättning utgå i enlighet med vad regeringen förordnar.

17 kap. 2§«

Äger pensionsberätligad rätt lill livränta på grund av obligatorisk försäkring jämlikt lagen om torsäkring för olycksfall i arbete, lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller lagen om yrkesskadeförsäkring eller äger han jämlikt annan lag eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande räll lill livränta, som bestämmes av eller utbetalas från riksförsäkringsverket, minskas honom eljest tillkommande pension enligl vad nedan stadgas. Molsvarande skall äga lillämpning i fall då livränta utgår enligt ulländsk lagstiflning om yrkesskadeförsäkring. Medför skada, för vilken livränta börjat utgivas, återigen sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall del anses som om livränta ulginge under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid utbytts mot ell engångsbelopp, skall anses som om livränta ulginge eller den utgående livräntan vore förhöjd med belopp som enligl de vid utbytet tillämpade försäkringsiekniska grunderna svarar mol engångsbeloppet.

Folkpension och tilläggspension i form av förtidspension eller ålderspension minskas med tre fjärdedelar av den pensionsberätligade för samma tid

8 Senaste lydelse 1974:510.

Prop. 1976/77:64 26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tillkommande livränta såsom skadad; dock må avdrag å annan förtidspension än hel sådan ske endasl om skadan inträffat före den lidpunki från vilken pensionen ulgår och avdrag å tilläggspension göras endasl om den pensionsberätligade ägt tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den lidpunki då skadan inträffat.

Folkpension i form av ålderspension, änkepension eller barnpension ävensom tilläggspension i form av änkepension eller barnpension minskas med tre fjärdedelar av den pensionsberätligade för samma tid tillkommande livränta såsom eflerievande; dock må avdrag å tilläggspension göras endast om den avlidne ägt tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ell år vid den lidpunki då skadan inträffat.

Minskning enligt denna paragraf skall i första hand göras å tilläggspension. Utan hinder av vad i paragrafen stadgas skall folkpension alltid ulgå, i form av förtidspension eller barnpension med minsl en fjärdedel, i form av änkepension med minst hälften saml i form av ålderspension med minsl tre fjärdedelar av belopp som eljesl skolat utgå.

/ fråga om samordning av pension med livränta som ulgår enligt eller eljesl bestämmes med tUlämpning av lagen (f 976:380) om arbelsskadeförsäkring föreskrives i 4 kap. 4 § och 6 kap. I § sagda lag.

1. Denna lag Iräder i krafl den I juli 1977. Äldre beslämmelser i 2 kap. 13 §
och 3 kap. 13 § gäller fortfarande i fråga om ersättning vid skada som har
inträffat före ikraftträdandet.

2. Anmälan som avses i 11 kap. 7 § försia siyckei flr utan hinder av andra
stycket samma paragraf återkallas före ulgången av år 1977 med verkan från
och med ingången av år 1977 eller år 1978. Under samma lid får utan hinder
av 3 kap. 11 § andra siyckei även den som har fyllt 55 år övergå till
sjukpenningförsäkring med kortare karenslid eller ulan karenstid.

Nuvarande lydelse

5§'

Från ersällningen för inkomstbortfall skola avräknas sjukpenning och sjukpenningtillägg, vartill smilt-bäraren under tiden för ingripandet må vara berättigad på grund av försäkring enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring eller med stöd därav meddelade bestämmelser, lagen (1954:774) med särskilda beslämmelser om frlvUllg sjukpenningforsäkring 1 aUmän sjukkassa eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Från ersällningen skola jämväl avräknas sjukpenning som för tid för ingripandel ulgår enligt annan lag eller enligt särskild författning eller enligt Konungens förordnande och som bestämmes av eller ulbelalas från riksförsäkringsverkel eller bolag som omförmäles i 1 § lagen om yrkesskadeförsäkring ävensom livränta, som någon åtnjuter på grund av att han är smittbärare, lill den del den belöper å lid för ingripandet.

Vad i nästföregående stycke sägs skall äga motsvarande lillämpning, därest smitlbäraren äger uppbära ersättning enligt främmande makts lagstiflning om yrkesskadeförsäkring.

Föreslagen lydelse

Från ersättningen för inkomstbortfall skola avräknas sjukpenning och sjukpenningtillägg, vartill smitlbäraren under liden för ingripandet må vara berättigad på grund av försäkring enligt lagen (1962:381)om allmän försäkring eller med stöd därav meddelade beslämmelser eller lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring.

Från ersättningen skola jämväl avräknas sjukpenning som för tid för ingripandet utgår enligt annan lag eller enligt särskild författning eller enligt regeringens förordnande och som bestämmes av eller utbetalas från riksförsäkringsverkel eller aUmän försäkringskassa ävensom livränta, som någon åtnjuter på gmnd av atl han är smittbärare, lill den del den belöper å lid för ingripandel.

Vad i nästföregående stycke sägs skall äga motsvarande tillämpning, därest smitlbäraren äger uppbära ersättning enligt främmande makts lagstiftning om arbetsskadeforsäk-ring.

Prop. 1976/77:64 29

9 Förslag till

Lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Härigenom föreskrives alt 5 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. 3§ Vid bestämmande av ersättning för inkomstföriust eller förlust av underhåll avräknas förmån som den skadelidande med anledning av förlusten har rätt till i form av

1. ersättning, som utgår på gmnd 1. ersättning, som utgår p gmnd av obligatorisk försäkring enligl av obligatorisk försäkring enligl lagen (1962:381) om allmän försäk- lagen (1962:381) om allmän försäkring eller lagen (1954:243) om yrkes- rmgeller på grnnd av lagen (1976:380) skadeförsäkring, eller annan likartad om arbetsskadeförsäkring, eller an-förmån, nan likartad förmån,

2. sjuklön eller pension som utges av arbelsgivare på grund av anställningsavtal,

3. pension som utgår på gmnd av kollektiv ijänstepensionsförsäkring,

4. periodisk ersättning som ulgår på gmnd av sådan olycksfalls- eller sjukförsäkring som har meddelals på gmnd av kollektivavtal.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

' Lagen omtryckt 1975:404.

Arbeisskadeförsäkrlngsfondens inkomster utgöras av.

avgifter enligl 7 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring:

Yrkesskade försäkringsfondens inkomster ulgöras av

försäkringsavgifter enligl 38 och 39 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring samt ilUägg som föranledas av Ullämp-nlngen av lagen om krigsförsäkring for sjömän m.fl.;

återbetalda belopp enligl 12 § andra stycket lagen om försäkring för olycksfall i arbeie och 51 § andra stycket lagen om yrkesskadeförsäkring;

bötesmedel enligt 34 § lagen om försäkring för olycksfall i arbeie;

kapitalbelopp, som inflyta vid inköp I riksförsäkringsverket av livräntor enligl 10 § lagen angående ersättning för skada lill följd av olycksfall i arbete eller på grund av verkels övertagande jämlikt 35 § lagen om försäkring för olycksfall i arbeie samt 54 och 55 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring av annan åvilande skyldighet all utgiva ersättning i anledning av olycksfall eller sjukdom; saml

A rbeisskadeforsäkringsfondens u t -gifter ulgöras av ersättningar och andra koslnader, som i anledning av iniräffade skadefall skola utbetalas av riksförsäkringsverkel eller allmän försäkringskassa på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbeie, lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar, lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande

räntor och annan avkastning.

Yrkesskadeförsäkringsfondens utgifter ulgöras av ersättningar och andra koslnader, som i anledning av iniräffade skadefall skola utbetalas av riksförsäkringsverkel eller allmän försäkringskassa på grund av obligatorisk försäkring enligl lagen om försäkring för olycksfall i arbete, lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar, lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg tiänstgörande

1 Senaste lydelse av
I § 1975:481
9S 1976:147 Ofr 1976:287).

2 Senaste lydelse 1973:65.

enligl dessa lagar; ersättningar, som skola utbetalas av riksförsäkringsverkel på grund av övertagande jämlikt 10 § lagen angående ersättning för skada lill följd av olycksfall i arbeie, 35 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete samt 54 och 55 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring av annan åvilande ersättningsskyldighet;

samt belopp, som utbetalas lill följd av vad nedan i 3 § sladgas.

Nuvarande lydelse

personer, lagen om yrkesskadeförsäkring och lagen om krigsförsäkring för sjömän m. fl., ävensom koslnader för omreglering, förhöjning och värdesäkring av ersättningar enligt dessa lagar;

belopp, som av riksförsäkringsverket eller eljest återbetalas på grund av atl för myckel influtit lill verkei i .försäkringsavgift eller lillägg som i första stycket sägs;

belopp, som skola ulbelalas för bestridande av förvaltningskostnader enligt 39 § andra stycket lagen om yrkesskadeförsäkring; samt

Föreslagen lydelse

personer, lagen om yrkesskadeförsäkring, lagen om krigsförsäkring för sjömän m. fl. och lagen om arbetsskadeförsäkring, ävensom kostnader för omreglering, förhöjning, uppräkning och värdesäkring av ersättningar

belopp, som av riksförsäkringsverket eller eljesl återbetalas på grund av att för myckel influtit lill verkei i avgift som i försia siyckei sägs;

belopp, som skola utbetalas för bestridande av förvaltningskostnader enligl 7 kap. 3 § andra stycket lagen om arbelsskadeförsäkring;

Prop. 1976/77:64 32

11 Förslag till

Lag om upphävande av vissa författningar om handläggning av

ärenden angående yrkesskadeförsäkring

Härigenom föreskrives alt följande författningar skall upphöra all gälla vid utgången avjuni 1977, nämligen

1. lagen (1973:60) om handläggning av vissa ärenden angående ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring m. m.,

2. kungörelsen (1973:185) om handläggning av vissa ärenden angående ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring m. m.

De upphävda författningarna gäller dock fortfarande i fråga om skada som har inträffat före den 1 juli 1977.

14 §

Handlingar vilka av läkare eller hos socialstyrelsen eller på läkares eller styrelsens föranstaltande upprättats till utredning i mål eller ärende hos domslol eller i ärende som avses i giftermålsbalken; handlingar i ärenden rörande kriminolo-gisk undersökning för forskningsändamål; handlingar vilka upprättats vid psykologisk undersökning som utföris för forskningsändamål eller i samband med inskrivning av värnpliktiga eller yrkesvägledning, ar-betsvård eller omskolning eller i ärende om anslällning eller upphörande av anslällning hos myndighet eller i ärende om uttagning av anställd hos myndighel lill viss ulbildning eller tjänstgöring; handlingar i ärenden hos statens arbetsklinik eller kommunall arbelsvårds-institul rörande prövning av handikappade eller från arbetssynpunkt svårbedömda personers förutsättningar förarbete eller rörande arbetsträning av sådana personer; läkaml-lålanden i ärenden om statlig personalpensionering; handlingar i ärenden enligt lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall; handlingar rörande uppsökande ' Lagen omtryckt 1976:611.

Handlingar vilka av läkare eller hos socialstyrelsen eller på läkares eller slyrelsens föranstaltande upprättats till uiredning i mål eller ärende hos domslol eller i ärende som avses i giftermålsbalken; handlingar i ärenden rörande kriminolo-gisk undersökning för forskningsändamål; handlingar vilka upprättals vid psykologisk undersökning som ulförts för forskningsändamål eller i samband med inskrivning av värnpliktiga eller yrkesvägledning, arbetsvärd eller omskolning eller i ärende om anslällning eller upphörande av anställning hos myndighel eller i ärende om ultagning av anställd hos myndighel lill viss utbildning eller tjänslgöring; handlingar i ärenden hos statens arbetsklinik eller kommunall arbelsvårds-instilul rörande prövning av handikappade eller från arbetssynpunkt svårbedömda personers fömtsättningar för arbeie eller rörande arbetsträning av sådana personer; läkaml-lålanden i ärenden om stallig personalpensionering; handlingar i ärenden enligt lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall; handlingar rörande uppsökande

Nuvarande lydelse

verksamhel som enligt lag åligger socialnämnd; handlingar i ärenden rörande hälsovård, sjukvård, socialhjälp, undersiöd vid barnsbörd, samhällets barnavård och ungdomsskydd eller eljesl barnavårdsnämnds verksamhet, sådan familjerådgivning som drives av kommun, landstingskommun, församling eller kyrklig samfällighet, rätt för enskilda att inköpa alkoholhaltiga drycker, behandling av alkoholister eller eljesl nykterhetsnämnds verksamhel, allmän försäkring eller yrkesskadeförsäkring eller eljest riksförsäkringsverkets, försäkringsrådets eller allmän försäkringskassas verksamhel, studiestöd under sjukdom, lillsyn å understödsföreningar, hjälpverksamhet vid arbetslöshet; så ock handlingar i ärenden rörande kontroll å utlänningar, som här i riket vistas eller hit söka tillträde, må, i vad de angå enskilds personliga förhållanden, icke ulan hans samtycke till annan utlämnas tidigare än sjuttio år efler handlingens datum. Även ulan sådani samtycke skall dock handling som nu sagts utlämnas, om, med hänsyn till det ändamål för vilkel utlämnande å-stundas och omständigheterna i övrigi, trygghet kan anses vara för handen, alt det ej kommer alt missbrukas lill skada eller förklenande för den vilkens personliga förhållanden i handlingen avses eller för hans nära anhöriga. Vid utiämnande böra erforderiiga förbehåll göras.

Föreslagen lydelse

verksamhet som enligl lag åligger socialnämnd; handlingar i ärenden rörande hälsovård, sjukvård, socialhjälp, undersiöd vid barnsbörd, samhällets barnavård och ungdomsskydd eller eljest barnavårdsnämnds verksamhet, sådan familjerådgivning som drives av kommun, landstingskommun, församling eller kyrklig samfällighet, rätt för enskilda alt inköpa alkoholhaltiga drycker, behandling av alkoholister eller eljesl nyklerhetsnämnds verksamhel, allmän försäkring eller arbelsskadeförsäkring eller eljesl riksförsäkringsverkets eller allmän försäkringskassas verksamhel, studiestöd under sjukdorr\, förmåner enligt statens personskadeförsäkring eller lagen (1977:000) om statlig ersättning vid ideeU skada, lillsyn å understödsföreningar, hjälpverksamhet vid arbetslöshet; så ock handlingar i ärenden rörande kontroll å utlänningar, som här i rikel vistas eller hit söka tillträde, må, i vad de angå enskilds personliga förhållanden, icke utan hans samtycke till annan utlämnas lidigare än sjuttio år efler handlingens datum. Även utan sådant samtycke skall dock handling som nu sagts utlämnas, om, med hänsyn lill det ändamål för vilket utlämnande åslundas och omständigheterna i övrigt, Irygghel kan anses vara för handen, att det ej kommer atl missbrukas lill skada eller förklenande för den vilkens personliga förhållanden i handlingen avses eller för hans nära anhöriga. Vid utlämnande böra erforderliga förbehåll göras.

Prop. 1976/77:64 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Angår handling, som i försia siyckei avses, någons intagning, vård eller behandling å anstalt eller inrätlning eller någons vård eller behandling av läkare annorstädes än å anstalt, och finnes grundad anledning antaga atl genom handlingens utlämnande ändamålet med vården eller behandlingen skulle motverkas eller någons personliga säkerhei sällas i fara, må utlämnande vägras, ändock alt enligt bestämmelserna i försia siyckei utlämnande bort ske. Likaledes må utbekommande av handling, ulvisande vem som gjort anmälan i ärende rörande samhällets barnavård eller ungdomsskydd eller rörande behandling av alkoholister eller vem som eljest lämnal upplysningar i sådani ärende, vägras, om grundad anledning finnes all anlaga alt den, om vilken anmälan gjorts eller upplysningarna lämnals, skulle missbmka kännedom i berörda hänseende till skada för annan person.

Vad i denna paragraf sladgas har icke avseende å myndighets beslul som särskill utfärdats eller i protokoll upplagils, där fråga ej är om barnavårdsnämnds, nyklerhetsnämnds, riksförsäkringsverkels eller allmän försäkringskassas beslut, centrala sludiestödsnämndens beslul rörande studiestöd under sjukdom eller om beslul i ärende som rör lillämpningen av lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, smillskyddslagen (1968:231) såviii den angår veneriska sjukdomar, abortlagen (1974:595), steriliserings-lagen (1975:580), lagen (1944:133) om kaslrering eller transplantalionslagen (1975:190), såviii angår tillstånd enligt 4 § nämnda lag.

Uppgifler och anteckningar, vilka tillhöra de i kommunerna förda socialregistren, må ej utlämnas i vidare mån än som följer av lagen om social register.

19 §
Till riksförsäkringsanslahen eller Till riksförsäkringsverket eller all-

försäkringsrådet inkomna och där män försäkringskassa inkomna och

upprättade handlingar i ärenden där upprättade handlingar i ärenden

angående försäkring for olycksfaU i angående arbetsskadeförsäkring må,

arbete och för yrkessjukdomar må, såviii de avse arbelel i arbelsgivares

såviii de avse arbetet i arbetsgivares rörelse, företag eller verksamhet eller

rörelse, förelag eller verksamhet eller de förhållanden, under vilka arbetet

de förhållanden, under vilka arbetet bedrives, eller arbetarnas antal, ar-

bedrives, eller arbetarnas antal, ar- betstid och avlöningsförhållanden,

betstid och avlöningsförhållanden, icke ulan arbelsgivarens samtycke

icke utan arbetsgivarens samtycke tiU annan utlämnas lidigare än tjugu

till annan utiämnas tidigare än tjugu år efler handlingens dalum, där ej,

år efler handlingens dalum, där ej, med hänsyn lill del ändamål, för

med hänsyn lill del ändamål, för vilkel utlämnande åslundas och

vilkel utlämnande åslundas och omsiändigheterna i övrigi, irygghel

omständigheterna i övrigi, trygghet kan anses vara för handen, atl det ej

Prop. 1976/77:64 36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kan anses vara för handen, atl det ej kommer atl missbrukas till arbetsgi-kommer all missbrukas lill arbetsgi- vårens skada. Vid utlämnande böra vårens skada. Vid utlämnande böra erforderiiga förbehåll göras, erforderliga förbehåll göras.

Handlingar i ärenden angående arbetarskydd eller arbetstidens reglering eller angående arbetstillstånd för utlänning må, såvitt de röra arbelsgivares yrkeshemlighet eller eljest innehålla sådana upplysningar om driftanordning eller affärsförhållande, vilkas offentliggörande kan lända arbelsgivare lill skada, icke i vidare mån än som kan följa av de i nämnda ämnen gällande lagar utlämnas utan arbetsgivarens samtycke förrän tjugu år från handlingens dalum förnulit.

Vad i denna paragraf stadgas beträffande arbetsgivare skaU i fråga om handlingar 1 ärenden angående arbetsskadeförsäkring jämväl avse uppdragsgivare och egenföretagare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om handlingar i ärenden hos försäkringsrådet.

11 kap. 1§' Föreskrifler angående ålgärder, då luftfartyg är saknat, förolyckat eller nödställt eller fara hotar lufttrafiken (flygräddningstjänst), meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket. Regeringen må ålägga ägare eller Regeringen må ålägga ägare eller innehavare av luftfartyg samt dem innehavare av luftfartyg saml dem

som göra Ijänsi å sådani fartyg eller vid flygplats eller annan anläggning för luftfarten skyldighel alt medverka i Hygräddningstjänslen, så ock meddela bestämmelser om ersättning av allmänna medel för sådan medverkan.

som göra ijänsi å sådani fartyg eller vid flygplats eller annan anläggning för luftfarten skyldighet alt medverka i flygräddningstjänslen, så ock meddela bestämmelser om ersättning av allmänna medel för sådan medverkan. 1.fråga om ersättning vid personskada gäller lagen (1977:000) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:000) om stallig ersättning vid Ideell skada.

Ersättning av statsmedel må även tillerkännas den som genom eget arbeie eller genom atl tillhandahålla förnödenhet frivilligt varil verksam i skyddsarbete som avses i denna lag.

Nuvarande lydelse

Den som ultagils till arbete med stöd av 6 § försia siyckei äger av statsmedel erhålla ersättning för resa och andra kostnader för inställelse samt gottgörelse för ulfört arbeie och för skada som därunder åsamkats honom, alll enligl de föreskrifter Konungen meddelar.

För egendom, som tagits i anspråk jämlikt 6 § andra stycket, skall enligt föreskrifter, som meddelas av Konungen, lämnas ersättning av statsmedel. Har egendomen tagils i anspråk med nyttjanderätt, skall ersättning ulgå, förutom för den förlorade avkaslningen eller nyttan, jämväl för den skada eller försämring egendomen må hava lidit.

Föreslagen lydelse

Den som ultagils lill arbeie med stöd av 6 § försia stycket äger av statsmedel erhålla ersättning för resa och andra kostnader för inställelse samt gottgörelse för utfört arbete och för skada som därunder åsamkats honom, allt enligl de föreskrifler regeringen meddelar. / fråga om ersättning vid personskada gäller lagen (t977:000) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:000) om statlig ersättning vid ideell skada.

För egendom, som lagils i anspråk jämlikt 6 § andra stycket, skall enligl föreskrifler, som meddelas av regeringen, lämnas ersättning av statsmedel. Har egendomen tagils i anspråk med nyiijanderäit, skall ersättning utgå, förutom för den förlorade avkastningen eller nyttan, jämväl för den skada eller försämring egendomen må hava lidit.

19 §

/ fråga om ersänning vid personskada till den som har dellagil i räddningstjänst eller i övning med brandsly rka gäller lagen (1977:000) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:000) om statlig ersättning vid ideell skada. För skada på kläder eller andra personliga lillhörigheter är han berättigad lill ersättning av kommunen. Den som frivilligt eller på anmodan med stöd av 10 § försia siyckei har deltagit i räddningstjänst och ej tillhör brandvärn är berättigad lill ersättning av kommunen för arbete och tidspillan samt för kostnad för resa och uppehälle.

Den som har deltagit i räddningstjänst eller i övning med brandsly rka är berättigad UU ersättning av statsmedel för kroppsskada som han därvid har ådragit sig. t fråga om sådan ersättning skaU vad som föreskrives 1 förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring I civilförsvaret äga molsvarande tUlämpning. För skada på kläder eller andra personliga lill-hörigheter är han berättigad till ersättning av kommunen. Den som frivilligl eller på anmodan med stöd av 10 § första stycket har deltagit i räddningstjänst och ej tillhör brandvärn är berättigad till ersättning av kommunen för arbeie och tidspillan samt för kosinad för resa och uppehälle.

När transportmedel, redskap eller annan utrustning för räddningstjänst har tillhandahållits frivilligt eller tagits i anspråk med stöd av 11 §, är ägaren eller innehavaren berättigad lill ersättning av kommunen för skada på utmstningen, föriorad avkastning eller nytta och kostnad med anledning av atl utrustningen har tillhandahållits.

Denna lag iräder i krafl den I juli 1977. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om skada som har inträffat före ikraftlrädandel.

' Senaste lydelse av 22 S 1975:96.

19 §1

Till skattepliktig inkomst enligl denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning eller eljesl på grund av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinsl å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 § 3 eller 4 mom.;

vinsl i svenski lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i rikel utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på ulländska premieobligationer, som uppgår till högsl 100 kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersällningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligl annan lag eller särskild författning, som utgått annoriedes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, lill någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under mililärtjänsl-göring om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på gmnd av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock alt lill skattepliktig inkomsl räknas ersäll-

ersätlning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen gmndas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år eller ulgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som uigålt annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, lill någon vid sjukdom eller olycksfall i arbeie eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:000) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:000) om krlgsskadeersäiining tUl sjömän om icke ersättningen gmndas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersält-

Prop. 1976/77:64 41

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ning i form av pension eller i form av ning, vilken vid sjukdom eller
livränta i den mån livräntan är skat- olycksfall tillfallit någon på grund av
teplikligenligl 32 § I eller 2 mom., så annan försäkring, som icke lagils i
ock ersäuning som ulgår på grund av samband med tjänst, dock atl lill
trafikförsäkring eller, med nedan skaiiepliklig inkomsl räknas ersäli-
angivet undanlag, annan ansvarig- ning i form av pension eller i form av
hetsförsäkring eller på grund av livränta i den mån livräntan är skat-
skadeslåndsförsäkring och avser för- tepliklig enligl 32 § I eller 2 mom., så
lorad inkomst av skattepliktig na- ock ersättning som ulgår på grund av
lur; trafikförsäkring eller, med nedan

angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller på gmnd av skadeslåndsförsäkring och avser förlorad inkomsl av skattepliktig natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställs i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer lill den del ersättningen utgår under de försia trettio dagarna av den tid den skadade är arbelsoförmögen och beräknas så atl ersättningen uppgår för insjuknande-dagen lill högst 30 kronor och för övriga dagar lill högsl 6 kronor för dag;

belopp, som lill följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapilalförsäkring;

ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskilling, som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varit atl hänföra till inläkt av jordbmksfastighei, av annan fastighei eller av rörelse eller i den mån ersällningen eljest moisvarar sådan skattepliktig inläkl eller moisvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är all hänföra till någon av nämnda förvärvskällor;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på gmnd av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som lagils i samband med tjänst, saml vinstandel, som uigålt på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på gmnd av skadeförsäkring, för vilken rätt lill avdrag för premie icke förelegal;

ersäuning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning ål smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år;

periodiskl undersiöd eller därmed jämföriig periodisk inläkt, i den mån givaren enligl 20 § eller punkl 5 av anvisningarna lill 46 !; icke är berättigad lill avdrag för utgivet belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljesl avsedda för mottagarens ulbildning;

Prop. 1976/77:64 42

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

studiestöd enligt 2, 3 eller 4 kap. studieslödslagen (1973:349), internatbidrag, återbelalningspliktiga studiemedel och resekosinadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådani särskill bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår lill deltagare i arbetsmarknadsutbildning saml med dem i fråga om sådani bidrag likställda, och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avselts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall eriäggas skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt;

kontantunderslöd, som utgives av arbetslöshelsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. lagen om allmän försäkring, så ock hemsjukvårdsbidrag, som ulgår av kommunala eller landslingskommunala medel lill den vårdbehövande;

kommunall bostadstillägg enligl lagen (1962:392) om huslrutillägg och kommunall bostadstillägg till folkpension;

kommunall bostadstillägg till handikappade;

bostadstillägg som avses i kungörelserna (1968:425) om statliga bosladstill-lägg till barnfamiljer och (1973:379) om statskommunala bostadstillägg;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburii från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid laxering, vid försia lillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbelsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för alt lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning lill stiftelsen;

kompensation av slaten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid yrkesmässig användning av motorsåg.

(Se vidare anvisningarna.)

32 §
2 mom. Har livränta uigålt vid 2 morn. Har livränta utgått vid
sjukdom eller olycksfall på grund av sjukdom eller olycksfall på grund av
försäkring, som icke tagits i samband försäkring, som icke tagils i samband
med tjänst och ej heller utgör trafik- med tiänsl och ej heller utgör trafik
försäkring eller annan ansvarighels- försäkring eller annan ansvarighets
försäkring eller obligatorisk försäk- försäkring eller obligatorisk försäk
ring enligt lagen om yrkesskadeför- ring enligl lagen (1954:243) om
säkring, skall såsom skaiiepliklig yrkesskadeförsäkring eller försäkring
inläkl räknas nedan angivna del av enligt lagen (1976:380) om arbetsska-
livränlans belopp, nämligen om deförsäkring, skall såsom skaiie-

2 Senaste lydelse 1961:42.

Nuvarande lydelse

livränletagaren under beskallningsårel fyllt:

högsl 35 år .... 80 proceni

36 ti

48" "

57 " "

64 " "

70" "

77 " "
minst 87 år

och med 47 år " 56 " . " 63 " . " 69 " . " 76 " . " 86 " .

Föreslagen lydelse

pliktig intäkt räknas nedan angivna del av livräntans belopp, nämligen om livränletagaren under beskattningsåret fyllt:

60" 50" 40" 30" 20" 10"

"56 "63 " 69 " 76' "86

högst 35 år ... 80 procent

70"	36 till och n
60"	48" "
50"	57" "
40"	64" "
30"	70" "
20"	77 " "
10"	minst 87 år

1 mom.-' Skyldighet all eriägga skatt för inkomsl åligger så framt ej annat föreskrives i denna lag eller i särskilda beslämmelser, meddelade på gmnd av överenskommelse eller beslul, varom i 72 och 73 §S sägs:

a) fysisk person:

för tid, under vilken han varil här i rikel bosatt:

för all inkomsl, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvals; saml

för tid, under vilken han ej varit här i riket bosall:

för inkomsl av här belägen fastighet;

för inkomsl av rörelse, som här bedrivits;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgåll av anslällning eller uppdrag hos svenska slalen eller svensk kommun;

för avlöning eller annan därmed jämföriig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits härifrån och förvärvats genom verksamhet här i riket;

för pension och annan ersättning enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring eller pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring och lagen (1956:293)om ersättning ål smittbärare samt enligl annan låg eller författning, som utgått lill någon vid sjukdom eller

för belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än Ijänstepensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket bedriven försäkringsrörelse;

för ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring och lagen (1956:293)om ersättning ål smittbärare saml enligl annan lag eller författning, som utgått lill någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänst-

Som senaste lydelse har upptagits lydelse enligt prop. 1976/77:51.

Prop. 1976/77:64 44

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

göring; olycksfall i arbeie eller pä grund av

militärtjänstgöring eller I fall som avses i lagen (1977:000) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:000) om krigsskadeersättning till sjömän; för dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligl lagen (1973:371) om koniani arbetsmarknadsstöd;

för limsiudiestöd och inkomstbidrag enligl studieslödslagen (1973:349); för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomsl av tjänst;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fasiighei eller rörelse här i rikel eller tillbehör lill sådan fastighei eller rörelse; saml

för belopp, varmed schablonavdrag för egenavgifter överstigit påförda avgifier, samt restituerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter, allt i den omfattning, som anges i anvisningarna lill 41 b §;

b) staten:

för inkomsl av jordbruksdomäner, skogar saml uthyrda eller med tomlräli eller valienfallsrält upplåtna fastigheter; samt

för inkomst av rörelse, som ej härflulit av bank- eller försäkringsrörelse ellei av kommunikalionsverk med tillhörande byggnader och anläggningar eller av industriell verksamhel, som huvudsakligen avser atl tillgodose statens egna behov;

c) landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållningssäll
skap med sladgar som fastställts av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer:

för inkomsl av fastighei och av rörelse;

d) akademier, Nobelstiftelsen saml stiftelsen Dag Hammarskjölds
Minnesfond, så ock allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar
av Sluderande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt
gällande sladgar äro skyldiga alt vara medlemmar samt samarbelsorgan för
sådana sammanslutningar med ändamål atl fullgöra uppgifler som enligt
nämnda sladgar ankomma på sammanslutningarna, sjömanshus, svenska
skeppshypotekskassan, skeppsfartens sekundäriånekassa, företagareföre
ning som erhåller slalsbidrag, norriandsfonden, statens utvecklingsfond,
Apotekarsocielelens stiftelse för främjande av farmacins ulveckling m. m..
Stiftelsen Industricentra, Sveriges exportråd, Sveriges turistråd, järnkontoret,
så länge kontorets vinstmedel användas till allmänl nyttiga ändamål och
kontoret icke lämnar utdelning ål sina delägare, aktiebolaget tipstjänsl,
svenska penninglotteriet aktiebolag, allmänna sjukförsäkringsfonden,
pensionsstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse
m. m., allmänna försäkringskassor, understödsföreningar, som icke bedriva

Prop. 1976/77:64 45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lill livförsäkring hänförlig verksamhet, personalstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m. med ändamål uteslutande alt lämna undersiöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall, stiftelser som bildals enligt avtal mellan organisationer av arbelsgivare och arbetstagare med ändamål atl utgiva avgångsersättning till frislälld arbetstagare eller främja ålgärder lill förmån för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper risk att bliva uppsagd till följd av driftsinskränkning, förelagsnedläggelse eller rationalisering av företags verksamhel ävensom sådana ömsesidiga försäkringsbolag, som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring:

för inkomsl av fastighet;

e) kyrkor, andra trossamfund än svenska kyrkan däresi de ulöva kyrklig verksamhet, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhel ej bedrives i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava lill huvudsakligt ändamål atl under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar eller att, ulan begränsning till viss familj, vissa familjer eller besiämda personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för beredande av undervisning eller ulbildning eller ulöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja veienskaplig forskning, ävensom sådana föreningar vilka, utan alt i sin verksamhel tillgodose medlemmarnas ekonomiska iniressen, huvudsakligen verka för ändamål av den i fråga om stiftelser här angivna arl:

för inkomst av fasiighei och av rörelse;

O svenska akiiebolag och sådana bolag, som enligl särskild författning äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samebyar, samfund, stiftelser, understödsföreningar, som bedriva lill livförsäkring hänföriig verksamhel, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer, dock såvitt gäller sådana juridiska personer som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildals för all förvalta samfällighet endasl om samfälligheten har taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfällighel eller regleringssamfällighei, samlliga här under O avsedda bolag, verk och andra juridiska personer i den mån de ej inbegripas under punkterna d) och e):

för all inkomsl, som här i rikel eller å ulländsk ort förvärvats;

g) ulländska bolag:

för inkomsl av här belägen fastighet;

för inkomsl av rörelse, som här bedrivits; samt

för vinsl å icke yrkesmässig avyttring av faslighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan faslighet eller rörelse;

h) allmänna pensionsfonden:

för all inkomsl som härflyier av medel, som förvallas av fjärde fondstyrelsen, saml i övrigt för inkomst av fastighet.

Riksskatteverket må, om särskilda skäl Ja. .ili äro, efler ansökan förklara, atl stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt ändamål alt främja nordiskl samarbele, i fråga om skattskyldighet eller eljesl vid lillämpning av

Prop. 1976/77:64 46

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

denna lag skall anses jämställd med stiftelse eller förening, som ovan i försia stycket vid e) angives. Sådani beslul må, när omständighelerna del föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslul, som riksskatteverket meddelat enligt della stycke, må klagan icke föras.

Anvisningar

lill 19 §4 Socialhjälp, begravningshjälp saml underhåll, som lämnals fånge eller patient å hospital, m. m. dyl. är icke atl hänföra till skattepliktig inkomst. Delsamma gäller i fråga om lill föreningar influlna medlemsavgifter.

Med skadeslåndsförsäkring förstås försäkring, enligl vilken den försäkrade äger utfå ersättning för skadesiånd varliil han är berättigad på grund av personskada (överfallsskydd o. d.).

Ersättning till följd av personskada som utgår i annan form än periodisk utbetalning (engångsbelopp) och avser förlorad inkomsl av skattepliktig nalur - varunder inbegripes skattepliktig ersättning för förlorat underhåll - utgör skattepliktig inläkl såvida icke annai följer av övriga beslämmelser i denna lag.

Om engångsbelopp, som ulgår lill följd av personskada, ulgör ersättning för framtida föriusl av skattepliktig inkomst, skall dock 40 proceni av beloppel avräknas såsom icke skattepliktig del. Uppbär skallskyldig två eller flera sådana engångsbelopp lill följd av samma personskada, skall vad som nu har sagts gälla varje sådant belopp. Vad som avräknas från ell eller flera engångsbelopp får emellertid sammanlagt icke överstiga femton basbelopp enligl lagen(1962:381)om allmän försäkring. Härvid skall avräknad del av ell engångsbelopp uttryckas i det basbelopp, som har fastställts för januari månad del beskattningsår under vilket engångsbeloppet blivit tillgängligt för lyftning.

Utbytes sådan livränta eller del därav, som utgår till följd av personskada och utgör skattepliktig inläkt enligt 32 ij I mom., mot engångsbelopp, gälla bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådani engångsbelopp. Utbytes annan livränta eller del därav, som ulgör skattepliktig intäkl enligl 32 § 1 mom., mol engångsbelopp, skall hela engångsbeloppet upplagas såsom skaiiepliklig inläkt. Sker utbyte, hell eller delvis, av annan livränta än nu sagts mol engångsbelopp, skall beloppel anses utgöra icke skattepliktig inläkl.

Lön, som ulgår från arbelsgivare i Lön, som ulgår från arbetsgivare i

sådana fall, då denne på grund av 3 sådana fall, då denne på grund av 3 kap. 16 § andra eller Iredje stycket kap. 16 § andra eller iredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäk- lagen (1962:381) om allmän försäkring äger uppbära arbetstagaren lill- ring äger uppbära arbetslagaren till-••Som senaste lydelse har upptagits lydelsen enligt prop. 1976/77:50.

Nuvarande lydelse

kommande ersättning från allmän försäkringskassa, är skattepliktig intäkl. För arbelsgivaren är den av honom i nämnda fall uppburna ersällningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning i anledning av kosinad för den anställdes räkning all betrakta som skattepliktig inkomst, dock alt ersättningen icke är skattepliktig för arbelsgivaren, däresi den lill den anställde utbetalda lönen eller den för honom havda kostnaden ulgör för arbelsgivaren icke avdragsgill utgift i förvärvskälla. Ersättning, som annoriedes än i form av pension eller annan livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada i de fall, då arbelsgivaren slår s. k. självrisk enligl lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, räknas till skattepliktig inkomst enligl de gmnder som skulle hava gällt vid försäkring enligt sisinämnda lag.

Föreslagen lydelse

kommande ersättning från allmän försäkringskassa, är skattepliktig inläkl. För arbelsgivaren är den av honom i nämnda fall uppbuma ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning i anledning av kosinad för den anställdes räkning all betrakta som skattepliktig inkomst, dock alt ersättningen icke är skattepliktig för arbelsgivaren, därest den lill den anställde utbetalda lönen eller den för honom havda kosinaden ulgör för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i förvärvskälla. Ersättning, som annorledes än i form av pension eller annan livränta utbetalas av arbelsgivare vid yrkesskada eller arbetsskada i de fall,då arbetsgivaren står s. k. självrisk enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring. räknas lill skattepliktig inkomsl enligt de grunder som skulle hava gällt vid försäkring enligl sisinämnda lag. Skatteplikt föreligger icke för bidrag från stat eller kommun, vilka enligt av regeringen eller av stallig myndighel meddelade bestämmelser utgå, i samband med ulbildning eller omskolning, till arbelslösa och partiellt arbetsföra saml med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den mån bidragen avse traktamente och särskilt bidrag. Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag som ulgår enligt förordningen om bidrag till vanföra ägare av motorfordon.

Statsbidrag, som utgår lill näringsidkare för hans näringsverksamhet, är icke skattepliktig inkomst, om bidraget använts för aii bestrida kosinad för vilken rätt lill avdrag icke föreligger vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av åriiga värdeminskningsavdrag. Har bidraget använts för all bestrida sådan kostnad i verksamhelen som är på en gång avdragsgill vid laxeringen, ulgör bidraget skattepliktig intäkt. Är den kosinad för vilken bidraget utgår avdragsgill vid laxeringen för lidigare beskattningsår än del då bidraget skall upplagas som intäkl, får den skattskyldige i stället åtnjuta avdrag för kosinaden vid laxeringen fördel år då bidraget upplages som inläkt. Yrkande härom skall göras i deklarationen avseende det beskattningsår då yrkande om

Prop. 1976/77:64 48

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avdraget eljesl enligl denna lag försl skolal framställas. Återbetalas bidrag, som upptagits som inläkt, får den skattskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppel. Har bidraget använis för alt anskaffa tillgång, för vilken anskaftningskoslnaden för avdragas genom åriiga värdeminskningsavdrag, skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningskoslnad anses endasl så slor del av kosinaden som icke läckts av bidraget. Är bidraget större än del laxeringsmässiga restvärdet för tillgången, skall ett belopp molsvarande skillnaden ulgöra skattepliktig inläkt för mollagaren. Återbetalas statsbidrag, som påverkal beräkningen av anskaftningskoslnaden i nu avsett hänseende, får tillgångens avskrivningsunderiag ökas med vad som återbetalats, dock med högsl del belopp varmed beräkningen påverkats. 1 den mån slalsbidrag enligl vad nyss föreskrivils utgjort skattepliktig intäkt, för den skaltskyldige vid återbetalningen lillgodoföra sig avdrag för den del som sålunda utgjort skattepliktig inläkt. Har bidraget använis för atl anskaffa tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning (lager), ulgör bidraget skattepliktig inläkl, men skall å andra sidan vid tillämpning av 41 § och anvisningarna till nämnda paragraf den del av lagret för vilken anskaffningskostnaden läckts av bidraget icke medräknas vid värdesätiningen av tillgångarna. Återbetalas statsbidrag, som använis för anskaffande av lagertillgångar, får den skallskyldige göra avdrag för del återbetalade beloppet. Tillgångarnas anskaffningsvärde skall därvid anses ökal med det återbetalade beloppet. Vad som ovan sagts i detla stycke äger molsvarande lillämpning för slalsbidrag i form av amorteringsfritl lån (avskrivningslån). Omställningsbidrag enligt arbelsmarknadskungörelsen (1966:368) och kontant arbetsmarknadsstöd utgör skattepliktig inläkl.

Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som ulgår i samband med arbelsplacering som ulgör led i arbetsmarknadsstyrelsens omhändertagande av flyktingar.

Skaliepliki föreligger ej heller för bidrag, som stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond lill fullföljande av sill ändamål utgiver för mottagarens utbildning.

Enligt 46 § 2 mom. första stycket 4) föreligger viss rätt lill avdrag för bidrag till barns underhåll. Sådani underhällsbidrag skall icke hänföras lill skattepliktig inkomst.

till 21 §
14. Sjukpenning enligt lagen 14. Sjukpenning enligl lagen

(1962:381) om allmän försäkring oc/j (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeför- lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring ulgör skattepliktig intäkl av säkring, lagen (1976:380) om arbets-jordbmksfaslighel om sjukpenning- skadeförsäkring, lagen (1977:000) om

5 Senaste lydelse 1973.434,

Nuvarande lydelse

en grundas på inkomst, som hänför sig lill jordbruksfasiighel och för sig eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomsl uppgår till 4 500 kronor eller högre belopp för år. Till intäkl av jordbruksfastighet hänföres under nämnda förutsättningar också ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare.

Föreslagen lydelse

statligt personskadeskydd och lagen (1977:000) om krigsskadeersättning UU sjömän ulgör skattepliktig inläkl av jordbruksfastighet om sjukpenningen grundas på inkomsl, som hänför sig till jordbruksfasiighel och för sig eller lillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomsl uppgår lill 4 500 kronor eller högre belopp för år. Till inläkl av jordbruksfastighet hänföres under nämnda förutsättningar också ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning ål smittbärare.

till 24 §

9.* Sjukpenning enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring ulgör skattepliktig intäkl av annan fasiighei om sjukpenningen grundas på inkomst, som hänför sig lill annan fasiighei och för sig eller lillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomsl uppgår lill 4 500 kronor eller högre belopp för år. Till inläkl av annan faslighet hänföres under nämnda förutsättningar också ersättning enligl lagen (1956:293) om ersäuning åt smittbärare.

9. Sjukpenning enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeför-säkfmgjagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring, lagen (1977:000) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:000) om krigsskadeersättning UU sjömän ulgör skattepliktig intäkl av annan fastighet om sjukpenningen grundas på inkomst, som hänför sig lill annan fastighei och för sig eller lillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomst uppgår lill 4 500 kronor eller högre belopp för år. Till inläkl av annan fastighei hänföres under nämnda förutsättningar också ersättning enligl lagen (1956:293) om ersättning ål smittbärare.

Nuvarande lydelse

säkring ulgör skattepliktig intäkl av rörelse om sjukpenningen gmndas på inkomsl, som hänför sig till rörelse och för sig eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomst uppgår till 4 500 kronor eller högre belopp för år. Till inläkl av rörelse hänföres under nämnda förutsättningar också ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare.

Föreslagen lydelse

säkring, lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring, lagen (1977:000) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:000)om krigsskadeersättning UU sjömän ulgör skattepliktig intäkl av rörelse om sjukpenningen grundas på inkomst, som hänför sig till rörelse och för sig eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomsl uppgår lill 4 500 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av rörelse hänföres under nämnda förutsättningar också ersättning enligl lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare.

till 32 §

12.' Sjukpenning enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring ulgör skaiiepliklig inläkl av tjänst om sjukpenningen grundas på inkomst, som hänför sig lill Ijänsi och för sig eller lillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomsl uppgår lill 4 500 kronor eller högre belopp för år. Till inläkl av ijänsi hänföres under nämnda förutsäuningar också ersättning enligl lagen (1956:293) om ersättning ål smittbärare samt annan lag eller författning, som utgått annoriedes än på gmnd av försäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbeie eller på grund av militärtjänstgöring.

12. Sjukpenning enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:000) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:000) om krlgsskadeersäiining till sjömän ulgör skattepliktig inläkt av tjänst om sjukpenningen grundas på inkomsl, som hänför sig lill tjänsl och för sig eller lillsammans med annan sjukpenninggmndande inkomsl uppgår lill 4 500 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av tjänsl hänföres under nämnda förutsättningar också ersättning enligl lagen (1956:293) om ersättning ål smittbärare saml annan lag eller författning, som uigålt annoriedes än på gmnd av försäkring,som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på gmnd av militärtjänstgöring.

Prop. 1976/77:64 51

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Föräldrapenning och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring ulgöra skattepliktig inläkt av tjänsl.

Timstudieslöd, inkomslbidrag och vuxensludiebidrag enligl studieslödslagen (1973:349), utbildningsbidrag för doktorander och timersättning vid gmndläggande utbildning för vuxna räknas som skattepliktig inläkl av tjänst.

Dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa och koniani arbetsmarknadsstöd räknas som skattepliktig inläkl av tjänst.

Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas som skattepliktig intäkl av tjänst.

Delsamma gäller dagpenning och stimulansbidrag, vilka enligt av regeringen eller av stallig myndighel meddelade bestämmelser ulgå lill deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda.

liU 41 bS'

Med egenavgifter förstås sjukför- Med egenavgifter förslås sjukför
säkringsavgift enligl 19 kap. 2§ säkringsavgift enligl 19 kap. 2§
lagen (1962:381) om allmän försäk- lagen (1962:381) om allmän försäk
ring, socialförsäkringsavgift lill folk- ring, socialförsäkringsavgift lill folk
pensioneringen och tilläggspen- pensioneringen och tilläggspen
sionsavgift enligl 19 kap. 3 § samma sionsavgift enligl 19 kap. 3 § samma
lag saml avgift enligl 4 § lagen lag, avgifl enligt 7 kap. 2 § tredje
(1968:419) om allmän arbetsgivarav- stycket lagen (1976:380) om arbeis-
gift. skadeförsäkring saml avgifl enligt 4 §

lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift.

Avdrag medges för egenavgifter som påförts såsom slutlig skall. Har skaltskyldig för det beskattningsår till vilket avgifterna hänför sig medgivits schablonavdrag enligt punkl 2 a av anvisningarna till 22 § och punkl 9 a av anvisningarna lill 29 §, medges dock avdrag endasl för det belopp varmed egenavgifterna överstiger schablonavdraget. Om schablonavdrag för vissl beskattningsår medgivits med belopp överstigande summan av de egenavgifter, som påförts såsom slutlig skatt för samma beskattningsår, skall skillnadsbeloppet tagas upp som inläkl.

Avdrag medges även för egenavgifter som har påförts såsom tillkommande skall saml för belopp varmed medgivet schablonavdrag för vissl beskattningsår har reducerats i samband med ändring av taxeringen. Som inläkl upplages egenavgifter, som restituerats, avkortats eller avskrivits, samt belopp varmed schablonavdrag för vissl beskattningsår i samband med

'Senaste lydelse 1976:460,

Prop. 1976/77:64 52

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ändring av laxeringen medgivils utöver lidigare åtnjutet schablonavdrag.

Belopp som - efter beaktande i förekommande fall av tidigare medgivet schablonavdrag - är avdragsgillt eller skattepliktigt enligl andra eller Iredje stycket hänföres lill del beskattningsår under vilkel slullig eller tillkommande skatt har påförts eller restitution, avkortning eller avskrivning har skett. Har schablonavdrag medgivits eller har lidigare medgivet schablonavdrag ändrats, skall, såvida taxeringsålgärden icke föranleder omräkning av egenavgifterna för beskallningsårel i fråga, avdraget eller intäkten hänföras till det beskattningsår under vilkel beslutet angående taxeringsålgärden har meddelats.

Har den skallskyldige antingen brukat en eller fiera jordbruksfastigheter eller bedrivit en eller flera rörelser under det beskattningsår som anges i fjärde stycket, skall i nämnda stycke avsett avdragsgillt eller skalteplikligl belopp hänföras till den förvärvskälla som ger slörsi underiag för beräkning av schablonavdrag. Har den skallskyldige under nämnda beskattningsår både brukat jordbruksfastighet och bedrivit rörelse, faslsiälles i första hand det inkomslslag inom vilkel underiagel för avdrag är störst. Inom della inkomslslag hänföres avdrag eller inläkt lill den förvärvskälla som ger störst underiag. Har den skallskyldige under beskattningsåret varken brukat jordbruksfastighet eller bedrivit rörelse, medges avdragel såsom allmänl avdrag enligt 46 i; 2 mom. medan intäkten upplages såsom intäkt av lillfällig förvärvsverksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977 och tillämpas första gången vid 1978 års laxering.

Med skatt förslås i denna lag, där icke annat angives, statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt, kommunal inkomslskall, landstingsmedel, skogsvårdsavgifter, sådana socialförsäkringsavgifler lill folkpensioneringen och lilläggspen-sionsavgifter som avses i 19 kap. 3 >; lagen om allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter enligt 19 kap. 2 S sisinämnda lag, sådana arbetsgivaravgifter enligt lagen om uppbörd av vissa avgifier enligt lagen om allmän försäkring, m. m., avgifier enligl lagen om allmän arbetsgivaravgift och enligt lagen om avgifl för sjöfolks pensionering vilka icke uppbäras av riksförsäkringsverket, avgift som avses i 116 a eller I16c>; taxeringslagen, ävensom annuitet å avdikningslån.

Med skalt förstås i denna lag, där icke annat angives, statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskall, utskiftningsskatt, ersällningsskatl, kommunal inkomstskall, landstingsmedel, skogsvårdsavgifter, sådana socialförsäkringsavgifter till folkpensioneringen och lilläggspen-sionsavgifier som avses i 19 kap. 3 ij lagen om allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter enligl 19 kap. 2;? sistnämnda lag, arbetsskadeförsäkringsavgifter enligl 7 kap. 2 § tredje stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, sådana arbetsgivaravgifter enligl lagen om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen om allmän försäkring, m. m., avgifier enligt lagen om allmän arbetsgivaravgift och enligl lagen om avgift för sjöfolks pensionering vilka icke uppbäras av riksförsäkringsverket, avgifl som avses i 116 a eller 116cv; taxeringslagen, ävensom annuitet å avdikningslån. Regeringen må, om särskilda omsländigheler därtill föranleda, föreskriva all i samband med uppbörden av skalt må uppbäras jämväl annan avgift än sådan som i försia stycket sägs. Har dylik föreskrift meddelals skall, där icke annat angivils, vad i denna lag sladgas angående skatt äga molsvarande tillämpning belräffande avgifl som med föreskriften avses.

' Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens mbrik 1974:771. 2 Senaste lydelse 1975:950.

Prop. 1976/77:64 56

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 m o m . Skattereduktion åtnjutes

av ogift skaltskyldig, som har hemmavarande barn under 18 år, och av gift skaltskyldig, vars make saknar laxerad inkomsl enligt lagen (1947:576) om statlig inkomslskall, med 1 800 kronor,

av gift skattskyldig, vars make har laxerad inkomst enligl nämnda lag som understiger 4 500 kronor, med 40 proceni av del belopp som moisvarar skillnaden mellan 4 500 kronor och den laxerade inkomsien.

Ha gifta skattskyldiga var för sig till statlig inkomstskatt laxerad inkomsl, som understiger 4 500 kronor, åtnjutes skattereduktion endast av den som har den högsla taxerade inkomsien. Äro de laxerade inkomsterna lika slora, tillkommer skaltereduktion den äldre av de skattskyldiga.

Skallereduktion enligt första siyckei åtnjutes endast av skallskyldig, som varit bosatt här i rikel under någon del av beskattningsåret. För gift skallskyldig gäller dessulom följande. För all skattereduktion skall fl åtnjutas, skall maken ha varil bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. Avser makens bosättning här i riket större delen av beskallningsårel, sker skattereduktionen enligt försia stycket. Avser makens bosättning här i riket endasl en mindre del av beskattningsåret, åtnjuter den skaltskyldige skattereduktion, om maken saknar taxerad inkomst enligl lagen om stallig inkomstskatt, med 900 kronor, och om maken har laxerad inkomsl enligt nämnda lag som understiger 2 250 kronor, med 40 proceni av del belopp som moisvarar skillnaden mellan 2 250 kronor och den laxerade inkomsten.

Vid lillämpningen av bestämmelserna i försia, andra och iredje siyckena skall som taxerad inkomsl anses även under beskattningsåret uppburen beskattningsbar inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskall saml enligl I i; 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning. Skattereduktion som tillkommer skallskyldig enligl nämnda bestämmelser skall minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar, för vilken den skattskyldige uppburii inkomsl som förut nämnis.

Skattereduktion sker icke i fråga Skaltereduktion sker icke i fråga om statlig förmögenhetsskatt, soci- om statlig förmögenhetsskatt, socialförsäkringsavgift till folkpensio- alförsäkringsavgift lill folkpensioneringen enligl 19 kap. 3 i; lagen neringen enligt 19 kap. 3 i; lagen (1962:381) om allmän försäkring, (1962:381) om allmän försäkring, lilläggspensionsavgift, sjukförsäk- tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift, arbetsgivaravgift, all- ringsavgift, arbetsskadeförsäkrings-män arbetsgivaravgift, avgift för avgift, arbetsgivaravgift, allmän ar-sjöfolks pensionering och förse- betsgivaravgift, avgift för sjöfolks ningsavgift enligl 116 c i; taxerings- pensionering och förseningsavgift

Senaste lydelse 1975:950.

landstingsmedel.

3 mo m . Regeringen må förordna, all preliminär A-skatl skall ulgå för tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt för folkpension som utbetalas tillsammans med tilläggspension eller annan förmån. Sådani förordnande må meddelas även i fräga orn folkpension som icke utbetalas lillsammans med annan förmån om det ärsannolikl att slullig skall kommer alt påföras den skaltskyldige.

Regeringen må förordna, att preliminär A-skall skall utgå för inkomst av artistisk verksamhet och för inkomst som avses i punkt 12 av anvisningarna lill 32 >; kommunalskattelagen (1928:370), även om inkomsten icke ulgör huvudsaklig inkomsl av tjänst.

I m o m ,'♦ 1 den omfattning nedan angives skall skaltskyldig utgöra prelimär skatt med belopp, vilkel så nära som möjligt kan antagas motsvara i den slutliga skatten ingående statlig inkomstskatt, stallig förmögenhetsskatt, socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen enligt 19 kap.

3 i; lagen (1962:381) om allmän försäkring, lilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift, avgift enligt

4 Iförordningen om allmän arbetsgivaravgift, kommunal inkomstskatt och landstingsmedel.

Har förordnande meddelats enligl detta momenl, skall i fråga om inkomsl som förordnandet avser gälla vad regeringen föreskriver om beräkning av preliminär skall, avdrag för preliminär och kvarstående skatt samt ansvarighet för sådan

"t Senaste lydelse 1973:1111. 5 Senaste lydelse 1976:1085.

1 m o m. I den omfattning nedan angives skall skattskyldig utgöra preliminär skatt med belopp, vilket så nära som möjligt kan antagas molsvara i den slulliga skatten ingående statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen enligtl9kap. 3sMagen(1962:381)om allmän försäkring, tilläggspensions-avgifl, sjukförsäkringsavgift, arbets-skade/Örsäkringsavgift, avgift enligt 4 lagen om allmän arbetsgivaravgift, kommunal inkomstskati och

Har förordnande meddelals enligl detta moment, skall i fråga om inkomst som förordnandet avser gälla vad regeringen toreskriver om beräkning av preliminär skatt, avdrag för preliminär och kvarstående skalt samt ansvarighet för sådan

lo;;'

Preliminär A-skatt skall icke beräknas å ersättning, som vid kommunal tiänsl anvisas för vissa med yänslen förenade koslnader, ej heller å ersättning, som vid enskild tiänsl anvisas för sådana kostnader, däresi icke ersättningen väsentligen överstiger vad som skäligen kan anses vara erforderligl för kostnadernas bestridande.

Preliminär A-skatl skall icke utgå för:

a) folkpension och tilläggspension enligl lagen om allmän försäkring, där ej annat följer av förordnande enligl 3 v; 3 mom. eller den skaltskyldige begär all avdrag för sådan skatt skall göras;

c) familjebidrag enligt familjebidragslagen (1946:99); eller

nan skattepliktig ersättning, som uppgår till högsl 3 000 kronor för år; dock all vad nu sagts ej skall till-lämpas på pension och vårdbidrag, som ulgår på grund av lagen om allmän försäkring, delpension enligl lagen (1975:380) om delpensionsför-säkring och på yrkesskadelivränla.

d) sådan pension, livränta eller d) sådan pension, livränta eller
från försäkringsanstall utgående an- från försäkringsanstall utgående an-

nan skattepliktig ersättning, som uppgår lill högsl 3 000 kronor för år; dock all vad nu sagts ej skall till-lämpas på pension och vårdbidrag, som utgår på grund av lagen om allmän försäkring, delpension enligt lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring och på yrkesskadelivränla eUer livränta enligt lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring eller lagen (1977:000) om statligt personskadeskydd.

6 Senaste lydelse 1976:1085,

Prop. 1976/77:64 59

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I m o m , Uträkning av de särskilda skalleposter som ingå i slutlig skall samt debitering av sådan skatt sker med ledning av uppgifter i taxeringslängd eller annat beslul om laxeringen. 1 övrigt iakttages:

alt för skattskyldiga, som avses i 10 v? I mom, lagen om statlig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som fastställts atl gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot den ifrågavarande slulliga skatten;

atl kommunal inkomslskall och landstingsmedel uträknas med ledning av den utdebitering för skattekrona och skatteöre som för inkomståret gäller i beskattningsorten;

alt kommunal inkomslskall och landstingsmedel uträknas i en gemensam post, därvid skallebeloppet vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal;

att skogsvårdsavgift uträknas med lillämpning av det promilletal, som enligl vad därom särskilt är stadgal bestämls för del år då den slulliga skallen debiteras;

atl tilläggspensionsavgift uträknas med tillämpning av den för inkomståret fastställda procentsatsen för avgiftsuttaget, därvid öretal bortfaller;

att kommunal inkomstskati och landstingsmedel debiteras med belopp som uträknats av lokal skattemyndighet i del fögderi där beskaltningsorien är belägen;

att i 1 omförmäld sjukförsäkringsavgift debileras enligl 19 kap. lagen om allmän försäkring på grundval av uppgifler om försäkringsförhållanden som lämnas av allmän försäkringskassa;

alt socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen såvitt gäller person med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning debiteras med tillämpning av bestämmelserna i 11 kap. 4 i? samt 19 kap. 3 och 4 a v;! lagen om allmän försäkring;

all i 1 s} omförmäld arbetsskadeför-säkringsavgifl debiteras med ledning av bestämmelserna i 7 kap. 2 tredje stycket lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring;

all i n omförmälda arbetsgivaravgifter debiteras i en gemensam posl; samt

all i I omförmäld annuitet eller, därest skattskyldig har all eriägga flera annuiteter, summan av dessa påföres i hell antal kronor, därvid örelal bortfaller.

Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1977. 7 Senaste lydelse 1975:950,

2 Vid tillämpning av 1 skall i skatteunderlaget icke inräknas skattekronor och skatteören som kan anses hänföra sig till följande skattepliktiga intäkter, nämligen dels sjukpenning enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller ersäuning enligl förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret, kungörelsen (1962:607) om ersättning på grund av verksamhet för brandsläckning m. m., kungörelsen (1961:457) om ersättning på grund av medverkan i skyddsarbete vid olyckor i atomanläggningar m. m., förordningen (1954:250) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m, m,, lagen (1954:246) om krigsförsäkring för .sjömän m. fl., militärersältningsför-ordningen (1950:261) och lagen (1956:293) om ersättning ål smittbärare, allt lill den del sjukpenningen eller ersättningen grundas på förvärvsinkomst av minst 4 500 kronor för år, dels föräldrapenning och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring, dels timstudieslöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag

'Senaste lydelse 1976:1086,

Vid tillämpning av 1 i; skall i skatteunderlaget icke inräknas skattekronor och skatleören som kan anses hänföra sig till följande skattepliktiga intäkter, nämligen dels sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (t 976:380) om arbelsskadeförsäkring eller ersättning enligt lagen (1977:000) om statligt personskadeskydd, lagen (1977:000) om krlgsska-deersätlning tills/öman, förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tiänslgöring i civilförsvaret, kungörelsen (1962:607) om ersättning på grund av verksamhel för brandsläckning m, m., kungörelsen (1961:457) om ersättning på gmnd av medverkan i skyddsarbete vid olyckor i alomanläggningar m. m,, förordningen (1954:250) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m., lagen (1954:246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl., miliiärersättningsför-ordningen (1950:261) och lagen (1956:293) om ersättning ål smittbärare, alll till den del sjukpenningen eller ersättningen grundas på förvärvsinkomst av minsl 4 500 kronor

Nuvarande lydelse

enligl studieslödslagen (1973:349), dels utbildningsbidrag för doktorander och timersättning vid grundläggande ulbildning för vuxna, dels dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen och kontant arbetsmarknadsstöd, dels utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning såvitt avser dagpenning och stimulansbidrag, dels dagpenning vid utbildning och tjänslgöring inom totalförsvaret, Intäktema upptages härvid lill beloppsom anges på kontrolluppgift enligt taxeringslagen (1956:623).

Föreslagen lydelse

för år, dels föräldrapenning och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring, dels timstudieslöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349), dels utbildningsbidrag för doktorander och timersättning vid grundläggande ulbildning för vuxna, dels dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen och kontant arbetsmarknadsstöd, dels utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning såvitt avser dagpenning och stimulansbidrag, dels dagpenning vid ulbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret. Intäkterna upptages härvid lill belopp som anges på kontrolluppgift enligt taxeringslagen (1956:623). Vid beräkning av skatteunderlaget för fysisk person skall avdrag vidare göras för skattekronor och skatleören, som kan anses molsvara sjukpenning, vilken vid arbetsgivarinträde enligt 3 kap. 16 ;j lagen (1962:381) om allmän försäkring för honom uppburits av arbetsgivaren, om arbetsgivarinträdet skett den 9 november 1973 eller senare.

Vid beräkning av antalet skattekronor och skalleören skall såvitt gäller avdrag för sjukförsäkringsavgift enligt 46 ;; 2 mom. 3), grundavdrag enligl 48 i; och avdrag för nedsatt skatleförmåga enligt 50 ; 2 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen (1928:370) lillämpas de regler som gäller vid 1975 års taxering. Härvid beräknas avdraget för sjukförsäkringsavgift, såvitt denna grundas på inkomst av anställning, till belopp som påförts på grund av 1975 års taxering. 1 fråga om det extra avdragel för nedsatt skatleförmåga beakias inte sådan minskning av avdragel som följer av att den skattskyldige eller hans make har förmögenhet.

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1977 och lillämpas första gången i fråga om utdebitering för år 1979.

Angående debitering och uppbörd av avgifter från arbetsgivare enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt avgift for obligatorisk försäkring i riksförsäkringsverket enligl lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring ävensom avgifter enligt lagen (1960:77)om byggnadsforskningsavgifl, lagen (1970:742)om lönegarantiavgift, lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgifl samt lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet skall gälla vad nedan sladgas.

A vgift./or friviUig försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen om yrkesskadeförsäkring uppbäres i den ordning verket besiämmer.

Angående debitering och uppbörd av avgifier från arbelsgivare enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring, lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift, lagen (1970:742) om lönegarantiavgift, lagen (1971:282) om arbeiarskyddsavgift saml lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och del kontanta arbetsmarknadsstödet skall gälla vad nedan stadgas.

2.'

I denna lag förslås med arbeisgivaravgift: summan av arbelsgivarens avgifier enligt I första stycket;

avgiftsunderlag: belopp vara avgifl, som avses i I >; försia stycket, skall beräknas för arbelsgivaren;

u t g i f l s å r: det kalenderår för vilkel avgiftsunderlag skall beslämmas;

slulligavgift: arbetsgivaravgift som påföres vid den årliga avgifisde-biteringen för nästföregående ulgiflsår;

preliminäravgifi: belopp som enligt debitering skall eriäggas eller eljest erlägges i avräkning på slullig avgifl;

kvarstående avgifl: avgiftsbelopp som återstår atl erlägga sedan

1Lagen omtryckt 1974:938, Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:938.

2Senaste lydelse 1976:1098,

Prop. 1976/77:64 63

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

preliminär avgifl avräknats från slullig avgift;

tillkommande avgift: arbetsgivaravgift som skall eriäggas enligt beslut om debitering fattal sedan den årliga avgiflsdebileringen avslutats.

Såvitt gäller beräkning av avgifts- Såvitt gäller beräkning av avgifts-

underiag för avgifl lill sjukförsäk- underlag för avgift till sjukförsäk
ringen, folkpensioneringen och för- ringen, folkpensioneringen, försäk-
säkringen för tilläggspension saml ringen för tilläggspension oc/zar/je/s-
för arbetsgivaravgift till arbetslös- skadeförsäkringen samt för arbelsgi-
helsförsäkring och del konlanla varavgift lill arbetslöshetsförsäkring
arbetsmarknadsstödet skall med lön och del kontanta arbetsmarknads-
enligl denna lag förslås jämväl sådan stödel skall med lön enligl denna lag
ersättning, som enligl 3 kap, 2 i; förslås jämväl sådan ersättning, som
andra stycket sista punkten och 11 enligl 3 kap, 2 >; andra stycket sista
kap. 2 >? andra stycket lagen punklen och 11 kap, 2 5; andra
(1962:381) om allmän försäkring stycket lagen (1962:381) om allmän
anses såsom inkomst av anställning, försäkring anses såsom inkomst av
Vad nu sagts äger dock icke tillämp- anställning. Vad nu sagts äger dock
ning i fall där ersällningen uigålt till icke tillämpning i fall där ersätt-
utomlands bosatt person och avser ningen utgått till utomlands bosalt
arbete ulom rikel eller där bevill- person och avser arbeie utom rikel
ningsavgifl eriagts enligl lagen eller där bevillningsavgift erlagls
(1908:128 s. l)om bevillningsavgifter enligt lagen (1908:128 s. l)om bevill-
för särskilda förmåner och rättighe- ningsavgifter för särskilda förmåner
ter. och rättigheter.

1 fråga om inkomst från fåmansförelag skola föreskrifterna i punkl 13 av anvisningarna lill 32 § kommunalskatlelagen (1928:370) äga molsvarande lillämpning vid beräkning av avgiftsunderiag.

Vad i 19 kap. 6 § lagen om allmän försäkring föreskrives om avgift som där avses äger motsvarande lillämpning på annan avgift som uppbäres enligl förevarande lag.

1. Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1977 och tillämpas i fråga om arbetsgivaravgift som belöper på tid från och med den I januari 1977, Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om dels avgift för år 1976 eller lidigare år lill obligatorisk försäkring enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, dels avgift för frivillig försäkring enligt nämnda lag,

2. Arbeisgivaravgift lill annat än arbetsskadeförsäkringen skall ulan hinder av att lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring upphör all gälla vid ulgången av juni 1977 debileras och uppbäras som om nämnda lag och förekommande hänvisningar lill denna i andra beslämmelser om arbetsgivaravgifter hade gällt under hela år 1977,

Prop. 1976/77:64 64

Uldrag
SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammaniräde 1977-01-27

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Asling, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenslam Linder, Wikström, Johansson

Föredragande: statsrådet Gustavsson

Proposition om statligt personskadeskydd m. m.

1 Inledning

Ny lagsiiftning om arbelsskadeförsäkring har anlagils av riksdagen på grundval av förslag från yrkesskadeförsäkringskommiltén i betänkandet (SOU 1975:84) Ersättning vid arbetsskada. Den nya lagstiftningen iräder i kraft den I juli 1977.

Yrkesskadeförsäkringskommiltén' har härefter i september 1976 avlämnat sill slutbetänkande (SOU 1976:50) Statligt personskadeskydd, vilket innehåller förslag lill följdlagstiftning lill lagen om arbelsskadeförsäkring.

Efter remiss har yttranden över beiänkandel avgetls av Svea hovrätt, kammarrätten i Stockholm, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, överbefälhavaren (ÖB) efler hörande av försvarsgrenscheferna och rikshemvärns-chefen, försvarels civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, värnpliklsverket, civilförsvarsstyrelsen, bislåndsulbildningsnämnden, socialstyrelsen, försäkringsrådet, riksförsäkringsverket, statskontoret, försäkringsinspekiionen, riksrevisionsverkei, statens avtalsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, arbelarskyddsslyrelsen, statens brandnämnd, Försäkringskasseförbundel, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges redareförening. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Lantbrukarnas riksförbund. Svenska företagares riksförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges fiskares riksför-

I Ledamöter: justitieombudsmannen Leif Ekberg, ordförande, riksdagsmännen Alvar Andersson och Torsten Fredriksson, direktören i Sveriges verkstadsförening Olof Gustafsson, förbundssekreteraren I Svenska metallindustriarbetareförbundet Henry Kadsson, bitr, direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Inge Svensson och ombudsmannen i Landsorganisationen i Sverige Håkan Walander.

Prop. 1976/77:64 65

hund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges köpmannaförbund. Värnpliktiga arbetsgmppen vid 1976 års värnpliklskonferens, Frivilligorganisalionernas samarbetskommitté efler hörande av berörda organisationer. Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam. Några remissinstanser har bifogat yttranden som de har inhämtat, bl. a. från trygghetsnämnden.

2 Nuvarande bestämmelser m. m. 2.1 Arbetsskadeförsäkring m. m.

2.1.1 AUmänt om den nya arbetsskadeförsäkringen

Riksdagen har vid 1975/76 års riksmöte antagit en lag om arbetsskadeförsäkring (prop. 1975/76:197, SfU 1975/76:40, rskr 1975/76:377, SFS 1976:380). Den nya lagen om arbelsskadeförsäkring (LAF) iräder i kraft den I juli 1977, då lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL) upphör all gälla.

En av de viktigaste förändringarna i förhållande till nuvarande yrkesska-delagstiflning är all ersättning i form av livränta skall anknytas till den inkomstföriust som har uppkommii. Man har således övergått från elt i huvudsak medicinskt lill elt ekonomiskl invalidilelsbegrepp. Enligl den nya lagstiftningen har försäkrad, som lill följd av arbetsskada fåll sin arbetsförmåga nedsatt med minsl 1/15, rätt till ersättning i form av livränta för den inkomstförlust som uppkommer. Livränta utgår dock inte om inkomstförlusten för år räknal understiger 1 /4 av basbeloppet. Underiagel för beräkning av livränta utgörs för den som är sjukpenningförsäkrad enligl 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) av hans sjukpenninggmndande inkomsl vid den lidpunkt från vilken livränta skall utgå. Förden som inle är sjukpenningförsäkrad liksom för personer som skadas i unga år finns särskilda beslämmelser.

Livräntans kompensationsgrad har höjts till i princip 100 96. Livränta utgår nämligen med så slor del av den försäkrades livränleunderiag, som moisvarar graden av nedsättningen av hans förmåga all bereda sig inkomsl genom arbeie. 1 prakiiken innebär del i de flesla fall all livräntan ulgör skillnaden mellan den inkomsl som den försäkrade kan anlas ha haft om han inte skadats och den inkomsl som han trots skadan kan beräknas komma att 11.

Även yrkesskadebegreppel har ändrats väsentligt i den nya lagen. Man har övergått till beteckningen arbetsskada. Därmed förstås alla skador och sjukdomar som har uppstått lill följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbelel. Detla gör bl, a. alt nuvarande särskilda förteckning över yrkessjukdomar blir överflödig.

I fråga om samordningen mellan den allmänna pensioneringens förmåner

5 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 64

Prop. 1976/77:64 66

och arbetsskadelivränlan innebär lagen förenklade regler jämfört med vad som nu gäller. Livräntan skall täcka den del av inkomstförlusten som inle ersälts genom förtidspension. Livräntan skall i princip vara pensionsgmndande för ålderspension från försäkringen för tilläggspension (ATP). Den ulgår fram lill pensionsåldern 65 år. En särskild garantiregel gäller dock för dem som har liten eller ingen ålderspension enligl AFL. Den nya arbetsskadeförsäkringen skall liksom yrkesskadeförsäkringen finansieras hell genom arbetsgivaravgifter. Administrationen av arbetsskadeförsäkringen decentraliseras från riksförsäkringsverket lill de allmänna försäkringskassorna. Övergångsvis skall äldre yrkesskadeärenden handläggas av riksförsäkringsverkel.

Den nya lagstiftningen gäller för skadefall som inlräftar fr, o. m. den 1 juli 1977. De nya reglerna skall gälla även en skada som har uppstått lill följd av inverkan före lagens ikraftträdande, om skadan visar sig försl efler denna lidpunkt.

2.1.2 Arbetsskadeförsäkringens personkrets

Enligl LAF omfattas varje arbetstagare av den nya arbetsskadeförsäkringen. Delta innebär bl. a. all de nuvarande undantagen i 4 ij YFL för arbelsgivares make och andra familjemedlemmar har slopats. Enligt 5 § YFL får regeringen undanta vissa arbetstagare hos staten eller kommun samt meddela avvikande föreskrifler i andra särskilda fall. Några molsvarande bestämmelser finns inle i LAF. Egenföretagare omfattas inle av YFL eller LAF. När LAF anlogs förutsattes atl man skulle återkomma till frågan om arbetsskadeskyddets utsträckning till egenföretagare och uppdragstagare, när yrkesskadeförsäkringskommiltén slutfört sitl arbete.

YFL och LAF bygger i princip på det arbetstagarbegrepp som har utbildat sig vid tillämpning av semesterlagstiftningen. Den allmänna försäkringen har i huvudsak samma arbetstagarbegrepp men omfattar vid sidan av arbetstagare även övriga förvärvsarbetande, dvs. egenföretagare och uppdragstagare.

2.1.3 FrlvUllg.försäkring enligt yrkesskadeförsäkringen

Yrkesskadeförsäkringen är öppen för frivillig anslulning, antingen enskilt eller kollektivt genom arbelsgivare, yrkes- eller fackorganisation eller skola. För de obligatoriskt yrkesskadeförsäkrade innebär den frivilliga försäkringen en möjlighel atl komplettera den allmänna försäkringen med skydd vid skador som iniräffar under fritid eller i egen verksamhel. För övriga ulgör den frivilliga försäkringen ell komplement lill den allmänna försäkringen.

Reglerna om ersättning från den obligatoriska försäkringen gäller i allmänhet även förersätlning från den frivilliga försäkringen. Under dens. k.

Prop. 1976/77:64 67

samordningstiden utgår ersättningen således normalt från den allmänna sjukförsäkringen. Sjukvårdsersättning och sjukpenning utges emellertid även efter samordningsliden från sjukförsäkringen, dock längst till dess livränta börjar ulgå (jfr 2 kap, 13 § och 3 kap. 13 § AFL). Därvid utgår dessutom tillägg från den frivilliga försäkringen med så storl belopp all den totala ersättningen motsvarar vad som skulle ha utgelts om obligatorisk försäkring hade gällt. I detla sammanhang och i fråga om livränta används även en anlagen årsinkomst för hemmamakar och sluderande. Livränta från den frivilliga försäkringen medför inle avdrag på allmänna pensionsförmåner (17 kap. 2 § AFL). Rätten lill ersättning från den frivilliga försäkringen får begränsas i försäkringsavtalet. Ersätlningsunderiaget kan därvid beslämmas till ell lägre belopp än som följer av bestämmelsema för obligatorisk yrkesskadeersättning.

Frivillig försäkring meddelas av riksförsäkringsverket. Försäkringen bekostas genom avgifter från försäkringstagarna. År 1974 var totalt ca 20 000 personer försäkrade mol 25 000 år 1970.

1 LAF infördes - i avvaktan på resultatet av yrkesskadeförsäkringskom-milténs återstående utredningsarbete - inga beslämmelser om friviUig försäkring.

2.1.4 Vissa bestämmelser Inom den aUmänna försäkringen

Till den allmänna försäkringen är knuina en frivillig sjukpenningförsäkring och en frivillig pensionsförsäkring (21 och 22 kap. AFL). Den frivilliga sjukpenningförsäkringen slår öppen för bl. a. hemmamakar. För deras del avser försäkringen vissl sjukpenningtillägg som lillsammans med vanlig sjukpenning får uppgå lill högsl 20 kr. Även den som på grund av studier eller annan utbildning under minsl sex månader avstår från förvärvsarbete flr försäkra sig för sådant sjukpenninglillägg. Är han inle berättigad till vanlig sjukpenning, kan försäkringen avse frivillig sjukpenning på högsl 20 kr. Den frivilliga pensionsförsäkringen kan omfatta livsvarig eller temporär ålderspension. 1 regel kan pensionen börja ulgå först vid 55 års ålder. Pension flr dock utges lidigare om den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst hälften. Pensionen utgår då med reducerat belopp.

Den som enligt AFL har inkomsl av annat förvärvsarbete än anslällning, främst inkomst av jordbruk eller rörelse, kan göra anmälan om undanlagande från ATP (11 kap. 7 § AFL). Undantagandet gäller då all hans inkomsl av annat förvärvsarbete. Har undantagande skett, bortses från inkomsten av annat förvärvsarbete vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. När undanlagande från ATP gäller skall inkomsien av annat förvärvsarbele inte heller beakias vid beräkning av sjukpenninggmndande inkomsl (3 kap. 2 § första stycket AFL). Undanlagande får alltså aldrig ske beträffande enbart ATP eller enbarl sjukpenningförsäkringen ulan måste alllid avse båda dessa

Prop. 1976/77:64 68

försäkringar. På inkomsier som omfattas av undantagandet eriägger den försäkrade ingen lilläggspensionsavgift och hans sjukförsäkringsavgift beräknas enligl särskilda bestämmelser. Undantagandel gäller fr. o. m. årel efler del då anmälan gjordes. Anmälan kan återkallas med verkan från näsla årsskifte. Undanlagandel skall dock gälla minst fem år. Har återkallelse skett, kan nytl undanlagande inle komma i fråga. Undanlagandel kan på vissl säll minska rällen lill pension på grundval av sådan inkomsl som inle har undantagits från försäkringen. Undantagandel kan vidare reducera slorieken av utgående pensionsiillskoii enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott. År 1976 lorde ca 30 000 personer under 65 år ha varil undantagna från ATP på gmnd av egna önskemål. Denna siffra kan beräknas minska successivt.

Uppdragstagare, t. ex. den som har förtroendeuppdrag, anses fr. o. m. år 1976 som arbetstagare vid beräkning av sjukpenninggrundande och ATP-gmndande inkomst enligt AFL, om ersättning under året har uppgått lill minsl 500 kr. (3 kap. 2 § och 11 kap. 2 ij AFL). 1 sådani fall är uppdragstagaren befriad från skyldighel atl beiala socialförsäkringsavgifler på uppdragsinkomsten. Denna skyldighet åvilar i stället uppdragsgivaren. Avgiftsskyldighetén omfattar avgifter lill ATP, folkpension, sjukförsäkring, delpensionsförsäkring, arbetslöshetsförsäkring m. m., arbetsmarknadsutbildning, vuxenutbildning saml, fr. o. m. år 1977, lill barnomsorgen. Delta system gäller dock inle automatiskt, om ersättningen är all hänföra lill inkomst av rörelse som bedrivs av den som utför arbetet eller lill inkomst av jordbruksfastighet som brukas av denne, I sådana fall måste parterna iräffa elt s. k. likställig-helsavlal för alt reglerna skall lillämpas.

Om arbetet faller inom ramen för handel eller industri som bedrivs av den arbetspresterande, torde det i allmänhet inle kunna betraktas som arbete för annans räkning och likslällighelsavial kan då inle iräffas. Så anses däremol kunna ske i fråga om ersättning för visst uppdrag som ingår i rörelse av sådan art atl den huvudsakligen beslår av en samling fortlöpande uppdrag för annans räkning. Sålunda kan exempelvis arkitekter, konsulter m. fl. iräffa överenskommelse för avgränsade uppdrag som ingår i deras rörelser. Antalet uppdragstagare låter sig inle beräkna på elt lillföriilligl sätt. Pensionskommittén har emellertid i sitl delbetänkande (SOU 1975:74) Socialförsäkringsavgifler på uppdragsinkomsler m. m. uppskattat del lolala avgiftsunderiaget för uppdragsersätlningar år 1976 lill ca 1,9 miljarder kr.

Likslällighetsavlalet är inget formbundel avtal. En anmälan lill försäkringskassan från den som utger ersättningen är t. ex. lillräcklig. Som bevis för all parterna har kommii överens om all viss ersättning skall räknas som anställningsinkomst godlas även atl den som har uigivii ersällningen i kontrolluppgift lill laxeringen anger denna på sådani sätt att del framgår all han skall beiala arbetsgivaravgift på den. Har så inte skett, ankommer det på inkomsttagaren atl slyrka atl överenskommelse har träffats, antingen direkt med uppdragsgivaren eller genom kollektiv uppgörelse. Undanlagsvis kan

Prop. 1976/77:64 69

även sedvänja ulgöra bevis för alt parterna har varit ense om all inkomsien skall behandlas som anställningsinkomst. Det bör erinras om all ell likslällighelsavial inle för med sig all en rörelseinkomsl skall betraktas som inkomsl av ijänsi också vid inkomsttaxeringen.

2.2 Ersättning enligt särskilda författningar m. m.

2.2.1 MUitärljänst

De grundläggande bestämmelserna om ersättning för kroppsskada eller sjukdom som drabbat värnpliktig eller frivillig under militärtjänstgöring finns i mililärersäuningslagen (1950:261, omlrycki 1976:618). Bestämmelserna i lagen ansluler i flera viktiga hänseenden lill YFL. En redovisning av bestämmelserna i YFL har lämnats i prop. 1975/76:197.

Lagen omfattar i huvudsak värnpliktiga, vapenfria tiänsteplikliga, bi-slåndselever, hemvärnspersonal och viss annan frivillig personal som dellar i militärtjänstgöring. Till frivilliga hänförs förutom hemvärnspersonal personer som ulan all vara krigstiänslgöringsskyldiga har förbundit sig lill tiänslgöring vid försvarsmakten eller annars åtagit sig atl frivilligl tjänstgöra inom totalförsvaret, medlemmar av sjövärnskåren och de frivilliga försvarsorganisationerna, praktikanter vid armén, marinen eller flygvapnet saml värnpliktiga hemvärnsmän.

Med militärtjänstgöring jämställs inskrivningsförrältning, prövning för antagning som regementsofficers- eller reservofficersaspirant och sådan frivillig ulbildning till gagn för försvarel som konlrolleras av myndighet.

Lagen omfattar inte bara skador under själva tiänslgöringen ulan även fardolycksfall. Ersättning utgår sålunda för olycksfall under färd lill tiänslgöring som skall påbörjas och under färd från avslutad tjänstgöring liksom under färd i samband med permission och fritid. Vidare ersälts skada som inträffat inom ijänstgöringsområdel även om vederbörande inte tjänstgjort vid skadelillfällel. Även olycksfall under vistelse på allmän plats på tjänstgöringsorten eller den omgivning av orten där värnpliktiga brukar vistas under fritiden ersälts.

Liksom inom yrkesskadeförsäkringen anses orsakssamband mellan olycksfall och inträftad skada föreligga om inle betydligt siarkare skäl lalar mol del.

Militärersällningslagen ger lill skillnad från yrkesskadeförsäkringen skydd även vid sådan sjukdom som inte är yrkessjukdom. Sjukdom som inte har orsakats av olycksfall och som har yppats under yänstgöringen anses ådragen under denna om skälig anledning inte finns all anta all sjukdomen föranletls av annan orsak än tiänslgöringen och atl denna inle väsentligt bidragit lill sjukdomen. Sjukdom som yppats försl efter tjänstgöringen anses vara ådragen under denna om tjänstgöringen skäligen kan anlas ha väsentligt bidragit till sjukdomen.

Prop. 1976/77:64 70

Vid skada ersätts kostnader för sjukvård (lakar- och tandvård, sjukhusvård, läkemedel, hjälpmedel och resor) i samma utsträckning som vid yrkesskada. Vid nedsättning av arbetsförmågan ulgår sjukpenning, livränta och vårdbidrag enligt regler som i huvudsak moisvarar dem som gäller vid yrkesskada. Sjukpenning, livränta och vårdbidrag får dock inte utgå så länge tiänslgöringen varar.

Sjukpenning beräknas enligl bestämmelserna om sjukpenning i AFL. Med sjukpenninggrundande inkomst avses därvid den skadades årliga arbetsför-tiänst som skall beräknas enligt bestämmelserna i YFL. För den som ådragit sig skadan under värnpliktstjänstgöring och för hemvärnspersonal som fyllt 20 år får arbelsförtiänsten dock inte beräknas lill lägre belopp än två och en halv gånger basbeloppet. Värnpliktig, som under grundutbildning eller repetiiionsutbildning i direkl anslulning lill grundutbildningen har ådragit sig sjukdom som inle föranletls av tjänstgöringen men som efler tiänslgöringens slut medför nedsättning av arbetsförmågan med minsl hälften har räll till s. k. särskild sjukpenning. Delsamma gäller om han efler tiänslgöringens slut har ådragit sig sjukdomen under ulryckningsmånaden eller månaden närmasl efler denna. Den särskilda sjukpenningen utgår med det belopp som skulle ha utgått enligt AFL om den åriiga arbelsförtiänsten motsvarade två och en halv gånger basbeloppel. Från den särskilda sjukpenningen avräknas i förekommande fall sjukpenning enligt AFL eller YFL.

Bestämmelserna i militärersällningslagen om ersättningarna under sjukdomstid är i övrigi samordnade med den allmänna försäkringens sjukförsäkring genom bestämmelserna i 2 kap. 13 S och 3 kap. 13 § AFL atl sjukvårdsersätlning och sjukpenning endasl utges i den mån beloppet överstiger vad som ulgår enligl militärersällningslagen. Någon annan samordning under sjukdomslid mellan militärersällningslagen och AFL förekommer inle.

Livränta, vårdbidrag och begravningshjälp ulgår efler samma regler som gäller för yrkesskador med undanlag av alt den åriiga arbelsförtiänsten för bl. a. värnpliktiga skall beräknas lill lägsl två och en halv gånger basbeloppel vid fastställande av livränta.

År 1976 gjordes 2 833 anmälningar om skada under mililärtiänslgöring. Antalet anmälningar har varit relativt konstant under de senaste åren. I januari 1975 löpte 4 272 egenlivränlor och 1 031 efterievandelivräntor.

2.2.2 Clvllförsvarsljänsi

Civilförsvarspliktiga erhåller fri sjukvård under tiänslgöring, inskrivning och färd till och från yänstgörings- eller inskrivningsplalsen. Avlider civilförsvarspliklig under tid då han är berättigad till fri sjukvård, ulgår begravningshjälp.

Enligl förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada.

Prop. 1976/77:64 71

ådragen under tiänslgöring i civilförsvaret ulgår ersättning av statsmedel om någon lill följd av olycksfall eller sådan inverkan som enligt YFL anses kunna ge upphov till yrkessjukdom drabbas av skada under tiänslgöring i civilförsvaret.

1 skyddel inbegrips även olycksfall vid vislelse inom förläggningsområde på grund av tiänslgöringen och vid färd till eller från platsen för tjänstgöringen, om färden föranleds av och slår i nära samband med tjänstgöringen. Som tjänstgöring räknas även inställelse för inskrivning i civilförsvaret.

1 fråga om ersättning hänvisar förordningen lill bestämmelserna inom yrkesskadeförsäkringen. Ersättning utgår fr. o. m. den dag skadan iniräftade enligl de bestämmelser i YFL som gäller efler samordningslidens utgång. Några regler om samordningstid finns således inte.

Ersättning ulgår inle för skada som den skadade är obligatoriskt försäkrad för enligt YFL.

Antalet skadeanmälningar under de senasie fyra åren har varil ca 30 per år. 1 januari 1975 löpte 14 egenlivränlor och 2 efterievandelivräntor.

2.2.3 Räddningstjänst enligt brandlagen

1 19 ij brandlagen (1974:80) sladgas att den som har deltagit i räddningstjänst eller i övning med brandslyrka är berättigad lill ersättning av statsmedel för kroppsskada som han därvid har ådragit sig. 1 fråga om sådan ersättning äger vad som föreskrivs för skador under civilförsvarstiänst motsvarande lillämpning. Enligl I § brandlagen förslås med räddningstiänst verksamhel som syflar lill all vid brand, oljeulflöde, ras, översvämning eller annat nödläge avvärja eller begränsa skada på människor eller egendom eller i miljön. Lagen är inte tillämplig på bl. a. sjöräddning, fjällräddning eller på oljebekämpning lill havs.

Enligl en beslämmelse i kungörelsen (1974:411) om ersättning för deltagande i räddningstjänst m. m. anses färd lill och från platsen för övning eller räddningstiänst som deltagande i räddningstjänst, om färden föranletls av övningen eller tiänsten och stått i nära samband med denna.

Endasl enstaka skadefall förekommer på gmnd av skada vid räddningstjänst enligl brandlagen. 1 januari 1975 löpte 5 egenlivränlor och 5 efterievandelivräntor.

2.2.4 Räddningstjänst vid olyckor i alomanläggningar och vid flygolyckor

1 lagen (1960:331) om skyddsåtgärder vid olyckor i alomanläggningar m. m. finns beslämmelser, som ger länsstyrelsen långtgående befogenheler i samband med räddningsarbete efter sådan olycka. Länsstyrelsen får förbjuda vistelse utomhus och tillträde lill visst område saml förordna om avspärrning och bortförande av livsmedel och om inskränkning i rällen all nyttja mark.

Prop. 1976/77:64 72

vallen, naturprodukter eller egendom. Kan behovet av arbetskraft för genomförande av skyddsåtgärder inle tillgodoses på annat säll, får länsstyrelsen förordna om tiänsteplikl för alla som är mellan 18 och 65 år. Om länsstyrelsen har meddelat sådani förordnande, är den tiänslepliktige skyldig atl på anfordran av polisbefäl lämna sådani bistånd som hans kroppskrafter och hälsotillstånd tillåler. Om den som har ultagils till arbete blir skadad, har han räll lill ersättning av statsmedel. Ersättning kan även ges lill den som frivilligt har varil verksam i skyddsarbete. 1 kungörelsen (1961:457) om ersättning på grund av medverkan i skyddsarbete vid olyckor i alomanläggningar m. m. föreskrivs all om någon under deltagande i skyddsarbete har ådragit sig kroppsskada, skall ersättning utgå efter samma regler som gäller för skador under civilförsvarstiänst.

Som dellagande i skyddsarbete anses även färd lill eller från platsen för tiänslgöringen, om färden har föranletls av och stått i nära samband med tiänslgöringen.

Med flygräddningstiänst menas enligt 11 kap. I § luftfartslagen (1957:297) åtgärder då luftfartyg är saknat, förolyckat eller nödställt eller fara hotar lufttrafiken. Föreskrifter om flygräddningstjänst meddelas av regeringen eller, efler regeringens bemyndigande, av luftfartsverket. Enligl nämnda lagbestämmelse får regeringen ålägga ägare eller innehavare av luftfartyg saml dem som gör tiänsl på sådant fartyg eller vid fiygplats eller annan anläggning för luftfarten skyldighet att medverka i fiygräddningstiänsten. Regeringen får vidare meddela beslämmelse om ersättning av allmänna medel för sådan medverkan. Närmare bestämmelser om flygräddningstjänst finns i 114-121 §§ luftfarlskungörelsen (1961:558).

Med stöd av luftfartslagen har meddelats kungörelsen (1961:564) om ersättning av statsmedel för medverkan i flygräddningstiänst m. m. Enligl kungörelsen ulgår ersättning av statsmedel enligl bestämmelserna för skador under civilförsvarstiänst till den som ådragit sig kroppsskada under dellagande i flygräddningstiänst eller vid färd till och från platsen för tiänslgöringen, om färden föranleds av och slår i nära samband med tiänslgöringen.

Några livränlor har inte beviljats på grund av verksamhel vid atomolycka eller flygräddningstiänst.

2.2.5 Anstaltsvistelse m. m.

Förordningen (1954:250) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vislelse å anstalt m. m. omfattar bl. a. den som är häktad eller inlagen på fångvårds- eller tvångsarbetsanslall eller den som vårdas på allmän eller statsunderstödd enskild vårdanstalt för alkoholmissbrukare.

Om någon under vistelsen på häktet eller anstalten drabbas av skada till följd av olycksfall eller sådan inverkan som enligt YFL anses kunna ge

Prop. 1976/77:64 73

upphov lill yrkessjukdom, utgår ersättning av statsmedel oavsett om skadan har inträffat i eller utom arbetet. Olycksfall som inträffar vid färd lill eller från häktet eller anstalten omfattas av förordningen, om färden föranleds av och slår i nära samband med vistelsen där.

Ersättningen utgår i princip i enlighet med bestämmelserna i YFL och AFL. Vissa särbestämmelser finns dock. Bl. a. kompletteras reglerna i YFL om beräknande av åriig arbelsförtiänsl med en beslämmelse all skälig hänsyn skall las till årsinkomsten av förvärvsarbele för en arbetstagare som har samma arbetsförmåga som den skadade och som arbelar i det yrke denne hade då han omhändertogs. Om den omhändertagne då saknade yrke, skall skälig hänsyn tas lill inkomsten fören med honom jämföriig arbetstagare på den ort, där han senasi arbelat eller haft sin verksamhel eller huvudsakligen uppehållit sig.

Sjukpenning och livränta utges inle till den skadade under den lid han är intagen. En motsvarighet lill eflerievandelivränla kan dock utges för denna tid, om särskilda skäl talar för del. 90-dagarssamordningen enligl YFL gäller i övrigt.

Om skadan har föranletls av all den skadade har åsidosatt ordningsföreskrifter eller om särskilda omständigheter annars talar för del, får ersättning nedsättas eller dras in.

Ersättning utgår inle lill skadad som omfattas av den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen.

Sjukpenning utgår enligl 3 kap. 15 § AFL inte för lid då försäkrad är intagen i annat barnhem än mödrahem eller i ungdomsvårdsskola, är häktad eller inlagen i fångvårds- eller arbetsanslalt eller i annat fall än nu sagts av annan orsak än sjukdom tagils om hand på del allmännas bekosinad.

Försäkrad som är intagen på vårdanstalt för alkoholmissbrukare har räll lill sjukpenning under vistelsen på anstalten, men hans sjukpenning minskas enligt de regler som gäller angående sjukpenning vid sjukhusvård. Den som är intagen på kriminalvårdsanstalt för sin sjukpenningforsäkring påverkad på så säll all om intagningen varar en längre lid leder bortfallet av förvärvsinkomst lill lägre sjukpenninggrundande inkomst eller lill all den intagne inle längre anses tillhöra sjukpenningförsäkringen.

Om den som har rätt lill folkpension är inlagen i kriminalvårdsanslall, är häktad eller annars på statens bekosinad inlagen på anstalt, ulgår folkpension endasl med vissl garanlibelopp.

Antalet anmälningar om skador under anslaltsvislelse har under senare år varierai mellan 79 och 132. I november 1975 löpte 102 egenlivränlor och 4 efterievandelivräntor för sådana skador.

2.2.6 Administrationen av de särskilda staUiga ersättningarna

Ersättningar för skador under militär- och civilförsvarstiänst, räddningstiänst enligt brandlagen, vid olyckor i alomanläggningar och vid flygrädd-

Prop. 1976/77:64 74

ningstiänsl samt för skador under anslaltsvislelse administreras av riksförsäkringsverkel. Tillsyns- och besvärsmyndighel är försäkringsrådet, som även har all i försia instans handlägga frågor om utbyte av livränta mot engångsbelopp. Högsta besvärsinstans är försäkringsdomstolen.

Enligl en särskild lag (1973:60) får regeringen förordna all allmän försäkringskassa i riksförsäkringsverkets ställe skall handlägga ärenden angående sjukpenning och sjukvårdsersätlning enligl YFL och militärersällningslagen saml enligl övriga författningar om ersättning av statsmedel. Sådant förordnande har i särskild kungörelse (1973:185) meddelals i fråga om sjukvårdsersätlning och sjukpenning enligt YFL. Undanlag gäller dock för vissa skador. Någon decentralisering av administrationen av mililärskador och liknande skador har inle skett.

Enligt den nya lagen om arbelsskadeförsäkring skall handläggningen av skadeärenden decentraliseras från riksförsäkringsverkel till de allmänna försäkringskassorna. Ärenden angående egenlivränta och frågor om arbetssjukdom föreligger skall avgöras av försäkringskassornas pensionsdelegalio-ner.

2.2.7 Ersättning för ideell skada

Ersättning för ideell skada ulgår formellt inle enligt YFL och författningar om ersättning för militärskador och liknande skador. Vid lillämpning av dessa författningar används emellertid ett medicinskt och inle ell ekonomiskt invalidilelsbegrepp som utgångspunkt för invalidiletsbedömningen. Della har fört med sig all livräntorna för de flesta skadade, nämligen de med lindrigare skador, närmasl har kommit all bli ersättning för lyte eller sladigvarande men av annat slag och inte en kompensation för inkomstförlust.

Den nya lagen om arbetsskadeförsäkring ulgår som lidigare har nämnts från ett ekonomiskl invalidilelsbegrepp. 1 lagen finns inga besiämmelserom rätt till ersättning för lyte och men.

Värnpliktiga, vapenfria tiänsteplikliga och civilförsvarsplikliga har utöver grundskydd ell särskill skydd som vid vissa olycksfall ger ersättning för ideell skada. Bestämmelser finns i kungörelsen (1969:761) om särskill olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fl. Skyddel omfattar skador som inträffar under tiänslgöringsliden saml under inrycknings- och utryckningsresor. Skador som inträffar utanför förläggningen under ledighel och fritid undanias dock från kungörelsens lillämpningsområde. Ersättning ulgår vid föriusl eller beslående nedsättning av arbetsförmågan på gmnd av skadan. Vid fullsländig invaliditet utgår ersättning med 150 000 kr. och vid partiell invaliditet ulgår ell i molsvarande mån lägre belopp. Vid invalidiletsbedömningen skall skälig hänsyn tas lill olägenheier av olika slag som skadan har medfört för den skadade liksom till graden av lyte och annat stadigvarande men. Ersättningen

Prop. 1976/77:64 75

samordnas i princip inle med andra ersällningsförmåner. Dock avräknas ersättning enligt trafikskadelagen (1975:1410). Det sammanlagda beloppet av skadesiånd och ersättning enligl kungörelsen får inle översliga beloppet av fulll skadesiånd. Del särskilda olycksfallsskyddet omfattar skador som har inlräftal år 1969 och senare.

T. o. m. första halvåret 1976 har ersättning enligl 1969 års kungörelse betalats ul i 233 fall.

Del särskilda olycksfallsskyddet omfattar inle frivilliga. För dem har skydd, som moisvarar del särskilda olycksfallsskyddel, anordnats genom kollektiva olycksfallsförsäkringar. Dessa tecknas av de frivilliga försvarsorganisationerna, som får statsbidrag till premierna.

2.2.8 Tryggheisförsäkringen (TFY)

Under senare år har s. k. trygghetsförsäkringar växt fram genom olika kollektivavtal på arbetsmarknaden. Avsikien med TFY är alt den som drabbas av personskada genom olycksfall i arbetet skall få ersättning enligl skadeståndsrällens normer ulan att behöva visa all arbetsgivaren eller annan är skadeslåndsskyldig. Från TFY utges sålunda ersättning oavsett om någon är vållande till skadan. TFY är avsedd all komplettera förmånerna inom den allmänna försäkringen och yrkesskadeförsäkringen. Ersättning utgår därför inte i den mån den försäkrade uppbär sjukpenning, pension eller livränta enligt dessa försäkringar.

Ersättning lill den som skadats i arbelel ulgår för sjukvårdskostnader, för förlorad arbetsinkomst, för sveda och värk och bestående lyte eller men saml för rehabilitering.

Ersättning för sveda och värk under akut sjukdomslid lämnas i normalfallel vid arbetsoförmåga som har varat med än 30 dagar och beräknas med tillämpning av vissa labellnormer. För lyte och men lämnas ersättning när defekten kan förutses bli bestående för framliden, dock lidigasl då den akuta sjukdomstiden har gått till ända. Ersällningen beräknas enligl särskild labell med utgångspunkt i den medicinska invaliditelsgraden och den skadades ålder. Härutöver kan ersättning ulgå, om del bestående lytet eller menet har medfört t. ex. vanprydande ärr, ampulalionsdefeki, värk som inte har beaktats vid bestämmandet av den medicinska invaliditelsgraden, föriusl av sinnesfunktion eller länder eller inre organ. Ersättning kan vidare utgå för allmänna olägenheter av skadan.

Inom del statliga områdei kallas den på avtal mellan parterna på den slatliga arbetsmarknaden gmndade tryggheisförsäkringen för statens personskadeförsäkring. Personskadeförsäkringen har samma regler för ersättning vid individuell skada som TFY. Frågan om ersättning enligl personskadeförsäkringen avgörs av en stallig nämnd, Irygghetsnämnden. Tre av nämndens sju ledamöter representerar de statsanställdas huvudorganisationer. Ersättningarna belalas ul av riksförsäkringsverkel.

Prop. 1976/77:64 76

2.2.9 Krigsförsäkring för sjömän m.fl., m. m.

Genom lagen (1954:246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl. lämnas elt skydd som kompletterar YFL:s när det gäller krigsolycksfall för den som tiänstgör ombord på fartyg. Krigsförsäkringslagen omfattar även olycksfall som iniräffar ulom arbelel. Den gäller inle skada lill följd av krig, i vilkel vårt land är indraget.

Krigsförsäkringslagen aren fullmaktslag som gäller inom område och lid, som regeringen besiämmer. Genom kungörelsen (1954:278) angående lilllämpning av lagen om krigsförsäkring för sjömän m. fl. har förordnats atl lagen skall lillämpas t. v. inom samlliga farvatten saml, vid vistelse i land, inom uirikes ort där fartyget befinner sig.

Lagen omfattar alla som tiänstgör ombord på svenski fartyg och som är obligatoriskt försäkrade enligl YFL. Vidare omfattas statlig befattningshavare som under ulövande av sin befattning tiänstgör ombord på utiändskl fartyg. Härmed avses i försia hand loisar.

Skada till följd av krigsolycksfall skall anses utgöra yrkesskada vare sig olycksfallet skett i eller utom arbetet. YFL:s bestämmelser om obligatorisk försäkring skall - bortsett från vissa särbestämmelser - äga lillämpning.

Särreglerna innebär i försia hand alt ersättning utgår uiöver vad som följer av YFL. Den skadades åriiga arbelsförtiänsl för inte beräknas till lägre belopp än 2 1/2 basbelopp. Vidare utgår uiöver livränta elt engångsbelopp lill skadad och efterievande. Vid föriusl av arbetsförmågan och vid dödsfall uppgår engångsbeloppet till sex gånger basbeloppel. Vid nedsättning av arbetsförmågan utgår del lägre belopp som svarar mol nedsättningen.

Arbelsgivare är skyldig all för krigsförsäkringen erlägga ell särskilt lillägg till försäkringsavgiften enligl YFL. Arbetsgivarna påförs numera inte sådani tillägg.

Enligl krigsförsäkringslagen skall person som försvunnit såvitt gäller lagens lillämpningsområde anses ha omkommit genom krigsolycksfall, om inle annan orsak lill försvinnandet är sannolik.

Lagen får inle lillämpas på personer som tiänstgör ombord på krigsfartyg-Vid sidan av krigsförsäkringslagen finns förordningen (1954:247) om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som lill följd av krigsåtgärd drabba sjömän m.fl. Förordningen avser alt bereda ekonomiskt skydd i vissa fall, då krigsförsäkringslagen inte gäller. Förordningen avser person, som har tiänstgjorl på svenski fartyg vilkel genom sjöolycka ulom riket har gått föriorai eller efler olyckan inte har kunnat iståndsälltas. Om sådan person drabbas av olycksfall lill följd av krigsålgärd under hemresa till Sverige med annat fartyg inom område och tid atl krigsförsäkringslagen gäller, ulgår ersättning av statsmedel. Ersällningen besläms i enlighet med krigsförsäkringslagens regler och fastställs av riksförsäkringsverket.

Prop. 1976/77:64 77

I november 1975 löpte 23 egenlivränlor och 229 efterievandelivräntor enligt 1954 års krigsförsäkringslag och dess föregångare.

Eftersom det kan förekomma atl person som har tiänslgjort på svenski fartyg i annat fall än som nu har beskrivits under hemresa drabbas av olycksfall lill följd av krigsålgärd, har regeringen vidare tillagts räll all beslula om ersättning av statsmedel enligt reglerna i krigsförsäkringslagen, "om skäl äro därtiU".

Även förordningen (1954:248) om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av krigsålgärd drabba fiskare anknyier till krigsförsäkringslagen. Förordningen avser den som idkar fiske som yrke eller eljesl för sin utkomst och som under fiske eller vid försök all rädda människoliv ur sjönöd eller vid användning av fiskebål utan all fiske därvid bedrivs drabbas av olycksfall lill följd av krigsåtgärd. Om krigsförsäkringslagen inte gäller, och om skadan inle har uppkommii vid användning av utländsk fiskebåt, ulgår ett engångsbelopp lill skadad eller eflerievande enligl grunderna för krigsförsäkringslagen.

Engångsbelopp lill fiskare har utbetalats vid några fl tillfällen.

2.3 Äldre skadefall

2.3.1 Livräntebeståndet

1 fråga om ersättningar på arbetsskadeområdet gäller den principen atl varje skadefall skall regleras enligl de bestämmelser som gällde då skadefallel inträffade. Åtskilliga livräntor ulgår därför enligt äldre lagstiftning, huvudsakligen 1901 års lag angående ersättning för skada lill följd av olycksfall i arbeie, 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete, 1929 års lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar och YFL. Utgående livränlor har höjts vid skilda tillfällen och är numera värdesäkrade genom anknytning till basbeloppel. De senasie och viktigaste höjningarna ägde mm genom lagsiiftning åren 1955, 1962 och 1967.

Lagen (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar enligl lagen den 17juni 1916(nr235)om försäkring för olycksfall i arbete m. m. innebären uppräkning av den åriiga arbelsförtiänsten, som är grundläggande för ersättningens bestämmande. Om arbetsförtjänsten mosvarade medelarbeis-förljänslen för del år skadan iniräffade räknades arbelsförtiänsten upp lill 6 600 kr. oberoende av när under åren 1918-1954 skadan inlräftal. Var arbelsförtiänsten högre eller lägre än medellönen för skadeårel, räknades den upp i proportion härtill, dock högst till 7 920 kr. Full uppräkning skedde endasl om invaliditeten uppgick till minsl 30 96.

Efter omregleringen år 1955 har yrkesskadelivräntor räknats upp vid ytterligare två lillfällen 1962 och 1967. Vid båda tillfällena använde man sig av meioden all räkna upp utgående livräntebelopp med vissa procenttal. Genom lagen (1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkes-

Prop. 1976/77:64 78

skada m. m. höjdes livräntorna med 30 % om skadan inträffat 1955 eller lidigare, med 20 % om skadan inträffat 1956 eller 1957 och med 10 % om skadan inträffat åren 1958 eller 1959. Lagen avsåg skadade under 67 års ålder med minsl 20 % invaliditet, skadade fyllda 67 år med minsl 30 % invaliditet och eflerievande. Förhöjningen fick inle leda lill all livräntan översteg det belopp som den enligt YFL skulle uppgått lill om arbelsförtiänsten beräknades lill 15 000 kr. Höjningen gällde fr. o. m, den I januari 1963,

Genom lagen (1967:919) om värdesäkring av yrkesskadelivränlor m. m. genomfördes en ytteriigare uppräkning av gamla livränlor. Dessa skulle höjas med 25 % om skadan inträffat år 1961 eller lidigare, med 20 % om skadan inlräftal åren 1962-1964 och med 10 % om skadan inlräftal åren 1965-1967. Uppräkningen gällde även livränlor som grundades på låga invaliditelsgra-der. Livräntorna värdesäkrades efler höjningen genom atl anknytas lill basbeloppel.

De livränlor som höjts genom nämnda författningar är livräntor beviljade enligt YFL och 1954 års lag om krigsförsäkring för sjömän m. fl, och enligt dessa lagars föregångare, dvs. lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbeie, lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar och lagen (1937:348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tiänstgörande personer. Skadorna hade inträffat i prival och kommunal tiänst.

Enligt de nämnda fem lagarna ulgår också ersättning av statsmedel, när staten står som arbelsgivare. Flera författningar om ersättning av statsmedel finns vid sidan om dessa lagar. Även inom della område har uppskrivning och värdesäkring av livräntorna ägt rum. Sålunda har 1955 års omreglerings-lag, 1962 års förhöjningslag och 1967 års värdesäkringslag sina motsvarigheter på del statliga områdei genom förordningen (1955:470) angående omreglering av vissa ersättningar av statsmedel i anledning av olycksfall i arbetet m. m., förordningen (1962:304) om förhöjning av vissa ersättningar av statsmedel i anledning av yrkesskada m. m. och förordningen (1967:920) om värdesäkring av yrkesskadelivränlor, som ulgår av statsmedel, m. m.

Även ersättningar enligl olika mililärersätlningsförfaltningar har räknats upp vid skilda tillfällen.

Ersättning enligl 1901 års olycksfallsersältningslag har räknats upp 1921 och 1938. Åren 1952, 1955 och 1962 skedde återigen viss förhöjning, liksom 1967 då ersättningen även värdesäkrades genom anknylning lill basbeloppel.

De uppräkningar som nu har nämnts avser den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen och ersättningar av statsmedel. Det har emellertid funnits statsunderstödd frivillig försäkring för fiskare (1908 och 1918 års kungörelse resp. förordning). De livräntor som beviljats med stöd av dessa författningar har omreglerats, förhöjts och värdesäkrats 1956, 1962 och 1967.

När del gäller den frivilliga yrkesskadeförsäkringen bemyndigades riksförsäkringsverket 1965 (prop. 1965:45,2LU 41, rskr 229) all disponera yrkesska-

Prop. 1976/77:64 79

deförsäkringsfonden för uppskrivning av livränlor gmndade på en invalidi-lelsgrad av lägst 30 %. I regleringsbrev 1969/70 bemyndigades åter riksförsäkringsverkel all räkna upp livränlor gmndade på frivillig försäkring.

Den 1 januari 1977 utgick ca 84 000 livränlor. Någol merän 15 % härav var efterievandelivräntor. Antalet livräntor ökar med omkring 3 0(X) per år. 40 % av samlliga livränlor har beviljats enligt författningar som är äldre än YFL.

2.3.2 Samordningen mellan livränta och pension

Livränta enligl YFL är f n. i princip livsvarig. Dock reduceras livräntan lill 3/4 av sitt belopp fr. o. m, den månad under vilken den skadade har fyllt 65 år. Samordningen mellan livränta och pension följer samma regler oberoende av om pensionen ulgår i form av förtidspension eller ålderspension.

1 fråga om samordningen på pensionssidan gäller i princip samma regler vare sig ersättningen utgår enligt nyare eller äldre beslämmelser. Om pensionsberätligad har rätt lill livränta enligl yrkesskadeförsäkringslagen eller enligt någon av de övriga särskilda ersättningsförfallningarna och ersättningen inte ulgår på grund av frivillig försäkring, skall den folk- och tilläggspension, som tillkommer honom, minskas enligl 17 kap. 2 § AFL. Folkpension och tilläggspension i form av förtidspension eller ålderspension minskas med 3/4 av invalidlivränlan.

Folkpension i form av ålderspension, änkepension eller barnpension och tilläggspension i form av änkepension eller barnpension minskas med 3/4 av den pensionsberätligade för samma tid tillkommande eflerievandelivränla.

Föreligger rätt till både folkpension och tilläggspension, skall avdrag för livränta göras i försia hand på tilläggspensionen,

Ålminstone något av folkpensionen skall bli kvar atl utbetala. Sålunda skall efter avdrag alllid vara kvar minsl 1/4 av förtidspension och barnpension. Av änkepension skall alllid minsl hälften ulbelalas och av ålderspension minsl 3/4.

1 samband med tillkomsten av de år 1967 beslutade uppräkningarna av äldre yrkesskadelivräntor och värdesäkringen av livräntor genom anknylning lill basbelopp föreskrevs, all de samordningsregler som gäller för grundlivränlan skall gälla även för de förhöjningar som föranleds av värdesäkringslagsliflningen. 1 fråga om livräntor som redan vid ikraftträdandet av värdesäkringslagstiftningen den 1 januari 1968 var samordnade med allmän pension föreskrevs atl belopp, varmed livränta höjts genom den procentuella uppräkningen, saml sådan höjning av detla belopp som föranleds av den automatiska värdestegringen, inle får beakias vid lillämpningen av samordningsreglerna.

LAF:s bestämmelser om åldersförmåner innebär all livräntan upphör att

Prop.1976/77:64 80

utgå då livränletagaren fyller 65 år. För den som efter uppnådda 65 år saknar ålderspension eller har en låg pension gäller en garanliregel all livräntan skall utgå även efter 65 års ålder i den mån pensionsförmånerna inle uppgår till minsl 65 % av livräntebeloppet. Pensionsförmånerna skall inte reduceras ulan ulgå ograverade. Livräntan skall beakias vid beräkning av pensionsgrundande inkomsl. Är någon som har rätt lill livränta samtidigt berättigad till förtidspension med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan, ulgår livräntan endasl i den mån den överstiger pensionen.

2.3.3 Sjukpenningskydd vid restarbetsförmåga

Blir en livräntelagare sjuk i annan sjukdom än den som har föranlett livräntan, får han enligl nuvarande lagstiftning behålla livräntan och får däruiöver sjukpenning från den allmänna sjukförsäkringen. Sjukpenningen beräknas på den inkomsl som han har på grund av reslarbetsförmågan. Denna sjukpenning moisvarar 90 % av den sjukpenninggmndande inkomsten.

Får en livräntelagare återfall i den skada som har föranlett livräntan, mister han däremol enligl YFL sin livränta under sjuktiden och får i stället sjukpenning från yrkesskadeförsäkringen. Enligt huvudregeln moisvarar sjukpenningen 90 % av den årliga arbetsförtjänsten. Sjukpenningen måste dock minsl uppgå lill del belopp som skulle ha utgått från den allmänna sjukförsäkringen om del inle varit fråga om yrkesskada. 1 intet fall får hel sjukpenning enligl YFL undersliga del belopp som skulle ha utgått i livränta per dag vid 100-procentig invaliditet.

Dessa regler innebär all den skadade vid återfall i sin gamla skada får nöja sig med förmåner som moisvarar livräntan medan han, om han blir sjuk i en annan sjukdom, får såväl livränta som sjukpenning på reslarbetsförmågan.

Enligl 3 kap. 7 § LAF har den försäkrade räll lill sjukpenning, om den arbetsskada som har föranlett livränta på nytt medför sjukdom och sjukdomen sätter ned hans kvarstående förmåga all skaffa sig inkomsl genom arbeie. Sjukpenningen beräknas på den sjukpenninggrundande inkomsl som finns fastställd för reslarbetsförmågan. Samma sjukpenningunderiag används vid annan sjukdom än den arbetsskada som har föranlett livräntan.

3 Yrkesskadeförsäkringskommitténs förslag 3.1 Inledning

I betänkandet redovisar yrkesskadeförsäkringskommiltén resultatet av sin fortsatta översyn av yrkesskadeförsäkringen och till yrkesskadeförsäkrings-

Prop. 1976/77:64 81

områdei hörande författningar. Kommitténs förslag avser dels egenförela-gares tillhörighet till den nya arbetsskadeförsäkringen och frågan om behovet av en frivillig arbetsskadeförsäkring, dels författningar anknutna lill yrkesskadeförsäkringen men enligl vilka ersättningen utgår av statsmedel och lagen (1954:246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl. Kommittén behandlar också frågan vad man i olika hänseenden skall göra med de äldre skadefallen. Kommittén föreslår dessutom ändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring m. fi. författningar som är föranledda av den redan antagna lagen om arbetsskadeförsäkringen och av nu framlagda följdförslag. Förslagen är enhälliga.

3.2 Egenföretagare, frivillig försäkring m. m.

3.2.1 AUmänt om egenföretagare och uppdragstagare

Kommittén erinrar om atl den i skrivelse lill regeringen i febmari 1976 anmält all den under utredningsarbetet med bl. a. frågan om den frivilliga yrkesskadeförsäkringen funnit att arbetsskadeförsäkringen borde ges samma tillämpningsområde som den allmänna försäkringen och atl kommittén därför avsåg all i sill slutbetänkande föreslå atl försäkringsskyddet sträcks ul lill egenföretagare och uppdragstagare.

Kommittén erinrar vidare om all socialförsäkringsulskoltet i sitt enhälliga belänkande (SfU 1975/76:40) över prop. 1975/76:197 med förslag till lag om arbetsskadeförsäkring siarkt underströk angelägenheten av att även egenförelagarna redan från början omfattades av arbetsskadeskyddel i den nya lagen om arbelsskadeförsäkring. Utskottet förutsatte all förslag om arbelsskades-kyddels utsträckning till egenföretagare framlades för riksdagen i så god lid all beslämmelser härom kunde träda i krafl samtidigt som lagen om arbelsskadeförsäkring den 1 juli 1977. Riksdagen beslöt ge regeringen lill känna vad utskottet hade anfört.

Kommittén framhåller atl socialförsäkringen för skador i arbetet alltsedan sin lillkomsl enbart har gällt arbetstagare. Övriga förvärvsarbetande har själva fåll skaffa sig försäkringsskydd på den privaia försäkringsmarknaden eller genom frivillig försäkring enligt YFL eller AFL. Inom den allmänna försäkringen finns inte någol generellt undantag för egenföretagare. Enligt kommitténs mening finns del heller inle några bärande skäl mol alt ge alla som dellar i produktionen möjlighel all tillhöra den nya arbetsskadeförsäkringen.

Om alla förvärvsarbetande inryms under den nya försäkringen, skulle enligl kommitténs mening den oskarpa gränsen mellan arbetstagare och egenföretagare mista mycket av sin betydelse inom socialförsäkringen. En sådan ulvidgning är också ell slort sleg på väg mol en samordning inom socialförsäkringslagstiftningen, särskilt mellan den allmänna försäkringen

6 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 64

Prop. 1976/77:64 82

och försäkringen för skador i arbete. Den kan föra med sig vissa svårigheter vid bevisning av orsakssamband mellan skada och skadlig inverkan liksom andra kontrollsvårigheler. Dessa svårigheter lorde dock kunna bemästras. Kommittén hänvisar i delta sammanhang lill den frivilliga yrkesskadeförsäkringen och lill likheten mellan egenföretagare och s. k. hemarbetare. Hemarbetarna, som länge stod ulanför yrkesskadeförsäkringen, fördes ulan slörre betänkligheler in under YFL vid dess lillkomsl.

Kommittén föreslår således all egenförelagarna skall bli arbelsskadeför-säkrade på samma sätt som anställda. Egenföretagarnas anslutning bör i princip vara obligatorisk.

Om egenförelagarna försäkras enligt den nya lagen, bör enligl kommitténs mening också uppdragstagare omfattas av den nya lagen. Della motiveras bl. a. av svårigheten att dra gränser mellan arbetstagare, uppdragstagare och egenföretagare. Kommittén framhåller atl uppdraget många gånger slår anställningen nära och all uppdragstagare ofta socialt och ekonomiskt befinner sig i samma siluation som en arbetstagare.

3.2.2 Anknytningen UU ATP

Om egenförelagarna förs in under arbetsskadeförsäkringen, uppkommer enligt vad kommittén pekar på särskilda problem beträffande dem som har anmält undantagande från ATP enligt 11 kap. 7 § AFL. Undantagandet inskränker rätten till ATP i form av ålderspension, förtidspension eller familjepension. Detta skulle med hänsyn till de samordningsregler i fråga om AFL-förmåner som finns i 4 kap. 4 § och 6 kap. I § LAF kunna föra med sig att egenföretagaren och hans efterlevande blev berättigade lill slörre livränta från arbetsskadeförsäkringen än om den försäkrade hade varit ansluten lill ATP. Livräntan skulle i den delen kunna betraktas som kostnadsfri ATP.

Vid övervägande av olika lösningar i fråga om anknytningen till ATP har kommittén fast särskild vikl vid all enhetlighet och samordning bör eftersträvas inom socialförsäkringssystemet. Kommittén vill därför undvika all tillhörighet till försäkringarna förekommer i flera olika kombinationer. Detta innebär att kommittén förordar en fast koppling mellan arbetsskadeförsäkringen och ATP. Ett undantagande från ATP skall alltså gälla även för arbetsskadeförsäkringen. Någon möjlighet till självständigt utträde ur arbetsskadeförsäkringen bör enligt kommittén inte införas.

Kommittén har vidare övervägl alt låla den som är arbetsskadeförsäkrad men tidigare har haft undantagande från ATP få bära följderna av undantagandet även i fråga om livränta från arbetsskadeförsäkringen. Livräntan borde i så fall samordnas (4 kap. 4 § och 6 kap. 1 § LAF) med den ATP som kunde ha utgått om undantagande aldrig hade gjorts Ofr 4 § lagen om pensionstillskott). Den som återkallar ett undantagande för all komma med i arbetsskadeförsäkringen skulle då emellertid många gånger få ett otillräckligt

Prop. 1976/77:64 83

skydd och kanske bli tvungen att komplettera med en privat försäkring. Med hänsyn härtill och lill att möjligheten att tillhöra arbetsskadeförsäkringen inte fanns när undantagandet anmäldes har kommittén inte velat föreslå någon sådan bestämmelse.

I samband med anknytningen till ATP erinrar kommittén om atl uppdragstagare i allmänhet skall anses som arbetstagare i fråga om förmåner och avgifter enligl AFL. En lidigare allmän anordning med s. k. likslällighelsavial har emellertid behållits för egenföretagare som i sin rörelse ulför arbeie för annans räkning. Ell likslällighelsavial har inom AFL-områdel betydelse huvudsakligen för skyldigheten all beiala socialförsäkringsavgifler. Inom arbetsskadeförsäkringen skulle avtalet däremol fö karaklär av försäkringsavtal beträffande egenföretagare som har undanlagande från ATP. I likhei med två lidigare utredningar vill kommittén inle förorda all likslällighelsavial skall fö verkan i fråga om förmåner från arbetsskadeförsäkringen. Kommittén påpekar dock all del i princip inte är fråga om att utestänga alla berörda uppdragstagare från den nya försäkringen. Den föreslagna modellen innebär endasl all dessa skall behandlas som egenföretagare. Frågan om ett ulförl uppdrag kan anses ingå i en rörelse skall vidare bedömas enligl skatlerättsliga regler och man kan normalt inle räkna med atl någon lagakraftvunnen laxering för skadeårel föreligger när arbetsskadefrågan skall avgöras. Härav torde enligl kommittén följa alt någon skillnad inle bör göras mellan de båda uppdragstagargrupperna. Delta för i sin lur med sig all även t. ex. ett förtroendeuppdrag som utförs av någon som i övrigt är egenföretagare bör hållas utanför försäkringen om undantagande från ATP gäller för rörelseinkomsten.

Utsträckningen av försäkringsskyddet föreslås träda i kraft samtidigt med LAF den 1 juli 1977. För att bereda även den som då är undantagen från ATP möjlighel att tillhöra arbetsskadeförsäkringen redan från början föreslår kommittén, att undanlagandel därvid bör kunna återkallas utan hinder av alt det inte har gällt under minst den femårsperiod som är bestämd i 11 kap. 7 § AFL.

3.2.3 Övriga frågor beträffande egenföretagare och uppdragstagare

Kommittén föreslår att arbetsskadeförsäkringen för egenföretagare och uppdragstagare skall gälla när de är bosatta här i riket. Därigenom erhålls även elt naluriigt samband med den allmänna försäkringen, särskilt sjukpenningförsäkringen.

Egenföretagarnas försäkring bör enligt kommitténs förslag finansieras genom en egenavgift som är kopplad lill sjukförsäkringsavgiften. Slutlig ställning i frågan om avgiftsunderiaget bör med hänsyn lill pensionskommitténs översyn av socialförsäkringsavgifterna las senare. Uppdragstagarnas försäkring bör enligt kommittén bekostas genom avgifter från uppdragsgi-

Prop, 1976/77:64 84

varna såvitt avser uppdragstagare som enligt AFL skall jämställas med arbetstagare. Eftersom egenförelagarna och uppdragslagarna inle ges bättre förmåner än arbetstagarna och allmänt sett inte löper slörre risk atl råka ut för arbetsskada, bör redan fastställd procentsals för avgiftsuttag - 0,25 - kunna gälla även för dessa nya grupper. Inkomstunderiaget för sjukförsäkringsavgifter från egenföretagare för år 1977 har av kommittén uppskattats till ca 10 000 milj. kr.

Kommittén anser alt det är praktiskt olämpligt all låla de nya avgiftsreglerna börja verka vid ell halvårsskifte; lagändringen på förmånssidan föreslås träda i krafl den Ijuli 1977. Kommittén föreslår därför atl avgiftsreglerna skall lillämpas från årels början men alt endast halv avgift skall las ul på inkomsten under året.

3.2.4 Frågan om .friviUigförsäkring

Kommittén påpekar atl den frivilliga försäkringen för yrkesskada kom lill när del inle fanns någol allmänl läckande socialförsäkringssystem. Under de senaste decennierna har ulom folkpension tillkommit allmän sjukförsäkring, ATP och TFY. Till följd av denna utveckling har den frivilliga försäkringen förlorat mycket av sin lidigare betydelse. Antalet försäkrade har också minskat pålagligl under senare år.

En slor del av de frivilligl försäkrade kommer all obligatoriskt omfattas av arbetsskadeförsäkringen genom utvidgningen till egenföretagare och uppdragstagare. Övriga är hemmamakar, sluderande och personer som tagit frilidsförsäkringar. Även om del möjligen finns behov av hemmamakeför-säkring finns del enligl kommitténs mening inle tillräckliga skäl all inrätla en frivillig försäkring härför inom arbetsskadeförsäkringen. Kommittén uppger all antalet sluderandeförsäkringar är så litet alt dessa får anses sakna betydelse, när det övervägs om denna försäkringsform skall behållas. Kommittén anser vidare att det knappasl är någon mer angelägen uppgift för socialförsäkringen all meddela frilidsförsäkringar. Delta torde i försia hand få ankomma på den privata försäkringsmarknaden.

Kommittén föreslår därför all den frivilliga försäkringen inte skall föras över till LAF ulan slopas den 1 juli 1977. Löpande avtal om frivillig yrkesskadeförsäkring upphör samtidigt all gälla.

Rätlen lill ersättningar i skadefall som har inträffat före den 1 juli 1977 påverkas inle på grund av övergångsbestämmelserna lill lagen om arbelsskadeförsäkring. Riksförsäkringsverkel bör under en övergångstid handlägga dessa skadeärenden.

Prop. 1976/77:64 85

3.3 Statligt personskadeskydd m. m.

3.3.1 Allmänna överväganden

Kommittén anser atl LAF bör vara den naturliga utgångspunkten när ersättningsbestämmelserna för kroppsskador vid miliiärtiänsl, tjänstgöring i civilförsvaret, viss verksamhel i brandförsvaret, flygräddningstiänst och i skyddsarbete vid olyckor i atomanläggningar saml för kroppsskada under vislelse å anstalt ses över. Kommittén föreslår atl den nuvarande lagstiftningen på della område, som är fördelad på sex olika författningar, skall ersättas av en enda gemensam lag, kallad lag om statligt personskadeskydd (LSP). Denna lag bör enligl kommittén innehålla endasl de särregler som är motiverade av den speciella verksamhet som den skyddade personkretsen ägnar sig ål. Genom hänvisning i LSP lill LAF bör i övrigi arbelsskadeför-säkringens regler gälla. Delta innebär ett likvärdigt skydd vid skada oavsett om skadan inträffar i arbelel eller i verksamhel som åläggs genom tiänsteplikl eller myndighels beslul.

3.3.2 MUitärljänst

3.3.2.1 Inledande synpunkler

Skyddet för militärskador börenligl kommittén i princip vara uppbyggt på samma sätt som skyddet för arbetsskador. Den som skadats under miliiärtiänsl bördärför i ekonomiskl hänseende försättas i samma silualion som om skadan inle hade inlräftal. Ersällningen bör ulgöra en renodlad kompensation för inkomstförlust. Del bör därför i fortsällningen vara den reella nedsättningen i den skadades förmåga alt skaffa sig inkomst genom förvärvsarbete och inle den medicinska defekten som sådan som gmndar rätt till livränta. Militärersältningens kompensationsnivå bör vidare höjas till 100 % och ersätlningsunderiaget för livränta höjas till högsl 7,5 basbelopp. Kommittén föreslår alt ersättningens maleriella förmåner även i övrigi skall förslärkas. Övergången lill en renodlad ersättning för inkomstförlust bör enligt kommitténs mening kombineras med en särskild ersättningsform som moisvarar den irygghetsförsäkring som gäller för arbetstagare hos slalen.

3.3.2.2 Skadebegrepp och bevisregler

Liksom hittills bör inle bara skador lill följd av olycksfall utan även sjukdomar som har ådragils under mililärtiänslgöring omfattas av skyddet. Kommittén anser atl del skulle medföra en försämring av skyddet om del sjukdomsbegrepp som motsvarar del som finns inom arbetsskadeförsäkringen infördes i lagstiftningen om militärskador. Nuvarande regler i detla hänseende föreslås därför få gälla också i fortsällningen.

Prop. 1976/77:64 86

Kommittén anser all de nuvarande bevisreglerna vid olycksfall och sjukdom är lämpligt utformade och därför oförändrade bör överföras lill den nya lagen.

3.3.2.3 Skyddets omfattning

Bestämmelserna i 2 § militärersällningslagen om när mililärtiänslgöring skall anses vara för handen har medfört svårigheier vid tillämpningen. Kommittén framhålleratt de värnpliktigas ökade frilid och slörre möjligheter all företa resor har medfört atl bestämmelserna om fritidsskador och färdolycksfall ofla anses orättvisa. Den som är bosall på tiänstgöringsorten får t. ex. ersättning för de frilidsskador som har inträffat där, medan den som bor en timmes bilresa därifrån inte omfattas av skyddel när skada iniräffar på hemorten. Vidare ersätts skada som iniräffar under resa lill och från en ort dit den värnpliktige begett sig under permission eller annan ledighel. Under uppehållet på sådan ort saknar den värnpliktige dock skydd, om del inle är fråga om sådan ort där värnpliktiga vanligen vistas under fritid. Bestämmelserna har medfört svåra gränsdragningsproblem. Kommittén föreslår därför atl skyddet för de värnpliktiga skall ulsiräckas lill all omfatta inle bara skador i tiänsten och skador under viss fritid ulan 1 princip alla skador som iniräffar under utbildningstiden. Skyddel föreslås gälla under tid från del färd för inryckning lill tiänslgöringen eller utbildningen påbörjas lill dess färd för utryckning avslutas. Kommittén föreslår vidare atl samma ordning skall gälla för den frivilliga personal som deltar i verksamhel inom totalförsvaret.

Enligt kommitténs mening är vissa begränsningar nödvändiga vid bl. a. förvärvsarbete och utlandsvistelse. Kommitténs förslag härom redovisas närmare i specialmoliveringen (avsnitt 7.1).

3.3.2.4 Beräkning av åriig arbelsförtiänsl

LAF:s regler beträffande invaliditelsbedömning och kompensalionsnivå bör enligt kommittén gälla i fråga om militärskadorna. Ersättning vid sjukdom bör dock liksom nu inle vara samordnad med sjukförsäkringen.

Den åriiga arbelsförtiänsten som underiag för sjukpenning och livränta bör också beräknas efter samma regler som i LAF. Den sjukpenninggmndande inkomst, som gäller vid tiänslgöringstidens början bör kunna användas som ersättningsunderiag. För studerande och andra som på grund av militärtiänsl-göringen inle hunnit skaffa sig någon sjukpenninggrundande inkomst måste dock enligl kommitténs mening liksom i nuvarande lagstiftning finnas en garantiregel. Denna bör endast gälla dem som har en lång sammanhängande tiänslgöring. De frivilliga bör inle omfattas av garanliregeln då deras tiänslgöring har myckel korl varaktighet.

Kommittén föreslår all garanliregeln skall gälla värnpliktig, vapenfri

Prop.1976/77:64 87

tjänstepliktig och elev vid bistånds- och kalastrofulbildning som skadats under grundutbildning eller repetiiionsutbildning i omedelbar anslulning till grundutbildning. Ersätlningsunderiaget skall i dessa fall beslämmas enligl reglerna i 4 kap. 10 § andra siyckei LAF om beräkning av livränleunderiag för studerande. Delta innebär att ersätlningsunderiaget inle får beräknas lill lägre belopp än som moisvarar två gånger basbeloppet för tid före 21 års ålder, två och en halv gånger basbeloppel för lid mellan 2 loch 25 års ålder och tre gånger basbeloppel för tid fr, o, m. 25 års ålder.

Kommittén förordar vidare all hela den nämnda beslämmelsen i LAF görs lillämplig på alla som omedelbart före tiänslgöringen genomgick eller hade avslutat utbildning.

3.3.2.5 Särskild sjukpenning

Efter en lagändring år 1970 kan s. k. särskild sjukpenning utgå vid utryckningen till den som vid inryckningen saknade sjukpenninggrundande inkomsl eller hade mycket låg sådan. Dessa personer hindras genom en lång sammanhängande mililärtiänslgöring all bygga upp sitt sjukpenningskydd. Kommittén föreslår atl reglerna om den s.k. särskilda sjukpenningen behålls i huvudsak oförändrade. Bestämmelserna om sjukpenningens belopp bör dock ändras i konsekvens med vad som har föreslagils i fråga om lägsla ersättningsunderiag.

3.3.3 Clvllförsvarsljänsi

De civilförsvarspliktigas tiänslgöring företer stora likheter med vad som gäller för värnpliktiga under repetiiionsutbildning och för frivilliga. De civilförsvarsplikliga bör därför enligl kommittén i princip ha samma skydd vid olycksfall och sjukdom. Anledningen lill all civilförsvarspersonalen hittills har varit knuten lill yrkesskadeförsäkringens regler var alt man år 1941 inle ville låla andra sjukdomar än yrkessjukdomar omfattas av skyddet. Civilförsvarsljänslgöringens karaktär av tiänsteplikl talar enligl kommitténs mening för en utvidgning. Det ter sig inkonsekvent atl hemvärnspersonal och annan frivillig personal omfattas av del vidare skyddet men inte civilförsvarsplikliga. Kommittén föreslår därför att ersättningen till den som skadas under civilförsvarstiänstgöring besläms enligt samma regler som föreslås gälla för värnpliktiga och frivilliga, Della innebär - förutom all även andra sjukdomar än yrkessjukdomar kommer alt omfattas av skadeskyddet -alt skyddels omfattning i lid och rum uividgas till alt gälla alla fritidsskador som inträffar medan tiänslgöringen pågår. Å andia sidan kommer del inte längre all finnas någon räll till skadeersättning för lid under vilken tiänslgöringen pågår. Ersättning skall enligt kommitténs förslag lill ny lag utgå först sedan tiänslgöringsliden har gått lill ända.

Prop. 1976/77:64 88

Kommittén anser inte heller all det finns anledning all låla de civilförsvarsplikliga omfattas av garanliregeln för ersällningsunderlagets beräknande eller få rätt lill särskild sjukpenning. De civilförsvarspliktigas tiänslgöring är nämligen så kortvarig all den inte påverkar deras sjukpenninggrundande inkomsl.

3.3.4 Räddningstjänst

Del är enligl kommitténs mening naturiigl all den som vid elt vissl nödläge har ultagils ivångsvis lill eller frivilligt deltagit i räddningsarbete erhåller ersättning av statsmedel för personskada som drabbar honom. Del är likaså naturiigl all skyddet uiformas i enlighet med de beslämmelser som föreslås gälla för den som dellar i mililärtiänslgöring eller civilförsvarstiänstgöring. Anknytningen lill dessa beslämmelser innebär bl. a. alt ersättning utgår för såväl skada till följd av olycksfall som sjukdom som ådras under tjänstgöringen. Vidare innebär bestämmelserna i fråga om skyddets omfattning i liden alt skydd åtnjuts från det färd för inställelse lill verksamhelen inleds till dess färd efter avslutad tiänslgöring upphör. På grund av verksamhelens korta varaktighet i anslutning till en konkret olyckshändelse och på grund av bevisreglernas ulformning anser kommittén all bestämmelserna i prakiiken inte innebär någon ulvidgning i förhållande lill nuvarande regler.

3.3.5 Anstallsvlstelse m. m.
3.3.5.1 Personkretsen

Elever på ungdomsvårdsskolor omfattas inle av lagen om arbelsskadeförsäkring men lorde enligl kommittén ulgöra sådana sluderande som kan jämställas med arbetstagare enligt föreskrifter av regeringen. Arbetsskadeförsäkringen gäller emellertid i sådani fall endast under utbildningsmoment då särskild risk för arbetsskada föreligger. Enligl kommitténs mening bör ungdomsvårdsskoleeleverna åinjula skydd under hela den lid de vistas på skolan och även under viss lid av vården ulom skola. Kommittén pekar på atl sjukförsäkringslagsliftningen belräffande ungdomsvårdsskoleeleverna bygger på att dessa är jämställda med dem som är inlagna på kriminalvårds- eller arbetsanslalt. Kommittén föreslår därför att ungdomsvårdsskoleeleverna skall omfattas av personskadeskyddei.

Av de olika kategorier som mera kortvarigt vistas på anstalter, häkten och i polisarrester har endasl häktade ersättningsskydd enligl den särskilda förordningen (1954:250). Härav följer alt en och samma person under sin vistelse i häktet har olika skydd när han först är gripen och anhållen och när han sedan bli häktad. Enligl kommitténs mening är denna ordning otillfredsställande. I princip bör var och en som genom myndighels beslut berövas

Prop. 1976/77:64 89

friheten ha ekonomiskl skydd för personskada som drabbar honom under vistelsen i häktet eller liknande. Del är än mera påkallal med sådani skydd under frihetsberövanden som inte beslutats av domstol.

Om man låter ersältningsskyddet omfatta även anhållna och sådana som eljesl för annat ändamål än verkställighet av påföljd är inlagna på kriminalvårdsanslall, häkte eller i polisarrest, får skyddel en viktig funktion som gruppolycksfallsskydd. Kriminalvården har i den mån polisen inte utför transporter hand om så gott som alla transporter av häktade, interner, anhållna, ungdomsvårdsskoleelever, alkoholmissbrukare och personer som skall utvisas eller är föremål för annan liknande åtgärd enligl utlänningslagen. Kriminalvårdens häkien och anstalter används därvid medan man väntar på och samordnar transporter. Det är enligt kommitténs mening angelägel att enhetliga ersättningsregler gäller vid de skador som kan uppkomma i samband med denna transporiverksamhel.

Kommittén föreslåratl ersältningsskyddet skall gälla följande personkrets såviii nu är i fråga, nämligen den som är

a) inlagen i kriminalvårdsanslall,

b) inlagen i arbetsanslalt eller ungdomsvårdsskola,

c) intagen i allmän eller statsunderstödd enskild vårdanstalt för alkoholmissbrukare,

d) anhållen, häktad eller i annat fall intagen i kriminalvårdsanslall, häkte
eller polisarrest utan all påföljd verkställs.

3.3.5.2 Gmnder för ersättning

De anstallsintagna bör enligt kommitténs mening ha samma skydd som andra som föll sin rörelsefrihet inskränki. Del innebär alt vad kommittén i del föregående har föresiagii om personskadeskydd för vämpliktiga m. fl. även skall gälla för de anstaltsintagna. Anknytningen till personskadeskyddet medför all de anstallsintagna får skydd även vid andra sjukdomar än yrkessjukdomar, vilkel nu inte är fallet. Vidare utsträcks skyddet lill all gälla även viss del av den tid som den intagne vistas ulom anstalt på permission eller för rehabilitering. Kommittén framhåller atl de inlagna oftasi saknar möjlighel alt skaffa sig eget försäkringsskydd på den privata försäkrings-marknaden under den begränsade tid de anses intagna på anstalt. Kommittén anser alt en skada som drabbar en anstaltsinlagen under sådan lid bör omfattas av ersältningsskyddet i den mån arbetsskadeförsäkringens bestämmelser inle gäller.

Enligl kommitténs mening bör bestämmelserna i LAF om sjukpenningunderiag och livränleunderiag gälla även för de anstaltsintagna. Med hänsyn lill de fall då den intagne genom en längre tids intagning fått försämrade möjligheter atl bygga upp sin sjukpenninggrundande inkomsl bör bestämmelserna i materiellt hänseende uiformas i överensslämmelse med vad

Prop.1976/77:64 90

kommittén tidigare har föreslagit för värnpliktiga m. fl. Ersätlningsunderiaget för en intagen, som vid skadans inträffande har varit inlagen längre lid än sex månader skall enligl kommitténs förslag inle få beslämmas lill lägre belopp än vad som motsvarar två gånger basbeloppet för tid före 21 års ålder, två och en halv gånger basbeloppel för lid mellan 21 och 25 års ålder och tre gånger basbeloppet för tid fr. o, m, 25 års ålder.

3.3.6 Administrationen av personskadeskyddet

Kommittén föreslår all skaderegleringen enligl den nya lagen om statligt personskadeskydd skall föriäggas till försäkringskassorna. Handläggningen hos kassorna bör följa samma ordning som skall gälla för arbelsskadeärenden. Det innebär atl rätten lill egenlivränta skall prövas av kassans pensionsdelegation. Delegationen skall också pröva fråga om sjukdom har ådragils under skyddstiden. I de avseenden LSP avviker från LAF torde enligl kommitténs mening personskadeskyddels regler vara mer lältillämpade. Genom atl skyddel dessulom uividgas försvinner tidigare gränsdragningssvårigheler.

Kommittén föreslår vidare alt ärenden enligt nu gällande eller äldre lagstiflning även i fortsällningen skall administreras av riksförsäkringsverket.

3.3.7 Ersättning .för ideell skada

Kommittén framhåller all en långtgående jämställdhet mellan den som skadas i förvärvsarbele och den som skadas i verksamhet inom samhällets försvar m. m. eller under anslaltsvislelse kräver all ersättning ulgår för ideell skada på liknande säll som lill de förvärvsarbetande enligl TFY. Till följd av övergången lill ett ekonomiskt invalidilelsbegrepp kommer många skadade inte all få någon livränta, eftersom skadan inle medför någon minskning av förvärvsförmågan. Den medicinska skadan kan ändå orsaka olägenheter när del gäller den skadades allmänna livsföring. Enligl kommitténs mening bör ersättning för sådana olägenheter ulgå oberoende av om skadeståndsrätlsligt ansvar kan fastställas eller inte. Kommittén föreslår därför att den personkrets som omfattas av LSP genom en särskild ersätlningsanordning ges rätt till ersättning för lyte och annat liknande men. 1 samband därmed föreslås kungörelsen om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fl. upphävd.

Kommitténs förslag innebär all den som drabbas av skada på vilken LSP i princip är tillämplig skall ha rätt lill ersättning för sveda och värk, beslående lyte och men samt olägenheter i övrigi lill följd av skadan i den utsträckning som anges i den statliga personskadeförsäkringen. Denna rätt börslås fast i en särskild lag om ersättning av statsmedel för ideell skada. Ersällningen föreslås ulgå med belopp som skulle ha utgått om den skadade hade omfattats av statens personskadeförsäkring. De normer för ersättning för sveda och

Prop. 1976/77:64 91

värk, lyte och men och olägenheier i övrigi lill följd av skadan som tillämpas inom den slatliga personskadeförsäkringen skall således följas. Detta innebär att värnpliktiga och andra som omfattas av lagen får samma ersättning för ideell skada som arbetstagare hos slalen får. Ersällningen skall ulgå med engångsbelopp och beräknas med ulgångspunkl i den medicinska invaliditelsgraden och den skadades ålder.

Kommittén föreslår all ersätlningsrällen i enlighet med vad som gäller inom den slatliga personskadeförsäkringen skall omfatta skador som inträffar under själva tiänslgöringen, verksamhelen eller vistelsen inom föriäggnings-område, häkte, anstalt eller liknande saml under resor lill eller från dessa.

Med hänsyn lill olikheterna i de grundläggande förutsättningarna för rätt till ideell ersättning resp. rätt lill livränta och sjukpenning anser kommittén del mindre lämpligt alt anförtro administrationen av den ideella ersättningen lill försäkringskassorna. Riksförsäkringsverket har däremol enligl kommitténs bedömning stor erfarenhet av frågor som hänger samman med ett medicinskt invalidilelsbegrepp och har sedan länge administrerat militärer-sältningsärenden och ärenden rörande ersättning till anslaltsintagna. Kommittén föreslår därför all riksförsäkringsverkel skall administrera den nya menersällningen. Verkels beslul skall så länge försäkringsrådei finns kunna överklagas dit. Besvär över försäkringsrådels beslul förs hos försäk-ringsdomslolen.

3.3.8 Arbetsskadereglerlngenför statsanställda

Enligl LAF skall slalen fortfarande slå självrisk belräffande sina arbetstagare. Kommittén föreslår nu all skadeärenden decentraliseras och handläggs på samma säll som andra arbelsskadeärenden.

Del ankommer på regeringen all meddela närmare beslämmelser om utbetalning av ersättning och finansiering i fråga om statsanställdas arbetsskadeförmåner. Kommittén erinrar om att den nya försäkringen gör det nödvändigl alt se över bestämmelserna om statsanställdas löne- och pensionsförmåner vid arbetsskada.

3.3.9 Krigsförsäkring för sjömän m. m.

Kommiuén anför all del huvudsakliga motivet för tillkomsten av krigsförsäkringslagen för sjömän m. fl. var att man ville förstärka den relativt låga ersättning som utgick enligl den dåvarande olycksfallsförsäkringslagen. Genom den nya lagen om arbelsskadeförsäkring och TFY blir förmånerna vid skada i arbetet lill följd av krigsåtgärd så tillfredsställande atl della motiv inle längre är giltigt. Däremot är det motiverat atl behålla ersättning för skador som lill följd av krigsålgärder inträffar under fritid och under hemresa till Sverige.

Prop. 1976/77:64 92

Vid sina överväganden av hur skyddel skall konstrueras har kommittén stannat för all en reformerad krigsförsäkringslagstiftning för sjömän endast bör ge ersättning i de fall LAF inte gäller på grund av atl skadan inte har inträffat i arbelel. 1 sådana situationer utgår inte heller ersättning från TFY.

I fråga om förmånerna bör lagen anknyta till LAF med det tillägget alt särskild ersättning om sex basbelopp alltjämt bör utgå.

Eftersom lagen föreslås avse endasl skydd utom arbetet och motivet för lagen framför allt är samhällets inlresse av att samfärdseln lill sjöss upprätthålls trots risk för krigsskador bör ersättningen ulgå av statsmedel.

Administrationen av ersätlningsanordningen bör med hänsyn lill ärendenas sällsynla förekomst och speciella art ligga kvar hos riksförsäkringsverket.

Kommittén föreslår atl den nuvarande krigsersällningsförordningen för fiskare skall upphävas. Kommittén framhåller all fiskarna som egenföretagare kommer all omfattas av arbetsskadeförsäkringen. Deras grundskydd kommer därigenom alt i hög grad förstärkas. Genom anslulning lill LAF och TFY får fiskaren bättre ersättning vid skada än vad som kan utgå enligl den frivilliga yrkesskadeförsäkringen och enligl förordningen om krigsersätlning för fiskare. Kommittén pekar vidare på all denna har karaklär av beredskaps-lagstiftning och i dagens läge är helt betydelselös.

3.4 Äldre skadefall

3.4.1 Uppräkning av livräntor

Kommittén påpekar alt yrkesskada som har inträffat före ikraftträdandet av den nya arbetsskadeförsäkringen inle kommer all beröras av de nya bestämmelserna. Dessa innebär en kraftig höjning av ersättningsnivån främsl genom atl kompensationen för inkomstbortfall höjs till 100 % och all ersätlningsunderiaget för livränta ökas till högst 7 1/2 basbelopp. De äldre livräntorna har räknats upp vid flera lillfällen. Sedan den I januari 1968 är livräntorna anknutna till basbeloppet och följer därmed prisnivån. Kommittén framhåller all de äldre livräntorna trots uppräkningar och värdesäkring har kommit att släpa efter slandardulvecklingen. Livränleför-månerna för de äldre skadefallen bör därför förbättras i anslulning lill införandel av den nya arbetsskadeförsäkringen.

Enligl kommitténs mening bör man sträva efter all räkna upp livränta endast i de fall där yrkesskadan har minskat den skadades förvärvsförmåga. Della mål skulle nås genom alt efler individuell prövning räkna upp livräntan i den mån livränta skulle ha utgått om lagen om arbetsskadeförsäkring hade gällt vid skadefallel. Kommittén har emellertid vid sin uiredning funnil all det inte är en framkomlig väg all individuelll pröva de gamla livräntorna. I

Prop. 1976/77:64 93

stället måste man välja en generell metod och avstå från kravei på atl inkomstbortfall i realiteten föreligger i varje enskilt fall. Livränlor som grundar sig på relativi låga invalidiletsgrader bör inte omfattas av uppräkningen, eftersom skador med låg invaliditet näsian undantagslöst saknar inverkan på förvärvsförmågan. Kommittén föreslår atl gränsen för uppräkningen skall sättas vid 25 % invaliditet. Delta är den gräns som på senare lid har salts vid uppräkning av vissa statliga ersättningar.

Vidare framhåller kommittén att procentsatsen liksom vid tidigare uppräk-ningslilirällen bör sänkas för de senast beviljade livräntorna. Kommittén föreslår därför atl livräntan räknas upp till den som skadats före år 1955 med 30 9é, lill den som skadats under åren 19551. o. m. 1967 med 20 96 och till den som skadats efler år 1967 med 10 %.

I många fall innebär den procentuella uppräkningen all ökningen av livräntan blir mycket målllig. 1 syfle all undvika all livränta höjs med alll för obetydligt belopp föreslår kommittén alt uppräkning alltid skall ske med minsl 500 kr.

3.4.2 Samordningen mellan livränta och pension

Kommittén har undersökt om de nuvarande reglerna för samordning av livränta och pension kan ändras i överensslämmelse med de regler som kommer alt gälla för nya livräntor när LAF träder i kraft. Kommittén konstaterar atl de nuvarande samordningsreglerna i de flesta fall ger tillfredsställande materiellt resullal.

Kommittén är emellertid medveten om atl många livräntelagare upplever del negalivi alt pensionsförmånerna reduceras med viss del av livräntans belopp. Livräntan utgår ju som kompensation för yrkesskada och borde därför inle fö försämra pensionsförmånerna. Psykologiskt känner de sig därför berövade viss del av sin pension och satta i elt sämre läge än icke yrkesskadade pensionärer. En möjlighet skulle vara att helt slopa samordningen och låla pension och livränta löpa vid sidan av varandra. Följden blir emellertid en överkompensation.

En annan utväg skulle vara atl låla pensionerna ulgå helt men föreskriva visst större avdrag på livränlesidan än vad som sker f n. (livräntan minskas i dag med I /4 av sitl belopp vid inträde i pensionsåldern). Undersökningar som kommittén har gjort visar dock att de materiella effekterna av en sådan ordning inte blir tillfredsställande. Livräntelagare med hög ATP skulle tiäna mest på omläggningen, och man skulle behöva komplettera med en garantiregel av innebörd alt äldre bestämmelser fortfarande skall lillämpas om dessa leder till gynnsammare resultat. För den enskilde livränletagaren skulle regelkomplexel framsiå som myckel invecklat och svåröverskådligt.

Till della kommer all om samordningen skulle ändras så all livräntan

Prop. 1976/77:64 94

minskade men pensionsförmånerna ökade, effekten med oförändrade skallebestämmelser skulle kunna bli negaliv.

En annan omsiändighel som ökar osäkerheten om värdet av en omvänd samordning är del arbeie som pågår inom pensionskommittén med frågan om siandardsäkring. Om de äldre livräntorna slandardsäkras men inle pensionsförmånerna, skulle en omvänd samordning innebära all livränletagaren genom samordningen fick en standardsäkrad livränta utbytt mol en icke standardsäkrad pension.

De anförda omständigheterna föranleder kommittén atl inle föreslå någon ändring i de nuvarande samordningsreglerna för de äldre skadefallen. Del är emellertid viktigt all livränletagarna får klar insiki i hur reglerna är konstruerade och alt utbetalningen av pensionerna och livräntan sker gemensaml. Enligt kommitténs mening bör utbetalningen ske genom en enda anvisning. Uträkningarna bör redovisas lättfattligt, så all livränletagaren förslår alt han faktiskt får slörre total ersättning än den icke yrkesskadade. Informationsbehovet hos de yrkesskadade bör enligl kommitténs mening lillgodoses inte bara genom atl utbetalade belopp redovisas klarare utan även genom atl livränletagaren när han börjar uppbära pension tillställs lättfattlig information om vilka förmåner som kommer all ulgå, hur förmånerna är samordnade och grunden för samordningsbestämmelserna.

3.4.3 Sjukpenning vid restarbetsförmåga

Kommittén föreslår en ändring av de regler som gäller för äldre skadefall om ersättning lill livräntelagare som insjuknar på nytt. Samma ersättning bör ulgå när en livräntelagare drabbas av recidiv som när han insjuknar i annan sjukdom. Under sjukdomstiden bör han således få behålla livräntan och dessulom oberoende av sjukdomsorsak få sjukpenning från yrkesskadeförsäkringen, gmndad på reslarbetsförmågan. Kommittén föreslår därvid en spärregel som innebär all del sammanlagda beloppet av livränta och sjukpenning inle skall få överstiga vad som skulle ha utgått i sjukpenning enligl AFL vid en sjukpenninggrundande inkomsl om 7,5 basbelopp.

3.5 Kostnader och ikraftträdande

Kommitténs förslag lill lag om statligt personskadeskydd beräknas medföra en åriig kostnadsökning som understiger 1 milj. kr. Efler någon lid torde kosinaderna sjunka och på sikl molsvara nuvarande koslnader för ersättningar vid skador under miliiärtiänsl, civilförsvarstiänst och anslaltsvislelse. Kommitténs förslag till lag om ersättning av statsmedel för ideell skada kommer all medföra koslnader för statsverket vilka inte lorde komma atl överstiga 1 milj, kr, för år.

Kosinaderna för en uppräkning av alla livräntor med en invaliditelsgrad av

Prop. 1976/77:64 95

25 % och högre enligl kommitténs förslag uppgår enligl beräkningar som riksförsäkringsverkel har gjorl för kommitténs räkning lill 36 milj. kr. när det gäller skador under prival eller kommunal anslällning och lill ca 4 milj. kr. när det gäller skador under statiig anslällning. Kosinaderna för uppräkning av livräntor som ulgår på gmnd av skador som inträffat under värnpliklstiänsl-göring, civilförsvarstiänstgöring och liknande uppgår lill ca 5 milj. kr. Merkostnaden för garanliregeln all livränta skall räknas upp med lägsl 500 kr. utgör ca I milj. kr. när del gäller skador under prival och kommunal anslällning, ca 60 000 kr. när del gäller skador i statlig tjänsl och ca 44 000 kr. för övriga skador. Toiala kosinaderna för uppräkning av livräntorna uppgår sålunda till ca 46 milj. kr.

Kommittén föreslår atl lagändringarna skall träda i krafl den I juli 1977, dvs. samtidigt som LAF.

4 Remissyttrandena

4.1 Allmänna synpunkter

Yrkesskadeförsäkringskommitléns förslag har i allt väsentligt vunnil anslutning av remissinstanserna. Många har särskill framhållit alt de i huvudsak lillslyrker eller inle har några principiella erinringar mot förslagen. Dit hör bl. a. Svea hovrätt, kammarrätten i Slockholm, försvarels civilförvaltning, socialsiyrelsen, försäkringsrådei, riksförsäkringsverket, försäkringsinspekiionen, arbelarskyddsslyrelsen, LO och Folksam.

4.2 Egenföretagares arbetsskadeförsäkring

Kommitténs förslag all anslula egenföretagare och uppdragstagare till arbetsskadeförsäkringen välkomnas allmänt. Förslaget fär således uilryckligi stöd av bl. a. Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges fiska res riksförbund, Svenska företagares riksförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges hantverks- och indusiriorganisation, Sveriges köpmannaförbund, SAF, Sveriges redareförening, TCO. SACO/SR, socialstyrelsen,.försäkringsrådet, riksförsäkringsverket, statskontoret, rlksrevlsionsverkei, Försäkringskasseförbundel, Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam. LO accepterar all alla förvärvsarbetande, således även egenföretagare, tillförsäkras skydd genom arbetsskadeförsäkringen, under förutsättning atl bra kontrollmöjligheter utvecklas så all försäkringen ger ersättning för påvisbar inkomstföriust. Några remissinstanser påpekar alt del belräffande egenförelagarna kan bli svårl all fastställa samband mellan skada och arbeie och all göra en riklig ekonomisk invaliditelsbedömning. Det betonas också alt goda kontrollmöjligheter måste utvecklas i dessa avseenden. Vidare begärs ett klariäggande av vad som skall gälla för företagare som har uppnått pensionsåldern men ändå fortsätter

Prop. 1976/77:64 96

rörelsen. Statskontorether'äkr\ar alt utsträckningen av försäkringen medför en ökning av antalet arbetsskadetransaklioner med 5-10 %.

SACO/SR finner del nödvändigl, mol bakgrund av bl. a. de nya ansläll-ningsskyddslagarna, alt införa ell särskill invalidilelsbegrepp för egenföretagare, eftersom LAF:s tolkning av begreppel ekonomisk invaliditet i vissa fall är för snäv. Man bör också kunna täcka in olika ekonomiska ansvarsålaganden om rörelsen avstannar lill följd av arbetsskadan. Svenska försäkringsbolags riksförbund ermrar härvid om att skadesiånd kan ges för att täcka 1. ex. kostnad för ersättare i rörelsen. Förbundei anför emellertid vidare all del inom arbetsskadeförsäkringen, där den sjukpenninggrundande inkomsien läggs lill grund för ersättningen, knappasl finns uirymme för en sådan nyanserad bedömning av egenföretagarnas skadefall.

Remissinsianserna lämnar i allmänhet utan erinran kommitténs förslag om en fast koppling mellan arbetsskadeförsäkringen och ATP. Lantbrukarnas riksförbund accepterar kopplingen under förutsättning all ersättningsreglerna blir desamma för dem som återkallar undantagande från ATP för alt bli arbelsskadeförsäkrade. Förbundet undrar dock om inle en lösning i samordningsfrågan är möjlig enligt del syslem som lillämpas för pensionstillskott, dvs. alt från livräntan avräknas den ATP som skulle ha utgått om undanlagande inte hade gjorts. Denna lösning förs även fram av SAF, Sveriges redareförening och Svenska företagares riksförbund, som menar atl samhället bör kunna la på sig de administrativa olägenheier som ell skiljande av försäkringarna kan innebära. Dessa remissinslanser anser all ingen skall behöva Ivingas återkalla ett undantagande från ATP för att komma med i arbetsskadeförsäkringen. Rlksrevlsionsverkei menar atl egenföretagarnas skydd bör vara hell obligatoriskt. En arbetsskada kan nämligen inte förutses som en ålderspensionering, och samhället kan bli tvunget alt ge ekonomisk hjälp i annan form lill den som har ställt sig utanför arbetsskadeförsäkringen. Sveriges advokatsamfund anser all all inkomst som har undanlagils från ATP bör räknas som obefintlig och all detta av rättviseskäl skall gälla även arbetstagare med s. k. blandad inkomsl.

Sveriges advokatsamfund saknar vidare övertygande motivering för atl inle låla ett s. k. likslällighelsavial i ell uppdragsförhållande föra med sig all den arbetspresterande parlen anses som arbetstagare även belräffande förmåner från arbetsskadeförsäkringen, Samfundel förordar all AFL:s regler härom följs och gör gällande att olägenheier annars kan uppstå, t. ex. vid debitering av försäkringsavgifter. Även riksförsäkringsverket ifrågasätter kommitténs förslag i denna del. Riksrevisionsverkei tillstyrker däremol uttryckligen kommitténs förslag. Arbelarskyddsslyrelsen anser del kunna diskuieras om inte gruppindelningen av egenföretagare och uppdragstagare är mera komplicerad än omständigheterna kräver och påpekar att denna mol bakgrund av kommande arbelsmiljölag kan få konsekvenser för yrkesskadeslatistiken.

Några remissinslanser betonar viklen av anvisningar och informalion beträffande egenföretagarnas arbelsskadeförsäkring.

Prop. 1976/77:64 97

4.3 Frågan om frivillig försäkring

Kommitténs förslag atl inle överföra den frivilliga försäkringen lill LAF lillslyrks eller lämnas ulan erinran av bl. a.försäkringsrådet, riksrevisionsverket, SAF, Sveriges redareförening. Svenska företagares riksförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisalion. Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam. Försäkringskasseförbundel instämmer i förslagel utom såviii avser hemmamakar och kan alternativt länka sig all dessa blir obligatoriskt försäkrade. Även kammarrätten i Stockholm och riksförsäkringsverket ifrågasätter om man inle borde behålla elt frivilligl skydd för hemmamakar. Verkei är inle heller främmande för alt låla sluderande få fortsatt möjlighet lill frivilligt skydd.

LO inslämmer uttryckligen i kommitténs förslag att inle inrymma en frivillig försäkring för hemmamakar i den nya lagen. Endasl få hemmamakar har utnyttjat del nuvarande skyddel, och dessulom skulle man få göra avsteg från arbetsskadeförsäkringens syfle alt ge förvärvsarbetande skydd mol inkomstbortfall lill följd av arbetsskada. Lantbrukarnas riksförbund beklagar att möjligheten till frivillig försäkring slopas för de mycket fö egenföretagare som kommer all stå utanför del obligatoriska skyddet och för barn och ungdom som dellar i t. ex. lantbmksarbete. Sveriges fiskares riksförbund vill om möjligt ha skyddel kvar för dem som slår ulanför ATP och inle har råd alt ansluta sig till den försäkringen. Försäkringsinspekiionen påpekar all vissa gmpper kan väntas få svårt all skaffa sig en molsvarande prival försäkring.

4.4 Statligt personskadeskydd

Del föreslagna slatliga personskadeskyddet får i allmänhet ell myckel positivt mottagande. Kommitténs förslag anses angelägel och bedöms ge en välkommen enhetlighet på områdei. Förslaget blir i sin helhel godtaget av bl. a. rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, försvarets sjukvårdsstyrelse, värnpliktsverket, civilförsvarsslyrelsen, bislåndsulbildningsnämnden, socialstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverkei, statens avlalsverk, statens brandnämnd, Försäkringskasseförbundel, SAF, LO, Frivilligorganisalionernas samarbetskommitté och Folksam.

Kriminalvårdsstyrelsen uttalar särskild lillfredsslällelse över utvidgningen av skyddel på kriminalvårdens område till kortvariga frihetsberövanden och till alla sjukdomar som kan drabba de anstallsintagna. Folksam finner förslaget i denna del vara uttryck för ell nytt synsätt på de anstallsintagna, till vilkel Folksam ansluler sig. Försäkringsrådet (majoriteten) anser däremol -med hänvisning lill bl. a. förslagel atl varje sjukdom skall ge räll till ersättning enligl lagen och lill den föreslagna garanliregeln för sjukpenningunderiagel -atl de anstallsintagna, särskilt ungdomsvårdsskoleeleverna, inte bör ges ell bättre skydd än arbetstagare eller dem som vid yrkesutbildning omfattas av arbetsskadeförsäkringen. Rådet föreslår därför all denna gmpp liksom f. n.

7 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 64

Prop. 1976/77:64 98

ges skydd genom en särskild lag som anknyter lill LAF. Även riksförsäkringsverket påpekar att ungdomsvårdsskoleeleverna får ell bättre skydd än andra elever. Socialstyrelsen upplyser atl försök numera görs med frivillig intagning på ungdomsvårdsskolor och all i AFL inlagna beslämmelser om atl sjukpenning inle utgår under vårdtiden är akluella för omprövning. Styrelsen betonar vidare viklen av all både räddningstiänst och frivilligl räddningsarbete blir omfattade av den nya lagen.

ÖB har för sin del inte några principiella erinringar mot kommitténs förslag men anser all kretsen skyddade frivilliga inom totalförsvaret skall anges direkt i den nya lagen. TCO, som finner förslagen angelägna, menar atl avgränsningen av skyddet för anstaltsintagna bör göras inte genom lermen "inlagen" ulan genom "omhändertagen" och därigenom inrymma alla tvångsåtgärder. Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker förslagen belräffande vapenfria tiänsteplikliga och föreslår all också verksamhet som kan åläggas med stöd av allmänna tiänstepliklslagen (1959:83) förs in under personskadeskyddei. Styrelsen anser vidare alt garantiregeln beträffande sjukpenningunderiagel bör kunna göras lillämplig även på hemvärnsmän och annan frivillig personal. Liknande synpunkter förs fram av riksförsäkringsverket och försäkringsinspekiionen. Försvarets civilförvaltning anser alt garantiregeln bör vara generellt lillämplig. Civilförvaltningen finner i övrigi kommitténs förslag väl motiverade. Försäkringsrådet ifrågasätter om frilidsskydd bör finnas vid vislelse ulom Sverige. Rådet anser alt del vid utlandsvistelse liksom för övriga medborgare bör kunna räcka med del skydd som den allmänna försäkringen ger.

4.5 Ersättning för ideell skada

Kommitténs förslag i denna del godtas i sak av bl. a. rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, ÖB, försvarets clvllförvahning, försvarets sjukvårdsstyrelse, värnpliktsverket, bislåndsulbildningsnämnden, socialstyrelsen, riksrevisionsverkei, statens avtalsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens brandnämnd och Försäkringskasseförbundel. Riksförsäkringsverket (majoriteten) föreslår atl lagen skall omfatta även arbelsskadeförsäkrade som slår utanför TFY. Lagen bör därvid uiformas på annat sätt än kommittén har föresiagii och regeringen bör fastställa ersällningsnormer. SAF, Sveriges redareförening och Svenska företagares riksförbund har inget alt invända mot kommitténs förslag men betonar alt lagen skall ses som ett undanlag och atl den inle för sträckas ut lill andra kategorier. Föreningarna påpekar att TFY slår öppen för alla kaiegorier av arbetstagare och alla arbelsgivare, liksom för föreiagare som saknar anslällda. Civilförsvarsslyrelsen anser att skyddstiden bör överensstämma med personskadeskyddels och således omfatta även fritid. LO inslämmer i kommitténs målsättning men anser alt också arbetsmarknadsutbildning o. d. bör las med. Försäkringsrådet och Folksam är inte heller främmande för detta.

Prop. 1976/77:64 99

Rådet menar dessutom atl lagens territoriella omfattning behöver klariäggas närmare och föreslagna preskriplionsbestämmelser ses över. Svenskaförsäkringsbolags riksförbund ifrågasätter om man inle borde hänvisa lill allmänna skadeståndsprinciper i stället för till TFY. Statskontoret uppskattar antalet skadefall per år lill 100-500 och menar all skyddel kan bli dyrare än kommittén har räknal med. Belräffande förslagel att slopa det särskilda olycksfallsskyddel för värnpliktiga i samband med den nya lagstiftningen ifrågasätter försvarets civilförvaltning om inle den av kommittén själv åberopade allmänna uppfattningen om de större skaderiskerna under själva tiänslulövningen borde föranleda vissl bibehållet särskilt skydd. Härigenom kan man dessutom minska antalet skadeståndsanspråk. En sådan särskild ersättning bör avse skada under själva tiänstutövningen saml såsom en menersättning hänföra sig lill den medicinska invaliditeten och ulgöra ell engångsbelopp som åtminstone förskottsvis kan snabbi ulbelalas. Sveriges försäkringsbolags riksförbund anser å andra sidan, med hänsyn lill all inkomstföriust kommer all läckas av personskadeskyddet, all del inte finns anledning atl invända mol all olycksfallsskyddel upphävs samtidigt som rätten till ideell ersättning införs.

1 fråga om menersältningens adminislralion råder delade meningar. Statens avlalsverk, LO, TCO. SACO/SR, riksrevisionsverket och ÖB vill lägga administrationen hos irygghetsnämnden. Bl. a. statens avlalsverk åberopar därvid en särskild promemoria från trygghetsnämnden. De skäl som anförs för trygghetsnämnden är i huvudsak följande. Ersällningen för ideell skada föreslås av kommittén ulgå enligl statens personskadeförsäkring (TFY), som i första instans administreras av nämnden. Nämndens beslul kan överklagas hos en särskild skiljenämnd. Nämndens avgöranden läggs i viss mån lill grund för avlalsändringar. Nämnden kan därigenom falla åtskilliga principbeslut i fråga om lolkningen av avtalet. Genom sin sammansättning har nämnden dessutom tillgång lill uppgifter om vad parterna avsåg när avtalet slöts. Domstolar bör däremol inte sättas all lillämpa och tolka kolleklivavlal. Del finns risk för splittrad praxis om nu också dessa skall tillämpa avtalet, särskill med hänsyn lill atl det här gäller endast ell mindre antal skadefall. Inom nämndens kansli har man en ingående kännedom om förekommande problem och ett väl fungerande handläggningssystem. Nämnden tar själv slullig ställning till ersällningen, även om den försia uiredningen görs hos resp. anslällningsmyndighel. Del lorde för samtliga nu akluella personkalegorier vara möjligt all finna molsvarande myndighet eller organ. Det är inte välbetänkt atl ha en annan instansordning för dessa ärenden än den som gäller för TFY-fallen. Denna ordning medger dessulom ett snabbi förfarande, vilket är viktigt för den skadade. Om nämnden anförtros dessa nya uppgifler, krävs endasl en mindre personalökning. Av nämnden beslutade menersäll-ningar betalas i samtliga fall ul av riksförsäkringsverket.

Riksförsäkringsverkel anför liknande principiella synpunkler som trygg-

Prop. 1976/77:64 100

helsnämnden men upplyser samtidigt atl handläggningen av frågor om de statsanställdas ersättningar i olika avseenden, bl. a. lönefrågor i samband med arbetsskada, kommer alt göras lill föremål för ytteriigare övervägande. I avvaklan på resultatel av bl. a. sådana överväganden är verket inle berett all ta slullig slällning i adminislralionsfrågan belräffande ersättningen för ideell skada.

Försäkringskasseförbundet vill lägga administrationen av menersällningen hos försäkringskassorna. Dessa är numera vana all få olika nya uppgifler. Här föreligger dessutom ell nära samband med personskadeskyddet, som ju skall administreras av kassorna. Förbundet anser det vidare vara principiellt felaktigt att riksförsäkringsverket åläggs både administration och lillsyn på detta område. Även Sveriges advokatsamfund ifrågasätter om inle denna nya uppgifi bör anförtros kassorna. Samfundet pekar därvid bl. a. på all de olika skadeersättningarna måste gmndas på delvis samma uiredning.

Statskontoret, som finner svagheter i samtliga här diskuterade lösningar, anför att riksförsäkringsverkel mot bakgrund av de nyligen av annan uiredning föreslagna ändringarna av besvärsordningen inom socialförsäkringen inle bör tillföras nya beslulsuppgifler i försia instans. Statskontoret finner det vidare önskvärt alt den enskilde bara behöver vända sig till en myndighet. Statskontoret föreslår därför atl man prövar en lösning som innebär alt kassorna skall besluta efter hörande av irygghetsnämnden. Statskontoret erinrar slutligen om atl del inle har gjorts några beräkningar av kostnader för nya system och rutiner.

4.6 Krigsförsäkring för sjömän

Endast tre remissinslanser yttrar sig särskill i denna fråga. Sveriges redareförening och Försäkringskasseförbundel lämnar kommitténs förslag ulan erinran i sak. Förbundei anser emellertid liksom statskontoret all ersällningen bör administreras av Göteborgs allmänna försäkringskassa, som har en särskild sjöfartsdelalj.

4.7 Äldre skadefall

Även dessa frågor behandlas närmare av endasl några remissinslanser. Försvarels clvllförvahning tillstyrker kommitténs förslag. För LO framslår del som viktigt att de äldre livräntorna justeras upp. LO finner emellertid i motsats lill kommittén atl också livräntor som grundas på lägre än 25-proceniig invaliditet bör kunna bli uppräknade. LO föreslår därvid att arbetstagare skall få begära individuell prövning, om de kan slyrka all skadan har föranlett inkomstförlust. LO menar atl man på goda gmnder kan anta att en del yrkesskadade trots låg invaliditet kan vara anställda med lunga och slitsamma arbeten. LO finner det angelägel att anslällda i den situationen för

Prop. 1976/77:64 101

en fullvärdig ekonomisk kompensation. LO tillstyrker kommitténs förslag lill ålgärder i fråga om samordning mellan äldre livräntor och allmän pension. Folksam delar LO:s åsikt belräffande livränlor vid låg invaliditet och föreslår alternativt all den generella minimigränsen för uppräkning sänks. En minoritet Inom försäkringsrådei vill ha en beloppsmässigl högre uppräkning. 7"C0, Försäkringskasseförbundel och Sveriges hantverks- och indusiriorganisation bilräder däremol uttryckligen kommitténs förslag lill uppräkning. Förbundet och statskontoret uttalar sig dessutom positivt om förslaget beträffande sjukpenning vid recidivfall.

5 Föredraganden

5.1 Allmänna synpunkter

Lagstiftningen om försäkring för skador i arbelel reformerades grundligt genom den vid 1975/76 års riksmöte antagna lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring (LAF) som träder i kraft den I juli 1977. LAF bygger på ett av yrkesskadeförsäkringskommiltén utarbetat förslag. En av de viktigaste förändringarna i förhållande till den ännu gällande lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL) är atl del medicinska invaliditetsbegreppel ersälts med den allmänna försäkringens ekonomiska invalidilelsbegrepp. Detla innebär alt ersättningens sioriek besläms av den reella nedsättningen i den försäkrades förmåga atl skaffa sig inkomsl genom förvärvsarbele och inle som nu i försia hand på gmndval av en bedömning av skadans medicinska betydelse.

Livräntans kompensationsgrad höjs till i princip 100 96. Livräntan kommer i de flesla fall atl utgöra skillnaden mellan den inkomsl som den försäkrade kan antas ha haft om han inle hade skadats och den inkomst som han trots skadan kan beräknas få.

I den nya lagen används begreppel arbetsskada i stället för yrkesskada. Därmed förslås alla skador som har uppstått lill följd av olycksfall i arbelel eller annan skadlig inverkan i arbelel. Endasl belräffande smittosamma sjukdomar kommer den nuvarande meioden atl räkna upp de ersättnings-berättigande sjukdomarna atl behållas.

Reglerna om samordning mellan den allmänna försäkringens pensionsförmåner och arbelsskadelivräntorna förenklas jämfört med vad som nu gäller. Livräntan skall läcka den del av inkomslföriusten som inle ersätts genom allmän pension. Livräntan skall vidare i princip vara pensionsgmndande för ATP. Den utgår fram lill pensionsåldern 65 år. En särskild garanliregel gäller för dem som har liten eller ingen ålderspension från den allmänna försäkringen.

Arbetsskadeförsäkringen skall liksom hittills finansieras helt genom arbetsgivaravgifter. Administrationen skall decentraliseras från riksförsäk-

Prop. 1976/77:64 102

ringsverkel till de allmänna försäkringskassorna. Äldre yrkesskadeärenden handläggs övergångsvis av riksförsäkringsverkel. Den nya lagen gäller skadefall som iniräffar fr.o. m. den 1 juli 1977, även fall där skadan har ådragils tidigare men visal sig försl efler denna tidpunkl.

1 sill slutbetänkande (SOU 1976:50) Statligt personskadeskydd har yrkesskadeförsäkringskommiltén redovisat sina återstående utredningsuppgifter. Kommittén föreslår atl egenföretagare och uppdragstagare obligatoriskt skall anslutas lill arbetsskadeförsäkringen. 1 anslutning härtill tar kommittén också upp frågan om den frivilliga yrkesskadeförsäkringen bör beslå. Nya och enhetliga ersättningsregler föreslås vid skada under militär-, civilförsvars-och räddningstiänst saml viss anslaltsvislelse. Förslagen innebär i fiera avseenden en utvidgning i rätlen till ersättning i jämförelse med vad som nu gäller. Bestämmelserna sammanförs i en gemensam lag om slatligl personskadeskydd. Till denna knyts en särskild lag om ersättning av statsmedel för ideell skada. Vidare läggs fram förslag i fråga om krigsskadeersällning för sjömän och uppräkning av livränlor för skadefall som har inträffat innan LAF träder i kraft. Kommittén föreslår dessulom vissa följdändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) m. fl. författningar. Förslagen är enhälliga.

Kommitténs olika förslag har i slorl vunnil allmän anslulning vid remissbehandlingen. Flertalet remissinslanser lillslyrker i huvudsak förslagen eller har inte några principieUa erinringar mot dem, även om vissa invändningar framförs i enskilda frågor. Även jag anser all betänkandet är väl ägnal atl läggas lill gmnd för lagsiiftning. Jag kommer i del följande all ta närmare ställning till de olika förslagen.

5.2 Egenföretagare, frivillig försäkring m. m.

5.2.1 AUmänt om egenföretagare och uppdragstagare

Kommittén framhåller all den obligatoriska försäkringen för skada i arbetet alltsedan sin tillkomst enbart har gällt arbetstagare. Övriga förvärvsarbetande har själva föll skaffa sig försäkringsskydd antingen på den privata försäkringsmarknaden eller genom frivillig försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen eller lagen om allmän försäkring. Kommittén anser att det inle finns några bärande skäl mot alt ge alla som dellar i produktionen möjlighel att tillhöra den nya arbetsskadeförsäkringen. Kommittén föreslår därför atl egenförelagarna skall bli arbelsskadeförsäkrade på samma sätt som anslällda. Egenföretagarnas anslutning bör i princip vara obligatorisk. Även uppdragstagare bör omfattas av arbetsskadeförsäkringen. Kommittén motiverar detta bl. a. med svårigheien all dra gränser mellan arbetstagare, uppdragstagare och egenföretagare. Uppdraget står också många gånger anställningen nära, och

Prop. 1976/77:64 103

en uppdragstagare är ofla sociall och ekonomiskl i samma silualion som en arbetstagare.

Kommitténs förslag atl egenföretagare och uppdragstagare skall obligatoriskt anslutas till arbetsskadeförsäkringen innebär ytteriigare ett sleg mot samordning inom socialförsäkringslagsliftningen, eftersom AFL inle har någol generellt undantag för egenföretagare. Jag vill erinra om all riksdagen i samband med behandlingen av förslaget lill arbetsskadeförsäkring underströk angelägenheten av atl även egenförelagarna redan från början omfattades av den nya försäkringen (SfU 1975/76:40). Jag ansluler mig lill kommitténs förslag, som har vunnil allmän anslulning bland remissinstanserna.

1 några remissyttranden förordas all arbetsskadeförsäkringen för egenföretagare skall anknytas lill ell annat inkomstbegrepp än den sjukpenninggrundande inkomsten. Man framhåller därvid bl. a. alt även gjorda ekonomiska åiaganden bör kunna läckas genom ersättning om egenföretagarens rörelse avstannar på grund av arbetsskada. Enligt min mening är det inle möjligt alt läcka in nu antydda föriusler i arbetsskadeförsäkringen, som bl. a. med hänsyn till samordningsreglerna bör ha samma inkomstbegrepp som AFL.

Den föreslagna utsträckningen av försäkringen innebär alt arbetsskadeskyddel utvidgas lill bl. a. småförelagare, jordbrukare, fiskare och personer med förtroendeuppdrag. Till den sisinämnda kategorin hör t. ex. fullmäklig-och styrelseledamöter, nämndemän och övervakare.

5.2.2 Anknytningen UU ATP

Om egenföretagare och uppdragstagare förs in under arbetsskadeförsäkringen, uppkommer särskilda problem beträffande dem som har anmält undanlagande från ATP. Jag vill inledningsvis erinra om att arbetsskadeförsäkringen i princip ulgör en påbyggnad på den allmänna försäkringen. Kommittén har vid sina överväganden fäst särskild vikl vid alt enhetlighet och samordning eftersträvas inom socialförsäkringssystemet. Kommittén förordar därför en fasl koppling mellan arbetsskadeförsäkringen och ATP. Elt undantagande från ATP skall alltså enligt kommitténs förslag innebära undantagande även från arbetsskadeförsäkringen. Någon möjlighel lill självständigt utträde ur denna försäkring bör inle finnas.

Även den som är undantagen från ATP när utsträckningen av försäkringsskyddet träder i kraft bör enligt kommitténs mening kunna få tillhöra arbetsskadeförsäkringen redan från början. Kommittén föreslår därför all undantagandet skall fö återkallas, även om del inle har gällt under minsl en femårsperiod, vilket annars krävs enligl AFL.

Kommittén har övervägl all låla den som är arbetsskadeförsäkrad men tidigare har haft undantagande från ATP fö bära följderna av undantagandet

Prop. 1976/77:64 104

även i fråga om livränta från arbetsskadeförsäkringen. Livräntan borde i så fall samordnas med den ATP som kunde ha utgått om undantagande aldrig hade gjorts. Kommittén har dock inte velat föreslå en sådan beslämmelse bl. a. med hänsyn lill all del inle var möjligl all tillhöra arbetsskadeförsäkringen när undanlagandel anmäldes.

Remissinstanserna har i allmänhet lämnat kommitténs förslag beträffande anknytningen lill ATP ulan erinran. SAF, Sveriges redareförening och Svenska företagares riksförbund anser dock all ingen skall behöva Ivingas återkalla ett undantagande från ATP för alt komma med i arbetsskadeförsäkringen. Liknande synpunkler har riksrevisionsverket fört fram. Lantbrukarnas riksförbund accepterar förslaget men undrar samtidigt om inle samordningen kan lösas enligl del system som lillämpas för pensionstillskott, dvs. så atl utgående livränta minskas med den pension som skulle ha betalats ul om undantagande inte hade gällt.

I likhei med kommittén anser jag all tillhörigheten till socialförsäkringens olika grenar så långl möjligt bör vara enhetligt reglerad. Om arbetsskadeförsäkringen inle fast kopplas till ATP, blir följden all egenföretagare eller uppdragstagare som har undantagande från ATP vid skada i stället för slörre livränta från arbetsskadeförsäkringen. Arbetsskadeförsäkringen kommer då att fö bära konsekvenserna av undanlagandel. Som har diskuterats under remissbehandlingen kan man förden som har undanlagande från ATP också välja en lösning som innebär all livräntan vid arbetsskada minskas med den tilläggspension som skulle ha betalats ul om undanlagande inte hade gällt. Svagheten med denna lösning är all skyddel vid arbetsskada då ofla i prakiiken kommer att visa sig ineffektivt med hänsyn till reduklionsreglerna. En annan metod skulle kunna vara all låla den som har undantagande från ATP beiala en högre avgift lill arbetsskadeförsäkringen som läcker merkostnaden för denna. Här uppkommer frågor om de egenföretagare och uppdragstagare som har undanlagande är beredda alt betala en sådan högre avgifl och om lämpligheten av en differentierad avgiftssättning inom försäkringen. Vid övervägande av de olika lösningarna harjag stannat för atl liksom de flesta remissinsianserna bilräda kommitténs förslag all undanlagande från ATP skall gälla även för arbetsskadeförsäkringen. Pensionskommittén utreder f n. frågan om förbättrade pensionstillskott åt dem som har undantagande från ATP. Pensionskommittén gör också en översyn av avgiftssystemet inom socialförsäkringen. Del kan därför vara lämpligt alt pensionskommittén samtidigt prövar möjligheterna atl till arbetsskadeförsäkringen ansluta egenföretagare och uppdragstagare som har undanlagande från ATP.

I likhet med yrkesskadeförsäkringskommiltén anser jag atl den som är undantagen från ATP när reformen Iräder i krafl bör få möjlighel all återkalla undantagandel oberoende av om delta har gällt fem år eller inte. Vidare bör reglerna om samordning mellan ATP och arbelsskadelivränla ha samma ulformning för den som lidigare har haft undanlagande som för andra försäkrade.

Prop. 1976/77:64 105

5.2.3 Övriga frågor beträffande egenföretagare och uppdragstagare

Arbetsskadeförsäkringen för egenföretagare och uppdragstagare bör enligl kommitténs mening gälla endasl dem som är bosalla i rikel. En fasl anknylning till Sverige bör således krävas. Därigenom för man ett naluriigl samband med den allmänna försäkringen, särskill sjukpenningförsäkringen. Jag ansluler mig lill kommitténs förslag som inle har mött några invändningar vid remissbehandlingen.

Den nya arbetsskadeförsäkringen skall liksom yrkesskadeförsäkringen finansieras hell med arbetsgivaravgifter. Arbetsskadeförsäkringen för egenföretagare måsle enligl kommitténs mening hell finansieras genom avgifier från de försäkrade. Avgiflen bör i avvaktan på pensionskommitténs översyn av reglerna om socialförsäkringsavgifter las ul på samma avgiftsunderlag och i övrigi följa reglerna för sjukförsäkringsavgiften. När del gäller uppdragstagare som enligt AFL skall jämställas med arbetstagare bör försäkringen bekostas genom avgifter från uppdragsgivarna. Redan fastställd procentsats för arbetstagamas försäkring - 0,25 - bör enligt kommittén gälla även för egenföretagare och uppdragstagare.

Vad kommittén har föresiagii i fråga om finansieringen av arbetsskadeförsäkringen för egenföretagare och uppdragstagare har godtagits eller lämnats ulan erinran av remissinsianserna. Också jag ansluler mig till förslagen. Jag återkommer i specialmotiveringen till vissa övergångsbestämmelser i fråga om avgifier för år 1977.

5.2.4 Frågan om frivillig försäkring

Den nuvarande yrkesskadeförsäkringen är öppen för frivillig anslutning antingen enskilt eller kollektivt. Den som är obligatoriskt försäkrad mot yrkesskada kan komplettera sin försäkring med skydd vid skador som iniräffar under fritid eller i egen verksamhet. För övriga utgör den frivilliga försäkringen elt komplement lill den allmänna försäkringen. 1 huvudsak gäller samma regler för ersättning från den frivilliga försäkringen som från den obligatoriska försäkringen. Dock ulgår sjukvårdsersättning och sjukpenning även efler samordningstiden från sjukförsäkringen, längst till dess livränta börjar ulgå. Dessulom ulgår tillägg från den frivilliga försäkringen med så slort belopp att den lolala ersättningen motsvarar vad som skulle ha getts ut om den skadade hade varit obligatoriskt försäkrad. Livränta från den frivilliga försäkringen dras inte av från allmänna pensionsförmåner. Rätten till ersättning kan begränsas i försäkringsavtalet.

Prop.1976/77:64 106

Kommittén framhåller all den frivilliga försäkringen för yrkesskada kom lill när del inle fanns någol allmänl läckande socialförsäkringssystem. Den frivilliga försäkringen har genom tillkomsten av allmän sjukförsäkring, ATP och TFY föriorai myckel av sin tidigare betydelse. Antalet försäkrade har också minskat påtagligt undersenareär. En stor del av de frivilligl försäkrade är egna föreiagare som kommer all omfattas av den obligatoriska arbetsskadeförsäkringen. Övriga är hemmamakar, sluderande och personer som har lagil frilidsförsäkringar. Kommittén anser atl det inle finns tillräckliga skäl alt inrätta frivilliga försäkringar inom arbetsskadeförsäkringen för dessa grupper. Kommittén föreslår därför all den frivilliga försäkringen inle skall föras över till arbetsskadeförsäkringen ulan slopas den 1 juli 1977 då LAF Iräder i kraft. Nu löpande avtal om frivillig försäkring upphör samtidigt atl gälla.

Förslaget atl avskaffa den frivilliga yrkesskadeförsäkringen har tillstyrkts eller lämnals ulan erinran av flertalet remissinstanser. Några remissinslanser avsiyrker eller ställer sig Iveksamma lill atl avveckla försäkringen när del gäller hemmamakar och studerande. Lantbrukarnas riksförbund beklagar atl den frivilliga försäkringen slopas för oförsäkrade egenföretagare och för barn och ungdom. Fiskarförbundel vill om möjligl ha skyddet kvar för fiskare som inle anser sig ha råd att gå med i ATP och LAF.

För egen del vill jag erinra om atl anslutningen till den frivilliga försäkringen av studerande och hemmamakar är mycket låg. År 1975 var således endasl ca 1 900 hemmamakar och ca 140 studerande anslutna. För dessa kategorier slår möjligheterna också öppna all teckna frivillig olycksfallsförsäkring hos privaia försäkringsbolag. Många sluderande och hemmamakar torde f ö. redan ha sådant skydd t. ex. genom gruppförsäkring. Av de ca 1 900 egenföretagare som nu är frivilligl försäkrade kan man räkna med all de allra flesta blir anslutna till den obligatoriska arbetsskadeförsäkringen. Belräffande egenföretagare med undanlagande från ATP kan jag erinra om vad jag lidigare har framhållit rörande deras möjligheter lill anslulning lill arbetsskadeförsäkringen.

Jag anser mol denna bakgrund del inte motiverat att uppehålla en särskild försäkringsform i samhällets regi som kan beräknas fö myckel liten anslulning. Jag ansluler mig således lill kommitténs förslag att avveckla den frivilliga försäkringen mol yrkesskador.

Ersättningar i skadefall som har inträffat före den 1 juli 1977 kommer till följd av övergångsbestämmelsema lill LAF all ulgå i enlighet med nuvarande lagsiiftning. Riksförsäkringsverkel bör under en övergångstid handlägga dessa skadeärenden.

Prop. 1976/77:64 107

5.3 Statligt personskadeskydd

5.3.1 Allmänt

Kommittén anser atl LAF bör vara den naturiiga utgångspunkten för reglerna om ersättning för kroppsskada under miliiärtiänsl, tiänslgöring i civilförsvaret, viss verksamhel i brandförsvaret, flygräddningstiänst och i skyddsarbete vid olyckor i alomanläggningar samt under vistelse i anstalt. Enhetliga regler bör så långt möjligl gälla för alla som på gmnd av tiänsteplikl eller dom eller beslut under viss tid slår lill myndighets förfogande eller befinner sig i förvar hos myndighel. Kommittén föreslår all den nuvarande lagstiftningen på detta område som är uppdelad på sex olika författningar skall ersättas av en enda gemensam lag, kallad lag om statligt personskadeskydd. Lagen bör innehålla endast de särregler som motiveras av den speciella verksamhet som den skyddade personkretsen ägnar sig åt. Genom hänvisning lill LAF bör i övrigi denna lags regler gälla. Därigenom blir skyddet vid skada likvärdigt, oavsett om skadan inträffar i arbetet eller i verksamhet som åläggs genom tiänsteplikl eller myndighels beslul.

Förslaget atl anknyta bestämmelserna på områdei lill LAF och sammanföra dem till en enda lag har i allmänhet mottagits mycket positivt av remissinstanserna. De anser förslaget angelägel och anför att del ger en välkommen enhetlighet på områdei. Del är också min uppfattning atl de beslämmelser om statlig ersättning vid kroppsskada som hör samman med arbetsskadeförsäkringen bör föras samman lill en gemensam lag. På så sätt underiättas överblicken över samhällets ersättningsanordningar för både enskilda och myndigheter. En så nära koppling lill LAF:s beslämmelser som möjligl är av samma skäl angelägen. Jag ansluler mig således lill förslagel om en gemensam lag om statligt personskadeskydd. Denna bör liksom LAF avse ersättning för ekonomisk skada. Till frågan om ersättning för ideell skada liksom till den närmare utformningen av lagen om statligt personskadeskydd och de särbestämmelser som behövs för olika kategorier ålerkommer jag i det följande.

5.3.2 MlUiärljänsl

Ersättning för kroppsskada eller sjukdom under mililärtiänslgöring utgår f n. enligl militärersällningslagen (MEL) lill i huvudsak värnpliktiga, vapenfria tiänsteplikliga, bislåndselever, hemvärnspersonal och viss frivillig personal. Ersättningen avser också skador vid olycksfall under resa till och från tiänslgöring liksom under färd i samband med permission och frilid. Vidare ersätts skador som har inträffat inom tiänslgöringsområdel, även om den skadade inte tiänslorde vid skadetilirället, och skador vid inskrivnings-förrättningar. Även olycksfall under vislelse på allmän plats på tiänstgöringsorten eller den omgivning av orten där värnpliktiga brukar vistas under

Prop. 1976/77:64 108

fritiden ersälts. Orsakssamband mellan olycksfall och inträffad skada bedöms efler samma regler som inom yrkesskadeförsäkringen.

Ersättning utgår enligl MEL även vid sjukdom som inle är yrkessjukdom. Sjukdom som har yppats under tiänslgöringen anses enligl huvudregeln ådragen under denna. Detta gäller dock inte om skälig anledning finns atl anta all sjukdomen har föranletls av annan orsak än tiänslgöringen och att denna inle väsentligt har bidragit till sjukdomen. Sjukdom som har yppats först efler tiänslgöringen anses vara ådragen under denna, om tiänslgöringen skäligen kan antas ha väsentligt bidragit lill sjukdomen.

Koslnader för sjukvård ersätts i samma utsträckning som vid yrkesskada. Sjukpenning, livränta och vårdbidrag utgår i huvudsak enligt de regler som gäller vid yrkesskada. För värnpliktiga och för hemvärnspersonal som har fyllt 20 år får arbelsförtiänsten dock inle beräknas lill lägre belopp än två och en halv gånger basbeloppel. S.k. särskild sjukpenning kan ulgå lill värnpliktig som under grundutbildning eller repetiiionsutbildning i direkt anslulning lill gmndulbildningen har ådragit sig sjukdom som inle har föranletls av tiänslgöringen. Delsamma gäller värnpliktig som efter tiänslgöringens slut har ådragit sig sjukdom under utryckningsmånaden eller månaden närmast efler denna. Den särskilda sjukpenningen ulgår med del belopp som skulle ha utgått enligt AFL vid en årlig arbelsförtiänsl molsvarande två och en halv gånger basbeloppet.

Kommittén anser all del även i fortsällningen bör finnas elt skydd uiöver den allmänna försäkringens vid skada som drabbar den som fullgör mililärtiänslgöring. Skyddet bör i princip vara uppbyggt på samma sätt som skyddet för arbetsskador. Detta innebär atl den som har skadats under militärtiänst bör ekonomiskl försättas i samma situation som om skadan inle hade inträffat. Ersättningen bör ulgöra en renodlad kompensation för inkomstföriust. Rätt till livränta bör grundas på den skadades förmåga all skaffa sig inkomst genom förvärvsarbete och inle på den medicinska defekten som sådan. Kompensalionsnivån bör liksom vid arbetsskada höjas till 100 96. Ersätlningsunderiaget för livräntan bör höjas till högst sju och ell halvt basbelopp.

Nuvarande regler i fråga om skade- och sjukdomsbegrepp bör enligl kommitténs mening behållas. Även de nuvarande bevisreglerna bör oförändrade överföras lill den nya lagen.

Bestämmelserna om fritidsskador och färdolycksfall har fört med sig svåra gränsdragningsproblem. Kommittén föreslår all skyddet för de värnpliktiga utsträcks till att omfatta alla skador som iniräffar under utbildningstiden. Del innebär all skyddel bör gälla från del färd för inryckning lill tiänslgöringen eller utbildningen påbörjas till dess färd för utryckning avslutas. Samma ordning föreslås gälla för annan personal som deltar i verksamhel inom totalförsvaret.

Nuvarande ersättning lill dem som drabbas av skador under miliiärtiänsl-

Prop. 1976/77:64 109

göring fyller enligl min mening en viktig funktion som särskill olycksfallsskydd. De värnpliktiga har i mililärersältningen en motsvarighet till det försäkringsskydd som arbetsskadeförsäkringen ger dem i deras civila arbeie. Enligt min mening är del angelägel atl vi även i framtiden för ett skadeskydd för dem som fullgör miliiärtiänsl som är av minst samma omfattning som det arbetsskadeförsäkringen kan erbjuda. Jag ansluter mig därför liksom remissinstanserna till kommitténs förslag om statligt personskadeskydd för de gmpper som f n. täcks av militärersällningslagen.

Som jag redan lidigare har nämnl bilräder jag kommitténs förslag atl renodla personskadeskyddei till en ersättning för inkomstföriust. Jag biträder även förslagel all i överensstämmelse med arbelsskadeförsäkringens ersättningsregler fastlägga kompensationsnivån lill i princip 100 %.

Kommitténs förslag atl behålla nuvarande skade- och sjukdomsbegrepp liksom nuvarande bevisregler har tillstyrkts eller lämnals ulan erinran av remissinsianserna. Också jag ansluter mig lill förslagen. Det innebär att alla skador och sjukdomar som drabbar någon under tiänslgöringen kommer alt täckas av personskadeskyddei. Endast om det finns skälig anledning all anta att en sjukdom har föranletls av annat än tiänslgöringen och atl tiänslgöringen inte heller väsentiigt har bidragit till denna, faller sjukdomen utanför skyddel.

Utvecklingen har i lagsiiftning och praxis på militärersältningens område lett till att skyddet f n. gäller inte bara under själva tiänslgöringen och vid resor till och från denna. Ersättning kan också utgå för olycksfall som inträffar under permission eller annan ledighel inom tiänstgöringsorten eller dess närmaste omgivning där de värnpliktiga vanligen vistas under sin frilid. Denna gränsdragning var mera naturiig tidigare då de värnpliktiga i stor utsträckning vistades på tiänstgöringsorten också under sin fritid. 1 dag när många har bil är förhållandena annoriunda, och det ler sig nu svårt all motivera varför de som kanske är hemmahörande på tiänstgöringsorten och uppehåller sig där under sin ledighet skall vara täckta av ell frilidsskydd, men andra inte.

För i stort sell alla värnpliktiga lorde gälla atl de saknar särskill olycksfallsskydd när de i samband med ledighel under utbildningstiden vistas på annan ort. Tjänstgöringen lorde oftast innebära atl de värnpliktiga saknar andra inkomsier än dem de uppbär genom tiänslgöringen. De har därför också begränsade möjligheter atl ordna sitt försäkringsskydd på egen hand.

Mot den angivna bakgrunden ansluler jag mig lill kommitténs förslag all utsträcka personskadeskyddei lill alt generellt gälla skador som inlräftar under frilid. Skyddet för här närmast karaktären av en kollektiv olycksfallsförsäkring för dem som har ultagils tvångsvis eller frivilligt har ställt sig lill förfogande för tiänslgöring inom försvarel.

Invaliditelsbedömning och beräkning av den åriiga arbelsförtiänsten som

Prop. 1976/77:64 HO

underiag för sjukpenning och livränta bör enligl kommittén följa samma regler som i arbetsskadeförsäkringen. Liksom i nuvarande lagsiiftning bör finnas en garanliregel vid inkomsiberäkningen för den som har en lång sammanhängande tjänslgöring. Kommittén föreslår atl garantiregeln skall gälla värnpliktig, vapenfri tiänstepliktig och elev vid bistånds- och kalastrofulbildning som har skadats under grundutbildning eller repetiiionsutbildning i omedelbar anslulning till grundutbildning. Ersätlningsunderiaget bör beslämmas enligt reglerna för sluderande i lagen om arbelsskadeförsäkring, dvs. till två gånger basbeloppel för lid före 21 års ålder, två och en halv gånger basbeloppel för lid mellan 21 och 25 års ålder och tre gånger basbeloppel för lid fr. o. m. 25 års ålder.

Kommittén föreslår atl de nuvarande reglema om s. k. särskild sjukpenning behålls i huvudsak oförändrade. Sjukpenningens belopp bör dock lägst bestämmas med utgångspunkt från ersätlningsunderiaget enligt garantiregeln.

Den föreslagna ulformningen av ersättningen för militärskador godtas eller lämnas ulan erinran av de flesta remissinstanserna. Delade meningar finns dock om lillämpningen av garantiregeln för beräkning av ersättningsunderlaget. Arbetsmarknadsstyrelsen anser atl regeln börgöras tillämplig även på hemvärnsmän och annan tillfällig personal. Några remissinslanser anser alt garanliregeln bör vara generellt tillämplig.

Beträffande önskemålen om att utsträcka garantiregelns lillämpning lill andra kaiegorier än de föreslagna vill jag framhålla atl enligl min mening garantiregeln endasl bör avse personer med relativi långvarig sammanhängande tiänslgöring. Jag ansluter mig följaktligen lill kommitténs mening i della avseende. Även i övrigi biträder jag de framlagda förslagen som möjliggör en hög grad av anpassning lill LAF:s regler.

5.3.3 Civilförsvarsijäiisl

Ersättning ulgår av statsmedel om någon under tiänslgöring i civilförsvaret drabbas av skada eller annan inverkan som avses i YFL. Här inbegrips också olycksfall vid vislelse inom föriäggntngsområde och vid färd till eller från platsen för tiänslgöringen, om färden föranleds av och stkrl nära samband med tiänslgöringen. Även inställelse för inskrivning i civilförsvaret räknas som tiänslgöring. Ersättning utgår i princip fr. o. m. den dag skadan inträffade och enligl de beslämmelser i YFL som gäller efter samordningstidens utgång.

Enligt kommitténs mening bör de civilförsvarspliktiga i princip ha samma skydd vid olycksfall och sjukdom som de värnpliktiga under repetiiionsutbildning och de som fullgör frivillig mililärtiänslgöring. Kommittén föreslår därför att ersättningen till den som skadas under civilförsvarstiänstgöring bestäms enligt samma regler som föreslås för värnpliktiga och frivilliga.

Prop. 1976/77:64 111

Förslaget innebär all också alla frilidsskador som iniräffar medan tiänslgöringen pågår innefattas i skyddel. Rällen alt få skadeersättning för lid under vilken tiänslgöringen pågår tas å andra sidan bort i princip i överensslämmelse med vad som gäller för den som gör militärtjänst. Denna lid läcks nämligen av andra ersättningsbestämmelser. Kommittén anser alt de civilförsvarspliktiga inle bör omfattas av garantiregeln för beräkning av ersätlningsunderiaget eller få rätt till särskild sjukpenning. Kommittén hänvisar lill atl deras tiänslgöring är så kortvarig alt den inle påverkar den sjukpenninggmndande inkomsten.

Jag ansluler mig lill kommitténs förslag som inte har mött någon erinran vid remissbehandlingen.

5.3.4 Räddningstjänst

För skada som någon har ådragit sig under räddningstiänst enligl brandlagen (1974:80), lagen (1960:331) om skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar m. m. eller luftfartslagen (1957:297) utgår ersättning efter samma regler som gäller för skador under civilförsvarstiänst.

Kommittén anser alt den som i ett nödläge som avses i nämnda lagar tvångsvis har utlagits lill eller frivilligl har deltagit i räddningsarbete bör få ersättning av slaten för personskada enligl samma regler som har föreslagits för den som deltar i civilförsvarstiänstgöring.

Kommitténs förslag har inle mött invändningar från remissinsianserna. Jag ansluler mig lill förslagel.

5.3.5 Anslaltsvislelse

Förordningen (1954:250) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m. gäller bl. a, förden som är häktad eller intagen i föngvårds- eller tvångsarbetsanslall och den som vårdas i allmän eller statsunderstödd vårdanstalt för alkohol missbrukare. Ersättning ulgår lill den som drabbas av skada under vistelse i häktet eller anstalten. Även fördolycksfall ersätts om färden föranleds av och slår i nära samband med vistelsen i häktet eller anstalten. Ersällningen ulgår i princip enligl bestämmelserna i YFL och AFL. Vid bestämmande av åriig arbelsförtiänsl skall dock skälig hänsyn tas lill årsinkomsten av förvärvsarbele för en arbetstagare med samma arbetsförmåga som den skadade och med del yrke denne hade då han omhändertogs. Om den intagne då saknade yrke, skall skälig hänsyn tas lill inkomsien för en med honom jämföriig arbetstagare på den ort där han senasi har arbetat eller har haft sin verksamhel.

Sjukpenning och livränta utges i princip inle för den lid den skadade är inlagen. Ersättning får sällas ned eller dras in, om den skadade har åsidosatt ordningsföreskrifter eller om annars särskilda omsländigheler lalar för del.

Prop. 1976/77:64 112

Kommittén föreslår att skyddet utvidgas till ytteriigare kaiegorier som av olika anledningar berövats friheten. Dessa är ungdomsvårdsskoleelever samt anhållna, gripna och andra som lillfölligt har tagits om hand av polisen eller kriminalvården.

Ungdomsvårdsskoleeleverna är när det gäller sjukförsäkringen jämställda med dem som är inlagna på kriminalvårds- eller arbetsanslalt. De bör därför enligl kommitténs mening få det skydd som övriga inlagna har.

Av dem som mera kortvarigt vistas i anstalter, häkien och polisarrester har nu endasl häktade särskilt skydd. Övriga har endast den allmänna försäkringens skydd. Härav följer alt en och samma person har olika skydd när han försl är gripen och anhållen och när han sedan blir häktad. Kommittén anser atl denna ordning är otillfredsställande. Enligt kommitténs mening bör var och en som genom myndighels beslul är berövad friheten ha ekonomiskl skydd vid personskada.

De nämnda kategorierna bör enligt kommitténs mening ha samma skydd som andra som har fött sin rörelsefrihet inskränkt. Del slatliga personskadeskydd som har föreslagits för värnpliktiga m. fl. bör således också gälla dem. Delta innebär bl. a. alt skyddel utsträcks lill all omfatta även andra sjukdomar än yrkessjukdomar. Skyddet föreslås också omfatta sex månader av lid under vilken den intagne vistas utom anstalt på permission eller för rehabilitering. Kommittén anser alt en skada som drabbar en anslaltsinlagen under sådan lid bör omfattas av skyddel, i den mån arbelsskadeförsäkringens beslämmelser inte gäller.

Det personskadeskydd som kommittén har föreslagit för anstaltsintagna och därmed jämställda grupper har tillstyrkts av de allra flesla remissinstanserna. Del innebär utvidgningar i förhållande lill gällande regler beträffande personkrets, ersätlningsbara skador och skyddslid. I fråga om de nya kategorier som föreslås omfattade av lagen - bl. a. anhållna saml gripna eller på annat sätt tillfälligt omhändertagna - bortfaller en omotiverad skillnad i förhållande lill andra som hålls i förvar genom polisens eller kriminalvårdens försorg. Utvidgningen lill alt omfatta alla sjukdomar och inle som nu bara yrkessjukdomar, liksom till all låla skyddel i viss utsträckning gälla under permission och vid vård ulom anstalt, ligger i linje med den ulveckling mol ell mera fullständigt gruppolycksfallsskydd som har förordats för dem som genomgår mililärtiänslgöring. Även för anstallsintagna gäller atl de ofta har mycket begränsade möjligheter alt teckna egna olycksfallsförsäkringar under de kortare eller längre perioder av vårdtiden som de vistas ulanför anstalt. Jag anser del för min del rimligl alt slalen under den tid som någon är berövad friheten eller tvångsvis är underkastad vård inom kriminalvården e. d. lar på sig ansvaret för den omhändertagnes eller intagnes skydd vid personskada. Jag ansluler mig följaktligen lill kommitténs förslag lill personskadeskydd för anstallsintagna m. fl. Jag återkommer i specialmoliveringen till lagförslagets närmare ulformning.

Prop. 1976/77:64 113

5.3.6 Adminislralion av personskadeskyddet

Ersällningen för skador under militär- och civilförsvarstiänst, olika slag av räddningstiänst saml för skador under anslaltsvislelse administreras nu av riksförsäkringsverkel. Försäkringsrådet är tillsyns- och besvärsmyndighet och försäkringsdomstolen högsta besvärsinslans, Enligl LAF skall handläggningen av skadeärenden decentraliseras från riksförsäkringsverket lill de allmänna försäkringskassorna. Ärenden om egenlivränta och frågor om arbetssjukdom skall avgöras av försäkringskassomas pensionsdelegalio-ner.

Kommittén föreslår atl skaderegleringen enligt den nya lagen om statligt personskadeskydd också skall föriäggas lill försäkringskassorna. Ärendena bör enligt kommittén handläggas i samma ordning som nu skall lillämpas för arbelsskadeärenden. Delta innebär bl. a. att ett ärende normall skall avgöras av den försäkringskassa hos vilken den skadade är inskriven. De maleriella reglerna i den nya lagen kommer att överenssiämma med reglerna i lagen om arbelsskadeförsäkring. Jag ansluler mig därför till förslagel som inle har mött några invändningar vid remissbehandlingen.

Som kommittén vidare har föreslagit bör ärenden enligt nu gällande eller äldre lagstiftning även i fortsättningen - liksom äldre yrkesskadeärenden -administreras av riksförsäkringsverket.

5.3.7 Ersättning för ideell skada 5.3.7,1 Ersättningens ulformning

Ersättning för ideell skada ulgår inle enligl YFL eller molsvarande författningar om ersättning av statsmedel som nu gäller. Vid lillämpningen av dessa författningar används emellertid ett medicinskt invalidilelsbegrepp vid invalidiletsbedömningen. Detla har i praktiken fört med sig all de livräntor som har beviljats för lindrigare skador närmast kommit alt bli ersättning för lyte eller stadigvarande men av annat slag och inte kompensation för inkomstbortfall.

Värnpliktiga, vapenfria tiänsteplikliga och civilförsvarsplikliga kan få särskild ersättning för ideell skada enligt kungörelsen (1969:761) om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fl. Skyddet avser skada under tiänslgöringen samt under inrycknings- och utryckningsresan. Vid fullsländig invaliditet ulgår ersättning med 150 000 kr. Vid partiell invaliditet ulgår elt i motsvarande mån lägre belopp. Vid invalidiletsbedömningen skall skälig hänsyn tas till olägenheier av olika slag som skadan har medfört för den skadade liksom till graden av lyte och annat stadigvarande men.

Under senare år har s. k. Irygghelsförsäkringar (TFY) vuxit fram genom olika kolleklivavlal på arbetsmarknaden. Avsikien med TFY är att den som drabbas av personskada genom olycksfall i arbete skall fö ersättning enligl

8 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 64

Prop. 1976/77:64 114

skadeståndsrällens normer ulan atl behöva visa all arbelsgivaren eller annan är skadeståndsskyldig. Ersättning utgår således oavsett om någon är vållande lill skadan. TFY kompletterar förmånerna inom den allmänna försäkringen och försäkringen för skador i arbetet.

Ersättning för sveda och värk lämnas i normalfallel vid arbetsoförmåga som varar mer än 30 dagar och beräknas efler vissa labellnormer. För lyte och men lämnas ersättning när defekten kan förutses bli bestående för framtiden, dock tidigast då den akuta sjukdomstiden har upphört.

Trygghetsförsäkringens motsvarighet på del statliga området är statens personskadeförsäkring, som har samma regler för ersättning vid ideell skada som TFY. Frågor om ersättning avgörs av en statlig nämnd, irygghetsnämnden. Riksförsäkringsverkel belalar ul ersättningarna.

För all målet om så stor jämställdhet som möjligl med den som skadas i förvärvsarbete skall kunna nås måste den som skadas i verksamhel inom samhällets försvar och liknande verksamhel eller under anslaltsvislelse ges rätt lill ersättning för ideell skada på liknande säll. Kommittén föreslår därför atl den personkrets som omfattas av den föreslagna lagen om slatligl personskadeskydd skall få räll till ersättning för lyte och men m. m. Bestämmelserna om menersällning bör ges i en särskild lag om ersättning av statsmedel för ideell skada och uiformas efler mönster av den statliga personskadeförsäkringen. Kommittén föreslår således alt den som drabbas av skada på vilken lagen om statligt personskadeskydd är lillämplig skall ha räll lill ersättning av statsmedel för sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men liksom för olägenheier i övrigi lill följd av skadan. Ersättningen föreslås utgå med belopp som skulle ha utgått om den skadade hade omfattats av statens personskadeförsäkring.

Kommittén föreslår all ersätlningsrällen skall omfatta skador som inträffar under själva tiänslgöringen, verksamhelen eller vistelsen inom föriäggnings-område, häkte, anstalt eller liknande saml under resa till eller från dessa. Skyddet bör däremol inte omfatta skador som i annat fall inträffar ulanför förläggningsområde, under permission eller under annan frilid.

Förslagen om ersättning för ideell skada har i allmänhet godtagils vid remissbehandlingen. Några remissinstanser föreslår dock all den ersättningsberälligade personkretsen skall vidgas. En majoritet i riksförsäkringsverkels styrelse anser all lagen bör omfatta även arbelsskadeförsäkrade som slår ulanför TFY. Några remissinslanser, bland dem LO, vill all skyddet skall omfatta även den som genomgår arbetsmarknadsutbildning o.d. LO vill dessulom att skyddet skall omfatta andra elever i vuxenutbildning. Bl. a. SAF påpekar all TFY står öppen för alla kategorier av arbelsgivare och arbetstagare liksom för egenföretagare ulan anslällda och betonar därför all den föreslagna lagen bör ses som ell undanlag som inle får omfatta andra kaiegorier än kommittén har föreslagit. Civilförsvarsslyrelsen vill utsträcka skyddet till atl

Prop. 1976/77:64 115

omfatta all frilid. Försvarels civilförvaltning vill behålla ell reviderat särskill olycksfallsskydd för mililärskador.

Frågan om behovel av en särskild menersällning för dem som omfattas av arbetsskadeförsäkringen prövades av riksdagen i samband med att LAF anlogs förra årel. Några skäl som kan motivera en ändrad inslällning har enligl min mening inte framkommit sedan dess. Jag förordar därför atl rätten till ersättning för ideell skada får gälla de grupper som kommittén har föreslagit. Jag finner del vidare vara en fördel atl anknyta ersättningen lill vad som gäller inom den statliga personskadeförsäkringen. Därigenom tillförsäkras de som omfattas av lagen samma förmåner som gäller för de statligt anställda. Samlliga som berörs av lagen bör ha rätt till ersättning efter enhetliga grunder. Jag kan därför inle förorda all elt särskill olycksfallsskydd för mililärskador behålls, särskilt inte mol bakgrund av all del nya skyddel i motsats lill olycksfallsskyddel även omfattar sjukdomar ulan samband med olycksfall. Även i övrigi biträder jag kommitténs förslag i huvudsak när del gäller rätten till ersättning för ideell skada. De närmare bestämmelserna kommer jag all behandla i specialmoliveringen till lagförslaget.

5.3.7.2 Ersättningens adminislralion

Kommiuén har övervägl olika lösningar i frågan hur den nya menersättningen skall administreras. Kommittén har stannat för att föreslå atl ärenden enligl den nya lagen skall handläggas av riksförsäkringsverkel. Kommittén framhåller därvid atl verket har slor erfarenhei av frågor som hänger samman med ett medicinskt invaliditetsbegrepp som skall tillämpas vid bestämmandel av menersällningen. Verkels beslul föreslås så länge försäkringsrådet finns kunna överklagas dit och rådets beslul hos försäkringsdomstolen.

Kommitténs förslag belräffande administrationen av ersättning för ideell skada har föranlett delade meningar bland de remissinstanser som har behandlat frågan. Avlalsverkel, riksrevisionsverkei, ÖB och samlliga arbetstagarorganisationer förordar all ärendena skall handläggas av trygghets-nämnden.

De nämnda remissinsianserna framhåller atl domstolar inle bör lillämpa avtal på arbetsmarknaden och alt man bör ha samma instansordning som gäller för statens personskadeförsäkring. Annars finns del risk fören splittrad praxis. Trygghetsnämndens slora vana vid ärenden av detla slag åberopas också. Försäkringskasseförbundel och Sveriges advokatsamfund å andra sidan anser all försäkringskassorna bör handlägga ärendena. Stalskonioret anser all försäkringskassoma bör avgöra ärendena efler hörande av Irygghetsnämnden. Riksförsäkringsverkel är - i avvaktan på resultatet av vissa överväganden rörande frågor om de statsanställdas olika förmåner vid arbetsskada - inte berett att ta slullig ställning i adminislralionsfrågan.

För egen del anser jag del viktigt atl praxis blir lika vid tillämpningen av

Prop. 1976/77:64 116

statens personskadeförsäkring och den nya lagstiftningen om ersättning för ideell skada. De maleriella reglerna för ersällningen fastställs genom avtal mellan parterna på arbetsmarknaden. Reglerna blir i huvudsak desamma som i statens personskadeförsäkring. Det synes därför mest ralionelll all beslut om ersättning fallas av irygghetsnämnden, som har slor vana från handläggning av sådana ärenden för arbetstagare i offentlig tiänsl. Jag förordar därför all Irygghetsnämnden anförtros uppgiften all avgöra ersällningsärendena. De bör handläggas på samma sätt som ärenden om ersättning enligt statens personskadeförsäkring. Della innebär bl. a. all tvistiga ärenden kan omprövas genom hänskjutande lill skiljenämnden för vissa irygghelsfrå-gor.

5.3.8 Arbetsskaderegleringen för statsanställda

F. n. handläggs yrkesskadeärenden beträffande statens arbetstagare av riksförsäkringsverkel. Kommittén föreslår alt handläggningen av nya ärenden skall överiåtas ål försäkringskassorna på samma sätt som har föreskrivils för andra arbelsskadeärenden.

Kommitténs förslag har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Jag förordar atl del genomförs.

5.3.9 Krigsförsäkring för sjömän

Lagen (1954:246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl. lämnar elt kompletterande skydd vid olycksfall till följd av krigsålgärd för den som tiänstgör ombord på svenski fartyg. Lagen gälleräven olycksfall utom arbelel, men inle skada lill följd av krig i vilkel Sverige är indraget. Även statliga befattningshavare, t. ex. loisar, som under ulövande av sin befallning tiänstgör ombord på ulländskl fartyg omfattas. Skada på grund av krigsolycksfall anses som yrkesskada, oavsett om olycksfallet har skell i eller ulom arbelel. Ersättning utgår enligl YFL:s regler. Dessutom finns särregler som innebär atl ytterligare ersättning ulgår. Den skadades årliga arbelsförtiänsl får inle beräknas lill lägre belopp än två och ett halvt basbelopp. Uiöver livränta ulgår ett engångsbelopp till skadad och eflerievande. Vid föriusl av arbetsförmågan och vid dödsfall uppgår engångsbeloppet lill sex gånger basbeloppet. Vid nedsättning av arbetsförmågan ulgår del lägre belopp som svarar mol nedsättningen. Ersättning efter nämnda regler kan också utgå till bl. a. sjöman som tiänstgjorl på svenskt fartyg som har gått föriorai eller förstörts vid sjöolycka ulom rikel, om sjömannen drabbas av olycksfall till följd av krigsålgärd under hemresa till Sverige med annat fartyg.

Kommittén framhåller atl ersällningen lill sjömän för olycksfall i arbelel har höjts kraftigt genom den nya lagen om arbelsskadeförsäkring och TFY. Enligt kommitténs mening är del därför inle motiverat med särskilda

Prop.1976/77:64 117

beslämmelser när skada iniräffar i arbelel. Däremot anser kommittén all ersättning fortfarande bör ulgå för skador som inträffar under frilid och under hemresa lill Sverige. Förmånerna bör ulgå enligl reglerna i LAF. Den särskilda ersällningen om sex basbelopp bör utgå också i fortsättningen. Ersättningen bör bekostas av statsmedel och administreras av riksförsäkringsverkel.

Kommitténs förslag lill utformning av krigsskadeersätlningen lill sjömän har i sak lämnals ulan erinran under remissbehandlingen.

Även jag förordarall del genomförs i huvudsak. Lagen bör gälla försjömän som omfattas av arbetsskadeförsäkringen. Med sjöman bör liksom i nuvarande krigsförsäkringslag jämställas annan arbetstagare som följer med fartyget och utför arbeie för fartygels räkning, t. ex. resereparalörer, garantipersonal och fartygsinspeklörer. Till följd av LAF:s utsträckning lill uppdragstagare och egenföretagare bör också dessa kunna få krigsskadeersällning om de ulför liknande lilirälligl arbeie. Huvuddelen av fartygen i den svenska handelsflottan går numera i trafik enbart mellan utländska hamnar och sjömännen är lill nästan 40 % ulländska medborgare. Efler samråd med chefen för kommunikationsdepartementet föreslår jag därför vidare all även resor till tiänslgöri ng på svenski fartyg och hemresor till annat land än Sverige tas med i den nya lagen,

1 fråga om administrationen ansluter jag mig lill förslag som har framförts från statskontoret och Försäkringskasseförbundet om att ersättningen i fortsättningen skall administreras av Göteborgs allmänna försäkringskassa, som redan har vissa speciella uppgifter i samband med sjömän. Man undviker härigenom att riksförsäkringsverkel tilldelas nya beslutsuppgifter i första instans.

Fiskare som drabbas av olycksfall till följd av krigsåtgärd har f n. rätt lill ersättning av statsmedel enligt en särskild krigsersätlningsförordning (SFS 1954:248). Kommittén föreslår alt förordningen skall upphävas, eftersom fiskarnas grundskydd i hög grad kommer all förslärkas vid genomförande av förslagel atl egenföretagare skall omfattas av arbetsskadeförsäkringen. Förordningen har lillämpals i myckel få fall och är nu hell betydelselös.

Kommitténs förslag har inte mött några invändningar vid remissbehandlingen. Jag ansluler mig till förslagel och föreslår alt förordningen om krigsersätlning för fiskare skall upphävas samtidigt som LAF iräder i kraft,

5.4 Äldre skadefall

5.4.1 Uppräkning av livräntor

Del har varit en allmän princip atl ersättningar för skada i arbetet fortsätter all utgå enligt de beslämmelser som gällde då skadefallel iniräffade oavsett

Prop. 1976/77:64 118

att ny lagstiftning genomförs. Åtskilliga livräntor ulgår därför enligt äldre lagsiiftning. Dessa livräntor har höjts vid skilda tillfällen. De är numera värdesäkrade genom anknylning till basbeloppel. De senaste och viktigaste höjningarna gjordes genom lagen (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbeie m. m., lagen (1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m. saml lagen (1967:919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m.

Livräntor som utgår av statsmedel när slalen slår som arbetsgivare och ersättningar enligl olika militärersällningsförfallningar har räknats upp och värdesäkrats på motsvarande säll. Livränlor som ulgår från statsunderstödd frivillig försäkring för fiskare enligl författningar 1908 och 1918 har också omreglerats, förhöjts och värdesäkrats.

1 den nya arbetsskadeförsäkringen höjs kompensationen för inkomstbortfall lill 100 % och ersätlningsunderiaget för livränta lill högsl sju och ett halvt basbelopp. Delta innebären kraftig höjning av ersättningsnivån. Bestämmelserna gäller inle yrkesskador som har inträffat före ikraftträdandet. De äldre livräntorna är som lidigare har nämnis anknutna till basbeloppet. Trots uppräkningar och värdesäkring har de äldre livräntorna kommit att släpa efter i slandardulvecklingen. Den höjning av standarden som de fulll förvärvsarbetande har föll åinjula bör enligl kommitténs mening också komma dem till del som på grund av yrkesskada inte har kunnal arbeta alls eller endasl i begränsad omfattning. Livräntorna för de äldre skadefallen bör därför förbättras i anslulning lill införandet av den nya arbetsskadeförsäkringen.

Kommittén framhåller alt man bör sträva efler all räkna upp livränta endasl i de fall där yrkesskadan har minskal den skadades förvärvsförmåga. Della mål skulle nås om man efter individuell prövning räknade upp livräntan i den mån den skulle ha utgått om LAF hade gällt vid skadefallet. Man skulle således till gmnd för uppräkningen lägga en skadebedömning enligl den princip om ell ekonomiskt invalidilelsbegrepp som har införts i den nya lagstiftningen. Kommittén har emellertid vid sin uiredning funnit all det inle aren framkomlig väg alt individuellt omprövade gamla livräntorna. Man måste i stället välja en generell metod och avslå från kravet i varje enskilt fall på att inkomstbortfall föreligger. Livräntor som grundas på relativt låga invaliditetsgrader bör dock inte räknas upp.Skador med låg medicinsk invaliditet inverkar nämligen nästan aldrig på förvärvsförmågan. Kommittén anser all uppräkningen av äldre livränlor bör ske med lillämpning av den princip som har kommii till uttryck när man på senare lid vid uppräkning av vissa statliga ersättningar har satt gränsen vid 25 % invaliditet.

Kommittén föreslår alt livräntan till den som skadats före år 1955 räknas upp med 30 %, lill den som skadats under åren 1955-1967 med 20 % och till den som skadats efler år 1967 med 10 96. För all undvika all årslivränlan höjs med alltför obetydligt belopp bör uppräkning dock alltid ske med minsl 500

Prop. 1976/77:64 119

kr. Molsvarande skall gälla för livränta lill efterievande.

LO och Folksam har i sina remissyttranden anfört atl även livränta som grundar sig på lägre invaliditelsgrad än 25 96 bör kunna räknas upp. Livränletagaren bör i sådant fall kunna begära individuell prövning om han kan styrka alt skadan har föranlett inkomstföriust. Folksam vill alternativt sänka 25-procentgränsen.

Jag vill erinra om all mer än hälften av de livränlor som nu utgår gmndas på mindre än 25 % invaliditet. Som kommittén har framhållit skulle en individuell uppräkning bli myckel svår eller t. o. m. omöjlig all genomföra på ett rättvist säll. Inte heller anser jag det rimligt all generellt sänka gränsen under 25 96. Jag ansluler mig därför lill kommitténs förslag som i övrigt har lämnals ulan erinran vid remissbehandlingen,

5.4.2 Samordning mellan livränta och pension

Livränta lill yrkesskadad är f n. i princip livsvarig. Enligl YFL reduceras dock livräntan lill 3/4 av sitt belopp fr. o. m. 65 år. På pensionssidan sker också en viss reduktion. Om pensionsberätligad har rätt lill egenlivränta enligt yrkesskadeförsäkringslagen eller enligl någon av de övriga särskilda ersättningsförfallningarna skall enligl 17 kap. 2 § AFL den folkpension och tilläggspension i form av förtidspension eller ålderspension som tillkommer honom minskas med 3/4 av livräntan. Undantag gällerom ersällningen utgår på gmnd av frivillig försäkring.

Föreligger rätt till både folkpension och tilläggspension, skall avdrag för yrkesskadeersättning göras i försia hand på tilläggspensionen. Ålminstone någol av folkpensionen skall bli kvar all utbetala. Sålunda skall efler avdrag alllid vara kvar minsl 1/4 av förtidspension och barnpension. Av änkepension skall alltid minsl hälften ulbelalas och av ålderspension minsl 3/4.

LAF:s bestämmelser om åldersförmåner innebär all livräntan upphör all ulgå då livränletagaren fyller 65 år. För den som efter uppnådda 65 år saknar ålderspension eller har en låg pension gäller en garanliregel all livräntan skall ulgå även efler 65 års ålder i den mån pensionsförmånerna inle uppgår lill minst 65 % av livräntebeloppet. Pensionsförmånerna skall inte reduceras ulan ulgå ograverade. Livräntan skall beakias vid beräkning av pensionsgrundande inkomsl. Är någon som har räll lill livränta samtidigt berättigad lill förtidspension med anledning av den inkomstföriust som har föranlett livräntan, ulgår livräntan endasl i den mån den överstiger pensionen. För eflerievandelivränla gäller liknande beslämmelser.

Prop. 1976/77:64 120

De nuvarande samordningsreglerna ger enligt kommitténs mening i de flesta fall tillfredsställande materiellt resultat i fråga om de äldre livräntorna. Kommittén äremellertid medveten om all många livräntelagare upplever det orättvist att pensionsförmånerna reduceras med viss del av livräntans belopp. Livräntan utgår ju som kompensation för yrkesskada och borde därför inle få försämra deras pensionsförmåner. Psykologiskt känner de sig därför berövade viss del av sin pension och satta i elt sämre läge än icke yrkesskadade pensionärer. Synpunkter av detla slag har kommii fram i olika sammanhang och kommittén har därför övervägt all föreslå en ändring i samordningsreglerna även för äldre skadefall. Kommittén har pröval olika lösningar. Alt slopa samordningsreglerna skulle leda till överkompensation. Att låta pensionerna ulgå helt men föreskriva större avdrag på livräntorna än f n, skulle enligl kommittén leda till icke önskvärda effekter, bl. a, skulle livräntelagare med hög ATP tiäna mest på en sådan omläggning.

Kommittén förordar därför atl de nuvarande samordningsreglerna skall gälla även i fortsällningen för de äldre skadefallen. Med hänsyn till vikten av all livränletagarna får klar insiki i hur reglerna är konstruerade förordar kommittén dels atl utbetalningen av pension och livränta sker genom en enda anvisning, där uträkningarna redovisas lältfaltligl, dels alt livränletagaren när han börjar uppbära pension tillställs lättfattlig information om vilka förmåner som kommer alt ulgå, hur förmånerna är samordnade och om grunden för samordningsbestämmelserna.

I likhei med kommittén finner jag del inle lämpligt att genomföra en ändring i de regler som gäller för samordningen av de äldre livräntorna och den allmänna försäkringens pensionsförmåner. Jag ansluler mig vidare liksom bl. a. LO till den bedömning som kommittén har gjort när det gäller sättet för utbetalning och beträffande behovel av informalion.

5.4.3 Sjukpenning vid restarbetsförmåga

F. n. får livräntelagare, som blir sjuk i annan sjukdom än den som har föranlett livräntan, behålla livräntan. Han får därutöver sjukpenning från den allmänna sjukförsäkringen som är beräknad på den inkomst som han har på grund av reslarbetsförmågan. Får livränletagaren däremol återfall i den skada som har föranlett livräntan, mister han livräntan under sjukdomstiden men får i stället en sjukpenning från yrkesskadeförsäkringen enligl regler som i realiteten innebär atl han för nöja sig med en ersättning som moisvarar livräntan.

Enligl LAF får den skadade behålla livräntan under återfall. Denna kompletteras därvid med sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen, beräknad på den sjukpenninggmndande inkomst som är fastställd för reslarbetsförmågan efter arbetsskadan.

Kommittén anser att reglerna om ersättning till den som enligt äldre

Prop. 1976/77:64 121

lagstiftning uppbär livränta och som insjuknar på nytt med anledning av den gamla skadan bör ändras. Samma ersättning bör utgå när livränletagaren drabbas av recidiv som när han insjuknar i annan sjukdom. Kommittén föreslår därvid all livränletagaren vid recidiv skall få behålla livräntan och dessulom få sjukpenning från yrkesskadeförsäkringen, grundad på restar-betsförmågan. Del sammanlagda beloppet av livränta och sjukpenning bör dock inie få överstiga vad som skulle ha utgått i sjukpenning enligl AFL vid en sjukpenninggrundande inkomsl om sju och ett halvt basbelopp.

Kommitténs förslag tillgodoser flera gånger framställda önskemål om en modernisering av lagstiftningen. Jag biträder förslagel, som har tillstyrkts vid remissbehandlingen.

5.5 Kostnader och ikraftträdande

Ersättningar enligt militärersällningslagen och liknande författningar beträffande civilförsvarstiänst, räddningstiänst och anstallsvlstelse finansieras hell av statsmedel. Yrkesskadeförsäkringen finansieras genom arbetsgivaravgifter som förs till en särskild fond. Staten står dock självrisk belräffande sina arbetstagare.

Förslaget beträffande statligt personskadeskydd och ersättning vid ideell skada medför koslnader för slalen på ca 2 milj. kr. per år. Kosinaderna belastar nästan helt förslagsanslaget Vissa ersättningar under försvarshu vud-tileln. Ett mindre belopp belastar förslagsanslaget Vissa yrkesskadeersättningar under socialhuvudliieln.

Uppräkningen av äldre livränlor kan beräknas totalt kosta ca 46 milj, kr. per år. Av detta belopp faller ca 37 milj. kr. på arbelsskadefonden. Av del resterande beloppet belastar ca 4 milj. kr. statsbudgetens inkomsttitel Pensionsmedel och ca 5 milj. kr. förslagsanslaget Vissa ersättningar under försvarshuvudlileln. Elt mindre belopp belastar även här förslagsanslaget Vissa yrkesskadeersättningar under socialhuvudtiteln.

Sammanfattningsvis medför således förslagen ett medelsbehov över statsbudgeten budgetåret 1977/78 om ca 11 milj, kr. varav ca 7 milj. kr. på förslagsanslaget Vissa ersättningar under försvarshuvudlileln, ca 4 milj. kr. på inkomsttiteln Pensionsmedel och ca 100 000 kr. på förslagsanslaget Vissa yrkesskadeersättningar under socialhuvudliieln.

Som kommittén har föreslagit bör lagförslagen genomföras den I juli 1977 samtidigi som LAF Iräder i kraft.

Den nya arbetsskadeförsäkringen kommer i enlighet med vad som beslutades när LAF antogs endasl all gälla skador som iniräffar efler lagens ikraftträdande. Vissa gränsfall kan därvid uppkomma, t. ex. när skador som har inträffat dessförinnan skulle anses som arbetsskador enligl LAF men inle faller in under YFL:s sjukdomsbegrepp. Jag vill med anledning härav erinra om den år 1962 bildade särskilda yrkesskadefonden, vars avkastning för

Prop. 1976/77:64 122

användas av regeringen för alt bevilja ersättning i vissa gränsfall när lagreglerna inle medger ersättning. Enligt min mening bör med anledning av den nya lagstiftningen ersättning kunna utgå ur fonden i fall som framslår som ömmande.

5.6 Övriga frågor

Vissa ytterligare ändringar utöver dem som jag nu har behandlat bör i detla satnmanhang göras också i andra lagar. Jag återkommer i specialmotiveringen till skälen härför och utvecklar där närmare innebörden av mina förslag.

6 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet
upprättats förslag till

1. lag om statligt personskadeskydd,

2. lag om statlig ersättning vid ideell skada,

3. lag om krigsskadeersättning till sjömän,

4. lag om uppräkning av yrkesskadelivräntor m. m.,

5. lag om uppräkning av statliga yrkesskadelivränlor m. m.,

6. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring,

7. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

8. lag om ändring i lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare,

9. lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207),

10. lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder,

11. lag om upphävande av vissa författningar om handläggning av ärenden angående yrkesskadeförsäkring,

12. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten atl utbekomma allmänna handlingar,

13. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

14. lag om ändring i lagen (1960:331) om skyddsåtgärder vid olyckor i alomanläggningar m. m.,

15. lag om ändring i brandlagen (1974:80),

16. lag om ändring i kommunalskatlelagen (1928:370),

17. lag om ändring i laxeringslagen (1956:623),

18. lag om ändring i uppbördslagen (1955:272),

19. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda beslämmelser om kommuns och annan menighels utdebitering av skatt,

20. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen om allmän försäkring, m. m.

Prop. 1976/77:64 123

Vid upprättande av lagförslagen har samråd skett

med chefen för justitiedepartementet belräffande 1, 2, 9, 12 och 13 med chefen för försvarsdepariemeniei belräffande 1, 2 och 5 med chefen för kommunikationsdepartementet beträffande 1-3 med chefen för budgetdepartementet beträffande 2, 5 och 16-19 med chefen för industridepartementet belräffande I, 2 och 14 med chefen för kommundepartementet beträffande 1, 2 och 15

7 Specialmotivering till lagförslagen

7.1 Förslaget till lag om statligt personskadeskydd

1§

I paragrafen anges den skyddade personkretsen. Första siyckei gäller obligatoriskt personskadeskydd vid tiänstepliktig verksamhet inom totalförsvaret, vid räddningstiänst och under frihetsberövande. 1 andra siyckei får regeringen möjlighel all ge skydd ål frivilliga inom totalförsvaret eller vid räddningsförelag. Lagen har utformats för fredsförhållanden, men det har inte som i t. ex. mililärersätlningslagen(1950:26l)(MEL)gjortsundantagom Sverige är i krig. Del får avgöras i annat sammanhang i vad mån lagen skall gälla under krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden. Del kan härvid erinras om atl ell i YFL inskrivet undanlag för skada som har orsakats av krigsåtgärd (6 i; sista stycket) inte har förts över till LAF.

Första stycket 1 gälleri huvudsak personer som f. n. omfattas av MEL eller förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tiänslgöring i civilförsvaret (CEF). Värnpliktig, vapenfri tiänstepliktig, den som genomgår bistånds- och kalastrofulbildning och den som deltar i utbildning eller övning för tiänsl som kan åläggas viss medicinalpersonal har skydd enligt MEL, jfi SFS 1966:413,-1971:355 resp, 1953:688. MEL gäller dessutom obligatoriskt vid ulbildning till regemenls- eller reservofficer och annan liknande utbildning som inte fullgörs enligt värnpliktslagen samt för hemvärnspersonal. Dessa grupper avses få skydd som frivilliga enligl paragrafens andra stycke. Liksom enligt CEF skall civilförsvarspliktiga ha skydd vid tiänslgöring, utbildning och övning inom civilförsvaret. Reservofficerare vid försvarsmakten och befälsanslällda i civilförsvaret blir försäkrade enligl LAF som arbetstagare hos staten. Del kan i delta sammanhang påpekas atl även den som vid krigsfara ulför arbeie som har ålagts enligt allmänna tiänstepliklslagen (1959:83) lorde jämställas med förvärvsarbetande.

Personskadeskydd skall finnas också vid inskrivningsprövning. Härmed avses närmast inskrivningsförrältning enligl värnpliktslagen eller civilförsvarslagen. Skyddsbestämmelserna har emellertid utformats så all de även

Prop.1976/77:64 124

gäller vid inställelse för förhör inför vapenfrinämnden och samlai med utredningsman som har förordnals av nämnden (SFS 1966:414) samt vid urvalsprövning för bistånds-och kalastrofulbildning (SFS 1971:355). Antagningsprövning för regementsofficers- och reservofficersaspiranter, som f. n. omfattas av MEL, kan täckas genom föreskrift som avses i andra stycket. Skyddet vid inskrivningsprövning gäller i praktiken främsl för fardolycksfall Gfr 4 s).

Första stycket 2 gäller räddningstiänst vid bl. a. brand, olycka i aloman-läggning eller flygolycka och innebär i sig ingen materiell ändring I nuvarande ordning (SFS 1974:80 och 411 samt 1961:457 och 564). Det är här i princip fråga om tiänstepliktig verksamhet.

Försia stycket 3 avser dem som har berövats friheten genom domstols eller myndighets beslut. Häktade liksom intagna i kriminalvårdsanstalter och allmänna eller slalsunderslödda enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare har f n. under vistelsen i häktet eller anstalten rätt till ersättning enligl förordningen (1954:250) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m.(AEF), (enlighet med vad som haranförtsiden allmänna motiveringen har den nya lagen fåll omfatta också elever vid ungdomsvårdsskolor saml anhållna och andra som mera kortvarigt hålls i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest. Beslämmelser om frihetsberövanden finns i exempelvis 23 och 24 kap. rättegångsbalken, 26 och 28-30 kap. brottsbalken, utlänningslagen (1954:193), barnavårdslagen (1960:97), lagen (1954:579) om nykierhetsvård, lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, lagen (1973:558) om lillfölligt omhändertagande och lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m. m.; jfr även lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m, fl. samt anslutande förordning (1976:376). AEF ger skydd även vid vistelse i arbetsanslalt enligt lagen (1964:450) om ålgärder vid samhäUsfarlig asocialilet. Detta skydd har förts över lill den nya lagen, 1 AEF omnämnd vislelse på arbetshem enligl lagen (1956:2) om socialhjälp eller barnavårdslagen kan däremot inte längre förekomma. Det bör slutligen anmärkas att ny social-lagsliftning med anledning av socialutredningens kommande slutbetänkande kan föra med sig ändringar i här akluella bestämmelser.

Paragrafens andra stycke ger regeringen möjlighel att sträcka ut personskadeskyddet till frivilliga inom totalförsvaret och vid räddningsföretag. Enligt de särskilda föreskrifler av regeringen som f. n. gäller omfattar MEL även krigsfrivilliga, medlemmar i sjövärnskåren och de frivilliga försvarsorganisationerna, praktikanter vid försvarsmakten och värnpliktiga hemvärnsmän (SFS 1950:334), Dessa avses liksom lidigare nämnda frivilliga få fortsall skydd genom särskild förordning. Även andra frivilliga inom totalförsvaret skall kunna tas med. 1 detla sammanhang kan påpekas atl del i 1 ij 3 mom. MEL finns en bestämmelse all ersättning kan ulgå i huvudsaklig överensslämmelse med grunderna i MEL efler särskill beslut av regeringen.

Prop. 1976/77:64 125

Beslämmelsen torde aldrig ha tillämpats och har inle fått någon motsvarighet i den nya lagen. Regeringen skall som har nämnis nyss även kunna ge personskadeskydd åt den som frivilligt deltar i verksamhel för atl avvärja eller begränsa skada på människor eller egendom eller i miljön (jfr I S brandlagen). Avsikien äratt detta skall ske genom beslul i det enskilda fallet. Del kan t. ex, gälla fjällräddning eller sjöräddning eller andra behjärtansvärda insatser för att rädda människor, kanske med fara för eget liv,

Med hänsyn lill lagens vida tillämpningsområde kan förekommande skador vara täckta även av LAF, En värnpliktig kan t. ex. skadas vid förvärvsarbete under övningsuppehåll. Del har härvid ansetts vara en riklig princip all låta arbetsskadeförsäkringen gälla i försia hand. CEF och AEF gäller aldrig vid skador som täcks av obligatorisk yrkesskadeförsäkring. Eftersom personskadeskyddet i vissa situationer är någol förmånligare än arbetsskadeförsäkringen och ersättningen inte bör bli lägre bara därför alt skadan också kan anses som arbetsskada, har emellertid LSP gjorts tillämplig i den mån den ger högre ersättning än LAF. Della får betydelse för den som omfattas av garanlireglerna i 12 ij eller har rätt till särskild sjukpenning enligl 13 §. 1 den mån LSP därvid är förmånligare än LAF, skall arbetsskadeersäll-ningen förslärkas med ett tillägg från personskadeskyddet.

Om t. ex. en värnpliktig insjuknar under förvärvsarbete, men sjukdomen på grund av LAF:s skadebegrepp och bevisregler inle anses som arbetsskada, kan sjukdomen givelvis ändå berättiga lill ersättning från personskadeskyddet. Della gäller även om skadan visar sig först efter skyddstiden (jfr 8 ij). Som har anförts under I ij skall däremol den som i egenskap av förvärvsarbetande deltar i verksamhet inom totalförsvaret eller i räddningsarbete inte omfattas av LSP.

4§

I denna paragraf anges den tid under vilken personskadeskyddet vanligtvis gäller i del enskilda fallet. Bestämmelsen innebären väsentlig förbättring för dem som omfattas av skyddet och har behandlats utförligt i den allmänna motiveringen. I syfle alt förenkla ulformningen av lagen har här och i andra paragrafer använis begreppen "skyddslid" och "verksamhet" resp. "intagning". Med verksamhel skall förslås i I § angiven tiänslgöring, ulbildning, inskrivningsprövning, räddningstiänst, övning, skyddsarbete och vissa molsvarande frivilliga insaiser.

Förden värnpliktige innebär beslämmelsen atl personskadeskydd iniräder när färd för inryckning till viss värnpliklstiänstgöring påbörjas och gäller lill dess färd för utryckning från tiänslgöringen avslutas. Han är således skyddad

Prop.1976/77:64 126

under hela utbildningstiden, såväl under själva utbildningen som under övningsuppehåll och annan frilid. För hemvärnsmannen som dellar i hemvärnsövningar under ell par dagar i tagel betyder regeln alt han har skydd under dessa dagar och vid resor lill och från övningarna Ofr kommentaren till I § andra stycket).

Beträffande räddningstiänst o. d. kommer skyddel normall all gälla endasl under själva arbetet och vid färd dit och därifrån.

Vid anslaltsvislelse skall skyddet inträda när färd för intagning i anstalten, ungdomsvårdsskolan, häktet eller polisarreslen påbörjas och gälla lill dess hemfärd från intagningen efler frigivning eller utskrivning avslutas. Här får alltså särskilda regler om när intagningen skall anses upphöra viss betydelse. Skydd kommer i princip all finnas även under permission och vid vård ulom anstalt eller skola. 1 dessa fall gäller dock enligt 5 § vissa begränsningar i skyddel. Del bör vidare erinras om atl den som är villkoriigl frigiven enligt 26 kap. 6 § brottsbalken inle är atl anse som inlagen i anstalt. För anhållna och andra som mera kortvarigt har berövats friheten kommer personskadeskydd i prakiiken all finnas endasl under vistelsen i arresl e. d. och vid färd dit och därifrån.

5§

Det vidsträckla personskadeskydd som har föreslagils i föregående paragraf har ansetts kräva vissa begränsningar, I princip borde elt skydd som också innefattar fritid vara inskränkt lill alt gälla i Sverige, Över de nordiska riksgränserna pågår emellertid en omfatlande trafik. Många har släktingar i våra grannländer. Andra konlaklorsaker är gränshandel, förvärvsarbele, nöjesliv och religionsutövning. För dem som är bosalla eller förlagda vid gränserna ingår därför ofla vislelse i grannlandet som ell naturligt inslag i fritiden. Del skulle i dessa fall vara otillfredsställande atl låla skyddel upphöra vid gränsen. I huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag föreslås därför personskadeskyddet få gälla också när någon vistas i någol av våra närmaste nordiska grannländer. Försvarsmakten anordnar ibland resor ulom Norden för värnpliktiga. Del är naluriigl alt låla skyddel gälla även under sådana resor. Likaså bör värnpliktiga som är bosatta utom Norden ha samma skydd under vislelse i hemlandet som i Sverige om slaten har bekostat hemresan. Liknande synpunkler kan anföras i andra sammanhang.

Som har anförts i den allmänna motiveringen bör anstallsintagna i princip ha personskadeskydd även vid vård utom anstalt. I vissa fall kan emellertid denna del av vårdtiden bli myckel lång, t. ex. vid försökspermission inom nykterhetsvården. Den som sköter sig under permissionen brukar dock kunna bli utskriven i förlid efler sex månaders vård. För elev vid ungdomsvårdsskola kan också liden för vård ulom anstalt i vissa fall bli tämligen lång.

Prop. 1976/77:64 127

Det har ansetts rimligl all begränsa skyddstiden i dessa fall. Enligt kommitténs förslag har därför en bestämmelse härom tagils in i paragrafens andra stycke. Regeln skall lillämpas särskill för varje permission e, d. Om en permission förlängs, bör endasl en permission anses föreligga.

6§

Paragrafen innehåller den cenlrala beslämmelsen atl varje skada under skyddstiden kan berättiga till ersättning. Lagen gäller alltså för såväl olycksfallsskador som sjukdomar, däribland arbetssjukdomar enligl LAF. Della är i princip ingen nyhet för dem som i dag omfattas av MEL (1 ij 1 mom.), men innebär som har berörts i den allmänna motiveringen en utvidgning för övriga grupper. Dessa har nämligen f n. skydd endasl för olycksfall och YFL:s yrkessjukdomar. När del gäller kortvarig verksamhel har utvidgningen dock bara marginell betydelse, särskill mol bakgrund av bevisreglerna i 8 S.

Här återfinns lagens bevisregel belräffande samband mellan skada och olycksfall under skyddstiden. Regeln stämmer i sak överens med molsvarande beslämmelser i 3 tj 1 mom. MEL och 2 kap. 2 ij LAF,

8§

Paragrafen innehåller bevisregler beträffande skador som har orsakats av annat än olycksfall, dvs, för såväl arbetssjukdomar enligl LAF som andra sjukdomar utan samband med olycksfall. Bestämmelserna moisvarar i sak 3 S 2 mom. MEL. Vid tillämpning av dessa regler behöver man inle som enligt LAF först konstalera om s. k. skadlig inverkan har förekommit i tiänslgöringen. Skadebegreppet anknyter i stället lill skadans förhållande lill skyddstiden i dess helhel. Har skadan visal sig under skyddstiden, är den i allmänhet också ersättningsgill. Det föreligger nämligen presumtion för orsakssamband med verksamhelen i fråga. Om en sjukdom visar sig efter skyddstidens slut, är presumtionen omvänd.

9§

Enligl 2 kap. 3 § LAF skall med skada avses personskada och skada på protes eller annan liknande anordning som användes för sitl ändamål när skadan iniräffade. Vidare skall enligl 2 kap, 4 tj skada som har orsakals av annat än olycksfall anses ha inträffat den dag då skadan visade sig. Dessa bestämmelser, som har förebilder bl. a. i MEL (I ij 1 mom. och 3 § 3 mom.), har getts molsvarande lillämpning inom personskadeskyddei.

Prop. 1976/77:64 128

10 §

Förmånerna vid skada skall enligl denna paragraf i princip vara lika med de arbetsskadeförmåner som kan utgå efter den 90-dagarsperiod under vilken LAF är samordnad med den allmänna sjukförsäkringen. Förmånerna utgörs av ersättning för sjukvårdskostnader, sjukpenning, livränta och begravningshjälp. En av nyheterna i förhållande lill nuvarande ordning är all även konvalescenlvård blir ersältningsberätligande.

Genom hänvisningen till LAF kommer invaliditetsbedömningen i den nya lagen att anknyta till de principer som gäller inom den allmänna försäkringen. Del blir därigenom den faktiska nedsättningen i den skadades förmåga all skaffa sig inkomsl genom arbete som besiämmer livräntans storiek. Livräntan skall kunna ersätta åriig inkomstförlust upp till sju och ett halvt basbelopp mot f. n, fem basbelopp. Samordningen med den allmänna pensioneringen uiformas på samma sätt som inom arbetsskadeförsäkringen, dvs, livräntan skall täcka den del av inkomstförlusten som inle ersätts genom pension. Livräntan blir pensionsgrundande inom ATP.

1 fråga om ersättning under skyddstiden finns bestämmelser i 11 ij-Samordningen med den allmänna sjukförsäkringen regleras i 2 kap. 13 tj och 3 kap. 13 tj AFL (se avsnitt 7,7).

lltj

Värnpliktiga m. fl. har fri hälso- och sjukvård vid tiänslgöring och ibland även under viss lid efter utryckningen. Anstallsintagna har också fri sjukvård. 1 paragrafens första stycke har därför liksom i 6 S 1 mom. MEL föreskrivils all sjukvårdsersättning endast utgår i den mån slalen inle tillhandahåller motsvarande förmån på annat sätt. Vad som avses med sjukvårdsersättning framgår av 3 kap. 4 och 10 tJS LAF.

Andra stycket, som har förebilder i 6 S 5 mom. MEL och 5 tj AEF, innebär atl sjukpenning och egenlivränta inte skall ulgå under skyddstiden. Begränsningen gäller endasl den skyddslid under vilken skadan har inträffat och inte t. ex. en senare repetiiionsutbildning. Visar sig en skada först efler skyddstiden, skall liksom enligt 6 ij2mom, MEL och 4 SCEFsjukpenning inte ulgå för den dag då skadan iniräffade, 1 de båda bestämmelserna finns ocksä en liknande tvådagars karensregel. Denna haremellertid ansetts onödig och har inte fått någon motsvarighet inom personskadeskyddet. Det bör vidare påpekas atl en i 5 i; AEF upptagen möjlighet för den skadades anhöriga att uppbära en motsvarighet lill livränta under anstallsliden inle har förts över till den nya lagen.

Prop. 1976/77:64 129

12 s

Av 10 ij följer att sjukpenning- och livränleunderiag i princip skall ulgöras av den skadades sjukpenninggrundande inkomsl enligl AFL. 1 förevarande paragraf har emellertid i enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen lagits in en garanliregel förden som har skadats underen längre tids värnpliklstiänstgöring, vapenfri tiänslgöring eller bislåndsulbildning. Om någon genomgår ulbildning enligl 9 a § krigssjukvårdslagen som kan jämställas med värnpliktigas långa grundutbildning, skall garanliregeln gälla även för honom. Bestämmelsen, som har föregångare i bl. a. 9 § MEL, innebär atl ersätlningsunderiaget blir lägsl två basbelopp för lid före 21 års ålder, två och ett halvt basbelopp mellan 21 och 25 år och därefter tre basbelopp. Även de som genomgår frivillig ulbildning lill regements- eller reservofficer avses bli omfattade av garanliregeln. Vissa övergångsfrågor behandlas under punkl 3 i övergångsbeslämmelserna.

1 detta sammanhang bör vidare erinras om alt del inom yrkesskadeförsäkringen har ansetts otillfredsställande all fastställa en livsvarig ersättning på grundval av inkomslförhållandena vid skadelillfällel, om den försäkrade på grund av sin ungdom eller oavslutad yrkesutbildning inle hade full lön i sill yrke eller kanske inle någon lön alls. YFL har därför specialregler i 9 ij tredje och fjärde siyckena om beräkning av årlig arbelsförtiänsl för sådana försäkrade. Bestämmelserna gäller i princip även här ifrågavarande personkrets (se t. ex. 9 ij MEL) och har kanske i prakiiken sin största betydelse vid tillämpning av MEL.

Bestämmelsen i 9 tj tredje stycket YFL lar sikle på den som när skadan inträffade inle hade fyllt 25 år och innebär all den årliga arbelsförtiänsten skall räknas upp vid 18, 21 och 25 års ålder. Arbelsförtiänsten skall därvid uppskattas med hänsyn lill den försäkrades sysselsättning vid skadetilirället. När del gäller den som har skadats under värnpliklstiänstgöring har man i praxis tagit hänsyn till den skadades sysselsättning vid värnpliktstiänslgö-ringens början. En motsvarighet lill YFL:s bestämmelse har lagits in i 4 kap. 9 § LAF. Denna beslämmelse har genom hänvisningen till LAF i 10 § LSP gjorts lillämplig även på den som omfattas av personskadeskyddei. I enlighet med nuvarande praxis bör hänsyn därvid tas lill den sysselsättning som den skadade hade före skyddstidens början.

Beträffande den som genomgår yrkesutbildning när skadan inträffar föreskrivs i 9 ij fjärde siyckei YFL alt den åriiga arbelsförtiänsten skall beräknas lägst till vad han skulle ha förtiänal om han då hade avbrutit utbildningen och börjat förvärvsarbeta. Bestämmelserna har vid tillämpning av MEL tolkats så att man skall utgå från den utbildning som den skadade hade vid inryckningen, lavsnitt 7.6 föreslås att 4 kap. 10 ij LAF skall uividgas pä visst sätt och innebära att varje försäkrad som drabbas av arbetsskada medan han genomgår yrkesutbildning skall få sitt ersättningsunderiag för beräknad utbildningstid besiämt lägst lill den inkomst som han sannolikt

9 Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 64

Prop. 1976/77:64 130

skulle ha fåll, om han när skadan inträffade hade avbrutit utbildningen och börjat förvärvsarbeta. För liden efler utbildningstidens slut utgörs livränleunderiagel lägst av den inkomsl av förvärvsarbete som han då sannolikl skulle ha haft, om skadan inle hade inträffat. Bestämmelserna kompletteras i 4 kap. 10 ij LAF med en garanliregel som har redovisais i del föregående. Även dessa bestämmelser får molsvarande lillämpning på värnpliktiga m. fl.

13§

Paragrafen överensslämmer i huvudsak med 22 a ij MEL och har behandlats i den allmänna motiveringen. Vissa övergångsfrågor behandlas under punkl 3 i övergångsbeslämmelserna.

I4S

1 10 i; ges via 6 kap. 7 ij LAF en hänvisning lill 20 kap, 3 ij AFL. Enligl den beslämmelsen får ersättning sättas ned eller dras in bl. a, om skadan har ådragits i samband med brott för vilkel ansvar har ådömls. Enligl 7 ij AEF får ersättning lill häktad eller anslaltsinlagen dessulom sällas ned eller dras in, om skadan har föranletts av all ordningsföreskrifter har åsidosatts eller andra särskilda omständigheter talar för del. Vid tillkomsten av lidigare förordning i ämnet framhölls att huvudregeln var all ersättning skulle ulgå. En anstaltsinlagen borde emellertid inle tillerkännas ersättning för varje skada genom olycksfall. Della gäller särskill "då den skadade genom viss verksamhel för sitl eget nöje eller i sitl eget särskilda intresse framkallat olycksfallet". Det har inle ansetts möjligl atl undvara en molsvarande begränsning i den nya lagen. Vissa brottsliga gärningar leder inte lill ålal när de utförs på anstalt. Ersättning vid skada som inträffar i samband med sådan handling eller t. ex. under rymning bör kunna sällas ned eller dras in.

Nedsättning eller indragning kan vidare bli aktuell om den intagne har skadats under en permission som har misskötts. Beslämmelsen bör emellertid som kommittén har förordat ulnyttias restriktivt och endast geniemoi den skadade. Regeln gäller alltså inle ersättning vid dödsfall.

Övergångsbestämmelserna

Punkierna I och 2 i övergångsbeslämmelserna har utformats efler mönster av övergångsbestämmelserna till LAF. Det innebär bl. a. atl den nya lagen kommer alt gälla även sjukdom som har ådragits under tiänslgöring eller anslaltsvislelse som ligger före lagens ikraftträdande, förutsatt all sjukdomen inte visar sig förrän efter denna tidpunkt. MEL, CEF, AEF, akluella författningar om räddningstiänst eller äldre bestämmelser kommer alltså inle all lillämpas i sådant fall.

Prop. 1976/77:64 131

1 22 a tj MEL föreskrivs att särskild sjukpenning kan utgå i samband med grundutbildning eller motsvarande utbildning enligl 27 ij 1 mom. D värnpliktslagen. Del sistnämnda avser viss speciahjänst som bl, a, läkare, tandläkare och tekniker kunde fullgöra fram till den I juni 1972. Den som har påbörjat sådan utbildning skall fullgöra den enligt de gamla bestämmelserna. Del har därför föreskrivils alt utbildningen skall jämställas med dagens grundutbildning (punkl 3).

7.2 Förslaget till lag om statlig ersättning vid ideell skada

1 likhet med LAF avser lagen om statligt personskadeskydd ersättning för ekonomisk skada. Ersättning för lyte och men vid arbetsskada regleras helt genom de avtal om irygghetsförsäkring som arbetsmarknadens parter har kommii överens om. De som omfattas av lagen om statligt personskadeskydd är emellertid inle arbetstagare i den verksamhet som lagen avser all läcka. Den rätt lill ersättning för ideell skada i dessa fall som har föreslagits i den allmänna motiveringen måste därför slås fasl i författning.

Enligt paragrafens första stycke ges alla som omfattas av personskadeskyddei också räll till ersättning för ideella skadeföljder.

Kommittén har särskilt övervägt om personal inom civilförsvarets verkskydd bör omfattas av lagen. Civilförsvaret skall anordnas dels som allmänl civilförsvar, dels som verkskydd. Verkskyddel är i första hand avsett för skyddet av den egna anläggningen. Enligl civilförsvarslagen åligger det anläggningens ägare all ge sina anslällda ersättning för tiänslgöring i verkskyddet, och kungörelsen om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fl. gäller inte där. Beträffande verkskyddspersonalens möjligheter att få ersättning från TFY lorde del enligt kommittén vara klarl all sådan ersättning ulgår vid skada på arbetsplatsen. Utbildningen i verkskydd äger emellertid som regel rum på civilförsvarsstyrelsens utbildningsanläggningar runt om i landet, och man kan anta all TFY inle gäller där. Ersättning för ideell skada skulle då kunna ulgå endasl om förutsättningar för skadestånd föreligger, Kommitttén har ansett della otillfredsställande och bl, a, därför föreslagit alt alla inom verkskyddel skall få ersättning för lyte och men m. m, i den mån skadan omfattas av lagen om statligt personskadeskydd. Den här föreslagna lagen innehåller inte heller någol undanlag.

Huruvida en inträffad skada över huvud tagel är ersättningsgill får bedömas enligt reglerna inom personskadeskyddei. Har ersättning utgått enligt lagen om personskadeskydd, behöver den frågan frånsett paragrafens andra stycke inle prövas ytterligare. Om skadan l. ex. har föranlett fri sjukvård under skyddstiden men ingen inkomstförlust, måste däremot hela

Prop. 1976/77:64 132

ersättningsfrågan bedömas självständigt i ärendet om ideell skada.

1 paragrafens andra stycke besläms lagens närmare tillämplighetsområde. Skador som har uppkommii inom verksamhelen i fråga eller under vislelse inom del område där verksamhelen bedrivs eller vid fördolycksfall berättigar till menersällning. Rena frilidsskador ersälts däremot inle.

Uttrycket "föriäggningsplals eller, om särskilt anordnad föriäggningsplats saknas, plats där verksamheten i fråga bedrives" skall läsas mol bakgrund av 2 § kungörelsen om särskill olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fl. Den plats som avses är alltså i försia hand det ställe där vederbörande normaU uppehåller sig då han dellar i verksamhelen. Belräffande värnpliktiga m. fl, blir den platsen vanligtvis kasernområde eller fartyg. Även andra särskill anordnade förläggningar hör hil. Om däremol den värnpliktige skadas under fritidsvistelse på t. ex. ell övningsfält eller en skjutbana utanför förläggnings-området, faller skadefallel utanför lagen. Beträffande anstallsintagna torde ifrågavarande ullryck inle vara svårtolkat. För denna kategori gäller lagen inle vid vård ulom anstalt. För räddningstiänstens del gäller skyddel på "plats där verksamhelen i fråga bedrives", även om den tiänslepliktige inle ulför någol arbeie vid skadetillföllel.

2§

Rällen till menersättning är lill skillnad från rällen lill ersättning för inkomstbortfall inle begränsad lill viss lägsla invaliditelsgrad. Ersättningarna skall enligl 2 § bestämmas med tillämpning av statens personskadeförsäkring, vilkel innebär all full jämställdhet uppnås med förmånerna för de statligt anställda. De olika ersättningar som kan utgå är som framgår av 1 § ersättning för sveda och värk, lyte och men saml s. k. allmänna olägenheter. Allmänna olägenheter ersätts enligl labellnormer. 1 samband med ersättning för lyte och men kan även ges ersättning för t. ex. vanprydande ärr, ampulalionsdefeki och föriusl av sinnesfunklion eller länder eller inre organ. Dessa skadeföljder har ansetts täckta av begreppet lyte och men i I §,

Hänvisningen lill 14 § LSP medför all ersättning för ideell skada kan sättas ned eller dras in i vissa fall. Dessa situationer har behandlals i kommentaren lill 14 § LSP.

3§

Som kommittén har anfört bör den skadade inle fråntas sin möjlighel all föra skadeståndstalan vid personskada som omfattas av denna lag. För all den skadade inte skall erhålla ersättning för ideell skada med elt sammanlagt för högt belopp måsle ersättningen enligl denna lag samordnas med ersättning som utgår i skadesiånd eller som iraflkskadeersällning. Enligl paragrafen iniräder staten i den skadades räll lill skadesiånd eller Iraflkskadeersällning

Prop. 1976/77:64 133

för ideell skada intill belopp som utges enligl denna lag. Innebörden av föreskriften blir all ersättningen är subsidiär i förhållande lill skadesiånd eller irafikskadeersätlning för ideell skada. Har den skadade t. ex. erhållit ersättning för ideell skada på grund av en irafikskada, får staten avräkna den ersättningen vid bestämmande av ersättning enligt denna lag. Om i stället den skadade har uppburii ersättning enligt denna lag, har slalen räll lill irafikskadeersätlning intill del utgivna beloppel. Är slalen den som skall utge irafikskadeersätlning eller skadesiånd, följer av föreskriften i denna paragraf alt staten för avräkna ersättning enligl denna lag från irafikskadeersätlningen eller skadeståndet.

Som har föreslagils i den allmänna motiveringen skall ersättningen beslutas av den statliga irygghetsnämnden. Den som är missnöjd med beslutet får enligl paragrafens andra stycke hänskjula frågan till den särskilda skiljenämnd som har inrättats för statens personskadeförsäkring. Talan skall enligl de regler som gäller inom personskadeförsäkringen föras inom tre månader. Mol skiljenämndens beslul får enligl nämnda regler talan föras endasl i fall som avses i 21 § lagen (1929:145) om skiljemän. Trygghels-nämnden avses få möjlighel all meddela behövliga verkslällighetsföreskrif-ter.

Genom paragrafens tredje stycke görs personskadeförsäkringens regler även i övrigt tillämpliga på förfarandet i ersällningsärendena.

7.3 Förslaget tUl lag om krigsskadeersättning till sjömän

1§

Paragrafen ersätter 1 § krigsförsäkringslagen, 1 § hemreseförordningen och SFS 1954:278. Lagen ger sjömän skydd för krigsolycksfall i ullandel och innebär därvid alt LAF:s skydd sträcks ut lill vislelse i land på frilid saml till alla utresor och hemresor i samband med tiänslgöring på svenski fartyg. Del senare gäller även resor från och lill utrikes ort. Skyddel avser vidare väntan på försia möjlighel lill hemresa. Om sjömannen skadas till följd av krigshändelse när han befinner sig ombord på fartyget, gäller LAF.

Ullryckel "krigshändelse" skall lolkas på samma sätt som "krigsålgärd" har tolkals vid lillämpning av 1937 och 1954 års krigsförsäkringslagar. Vidare skall uttrycket "ort där fartyget ligger" i punkten 2 lolkas som vid lillämpningen av SFS 1954:278.

2§

Som har föreslagils i den allmänna motiveringen skall lagen inle bara omfatta sjömän utan även andra som ulför arbeie på fartyg; jfr 3 §

Prop. 1976/77:64 134

sjömanslagen (1973:282) och prop. 1975:109 s. 24 och 36. Ersättning skall i första hand utgä från arbetsskadeförsäkringen. Övriga inskränkningar i tUlämpningsområdet har förts över från krigsförsäkringslagen.

3§

Vid skada skall arbetsskadeförsäkringens ersättningsbestämmelser liksom f. n. gälla i lillämpliga delar.

Den s. k. särskilda ersättningen har förts över från gällande lag och skall beräknas efter den medicinska invaliditetsgraden. Ersättningen är avsedd som kompensation för all TFY-ersälining inle utgår vid skada som läcks av den nya lägen.

Eftersom lagen inle längre avser all förstärka grundförmånerna vid arbetsskada och då den särskilda ersällningen har karaklär av menersällning, har i lagförslaget inte lagils upp någon motsvarighet till den särskilda ersättningen ål eflerievande. Dessa får anses tillgodosedda genom de livränlor som kommer att utgå med tillämpning av LAF.

Försäkringskassans beslul kommer genom hänvisningen i 3 ij lill LAF - som innehåller en vidare hänvisning lill AFL - alt kunna överklagas i vanlig ordning.

7.4 Förslaget till lag om uppräkning av yrkesskadelivräntor m. m.

I ij

Paragrafen harutformats i anslulning lill 1 S 1962 års förhöjningslag och 1 ij 1967 ärs värdesäkringslag.

Paragrafens första stycke har behandlals i den allmänna motiveringen. Om någon har ådragit sig skador som var för sig medför rätt till livränta enligt lag som anges i I ij, bör en samlad bedömning av nedsättningen av hans arbetsförmåga göras (jfr 3 § 1962 års lag). Del blir normall den i juni 1977 utgående livräntan efter lidigare lillägg, omreglering, förhöjning och värdesäkring som skall läggas till grund för uppräkningen. Uppräkningen gäller emellertid också sådana livränlor enligl de akluella lagarna som fastställs efter den I juli 1977 och livränta som i s. k. recidivfall kunde ha utgått i juni 1977.

Prop. 1976/77:64 135

3§

Beslämmelsen om värdesäkring har utformats efler mönster av 6 kap. 2 ij LAF. Livränta som inle räknas upp enligl 2 ij kommer fortfarande alt vara värdesäkrad enligt 1967 års lag.

Denna paragraf har sin motsvarighet i 4 iJ 1967 års värdesäkringslag. Innebörden av beslämmelsen är alt den skadade när livränta byts ut mol sjukpenning enligl YFL:s recidivregler i 16 ij försia stycket garanteras en sjukpenning som motsvarar livräntan efler uppräkning.

Liksom vid lidigare uppräkningar skall givelvis olika gällande regler om ersättningarna framdeles avse även den höjning som följer av denna lag. Detta har ansetls framgå ulan särskild föreskrift. I förevarande paragraf har däremot liksom i 5 ij 1967 års värdesäkringslag föreskrivils atl uppräkningen och värdesäkringen av uppräkningsbeloppel inle skall beakias vid tillämpning av samordningsreglerna i 17 kap, 2 § AFL.

Paragrafen ulgör en garanliregel för livräntelagare som drabbas av recidiv och har behandlals i den allmänna motiveringen (avsniu 5.4.3).

Paragrafen reglerar finansieringen av uppräkningen och har motsvarigheter i 1962 och 1967 års lagar.

7.5 Förslaget till lag om uppräkning av statliga yrkesskadelivräntor m. m.

1 1 S anges i överensslämmelse med 1 ij förordningen (1967:920) om värdesäkring av yrkesskadelivränlor, som ulgår av statsmedel, m. m. de författningar enligt vilka livräntorna skall ulgå. Två författningar har iillkommil,nämligen kungörelsen (1961:564) om ersäuning av statsmedel för medverkan i flygräddningstiänst m. m. och brandlagen (1974:80)(punkterna 25 och 27).

Livräntor enligt författningarna under punkierna 1, 2 och 5 finansieras i huvudsak, men inle hell, av statsmedel. Enligl bestämmelserna i paragrafens

Prop. 1976/77:64 136

andra stycke skall emellertid hela uppräkningen belalas av statsmedel. På samma sätt har förfarits vid tidigare livräntehöjningar.

Härden skadade räll till både livränta som ulgår av statsmedel och livränta som avses i den uppräkningslag som har behandlals i avsnitt 7.4 skall en samlad höjning av livräntorna göras. Del har inle ansetts nödvändigt all ha någon uttrycklig bestämmelse om detla Gfr kommentaren lill 2 ij i den föregående lagen och 4 tj SFS 1962:304),

7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

1 kap.-l ij

Till följd av ändringen i inledningsparagrafen kommer lagen att omfatta i princip alla förvärvsarbetande. 1 enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen har beträftande egenföretagare och uppdragstagare föreskrivits villkor om alt han skall vara bosatt i Sverige och inte ha undantagande från ATP. Det är all märka atl uppdragstagare inle som inom AFL (3 kap. 2 ij) formelll skall anses som arbetstagare i fråga om förmåner från arbetsskadeförsäkringen. Uppdragstagaren skall i stället följa samma regler som egenförelagarna. Kravei på försäkring för ATP belräffande inkomsl av annat förvärvsarbete än anslällning gäller även uppdragstagare som obligatoriskt anses som arbetstagare enligl AFL och som dessutom har sådan inkomsl. Den som kan göra en verkande återkallelse av anmälan om undanlagande frän ATP har dock möjlighel alt skaffa sig en heltäckande försäkring för arbetsskada; se vidare avsnitt 7.7.

3 kap. 6 § och 4 kap 10 §

Ändringarna i dessa paragrafer innebär all arbetsskadeförsäkringens beslämmelser om särskilt ersättningsunderiag för studerande som avses i I kap. I § sträcks ut till alla som genomgår yrkesutbildning. Ändringarna, som har aktualiserats av riksförsäkringsverket, får betydelse för studerande som skadas när de förvärvsarbelar, t. ex. under ferier. De medför alt överensslämmelse uppnås med YFL:s regler Gfr 9 tj fjärde siyckei och 13 tj andra stycket YFL),

6 kap, 1 §

Bestämmelserna i det nya fjärde stycket gäUer den som efler skadelillfällel blir undantagen från ATP belräffande inkomsl av annat förvärvsarbete än anställning. Underlåtenhet all beiala ATP-avgift får samma verkan som undantagande. Med hänsyn till de samordningsregler mellan livränta och ATP som finns i LAF (4 kap. 4 ij och 6 kap. 1 tj) kan elt undanlagande från

Prop. 1976/77:64 137

ATP föra med sig all arbetsskadelivränlan lill den försäkrade eller hans eflerievande i stället blir slörre. Livräntan skulle i den delen kunna betraktas som avgifisfri ATP. Del har som framhållils i den allmänna motiveringen ansetts skäligi all bortse från denna effekt såviii angår undanlagande som har gällt före skadelillfällel. En senare anmälan om undantagande bör däremol rimligtvis inte lämnas obeaktad. Som ett nytt fjärde stycke i paragrafen har därför lagils in bestämmelser av innebörd all livräntan vid sådan anmälan skall samordnas med den ATP som kunde ha utgått om anmälan inle hade gjorts Gfr 4 i) lagen om pensionstillskott). Regeln gäller även den som har skadats som arbetstagare.

Egenföretagare för vilken sjukpenningförsäkringen jämlikt 3 kap. Il ij AFL gäller med karenstid (3, 33 eller 93 dagar) kommer i enlighet med vad som har anförts i fråga om verkan av undanlagande från ATP inle under denna lid all kunna få kompletterande sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen i den mån liden ligger inom samordningsliden.

7 kap.

Här återfinns de nya avgiftsbestämmelser som har diskuterats i den allmänna motiveringen. Bestämmelserna i 2 ij första stycket har getts samma innehåll som flertalet motsvarande reglerom arbetsgivaravgifter. Den praxis som gäller i fråga om beslämmelsernas internationella räckvidd bör lillämpas även i fortsällningen. Hänvisningen i 2 ij första stycket lill 3 kap. 2 ij AFL gäller alla uppdragstagare som skall anses som arbetstagare inom AFL, således även egenföretagare som har iräffal ett s. k. likslällighelsavial med en uppdragsgivare. Delta innebär all uppdragsgivare undantagsvis kan få beiala avgift (0.25 96) också för sådan uppdragstagare som slår ulanför arbetsskadeförsäkringen enligt 1 kap. 1 § LAF. Den valda lösningen är förestavad av administrativa skäl och gäller-liksom avgiftsreglerna i övrigi-i avvaklan på resultatet av den översyn av hilhörande frågor som görs av pensionskommittén. Egenavgifien skall las ut hos försäkrade egenföretagare och har i fråga om avgiftsunderiag och vissa förutsättningar t. v. knutits till vad som gäller för sjukförsäkringsavgiften.

Koslnader som föranleds av den föreslagna lagen om uppräkning av yrkesskadelivräntor m. m. skall enligl denna läckas genom arbetsskadeförsäkringsavgifterna. Della har markerats även i 3 ij första stycket 2 i förevarande kapitel. Det har också gjorts elt par redaktionella ändringar i kapitlet.

8 kap.

I detla kapitel har införts beslämmelser om anmälan av arbetsskada som har drabbat egenföretagare och uppdragstagare (I ij andra stycket). Uppdrags-

Prop.1976/77:64 138

lagarna jämställs med egenföretagare i fråga om förmåner och skall därför själva göra skadeanmälan. 1 8 kap. har vidare föreslagils tillägg som närmasl kan betraktas som följdändringar. Med uppdragsgivare i 7 och 11 §§ skall förstås den som civilrällsligl sett har gett någon som inle är anställd hos honom i uppdrag all ulföra arbete för hans räkning.

Ikraftträdande m. m.

Reglerna i fråga om avgiftsuttaget för år 1977 innebär följande.

I fråga om arbetsgivaravgift för lön lill vanliga arbetstagare gäller samma regler under hela år 1977 (0,25 % av lönesumman för året). Försäkringsskyddet enligt LAF sträcks emellertid den I juli 1977 ul till vissa medlemmar av arbetsgivarens familj som f n. är undantagna från YFL. Avgiftsmässigt rör del sig här om ringa belopp och det har av administrativa skäl ansetls att arbetsgivaravgifter för dessa nya gmpper inle bör las ul för år 1977 Gfr avsnitt 7.15).

Belräffande uppdragstagare och egenföretagare, som också blir försäkrade försl den 1 juli 1977, avses för året gälla följande avgiftsregler. Arbetsgivaravgift för uppdragsersällning skall belalas efler 0,25 % och beräknas på ersättning som har utgelts under sista halvåret 1977. Avgift för egenföretagare skall enligl huvudregeln las ul med 0,25 96 på hälften av den för årel laxerade inkomsten av annat förvärvsarbele än anställning. Har egenföretagaren inte utfört sådant arbete under andra halvåret 1977 - han har kanske lagt ned sin rörelse under första halvåret eller varit sjuk - är han emellertid befriad från avgifl. Av administrativa skäl måsle han dock själv begära all den lokala skattemyndigheten inle påför honom någon avgift. Sådan begäran föreslås få göras senasi den 31 augusti 1978. Om han försummar detla, bör han ha möjlighel alt senare hos länsstyrelsen begära avkortning eller restitution av debilerad resp. betald avgift. Bestämmelser härom finns i uppbördslagen (1953:272),

Arbelsskadeförsäkringsavgift som år 1977 skall belalas för uppdragsersällning eller som egenavgifi ingår inte i preliminärdebiteringen för året och kommer därför atl las ut som kvarstående avgifl i den mån inle fyllnadsinbetalning görs. Sådan betalning bör ske senast den 30 april 1978,

7.7 Förslaget till lag om ändnng i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Bestämmelserna gäller samordning mellan å ena sidan den allmänna sjukförsäkringen, å andra sidan arbetsskadeförsäkringen och andra liknande ersättningssystem. De föreslagna ändringarna innebär ingen omläggning av principerna för samordningen. Reglerna haremellertid anpassats till den nya lagstiftningen. I fråga om skador som täcks av LAF skall alltså ersättning i

Prop. 1976/77:64 139

princip utgå från sjukförsäkringen under de första 90 dagarna. Motsvarande skall enligt övergångsbeslämmelserna gälla för skador som läcks av YFL. För ersättning av statsmedel enligl lagen om statligt personskadeskydd och MEL eller ersättning enligt äldre författningar finns ingen samordningslid. 1 dessa fall ulgår den särskilda ersättningen i första hand och sjukförsäkringen fungerar endasl som elt komplement. När del gäller förmåner enligl lagen om slatligl personskadeskydd kommer regeln normall all sakna praktisk betydelse, eftersom ersättningsnivån då besläms av LAF:s regler om förmåner efter samordningslidens slut och alltså är högre än sjukförsäkringens nivå.

Särskild sjukpenning enligl 14 tj lagen om slatligl personskadeskydd skall emellertid utgå endasl i den mån den är högre än AFL-sjukpenningen. Delta har markerats genom ändringen i 3 kap, 13 ij AFL. Del bör vidare anmärkas all den föreslagna lagen om krigsskadeersällning lill sjömän hell följer LAF i fråga om ersättning vid sjukdom och alt samordningstiden 90 dagar således kommer att gälla även där.

4 kap. Il S

Ändringen i denna paragraf är en ren följdändring. Utiryckel "molsvarande ersättning" skall således täcka såväl sjukpenning som är knuten till LAF:s regler som sjukpenning enligl YFL och liknande och äldre författningar.

11 kap, 2 och 3 jt;

Som har förutskickats i prop, 1975/76:197 (s, 80) bör arbelsskadelivränla beaktas vid beräkning av pensionsgrundande inkomst inom ATP. Syftei är att tillförsäkra den arbetsskadade i princip samma pensionsförmåner som han skulle ha fått om han inte hade blivit skadad. De föreslagna ändringarna kommer med nuvarande bestämmelser i 11 kap, 1 tj AFL inte att beröra den som uppbär förtidspension, eftersom pensionsgrundande inkomst inte fastställs för honom. Härmed sammanhängande problem omfattas av pensionskommitténs pågående översyn av pensionsbestämmelser.

Lagändringarna lar sikte på alla egenlivränlor som utgår enligt LAF eller bestäms med tillämpning av LAF:s regler. Arbetsskadelivräntorna är till skillnad från livränlor enligt YFL eller molsvarande eller äldre författningar renodlade ersättningar för förlust av arbetsinkomst som kunde ha varit ATP-grundande. Som har nämnis skall också livränta enligl lagen om statligt personskadeskydd grunda rätt till ATP. Detsamma gäller livränta enligl lagen om krigsskadeersällning lill sjömän, däremol inle särskild ersättning enligl 4 tj nämnda lag.

Prop. 1976/77:64 140

Livränta är i princip en livsvarig ersättning och kan t. ex. för en egenföretagare ulgå under lång lid efler del atl han har lagt ned sin rörelse på grund av arbetsskadan. Del har därför ansetts all livränta i likhei med vad som gäller vid inkomsttaxeringen alllid bör vara pensionsgmndande såsom inkomsl av anställning. Detta innebär bl. a. all en livränta som träder i stället för viss rörelseinkomst blir pensionsgrundande även om undanlagande från ATP anmäls för återstående inkomst av rörelsen. 1 likhei med vad som gäller i fråga om sjukpenning är det inle avsett att någon avgift till ATP skall tas ul för pensionsgrundande inkomst som består av livränta.

16 kap. 1 ij

Pension enligl AFL ulgår normall på särskild ansökan. I andra siyckei av förevarande paragraf föreskrivs emellertid all förtidspension får ges utan ansökan när den försäkrade uppbär sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård enligt AFL. Till följd av tillägget i della stycke kommer samma ordning alt gälla när sådan förmån eller egenlivränta ulgår vid arbetsskada e. d.

17 kap. 2s

Denna paragraf reglerar samordningen mellan allmän pension och livränta enligl YFL eller motsvarande eller äldre författningar. Samordningen innebär atl pensionsförmånerna reduceras på vissl sätt. Enligt LAF och därtill anslutande ny lagstiftning skall samordningen ske på livränlesidan. Som har redovisais i den allmänna motiveringen hardet inte ansetts lämpligt all ändra på samordningen i fråga om livränta enligl gällande eller äldre författningar. Della för med sig att de nuvarande samordningsbesiämmelserna i 17 kap. 2 >j AFL kommer all lillämpas under lång lid. 1 paragrafen har emellertid förts in en hänvisning lill LAF:s regler såvitt gäller samordningen med livräntor enligt LAF m. fl. nya författningar.

Ikraftträdande m. m.

Äldre bestämmelser i 2 kap. 13 ij och 3 kap. 13 ij skall fortfarande gälla i fråga om ersättning vid skada som har inträffat föreden Ijuli 1977. Detla får betydelse bl. a. för redan utgående ersättning och vid s. k. recidiv.

Arbetsskadeförsäkringen skall inle gälla sådan egenföretagare och uppdragstagare som har anmält undantagande från ATP enligt 11 kap. 7 ij AFL. Ell sådani undantagande gäller under minsl fem år och räknas alllid per hell år. Den som har undanlagande har, i överensstämmelse med vad som har förordats i den allmänna motiveringen, genom punkl 2 i övergångsbeslämmelserna lill förevarande ändringar i AFL getts möjlighet alt redan från början, dvs. från den 1 juli 1977, vara försäkrad för arbetsskada genom all

Prop. 1976/77:64 141

återkalla sin anmälan om undantagande i förtid. Återkallelsen kommer då i fråga om ATP att gälla från 1977 års början. Eftersom återkallelsen medför skyldighet all beiala egenavgift lill ATP och arbetsskadeförsäkringen och även påverkar sjukförsäkringsavgiften, har det dessutom ansetls lämpligt alt låla egenföretagaren välja om han vill gå in i försäkringarna redan år 1977 eller vänla lill den 1 januari 1978. Betänketiden för ålerkallelse har i förslagel faslslällls lill sex månader från lagens ikraftträdande. I samband därmed har det vidare ansetls motiveral all utan hinder av den 55-årsgräns som gäller enligl 3 kap. 11 § AFL kunna medge övergång till sjukpenningförsäkring med kortare karenstid eller ulan karenstid. Informalion om bestämmelserna avses bli utsänd så snart lagen har antagits av riksdagen. Del flnns inle något hinder mol all sända in återkallelse av undanlagande före den I juli 1977.

7.8 Förslaget till lag om ändring 1 lagen (1956:293) om ersättning åt
smittbärare

De föreslagna ändringarna i 5 § ulgör huvudsakligen rena följdändringar och ansluler lill ändringarna i 2 kap. 13 § och 3 kap. 13 § AFL. Ändringen i 12 § ulgör en uppföljning av 1971 års förvallningsrätlsreform. Kammarrätt är redan nu besvärsinstans enligl lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol atl pröva vissa mål.

7.9 Förslaget till lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Ändringen i 5 kap. 3 ij första stycket, som gäller inkomstföriust och föriust av underhåll, innebär atl även ersättningar från det nya systemet för ersättning vid arbetsskada e. d. skall avräknas när skadeståndet besläms. Se vidare avsnitt 7.2 i fråga om ersättning för ideell skada.

7.10 Förslaget till lag om ändring i reglementet (1961:265) angående
förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder

Yrkesskadeförsäkringsfonden har genom LAF fått benämningen arbelsskadeförsäkringsfonden. Det är alltså inle fråga om någon ny fond.

Vad gäller reglementets 2 § har endasl föreslagits nödvändiga följdändringar. Avgifter enligl YFL kommer under några år all flyta in till fonden jämsides med arbetsgivaravgifter och nya egenavgifter enligt LAF. Någol lillägg lill YFL-avgiften enligt lagen om krigsförsäkring för sjömän m. fl. har inle lagils ul under senare år. Ny molsvarande ersättning skall ulgå av statsmedel.

Prop. 1976/77:64 142

7.11 Förslaget till lag om upphävande av vissa författningar om handläggning av ärenden angående yrkesskadeförsäkring

Dessa författningar kommer alUjämt alt ha betydelse för äldre skadefall. Eftersom YFL har upphävts bör emellertid bestämmelserna upphävas med föreskrift all de fortfarande skall gälla för de äldre fallen.

7.12 Förslaget tlU lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar

Till riksförsäkringsverkets eller allmän försäkringskassas verksamhet på här ifrågavarande område hör förutom arbetsskadeförsäkringen bl, a, ärenden enligt föreslagna lagar om statligt personskadeskydd och om krigsskadeersättning till sjömän samt äldre molsvarande lagstiftning. Med hänsyn lill all försäkringsrådei inte skall medverka vid tillämpningen av den nya lagstiftningen och dessulom kommer alt upphöra efler en övergångslid, har det i fråga om rådets befattning med ärenden enligl äldre lagsiiftning för återstående lid ansetts lämpligt all reglera sekretesskyddet för handlingar hos rådet genom övergångsbeslämmelser. 114 tj tillagda förmåner enligl lagen om statlig ersättning vid ideell skada skall enligl förslagel handläggas av den statliga Irygghetsnämnden, Nämnden administrerar redan nu liknande ärenden enligl statens personskadeförsäkring, som gäller för statsanställda.

7.13 Förslagen till lagar om ändring i luftfartslagen (1957:297) och liknande

Lagarna har samband med förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tiänslgöring i civilförsvaret. Denna och andra molsvarande förordningar upphävs genom lagen om statligt personskadeskydd. De föreslagna ändringarna innebär endast en anpassning till det nya ersättningssystemet.

7.14 Förslagen till lagar om ändring i skattelagarna

7.14.1 Inledning

De föreslagna ändringarna i fråga om yrkesskadelagstiflningen medför behov av jusleringar i kommunalskattelagen (1928:370), KL, taxeringslagen (1956:623), uppbördslagen (1953:272) och lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skalt. Detsamma gäller beträffande bl. a. den föreslagna lagstiftningen om statligt personskadeskydd.

Ändringarna i skalleförfatlningarna är i huvudsak av redaktionellt slag. Enligt både LAF och LSP skall ersättning kunna ulgå bl. a. i form av

Prop. 1976/77:64 143

sjukpenning eller livränta. Dessa förmåner, som avser att ersätta inkomstbortfall, skall vara skattepliktiga. Så är f ö. fallet med molsvarande förmåner i dag. Däremot har del ansetts all övriga förmåner, som ulgör kompensation för särskilda koslnader eller ideella skador, alUjämt bör vara fria från inkomstskati.

I fråga om arbetsskadeförsäkringen har föreslagits den nyheten att avgift lill försäkringen skall erläggas även av egenförelagarna. Denna egenavgift har i skattehänseende behandlals enligl samma regler som andra egenavgifter.

Sjukpenning enligl YFL och ersättningar enligl vissa närliggande författningar ingår inle i kommunernas skalleunderiag. Skalleintäklerna lillfaller i stället i sin helhet staten. Molsvarande princip har lagts lill grund för regleringen såviii avser ersättningar enligt den nya arbelsskadelagslifl-ningen.

Ersättningar enligl de nu gällande författningarna kan ulgå under lång lid efler den nya lagstiftningens ikraftträdande. Dessa ersättningsformer bör därför alkjäml tas upp i lagtexten.

7.14.2 Kommunalskattelagen

Bestämmelserna om den principiella skatteplikten har lagils in i 19 § KL. I anvisningarna lill 21,24,28 och 32 §§ har sedan angetts i vilken förvärvskälla som utgående belopp skall beskaltas. Denna uppläggning överensstämmer med vad som redan gäller i fråga om nu utgående ersättningar. Den föreslagna egenavgifien för arbetsskadeförsäkringen har lagils med bland övriga egenavgifter i anvisningarna lill 41 b § KL.

7.14.3 Uppbördslagen och laxeringslagen

Den föreslagna nya egenavgifien för arbetsskadeförsäkringen påkallar vissa kompletteringar i uppbördslagen. Ändringar har gjorts i 1 S,2 tj 4 mom., 3S 1 och 3 mom., 10 S samt 27 ij 1 mom. Härigenom kommer denna egenavgift att behandlas enligt samma regler som andra egenavgifter.

Som tidigare har nämnts har de nya ersättningsformerna tagits upp i bl. a. punkt 12 av anvisningama lill 32 tj KL. Skatteavdrag kan då göras enligt särskild beräkningsgrund (3 ij 3 mom. andra siyckei uppbördslagen, jfrd med kungörelsen (1973:1125) om skatteavdrag från sjukpenning),

Besiämmelserna i 37 tj 1 mom, taxeringslagen om skyldighel alt avlämna kontrolluppgift har kompletterats så alt de omfattar även de nya ersättningsformerna.

7.14.4 Avräkningen mellan staten öch kommunerna

Enligl 2 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighels utdebitering av skall inräknas inle i del kommunala

Prop. 1976/77:64 144

skatleunderiagel skattekronor och skatteören som hänför sig till bl. a. vissa ersättningar enligt YFL och andra näriiggande författningar. Delsamma bör gälla i fråga om motsvarande ersättningar enligt den nya lagstiftningen. Bestämmelserna i 2 § har ändrats i enlighet härmed.

7.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Samlliga arbetsgivaravgifter till socialförsäkringarna m. m. uppbärs med tillämpning av den här akluella lagen, antingen direkt enligl dess 1 § eller på grund av hänvisningar i de särskilda lagarna om avgiftsskyldighel. Avgifterna las i princip ut på summan av de löner som arbetsgivarna under året har utgell lill sina anslällda.

Ändringarna i lagens I § utgör rena följdändringar lill LAF. Ändringarna i 2 § innebär all avgift lill arbetsskadeförsäkringen i likhei med vad som gäller belräffande andra hilhörande avgifter inte skall belalas vid uppdrag som har ulförts utom rikel av någon som är bosatt utomlands eller har föranlett s. k. bevillningsavgift.

Enligl 19 kap. 1 § AFL skall i fråga om avgifter lill sjukförsäkringen och folkpensioneringen bortses från arbetstagare som inte omfattas av obligatorisk yrkesskadeförsäkring. Molsvarande begränsningar finns i andra avgifts-bestämmelser, dock inle beträffande ATP-avgift. De flesta avgifterna ulgår även på ersättning för uppdrag. Bl. a. den nuvarande yrkesskadeförsäkringsavgiften tas dock inte ut för sådan ersättning. 1 fråga om avgifter till byggnadsforskning och arbetarskydd har arbetsgivarbegreppet knutits direkl lill yrkesskadeförsäkringen (SFS 1960:77 och 1971:282). Enligt YFL är arbelsgivarens familjemedlemmar i vissa fall undantagna från försäkringen. Den nya arbetsskadeförsäkringen, som iräder i krafl den 1 juli 1977, saknar molsvarande undanlag. Arbetsskadeförsäkringen skall vidare i motsats till sin föregångare även omfatta uppdragstagare. Avgifl till arbetsskadeförsäkringen skall enligt avsnitt 7.6 inle las ul för lön till de akluella familjemedlemmarna under år 1977. Avgift för uppdragsersällning skall las ul på ersättning fr. o. m. juli 1977.

Utsträckningen av arbetsskadeförsäkringen till i princip alla arbetstagare medför motsvarande ökning av avgiftsunderlaget för de arbetsgivaravgifter som är anknutna till YFL:s personkrets. Även andra ändringar i avgifisbe-stämmelserna aktualiseras. Den nya försäkringen Iräder emellertid i krafl vid ett halvårsskifte och de arbetsgivaravgifter som nu uppbärs preliminärt för år 1977 är bestämda i enlighet med YFL:s lillämpningsområde. Hithörande frågor berör vidare del arbete med nya avgiftsregler som f n. pågår inom pensionskommittén. Det har med hänsyn lill dessa omsländigheter ansetts lämpligt atl låla andra arbetsgivaravgifter än avgiften till arbetsskadeförsäk-

Prop. 1976/77:64 145

ringen bli debilerade som om YFL och aktuella hänvisningar lill YFL hade gällt under hela år 1977. För detla år skall således LAF:s lillkomsl inle föranleda ändringar i fråga om uttag av nämnda avgifier. Föreskrifler härom har tagils in i övergångsbeslämmelserna lill ändringen i den nu akluella lagen om avgiflsuppbörden. Jag avser all senare återkomma i frågan om avgiftsregler för år 1978 och följande år.

8 Hemställan

Jag hemsläller all regeringen föreslår riksdagen alt anlaga förslagen till

1. lag om statligt personskadeskydd,

2. lag om statlig ersättning vid ideell skada,

3. lag om krigsskadeersättning till sjömän,

4. lag om uppräkning av yrkesskadelivränlor m. m.,

5. lag om uppräkning av slatliga yrkesskadelivränlor m. m.,

6. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

7. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

8. lag om ändring i lagen (1956:293) om ersättning ål smittbärare,

9. lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207),

10. lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av
riksförsäkringsverkels fonder,

11. lag om upphävande av vissa författningar om handläggning av ärenden
angående yrkesskadeförsäkring,

12. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätlen alt utbekomma allmänna handlingar,

13. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

14. lag om ändring i lagen (1960:331) om skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar m. m.,

15. lag om ändring i brandlagen (1974:80),

16. lag om ändring i kommunalskatlelagen (1928:370),

17. lag om ändring i laxeringslagen (1956:623),

18. lag om ändring i uppbördslagen (1955:272),

19. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda beslämmelser om kommuns och annan menighels utdebitering av skalt,

20. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifier enligl lagen om allmän försäkring, m. m.

9 Beslut

Regeringen ansluler sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen alt anlaga de förslag som föredraganden har lagl fram.

Prop. 1976/77:64 146

Innehåll

Propositionen..................................................... ...... I

Propositionens huvudsakliga innehåll....................... ..... 1

Lagförslag......................................................... 3

Uldrag av protokollet vid regeringssammanträde den 27 januari

1977................................................................ .... 64

1 Inledning .................................................... .... 64

2 Nuvarande bestämmelser m.m.......................... .... 65

2.1 Arbetsskadeförsäkring m.m....................... .... 65

2.1.1 Allmänl om den nya arbetsskadeförsäkringen . 65

2.1.2 Arbetsskadeförsäkringens personkrets 66

2.1.3 Frivillig försäkring enligt yrkesskadeförsäkringen 66

2.1.4 Vissa beslämmelser inom den allmänna försäkringen 67

2.2 Ersättning enligl särskilda författningar m. m 69

2.2.1 Miliiärtiänsl ................................... 69

2.2.2 Civilförsvarstiänst.......................... 70

2.2.3 Räddningstiänst enligt brandlagen..... .... 71

2.2.4 Räddningstiänst vid olyckor i alomanläggningar

och vid flygolyckor......................... 71

2.2.5 Anslaltsvislelse m.m........................ .... 72

2.2.6 Administrationen av de särskilda statliga ersättningarna 73

2.2.7 Ersättning för ideell skada................ .... 74

2.2.8 Tryggheisförsäkringen (TFY) ........... .... 75

2.2.9 Krigsförsäkring för sjömän m. fl., m. m .... 76

2.3 Äldre skadefall ..................................... 77

2.3.1 Livräniebeslåndet .......................... .... 77

2.3.2 Samordningen mellan livränta och pension .... 79

2.3.3 Sjukpenningskydd vid restarbetsförmåga 80

3 Yrkesskadeförsäkringskommitténs förslag............ .... 80

3.1 Inledning ............................................. 80

3.2 Egenföretagare, frivillig försäkring m. m....... 81

3.2.1 Allmänt om egenföretagare och uppdragstagare 81

3.2.2 Anknytningen lill ATP ...................... .... 82

3.2.3 Övriga frågor belräffande egenföretagare och uppdragstagare 83

3.2.4 Frågan om frivillig försäkring............. .... 84

3.3 Slatligl personskadeskydd m.m.... ........... .... 85

3.3.1 Allmänna överväganden .................. .... 85

3.3.2 Miliiärtiänsl ................................... .... 85

Prop. 1976/77:64 147

3.3.2.1 Inledande synpunkler.............. 85

3.3.2.2 Skadebegrepp och bevisregler . 85

3.3.2.3 Skyddels omfattning............... 86

3.3.2.4 Beräkning av åriig arbelsförtiänsl 86

3.3.2.5 Särskild sjukpenning............... 87

3.3.3 Civilförsvarstiänst.......................... .... 87

3.3.4 Räddningstiänst .......................... .... 88

3.3.5 Anslaltsvislelse m.m....................... .... 88

3.3.5.1 Personkrelsen....................... .... 88

3.3.5.2 Grunder för ersättning ........... .... 89

3.3.6 Administrationen av personskadeskyddet 90

3.3.7 Ersättning för ideell skada............... .... 90

3.3.8 Arbetsskaderegleringen för statsanställda 91

3.3.9 Krigsförsäkring för sjömän m. m........ .... 91

3.4 Äldre skadefall .................................... .... 92

3.4.1 Uppräkning av livränlor .................. .... 92

3.4.2 Samordningen mellan livränta och pension 93

3.4.3 Sjukpenning vid restarbetsförmåga ... .... 94

3.5 Koslnader och ikraftträdande ................... .... 94

4 Remissyttrandena......................................... .... 95

4.1 Allmänna synpunkler ............................. .... 95

4.2 Egenföretagares arbelsskadeförsäkring .... .... 95

4.3 Frågan om frivillig försäkring..................... .... 97

4.4 Statligt personskadeskydd ...................... .... 97

4.5 Ersättning för ideell skada........................ .... 98

4.6 Krigsförsäkring för sjömän ................... .. 100

4.7 Äldre skadefall ................................... .. 100

5 Föredraganden .......................................... .. 101

5.1 Allmänna synpunkter ............................ .. 101

5.2 Egenföretagare, frivillig försäkring m. m...... .. 102

5.2.1 Allmänl om egenföretagare och uppdragstagare 102

5.2.2 Anknytningen lill ATP ..................... .. 103

5.2.3 Övriga frågor beträffande egenföretagare och uppdragstagare 105

5.2.4 Frågan om frivillig försäkring........ .. 105

5.3 Statiigt personskadeskydd ...................... .. 107

5.3.1 Allmänt ..................................... .. 107

5.3.2 Miliiärtiänsl ................................... .. 107

5.3.3 Civilförsvarstiänst........................... 110

5.3.4 Räddningstiänst ........................ .. 111

5.3.5 Anstaltsvistelse ............................ 111

5.3.6 Administration av personskadeskyddet 113

Prop. 1976/77:64 148

5.3.7 Ersättning för ideell skada............... .. 113

5.3.7.1 Ersättningens utformning........ .. 113

5.3.7.2 Ersättningens administration.... .. 115

5.3.8 Arbetsskaderegleringen för statsanställda 116

5.3.9 Krigsförsäkring för sjömän .............. .. 116

5.4 Äldre skadeföll .................................... .. 117

5.4.1 Uppräkning av livräntor ................ .. 117

5.4.2 Samordning mellan livränta och pension 119

5.4.3 Sjukpenning vid restarbetsförmåga .. 120

5.5 Koslnader och ikraftträdande ................... .. 121

5.6 Övriga frågor ....................................... .. 122

6 Upprättade lagförslag..................................... .. 122

7 Specialmotivering lill lagförslagen ..................... .. 123

7.1 Förslagel till lag om statligt personskadeskydd 123

7.2 Förslaget lill lag om statlig ersättning vid ideell skada . 131

7.3 Förslaget lill lag om krigsskadeersällning för sjömän ,. 133

7.4 Förslaget till lag om uppräkning av yrkesskadelivränlor

m. m.................................................... .. 134

7.5 Förslagel till lag om uppräkning av statliga yrkesskadelivräntor m. m 135

7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring 136

7.7 Förslagel lill lagom ändring i lagen (1962:381)om allmän försäkring 138

7.8 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1956:293) om ersättning ål smittbärare 141

7.9 Förslaget lill lagom ändring i skadeståndslagen(1972:207) 141

7.10 Förslagel till lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder 141

7.11 Förslagel lill lagom upphävande av vissa författningar om handläggning av ärenden angående yrkesskadeförsäkring 142

7.12 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar ............................................ .. 142

7.13 Förslagen till lagar om ändring i luftfartslagen (1957:297)

och liknande lagar................................... 142

7.14 Förslagen lill lagar om ändring i skattelagarna 142

7.14.1 Inledning .................................... 142

7.14.2 Kommunalskatlelagen ..................... . 143

7.14.3 Uppbördslagen och laxeringslagen...... 143

7.14.4 Avräkningen mellan slaten och kommunema . 143

7.15 Förslaget till lagom ändring i lagen(1959:552)om uppbörd

av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m, m, 144