Prop. \916lll:62> Regeringens proposition 1976/77:63

med förslag till lag om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m.;

beslutad den 27 januari 1977.

Regeringen föreslår riksdagen atl antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll denna dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

SVEN ROMANUS

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till ett mer enhetligt och effeklivl system för kungörande av i första hand myndighets beslut och andra åtgärder, när sådant tillkännagivande är särskill föreskrivei i författning. I sådant syfte föreslås att en central kungörandelag införs med vissa allmänna beslämmelser om hur kungörandet skall gå lill. Lagen avser all komplettera vad som är föreskrivet i författningar på olika områden om när kungörande skall ske. Det nya systemet berör i princip inte kommunala organs skyldighet all kungöra sina ålgärder men omfattar å andra sidan fall där sådan skyldighel åvilar enskild person.

Den nya lagen föreslås bli lillämplig när beslut eller annan åtgärd enligt föreskrift i lag eller annan författning skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar, ortstidning eller på myndighets anslagstavla. Vissa andra former för kungörande har lämnats ulanför, l.ex. tillkännagivande i special-publikation. Kungörande i kyrka föreslås förbehållet inomkyrkliga meddelanden.

1 fråga om kungörande i ortstidning slås i lagen fast atl kungörelsen skall införas i alla lokala dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet bland dem inom orten lill vilka kungörelsen riktar sig. Regeln har utformats i anslulning lill slatsmakternas principiella ställningstagande år 1971 till information genom dagspressannonsering. Vissa preciseringar har emellenid gjorts med lanke på de kungörandesilualioner som skall läckas av den nya lagen.

Som ett led i syftet all effektivisera kungörandet föreslås vidare att den som kungör skall ha möjlighel alt - uiöver de i författning föreskrivna obligatoriska formema för kungörandet - använda någon eller några stödjande former. Del föreslås även att kungörelse vid behov skall få avfattas på annat språk än svenska. I Riksdagen 1976177. I saml. Nr 63

Prop. 1976/77:63

1 Förslag till

Lag om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m.

Härigenom föreskrives följande.

1 § Skall enligt föreskrift i lag eller annan författning beslul eller annan
ålgärd kungöras av myndighet i Post- och Inrikes Tidningar eller i orts
tidning eller på myndighets anslagstavla, gäller utöver sådan föreskrift
bestämmelsema i denna lag.

Lagen gäller ej kungörande av författning.

2 § Har för vissa fall i författning meddelats beslämmelse belräffande kungörande vilken avviker från denna lag, gäller den beslämmelsen.

3 § Är kungörande i ortstidning föreskrivei, införes kungörelsen i alla lokala dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet bland dem inom orten lill vilka kungörelsen riktar sig.

Lokal dagstidning skall anses ha sådan spridning som sägs i försia stycket, om den kan beräknas vara spridd till minsl fem procent av hushållen i orten. Även om så icke är fallet skall lokal dagstidning anses ha sådan spridning som sägs i första stycket, om den kan beräknas vara spridd till minst femtio proceni av hushållen i viss kommun inom det berörda områdei. Vad som sagts nu tillämpas dock ej, om myndigheten finner det uppenbart alt syftei med tillkännagivandet kan nås, även om kungörelsen införes i endasl ell mindre antal lokala dagstidningar.

Med dagstidning förslås i denna paragraf allmän nyhetstidning av dags-presskaraklär, som normall utkommer med minst elt nummer varje vecka och som har en på vardagar i huvudsak abonnerad upplaga.

4 § Kungörande bör ske även i annan form eller i slörre utsträckning än
den föreskrivna, om syftet med tillkännagivandet därigenom främjas och
den sammanlagda kostnaden icke blir slörre än som är försvarligt med
hänsyn till det intresse tillkännagivandet skall tillgodose.

5 § Kungörande skall anses ha skell den dag då del sista föreskrivna till
kännagivandel ägde mm.

Uppgift om när kungörande enligt första stycket skall anses ha skett skall tagas in i kungörelse som utfärdas med stöd av 4 §, om uppgiften ärav betydelse för dem lill vilka kungörelsen riktar sig.

6 § Kungörelse får avfallas på annat språk än svenska, om myndigheten
anser det behövligt. Finner myndigheten särskilda skäl därtill, får kungö
relsen avfattas enbart på främmande språk.

Prop. 1976/77:63 4

7 § Bestämmelsema i denna lag äger motsvarande tillämpning, om enligt föreskrift i lag eller annan författning kungörande av viss åtgärd skall ombesörjas av annan än myndighet. Anser denne att 3 § andra stycket sista meningen bör lillämpas eller att kungörelsen bör avfattas enbart på främmande språk, skall han hänskjula frågan till länsstyrelsens prövning.

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1977.

Lagen skall ej tillämpas på kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

2 Förslag till

Lag om ändring i giftermålsbalken

Härigenom föreskrives alt i 5 kap. 13 §, 8 kap. 11 §, 13 kap. 15 § och 15 kap. 21 § giftermålsbalken' orden "allmänna tidningarna" skall bytas ut mot "Posl- och Inrikes Tidningar" och orden "tidning inom orten" mot "ortstidning".

Denna lag träder i krafl den 1 juli 1:977.

Äldre bestämmelser gäller fortfaninde i fråga om kungörande som har beslutats eller böijat verkställas före ikraftträdandet.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1898:64 s. 10) om boskillnad

Härigenom föreskrives att 5 och 18 §§ lagen (1898:64 s. 10) om boskillnad skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 § Finner konkursdomaren, att han enligt 4 § icke är behörig att laga befattning med ansökning om boskillnad, eller att sådan ansökning av annan orsak icke kan upptagas, meddele konkursdomaren beslut i överensstämmelse därmed och leckne det å ena exemplaret av ansökningen.

Upplages ansökningen, late kon- Upplages ansökningen, låle kon
kursdomaren genast om densamma kursdomaren genast om densamma
och dagen, då den gjord är, införa och dagen, då den gjord är, införa
kungörelse i allmänna tidningarna kungörelse i Post- och Inrikes Tid-
ävensom, där så ske kan, i en eller ningar och ortstidning,
två tidningar inom orten.

18 § Sedan boskillnad beviljad blivit, skall boet, så snart ske kan, skiftas i den ordning, som om delning av död mans kvarlåtenskap är i lag stadgad. Ej må skifte ske förr än all velerlig gäld, därför samfällda boel svarar, gul-

' Baiken omtryckt 1973:645. 2 Senaste lydelse 1946: 823. ä Senaste lydelse 1970:850.

Då skifte ägt mm, låle makame den över skiftet upprättade handling ingivas lill den rätt, som boskillnadsmålet handlagt; och åligge det rätten atl ulan dröjsmål låta i allmänna tidningarna samt, där så ske kan, i en eller två tidningar inom orten kungöra, all handlingen blivit till rällen inlämnad, med uppgift tillika om dagen då det skell. Varder ena makens egendom avträdd lill konkurs efler ansökning, som gjorts inom tre månader från del skifleshandlingen till rätten ingavs, gånge skiftet, där det länt borgenärema till förfång, på deras talan åter. Detsamma gäller, när ansökan om förordnande av god man enligt ackordslagen (1970:847) gjorts inom nämnda tid och konkurs följt på ansökan, som gjorts inom tre veckor från det att verkan av godmansförordnandet förföll eller, när förhandling om offentligt ackord följt, ackordsfrågan avgjordes. Kommer i stället offentligt ackord till stånd, går skiftet även åter på talan av borgenär, som omfattas av ackordet. Beträffande talan om återgång av skifte äga bestämmelserna i konkurslagen (1921:225) och ackordslagen (1970:847) om återvinningstalan motsvarande tillämpning.

Då skifte ägt mm, låle makarne den över skiftet upprättade handling ingivas till den rätt, som bo-skillnadsmålel handlagt; och åligge del rätten alt utan dröjsmål låla i Posl- och Inrikes Tidningar samt ortstidning kungöra, atl handlingen blivit till rätten inlämnad, med uppgift tillika om dagen då det skett. Varder ena makens egendom avträdd lill konkurs efter ansökning, som gjorts inom tre månader från det skifleshandlingen lill rätten ingavs, gånge skiftet, där det länt borgenärerna lill förfång, på deras talan åter. Detsamma gäller, när ansökan om förordnande av god man enligl ackordslagen (1970:847) gjorts inom nämnda tid och konkurs följt på ansökan, som gjorts inom tre veckor från det att verkan av godmansförordnandet förföll eller, när forhandling om offentligt ackord följt, ackordsfrågan avgjordes. Kommer i stället offentligt ackord till stånd, går skiftet även , åter på talan av borgenär, som om-. fattas av ackordet. Beträffande talan om återgång av skifte äga bestämmelserna i konkurslagen (1921:225) och ackordslagen (1970:847) om återvinningstalan motsvarande tillämpning.

Prop. 1976/77:63 11

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1932:169) om uppläggande av nya fastighetsböcker

Härigenom föreskrives alt 6 § lagen (1932:169) om uppläggande av nya fastighetsböcker' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 § Där för verkställande av överföring till vederböriigt upplägg i fastighetsboken erforderlig upplysning ej annorledes kan vinnas, skall undersökning anställas vid sammaniräde med sakägare och andra, som kunna antagas äga kännedom om förhållandena. Till bilräde vid undersökningen må lantmätare eller annan sakkunnig person anlitas. Sammanträde må hållas å ort, där fastigheten är belägen. Vid sammanträdet föres protokoll.

Kallelse till sammanträdet skall Kallelse till sammanträdel skall

avsändas i rekommenderat brev avsändas i rekommenderat brev

och innehålla anmaning all vid och innehålla anmaning att vid

sammanträdet förete tillgängliga sammanträdet förete tillgängliga

handlingar, vilka kunna tjäna lill handlingar, vilka kunna tjäna till

upplysning i saken. Där så prövas upplysning i saken. Där så prövas

erforderligt, må kungörelse om erforderligt, skall kungörelse om

sammanträdet införas i ortstidning. sammanträdet införas i Post- och

Inrikes Tidningar och ortstidning.

För inställelsen njute den, som För inställelsen njute den, som
inkallats, där så prövas skäligt, er- inkallats, där så prövas skäligi, er
sättning enligl de gmnder, som gäl- , sättning enligt de gmnder, som gäl
la för vittnen i brottmål. Beslut här- la för vittnen i brottmål. Beslut här-
ufinnan meddelas av den, som hål- utinnan meddelas av den, som hål
ler sammanträdet; och må i handel- ler sammanträdet; och må i händel
se av missnöje talan föras enligl 27 se av missnöje lalan föras enligt 52
kap. 1 § rättegångsbalken. kap. I § rättegångsbalken.

Kosinaden för sammanträdet bestrides av statsverket.

Denna lag iräder i krafl den 1 juli 1977.

Äldre beslämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1938:159) om avlösning av avgälder från de

till skatte försålda så kallade halländska kyrkohemmanen

Härigenom föreskrives alt 7 § lagen (1938: 159) om avlösning av avgälder från de till skatte försålda så kallade halländska kyrkohemmanen skall upphöra att gälla vid utgången avjuni 1977.

' Senasie lydelse av lagens rubrik 1973: 1(X).

2 Senaste lydelse 1970:450.

3 Senaste lydelse av 7 § 1968:283.

Om anmälan, som i denna paragraf sägs, så ock om förordnande av syssloman skaU underrättelse på sakägarnas bekosinad intagas i länskungörelserna.

43'§2 Vad i 3 kap. 15 samt 17—21 §§ vattenlagen är stadgal skall äga molsvarande tillämpning i fall, som i 41 § denna lag avses, dock att förordnande, som i 3 kap. 17 § vattenlagen sägs, skaU införas i länskungörelserna samt att lalan, varom i 3 kap. 20 § samma lag förmäles, skall anhängiggöras hos den fastighetsdomstol, som i 46 § denna lag sladgas.

44 § Sakägares räU alt deltaga i handhavandet av samfällighetens angelägenheter ulövas å sammanträde, därvid envar av sakägama

' Senaste lydelse av

12 § 1940:598

33 § 1946:837

36 § 1971:1053

46 a § 1971:561

' Senaste lydelse 1971: 1053.

» Senaste lydelse 1970:435.

Länsstyrelsen skaU föra förteckning över stängsel- och betessam-fälligheter. Förteckningen skall innehålla uppgifter om styrelsens sammansättning, så ock om förordnande av syssloman.

43 §2 Vad i 3 kap. 15 samt 17-21 §§ vattenlagen är stadgat skall äga motsvarande fillämpning i fall, som i 41 § denna lag avses, dock att talan, varom i 3 kap. 20 § vattenlagen förmäles, skall anhängiggöras hos den fasfighetsdomstol, som i 46 § denna lag sladgas.

44 § Sakägares rätt att deltaga i handhavandet av samfällighetens angelägenheter ulövas å sammanträde, därvid envar av sakägama

Prop. 1976/77:63 18

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:130) om fiskevårdsområden

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden'

dels atl i 15 och 33 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mol "regeringen",

dels att 31 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 § Mol länsstyrelses beslul om förordnande av sakkunnigt biträde enligt 17 § må talan ej föras.

Mol annat beslut av länsstyrelse enligt denna lag föres lalan hos kammarrätten genom besvär. Besvären skola anföras inom två månader efter det klaganden fick del av beslutet.

Då beslul som länsstyrelse eller Då beslut som länsstyrelse eller

kammarrätt meddelar enligt denna kammarrätt meddelar enligt denna

lag angår så många alt avskrift av lag angår så många atl avskrift av

beslutet ej lämpligen kan tillställas beslutet ej lämpligen kan tillställas

envar av dem, skall meddelande envar av dem, skall meddelande

ombes\\itet på statsverkets bekost- om beslutet intagas i ortstidning,

nad intagas i en eller flera tidningar Tiden för anförande av besvär över

inom orten. Delgivning skall anses beslutet skall räknas från den dag

hava skett den dag då meddelandet då kungörandet har skett,
först infördes i sådan tidning.

Länsstyrelses eller kammarrätts beslut, som avser annat än fiskevårdsområdes bildande, skall, om ej annorlunda förordnas, lända till efterrättelse utan hinder av förd talan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Bestämmelsema 131 § i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om kungörande av och talan mot beslul som har fattats före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse av 15 § 1969; 337. '' Senaste lydelse 1971:565.

Prop. 1976/77:63 19

16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt

Härigenom föreskrives att 27 § lagen (1938:274) om rätt till jakt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §' Talan mot polismyndighets beslut enligt 23 § föres hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslul må talan ej föras.

Mot länsstyrelses beslut enligt 10, 11 eller 13 § eller rörande föreläggande eller förordnande med stöd av 24 § 1 mom. första stycket föres talan hos kammarrätten genom besvär. I faU, som avses i 11 §, skola besvär anföras inom två månader från det klaganden erhöll del av beslutet.

Talan mot annat beslut av länsstyrelse enligt denna lag eller mot beslut enligt 24 § 3 mom. av annan myndighet än regeringen föres hos regeringen genom besvär.

Meddelande om länsstyrelses el- Meddelande om länsstyrelses el
ler kammarrätts beslut med stöd av ler kammarrätts beslut med stöd av
11 § skall införas i tidning inom or- 11 § skall införas i ortstidning. Ti-
ten. Delgivning av beslutet skall den för anförande av besvär över
anses ha skett den dag då medde- beslutet skall räknas från den dag
landet infördes i tidningen. då kungörandet har skett.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande av och talan mot beslut som har fattats före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1975: 175.

3 kap.

14 §" Innan stadgar för vattenregleringsföretag blivit antagna och fastställda samt arunälan om styrelseval gjorts hos länsstyrelsen, må ej arbete å annans mark verkställas eller åtgärd eljest till förfång för annan vidtagas. Vad nu sagts gälle dock ej arbete, vartill tillstånd givits med stöd av 11 kap. 66 § 1 morn.

Sker ändring i slyrelsens sammansättning, skall styrelsen ofördröjligen göra anmälan därom hos länsstyrelsen.

Då anmälan om val av styrelse Länsstyrelsen skaU föra förleck-

ning över vattenregleringsföretag. Förteckningen skall innehålla uppgifter om slyrelsens sammansättning.

ellerom ändring i dess sammansättning 5e//, skall på deltagarnas iföretagel bekostnad kungörelse därom införas i allmänna tidningarna samt en eller flera av ortens tidningar.

17 § Har av deltagama vald styrelseledamot avgått eller den lid, för vilken han blivit vald, gått fill ända ulan alt anmälan om nytt val skett, och är styrelsen med kvarstående ledamöier ej beslulför, äge länsstyrelsen på yrkande av någon, vars rätt kan vara beroende därav, atl behörig styrelse finnes, förordna syssloman att, intill dess efter inkommen anmälan om verkställt val förordnandet återkallaä, anfingen ensam eller jämte de styrelseledamöter, som må finnas, handhava de med föreiagei förenade angelägenheter och företräda deltagama på sätt om styrelsen finnes nedan stadgat.

Underrättelse om förordnande av syssloman skall Införas i länskungörelserna på deltagarnas bekostnad. Sysslomannen har rätt att få arvode av deltagarna. Arvodet bestämmes av länsstyrelsen.

9 kap.

25 §" Sammaniräde för fördelningen hålles så snart del kan ske. Kallelse fill sammanträdet sändes minsl två veckor i förväg fill fastighetsägaren, annan sakägare och kända innehavare av panträtt. De skall i kallelsen uppmanas att anmäla sina anspråk senast vid sammanträdet. Föreligger särskilda skäl, skall kungörelse om sammanträdet minst två veckor i förväg också föras in i Post- och Inrikes Tidningar oc/i tidning inom orten.

10 kap.

6 §'2 Om fid och ställe för sammanträde, som i 5 § sägs, så ock för synegång, som i samband därmed företages, förordne förrältningsman-nen efter samråd med övriga synemän och sökanden, saml meddele salcägare och andra besked därom medelst kungörelse, som genom förrällningsmannens försorg varder minsl fjorton dagar före sammanträdel införd i en eUer, där förhållandena påkalla det, två eller flera av ortens tidningar. Om lid och plats för försia sammanträdet under förrättningen varde därjämte underrättelse i god tid tillställd allmänt ombud och ortsombud.

Förteckning som i 41 § sägs skall jämväl innehålla uppgift om syssloman som förordnats enligt första stycket. Sysslomannen har rätt att få arvode av deltagarna. Arvodel bestämmes av länsstyrelsen.

9 kap.

25 §" Sammaniräde för fördelningen hålles så snart det kan ske. Kallelse till sammanträdel sändes minst två veckor i förväg lill fastighetsägaren, annan sakägare och kända innehavare av panträtt. De skall i kallelsen uppmanas att anmäla sina anspråk senast vid sammanträdel. Föreligger särskilda skäl, skall kungörelse om sammanträdet minsl två veckor i förväg också föras in i Post- och Inrikes Tidningar.

10 kap.

6 §' Om fid och ställe för sammanträde, som i 5 § sägs, så ock för synegång, som i samband därmed företages, förordne förrättningsmannen efler samråd med övriga synemän och sökanden, samt meddele sakägare och andra besked därom medelst kungörelse, som genom förrättningsmannens försorg varder minst Qorton dagar före sammanträdet införd i ortstidning. Kungörelsen skall även 'innehålla upplysning om vilken eller vilka ortstidningar som av förrätt ningsmannen bestämts för införande av senare kungörelser angående förrättningen. Om lid och plats för första sammanträdet under förrättningen varde därjämte underrättelse i god tid fillslälld allmänt ombud och ortsombud.

Denna längd skall av förräll-ningsmannen så snart ske kan i bestyrkt avskrift jämte meddelande om förrällningsmannens adress överlämnas lill en eller flera i orten boende, pålitliga personer, minst en inom vaije tingslag, men i Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker minsl en inom veuje församling, vilka enligl tillkännagivande vid sammanträdena inom varje sådant område av synemännen utsetts att mottaga handlingarna i målet och hålla dem fillgängliga. Om längdens framläggande och platsen för dess tillhandahållande så ock om vad sakägare jämlikt 27 § har att iakttaga för sin lalans bevakande skall kungörelse införas i en eller flera ortsfidningar, och vare den under trettio dagar från den dag, då kungörelsen varit i tidning senast införd, hos de utsedda

Denna längd skall av förrättningsmannen så snart ske kan i bestyrkt avskrift jämte meddelande om förrättningsmannens adress överlämnas till en eller flera i orten boende, pålitliga personer, minst en inom varje tingslag, men i Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker minst en inom varje församling, vilka enligt fillkännagivande vid sammanträdena inom varje sådant område av synemännen utsetts att mottaga handlingama i målet och hålla dem tillgängliga. Om längdens framläggande och platsen för dess tillhandahållande så ock om vad sakägare jämlikt 27 § har att iakttaga för sin lalans bevakande skall kungörelse införas iden eller de ortstidningar, som enligt 6 § bestämts för införande av kungörelser angående förrättningen, och vare den under tretfio dagar

Prop. 1976/77:63

Nuvarande lydelse

personerna fillgänglig för en var, som åslundar taga del därav.

38 §'"* Efler samråd med de övriga synemännen ävensom med sökanden, där så lämpligen kan ske, be-stämme förrältningsmannen tid och ställe för syneförrättningen. Han skall därom ofördröjligen ej mindre underrätta de andra synemännen än även utfärda kungörelse, vari tillika de fastigheter, som föreiagei förmenas angå, skola namngivas eller, i den mån det kan ske på oför-tydbart sätt, utmärkas medelst gemensam geografisk eller annan beteckning; föranstalte ock därom, att kungörelsen varder minst fjorton dagar före förrätlningssamman-Irädel införd i en eller, där förhållandena påkalla del, två eller flera av ortens tidningar.

Föreslagen lydelse

från den dag, då kungörelsen varit i tidning senast införd, hos de utsedda personerna tillgänglig för en var, som åslundar taga del därav.

38 §'" Efter samråd med de övriga synemännen ävensom med sökanden, där så lämpligen kan ske, be-stämme förrältningsmannen tid och slälle för syneförrällningen. Han skall därom ofördröjligen ej mindre underrätta de andra synemännen än även utfärda kungörelse, vari fillika de fasligheter, som företagel förmenas angå, skola namngivas eller, i den mån del kan ske på oför-tydbart sätt, utmärkas medelst gemensam geografisk eller annan beteckning och vari därjämle den eller de ortstidningar, vilka av förrättningsmannen bestämls för införande av senare kungörelser angående förrättningen, skola angivas; föranstahe ock därom, att kungörelsen varder minsl fjorton dagar före förrättningssammanlrä-del införd i ortstidning.

Prop. 1976/77:63

Nuvarande lydelse

lelse fill sammanträdet delgivas samtliga sakägare sisl å åttonde dagen fömt. Elt exemplar av kungörelsen skall, då enligt 39 § föreskrift meddelats om handlingars tillhandahållande, ofördröjligen översändas lill de härför besiämda ställen.

Finnes under förrättningens fortgång saken angå fastighei, som ej på sätt i 38 § är föreskrivet angivils i förut utfärdad kungörelse om förrättningen, och har ej ägare och känd nyttjanderättshavare lill den fasiighei ändock tillslädeskommit, åligge förrättningsmannen alt därom ulfärda kungörelse med tillkännagivande vad ägare till sådan fastighet så ock nyttjanderättshavare, där dennes räll är i fråga, har alt iakttaga för bevakande av lalan vid sammaniräde ävensom atl lill sakägare, som nu nämnis, avsända underrättelse på sätt i 8 § sladgas. Kungörelsen skall minst fjorton dagar före sammanträdel införas i en eller flera av ortens tidningar. Har enligt 39 § meddelals föreskrift om handlingars tillhandahållande, skall ett exemplar av kungörelsen ofördröjligen översändas lill de härför bestämda ställen. Är uppenbarligen fråga allenast om viss eller vissa sakägares hörande, vare kungörelse och underrättelse, som nu sagts, dock icke erforderliga, såframt sådan sakägare delgives kallelse till sammanträde sist å åttonde dagen fömt.

Föreslagen lydelse

kungörelser angående förrättningen, eller ock kallelse lill sammanträdet delgivas samlliga sakägare sist å åttonde dagen fömt. Eu exemplar av kungörelsen skall, då enligt 39 § föreskrift meddelals om handlingars tillhandahållande, ofördröjligen översändas fill de härför bestämda ställen.

Finnes under förrättningens fortgång saken angå fastighet, som ej på sätt i 38 § är föreskrivet angivils i förut utfärdad kungörelse om förrättningen, och har ej ägare och känd nyttjanderättshavare fill den faslighet ändock tillslädeskommit, åligge förrättningsmannen att därom utfärda kungörelse med tillkännagivande vad ägare lill sådan fastighet så ock nyttjanderättshavare, där dennes rätt är i fråga, har att iakttaga för bevakande av talan vid sammaniräde ävensom att lill sakägare, som nu nämnis, avsända underrättelse på sätt i 8 § stadgas. Kungörelsen skall minst Qorton dagar före sammanträdel införas i ortstidning. Har enligl 39 § meddelals föreskrift om handlingars tillhandahållande, skall ett exemplar av kungörelsen ofördröjligen översändas till de härför bestämda ställen. Är uppenbarligen fråga allenast om viss eller vissa sakägares hörande, vare kungörelse och underrättelse, som nu sagts, dock icke erforderliga, såframt sådan sakägare delgives kallelse till sammanträde sisl å åttonde dagen fömt.

Prop. 1976/77:63 29

18 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1919:426) om flottning i allmän flotlled'

dels au i 2, 13, 39, 70, 75, 82, 82 a och 84 a §§ ordet "Konungen" skall bylas ul mot "regeringen",

dels au i 3, 8, 14-22, 24, 25, 27, 29-32, 34, 36, 37, 40, 47, 50, 58, 59, 62, 65, 70-76, 78, 81, 82 a, 83, 84 a och 86 §§ orden "Kungl. Maj:ls befaU-ningshavande" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "länsstyrelsen" i motsvarande form.

dels att i 14 § orden "en eller flera tidningar inom orten" och i 19 § orden "en eller flera tidningar i orten" skall bytas ut mol "ortstidning",

dels alt 10, 35, 41, 44 och 68 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels alt i lagen skall införas en ny paragraf, 76 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 § Varder ej överenskommelse träffad om ersättningen, skaU efter syn och uppskattning frågan avgöras av tre ojäviga skiljemän, bland vilka en utses av vardera parten och de sålunda utsedda tillkalla den tredje.

Flottningsförening åligger atl varje år å tid, som i reglementet bestämmes, utse skiljeman och ersättare för denne. Där så i reglementet föreskrives, skola för skilda sträckor av flotlleden eller för prövning av olika slag av skada utses olika personer.

För viss by eller visst annat område utmed floUleden må efler sinsemellan träffad överenskommelse strandägare och andra med avseende å dem vidkommande flottningsskada med laga verkan påförhand utse gemensam skiljeman och ersättare för denne samt om valet underrätta flotlningssty-relsen.

De för flottningsförening utsedda De för flottningsförening utsedda
skiljemännens och ersältames skiljemännens och ersättames
namn och adresser skola varje år namn och adresser skola varje år
inom i reglementet angiven tid an- inom i reglementet angiven tid an
mälas hos Kungl. Maj:ls befall- m'ålashos länssty relsen för Införan-
ningshavande för kungörande på de iförteckning som 176 a § sägs.
flottningsföreningens bekostnad i
länskungörelserna och i en eller fle
ra tidningar inom orten.

35 § Om uppgörande av förslag till 35 § Om uppgörande av förslag till reglemente föranstalte de, som är- reglemente föranstalle de, som är-na begagna flottleden; och låle na begagna flotlleden; och låle

' Senaste lydelse av

13 §1974:274, 74§1969:397;

14 §1961:549, 78 §1964:183, 25 §1969:397, 81 §1969:397, 32§"- 82§"-

65 §1966:677, 82 a §"-

73§1969:397, 84 a §1971:568

41 § När styrelseledamot utsetts å flottningsstämma, skall anmälan därom göras hos Kungl. Maj:ls befallningshavande i det eller de län, där flottleden framgår, för kungörande av den valdes namn och adress i länskungörelserna samt 1 en eller flera tidningar inom orten. Vid anmälan skall fogas bestyrkt avskrift av protokoll eller annan handling, som bestyrker valet.

Angående styrelseledamot, som jämlikt stadgandet i 40 § blivit av Kungl. Maj:ts befallningshavande utsedd, skall ock kungörelse på sätt nu sagts utfärdas.

Saknar flottningsförening anmäld, behörig styrelse, äge Kungl. Maj:ls befallningshavande i del län, där styrelsen skall hava sitl säte, på yrkande av rättsägare förordna syssloman att med samma befogenhet, som tillkommer flotlnings-styrelse, företräda föreningen eller flottieden i del ärende, varom fråga kan vara.

44 § Styrelsen åligger att för varje tingslag, där flottleden framgår, utse minst ett, inom orten bosalt ombud, till vilket strandägare och andra äga hänvända sig med anmälningar enligt 9 § samt andra framställningar rörande flotlleden och flottningen däri. Ombuds namn och adress skola årligen inom tid, som

41 § När styrelseledamot utsetts å flottningsstämma, skall anmälan därom göras hos länsstyrelsen i varje län, där flottleden framgår, för införande av den valdes namn och adress i förteckning som i 76 a § sägs. Vid anmälan skall fogas beslyrki avskrift av protokoll eller annan handling, som bestyrker valet.

Angående styrelseledamot, som jämlikt stadgandet i 40 § blivit av länsstyrelsen utsedd, skall ock anteckning på sätt nu sagts göras.

Saknar flottningsförening anmäld, behörig styrelse, äge länsstyrelsen i det län, där styrelsen skall hava sitt säte, på yrkande av rättsägare förordna syssloman alt med samma befogenhet, som tillkommer flottningsstyrelse, företräda föreningen eller flottleden i det ärende, varom fråga kan vara. Förordnande av syssloman skaU antecknas 1 förteckning som i första stycket sägs.

44 § Styrelsen åligger att för varje domsaga, där flottleden framgår, utse minst ett, inom orten bosatt ombud, till vilket strandägare och andra äga hänvända sig med anmälningar enligt 9 § samt andra framställningar rörande flottleden och flottningen däri. Ombuds namn och adress skola årligen inom tid som

Prop. 1976/77:63

Nuvarande lydelse

bestämmes i reglementet, anmälas hos Kungl. Maj:ls befallningshavande för kungörande i länskungörelserna saml i en eller flera tidningar inom orten.

68 § A flotlgods, som är omärkt eller försett med otydligt eller ej godkänt märke eller icke blivit i stadgad ordning anmält lill flottning, skola läggas dubbla umgälder; och äge flottningsstyrelsen till säkerhei för dem kvarhålla floltgodset och, där ägaren är känd, efter tillsägelse fill honom å offentlig auktion sälja så mycket därav att beloppet därigenom täckes. Är ägaren okänd, give Kungl. Maj:ts befallningshavande i lånskungörelserna och tidning inom orten föreläggande för honom alt inom nittio dagar anmäla sig hos Kungl. Maj:ts befallningshavande; sker ej anmälan, må flottgodset säljas å offentlig auktion, och skall behållningen av de vid försäljningen influtna medel tillföras någon föreningens fond, varom i 32 § förmäles, eller eljest användas till något floUledens gemensamma ändamål.

Föreslagen lydelse

bestämmes i reglementet, anmälas hos länsstyrelsen för Införande i förteckning som 176 a § sägs.

68 § Å flottgods, som är omärkl eller försett med otydligt eller ej godkänt märke eller icke blivit i stadgad ordning anmält lill flottning, skola läggas dubbla umgälder; och äge flottningsstyrelsen till säkerhet för dem kvarhålla flottgodset och, där ägaren är känd, efter tillsägelse fill honom å offentiig auktion sälja så mycket därav att beloppet därigenom täckes. Är ägaren okänd, give länsstyrelsen i ortstidning föreläggande för honom att inom nittio dagar anmäla sig hos länsstyrelsen; sker ej anmälan, må floltgodset säljas å offentlig auktion, och skaU behållningen av de vid försäljningen influtna medel tillföras någon föreningens fond, varom i 32 § förmäles, eller eljest användas till något flottledens gemensamma ändamål.

Prop. 1976/77:63 32

19 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

dels alt i 17 § orden "allmänna tidningarna" skall bytas ut mol "Post-och Inrikes Tidningar",

dels all 27 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §'I fråga om återkallelse av pro- 27 §'1 fråga om ålerkallelse av pro-
kura, som blivit lill handelsregistret kura, som blivit lill handelsregistret
anmäld, skall vad i 7 och 32 §§ la- anmäld, skall vad i 13 och 19 §§
gen om handelsregisler, firma och    hundelsregislerlagen (1974:157) är
prokura den 13 juU 1887 är stadgat stadgat lända Ull efterrättelse. Har
lända lill efterrättelse. Har ålerkal-   återkallelsen blivit införd i handels-
lelsen blivit införd i handelsre- registret och kungjord i Posl- och
gisirel och kungjord i ortstidning-    Inrikes Tidningar, är firmans inne-
en, är firmans innehavare icke plik- havare icke pliktig att jämväl på an-
tig atl jämväl på annat sätt återkalla         nal säU återkalla fullmakten,
fullmakten.

Fullmakt all slula avtal om köp, byte eller gåva av fasl egendom skall vara skriftlig. Har sådan fullmakt blivit, efler ty i 16 och 17 §§ sägs, återkallad eller för kraftlös förklarad, vare fullmakten ulan verkan.

Genom vad här ovan i detla kapitel stadgas därom, atl rättshandling av fullmäkfigen i vissa fall icke är gällande mol fullmaklsgivaren, sker ej ändring i vad 18 kap. 3 § handelsbalken innehåller angående verkan därav all vad som genom sådan rättshandling åtkommils blivit använt lill fullmakts-givarens nytta.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Bestämmelsema i 27 § i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjal verkställas före ikraftlrädandel.

' Senaste lydelse 1970: 1006.

Nuvarande lydelse

1 §' Vill den, som tillhandlar sig lösören och tillåler, att desamma få i säljarens vård kvarbliva, att vad han tillhandlat sig skall fredas frän utmätning för säljarens skuld och i händelse av dennes konkurs från boets tillgångar avskiljas, upprätte skriftlig avhandling om köpel med förteckning å de köpta persedlarna och vittnens underskrift. Han skall inom en vecka därefter i tidning med spridning inom den ort, där säljaren bor, låta införa kungörelse om avhandlingen med uppgift om säljarens och köparens namn och yrken, dagen då köpeavhandlingen blivit uppgjord saml köpeskillingens belopp. Avhandlingen jämte bevis om atl kungörelsen införts i tidning skall dels inom åtta dagar från den dag då kungörelsen skedde uppvisas för kronofogdemyndigheten i den ort där egendomen finnes, och i beslyrki avskrift tillställas myndigheten, dels inom en månad från samma dag företes inför tingsrätten i orten till inlagande i dess protokoll.

2 § Tingsrätt bör genast hos sig. Ull allmänhetens kännedom, angående uppvisade och inprotokol-lerade köpeavhandlingar, offenlli-

Föreslagen lydelse

1 §' Vill den, som tillhandlar sig lösören och tillåter, att desamma få i säljarens vård kvarbliva, att vad han tillhandlat sig skall fredas från utmätning för säljarens skuld och i händelse av dennes konkurs från boets tillgångar avskiljas, upprätte skriftlig avhandling om köpel med förteckning å de köpta persedlarna och vittnens underskrift. Han skall inom en vecka därefter i ortstidning inom den ort, där säljaren bor, låla införa kungörelse om avhandlingen med uppgift om säljarens och köparens namn och yrken, dagen då köpeavhandlingen blivit uppgjord samt köpeskillingens belopp. Avhandlingen jämte bevis om all kungörelsen införts i ortstidning skaU dels inom åtta dagar från den dag då kungörelsen skedde uppvisas för kronofogdemyndigheten i den ort där egendomen finnes, och i bestyrkt avskrift tillställas myndigheten, dels inom en månad från samma dag företes inför tingsrätten i orten till intagande i dess protokoll.

2 § Tingsrätten för förteckning över uppvisade och inprolokollera-de köpeavhandlingar.

Prop. 1976/77:63 35

22 Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1921:225)

Härigenom föreskrives i fråga om konkurslagen (1921:225)' dels att iS5, 111, 129, 130, 149, 155, 166, 176, 186, 189 och 210 §§ orden "allmänna tidningarna" skall bytas ut mot "Posl- och Inrikes Tidningar", dels att 19, 74, 185 och 202 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 § Meddelas beslut om konkurs skall konkursdomaren genast utsätta första borgenärssammanträdet att hållas inför konkursdomaren lidigasl tre och senast fem veckor från dagen för konkursbesluiel. Sammanträdet får dock hållas senare än som har sagts nu, om det är nödvändigt med hänsyn till konkursboets omfattning och beskaffenhei. Konkursdomaren skall även bestämma den tid, minsl fyra och högsl tio veckor från dagen för konkursbeslutet, inom vilken bevakning av fordran skall äga mm. Han skall därjämte bestämma den eller de ortstidningar i vilka kungörelser om konkursen skola införas.

Konkursbeslutet jämte vad kon- Konkursbeslutet jämte vad kon
kursdomaren bestämt enligt första kursdomaren bestämt enligt första
stycket kungöres i Post- och Inri- stycket kungöres i Post- och Inri
kes Tidningar och;" ortstidning som kes Tidningar och ortstidning.
avses i nämnda stycke.

Gäldenären skall kallas till första borgenärssammanlrädet och därvid erinras om sin skyldighet enligt 92 § att vid sammanträdet avlägga bouppteckningsed. I fråga om delgivning av kallelsen gäller vad som är föreskrivet om stämning i tvistemål.

74 § Skall konkursbos egendom       74 § Skall konkursbos egendom
säljas å auktion genom förvaltarens säljas å auktion genom förvaltarens
försorg, låle han kungöra auktionen försorg, låle han kungöra auktionen
på sätt och inom tid, som i utsök-   på sätt och inom tid, som i utsök
ningslagen stadgas för kungörande ningslagen sladgas för kungörande
av auktion å egendom av det slag, av auktion å egendom av det slag,
varom fråga är; dock vare kungö-   varom fråga är; dock vare kungö
relsens införande i allmänna tid-      relsens införande i Post- och Inri-
ningarna eller i länskungörelserna    kes Tidningar icke i något fall erfor-
icke i något fall erforderiigt.    derligt.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande auktion, som enligt 73 § besöijes av borgenär.

' Senaste lydelse av

111 §1957:97 176 §1975:244

130 §1946:809 210 §1970:848

155 §1970:848

166 § "-

' Senaste lydelse 1975:244,

Prop. 1976/77:63 36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

185 § Finner konkursdomaren, då beslul om konkurs meddelas, anledning till antagande, alt gäldenärens bo icke förslår till bestridande av konkurskostnadema, och ställes ej genast säkerhet för sagda koslnader, skall vad fömt i denna lag är stadgat om vidtagande av åtgärder då konkurs uppstått icke äga tillämpning, utan gälle vad här nedan föreskrives:

/) Konkursdomaren skaU om 1) Konkursbesluiel kungöres i konkursen genast ulfärda kungö- Posl- och Inrikes Tidningar och relse med uppgift om dagen, då ortstidning. I kungörelsen skall an-konkursansökningen ingivits; och märkas att anledning finnes till så-varde i kungörelsen dessulom an- dant antagande, som ovan sagts. märkt, att anledning finnes lill sådant antagande, som ovan sagts. Kungörelsen skall ofördröjligen anslås i rättens kansli samt genast eller nästa postdag avsändas för att en gång införas i allmänna tidningarna ävensom en eller två tidningar inom orten; varjämte konkursdomaren har att om konkursen genast underrätta allmänna åklagaren 1 orten samt, om gäldenären är ämbets- eller tjänsteman, hans närmasteförman.

2) Konkursdomaren skall, där det prövas erforderligt, förordna en god man att taga vård om gäldenärens bo. Har icke till koidiursdomaren ingivits av gäldenären under edsförpliktelse underskriven förteckning över hans tillgångar och skulder med uppgift om dels varje borgenärs namn och postadress, dels i vad mån skuld avser lön eller pension och dels de böcker och andra handlingar, som röra boet, skall god man alltid förordnas. Det åligger i sådant fall gode mannen atl ofördröjligen upprätta och till konkursdomaren inkomma med förteckning, som nyss sagts, samt att så snart kunskap vunnits om löne- eller pensionsskuld genast anmäla detta till kronofogdemyndigheten i gäldenärens h(mortskommun. Finnes ej löne- eller pensionsskuld skall detta anmärkas i förteckningen. Vid bouppteckningsförrättningen skall gäldenären vara tillstädes och under edsförpliktelse redligen uppgiva boet.

3) Framgår ej av bouppteckningen, att tillgång finnes till bestridande av konkurskostnadema, kalle konkursdomaren genast gäldenären att inställa sig för att fästa bouppteckningens riktighet med sådan ed, som i 91 § sägs. Edgången må ej utsättas att äga mm tidigare än en vecka efter det beslutet om konkurs meddelades. Har konkursansökningen gjorts av borgenär, varde underrättelse om tiden för edgången med posten översänd till honom.

Edgångsyrkande, varom stadgas i 93 §, må jämväl i fall, varom nu är fråga, av borgenär framställas.

Vad 4 kap. i övrigt föreskriver i avseende å edgång likasom ock vad i samma kapitel stadgas om påföljd för gäldenär av tredska att vid boupp-

' Senaste lydelse 1975:1263.

Prop. 1976/77:63 37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

leckningsförrällning vara tillstädes och uppgiva boet skall i fall, som här avses, äga molsvarande fillämpning.

4) Varder ej genom lillägg vid bouppteckningens beedigande eller eljest ådagalagt, alt tillgång finnes till bestridande av konkurskostnadema, och ställes ej heller säkerhet för sagda kostnader, meddele konkursdomaren beslut om avskrivning av konkursen. Innan gäldenären beedigat bouppteckningen eller annan fullgjort edgång, som må hava förelagts honom, må konkursen ej avskrivas, där ej hinder föreligger för edgångs fullgörande inom skälig tid och konkursdomaren finner anledning saknas till antagande, atl genom edgången tillgång till kostnademas bestridande skulle yppas.

5) Finnes boet förslå till konkurskostnaderaas bestridande eller ställes säkerhet för desamma, skall konkursdomaren iakttaga vad som omförmäles i 19 §, därvid likväl de tider, som enligt sagda paragraf skola räknas från det beslutet om konkurs meddelades, i stället skola räknas från dagen för utfärdandet av kungörelse enligt paragrafen. Med konkursen skall jämväl i övrigt så förhållas som i allmänhet är beträffande konkurser föreskrivet; dock att, där bouppleckningsed redan avlagts, det ej åligger gäldenären eller annan, som gått eden, att ånyo fullgöra sådan edgång.

202 § Erfordras under konkursen ändrad föreskrift, i vilken eller vilka ortstidningar kungörelser angående konkursen skola införas, ankomme på konkursdomaren atl meddela och låta kungöra sådan föreskrift; underrätte ock ofördröjligen rätlens ombudsman därom.

Möter hinder för införande av Möter hinder för införande av

kungörelse om konkursen i ortstid- kungörelse om konkursen i viss

ning, som i sådani avseende be- ortstidning, skall kungörelsen an-

stämts, skall kungörelsen anses be- ses behörigen offentliggjord, ändå

hörigen offentliggjord, ändå aU den att den ej inlagils i den tidning,
ej intagits i den tidning.

Kungörelse om konkursmåls handläggning vid rätten må utan hinder av föreskrift, att densamma skall införas i ortstidning minst tio dagar för den, som utsatts för handläggningen, i sådan tidning införas senare, om konkursdomaren finner särskilda omsländigheter därtill föranleda.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Bestämmelserna i 19 § gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

Prop. 1976/77:63 38

23 Förslag till

Lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1)

Härigenom föreskrives i fråga om utsökningslagen (1877: 31 s. 1)' dels alt i 91 § orden "allmänna tidningama" skall bylas ul mot "Posl-och Inrikes Tidningar", dels att 90, 96 a och 141 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

90 §'' Skall lös egendom säljas på 90 § Skall lös egendom säljas på

auktion, skall utmätningsmannen auktion, skall tid och ställe för auk-

kungöra tid och ställe för auktionen tionen kungöras i den eller de orts-

i tidning inom orten och på sätt som tidningar som utmätningsmannen

i övrigt finnes lämpligt. Finnes för bestämmer samt på sätt som i öv-

viss ort förordnat, atl auktion skall rigt finnes lämpligt. Finnes för viss

kungöras på särskill sätt, skall det ort förordnat, all auktion skall

också lända till efterrättelse. kungöras på särskill sätt, skall del

också lända lill efterrättelse.

Är egendom, som säljas skall, av beskaffenhei atl den ej, ulan alt förslö-ras eller väsentligen försämras, kan förvaras under den lid, som för auktionens kungörande i ovan stadgad ordning erfordras, äge utmätningsmannen låta kungöra försäljningen på annat sätt, som lämpligt finnes.

96 a § Lös egendom, som avses i della kapitel och kan antagas ej vara föremål för okänd sjö- eller luflpanlrält, äger utmätningsmannen sälja under hand i stället för på auktion, om det är sannolikt all avsevärt högre köpeskilling kan uppnås därigenom. Innan försäljning sker, skola gäldenären, sökanden och envar annan, vars rätt är beroende av försäljningen och som är känd för utmätningsmannen, om möjligl erhålla tillfälle all yttra sig.

Innan egendom säljes under Innan egendom säljes under
hand, skall utmätningsmannen in- hand, skall utmätningsmannen in
fordra anbud genom kungörelse, fordra anbud genom kungörelse,
som införes i en eMerflera tidningar som införes i den eller de ortstid
inom orten, eller på annat lämpligt ningar som utmätningsmannen
sätt. Avges ej anbud som utmät- bestämmer, eller på annat lämpligt
ningsmannen anser sig böra godla- säll. Avges ej anbud som ulmäl-
ga, skall auktion utsättas. ningsmannen anser sig böra godta
ga, skall auktion utsättas.

I fråga om försäljning under hand äga i övrigt 91 § 2 och 5 mom. samt 92 och 96 §§ motsvarande tillämpning.

141 §'' När utmätt lös egendom 141 §'' När utmätt lös egendom
sålts under hand, skall utmätnings-    sålts under hand, skall utmätnings
mannen, om det ej är uppenbart        mannen, om det ej är uppenbart
obehövligt,   utsätta   sammanträde   obehövligt,   utsätta   sammaniräde

' Senaste lydelse av 91 § 1973: 1131 (jfr 1975:917). » Senaste lydelse 1973: 1131 Ofr 1975:917). » Senaste lydelse 1973: 1131 (jfr 1975:917). * Senaste lydelse 1973: 1131 (jfr 1975:917).

Nuvarande lydelse

17 §' Kungörelsedelgivning sker genom atl handlingen hålles tillgänglig viss tid hos myndigheten eller på plats, som myndigheten bestämmer, och genom atl meddelande härom och om handlingens huvudsakliga innehåll införes i lämpUg tidning inom sju dagar från beslul om kungörelsedelgivning. Är införande i tidning uppenbarligen meningslöst, får meddelandet i stället anslås i myndighetens lokal inom samma tid. Della förfarande får också användas, om kungörelsedelgivning enligt 15 § ägt mm och därefter ny delgivning skall ske i samma mål eller ärende. Vid delgivning i fall som avses i 16 § försia stycket andra punkten med de personer som hyr eller annars innehar lägenhet i samma fastighet skall dessulom meddelandet anslås inom fastigheten på lämpligt sätt inom sju dagar från beslutet om kungörelsedelgivning.

Föreslagen lydelse

17 §' Kungörelsedelgivning sker genom att handlingen hålles tillgänglig viss tid hos myndigheten eller på plats, som myndigheten bestämmer, och genom att meddelande härom och om handlingens huvudsakUga innehåll införes i Post-och Inrikes Tidningar och ortstidning eller endera av dessa inom tio dagar från beslut om kungörelsedelgivning. Är införande i tidning uppenbarligen meningslöst, får meddelandet i stället anslås i myndighetens lokal inom samma tid. Detta förfarande får också användas, om kungörelsedelgivning enligt 15 § ägt mm och därefter ny delgivning skall ske i samma mål eller ärende. Vid delgivning i fall som avses i 16 § första stycket andra punklen med de personer som hyr eller annars innehar lägenhet i samma fastighet skall dessutom meddelandet anslås inom fastigheten på lämpligt sätt inom sju dagar från beslutet om kungörelsedelgivning.

Prop. 1976/77:63 41

kommunen. Avser delgivningen i fall som avses i 16 § försia stycket andra punkten de personer som hyr eller annars innehar lägenhet i samma fastighet, skall i stället handlingen eller meddelande enligt 6 § andra stycket sändas med posten till envar av dem, om ej också detta förfarande skulle medföra större kostnad och besvär än som är försvarligt med hänsyn lill ändamålel med delgivningen.

19 § Delgivning har skett genom atl den som sökes för delgivning har mottagit handlingen i huvudskrift eller styrkt avskrift eller styrkt kopia oavsett på vilket sätt den kommit honom tillhanda.

Förekommer vid särskild postdelgivning eller slämningsmannadelgiv-ning alt den som sökes för delgivning vägrar alt laga emot handlingen, anses delgivning ändå ha skell.

Delgivning skall anses ha skett Delgivning skall anses ha skett

enligl 6 § andra stycket genom enligt 6 § andra siyckei genom

atl handlingen är tillgänglig och alt handlingen är tillgänglig och
meddelandet delgivits, meddelandet delgivils,

enligt 12 eller 13 § genom all det enligt 12 eller 13 § genom all det

blivit fullgjort som föreskrives där, blivit fullgjort som föreskrives där,

enligt 15 § andra stycket sista enligt 15 § andra stycket sista

punkten genom all handlingen läm- punklen genom alt handlingen läm
nals i den söktes hemvist eller fästs nåls i den söktes hemvisl eller fästs
på dörren till hans bosiad, på dörren till hans bostad,

enligt 17 § på sjunde dagen efter enhgt 17 § på Uonde dagen efter

beslutet om kungörelsedelgivning beslutet om kungörelsedelgivning
under fömtsättning all del blivit under fömtsättning alt det blivit
fullgjort som föreskrives i paragra- fullgjort som föreskrives i paragra
fens första stycke. fens första stycke.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Äldre beslämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörelsedelgivning som har beslutals före ikraftträdandet.

25 Förslag till

Lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808)

Härigenom föreskrives atl i 11 § lagsökningslagen (1946: 808) orden "allmänna tidningama" skall bytas ut mot "Post- och Inrikes tidningar".

Denna lag iräder i krafl den I juli 1977.

Prop. 1976/77:63 42

26 Förslag till

Lag om ändring i förvaltningslagen (1971:290)

Härigenom föreskrives att 12 § förvaltningslagen (1971:290) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 § Besvär över myndighets beslut anföres genom att besvärshandling tillställes den förvaltningsmyndighet eller förvaltningsdomstol som har all pröva besvären. I besvärshandlingen skall anges del beslut som överklagas.

Besvärshandlingen skall ha kom-   Besvärshandlingen skall ha kom
mit in inom tre veckor från den dag   mit in inom tre veckor från den dag
då klaganden fick del av beslutet. I    då klaganden fick del av beslutet. I
fråga om beslul, som avser före-   fråga om beslut, som avser före
skrift till allmän efterrättelse och skrift till allmän efterrättelse och
som ej delges, räknas besvärstiden som ej delges, räknas besvärsliden
från den dag då beslutet tillkänna-    från den dag då beslutet tillkänna
gavs. Har beslutet tillkännagivits ga\s. Härvid har 5 § första stycket
vid mer än elt tUlfälle, räknas be- lagen (1977:000) om kungörande i
svarstiden från dagen för det sista    mål och ärenden hos myndighet
tillkännagivandet.                         m. m. motsvarande tillämpning.

Besvär som ej anförts i rätt tid upplages ej till prövning. Har besvärshandlingen före besvärstidens utgång kommit in till den myndighel som har meddelat det överklagade beslutet, skall besvären ändå upplagas lill prövning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Äldre bestämmelser gäller fortfairande i fråga om talan mol beslut som har fallats före ikraftträdandet.

Prop. 1976/77:63 43

27 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt for utlänning och utländskt foretag att idka näring här i riket

Härigenom föreskrives att i 26 och 27 §§ lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket' orden "aUmänna tidningama" skall bytas ut mot "Post- och Inrikes Tidningar".

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1977.

28 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

Härigenom föreskrives i fi-åga om sjölagen (1891:35 s. If dels att i 217 § orden "allmänna tidningama" skaU bytas ut mot "Post-och Inrikes Tidningar". dels att 40 § skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

40 § Partrederi föreligger, om flera 40 § Partrederi föreligger, om flera
överenskommit att under delad överenskommit att under delad
ansvarighet gemensamt driva sjö- ansvarighet gemensamt driva sjö
fart med eget fartyg. Anmälan om fart med eget fartyg. Anmälan om
partrederiavtal kan göras hos regis- partrederiavlal kan göras hos regis
termyndigheten, som har att oför- lermyndighelen, som har alt oför
dröjligen kungöra anmälningen, dröjligen anteckna anmälningen /
Närmare föreskrifter om anmäl- det register där fartyget är infört el-
nings- och kungörelseförfarandel ler, om det ej är registrerat, kungö-
meddelas av regeringen. ra densamma. Närmare föreskrif-

ter om anmälnings- och kungörelseförfarandet meddelas av regeringen.

För de förpliktelser som uppkomma för partrederiet sedan rederiavtalet anmälts till registermyndigheten svarar varje redare endasl i förhållande liU sin andel i fartyget i den mån han ej åtagit sig större ansvarighet. För dessförinnan uppkomna rederiförpliktelser svara redama solidariskt.

I fråga om redamas inbördes rättigheter och skyldigheter tillämpas bestämmelserna i 41—57 §§ i den mån annat ej avtalats.

Denna lag träder i kraft den I juli 1977.

29 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1907:15 s. 1) angående avlösning av avgäld

från avsöndrad lägenhet

Härigenom föreskrives att 6 § lagen (1907:15 s. 1) angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet' skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1977.

' Senaste lydelse av 26 § 1975:1361.

Lagen omtryckt 1975:1289.

ä Senaste lydelse av 6 § 1917:276.

Prop. 1976/77:63 45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

minsl fjorton dagar före samman- gar före sammanträdet, trädet.

Denna lag träder i krafl den 1 juli 1977.

Äldre bestämmelser gäUer fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkstäUas före ikraftträdandet.

31 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1927:79) om rätt för borgenär till betalning

ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1927:79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på gmnd av brandförsäkringsavtal' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 § Har ersättningsbelopp blivit nedsatt hos länsstyrelsen, utsatte denna så snart ske kan sammanträde för förhandling om rättsägares anspråk och beloppets fördelning.

Kallelse till sammanträdet skall Kallelse till sammanträdel skall
genom länsstyrelsens försorg minsl genom länsstyrelsens försorg minst
fjorton dagar fömt med posten sän- fjorton dagar förut med poslen sän
das lill fastighetsägaren och kända das till fastighetsägaren och kända
borgenärer, som i denna lag avses, borgenärer, som i denna lag avses,
så ock införas i allmänna tidningar- så ock kungöras i Post- och Inrikes
na och tidning inom orten. I övrigi Tidningar. I övrigt skall i avseende
skaU i avseende å fördelningen be- å fördelningen bestämmelsema om
slämmelsema om fördelning av kö- fördelning av köpeskilling för exe-
peskilling för exekutivt försåld fast kutivt försåld fast egendom äga
egendom äga motsvarande tillämp- motsvarande lillämpning.
ning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Äldre bestämmelser gäUer fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller böijat verkstäUas före ikraftträdandet.

' Lagen omtryck 1970: 1011.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1970:1011.

Nuvarande lydelse

1 § Var som i saltsjön inom svensk skärgård eller vid svensk kust eller i rikels segelbara insjöar, floder eller kanaler bärgar övergivet fartyg eller skeppsvrak eller till fartyg hörande redskap eUer gods, evad sådant upptages från boUen eUer anträffas flytande på vaUnet eller drivet å strand, vare skyldig alt anmäla fyndet hos landsfiskal eller annan polisman eUer hos lullljänsle-man; och skall del åligga den, som mottagit sådan anmälan, aU därom ofördröjligen meddela distriktets tullförvaltning underräUelse.

3 §' TuUförvaltning, som mottagit underrättelse om bärgning enligl vad i 1 § eller 2 § försia stycket sägs, vare skyldig aU föranstalta om besiktning av fyndet samt att därefter låla i aUmänna tidningarna samt i de av sjöfarlsstyrelsen utgivna Underrättelser för sjöfarande ävensom i tidning inom orten införa kungörelse om bärgningen med föreläggande för ägaren till del bärgade godset att anmäla sig hos tullförvaltningen inom nittio dagar från kungörandet / allmänna tidningarna eller inom den längre tid, ej överstigande ett år, från sagda kungörande, som generaliullstyrelsen kan för särskilt faU finna skäligt bestämma.

Föreslagen lydelse

1 § Var som i saltsjön inom svensk skärgård eller vid svensk kust eller i rikets segelbara insjöar, floder eller kanaler bärgar övergivet fartyg eller skeppsvrak eller till fartyg hörande redskap eller gods, evad sådant upplages från bollen eller anträffas flytande på vattnet eller drivet å strand, vare skyldig atl anmäla fyndet hos polismyndighet eller hos tulltjänsteman; och skall det åligga den, som mottagit sådan anmälan, att därom ofördröjligen meddela distriktets tullförvallning underrättelse.

3 §' Tullförvaltning, som mottagit underrättelse om bärgning enligt vad i 1 § eller 2 § första stycket sägs, vare skyldig all föranstalta om besiktning av fyndet saml atl därefter låta i Post- och Inrikes Tidningar samt i de av sjöfartsverket utgivna Underrättelser för sjöfarande införa kungörelse om bärgningen med föreläggande för ägaren lill del bärgade godset att anmäla sig hos tullförvaltningen inom nittio dagar från kungörandet eller inom den längre tid, ej överstigande eU år, från kungörandet, som generaltullstyrelsen kan för särskill fall finna skäligt bestämma. '

Prop. 1976/77:63 50

35 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar

Härigenom föreskrives atl 52, 56, 80 och 93 §§ lagen (1939:608) om enskilda vägar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

52 § Styrelse för vägsamfåUighet skall bestå av en eUer flera här i riket bosatta personer och hava sitt säte i den ort, där vägen eller största delen därav är belägen.

Ändå att den tid, för vilken styrelseledamot blivit utsedd, ej gått tiU ända. må han skiljas från uppdraget genom beslul av de väghåUningsskyl-diga.

Anmälan om val av styrelse eUer ändring i dess sammansättning skaU ofördröjhgen göras hos länsstyrelsen.

Har styrelseledamot avgått eller den tid, för vilken han blivit vald, gått lin ända ulan atl anmälan om nytt val skett, och är styrelsen med kvarstående ledamöter ej beslulför, eUer saknas eljest behörig styrelse, skall länsstyrelsen på yrkande av någon, vars rätt kan vara beroende av att styrelse finnes, förordna syssloman att, intill dess efter inkommen anmälan om verk.ställt val förordnandet återkaUas, antingen ensam eUer jiimte de styrelseledamöter, som må finnas, förvalla samfäUighelens angelägenheter och företräda samfälligheien på sätt om styrelse finnes nedan stadgat. Syssloman njute av samfälligheien arvode, som bestämmes av länsstyrelsen.

Då styrelse utsetts eller ändring i Länsstyrelsen skall föra förteck-
dess sammansättning skell samt då ning över vägsamfälligheter. För
förordnande av syssloman ägt rum. teckningen skall innehålla uppgif-
skall på samfällighetens bekosinad ler om styrelses sammansättning
underrättelse därom inlagas i läns- och om förordnad syssloman,
kungörelserna.

56 § A sammanträde, varom i 50 förmäles, må rösträtt för envar av de väghållningsskyldiga fastigheterna utövas av den, som jämlikt 5 § har att svara för fullgörande av faslighetens förpliktelser, efter det andelstal, som är bestämmande för faslighetens delaktighet i väghållningsskyldigheten. Väghållningsskyldig, som icke gäldat förfallet bidrag, är förlustig sin rösträtt, intill dess betalningen fullgöres. Ej må någon utöva rösträtt för mer än en tiondel av de väghållningsskyldigas sammanlagda, å sammanträdet företrädda andelstal. Ej heller må någon själv eUer genom ombud eller såsom ombud för annan dellaga i behandling av fråga rörande avtal mellan honom ocn samfälligheien eller angående avtal meUan denna och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot samfällighetens. Vad sålunda stadgats äge motsvarande tiUämpning beträffande rättegång eller annan lalan mot honom eller tredje man.

Vid avgörande av fråga, som rör uteslutande sådan del av väghåUningen, däri aUenast vissa av de väghållningsskyldiga äro pliktiga att taga del, till-komme endast dessa väghåUningsskyldiga rösträtt.

För beslut vid sammanträde eifordras, där ej i stadgama finnes för

Prop. 1976/77:63 51

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

visst faU annorledes bestämt, allenast enkel pluralitet i röstetal, beräknat på sätt ovan nämnis. Vid lika röstetal avgöres val genom lotlning, i andra frågor gäUe den mening, som biträdes av de flesta röstande, eller, om jämväl antalet röstande är lika, av ordföranden vid sammanträdel.

Över beslut, som å sammaniräde fattas, skall genom slyrelsens försorg föras protokoU, vilkel senast fjorton dagar efter sammanträdel skall vara för de väghåUningsskyldiga tillgängligt.

KaUelse till sammaniräde skall, KaUelse till sammanträde skall,
där ej i gäUande stadgar annoriedes där ej i gällande stadgar annoriedes
bestämts, antingen skriftligen delgi- beslämts, antingen skriftligen delgi
vas samtliga väghållningsskyldiga    vas samtliga väghållningsskyldiga
minst en vecka före sammanträdel   minsl en vecka före sammanträdet
eUer ock minst fjorton dagar därför- eUer ock minst fjorton dagar därför-
ut kungöras.yåvä///ry/-Å:an/ör(/en el- ut kungöras i den eller de ortstid-
ler de församlingar, där vägen är ningar som vägsamfäUigheten be-
belägen, som ock i minst en av or-   stämmer,
tens tidningar.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kaUa de väghållningsskyldiga till extra sammanträde. Varder sådani sammaniräde för uppgivet ändamål påfordrat av minst en femtedel av de väghåUningsskyldiga eller det mindre antal, som må vara i stadgama bestämt, skaU sammanträde av styrelsen utlysas.

80 §' Sedan vid förrättningen tillfälle beretts sakägama att yttra sig samt
erforderlig utredning verkstäUts, skall förrättningsmannen med gode män
nen, där han av sådana biträdes, upprätta skriftligt utiåtande angående de i
79 § omförmälda frågoma. 1 utlåtandet skall tillika angivas, hum kostna
dema för förrättningen skola gäldas.

SkaU enligt utlåtandet vägförening bildas, utmärke förrättningsmannen å karta föreningens område och vägar. Vid utlåtandet skola i ty fall fogas dels förteckning över vägarna med uppgift om de fastigheter, å vilka vägarna äro belägna eller skola anläggas, dels ock förteckning över fastighetema inom föreningens område med uppgift för varje fastighei om ägarens namn och hemvist jämte andelstal. Förteckningarna skola innehåUa erforderliga hänvisningar tiU kartan.

Utlåtandet skall innehålla besked, humvida understäUning skall äga mm enUgt vad i 81 § första stycket sägs, samt uppgift om vad den, som vUl anföra besvär över utlåtandet, har att iakttaga.

Förrättningen skaU avslutas med Förrättningen skaU avslutas med
att utlåtandet framlägges för sak- att utlåtandet framlägges för sak
ägama å lid och plats som vid sam- ägarna å lid och plats som vid sam
manträde bestämts; och skall utlå- manlräde bestämts; och skall utlå
tandet därefter jämte övriga i andra landet därefter jämte övriga i andra
stycket omförmälda handlingar å stycket omförmälda handlingar å
sådan plats vara ulsläUl till gransk- sådan plats vara utsläUt till gransk
ning under den tid, som efter ty i ning under den tid, som efter ty i

81 § sägs gäller för anförande av 81 § sägs gäller för anförande av
besvär över utlåtandet. Innan för- besvär över utlåtandet. Innan för-

' Senaste lydelse 1954: 197.

Prop. 1976/77:63

Nuvarande lydelse

tagamas rätt. Finner rätlen med hänsyn lill yttrandets innehåll nedsättningen icke böra bringas till verkställighet, skall ansökningen genast avslås. 1 annat fall utfärde rätten kaUelse å bolagels borgenärer, med föreläggande för den, som viU bestrida ansökningen, all sisl å viss dag, sedan sex månader förflutit, skriftligen hos rätten göra anmälan därom vid äventyr att han eljesl anses hava medgivit ansökningen. Kallelsen varde anslagen i rättens kansli sex månader före in-stäUelsedagen samt kungjord i allmänna tidningarna och minst en tidning i orten tre gånger, försia gången fem och Iredje gången sist två månader innan den dagen inträffar. 1 kallelsen skall intagas elt kortfattat sammandrag av inspektionens yttrande. Slyrkes inför rätten, all de borgenärer, vilka hos rällen bestritt ansökningen, blivit till fuUo fömöjda för sina fordringar eUer medgivit aktiekapitalels nedsättning eller att säkerhet, som av rätten godkännes, ställts för deras fordringar, eUer finner rätten, såvitt angår försäkringstagare, med hänsyn till innehåUet i inspektionens yttrande nedsättningen ändock böra verkstäUas, varde ansökningen bifaUen.

Föreslagen lydelse

nas rätt. Finner rätten med hänsyn lill yttrandets innehåll nedsättningen icke böra bringas lill verkställighet, skall ansökningen genast avslås. 1 annat fall utfärde rällen kallelse å bolagets borgenärer, med föreläggande för den, som vill bestrida ansökningen, att sisl å viss dag, sedan sex månader förflutit, skriftligen hos rällen göra anmälan därom vid äventyr alt han eljesl anses hava medgivit ansökningen. Kallelsen varde skyndsamt kungjord i Post- och Inrikes Tidningar. 1 kallelsen skall intagas ell kortfallat sammandrag av inspektionens yttrande. Slyrkes inför rällen, all de borgenärer, vilka hos rällen bestritt ansökningen, blivit till fuUo fömöjda för sina fordringar eller medgivit aktiekapitalets nedsättning eller all säkerhet, som av rätlen godkännes, ställts för deras fordringar, eUer finner rätten, såvitt angår försäkringstagare, med hänsyn till innehållet i inspektionens yttrande nedsättningen ändock böra verkstäUas, varde ansökningen bifallen.

Ansökan om rätlens tillstånd tiU sådan vinstutdelning skall göras av styrelsen och verkställande direktören. Vid ansökningen skall fogas bevis att beslutet om nedsättningen blivit registrerat. Rätten inhämte försäkringsinspektionens ytirande humvida eller i vad mån vinstutdelningen kan komma alt inverka på försäkringstagarnas rätt. Finner rätlen med hänsyn lill yttrandets innehåll vinstutdelning icke böra medgivas, skall ansökningen genast avslås. I annat fall utfärde rätten kallelse å bolagels borgenärer, med föreläggande för den, som vill bestrida ansökningen, atl sisl å viss dag, sedan tre månader förflutit, skriftligen hos rätlen göra anmälan därom vid äventyr atl han eljesl anses hava medgivit ansökningen. KaUelsen varde anslagen 1 rättens kansli tre månader före inställelsedagen saml kungjord i allmänna tidningarna och minsl en tidning i orten tre gånger, första gången två månader och Iredje gången sist en månad innan den dagen inträffar. I kallelsen skall intagas ett kortfattat sammandrag av inspektionens yttrande. Bestrides ej ansökningen eller slyrkes inför rällen, atl de borgenärer, vilka hos rätlen bestritt ansökningen, blivit till fullo fömöjda för sina fordringar eUer medgivit vinstutdelning eller att säkerhet, som av rätten godkännes ställts för deras fordringar, eUer finner rätten, såvitt angår försäkringstagare, med hänsyn tiU innehållet i inspektionens ytirande vinstutdelning ändock böra medgivas, skall rätten lämna tillstånd att ulan hinder av nedsättningen vinstutdelning därefter må äga mm.

Ansökan om rättens tillstånd lill sådan vinstutdelning skall göras av styrelsen och verkställande direktören. Vid ansökningen skall fogas bevis att beslutet om nedsättningen blivit registrerat. Rätten inhämte försäkringsinspektionens yttrande humvida eUer i vad mån vinstutdelningen kan komma alt inverka på försäkringstagarnas räll. Finner rätten med hänsyn tiU yttrandets innehåU vinstutdelning icke böra medgivas, skaU ansökningen genast avslås. I annat faU utfärde rätten kaUelse å bolagets borgenärer, med föreläggande för den, som viU bestrida ansökningen, att sist å viss dag, sedan tre månader förflutit, skriftligen hos rätten göra anmälan därom vid äventyr att han eljest anses hava medgivit ansökningen. KaUelsen varde skyndsamt kungjord i Post- och Inrikes Tidningar. I kaUelsen skall inlagas ett kortfattat sammandrag av inspektionens yttrande. Bestrides ej ansökningen eUer slyrkes inför rätten, att de borgenärer, vilka hos rätten bestritt ansökningen, blivit till fullo fömöjda för sina fordringar eller medgivit vinstutdelning eUer att säkerhei, som av rätten godkännes stäUts för deras fordringar, eller finner rätten, såvitt angår försäkringstagare, med hänsyn lill innehållet i inspektionens yttrande vinstutdelning ändock böra medgivas, skall rätten lämna tillstånd att utan hinder av nedsättningen vinstutdelning därefter må äga rum.

Sker ansökan eller anmälan, skall rällen ofördröjligen utfärda kallelse å bolaget samt å aktieägare och borgenärer, som vilja yttra sig i ärendet, atl inslälla sig för rätten å utsatt dag, då frågan om bolagels trädande i likvidation skall prövas av rätten. Kallelsen skall delgivas bolaget på sätt om stämning i tvistemål är stadgat, där upplysning vinnes om någon med vilken delgivning kan äga mm. Härjämte skall kungörelse om kaUelsen genom rättens försorg införas i allmänna tidningarna och tidning inom den ort, där bolagets styrelse skall hava sitt säte, minsl två och högst fyra månader före instäUel-sedagen. Rätten äge, där så äskas. eUer eljest finnes erforderligt, förordna en eUer flera sysslomän alt laga bolagels egendom under vård samt bevaka dess angelägenheter och företräda bolaget tiU dess rätlen meddelat beslut i ärendet.

Sker ansökan eUer anmälan, skall rätten ofördröjligen utfärda kallelse å bolaget samt å aklieägare och borgenärer, som vilja yttra sig i ärendet, atl instäUa sig för rällen å utsatt dag, då frågan om bolagets trädande i likvidation skaU prövas av rätten. KaUelsen skaU delgivas bolaget på sätt om stämning i tvistemål är stadgat, där upplysning vinnes om någon med vilken delgivning kan äga mm. Häijämte skall kungörelse om kaUelsen genom rättens försorg införas i Posi-och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader före inställelsedagen. Rätten äge, där så äskas eller eljest finnes erforderligt, förordna en eller flera sysslomän alt taga bolagets egendom under vård samt bevaka dess angelägenheter och företräda bolaget till dess rätten meddelat beslut i ärendet.

Prop. 1976/77:63 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

234 § Saknar ömsesidigt försäkringsbolag till registret anmäld behörig styrelse eller verkställande direktör, där sådan skall utses, vare styrelseledamot, verkställande direktören, delägare, röstberättigad, som ej är delägare, eller borgenär, så ock envar annan, vars räll kan vara beroende av alt någon finnes som äger företräda bolaget, berättigad alt hos rätlen göra ansökan, atl bolaget skall förklaras skyldigt att träda i likvidation.

Där förhållande som avses i försia stycket varder för försäkringsinspektionen kunnigt, äger inspektionen därom göra anmälan hos rätten.

Sker ansökan eller anmälan,       Sker ansökan eller anmälan,
skall rätlen ofördröjligen ulfärda skaU rällen ofördröjligen ulfärda
kallelse å bolaget samt å delägare kallelse å bolaget saml å delägare
och borgenärer, som vilja yttra sig i och borgenärer, som vilja yttra sig i
ärendet, atl inslälla sig för rällen å ärendet, all inslälla sig för rätten å
utsatt dag, då frågan om bolagets utsatt dag, då frågan om bolagets
trädande i hkvidation skall prövas trädande i likvidation skaU prövas
av rätten. Kallelsen skall delgivas av rätten. Kallelsen skall delgivas
bolaget på sätt om siämning i tvis- bolaget på sätt om stämning i tvis
temål är stadgat, där upplysning temål är stadgat, där upplysning
vinnes om någon med vilken del- vinnes om någon med vilken del
givning kan äga mm. Härjämte   givning kan äga mm. Härjämte
skall kungörelse om kallelsen ge- skaU kungörelse om kallelsen ge
nom rätlens försorg införas i all- nom rättens försorg införas i Post-
inänna tidningarna och tidning in- och Inrikes Tidningar minst två och
om den ort, där bolagets styrelse högst fyra månader före inställelse-
skall hava sitt säte, minsl två och dagen. Rätten äge, där så äskas el-
högst fyra månader före inställelse- ler eljest finnes erforderligt, förord
dagen. Rätten äge, där så äskas el- na en eller flera sysslomän alt taga
ler eljest finnes erforderiigt, förord- bolagels egendom under vård samt
na en eller flera sysslomän att taga bevaka dess angelägenheter och fö-
bolagels egendom under vård saml reträda bolaget tiU dess rätten med-
bevaka dess angelägenheter och fö-      delat beslut i ärendet,
reträda bolaget till dess rätten med
delat beslut i ärendet.

Slyrkes ej innan ärendet företages lill avgörande, att behörig styrelse eller verksläUande direktör finnes samt att införing i registret skett, förklare rätten, att bolaget skall träda i likvidation, och förordne en eller flera lik-vidatorer.

Genom rättens försorg skall till försäkringsinspektionen ofördröjligen avsändas dels för registrering meddelande om beslutet atl bolaget skall träda i likvidation, dels ock underrättelse om förordnande av likvidator med angivande av hans fullständiga namn och postadress. Förordnas syssloman, skall ock för registrering ofördröjligen avsändas meddelande därom med angivande av sysslomannens fullständiga namn och hemvist.

295 § 3 mom. Senast fyra månader efter det registrering skett på anmälan som i 2 mom. andra stycket sägs skall såväl det övertagande som det överlåtande bolagets styrelse göra ansökan om försäkringsinspektionens tillstånd att bringa avtalet om överlålelse till verkställighet.

Prop. 1976/77:63 59

37 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1950: 272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket'

dels aU i I, 6, 7, 9, 20, 25, 26, 33, 38 och 40 §§ ordel "Konungen" i olika böjningsformer skaU bylas ul mot "regeringen" i molsvarande form,

dels att i 8, 9, 22, 24, 25, 27 och 28 §§ orden "aUmänna tidningama" skaU bytas ut mot "Post- och Inrikes Tidningar",

dels atl 29 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 § Utländsk försäkringsanstall må med försäkringsinspektionens tillstånd överlåta hela sitt till verksamheten här i riket hörande försäkringsbestånd eller del därav tiU svenskt försäkringsbolag eller utländsk försäkringsanstalt, som erhållit koncession för det slag av försäkringsrörelse, varom fråga är.

Ansökan om tUlstånd skaU göras Ansökan om tillstånd skall göras

av såväl överiåtare som övertaga- av såväl överiåtare som övertagare. re. Vid ansökningen skall fogas det Vid ansökningen skall fogas det av-avtal, som träffals angående över- tal, som träffats angående överlå-lålelsen. Med avseende på ansök- telsen. Med avseende på ansökningen skall vidare vad i 295 § 3 ningen skall vidare vad i 295 § 3 mom. andra och tredje siyckena la- mom. andra och tredje styckena gen om försäkringsrörelse stadgas lagen om försäkringsrörelse stadäga motsvarande tillämpning; här- gas äga motsvarande tiUämpning. vid skall iakttagas att det i 3 mom. iredje siyckei nämnda paragraf avsedda tillkännagivandet skall äga rum i allmänna tidningarna och tidning i den ort, där den överlåtande anstaltens generalagent har kontor för verksamhetens bedrivande.

BifaUes ansökningen, skaU överlåtaren anses fritagen från sina förpliktelser på gmnd av det överlåtna försäkringsbeståndet, vilka förpUktelser i StäUet skola åvila övertagaren. Angående underrättelse om verkstäUd överlåtelse skall bestämmelsen i 295 § 4 mom. ovannämnda lag äga motsvarande tUlämpning.

Denna lag iräder i krafl den I juli 1977.

' Senaste lydelse av

I § 1965: 168 25 § 1965:168

6§"- 26 §1957:222

7 § "- 27 § 1965: 168

9§"- 33 §1971:5%

24 § "- 38 § 1965:168

Sker ansökan eller anmälan., skall rätten ofördröjligen ulfärda kallelse å föreningen samt å föreningsmedlemmar och borgenärer, som vilja yttra sig i ärendet, alt inslälla sig för rällen å utsatt dag, då frågan om föreningens trädande i likvidation skall prövas av rällen. Kallelsen skall delgivas föreningen på säll om stämning i tvistemål är stadgat, där upplysning vinnes om någon med vilken delgivning kan äga mm. Genom rättens försorg skall kungörelse om kallelsen införas i aUmänna tidningarna och tidning inom den ort, där föreningens styrelse skall hava sitt säte, minst två och högst fyra månader före nämnda dag. Rätlen äge, där så äs kas eller eljest finnes erforderligt, förordna en eller flera sysslomän att laga föreningens egendom under vård samt bevaka dess angelägenheter och företräda föreningen lill dess rätlen meddelat beslul i ären det.

Sker ansökan eUer anmälan, skall rätten ofördröjligen utfärda kallelse å föreningen saml å föreningsmedlemmar och borgenärer, som vilja yttra sig i ärendet, atl inslälla sig för rällen å utsatt dag, då frågan om föreningens trädande i likvidation skall prövas av rätten. KaUelsen skall delgivas föreningen på säll om siämning i tvistemål är stadgal, där upplysning vinnes om någon med vilken delgivning kan äga mm. Genom rättens försorg skall kungörelse om kallelsen införas i Post- och Inrikes Tidningar minsl två och högst fyra månader före nämnda dag. Rätten äge, där så äskas eller eljest finnes erforderligt, förordna en eller flera sysslomän alt taga föreningens egendom under vård samt bevaka dess angelägenheter och företräda föreningen till dess rätten meddelat beslul i ärendet.

Prop. 1976/77:63

Nuvarande lydelse

anledning till anlagande alt föreningen upphört med sin verksamhel, skall länsstyrelsen genom skrivelse liU föreningen eller på annat lämpligt sätt förhöra sig, humvida föreningen äger bestånd. Vinnes ej upplysning, att föreningen fortfarande består, skall länsstyrelsen genom kungörelse i aUmänna tidningarna och tidning inom den ort, där föreningens styrelse skaU hava sUt säte, anmana föreningen all inom sex månader från det offentliggörande som sist skedde låta sig avhöra. Om ej före fristens utlopp upplysning erhålles alt föreningen består, skaU den anses upplöst och avföras ur registret.

FöreUgga tillförlitliga upplysningar därom att föreningen upphört med sin verksamhet och icke ämnar återupptaga densamma, må länsstyrelsen utan att iakttaga föreskrifterna i försia siyckei andra punkten gena.i förklara att föreningen skaU anses upplöst och avföra den ur registret.

97 §' Senast fyra månader efter 'det registrering skeU på anmälan som i 96 § 2 mom. sägs skall såväl den övertagande som den överiå-lande föreningens styrelse göra ansökan om rättens tillstånd att bringa fusionsavlalet till verkställighet. Vid ansökningen skola fogas bevis att registrering skett samt av den överlåtande föreningens styrelse underskriven förteckning över föreningens kända borgenärer med angivande av postadress. Rätten utfärde kaUelse å den överlåtande föreningens borgenärer, både kända och okända, med föreläggande för den, som vill göra förbehåll om rätt liU betalning av den överlåtande föreningen för sin fordran, alt sisl å viss dag, sedan sex månader förflutit, skriftligen göra anmälan

Föreslagen lydelse

anledning lill anlagande atl föreningen upphört med sin verksamhet, skall länsstyrelsen genom skrivelse tiU föreningen eUer på annat lämpligt säll förhöra sig, humvida föreningen äger bestånd. Vinnes ej upplysning, att föreningen fortfarande beslår, skall länsstyrelsen förklara att föreningen skaU anses upplöst och avföra den ur registret.

97 §' Senast fyra månader efter det registrering skett på anmälan som i 96 § 2 mom. sägs skall såväl den övertagande som den överlåtande föreningens styrelse göra ansökan om rättens tillstånd att bringa fusionsavtalet till verkställighet. Vid ansökningen skola fogas bevis att registrering skett samt av den överlåtande föreningens styrelse underskriven förteckning över föreningens kända borgenärer med angivande av postadress. Rätten utfärde kaUelse å den överlåtande föreningens borgenärer, både kända och okända, med föreläggande för den, som vill göra förbehåll om rätt tiU betalning av den övertalande föreningen för sin fordran, alt sist å viss dag, sedan sex månader förflutit, skriftligen göra anmälan

Prop. 1976/77:63

Nuvarande lydelse

därom hos rätten. KaUelsen varde ,;' rättens kansli anslagen sex månader före inställelsedagen samt i allmänna tidningarna och tidning inom den ort, där föreningens styrelse skaU hava sitt säte, kungjord tre gånger, försia gången sisl fem månader och Iredje gången sist tvä månader innan den dagen inträffar. Kronans ombudsman i orten och alla kända inländska och utländska borgenärer skola om kallel sen särskill underrättas, och skall genom rättens försorg sådan underrättelse avsändas tiU inländsk borgenär minsl en månad och till utländsk borgenär minst tre månader före inställelsedagen. Slyrkes inför rätten, att de borgenärer, vilka anmält förbehåll som nyss sagts, bli vit till fuUo förnöjda för sina ford ringar eller all säkerhet som av rätten godkännes släUts för fordringarna, skaU rätten lämna tillstånd till avtalets verkställande. Om ansö kan, som gjorts inom föreskriven tid, så ock om beslut, som medde lats i anledning av ansökningen, skaU genom rättens försorg under rättelse ofördröjligen avsändas till länsstyrelsen.

Föreslagen lydelse

därom hos rätten. Kallelsen varde skyndsamt kungjord / Posl- och Inrikes Tidningar. Kronans ombudsman i orten och alla kända inländska och utländska borgenärer skola om kallelsen särskilt underrättas, och skall genom rättens försorg sådan underrättelse avsändas tiU inländsk borgenär minst en månad och till utländsk borgenär minst tre månader före insläUelse-dagen. Slyrkes inför rätlen, att de borgenärer, vilka anmält förbehåll som nyss sagts, blivit till fullo förnöjda för sina fordringar eller att säkerhet som av rätten godkännes ställts för fordringama, skaU rätten lämna tiUstånd liU avtalets verkställande. Om ansökan, som gjorts inom föreskriven tid, så ock om beslut, som meddelats i anledning av ansökningen, skaU genom rättens försorg underrättelse ofördröjligen avsändas till länsstyrelsen.

Sker ansökan, skall rätlen ofördröjligen ulfärda kallelse å föreningen samt å föreningsmedlemmar och borgenärer, som vilja yttra sig i ärendet, all inslälla sig för rätlen å utsatt dag, då frågan om föreningens trädande i likvidation skall prövas av rällen. Kallelsen skall delgivas föreningen på sätt om siämning i tvistemål är siadgal, där upplysning vinnes om någon med vilken delgivning kan äga mm. Genom rättens försorg skall kungörelse om kallelsen införas i allmänna tidningarna och i den tidning, där all-tnänna påbud vanligen meddelas för den ort, där föreningens styrelse skall hava sill säte, minsl två och högst fyra månader före nämnda dag. Rätlen äge, där så äskas eller eljesl finnes erforderligt, förordna en eller flera sysslomän alt taga föreningens egendom under vård saml bevaka dess angelägenheter och företräda föreningen liU dess rätlen meddelat beslut i ärendet. Slyrkes ej innan ärendet företages till avgörande, alt behörig styrelse finnes saml att införing i registret skett, förklare rätten, att föreningen skall träda i likvidation, och förordne en eUer flera likvidatorer.

Sker ansökan, skall rätten ofördröjligen utfärda kallelse å föreningen samt å föreningsmedlemmar och borgenärer, som vilja yttra sig i ärendet, alt inslälla sig för rällen å ulsall dag, då frågan om föreningens trädande i likvidation skall prövas av rätten. Kallelse skall delgivas föreningen på sätt om stämning i tvistemål är stadgal, där upplysning vinnes om någon med vilken delgivning kan äga mm. Genom rättens försorg skall kungörelse om kallelsen införas i Post- och Inrikes Tidningar minsl två och högst fyra månader före nämnda dag. Rätten äge, där så äskas eUer eljest finnes erforderligt, förordna en eUer flera sysslomän all laga föreningens egendom under vård samt bevaka dess angelägenheter och företräda föreningen till dess rätten meddelat beslut i ärendet. Slyrkes ej innan ärendet företages till avgörande, att behörig styrelse finnes samt att införing i registret skett, förklare rätten, att föreningen skall träda i likvidation och förordne en eUer flera likvidatorer.

Rättens tillstånd skaU av styrelsen sökas senasi inom sex månader efter det nedsättningsbeslutet registrerades. Vid ansökningen skaU fogas bevis att beslutet blivit registrerat. Rätten skaU utfärda kallelse å bolagets borgenärer, med föreläggande för den som viU bestrida ansökningen att sist å viss dag, sedan sex månader förflutit, skriftligen hos rätten göra anmälan därom vid äventyr att han eljest anses hava medgivit ansökningen. KaUelsen skall anslås i rättens kansli sex månader före inställelsedagen samt kungöras i allmänna tidningarna och minst en tidning i orten tre gånger, första gången fem och tredje gången sist två månader innan den dagen inträffar. Slyrkes inför rätten, att de borgenärer, vilka hos rätten bestritt ansökningen, bUvit till fuUo fömöjda för sina fordringar eller medgivit aktiekapitalels nedsättning eUer alt säkerhet, som av rätten godkännes, ställts för deras fordringar, skall ansökningen bifaUas.

' Senaste lydelse av

172 § 1974:166

173 § 1973:390

2 Senaste lydelse 1967:541.

Rättens tiUstånd skaU av styrelsen sökas senast inom sex månader efter det nedsättningsbeslutet registrerades. Vid ansökningen skaU fogas bevis att beslutet blivit registrerat. Rätten skall utfärda kallelse å bolagets borgenärer, med föreläggande för den som vill bestrida ansökningen att sist å viss dag, sedan sex månader förflutit, skriftligen hos rätten göra anmälan därom vid äventyr att han eljest anses hava medgivit ansökningen. KaUelsen skaU skyndsamt kungöras i Post-och Inrikes Tidningar. Slyrkes inför rätten, att de borgenärer, vilka hos rätten bestritt ansökningen, bUvit tiU fuUo fömöjda för sina fordringar eUer medgivit aktiekapitalets nedsättning eller att säkerhet, som av rätten godkännes, ställts för deras fordringar, skaU ansökningen bifaUas.

Ansökan om rättens tiUstånd till sådan vinstutdelning skaU göras av styrelsen. Vid ansökningen skall fogas bevis atl beslutet om nedsättningen blivit registrerat. Rätlen skaU ulfärda kallelse å bankaktiebolagets borgenärer, med föreläggande för den, som viU bestrida ansökningen, atl sist å viss dag, sedan tre månader förflutit, skriftligen hos rätten göra anmälan därom viid äventyr alt han eljest anses hava medgivit ansökningen. Kallelsen skall anslås i rätlens kansli tre månader före inställelsedagen samt kungöras i allmänna tidningarna och minst en tidning i orten tre gånger, första gången två månader och tredje gången sist en månad innan den dagen inträffar. Bestrides ej ansökningen eller slyrkes inför rätten, att de borgenärer, vilka hos rätten bestritt ansökningen, bUvit tiU fuUo fömöjda för sina fordringar eUer medgivit vinstutdelning eUer att säkerhet, som av rätten godkännes, stäUts för deras fordringar, skall rätten lämna tiUstånd att utan hinder av nedsättningen vinstutdelning därefter må äga rum.

Ansökan om rättens tillstånd lill sådan vinstutdelning skall göras av styrelsen. Vid ansökningen skall fogas bevis att beslutet om nedsättningen blivit registrerat. Rätten skall utfärda kallelse å bankaktiebolagets borgenärer, med föreläggande för den, som vill bestrida ansökningen, att sisl å viss dag, sedan tre månader förflutit, skriftligen hos rätten göra anmälan därom vid äventyr att han eljest anses hava medgivit ansökningen. KaUelsen skaU skyndsamt kungöras i Post-och Inrikes Tidningar. Bestrides ej ansökningen eller slyrkes inför rätten, att de borgenärer, vilka hos rätten bestritt ansökningen, bUvit till fuUo fömöjda för sina fordringar eUer medgivit vinstutdelning eUer att säkerhet, som av rätten godkännes, ställts för deras fordringar, skall rätten lämna tillstånd alt utan hinder av nedsättningen vinstutdelning därefter må äga mm.

Nuvarande lydelse

89 §' Vad i sparbanksregistret införes, med undanlag av meddelande om konkurs, skall genom regislre-ringsmyndighelens försorg ofördröjligen kungöras såväl i allmänna tidningarna som ock 1 tidning, som är allmänt spridd inom den berörda sparbankens verksamhetsområde. Där i annat fall än som avses i 88 !} tredje stycket antecknas i registret, all tidigare anteckning avföres ur detsamma, skall kungörelse därom ske efter vad nyss sagts.

Del som i enlighet med denna lag eUer med stöd därav meddelade be stämmelser blivit infört eller antecknat i sparbanksregislret och kungjort i ortstidning skall anses hava kommit lill iredje mans kän nedom, där ej av omständighetema framgår alt han varken ägde ellei" bort äga vetskap därom.

Föreslagen lydelse

89 §' Vad i sparbanksregistret införes, med undantag av meddelande om konkurs, skall genom regislre-ringsmyndighetens försorg ofördröjligen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Där i annat faU än som avses i 88 § tredje stycket antecknas i registret, att tidigare anteckning avföres ur detsamma, skaU kungörelse därom ske efter vad nyss sagts.

Det som i enlighet med denna lag eller med stöd därav meddelande bestämmelser blivit infört eller antecknat i sparbanksregislret och kungjort i Post- och Inrikes Tidningar skaU anses hava kommit till Iredje mans kännedom, där ej av omständighetema framgår att han varken ägde eller bort äga veiskap därom.

Prop. 1976/77:63 75

48 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa fall

Härigenom föreskrives alt 6 § lagen (l%7:420) om flyttning av fordon i vissa faU skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §' När beslut om flyttning meddelals, skaU den myndighet som meddelat beslutet underrätta ägaren så snart det kan ske.

Har fordon stäUts upp tiU förva- Har fordon ställts upp till förva
ring på särskild uppställningsplats ring på särskild uppstäUningsplals
och har ägaren ej kunnat anträffas, och har ägaren ej kunnal anträffas,
skall den myndighet som verkstäUt skaU den myndighet som verkställt
flyttningen kungöra den i tidning flyttningen kungöra den i ortstid
inom orten eller på annat lämpligt ning eller på annat lämpligt sätt
sätt samt vidtaga de fortsatta un- saml vidtaga de fortsatta undersök-
dersökningar och åtgärder som kan ningar och ålgärder som kan anses
anses påkallade för all göra under- påkallade för alt göra underrättelse
rättelse möjlig. möjhg.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller böijat verkstäUas före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1976: 207 (jfr 1967:420).

Har patenthavaren ej anmält om bud som avses i försia stycket, må delgivning i stället ske genom att den handling som skall delges sän des lill honom med poslen i betalt brev under hans i patentregistret antecknade adress. Är fullständig adress ej antecknad i registret, må delgivning ske genom alt handling en anslås i palenlmyndighelens lokal. Om delgivningen skall kungörelse införas i allmänna tidningarna. Delgivningen anses ha skell när vad nu sagts blivit fuUgjort.

Konungen äger under fömtsättning av ömsesidighel förordna, alt bestämmelserna i försia och andra siyckena icke skola äga lillämpning i fråga om palenlhavare som har hemvist i viss främmande stat eller har ett i den staten bosatt ombud., vilket är anmält till palentregistret här i riket och äger behörighet som anges i försia stycket.

Har patenthavaren ej anmält ombud som avses i första stycket, må delgivning i stället ske genom atl den handling som skall delges sändes till honom med posten i betalt brev under hans i palentregistret antecknade adress. Är fullsländig adress ej antecknad i registret, må delgivning ske genom att handlingen hålles tillgänglig hos patent-myndigheten och genom atl meddelande härom och om handlingens huvudsakUga innehåll kungöres i publikation som regeringen bestämmer. Delgivningen anses ha skett när vad nu sagts blivit fuUgjort.

Regeringen äger under fömtsättning av ömsesidighet förordna, alt bestämmelserna i försia och andra styckena icke skola äga tillämpning i fråga om palenlhavare som har hemvist i viss främmande stat eller har ett i den staten bosatt ombud, vilket är anmält liU palentregistret här i rikel och äger behörighet som anges i första stycket.

Prop. 1976/77:63 77

50 Förslag till

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom föreskrives att 14 § miljöskyddslagen (1969:387)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 § Koncessionsnämnden skall sörja för fullständig utredning av ärende som kommer under nämndens prövning.

Nämnden skall Nämnden skall

1. genom kungörelse i en eller I. genom kungörelse i ortstidning
flera av ortens tidningar eller på eUer på annat lämpligt sätt bereda
annat lämpligt sätt bereda dem som deni som kan beröras av den miljö-
kan beröras av den miljöfarliga farliga verksamheten tillfälle att
verksamhelen lillfälle att yttra sig, yttra sig,

2. samråda med de statliga och 2. samråda med de statliga och kommunala myndigheier som har kommunala myndigheier som har väsentliga intressen att bevaka i väsentliga iniressen att bevaka i frågan, frågan,

3. håUa sammanträde med dem 3. hålla sammaniräde med dem som saken angår och besiktning på som saken angår och besiktning på platsen, om del ej är uppenbart platsen, om det ej är uppenbart onödigt, onödigl,

4. lämna den som gjort ansökan 4. lämna den som gjort ansökan eller framställt erinran underrällel- eller framställt erinran underrättelse om del som tillförts ärendet ge- se om det som tillförts ärendet genom annan än honom själv och be- nom annan än honom själv och bereda honom tillfäUe att yttra sig reda honom tillfäUe att yttra sig däröver, om ej annat följer av 15 § däröver, om ej annat följer av 15 § förvaltningslagen (1971: 290). förvaltningslagen (1971: 290).

Nämnden kan uppdraga ät en eller flera av ledamötema atl hålla sammanträde eller besiktning enligt andra stycket 3.

Nämnden kan uppdraga ål sakkunnig atl verkställa särskild utredning.

Kostnad för kungörelse och för utredning enligt fjärde stycket betalas av den som utövar eller ämnar ulöva den miljöfarliga verksamhelen. Nämnden faslstäUer på yrkande ersättning för utredningen.

Skall koncessionsnämnden avge yttrande till regeringen i ärende enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385), äger bestämmelsema i första-femle styckena motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt 1972:782. 2 Senaste lydelse 1975:461.

Om anslag av beslul, varom i denna paragraf sägs, sladgas i 44 §.

44 § 2 mom.'* Beslul som avses i 1 mom. samt länsrätts och kammarrätts beslut enligt förordningen skola, med nedan angivna undanlag, gälla ulan hinder av besvär.

Beslut, som innefattar trafiktillstånd eller tillstånd att bedriva ut-hymingsrörelse eller transportförmedling, vare, där ej på gmnd av särskilda skäl i tillståndet annorlunda förordnats, icke gällande, förrän beslutet vunnit laga kraft eUer, där besvär däremol anförts, beslutet blivit slutligen fastställt. Tiden för anförande av besvär över dylikt beslut och över beslut om indelning i lokalområden eller om bestämmande av särskill lokalområde skall räknas från den dag, då beslutet tillkännagivits genom anslag i vederbörande myndighets lokal. Sådant tillkännagivande bör ske inom fem dagar från beslutets dag.

Om kungörande av beslut, varom i denna paragraf sägs, sladgas i 44 §.

44 § 2 mom. Beslul som avses i 1 mom. skola, med nedan angivna undantag, gälla ulan hinder av besvär.

Beslut, som innefattar trafiktillslånd eller tillstånd atl bedriva ut-hymingsrörelse eUer transportförmedling, vare, där ej på gmnd av särskilda skäl i tillståndet annorlunda förordnats, icke gäUande, förrän beslutet vunnit laga kraft eller, där besvär däremot anförts, beslutet blivit slutligen fastställt. Tiden för anförande av besvär över dylikt beslut och över beslut om indelning i lokalområden eller om bestämmande av särskilt lokalområde skall räknas från den dag, då beslutet tiUkännagivits genom kungörelse i ortstidning.

Prop. 1976/77:63 86

58 Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrives i fråga om aktiebolagslagen (1975: 1385) dels au i 2 kap. Il §, 4 kap. 7 och 17 §§, 5 kap. 6 § och 14 kap. 10 § orden "tidning inom den ort där styrelsen har sitt säte" skall bytas ut mot "den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer",

dels att 6 kap. 6 §, 13 kap. 5 § och 18 kap. 3 § skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

6 § Skall nedsättningsbeloppet h«;lt eller delvis användas enligt 1 § första stycket 2 eller 3, får nedsättningsbeslutet ej verkstäUas utan rättens tillstånd, såvida icke samtidigi bolaget genom nyemission tillföres ell belopp som minst motsvarar nedsättningsbeloppet.

Rättens tillstånd skall sökas senast två månader efter det nedsättningsbeslutet registrerats. Vid ansökningshandlingen skall fogas bevis att ned-sälliungsbeslutet registrerats och förteckning över bolagets kända borgenärer med angivande av postadress.

Rätlen skall kaUa bolagets borge- Rätlen skaU kaUa bolagets borge
närer, såväl kända som okända, närer, såväl kända som okända,
med föreläggande för den som vill med föreläggande för den som vill
bestrida   ansökningen   att   senast bestrida   ansökningen   att   senast
viss dag skriftligen hos rällen ao- viss dag skriftligen hos rätlen an
mäla detta vid äventyr atl han an- mala detta vid äventyr att han an
nars anses ha medgivit ansökning- närs anses ha medgivit ansökning
en. KaUelsen skall anslås i rättens en.    KaUelsen    skaU    skyndsamt
kansU sex månader före inslällelsi'.- kungöras genom rättens försorg i
dagen saml kungöras genom rät- Post- och Inrikes Tidningar. Ul
lens försorg i Post- och Inrikes Tid- mätningsmannen i orten och alla
ningar tre gånger, första gången kända borgenärer skaU underrättas
fem månader och iredje gången se- särskilt genom rättens försorg.
nast två månader före inställelse
dagen. Utmätningsmannen i orten
och alla kända borgenärer skaU un
derrättas   särskilt genom   rättens
försorg.

Bestrides ej ansökningen eller får de borgenärer som bestrider den fuU betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar, skaU tiUstånd meddelas. Om den rätt som tillkommer innehavare av pensionsfordran finns bestämmelser i 23 § andra stycket lagen (1967: 531) om tryggande om av pensionsutfästelse m. m.

Är borgenär tillika gäldenär i samma rättsförhåUande, skall han ej upptagas i förteckningen över bolagets kända borgenärer. Han skall ej kallas av rätten och har ej heUer rätt tiU betalning eUer säkerhet enligt Qärde stycket.

Prop. 1976/77:63

Nuvarande lydelse

13 kap.

5 § Göres ansökan eller anmälan som avses i 2 eller 4 §, skaU rätten genast kaUa bolaget samt aktieägare och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att instäUa sig för rätten på utsatt dag, då fråga om skyldighel för bolaget att träda i likvidation skaU prövas. Kallelsen skall delges bolaget, om det kan ske på annat sätt än enligt 15-17 §§ delgivningslagen (1970:428). KaUelsen skall kungöras genom rättens försorg i Post- och Inrikes Tidningar och tidning inom den ort, där bolagets styrelse har sitt säte, minst två och högst fyra månader före inställelsedagen.

18 kap.

3 § Det som enligt denna lag eller särskilda bestämmelser blivit infört i aktiebolagsregislret och kungjort skaU anses ha kommit tiU tredje mans kännedom, om ej av omständigheterna framgår att han varken ägde eUer bort äga vetskap därom.

Föreslagen lydelse

13 kap.

5 § Göres ansökan eller anmälan som avses i 2 eller 4 §, skaU rätten genast kalla bolaget samt aklieägare och borgenärer som vill yttra sig i ärendet alt inställa sig för rällen på utsatt dag, då fråga om skyldighet för bolaget alt träda i likvidation skaU prövas. Kallelsen skall delges bolaget, om det kan ske på annat säll än enligt 15-17 §§ delgivningslagen (1970:428). Kallelsen skall kungöras genom rättens försorg i Posl- och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader före inställelsedagen.

18 kap.

3 § Det som enligt denna lag eUer särskilda bestämmelser blivit infört i aktiebolagsregistret och kungjort i Post- och Inrikes Tidningar skall anses ha kommii lill Iredje mans kännedom, om ej av omständigheterna framgår att han varken ägde eUer bort äga veiskap därom.

Prop. 1976/77:63 88

59 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering'

dels att i 21 § orden "allmänna tidningarna" skaU bytas ut mol "Post-och Inrikes Tidningar",

dels att 25 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 § Om vid fondemission, som fö- 25 § Om vid fondemission, som fö
retagits sedan lagen börjal tiUäm- retagils sedan lagen börjat tilläm
pas på aktiebolaget, samlliga aktier pas på aktiebolaget, samtiiga aktier
ej kunnat tillställas behörig motta- ej kunnat tillställas behörig motta
gare inom fem år från registrering- gare inom fem år från registrering
en av ökningsbeslutet, skaU de som en av ökningsbeslulet, skall de som
är berättigade till återstående aklier är berättigade liU återstående aktier
anmanas att vid äventyr av föriusl anmanas att vid äventyr av föriusl
av sin rätt lill ny aklie anmäla sina av sin rätt till ny aktie anmäla sina
anspråk hos värdepapperscenlra- anspråk hos värdepapperscentra
len. Anmaning sker genom kungö- len. Anmaning sker genom kungö
relse i allmänna tidningarna och relse i Post- och Inrikes Tidningar
tidning inom den ort där bolagets och den eller de ortstidningar, som
styrelse har sitt säte. bolagels styrelse bestämmer.

Aktie, belräffande vilken behörigt anspråk ej anmälts inom ett år från dagen för anmaningens kungörande, skaU genom fondkommissionär säljas för den eUer de berättigades räkning. Därefter föreligger endast rätt att utfå vid försäljningen influtet belopp med avdrag för kostnadema för anmaningen och försäljningen. Belopp :5om ej har lyfts inom fyra år från försäljningen tiUfaller aktiebolaget.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

Senaste lydelse av 21 § 1975:1389.

Prop. 1976/77:63 92

62 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofuUmäktigval

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1972: 704) om kyrkofuUmäktigval'

dels atl i 50 § orden "samlliga dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet" skall bytas ul mot "ortstidning",

dels all 43 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

43 § Den slutliga sammanräkning-      43 § Den slulliga sammanräkning
en verkställes av länsstyrelsen vid      en verkställes av länsstyrelsen vid
offentlig förrättning som påböijas        offentlig förrättning som påböijas
så snart del kan ske. Länsstyrelsen    så snart det kan ske. Länsstyrelsen
skall kungöra lid och plats för sam-     skall kungöra tid och plats för sam
manräkningen. 1 kungörelsen ange;; manräkningen. 1 kungörelsen anges
i förekommande fall i vilken ord- i förekommande fall i vilken ord
ning som de olika valen kommer all     ning som de olika valen kommer att
räknas, om hinder ej möter. Kun-        räknas, om hinder ej möter. Kun
görelsen skall anslås hos länssty-       görelsen skall anslås på församling-
relsen och på församlingamas an-       amas anslagstavlor samt senast
slagstavlor samt senast dagen före    dagen före sammanräkningens bör-
sammanräkningens början införas i     jan införas i ortstidning inom länet.
samlliga dagstidningar som har en
spridning av någon betydenhet
inom länet.

Före sammanräkningens böijan skall länsstyrelsen ha sett tiU alt de handlingar som behövs för sammanräkningen har kommii in från de valdistrikt sammanräkningen avser. Ar inkomna handlingar ofullsländiga eller ej i behörigt skick, skall länsstyrelsen infordra del som fattas eller, om det behövs, inhämta uppgift om anledningen till all handlingarna är ofullsländiga eller ej i behörigt skick.

Över förrättning hos länsstyrelsen föres protokoll enligt formulär som faslsiälles av centrala valmyndigheten.

Denna lag Iräder i krafl den I juli 1977.

Lagen omtryckt 1976:405.

Prop. 1976/77:63 93

63 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar

och andra författningar

Härigenom föreskrives att 11 § lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 § Finns bestämmelse om att viss författning skall kungöras på annat sätt än som följer av denna lag skall även den bestämmelsen gälla.

På kungörande i ortstidning enligl bestämmelse som avses i första stycket skaU 3 § lagen (1977:000) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m. ha motsvarande lillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller böijat verkställas före ikraftträdandet.

64 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång

Härigenom föreskrives all i 7 § lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång' orden "tidning inom orten" skall bytas ut mot "ortstidning".

Denna lag iräder i krafl den I juli 1977.

Senaste lydelse av 7 § 1976:634.

Prop. 1976/77:63 94

65 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1918:399) om förbud mot utsläppande av

tjur eller hingst å samfälld betesmark

Härigenom föreskrives att i 6 § lagen (1918: 399) om förbud mol utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark' orden "en eller flera tidningar inom orten" skall bytas ul mol "ortstidning".

Denna lag träder i kraft den I juli 1977.

66 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1926:72) angående meddelande

av förbud för barn att idka viss försäljning

Härigenom föreskrives att i 2 § 2 mom. lagen (1926:72) angående meddelande av förbud för bara att idka viss försäljning* orden "en eller flera ortstidningar" skaU bytas ut mot "ortstidning".

Denna lag träder i kraft den I juli 1977.

67 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1928:196) om galtbesiktningstvång

Härigenom föreskrives att i 7 § lagen (1928:196) om galtbesUctnings-tvång" orden "tidning inom orten" skall bytas ul mot "ortstidnuig".

Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1977.

68 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen

Härigenom föreskrives att i 4 § lagen (1942:350) om fornminnen* orden "en eller flera tidningar inom orten" skall bytas ut mot "ortstidning".

Denna lag träder i kraft den I juli 1977.

' Senaste lydelse av 6 § 1976:635.

Senaste lydelse av 2 § 2 mom. 1976:637.

' Lagen omtryckt 1967: 393.

Senaste lydelse av 7 § 1976:638.

* Lagen omtryckt 1976:442.

Senaste lydelse av 4 § 1976:640.

Prop. 1976/77:63 95

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-10-28

Närvarande: statsministern FäUdin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenslam Linder, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Romanus

Lagrådsremiss med förslag till lag om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m.

1 Inledning

Statsmakterna beslöt är 1971 vissa allmänna rikllinjer för förbättrad samhällsinformation (prop. 1971:56, FiU 1971:23, rskr 1971:182, SFS 1971:507). I del sammanhanget förutskickades att också nuvarande ordning för kungörelseannonsering skulle ses över. Resultatet av en härefter inom justitiedepartementet företagen detaljgenomgång av författningsreglerna på området har redovisats i promemorian (Ds Ju 1974:2) Effektivare kungörande. I promemorian läggs fram förslag till ett system för mer enhetliga och ändamålsenliga normer för kungörande samt till en central kungörandelag jämte därav föranledda följdändringar i vissa författningar. Promemorian bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Över promemorieförslagel har efter remiss yttranden avgetts av justitiekanslem (JK), Svea hovrätt, Göta hovrätt, kammarrätten i Göteborg, rikspolisstyrelsen (RPS), domstolsväsendets organisationsnämnd (DON), sjöfartsverket, statskontoret, generaltullstyrelsen, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), nämnden för samhällsinformation (NSI), skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, koncessionsnämnden för miljöskydd, statens naturvårdsverk, kommerskollegium, patent- och registreringsverket (PRV), arbetsmarknadsstyrelsen, statens invandrarverk, statens planverk, lantmäteristyrelsen, statens

Prop. 1976/77:63 96

industriverk, länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON), stiflsnämnden i Uppsala, statens växtsortnämnd, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Jämtlands och Norrbottens län, konkurslagskommittén (Ju 1971:06), namnlagsulredningen (Ju 1972:06), utredningen (Ju 1972:10) om översyn av delgivningsbestämmelserna m.m. (delgivningsulredningen), kommunallagsutredningen (C 1970:30), 1972 års pressulredning (Fi 1972:07), Svenska akademien, Svenska handelskammarförbundet. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastorats-förbund, Sveriges domareförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges industriförbund, Sveriges grossist förbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hanlverks- och indusiriorganisation. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sveriges Radio AB, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska tidningsutgivareföreningen. Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, A-pressen AB och SundsvaUs kommun.

Remissinsianserna har bifogat yttranden,

Svea hovrätt från Stockholms, Sollentuna och Färentuna, Västerås, Lindesbergs och Mora tingsrätter,

Göta hovräti från Motala, Ljungby, Möre och Ölands och Skövde tingsrätter,

lantmäteristyrelsen från överl.antmätarmyndigheterna i Malmöhus, Värmlands, Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens län,

länsstyrelsen i Kristianstads län från Kristianstads och Hässleholms kommuner,

kommerskollegium från Stockholms handelskammare, som har instämt i Svenska handelskammarförbundels yttrande, och från handelskammaren i Göteborg,

statens industriverk från bergmästarämbetena i Södra och Norra distrikten,

SACO från Lärarnas riksförbund.

Åtskilliga remissinstanser har begränsal sina yttranden tiU atl avse vissa särskilda frågor.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län. Kooperativa förbundet och Statstjänstemännens riksförbund har förklarat sig avstå från alt avge ytirande.

Tillfälle att yttra sig över promemorian har dessutom beretts övriga (13) länsstyrelser, Sveriges jordbrukskasseförbund och Svenska flott-ledsförbundet.

Efter remissbehandlingen hai: RRV fått regeringens uppdrag att undersöka och belysa de ekonomiska verkningarna av promemorieförslaget. Resultatet har redovisats i en i december 1975 från RRV

Prop. 1976/77:63 97

inkommen skrivelse. Effektivare kungörande - ekonomiska verkningar, jämte en till skrivelsen fogad promemoria.

2 Nuvarande ordning

Beslut och andra åtgärder av samhälleliga organ behöver ofta kungöras för att nå dem som berörs. Kungörande kan träda i stället för individuell underrättelse när elt beslul rör en person med okänd uppehållsort eller en stor krets personer. Det kan också, och framför alll, användas för alt nå en obestämd personkrets, dvs. en större eller mindre allmänhet.

1 beståndet av gällande författningar inryms ett mycket stort antal föreskrifter om kungörande. Under lång tid har kungörande föreskrivils i skilda syften och för myckel varierande situationer.

Gemensamt for den form av tillkännagivande som sker genom kungörande är dess syfte att informera en större eUer mindre krets av intressenter. Kungörande kan emeUertid också vara fömtsättning för besluts giltighet (normbeslut, t. ex. beslut om fridlysning), bilda utgångspunkt för beräkning av tid för fullföljd av talan mol beslutet (t. ex. beslut om tillstånd till utskänkning av msdrycker och öl i vissa fall), bilda utgångspunkt för beräkning av annan tidsfrist (t. ex. preklusion av fordran genom kallelse på okända borgenärer eller av rätt lill invändning mol ansökan i namnärende) eller ha verkan som presumtion för noloritet (kungjord införing i vissa regisler, t.ex. aktiebolagsregistret). TiUkännagivandet kan också, ulan att rättslig verkan är förenad därmed, syfta till att nå kontakt med person som har särskild betydelse i visst ärende (för utredning, t. ex. kallelse till lagfartssammanträde enligt 20 kap. 11 § jordabalken, eller för någon form av transaktion, t. ex. tilUcännagivande om förestående exekutiv försäljning eller infordrande av anbud for atiläggande av flottled), vara ett serviceinstm-ment för enskildas kontakter med myndigheter (t. ex. tillkännagivande av myndigheters mottagningstider) eller ge insyn i den demokratiska processen (tilUcännagivande av tid och plats för röstsammanräkning efter allmänna val), I åtskilliga fall tjänar tillkännagivande genom kungörande flera syften.

Frågan om när den särskilda rättsverkan av ett kungörande iniräder regleras vanligast i den författning där kungörandesituationen behandlas. Några centrala föreskrifter finns emellertid. Regleringen i fråga om den särsldlda delgivningsformen kungörelsedelgivning är infogad i 19 § delgivningslagen (1970:428), där regler om när delgivning i olika former skall anses ha skett är samlade. 1 fråga om kungörande som ulgångspunkl för besvärstid finns beträffande normbeslut en regel av generell karaktär i 12 § andra stycket förvall-

7 Riksdagen 1976177. I saml. Nr 63

Prop. 1976/77:63 98

ningslagen (1971:290). Beträffande sådani myndighelsbeslut inom den lagens tillämpningsområde som avser föreskrift till allmän efterrättelse och som inte delges beräknas liden för fullföljd från den dag då beslutet tillkännagavs. Skedde tillkännagivandet vid mer än ell lillfälle räknas tiden från det sista tiUkännagivandel.

Regelmässigt fastslås i kungörandebeslämmelserna uttryckligen hur kungörandet skall gå till, dvs. vilken eller vilka kungörandeformer som skall användas för alt bringa meddelandet Ull avsedd persons eller personkrets' kännedom. 1 allmänhet torde kungörandereglerna i delta hänseende ha utformats efter och vara anpassade till sin tillkomsttids informationsvanor och informationsteknik. Oftast föreskrivs då kungörandeformer med brett användningsområde. Vissa beslämmelser ger uttryck för en omsorgsfull analys av den särskilda kungörande-situationens krav och föreskriver användning av myckel speciella kungörandeformer. Jämsides finns dock också beslämmelser med schabloniserat formval.

Katalogen över kungörandeformer, som finns föreskrivna i gällande författningsbestämmelser, har ell omfattande och mångfacetterat innehåll. Den vanligaste formen för tillkännagivande är ulan Ivekan annonsering i någon tidning, vanUgasl ortspress och Post- och Inrikes Tidningar (vanligen benämnd allmänna tidningarna). För förvaltningsmyndigheters kungörande föreskrivs i stor utsträckning att det skall ske i länskungörelserna, som utges av varje länsstyrelse för sig. Viss användning har också på avgränsade sakområden specialpublikalioner utgivna av olika myndigheter, t.ex. patenlverket. Kungörande i kyrka, en i äldre tid myckel vanlig kungörandeform som skedde genom atl kungörelsen lästes upp i anslulning till gudstjänst eller spikades på kyrkans dörr, har för icke-kyrkliga budskap efter hand ersatts av anslag på kommunal eller kyrkokommunal anslagstavla. Ett utbrett användningsområde ger författningsreglerna också olika myndigheters anslagstavlor i fråga om sådani som kan ha intresse för dem som besöker myndighetens lokal. Som exempel å andra sidan på författ-ningsföreskrivna kungörandeformer med mycket smala och individualiserade användningsområden kan nämnas beredskapslarm, kött-stämpel och utmätningsmans insegel.

För fullständigande av bilden kan slutligen nämnas atl valet av kungörandeform i åtskilliga faU har lämnats lill den kungörande, vanligen genom föreskrift att kungörandet skall ske på lämpligt sätt.

Inte bara samhällets åtgärder skall kungöras. Det förekommer också bestämmelser som ålägger ensldld - fysisk eller juridisk person - att kungöra viss åtgärd. Som ett exempel kan nämnas kungörandeplikl som åvilar den som på sina ägor har funnit och tagit hand om ett hemdjur med okänd ägare, se 52 § lagen (1933:269) om ägofred. Andra exempel är aktiebolags skyldighet att kungöra beslut om nyemission

Prop. 1976/77:63 99

eller om emission av konvertibla skuldebrev enligt 4 kap. 7 § och 5 kap. 6§ aktiebolagslagen (1975:1385). Om syftet med och formema för enskilds kungörande gäller i stort delsamma som har sagts om kungörande av myndighets beslut.

3 Huvuddragen i promemorieförslaget

Promemorieförslaget är fogat till protokollet i delta lagstiftningsärende (bilaga 1). I det följande lämnas endast en översiktlig redogörelse för promemorians behandUng av mera allmänna frågor.

Förslaget utgår frän informalionsutredningens principbetänkande (SOU 1969:7) Kungörelseannonsering. Informalionsutredningens förslag innebar i korthet följande. För att komma till rätta med de brister som är förenade med nuvarande kungöranderegler skall man i fortsättningen lillämpa ett mer enhetligt system i fråga om formerna för kungörande. Det föreslagna syslemet utgår frän en gruppering av de olika kategorierna av adressater för kungörelse (målgrupper) i

dels sådana grupper som med hänsyn till det ämne beslutet avser eller eljest har en i allt väsentligt lokal anknytning (lokala målgrupper),

dels sådana grupper vilkas medlemmar sannolikl har en relalivt jämn spridning över landei; hil räknas också enstaka personer som domstol eller annan myndighet vill nå kontakt med (nationeUa målgrupper),

dels sådana gmpper där sannolikheten talar för atl ett relativt storl antal medlemmar är lokaUserade till viss ort eller visst område men där ett antal kan återfinnas var som helst i landet (blandade målgrupper),

dels de "exklusiva grupper" vilkas behov av information kan tillgodoses genom specialpublikationer (exklusiva målgrupper).

Enligl informalionsutredningens förslag skall Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning var för sig eller i kombination vara obligatoriska former för kungörande som riktar sig till nationella, lokala och blandade målgrupper samt specialpublikation, domstols/myndighets och kommuns anslagstavlor, radio/TV och vissa cenlrala eller regionala regisler föreskrivas obligatoriskt för olika närmare angivna ämnesområden. För varje kungörandesituation skall i författning bestämmas den eller de former som skall vara obligatoriska. 1 vad mån däruiöver någon stödjande form bör användas skall avgöras efter en lämplighetsprövning i det enskilda fallet. Det bör enligt förslaget åvila den som kungör att alltid företa en sådan prövning.

Utredningens principförslag, som mottogs positivt vid remissbehandlingen, förordas i promemorieförslaget som utgångspunkt för en kungörandereform.

En målgruppsindelning är enligt promemorian framför allt en hjälpfaktor vid val av kungörandeform och målgrupperna bör främst svara mol de olika kungörandeformernas spridningsegenskaper. Utredningens förslag tiU målgruppsindelning betecknas som i huvudsak

ändamålsenlig men det konstaleras också atl varje målgruppsindelning för kungörande måsle betraktas som översiktlig och förekommande oklarheter i avgränsningen mellan olika målgrupper överbryggas genom flexibilitet i formvalet. I promemorian förordas en indelning som uiöver kriterier, som har beaktats i uiredningens målgruppsindelning, dessutom tar sikte på l.ex. arten av det intresse som tillkännagivandet skall tillgodose och den slörre eller mindre grad av aktivitet som målgrupp kan förväntas visa i olika situationer, allt i syfte atl efter behov åstadkomma regler som är mer nyanserade efter omständigheterna i olika typfall.

För obligatorisk användning föreslås i promemorian Post- och Inrikes Tidningar vid spridning till nationella målgrupper och ortstidning vid spridning liU lokala målgrupper samt båda dessa kungörandeformer vid spridning lill blandade målgrupper. Kungörande i ortstidning skall enligl förslagel i princip uiformas i enlighet med statsmakternas år 1971 deklarerade principiella inställning att annonsering i ortstidning bör ske i samtliga dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet. Begreppet dagstidning definieras, i överensslämmelse med vad som redan är fastslaget för den allmänna samhällsinformationens del, som tidning, vilken är inriktad på reguljär dagsaktuell nyhetsförmedling och/eller opinionsbildning och utkommer med minst elt nummer i veckan. Till begreppet dagstidning fogas i promemorieförslaget den ytterligare bestämningen "lokal", delta för att utmärka att dagstidningar med dubbel funktion all förmedla lokala nyheter inom ett mindre område och mera allmänna nyheter inom ell större skall användas som kungörandeform endasl inom områdei för dess lokala nyhetsbevakning, i princip utgivningsorten med omnejd. Spridningen bör bedömas i förhällande lill målgruppen med ledning av i allmänhet gruppens geografiska utbredning men i män av tillgäng pä uppgifter om andra avgränsande egenskaper hos målgruppen, t.ex. dess läsvanor, ocksä sädana faklorer.

Enligt promemorieförslagel skall som obligatoriska kungörandeformer vidare komma lill anv:'indning specialpublikationer (huvudsakligen för spridning lill exklusiva målgrupper), domstols/myndighels anslagstavla (för kungörande av tjänsl och andra inre förvaltningsärenden), kommuns anslagstavla (för vissa kungörelser enligt vallagarna och kommunallagstiftningen), radio/TV (för exceptionella situationer l.ex. försvarsberedskap) och centrala och regionala register, l.ex. äklenskapsregislret (på därför lämpade ämnesområden).

Av nuvarande kungörandeformer föreslås länskungörelserna slopade hell och kungörande i kyrka i fråga om annat än kyrkliga angelägenheter, vilka numera i realiteten är kyrkokungörandels enda användningsområde.

Mångfalden av mera specifika kungörandeformer, avsedda och ändamålsenliga för specifika silualioner, föreslås bli lämnade ulanför en kungörandereform.

Prop. 1976/77:63 101

Vissa grundläggande principer för kungörande med lillämpning i sä gott som alla berörda fall föreslås införda och samlade i en frislående central lag. De obligatoriska kungörandeformerna föreslås som hittills vara preciserade i specialförfaltningarna där de olika kungörandesitua-tionerna behandlas. Den centrala lagen bör enligl förslagel la sikle pä situationer där kungörande obligatoriskt skall ske i Post- och Inrikes Tidningar, ortstidning eller specialpublikalion eller genom anslag på myndighets eller kommuns anslagstavla. Från lagens tillämpningsområde föreslås på tekniska grunder kungörande av normbeslul bli undantaget. Dock uttalas alt intresset alt sprida kännedom om en åtgärd uppenbarligen är i princip detsamma, om kungörandet rör en författning eller ell normbeslul eller om del avser mera individuella beslut och åtgärder. I den cenlrala lagen slås fasl grundsatsen om skyldighet för den som kungör att utöver den eller de obligatoriskt föreskrivna kungörandeformerna också använda någon eller några stödjande former efter en avvägning mellan det intresse Ullkänna-givandet skall avse och den totala kungörelsekostnaden vid utnyttjande av också stödjande form. Lagen föresläs vidare innehålla en beslämmelse om tiUämpning av den föreslagna principen om vidgad annonsering i ortstidning, i promemorian betecknad som den breda orts-lidningsprincipen, och en regel som klargör när kungörande skall anses ha skett.

1 fråga om kostnadsansvaret för kungörande konslaleras i promemorian atl detta f.n. till stor del åvilar del allmänna men alt även den enskilde emellanåt står visst kostnadsansvar. Detta är konstmerat som betalningsskyldighet för i vissa fall den faktiska kostnaden och i andra fall en schablonavgift, beräknad med ledning av den faktiska genomsnittskostnaden.

Enligt förslagel får den omständigheten att kostnaden för ett kungörande i och för sig blir hög inte hindra ett kungörande som har en adekvat ulformning, men både obligatoriskt och stödjande kungörande bör i möjligaste mån utformas så alt kostnaden för kungörandet står i rimlig relation till nyttan. Vid val av obligatorisk kungörandeform bör i skälig utsträckning beaktas ocksä mera indirekta kostnader för kungörandet, l.ex. hanteringskostnad hos den kungörande och kostnad för eventuella särskilda anordningar för kungörandet, t.ex. anslagstavlor. Sekundära kostnadseffekter i verkstäUighetsledet, l.ex. kostnaden för lidningskungörande som inkomstpost för pressen, bör däremol inte fä tillmätas annan betydelse vid formvalel än som en fakior vid avvägningen mellan olika kungörandeformer som är likvärdiga frän direkta kostnads- och effektivitetssynpunkter.

Några närmare beräkningar av reformens ekonomiska verkningar redovisas inte i promemorian. Hållfasta beräkningar skulle enligt promemorian primärt förutsätta frekvensundersökningar av alla de olika typfaU som reformen berör, och svårigheier skulle ändå föreligga

Prop. 1976/77:63 102

att med någon exakthet förutse den praktiska utformningen av orls-tidningsannonsering med lillämpning av den föreslagna breda principen. Översiktligt konslaleras emellertid atl de föreslagna ändringarna har koslnadsmässig betydelse främst genom den principiella vidgningen av orlspresskungörande lill den breda principen och genom att lidningsannonsering bortfaller i vissa fall. Allmänl sett bedöms behov inle föreligga att ändra fördelningen av kostnadsansvaret mellan staten och annan men frågan bör bevakas för enskilda typsiluationer vid framtida lagstiftningsarbete. Anledning lill omprövning förutses också, om reformen visar sig medföra oväntat höga koslnader för enskilda eller orimligt stora kostnadsskillnader i olika regioner på grund av lokala variationer i tidningsspridningen.

1 promemorian redovisas slutligen resullalel av en genomgång av flera hundra författningsreglerade situationer, där kungörande är föreskrivet, och läggs fram förslag till val av obligatoriska kungörandeformer för dessa fall. På grund av framställningens detaljerade karaktär i denna del får härvidlag hänvisas till redogörelsen i promemorian (avsnitt 6).

4 RemissutfaUet

4.1 Allmänna synpunkter

Huvudlinjerna i förslagel har fått ell nästan uteslutande positivt mottagande. Kammarrätten i Göteborg betecknar förslagel som en i hög grad fullgången ulredningsprodukt. Kommunförbundet ullalar alt informationsutredningens principförslag på ett förtjänstfullt sätt i förslaget översalts lill lagspråkels form. Statskontoret bedömer konstruktionen obligatoriska och stödjande kungörandeformer som förtjänstfull och konstaterar att förslagel ligger i linje med statskontorels redan tidigare redovisade ståndpunkt alt formerna för kungörande bör bestämmas med utgångspunkt i de kungjorda ärendenas allmänna betydelse. Statskontoret betecknar förslaget som ett steg pä vägen mol en samlad lösning av problemet effektiv samhällsinformation. En sådan lösning kan dock enligl statskontorets bedömning inte komma till stånd förrän man dels reviderat nuvarande bestämmelser, dels tagit ställning till samhällsinformationens omfattning, organisation m.m. I fråga om en blivande samlad lösning pekar statskontoret på de möjligheter som dalatekniken ger att samla in, lagra och presentera information. Frågan om vidareutveckling av formerna för kungörande bör enligt statskontorets uppfattning naturligen beakias av NSI i dess utvecklingsarbete. LON anser att förslaget är väl ägnat att systematisera och effektivisera kungöranden i allmänhet. Advokatsamfundet uttalar atl en ändring av formerna för kungörande i enlighet med vad som föreslås i promemorian är en både väl

Prop. 1976/77:63 103

moliverad och angelägen reform.

Några remissinstanser efterlyser slörre flexibilitet vid formvalel än förslaget medger. JK anser atl den föreslagna lösningen med snäva regler om obligatoriska former i förening med skyldighet atl pröva frågan om stödjande form inte tillgodoser de grundläggande syftena med kungörande i önskvärd mån. Han förordar att frågan om och i vad mån kungörandet bör genom författning bindas vid viss (obligatorisk) form blir föremål för ytterligare överväganden med sikte på elt i vart fall mindre långtgående tvång än enligl förslagel. Av rättssäkerhetsskäl förordar han ocksä, här med insiämmande av länsstyrelsen i Kristianstads län, alt kungörandets rättsverkan knyts inle enbarl lill kungörande i obligatorisk form. Också lantmäteristyrelsen påpekar som betydelsefullt atl lagstiftningen är tillräckligt flexibel inte bara vid stödjande utan också vid obligatoriskt kungörande.

Förslagels utformning av stödjande kungörande kritiseras frän några håll. Stockholms tingsrätt anser att bestämmelsen om stödjande kungörande med hänsyn lill sin vaga nalur kommer alt antingen bereda myndigheterna ell avsevärt arbeie, som i många fall inle tjänar något praktiskt syfle, eller också i prakiiken bU ett slag i luften. Tingsrätten föreslär att beslämmelsen ulgår och ersätts av att del i specialbestämmelserna konkret anges vilka former av bekantgörande som skall användas eller att bestämmelsen om myndighets skyldighel atl pröva frågan om stödjande kungörande i vart fall fär ell betydligt restriktivare innehåll än del föreslagna. Naturvårdsverket och länsstyrelsen i Kristianstads län anser att konstruktionen med stödjande kungörande är ett hinder för enhetlighet i kungörandeinstilutet.

När det gäller ulformningen av stödjande kungörande betonar handelskammarförbundet, bankföreningen och industriförbundet vikten av atl den, för vars räkning myndighel kungör, får lillfälle atl lägga fram sina synpunkler, grundade på ekonomiska och ickeekonomiska intressen.

LRF framhåller som nödvändigt all kungörelseförfarandena uiformas så all personliga meddelanden utgår i alla de fall, där kända personer har behov av underrättelser. Grupper av personer - t.ex. fastighetsägare, som direkt berörs av någon åtgärd avseende förfoganden av olika slag - bör kunna kräva atl få personliga meddelanden. Så är naturligtvis förhållandet även då förbud eller påbud riktas mot viss eller vissa personer. Även om det förvaltningsmässigl skulle innebära vissa besvär att uppfylla sådana krav, kräver enligt förbundets mening rättssäkerheten att så långl det är möjligl de personliga meddelandena används.

De kostnadsökningar som remissinsianserna genomgående bedömer bli följden av den föreslagna reformen har föranlett vissa uttalanden och förslag, som redovisas närmare i det följande (se avsnitt 4.5). Från flera håll framhålls som otillfredsställande att sådana kostnads-

Prop. 1976/77:63 104

ökningar, som dessulom kan för/änlas bli högsl varierande frän ort lill annan, skall åläggas enskild. Allmänl bedöms dock övervägande skäl tala för alt genomföra reformen ulan hinder av kostnadsökningar.

Som en faktor av slor betydelse för all effektivisera kungörandet och också av viss betydelse för all begränsa kungörandekoslnaderna nämner ett flertal remissinslanser språklig förenkling och redigering av kungörelsetexterna. LO framhåller viklen av att texterna i kungörelserna skrivs på ett språk som folk begriper. RSV säger utifrån sin erfarenhei atl information föder krav pä ytterligare informalion och att avsändare av kungörelser därför bör göra en bältre ulformning av kungörelserna (begripligare språk, slilval och grafisk uppställning). Lantmäteristyrelsen och överlantmätarmyndigheten i Jämtlands län utvecklar synpunkler på effektiviserande rubriksältning, uppställning och redigering. Lämpligheten av standardiserande anvisningar på detta område antyds av bl.a. Göta hovrätt och DON.

Från några håll riklas kritik mot förslaget. RRV och Stockholms tingsrätt avsiyrker sålunda atl den föreslagna reformen genomförs pä grundval av föreliggande material. RR V föreslår alternativt att kungö-randelagen sätts i kraft för en begränsad tid.

Stockholms tingsrätt förordar atl den föreslagna reformen inle genomförs utan alt man försl har klarlagt del faktiska behovel av kungörande i olika fall och av annonsering i den allmänna dag.spressen. Tingsrätten ser som en brisl att promemorian inte innehåUer några undersökningar av de aktuella beslämmelsernas faktiska lillämpning och funktion och all där heller inte har klarlagts behovel i de särskilda fallen av den föreslagna breda orlstidningsannonseringen. På basis av en summarisk undersökning inom den egna verksamheten uttalar tingsrätten atl en analys av den avsedda funktionen med vissa annonser sannolikt skulle visa atl annonserna i stor utsträckning bara fyller en formellt-juridisk funktion (t.ex. torde brottmålsavdelningarnas annonsering sällan om ens någonsin ha resulterat i all någon låtit höra av sig). Inte ens i fråga om kungörande på konkursrätten område kan man enligt tingsrättens mening utgå från att annonser i den vanliga dagspressen fyller någon egentlig funktion vid sidan av annonsering i Post- och Inrikes Tidningar, som fortlöpande följs av yrkesmässiga kreditgivare, branschorganisationer och liknande rättssubjekt, samt av direkta kallelser och underrättelser. Tingsrätten anser alt endast en närmare undersökning skulle kunna klargöra vilket faktiskt behov som annonsering i den allmänna dagspressen fyller. Även om en reform utan längre dröjsmål i och för sig är angelägen, är den inte så angelägen att de mera långsiktiga ekonomiska och praktiska hänsynen här måste vika för tidsfaktorn. J?/?Fkonstaterar att något underlag för atl möjliggöra hållbara beräkningar av de ekonomiska verkningarna inle har lagils fram. Angelägenheten av sädana beräkningar - baserade på frekvensmätningar - är emellertid enligt RRV:s uppfattning här

Prop. 1976/77:63 105

särskilt markant eftersom det åtminstone med viss grad av säkerhet kan förutses atl kostnadsökningarna blir väsentliga. Härtill kommer atl dessa kommer all drabba inle enbarl statsverket utan också enskilda, de senare dessutom olika hårt beroende på lokala variationer i tidningsspridningen. Enligl RRV:s uppfattning bör den breda principen i vart fall i vissa hänseenden modifieras. Om förslaget skulle genomföras utan de ekonomiska beräkningar som RRV efterlyst bör kungörande-lagens giltighet tidsbegränsas. Under tillämpningstiden bör då kostnadsaspekterna, både för samhället och de enskilda, följas upp och läggas till grund för en eventuell omprövning av beslutet.

A-pressen anser alt den föreslagna reformen är otillräcklig. A-pressen erinrar vidare om atl kraven att på skilda sätt öka informationsflödet lill alla medborgare i samhället varit karaktäristiska för de senaste årens debatt om medborgarnas rätt till information, insyn och inflytande över samhälle, förelag och organisationer och markerats l.ex. i 1971 års riksdagsbeslut om riktUnjer för förbättrad samhällsinformation. Promemorian har inte tillräckligt tagit fasta på den djupare innebörden av riksdagens ställningstagande. Det blir allt svårare och allt orimligare, anser A-pressen, att göra snäva avgränsningar av de grupper medborgare, förelag etc. som bör näs av viss information. Vid den praktiska utformningen av regler för effektivare kungörande bör därför stor hänsyn tas lill de senasie årens utveckling i fråga om samhällsinformation och de krav som fortsatt förts fram i samhällsdebatten. Detta betyder genereUt vidgade målgrupper. I en rad fall (redovisade i det följande) bör därför enligt A-pressens uppfattning kungörande ske i dagspress i slörre utsträckning än enligt förslagel.

4.2 Målgrupper

Förslagets principiella ståndpunkt i denna del har inte rönt någon gensaga. Vissa invändningar mot målgruppsbeslämningar i enskilda kungörelsesitualioner redovisas i det följande (se avsnitt 4.6).

4.3 Kungörandeformer

4.3.1 Kungörande i kyrka och länskungörelsema Förslaget i dessa delar har lämnals utan erinran.

4.3.2 Post- och Inrikes Tidningar

Förslaget i fråga om Posl- och Inrikes Tidningars principiella användande som obligatorisk kungörandeform godlas i allmänhet av remissinsianserna.

Atl tidningen i sin nuvarande gestaltning inte är en effektiv kungörandeform konstateras dock i åtskilliga yttranden. JK anser alt

Prop. 1976/77:63 106

tidningen fyller sin informativa uppgifi när del gäller information riktad till dem som har ett yrkesmässigt inlresse därav eller eljest är vana all mer eller mindre regelbundet ta del av publikationen. Däremot konstaterar JK att tidningen i varje fall inle hör lill dem som gemene man regelbundet skaffar sig eller tar del av på annat sätt. Snarare torde del slora flertalet av denna kategori knappast alls läsa denna tidning.

Från åtskilliga håll framhålls som en väsentlig förutsättning för genomförande av förslaget i denna del atl tidningen får en mera tidsenlig och lättillgänglig ulformning och redigering (jfr SOU 1971:2). Sådana uttalanden görs av bl.a. RPS, generaltullstyrelsen och NSI. LON, som framför liknande synpunkler, påpekar alt det ocksä krävs en aktiv spridning av tidningen. LON erinrar om alt den officiella publiceringen under senare år påtagligt effektiviserats i fråga om l.ex. förfalt-ningslryckel (SFS) och ulredningslrycket (SOU). På samma sätt anser LON atl kungörelsetryckel kan aktiveras, enligl LON:s mening naturligen genom samarbete mellan departement och AB Allmänna Förlaget. En pessimistisk framtidssyn redovisar JK, som bedömer atl tidningen inle ens i omredigerat och moderniserat skick lorde komma att bli nämnvärt mera attraktiv för gemene man än f.n.

Svenska akademien släller sig i sitt yttrande positiv lill en omvandling av tidningen och förklarar sig dela den i SOU 1971:2 framförda uppfattningen att praktiska och ekonomiska hänsyn bör beslämma tidningens yttre gestalt, varvid dock om möjligl ocksä en för ögal tilltalande gestaltning bör beakias.

RSV och NSI anser alt elt slällningslagande lill frågan om Posl- och Inrikes Tidningars lämplighet sorn kungörandeform bör anstå lill dess frågan om tidningens framtida ge;5lallning avgjorts.

Lantmäteristyrelsen ställer sig negativ lill förslagel inom sill verksamhetsområde, i vart fall sä länge tidningen inle fält godtagbar effektivitet genom modernisering och spridning i berörda kretsar, och anser att alternativet annonsering i rikstäckande dagspress som form för nationeUt kungörande bör uiredas närmare än som har skett i promemorian. De höga kostnaderna för sådan annonsering kan enligl styrelsen mötas bl.a. genom att kungörelsernas innehåll begränsas, i många fall till en hänvisning till myndighet som kan ge närmare besked i saken. Kungörande i rikstäckande press bör inle under alla omständigheter vara obligatoriskt bara därför att en nationell målgrupp är för handen. I lantmäteriverksamheten lorde i flertalet fall annonsering i ortstidning vara den kungörandeform som ger den bästa totala effekten med beaktande av både lokal och nationell målgrupp. Den nationella målgruppen torde emellertid i inte obetydlig utsträckning läsa ortstidning från det område där deras fastigheter är belägna eller genom ortsbor få kännedom om annonser som berör dessa fastigheter. En viss verkningsgrad har därför annonsering i ortspress också för den

Prop. 1976/77:63 107

nationeUa målgruppen. Under alla omständigheter måsle denna effekl antas vara väsentligt högre än den som kan uppnås genom annonsering i Post- och Inrikes Tidningar i här akluella sammanhang. Enligl styrelsens mening bör därför annonsering i ortspress kunna godlas som kungörandeform med avseende pä nationella målgrupper, om sådan annonsering ändå skall ske med hänsyn lill lokal målgrupp och annonsering i rikstäckande dagspress inle kan komma i fråga av koslnadsskäl. Styrelsen anser del vara rimligare atl förutsätta eller fordra atl fastighetsägare och nyttjanderättshavare i den nationella målgruppen följer med i den lokala pressen för den ort där fastigheten är belägen än alt ulgå från atl de mera allmänl läser ell så specielll organ som Posl- och Inrikes Tidningar.

4.3.3 Ortstidning

Den föreslagna breda principen för kungörande i ortspress godtas ålminstone som grundregel av en klar majoritet av remissinsianserna.

Pressutredningen förklarar sig dela uppfattningen att samhällsinformation och kungörelseannonsering inte är att se som en form av presstöd och understryker att informationens effektivitet måste vara den styrande principen på detla område. I de fall då del av olika skäl anses påkallal att annonsera i ortstidning är del emellertid enligl utredningens åsikt nödvändigt att annonsera i samtliga ortstidningar som har en spridning av någon betydenhet. Principen i dessa sammanhang måste vara att medborgare inte skall diskrimineras i informations-hänseende pä grund av sitl tidningsval.

Klart positiv tiU förslagel är vidare bl.a. NSI, som emellertid förordar alt man, för att undvika tolkningsproblem rörande uttrycket "spridning av betydenhet inom orten" bör inskriva formuleringen atl "annonsering skaU ske i samlliga ortstidningar med spridning inom orten" i likhei med vad som gäller vid riksomfattande annonsering i dagspress. Också 5* anser att vid lokal/regional informationsspridning, som även förekommer inom RSV:s verksamhetsområde vid l.ex. exekutiv auktion eller försäljning, i regel bör annonseras i all ortspress.

Att den föreslagna omfattningen av ortslidningskungörandet skulle ge en motsvarande ökning av spridningseffekten ifrågasätts dock från vissa håll, främst Stockholms tingsrätt, DON, RRV och konkurslagskommittén. Stockholms tingsrätt anser, när det gäUer domstolamas och förmodligen också vissa förvaltningsmyndigheters kungörande, att målgrupperna ofta är så specieUa och så begränsade att den breda annonsering som följer av huvudprincipen knappast synes vara praktiskt moliverad. Den föreslagna principen för mycket långt för Stockholms del och kommer att medföra radikala kostnadsökningar. För Stockholms del är förslaget därför ägnat att inge betänkligheter. ÄÄ f ifrågasätter om inte det befogade i en utvidgning av den för samhällsinformation antagna breda principen ull att också gälla kungö-

Prop. 1976/77:63 108

relseannonsering bör övervägas ytterligare.

Slörre möjligheter atl begränsa obligatoriskt ortslidningskungörande än som föreslås i promemorian vill JK, Svea hovrätt, Stockholms, Västerås och Skövde tingsrätter och länsstyrelsen i Stockholms län ha införda. JK anser alt utrymme för begränsning bör finnas dels när det gäller information som riktar sig lill banker, advokater, affärsföretag och vissa andra särskilda grupper inom samhället men som ägnas ringa intresse av allmänheten i övrigi, dels i andra faU med hänsyn till informationens angelägcnhetsgrad, mätt l.ex. i värdet av vad saken gäller. JK vitsordar samtidigt all del givetvis är av värde för den kungörande atl slippa atl själv göra en kanske svår bedömning in casu. Begränsningen av den breda principens tillämpningsområde till obligatoriskt kungörande betecknar JK som självklar. Svea hovrätt ser vidgade begränsningsmöjligheter som en av flera tänkbara metoder all nedbringa kostnadsökningarna utan molsvarande effektivitetssänkningar. Stockholms och Västerås tingsrätter ifrågasätter om inte kostnadseffekterna för enskild av den föreslagna breda principen borde utredas ytterligare. Stockholms lingsrätt förordar att myndigheterna ges frihei all avgöra annonseringens omfattning i fråga om antalet ortstidningar och hänvisar härvidlag till 9 § andra siyckei delgivningskun-görelsen (1970:467). Tingsrätten påpekar atl man också måste beakta all annonsering i dagspressen ibland har negativa konsekvenser för den enskilde, t.ex. kan annonsering i konkurs, kungörelsedelgivning i brottmål och liknande skada den berördes anseende. Sådana nackdelar bör enligt tingsrättens mening undvikas i den mån del kan ske ulan all andra betydelsefulla intressen behöver offras. Västerås lingsräll påpekar alt några erfarenheter av rättsförluster pä grund av icke tillräckligt bred annonsering i vart fall inte har redovisats och ser som ett alternativ att i stället för föreskriften om den breda ortstidningsannonseringen det överlåts åt vederbörande myndighet alt liksom nu avgöra omfattningen av ortstidningsannonsering i de fall sådan skaU ske. 1 vart fall bör, anser tingsrätten, ges möjlighet att för särskilda fall göra undantag från den breda principen. Skövde tingsrätt föreslår att den breda principen föreskrivs "endast i den mån kostnaden för kungörandet icke blir större än som är försvarligt med hänsyn till det intresse tillkännagivandet skaU tillgodose" eller, som en annan lösning, atl uttrycket "spridning av någon betydenhet" ändras till "spridning av större betydenhet", eller alt antalet ortstidningar i vilka kungörelse skall införas begränsas tiU högst visst antal (två eller tre). Också länsstyrelsen i Stockholms län förordar av kostnadsskäl en avsevärt mindre kategorisk formulering än den föreslagna.

Göta hovrätt, Sollentuna och Färentuna tingsrätt och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län understryker behovet av anvisningar och riktlinjer för den praktiska tillämpningen av den föreslagna principen. NSI påpekar att viss service av denna arl på den allmänna samhällsinforma-

tionens område redan nu ingår i NSI:s verksamhel.

All principens lillämpning kommer atl medföra administrativt merarbele för kungörande myndigheier befarar bl.a. DON, som också menar all de rättsliga konsekvenserna av ett uteblivet kungörande i en eller flera ortstidningar bör belysas i lagstiftningsärendet.

4.3.4 Myndighets anslagstavla

Förslagel i denna del har fått ell i allt övervägande positivt mottagande. Mol förslagets bedömning i denna del vänder sig dock JK saml Mora och Ljungby tingsrätter.

JK anser alt promemorian i viss mån har underskattat effektiviteten av kungörande på myndighels anslagstavla, särskill underrätts tavla, som enligt hans mening i prakiiken torde ulgöra en icke oväsentlig kunskapskälla för främsl advokater och andra ombud men ocksä för gemene man. Tavlan som kungörandeform är dessulom förenad med en ytterst ringa kostnad. JK kan myckel väl tänka sig situationer, dä kungörande på myndighets anslagstavla kan förväntas ha lika god (eller dålig) effekt som föreskriven kostnadskrävande tidningsannonsering. Att i sådana fall ovUlkorligl kräva l.ex. annonsering i ortstidning i dess breda bemärkelse anser JK inle vara rimligl, ulan valmöjlighet bör föreligga. Han anser det också länkbart alt kombinera kungörande på anslagstavla med införande i bara en lokaltidning. Också Ljungby tingsrätt ifrågasätter om inte anslag bör vara obligatorisk form i slörre utsträckning än enligt förslaget. Mora tingsrätt anser all frågan om anslag på myndighets anslagstavla bör övervägas ytterligare. Pä grund av sina erfarenheter finner sig tingsrätten inle kunna anse att anslag på rättens anslagstavla inte främjar syftet med ett tillkännagivande genom kungörelse i ärende om l.ex. dödande av förkommen inteckning eller om lagfartssammanträde. I flera orter kan frågan om en kungörelse skall anslås som stödjande kungörande bli föremål för delade meningar. Tingsrätten ser risk för atl rättstillämpningen inte blir enhellig t.ex. inom domstolarna.

Möre och Ölands tingsrätt, som i princip godtar förslaget, påpekar tavelkungörandets - liU skillnad från tidningskungörandets - perdurerande verkan. Enligl tingsrättens mening är del vidare från principiell synpunkt inte tillfredsställande om informalionen så gott som hell vore knuten till media, för vilka allmänheten måsle erlägga avgift (dvs. för tidningsprenumeration eller för lösnummerköp) för att få del av. Tingsrätten och Göta hovrätt ser anslagstavlan som en billig och lämplig stödjande form i elt flertal fall.

4.3.5 Andra kungörandeformer

Förslaget till användningsområde för kommunal anslagstavla har lämnats utan erinran.

Promemorians ståndpunkt i fråga om användningen av radio/TV har

Prop. 1976/77:63 110

inte mött någon gensaga. Sveriges radio AB förklarar alt dess syn på sin roll i det stora komplex som gäller samhällsinformation uppenbarligen sammanfaller med de konstateranden som i det avseendet - särskill med sikte på kungörelseannonsering - har gjorts i promemorian.

När del gäller kungörande genom alt uppgifler hälls tillgängliga hos myndighet i regislerform eller på annat sätt framför DON vissa organisatoriska synpunkter. DON föreslår att det i administrativ ordning meddelas föreskrifter för domstolarnas del - och alltså inle endast görs motivuttalanden - i vilka fall och hur kungörelsemalerial skall hållas samman vid sidan av de obligatoriska media. 1 föreskrifterna bör också anges för olika fall under hur lång lid en kungörelse skall förvaras i det sammanhållna materialet så atl man undviker all, som nu understundom sker, inaktuella kungörelser - l.ex. om lösöreköp - för säkerhels skull sitter kvar under långa lider.

Behovet av former för kungörande till icke svensktalande personer understryker invandrarverket. Verkei erinrar om alt invandrarnas rätt till en med svenskar likvärdig behandling har slagits fasl i prop. 1968:142 om riktlinjer för den svenska invandringspolitiken. Verket anser att denna rätt måsle innefatta också rätt lill informalion. 1 enlighet med de fastslagna riktlinjerna i fråga om samhällsinformation (prop. 1971:56) bör principen vara all alla berörda medborgare -svenskar likaväl som i förekommande fall utlänningar - skall ges informalion som är differentierad med hänsyn till medborgarnas olika förutsättningar all tillgodogöra sig informalionen. Mol denna bakgrund föreslår verket atl den som beslutar om kungörande ges frihet inle bara atl välja stödjande former ulan också alt på samma viUkor besluta om kungörande på ett eller flera utländska språk och att delta kommer till uttryck i lag. Enligt verkels mening bör myndighelerna vid val av kungörandeform ha i åtanke den veckotidning för invandrare som stiftelsen Invandrartidningen med statliga medel ger ul i sex språkversioner för invandrare.

4.4 Allmänna grundregler i särskild lag

Förslagets uppbyggnad i denna del godtas med ett undantag av remissinstanserna. Lösningen beiecknas av statskontoret som förtjänstfull, av planverket som angelägen, av överlantmätarmyndigheten i Malmöhus län som den mest rationella och av överlantmätarmyndigheten i Värmlands län som acceptabel såsom innebärande en defini-tionsmässig och supplementär stabilisering.

Lantmäteristyrelsen anser atl lagen bör ges en bredare uppläggning än enligt promemorieförslaget och i högre grad ingripa i de kungörelseregler som finns i olika speciallagar. Bl.a. bör enhetliga riktlinjer för kungörelses utformning förankras i denna lag. Detsamma gäller den viktiga regeln om avvägning mellan kostnad och kungörande-

Prop. 1976/77:63 111

inlresse (2 § andra punkten) saml principen om i vilka tidningar orls-pressannonsering skall ske i fall då sådan annonsering över huvud taget skall äga rum.

Förslagel i denna del avslyrks av namnlagsulredningen. Utredningen förordar alt syftet med lagförslaget i stället tillgodoses genom erforderliga ändringar i de särskild författningar som nu innehåller föreskrifter om kungörande. Om man emellertid ändå vill samla vissa allmänna grundregler i en särskild lag för atl fä en central författning i ämnet, förordar utredningen en lag med ett fylligare innehåll, utformad som en motsvarighet lill delgivningslagen. Uiredningens anmärkningar mot den föreslagna kungörandelagen är i huvudsak följande. Lagen innehåller inle en enda regel av rättslig betydelse. Den centrala frågan, när kungörande skall anses ha skett, besvaras nämligen i 4 § med atl så är fallet när kungörelse har tillkännagivils i den form eller de former som anges i den författning där kungörandet är föreskrivet, säiunda närmast en renvoibestämmelse. Regeln i 3 § om bredden av ortstidningsannonsering ger intryck av att utgöra en bestämning av vad kungörande i ortstidning är. Huruvida regeln skaU tillerkännas rättslig betydelse sålunda, att den skall ligga tiU grund för besvarandet i varje särskilt fall av frågan, om kungörande i ortstidning kan anses ha skett i vederbörlig ordning eller ej, förefaller dock oklart I motiven till 3 § talas endast om en princip "om bredden av ortstidningsannonsering". Med tanke på de rättsverkningar som ofta är knutna till ell kungörande i vederbörlig ordning utgör den föreslagna lydelsen en alldeles för vag bestämning för att kunna tillerkännas rättslig betydelse. Om regeln är avsedd alt ulgöra en bestämning som nyss sagts, bör den därför ges elt klarare innehåll. Exempelvis kan anföras alt inte ens ordet dagstidning, som i lagförslaget har en särskild innebörd, finns förklarat i förslagel. Regeln är till följd av sin oklara innebörd också ägnad alt ådra rällssökande parter onödiga kostnader genom att myndigheterna kan anlas komma atl känna sig tvingade till ett kungörande i vidast möjliga utsträckning för atl undvika risken atl kungörande inte skall anses ha skett i vederbörlig ordning.

Förslagels lösning atl från den föreslagna kungörandelagens lillämpningsområde undanla kungörande av normbeslut godtas genomgående i de remissyttranden där frågan berörs. Statskontoret underslryker nödvändigheten av en helhetssyn på samhällsinformationen och en samlad lösning av hithörande problem med utgångspunkt i atl formerna för kungörande bör beslämmas efler de kungjorda ärendenas aUmänna betydelse. Länsstyrelsen i Stockholms län anser all med den föreslagna avgränsningen av kungörandelagens tillämpningsområde bör utfärdas någon definition på vad som avses med normbeslut för att man därmed skall komma ifrån tolkningssvårigheter. Länsstyrelsen i Kristianstads län beklagar atl normbeslulen har undantagits. Enligt länsstyrelsens erfarenhet har nämligen i praktiken jusl kungörandet av normbeslut.

Prop. 1976/77:63 112

där tillkännagivandet dels är en förutsättning för beslutets giltighet, dels bildar utgångspunkt för besvärsliden, visal sig innebära speciella problem. Den uteblivna regleringen av normbeslul i delta sammanhang medför också alt lidpunkten för anförande av besvär blir olika för normbeslul och de beslut vilkas kungörande regleras i kungörande-lagen. Enligl länsstyrelsens mening kan det inte anses tillfredsställande all dessa båda typer av beslut betraktas olika i en besvärssiluation beroende pä kungörandebestämmelser i skilda författningar. Normbeslulen har inte heller del "riksintresse", som nödvändiggör atl de behandlas i samband med frågan om publicering av lagar och andra författningar.

4.5 Kostnaderna

En enig remissopinion bedömer att en effekl av den föreslagna reformen, särskill den s.k. breda orlslidningsprincipen, skulle bli icke obetydliga ökningar av kungörelsekostnaderna.

RRV anser kostnadsfrågan så väsentlig atl förslaget enligt RRV:s mening inte bör genomföras, innan hållbara beräkningar av de ekonomiska verkningarna har tagils fram. Om förslaget ändå skulle genomföras på föreliggande material anser RRV all kungörandelagen bör tidsbegränsas med en uppföljning under dess giltighetstid av kostnadseffekterna, både för samhället och för enskilda, som kan bilda grund för en eventuell omprövning av beslutet.

Åtskilliga remissinstanser, däribland LON, anser att kostnadsökningarna fär accepteras både för enskilda och för del allmänna med hänsyn till den ökade rättssäkerhet och effektivitet vid kungörande som svarar däremol.

Lantmäteristyrelsen ser som ofrånkomligt all en lagstiftning på detla område ger möjlighel till en rimlig avvägning av kostnadsinsatsen med beaklande av både förrätlningsobjektets värde eller nyttan av förrättningen och den ifrågavarande kungörandeformens effektivitet.

Några remissinstanser påpekar alt reformen kommer alt medföra sådana ökningar av del allmännas kostnader alt höjda anslag kommer att behövas. Överlantmätarmyndigheten i Kopparbergs län antyder atl l.ex. lantmäleritaxan kan komma att behöva höjas till följd av ökade kostnader för delgivning.

Stockholms tingsrätt förutser ökad arbetsbelastning hos myndigheterna genom reformen med kostnadsfördyringar som följd.

Elt betydande antal remissinslanser understryker att aUa möjligheter måste tas till vara att begränsa kostnadsökningarna, framför allt för enskilda. Som ett viktigt område, där åtgärder kan vidtas för att begränsa kostnadema, anges allmänt kungörelselextens utformning och redigering. DON förordar en särskild undersökning av möjligheterna att pressa annonskoslnaderna genom överenskommelse med

Prop. 1976/77:63 113

centrala pressorgan. NSI påpekar all kostnadsökningarna kan mötas genom beskärningar i kungörelsens innehåll.

Göta hovrätt anger som ett annat medel ett mera allmänt nedbringande av aktivt kungörande efler modell promemorians förslag beträffande svenska juridiska personer och anser atl en sådan utveckUng är lämplig i första hand inom familjerätten.

För en övergång till ett system, där ersättning av enskild för myndighets kungörande tas ut efler fasl taxa uttalar sig DON, Göta hovräti, kammarrätten i Göteborg, domareförbundet, TCO och ett flertal tingsrätter Kammarrätten anför lill stöd för denna åsikt, förutom de lidigare berörda lokala kostnadsvarialionerna, dessutom praktiska skäl. Hos många myndigheter torde uttagande av kungörelsekostnader innebära mycket tidskrävande och därmed myckel dyrbara handläggningsrutiner, inle minsl när kostnader för kungörande skall fördelas på flera enskilda och när kungörandet har skell i flera tidningar. Enligt kammarrättens mening är del uppenbart att det finns belydande administrativa vinster alt hämla genom en övergäng tiU elt syslem där myndighel tar ut ersättning för kungörandekostnader av enskild enligl fasta taxor. Särskilt slora rationaliseringsvinster lorde uppnås om systemet kan utformas så, att ersättningen tas ut redan i samband med ärendets anhängiggörande. Delta kan l.ex. i de ärenden där kungörelse regelmässigt förekommer ske på så sätt alt ersättning för kungörelsekostnader bakas in i eventuell ansökningsavgift. Också TCO framhåller som angeläget att förfarandet vid uttagande av kungörelsekostnader av enskild part blir föremål för översyn, syftande till förenkling. I de faU där enskild part är betalningsskyldig för kungörelse bör enligl TCO:s synsätt kostnaderna inbakas i expeditionsavgiften.

Atl en omprövning av kostnadsansvaret bör göras i samband med den föreslagna reformen och statens ansvarsområde härvidlag vidgas anser bl.a. DON, Stockholms tingsrätt, länsstyrelsen i Skaraborgs län, Ljungby tingsrätt och domareförbundet. Genomgående åberopas de för den enskilde slumpartade lokala variationerna i kostnad som blir en följd av dagspressens ojämna förekomst och spridning i landet. Från åtskilliga håll anförs exempel på extrema förhållanden härvidlag. Västerås tingsrätt, som ansluter sig lill ståndpunkten ökat kostnadsansvar för staten, anför som ett exempel pä lösning atl enskild vid ortslidningskungörande belastas med kostnaden för kungörande i endast en tidning. Likartade tankegångar framför Mora tingsrätt. DON, som anser sig kunna konsiatera alt den s.k. breda ortstidnings-principen är ett uttryck för statsmakternas vilja, ifrågasätter om denna princip verkligen är nödvändig för att få ett effektivt lokalt och regionalt kungörande och om det inte i själva verket bakom kravet på iakttagande av principen ligger tanken på ett outtalat presstöd. Detta talar enligt DON:s mening för att staten borde ta på sig kungörande-kostnader i större utsträckning än som förutses i förslaget.

8 Riksdagen 7976/77. I saml. Nr 63

Prop. 1976/77:63 114

4.6 Genomgång av gällande kungöranderegler

4.6.1 Allmänt

Allmänna omdömen om förslagel i denna del är positiva eller neutrala.

1 det följande redovisas sådana synpunkler som uttryckligen berör de olika delavsnitlen. Allmänl positiva omdömen om förslagen har dock i regel utelämnats.

4.6.2 Fastighetsförhållanden

4.6.2.1 Införskaffande av upplysning!utredning

Ljungby tingsrätt anser att kungörandet i dessa frågor lämpligen kan uiformas på sätt som föreslagils och ser det som en förbättring alt kungörelseförfarande i tidningar görs obligatoriskt också vid äganderättsutredning och enligt lagen (1932:169) om uppläggande av nya fastighetsböcker.

1 fräga om äganderättsutredning och legalisering avstyrker lantmäteristyrelsen samt överlantmätarmyndigheten i Norrbottens län förslagel alt kungörelse obligatoriskt skall ske i Post- och Inrikes Tidningar. Lantmäteristyrelsen påpekar alt äganderättsutredning numera kan komma i fråga också för mindre objekt med begränsad sakägar-krels. Kungörande fastighetsbildningsmyndighel bör ges möjlighet atl bedöma frän fall till fall i vilka tidningar annonsering skall ske. Den tidigare gällande föreskriften om obligatoriskt kungörande i Post- och Inrikes Tidningar överfördes inle till 1971 års lag om äganderättsutredning och legalisering. Överlantmätarmyndigheten i Värmlands län anser däremot atl förslaget är godtagbart men vill ha bort tre-månadersregeln för annonsering i Posl- och Inrikes Tidningar enligt jordabalken liksom begränsningen av annonseringen lill första numret i kvartalet. Överlantmätarmyndigheten i Kopparbergs län anser för sin del att de föreslagna reglerna om annonsering i Post- och Inrikes Tidningar i fräga om äganderättsutredning för större objekt är ändamålsenligare än nuvarande regler.

4.6.2.2 Vissa sammanslutningars representation

Förslaget atl samla hithörande uppgifter i register kommenteras positivt av lantbruksstyrelsen och länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Jämtlands och Norrbottens län.

4.6.2.3 Kallelser inom vissa sammanslutningar

Ljungby tingsrätt nämner den åtskillnad som har gjorts mellan kungörande enligt vattenlagen (1918:523), lagen (1933:269) om ägofred och lagen (1939:608) om enskilda vägar, å ena sidan, samt jaktstadgan (1938:279), å andra sidan, som ett gott exempel pä den differentiering som bör eftersträvas med hänsyn till ändamålet med delgivningen.

Prop. 1976/77:63 115

I fråga om vattenlagen, ägofredslagen och lagen om enskilda vägar avstyrker NSI förslaget om ortslidningsannonsering och föreslår all den också i dessa fall anknyts till den breda principen. A-pressen nämner samma kungörandefall som exempel på områden, där enligl dess allmänna betraktelsesätt (närmare redovisai i avsnitt 4.1) kungörande i dagspress bör ske i ökad omfattning.

4.6.2.4 Förrättningar - kallelser

Förslaget i fråga om kungörande enligl fiskeförfatlningarna godlas av fiskeristyrelsen liksom av länsstyrelsen i Kristianstads län, som dock anser att det inte generellt behövs atl handlingarna vid kungörande enligt fiskeristadgan (1954:607) finns tiUgängliga i varje församling och i stället förordar att frågan var förslag lill bestämmelser skall finnas tillgängligt får prövas fritt efter övervägande i varje särskill fall.

Vad gäller byggnadslagstiftningen godtas förslaget i sak av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och av planverket, som uttalar atl del är av slort samhällsinformativt värde att berörda målgrupper bereds möjlighet att genom dagspressannonser ta del av pågående planeringsaktiviteter. Länsstyrelsen anser att de särskilda reglerna i byggnadsstadgan (1959:612) om kungörandeproceduren för underrättelse till samfällighet ulan styrelse eller förvaltare i stället bör vara infogade i central författning (jfr 10 och 16 §§ delgivningslagen). Länsstyrelsen och planverket erinrar om bygglagutredningens principbetänkande (SOU 1974:21) Markanvändning och byggande, vari föreslås bl.a. en utvidgning av sakägarbegreppet som kan komma all leda lill alt kungörande bör ske också i Post- och Inrikes Tidningar.

När det gäller kungörande enligl miljöskyddslagstiflningen uttalas, av länsstyrelsen i Stockholms län att det är fördelaktigt all kungörandet inte låses till viss eller vissa tidningar, av länsstyrelsen i Kristianstads län att det är angeläget att kungörandet begränsas i möjligasle män så att sökanden inte åsamkas oskälig kosinad, av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att sakägarbegreppet bör bestämmas med ledning av resultatet av pågående utredning därom och av koncessionsnämnden atl ortstidningsannonsering enligt den föreslagna breda principen redan tillämpas av nämnden med stöd av Kungl. Maj:ts cirkulär (1971:507). Naturvårdsverket godtar förslaget i alla delar inom verkets tillämpningsområde.

NSI och A-pressen förordar atl ortslidningskungörande enligl 1, 10 och 11 kap. vattenlagen anknyts till den breda principen.

Mol förslaget i fråga om lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering invänder lantmäteristyrelsen att föreläggande att anmäla äganderättsanspråk eUer lämna upplysningar här inte har en så grundläggande uppgift frän rättssäkerhetssynpunkt - vid sidan av de underrättelser som skall ulgå om förrättningens inledande och om sammanträde - att det finns anledning alt obligatoriskt kungöra sådant

Prop. 1976/77:63 116

föreläggande i ortstidning. 1 stället bör del överlämnas lill faslighelsbildningsmyndigheten att välja del förfarande som är lämpligasi i det enskilda fallet.

4.6.2.5 Beslut med anledning av förrättning

Förslaget i fråga om fiskelagstiftningen tillstyrks av fiskeristyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms och Kronobergs län. Länsstyrelsen i Kronobergs län förordar vidare all i 27 § jaktlagen öppnas möjlighet att - i likhet med vad som gäller i 31 § lagen (1960:130) om fiskevårdsområden - införa meddelande om länsstyrelses eller kammarrätts beslut, med stöd av ll § lagen (1938:274) om räU till jakt, i en eller flera tidningar och alt utgångspunkten för besvärstiden är densamma i båda lagarna.

NSI förordar all ortslidningskungörande enligl 11 kap. 68 och 104 §§ vattenlagen anknyts lill den breda principen.

4.6.2.6 Avlösning av vissa avgälder

Förslaget har lämnals utan erinran av remissinsianserna.

4.6.3 Bergsbruk - koncession Remissinsianserna har godtagit förslagel.

4.6.4 Statusförhållanden

4.6.4.1 Fysiska personer

Remissbehandlingen har inte föranlett någon erinran i denna del.

4.6.4.2 Svenska juridiska personer

Klart positiv till tendensen i förslaget i denna del är kammarrätten i Göteborg, som viU ifrågasätta om det finns något egentligt behov av atl registreringen av nybildat akiiebolag och andra juridiska personer kungörs. Enligt kammarrättens mening torde de konstitutiva verkningar, som idag knyts till kungörandet, lika väl kunna tilläggas registreringen. Uppgifter om en juridisk person kan typiskt sett behövas vid mycket varierande tidpunkter och ändring beträffande vem som är behörig alt företräda en juridisk person sker redan i dag utan att ändringen kungörs. Därför är det registreringen och inte kungörandet som i praktiken spelar den avgörande rollen när det gäller tredje mans möjligheter att vara informerad om vem som företräder en juridisk person. Som ett ytterligare skäl för att begränsa kungörandet påpekas att institutet då reserveras för de fall där det fyller en verklig uppgift. Därigenom blir det lättare för allmänheten att uppmärksamma betydelsefulla kungöranden. Kammarrätten anser dock att kungörande fortfarande behövs vid en hel del förfaranden beträffande juridiska personer, t.ex. vid ansökan om tillstånd tiU fusion eller nedsättning av aktiekapitalet.

Prop. 1976/77:63 117

För promemorieförslagel ullalar sig också bankinspektionen, lantbruksstyrelsen, handelskammaren i Göleborg, PRV, industriförbundet, bankföreningen och SAF. Bankinspektionen påpekar alt jordbrukskassor och sparbanker är förelag med utpräglat lokal eller regional förankring och målgrupperna för hithörande kungörelser geografiskt avgränsade men beroende på arten av förelagens verksamhel av betydande storlek och skiftande sammansättning. Förfrågningar lill registermyndigheten tyder på ell informationsinlresse från allmänhetens sida. Kungörande i ortstidning kunde därför vara motiveral, dock icke i den omfattning som skulle följa enligt förslaget till kungörandelag om annonsering i ortstidning blev obligatorisk form. Med lillämpning av regeln om stödjande kungörande kan ortstidningsannonsering ändå användas i påkallad utsträckning. Lantbruksstyrelsen påpekar att lagstiftningen om sambruksföreningar är under utredning och anser att förslaget i denna del, mot vilken styrelsen inte har någon erinran, får övervägas i samband med behandlingen av utredningsförslaget. Handelskammaren i Göteborg anser att förslaget är väl anpassat lill näringsUvets och allmänhetens intressen men ser som en absolul förutsättning för den föreslagna lösningen atl registreringsmyndig-helerna får en sådan kapacitet att registerutdrag och muntliga upplysningar kan lämnas snabbt och effektivt.

Mol förslaget i fråga om kungörandeformer för uppgifter ur förenings- och handelsregisler uttalar sig länsstyrelsema i Stockholms, Göteborgs och Bohus och Norrbottens län, NSI, Svenska Tidningsutgivareföreningen och A-pressen.

De tre länsstyrelsema anser del inte vara motiverat atl slopa orlstidningsannonseringen. Länsstyrelsen i Stockholms län anser dock all annonsering i mer än en ortstidning bör undvikas av kostnadsskäl. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser alt kungörandet i Posl-och Inrikes Tidningar bör slopas.

NSI avstyrker förslaget och föreslår alt elt definitivt ställningstagande föregås av viss försöksverksamhet. Enligt NSL.s mening är redan de nu gällande inskränkningarna i tidningskungörandet betänkliga och inte förenliga med de krav på information tiU enskild medborgare som har fastlagts i riksdagsbeslut. I verkligheten innebär de en diskriminering av den enskilde medborgaren med hänsyn till hans tidningsval. NSI kan inle godla förslagets målgruppsbedömning. Målgruppen kan vara betydligt vidare och mindre aktiv än vad förslaget utgår från. Inskränkningen i kungörandet kan ha konsekvenser också för andra medborgare. Den kan l.ex. hindra näringsidkare att i tid upptäcka nya förväxlingsbara konkurrerande firmanamn. I registerkungörelser ingår ofta en mängd lokala personnamn som kan antas ha lokalt nyhetsvärde av allmänt intresse. De ständigt pågående förändringarna inom näringsliv och arbetsmarknad är ytterligare skäl alt ifrågasätta förslagels målgruppsbeslämning. Den fortlöpande struktur-

Prop. 1976/77:63 118

omvandlingen och demokraliseringsprocessen inom näringsliv och arbetsmarknad med bl.a. representantskap för anslällda i bolagsstyrelser och företagsnämnder kan innebära en breddning av intressegrupperna för lättillgänglig informalion om vad som sker inom delta område.

Tidningsutgivareföreningen framför tankegångar av samma arl som NSI och underslryker i fråga om den enkät som har föregått promemorian att den mindre företagsamhet, som är betjänt av en bred lokal/regional information i dessa frågor, inte har beretts lillfälle att yttra sig i saken. Enligt föreningens mening finns elt starkl behov hos allmänheten att fä kontinuerlig tillgång lill nya uppgifter ur bl.a. handels- och föreningsregisler. Föreningen förordar all uppgifler ur dessa register ortslidningskungörs enligt tolalilelsprincipen. A-pressen nämner här aktuella registeruppgifter som exempel på behov i vissa fall av total ortstidningsannonsering (jfr avsnitt 4.1).

Mol förslaget alt från aktivt kungörande undanla vissa registeruppgifter framförs erinringar från handelskammarförbundet, Stockholms handelskammare, PRV, industriförbundet, bankföreningen och SAF. PRV fäster stor vikt vid att alla registrerade uppgifter kungörs aklivl och bedömer atl varje begk'änsning skulle leda lill elt betydande merarbele för registreringsmyndighelerna och avsevärd risk för felaktigheter. Särskilt viktiga är enligt PRV:s bedömning uppgifler om säte och adress samt om räkenskapsår. PRV redovisar en intern undersökning av telefonförfrågningar hos bolagsbyråns informationskontor enligt vilken antalet frågor om aktiebolags säte och adress var betydligt fler än frågor om aktiekapital, verksamhet, företrädare eller firma. Som förklaring erinrar PRV om atl många bolag har adress på annan ort än den där styrelsen har sitt säte och all det inle är ovanligt atl postadressen är c/o elt annat bolag eller en enskild person, varför del kan vara svårt all finna akliebolagel i någon telefonkatalog. Förbunden och föreningen nämner som särskill värdefullt atl intressenter, däribland banker och andra som fortlöpande för egna regisler grundade på de kungjorda uppgifterna, kan hämla upplysningar om säte och adress direkt ur kungörelsernas innehåll. SAF påpekar att hithörande uppgifter fortlöpande är underkastade förändringar och bedömer det vara rimligt alt intressenter som så önskar också fortlöpande kan tillgodose sitt informationsbehov utan att göra ständiga förfrågningar hos olika register.

4.6.4.3 Utländska juridiska personer

Försäkringsinspektionen tillstyrker förslaget i denna del och föreslår i anslutning härtill den ändringen i fråga om kungörande enligl 295 § 3 mom. lagen (1948:433) om försälcringsrörelse, atl kungörelsetexlen får begränsas lill ett tillkännagivande att avtal om beståndsöverlåtelse har träffats.

Prop. 1976/77:63 119

4.6.4.4 Konkurstillstånd

Remissutfallet i denna del redovisas i nästföljande avsnitt.

4.6.5 Konkurs- och ackordsförfarandet

Förslagel godlas av Ljungby tingsrätt, som anser förslagets differentiering vara väl anpassad till förhållandena, saml handelskammarförbundet, bankföreningen och industriförbundet, som dock underslryker betydelsen av atl, enligt förslagels intentioner, antalet lokaltidningar hälls tämligen lågt.

Kritiska mot utvidgning i vissa situationer av antalet lokaltidningar är Stockholms tingsråll och konkurslagskommitlén. Stockholms tingsrätt, som betonar det angelägna i alt hålla konkurskostnaderna så låga som möjligt och anför vissa kostnadsexempel, ifrågasätter om en i enlighet med förslaget ökad tidningsannonsering skulle vara meningsfull på detta område. Konkurslagskommitlén har i och för sig ingen erinran mot förslagets uppdelning i statuskungörelser och interna kungörelser men bedömer alt förslaget i den män del innebär breddning av nuvarande kungörande inte är förenligt med strävandena att göra konkursförfarandet billigare. Kommittén påpekar all kostnadsökningarna enligl förslagel skulle drabba enskilda borgenärer eller i sista hand det allmänna. Enligt kommitténs uppfattning fungerar nuvarande kungörandesystem väl och förslaget skulle inte ge någon nämnvärd effektivitetsökning.

Konkurslagskommittén gör vidare vissa lagtekniska påpekanden. 1 motiven bör besvaras frågan om dagstidning skall vara "lokal" endasl i förhållande till den domstol som meddelat konkursbesluiel eller om även dagstidning på annan ort, där konkursgäldenären t.ex. bedrivit en del av sin verksamhel skall anses som "lokal". 1 kungörelse enligt 129 § är del onödigt att la in uppgift om vilka tidningar som har beslämts för offentliggörande av vissa kungörelser om konkursen. Den föreslagna ändringen i 202 § andra stycket synes omfatta också Post- och Inrikes Tidningar och är inte, som har anlagils i promemorian, enbart formell. Förslaget godlas emellertid i sak.

Stockholms och Lindesbergs tingsrätter anser del vara mest ändamålsenligt att de nya reglerna inle tillämpas i konkurser där beslut om egendomsavträde meddelats före ikraftträdandet. Eljest måsle en föga angelägen överprövning av lidigare beslut ske i stor omfattning.

4.6.6 Kallelse å okända borgenärer 4.6.6.1 Om fordringens bestånd

Förslagel att inskränka kungörandet till en gång lämnas ulan erinran av bankinspektionen. Mot förslaget uttalar sig PRV, som anser kungörande en gång vara otiUräckligt.

Prop. 1976/77:63 120

4.6.6.2 Likvidation m.m.

Bankinspektionen, försäkringsinspektionen, lantbruksstyrelsen och PR V, var för sitt område, lämnar förslagel ulan erinran.

Förslagel i fråga om avförande av företag ur register bedömer NSI positivt under hänvisning till de orimligt höga kostnader och den risk för missförstånd som följer av det nuvarande förfarandet och som har kunnat beläggas under den pågående rensningen i handels- och föreningsregisler. Länsstyrelsen i Stockholms län anser däremot att sädan kungörelse enligt handelsregisteriagen eller föreningslagen skall kungöras också i ortstidning, eftersom målgruppen i båda fallen, framför alll i fråga om handelsregister, måste anses vara i huvudsak lokal.

När det däremol gäller underrättelse om överlåtelse enligt understödsföreningslagen och försäljingsrörelselagarna avstyrker NSI förslaget och förordar i stället kungörande genom införande i register och i Post- och Inrikes Tidningar.

Försäkringsinspektionen bedömer alt stödjande kungörande i ortstidning ofta kommer att aktualiseras vid kungörande enligt 295 § 3 mom. lagen om försäkringsrörelse, eftersom här ofta är fråga om bestånd från lokalbolag. I anslutning till nyssnämnda lagmm föreslår försäkringsinspektionen den ändi'ingen att kungörelsen begränsas till endast uppgift atl avtal om beständsöverlåtelse träffats.

4.6.7 Kallelse till fördelningssammanträde

Särskilt uttalande om detta avsnitt har gjorts endast av industriverket, som lämnar förslaget utan erinran.

4.6.8 Aktiebolags bildande m.m.

Bankinspektionen och försäkringsinspektionen tillstyrker hithörande förslag. Kammarrätten i Göteborg påpekar att enligt dess mening anledning saknas att behälla kungörande av stiftelsekungörelse och andra stiftelsehandlingar enligt 15 § lagen (1944:705) om aktiebolag och anmärker atl enligt aktiebolagsutredningens betänkande den nuvarande förhandsgranskningen av stiftelsehandlingar skall upphöra. Kammarrätten anser dock att kungörandet kan tas bort även om förhandsgranskningen behålls.

4.6.9 Immaterialrättsliga anspråk

4.6.9.1 Rättigheter med ekonomiskt inslag

Statens växtsortnämnd har i siirskilt yttrande över förslaget i fråga om växtförädlarrättslagstiftningen tillstyrkt detsamma.

4.6.9.2 Namnrätt

PR V och namnlagsulredningen avstyrker båda förslaget i fråga om namnlagstiftningen och förordar att med ställningstagande i denna

Prop. 1976/77:63 121

fråga får anstå till dess namnlagsutredningens arbete slutförts. Namnlagsulredningen anser del värdefulll atl vid sidan om Posl- och Inrikes Tidningar, som innehåller en mångfald oUka kungörelser och därför inte är lätt att snabbt hitta i, ha en särskild publikation avsedd för dem som har intresse för kungjorda ansökningar om släktnamn. Specialpublikationen är dessutom enligt uiredningens åsikt en värdefuU informationskälla vid patentverkels granskning i ärenden om namn, varumärken och aktiebolags firmor. PRV upplyser all man överväger alt ge släklnamnstidningen ett mera upplysande innehåll, varigenom dess värde och sannolikt också dess spridning skulle ökas.

4.6.10 Offentliga organ

4.6.10.1 Kommunala organs verksamhet

Några remissinstanser har berört den principiella frågan om kommunallagstiftningen bör föras in i den enhetliga kungöranderegle-ringen. Kommunförbundet, kommunallagsutredningen och Svenska kyrkans församlings och pastoratsförbund förfäktar den meningen all kommunallagstiftningen inte bör föras in under kungörandelagen utan all kungöranderegler på del kommunala förvaltningsområdet bör regleras uteslutande i kommunal lagstiflning. Kommunallagsutredningen förordar dessutom, samstämmigt med kommunförbundet, all med frågan om kungörande på delta område får anslå i väntan på utredningens betänkande och dettas vidare behandling. Kommunförbundet anser dessutom atl förslagets regel om stödjande kungörande inle bör gälla på det kommunala områdei.

De föreslagna reglerna om kungörande av kommunala sammanträden tillstyrks i sak av kommunallagsutredningen med den reservationen att reglema om årligt beslut och om verkan av ofullständigt kungörande kan utgä. Förslaget i denna del godlas hell av Kristianstads kommun. Inte heller Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund motsätter sig förslagets sakliga lösning men påpekar atl gällande bestämmelser inte har vållat några märkbara besvär i tillämpningen. För ett bibehållande av minoritelsregeln uttalar sig däremot länsstyrelsen i Stockholms län. Kommunförbundet bedömer - utan ställningstagande till förslaget - att det genomsnittligt sett kommer att medföra ökade kostnader. Landstingsförbundet är kritiskt mot förslaget, där förbundet konstaterar skiljaktigheler i regleringen mellan kommunal- och landstingslagarna, och ser detla som oförenligt med strävandena att eliminera sådana skillnader.

Till förslagen i fråga om uppgifter om ordförandeval och var framställningar lill kommunala organ tas emot ställer sig kommunallagsutredningen negativ med motiveringen alt sådana regler, om de alls behövs, inte bör ha sin plats i lag och atl ändring därför inte bör ske nu.

Prop. 1976/77:63 122

4.6.10.2 Val

Regeln om kungörande av när registrerat parti skall anmäla kandidater vill kammarrätten i Göteborg ha ersatt med skyldighel för valmyndigheten att direkt underrätta partierna.

I fråga om utgången av landstings- och kommunalval avstyrker kammarrätten i Göteborg och länsstyrelsen i Stockholms län förslagel om ortslidningskungörande. Enligt kammarrättens mening garanterar här nyhetsvärdet en snabbare publicering än vad kungörande kan ge. Länsstyrelsen i Stockholm hänvisar till uppkommande kostnadsökningar och merarbele hos kungörande myndigheter ulan motsvarighet i fråga om effektivitetsökning.

1 fråga om tid och plats för röstsammanräkning avsiyrker länsstyrelsen i Stockholms län den föreslagna ändringen och påpekar atl den nu gällande formen, anslag, är föga arbetskrävande och fyller den funktionen all allmänheten, som kommer till länsstyrelsen, snabbt ser var sammanräkningen äger rum.

Beträffande tid och plats för röslmottagning hos utlandsmyndighet eller på fartyg, där förslaget inte innebär ändring i nuvarande ordning, förordar Ä5 K föreskrift om kungörande i svensk dagspress eller andra svenska tidningar med spridning i utlandet. NSI föreslår kungörelse till ambassader och i radions utlandssändningar som obligatoriska former med specialtidningar som stödjande form.

4.6.11 Viss näringsutövning

Förslaget i fråga om hamnlaxor tillstyrks av sjöfartsverket. Enligt verkels mening kan dock ifrågasättas om ortslidningskungörande är ändamålsenligt i fråga om farleder som huvudsakligen passeras av annan än lokal trafik. Verket erinrar om att hamnutredningen i sitt betänkande "Förslag till hamnlag" föreslagit att den här aktuella författningen skall upphävas.

Förslaget i fråga om brandfarliga varor har inte mött någon erinran.

När det gäller rusdrycks- och ölförsäljningsfrågor godtas förslagets huvuddrag genomgående. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar att missförhållanden i ordningshänseende minst lika ofla lorde förekomma då det gäller utminutering som i fråga om utskänkning och ifrågasätter därför om inle även tillstånd till utminutering av öl borde kungöras i ortstidning. Ljungby tingsrätt anser att författningsförslagets uttryck "dagen för kungörandet, vilken dag skall angivas i kungörelsen" är tvetydigt. Om med "dagen för kungörandet" avses den dag då kungörelsen var införd i tidningen uppstår svårigheter för del fall att det finns flera tidningar på orten och de kommer ut olika veckodagar. Man kan nämligen då få anledning sätta ut olika dagar i kungörelserna. Detta, menar tingsrätten, är orimligt. Den tidigare lydelsen är då att föredra. I annat fall behövs ett förtydligande som exempelvis visar att vad som avses är den dag då kungörelsen undertecknades.

Prop. 1976/77:63 123

Förslaget i fråga om kungörande av ansökan och beslul enligl förordningen (1940:910) ang. yrkesmässig automobiltrafik berörs av flera remissinslanser. RPS anser alt de skäl som anförts för förslaget i denna del är välgrundade och lillslyrker därför förslagel. Länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus och Jämtlands län avstyrker däremol all tidningskungörandet av ansökningar slopas, medan länsstyrelsen i Kristianstads län uttalar tveksamhet. NSI förordar ortslidningsannonsering enligt den breda principen. A-pressen nämner kungörande av ansökan om trafiktillstånd som exempel på fall där bred ortstidningsannonsering är påkallad. Länsstyrelsen i Stockholms län vitsordar att tidningskungörelserna f.n. inte ofla lär föranleda yttranden men påpekar alt kungörelserna enligl uppgift studeras noga av berörda intressenter. Alt, såsom förslaget kan lolkas, inhämta yttranden i alla ärenden från organisationerna genom remiss är från administrativ synpunkl myckel tungrott. Dessulom är det från principieU synpunkt diskutabelt atl enbart bereda fackorganisalioner lillfälle lill ytirande. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller alt enskilda intressenter ibland kan ha ett mol branschorganisationens siridande intresse, t.ex. i fråga om lillämpning av lurordnings-princip i ärenden om laxitillstånd. Tidningskungörande av ansökan har därför viss betydelse, särskill som tillstånden i regel Iräder i tillämpning utan hinder av eventuella besvär. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att det i nästan aUa ärenden kan inträffa att medlemmar i organisationen har olika uppfattning av t.ex. behovel av ytterligare tillstånd. En medlem anser att hans sysselsättning med vagnparken äventyras om en annan medlem erhåller ytterligare tillstånd. Med instämmande av länsstyrelsen i Jämtlands län påpekar länsstyrelsen vidare att den gmpp av trafikutövare som inte är ansluten lill någon organisation bör ha möjlighet alt tillvarata sina intressen. Denna grupp är tämligen slor, särskill bland utövare av beslällningstrafik för personbefordran med buss. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser alt det i och för sig är Iveksaml om kungörandet av ansökningar har sådan betydelse atl det bör bibehållas men ser avsevärt större anledning att kungöra ansökningarna än de senare fattade besluten.

När det gäller beslut om trafiktillslånd bilräder länsstyrelsen i Jämtlands län förslaget men anser att kostnaden för kungörande av dessa beslut bör stanna på statsverket. Kritisk mot förslaget är däremot länsstyrelsema i Kristianstads och Malmöhus län, som anser att det är tillräckligt att de som yttrat sig i ärendet delges beslutet. Den senare länsstyrelsen anser dessutom att anslagsförfarandet bör behållas och påpekar att anslag av dessa beslut - på samma sätt som anslag av detaljplaner och tomtindelningar som fastställts - har funktionen att bilda formell utgångspunkt för beräkning av besvärstid. Om tidnings-kungörande av ansökan slopas i enlighet med promemorieförslaget ser länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anledning lill den ändringen alt

Prop. 1976/77:63 124

meddelade tillstånd får träda i lillämpning försl då de vunnil laga krafl. Länsstyrelsen ifrågasätter emellertid om en sådan ändring gagnar branschens intressen.

4.6.12 Hittegodssituationer

Särskilda uttalanden har gjorts i fråga om httlegods, flyttning av fordon och sjöfynd.

1 fråga om hitlegods menar Ljungby tingsrätt alt promemorians formulering, att en presumtion bör finnas för ortstidning som obligatoriskt medium, inle är entydig. Förmodligen menas, anför tingsrätten, all lagstiftningen skall utformas pä del sättet alt ortstidning skall användas om inte skäl föreligger för användning av ell annat medium.

1 fråga om nyllning av fordon har RPS tillstyrkt förslaget.

1 fråga om sjöfynd noterar sjöfartsverket med tillfredsställelse förslaget att bibehålla UFS som obligatorisk kungörandeform, medan generaltullstyrelsen avsiyrker förslaget härvidlag och förmenar atl annonsering där i de flesta fall inte är någon lämplig form för kungörande. Förslaget i övrigt tillstyrker båda med påpekande atl lokal lidningsannonsering i vissa fall kan vara en betydelsefull stödjande form.

4.6.13 Försäljning m.m.

RSV avsiyrker förslagel till ändring i reglerna om exekutiv försäljning. Verkei bedömer atl de föreslagna reglerna skuUe ge slora kostnadsökningar ulan molsvarande ökning av effektiviteten, medan nuvarande regler möjliggör en anpassning av kungörandet efler omständigheterna.

Att ortslidningsannonsering vid exekutiv försäljning får föreslagen bredd avsiyrker länsstyrelsen i Stockholms län, som menar atl annonsering bör ske, som nu är brukligl i Stockholm, i endast en lokal tidning. Länsstyrelsen anser därför alt 3 § kungörandelagen inle bör göras tillämplig på i vart faU exekutiv försäljning av fast egendom.

För Post- och Inrikes Tidningar som obligatorisk form, i vart fall när del gäller exekutiv försäljning av fast egendom, ullalar sig länsstyrelsema i Kronobergs, Kristianstads och Norrbottens län samt handelskammarförbundet, SAF, bankföreningen och industriförbundet. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser alt exekutiv försäljning har sådan betydelse alt man alltid skall kunna räkna med att uppgifter därom skall återfinnas i den officiella tidningen. Från flera håll påpekas atl banker och andra kreditinstitut har som rutin att granska i Post- och Inrikes Tidningar införda uppgifter om exekutiva försäljningar av fastigheter, skepp och luftfartyg och att hänsyn till kreditgivarintresset kräver alt Post- och Inrikes Tidningar kvarstår som obligatorisk form här. Länsstyrelsen i Norrbottens län bedömer att målgruppen, som innesluter alla som har något intresse att bevaka i den egendom som skall säljas, är blandad.

Prop. 1976/77:63 125

4.6.14 Kungörelsedelgivning

4.6.14.1 Immaterialrätt

PRVoeh växtsortnämnden lillslyrker förslagel i dessa delar.

4.6.14.2 Arv och dödförklaring

Förslaget i denna del har inle föranlett andra uttalanden än atl A-pressen som exempel på områden med behov av bred ortspress-annonsering (jfr avsnitt 4.1) nämner de hilhörande ärvdabalksfallen. NSI redovisar samma bedömning.

4.6.14.3 Egentlig processuell delgivning

Förslaget liU ändring i 17 § delgivningslagen (1970:428) har godtagits av del övervägande flertalet remissinslanser. Koncessionsnämnden, som är positiv till förslaget, konstaterar atl de föreslagna mediareglerna kommer att medföra kostnadsökningar, som dock bör godlas. Lantmäteristyrelsen är, med hänvisning till sin allmänna syn på kungörandeform i förhållande tUl nationeUa målgrupper, dock negaliv lill förslagets uttryckssätt i fråga om tidningsval och förordar det nuvarande uttryckssättet. Delgivningsulredningen ifrågasätter liksom RPS om inte den föreslagna aUmänna regleringen av kungörande också bör föra med sig atl institutet kungörelsedelgivning döps om till "delgivning genom kungörelse" och del meddelande som avses i 17 § delgivningslagen döps om till "kungörelse". Della föranleder ändringar i delgivningslagen. Viss följdändring blir också aktuell i lösöreköpsför-ordningen. Utredningen förordar vidare, samstämmigt med JK, alt den i motiven utvecklade tanken atl för tidningskungörandet skall finnas tre altemativ (Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning eller endera av dem) får komma till klarare uttryck i lagtexten. Vidare anmärker utredningen beträffande 17 § första stycket alt en förväxling synes ha skett mellan begreppen fastighet och hus, när det i sista punkten lalas om "personer som hyr eller eljest innehar lägenhet i samma fastighei".

För förslaget lill ändring i 19 § delgivningslagen uttalar sig Ljungby tingsrätt liksom koncessionsnämnden, vilken konstaterar att förslagel för koncessionsnämndens del innebär alt den dag då besvärstiden normalt utgår inte som hittills kan anges i besvärshänvisningar i dessa fall men anser att denna minskade service för mottagare av kungörelser dock uppvägs av fördelarna med en enhetlig princip i fräga om tidpunkten när kungörandet skall anses ha skett. Ocksä överlantmätar-myndighetema i Malmöhus och Värmlands län ser positivt på förslagel, den förra med konstaterandet att förslaget medför bl.a. att fastighetsbildningsmyndighet inte behöver anteckna beslut om kungörelsedelgivning i förrättningsakten, eftersom utgångspunkten för beräkning av "god tid" vid kallelse tiU förrättning blir utgivningsdagen för vederbörande tidning.

Kritiska uttalanden mot förslaget i denna del gör däremot delgiv-

Prop. 1976/77:63 126

ningsulredningen, Lindesbergs tingsrätt och länsstyrelsen i Stockholms län. Tingsrätten anser inte alt enhetlighetsintressel överväger de praktiska nackdelarna med förslaget. Länsstyrelsen påpekar alt - i motsats lill förhållandel enligl nuvarande bestämmelser - vissa svårigheter kan uppkomma vid beräknande av utgångspunkten för besvärs-och annan falalietid. Delgivning.sutredningen anser att elt inte obetydligt administrativt merarbele blir följden om man slopar föreskriften att lidningsannonsering skall ske inom viss tid. För att inte handläggningen skall fördröjas måste myndigheterna på elt hell annat sätt än f n. vaka över all annonseringen sker så snart som möjligt. Även den ändrade regeln om när "delgivning genom kungörande" skall anses ha skett lorde medföra merarbele för myndighelerna. Man går sålunda miste om den fördel frän arbels;leknisk synpunkt som del innebär atl arbetsmomenten i delgivningsgöromålen kan koncentreras lill del tillfälle då delgivningsförfarandet sätts igång. Fastställandet av utgångspunkt för beräkning av besvärs- och andra fatalietider lorde också komma att kräva slörre arbetsinsats än f.n. Dessulom kan det ifrågasättas om det inte bUr svårt för den som berörs av "delgivningen genom kungörande" alt bedöma hur lång tid han har på sig i sådana fall där kungörelse av samma innehåll tas in i två eller flera tidningar med olika utgivningsdag.

En tolkningssvårighet ser Lindesbergs tingsrätt i förslaget för det fall att delgivning sker genom all handUngen hålls tillgänglig viss tid på viss plats. Ordalagen lorde nämligen, anser tingsrätten, för dessa fall ge visst utrymme för den lolkningen att delgivning har skett först efler del den lid förflutit under vilken handlingen skall hållas tillgänglig.

Från lagteknisk synpunkt förcTdar lantmäteristyrelsen att regleringen av kungörande som form för delgivning i sin helhet placeras i delgivningslagen.

Förslaget i fråga om rennäringslagen (1971:437) möts positivt av lantbruksstyrelsen.

4.6.14.4 Enskilds kungörande

När det gäller lösöreköpsförordningen anser Ljungby tingsrätt atl de nya reglerna kan vålla allmänheten svårigheter och koslnader, måhända rättsförluster. Begreppet ortstidning i kungörandelagens mening är inte ägnat att förstås av gemene man. Det har angivits atl tingsrättens prövning, huruvida orlstidningsannonseringen skett i behörig omfattning, borde vara tämligen liberal. Även med denna utgångspunkt - som inte torde vara helt acceptabel från legal synpunkt med hänsyn till de intressen som kommer i fråga - kan enligt tingsrättens mening uppstå svårigheter. En lösning kunde vara atl domstolen kopplas in på själva kungörelseförfarandet. Stockholms tingsrätt förutsätter alt DON kommer att utarbeta formulär som

Prop. 1976/77:63 127

behövs så alt det föreslagna lösöreköpsregistret får en enhellig ulformning för hela rikel.

Västerås tingsrätt anser atl del behövs föreskrifter i någon form om i vilka fall kungörelser skall samlas och förvaras.

4.6.15 Upplysning med perdurerande intresse

4.6.15.1 Funktionärer m.m.

Förslaget i denna del har genomgående mottagits posiiivi och del föreslagna registersystemet bedöms som välmotiverat.

NSI gör den kommentaren alt när ortspress används för upplysning om var uppgifterna finns bör sådan annonsering ske enligl den breda principen.

I fråga om enskilda författningar erinrar lantbmksstyrelsen om den nya bilagstiftningen (prop. 1974:24) medan länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län berör kungörandereglerna i 61 § laxeringskungörelsen (1957:513), som numera har ändrad lydelse (SFS 1974:68).

4.6.15.2 Myndighets mottagningstid m.m.

Mol förslaget i denna del har inte gjorts annan invändning än alt kammarrätten i Göteborg och RPS samstämmigt förordar författnings-grundad skyldighet för myndighet att låta införa uppgifi om motlag-ningslid i telefonkatalogen. Kammarrätten anser att del vore av värde med en sådan uttrycklig föreskrift i allmänna verksstadgan (1965:600) och anser i konsekvens med denna ståndpunkt alt föreliggande föreskrifter i ämnet för dispaschör, notarius publicus och pastorsexpedition bör behåUas.

4.6.16 Vissa kyrkliga angelägenheter

Stiftsnämnden i Uppsala godtar förslaget. A-pressen nämner kungörelse om präslval som exempel på faU där enligl dess allmänna synsätt (jfr avsnitt 4.1) bred ortstidningsannonsering är påkallad. A'/redovisar samma synsätt.

4.6.17 Ijänstetillsättning

Förslaget har mottagits posiiivi av hörda myndigheier och arbetsmarknadsorganisationer. SACO förordar som ytterligare obligatorisk form vid ledigkungörande tillgänglig fackpress inom berört fackområde.

Stiftsnämnden i Uppsala bedömer atl vissa annonsorgan, som f.n. publicerar kungörelser utan ersättning, med det föreslagna systemet för kungörande kan komma alt kräva avgift för kungörandet och påpekar att ökade anslag för myndigheternas platsannonsering därför kan komma att krävas.

Från presshåll framförs vissa mera allmänna synpunkter. Svenska Tidningsutgivareföreningen menar att hithörande kungörande med

Prop. 1976/77:63 128

fördel kan ske i riksspridda dags-, vecko-, fack- och föreningstidningar. Enligl föreningens mening bör dessulom myndighetema inom de lokala/regionala områden där de är verksamma öka sin informalion om lediga platser genom annonsering i respektive ortstidningar, varvid utvecklingen i detta hänseende i Norge kan tjäna som förebild. A-pressen uttalar sig för bred orlspressannonsering när del gäller lediga tjänster och anser atl myndigheter som är verksamma - eller genom utiokalisering kommer alt bli verksamma - utanför Slockholm bör införa kungöranden av detta slag inte bara i riksomfattande press utan också i ortspressen i respektive områden.

4.6.18 Vissa andra kungörandesilualioner

Till komplettering av bestämmelser som behandlas i promemorian under avsnitt 6 fäster kammarrätten i Göteborg uppmärksamheten på de bestämmelser om kungörande som finns i 17 § andra stycket lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område och 11 § andra siyckei lagsökningslagen. Förstnämnda beslämmelse bör, menar kammarrätten, vid lillfälle jämkas så all den kommer att överensstämma med övriga beslämmelser om kungörande. Det förfarande som avses i sisl nämnda beslämmelse lär aldrig lillämpas, och det torde därför böra över'ägas att mönstra ul beslämmelsen vid lämpligt lUlfäUe.

Generaltullstyrelsen erinrar om reglerna i 14 § tuUstadgan (1973:671) som innebär alt kungörande ii samband med tullauklion skall ske genom annonsering i lokalpressen eller på annat lämpligt sätt. Styrelsen anser att dessa beslämmelser är väl avpassade för sitl ändamål.

Vidare hemsläller Sundsvalls kommun om åtgärder för att finna ändrad form för kungörande grundat på 61 § 1 mom. laxeringslagen (1956:623) om taxeringsnämndernas sammanträden. Sådant kungörande sker nu genom anslag på kommunens anslagstavla. Den tillämpade formen för kungörande är enligt kommunens mening administrativt besvärlig och fyller dessutom inte någon vettig kungörelsefunktion för allmänhetens deltagande i sammanträdena.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län diskuterar mera allmänt befattningen med kungörelser som har samband med skatte- och taxeringsförfattningarna. Någon annan ändring i ordningen för bekantgörande av sådana länsstyrelsebeslut på taxeringsområdel anser länsstyrelsen inte påkallad än att intagande i länskungörelserna slopas, om dessa såsom föreslås reserveras för normbeslut.

4.7 Kungörandelagen

Den föreslagna rubriken skiljer sig enligt advokatsamfundets mening inte tillräckligt tydligt frän den "lag om kungörande av lagar och andra

Prop. 1976/77:63 129

författningar" som föreslagils i förfatlningspubliceringsulredningens belänkande. Länsstyrelsen i Kronobergs län ifrågasätter om del inte kunde göras en närmare samordning mellan dessa båda föreslagna lagar.

/ §. 1 fråga om regeln i 1 § om förhållandel mellan kungörandelagen och specialförfatining anser PRV och sjöfartsverket att elt förtydligande är önskvärt. Eftersom alla bestämmelser om kungörande i annan författning lär avvika från innehållet i den föreslagna lagen skulle utrymmet för förslagets tillämplighet bli blygsamt. Motiven lill lagförslaget bidrar såvitt PRV kan finna inte till klarhet på denna punkl. Som sjöfartsverket uppfatlat lagförslaget skall specialförfalt-ningens regler tillämpas med komplettering enligt kungörandelagen. Föreskriften i andra siyckei av lagens I § kan emellertid enligt verkels åsikt ge det intrycket att specialförfattningens beslämmelser skall följas endast om de avviker från kungörandelagen. För undvikande av missförstånd förefaller det verket lämpligt att förtydliga föreskriften så att därav framgår att det supplerande kungörandet enligt kungörandelagen inte skall lillämpas om i specialförfatining uttryckligen anges viss begränsning som strider mot kungörandelagen.

Till begreppet "kommun" anmärker kammarrätten i Göleborg och Svenska kyrkans församlings- och pasloraisförbund alt den enligt motiven avsedda innebörden - inle bara borgerlig primärkommun utan också kyrko- och landstingskommun liksom specialkommun - inle har kommii liU uttryck i lagtexten. Förbundet anser atl så bör ske. Kammarrätten å sin sida påpekar att de fall, då del är obligatoriskt att anslå en kungörelse på anslagstavla som tillhör annan kommun än den borgerliga primärkommunen torde vara mycket få och anser alt del inte finns nämnvärt behov av alt göra den föreslagna kungörandelagen tillämplig också i dessa fall.

2 §. 1 anslulning lill 2 § konstaterar JK som en brist alt det i lagen inte finns en uttrycklig regel om alt kungörande skall ske i den eller de former som anges i den författning där kungörandet är föreskrivet. Vidare bör enligt JK:s mening skyldigheten atl anlita också annan form framhävas kraftigare i lagtexten och på grund därav också den föreslagna andra meningen i paragrafen få en mindre restriktiv utformning. JK föreslår följande lydelse, som enligt hans mening också skapar klarhet i frågan vilka kostnader som skall beaktas: "Kungörandet skall ske även i annan form, om syftet med tillkännagivandet därigenom främjas. Därvid skall dock iakttagas att den sammanlagda kosinaden för kungörandet icke blir större än som är försvarligt med hänsyn till det intresse tillkännagivandet skall tillgodose."

Advokatsamfundet anser atl "skall" i paragrafens första mening i sådan mån begränsas av regeln i andra meningen, alt det kategoriska "skall" framstår som missvisande. Också naturvårdsverket finner häri en otillfredsställande motsättning och föreslår den formuleringen att

9 Riksdagen 1976177. l saml Nr 63

Prop. 1976/77:63 130

stödjande kungörande skall äga rum, såvida det inle är uppenbart atl kostnaderna därför kommer alt bli orimligt stora vid jämförelse med den väntade nyttan av ett sådant kungörande. Lindesbergs tingsrätt föreslår en mera lättläst formulering av 2 § första punkten. Stockholms tingsrätt föreslår alt bestämmelsen om myndighets skyldighel all pröva frågan om stödjande kungörande, om den alls införs, får elt betydligt restriktivare innehåll än del föreslagna. PR V påpekar som otillfredsställande alt paragrafen - liksom 3 § - givils en imperativ ulformning medan lagen inte innehåller några påföljder vid åsidosättande av bestämmelsen. Advokatsamfundet invänder belräffande begränsningsregeln i andra meningen all uttrycket "annan form" synes kunna ge läsaren del inte avsedda intrycket alt där avses någol annat än vad som åsyftas med samma uttryck i första meningen och ifrågasätter om hilhörande kostnader kan vara av sådan storleksordning atl den pä intresseawägning beroende begränsningsregeln är motiverad.

3 §. Begreppsbestämningen liill 3 § behandlas av flera remissinstan
ser. Svenska Tidningsutgivareföreningen påpekar all begreppel dags
tidning i kungörelsen om slatligl: stöd tiU dagstidningar förutsätter bl.a.
att ca 75 % av tidningens upplaga skall vara abonnerad, dvs. tillhanda
hållas mol betalning, varför s.k. annonsblad - enligt definition i prop.
1974:84 om reklamskatt periodisk publikation som innehåller annonser
och som till övervägande del tillhandahåUs gratis eller lill pris som
avsevärt understiger vad som är skäligi - alltså inte ingår. Såväl före
ningen som A-pressen och TCO anser alt annonsblad inle bör
inrymmas i begreppet dagstidningar enligt kungörandelagen. Sollen
tuna och Färentuna tingsrätt önskar klarhet i frågan om t.ex. Stock
holms aftontidningar skall inlolkas i dagstidningsbegreppet.

Från flera håll förordas att begreppen ortstidning och lokal dagstidning definieras i lagtextens form.

Flera remissinstanser uttalar önskemål om all i lagens uttryckssätt och eljesl så klara rikllinjer sora möjligl ges för lillämpningen av den breda principen. Länsstyrelsen i Värmlands län ser som angelägel atl regeln är så preciserad som möjligt för att underlätta myndigheternas efterlevnad, vilken också lorde komma all bevakas av tidningarna. Överlantmätarmyndigheten i Kopparbergs län anser att en tydligare bestämmelse bör kunna uiformas efter förebild i molsvarande regel i 1962 års äganderättsutredningslag.

Begreppet ortstidnmg kan enligt NSI:s och A-pressens mening ge det oriktiga intrycket att vara en antalsbestämning. 1 stället förordas, med instämmande av RSV, begreppet ortspress.

JK föreslår den ändringen alt ordel "har" byts ul mot orden "kan beräknas ha".

4 §. Genom elt lillägg tiU 4 § vill delgivningsulredningen och RPS ha
infört i lagtexten vad som utvecklats i motiveringen till den föreslagna
4 §, atl kungörande vid spridning genom flera kanaler inle anses verk-

Prop. 1976/77:63 131

ställt förrän kungörelsen införts i samtliga kanaler. JK föreslår, i anslutning till sitl förslag lill lydelse av 2 § försia stycket, att i den föreslagna 4§ infogas en hänvisning enligl följande: "Kungörande skall anses ha skett när kungörelsen tillkännagivits på sätt i 2 § försia stycket sägs."

PR K anser att regeln i 4 § i förslagets ulformning i praktiken innebär att lagens efterlevnad inte ens kommer atl uppmärksammas vid den legala kontroll som skilda myndigheter har att utöva med avseende på Lex. enskildas åtgärder för att kungöra ett förhållande av rättslig natur.

Övergångsfrågor berörs i några yttranden. Svea hovrätt ifrågasätter om det icke vore mest rationeUt med enhetliga beslämmelser av innebörd, att de nya reglerna inte skall äga tillämpning i ärende i vilket kungörande enligt de gamla reglerna har inletts före ikraftträdandet av resp. ändringsförfatlning. Stockholms tingsrätt anser att övergångsproblematiken bör ägnas slörre uppmärksamhet än som skell i remitterade promemorian. Huvudprincipen bör enligl tingsrättens uppfattning vara att beslut om formerna för kungörande likaväl som kungörelser som har skett i överensstämmelse med vad som gäller vid besluts- eller kungörelsetillfällel genomgående godlas även sedan reformen trätt i krafl.

5 RRV:s kostnadsundersökning m.m.

Med anledning av vissa uttalanden vid remissbehandlingen har RRV fått regeringens uppdrag att undersöka och belysa de ekonomiska verkningarna för det allmänna och enskilda av promemorieförslagel. Resultatet har redovisats i en av RRV i december 1975 upprättad skrivelse Effektivare kungörande - ekonomiska verkningar jämte en därvid fogad promemoria i ämnel. RRV har i ärendet samrått med NSI. Promemorian innehåller RRV:s beräkningar av förslagels ekonomiska effekter på vissa viktigare områden. De områden som behandlas är kungörande i fräga om äktenskapsförord, konkursbeslut, ansökan i vattenmål, miljöskyddsärenden, aktiebolags-, förenings- och handelsregistren, tillstånd till utskänkning av öl och msdrycker i vissa faU, trafiktillstånd, flyttning av fordon, äganderättsutredning och tjänstetillsättning. Promemorian innehåller vidare en redovisning av dagspressens spridningstal för första halvåret 1974 samt annonskostnader per 1 april 1975 läns- och kommunvis på grundval av uppgifter från Tidningsstatistik AB.

RRVis beräkningar avser genomgående kungörande i ortstidning. De rör såväl fall där enligt förslagel kungörande obligatoriskt skall ske i ortstidning enligt den breda principen som fall där nu föreskrivet kungörande i sådan tidning föreslås slopat. Till grund för beräkningarna ligger faktiska eller uppskattade kungörandekostnader under viss lids-

Prop. 1976/77:63 132

period hos vissa eller alla myndigheter eller faktiskt eller uppskattat antal kungörelsefall i del av landet eller hela landei. Vid beräkningarna har antagits att målgruppen i de olika fallen är invånarna i resp. kommun eller län. Beräkningarna har tagit sikle på både införande av kungörelser i samtliga dagstidningar med någon som helsl spridning inom kommunen eller länet och införande i tidningar med spridning lill minsl 5 resp. minst 10 procent av hushållen inom området. Beräkningarna beaktar bara obligatoriska kungörandeformer. De ekonomiska aspekterna på stödjande kungörande har i regel lämnats utanför.

Allmänt visar RRV:s undersökning atl praxis varierar avsevärt mellan skilda myndighetsområden. Sålunda framgår bl.a. all de allmänna domstolarna i regel kungör i en enda ortstidning, alt kungörelser pä vallen- och miljöskyddsområdena normall införs i flera tidningar saml alt bland länsstyrelserna finns en förhållandevis skiftande praxis. Flera länsstyrelser tillämpar sedan någon lid den för allmän samhällsinformation föreskrivna totalitetsprincipen också vid kungörande i nu aktueUa fall. I den mån kungörelse införs i flera tidningar än som är föreskrivet stannar i många fall kostnaden på statsverket även när kungörandet i piincip skall bekostas av enskild.

De beräkningar RRV har gjort visar - med vissa inom juslitiedepariementel företagna kompletteringar' - för de undersökta områdena sammanfattningsvis följande.

Vid inregistrering av äktenskapsförord som Innefattar gåva skall enligt promemorian (se bilaga 1, avsnitt 6.4.1) nuvarande tidningskungörande vidgas till att ske enligt den breda principen. Nuvarande totala årskostnad för dagstidningskungörande beräknas av RRV för del av landei (tingsrätterna under Svea hovrätt saml Malmö och Göteborgs tingsrätter) liU 81.000 kr. Uppräknad till hela landet blir kostnaden cirka 120.000 kr. Kostnadsökningen beräknas av RRV till 290.000 kr vid en tillämpning av totalitetsprincipen (motsvarande för hela landet cirka 430.000 kr), till 190.000 kr (för hela landet cirka 288.000 kr) vid 5 % spridning och liU 165.000 kr (för hela landei cirka 242.000 kr) vid 10 % spridning. Kungörandet bekostas f.n. av enskild, av vilken tas ut den faktiska kungörelsekostnaden i ärendet.

Beslut om försättande i konkurs (säväl ordinär som annan konkurs) föranleder kungörelse bl.a. i tidning inom orten, en eller högst två. Enligt promemorian (se bilaga 1, avsnitt 6.5) skall kungörandet ske enligt den breda principen. Beräkningarna utgår från förhållandena enligt den konkursrättsliga lagstiflning som gällde vid promemorians tillkomst. Nuvarande totala årskostnad för dagstidningskungörandet av

' På några punkter har RRV:s beräkningar av förslagets verkningar hos vissa myndigheter eller inom viss del av Jandet räknats upp till tal motsvarande verkningarna för alla myndigheter på området eller landet i dess helhel. Viss bearbetning av del samarbetade tidningsspridnings- och annonsprismaterialet har ocksä gjorts för att ytterligare belysa lokala kostnadsvariationer och ekonomiska effekter av alternativa spridningsnivåer.

Prop. 1976/77:63 133

beslul om konkurs beräknas av RRV för del av landei (samma som i fråga om äktenskapsförord) till 480.000 kr, vilket uppräknat för hela landet motsvarar 720.000 kr. Kostnadsökningen beräknas av RRV till 1.522.000 kr vid en tiUämpning av totalitetsprincipen (motsvarande för hela landet 2.280.000 kr) resp. 997.000 kr (för hela landet 1.490.000 kr) och till 842.000 kr (för hela landei 1.260.000 kr). Kungörandet bekostas av konkursboet i fråga om ordinär konkurs samt i regel av sökanden (således i åtskilliga fall slalen) i fråga om nuvarande fatligkonkurs. Den faktiska kungörelsekostnaden las ul.

Ansökan i vattenmål (ll kap. 23 § vattenlagen 1918:523) föranleder kungörelse i tidning inom orten (se bilaga 1, avsnitt 6.2.4). Nuvarande årliga kostnad för sådana kungörelser var är 1974 hos samlliga vallendomstolar cirka 550.000 kr. RRV beräknar kostnadsökningen vid en tillämpning av totalitetsprincipen till till ungefär 400.000 kr resp. 200.000 kr eller 100.000 kr. Kungörandet bekostas av sökanden.

Handläggning av ärenden enligl miljöskyddslagen'(1969:31) förekommer hos flera myndigheter: koncessionsnämnden för miljöskydd, statens naturvårdsverk och länsstyrelse (se bilaga I, avsnitt 6.2.4). Hos koncessionsnämnden har RRV undersökt kungörelser i ett 80-taI ärenden inkomna år 1974. Den totala årliga kungörelsekoslnaden, cirka 225.000 kr, beräknas av RRV öka med 150.000 kr vid en lillämpning av totalitetsprincipen resp. 120.000 kr eller 65.000 kr. Kungörelse bekostas av sökanden, som har att beiala faktisk kungörelsekostnad. RRV anmärker att urvalet av tidningar för kungörande ofla synes ske efler förslag från sökanden eller efter samråd med denne och resultera i alt annonsering sker tämligen brett, dvs. i flera tidningar samtidigt.

Om kungörelser hos naturvårdsverket anför RRV atl antalet ärenden och ärendenas storlek väl motsvarar förhållandena vid koncessionsnämnden. Principerna för lidningsval är desamma. RRV finner del därför förefalla sannolikl alt effekterna av en konsekvent användning av den breda principen skulle få ungefärligen samma effekter som hos koncessionsnämnden.

RRV anger antalet miljöskyddsärenden hos länsstyrelserna per år till cirka 1.000. Stickprovsundersökningar hos tre länsstyrelser visar enligl RRV följande. Kungörelsekostnaderna för Stockholms län, vilka under budgelärel 1974/75 var 42.000 kr, kan uppskattas öka till omkring 90.000 kr (här inräknas även annonsering i kvällspressen). Årskostnaden för Södermanlands län, under budgetåret 1974/75 cirka 8.000 kr, bedöms öka i mycket begränsad mån, eftersom länsstyrelsen redan nu annonserar "brett". Årskostnaden i Malmöhus län uppgick under budgelåret 1974/75 lill drygt 60.000 kr. Länsstyrelsen annonserar emellertid i princip i samtliga tidningar i länet (totalitetsprincipen). Ett genomförande av den breda principen skulle enligt RRV:s bedömning snarast leda till en besparing.

Införing i eller avförande ur handels- eller föreningsregister skall

Prop. 1976/77:63 134

enligl gällande regler kungöras i bl.a. ortstidning (se bilaga 1, avsnitt 6.4.2, som emellertid utgår från lidigare lagstiflning på områdei). För anmälning lill register ulgår en avgifl, som skall läcka handläggnings-och kungörelsekoslnader. Statens intäkter av dessa avgifter uppgick under budgelåret 1974/75 lill 4.243.000 kr. Kungörelsekoslnaderna för samma tid uppgick lill 5.903.000 kr, varav för ortslidningskungörande 5.254.000 kr eller, efler avräkning för kungörelsekoslnader i samband med pågående utgallring av föråldrade uppgifter, 4.649.000 kr. Enligt promemorieförslagel skall nuvarande obligatoriska ortslidningskungörande slopas.

RRV konstaterar atl ell slopande av ortslidningskungörandet budgetåret 1974/75 skulle ha motsvarat en besparing av knappt 5 milj. kr. Avgifterna för anmälningarna täcker inle ens annonseringskoslna-den. RRV anser det därför inte vara realistiskt all anta atl genomförande av förslagel skulle medför avgiftssänkningar. Besparingen skulle således komma statsverket tillgodo.

På detta sakområde har RRV gjorl en beräkning av effekterna av ell stödjande kungörande. Kosinaden för stödjande kungörande i den mest spridda ortstidningen i resp. län skulle under budgelärel 1974/75 ha blivit cirka 1,5 milj. kr.

I promemorian har vidare föreslagits att vissa registeruppgifter tas undan från lidningskungörande. Dessa uppgifler moisvarar uppskattningsvis endasl en mindre del av textvolymen. RRV ser därför inte anledning anta annat än alt eventueUa reduceringar härigenom i kosinaden för kungörande i Post- och Inrikes Tidningar, som enligt förslagel skall vara obligatorisk kungörandeform, blir av marginell betydelse.

Vissa beslut om tillstånd till utskänkning av öl tillkännages nu genom anslag på anslagstavla hos lillståndsgivande myndigheten (länsstyrelsen). Enligt förslagel skaU tillkännagivandet i stället ske i ortstidning enligt den breda principen (se bilaga 1, avsnitt 6.11). RRV konstaterar mol bakgrunden av statistik från riksskatteverket att antalet tillstånd normalt är lågt. Budgetåret 1974/75 var antalet 445 och RRV beräknar atl kungörelserna inte lorde komma att omfatta mer än 15—20 spalt-miUimeler i genomsnitt och bedömer att kungörelsekoslnaderna kommer alt bli relativt obetydhga. För budgetåret 1974/75 skulle de i varje fall inte ha överstigit 200.000 kr.

Vissa beslut om tillstånd till utskänkning av msdrycker kungörs nu i tidning inom orten. Kungörandet skall enligt förslaget vidgas till att ske enligt den breda principen (se bilaga 1, avsnitt 6.11). RRV konstaterar att antalet ärenden är relativt lågt utom vid byte av oktrojperiod. Nuvarande oktrojperiod löper ut år 1977. RRV, som har sig bekant atl förslag om avskaffande av systemet med oktrojperioder föreligger, har mot denna bakgrund inte gjort några närmare undersökningar på området.

Prop. 1976/77:63 135

Vissa ansökningar om trafiktillstånd föranleder nu kungörande i ortstidning för atl bereda intressenter lillfälle atl yttra sig. Enligt förslaget skall kungörandet, som sker jämsides med direkt underrättelse lill företrädare för berörda företag och organisationer, slopas (se bilaga 1, avsnitt 6.11). RRV konstaterar atl kungörelsekoslnaderna under budgetåret 1974/75 vid länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Malmöhus, Örebro, Gävleborgs och Södermanlands län uppgick till lolall cirka 280.000 kr och atl dessa länsstyrelser enligl tillgänglig statistik synes handlägga cirka hälften av samtliga hithörande ärenden. RRV bedömer därför den toiala kostnaden nämnda budgetår till cirka 0,5 milj. kr, vilkel skulle motsvara besparingen. Kungörelsekostnaden ankommer på enskild. Emellertid tas i vissa län, där särskUt bred annonsering tUlämpas, inte hela den faktiska kostnaden ut av sökanden. Besparingen skulle därför inte enbart komma enskild till godo.

Exekutiv auktion på fastighet kungörs i ortstidning. Enligt förslaget skall sådant kungörande ske enligt den breda principen (se bilaga 1, avsnitt 6.13). Kungörelse kostnaden tas ul såsom annan kostnad för förfarandet i målet. RRV har undersökt kungörandekoslnaderna vid länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands och Malmöhus län. Antalet kungörelser i Stockholms län bedöms vara cirka 180 per är och kosinaden för spridning i lokalpress cirka 450—550 kr per kungörelse. Årskostnaden för detla län beräknas aUlså vara cirka 100.000 kr. RRV, som påpekar att man i Stockholms län har att räkna med högre kostnader med lanke på kungörande i kvällspressen, uppskattar kostnadsökningen enligt förslagel för Stockholms län lill cirka 200.000 kr. RRV konstaterar vidare att årskostaden för ortslidningskungörande i Södermanlands och Malmöhus län, där den breda principen redan tiUämpas, under budgetåret 1974/75 uppgick tiU 19.000 kr resp. 161.000 kr.

Införing i och avförande ur aktiebolagsregislret kungörs nu i Posl-och Inrikes Tidningar. Förslaget innebär ingen ändring härvidlag. RRV hänvisar till vad som har anförts beträffande handels- och föreningsregistren (in fine). 1 vissa situationer, bl.a. vid nyemissioner, åligger det företrädare för aktiebolag atl ulfärda kungörelse i bl.a. viss av bolaget bestämd ortstidning. Förslaget innebär att bolaget också framdeles skall ha inflytande över tidningsvalet. RRV har därför inte gjort någon närmare undersökning på detta område.

1 fråga om likvidation enligt 173 a § aktiebolagslagen (1944:704) innebär förslaget att nuvarande kungörande i lokal tidning slopas (se bilaga 1, avsnitt 6.6.2). RRV har från PRV inhämtat att under budgetåret 1974/75 sådani kungörande har skett vid ett enda tillfälle (för en kostnad av 600 kr).

Om flyttning av fordon skall fordonsägaren underrättas. 1 vissa fall sker detta genom kungörelse i ortstidning. Enligt förslaget skaU orts-

Prop. 1976/77:63 136

tidningskungörandet ske enligt den breda principen (se bilaga I, avsnitt 6.12). RRV har undersökt förhållandena i de tre slörsla städerna. 1 Malmö uppgick kungörelsekoslnaderna under budgelåret 1974/75 lill knappt 1.000 kr, i Göleborg samma år till 6.000 kr och i Slockholm år 1974 lill 112.000 kr. RRV beräknar kostnadsökningen enligt förslagel för Göteborg till knappt 2.000 kr. För Stockholms vidkommande bedömer RRV att totalkostnaden vid kungörande enligt förslaget skulle bli mer än tredubbelt den nuvarande och vid 5 % tidningsspridning en fördubbling av nukoslnaden. Kostnaden skall tas ul av fordonsägaren. Denna kan emellertid vanligen inle spåras. Kostnaden kommer därför all stanna på kommunerna.

Antalet förrättningssammanlräden för äganderättsutredning (jfr bilaga I, avsnitt 6.2.1 och 6.2.4) uppgår enligl RRV inle till mer än ell hundratal årligen (varav en tredjedel i Dalarna och Värmland). Någon närmare undersökning av kungörelsekoslnaderna på detla område har inle gjorts.

Enligt en mångfald författningsbestämmelser skall kungörande ske i olika hänseenden vid tillsättning av tjänst (jfr bilaga 1, avsnitt 6.17). RRV har undersökt om förslagel i fråga om stödjande kungörande kan antas innebära ett ökat kungörande i t.ex. dagstidningar eller fackpress när del gäller lediga ijänster. RRV konstaterar atl, som framgår av bäde dags- och fackpress, vissa myndigheter annonserar relalivt extensivt, medan andra är mer återhållsamma. En orsak härtill är atl vissa slora arbetsgivare, l.ex. statens järnvägar och postverket, sällan rekryterar externt. Andra myndigheter åter har elt kontinuerligt behov av all annonsera extensivt för all kunna rekrytera viss personal. Vid kontakt med en rad myndigheier och verk har RRV inte funnit någol som ger direkt stöd för anlagandel all enbart en regel om stödjande annonsering skulle medföra några förändringar i myndigheiernas agerande. RRV betonar emellertid atl någon systematisk enkät inle har ulförts. RRV finner rimligl anta atl införande av en enhellig policy för hur och i vilken omfattning tjänster bör kungöras - liksom möjligen ökade medel för annonsering - är faktorer som i högre grad än enbarl en regel om stödjande kungörande skulle påverka annonseringen.

Mot bakgrund av det tidningsspridnings- och annonsprismaterial som har erhållits konstaterar RRV all betydande variationer kan utläsas i fråga om spridning och kostnader. RRV nämner några särskilt iögonenfallande exempel. Annonsering i samlliga lokala dagstidningar med spridning i Stockholms kommun kostar (exkl. moms) cirka 40 kr per spallmillimeler. Molsvarande annonsering i Gollands kommun kostar knappt tre kronor. 1 Skaraborgs län är del 18 gånger dyrare atl annonsera i samlliga tidningar än i enbart den mest spridda tidningen. På Gotland blir det däremol enbarl en fördubbling. Annonsering i samtliga tidningar i Stockholms län, vilket är i särklass dyrast, kostar nästan dubbelt så myckel som molsvarande annonsering i Skaraborgs

Prop. 1976/77:63 137

län. Medelvärdena för kommunerna i resp. län visar all i allmänhet (med bortseende från Stockholms län, som visar extrema värden) annonsering efter den breda principen medför fördubblade till fyr-dubblade koslnader i jämförelse med annonsering i enbarl den mest spridda tidningen i kommunen.

Inom justitiedepartementet har gjorts en ytterligare undersökning av lidningsspridnings- och annonsprismaterialet.

Undersökningen visar alt antalet lokala dagstidningar varierar högsl avsevärt mellan olika delar av landei. Variationerna i lidningsantal mellan olika kommuner och län belyses i en tablå som bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 2.

Prisvariationerna mellan olika orter vid kungörelseannonsering i ortspress med samma spridningslal har ocksä undersökts. För varje kommun resp. län har räknats fram annonskostnaden per spall-miUimeter i ortspress med spridningslalen minsl 10 %, minsl 5 % och någon som helst spridning (O %) saml som grundläggande jämförelsetal kostnaden för samma annonsering i den mest spridda ortstidningen.

Om kvällspressen (se även avsnitt 6.2.2) kan utläsas att den ingår i ortspressbeståndet i spridningsnivån minst 5 % i dels stockholmsområdet inom Stockholms län och 22 av länets kommuner (annons-pris/spaltmillimeler sammanlagt 7 kronor 50 öre), dels göteborgsområdet i Göteborgs och Bohus län samt sammanlagt 14 kommuner i detta län och två grannlän (annonspris/spallmillimeler 1 krona 25 öre), dels i malmöområdel inom Malmöhus och Kristianstads län samt 10 kommuner i dessa län (annonspris/spaltmiUimeter 1 krona 55 öre).

För att åskådliggöra samspelet mellan lidningsspridning och annonskostnad har arbetats fram sammanställningar av annonskoslnader i kommuner och län för annonsering i resp. geografiska områdes tidningsbestånd med spridning i några olika nivåer. Sammanställningarna tar sikte på annonsering i områdets mest spridda tidning samt lidningsbeslåndet i spridningsnivåerna 10 %, 5 % och O % (spridning över huvud taget). Dessutom belyses annonsering i tidningsbeståndet i den justerade procenttalsnivå, som i det följande kommer att föreslås gälla för kungörande i ortstidning. Denna motsvarar en nivå av femprocentig spridning med sådana justeringar att kvällspress (och annonsblad) tas undan och vissa tidningar med utpräglad lokal dominans i någon del av elt län läggs till (se vidare avsnitt 6.2.2). Sammanställningarna i grafisk framställning bör fogas lill protokollet som bilagor 3 och 4.

Det bör anmärkas att annonspriserna fortlöpande ändras och att prisnivån nu genomgående ligger högre än i det av RRV redovisade annonsprismaterialet.

Prop. 1976/77:63 138

6 Föredraganden

6.1 Allmänna synpunkter

Från samhällets sida har under senare år vidtagits olika ålgärder för att förbättra allmänhetens kännedom om föreskrifler och andra åtgärder som beslutas av organ för del allmänna. Elt viktigt sleg i denna rikining togs genom slatsmakternas beslul år 1971 om vissa allmänna riktiinjer för en förbättrad samhällsinformation (prop. 1971:56, FiU 1971:23, rskr 1971:182). Bl.a. slogs fast principen om en allmän och enhetlig dagspressannonsering i fråga om sädan informalion rörande rättigheter och skyldigheter som är avsedd alt nå alla medborgare. Härmed åsyftades information om exempelvis sociala förmåner, rätt att delta i allmänna val och skyldighet all avge självdeklaration. För den statliga sektorns del kom de nya riktlinjerna till uttryck i cirkuläret (1971:507) till statsmyndigheterna om information genom dagspressannonsering.

1 prop. 1975/76:112 har beträffande lagar och andra författningar föreslagils ett enhetligt syslem för hur dessa skall officiellt tillkännages. Förslaget går i huvudsak ut på alt författningar av alla lyper i princip bör kungöras och att den lämpligaste formen härför är att ta in författningen i en förfallningssamling. För kungörandet av främst statliga författningar skall finnas - uiöver Svensk förfallningssamling och Riksdagens författningssamling - dels författningssamlingar för cenlrala myndigheter, dels en författningssamling för varje län. Med författning åsyftas i sammanhangel inle bara lagar och förordningar utan varje föreskrift som avses i 8 kap. regeringsformen, dvs. även normer som beslutas av regeringen eller riksdagen underlydande myndigheier eller av kommuner, landstingskommuner eller kyrkliga kommuner. För de kommunala författningarnas del är det avsett atl kommuner och landstingskommuner frivilligt i samråd med Svenska kommunförbundet och Landsiingsförbundet skall ge ut författningssamlingar, som inte har någon kungörandefunklion i juridisk bemärkelse men som skall tjäna som hjälpmedel både för den intresserade allmänheten och för förtroendemän och tjänstemän. Förslagel i prop. 1975/76:112 har antagits av riksdagen (KU 1975/76:51, rskr 1975/76:362). Lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar träder i kraft den 1 januari 1977.

Som ett led i strävandena efter en förbättrad samhällsinformation har inom justitiedepartementet undersökts också frågan om effektivare former för kungörande av andra åtgärder av myndigheterna än sådana som hör tUl författningsområdet, dvs. den stora mängden beslul i enskilda mål och ärenden liksom andra åtgärder som vidtas av samhällets organ. Nära samband härmed har frågan om hur motsvarande kungörande skall gå till när skyldighet åvilar enskild alt sprida kännedom om viss av honom företagen åtgärd som berör en

Prop. 1976/77:63 139

större eller mindre krets andra personer. Dessa spörsmål togs upp redan i informationsutredningens betänkande (SOU 1969:7) Kungörelseannonsering. Utredningen konstaterade all kungörelseannonseringen präglades av såväl oenhetlighel som brislande effektivitet och föreslog olika åtgärder för alt avhjälpa bristerna. Vad gäller annonsering i dagspressen borde enligt uiredningen den regionala och lokala kungörelseannonseringen sträckas ut lill atl avse de ortstidningar vilkas spridning täckte en klar majoritet av medborgarna i orten eller områdei inte bara totalt utan även inom skilda samhällsgrupper. I prop. 1971:56 (s. 25) förklarade chefen för finansdepartementet alt han utan alt ta slällning lill avvägningen mellan riksomfattande annonsering och annonsering i ortstidning i de olika situationer när kungörelseannonsering skulle äga mm - efter samråd med chefen för justitiedeparlementet - anslöt sig lill utredningens principiella ståndpunkt atl kungörelseannonsering borde ske i samtliga ortstidningar som har en spridning av någon betydenhet. Han tillade all en reform av bestämmelserna om kungörelseannonsering krävde en relativi omfatlande detaljgenomgång av lagstiftningen på olika områden och att frågan skuUe tas upp av chefen för justitiedeparlementet när della utredningsarbete hade slutförts.

Den undersökning av gällande beslämmelser på området som härefter har föreiagits inom justitiedepartementet har redovisais i promemorian (Ds Ju 1974:2) Effektivare kungörande. Genomgången bekräftar att reglerna om kungörande behöver revideras. Framför allt gäUer detta behovet av att göra kungörandet mer ändamålsenligt än nu. Reglerna på området har tiUkommit vid skilda lillfällen och under lång tid. De avser också mycket skiftande kungörandesilualioner, varför regleringen har blivit både oenhetlig och svåröverskådlig. En systematisering av regelkomplexet framslår därför som önskvärd bäde från informationssynpunkt och från kostnadssynpunkt.

Förslaget i departementspromemorian, vilkel bygger på informalionsutredningens betänkande, syftar tiU alt man i fortsättningen skall tillämpa elt mer enhetligt och effektivi men samtidigi mer flexibelt system i fråga om formerna för kungörande. Syslemet har tre huvudinslag. För del första klargörs vilka huvudkategorier av adressater (målgrupper) man har atl räkna med, när del gäller att välja form för kungörandet. 1 promemorian förordas att man delar in adressatema i lokala, nationella, blandade och exklusiva målgrupper. Med blandade målgrupper avses här sådana grupper där elt slörre antal adressater kan lokaliseras till viss ort men vissa av dem kan återfinnas var som helst i landet. Exklusiva målgrupper syflar på moltagar-kretsar vars behov av informalion kan lillgodoses genom specialpublikationer. För det andra föreslås att det för varje kungörande-situation skall i författning bestämmas del eller de medier som skall vara obligatoriska former för kungörande. I fråga om ortspress-

Prop. 1976/77:63 140

annonsering skall härvid lillämpas i huvudsak samma princip som redan gäller i fråga om allmän samhällsinformation. Principen betecknas i promemorian den breda orlslidningsprincipen. Härutöver skall i det enskilda fallet användas också annan form för tillkännagivandet, om det främjar syftet med kungörandet utan all kosinaden blir slörre än som är försvarligt med hänsyn lill del intresse tillkännagivandet skall tillgodose (s.k. stödjande kungörande). Valet av form för stödjande kungörande skall träffas med beaktande av målgruppens karaktär, de olika mediernas genomslagskraft och övriga omsländigheler i den särskilda kungörandesituationen. För det Iredje förordas i promemorian alt vissa allmänna grundregler om kungörande skall samlas i en särskild lag med generell giltighet i alla kungörande-situationer. Det gäller bl.a. principerna om bred ortslidningsannonsering och stödjande kungörande. De generella reglerna i den cenlrala lagen är avsedda att vara elt komplement till de beslämmelser i specialförfattningarna som för där reglerade situationer föreskriver atl kungörande skall ske i Post- och Inrikes Tidningar, ortstidning eller specialpublikation eller genom anslag på statiig eller kommunal anslagstavla. Reformen beräknas i promemorian leda lill vissa kostnadsökningar. Allmänt sell anses inle finnas något behov av ändring i fråga om huruvida slaten eller annan skall svara för kungörandekostnaden. Del förutsätts dock att omprövning sker, om reformen medför oväntat höga kostnader för enskilda eller orimligt stora kostnadsskillnader i olika regioner på grund av lokala variationer i tidningsspridningen.

Vid remissbehandlingen har promemorieförslagel fått ett väsentligen posiiivi mottagande. Viss kritik har dock riktats mot förslaget. Ett par remissinstanser, däribland justitiekanslern (JK), menar alt man bör göra valet mellan obligatoriska och stödjande kungörandeformer mer flexibelt. Frän några andra häll (l.ex. naturvårdsverket och en länsstyrelse) hävdas atl den föreslagna regeln om stödjande kungörande kommer atl leda till merarbele och bristande enhetlighet i kungörandet. Ytterligare en del instanser är kritiska till att promemorian inte innehåller någon närmare redovisning av reformens praktiska och ekonomiska effekler. Stockholms lingsrätt framhåller bl.a. att promemorian inte har klarlagt behovet av att i de särskilda fallen tillämpa den breda principen i fråga om ortslidningsannonsering och avsiyrker all man genomför reformen på del material som finns i promemorian. Riksrevisionsverket (RRV) ger till känna en liknande inställning och förordar i första hand att reformens kostnadseffekter klargörs, innan man genomför forslaget. A-pressen AB anser å andra sidan att kungörande i dagspressen bör ske i större omfattning än enligt förslaget. Förslaget atl de grundläggande principerna om kungörande skall komma till uttryck i en frislående central lag med giltighet i del stora flertalet kungörandesilualioner har

Prop. 1976/77:63 141

så gott som undantagslöst godtagits av remissinsianserna. Endast en instans (namnlagsulredningen) avstyrker förslaget och förordar att syftet med kungörandelagen i stället tillgodoses genom ändring i de olika specialförfattningarna. Om en central kungörandelag införs anser utredningen att den bör ha ett fyUigare innehåll än enligt förslaget och uiformas som en motsvarighet till delgivningslagen (1970:428). En fylligare reglering förordas också av lantmäteristyrelsen.

En effektivisering av det författningsföreskrivna kungörandet får enligt min mening ses som en angelägen reform i strävandena all förbättra samhällsinformationen. De aUmänna skäl som ligger bakom den ökade satsningen på samhällsinformaliva åtgärder under senare år gör sig gäUande också i fråga om sådant kungörande som ankommer på myndigheter och andra i syfte alt sprida kännedom om beslul o.d. som rör större eller mindre grupper av medborgare. Till kungörandet är inle sällan knuten någon form av rättslig verkan, t.ex. såvitt avser beräkningen av tiden för alt anföra besvär över elt beslul. Även när inle någon sädan verkan är förenad med tillkännagivandet, kan delta förmedla upplysningar som är av ingripande betydelse för många människor. Kungörandet fyller även i övrigi en viktig funktion när det gäller alt sprida kännedom om hur samhällsorganen fungerar.

Det finns emellertid också skillnader mellan samhällsinformation av mera generellt slag och sådan information som syftar lill att ge lill känna konkreta beslut och ålgärder som har vidtagits av myndigheter eller enskilda. Den förra typen av information är ofta inriktad på atl göra medborgama i aUmänhet medvelna om deras rättigheter och skyldigheter på visst område, t.ex. såsom försäkrade enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eUer såsom skattskyldiga. Ambitionsnivån för information i sådana fall bör vara hög. Som har uttalats av statsmakterna är 1971 bör principen här vara att alla berörda medborgare skall nås av lämplig informalion. För dagspressannonsering bör då den av statsmakterna härför fastslagna principen lillämpas, dvs. annonsering ske i samtliga dagstidningar med spridning av någon betydenhet. Principen i tillämpning på detla område har kommit att beiecknas totalitetsprincipen. Huruvida informalionen har den allmängiltiga karaklären som har förutsatts nu får givetvis bedömas av den myndighet som ansvarar för informalionen.

I fråga om kungörande i den mer inskränkta mening utiryckel används i delta lagstiftningsärende växlar informationsbehovet starkl efter de olika kungörandesiluationerna. Det är här mera sällan tal om all nå alla medborgare i landei. Typfallet är att man har att göra med en regionalt eller lokalt något så när avgränsbar krets av adressater. Man ställs här i varje särskild siluation inför en avvägning mellan önskemålet alt nå så många som möjligt inom den aktuella målgruppen och det av kostnadsskäl betingade villkorel alt informationen sprids genom sådana medier som bäsl motsvarar motta-

Prop. 1976/77:63 142

garkretsens behov av information. Del är här inle ulan vidare givel alt avvägningen resulterar i att man använder så många medier som möjligt. I åtskiUiga fall kan det vara tillräckligt alt nöja sig med en eller ett par kungörandeformer, om dessa nämligen utnyttjas effeklivl. Över huvud måste man vid bedömningen av olika kungörandesilualioner anlägga en flexibel syn på hur informationsbehovet skall lillgodoses, så alt inle kosinaderna kommer alt stå i dålig proportion till det intresse kungörandet skall tillgodose.

Förslaget i promemorian lill elt mer nyanserat syslem för kungörande ligger i linje med vad jag nu har anfört. Förslagels huvuddrag har också godlagils av flertalet remissinstanser. Jag skall här endasl uppehålla mig vid elt par invändningar som har kommii fram vid remissbehandlingen.

Det har frän några håll hävdals att man måsle ge myndigheterna mer fria händer att i de enskilda fallen bestämma hur kungörandet skall gå lill än vad som följer av promemorieförslaget. Som framgår av vad jag har sagt lidigare har jag i och för sig förståelse för detta önskemål. I förslagets kombination av en obligatorisk och en stödjande (fakultativ) del i kungörandet ligger ett hänsynstagande till vad som framstår som mest effektivi i del särskilda fallet. Man kan emellertid inle bortse från atl regleringen samtidigt bör präglas av en viss enhetlighet i fråga om kungörandeformerna i likartade situationer. Enligt min mening bör det underlätta för dem som har att tillämpa syslemet, om man i varje specialförfatining klart anger vilket eller vilka medier som skaU vara obligatoriska. Även för allmänheten bör det vara tiU fördel att veta vilken spridningsform som under alla omständigheter skall komma tUl användning. Del ger också möjlighet atl håUa kungörandekoslnaderna inom rimliga och förutsebara gränser.

En viktig fråga i sammanhangel är naluriigen i vilken utsträckning den breda principen bör tillämpas vid annonsering i dagspressen. Jag finner det för min del naturligt alt man också beträffande kungörande utgår från del allmänna uttalande i frågan som gjordes år 1971. Härför talar inte minst atl valet av informationsvägar bör ske på sådani sätt att man inle utestänger någon eller några motlagargrupper från möjlighel att få behövlig information. Från aUmänt demokratiska synpunkler är det av särskild betydelse all ingen diskrimineras på grund av sitt tidningsval.

I enlighet med det anförda bör som en grundläggande princip för kungörelseannonsering i ortspress gälla alt annonseringen sker i alla lokala dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet bland dem till vilka kungörelsen riktar sig. I vilka situationer ortstidningsannonsering blir aklueU får naturligen prövas för varje område för sig. Jag återkommer i det följande till både den närmare innebörden av den breda principen och räck-vidden av dess tillämpning i olika kungörandesilualioner (se avsnitt 6.2.2).

Prop. 1976/77:63 143

Tanken på ett nyanserat kungörandesystem av nu diskuieral slag låter sig inle gärna förenas med del vid remissbehandlingen från några håll framstäUda önskemålet om en mer uttömmande och fastare reglering av medievalet i varje kungörandesituation. Möjligheten till stödjande kungörande bör dock självfallet utnyttjas så att tillbörlig hänsyn tas till både kostnadsaspekterna och behovel av konsekvens i fråga om valet av kungörandeform i likartade fall.

Promemorieförslaget innebär en ovillkorlig skyldighel all i varje särskill fall pröva frågan om stödjande kungörande och all vid behov besluta om den eller de fakultativa kungörandeformer som skall tillämpas. Det är uppenbart att en sådan ovillkorlig plikt atl väga intresset av slörsla möjliga spridning mot kostnadsaspekten emellanåt kan bli betungande för dem som har att tillämpa reglerna. Handläggningen av mål och ärenden där kungörande aktualiseras får givelvis inte onödigtvis fördröjas av vidlyftiga överväganden om kompletterande kungörandeformer. För atl undgå den fara som ligger i en obligatorisk prövningsplikt förordar jag atl regeln i ämnel ges formen av en rekommendation lill myndigheter och andra som har all tiUämpa den. Jag förutsätter ocksä alt regeln kommer att kompletteras med vägledande anvisningar från vederbörande centrala myndigheier i den mån behov därav föreligger.

De ekonomiska konsekvenserna för staten och enskilda av en vidgad kungörelseannonsering i enlighet med det föreliggande förslaget har på regeringens uppdrag undersökts av RRV. Resultatet har redovisais i en av RRV i december 1975 upprättad skrivelse Effektivare kungörande -ekonomiska verkningar jämte en därvid fogad promemoria i ämnet. Promemorian innehåller dels en redovisning av dagspressens spridningstal samt annonskostnader läns- och kommunvis på basis av uppgifler från Tidningsstatistik AB, dels RRV:s beräkningar av förslagets ekonomiska effekter såvitt gäller (obligatorisk) dagspressannonsering på vissa viktigare sakområden, nämligen kungörande i fråga om äktenskapsförord, konkurs, ansökan i valtenmål, miljöskyddsärenden, aktiebolags-, handels- och föreningsregistren, tillstånd till utskänkning av öl eller rusdrycker, trafiktiUstånd, exekutiv försäljning av fastighet, flyttning av fordon, äganderättsutredning och tjänstetillsättning. Av tidningsstatistiken kan utläsas alt kostnadseffekterna av förslaget varierar betydligt mellan olika delar av landet (se vidare avsnitt 5).

Som har framhållits redan i departementspromemorian är det förenat med vissa svårigheter att göra exakta beräkningar av reformens ekonomiska konsekvenser. Inlressel knyler sig visserligen främst lill dagspressannonseringen. Med hänsyn lill alt reformen berör i princip aUa kungörandesilualioner skulle emellertid en fullsländig redovisning av kostnadseffekterna kräva en mycket tidsödande och kostsam genomgång. Enligt min mening ger det av RRV framlagda materialet i

förening med Övrig utredning goda hållpunkter för ett ställningstagande till förslagels ekonomiska verkningar. Del bör dock påpekas alt RRV:s material inte innehåller någon beräkning av kostnadseffekterna av det stödjande kungörandet.

Föreliggande uiredning lyder närmast på all elt genomförande av de av mig förordade principerna för obligatoriskt och stödjande kungörande medför viss ökning av kostnaderna för enskilda. En sådan effekt synes oundviklig, om man inte från reformen undantar viktiga områden där den breda principen annars skulle slå igenom, l.ex. kungörande av äktenskapsförord och boskiUnadsansökningar. Det skulle dock te sig inkonsekvent att undanta fall av dessa slag enbart under hänvisning till alt det ytterst ankommer på enskild atl stå för kungörandekostnaden. Till följd av lokala variationer i tidningsspridningen kan visserligen uppkomma en del skilhiader i koslnadshänseende. Dessa skillnader torde dock inte bli av sådan omfattning atl del kan anses påkallat med särskilda åtgärder för atl minska dem. Jag viU i sammanhangel erinra om den möjlighet till ersättning för kungörandekostnad som slår till buds för den som får allmän räUshjälp, se 9 § andra stycket 6 rältshjälpsla-gen (1972:429). Del bör även framhållas att huvuddelen av de kungörande-situationer där enskilds kostnadsansvar aktualiseras inte rör enskilda medborgare som privatpersoner ulan dem som driver någon form av rörelse, framför alll genom bolag eller förening.

Förslaget synes inte behöva leda till ökat kostnadsansvar för slalen. Delta hänger främst samman med vad som har förordals belräffande borttagande av ortstidning som obligatorisk kungörandeform i fråga om registrering av uppgifler om juridiska personer (se bilaga 1 under 6.4.2). Som jag skall återkomma till i del följande ansluter jag mig lill promemorians ståndpunkt i denna del. Förslagels kostnadseffekter i övrigi torde bli av begränsad räckvidd för den statliga sektorns del. Delta beror inte minsl pä atl vissa slatliga myndigheier redan idag tillämpar den breda principen beträffande ortstidningsannonsering (se även vad som sägs om ambitionsnivån för kungörande i ortstidning i avsnitt 6.2.2).

Den kommunala sektorn berörs i princip inte av del föreliggande förslagel (se vidare avsnitt 6.2.1),

Mot denna bakgrund anser jag inle all del med lanke på förslagets ekonomiska konsekvenser föreligger något hinder mol alt genomföra elt sådant nytt system för kungörande som jag har förordal nyss. Till frågan om enskilds skyldighet atl betala kungörandekostnad ålerkommer jag i avsnitt 6.2.5.

När det gäller att författningstekniskt ge uttryck ål de grundläggande principer som bör gälla på kungörandeområdet slår valet mellan atl slå fast dessa principer i en central författning, som kompletterar specialförfattningarnas regler om vilka former som skall tillämpas för

Prop. 1976/77:63 145

kungörande på det särskilda området, och alt i varje specialförfatining ta in den eller de generella regler som skall gälla för hur kungörandet skall gå till. I likhei med den övervägande majoriteten av remissinstanser anser jag alt man bör välja den försl nämnda meioden. Denna metod stämmer överens med vad som har tillämpats i andra jämförbara sammanhang under senare år, l.ex. i fråga om regleringen av hur delgivning skall ske. Den innebär också all man i en och samma författning lätt kan la reda på vilka allmänna grundsatser som skaU följas vid kungörande. Som jag senare skall beröra torde en central författning böra göras något ulföriigare än enligl promemorieförslagel. Bl.a. är det önskvärt alt i författningstext precisera vad som skall räknas som dagstidning. Även av detla skäl bör meioden med en central kungörandelag ges företräde framför andra lagtekniska lösningar.

Till de skäl som jag nu har anfört för att samla de grundläggande reglerna om kungörande i en central författning kommer önskemålet att systematisera nuvarande oenhetliga och svåröverskådliga regler på områdei. Införandel av en central författning med vissa huvudregler synes mig ligga väl i linje med grundtanken bakom reformen, nämligen alt åstadkomma elt effektivare kungörande. Atl en sådan författning bör ges lags nalur anser jag befogat av bl.a. det skälel atl den riktar sig även till andra än myndigheter. Det synes mig också vara av vikt alt riksdagen bereds möjlighet att genom lag beslula om de allmänna riktlinjer som skall lillämpas på området.

Jag förordar därför atl en reform av kungöranderegleringen sker enligl de nu angivna riktlinjerna.

6.2 Huvuddragen i en ny reglering av kungörandet

6.2.1 Reformens omfattning

En första fråga när det gäller atl närmare beslämma omfattningen av en reform på det nu akluella området är om ell nytt system skall avse alla situationer där något skall kungöras eller om vissa begränsningar måste göras. Som jag har nämnl redan i föregående avsnitt har nyligen beslutals ett enhetligt syslem för kungörande av lagar och andra författningar (prop. 1975/76:112). Med författning åsyftas här inle bara lagar och förordningar utan varje föreskrift som avses i 8 kap. regeringsformen, dvs. även normer som beslutas av regeringen eller riksdagen underlydande myndigheter eller av kommuner, landstingskommuner eller kyrkliga kommuner. Del är med tanke på del nya systemet för författningskungörande naturiigl all från en ny reglering av kungörandet ta undan kungörande av författningar. Delta har även förordals i departementspromemorian och godlagils av så golt som alla remissinstanser. Jag förordar därför att i en ny kungörandelag görs uttryckligt undantag för kungörande av författning.

10 Riksdagen 1976177. I saml Nr 63

Prop. I976fl7:63 146

En allmän kungörandelag bör enligt promemorian begränsas till all avse fall när kungörande skall ske i Posl- och Inrikes Tidningar, ortstidning eller specialpublikation eller genom anslag på statlig eller kommunal anslagstavla. Någon generell reglering belräffande övriga kungörandeformer anses inte behövlig. Varje medium skall emellertid i princip kunna användas för stödjande kungörande.

Promemorians ståndpunkt i berörda hänseende har godtagils vid remissbehandlingen. Även jag ansluler mig lill förslaget. Som jag slrax skall återkomma lill anser jag dock obehövligt att i lagen reglera de fåtaliga fall då kungörande skall ske endasl genom specialpublikalion. All en central författning på områdei begränsas lill de situationer när kungörande skall ske i ortstidning eller Post- och Inrikes Tidningar eller genom anslag pä offentlig anslagstavla finner jag naturiigl av flera skäl. Till en början kan framhållas alt något behov av alt generellt reglera alla upptänkliga kungörandesilualioner inle har gett sig lill känna. Som har påpekats i promemorian finns det en mångfald spridningsformer av mer eller mindre speciellt slag. Det säger sig självt alt ett nytt och enhetligt syslem för kungörande inte kan avpassas efter varje sädan speciell situation, där det finns behov av alt sprida kännedom om myndighels åtgärd. En generell reglering bör redan med hänsyn härtill inriktas på framför allt tidningskungörande.

Beträffande vissa kungörandeformer lalar också andra omsländigheter för atl en ny reglering på området bör begränsas på nu antydda sätt. Det nya syslemet för författningskungörande innebär alt nuvarande länskungörelser, vilka används framför allt vid publicering av normbeslut, skall ersättas av en författningssamling för varje län. Enligt min mening saknas skäl för att behålla någon motsvarighet lill länskungörelserna enbart som föreskriven kungörandeform för andra beslut och åtgärder än normbeslul. En sådan ulveckling ligger också i linje med promemorians av remissinstanserna biträdda förslag alt länskungörelserna skall slopas som obligatorisk spridningsform.

Kungörande i kyrka förekommer idag i dess ursprungliga form, dvs. uppläsning från predikstolen, bara beträffande vissa inomkyrkliga tillkännagivanden. I övrigt går sådani kungörande lill så att kungörelsen hålls tillgänglig hos kommunstyrelsen i vederbörande kommun, varjämte meddelande härom och om kungörelsens huvudsakliga innehåll anslås på kommunens anslagstavla. Promemorieförslaget innebär på denna punkt alt kungörande i kyrka slopas som obligatorisk spridningsform i utomkyrkliga angelägenheter. Förslagel har inle mött någon erinran vid remissbehandlingen, och även jag biträder det.

I fråga om begreppet "specialpublikation" framhöll informationsutredningen i anslulning till sitl systemförslag att del skall vara fråga om publikation som ulgör exklusivt medium och inte om publikation som kompletterar annat medium. Som exempel på den senare gruppen nämndes Underrättelser för sjöfarande. 1 promemorian har för special-

Prop. 1976/77:63 147

publikationer föreslagils en obligatorisk användning i huvudsaklig överensslämmelse med uiredningens förslag (jfr även förslagel lUl formval för kungörelse om sjöfynd i bilaga 1, avsnitt 6.12).

Allmänl sett torde specialpublikationer genom sin omedelbara inriktning på klart avgränsade målgrupper vara överlägsna de flesta andra medier när del gäller informationsspridning lill sådana grupper. De fyller inom sill användningsområde mycket högl ställda krav på effektivitet lill rimlig kostnad. Emellertid ligger del i sakens natur atl för förfaltningsföreskriven användning av specialpublikalion måsle krävas bl.a. all publikationen har en varaktig utgivning och karaklär. För obligatorisk användning lorde i praktiken f n. inte komma i fråga andra publikationer än sådana som utges av myndighet eller facklig organisation.

Som framgår av den lidigare redogörelsen är området för förfatl-ningsreglerat kungörande i specialpublikalion myckel snävt. 1 flertalet fall föreskrivs vid sidan av sådant kungörande annat medium för spridning till annan del av målgruppen, l.ex. ortstidning. Sådana fall blir regelmässigt redan därigenom hänförliga till kungörandelagens tillämpningsområde. För obligatorisk användning av specialpublikation som enda medium blir tillämpningsområdet synnerligen begränsat. Enligt min mening är det som jag har nämnt förut därför inte nödvändigt alt låta dessa faU omfattas av kungörandelagen. Behovet av stödjande kungörande i dessa fall synes lämpligen böra prövas för varje sådan situation för sig. Någol hinder för atl sålunda utan stöd i kungörandelagen förordna om stödjande kungörande finns inle i faU där kostnaden för kungörandet åvilar del allmänna.

I promemorian behandlas även kungörande i radio/TV. Någon ändring i nuvarande användning av dessa medier för mycket speciella kungörande funktioner, t.ex. tillkännagivande av beredskapslarm, föreslås inte. Ståndpunkten att radio/TV av såväl formella som praktiska skäl bara i begränsad utsträckning kan las i anspråk för kungörande delas av Sveriges Radio AB i dess remissyttrande. Jag är inte heller beredd atl föreslå någon ändring i fräga om utnyttjande av dessa medier för spridning av sådan information varom är fråga i delta lagstiftningsärende.

Vad jag har anfört nu bestyrker att en central författning om kungörande bör la sikte på situationer där den obligatoriska spridningsformen är Post- och Inrikes Tidningar, ortstidning eller anslag på myndighets anslagstavla (till frågan om kungörande på kommuns anslagstavla återkommer jag slrax). Liksom promemorian utgår jag från att föreskrift om vad som i det enskilda fallet skall vara obligatorisk form för kungörande skall vara angiven i specialförfattningen på det särskilda området. I fråga om stödjande kungörande bör i princip inte finnas någon begränsning såvitt gäller valet av medium. Som jag skaU återkomma tiU blir det här i stället fråga om en avvägning mellan

Prop. 1976/77:63 148

kosinaden för kungörandet och intresset av att sprida så fullsländig kännedom som möjligt om det beslul eller den åtgärd som skall kungöras.

Kungörande aktualiseras för del mesta beträffande beslut eller andra ålgärder av del allmännas organ. Del är också i sådana fall som behov typiskt sett föreligger av all sprida kännedom om åtgärden till en vidare krets av personer. Normall ankommer därför kungörande på myndighet. Att en central författning i fräga om kungörande skall i första hand ta sikte på dessa kungörandesilualioner ligger i sakens natur. Det är också uppenbart atl det här främst blir tal om den skyldighet som åvilar statliga organ i detta hänseende.

Skyldighet atl kungöra beslul och andra ålgärder åvilar i viss utsträckning också kommunala myndigheier. Man får här skilja mellan olika fall. En kategori rör silualioner då del enligl lag åvilar kommunalt organ att sprida kännedom om den kommunala verksamheten, t.ex. tidpunkl för sammanträde med kommunfullmäktige. En annan rör kungörande av kommunala författningar. En Iredje rör sådana fall där kungörande är föreskrivei beträffande åtgärd av organ för den specialreglerade kommunalförvaltningen.

Vad gäller formerna för kommunala organs verksamhet innebär promemorieförslaget den ändringen i förhållande till nuvarande ordning att den breda principen föreslås gälla i fråga om lidningskungörande när sådant är föreskrivet. Vidare förordas som en konsekvens härav alt 14 § kommunallagen (1953:753) ändras så all hittillsvarande minoritetsskyddsregel vid omröstning om lidningsval skall ulgå. Även vissa ytterligare mindre jusleringar i kommunallagens regler om kungörande upptas i lagförslaget.

Vid remissbehandlingen har kritik riktats mol förslaget från en del håll. Sålunda menar bl.a. Svenska kommunförbundet och kommunallagsutredningen all frågor om kungörande rörande den kommunala verksamhelen liksom hittills bör regleras uteslutande i kommunallagstiftningen. Kommunförbundet befarar också att en lillämpning av den breda principen skall leda till ökade kostnader. Även Landstingsförbundet är kritiskt mot förslaget. Länsstyrelsen i Stockholms län förordar att minoritetsskyddsregeln i 14 § kommunallagen behålls.

KommunaUagstiflningen är f.n. föremål för en genomgripande revision på grundval av kommunaUagsulredningens belänkande (SOU 1974:99) Enhetlig kommunallag och utredningens om den kommunala demokratin belänkande (SOU 1975:41) Kommunal demokrati. 1 del förslag tiU ny kommunallag som nyligen har förelagls riksdagen (prop. 1975/76:187) tas upp frågan om hur de kommunala organens verksamhetsformer skall kungöras. Efter samråd med chefen för kommundepartementet förordar jag att dessa kungörandefall också i fortsättningen regleras i princip uttömmande i kommunallagstiftningen (se prop. 1975/76: 187 s. 249). Med den lagtekniska lösningen i fråga om t.ex. 15 §

Prop. 1976/77:63 149

förslaget till kommunallag blir visserligen några regler i den centrala kungörandelag, somjag avser alt föreslå i detla ärende, t. ex. regeln om stödjande kungörande, formellt tillämpliga på kungörande som avses i del nämnda lagrummet och annat kungörande som genom hänvisning från andra kommunala författningar regleras på samma sätt. Detta torde emellertid inle vålla några svårigheter i praktiken.

I fråga om kungörande av kommunala författningar följer av vad jag har sagt tidigare att dessa bör undantas från den nya regleringen.

Vad slutligen angår de speciella faU där kungörande är föreskrivet beträffande beslul eller annan ålgärd av organ hörande lill den specialreglerade kommunalförvaltningen torde anledning saknas atl i förevarande hänseende behandla sädana fall annorlunda än om kungö-randeskyldigheten åvilar statligt organ. Exempel på situationer där kungörande ankommer på kommunalt organ av nu berörda slag lämnar kungörande enligl 24 § 1 mom. fjärde stycket byggnadsstadgan (1959:612) av byggnadsnämnds beslut om rivningsförbud enligt 35 a § byggnadslagen (1947:385).

Vad jag har sagt nu om kungörande av kommunala organs åtgärder har motsvarande aktualitet beträffande kungörande rörande kyrkokommunala organs verksamhel.

Som jag har framhållit i föregående avsnitt ankommer kungörande ibland på enskild antingen som privatperson eller som näringsidkare. Även dessa situationer bör falla under en ny reglering av kungörandet. I vilken utsträckning de obligatoriska kungörandeformerna skall lillämpas i dessa fall får naturligen avgöras från område lill område.

Det säger sig självt att en reglering av det omfatlande slag som jag har föreslagit nu - trots de inskränkningar som har förordats - kommer att bli tillämplig i en mångfald skiftande situationer. Del bör därför som har föreslagits i promemorian finnas möjlighel all i särskilda fall avvika från regleringen i en ny lag om kungörande. En uttryckUg lagregel härom bör meddelas.

6.2.2 De obligatoriska kungörandeformerna

Med utgångspunkt i den indelning i målgrupper som föreslagits av informationsutredningen förordas i promemorian all de obligatoriska kungörandeformer där lillämpning av kungörandelagen aktualiseras normalt skall användas på följande sätt, nämligen ortstidning för lokala målgrupper. Post- och Inrikes Tidningar för nationella målgrupper. Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning för blandade målgrupper samt specialpublikalion för exklusiva målgrupper. Denna principiella ståndpunkt i fråga om mediernas användningsområden har i regel inte mött några invändningar vid remissbehandlingen. Kritiska röster saknas dock inte. Jag anser del lämpligt all i det följande behandla de olika kungörandeformerna var för sig.

Prop. 1976/77:63 150

Post- och Inrikes Tidningar

Förslaget alt använda Post- och Inrikes Tidningar som obligatorisk form för landsomfattande spridning av information godlas av åtskilliga remissinslanser bara under förulsällning all tidningen ges en mera modern och lättillgänglig ulformning än f n. liksom en större spridning än nu. Några instanser, bland dem NSI, menar all man inle bör ta slällning lill frågan om tidningens användning förrän man har avgjort dess framlida ulformning. En instans (lantmäteristyrelsen) ifrågasätter om inle dagspressannonsering kan tjäna som alternativ spridningsform också belräffande nationella målgrupper.

För egen del anser jag det vara uppenbart all vi även i fortsättningen behöver elt riksomfattande medium för sådan informalion som tar sikte på alla medborgare i landet eller sådana grupper av medborgare som är spridda över hela eller slörre delen av landei. Posl- och Inrikes Tidningar har sedan gammall varit det officiella organ som fyller denna funktion. Även om tidningen huvudsakligen är spridd bland dem som yrkesmässigt har intresse av atl följa vad som kungörs i tidningen, fyller den därmed en verklig funktion, eftersom del kungjorda ofla lorde bli registrerat och på sä säll kan utnyttjas också av en bredare allmänhet, l.ex. bankernas kunder. Tidningens användning för detla ändamål har också tillvunnit sig långvarig hävd. Atl helt eller delvis ersätta den med annonsering i dagspress är enligt min mening inte någol realistiskt alternativ. Redan de stegrade koslnader som skulle vara förenade med en sädan ordning pekar på all en officiell tidning av den typ som Posl- och Inrikes Tidningar representerar är den lämpligaste kungörandeformen beträffande nationella målgrupper.

Informalionsulredningen har i betänkandet (SOU 1971:2) Post- och Inrikes Tidningar lagt fram förslag till ny ulformning av tidningen i syfte att göra den bättre lämpad som nationell kungörandeform. Förslaget, som vid remissbehandlingen har fått ett välvilligt mottagande, har övervägts inom justitiedepartementet. Efler samråd med bl.a. Svenska akademien kommer inom en snar framlid alt vidlas sådana ålgärder alt tidningen moderniseras och dess innehåll görs mera lättill-gähgligl. Jag räknar med atl tidningens värde som informationskälla härigenom kan ökas avsevärt. Med ålgärder av sådani slag förlorar enligt min mening den kritik som har riktats mot Posl- och Inrikes Tidningar det mesta av sin tyngd. Någon anledning all ytterligare avvakta med ett ställningstagande i frågan anser jag inte finnas.

Jag förordar mot denna bakgrund att Post- och Inrikes Tidningar normalt bör användas för landsomfattande kungörande som riklas till nationella eller blandade målgrupper.

Ortstidning Enligt promemorieförslaget skall som har nämnts nyss annonsering i

Prop. 1976/77:63 151

ortstidning användas som normalform för lokall/regionall kungörande som riktar sig till lokala eller blandade målgrupper. I fråga om annonseringens bredd föreslås i nära anslulning lill statsmakternas principiella ställningstagande år 1971 atl annonsering skall ske i samlliga lokala dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet bland dem till vilka kungörelsen riktar sig (den breda principen). Med "dagstidning" åsyftas härvid tidning som är inriktad på reguljär dagsaktueU nyhetsförmedling och/eller opinionsbildning och utkommer med minsl ett nummer i veckan. Promemorian ger ingen närmare bestämning av vad som vid kungörande skall förslås med "spridning av någon betydenhet".

Ortstidning som obligatorisk kungörandeform för lokala och blandade målgrupper godtas undantagslöst av remissinstanserna. Delade meningar kommer däremol lill synes i fråga om hur långl man skall lillämpa den breda principen. Några remissinstanser, däribland NSI, menar all man för all nå bältre effektivitet och undvika tolkningsproblem bör gå längre än förslaget och annonsera i varje tidning som har någon spridning över huvud. Dessa instanser gör sig härmed lill tolkar för all man bör lillämpa en lolaliielsprincip av samma slag som på del allmänl samhällsinformaliva områdei. Vissa andra inslanser, t.ex. RRV och Stockholms tingsrätt, ifrågasätter å andra sidan om man med en annonsering enligt den breda principen verkligen vinner den önskade ökningen av effektiviteten. Ytterligare en del instanser, däribland JK och ell antal domstolar, förordar att man ger myndigheter och andra större uirymme att avgöra annonseringens bredd från fall lill fall och med beaktande av bl.a. kungörandekostnadens storlek sedd i förhållande till värdet av vad saken gäUer. Som exempel på silualioner där en begränsad annonsering framstår som befogad nämner JK information som vänder sig lill banker, advokater, affärsförelag och liknande särskilda grupper men som ägnas ringa intresse av allmänheten i övrigt.

Huvudintresset vid en ny reglering av formerna för kungörande tilldrar sig ulan Ivekan frågan i vilken utsträckning dagspressen skall användas för alt sprida kännedom om innehållet i kungörelser som primärt riktar sig till geografiskt något så när avgränsbara motlagar-kretsar (lokala och blandade målgrupper). Delade meningar råder i och för sig inte om att annonsering i dagspressen är den bästa metoden för att informera sådana målgrupper. Vad som har kritiserats är främst promemorieförslagets anknylning till 1971 års principuttalande när det gäller att ange annonseringens bredd. Jag skall därför någol närmare utveckla min syn på hur en lagreglering i ämnet bör utformas.

TiU en början vill jag slå fasl all frågan i vad mån dagspressannonsering över huvud skaU användas i viss kungörandesituation måste bedömas för varje situation för sig. Som har betonats av pressut-

Prop. 1976/77:63 152

redningen är kungörelseannonsering inte atl se som en form av presstöd, ulan informationens effektivitet bör vara den ledande principen för att bestämma när annonsering skall ske. Detla innebär inte att man skall gå ifrån del uttalande som gjordes är 1971 i fråga om kungörelseannonsering utan bara ett konstaterande av all man måsle göra klarl i vilka fall dagspressannonsering skall förekomma, innan man bestämmer annonseringens bredd.

I promemorian har redovisat» resultatel av en omfattande detalj-genomgång av nuvarande kungöranderegler i syfte all klarlägga hur man pä olika områden skall nå fram lill effektivast möjliga kungörande. De olika kungörandesiluationerna har förts samman i 16 skilda huvudgrupper, inom vilka i sin tur åierfinns en mångfald olika specialfall. Uppskattningsvis rör det sig om bortåt 500 kungörandesilualioner. Detla pekar enligl min mening på alt del är mindre meningsfylll att föra en generell diskussion om ii vilka fall dagspressannonsering skall användas. En bättre metod synes vara att bedöma denna fråga från fall till fall mot bakgrund av vad jag har sagt i det föregående om lämpligheten av att använda ortstidning som medium för att nå lokala och blandade målgrupper. För vissa huvudtyper av kungörandesilualioner kan det visa sig lämpligt att behandla en någol slörre kaiegori i elt sammanhang, t.ex. kungörande av uppgifter om juridiska personers förhållanden. En prövning av del detaljerade slag som jag nu har förutskickat innebär i själva verkei all stor hänsyn tas till del vid remissbehandlingen från en del håll framförda önskemålei om en mer flexibel syn på i vilken omfattning annonsering i dagspress skall förekomma som obligatoriskt medium vid kungörande.

Frågan om hur bred informationen skall vara i de fall ortstidningsannonsering bedöms vara den lämpligaste spridningsformen är i sak densamma som förekommer belräffande den allmänna samhällsinformationen. Som har påpekats i något remissyttrande torde del vara tiU fördel om en uttrycklig definition av dagstidningsbegreppet inflyter i lagen.

Efter spridningsformen kan dagstidningarna indelas i tre huvudgrupper; sådana som helt eller till övervägande del sprids efter prenumeration, sådana som helt eller till övervägande del sprids genom lösnummerförsäljning (framför aUt kvällspressen) och sådana som sprids utan eller till obetydlig kostnad för mollagaren (vissa annonsblad).

Kvällspressen har i sin lokala bevakning inle ambitionen att täcka hela fältet av nyhetsförmedling.. Tidningar inom denna grupp anlitas bara i begränsad utsträckning som enda lokala nyhets- och opinionsorgan. Kungörande i tidningar med denna inriktning skulle således inte innebära någon egentlig ökning av den lokala eller regionala spridning som sker genom de prenumererade tidningarna. Den berörda tidnings-gmppen bör därför lämnas ulanför det dagstidningsbegrepp som en

Prop. 1976/77:63 153

reglering på kungörandeområdet bör utgå från. 1 lagtekniskt hänseende kan det uttryckas genom atl till en bestämning av delta begrepp fogas kravei alt tidningens vardagsupplaga skall vara helt eller lill övervägande del abonnerad.

Annonsbladen, vilka helt eller övervägande finansieras genom annonsintäkter, är visserligen mestadels inriktade på lokal spridning. Tidningarnas innehåll är emellertid starkt präglat av det annonsspridande syftet. Kungörande i sådana tidningar skulle inte innebära någon egenllig ökning av den lokala eller regionala spridning som sker genom prenumererade tidningar. Jag förordar därför att även annonsbladen lämnas utanför det dagstidningsbegrepp som används i kungörandelagen. Även della kan ske genom del nyss uppställda kravet atl upplagan skall vara hell eller lill övervägande del abonnerad.

En särskild fråga är hur de prenumererade storstadstidningarna skall bedömas i sammanhanget. Dessa tidningar har en dubbel funktion, nämligen dels atl förmedla allmänna nyheter inom hela sitt spridningsområde, dels att förmedla lokala nyheter inom ett mindre område -allmänt sett utgivningsorten med omnejd. Tidningar med dessa båda funktioner bör enligt min mening tas i anspråk för obligatoriskt kungörande endast inom sitt lokala spridningsområde, t.ex. Dagens Nyheter endast för storslockholmsområdei. Jag förordar således den ytterligare begränsningen av dagstidningsbegreppet alt till detla fogas bestämningen "lokal".

Hur bred informationen skall vara i fråga om de lokala dagstidningarna beror naturligtvis på vilken ambitionsnivå som eftersträvas. Jag har redan i det föregående förklarat det vara önskvärt att hålla fast vid 1971 års principuttalande som utgångspunkt. Det gäller emellertid att säkerstäUa en spridningseffekt som inte bara ligger i linje med den eftersträvade ambitionsnivån utan också är godtagbar från kostnadssynpunkt. Detla talar för att man vid kungörande bör välja en något lägre nivå än som följer av den lolaliielsprincip som tillämpas vid allmän samhällsinformation. Någon större skillnad bör dock inte göras.

Att begränsa kungörandet till ett visst antal tidningar, t.ex. två eller tre, är inte förenligt med reformens syften. Detta skulle också med hänsyn lill pressens ojämna utbredning i landet ge högst varierande spridningseffekter i skilda landsändar. En lösning bör i stället sökas med ledning av tidningarnas spridningstal. Självfallet skall på kungörandets område spridningen bedömas i förhållande till målgruppen i varje särskilt fall av kungörande. I flertalet fall torde emellertid en geografisk avgränsning av målgmppen vara den enda möjliga. Det är därför naturUgt atl till grund för en allmän bedömning av den önskvärda spridningsnivån lägga tillgänglig tidningsstatistik, vilken är baserad på spridning inom geografiska enheter.

Den redovisning av spridningstal (antal varoagsexemplar per 100

Prop. 1976/77:63 154

hushåll inom län resp. kommun) och annonskostnader (kr/spaltmilli-meter) som innefattas i RRV:s koslnadsundersökning (se avsnitt 5) tyder på att en rätt god spridningseffekt uppnås redan vid spridnings-talet 10 per 100 hushåll. En förskjulning av nivån lill spridningstalel 5 per 100 hushåll moisvarar emellertid en avsevärt förbättrad spridning lill förhållandevis blygsam ökning av kosinaderna. Jag förordar all man väljer denna senare nivå som norm för hur pass bred orlstidningsannonseringen skall vara. Denna norm bör skrivas in i kungörandelagen.

Man kan inle bortse från alt en norm av nu förordal slag någon gång kan leda lill oönskade resultat. Vid kungörande som riktar sig lill regionalt avgränsade målgrupper kan förekomma att tidning med angiven spridning inom ett helt län över huvud tagel inle sprids i viss del av länet, där i stället annan tidning har mycket slor läsekrets men inle när upp liU den angivna nivån för länet i dess helhet. För atl nå den eftersträvade spridningseffekten inom ell slörre område bör därför tas hänsyn också lill tidningar med det slags lokala dominans som jag nu har nämnl. Femprocenlregeln bör med andra ord kompletteras med en beslämmelse som tar sikte på sådana fall. Den kan lämpligen inriktas på de undanlagsfall då lokal dagstidning kan beräknas vara spridd till minst 50 % av hushållen i viss kommun men ha lägre spridningslal än 5 % i den slörre region som kungörandet avser.

Sammanfattningsvis föreslår jag således atl annonsering i ortstidning, när detta medium är obligatoriskt, skall ske enligl den breda principen. I kungörandelagen bör det komma till uttryck på det viset alt kungörelse i ortstidning skall införas i alla lokala dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet bland dem lill vilka kungörelsen riktar sig. Denna huvudregel bör åtföljas av förtydligande bestämmelser om dels vilka lokala dagstidningar som skall anses ha sådan spridning (femprocentregeln resp. 50-procenlregeln), dels vad som skall förslås med dagstidning i sammanhangel.

Från kostnadssynpunkt åskådliggörs det av mig nu framlagda förslaget av bilagorna 3 och 4, vUka har redovisats i avsnitt 5. Som framgår av bilaga 3 får förslaget den kostnadseffekten i fråga om kommuninriktat kungörande all kostnaden med tillämpning av en justerad femprocentregel är lägre än vad som följer av en renodlad femprocentregel. En något annan bild ger bilaga 4, enligl vilken justeringen när det gäller länsinriktat kungörande leder till en viss fördyring. Detta beror på den föreslagna 50-procentregelns tillämpning.

Enligt min mening bör ett system av nu beskrivet slag kunna fungera utan några större problem. Till frågan om behövliga anvisningar för myndigheter och andra återkommer jag i del följande. Jag viU tiUägga att jag inte anser det kunna uteslutas atl behov undantagsvis kan uppkomma av att göra avsteg från regleringen. En särskild undan-

Prop. 1976/77:63 155

tagsregel härom bör därför finnas. Att som några remissinslanser har förordat låla den kungörande myndigheten från fall till fall avgöra annonseringens bredd anser jag däremol av tidigare angivna skäl inte vara en lämplig ordning.

Myndighets anslagstavla

Myndighets anslagstavla skall enligl promemorian användas som obligatorisk kungörandeform bara på vissa begränsade områden, nämligen för all kungöra Ijänstetillsättning, expeditionslider, sammanträdestider o.d. 1 övrigt får myndighels anslagstavla användas för stödjande kungörande.

Remissinstanserna har för del mesta slälll sig posiliva lill förslaget. JK och några tingsrätter ifrågasätter dock om man inte i alltför hög grad har inskränki användningsområdet för kungörande på anslagstavla. JK påpekar atl denna form ibland kan vara både billigare och effektivare än ortspressannonsering. Del gäller enligl hans mening inle minst underrätts anslagstavla.

För egen del bilräder jag promemorians slåndpunkl. Kungörande på myndighels anslagstavla lämpar sig i det nutida samhället knappasl som obligatoriskt medium i andra fall än då anslaget gäller inierna förvaltningsärenden eller tillkännagivanden om öppethållande o.d. Spridningseffekten lorde i andra silualioner växla alltför myckel för alt denna kungörandeform skall användas obligatoriskt. Däremol bör givetvis anslagstavla - som också har framhållits av en del remissinslanser - i åtskilliga fall kunna fylla en funktion i stödjande syfle. Jag ansluter mig sålunda lill förslagel om begränsning av del obligatoriska användningsområdet för myndighets anslagstavla.

Kommuns anslagstavla

Som obligatorisk kungörandeform skall kommuns anslagstavla enligl promemorieförslaget ha ett till kungörande enligt val- eller kommunallagstiftning begränsat användningsområde. Enligt min mening ansluter förslaget, vilket har godtagils vid remissbehandlingen, väl till de sakområden där kommunmedlemmar mera generellt än f.n. kan förväntas söka information genom denna spridningsform. Självfallet kan kommunal anslagstavla dessutom i delar av landet te sig som lämplig form för stödjande kungörande i andra ämnen. En sådan användning ligger också i linje med förslaget, till vilket jag ansluler mig.

6.2.3 Stödjande kungörande

Jag har redan i avsnitt 6.1 förklarat att jag anser det nödvändigt att i viss mån mjuka upp den regel om obligatorisk prövningsplikt belräffande stödjande kungörande som upptas i promemorieförslaget. Utformas regeln härom som en rekommendation till myndigheterna.

Prop. 1976/77:63 156

bör det på ell naturUgt sätt kunna ingå som ett rutinmässigt led i kungörandet att ta ställning till behovet av ytterligare någon eller några spridningsformer. Jag vill påpeka all ett sådani stäUningstagande kan ta sig del ullryckel all myndighel för viss lypsitualion besiämmer sig för alt den obligatoriska kungörandeformen i princip bör förenas med ännu en melod för all sprida kännedom om åtgärden, såvida inte särskilda skäl lalar emot det. Är t.ex. annonsering i ortstidning påbjuden i specialförfatiningen i fråga, kan det principiella ställningstagandet gå ut på all normall också anslag skall ske på myndighetens anslagstavla. Tillämpas en sådan ordning synes en regel om stödjande kungörande knappasl behöva medföra något nämnvärt merarbele.

Det ligger i sakens nalur alt beslut om stödjande kungörande fattas och verkställs i omedelbar anslutning lill all del fullgörs som eljest är föreskrivet om kungörande i det aktuella fallet. Någon uttrycklig beslämmelse härom lorde inle behövas.

Kungörandet som moment i myndighets handläggning får självfallet inte fördröjas genom alt frågan om stödjande kungörande i enstaka fall kräver omfattande och tidsödande överväganden. En sådan effekt kan undvikas genom all regeln om stödjande kungörande inte utformas som en mer eller miindre undanlagslös skyldighet utan i stället ges formen av rekommendation. Också i sådan form kan regeln enligt min mening beräknas bli tillräckligt effektiv. För frågan om kungörelses rättsverkan skall knytas även till beslutat stödjande kungörande - en fråga som jag skall behandla i sitt större sammanhang i nästa avsnitt - anser jag inte att regelns karaktär av obligatorium eller rekommendation är av avgörande betydelse.

Vilka medier som kommer i fråga för stödjande kungörande har jag behandlat t det föregående. Eftersom myndigheten har atl beakla att den sammanlagda kungörandekostnaden inte får bli slörre än som är försvarligt med hänsyn till det intresse tiUkännagivandel skall tillgodose, ligger det i sakens natur atl mera extremt kostsamma medier vanligen inte kommer i fråga. Vad som närmast bhr aktuellt är om annonsering i dagspress, när .sådan inte är föreskriven, eller annat medium med god spridningseffekt bör utnyttjas jämsides med obligatoriskt medium. Eftersom den breda orlslidningsprincipen inte bör gälla här, ingår i myndighetens prövning också att i förekommande fall bestämma bredden av en stödjande dagspressannonsering. Sådan kan ske i flera tidningar eller i en enda.

Vid avvägningen mellan informationsintresset och kostnadsaspekten bör bl.a. sådana omständigheter vägas in som värdet av det som kungörandet gäller, i den mån det låter sig beräknas ekonomiskt, och antalet berörda personer. Skulle det uppstå en disproportion mellan sakens värde och den sammanlagda kungörandekostnaden, bör stödjande kungörande inte ske. Å andra sidan växer naturligen önskemålet om

Prop. 1976/77:63 157

stödjande kungörande ofta i styrka, om saken berör stora grupper av medborgare eller betydande ekonomiska intressen.

Som har påpekats av vissa remissinslanser kan det vid prövningen av huruvida stödjande kungörande skall ske emellanåt vara av värde alt inhämta synpunkter från den för vars räkning kungörande sker. Della får främst betydelse i fall då myndigheten finner sådant kungörande vara av värde men med hänsyn till vad saken gäller anser det tveksami om skälen för ytterligare kungörande är tillräckligt starka. Samråd med part i ärendet kan naturligen ske formlöst för undvikande av tidsutdräkt.

6.2.4 Kungörandets rättsverkan

Till kungörande är i många faU knuten någon form av rättslig verkan. Kungörandet kan t.ex. bilda utgångspunkt för besvärslid eller annan tidsfrist. Det kan också ha verkan som presumtion för noloritet, t.ex. beträffande uppgifi som förs in i register. Också i övrigi tjänar kungörandet ofla en viktig funktion för atl ge berörda intressenter kännedom om kallelser liU sammanlräden m.m.

När en rättslig verkan är knuten till kungörandet är det självfallet av vikt att klargöra den exakta dagen när tillkännagivandet skall anses ha skell i behörig ordning. 1 delgivningslagen och förvallningslagen finns vissa regler som lar sikle härpå. I fråga om kungörelsedelgivning regleras sålunda i 19 § delgivningslagen när sådan delgivning skall anses ha skell. Enligt paragrafen inträffar denna lidpunki på sjunde dagen efler beslutet om kungörelsedelgivning, under förutsättning atl den kungörande då har vidtagit de ålgärder som är föreskrivna i fråga om sådan delgivning (handUngen skall ha hållits tillgänglig hos myndigheten eller pä annan plats och meddelande om handlingens innehåll och om var den finns alt tillgå skall ha kungjorts i lämplig tidning m.m.). Enligl 12 § andra stycket förvallningslagen skall liden för fullföljd av lalan mot normbeslut som inle delges, dvs. ges till känna i annan ordning än delgivningslagens, räknas från den dag då beslutet gavs tiU känna. Sker tillkännagivandet mer än en gång, räknas besvärsliden från dagen för det sista tillkännagivandel.

Enligt promemorian bör de nu nämnda reglerna samordnas med del nya syslemet för kungörande. Detta tar sig i promemorian uttryck på två sätt. För det första föreslås alt kungörandelagen skall innehålla en allmän regel om när kungörande skall anses ha skett. Denna tidpunkt inträffar då den kungörande har iakttagit vad specialförfatiningen föreskriver om kungörande, dvs. när obligatoriska spridningsformer har iakttagits. Del underförstås alt när flera spridningskanaler används kungörande anses som verkställt först när kungörelsen har blivit tillgänglig över samtliga dessa kanaler. För det andra föreslås att 19 § delgivningslagen ges det innehållet att kungörelsedelgivning anses ha

Prop. 1976/77:63 158

skell när vederbörande myndighet har vidtagit de ålgärder som är föreskrivna för sådan delgivning i 17 § försia stycket, dvs. enligl promemorian bl.a. införande av kungörelsen i ortstidning med lillämpning av den breda principen. Sjudagarsregeln föreslås ulgå. Förvaltningslagens hithörande besvärstidsregel anses kunna slå kvar oförändrad.

Promemorieförslagel i nu berörda delar har inte vunnil odelat gillande bland remissinstanserna. Sålunda har en del inslanser, däribland delgivningsulredningen, förordat atl nuvarande ordning belräffande kungörelsedelgivning skall beslå för undvikande av merarbele hos myndighelerna och rättsförluster för enskilda. Å andra sidan har regeln i kungörandelagen föreslagits ulvidgad lill all förutsätta att inle bara obligatoriska ulan även fakultativa kungörandeformer har iakttagits. Vidare har efterlysts ett förtydligande för del fallet all kungörande sker genom flera spridningskanaler.

För egen del anser jag det i och för sig vara önskvärt med en så långt möjligt enhetlig reglering av frågan när rättsverkan skall iniräda i samband med tillkännagivande av myndighets ålgärd, vare sig tillkännagivandet formellt sker enligt delgivningslagen eller i annan ordning. Man kan dock inle bortse från att del är förenat med vissa svårigheter att genomföra en likartad lösning över hela fältet. Detta beror främsl på all delgivningsinstilutet är förbehållet faU då del krävs att en handling bevisligen kommer adressaten lill hända eUer att ell i lag reglerat surrogat härför kan användas. Kungörande har ell betydligt mer vidsträckt tillämpningsområde, där det bara i en del av fallen är av betydelse att slå fast den exakta dagen för tillkännagivandet. Verkan av att de tiU delgivning knutna åtgärderna inle kommer lill stånd kan därför inte vara densamma som i molsvarande situation vid kungörande. Medan kungörelsedelgivning som inle har skett i föreskriven ordning torde få göras om (jfr prop. 1970:13 s. 109), är det inte rimligt alt på kungörandeområdet generellt iaktta samma princip.

Vad jag har sagl nu innebär inle att det skulle föreligga oöverstigliga hinder att finna en lösning som närmar regleringen på delgivnings- och kungörandeområdet tiU varandra. Redan en lillämpning av den breda ortstidningsprincipen i fråga om kungörelsedelgivning gör det nödvändigt att överväga om nuvarande sjudagarsregel i 19 § delgivningslagen kan stå kvar oförändrad. linligt min mening står valet här mellan alt ersätta denna regel med en bestämmelse av i princip samma innebörd som dess föreslagna motsvarighet i den centrala lagen och att modifiera den nuvarande regeln. Till förmån för det senare altemativet lalar framför allt att remissutfallet ger belägg för atl delgivningslagens tekniska lösning fungerar väl i den praktiska hanteringen. Om man sträcker ut den i delgivningslagen anvisade tiden om sju dagar till tio dagar skulle man normalt kunna räkna med att kungörelsen hinner

Prop. 1976/77:63 159

föras in inle bara i ortstidningar med daglig utgivning ulan också i tidningar med glesare utgivning. Jag förordar atl delgivningslagens hilhörande regler ändras i enlighet härmed.

Den nu diskuterade lösningen skulle också ha vissa fördelar för den centrala lagens del. Mot införande av en sådan regel i denna lag talar dock flera omsländigheler. Som jag har påpekai nyss kan man på kungörandeområdet inle generellt tillämpa en regel om att kungörande, som inle sker i föreskriven ordning inom viss lid, måste göras om. Om della å andra sidan inte är andemeningen i den lösning som väljs, förefaller det knappast följdriktigt att uttryckligen föreskriva viss tidrymd inom vilken ålgärderna för kungörande skall vidlas. Härtill kommer att kungörandesiluationerna är mycket skiftande. En tiodagarsfrist kan därför i vissa fall visa sig vara otillräcklig. 1 andra fall, l.ex. vid ledigkungörande av tjänster, kan tidsfris Len vara för lång. Jag kommer mot denna bakgrund till slulsalsen all den i promemorian valda lösningen för den centrala lagens del synes vara den lämpligaste. Ett förtydligande bör dock ske med tanke på den situationen all kungörande sker i flera spridningskanaler samtidigi, någol som regelmässigt skall ske vid obligatoriskt ortslidningskungörande. Härvidlag bör gälla att kungörande anses ha skett först den dag då del sista tillkännagivandet ägde rum i den ordning som är särskilt föreskriven.

Med den av mig nu förordade lösningen av rättsverkansfrågan i kungörandelagen vinns den fördelen att man uppnår nära överensstämmelse med innehållet i hithörande besvärstidsregler i 12 § andra stycket förvaltningslagen belräffande klagan över normbeslut. I fråga om båda lagarna kommer således att gälla atl man räknar tidsfrist frän det sista av de tillfäUen då tillkännagivande skedde. Utformas den centrala lagens regel på det sätt jag nyss föreslog, synes dess motsvarighet i förvaltningslagen böra justeras så att full överensstämmelse uppnås mellan de två lagarnas nu berörda föreskrifter.

Som jag har nämnt förut har vid remissbehandUngen förts fram önskemål om att den centrala lagens rättsverkansregel skall knytas an inte bara tiU det obligatoriska kungörande som är föreskrivet i vederbörande specialförfattning utan också tiU sådant stödjande kungörande som myndighet beslutar vid tillämpning av den centrala lagen. Visserligen skall beslut om stödjande kungörande om möjligt fattas redan i samband med att det obligatoriska kungörandet verkställs. Detta innebär en spärr mot att kungörandeätgärdema i deras helhet sprids ul över en aUtför lång tid. Man måste emellertid räkna med atl för stödjande kungörande kan komma i fräga medier vilkas användning är svår att kontrollera för den kungörande myndigheten. Jag syftar t.ex. på införande av kungörelse i utländsk tidning eller anslag på anslagstavlor i flera orter. Knyter man rättsverkan även till stödjande kungörande, skulle det ibland kunna leda till att ett beslul får laga verkan

Prop. 1976/77:63 160

först efter lång tid eller atl det över huvud bhr svårt all konsiatera när alla ålgärder för kungörande har ägt rum. Enligl min mening kan sådana följder av en rällsverkansregel inte godtas, varför jag ansluter mig lill promemorians ståndpunkt i detla hänseende.

En lösning av del slag jag har förordal nu bör kompletteras med en beslämmelse om alt den kungörande myndigheten i kungörelsen skall ta in uppgift om när kungörande skaU anses ha skett i de faU detla är av betydelse för dem till vilka kungörelsen riktar sig. En sådan bestämmelse minskar risken för missförstånd bland intressenterna i fråga om det stödjande kungörandets fimktion. Det synes inte heller vara förenal med nämnvärda olägenheier för den kungörande atl se till atl en uppgift av nämnda slag inflyter i kungörelsen. Skyldigheten bör vara begränsad lill kungörelse i stödjande form. Eftersom det ibland kan vara svårt atl på förhand ange den exakta dagen för kungörandet, bör del vara tillräckligt atl klargöra vilka förutsättningarna är för atl kungörande skall anses ha skett.

6.2.5 Övriga frågor

En reform av kungörandereglerna aktualiserar också en rad andra frågor än dem som jag har berört i det föregående. Det är sålunda av vikl att inte bara medievalet effektiviseras utan också kungörelserna utformas så ändamålsenligt som möjligl. Det senare är av betydelse inte minst från kostnadssynpunkt. Vidare anmäler sig frågan om hur behövliga anvisningar skall komma myndigheter och andra till hända. Ytterligare finns anledning alt behandla spörsmålet hur den stora floran av kungöranderegler i lagar och förordningar skall anpassas till den nya reglering av kungörandet som jag har förordal i del föregående.

Till en början vill jag uppehålla mig någol vid en fråga som invandrarverket har fört fram i sitl remissyttrande och som gäller alternativ utformning av kungörelse på annat språk än svenska. Verket erinrar om all invandrarnas rätt tiU en med svenskar likvärdig behandling har slagits fast i prop. 1968:142 om riktlinjer för den svenska invandringspolitiken - och sedermera bekräftats i prop. 1975:26 om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m.m. - och anser att denna rätt måste innefatta också rätt till information. Enligl verkels åsikt bör alla berörda medborgare ges information som är differentierad med hänsyn lill medborgarnas olika förutsättningar all tillgodogöra sig informalionen. Verket förordar en lagregel om atl den som kungör ges frihei alt beslula om kungörande på elt eller flera utländska språk.

Enligl min mening ligger del i linje med reformens syfte att söka tillgodose också det av verket berörda behovet av information till icke svensktalande personer. Del torde i och för sig redan idag stå myndig-

Prop. 1976/77:63 161

heterna fritt att avfalla kungörelse på främmande språk, i den mån medel härför finns tillgängliga. Avsaknaden av en allmän regel i ämnel gör dock alt det relativt sällan förekommer atl så sker. Om ell generellt bemyndigande ges att vid behov avfatta kungörelse även på annat språk än svenska och i undantagsfall uteslutande på sådant språk, undanröjs den tvekan som kan föreligga i fråga om vad som är tillåtet härvidlag. Härigenom skapas en rekommendation att i rimlig utsträckning ge kungörelse en efler målgmppens behov lämpad språkdräkt. Praktiskt sett torde en sådan regel böra lillämpas främst i fall då målgruppen till inte ringa del består av personer som kan antas inte ha tillräckliga kunskaper i svenska språket för alt tillgodogöra sig kungörelsen på svenska eller i förekommande undantagsfaU helt utgörs av sådana personer. För atl öka spridningen kan i hilhörande fall också ibland stödjande kungörande vara motiveral i publikation på utiändskl språk, t. ex. Invandrartidningen.

Innehållet i en kungörelse bestäms primärt av vad som är föreskrivet i den författning där kungörande är påbjudet. För ell effektivt kungörande lill rimlig kosinad är det av slor vikt atl det föreskrivna innehållet utformas så kortfattat och lätt tillgängligt som möjligt. Det finns därför ett stort utrymme för vägledande anvisningar om språklig utformning och redigering. I åtskilliga fall torde centralt utarbetade formulär till kungörelser kunna vara av värde. En begränsning av kostnaderna för tidningskungörande kan ocksä visa sig möjlig genom att kungörelser i samma publikation förs samman lill en gemensam annons.

Det är inte bara i fråga om den språkliga utformningen av kungörelser som vägledande anvisningar kan behövas. När det gäller tillämpningen av den föreslagna breda orlslidningsprincipen förutsätts kännedom om dagstidningarnas geografiska spridning. Aktuella upplysningar därom måste kontinuerligt ställas till myndigheternas och allmänhetens förfogande. En naturlig källa till kunskap på informationsteknikens område är NSI. I NSI:s uppgifter bör ingå alt tillhandahålla sådana spridningsuppgifter som kan vara erforderliga för alt i enskilda fall utforma ett korrekt kungörande i ortstidning och atl lämna sådan mera allmän information till stöd för myndigheters och enskildas hantering av kungörandefrågor. Också i andra hänseenden än dem jag har nämnt nu kan det visa sig behövligl med genereUa anvisningar. Även här bör det i första hand ankomma på NSI alt sörja för att kungörand,ereformens syfte realiseras. Frågan om vilka administrativa föreskrifter som kan behövas torde senare få anmälas för regeringen.

Lagreglei om kungörande är av hävd ofta inte fullständiga utan måste kompletteras med föreskrifter i vissa hänseenden. Sålunda måsle i vissa fall utfärdas föreskrifter om ansvaret för kungörelsekostnader.

Enligt 8 kap. 3 § regeringsformen (RF) skall föreskrifter om för-

11 Riksdagen 1976177. 1 saml Nr 63

Prop. 1976/77:63 162

håUandel mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, meddelas genom lag, dvs. av riksdagen. Regeringen kan dock enligl 8 kap. 9 § andra stycket RF av riksdagen bemyndigas atl meddela sådana föreskrifler om avgifier som enligl den nämnda huvudregeln ankommer på riksdagen.

Föreskrifler om avgifier som jag nu åsyftar kan ålminstone i åtskilliga fall sägas innebära åligganden för enskilda eller ingrepp i deras ekonomiska förhållanden i RF:s bemärkelse. I syfle atl på elt enkelt och smidigt sätt göra det möjligt för regeringen att, liksom lidigare, föranstalta om föreskrifter i nu förevarande hänseende bör riksdagens bemyndigande inhämtas. Bemyndigandet bör innefatta också rätt för regeringen att överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela bestämmelser i ämnet.

En reform av kungöranderegleringen kräver en omfattande detalj-genomgång av bestämmelser i en stor mängd lagar och förordningar. Den i promemorian redovisade genomgången belyser hur pass vidlyftig en sådan genomgång blir. I della lagstiftningsärende begränsas redovisningen tiU författningsbestämmelser som hör lill lagområdet. Frågor om ändringar i författningar av annan valör ligger inom regeringens kompetens och kommer att behandlas i vederbörlig ordning. I förhållande tUl promemorian har förfaltningsmaterialel aktualiserats så till vida att också lagstiftning innehållande kungöranderegler som har tillkommit efter år 1972 har beaktats. Det gäUer bl.a. den nya aktiebolagslagstiftningen och gruvlagstiftningen.

Den begränsning som här har gjorts lUl författningar av riksdags-bunden karaktär medför atl flera av de rättsområden som behandlas i promemorian inte behandlas närmare i della lagstiftningsärende. Ett av de mera betydelsefulla av dessa områden är kungörande i samband med tjänstetillsätlning (se promemorian under 6.17). Promemorieförslaget innebär på delta område väsentligen att regeln om stödjande kungörande blir tiUämplig på kungörande av ledigförklarande och tillsättning av ijänster inom den statliga sektorn. Kungörande av tjänstetillsättning har behandlats i RRV:s kostnadsundersökning (se avsnitt 5). Det torde få ankomma på regeringen alt utfärda de bestämmelser som blir behövliga för att fullfölja kungörandereformens syften på detta och andra områden, där kungöranderegleringen inte är inskriven i riksdagsbundna författningar.

6.2.6 Ikraftträdande

Reformen bör med hänsyn tUl det förarbete som är nödvändigt för att sprida erforderlig information till myndigheier m.fl. inte träda i kraft förrän den 1 juli 1977.

Prop. 1976/77:63 163

7 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

I. lag om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m.,

2. lag om ändring i giftermålsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1898:64 s. 10) om boskillnad,

4. lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationeUa rättsförhållanden rörande äkienskap och förmynderskap,

5. lag om ändring i föräldrabalken,

6. lag om ändring i ärvdabalken,

7. lag om ändring i lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss,

8. lag om ändring i lagen (1958:52) om förlängning av tid för preskription av rätt lUl arv eller testamente,

9. lag om ändring i jordabalken,

10. lag om ändring i lagen (1932:169) om uppläggande av nya fastighetsböcker,

II. lag om ändring i lagen (1938:159) om avlösning av avgälder från
de lill skatte försålda så kallade halländska kyrkohemmanen,

12. lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering,

13. lag om ändring i lagen (1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag,

14. lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred,

15. lag om ändring i lagen (1960:130) om fiskevårdsområden,

16. lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt lill jakt,

17. lag om ändring i vattenlagen (1918:523),

18. lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i aUmän flotlled,

19. lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område,

20. lag om ändring i förordningen (1845:50 s. 1) i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbUva,

21. lag om ändring i lagen (1862:10 s. 1) om kaUelse på okända borgenärer,

22. lag om ändring i konkurslagen (1921:225),

23. lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1),

24. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),

25. lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808),

26. lag om ändring i förvallningslagen (1971:290),

27. lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt förelag atl idka näring här i riket,

28. lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1),

29. lag om ändring i lagen (1907:15 s. 1) angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet.

30. lag om ändring i lagen (1921:378) om ströängars indragande till kronan,

31. lag om ändring i lagen (1927:79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på gmnd av brandförsäkringsavtal,

32. lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling.

33. lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank,

34. lag om ändring i lagen (1918:163) med vissa beslämmelser om sjöfynd,

35. lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar,

36. lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse,

37. lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för ulländsk försäkringsanstall att driva försäkringsrörelse här i riket,

38. lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar,

39. lag om ändring i lagen (1948:218) om sambruksföreningar,

40. lag omändring i rusdryck:>försäljningslagen (1954:521),

41. lag om ändring i ölförsäljningslagen (1961:159),

42. lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse,

43. lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker,

44. lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen,

45. lag om ändring i namnlagen (1963:521),

46. lag om ändring i lagen (1963:537) om gravrätl m.m.,

47. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),

48. lag om ändring i lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa fall,

49. lag om ändring i patentlagen (1967:837),

50. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),

51. lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485),

52. lag om ändring i växtförädlarrältslagen (1971:392),

53. lag om ändring i lagen (IS>64:731) om trafiknämnder,

54. lag om ändring i förordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik m.m.,

55. lag om ändring i expropriationslagen (1972:719),

56. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),

57. lag om ändring i gruvlagen (1974:342),

58. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

59. lag om ändring i lagen (1970:596) om förenklad akliehantering,

60. lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931),

61. lag om ändring i vallagen (1972:620),

62. lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofuUmäktigval,

63. lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar,

64. lag om ändring i lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång,

65. lag on ändring i lagen (1918:399) om förbud mot utsläppande

Prop. 1976/77:63 165

av tjur eller hingst å samfälld betesmark,

66. lag om ändring i lagen (1926:72) angående meddelande av förbud för barn atl idka viss försäljning,

67. lag om ändring i lagen (1928:196) om galtbesiktningstvång,

68. lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen.

De under 14—16, 30, 39, 47, 50, 64, 65 och 67 angivna förslagen har upprättats i samråd med chefen för jordbruksdepartementet, det under 27 angivna förslaget i samråd med chefen för handelsdepartementet, de under 33, 36, 37, 40-—44, 59 och 60 angivna förslagen i samråd med chefen för finansdepartementet, de under 35, 48, 53 och 54 angivna förslagen i samråd med chefen för kommunikationsdepartementet, del under 57 angivna förslaget i samråd med chefen för industridepartementet, det under 66 angivna förslaget i samråd med chefen för socialdepartementet och del under 68 angivna förslagel i samråd med chefen för utbildningsdepartementet.

Förslagen bör fogas till protokollet i della ärende som bilaga 5.'

8 Specialmotivering

8.1 Förslaget till lag om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m.

Den centrala lagen i detta lagstiftningsärende reglerar inle allt kungörande och är inle heller den enda författningen på delta område med vidare syftning. Jag syftar på den nyligen antagna lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar. Den föreslagna benämningen på den nu aktuella lagen har valts för att tydligt skilja den från sist nämnda lag. För enkelhetens skull kommer jag dock i fortsättningen att använda den kortare benämningen "kungörandelagen" när jag avser den nu aktuella lagen.

1 § I denna paragraf upptas huvudregeln om kungörandelagens tillämpningsområde (se även 7 §).

Enligt första stycket skall lagen tiUämpas när i författning är föreskrivet att myndighet skall kungöra beslut eller annan åtgärd. För att lagen skall bU tillämplig krävs att den författning där kungörande är föreskrivet (här kallad specialförfattningen) innehåller bestämmelse om att kungörande skall ske i en av de tre obligatoriska former som har behandlats i den allmänna motiveringen (se avsnitt 6.2.2), nämligen Post- och Inrikes Tidningar, ortstidning och myndighets anslagstavla. Del har med tanke på sådana kungörandesituationer ansetts vara av betydelse att slå fast vissa generella normer för hur kungörandet skall gå till. Att kungörandelagen är tillämplig innebär således atl kungörandet skall ske med tillämpning av såväl special författningens regler i ämnet som kungörandelagens utfyllande bestämmelser.

' Bilagan har uteslutits här utom såvitt gäller det under 22 angivna lagförslaget. I uteslutna delar är bilagan likalydande med de förslag som är fogade till propositionen.

Prop. 1976/77:63 166

Lagen är tillämplig oavsett om i specialförfatining används uttrycket kungöra eller annan formulering med samma innebörd, l.ex. tillkännage. Lagen är vidare lillämplig oavsett om kungörandet enligt beslämmelsen i resp. specialförfatining är obligatoriskt eller kommer i fråga bara under vissa betingelser, se t. ex. 6 § lagen (1932: 169) om uppläggande av fastighetsböcker, där det föreskrivs atl kungörande må ske, där så prövas erforderligl.

Lagen behandlar i princip alla situationer där kungörande åvilar myndighet. Med begreppel myndighet åsyftas både domstolar och förvaltningsmyndigheter. Främsl avses statliga organ. Som har berörts förut (se avsnitt 6.2.1) faller i praktiken kommunala organs skyldighel all kungöra sina verksamhetsformer i huvudsak utanför kungörandelagens lillämpningsområde. När kungörande skall ske genom organ för den specialreglerade kommunalförvaltningen, fär däremol lagen i allmänhet aktualitet. Ett exempel erbjuder kungörade som åvilar kommunal fastighetsbildningsmyndighel.

Myndighets författningsgrundade kungörande avser i allmänhet myndighetens egna ålgärder. Ibland skall dock också åtgärd av annan än myndighel kungöras genom del allmännas försorg. Som exempel kan nämnas länsstyrelses kungörelser om vissa sammanslutningars val av styrelseledamöter. Också dessa silualioner faller under kungörandelagen.

Vad som avses med ortstidning i förevarande sammanhang behandlas närmare under 3 §.

I fråga om kungörandeformen myndighets anslagstavla vill jag påpeka atl hämnder inle faller kommuns anslagstavla. Sådan anslagstavla är nämligen atl betrakta som knuten till kommunen som sådan, däremot inle till någon kommunal myndighel (jfr 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen). Kungörande på kommuns anslagstavla regleras i den särskilda lagen (1970: 462) om vissa anslag på kommuns anslagstavla. Föreskrifler i specialförfatining om anslag på kommuns anslagstavla föranleder alltså inte alt kungörandelagen blir tillämplig på kungörandet.

I andra stycket anges atl lagen inte gäller kungörande av författning. På detla område gäller i stället exklusivt regleringen i lagen om kungörande av lagar och andra författningar. Begreppet författning används i andra stycket i överensslämmelse med samma begrepp i den nu nämnda lagen. I fråga om den närmare innebörden av författningsbegreppet hänvisar jag till vad dåvarande departementschefen har anfört därom i nämnda lagstiftningsärende (prop. 1975/76: 112 s. 62).

2 § I enlighet med vad jag har angett i den aUmänna motiveringen (se avsnitt 6.2.1) bör i kungörandelagen ingå en regel som klargör lagens förhållande till specialföreskrifler om kungörande i andra författningar. Regeln, som har tagits upp i 2 §, utsäger atl om det beträffande

Prop. 1976/77:63 167

kungörande i annan författning för viss kungörandesituation har meddelats beslämmelse som avviker från kungörandelagen, gäller den bestämmelsen. Del bör påpekas all frågan i vad mån specialföreskrift i annan författning lar över kungörandelagens reglering får bedömas enligt sedvanliga grunder. En föreskrift som t.ex. avviker från reglerna i 3 § om den s.k. breda orlslidningsprincipen sätter således inle ulan vidare övriga regler i kungörandelagen ur spel. Elt exempel på sådana situationer är kungörande av kommunfullmäktiges sammanträden enligt 15 § förslaget till kommunallag (prop. 1975/76: 187).

Genom den samordning med kungöranderegler i specialförfattningar som har skett i samband med denna reform har behovel av avvikande föreskrifter minskals avsevärt. Även i fortsättningen behövs dock speciella regler pä en del områden, l.ex. inom konkurslagslift-ningen.

3 § I denna paragraf fastslås innebörden av den breda principen för ortslidningskungörande. Detla sker genom dels en allmän bestämmelse om den principiella ambitionsnivån för ortslidningskungörande (första stycket), dels vissa presumtionsregler om vilka tidningar som till-sammantagna skall anses fylla del föreskrivna ambilionskravel (andra stycket), dels en definition (tredje stycket).

Bestämmelsen i första stycket är formulerad i nära överensstämmelse med molsvarande regel i cirkuläret (1971:507) till statsmyndigheterna om informalion genom dagspressannonsering. Från cirkulärets grundregel avviker beslämmelsen endasl genom atl uttryckligen anknyta ambitionsnivån lill målgruppen. I försia stycket fastslås vidare att kungörandet skaU ske i lokala dagstidningar. Begreppel dagstidning definieras närmare i Iredje slyckei. Bestämningen "lokal" innebär att dagstidning för ortslidningskungörande skall komma lill användning endasl inom det område på vilkel tidningens lokala nyhetsbevakning är inriklad.

Andra styckets presumtionsregler anger vilken spridningsgrad som lokal dagstidning skall ha för alt anses spridd i den utsträckning som avses i första stycket. Presumtionen utgår från att kungörandet inriktas på det geografiska område, inom vilket målgruppen bedöms uppehålla sig. Presumtionens första led har generell karaklär och klargör att tidningar med beräknad spridning lill minsl fem proceni av hushållen inom orten skall anses ha tillräcklig spridning i den mening som avses i paragrafen. Med orten förslås det geografiska område - t.ex. län, en eller flera kommuner, församling eller annan kommundel - inom vilken målgruppen finns. Det senare ledet i presumtionen anger med tanke på en del speciella fall därutöver all tidningar med beräknad spridning lill minsl femtio procent av hushållen i viss kommun som ingår i del område, på vilkel kungörandet är inriktat, skall anses ha den erforderliga spridningen.

Prop. 1976/77:63 168

Vid tillämpning av presumlionsreglerna måsle först fastställas på vilkel geografiskt område kungörandet skall inriktas för att nå målgruppen. Därefler skall fastslås vilka lokala dagstidningar som inom detla område har minsl femprocentig spridning bland hushållen. Omfattar området mer än en kommun - t.ex. flera kommuner eller ett län, som i sig inrymmer flera kommuner - skall dessutom undersökas om del finns någon eller några tidningar som visserligen inte når femprocentig spridning inom hela oinrådet men i gengäld har en dominerande, dvs. minsl femtioprocenlig spridning i någon del av områdei, t.ex. en av kommunerna.

På vilket geografiskt område kungörandet skall riklas in får avgöras i varje enskUt fall. I viss utsträckning torde svaret framgå omedelbart av särskild ortsföreskrifl i specialföriättningen, se t.ex. 14 kap. 1 § vallagen (1972: 620), som behandlas närmare i avsnitt 8.61. 1 övrigt får avgörandet ske genom en målgmppsbeslämning - principiell och geografisk - med ledning av syftet med den tiUämpliga kungöranderegeln i specialförfattningen och av omständigheterna i det enskilda fallet. Som exempel på lokal avgränsning vill jag nämna inledande kungörelse i konkurs, ell fall som harberörts i konkurslagskommitténs remissyttrande (se s. 119). Kungörelsens främsta syfte kan sägas vara att underrätta befintliga och potentieUa borgenärer om konkursutbrotiel. Det lorde därför i allmänhet vara naturligt att rikta in kungörandet på alla de orter där konkursgäldenären har drivit verksamhet eUer där eljest en mera betydande borgenärskrets finns. Områdei besiämt på detta sätt torde regelmässigt inbegripa den kungörande myndighetens verksamhetsort. Skulle så inte vara faUet, kan anledning saknas att låta kungörandet omfatta denna ort.

En tidnings spridningsgrad är regelmässigt atl bedöma med ledning av den officiella tidningsstatistiken. En faktisk bedömning av en tidnings spridning enligt denna statistik uppfyller lagregelns krav att tidningen kan beräknas ha den önskade spridningen. Aktuella uppgifter om spridningen av lokala dagstidningar i olika geografiska områden avses komma att fortlöpande ställas till myndighetemas förfogande som underlag för tillämpningen av presumtionsregeln.

I andra styckets sista mening ges visst utrymme för att tillämpa första styckets regel snävare, dvs. kungöra i ett mindre antal tidningar än enligt andra styckets presumtionsregler. Förutsättning för sådan avvikelse från dessa regler är atl den kungörande myndigheten finner det uppenbart att syftet med tillkännagivandet ändå kan nås. Syftet med tillkännagivande genom kungörande är att bringa kungörelsens innehåll till målgruppens kännedom. I allmänhet torde målgmpp i praktiken svårligen kunna avgränsas annorledes än till invånare inom ett geografiskt område. Om emellertid i enskilt fall föreligger sådana upplysningar, att målgruppen anses kunna bestämmas närmare, t.ex. genom individuella läsvanor, bör tidningsvalet för kungörandet kunna

Prop. 1976/77:63 169

begränsas i motsvarande mån. Den i första stycket föreskrivna ambitionsnivån får dock inte frångås.

Definitionen av dagstidning i tredje stycket ansluler i huvudsak till andra författningsdefinilioner av samma begrepp. Kravet alt tidningens vardagsupplaga skall vara i huvudsak abonnerad innebär bl.a. att kvällspress och annonsblad regelmässigt faller utanför definitionen. Definitionen inrymmer såväl svenskspråkiga tidningar som tidningar på utländska språk under fömtsättning atl de ges ut i Sverige. Det ligger i sakens natur alt tidningar utgivna utomlands inte omfattas av definitionen. Sådan tidning kan däremot självfallet komma i fråga vid stödjande kungörande.

Det synes lämpligt all myndighets beslut om kungörande dokumenteras, l.ex. genom en tjänsteanteckning i akten. Av särskilt betydelse är doku-mentaliorleni om beslutet innebär lillämpning av andra stycket sista meningen i denna paragraf.

4 § I denna paragraf behandlas stödjande kungörande. Regeln är utformad som en rekommendation. Tillämpning av regeln är emellertid av slor betydelse för kungörandets effektivitet och bör inte underlåtas utan starka skäl. Ett sådant skäl kan vara alt lillämpningen i enskilt fall skulle kräva så ingående överväganden att kungörandet därigenom skulle fördröjas oskäligi.

Enligt 4 § bör ett kungörande i former som föreskrivs i special-författningen kompletteras med kungörande i annan form eUer i slörre utsträckning under förutsättning atl det ytterligare kungörandet främjar syftei med tillkännagivandet och inte medför alt den sammanlagda kungörelsekostnaden kommer att översliga vad som är försvarligt med hänsyn lill det intresse som tillkännagivandel skall tillgodose. Tillämpning av regeln innebär således försl en prövning av om elt stödjande kungörande skaU ske samt därefter, om prövningen utmynnar i beslut om stödjande kungörande i viss eller vissa former, verkställande av beslutet. Det ligger i sakens natur att prövningen av frågan om kungörande i stödjande form sker i omedelbar anslulning till att kungörandet enligl specialförfattning aktualiseras.

Valet av form för stödjande kungörande är överlämnat lill den kun-görandes bedömning. Alla tillgängliga spridningsformer kan komma till användning för stödjande kungörande. I praktiken torde i allmänhet de mera vanliga spridningsformerna bli aktuella. Jag vill erinra om att bestämningen "i annan form eller i större utsträckning" innebär bl.a. att ett ortslidningskungörande, som följer av föreskrift i specialförfattningen, kan kompletteras med stödjande kungörande i sådana lokala dagstidningar som på grund av otillräcklig spridning faller utanför ortstidningsregeln i 3 §.

Den i prövningen ingående avvägningen mellan kosinad och inlresse

Prop. 1976/77:63 170

är självfallet en grannlaga uppgifi. Della gäller i mindre mån när intresset är fulll mätbart - l.ex. värdet av den arvslott som tillkommer målgruppen för viss arvskungörelse - men är högst pålagligl när inlressel är övervägande icke-ekonomiskt, l.ex. vid kungörande enligl namnlagen. Avvägningen lorde i sådana fall få ske genom en allmän rimlighelsbedömning. Som har påpekats i den allmänna motiveringen är avsikien att vägledande anvisningar skall utfärdas för lillämpningen av kungörandelagen. Del gäller också frågan om hur regeln om stödjande kungörande bör tillämpas.

5 § Regeln i paragrafens första stycke om när kungörande skall anses ha skell anknyier lill tillkännagivandet i former enligt resp. special-författning (del obligatoriska kungörandet). Föreskrivna tillkännagivanden inbegriper varje i specialförfatiningen föreskriven kungörandeform i fullständigt utförande, alltså i förekommande fall också med tillämpning av 3 § kungörandelagen. Sker föreskrivna tillkännagivanden vid flera tillfällen, anknyter beslämmelsen lill del sista av dessa tillkännagivanden. Flera tillkännagivanden kan förekomma när flera kungörandeformer är föreskrivna i specialförfatiningen. Flera tillkännagivanden vid skilda tidpunkter kan också förekomma i en och samma kungörandeform. Delta lorde l.ex. så gott som undantagslöst bli fallet vid lillämpningen av den breda ortstidningsprincipen. Också sådana tillkännagivanden som iniräffar vid olika lidpunkter, t. ex. på grund av all tidningarna har olika ulgivningsfre-kvens, skall enligl regeln räknas med.

Om inte annat följer av särskilda regler lorde del vara uppenbart att tillkännagivande i tidning (Posl- och Inrikes Tidningar eller ortstidning) anses ske den dag då tidningen kommer av iryckel eller, mera praktiskl uttryckt, den dag som tidningens datering utvisar. 1 fråga om Post- och Inrikes Tidningar är visserligen förhåUandet del atl tidningen på utgivningsdagen finns atl tillgå bara på tidningens redaktion och först med posten påföljande dag kommer läsekretsen tillhanda. Rätls-verkansregeln i denna paragraf har emellertid sin praktiska funktion främst genom att fastställa utgångspunkt för tidsfrister. Jag ser därför ingen risk för rättsförlust eller annan beaktansvärd olägenhet av alt fristen blir en dag kortare för Posl- och Inrikes Tidningars läsare.

Föreskrifter som kan behövas för att säkerställa atl anslag på myndigheters anslagstavlor på ett motsvarande sätt utvisar när anslaget kommit upp på tavlan torde kunna meddelas av regeringen.

Rättsverkan inträder enligt den föreslagna regeln oberoende av om tillkännagivanden i stödjande former ännu inte har skett. Jag vill erinra om att StäUningstagande till frågan om tillämpning av stödjanderegeln i 4 § naturligen bör ske i omedelbar anslutning till atl förfaltningsföre-skrivet kungörande aktualiseras Uksom atl det är angeläget atl tillkännagivande i stödjande former i tiden nära ansluler till det föreskrivna kungörandet.

Prop. 1976/77:63 171

1 specialförfatining kan för kungörande vara föreskriven, jämte form som anges i 1 § kungörandelagen, också en eller flera andra kungörandeformer. Också sådana kungörandeformer faller under regeln i försia slyckei.

Skulle myndighet av förbiseende eller liknande skäl inte ha iakttagit det som är föreskrivei om kungörande, uppkommer fråga om vilken verkan delta skall få. Det kan t. ex. inlräffa alt myndighet kungör viss åtgärd i färre dagstidningar än som är påbjudet och upptäcker bristen först när en tid har förflutit. Problemet är i och för sig inle nytl. Liknande faU kan naturligen inträffa redan med nuvarande ordning. Men genom främsl kravei i 3 § på iakttagande av den breda ortstidningsprincipen kan frågan tänkas bli aktuell något oftare - åtminstone under en övergångstid. Enligt min mening bör myndighet som har konstaterat brisl i kungörandet snarast söka bota bristen. Har målet eller ärendet inte slutligt avgjorts, lorde några egentliga komplikationer inte inträda i sådant fall. Lägel blir annorlunda om brislen upptäcks försl senare. Del får då prövas om felet är av sådan beskaffenhei alt del har inverkai på målels eller ärendets utgång och om tillämpning av extraordinärt rättsmedel kan komma i fråga (jfr 11 kap. 11 § RF). Uppenbarligen bör elt fel som har endasl marginell betydelse för syftei med kungörandet inte få leda lill atl avgörande av mål eller ärende skaU rivas upp (jfr även 3 § andra stycket sista meningen).

Den som tar del av kungörelse och som t.ex. har anledning all agera inom tidsfrist som löper från kungörandets dag, har behov av alt vela hur lång lid som står till buds för agerande. Andra styckets regel har till syfle alt tillgodose detta behov. Bestämmelsens räckvidd är begränsad lill kungörelse i stödjande form som utfärdas i situationer då rättsverkan är förenad med kungörandet och tillkännagivandet i stödjande form sker vid tidpunkt senare än den då rättsverkan inträder enligt regeln i försia stycket (eller annan för den speciella silualionen tillämpUg rättsverkansregel).

6 § Paragrafen innehåller en regel om alt kungörelse får avfattas även på annat språk än svenska, om myndigheten finner behov därav föreligga, och uteslutande på främmande språk, om myndigheten finner särskilda skäl därtill. Den har behandlats i den allmänna motiveringen under avsnitt 6.2.5.

1 åtskilliga situationer, där förfatlningsföreskrivet kungörande skall ske, kan del som har nämnts tidigare vara av betydelse för kungörandets effektivitet att kungörelsen tillkännages på annat språk än svenska. Som exempel kan nämnas vissa kungöranden enligt vaUag-sliftningen, t.ex. om utställande av röstlängd, i områden med stort inslag av invandrare. Elt annat exempel är arvskungörelse som riktar sig till personer med sådan trolig anknylning till visst land att stödjande kungörande bedöms vara påkallal i tidning som utges i det

Prop. 1976/77:63 172

landet. Det avgörande momentet är självfallet bedömningen av målgruppens förutsättningar atl tillgodogöra sig kungörelsen i svensk språkdräkt.

Beslämmelsen i 6 § är utformad som en räll för den som beslutar om kungörandet alt avfatta kungörelsen på ett eller flera främmande språk. Den får emellertid samtidigi ses som en rekommendation lill myndigheter och andra att utnyttja denna rätt när det är sakligt påkallat.

Den översättning som blir behövlig i nu aktuella fall lorde ofta kunna ulföras inom den offentliga myndighetsorganisalionen ulan särskild koslnadsdebilering. Uppkommer översältningskostnad hos myndighel skall den belalas av myndigheten om inle annat är föreskrivet.

7 § Paragrafen innehåller en regel om kungörandelagens lillämpning när kungörandet åvUar annan än myndighel.

Förfatlningsföreskrivet kungörande ankommer i ett mindre antal situationer på annan än myndighel. Exempel lämnar vissa åtgärder vid aktiebolags beslul om nyemission eller om emission av konvertibla skuldebrev enligl aktiebolagslagen (1975:1385), bankslyrelses resp. försäkringsbolagsslyrelses kungörande inför dödande av motbok resp. försäkringsbrev enligt lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling och hemdjursinlagares kungörande enligl lagen (1933:269) om ägofred. Under förutsättning att för kungörandet är föreskriven kungörandeform som avses i I § skall kungörandelagens beslämmelser i 1-6 §§ tillämpas också vid sådant kungörande med följande modifieringar. Både uppenbarhetsprövningen enligt 3 § andra stycket sista meningen och ställningslagande till om kungörelse skaU avfattas enbart på främmande språk är uppgifter av sådan karaklär alt de inte lämpligen bör åläggas enskUd att fullgöra. Om sådan fråga aktualiseras vid annat kungörande än myndighets, skall därför den kungörande enligt 7 § hänskjuta frågan till länsstyrelsens prövning. Förövningen utmynnar i beslut i den hänskjutna frågan. Det efterföljande kungörandet, med tillämpning av länsstyrelsens beslut, ankommer på den som enligt den särskilda specialförfattningen skall kungöra.

För sin tillämpning av vissa av bestämmelsema i kungörandelagen kan enskild vara i behov av allmän vägledning. Sådan vägledning bör främst ges av den centrala myndighet som, enligt vad jag har utvecklat tidigare (se avsnitt 6.2.5), skaU ha all tiUhandahåUa bl. a. uppgifter om tidningsspridning. Vanligen lorde det emellertid faUa sig än mer naturligt atl påkaUa sådan vägledning i kontakt med lokal eller regional myndighet, som i sin egen verksamhel har all tillämpa kungörandelagen. Detla gäller särskilt när enskilds kungörande är ell moment i elt skeende, vamnder den som kungörandet åvilar ändå kommer i förbindelse med någon myndighet. Jag åsyftar

t.ex. gäldenärs kungörande enligt lagsökningslagen, där vad som kungörs är domstols bevis om gäldenärens anmälan till domstolen, och kungörande enligl ägofredslagens nyss nämnda reglering vari ingår, låt vara som ett moment i tiden efter kungörandet, all anmälan om intagningen skall göras tiU polismyndigheten i orten.

Övergångsbestämmelsen. De nya principer som införs genom kungörandelagen bör inte få inverka på kungörande som före ikraftträdandet har beslutats eller, ulan formligt beslut, har börjat verkställas. Det har ansetts lämpligt all ge en särskild övergångsregel av denna innebörd.

8.2 Förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken

Kungörande är i giftermålsbalken föreskrivei i fråga om vissa beslul som innebär avvikelser från huvudreglerna om ekonomisk behörighet och belräffande en del åtgärder som inverkar på förmögenhelsför-delning mellan makar. Kungörandeformerna är genomgående allmänna tidningarna och tidning inom orten. Kungörandesiluationerna är följande.

Make är behörig att med verkan också för andra maken ingå sedvanliga rättshandlingar för den dagliga hushållningen och för barnens uppfostran. Missbrukar make sådan behörighet, kan rätten enligt 5 kap. 13 § förklara alt behörigheten är förlorad. Rätlens beslul skall anmälas till äklenskapsregislret. Vidare skall kungörelse utfärdas. Enligl 8 kap. 11 § skall äktenskapsförord tas in i rättens protokoll och anmälas lill äklenskapsregislret. Om äktenskapsförordet innefattar gåva, skall dessulom utfärdas kungörelse. Enligt 13 kap. 15 § skall bodelningshandling genom rätlens försorg anmälas lill äklenskapsregislret. Kungörande är dessutom föreskrivei. Enligt 15 kap. 21 § skall ansökan om boskillnad liksom beviljad boskillnad föranleda anmälan lill äklenskapsregislret saml kungörande.

Promemorieförslaget innebär att nuvarande kungörandeformer bibehålls men att ortstidningskungörandel skall ske enligt den breda ortstidningsprincipen. Jag ansluter mig, liksom remissinstanserna har gjort, till denna bedömning. Förslagels genomförande kräver endast vissa formella ändringar i baiken föranledda av kungörandelagens terminologi.

8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1898:64 s. 10) om boskillnad

Lagens lillämpningsområde är begränsat lill äktenskap ingångna före år 1921. Kungörande är i lagen föreskrivet i fråga om ansökan om boskillnad och i fråga om till rätten ingiven bodelningshandling. Kungörandeformerna är allmänna tidningarna och, där så kan ske, en eller två tidningar inom orten.

Prop. 1976/77:63 174

Ändringarna innebär, uiöver en formell anpassning till kungörandelagens terminologi, atl den breda principen slås fast för ortslidningskungörandet. Reglerna görs dessulom villkorslösa.

8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Ändringen i 5 kap. 5 § 1904 års lag är av formell natur och innebär en anpassning lill kungörandelagens terminologi.

8.5 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

Enligt 9 kap. 2 a § föräldrabalken får underårig med eget hushåll själv ingå sedvanliga rättshandlingar för den dagliga hushållningen eller för uppfostran av barn som tillhör hushållet. Missbrukas denna behörighet, kan rällen förklara behörigheten förlorad. Rättens beslul skall kungöras i allmänna tidningarna och tidning inom orten.

Genom ändring i denna paragraf fastslås den breda principen för ortslidningskungörandet. Dessulom görs en formell anpassning till kungörandelagens terminologi.

Genom SFS 1976:612 har den mot nuvarande bestämmelse om kungörande i 20 kap. 23 § svarande 10 kap. 17 § anpassats i formellt hänseende till kungörandelagens terminologi.

8.6 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken

16 kap. 1 och 2 §§ När vid bouppteckning konstateras att känd arvinge vistas på okänd ort eller alt det är oklart om arvinge finns, skaU rällen utfärda kungörelse med anmaning tiU arvingen all inom viss tid göra arvsrätten gäUande. Frän kungörandet ulgår liden för preskription av arvsrätten. Motsvarande gäller enligt 16 kap. 3 § i fråga om preskription av rätt som tillkommer okänd testamentslagare eller teslamentslagare som vistas på okänd ort. Enligl lagen (1958:52) om förlängning av tid för preskription av rätt till arv eller testamente kan preskriptionstiden förlängas genom beslut av rätten. Om sådani beslut skall utfärdas kungörelse. Kungörandeform är enligl båda dessa lagar allmänna tidningarna.

Enligt promemorieförslagel skall nuvarande kungörandeform beslå. Detta är också min uppfattning. Jag vill i sammanhanget erinra om alt, som har påpekats i promemorian, när det gäller arvingar med trolig, mera bestämd anknylning till visst annat land som stödjande kungörandeform kan lämpa sig också t.ex. tidning i det landet.

Ändringarna i de akluella lagrummen ansluler lill vad jag har sagt nu. De är formella och innebär en anpassning till terminologin i

Prop, 1976/77:63 175

kungörandelagen. I lagrummen behålls en självständig reglering av när preskriptionstiden börjar löpa Gfi" 5 § kungörandelagen).

25 kap. 4 § Den som är borta sedan en längre lid kan förklaras död genom beslut av rätten. 1 ärende om dödförklaring skall rätten utfärda kungörelse med kallelse på den bortovarande all inom viss tid anmäla sig till rätten och anmaning till annan, som kan lämna upplysningar i ärendet, att inom samma tid göra det. Enligt promemorieförslaget skall nuvarande kungörandeformer, allmänna tidningarna och en eller flera tidningar inom orten, bestå men den breda ortstidningsprincipen fastslås. Jag biträder förslaget. Härutöver bör göras en formell anpassning av lagrummet till kungörandelagens terminologi.

8.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:583) om avveckling av
fideikommiss

Som ett led i avvecklingen av fideikommiss skall tUlfälle beredas dem, som vill göra gällande anspråk på annan förmån än fardagsrält eller på fullgörande av skyldighet alt underhålla grav eller viss annan skyldighet, all framställa sina anspråk inom viss tid vid äventyr atl anspråken eljest förfaller, om de inle ändå är kända. På ansökan av fideikommissbo eller bodelägare utfärdar rällen föreläggande som kungörs en gång i aUmänna tidningarna och tidning inom orten. Rätlens handläggning följer i övrigt reglerna om kallelse på okända borgenärer.

Kungörandeformer enligt promemorieförslagel är dels, i överensstämmelse med vad som föreslås i fråga om preskriptionsförordningen (avsnitt 8.21), Post- och Inrikes Tidningar, dels, med hänvisning till att målgmppen i fideikommissfallen bedöms regelmässigt ha ett starkt lokalt inslag, ortstidning enligl den breda principen. Jag ansluter mig liksom remissinstansema till förslaget. Ändringen är utformad i enlighet med delta och inbegriper en formeU anpassning tiU kungörandelagens terminologi samt en redaktionell jämkning.

8.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:52) om förlängning av tid
för preskription av rätt till arv eller testamente.

Ändringen har behandlats i samband med förslaget lill ändring i 16 kap. 1 och 2 §§ ärvdabalken.

8.9 Förslaget till lag om ändring i jordabalken

Kungörelse om lagfartssammanlräde skall enligl 20 kap. 11 § jordabalken anslås hos inskrivningsmyndigheten saml införas i tidning inom orten och i försia numret för ett kvartal av Posl- och Inrikes Tidningar.

Prop. 1976/77:63 176

Sammanträdet skall utsättas till sådan lid all minsl tre månader kommer alt förflyta mellan sista kungörandet och sammanträdesdagen.

Promemorieförslaget innebär i första hand dels alt kungörelse i ortstidning med hänsyn till målgruppens lokala anknylning skall ske enligl den breda principen, dels att anslagsförfarande inle längre skall vara obligatoriskt. Vidare föreslås en mindre justering av regeln om hur lång tid som skall förflyta mellan kungörandet och sammanträdes-dagen med hänsyn lill all kungörandelagen reglerar när kungörande anses verkställt.

Förslagel har i allmänhet godlagils vid remissbehandlingen. En remissinslans anser dock alt tre månader mellan annonsering och sammanlrädesdag är onödigt lång tid och all skäl saknas alt binda annonseringen i Posl- och Inrikes Tidningar lill försia numret för ell kvartal.

Även jag bilräder promemorieförslagel belräffande kungörandeformerna. Vad gäller de av remissinsiansen berörda frågorna ligger del i sakens nalur atl viss lid måsle förflyta mellan kungörelsen och sammanträdet. Enligt min uppfattning är den föreskrivna liden väl avvägd. Genom föreskriften alt annonseringen skall ske i del försia kvarlalsnumrel av Posl- och Inrikes Tidningar kan målgruppens sökande efter dessa uppgifter begränsas. Praktiska skäl lalar sålunda för att även denna föreskrift behålls.

1 enlighet med det anförda bör i andra stycket av 20 kap. 11 § anslagsförfarandet ulgå som obligatorisk kungörandeform och den breda ortstidningsprincipen slås fast. 1 tredje stycket bör göras den i promemorian förordade justeringen i fråga om den tid som skall förflyta meUan kungörandet och sammanlrädesdagen (jfr 5 § kungörandelagen).

8.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1932:169) om uppläggande av nya fastighetsböcker

Vid överförande av uppgifter om fasiighei från äldre lill nu föreskriven fastighetsbok skall enligt 6 § lagen om uppläggande av nya fastighetsböcker vid behov anställas undersökning vid sammaniräde med sakägare och andra, som kan antas äga kännedom om förhållandena. KaUelse till sammanträdel skall innehålla anmaning att vid sammanträdet förete tillgängliga handUngar som kan tjäna lill upplysning i saken. Kallelsen skall sändas i rekommenderat brev till kända berörda personer. Efler lämplighetsprövning kan sammanträdet också kungöras i ortstidning.

1 överensstämmelse med promemorieförslagel föreslås all i 6 § andra stycket Post- och Inrikes Tidningar tiUfogas som kompletterande form för kungörande när behov därav anses föreligga. Vid tiUämpning av föreskriften om kungörande i ortstidning följer av kungörandelagen atl

Prop. 1976/77:63 177

den breda ortstidningsprincipen skall gälla. I paragrafens Iredje stycke har en numera felaktig hänvisning lill annan lag rättats.

8.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1938:159) om avlösning av
avgälder från de till skatte försålda så kallade halländska kyrko
hemmanen

Sedan framstäUning om avlösning av avgäld har kommit tn, skall länsstyrelsen fastställa den ersättning som statsverket skall förskjuta och de avbetalningar på ersättningsbeloppet som fastighetsägaren skall erlägga. Beslutet delges berörda parter. Sedan beslutet har vunnit laga krafl, införs enligl 7 § meddelande om det i länskungörelserna.

Några rättsverkningar är inte knuina till kungörandet i länskungörelserna. Föreskriften om delgivning med berörda parter är lillfredsslällande från publiciletssynpunkt. Den ändring jag föreslår överensstämmer med promemorieförslaget och innebär alt kungörandet i länskungörelserna slopas (jfr avsnitt 6.2.1).

8.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderätts
utredning och legalisering

Äganderättsutredning enligl lagen om äganderättsutredning och legalisering förekommer dels som fristående förrättning (5 §), dels som ett led i en legaliseringsförrältning (22 §, vilken i fråga om förfarandet hänvisar tiU 5 §). Sammanträde enligt lagen uimynnar i beslut som medför rätt tUl lagfart. F. n. gäller alt kungörelse om första sammanträdet for förrättning enligt 1971 års lag skall hållas tillgänglig hos kommunstyrelsen viss tid före sammanträdet (5 §). Meddelande om kungörelsens tillhandahållande och om dess huvudsakliga innehåll skall anslås på kommunens anslagstavla och införas i lämplig tidning. Vid första sammanträdet skall sakägama föreläggas att inom viss tid anmäla sina anspråk på äganderätt saml förete handlingar och meddela upplysningar som kan vara av betydelse för äganderättsutredningen. Föreläggandet skall snarast möjligt efter sammanträdet anslås på kommunens anslagstavla (6 §).

Promemorieförslagel innebär att Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning skall vara obligatoriska former för kungörelse om första sammanträdet enligt 5 §, medan anslagsförfarandet bör utgå som obligatorium. Anslagsförfarandet vid föreläggande enligt 6 § föreslås ersatt med kungörelse i ortstidning med hänsyn till målgruppens lokala anknytning.

Vad först gäller kungörande enligt 5 § vill jag påpeka att målgruppen för kungörelse om del första sammanträdet innefattar dels personer som kan ge upplysningar om äganderättsförhållandena, dels okända konkurrenter om den påstådda äganderätten. Målgruppen måste betecknas som blandad. 1 enlighet med promemorians system-

12 Riksdagen 1976177. I saml. Nr 63

Prop. 1976/77:63 " 178

förslag (jfr bilaga 1, avsnitt 3.4) bör kungörande i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning därför vara obligatoriskt.

Med anledning av den kriiik som lantmäteristyrelsen har riktal mol förslagel såviii gäller obligatoriskt kungörande i Posl- och Inrikes Tidningar viU jag nämna, att denna publikation bör användas även enligt nu gällande bestämmelser när det finns skäl all räkna med en okänd sakägarkrets ulanför förrältningsorten. Enligt min mening är det också lill fördel om formvalet för kungörande om försia sammaniräde anpassas lill vad som gäller i fråga om kungörande av lagfartssammanlräde och sammaniräde enligl lagen (1932:169) om uppläggande av nya faslighelsböcker. Jag finner av nu anförda skäl inle anledning frångå promemorians förslag.

De ändringar som föreslås i 5 § innebär således all kungörelse om första sammanträde alltid skall införas i Posl- och Inrikes Tidningar och i ortstidning enligt den breda principen samt all anslagsförfarandel ulgår som obligatorisk form.

Kungörelse om föreläggande enligt 6 § har inle sådan betydelse vid sidan av kungörelse om del försia sammanträdet, all del finns anledning att införa kungörelse om föreläggandel i tidning. Enligt min mening är del tillräckligt all föreläggandet meddelas vid sammanträde och därefler hålls tillgängligt på lämplig plats inom orten. Ändringsförslaget har utformats i enlighet med dessa synpunkler. Självfallet skall vid sammanträdet lämnas besked om var föreläggandel kommer att finnas tillgängligt.

8.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag

1 lagen regleras avveckling av godmanskap för förvaltning av bortovarandes eller okända delägares del i penningmedel, som har erhållits vid försäljning av gemensam raiark inom skifteslag som har undergått laga skifte. Avvecklingen sker efler förrättning. Kungörande skall ske om tid och slälle för första sammanträde och av föreläggande för den som vill göra anspråk på förvaltade medel alt inom viss tid anmäla sitl anspråk och förete utredning. Kungörande är vidare föreskrivet i fråga om underrättelse om ytterligare sammanträde och av förteckning över berättigade lill förvaltade medel saml av beslut om grunderna för fördelningen av kosinaderna för förrättningen. Kungörandeformer är anslag på kommunens anslagstavla och lämplig tidning i fråga om första sammanträde och föreläggande all anmäla anspråk. För underrättelse om ytterligare sammaniräde är anslagsförfarande obligatoriskt, liksom för förteckning och koslnadsbeslut.

Målgruppen utgörs av den eller dem som vill göra anspråk på förvaltade medel. Den måste betecknas som blandad. För hithörande kungörande bör Posl- och Inrikes Tidningar samt ortstidning vara

Prop. 1976/77:63 179

obligatoriska medier, medan beslämmelser om obligatoriskt anslagsförfarande bör slopas. Enligt min mening får del förutsättas alt den som har lagil del av kungörelse om försia sammaniräde också inställer sig till sammanträdet eller på annat säll gör sig underrättad om vad som har förekommit. Vid sidan härav och av bestämmelser som redan nu gäller om delgivning av kallelse till sammanträde lorde ytterligare kungörande inte fylla någon funktion. Bestämmelserna härom bör utgå. I fråga om föreläggande alt anmäla anspråk och förteckning över berättigade samt koslnadsbeslut bör föreskrivas skyldighel för faslighelsbildningsmyndigheten all hålla dessa handlingar tillgängliga på lämplig plats inom orten.

Vad jag har anfört nu kräver ändringar i 5, 6, 8 och 11 §§. 1 anslutning liU den nya RF har hömtöver i 1 § orden Kungl. Maj:t bytts ut mol regeringen.

5 § Ändringen innebär dels all kungörelse alltid skall införas i Posi-och Inrikes Tidningar och i ortstidning enligt den breda principen, dels att anslagsförfarandet slopas som obligatorium.

6 § Enligl min mening är del tillräckligt alt föreläggande enligt denna paragraf meddelas vid sammaniräde och därefter hålls tillgängligt på lämplig plats inom orten (jfr lagförslaget under 8.12). Ändringsförslaget har utformats i enlighet härmed.

8 § Ändringen i andra stycket innebär atl hänvisningen lill 5 § första stycket tas bort liksom bestämmelsen alt kungörelse inte behöver införas i tidning. I övrigt motsvarar förslaget vad som nu gäller. Ändringen i tredje stycket följer av ändringen i föregående stycke.

11 § Anslagsförfarandet enligt förevarande bestämmelse saknar rättslig betydelse. Förslagel innebär att det ersälts med skyldighet för fastighetsbildningsmyndigheten att hålla handlingarna tiUgängliga på lämplig plats inom orten.

8.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred

I ägofredslagen föreslås dels vissa av kungörandelagen föranledda ändringar (42—44 och 52 §§), dels vissa formeUa ändringar i syfte atl modernisera lagtexten (5, 6, 8, 11, 12, 28, 33, 36, 46 a, 59 och 60 §§). De senare ändringama torde inle kräva några närmare kommentarer.

42 och 43 §§ För stängsel- eller betessamfällighet skall finnas styrelse, som utses inom samfälligheien. Länsstyrelsen kan utse syssloman atl handha samfällighetens angelägenheter. Uppgifler om

Prop. 1976/77:63 180

styrelse eller syssloman samlas hos länsstyrelsen, som enligt 42 § sista stycket skall kungöra dem i länskungörelserna.

De uppgifter om sammanslutnings representation som sålunda skall tillkännages är av betydelse för dem som kommer i förbindelse med samfälligheien och bör vara tillgängliga för dessa. Det är tillräckligt att de kan lämnas vid förfrågan. Kungörande bör ske genom att uppgifterna hos länsstyrelsen förs in i en uppgiftsförleckning. En sådan reglering, vilken har förordats i promemorian och fått positivt gensvar vid remissbehandlingen, ansluter i sak till vad som gäller om samfällighetsförening enligl lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter saml 31 § förslagel till lag om valtenförbund enligt prop. 1975/76:215. Bestämmelserna i 42 och 43 §§ bör därför ändras så att förande av sådan förleckning föreskrivs. Av ändringen följer all länskungörelserna ulgår som kungörandeform och att kungörandet upphör all vara kostnadsdragande för samfälligheien.

44 § Kallelse tiU sammaniräde med stängsel- eller betessamfällighet skall antingen delges alla sakägare minst en vecka före sammanträdel eller anslås på kommunal anslagstavla och införas i minsl en av ortens tidningar senast fjorton dagar före sammanträdet. Regeln gäller om annat inle är bestämi i samfällighetens sladgar.

Kungörande i lokalpress är enligt min mening en lämplig form för kallelse, när direkt delgivning inte används. För detta interna förfarande inom en samfällighet finns inle skäl att knyta tidningsannonseringen till den breda principen. Det bör i släUet som hittills ankomma på samfälligheien all bestämma vilken eller vilka tidningar som skall användas. I huvudsaklig överensstämmelse med promemorieförslagel anser jag därför att regeln om anslagskungörande bör slopas i 44 § och bestämmelsen om ortslidningskungörande utformas i enlighet med vad jag nu har förordat.

52 § Intagare eller upphitlare av hemdjur med okänd ägare skall enligt 52 § - tiU vilken 8§ lagen (1938:121) om hittegods hänvisar i fråga om hemdjur - kungöra siiu åtgärd genom anslag på kommunens anslagstavla och annons i en på orten spridd tidning. Kungörande-regeln har enligt hänvisning i 61 § motsvarande tillämpning, när hemdjur olovligen har håUits på bete på skogs- eller utmark, som är upplåten till gemensamt bete, eller på betesreglerat område och där blivit intaget av delägare i marken/området eller av någon som har särskild betesrätt där. Kungörandet, som alltså i dessa fall ankommer på enskild, tjänar det dubbla syftet att underrätta djurels ägare och att bilda utgångspunkt för frister efter vilka inträder vissa rättigheter för inlagaren/upphittaren.

Lämpligaste spridningssätt i här behandlade fall är enligt min mening ortstidningsannonsering. Annonseringen bör, i enlighet med

Prop. 1976/77:63 181

den breda ortstidningsprincipen, ske i alla de lokala tidningar inom vilkas läsekrets djurets ägare kan beräknas befinna sig. De ökade kostnader för kungörande som genom en sådan ulvidgning av del nuvarande kungörandet uppstår i vissa fall torde oftast läckas av djurets värde (jr även 3 § andra stycket sista meningen kungörandelagen).

Den ändring som i enlighet med dessa överväganden föreslås innebär atl anslagskungörandet slopas och atl för tidningsannonseringen fastslås den breda ortstidningsprincipen.

8.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:130) om fiskevårdsområden

1 31 § iredje siyckei föreskrivs ell särskilt delgivningsförfarande för fall där länsstyrelses eller kammarrätts beslut enligt lagen, t.ex. om bildande av fiskevårdsområde, angår så många all avskrift av beslutet ej lämpligen kan tillställas envar av dem. Kungörande skall ske genom alt meddelande om beslutet förs in i en eller flera tidningar inom orten. Genom del försia införandet anses beslutet delgivet. Kungörandet skall bekostas av statsverket.

Kungörandet bildar utgångspunkt för besvärstid. Med hänsyn till kungörandets funktion och beslutens betydelse bör kungörandet som hittills ske i ortstidning men enligl den breda principen. Ändringen innebär atl obligatorisk kungörandeform besläms i enlighet härmed. Den till kungöranderegeln fogade bestämmelsen om utgångspunkten för beräknande av besvärslid har främst i tydlighetens intresse ansetts böra behåUas. Härvidlag kan hänvisas till vad som har anförts belräffande 5 § kungörandelagen. Bestämmelsen i andra meningen har dock jämkats. Vid bifall lill den hemställan om bemyndigande i fråga om kungörelsekoslnader somjag avser alt föreslå riksdagen faller regleringen av ansvar för sådana kostnader helt inom regeringens normgivningskompetens. Sådana beslämmelser bör därför inte vara infogade i lag. Den särskilda regeln om kostnadsansvar i 31 § har därför slopats.

Ändringama i 15 och 33 §§ är av formell natur.

8.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt

Beslul om bildande av jaktvårdsområde skall för att bli giltigl fastställas av länsstyrelse. Sådani beslut skaU innehålla de huvudsakliga gmnderna för jaktutövningen inom området och handhavandet av viltvården samt fastighetsägares skyldighet att på sin fastighet låla, anlägga och underhälla inrättning för tillgodoseende av jaktvården. Frågor om införlivande av ytterligare fastighet med jaklvårdsområde

Prop. 1976/77:63 182

eller om alt fastighet inte längre skall tillhöra sådant område prövas också av länsstyrelse. 1 27 § sista siyckei behandlas tillkännagivande av länsstyrelses eller kammarrätts beslul i frågor som jag nu har nämnl. Tillkännagivande skall ske genom att meddelande om beslutet införs i tidning inom orten. Genom tidningskungörandet anses delgivning ha skett.

Kungörande av här avsedda beslut bildar ulgångspunkl för besvärslid. Kungörandet bör som hittills ske i lokalpress. Med hänsyn lill kungörandets funktion och beslutens ingripande betydelse bör den breda principen gälla. Ändringen innebär atl obligatorisk kungörandeform anges i enlighet härmed. Den till kungöranderegeln fogade bestämmelsen om utgångspunkten för beräknande av besvärstid har främst i tydlighetens intresse ansetts böra behållas med en viss jämkning.

8.17 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1918:523)

1 kap. 14 § I paragrafen behandlas jordägares skyldighet atl låta
strömfall tas i anspråk mot ersättning. Prövningen ankommer på
regeringen. 1 ärendet skall envar som har del i strömfallet lämnas
tiUfälle att yttra sig. Tiden för ytirande besläms av regeringen med
utgångspunkt i dagen för delgivning av ansökan med delägaren.
Delgivningen ankommer på sökanden. Enligl föreskrift i paragrafen
kan delgivning ersättas med kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar
och tidning inom orten. Förutsättning härför är all delägarna inle kan
utrönas ulan avsevärd omgång.

Ändringen innebär, i överensstämmelse med promemorieförslagel, att det särsldlda kungörandet ersätts med en hänvisning lill delgivningslagens regel om kungörelsedelgivning.

2 kap. 67 § Länsstyrelsen beslutar om inrättande av skyddsområde
for gmndvattentillgång och meddelar bestämmelser för sådant område.
Länsstyrelsen kan föreskriva atl överträdelse av sådan bestämmelse
skall medföra bötesstraff Offentiiggörande av länsstyrelsens beslul
sker genom att det kungörs i länskungörelserna och en eller flera
tidningar inom orten saml på anslagstavla i berörd kommun. Länssty
relsen skall dessulom ombesörja alt tryckta exemplar av bestäm
melserna finns att tillgå för allmänheten mot betalning. Har beslutet
föranletts av ansökan, skall sökanden betala kungörelsekostnaden.

Tidigare i år har riksdagen antagit förslag lill ändring i denna bestämmelse (prop. 1975/76:112, KU 1975/76:51, rskr 1975/76:362) av innebörd att kungörandet i länskungörelserna ersätts med införande i länets författningssamling. 1 anslulning till förslaget uttalade dåvarande departementschefen (prop. s. 89) atl hithörande beslut inte betraktas som

Prop. 1976/77:63 183

författning men atl det synes värdefulll atl sådant beslut offentiiggörs i sådana former atl det både blir väl känt och lätt tillgängligt för framtiden.

Den nu föreslagna ändringen innebär att tidningskungörandet vidgas tiU att följa den breda ortstidningsprincipen och att anslags-kungörandet slopas som obligatorisk form. Självfallet kan kommunal anslagstavla komma i fråga för användning med lillämpning av regeln om stödjande kungörande i kungörandelagen, som genom den nu föreslagna ändringen blir tillämplig.

3 kap. 14 och 17 §§, 7 kap. 62 och 63 §§ och 8 kap. 41, 42 och 45 §§

För vattenregleringsföretag (3 kap.), torrläggningsföretag (7 kap.) och avloppsföretag (8 kap.) skall finnas styrelse. Val av styrelse och ändring i slyrelsens sammansättning skall anmälas till länsstyrelsen. För förelag av dessa slag kan länsstyrelsen också förordna syssloman att ensam eller, i förekommande fall, tiUsammans med valda styrelseledamöter handha företagets angelägenheter. Anmälda uppgifler om styrelsens sammansättning skall kungöras av länsstyrelsen. Detsamma gäller i fråga om sysslomannaförordnanden. Kungörandeformer är i fråga om vattenregleringsföretag allmänna tidningarna och en eller flera tidningar inom orten och i fråga om övriga företag länskungörelserna.

Uppgifter om vem som till följd av styrelseuppdrag eller sysslomannaförordnande får företräda hithörande företag är av betydelse för dem som kommer i förbindelse med företaget och bör vara tillgängliga för dessa, när behov av sådan uppgift aktualiseras. Del torde vara tillräckligt alt uppgifterna kan lämnas vid förfrågan. En uppgiftsförleckning hos länsstyrelsen är en lämplig källa för upplysningar om hithörande uppgifter. En sådan anordning stämmer med molsvarande reglering i fråga om samfällighetsförening, jfr 25 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, och vad som har föreslagits i fråga om vallenförbund, jfr 31 § förslagel till lag om vatten-förbund (prop. 1975/76:215). Den medför att kungörandet faller bort som utgiftspost för företagen.

Ändringarna, som i sak stämmer överens med promemorieförslaget, har utformats i enlighet med nyss redovisade överväganden.

6 kap. 14 § I paragrafen behandlas kungörelse för infordrande av anbud i fråga om anläggande av flotlled. Ändringen innebär att den breda ortstidningsprincipen slås fast för tidningskungörandet.

9 kap. 25 § I paragrafen behandlas kallelse tiU sammanträde för fördelning av köpeskilling eUer intrångsersättning enligt vattenlagen. Till fastighetsägare, annan känd sakägare och känd panträitshavare skall sändas kallelse. Om särskilda skäl föreligger skall dessutom kungörelse om sammanträdet införas i Post- och Inrikes Tidningar och tidning inom orten.

Prop. 1976/77:63 184

Ändringen innebär att ortstidning ulgår som obligatorisk form (jfr bilaga 1, avsnitt 6.7). Kungörande i ortstidning, som i enskilt fall bedöms påkallal, kan givelvis ske med lillämpning av regeln om stödjande kungörande i kungörandelagen.

10 kap. 6, 26, 38 och 65 §§ 1 6 och 38 §§ behandlas kaUelser till syneförrättning rörande flottled eller valtenreglerings-, lorrläggnings-eller avloppsföretag. Ändringarna i dessa paragrafer innebär att den breda ortstidningsprincipen fastslås för kungörelsen med kallelse till det inledande sammanträdet och atl förrältningsmannen åläggs alt beslämma och i denna inledande kungörelse ange vilken eller vilka ortstidningar som skall användas för senare kungöranden angående förrättningen. Kungörandelagens ortstidningsregel blir genom ändringen tillämplig på det inledande kungörandet men inte på senare kungöranden om förrättningen. Genom ändringen i 65 § iredje stycket fastslås den breda orlslidningsprincipen också för kompletterande kungörande i den situation som avses där. Ändringarna i 26 § och 65 § andra stycket är av formell nalur.

11 kap. 33, 38, 47 och 68 §§ Dessa bestämmelser rör handläggningen av ansökningsmål vid vallendomstol. Genom ändringama slås den breda ortstidningsprincipen fast för kungörelse om ansökan med föreskrifler för målets vidare handläggning (33 §), komplettering av sådan kungörelse (47 §) och kungörelse om tid och plats för sammaniräde för behandling av ersättningsanspråk (68 §). I dessa faU blir alltså kungörandelagens orlslidningsregel tillämplig. Ändringen i 38 § är redaktionell och föranleds av att kungörandelagens regel om när kungörande har skett blir tillämplig på kungörelse enligt 33 §.

I 11 kap. 33, 47 och 87 §§ samt 88 §, som hänvisar till 33 §, har hämtöver gjorts vissa formeUa ändringar betingade av kungörandelagens terminologi.

8.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled

10, 41, 44 och 76 a §§ För flottningsförening skall finnas bl.a. styrelse, årsvis utsedd skiljeman för tvister om ersättning för flottningsskada samt ortsombud för mottagande av anmälningar om flottningsskada och andra framställningar rörande flotlleden och flottningen. Saknar flottningsförening styrelse kan länsstyrelsen för visst ärende på yrkande av rättsägare förordna syssloman med samma befogenhet som tillkommer flottningsstyrelsen. Länsstyrelsen kan också för viss tid förordna lämplig person att - utöver det i reglementet fastställda

Prop. 1976/77:63 185

antalet styrelseledamöter - vara ledamot av styrelsen med samma befogenhet som övriga ledamöter. Uppgifter om styrelseledamot, skiljemän och ortsombud skall anmälas till länsstyrelsen, som kungör dem i länskungörelserna samt i en eller flera ortstidningar. Enahanda kungörande är föreskrivei när del gäller styrelseledamot, som har förordnals av länsstyrelsen.

De ändringar som jag här föreslår grundas på samma överväganden som jag har redovisat i avsnitt 8.17 i anslutning till 3 kap. 14 § vattenlagen. Ändringarna innebär i sak alt nuvarande kungörande-bestämmelser ersälts med föreskrift om skyldighel för länsstyrelsen atl föra förteckning över aUmänna flottleder som framgår inom länet och i denna la in vissa uppgifler. Beslämmelsen om sådan skyldighel har lagits in i en ny 76 a §. Dessutom har i 44 § infogats en redaktionell ändring i enlighet med punkt 7 b) i övergångsbestämmelsema till lagen (1969:244) om ändring i rättegångsbalken (lydelse 1970: 391).

14 § Kallelse till sammanträde enligt 14 eller 15 §§ för behandling av förslag lill beslämmelser om vissa floUledskostnader kungöres i en eller flera ortstidningar. Kungörelse enligt 14 § skall vidare tillställas den eller de personer, som enligl 10 kap. 26 § vattenlagen utsetts alt la emot handlingarna i målet. Floltledsanläggaren skall kallas särskilt.

Målgruppen är i båda fallen lokal. Obligatorisk form för kungörande bör därför vara ortstidning. Ändringen innebär all den breda principen fastslås.

19 § Paragrafen, som behandlar kungörande av beslut om inlerims-flottning. har ändrats på samma sätt som 14 §.

35 § Länsstyrelsen utlyser sammaniräde för behandling av förslag lill reglemente för flottningsförening med skogsägare och andra som är intresserade av frågan. Sammanträdet skall utlysas på lämpligt säll. Samma ordning gäller enligt 36 § för behandling av till länsstyrelse inkommet förslag om ändring i reglementet.

Målgruppen är även i dessa fall lokal. I stället för nuvarande regel om sättet för kungörande bör föreskrivas att kungörelse om sammanträdet skall införas i ortstidning. Ändringen innebär i enlighet härmed alt kungörande skall ske i ortstidning enligt den breda principen.

68 § Kungörandet enligt denna bestämmelse riktar sig till okänd ägare av sådant flotlgods som får hållas kvar av flottningsstyrelse för att åläggas dubbla umgälder. Kungörandet, som verkställs av länsstyrelsen, sker i länskungörelserna och tidning inom orten. Kungörandet bildar utgångspunkt för beräkning av den tidsfrist, efter vUken floltgodset får försäljas till förmån för flottningsföreningen.

Prop. 1976/77:63 186

Enligl promemorieförslaget skall länskungörelserna inte längre användas för kungörande av detta slag. 1 stället bör enligl grundprincipen ortstidning vara obligatorisk form.

Förslagel har inle mött någon gensaga under remissbehandlingen. Även jag ansluler mig till del. Ändringen innebär alt länskungörelserna ulgår som kungörandeform och atl den breda ortstidningsprincipen slås fast.

1 lagen har utöver vad som sagts nu gjorts ell antal ändringar av terminologisk art.

8.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

17 § Skriftlig fullmakt, som har överlämnats lill fullmäktigen för att av honom innehas och företes för Iredje man, kan av överexekulor under vissa förutsättningar förklaras kraftlös. Beslutet skall föregås av kungörelse med innehåll atl handlingen vid viss tidpunkl kommer all bli kraftlös. Kungörelsen skall införas i allmänna tidningarna och, om överexekulor beslutar del, annan tidning. Kungörandet i allmänna tidningarna skall ske sist. Högst fjorton dagar från delta kungörande skall kraftlösheten inträda.

Överexekutors nuvarande frihet all besluta om och utforma ett ortslidningskungörande efler omständigheterna i varje särskUt fall är enligt min mening en tillfredsställande ordning för den speciella situation varom här är fråga. Jag finner därför inte skäl att föreslå införande av den breda ortstidningsprincipen. Den ändring som görs i paragrafen är enbart formell och innebär en anpassning lill kungörandelagens terminologi.

27 § Ändringama följer av ändringar i handelsregisterlagen, som jag kommer alt beröra i sitt sammanhang (se avsnitt 8.56).

8.20 Förslaget till lag om ändring i förordningen (1845:50 s. 1) i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

Bestämmelserna ger formföreskrifter för försäljning av lös egendom utan tradition till köparen. Transaktioner av denna typ har i realiteten merendels karaktär av panlsiitlning. På köparen ankommer atl ombesörja kungörelse om kontrahenterna, dagen för avtalet och köpeskiUingen. Kungörelsen skall införas i tidning med spridning inom den ort där säljaren bor. Köparen skall vidare inom viss lid från kungörandet dels överlämna ett exemplar av avtalet med bevis om

Prop. 1976/77:63 187

kungörandet tiU kronofogdemyndigheten, dels visa upp avtalet för tingsrätten. Tingsrätten skall la in avtalet i protokoll saml utfärda kungörelse som skaU anslås offenUigen. Iakttagande av dessa föreskrifler medför i princip att egendomen, fastän den finns kvar hos säljaren, är fredad för att tas i anspråk av säljarens borgenärer.

Promemorieförslaget innebär alt den breda orlslidningsprincipen skall gälla för köparens lidningskungörande saml atl tingsrättens anslagskungörande slopas och ersätts med införande i regisler hos tingsrätten över uppvisade och inprotokollerade köpeavhandlingar. Under remissbehandlingen har förslagel i allmänhet lämnals utan erinran.

Målgruppen för köparens tidningskungörande är säljarens borgenärer. Också jag anser atl delta kungörande bör utformas enligt den breda principen. När det gäller tingsrättens anslagskungörande har detla i praxis skell på tingsrättens egen anslagstavla. Tingsrättens kungörelse ger i sak i slort sell samma informalion som köparens tidningskungörelse. Del inlresse för kungörelsens innehåll, som kvarstår efter tidningskungörandet, tillgodoses väl genom all handlingarna finns tiUgängliga hos tingsrätten och uppgifter om och ur dem kan fås på begäran. Organisatoriskt bör hithörande handUngar hos tingsrätten samlas i en förleckning.

Ändringarna i lösöreköpsförordningen, som i sakligt hänseende överensstämmer med promemorieförslaget, har utformats i enlighet med vad jag har anfört nu. En övergångsbestämmelse har dessulom tillfogals i syfte atl från tingsrätternas anslagstavlor rensa ul de, i många fall åldriga, kungörelser som finns anslagna där vid ikraftträdandet.

8.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1862:10 s. 1) om kallelse på okända borgenärer'

11 § I denna paragraf ges den grundläggande regeln om kallelse på okända borgenärer. I situationer som närmare anges i 9 och 10 §§ skaU rällen på ansökan av gäldenär förelägga okända borgenärer alt inom viss tid ange sina fordringar. Underlåter borgenär atl efterkomma föreläggandet, kan han inte längre göra gällande sin fordran mot gäldenären, såvida det inte visas att gäldenären ändå känt tiU fordringens existens. Föreskrivna kungörandeformer är anslag på rättens kansli och allmänna tidningarna. Anslagskungörandet skall ske sex månader före frislens slutdag och kungörandet i allmänna tidningarna vid tre lillfällen, det första fem och det sista två månader före slutdagen.

' Förslaget använder den författningsrubrik som har föreslagits i prop. 1976/77:5 med förslag till preskriptionslag m. m.

Prop. 1976/77:63 188

Motsvarande förfarande är föreskrivei i 62 och 63 §§ lagen (1948:433) om försäkringsrörelse, 97 § lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar, 47 och 48 §§ lagen (1955:183) om bankrörelse saml 6 kap. 6 § och, efter hänvisning lill 6 kap. 6 §, 14 kap. 4 § aktiebolagslagen (1975: 1385). Det trefaldiga tidningskungörandet skall här, ulom i aktiebolagsfallen, ske också i lokal tidning. Frislens längd är i eU av fallen enUgt lagen om bankrörelse liksom för motsvarande silualion enligt lagen om försäkringsrörelse bestämd till tre månader.

Kungörandet syflar i alla dessa fall till atl aktivera borgenär inför ifrågasatt ålgärd som kan röra hans ekonomiska inlresse. Åtgärden är enligt försäkringsrörelselagen, bankrörelselagen och aktiebolagslagen viss vinstutdelning eller nedsättning av aktiekapital och enligl aktiebolagslagen och föreningslagen dessutom fusion.

1 promemorian föreslås att anslagskungörandet och föreskrivei kungörande i lokal tidning slopas och all kungörandet i Posl- och Inrikes Tidningar inskränks till alt ske vid ett enda tillfälle. I promemorians förslag till lag om ändring i 1862 års lag och föreningslagen har också den uttryckliga regeln om fristlidens längd slopats. Mol promemorieförslagen, som har tillstyrkts av företrädare för närings-och kreditlivet, har ingen annan erinran framförts än alt PRV förordal bibehållande av det trefaldiga kungörandet och betecknat kungörande vid ett tiUfälle som otillräckligt.

Också jag anser att anslagskungörandet inle ger nämnvärd spridningseffekt i de här aktuella fallen och att anslag därför inte bör vara obligatoriskt. Jag ansluter mig också till bedömningen atl ett upprepat kungörande ger en förhållandevis måttlig effektivitetsökning, som inte står i rimlig proportion till kostnaden för del upprepade kungörandet. Kungörandet bör begränsas till ett lillfälle. Målgruppen kan i allmänhet bedömas vara nationell. Post-'och Inrikes Tidningar bör därför vara obligatorisk form. Kungörande i ortstidning, som i enskilda fall kan te sig påkallal, kan ske enligt kungörandelagens stödjande-regel. Någon fast regel om fristlidens längd torde inte behövas. Det får förutsättas att kungörande myndigheter bestämmer frist till en i varje särskilt fall lämplig varaktighet efter kungörandet.

Ändringen i 11 § 1862 års lag har utformats i enlighet med vad jag har anfört nu.

8.22 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921:225)

Konkurslagen (KL) innehåller elt flertal bestämmelser om kungörande. Bestämmelserna bildar sammantagna ett enhetligt system för att sprida kännedom om beslut och andra ålgärder under konkursen. Som genomgående form för kungörandet har föreskrivits Post- och Inrikes Tidningar samt ortstidning. Konkursdomaren bestämmer i samband med konkursbeslutet vilken eller vilka ortstidningar som skall

Prop. 1976/77:63 189

användas för kungörelser om konkursen. Antalet får enligt konkursförordningen (1975:256) bestämmas till högst två.

KL:s kungörandesystem kvarstår i stora drag oförändrat sedan lagens tillkomst år 1921. Sedan några år tillbaka är dock konkurs-lagstiftningen föremål för en genomgripande översyn. Arbetet har hittills lett till bl.a. en helt ny lydelse av I och 2 kap. KL (prop. 1975:6, LU 1975:12, rskr 1975:91, SFS 1975:244). I samband med den reformen betonades önskemålet av en samordning mellan konkurs-rätlsreformen och behövliga reformer i fråga om bl.a. kungörande (prop. 1975:6 s. 148). Eftersom någol stäUningstagande lill promemorian Effektivare kungörande inte kunde ske i del då förevarande lagstiftningsärendet genomfördes i stället den lösningen, alt huvuddelen av de föreskrifter om kungörande som berördes av reformen togs bort ur KL och fördes in i konkursförordningen.

1 prop. 1975/76:210 har för riksdagen lagts fram förslag till en ny ordning för handläggning av mindre konkurser. Förslaget upptar en ny lydelse av bl.a. 9 kap. KL. Den nya handläggningsformen skall tillämpas dels i de nuvarande fatligkonkursfaUen, dels i vissa andra fall. Del har uppskattats alt den nya och enklare handläggningsformen med nuvarande konkursfrekvens kan bli tillämplig i närmare 80 % av alla konkurser. Vid utformningen av förslaget har följts samma riktlinjer i fråga om kungörande som vid 1975 års reform. De nya bestämmelserna har föreslagits skola träda i krafl den 1 april 1977.

Konkurslagskommittén (Ju 1971:06), som har till uppgift alt göra en allmän översyn av konkursförfarandet, överväger fn. särskilt frågor som rör förvaltningen av konkursbo (3 kap. KL) och gäldenärens ställning under konkursen (4 kap. KL). Kommitténs arbete väntas resultera i ett delbetänkande i nämnda frågor.

Enligt min mening framstår KL:s kungörandesystem numera som föga ändamålsenligt. Det kan sålunda ifrågasättas om kungörelse är det mest effektiva och rationella sättet att sprida kännedom om beslut och åtgärder under konkursen och om något faktiskt behov av sådant allmängörande föreligger i alla de situationer där sådant f.n. är föreskrivet. Sett från den utgångspunkten att kungörande är motiverat främst i de fall när i målgruppen ingår okända intressenter eller kungörelse är ekonomiskt fördelaktigare än annan form av underrättelse, kan övervägas att ersätta det nuvarande systemet med kungörelser under konkursen med ett mer nyanserat system som i större utsträckning bygger på direkta underrättelser till berörda intressenter.

En total omreglering av det nuvarande systemet för underrättelser och kallelser i konkurs innebär emellertid otvivelaktigt en del lagtekniska problem. Huvuddelen av de paragrafer som skulle beröras är föremål för konkurslagskommitténs fortsatta arbeie. Ändringar som genomförs nu kommer därför alt i många fall få en provisorisk

Prop. 1976/77:63 190

karaktär. Till detta kommer all en omreglering av del berörda slagel inte lorde kunna hållas helt fri från sakliga omprövningar av vissa regler, något som skulle föregripa kommitténs fortsatta arbete. Övervägande skäl talar således för atl en omreglering av det berörda slaget bör ske först i samband med det fortsatta reformarbetet på konkursrättens område.

Oavsett hur ett nytl syslem uiformas kommer även i fortsättningen att föreligga behov av kungörelse om vissa beslul och andra åtgärder i konkurs. Detta gäller framför alll i fråga om beslut om försättande i konkurs. Den reglering som nyligen har skett av kungörandet i sådana situationer bör därför samordnas med kungörandelagens beslämmelser. Jag övergår därför lill atl behandla promemorieförslaget rörande KL i dé delar detta fortfarande har aktualitet efter 1975 års ändringar i KL och föreslagna ändringar enligl prop. 1975/76:210.

Målgruppen för kungörande enligt KL beiecknas i förslagel som typiskt sett blandad. 1 enlighet därmed föreslås all Posl- och Inrikes Tidningar och ortstidning bibehålls som obligatoriska former. I fråga om omfattningen av ortslidningskungörandet föreslås att den breda principen skall tillämpas endasl belräffande sådana kungörelser som avser "ekonomisk status", medan övriga, mer interna procedurtekniska kungörelser i storl sett skall följa den nuvarande regleringen, dvs. införas i ett mindre antal ortstidningar, vilka skall anges i "slalus-kungÖrelserna".

Förslaget i promemorian har i allmänhet godlagils vid remissbehandlingen. Del har emellertid kritiserats av Stockholms tingsrätt och konkurslagskommitlén såvitt gäller bl.a. tillämpningen av den breda ortstidningsprincipen, vilken anses leda till en onödig fördyring av konkursförfarandet.

För egen del ansluler jag mig till promemorieförslagets målgruppsbestämning såvitt gäller kungörande av beslul om försättande i konkurs och förslagel att bibehålla nämnda tidningar som obligatoriska former för kungörande. Med anledning av den kriiik som under remissbehandUngen har riklats mot förslagets kostnadseffekter tiU följd av den föreslagna omfattningen av ortstidningskungörandel vill jag dock framhålla följande.

De ekonomiska aspekterna på kungörande väger onekligen särskilt tungt i samband med konkurs. Mot bakgrund av vad jag har anfört tidigare om principerna för ett brett ortslidningskungörande och med beaktande av konkursbeslulets rättsverkningar anser jag det ofrånkomligt att konkursbeslutet kungörs enligt den breda principen. Detta gäller även den kungörelse som efler utredning av frågan om lämplig handläggningsform Ofr '8 a § andra siyckei KL i dess lydelse enligt prop. 1975/76:210) kan komma att separal utfärdas i konkurser som handläggs enligt vad som t allmänhet är föreskrivet i fråga om konkurs.

Prop. 1976/77:63 191

Den breda principen bör även gälla i fråga om eventuella kungörelser som utfärdas angående upprättande av uldelningsförslag i de konkurser som skall handläggas enligt den enklare ordningen. De ökade kostnader som uppkommer lill följd av atl kungörandet skall ske enligl den breda ortstidningsprincipen kan i viss mån motverkas genom alt kungörelsernas innehåll i fortsättningen utformas på ett så kortfattat sätt som omständighelerna tillåter. Del är sålunda viktigt all kungörelserna inle som nu ibland förekommer belastas med onödiga uppgifter. Jag vill också erinra om att konkurssökande borgenärs ansvar för konkurskostnadema i mindre konkurser föresläs bli begränsal (se förslag lill 188 § enligt prop. 1975/76:210).

Vad jag har anfört nu innebär all antalet ortstidningar i likhei med vad som nu gäller begränsas för vissa kungörelser i de konkurser som handläggs i enlighet med vad som i allmänhet är föreskrivei i fråga om konkurs. Jag syftar här på kungörelser som rör bl.a. konkursbeslulets hävande i högre rätt, eflerbevakning, nedläggning av konkurs, eventuell avskrivning av konkursen på grund av brist i boel, borgenärssammanträde, ackordsförslag, arvodesprövning och slutredovisning. Dessa kungörelser är nämligen av betydelse bara för dem som av intresse i den individuella konkursen har anledning att följa konkursens förlopp. 1 de mindre konkurserna blir frågan om en mera inskränkt publicering i allmänhet utan praktisk betydelse. Skäl saknas därför atl i dessa konkurser inskränka kungörandet i ortstidning utöver vad som följer av det redan sagda. Förutom en enklare reglering av kungörandet medför den föreslagna lösningen att innehållet kan begränsas i den i regel enstaka kungörelse som utfärdas i flertalet av dessa konkurser.

Orden "aUmänna tidningarna", som förekommer på ett flertal ställen i KL, bör samtidigt bylas ul mot orden "Posl- och Inrikes Tidningar".

18 a § Paragrafen har föreslagits tillagd genom prop. 1975/76:210. 1 paragrafen ges bestämmelser om kungörande av konkursbeslutet m.m. Paragrafen gäller oavsett i vilken form konkursen handläggs.

Som jag har angett i det föregående bör konkursbesluiel kungöras enligt den breda principen. Paragrafens tredje stycke har ändrats i enlighet härmed. Samtidigt har i enlighet med vad jag har framhållit nyss bestämmelsen i paragrafens första stycke om all konkursdomaren skall bestämma den eller de ortstidningar i vilka kungörelser om konkursen skall införas flyttats över till 19 §. I tredje stycket har gjorts en redaktionell ändring.

Frågan på vilket geografiskt område ortslidningskungörande skall riktas in vid konkurs har jag berört redan tidigare (se avsnitt 8.1 lill 33§).

Prop. 1976/77:63 192

19 § Paragrafen har genom prop. 1975/76:210 föreslagits få ändrad lydelse. 1 paragrafen ges regler om vad konkursdomaren har all iaktta om konkurs skall handläggas i enlighet med vad som i allmänhet är föreskrivei i fråga om konkurs. Till paragrafen har lagts elt nytt andra stycke, som i sak moisvarar 18 a § försia stycket andra meningen i del genom prop. 1975/76:210 framlagda förslagel. Till följd härav har del lidigare andra stycket i paragrafen med viss begränsande omformulering fått ulgöra elt nytt Iredje stycke i paragrafen. Hänvisningen lill 18 a § Iredje stycket får den innebörden atl vad konkursdomaren har besiämt enligl 19 § - i Ukhet med kungörelse enligt 18 a § - skall kungöras enligl den breda principen, något som också indirekt följer av del nya tredje styckels formulering.

74 § I paragrafen ges bestämmelser om kungörande av auktion på konkursbos egendom. Del uttryckliga undantag som görs i paragrafen beträffande länskungörelsema bör utgå.

186 § Paragrafen har genom prop. 1975/76:210 föreslagits få ändrad lydelse. 1 paragrafen behandlas det fallet att det under en konkurs, som handläggs i enlighet med vad i allmänhet är föreskrivet i fråga om konkurs, visar sig råda brist i boet. Ändringen är av redaktionell nalur och innebär atl den kungörelse som skall föregå konkursens nedläggande på samma sätt som andra kungörelser under konkursen endast skall tas in i Post- och Inrikes Tidningar samt i den eller de ortstidningar konkursdomaren har bestämt.

202 § I paragrafens andra stycke ges bestämmelser för del fall att hinder möter alt införa kungörelse i ortstidning som bestämls för sådant ändamål. Någon saklig ändring av denna reglering anser jag inte vara påkallad. Undantagsregeln bör gäUa även i fråga om tillkännagivanden som skall kungöras enligl den breda principen. Paragrafens lydelse har utformats i enlighet härmed.

8.23 Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1).

90, 91 och 96 a §§ Auktion på utmätt lös egendom, frånsett luftfartyg och registrerat skepp m.m., skall föregås av kungörelse som tillkännages i tidning inom orten och på annat lämpligt sätt. Finns lokala bestämmelser om särsldlt sätt för kungörande, skall även dessa tillämpas. För visst undantagsfall föreskrivs annat lämpligt sätt.

Prop. 1976/77:63 193

Auktion på fartyg, som inte är infört i skeppsregistret eller molsvarande ulländska regisler, eller på gods i fartyg eller i luftfartyg skall dessutom kungöras i allmänna tidningarna. Anbud för försäljning under hand av utmätt lös egendom skall infordras genom kungörelse i en eller flera tidningar inom orten eller på annat lämpligt sätt.

Från utgångspunkten atl försäljning av bl.a. utmätt lös egendom har visst inslag av lokalt/regionalt inlresse föreslås i promemorian all annonsering alltid skall ske i ortstidning med lillämpning av den breda principen applicerad på målgruppen spekulanter. Enligl promemorieförslagel bör kungörande i Post- och Inrikes Tidningar däremol inle längre vara obligatoriskt. Del framhålls emellertid alt sådani kungörande självfallet kan vara påkallal i vissa fall med hänsyn lill egendomens beskaffenhei eller till förekomsten av okända borgenärer med intresse i försäljningens förlopp.

Promemorieförslaget har inle vunnit odelat gillande vid remissbehandlingen. Den breda orlslidningsprincipen vid exekutiv försäljning avslyrks av bl.a. RSV. ÅtskiUiga instanser menar atl Post- och Inrikes Tidningar bör vara obligatoriskt medium i vart fall vid exekutiv försäljning av fasl egendom, skepp och luftfartyg.

Jag har viss förståelse för den kritik som under remissbehandlingen har framförts mot promemorieförslagel. När del gäller infordrande av anbud eller försäljning av utmätt lös egendom syflar kungörandet i de flesla fall huvudsakligen till att informera spekulanter om den föreslående försäljningen. Del är av vikt atl kostnaderna för denna information slår i rimligl förhållande tiU värdet av den egendom som utbjuds. Förhållandena skiftar i alltför hög grad för all en generell tillämpning av den breda ortstidningsprincipen för sådant kungörande skall kunna anses moliverad. Andra synpunkler gör sig däremol gällande när kungörandet syflar lill alt informera även okända rättsägare om förestående försäljning. Hänsynen till rättssäkerheten kräver i dessa fall att sådana kungörandeformer används som är ägnade att tillgodose detta informationsbehov.

Den nuvarande regleringen av kungörandet i 90, 91 och 96 a §§ ger den som kungör viss frihei alt välja de media som är mest lämpade för den akluella situationen. Enligt min mening finns inte tiUräckliga skäl att i sak ändra nuvarande ordning. 1 sammanhanget bör erinras om alt utsökningsrätten fn. är föremål för en genomgripande revision på grundval av lagberedningens belänkande (SOU 1973:22) Ulsökningsbalk. Anledning saknas alt i det nu akluella hänseendet föregripa resultatet av den planerade revisionen av utsökningslagsliflningen. De ändringar som jag föreslår i 90 och 96 a § är endast formella och avser all markera att kungörandelagens breda orlslidningsprincip inle är tiUämplig i dessa faU. Också ändringen i 91 § är av formell nalur och innebär en anpassning till kungörandelagens terminologi.

13 Riksdagen I976I77. 1 saml Nr 63

Prop. 1976/77:63 194

141 § 1 paragrafen ges föreskrifler om kungörande av fördelnings-sammanträde när utmätt lös egendom har sålts under hand. För kungörande krävs att särskilda skäl föreligger. Som form för kungörande har föreskrivils tidning inom orten eller annat lämpligt sätt.

Bestämmelsen lorde ha begränsat tillämpningsområde. Enligt min mening finns inle skäl atl nu i sak ändra regleringen av kungörandet. Den av mig förordade ändringen är formell och moisvarar ändringarna i 90 och 96 a §§.

Bestämmelser om kungörande i fråga om fördelningssammanlräde i vissa fall vid försäljning av fastighei finns i 143 §. Genom hänvisningar i de särskilda försäljningslagarna är bestämmelserna tillämpliga även vid försäljning av luftfartyg och registrerat skepp m.m. Sammanträdet skall kungöras på lämpligt sätt minst två veckor i förväg. Närmare beslämmelser om kungörandet ges i tillämpningsföreskrifterna. Anledning saknas atl föra över dessa beslämmelser till utsökningslagen.

8.24 Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)

17 § I paragrafen anges hur beslul om kungörelsedelgivning skaU verkställas. Tidningskungörandet är bestämi till lämplig tidning, avsiktligt utan uttryckliga riktlinjer för tidningsvalel i väntan på kungörandereformen (prop. 1970:13 s. 146). Övriga kungörandeformer är fn. för elt specialfall anslag inom bostadsfastighel samt mera generellt anslag på kommunal anslagstavla. 1 vissa fall där kungörandet av praktiska skäl används i stället för individuell underrättelse till många skall vidare sändas underrättelse i brev till någon eller några av de berörda personerna. Föreskrivna kungörandeåtgärder skall med undantag för anslag på kommunal anslagstavla vara vidtagna inom sju dagar från beslutet om kungörelsedelgivning.

I enlighet med de allmänna övervägandena föreslås den ändringen i 17 § all tidningskungörande i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning eller i endera av dessa b.åda former blir obligatoriskt, att anslag på kommunal anslagstavla slopas saml alt tidsfristen förlängs till lio dagar. I varje särskilt fall ankommer det på den kungörande all med ledning av omsiändigheterna beslämma hur tidningskungörandet skall anordnas. Valet skall ske med utgångspunkt i resp. lidningsforms avsedda användningsområde. Anslag på kommuns tavla kan självfallet komma till användning som stödjande form.

I paragrafen anges som alteniativ metod, när lidningskungörande är uppenbarligen meningslöst, alt kungörelsen endast anslås i kungörande myndighels lokal. I promemorian har diskuterats möjligheten all i dessa fall fullt ut ta konsekvenserna av kungörandets fiktiva karaktär

Prop. 1976/77:63 195

och hell underlåta varje som helst kungörandeålgärd, varvid besvärs-och annan falaUetid skulle få anses löpa från beslut alt underlåta åtgärd. En sådan lösning har emeUertid avvisats i promemorian och den nuvarande formen anslag i myndighetens lokal bedömts vara en godtagbar kompromiss mellan offentlighets- och kostnadsintressena. Jag ansluter mig till denna ståndpunkt, som har godtagits av remissinstanserna. Jag föreslår därför ingen ändring på denna punkt.

19 § 1 denna paragraf regleras samlat när delgivning enligl delgivningslagen - däribland kungörelsedelgivning - skall anses ha skett. Bestämmelsen i fråga om kungörelsedelgivning är utformad i anslulning till reglerna i 17 § om hur beslut om kungörelsedelgivning skall verkställas och slår fast alt delgivning i sådani fall skall anses ha skett den sjunde dagen efler beslutet under förutsättning atl då är fullgjort del som är föreskrivet i 17 § första stycket.

Ändringen i 19 § har behandlats i avsnitt 6.2.4. Den innebär atl den nuvarande sjudagarsfristen förlängs till lio dagar. Jag vill erinra om atl regeln i 19 § träder i stället för rältsverkansregeln i 5 § försia stycket kungörandelagen men atl regeln i samma paragraf andra stycket om kungörelsens innehåll däremot gäller.

Övergångsbestämmelsen är utformad med utgångspunkt i atl beslut om kungörelsedelgivning aUtid dokumenteras, jfr 9 § delgivningskungörelsen (1970:467).

8.25 Förslaget till lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808)

Den som anser sig ha blivit tvingad eller förledd alt utge skriftlig handling, vara krav kan grundas, skall inom fyra veckor sedan tvånget upphörde eller förledandel skedde anmäla tvånget eller förledandel hos domstol samt inom samma lid efler anmälan låta domstolens bevis därom införas i allmänna tidningarna. Dessa åtgärder är förutsättning för atl sådan invändning om tvånget eller förledandet som framställs i lagsökningsmål om krav på gmnd av handlingen skaU tillmätas betydelse i målet.

Jag föreslår i denna beslämmelse endasl en formell ändring som innebär en anpassning till kungörandelagens terminologi.

8.26 Förslaget till lag om ändring i förvaltningslagen (1971:290)

Ändringen, som har behandlals i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.2.4), innebär att förvaltningslagens specialregler om hur besvärstiden skall räknas vid klagan över normbeslul har anpassats till den allmänna föreskriften i 5 § första stycket kungörandelagen om när kungörande skall anses ha skett. Såsom liUkännagivande i särskilt föreskriven ordning skall härvid betraktas inte bara sådant tillkännagivande som behandlas i specialförfattning utan också det tillkännagivande som

Prop. 1976/77:63 196

föreskrivs i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar.

8.27 Förslaget till lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för
utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket

Ändringen är formell och innebär en anpassning till kungörandelagens terminologi.

8.28 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

40 § Partrederiavlal kan anmälas lill sjöfartsregistrel. Innan sådan anmälan har gjorts åtnjuter redarna inle förmånen av delad ansvarighet. Övergår partredares fartygsandel lill annan, upphör enligt 53 § sjölagen den förre redarens ansvarighet för nya förbindelser i förhållande lill tredje man, som varken känl lill eller bort känna till andelsövergången, inte förrän antingen andelsövergången anmälts lill sjöfartsregistrel eller - såvitt gäller skepp eller skeppsbygge - den nye redaren sökt inskrivning av sitt förvärv.

Anmälan om partrederiavlal eller andelsövergång kungörs av sjöfartsregistrel i Posl- och Inrikes Tidningar och dagstidning. Syftet med kungörandet är alt ge viss publicitet åt den för pariredarna förmånliga verksamhetsformen. 1 likhei med vad som gäller vid kungörande av uppgifler om associalionsrättsliga företagsformer utgörs målgruppen av personer, vilkas ekonomiska intressen vid något tillfälle berörs av denna mer speciella förelagsform. Till kungörandet är inle knuten någon rättsverkan. De uppgifter som kungörs syftar inte heller primärt lill alt framkalla någon aktivitet hos målgmppen i samband med kungörandet. Uppgifterna är främst av betydelse när målgruppsmedlem av annan anledning vill agera i förhållande till parlrederiel.

Nuvarande beslämmelser om kungörande av partrederiavlal infördes i samband med 1973 års ändringar i sjölagen. Vid detta lillfälle förelåg inte fullständigt författningsunderlag för fartygsregislreringen. Båtregistreringslagen (1975:604) och fartygsregislerförordningen (1975:927), som reglerar både skepps- och bålregislreringen samt skeppsbyggnadsregistreringen, tillhandahåller numera detta underlag. Registreringsskyldighet föreligger för praktiskt taget aUa partrederi-ägda fartyg. Registren förs centralt för hela landei med användande av automatisk databehandling. Uppgifter ur registren lämnas i form av registerutdrag som innehåller alla uppgifter som har förts in i registret. Utdrag kan tiUhandahållas med kort varsel.

Nuvarande bestämmelser om lidningskungörande medför merarbele för sjöfartsregistrel och kostnader för den enskilde. Mol bakgrunden av det behov som föreligger av aktuella och fullständiga uppgifter kan

Prop. 1976/77:63 197

värdet av den information som ges genom annonseringen ifrågasättas. Enligt min uppfattning kan publicitetskravel i fråga om partrederier anses uppfyllt genom den registrering som nu sker under förutsättning att även andelsövergång i parirederi antecknas i båtregistret. Jag anser därför att bestämmelserna om lidningskungörande kan ulgå i fråga om registrerade fartyg.

Den ändring som jag föreslår i 40 § innebär alt kungörande av anmälan om partrederiavlal skaU ske endasl i fall då fartyget inte är registrerat.

Förslaget medför att tillämpningsområdet för bestämmelserna i förordningen (1975:928) om handläggning av parlrederiärenden begränsas. Bestämmelserna om tidningskungörandets omfattning bör därför bli föremål för en översyn.

217 § Ändringen är formell och innebär en anpassning till kungörandelagens terminologi.

8.29 Förslaget till lag om ändring i lagen (1907:15 s. 1) angående
avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet

Om den ersättning, som skall ulgå vid avgäldens upphörande, inle redan är eriagd, skall länsstyrelsen fastställa ersällningen för avgälden och utsätta lid inom vilken den skaU erläggas. Beslutet skall delges hemmanets ägare. Sedan det har styrkts alt ersättningen erlagls eller nedsatts, utfärdas kungörelse härom i länskungörelserna.

Denna situation ansluler myckel nära liU den kungörandesituation jag redan har behandlat i avsnitt 8.11 om förslag till ändring i lagen (1938:159) om avlösning av avgälder från de till skatte försålda så kallade halländska kyrkohemmanen. Inte heller i det fall jag nu behandlar är några rättsverkningar knutna till kungörandet. Föreskriften om delgivning är tillräcklig från publicitetssynpunkt. Ändringen innebär i överensslämmelse med promemorieförslaget, till vilket jag ansluter mig, att kungörandet slopas.

8.30 Förslaget till lag om ändring i lagen (1921:378) om ströängars in
dragande till kronan

14 § Om ungefärlig tidpunkt för förestående ströängsförrättning skall sakägama underrättas genom kungörande i kyrkan för den eller de församlingar, inom vilka fastigheterna är belägna. Varje känd sakägare skall dessutom tillställas personlig underrättelse.

Jag delar promemorieförslagets av remissinsianserna utan erinran lämnade bedömning att det föreskrivna personliga underrällelseförfa-randet kan anses tUlräckligt tillgodose sakägarnas intresse. Ändringen innebär i enlighet härmed alt kungöranderegeln slopas.

Prop. 1976/77:63 198

60 § Till sammanträde för fördelning av beslutad ersättning skaU kallelse kungöras i allmänna tidningarna och tidning inom orten.

1 promemorian har målgruppen, som inbegriper okända sakägare, bedömts vara typiskt sett nationell och som obligatorisk form föreslagils Posl- och Inrikes Tidningar. Ändringen i paragrafen har utformats i enlighet med förslagel.

8.31 Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal

Till sammaniräde för förhandling om rättsägares anspråk och fördelning av utfallande belopp skall fastighetsägaren och kända borgenärer kallas. Dessulom skall sammanträdet kungöras i allmänna tidningarna och tidning inom orten. Målgruppen, okända borgenärer, kan vid en generell bedömning betecknas som nationell. Obligatorisk form bör därför, i överensstämmelse med promemorieförslaget, vara Posl- och Inrikes Tidningar. I enskilt fall påkallat ortstidnings-kungörande bör ske inom ramen för elt stödjande kungörande. Ändringen innebär alt ortstidning slopas som obligatorisk form samt atl en terminologisk ändring görs i syfte all anpassa bestämmelsen till kungörandelagens terminologi.

8.32 Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling

6§ Vid handläggning av ansökan om dödande av förkommen handling i allmänhet (6 §) eller av inteckning på grund av förkommet pantbrev eller annan förkommen inieckningshandling (13 §) eller vilande-bevis eller vilandeförklarad inieckningsansökan (14 §) skall rätlen efteriy-sa handlingen genom offentlig siämning som skall kungöras. Enligt en regel i 6 §, till vilken hänvisas i 13 och 14 §§, är kungörandeformema anslag i rättens kansli och tidning (allmänna tidningarna saml, efter lämplighels-prövning, tidning inom orten). 1 allmänna tidningama skall kungörelsen införas i första numret för nästföljande kvartal. Kungörandet bildar utgångspunkten för efteriysningstiden, enligt 6 § minst ett och högst två år saml enligl 13 § minsl sex månader. Har rätten efler efterlysningslidens utgång bifallit ansökan, får sökanden göra gällande den rätt, som har kunnal gmndas på handlingen, ulan hinder av att handlingen inle kan företes. Inteckning på gmnd av dödad inteckningshandling kan dödas ulan att handlingen företes.

1 promemorian föreslås atl anslagskungörandet och det fakultativa ortslidningskungörandet slopas, varigenom Post- och Inrikes Tidningar blir enda obligatoriska form. Målgruppen bedöms i promemorian som

Prop. 1976/77:63 199

grundläggande nationell. Jag delar den uppfattning som har kommii lill ullryck i promemorieförslagel och har lämnals utan erinran av remissinstanserna. Lagtekniskt bör enligt min mening utgångspunkten för tidsberäkningen anknytas till kungörandelagens regel om när kungörande skall anses ha skett. Ändringarna i 6 § har i form- och fristberäkningsfrågan denna innebörd och inrymmer dessutom en formell anpassning till terminologin i kungörandelagen.

12 och 13 §§ Ändringarna är formella och innebär en anpassning till kungörandelagens terminologi. Till följd av den hänvisning som jag nyss berörde får emellertid de sakliga ändringarna i 6 § effekt också i silualioner som behandlas i 13 § liksom även i 14 §.

8.33 Förslaget till lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank

Ändringen är formell och innebär en anpassning lill kungörandelagens terminologi.

8.34 Förslaget till lag om ändring i lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd

Enligt 3 § är föreskrivna kungörandeformer allmänna tidningarna, Underrättelser för sjöfarande (UFS) och lokal tidning. Reglerna gäller bottenfynd, sjöfynd och slrandfynd i svenskt farvatten, både fynd som bärgas lill svenskt land och sådani som bärgas av svenski fartyg på väg tiU utländsk hamn. Kungörandet sker genom svensk tullmyndighet. Kungörelsen i allmänna tidningarna bildar utgångspunkt för ägares anmälningsfrist.

Under remissbehandlingen har uttalats olika meningar om UFS som kungörandeform enligt sjöfyndslagen. Sjöfartsverket har tillstyrkt promemorians förslag att bibehålla UFS som obligatorisk form, medan generaliullstyrelsen har avstyrkt förslagel i denna del under framhållande att UFS i de flesta fall inte är någon lämplig kungörandeform.

Målgruppen i fråga om sjöfynd kan vara atl söka inom ett myckel varierande område. Det ligger i sakens natur att sjöfarande som specialgrupp typiskt sett innefattas i detta område. För egen del anser jag att den kungörandeform som är bäsl ägnad atl nå denna grupp för närvarande torde vara UFS. Denna publikation bör därför bestå som obligatorisk form för kungörande. För att täcka den övriga delen av målgruppen bör liksom hittills kungörande även i Post- och Inrikes Tidningar vara obligatoriskt. Lokallidningsannonsering bör däremot utgå som obligatorisk form, eftersom ortsanknytningen i sjöfyndsfall ofla är obetydlig. Ändringen har utformats i enlighet med dessa över-

Prop. 1976/77:63 200

väganden. Ändringen innebär även all den nuvarande regeln om vilkel kungörandemomenl som bildar ulgångspunkl för frislen utgår. Därigenom blir kungörandelagens motsvarande regel lillämplig. Annonsering i ortstidning, som i enskilt fall kan le sig påkallal av egendomens art, fyndplatsen eUer annan särskild omständighet, kan ske med tillämpning av kungörandelagens slödjanderegel.

I 3 § görs dessulom, liksom i 1 och 7 §§, vissa formella ändringar i syfle all modernisera reglerna.

8.35 Förslaget till lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar

Inledningsvis vill jag korl beröra bestämmelserna i 100 §, enligt vilka länsstyrelsen av irafiksäkerhelsskäl kan beträffande enskild väg eller del därav förordna all del inom vissl avstånd från vägen skall råda förbud mot att utan länsstyrelsens tillstånd uppföra byggnad, uppsätta skymmande stängsel eller vidla annan för trafiksäkerheten menlig anordning. Om meddelat förordnande skall meddelande las in i länskungörelserna och ortstidning. Riksdagen har tidigare i år antagit förslag lill ändring av denna beslämmelse (prop. 1975/76:112, KU 1975/76:51, rskr 1975/76:362) av innebörd all förordnandet skall föras in i länets förfallningssamling och atl meddelande om förordnandet skall tas in i ortstidning. Förordnandet bedöms i propositionen inte ha karaktär av författning (prop. s. 90). Den föreskrift om kungörande i ortstidning, som har beslutats på grundval av nyssnämnda proposition, tillgodoser det informationsintresse som inom ramen för denna allmänna kungörandereform aktualiseras i fråga om förordnande enligt 100 §. Någon ändring härutöver är alltså enligt min mening inte påkallad.

52 § 1 denna paragraf regleras tillkännagivande av upplysningar om företrädare för vägsamfällighet. Då styrelse har utsetts eller ändring beslutals i styrelsens sammansäuning eller syssloman förordnats, skall underrättelse därom tas in i länskungörelserna. Kungörandet bekostas av samfälligheien.

Ändringen i paragrafen motsvarar ändringen i 42 och 43 §§ lagen (1933:269) om ägofred. Jag hänvisar till vad jag har uttalat om sistnämnda ändring (se avsnitt 8.14).

56 § Här behandlas formen för kallande tiU sammanträde med vägsamfällighet. Om annan ordning för kallelse inte har bestämts i samfällighetens stadgar, skall kallelse antingen delges varje väghållningsskyldig minst en vecka före sammanträdet eller kungöras i kyrkan för den eller de församlingar, där vägen är belägen, och i minsl en av ortens tidningar minst fjorton dagar före sammanträdet.

Prop. 1976/77:63 201

Enligl promemorieförslagel, som från de flesta håll har godtagils vid remissbehandlingen och vilkel även jag bilräder, skall kungörandet i kyrkan slopas och tidningskungörandet bibehåUas i den omfattning som nu föreskrivs. Ändringen är utformad i överensstämmelse därmed. På kungörandet blir således kungörandelagen, dock ej dess orlslidningsregel, alt tillämpa.

80 och 93 §§ Utlåtande över förrättning för bildande av vägförening skall enligl 80 § fjärde stycket läggas fram för sakägarna på tid och plats som har beslämts vid förrätlningssammanträde. Innan förrättningen avslutas skall uppgift om tiden och platsen kungöras genom uppläsning i kyrka och genom ortslidningsannonsering. Om länsstyrelses beslut i vägföreningsärende skall enligl 93 § första stycket sakägare underrättas genom atl beslutet antingen tillställs alla sakägarna eller kungörs enligt samma regler som gäller i fråga om förrättningsutlåtande.

Jag vill först erinra om atl dessa beslämmelser numera har begränsad tillämplighet. Enligt 9§ lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter får nämligen här avsedd förrättning inle påbörjas efter utgången av juni 1974.

Ändringen i 80 § innebär atl kyrkokungörandet slopas. Till följd av att den redan gällande formuleringen i fråga om orlstidningsannonseringen bibehålls blir dessutom den breda ortstidningsprincipen fastslagen för hilhörande fall.

Ändringen i 93 § har utformats med utgångspunkt från promemorieförslaget, som har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Det innebär att som alternativ till underrättelse till samtliga sakägare slås fast en skyldighet för länsstyrelsen alt hålla beslutet tillgängligt på lämphg plats inom orten och alt införa kungörelse därom i ortstidning.

8.36 Förslaget till lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse

I lagen har vidtagits dels vissa formella ändringar, varigenom lagen bl.a. har anpassats till kungörandelagens terminologi, dels ändringar av saklig natur rörande vissa kungörandesilualioner som regleras i 1948 års lag.

62 § 1 mom. och 63 § Ändringama motsvarar ändringen i 11 § preskriptionsförordningen och är behandlade i samband med denna (se avsnitt 8.21).

Prop. 1976/77:63 202

137 och 234 §§ Saknar försäkringsbolag lill registret anmäld behörig styrelse, kan bolaget under vissa förutsättningar bli skyldigt alt träda i likvidation. För sådant fall föreskrivs i 137 § Iredje stycket atl rätten skall kalla bolaget, aktieägare och borgenärer all inställa sig vid rätten för prövning av frågan. Kallelsen skall om möjligt delges bolaget, varjämte kungörelse om kallelsen skall införas i Posl- och Inrikes Tidningar och ortstidning i den ort där bolagets styrelse skall ha sill säte. I 234 § tredje siyckei ges molsvarande regler för del fallet all ömsesidigl försäkringsbolag saknar behörig förelrädare.

Kungörandet syftar i nu berörda fall till att bereda bolagets aktieägare och borgenärer lillfälle alt yttra sig över den ifrågasatta tvångs-likvidationen. Del ersätter också bevislig delgivning med bolaget. 1 promemorian betecknas målgruppen som nationell, varför Posl- och Inrikes Tidningar förordas som obligatorisk form för kungörandet. Förslaget har lämnats ulan erinran av remissinsianserna. Även jag ansluler mig lill förslagel. Ändringarna i 137 och 234 §§ har utformats i enlighet härmed.

295 § 3 mom. Försäkringsbolags överlåtande av försäkringsbestånd eller del därav till annat försäkringsbolag förulsälter försäkringsinspektionens tillstånd atl bringa avtalet om överlåtelse lill verkställighet. 1 tillståndsärendel skall inspektionen förelägga berörda försäkringstagare saml förmånstagare till vissa livränlor alt inom viss lid framföra eventuella erinringar mol överlåtelsen. Föreläggandel meddelas genom kungörande i allmänna tidningarna och viss lokal tidning. Kungörelsen skall innehålla, utöver föreläggandel, ansökningens innehåll samt överlåtelseavtalet och elt sammandrag av den förebragta uiredningen.

1 promemorian föreslås alt kungörandet i lokal tidning slopas. Remissinstanserna har i allmänhet godtagit förslagel, försäkringsinspektionen med konstaterande alt stödjande kungörande i ortstidning lorde få anses påkallal när överlåtelsen sker från lokalbolag. 1 fråga om kungörelsens innehåll har inspektionen ifrågasatt om det inle från informationssynpunkt kan anses tillräckligt atl återgivandet av överlåtelseavtal, som ofla har en vidlyftig avfattning, begränsas lill upplysning om att avtal om beståndsöverlålelse har träffals.

Även jag biträder den föreslagna ändringen av kungörandeform i 295 § 3 mom. När det gäller behandlingen av avtalet och övrig utredning i kungörelsen är den av försäkringsinspekiionen förordade begränsade upplysningen om avtalet enligl min mening lillräcklig om därtill fogas uppgift om var ytterligare informalion kan erhållas. Ändringen i fråga om kungörelsens ulformning är avfattad i enlighet härmed.

Prop. 1976/77:63 203

8.37 Förslaget till lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket

Ändringen i 29 § är en följd av ändringen i 295 § 3 mom. lagen (1948:433) om försäkringsrörelse, för vilken jag har redogjort nyss. Övriga ändringar i lagen är av formeU natur och innebär bl.a. en anpassning till kungörandelagens terminologi.

8.38 Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar

Vissa allmänna synpunkter

Med utgångspunkt i föreningslagen vill jag här försl lill samlad behandling la upp en del frågor om kungörande av uppgifter om bedrivande av näringsverksamhet, som är gemensamma för skilda associationsrättsliga lagar. Juridisk person kan i allmänhet förvärva rättigheter eller skyldigheter försl när den är regisirerad. Också enskild näringsidkare och enkelt bolag kan registreras. Enkelt bolag blir genom registrering handelsbolag.

Regislreringsmyndighel är

patent- och regisireringsverkel för akiiebolag

bankinspektionen för bankaktiebolag

sparbanker jordbmkets kreditkassor

försäkringsinspektionen för försäkringsbolag

understödsföreningar

(dock ej arbetslöshetskassor)

arbetsmarknadsstyrelsen för arbetslöshetskassor

lantbmksstyrelsen för sambmksföreningar (äldre)

länsstyrelse för ekonomiska föreningar

bostadsrättsföreningar sambmksföreningar (fr.o.m. år 1976) enskilda näringsidkare handelsbolag (enkla bolag)

Vid den inledande registreringen införs i registret vissa allmänt identifierande uppgifter om den registrerade. Mest betydelsefulla är sådana uppgifter som rör firma, behöriga ställföreträdare och verksamhetens art samt ekonomiska förhållanden. Sker ändring i fråga om vad som har registrerats, skall den nya uppgiften föras in i registret. Vissa särskilda beslut eller åtgärder rörande den registrerade skall också föranleda införing.

Som regel gäller att registreringsmyndigheten skall kungöra varje

Prop. 1976/77:63 204

införing i eller avförande ur regisler i tidning. Uppgifter ur samlliga register kungörs i Posl- och Inrikes Tidningar. Uppgifler ur regisler för ekonomiska föreningar, sparbanksregislret, jordbrukskasseregistret, sambruksföreningsregislrel och handelsregisler kungörs också i ortstidning. Valet av ortstidning är reglerat på olika säll för skilda register.

Till införing i regisler och kungörande i tidning är viss rättsverkan knuten. Vad som har införts i regisler och kungjorts i viss tidning presumeras ha kommii till iredje mans kännedom. Presumtionsgrundande kungörande är annonsering i ortstidning i de fall där kungörande i sådan är föreskrivei, eljesl annonsering i Post- och Inrikes Tidningar.

I fråga om understödsföreningar sker inget annat kungörande än
registrering. Beträffande sådana föreningar gäller därför en presum-
lionsregel med anknytning lill registrets innehåll. Mot den som har
förvärvat kännedom om vad registret innehåller om vissl förhållande
vid den tidpunkt varom är fräga kan ändring i samma förhållande göras
gällande bara om han visas ha känt tiU ändringen. p

1 promemorian föreslås som enhetlig lösning för hela det akluella lagstiftningsområdet alt kungörande i ortstidning slopas, alt kungörandet i Posl- och Inrikes Tidningar begränsas till vissa registrerade uppgifler samt att den presumtion som nu är knuten lill tidningskungörande genomgående knyts lill kungörandet i Posl- och Inrikes Tidningar, där sådani kungörande är föreskrivet, och i övriga fall till införingen i registret.

Tidningskungörande skall enligt förslaget förbehållas i huvudsak uppgifter om ekonomiska förhållanden, l.ex. uppgifter om aktiekapitals storlek och storleken av inbetalat belopp, saml uppgifler om firma, föremål för verksamheten, styrelse, firmaiecknare och lidpunki för första införing i registret. I det vid promemorian fogade förslaget till ändring i lagen om ekonomiska föreningar föreskrivs tidningskungörande för sådana registrerade uppgifter som avser föreningens firma, ändamål, styrelse och firmateckning eller som rör föreningens upplösning, likvidation eller fusion.

Övervägandena bakom förslaget kan sammanfattas på följande sätt. Det här aktuella rättsområdet rymmer vilt skilda företagsformer från företag med verksamhet och inlressentområde som innesluter hela landei liU myckel små förelag med uteslutande lokal karaktär. Inom samma förelagsform återfinns företag av mycket olika omfattning. Även om den valda förelagsformen naturligtvis ofta ger god ledning för att bedöma omfattningen av det geografiska intressentområdel, ler det sig ändå angeläget och naturligt att offieiella uppgifler om företag av olika former skall stå att finna på så långt möjligt likartat sätt. Näringsverksamhet bedrivs också ofta successivt i olika företagsformer. Kungörande i fråga om de olika företagsformerna bör därför ske i enhetliga former. Målgruppen vid kungörande är personer vilkas

Prop. 1976/77:63 205

ekonomiska intressen vid någol tillfälle berörs av företagel. Den är med del redovisade enhetliga synsättet att se som nationell och kan bedömas visa en avsevärd informationssökande aktivitet. Registrerade uppgifter har sådan karaktär att enskild uppgift har mindre värde fristående, mera som elt led i den totalbild av föreiagei som registret ger. Med denna bedömning av målgruppen och registeruppgifterna skulle kungörandet i och för sig kunna begränsas lill införing i regisler under förutsättning atl registreringsmyndighelerna dimensioneras för all kunna lämna en större mängd upplysningar om registrens innehåll än f n. Främst med hänsyn liU alt registeruppgifterna nu är fördelade på olika slags register och på både cenlrala och regionala register lalar emellertid praktiska skäl för att utöver del passiva kungörandet genom införing i regisler bibehåUa också ett aktivt kungörande i tidning. Della bör ske i elt samlat organ för hela landei, Posl- och Inrikes Tidningar, som här kan ses också som en specialpublikation. Kungörelsemalerialet förutsätts fä en överskådlig redigering som gagnar lokal/regional läsning. Ell lokall tidningskungörande kan inle däruiöver bedömas ge en sådan försiärkning av målgruppens möjlighet lill information som på ett rimligl sätt skuUe svara mot den kostnadsökning som är förenad med att ha ortstidning som obligatorisk kungörandeform.

Förslagel att slopa ortslidningskungörande har godtagits av både registermyndigheter och förelrädare för näringslivet. För ett bibehållande av vissl kungörande i ortstidning när det gäller uppgifler ur handels- och föreningsregisler uttalar sig dock tre länsstyrelser. En av dessa förordar att i stället kungörandet i Post- och Inrikes Tidningar slopas. Mol förslagel i dess helhel uttalar sig NSI och företrädare för pressen. Dessa finner promemorians målgruppsbeslämning vara alltför snäv och vill till målgruppens intresseområde räkna kontroll för undvikande av förväxlingsbara konkurrerande firmanamn, nyhetsvärdet i lokala personnamn i registemppgifter och det allmänna intresse som följer av den pågående stmkturomvandlingen och demokratiseringsprocessen inom näringsliv och arbetsmarknad. Förslagel atl undanla vissa registemppgifter från aktivt lidningskungörande avstyrks av bl.a. företrädare för näringslivet. Som särskilt viktiga nämns uppgifter om juridisk persons säte och adress samt uppgift om räkenskapsår.

Remissutfallet ger enligt min mening stöd för att kungörande enligl förslagel skuUe ge tillfredsställande möjlighet lill information för den målgrupp till vilken kungörandet i de nu akluella fallen i första hand vänder sig. Självfallet kan regisirerad uppgift, vid sidan om del ekonomiskt betingade intresse som främsl kännetecknar målgruppen, även vara av mera allmänt intresse, l.ex. för belysande av utvecklingen inom näringsliv och arbetsmarknad lokalt och regionall. Också ell inlresse av denna art skulle emellertid enligt min mening bli tillgodosett genom kungörande i enlighet med förslaget. 1 en sådan vidare intressentgrupp

Prop. 1976/77:63 206

kan förväntas finnas en viss grad av informationssökande aktivitet, som kan inriktas på Post- och Inrikes Tidningar i dess planerade, mer lättillgängliga utformning. Uppgifler av utpräglat allmänl intresse lorde f.ö. vara garanterade spridning som nyhetsmaterial i dagspressen. Post- och Inrikes Tidningar är väl lämpad som upplysningskälla för dagspressens sekundärinformation. Jag ansluter mig därför till promemorians av flertalet remissinstanser godtagna bedömning atl ett obligatoriskt ortslidningskungörande härutöver inte skulle tillföra kungörandet en mot kosinaden svarande ökad effektivitet. Genom kungörandelagens allmänna regel om stödjande kungörande finns emellertid möjlighel för registermyndighet att i en utsträckning, som bedöms ekonomiskt rimlig, sörja för lokal/regional spridning av registeruppgift i ortstidning.

De registeruppgifter som kungörs i ortstidning kan givelvis vara av inlresse även för arbetstagarna inom del förelag som uppgifterna avser. Genom den nyligen antagna lagen (1976:580) om medbestämmanderätt i arbetslivet har dessa tillförsäkrats i princip fullständig tillgång till information av betydelse för verksamheten. Genom den överenskommelse om ekonomikommitté och arbetstagarkonsulter som år 1975 ingåtts mellan SAF, LO och Privattjänstemannakartellen har arbetstagarna fått ytterligare möjlighel lill insyn i del enskilda företagels ekonomiska förhållanden. Vad jag har sagt nu innefattar enligt min mening garantier för att berörda arbetstagare på ett effektivt sätt nås av den information som är av inlresse för dem.

Jag föreslår alltså alt promemorieförslagel i fråga om obligatorisk kungörandeform genomförs och att, som en naturlig följd därav, den presumtion, som nu i vissa fall är knuten till kungörande i lokal tidning, i stället knyts till kungörande i Posl- och Inrikes Tidningar.

När det sedan gäUer frågan i vilken utsträckning registeruppgifter skall kungöras vill jag framhålla att undantag från lidningskungörande bör förekomma bara i den mån därav inte uppkommer nämnvärt ökad belastning för registreringsmyndigheterna genom förfrågningar. Undantagna uppgifter bör alltså inte ha central betydelse för målgruppen. De bör samtidigt, för att motivera undantag inom den generella lösningen, dra någon beaktansvärd kosinad vid lidningskungörande.

Mest frekvent förekommande och följaktligen kostnadsdragande vid tidningskungörande är sådana uppgifler som ingår i den inledande registreringen. Promemorians förslag till undantag bland hithörande uppgifter om ekonomisk förening har avstyrkts av förelrädare för näringslivet och av PRV. Även jag anser skälen för att fullfölja promemorians förslag i denna del inte vara tillräckligt starka. Promemorians gränsdragning sammanställd med remissinstansemas synpunkter ger heller inte nämnvärt utrymme för undanlag beträffande gmnd-

Prop. W16fll: 63 207

läggande registeruppgifter av annat slag i andra förelagsformer. När det gäller andra registrerade uppgifter än inledande är atl märka att sådana uppgifter lill skiUnad från de inledande har en förhållandevis låg frekvens och inle obligatoriskt förekommer i varje förelag inom någon förelagsform. Fördelarna med en särlösning för uppgifler av sådan karaktär uppväger enligl min mening inle de nackdelar i form av osäkerhet om rättsläget och registerförfrägningar för säkerhels skull som kan vara förenade med en undantagslösning. Jag anser det därför inte motiveral atl föreslå någon ändring i fråga om vilka registrerade uppgifter som skall kungöras i tidning.

I enlighet med nu redovisade överväganden har utformats förslag till ändring i

104 och 105 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar, 89 § lagen (1955: 416) om sparbanker, 5 § lagen (1956: 216) om jordbmkskasserörelsen, 18 och 19 §§ handelsregisteriagen (1974:157).

Frågan i vad mån övervägandena föranleder motsvarande ändring i föreskrifter inom området för regeringens normgivningskompetens får tas upp i ett senare sammanhang.

De särskilda bestämmelsema i lagen om ekonomiska föreningar 72 § Om förening saknar tUl registret anmäld behörig styrelse kan därav uppkomma skyldighet för föreningen atl träda i likvidation. 1 denna paragraf behandlas i tredje stycket rättens handläggning av ärende om tvångslikvidation på sådan grund. Rätlen skall kalla föreningen saml föreningsmedlemmar och borgenärer att inställa sig vid rättens prövning av frågan. Kallelsen skall delges föreningen, om det är möjligt, och kungöras. Kungörandeform är allmänna tidningarna och tidning inom den ort där föreningens styrelse skall ha sitt säte. Kallads utevaro är inte hinder för rättens prövning och avgörande.

Molsvarande siluation och förfarande regleras - som har berörts tidigare - i 137 § lagen (1948:433) om försäkringsrörelse. De skäl som har anförts för ändring i det sammanhangel gör sig gällande också belräffande den situation varom nu är fråga. Jag förordar därför i överensstämmelse med promemorieförslagel att 72 § lagen ändras så att Post- och Inrikes Tidningar blir enda obligatoriska kungörandeform.

74 § I denna paragraf behandlas registreringsmyndighetens förfarande när under tio år inle har kommit in någon anmälan lill föreningsregistret om en viss förening och det finns anledning anta att föreningen har upphört med sin verksamhet. 1 försia hand skall myndigheten förhöra sig om föreningens bestånd genom skrivelse till

Prop. 1976/77:63 208

föreningen eller på annat lämpligt sätt. Om därvid inle visas atl föreningen består, skall föreningen genom kungörelse anmanas atl inom viss tid låta höra av sig. Har vid frislens utgång alltjämt inte visats alt föreningen beslår, skall den anses upplöst och avföras ur registret. Föreligger tillförlitiiga uppplysningar om att föreningens verksamhel har upphört, får myndigheten ulan kungörelseförfarande genast förklara föreningen upplöst och avföra den.

I 17 § handelsregisterlagen (1974:157) föreskrivs ell motsvarande förfarande i fråga om registrerad näringsidkare, som inle under lio år har kommit in med anmälan lill handelsregistret och som kan anlas ha upphört med sin verksamhel. Föreligger tillförlitliga upplysningar om alt verksamhelen har upphört, skall näringsidkaren genast avföras ur registret. 1 annat fall är förstahandsåtgärden enligl delta lagrum alt på lämpligt sätt inhämta upplysning huruvida näringsidkaren har upphört med sin verksamhet och inle ämnar återuppta den. Om därigenom inte visas att verksamheten fortfarande bedrivs, är föreskrivet enahanda kungörandeförfarande som i 74 § föreningslagen.

Föreskrivna kungörandeformer är i såväl föreningslagen som handelsregisterlagen allmänna tidningarna och viss lokal tidning.

I promemorian har som obligatorisk kungörandeform för fall av dessa slag föreslagils Post- och Inrikes Tidningar. Förslaget har allmänl godtagits i remissbehandlingen. En länsstyrelse har dock uttalat sig för atl ortslidningskungörandet bibehålls i förenings- och handelsregisterlagarna.

1 13 kap. 18 § aktiebolagslagen (1975:1385), som den 1 januari 1977 ersätter motsvarande regel i 173 a § lagen (1944:705) om aktiebolag, har regleringen av undersökningsförfarandel i de nu aktuella fallen inskränkts lill en föreskrift för registreringsmyndighelen att på lämpligt sätt undersöka huruvida verksamheten har upphört. 1 anslutning tiU denna beslämmelse uttalade föredraganden (prop. 1975:103 s. 516) atl registreringsmyndighelen förutsätts vidta med hänsyn lill omständigheterna lämpliga ålgärder, såsom skriftliga förelägganden, för atl försöka utröna huruvida bolaget äger bestånd eller inte.

Redan det allmänna intresset av enhetlig reglering av ensariade situationer i olika lagar lalar enligt min mening för alt samma lösning väljs för alla de nu aktuella lagrummen. Enligt vad jag har inhämtat har dessutom den hittillsvarande detaljerade regleringen av myndighets undersökning framför alll för handelsregistrens del visat sig vara onödigl stel och i många faU föranlett ett kostsamt kungörande ulan motsvarande vinster i fråga om. utredning eUer spridningseffeklivitel. Jag föreslår därför att den förenklade reglering som har beslutats för aktiebolagsregislrets vidkommande får slå igenom också för förenings-och handelsregistrens del. En sådan förenklad reglering utesluter självfallet inte att regislreringsmyndighel använder ett kungörandeför-

Prop. 1976/77:63 209

farande sådani som det nu föreskrivna när del bedöms vara påkallal av omsiändigheterna i särskilt fall.

I 13 kap. 18 § aktiebolagslagen ges en särskild regel om efterföljande likvidationsåtgärder. En däremot svarande reglering finns redan i 92 § andra stycket föreningslagen, varför någon lagstiftningsåtgärd i delta hänseende i föreningslagen nu inte är påkallad. Ålgärder som behövs för att bringa den nu föreliggande avgifisfriheien för återregistrering av firma, som har avförts ur handelsregisler ulan atl så bort ske, i överensstämmelse med den nu föreslagna regleringen i handelsregisteriagen av undersökningen ligger inom regeringens normgivningskompetens.

97 § Ändringen moisvarar, uiöver en redaktionell jämkning, ändringen i 11 § preskriptionsförordningen och har behandlats i samband med denna (se avsnitt 8.21).

104 och 105 §§ Ändringama har behandlats i den inledande framställningen vid denna lag.

8.39 Förslaget till lag om ändring i lagen (1948:218) om sambruksföre
ningar

Enligt övergångsbeslämmelserna till lagen (1975:417) om sambruksföreningar skall 1948 års lag om sambruksföreningar fortfarande lillämpas på sambruksförening som är registrerad enligl den lagen. Kungörandet enligt förevarande paragraf syflar till all bereda föreningen och dess medlemmar saml borgenärer lillfälle atl yttra sig över ifrågasatt skyldighet för föreningen att träda i likvidation. I enlighet med de överväganden som jag har redovisat i anslutning till 137 § lagen (1948:433) om försäkringsrörelse (avsnitt 8.36) bör obligatorisk form för kungörande i denna typsituation vara Post- och Inrikes Tidningar. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed.

8.40 och 41 Förslagen till lagar om ändring i rusdrycksförsäljningslagen
(1954:521) och ölfärsäljnuigslagen (1961:159)

1 62 § msdrycksförsäljningslagen och i 30 § ölförsäljningslagen behandlas vissa beslut om ulskänkningstiUstånd. Tillkännagivande av sådant beslut bildar ulgångspunkl för besvärstid. Enligt gällande regler kungörs beslut om viss årsutskänkning av rusdrycker i en eller flera ortstidningar och motsvarande beslut när det gäller öl genom anslag hos länsstyrelsen.

Frågor om meddelade ulskänkningstiUstånd har sådant allmänt inlresse atl de på lämpligt sätt bör bringas till allmänhetens kännedom.

14 Riksdagen 1976177. I saml Nr 63

Prop. 1976/77:63 210

Den nu i fråga om tillstånd lill ölulskänkning föreskrivna formen anslag bör ersättas med den effektivare formen kungörande i ortstidning, som redan gäller i fråga om tillstånd till utskänkning av rusdrycker. För kungörandet bör i båda fallen gälla den breda principen. När kungörandet skall anses ha skett och besvärstiden börjar löpa blir att bedöma enligt 5 § kungörandelagen, som blir lillämplig i båda fallen. Ändringarna i de nu akluella lagarna har gjorts mot bakgrund av del nu anförda. De inrymmer dessulom ett formellt slopande av de särskilda föreskrifterna om all lidpunkten när besvärstiden börjar löpa skall framgå av kungörelsens innehåll. De ersätts i sak av den molsvarande generella regeln i kungörandelagen. 1 30 § ölförsäljningslagen görs dessulom en formell jämkning.

8.42 Förslaget till lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

35 §, 47 § 2 mom., 143,161,172 och 173 §§ Ändringama är väsentligen av formell natur och innebär en anpassning lill kungörandelagens terminologi. Bestämmelserna i 3 § kungörandelagen skall inte tillämpas på kungörande enligl 35 och 143 §§.

47 § 1 mom. och 48 § Ändringama motsvarar ändringen i 11 § preskriptionsförordningen. De har behandlals i samband med nämnda ändring (se avsniu 8.21).

8.43 Förslaget till lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker

Ändringarna i 89 § sparbankslagen moisvarar ändringarna i 104 och 105 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar och har behandlats i .samband med dessa senare (se avsnitt 8.38).

8.44 Förslaget till lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen

5 § Ändringen moisvarar, utöver en redaktionell jämkning, ändringen i 104 § lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar och har behandlats i samband med denna.

87 § 2 mom. I denna paragraf behandlas fusion inom jordbmkskasserörelsen. Prövning av fråga om tiUstånd till verkställande av fusionsavtal ankommer pä tillsynsmyndigheten. Till skillnad från motsvarande tillståndsärenden i föreningslagen och andra lagar, som jag har berört i samband med ändringen i preskriptionsförordningen, är här inle föreskrivet något kungörande under pågående handläggning hos den prövande myndigheten. 1 stället skall myndighetens beslut kungöras, om del innebär

Prop. 1976/77:63 211

atl tillstånd meddelas. Nuvarande kungörandeformer är allmänna tidningama och en eller, om del finns påkallat, två eller flera tidningar med allmän spridning inom berörda kassors verksamhetsområden.

Jag ansluler mig lill promemorians av remissinsianserna godtagna bedömning att det obligatoriska ortslidningskungörandet bör slopas. Ändringen innebär därutöver en formell anpassning till kungörandelagens terminologi samt en redaktionell jämkning.

8.45 Förslaget till lag om ändring i namnlagen (1963:521)

Den ändring jag föreslår i namnlagen är formell och innebär en anpassning tiU kungörandelagens terminologi. Frågan om ändring i övriga regler om hithörande kungörande, vilka är infogade i namnförordningen (1963:528), ankommer på regeringen och lorde få las upp i ett senare sammanhang.

8.46 Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:537) om gravrätt m.m.

Råder uppenbar vanvård på gravplats kan upplåtaren enligt 10 § gravrätlslagen förelägga gravrältsinnehavaren att sätta gravplatsen i stånd. Efierkommes ej föreläggandet inom ell år, kan upplåtaren förklara gravrätten förverkad. I föreläggandet skall innefattas erinran härom. Föreläggande för gravrätlsinnehavare, som är okänd till namn eller vistelseort, skall kungöras i allmänna tidningarna och tidning inom orten. Tiden för kungörandet bildar utgångspunkt för ettårsfristen.

Nuvarande kungörandeformer bör enligt min mening bibehållas. Ändringen i 10 § innebär, utöver en formell anpassning till kungörandelagens terminologi och en redaktionell jämkning, atl den breda ortstidningsprincipen slås fast och atl den dag då frisUiden börjar löpa blir alt beslämma enligl kungörandelagens regel om när kungörandet skall anses ha skett.

8.47 Förslaget till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)

Bestämmelserna i 100 § är en motsvarighet i fråga om länsstyrelses, lantbruksnämnds och lantbruksslyrelsens beslut enligl rennäringslagen till den bestämmelse som jag har berört i förslaget lill lag om ändring i lagen (1960:130) om fiskevårdsområden (se avsnitt 8.15). TiU skillnad från vad som är fallet i fiskevårdsområdeslagen ryms under beslämmelsen i den lag som jag behandlar nu bl.a. vissa beslut till allmän efterrättelse, vilka dessutom faller under regleringen i 12 § andra stycket förvaltningslagen. Beslut enligl rennäringslagen skall i sin helhet hållas tillgängligt hos samebyns styrelse och kungörelse innehålla meddelande därom.

Prop. 1976/77:63 212

Kungörandet syftar självfallet här som i andra fall lill att sprida meddelandet till hela målgruppen. För att i kungörandelagens termer ge uttryck för spridningsambitionen bör enligl min mening den breda ortstidningsprincipen slås fasl. Ändringen i formfrågan har denna innebörd.

När del gäller tidpunkten för kungörandets verkan i besvärshänseende saknas enligt min mening anledning all här frångå den lösning som har tiUämpats i andra liknande regler, t.ex. i 15 § lagen om fiskevårdsområden (jfr även vad som har anförts beträffande den föreslagna ändringen i 12 § andra stycket förvallningslagen). Beslämmelsen i 100 § sista meningen har utformats i enlighet härmed.

Av skäl som jag har nämnl lidigare (se avsnitt 8.15) har vidare den särskilda kostnadsregeln slopats.

8.48 Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:420) om flyttning av
fordon i vissa fall

Enligt 6 § skall den myndighet som har verkställt flyttning av fordon genom kungörelse i tidning inom orten eller på annat lämpligt sätt underrätta ägare, som inte har kunnal anträffas, om flyttning av hans fordon till särskild uppstäUningsplals.

Målgruppen för kungörandet är typiskt sett lokal och ortstidning -med annat lämpligt sätt som subsidiärt alternativ - väl anpassat till reformens grundtankar. Den föreslagna ändringen innebär all kungörande i ortstidning skaU ske enligt den breda principen.

Lagförslaget utgår från paragrafens lydelse enligl ändring, som beräknas ha satts i krafl före den tidpunkt, som föreslås för ikraftträdande i delta ärende.

8.49 Förslaget till lag om ändring i patentlagen (1967:837)

1 71 § föreskrivs ett särsldlt förfarande för fall när palenlhavare som inte har hemvist i Sverige skall delges vissa handlingar i mål och ärenden rörande patent och i patentregistret inte finns antecknat behörigt ombud och inte heller palenthavarens fullständiga adress. Delgivningen sker genom atl den handling som skall delges anslås i patpntmyndighetens lokal och kungörelse om delgivningen införs i allmänna tidningarna.

I promemorian har föreslagits att förfarandet anpassas till delgivningslagens (1970:428) motsvarande regel, dock alt kungörelsen skall införas i specialpublikation som utges av registreringsmyndigheten, jfr 53 § patentkungörelsen (1967:838). Förslaget har godtagits av PRV och övriga remissinstanser.

Ändringen i 71 § innebär att, i överensstämmelse med promemorieförslaget, handlingen skall hållas tillgänglig hos registreringsmyndighelen och att meddelande därom och om handlingens

Prop. 1976/77:63 213

huvudsakliga innehåll skall kungöras. Regleringen av formen för kungörandet bör - liksom molsvarande i fråga om övrigt kungörande enligt patentlagen - ske i patentkungörelsen (1967:838). Som har nämnts nyss bör kungörelsen tas in i den specialpublikation som ges ul av PRV. Den nya regel om när delgivningen skall anses ha skett, som innefattas i ändringen, anknyter till den kungörandeform som föreskrivs i palentkungörelsen.

I övrigt har gjorts vissa ändringar av formell karaklär i lagen.

8.50 Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Koncessionsnämnden för miljöskydd skaU bereda den, som kan beröras av miljöfarlig verksamhet, lillfälle att yttra sig över ansökan hos nämnden om tillstånd till sådan verksamhet. Nämnden skall kalla partema lill sammaniräde och besiktning om det inte är uppenbart obehövligt. Kallelsen skall ske genom kungörelse i en eller flera ortstidningar eller på annat lämpligt sätt. Enligt miljöskyddskungörelsen (1969: 388) kan som altemativ till tidningsannonsering användas underrättelse i rekommenderat brev, om intressentkrelsen är bestämd till viss eller vissa personer eller företag. Samma regler gäUer enligt miljöskyddskungörelsen vid handläggning av dispensärende hos naturvårdsverket eller länsstyrelse.

I promemorian föreslås atl nuvarande i första hand föreskrivna kungörandeform bibehålls och alt ortslidningskungörandet sker efter den breda principen. Förslagel har tillstyrkts av naturvårdsverket. Koncessionsnämnden har upplyst att nämnden redan tillämpar den breda principen. Även jag biträder förslagel. Ändringen har utformats i enlighet därmed.

8.51 och 52 Förslagen till lagar om ändring i mönsterskyddslagen
(1970:485) och växtförädlarrättslagen (1971:392)

Ändringama motsvarar ändringen i 71 § patentlagen (1967:837), som jag har behandlat i avsnitt 8.49. Den närmare regleringen av kungörandeform bör i dessa fall liksom i fråga om patentiagen ske i lillämpningsförfattning.

8.53 Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:731) om trafiknämnder

Underrättelse om val lill irafiknämnd skall ofördröjligen sändas till länsstyrelsen för att tas in i länskungörelserna.

Den föreslagna ändringen, som innebär att kungörande i länskungörelserna ulgår som kungörandeform och att ifrågavarande uppgifter i stället samlas och hålls tillgängliga i förleckning hos länsstyrelsen

Prop. 1976/77:63 214

grundas på överväganden av samma nalur som dem jag har redovisat uU förslagel om ändring i 3 kap. 14 § vallenlagen (avsnitt 8.17).

8.54 Förslaget till lag om ändring i förordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik m.m.

Inledningsvis vill jag beröra beslämmelsen i 21 § 2 mom., som föreskriver all länsstyrelses beslul, som innebär begränsning av beslällningstrafiklillslånds verkan ulanför visst samhälle eller annat område, skall las in i ortstidning. Den nuvarande formuleringen kommer med lillämpning av kungörandelagen all innebära all den breda ortstidningsprincipen gäller. Enligt min mening är delta en lämplig ordning. Jag föreslår därför ingen ändring i denna paragraf

9 § 1 mom. Ansökan om länsstyrelses eller trafiknämnds tillstånd till beslällningstrafik eller ansökan om ulhyrningsrörelse i vissa fall skall tillkännages i på förhand bestämd tidning. Till grundbeslämmelsen i 9 § I mom. hänvisas i 9 § 3 mom. och 32 § 2 mom. Av 9 § I och 3 mom. följer atl målgruppen utgörs av Irafikförelag, sammanslutningar av utövare av yrkesmässig trafik samt andra inom länet eller kommunen vilka ärendet kan angå.

I promemorian föreslås i denna del atl tidningskungörandet slopas. Enligt promemorian finns grundad anledning anta att behöriga branschintressen tillvaratas genom sådana sammanslutningar som angivits i författningen och atl yttranden bör inhämtas direkt från dessa.

Förslaget har vid remissbehandlingen mött invändningar från flera håll. Fyra länsstyrelser samt NSI och förelrädare för pressen avsiyrker förslaget. En länsstyrelse uttalar tveksamhet. Från NSI och presshåll bedöms hithörande ansökningar vara av sådani inlresse, att de bör kungöras i ortstidning enligl den breda principen. Av de avstyrkande länsstyrelserna påpekar en alt kungörelserna enligt vad länsstyrelsen har sig bekant studeras flitigt saml att kungörandet dessutom är administrativt betydligt smidigare än remiss i varje ärende till organisationerna. Två länsstyrelser understryker att också inom angivna branschorganisationer kan föreligga motstridiga intressen. Två andra ser det som principieUt betänkligt alt begränsa beslutsunderlaget till yttranden endast från branschorganisationer. En länsstyrelse uttalar tveksamhet i frågan om kungörandet har sådan betydelse att del bör bibehållas men ser avsevärt större anledning atl kungöra ansökningama än de senare fattade besluten.

Också för egen del anser jag att det kungörande, som nu är föreskrivet, fyller en funktion genom att ge skilda intressenter inom en organisation och utanför branschorganisationerna möjlighet atl göra

Prop. 1976/77:63 215

sig hörda i ärendet. Tidningskungörandet bör därför behållas. Som har påpekats av flera remissinslanser framslår del som motiverat alt tillgodose spridningen inom målgruppen genom atl kungörandet breddas till den breda ortstidningsprincipen. Jag föreslår ändring av denna innebörd.

Jag föreslår vidare sådan ändring all den särskilda koslnadsregeln slopas. En sådan regel bör, som jag redan tidigare har utvecklat (se avsnitt 8.15), inte i fortsättningen ingå i författning av lags nalur.

15 § och 44 § 2 mom. Beslul i sådana ärenden, som jag har behandlat i anslutning till 9 §, och beslul om indelning i lokalområde m. m. skall enligl 44 § 2 mom. kungöras genom anslag i myndighetens lokal. Anslagskungörandet bildar utgångspunkt för besvärstid.

I promemorian har föreslagils atl sådani kungörande som del nu är fråga om i stället skall ske i ortstidning. Förslaget har kritiserats av två länsstyrelser som anser atl del är tillräckligt atl de som har yttrat sig i ärendet delges beslutet. En av dem anser atl dessutom anslagskungörandet bör bestå och påpekar alt anslag av dessa beslul - på samma sätt som anslag av detaljplaner och lomlindelningar som har faststäUts - har funktionen alt bilda formell ulgångspunkl för besvärstid.

Jag anser att upplysning om nu åsyftade lillslåndsbeslul är av inlresse inte bara för sökanden och för dem som har yttrat sig i ärendet utan också mera allmänl för invånare i del område där trafiken skall ulövas. Lämplig form för sådani tillkännagivande är enligt min uppfattning tidningskungörande, däremol inte anslag. Hilhörande frågor ligger heller inle inom anslagets avsedda användningsområde, för vilket jag redan tidigare har redogjort i mina allmänna överväganden. Ändringen i 44 § 2 mom. innebär i enlighet med denna slåndpunkl att anslagskungörandet slopas och ersätts med kungörande i ortstidning. Besvärstiden löper från dagen då kungörandet i ortstidning har skett med tillämpning av regeln därom i kungörandelagen.

Föreskriften atl kungörandet bör ske inom fem dagar står inte i god överensslämmelse med föreskriften om kungörande i ortstidning, som med tillämpning av 3 § kungörandelagen kan föranleda användande av tidning med så gles utgivning som en gång i veckan. Föreskriften bör utgå. SjälvfaUet bör emellertid i denna som i andra kungörande-situationer kungörandet bringas lill verkställighet så snart det är möjligt.

Ändringen i 44 § 2 mom. första stycket är av redaktionell natur och hänger samman med atl beslul av länsrätt eller kammarrätt inte längre meddelas med stöd av förordningen.

Ändringen i 15 § 2 mom. följer av ändringen i 44 § 2 mom.

Hämtöver har i ett flertal paragrafer gjorts formella ändringar.

Prop. 1976/77:63 216

8.55 Förslaget till lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)

Till sammaniräde för fördelning av expropriaiionsersättning skall kallas fastighetsägaren, annan sakägare och kända panträitshavare. Föreligger särskilda skäl, skall sammanträdet också kungöras. Kungörandeformer är Post- och Inrikes Tidningar och tidning inom orten.

Ändringen har samma innebörd som ändringen i 9 kap. 25 § vattenlagen (1918:523). Jag hänvisar till vad jag har uttalat om den sisl nämnda ändringen (se avsnitt 8.17).

8.56 Förslaget till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)

17 § Ändringen moisvarar ändringen i 74 § lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar och har behandlals i samband med denna (se
avsnitt 8.38).

18 och 19 §§ Ändringarna motsvarar ändringama i 104 och 105 §§
lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar och har behandlats i
samband med dessa.

8.57 Förslaget till lag om ändring i gruvlagen (1974:342)

Posl- och Inrikes Tidningar och tidning inom orten är föreskrivna former för kungörande i fråga om utfärdad mulsedel (2 kap. 14 §), lid och plats för försia sammanträde för ulmålsförrätlning (4 kap. 17 §) eller för förrättning för ändring av utmål (4 kap. 39 §) samt kallelse på delägare ulan känl namn och adress lill stämma för samägt utmål (8 kap. 4 §). Bestämmelsen i 4 kap.. 39 § är utformad som en hänvisning lill övriga regler i 4 kap.

Formerna för kungörande i gruvlagen är väl lämpade för området och bör beslå. Ortslidningskungörandet bör emellertid ske enligt den breda principen. Ändringarna i kigen är av formell karaklär.

8.58 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

2 kap. 11 §, 4 kap. 7 och 17 §§, 5 kap. 6 § och 14 kap. 10 § Ändringarna innebär att del läggs i slyrelsens hand att besluta ortstidningskungörandets omfattning och inriklning. Della innebär, atl 3 § kungörandelagen inte skall tillämpas.

6 kap. 6 § Ändringen är en motsvarighet lill ändringen i 11 § preskriptionsförordningen och har behandlats i samband med denna (se avsnitt 8.21).

Prop. 1976/77:63 217

13 kap. 5 § Ändringen svarar mot ändringen i 72 § lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar och har behandlats i samband med denna (se avsnitt 8.38).

18 kap. 3 § Ändringen är redaktionell och uttryck för synsättet, närmare utvecklat i min inledande behandling av lagen om ekonomiska föreningar (avsnitt 8.38), alt också registrering är en form för kungörande.

8.59 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:596) om förenklad
aktiehantering

Ändringarna är i huvudsak av formell natur. 1 fråga om bredden av den föreskrivna lokallidningsannonseringen bör bolagels styrelse ha möjlighel atl besluta vilken eller vilka ortstidningar som skall användas för kungörandet. Självfallet bör tidningsvalel i försia hand inriktas på den ort där styrelsen har sitt säte.

8.60 Förslaget till lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931)

Enligt 41 § aktiefondslagen skall överlåtande fondbolag offentliggöra att bolagets aktiefondsverksamhet skall överlåias till annat fondbolag eller att förvaltningen av aktiefond skall övergå tiU förvaringsbank. Motsvarande skyldighel gäller enligl hänvisning i 42 § för förvaringsbank som har träffat överenskommelse om överlålelse av fondförvaltning lill annat fondbolag eller beslutat atl upplösa fonden. Förvaringsbank skall dessutom kungöra när och på vilket säll utskiftat belopp hålls tillgängligt för lyftning. Fondbolagels kungörande enligt 41 § utgör utgångspunkt för beräkning av den tid efter vilken bolaget får upphöra med aktiefondsverksamheten. Som form för kungörande har föreskrivils allmänna tidningarna och tidning inom den ort där bolagels styrelse har sitl säte.

Målgruppen utgörs lypiski sett av fondandelsägarna. Med beaktande av verksamhelens art måste målgruppen beiecknas som nationell. Obligatorisk kungörandeform bör därför vara Post- och Inrikes Tidningar. Den föreslagna lagändringen innebär, uiöver en formell anpassning lill kungörandelagens terminologi, alt ortslidningskungörande inte längre blir obligatoriskt.

8.61 Förslaget till lag om ändring i vallagen (1972:620)

4 kap. 10 och 21 §§ och 15 kap. 4 § I dessa bestämmelser, vilka rör utställande av röstiängd och underrättelse om den fortsatta proceduren med anledning av anförda besvär över valförrättning, är som mått på

Prop. 1976/77:63 218

spridningen för föreskrivei tidningskungörande angivet "samtliga dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet". Ändringen innebär alt bestämmelserna ansluts lill den breda orlslidningsprincipen. Kungörandelagen blir tillämplig. Som stödjande kungörandeform torde aktualiseras kungörande i sådana ortstidningar inom området, som på grund av sin ringa spridning inle faller inom den breda principen.

3 kap. 3 § Länsstyrelsens beslul om indelning i valdistrikt skall kungöras. Kungörandeform är nu inle föreskriven. Genom ändringen anges ortstidning inom valdistrikten som obligatorisk form. Kungörandelagen blir tillämplig på kungörandet.

5 kap. 8 § För alt registrerad partibeteckning skaU åtnjuta skydd vid val skall partiet hos cenlrala valmyndigheten anmäla kandidater. Anmälan skall göras inom tid som centrala valmyndigheten besiämmer inför varje val. Sådant beslut skaU enligl gällande bestämmelser kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.

I remissyttrande över promemorieförslagel, som inle innehåller något förslag om ändring i denna paragraf, har kammarrätten i Göteborg förordat att kungörandet ersätts med underrättelse direkt till berörda partier, som enligt kammarrättens påpekande finns i förhållandevis begränsal antal. För egen del delar jag kammarrättens mening så till vida alt redan registrerade partier bör få direkt underrättelse om innehållet i valmyndighetens beslut. Emellertid är beslutet av betydelse även för parti som ännu inle har begärt registrering av partibeteckning. Behov finns därför av del kungörande som är föreskrivet.

Genom ändringen införs .skyldighet atl underrätta registrerade partier om den beslutade lidpunkten.

14 kap. 1 § Länsstyrelsen skall kungöra tid och plats för röstsammanräkning. Kungörandeformer är anslag hos länsstyrelsen och på kommunemas anslagstavlor samt lokala tidningar. För tidningskungörandet är föreskriven samma spridningsnivå som i 4 kap. 10 §. 1 promemorian föreslås att kungörandet på länsstyrelsens anslagstavla slopas. Förslaget har under remissbehandlingen godtagits med undantag för avstyrkande från länsstyrelsen i Stockholm, som påpekar atl anslag är en föga arbetskrävande form och fyller den funktionen att allmänheten, som kommer tiU länsstyrelsen, snabbi ser var sammanräkningen äger rum.

För egen del kan jag inte anse att länsstyrelsens synpunkter har sådan tyngd att de motiverar anslag hos länsstyrelsen som obligatorisk form. Ändringen innebär i enlighet härmed atl lidningskungörande och anslag på kommunernas anslagstavlor blir de obligatoriska

Prop. 1976/77:63 219

formerna. För tidningskungörandet fastslås den breda ortstidningsprincipen. Anslag på egen anslagstavla, som kungörande länsstyrelse bedömer påkallal, kan ske enligt stödjanderegeln i kungörandelagen, som blir lillämplig i detta fall.

8.62 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofuUmäktigval

Av ändringarna moisvarar 43 § ändringen i 14 kap. I § vallagen (1972:620) och 50 § ändringen i 15 kap. 4 § samma lag. Jag hänvisar lill vad jag nyss har anfört om dessa ändringar i vallagen (avsnitt 8.61).

8.63 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar

I lagen om kungörande av lagar och andra författningar regleras formema för författningskungörande. Enligt 11 § skaU utöver den allmänna regleringen också gälla sådan föreskrift i specialförfatining, som innebär atl visst myndighelsbeslut av förfatlningskaraklär skall föranleda kungörande på annat sätt än som följer av den allmänna regleringen. Vilka fall som åsyftas med regeln i 11 § kan illustreras med följande exempel. Länsstyrelse kan enligt 4 § lagen (1942:350) om fornminnen besluta särsldlda föreskrifter som är påkallade för att bevara fasl fomlämnings helgd. Sådant beslut skall enligt samma lagrum införas i en eller flera tidningar inom orten saml anslås på lämplig plats i fomlämningens närhet. (Se vidare författningsförslagen 64—68, vilka motsvarar förfatlningsförslagen 3,4, 6, 7 och 10 i prop. 1975/76:112.)

Som är fallet i det nämnda exemplet utsägs i hilhörande föreskrifter vanligen - med varierande uttryckssätt, t.ex. en eller flera ortstidningar eller tidning inom orten - att kungörandet skaU ske i ortstidning.

Av 1 § andra stycket kungörandelagen följer atl hithörande kungörandesilualioner faller utanför kungörandelagens lillämpningsområde. Jag delar emellertid del principiella synsätt, som kommit till uttryck i promemorian, att intresset av alt sprida kännedom om en åtgärd är i princip detsamma om kungörandet rör en författning eller avser mera individuella beslut och åtgärder. I fall där ortstidnings-kungörande är föreskrivet i fråga om författning bör därför uppenbarligen den breda ortstidningsprincipen gälla. Ändringen har denna innebörd.

8.64—68 Förslagen |ill lagar om ändring i lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång, lagen (1918:399) om förbud mot utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark, lagen (1926:72) angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning, lagen (1928:196) om galtbesiktningstvång och lagen (1942:350) om fornminnen

De ändringar som jag föreslår här innebär tekniska omformuleringar av redan gällande föreskrifter om tidningskungörande som ett led i författningskungörande. Genom dessa ändringar i förening med ändringen i lagen om kungörande av lagar och andra författningar (avsnitt 8.63) blir den breda ortstidningsprincipen all tillämpa på tidningskungörandet i här avsedda fall.

9 Hemställan

Jag hemsläller att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om kungörande i mål och ärenden hos myndighel m. m.,

2. lag om ändring i giftermålsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1898:64 s. 10) om boskillnad,

4. lag om ändring i lagen (1904: 26 s. 1) om vissa intemationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.

5. lag om ändring i föräldrabalken,

6. lag om ändring i ärvdabalken,

7. lag om ändring i lagen (1963: 583) om avveckling av fideikommiss,

8. lag om ändring i lagen (1958: 52) om förlängning av tid för preskription av rätt till arv eUer testamente,

9. lag om ändring i jordabalken,

10. lag om ändring i lagen (1932: 169) om uppläggande av nya faslighelsböcker,

11. lag om ändring i lagen (1938:159) om avlösning av avgälder från de till skatte försålda så kallade halländska kyrkohemmanen,

12. lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legahsering,

13. lag om ändring i lagen (1973: 1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag,

14. lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred,

15. lag om ändring i lagen (1960:130) om fiskevårdsområden,

16. lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt,

17. lag om ändring i vattenlagen (1918:523),

18. lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flotlled,

19. lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.

Prop. 1976/77:63 221

20. lag om ändring i förordningen (1845:50 s. 1) i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,

21. lag om ändring i lagen (1862:10 s. 1) om kallelse på okända borgenärer,

22. lag om ändring i konkurslagen (1921:225),

23. lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1),

24. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),

25. lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808),

26. lag om ändring i förvaltningslagen (1971:290),

27. lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i rikel,

28. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1),

29. lag om ändring i lagen (1907:15 s.l) angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet,

30. lag om ändring i lagen (1921:378) om ströängars indragande till kronan,

31. lag om ändring i lagen (1927:79) om räll för borgenär lill betalning ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal,

32. lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling,

33. lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank,

34. lag om ändring i lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd,

35. lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar,

36. lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse,

37. lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländsk försäkringsanstall all driva försäkringsrörelse här i riket,

38. lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar,

39. lag om ändring i lagen (1948:218) om sambruksföreningar,

40. lag om ändring i rusdrycksförsäljningslagen (1954:521),

41. lag om ändring i ölförsäljningslagen (1961:159),

42. lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse,

43. lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker,

44. lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen,

45. lag om ändring i namnlagen (1963:521),

46. lag om ändring i lagen (1963:537) om gravrält m.m.,

47. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),

48. lag om ändring i lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa fall,

49. lag om ändring i patentlagen (1967:837),

50. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),

51. lag om ändring i mönsierskyddslagen (1970:485),

52. lag om ändring i växtförädlarrältslagen (1971:392),

53. lag om ändring i lagen (1964:731) om irafiknämnder.

Prop. 1976/77:63 222

54. lag om ändring i förordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik m.m.,

55. lag om ändring i expropriationslagen (1972:719),

56. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),

57. lag om ändring i gruvlagen (1974:342),

58. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

59. lag om ändring i lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering,

60. lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931),

61. lag om ändring i vallagen (1972:620),

62. lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofuUmäktigval,

63. lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar,

64. lag om ändring i lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång,

65. lag om ändring i lagen (1918:399) om förbud mol utsläppande av tjur eller hingst ä samfälld betesmark,

66. lag om ändring i lagen (1926:72) angående meddelande av förbud för barn aU idka viss försäljning,

67. lag om ändring i lagen (1928: 196) om galtbesiktningstvång,

68. lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen.

10 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemstäUan.

Prop. 1976/77:63 225

Innehåll

1 Inledning....................................................... 229

2 Huvuddragen i nuvarande ordning. ,.................... 230

2.1 Allmänt om reglernas syfte.......................... 230

2.2 De särskilda reglerna om kungörande............. 231

2.3 Bestämmelser om när rättslig verkan av kungörande inträder 232

3 Informationsutredningen................................... 232

3.1 Grundmaterial........................................... 232

3.2 Ändamålet med kungörelseannonsering.......... 232

3.3 Målgrupper............................................... 233

3.4 Medier.................................................... 234

3.5 Kostnaderna för kungörelseannonsering......... 238

4 Remissyttrandena............................................ 238

4.1 Allmänna synpunkter.................................. 238

4.2 Ändamålet med kungörande......................... 239

4.3 Avgränsningen samhällsinformation-kungörelseannonsering 239

4.4 Definitionen av ortstidning........................... 240

4.5 Det uppsatta målet.................................... 240

4.6 Målgrupperna............................................ 241

4.7 Kungörandeformer (medier)......................... 242

4.7.1 Allmänna synpunkter.......................... 242

4.7.2 Post- och Inrikes Tidningar.................. 244

4.7.3 Ortstidning....................................... 245

4.7.4 Specialpublikationer............................ 246

4.7.5 Domstols/myndighets anslagstavla........ 246

4.7.6 Kommuns anslagstavla............. ......... 248

4.7.7 Radio/TV.......................................... 249

4.7.8 Vissa centrala och regionala register..... 249

4.7.9 "Annat lämpligt sätt".......................... 250

4.8 Kostnaderna............................................. 252

5 Allmänna överväganden.................................... 254

5.1 Inledning.................................................. 254

5.2 Behovet av revision av nuvarande regler........ 255

5.3 Riktlinjer för en revision av formerna för kungörande 256

5.3.1 Allmänna synpunkter........................... 256

5.3.2 Målgrupper....................................... 257

5.3.3 Kungörandeformer (medier).................. 258

5.3.3.1 Kungörande i kyrka.............. 258

15 Riksdagen 1976177. 1 saml. Nr 63

Prop. 1976/77:63 226

5.3.3.2 Länskungörelserna........................ 258

5.3.3.3 Post-och Inrikes Tidningar............. 258

5.3.3.4 Ortstidning..................................... 259

5.3.3.5 Övriga kungörandeformer.............. 260

5.3.4 Allmänna grundregler i särskild lag.............. 261

5.3.5 Kostnaden för en reform............................. 262

6 Genomgång av gällande kungöranderegler................. 263

6.1 Inledning............................................................... 263

6.2 Fastighetsf örhållanden........................................ 263

6.2.1 Införskaffande av upplysning/utredning...... 263

6.2.2 Vissa sammanslutningars representation.... 265

6.2.3 Kallelser inom vissa sammanslutningar....... 266

6.2.4 Förrättningar - kallelser............................... 267

6.2.5 Beslut med anledningav förrättning............ 271

6.2.6 Avlösning av vissa avgälder......................... 273

6.3 Bergsbruk - koncession......................................... 274

6.4 Slatusförhållanden................................................ 275

6.4.1 Fysiska personer......................................... 275

6.4.2 Svenska juridiska personer......................... 276

6.4.3 Utländska juridiska personer....................... 282

6.4.4 KonkurstiUstånd.......................................... 282

6.5 Konkurs- och ackordsförfarandet.......................... 283

6.6 Kallelse å okända borgenärer............................... 284

6.6.1 Om fordringens bestånd.............................. 284

6.6.2 Likvidation m.m............................................ 286

6.7 Kallelse till fördelningssammanlräde...................... 287

6.8 Aktiebolags bildande m.m...................................... 288

6.9 Immaterialrättsliga anspråk.................................. 289

6.9.1 Rättigheter med ekonomiskl inslag.............. 289

6.9.2 NamnräU...................................................... 290

6.10 Offentliga organ 291

6.10.1 Kommunala organs verksamhet.................. 291

6.10.2 Val............................................................... 292

6.11 Viss näringsutövning............................................. 293

6.12 Hittegodssituationer.............................................. 295

6.13 Försäljning m.m..................................................... 297

6.14 Kungörelsedelgivning............................................ 299

6.15 Upplysning med perdurerande intresse................ 303

6.15.1 Funktionärer m.m......................................... 303

6.15.2 Myndighets mottagningstid m.m.................. 307

6.16 Vissa kyrkliga angelägenheter............................... 308

6.17 Tjänstetillsättning.................................................. 309

Prop. 1976/77:63 227

7 Kostnaderna................................................................ 312

8 Författningsregleringen............................................... 315

8.1 Allmänt................................................................. 315

8.2 Specialmotivering till de olika författningsutkasten 315

8.2.1 Förslag till kungörandelag........................... 315

8.2.2 Förslag till lag om ändring i delgivningslagen (1970:428) 317

8.2.3 Förslag till lag om ändring i jordabalken...... 318

8.2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled 318

8.2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred 318

8.2.6 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1921:225). 319

8.2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar 320

8.2.8 Förslag till lag om ändring i rusdrycksf örsäljningsför-ordningenl 1954: 521) 321

8.2.9 Förslag till lag om ändring i förordningen (1845: 50 s. I) i avseende på handel om lösören, som köparen låter

i säljarens värd kvarbliva............................ 321

8.2.10 Förslag till lag om ändring i förordningen (1862: 10 s. I) om tioårig preskription och om kallelse å okända borge närer.................................... 321

8.2.11 Förslag till lag om ändring i kommunallagen (1953:753) 322

Bilaga

1 Författningsbestämmelser som behandlar kungörande av normbesiut (förteckning) 323

2 Författningsförslag

2:1 Förslag till kungörandelag..................................... 326

2:2 Förslag till lag om ändring i delgivningslagen (1970:428) 327

2:3 Förslag till lag om ändring i jordabalken................ 329

2:4 Förslag till lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i

allmän floltied........................................................... 330

2:5 Förslag till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred 334

2:6 Förslag lill lag om ändring i konkurslagen (1921: 225) 336

2:7 Förslag till lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska

föreningar................................................................ 350

2:8 Förslag till lag om ändring i rusdrycksf örsäljningsförordningen

(1954:521)............................................................... 354

2:9 Förslag till lag om ändring i förordningen (1845:50 s. 1) i

avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens

vård kvarbliva........................................................... 355

Prop. 1976/77:63 229

1 Inledning

Beslut och andra åtgärder av det allmännas organ behöver ofta kungöras för att nå dem som berörs av besluten eller åtgärderna. Kungörande kan exempelvis ersätta individuell underrättelse när elt beslul rör en stor krets bestämda personer. Det kan också — och framför allt — användas när del gäller atl nå en obestämd personkrets (en slörre eller mindre allmänhet). Formerna för kungörande växlar. Främst förekommer annonsering i tidningspressen och tillkännagivande genom anslag.

Informationsutredningen, som tillsattes år 1967, hade i uppdrag bl.a. att behandla frågor om offentligt kungörande. Utredningen skulle enligt sina direktiv närmare undersöka på vilka områden och i vilka situationer annonsering lämpligen bör användas och vilka riktlinjer som skall gälla vid valet mellan annonsering och annan form för tillkännagivande. Till belysning av frågan om annonsering som informationsmedel borde också utredas den lämpliga fördelningen av kungörande mellan olika ortstidningar och mellan orts- och rikstidningar.

Utredningen har avlämnat betänkandet 'Kungörelseannonsering' (SOU 1969:7).

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Svea hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, rikspolisstyrelsen, lagberedningen, försvarets civilförvaltning, civilförsvarsstyrelsen, riksförsäkringsverket, statens vägverk, statens trafiksäkerhelsverk, sjöfartsverket, statens planverk, statskontoret, riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen, lantmäteristyrelsen, statens naturvårdsverk, kommerskollegium, patent- och registreringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, statens konsumentråd, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Jönköpings, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län, stiftsnämnden i Uppsala, expropriationsutredningen, gruvrällsutredningen, aktiebolagsutredningen, sjölagskommiltén, vattenlagsutredningen, utredningen om förfaltningspublicering, föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare. Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet, Sveriges advokatsamfund. Svenska bankföreningen. Svenska tidningsutgivareföreningen. Svenska palentombudsföreningen, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges indusiriförbund. Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges akademikers centralorganisation (SACO). Svea hovrätt har bifogat yttranden från Stockholms rådhusrätt, rådhusrätten i Västerås, häradsrätterna i Sollentuna och Färentuna, Lindes och Nora samt Nedansiljans domsagor.

Prop. 1976/77:63 230

Hovrätten för Nedre Norrland ifiar bifogat yttranden från Norra Hälsinglands häradsrätt, rådhusrätten i Sundsvall samt Ångermanlands mellersta domsagas och Jämtlands östra domsagas häradsrätter. Lantmäteristyrelsen har bifogat yttranden från överlanlmatarna i Malmöhus, Värmlands, Jämtlands och Norrbottens län. Kommerskollegium har bifogat yttranden från handelskamrarna i Slockholm, Göteborg och Malmö samt från de fyra bergmästarämbetena.

Statsmakterna beslöt år 1971 vissa allmänna rikllinjer för förbättrad samhällsinformation (prop. 1971:56, FiU 23, rskr 182). Riktlinjerna har kommit lill uttryck i Kungl. Maj:ts cirkulär (1971:507) lill statsmyndigheterna om information genom dagspressannonsering. 1 anslutning härtill berördes också frågan om ulformningen av kungörelseannonsering i ortstidning. Chefen för finansdepartementet uttalade i denna del att han — utan att ta ställning till avvägningen mellan riksomfattande annonsering och annonsering i ortstidning i de olika situationer där kungörelseannonsering skall äga rum — efter samråd med chefen för justitiedeparlementet intog ståndpunkten att kungörelseannonsering som skall ske genom annonsering i ortstidning borde ske i samtliga ortstidningar som har en spridning av någon betydenhet (prop. 1971:56 s. 25). En reform av bestämmelserna om kungörelseannonsering borde ske när den behövliga detaljgenomgången av lagstiftningen på olika områden ägt rum.

I denna promemoria skall mot angivna bakgrund tas upp frågan om revision av nuvarande regler om kungörande.

2 Huvuddragen i nuvarande ordning

2.1 Allmänt om reglernas syfte

Kungörande av beslut och andra ålgärder är föreskrivet i skilda syften. Utöver att tjäna ett grundläggande informativt syfte kan tillkännagivandet vara förutsättning för beslutets gUtighet (normbeslul, t.ex. beslut om fridlysning), bilda utgångspunkt för beräkning av tid för fullföljd mot beslutet (t.ex. kungörande av beslut efter förrättning enligl 3 kap. lagen (1939:608) om enskilda vägar), bilda utgångspunkt för beräkning av annan tidsfrist (t.ex. preklusion av fordran genom kallelse å okända borgenärer, av nyttjande- eller äganderätt till hemdjur som blivit intaget enligt 54 § lagen (1933:269) om ägofred, av rätt att framställa anmärkning mol annans påstådda fordran i konkurs eller av rätt till invändning mot ansökan i namnärende enligl 8 § namnlagen (1963:521)) eller ha verkan som presumtion för noloritet (kungjord införing i vissa regisler, l.ex. enligt 204 § aktiebolagslagen).

Prop. 1976/77:63 231

Tillkännagivandet kan också, utan särskild rättslig verkan, syfta tiU alt nå kontakt tned person som har särskild betydelse i visst ärende (för utredning, t.ex. kallelse till lagfartssammanlräde enligt 20 kap. 11 § jordabalken, eller för transaktion, l.ex. tillkännagivande om förestående exekutiv försäljning), vara ett serviceinstrument för enskildas kontakter med myndigheter (t.ex. tillkännagivande enligl 40 § kommunallagen (1953:753) om var framställningar till kommunens styrelse tas emot) eller ge insyn i den demokratiska processen (tillkännagivande enligt 14 § kommunallagen om tid, plats och ärenden i fråga om kommunala organs sammanträden).

I åtskilliga fall tjänar kungörande flera syften.

2.2 De särskilda reglerna om kungörande

Inom justitiedeparlementet har utförts en kartläggning av gällande författningsföreskrifter om kungörande. Kartläggningen har omfattat följande grundmaterial:

1) anslagstavlor hos 101 tingsrätter, nio polismyndigheter, 25
kommuner, en landstingskommun (Slockholm), tre församlingar (Stor-
kyrko-. Kungsholms och Johannes församlingar i Stockholm) saml patent-
och registreringsverket,

2) länskungörelserna årgång 1970 i 22 läri (ej Uppsala och Kalmar) och årgång 1971 för 21 län (ej Stockholm, Uppsala och Kalmar),

3) Post-och Inrikes Tidningar andra halvåret 1971,

4) ortstidningar (utvalda efter inventering av tingsrätternas faktiska
lidningsval vid kungörelseannonsering i ortspress):

Dagens Nyheter (första kvartalet 1971)

Uppsala Nya Tidning (första kvartalet 1971)

Östgöta Correspondenlen (första kvartalet 1971)

Gotlands Allehanda (första kvartalet 1971)

Gotlands Folkblad (första kvartalet 1971)

Nerikes Allehanda (första kvartalet 1971)

Falu-Kuriren (försia kvartalet 1971)

Nya Wermlandstidningen (första kvartalet 1971)

Mora Tidning (första kvartalet 1971)

Norrländska Socialdemokraten (första kvartalet 1971)

Sydsvenska Dagbladet (sista kvartalet 1971)

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (sista kvartalet 1971)

Veslmanlands läns Tidning (sista kvartalet 1971)

5> specialpublikationer: Underrättelser för sjöfarande årgång 1970 och 1971 samt Statens växtsorlnämnds meddelande 1971 nrl.

För varje fall av kungörelseannonsering i grundmaterialet har utretts om författningsbestämmelse legat till grund för kungörandet. Författningar

Prop. 1976/77:63 232

som spårals på delta sätt har gåtts igenom i sin helhet. Inom vissa rättsområden — fastighetsrätt, immaterialrätt och associationsrätt — har gjorts en såvitt möjligt systematisk genomgång av alla dithörande författningar.

Genomgången har omfattat åtskilliga hundra författningar. Resultatet av genomgången redovisas i avsnitt 6.

Författningsgranskningen har av praktiska skäl begränsats till kontroll av gällande lydelse och giltighet per årsskiftet 1972/73. 1 viss utsträckning har emellertid även därefler tillkomna författningar eller förfatlningsförslag beaktats.

2.3 Bestämmelser om när rättslig verkan av kungörande inträder

När kungörandet på ett eller annat sätt har rättslig verkan finns behov av alt närmare klargöra när sådan verkan inträder.

I fråga om kungörande som utgångspunkt för beräkning av tid för fullföljd finns en mera generell bestämmelse i förvaltningslagen (1971:290). 1 12 § andra stycket regleras denna fråga — inom lagens tillämpningsområde — beträffande sådant myndighelsbeslut som avser föreskrift till allmän efterrättelse och som ej delges. Tiden för fullföljd beräknas från den dag då beslutet tillkännagavs (l.ex. genom kungörelse). Har tillkännagivande skett vid mer än ett tillfälle beräknas tiden från dagen för det sista tillkännagivandel.

1 övrigt regleras frågan om när rättslig verkan av kungörande inträder genomgående i den särskilda författning där kungörandesituationen behandlas. Regleringen i fråga om kungörelsedelgivning är dock infogad i 19 § delgivningslagen (1970:428), där regler om när delgivning i olika former skall anses ha skell är samlade.

3 Informationsutredningen

3.1 Grundmaterial

Till grund för sitt arbete har utredningen lagt det författningsmaterial, som spårals genom systematisk genomgång av kungörelseannonseringen i Post- och Inrikes Tidningar, Dagens Nyheter och sju ortstidningar för veckan 19-25 november 1967 och Posl- och Inrikes Tidningar dessutom för veckan 13-18 maj 1968.

3.2 Ändamålet med kungörelseannonsering

Utredningen har angetl följande alternativa ändamål för kungörelseannonsering:

Prop. 1976/77:63 233

1) ersättning för personlig delgivning i vissa situationer,

2) s.k. allmängörande, varmed avses spridning av ett konkret beslut eller besked som aktuellt bör vara eller i en framtid kan bli av intresse för en slörre eller mindre grupp medborgare.

1 flera situationer har ändamålet med kungörelseannonseringen inslag av både delgivning och allmängörande, framför alll inom associationsrättslig, konkursrätlslig och immaierialrällslig lagstiftning.

Utredningen konstaterar atl kungörelseännonseringen är av slor betydelse från rättssäkerhetssynpunkt. För att fylla sitt ändamål måste den därför vara effektiv i den meningen atl den sker på elt sådant sätt att de meddelanden den innehåller så långt möjligt verkligen når dem som behöver ta del av meddelandena.

3.3 Målgrupper

För att kungörelseannonsering skall utformas på ett samtidigt så enkelt och så adekvat sätt som möjligt finner utredningen nödvändigt att en systematisering sker med hänsyn till dem som man vill nå med bekant-görandel (målgrupperna) å ena sidan och ett begränsat antal lämpliga medier å den andra.

Målgrupperingen kan enligt utredningen ske genom följande metoder:

A. adressaternas geografiska spridning,

B. sakens geografiska anknytning,

C. sakens natur i övrigt (ekonomiskt eller ideellt intresse, meddelandet
rör enskild persons rätt eller avses komma till allmän kännedom).

Eftersom kungörelseannonseringen syftar till atl göra domstolars och myndigheters beslut kända för ett antal personer — från en enda, t.ex. vid delgivning enligl delgivningslagen, till ett mycket slorl antal, t.ex. i fråga om tid och plats för allmänna val — finner uiredningen övervägande skäl tala för alt målgrupp bestäms enligt metod A, i vissa fall med komplettering genom melod B. Målgrupperingen bör också bestämmas med hänsyn till vilka medier som är tillgängliga och lämpliga.

Utredningen föreslår följande indelning i målgrupper:

1. sådana grupper som med hänsyn till del ämne beslutet avser eller eljest har en i allt väsentligt lokal anknytning (lokala målgrupper),

2. sådana grupper vilkas medlemmar sannolikt har en relativt jämn spridning över landei; hit räknas också enstaka personer som domslol eller annan myndighel vill nå kontakt med (nationella målgrupper),

3. sådana grupper där sannolikheten talar för att ett relativt stort antal medlemmar är lokaliserade till viss ort eller vissl område men där ett antal kan återfinnas var som helst i landet (blandade målgrupper),

4. de 'exklusiva ' grupper vilkas behov av informalion kan tillgodoses genom specialpublikationer (exklusiva målgrupper).

Prop. 1976/77:63 234

Utredningen anger följande exempel på adressater inom de föreslagna målgrupperna:

1) intressenter i kommunala planfrågor, frågor om yrkesmässig biltrafik och frågor om fiskevärdsområden,

2) personer med ett konkret intresse av ärenden om omyndighetsförklaring, fordringspreskriplion eller kallelse å okända borgenärer,

3) personer som är intresserade av ärenden om aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar, andra ärenden enligt vattenlagen än sådana som har ett rem lokalt intresse, ärenden om vissa äktenskapsförord och boskillnad saml konkursärenden,

4) intressenter i patentärenden.

Utredningen framhåller atl framför allt gränsen mellan blandade och exklusiva målgrupper är flytande.

3.4 Medier

Nuvarande medier för författningsreglerad kungörelseannonsering är enligt utredningen följande.

A. för landsomfattande kungörelseannonsering:

1. Post-och Inrikes Tidningar.

2. specialpublikationer, t.ex. i fråga om patent, släktnamn, sjöfynd,

3. centrala register, t.ex. äklenskapsregislret,

4. anslag på centralmyndighets anslagstavla,

B. för regional och lokal kungörelseannonsering:

1. ortstidning,

2. kungörande i kyrka,

3. anslag på domstols/myndighets anslagstavla,

4. länskungörelserna,

5. anslag på kommuns anslagstavla,

6. anslag på annan lämplig plats i kommunen,

7. kungörelse 'på lämpligt sätt', 'på ändamålsenligt sätt' o.dyl.

Av dessa medier är mera sällan bara ett enda föreskrivei. Kombinationerna av olika medier är talrika och — tillkomna som de är för olika situationer, vid vilt skilda tidpunkter och utan mera påfallande systematisering — påtagligt skiljaktiga sinsemellan.

Utöver dessa medier är också radio/TV i begränsad omfattning medium för kungörelseannonsering, dels enligt författning (l.ex. tillkännagivande om beredskapsiillstånd och beredskapslarm enligt beredskapskungörelsen), dels enligt gällande avtal mellan svenska staten och Sveriges Radio AB om programverksamheten.

Uiredningen föreslår inga nya medier. Bland befintliga medier har uiredningen vall ut ett litet antal som var för sig eller i vissa kombinationer täcker de särskilda målgruppernas behov på ell sätt som är tillfreds-

Prop. 1976/77:63 235

ställande för normalfallet. Dessa medier föreslås bli författningsbestämda. Härutöver kan finnas medier som är lämpliga såsom komplement i vissa individuella situationer. Utredningen föreslår att del som hiuills skall vara domstol/myndighet obetagei all använda sådani medium när särskilda skäl finns härför. Detla skall vara inte bara en rättighet utan också en skyldighet om kostnaderna kan betraktas som rimliga. Sådana medier skall dock inte vara bestämda i författning.

Utredningen föreslår atl för varje kungörelsesituation skall vara bestämda ett eller flera medier (obligatoriska medier). Härutöver skall domstol/myndighet kunna skönsmässigl använda annat eller andra medier som komplement (stödjande medier).

Utredningen föreslår på grundval av dessa överväganden följande system när det gäller medier för kungörelseannonsering:

I Obligatoriska medier

A. Med generell användning:

1) Post-och Inrikes Tidningar för s.k. nationella och — jämte medium A. 2) — blandade målgrupper,

2) ortstidningar föf s.k. lokala och — jämte medium A. I) — blandade målgrupper.

B. För speciella situationer:

1) specialpubUkationer för s.k. exklusiva målgrupper,

2) domstols/myndighets anslagstavla för kungörande av tjänsl och andra 'inre förvaltningsärenden',

3) kommuns anslagstavla för vissa kungörelser enligt vallagarna,
kommunallagen, lagen om församlingsstyrelse och landstingslagen,

4) radio/TV för exceptionella situationer, t.ex. försvarsberedskap,

5) vissa centrala och regionala register, t.ex. äklenskapsregislret.

II Stödjande medier (samtliga för användning i andra fall än under I.B.
nämnda)

1) domstols/myndighets anslagstavla,

2) kommuns anslagstavla,

3) radio/TV,

4) 'annat lämpligt sätt'.

Två nuvarande medier, kungörande i kyrka och kungörande i länskungörelserna, föreslås utgå som obligatoriska medier.

Kungörande i kyrka som medium för kungörelseannonsering har — genom lagen (1970:469) om kungörande i kyrka, som trätt i kraft den 1 januari 1971 — ersatts med annat medium utom när kungörandet gäller kyrkliga angelägenheter.

Om kungörande i länskungörelserna anför uiredningen att sådana beslut eller besked som blir föremål för kungörelseannonsering numera når allmänheten betydligt effektivare genom annonsering i ortstidning än genom införande i länskungörelserna. Man bör vidare i förenklingssyfte

Prop. 1976/77:63 236

sträva efter att minska medieslagen.

1 fråga om de medier som ingår i systemförslagel anför utredningen i huvudsak följande.

Enda centralt medium 'är f.n. Post- och Inrikes Tidningar. Ett riksomfattande medium är ofrånkomligt för s.k. nationella målgrupper. Valet måste härvid slå mellan annonsering i tidning som är spridd i hela landei och radio/TV. Sisinämnda medium är varken särskilt ägnat eller tillgängligt för sk. generell kungörelseannonsering. Då återstår endasl annonsering i dagstidning och annonseringen bör normalt begränsas lill en enda sådan tidning. För den centrala generella kungörelseannonseringen behövs alltjämt en officiell tidning. Endast härigenom skapas garanti för att så långt det står i mänsklig förmåga alla tillkännagivanden som författningsenligt skall införas t tidningen verkligen blir fuliständigl och korrekt införda. All under sådana förhållanden lägga ner Posl- och Inrikes Tidningar och samtidigt skapa en ny officiell tidning syns föga genomtänkt.

För regional och lokal genereU kungörelseannonsering är ortstidning det ojämförligt bästa mediet.

Ortstidning definieras av utredningen som lokal dagstidning. Med dagstidning avses publikation som är inriktad på reguljär dagsaktuell nyhetsförmedling och/eller opinionsbildning och utkommer med minst elt nummer i veckan. Vid bestämning om viss dagstidning bör betraktas som ortstidning för viss ort eller visst område måste hänsyn tas lill tidningens spridning inom orten eller området. Praktiska hänsyn gör emellertid att man härvid inte bör eller kan gå hur långl som helst. Uiredningen finner exempelvis alt Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet från kungörelse-annonseringens synpunkl bör betraktas som ortstidningar inte bara för Stockholms kommun utan också för Storslockholmsområdei, däremol inte för kommuner ulanför detta område även om spridningen där är relativt stor. Samma bör gälla alla riksspridda storstadstidningar med morgon-eller kvällsutgivning, s.k. rikstidningar. Det bör ankomma på producenterna av kungörelseannonsering alt beslämma vilka riksspridda dagstidningar som i olika kungörelsesammanhang skall anses vara ortstidningar.

Vid lokal kungörelseannonsering bör denna utsträckas atl avse de ortstidningar vilkas spridning läcker en klar majoritet av medborgarna i orten eller området inte bara totalt ulan även inom skilda samhällsgrupper. Normall innebär delta i praktiken alt kungörelseannonsering bör ske i samtliga ortstidningar som har en spridning av någon betydenhet. Kostnadshänsyn bör inte hindra en kungörelseannonsering i ortstidningar av den omfattning som är angelägen från effektivitetssynpunkt.

SpecialpubUkationer kan enligt utredningen indelas i tre grupper: 1) publikationer som ulgör exklusivi medium, t.ex. befintliga publikationer

Prop. 1976/77:63 237

om patent och varumärken, 2) publikationer som närmast är en sådan teknisk utbyggnad av mediet annonsering i Post- och Inrikes Tidningar att detta blir praktiskt mera användbart, t.ex. veckobilagan och månadshäftet om anteckningar i bolags-, handels- och föreningsregisler och 3) publikationer som kompletterar annat medium.

Utredningen föreslår atl befintliga specialpublikationer som tillhör grupperna 1) och 2) i princip bibehålls som medier för kungörelseannonsering men att publikationer som faller under grupp 3) inte längre används som obligatoriska medier.

Utredningen finner inte tillräckligt starka skäl föreligga för att bibehålla domstols/myndighets anslagstavla såsom obligatoriskt medium i andra fall än i ärenden om tjänstetillsättning och för att bekantgöra expeditionstider, domstolars sammanträden o.dyl., s.k. inre förvaltningsärenden. Skälen för denna uppfattning är den bristande effektiviteten utanför myndigheten hos detta medium samt strävan att minska antalet obligatoriska medier. I anslulning lill anslag på domstols/myndighets anslagstavla diskuterar utredningen mediets lämplighet i sådana fall där kungörelseannonseringen uteslutande eller väsentligen används för atl få en säker och lätt fastställbar utgångspunkt för beräkning av besvärs- och andra fatalietider, men man däremot knappast räknar med att tillkännagivandet når adressaten (s.k. fiktionsfall). Utredningen framhåller som jämförbara medier för sådana fall anslag och annonsering i pressen. Från säkerhetssynpunkt finner utredningen dessa båda kungörelseformer fullt likvärdiga. Besvärs-och andra fatalietider är alltså enligt utredningens mening inte något hållbart skäl för att bibehålla anslag på myndighets eller kommuns anslagstavla såsom mera generellt obligatoriskt medium.

Anslag på primärkommuns anslagstavla är f.n. föreskrivet som medium för kungörelseannonsering i relativt sent meddelade bestämmelser i vallagarna och kommunallagstiftningen, l.ex. kommunallagen och lagen om församlingsslyrelse. Utredningen föreslår ingen utökning härutöver av kommuntavlornas användning som obligatoriskt medium.

Den författningsgrundade användningen av radio/TV som kungörande medium, f.n. omfattande beredskapstillstånd och beredskapslarm, bör enligt utredningen bestå. Värdet av radio/TV för kungörelseannonsering ligger främst i den snabbhet varmed meddelanden med dess hjälp når en stor allmänhet. För normala förhållanden är detta särskilt betydelsefullt när meddelanden har varningskaraktär och i vissa nödsituationer. Utredningen förutsätter atl radio/TV i fortsättningen liksom hittills skall stå till förfogande såsom värdefulll stödjande medium för kungörelseannonsering utan att delta behöver inskrivas i författning.

Vissa centrala och regionala register, t.ex. äktenskapsregistret, är både lättillgängliga och värdefulla upplysningskällor inom sina rättsområden under förutsättning att den informationssökande har kännedom om

Prop. 1976/77:63 238

registrets existens och är aktiv for atl få behövliga upplysningar Utredningen föreslår därför att sådana regisler bibehålls som obligatoriskt medium.

Om användningen av föreslagna stödjande med/eruttalar utredningen att det, när särskilda skäl föreligger, skall finnas inte bara möjlighet ut;in också skyldighet för myndigheten att ta ställning till frågan om komplettering av ett eller flera obligatoriska medier med stödjande medier. Härvid skall avvägning ske mellan effektivitets- och kostnadsaspekterna.

3.5 Kostnaderna för kungörelseannonsering

Utredningen har gjorl vissa uppskaUningar av vad en utökning enligt principförslaget av den statliga kungörelseannonseringen i ortstidningar — bortsett frän förenings- och handelsregister-, plats- och valannonsering — skulle kosta. Dessa uppskaUningar vilka endast kan ge en uppfattning om storleksordningen innebär kostnadsökning med ungefär 50 %. När det gäller annonseringen i ortstidningar av registreringar i handels- och föreningsregistren räknar utredningen med en kostnadsökning av ungefär 200 % om utredningens principförslag lillämpas. För platsannonseringen föreslås ingen principiell ändring men förutses ett allmänt behov av både kvantitativ utökning och kvalitativ förbättring. Härför erforderliga medel måste slå lill myndigheternas förfogande.

Nämnda kostnadsökningar för annonsering balanseras delvis av vissa kostnadsminskningar. Om enligl uiredningens förslag länskungörelserna inte längre kommer alt användas för kungörelseannonsering innebär detta sålunda en kostnadsbesparing av ett par hundra tusen kr för staten och inemot 100.000 kr för kommuner, bolag och enskilda.

4 Remissyttrandena

4.1 Allmänna synpunkter

Samtliga remissinstanser tillstyrker i huvudsak uiredningens principförslag eller lämnar del utan erinran. Vissa instanser har begränsat sina uttalanden till de områden myndigheten eller organisationen har att bevaka eller företräda.

Enligt .Svea hovrätts uppfattning lämnar principförslaget i det stora hela inte rum för erinran från rättssäkerhetssynpunkt eller eljest. Nedansiljans domsagas häradsrätt anser atl utredningens grepp över ämnet gör ett förtroendeingivande intryck och alt uiredningens resultat grundar sig på noggranna undersökningar. Lantmäteristyrelsen framhåller att förslagen är

Prop. 1976/77:63 239

ägnade att förbättra effektiviteten i sådan delgivning som skall ske i kollektiv form eller som skall ersätta personlig delgivning när sädan inte kan ske. Förslaget innebär därför fördelar från rättssäkerhetssynpunkt. Som producent och konsument av kungörelseannonsering finner arbetsmarknadsstyrelsen förslaget väl lämpat som utgångspunkt för frågans vidare behandling. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser atl en ökad annonsering i tidningspressen av myndigheters beslut och tillkännagivanden är önskvärd och i takt med tiden och samhällsutvecklingen. Sveriges advokatsamfund betecknar utredningens förslag till system som välmotiverade och tillstyrker.

Bland de remissinstanser som uttryckligen i huvudsak tillstyrker utredningens principförslag eller lämnar det ulan erinran är Sollentuna och Färentuna domsagas häradsrätt, civilförsvarsstyrelsen, riksförsäkringsverket, statens vägverk, sjöfartsverket, statskontoret, statens konsumentråd, länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Jämtlands och Västerbottens län, stiftsnämnden i Uppsala, expropriationsutredningen, stadsfullmäktige i Helsingborg, drätselkammaren i Malmö, Svenska kommunförbundet, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund och TCO.

4.2 Ändamålet med kungörande

Några remissinstanser tar upp frågan om kungörelseannonsering som en juridisk fiktion, som inte ger den som berörs reella möjligheter att uppmärksamma meddelandet.

Stockholms rådhusrätt anser det vara en brist atl fiktionsbegreppet på skilda områden inte utretts närmare. Det är ur domslolarnas och andra myndigheters synvinkel av stor vikt att delta begrepp blir föremål för närmare undersökning och analys.

Statens konsumentråd anser däremot att utredningen på ett förtjänstfullt sätt belyst den från allmänhetens synpunkt otillfredsställande effektiviteten på områdei.

Sveriges advokatsamfund konstaterar med tillfredsställelse atl utredningen arbetat med utgångspunkt i alt kungörelseannonseringens primära uppgift är alt för vederbörande intressenter bekantgöra beslul i domslols-och förvaltningssammanhang i stället för att tjäna formelll-juridiska syften.

4.3 Avgränsningen samhällsinformation-kungörelseannonsering

Utredningen om författningspublicering konstaterar, att det finns ett behov av att avgränsa kungörelseannonseringen inte bara från samhällsinformation i största allmänhet utan även från förfaltningspublicering. Så

Prop. 1976/77:63 240

har emellertid inte skett i betänkandet. Detla får betraktas som en brist, eftersom det därigenom förblir oklart vad som skall omfattas av betänkandets förslag rörande kungörelseannonseringen. Det enda som nämns i den vägen är atl kommunala generella bestämmelser som fastställs av länsstyrelsen, t.ex. lokala hälsovårdsordningar, lokala livsmedelsföreskrifter o.dyl., efter samråd med uiredningen om författningspublicering inte skall räknas till kungörelseannonsering. När det gäller lagar och andra av Kungl. Maj:l utfärdade föreskrifter till allmän efterrättelse torde det väl alllid vara klart all de inle omfattas av begreppet kungörelseannonsering. Sålunda faller tullavgifter och införselbestämmelser inle under kungörelseannonseringen ulan under förfallningspubliceringen. Mera tveksamt blir del emellertid i fråga om vissa generella beslut som fattas av förvaltningsmyndighet, l.ex. beslut om fridlysning av viss växt. Enligl utredningen om förfaltningspublicering bör också ett sådant beslul räknas till författning, särskilt som det ar straffsanktionerat, och inte beröras av förslagen om kungörelseannonseringen. Detsamma synes också böra gälla kommunala taxor. 1 betänkandet lämnas en mängd exempel på kungörelseannonsering. Uiredningen om författningspublicering delar uppfattningen att dessa fall är att hänföra till kungörelseannonsering, utom nybyggnadsförbud och beslut om faststäUelse av arbetsplan för vägbyggnad. Med hänsyn till att det är belagt med straff att bygga i strid mot nybyggnadsförbud och fastställd arbetsplan bör dessa fall närmast hänföras lill författningar och inte till kungörelseannonsering.

4.4 Definitionen av ortstidning

Utredningens förslag lämnas ulan erinran av samlliga remissinstanser.

4.5 Det uppsatta målet

Ell flertal remissinslanser understryker utredningens krav på alt kungörelseannonseringen skall vara effektiv och att den skall kunna genomföras till rimliga koslnader. Stockholms rådhusrätt framhåller särskilt vikten av att effektivitetskravet blir tillgodosett och föreslår att olika medier undersöks systematiskt i fråga om effektivitet.

Liknande synpunkter har statens konsumentråd som betonar all kungörelseannonseringens huvudändamål är alt informera samhällsmedborgare om domstolars och förvaltningsmyndigheters beslut i konkreta ärenden. Effektiviteten är alltså avhängig av i vilken omfattning meddelandena verkligen når fram till berörda personer.

Lindes och Nora domsagas häradsrätt anser en systematisering för att effektivisera myndighets information synnerligen angelägen. Rådhusrätten i Västerås menar att rättssäkerheten kräver en så effektiv substi-

Prop. 1976/77:63 241

lutsdelgivning att berörda parter ges en rimlig möjlighet all uppmärksamma ett tillkännagivande. Utredningens system tillgodoser detta krav. Även kommerskollegium, länsstyrelsen i Stockholms län. Svenska tidningsutgivareföreningen och Svenska palentombudsföreningen instämmer i målsättningen effektivitet till rimliga kostnader.

Statskontoret pekar på att den moderna datatekniken ger väsentliga möjligheter att samla in, lagra och presentera information. Utnyttjandet av denna teknik bör emellertid kompletteras med effektiv informationsgivning i vitt spridda medier för atl ulgöra ett bältre alternativ till kungörelseannonsering i traditionell form. Statskontoret menar all formerna för kungörelseannonsering (i dess ursprungliga och av uiredningen använda betydelse) bör bestämmas med utgångspunkt från de kungjorda ärendenas allmänna betydelse. På ena änden av skalan finns ärenden som kan tillkännages genom enkla noteringar i register, på den andra massiva informationsinsatser i samband med t.ex. allmänna val och betydelsefulla lagändringar. En sådan lösning kan emellertid inte komma till stånd förrän man dels reviderat de nuvarande bestämmelserna rörande kungörelse-annonsering, dels tagit slällning till den offentliga informationsverksamhetens omfattning, inriktning, organisation m.m. I avvaktan härpå har statskontoret ingenting att erinra mot att uiredningens förslag genomförs.

4.6 Målgrupperna

Utredningens uppdelning av avnämarna av kungörelseannonsering i vissa målgrupper föranleder överlag ingen erinran från remissinstanserna. Hovrätten för Nedre Norrland konstaterar att, sett från ren effektivitetssynpunkt, de av utredningen angivna målgrupperna synes fullständigt angivna och ralionelll avgränsade från varandra. Denna indelning kan dock endast tjäna som ett hjälpmedel och som ett av flera riktmärken vid utformningen av publiceringssystemet. Det bör också eftersträvas att man vinner likformighet inom likartade rättsområden. Vidare bör beakias alt kungörelseannonsering förekommer i varierande situationer med skilda syften och med olika angelägenhetsgrad. Om sådana praktiskt betydelsefulla synpunkter kan lillgodoses vid den närmare utformningen av bestämmelserna, vill hovrätten emellertid inte framställa någon erinran mol målgmppsindelningen i och för sig.

Lindes och Nora domsagas häradsrätt anser att indelningen i målgrupper är lovvärd. Det måste dock konstaleras att utredningens målgruppering förefaller relativt vag och sådan alt den i flera fall inte ger tillräcklig ledning vid val av medium, exempelvis beträffande kungörelse-annonsering vid konkurs och dödande av förkommel skuldebrev.

Svenska palentombudsföreningen menar att uppdelningen i målgrupper torde vara ändamålsenlig. Det råder ingen tvekan om att intressenter i

16 Riksdagen 1976177.1 saml Nr 63

Prop. 1976/77:63 242

patentärenden utgör en sådan exklusiv grupp, vars informalion kan tillgodoses över en eller flera specialpublikationer.

4.7 Kungörandeformer (medier)

4.7.1 AUmänna synpunkter

Nästan samtliga remissinstanser godtar utredningens förslag i princip. Systemet för valet mellan obligatoriska och stödjande medier betecknas som rationellt och ändamålsenligt av försvarets civilförvaltning och som väl avvägt av statens konsumentråd.

Utredningens förslag om Posl- och Inrikes Tidningar som obligatoriskt medium för nationella och blandade målgrupper och ortstidningar för s.k. lokala och blandade målgrupper tillstyrks uttryckligen av bl.a. Norra Hälsinglands domsagas häradsrätt, rådhusrätten i SundsvaU, Jämtlands östra domsagas häradsrätt, länsstyrelsen i Stockholms län och Svenska kommunförbundet. Gruvrällsutredningen påpekar atl informalionsutredningens förslag inte innebär någon förändring i förhållande till vad som nu gäller och av gruvrättsutredningen föreslås gälla i gruvsammanhang. Lantmäteristyrelsen betecknar övergången till tidningskungörande som en standardhöjning med hänsyn till verkningsgraden och som en förstärkning av sakägarnas rättsskydd.

Kommerskollegium anser emellertid atl inom bergsstaten den personliga delgivningen bör bibehållas vid sidan av annonsering. Denna uppfattning har även bergmästarna.

Sjölagskommiltén framhåller atl rimlig ortsanknytning ofta saknas i de situationer för vilka sjölagens specialregler gäller. Kommittén behöver därför handlingsfrihel ålminstone så lill vida att annonsering i ortstidning inte blir generellt obligatoriskt medium vid sidan av kungörelse i allmänna tidningarna.

Några instanser, däribland länsstyrelsen i Jämtlands län, framhåller särskilt atl delgivning genom annonsering i pressen är att föredra framför anslag i myndighetens lokal eller på kommunens anslagstavla. Det främsta skälet mot anslagsdelgivningen är den bristande effektiviteten av della medium.

Elt slort antal remissinslanser instämmer i eller har inle någon erinran mot utredningens förslag att slopa kungörande i kyrka och länskungörelserna som medium för kungörelseannonsering. Bland inslanser med denna uppfattning kan nämnas Lindes och Nora domsagas häradsrätt, rådhusrätten i Sundsvall, Jämtlands östra domsagas häradsrätt, länsstyrelserna i Södermanlands, Malmöhus, Västmanmanlands, Västernorrlands och Jämtlands län, Svenska bankföreningen, Sveriges köpmannaförbund.

Prop. 1976/77:63 243

Sveriges industriförbund och LO. Utredningen om författningspublicering anser att länskungörelserna inte ens bör vara fakultativt medium med tanke på att dessa kan föreslås bli omgjorda till rena författningssamlingar.

Flera remissinstanser tar även upp frågan om stödjande medier. Utredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. Norra Hälsinglands domsagas häradsrätt anser sålunda atl det är lämpligt att använda domstols och/eller kommuns anslagstavla som stödjande medier. Även överlantmätaren i Värmlands län betonar särskill möjligheten och skyldigheten att komplettera obligatoriska medier med stödjande medier. Uttalanden av samma innebörd görs av patent-och registreringsverket samt länsstyrelserna 1 Södermanlands och Jämtlands län.

Kommerskollegium menar att en principlösning bör medge en viss flexibilitet vid utformningen av författningsbestämmelser för olika områden. Härvid bör också övervägas om det inle kan överlåtas åt vederbörande myndighet att, om särskilda skäl föreligger, exempelvis atl ett ärende är av ringa vikt, inskränka kungörelseannonseringen.

Kritiska synpunkler framförs av hovrätten för Nedre Norrland, som inte finner del lämpligt om ens möjligt att utan en närmare genomgång av aktuella författningsbestämmelser och länkbara publiceringssitualioner såsom en undantagslös regel fastslå all annons i tidning skall ha generell användning och alltså vara obligatoriskt medium i varje kungörelsesituation. Fall kan säkerligen tänkas där det kan vara tillräckligt med andra och billigare sätt atl ge spridning åt ett meddelande. Enligt hovrättens mening lämpar sig över huvud laget ifrågavarande ämnesområde föga för principiella ställningstaganden. Såsom hovrätten förut har antytt torde det vara nödvändigt att lämna ett visst utrymme för differentiering av publiceringsmetoderna alltefter ändamålet och angelägenhetsgraden av annonseringen.

Kritiska mot den föreslagna skyldigheten atl i vissa fall utnyttja stödjande medium är hovrätten för Nedre Norrland och Jämtlands östra domsagas häradsrätt, vilka anmärker atl det är främmande för domstolarna alt agera utan stöd av författningsföreskrift. Det kan befaras alt en sådan ordning skulle leda till en oenhetlig rättstillämpning. Liknande synpunkter framför länsstyrelsen i Västerbottens län som uttalar, att medier för kungörelseannonsering bör vara förfaltningsbestämda. Reglerna bör utformas så alt effektivitetskravet med beaktande av rätlssäkerhetsintresset bör kunna vägas mot kostnaderna från fall till fall.

Sveriges industriförbund är likaledes kritiskt till utredningens förslagom rättigheten och möjligheten att använda stödjande medier. Det synes ofta bli svårl atl avgöra vad som är rimliga merkostnader. Rekommendationen torde f.ö. knappast hell rimma med kraven på ökad systemalik på området. Mot bakgrunden härav förordar förbundet en restriktiv tillämpning.

Prop. 1976/77:63 244

SoUentuna och Färentuna domsagas häradsrätt ullalar att huvudpunkten i förslaget, all såsom generellt obligatoriska medier använda endasl Posttidningen för riksomfattande annonsering och ortstidningar för lokall/regionall bekantgörande, kan ge anledning lill ivekan med lanke på kosinaderna, de konstitutiva verkningarna och svårigheterna alt rätta fel i förekommande fall. Kostnadsökningen som följer av den mer omfattande orlstidningsannonseringen bör kunna godtas i effektivitetens namn, även om de ökade kosinaderna i slor utsträckning får belalas av enskilda. Beaktandet av de konstitutiva verkningarna gör tveksamheten slörre, och detla av två skäl. Dels finns risken att tryckfelsnisse kan få visst konstitutivt inflytande. Dels kommer man i della sammanhang in på vad förslaget innehåller om s.k. stödjande medier, som domstolen i vissa fall bör anlita. Domstolen skall t.o.m. ha skyldighet att ta ställning till frågan om sådan komplettering av de obligatoriska medierna. Ett sådant stödjande medium är domstolens anslagstavla, som förslaget rekommenderar för tillkännagivande som är aktuellt under längre lid. Beträffande denna anslagstavla innebär alltså förslaget att visserligen någon skyldighet atl använda den inte skall föreligga men väl skyldighel att pröva om det ändå inte är skäl alt sätta upp anslaget också där — en distinktion som förefaller vara i luftigaste laget. Detta ger anledning att fråga om det inte vore motiveral atl låta domstolens anslagstavla — trots dess ostridigt begränsade effekt — vara obligatoriskt medium jämsides med de övriga föreslagna.

4.7.2 Post- och Inrikes Tidningar

Samtliga remissinstanser är ense om atl del behövs elt riksomfattande medium för kungörelseannonsering. Samtliga som yttrat sig delar utredningens uppfattning att Post- och Inrikes Tidningar bör kvarstå som officiell tidning i en eller annan form. Lagberedningen framhåller, att för kungörande av beslut som inte bör kungöras i speciella publikationer och som bör bringas lill allmänhetens kännedom måsle finnas ett officiellt organ av typen Post- och Inrikes Tidningar. De som yrkesmässigt har intresse av kungörelserna måste ha någon möjlighel att metodiskt följa och vid behov registrera dem.

Statskontoret anser alt del vore värdefullt om Posttidningen kunde ges en vidare spridning och bättre utnyttjas för information i olika samhällsfrågor. Liknande synpunkler framförs av riksrevisionsverket.

Svenska bankföreningen bedömer del som absolut nödvändigt alt del finns en officiell rikspublikalion för kungörande av myndighelsmed-delanden som inte har enbart lokalt intresse. Både för bankföreningen själv och för medlemsbankerna ulgör Post- och Inrikes Tidningar en värdefull och flitigt anlitad upplysningskälla.

Prop. 1976/77:63 245

Kritisk mot Post- och Inrikes Tidningar är länsstyrelsen i Södermanlands län, som framhåller att tidningen i sin nuvarande funktion inle kan anses uppfylla det krav på effektivitet som utredningen finner angeläget. En förbättrad och efler av utredningen anförda riktlinjer effektiviserad Posttidning måste emellertid anses ulgöra lämpligt riksmedium. Länsstyrelsen förutsätter därvid alt en kraftig gallring kommer all ske på så vis all onödiga grupper av kungörelseannonser utmönstras från tidningen.

I viss mån liknande synpunkter framförs av Nedansiljans domsagas häradsrätt som anser, all utredningens tämligen kortfattade motivering för Posttidningens bibehållande som centralt kungörelsemedium inte förefaller helt övertygande. Med hänsyn lill konkurrensförhållandena inom tidningsvärlden är det emellertid svårt att göra någon rikstidning till officiellt annonsorgan. Starka skäl lalar därför trots allt för bibehållande av en särskild officiell tidning.

Även om remissinstanserna vill ha kvar Posl- och Inrikes Tidningar är det många som uttalar sig för att den moderniseras, erhåller annan layout och systematik och över huvud görs mer typografiskt tilltalande. I några yttranden framförs synpunkter på hur Posl- och Inrikes Tidningar skall kunna ges slörre spridning.

4.7.3 Ortstidning

Utredningens förslag om ortstidningar som enda mediet för generell kungörelseannonsering på regional — lokal nivå tillstyrks eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. Lindes och Nora domsagas häradsrätt betecknar förslaget som lovvärt från rättssäkerhetssynpunkt och Nedansiljans domsagas häradsrätt påpekar att förslagel medför att domstolen befrias från valet mellan olika konkurrerande tidningar.

Hovrätten för Nedre Norrland är dock något tveksam om en i och för sig önskvärd effektivitetshöjning verkligen uppnås genom förslagel. Den information som man vill lämna riktar sig i det slora flertalet fall till banker, advokater, affärsföretag och vissa andra särskilda grupper inom samhället och torde sannolikl — av förståeliga skäl — ägnas ett ringa intresse av allmänheten i övrigt. De nämnda intressenlgmpperna förskaffar sig med all säkerhei genom sitt lidningsval kännedom om kungörelsernas innehåll även om dessa annonseras i blott en härför lämpad tidning. I den mån emellertid annonseringen inte kan sägas ha någon sådan bestämd inriktning synes utredningens förslag kunna godtas. Det är emellertid av anförda skäl önskvärt att utredningens förslag begränsas till sistnämnda typfall. Vidare torde böra övervägas om inte en begränsning bör ske även med hänsyn till informationens angelägenhetsgrad. Bland annat är i vissa fall det ekonomiska inlresse som saken gäller så ringa, att

Prop. 1976/77:63 246

det inle bär den kostnad som är förenad med föreskrivei publiceringsförfarande.

Lagberedningen understryker atl viss likformighet i publiceringen är betydelsefull så att man inte varierar kungörandet för mycket efter sakens beskaffenhet. De intresserade bör veta, atl vissa organ används regelbundet för ändamålel. När det gäller sådana verkställighetsåtgärder som exekutiva auktioner o.d., bör dock viss frihet finnas att med hänsyn till sakens beskaffenhet göra kungörandet mera omfattande, på samma sätt som privata auktioner annonseras allt efter vad som anses praktiskt motiverat.

Sollentuna och Färentuna domsagas häradsrätt menar atl ett skäl mol att med konstitutiva verkningar göra ortstidningar till enda obligatorium för lokala målgrupper är all tvekan kan uppstå i det enskilda fallet vilka tidningar det är som har en sådan spridning alt en riktig annonsering kan sägas ha ägt rum.

Rådhusrätten i Västerås anser alt ett absolut effektivitetskrav inte kan uppställas. Anspråken på subslilutdelgivning måste på någol sätt begränsas. Sålunda synes del naturiigl alt anpassa denna efler den vikl som den angelägenhet i vilken delgivning skall ske kan anlas äga.

4.7.4 Specialpublikationer

Uiredningens förslag om specialpublikationer som obligatoriskt medium för viss kungörelseannonsering kommenteras inte närmare i flertalet yttranden. Hovrätten för Nedre Norrland säger uttryckligen att man inte har någon erinran mot föreslagna medier för speciella situationer. Lagberedningen uttalar, att åtskilliga särskilda slag av beslul bör kungöras i speciella publikationer.

4.7.5 Domstols/myndighets anslagstavla

Uiredningens förslag alt domstols/myndighets anslagstavla skall vara obligatoriskt medium för kungörande av tjänster och andra 'inre förvaltningsärenden' behandlas av åtskilliga remissinstanser.

Bland dem som ansluter sig till utredningens uppfattning kan nämnas Svea hovrätt. Svenska bankföreningen och Svenska tidningsutgivareföreningen. Även patent-och registreringsverket delar i princip utredningens uppfattning. Verket anser emellertid att man inte helt kan avslå från denna kungörelseform för andra ärenden. I enlighet med föreskrifter i verkets instruktion använder sig patentverket f.n. av anslagstavlan som medium i sådana fall, då expedierade skrivelser lill sökande eller andra beträffande patent- och varumärkesärenden återkommit från postverket såsom obeslällbara. Det kungörs då genom anslag på verkets anslagstavla att

Prop. 1976/77:63 247

skrivelsen finns tillgänglig på vederbörande expedition. På samma sätt förfars i sådana fall då uppgift om adress helt saknas. Patentverkets erfarenhet är att denna kungörelseform inle är verkningslös och verkei anser alt denna annonsering även framgent bör finnas kvar i varje fall som stödjande medium. Som obligatoriskt medium i detla speciella fall synes patenttidningen vara det lämpligaste.

Enligt gruvrättsutredningen saknas anledning att införa någon form av anslagsdelgivning som obligatorisk när obestämd krets av personer berörs eller då kungörandet innehåller inslag av allmängörande. Som stödjande medium är emellertid delgivning genom anslag i myndighetens lokal ofta värdefull.

Lagberedningen anser del i och för sig naturligt, att myndighetens beslut anslås hos myndigheten när det kan bidra till spridandet av kännedom om beslutet, men uttalar, atl kungörandeformen möjligen redan i stort sett är föråldrad.

Flertalet av de remissinstanser som yttrar sig om kungörelseannonsering på domstols/myndighets anslagstavla är kritiska i ett eller flera avseenden.

Stockholms rådhusrätt menar atl inskränkning av nuvarande anslagskungörande inle bör ske i andra fall än när en undersökning av gällande författningsbestämmelser får lill resultat att denna form av kungörande kan slopas.

Rådhusrätten i Västerås anser att anslag i domstols kansli bör vara obligatoriskt medium inle blott i personalärenden utan även i andra, till domstols handläggning hörande mål och ärenden. Det måste anses vara av betydelse om aktuella kungörelser finns samlade på ett ställe där det alltid är möjligt för allmänheten att få del av dem. Anslag i rättens kansli bör vara obligatorisk, kompletterande kungörelseform.

Lindes och Nora domsagas häradsrätt framhåller alt det förefaller naturligt att t.ex. domstolskungörelser finns anbragta hos domstolen, där ytterligare upplysningar kan inhämtas i saken. Innehållet kan ha aktualitet under en längre tid. Mediet är även förenat med förhållandevis ringa kostnader. Slutligen påpekas alt allmänheten kan antas vara van sedan lång tid att finna kungörelser anslagna hos domstolarna. Övervägande skäl talar därför för avvisande av förslaget i denna del.

Liknande synpunkler framförs av Nedansiljans domsagas häradsrätt, som konstaterar alt besväret med anslag på domstolens anslagstavla är mycket ringa. Det synes därför inte innebära någon slörre olägenhet att bibehålla anslag på domstolens tavla för viktigare kungörelser i ungefär samma utsträckning som f.n. är fallet. Möjlighet finns att med enkla medel göra anslagstavlan mer överskådlig och lättläst.

Hovrätten för Nedre Norrland anför att det är av vikt atl en sådan delgivningsform väljs som kan ulgöra en säker och lätt fastställbar utgångspunkt för beräkning av besvärs- och andra fatalietider. Enligt

Prop. 1976/77:63 248

hovrättens uppfattning är det betydligt enklare för domstolen/myndigheten atl fastslå dagen för kungörandet, om detla skett genom anslag på domstolens/myndighetens egen tavla än om det skett genom annonsering i tidning. Vidare bör beakias att i åtskilliga av de här åsyftade fallen kungörelsedelgivningen mer eller mindre är en ren formalitet. Det är då naturligt att man väljer den enklaste och billigaste kungörelseformen, anslag på kanslitavla. 1 dylika situationer, där kungörelseannonseringen väsentligen är av juridisk/teknisk art, lär ibland annonsering i tidning helt kunna undvaras.

Kungörelseannonsering som en ren formalitet behandlas även av Jämtlands östra domsagas häradsrätt, som påpekar, atl del närmasl lill hands liggande alternativet lill ett kungörande som är en formalitet är inget kungörande alls. Detla kan vara ännu sämre. För det formella kungörandet bör väljas den enklaste och billigaste vägen, och del är obestridligen anslag på myndighetens egen tavla. Genom anslagen har i alla fall offentlighetsprincipen markerats, och anslagstavlan kan på allmänhetens vägnar konlrolleras av pressen om inlresse därför föreligger i något visst sammanhang.

Även länsstyrelsen i Västernorrlands län uttalar sig för att anslag på domstols/myndighets anslagstavla bör användas som obligatoriskt medium i vidare omfattning än vad uiredningen föreslagit.

4.7.6 Kommuns anslagstavla .

Länsstyrelsen i Södermanlands län, Svenska kommunförbundet och Svenska Bankföreningen delar utredningens uppfattning att anslag på kommuns anslagstavla inte bör vara obligatoriskt medium för kungörelseannonser i slörre utsträckning än som nu är fallet. Samma uppfattning har överlantmätaren 1 Malmöhus län, som påpekar att kommunerna blir större, antalet anslag växer och anslagstavlorna blir svåröverskådliga och mera främmande för allmänheten. Denna form av kungörelseannonsering förutsätter stor aktivitet av den som skall iräffas därav. Att såsom informalionsulredningen föreslår hänföra anslag på kommuns anslagstavla till speciella situationer synes alltså riktigt.

1 motsats till vad utredningen anfört anser Norra Hälsinglands domsagas häradsrätt att kommun bör åläggas att mol eller utan ersättning på begäran upplåta sin anslagstavla åt domslol. Malmöhus läns landsting har i princip inte något emot att kommuns anslagstavla efter medgivande används av domstol/myndighet. Inte heller Svenska kommunförbundet har någol alt erinra mol att domstol/myndighet efter medgivande får använda kommuns anslagstavla.

Ett antal remissinstanser är negativa lill att kommuns anslagstavla skall användas för domstols/myndighets kungörelseannonsering.

Prop. 1976/77:63 249

Lagberedningen menar alt kommunala anslagstavlor inte bör användas för andra kungörelser än sådana som man verkligen har anledning att vänta sig där. Det förefaller därför inte lämpligt atl exempelvis delgivningsbeslui i rättegång anslås på kommunal anslagstavla, om inte beslutet till äventyrs rör kommunen eller kommunmedlemmarna (såsom i vallenmål).

Vattenlagsutredningen framhåller att förslaget för vattenlagstiftningens del innebär att de fåtaliga bestämmelserna om kungörande på kommuns anslagstavla utmönstras. Detta medium har knappast någon nämnvärd betydelse som informationskälla för allmänheten, och några invändningar kan därför inte riktas mol förslagel i denna del.

4.7.7 Radio/TV

Endasl några remissinslanser uttalar sig om användningen av radio/TV som medium för kungörelseannonsering.

Svenska bankföreningen säger uttryckligen att man inle har någon erinran mot utredningens uppfattning.

Tre instanser som närmare behandlat radio/TV, vill gå längre än utredningen. Försvarets civilförvaltning framhåller, att meddelanden i radio och TV torde få betraktas som ett värdefullt komplement lill kungörelseannonsering i ortstidningar i fråga om — vad gäller krigsmakten —t.ex. meddelanden om inskrivningsförrättningar, inkallelse till militärtjänstgöring (bl.a. då fråga är om kortfristig inkallelse tiU mönstringsövning), rekrytering av FN-bataljon samt slörre övningar som kan beröra allmänheten genom Irafikomläggning e.d. Det kan därför ifrågasättas om inte radio och TV bör anlitas som obligatoriskt medel i större omfattning än vad utredningen förutsatt. Närmare utredning härom bör ske.

Lantmäteristyrelsen anser att när det gäller företag som berör många sakägare eller som har allmänl intresse på en ort eller i ett område synes ljudradion i vissa fall böra slå till förfogande för informationsspridning. Detta kan vara fallet i fråga om vissa stadsplaner, vägföretag, naturvårdsförordnanden och fastighetsregleringar.

Även överlantmätaren i Värmlands län menar att den tillgång som ljudradion utgör har tillmätts alltför liten betydelse. Sålunda borde speciellt regionalradion kunna bli ett effektivt stödjande medium för kungörelse i vissa fall. Exempel härpå är angelägenheter som rör slora grupper inom regionen såsom förordnande enligt naturvårdslagen. Dessa meddelanden kunde ges i form av notiser i direkt anslutning till de regionala nyhetsprogrammen.

4.7.8 Vissa centrala och regionala register

Utredningens förslag att register av typen äktenskapsregistret, aktie-

Prop. 1976/77:63 250

bolagsregistret och föreningsregister bör behållas föranleder ingen erinran.

4.7.9 'Annat lämpligt sätt'

Som stödjande medium föreslår uiredningen även kungörelseannonsering på 'annat lämpligt sätt'.

Svea hovrätt påpekar atl en moderniserad posttidning som obligatoriskt medium för riksomfattande kungörelseannonsering inte utesluter att kungörelseannonsering i Posttidningen vid behov förstärks med bekantgörande i någon daglig rikstidning enligt utredningens förslag om annonsering på 'annat lämpligt sätt'.

Elt storl antal remissinstanser behandlar kungörelseannonseringen för rekrytering till och tillsättning av befattningar i offentlig tjänst. Samtliga remissinstanser är överens med uiredningen all annonseringen, vid sidan av den obligatoriska kungörandeformen, bör ske på sådant sätt att den når så många presumtiva sökande med erforderlig kompetens som möjligl.

Försvarets civilförvaltning anser alt nuvarande obligatoriska medier vid statlig platsannonsering torde vara föga effektiva vid nyrekrytering, särskilt i fråga om mer kvalificerad personal (ingenjörer, akademiskt utbildad personal m.fl.). Härvidlag torde närmast ifrågakomma annonsering i riksspridd dagspress, fack- och föreningspress o.d. Det kan enligt civilförvaltningen måhända böra övervägas om det inte är ändamålsenligt att som obligatoriska medier för ledigförklarande av statlig tjänst föreskriva dels anslag i myndighetens lokal, dels kungörande i riksspridd dagspress eller därmed jämförlig tidning.

Statens vägverk uttalar sig för utnyttjande av den offentliga arbetsförmedlingen och en effektivisering av annonseringen främsl i dagstidningar av rikskaraktär och i ortstidningar och understryker att tidningsannonseringen, liksom hittills, inle bör vara föreskriven i författning.

Även riksrevisionsverket anser att reglerna för den statiiga platsannonseringen bör vara mindre formella. Verkei anser att speciell uppmärksamhet bör ägnas åt att göra annonseringen mera okonventionell och slagkraftig än vad den nu är. Svenska kommunförbundet understryker också vikten av att platsannonseringen inte regleras i författning utan hänförs till 'annat lämpligt sätt'.

Statskontoret delar utredningens uppfattning och understryker att inte bara platsannonseringens omfång utan också dess utformning och valet av medier påverkar rekryteringens resultat. Platsannonseringen måste också stödjas och kompletteras med andra rekryteringsbefrämjande ålgärder. Statskontoret pekar på alt ämbetsverket har Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa en översyn av den statliga personaladministrativa verksamheten. Inom översynens ram kommer även frågor om personalrekrytering och formerna härför att behandlas.

Prop. 1976/77:63 251

1 kraven på en kvantitativ utökning och en kvalitativ förbättring instämmer bl.a. kommerskollegium och arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen understryker den offentliga arbetsförmedlingens vikliga roll som medium vid kungörandet av lediga platser.

TCO uttalar sig för bibehållande av anmälan till den offentliga arbetsförmedlingen, av myndighels anslagstavla och — beträffande mellangrads-och högre tjänster — annonsering i Posl- och Inrikes Tidningar såsom obligatoriska medier. TCO understryker betydelsen av en fullgod personalrekrytering i offentlig verksamhel. Annonseringen bör — för att nå kategorier som är lämpliga för och intresserade av tjänsterna — ske i sådana organ som kan förutsättas bli lästa. Behovet av en kvantitativ ökning av plaisannonseringen bör enligl rCO:s mening i stor utsträckning täckas genom annonsering i fack- och föreningspress.

SACO föreslår atl annonsering i rikspress i författning anges som alternativ till annonsering i ortspress. Enligt SACO:s erfarenhet torde dock i många fall bättre effekt till rimliga kostnader kunna nås genom information på andra vägar än i dagspress. Som ett exempel nämner SACO vad som gäller inom skolområdet vid tillsättande av icke ordinarie lärartjänst, där arbetsförmedlingens lärarlista har förutsättningar att väl fylla sitt syfle. Annorlunda förhåller det sig beträffande kungörande av lediga ordinarie tjänster. De kungörs i Posttidningen. Den är en föga spridd publikation och tillställs inte intressenter utan kostnad. Det har därför varit nödvändigt alt i berört förbunds tidskrift återge uppgifterna om ledigförklarande av relevanta tjänster i Posttidningen. Detsamma gäller beslul om tillsättningar. Alt på sådant sätt pålägga personalorganisationerna en stor del av ansvaret för lillräcklig information och service i anställningsfrågor, och därmed även kostnaderna härför, är inte tilltalande. Del synes väl motiverat atl arbetsgivarna påtar sig åtminstone kostnaderna för denna verksamhel. SACO förordar därför all kungörande i tjänstetillsättningsärenden skall ske, förutom i Posttidningen, även i berörda fackliga organ. Sådana medier bör hänföras till punkten B i utredningens system när del gäller medier för kungörelseannonsering som en ny punkl 'berörda fackliga organ i samband med tillsättning av tjänst'. SACO hänvisar till utredningens konstaterande alt en tillfredsställande annonsering i fackliga tidskrifter inte sällan hindras av otillräcklig medelstilldelning samt att kostnadshänsyn inte kan få lägga hinder i vägen för den ökning av platsannonsering som kan vara nödvändig. SACO framhåller alt det förekommer alt myndigheter har uppfattningen att ledigkungörande får ske endast i Posttidningen. Förslagel att annonsering obligatoriskt skall ske även i fackliga organ synes därför väl motiverat. Skulle förslaget inte bifallas förordar SACO som alternativ att det genom uttrycklig författningsbestämmelse slås fasl alt kungörelse i tillämpliga fall bör ske även i fackliga lidskrifter så att den angivna missuppfattningen

Prop. 1976/77:63 252

undanröjs. SACO utgår då från att någon begränsning av detta kungörandeförfarande inte skall ske genom otillräcklig medelstilldelning till myndighelerna.

Flera remissinstanser ullalar sig i likhet med SACO om de ekonomiska aspekterna på platsannonseringen. Kommerskollegium, försvarets civilförvaltning. Statens planverk och TCO understryker alt kostnadshänsyn inte bör få lägga hinder i vägen för den utökning av sådan platsannonsering som kan vara nödvändig för en fullgod personalrekrylering till den slatliga förvaltningsverksamheien.

Arbetsmarknadsstyrelsen konstaterar alt större krav kommer alt ställas inte minst på mediernas utformning och omfattning, vilket i sin tur kommer atl medföra ökade koslnader. Styrelsen anför att koslnadshänsyn inte bör få lägga hinder i vägen för en sådan utökning. En ökad medelstilldelning för såväl styrelsens egen som övriga myndigheters del blir därför nödvändig för atl en mera omfattande platsannonsering skall kunna genomföras.

4.8 Kostnaderna

De flesta remissinstanserna godtar i princip kostnadsökningarna i rättssäkerhetens och effektivitetens intresse, bl.a. Sollentuna och Färentuna domsagas häradsrätt, Lindes och Nora domsagas häradsrätt, hovrätten för Nedre Norrland, rådhusrätten i SundsvaU, lantmäteristyrelsen, överlantmätaren i Värmlands län, länsstyrelserna i Södermanlands och Malmöhus län och LO.

En del remissinstanser godlar kostnadsökningarna för statsverkets del men är tveksamma i den mån enskilda kommer att drabbas. Ångermanlands mellersta domsagas häradsrätt uttalar att en nära lill hands liggande lösning av kostnadsfrågan — om de slatsfinansiella synpunkterna frånses — vore alt det allmänna i sin helhet svarar för kungörelse-annonseringskostnaderna. Liknande synpunkter framförs av rådhusrätten i SundsvaU, som anser alt statens utgifter kunde återfås genom höjning med ell lämpligt enhetsbelopp av expeditionsavgifterna för expeditioner i ärenden, där kungörelser regelmässigt förekommer. Administrativt torde här vinster vara alt hämta. Jämtlands östra domsagas häradsrätt påpekar att det någon gång kan föreligga ömmande förhållanden som gör det obilligl att utkräva hela kungörelsekostnaden av den enskilde. Man kunde överväga att öppna möjlighet att låta kostnaden i sådant fall stanna på statsverket. Lindes och Nora domsagas häradsrätt anser att förslaget med hänsyn till den differentierade tidningsmarknaden i vårt land innebär att kostnaderna vid kungörelseannonsering kommer att variera avsevärt på olika orter. Detta talar för införande av en bestämmelse att den rättssökande betalar ett slandardbelopp för annonsering, medan statsverket

Prop. 1976/77:63 253

tillskjuter ev. resterande del. Länsstyrelsen i Stockholms län accepterar kostnadsökningarna för det allmänna men anser att man måste lägga speciella synpunkler när det gäller kungörande som skall bekostas av enskilda. Utvägarna är då all pröva om kungörandeskyldigheten kan inskränkas eller om man kan ge efter på kravet att kungörelsekostnaderna skall hell läckas genom uttagna avgifter.

Riksrevisionsverket konstaterar att man först efler genomgång och eventuell revidering av nuvarande bestämmelser och angivande av enhetliga rikllinjer för den framtida kungörelseännonseringen torde kunna dels säkrare bestämma kostnaderna för densamma, dels bedöma kostnadernas storlek i förhållande till värdet av kungörelseannonseringen.

Flera remissinstanser anser atl utredningen varit alltför optimistisk vid beräkningen av kostnadsökningarna, bl.a. länsstyrelseria i Södermanlands, Ålvsborgs och Västmanlands län.

Även Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare menar, att utredningen inte nog beaktat kostnadssidan. Kungörelsekostnaderna är redan med nuvarande regler en tung börda för mången rättssökande. Enda skälet för en utökning skulle vara övertygelsen om ökad effekt av kungörandet. Föreningen känner här viss tvekan. Det av utredningen angivna målet får man väl som hittills söka nå genom beaktande av utredningens ovan citerade målsättning. Likaledes av kostnadshänsyn vill föreningen avråda från försök atl ge domstolars kungörelser sådan utformning, att de skulle kunna tävla med reklamannonser.

Sveriges industriförbund framhåller alt den avvägning mellan effek-tivitelshänsyn och koslnadshänsyn som måste ske inte bör få föranleda atl nuvarande kungörelsekoslnader för enskilda och företag avsevärt ökas.

Svea hovrätt ifrågasätter om i allmänhet en så omfatlande annonsering som uiredningen föreslagit är påkallad av kostnadsskäl. Liknande inställning har Stockholms rådhusrätt och rådhusrätten i Västerås, som konstaterar alt kungörelseannonsering i de stora dagstidningarna medför betydande kostnader. Annonseringen bör därför i Slockholm normalt begränsas till morgontidningarna. Av hänsyn till effektivitetskravet bör dock den beslutande myndigheten ges befogenhet att i särskilda fall annonsera i annan dagstidning. A andra sidan kan del ibland efter en avvägning mellan de olika faktorerna framstå som naturiigl att annonseringen bör ske i endasl en dagstidning.

Kommerskollegium kan tänka sig fall där det med hänsyn exempelvis till kostnaderna för den enskilde kan te sig orimligt med en annonsering av den omfattning förslaget innebär.

Vattenlagutredningen sätter i fråga om inte den föreslagna utvidgningen av annonsering i ortspressen skulle kunna medföra onödigt stora partskostnader i vatlenmålen.

Flera remissinslanser har synpunkter på hur man skall kunna mildra

Prop. 1976/77:63 254

verkningarna av kostnadsökningarna. Lagberedningen anser atl generellt vid all annonsering gäller alt man inte kan bortse från kostnadsfrågan. Lantmäteristyrelsen ifrågasätter ell förenklat kungörelseförfarande i de fal! kostnaderna för ett kungörande enligt utredningsförslaget skulle stå i orimligt förhållande lill förrätlningsobjektets värde.

Statens naturvårdsverk uttalar atl i vissa fall ett ovillkorligt krav på uppfyllande av utredningens målsättning skulle kunna innebära onödigl höga partskostnader. Verket förutsätter att medievalet vid kungörelseannonsering för sk. blandade och lokala målgrupper överlåts till respektive myndighet

5 Alimiimna överväganden

5.1 Inimdnini

Samhällets organ har i många sammanhang anledning att sprida kännedom orn sina åtgärder genom att kungöra dessa. Skälen härtill är flera. Åtgärderna kan beröra så många personer att kungörandet är det mest rationella sättet att sprida kännedom om dem. Åtgärderna kan också beröra personer som inte kan nås med underräUelse på annat sätt, t.ex. en obestämd krets av personer eller person med okänd vistelseort. Del allmänna.'; verksamhet för att kungöra beslut och andra åtgärder kan sägas emellanåt ingå som ett led i dess samhällsinformation.

På vissa områden förekommer situationer där kungörandet inte bara åvilar myndighet utan också ankommer på enskild. Som exempel på nu avsedda fall kan nämnas kungörande enligt lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling (regelmässigt kungör domslol, undantagsvis bank eller försäkringsbolag) och hittegodslagen (regelmässigt kungör polismyndighet, undanlagsvis, enligl hänvisning till ägofredslagen, intagare av hemdjur). Elt annat fall som belyser sambandei mellan myndighets och enskilds kungörande är kungörandereglerna i aktiebolagslagen (registreringsmyndighetens, domstols och bolagets kungörande). Någon naturlig gräns kan inte dras mellan myndighets och enskilds kungörande. Det är angeläget att allt kungörande inom ett område är samordnat. Med hänsyn till sambandet mellan myndighets och enskilds kungörande synes del vara naturligt att behandla båda fallen i detta sammanhang.

1 vid mening omfattar kungörande också publicering av författningar (av Kungl. Maj:t utfärdade lagar och förordningar) och normbeslut (av central, regional eller lokal statlig förvaltningsmyndighet eller av beslutande kommunal församling utfärdade föreskrifler lill allmän efterrättelse). Exempel på föreskrifter om kungörande av normbeslut lämnas i bilaga I.

Prop. 1976/77:63 255

1 fråga om författningar och normbeslul gör sig vid sidan av det ordinära offentliggörandeintresset vid kungörande också gällande intresset att bevara bestämmelserna samlade och lättillgängliga för dem som i framtiden har alt tillämpa dem eller all eljesl rälla sig efler dem. Detla inlresse tillgodoses typiskt sett genom att författningar och normbeslut samlas i särskilda publikationer (t.ex. SFS och länskungörelserna). Utredningen om författningspublicering har i sitt betänkande 'Bättre överblick över lagar och andra bestämmelser' (SOU 1973:23) behandlat publicering av författningar och normbeslul främst från denna aspekt och bl.a. lagt fram förslag till lag om kungörande av lagar och andra författningar. Betänkandet bereds f.n. inom justitiedeparlementet.

Intresset av att sprida kännedom om en åtgärd är uppenbarligen i princip detsamma, om kungörandet rör en författning eller ett normbeslut eller om det avser mera individuella beslut och åtgärder. Gränsen mellan normbeslut och individuella beslut är också i vissa fall svårdragen. Regler som skall tillgodose spridningsintressel bör därför baseras på överväganden av väsentligen samma slag i båda fallen. Behovet av sådana regler i fråga om författningar och normbeslul bör emellertid prövas samtidigi med frågan om hur sådana myndighetsåtgärder bäst skall kunna dokumenteras för framtiden. En samlad bedömning härav bör lämpligen anstå, tills ställning skall las till författningspubliceringsutredningens belänkande. 1 denna promemoria behandlas därför inte frågor om kungörande av författningar och normbeslut.

5.2 Behovet av revision av nuvarande regler

Som har berörts inledningsvis beslöt statsmakterna år 1971 vissa allmänna riktlinjer för förbättrad samhällsinformation. Bl.a. slogs fast principen om en allmän och enhetlig dagspressannonsering i fråga om sådan information rörande rättigheter och skyldigheter som är avsedd atl nå alla medborgare. Principen finns för den statliga sektorns del inskriven i Kungl. Maj:ts cirkulär (1971:507) lill statsmyndigheterna om information genom dagspressannonsering. Vid behandlingen av frågan om förbättrad samhällsinformation berördes också spörsmålet om kungörelseannonsering i ortstidning. I prop. 1971:56 intogs härvidlag den principiella ståndpunkten alt sådan annonsering bör ske i samtliga ortstidningar som har en spridning av någon betydenhet. Frågan om en reform av bestämmelserna om kungörelseannonsering ansågs emellertid böra anstå i avvaktan på en detaljgenomgång av reglerna.

Vid den genomgång av gällande bestämmelser om kungörande som har företagits inom justitiedepartementet har konstaterats alt författningsregleringen i ämnet uppvisar åtskilliga brister. Till en början kan nämnas att bestämmelserna har tillkommit inte bara för juridiskt och praktiskt myckel

Prop. 1976/77:63 256

olika situationer utan också vid skilda lillfällen och under lång lid. Samhällssituationen och därmed även tillgängliga former för kungörande och dessas spridningsegenskaper har under denna lid starkt skiftat. 1 viss mån har detta förhållande beaktats vid ulformning av ny lagsiiftning och genom modernisering av bestämmelser i äldre författningar. 1 avsevärd utsträckning kvarstår dock äldre bestämmelser utan att ha anpassats till nutida förhållanden. Redan den brislande enhetligheten i och den delvis föråldrade utformningen av nuvarande bestämmelser utgör således ett motiv för alt nu se över dessa.

Som har påvisats av informationsutredningen präglas nuvarande regler om kungörande inte bara av brislande enhetlighet. De är också förenade med brister från effektivitetssynpunkt. De innefattar sålunda inle alltid tillfredsställande garantier för atl ändamålel med kungörandet tillgodoses i tillräcklig utsträckning. Delta beror i sin lur på alt vissa former för kungörande har föreskrivits vid tidpunkter då andra och mindre effektiva spridningsmetoder stått till buds än de som numera finns. En översyn av regleringen på området framstår därför som angelägen för att stärka kungörandets ändamålsenlighet. Härvid bör särskill frågan om annonsering i ortstidning uppmärksammas.

För en revision av reglerna på området lalar vidare önskemålet att göra dessa mer flexibla än vad som f.n. är fallet. Vid valet mellan olika medier bör myndigheter och enskilda ges större möjlighet att beakta omständigheterna i det enskilda fallet. Härför talar inle minsl koslnadshänsyn. Allmänt sett behöver nuvarande reglering systematiseras och gås igenom för att en rimlig relation skall uppnås mellan å ena sidan kostnaden för kungörandet, å andra sidan dels det inlresse tillkännagivandet tjänar, dels strävandet att förbättra informationen på olika områden.

5.3 Riktlinjer för en revision av formerna för kungörande

5.3.1 Allmänna synpunkter

För att komma till rätta med de brister som är förenade med nuvarande kungörandereglering har utredningen föreslagit att man i forisättningen skall tillämpa ett mer enhetligt system i fråga om formerna för kungörande. Systemet utgår från en gruppering av de olika kategorierna av adressater för kungörelse (målgrupper). Förslaget innebär att vissa medier skall vara obligatoriska, medan övriga ges karaktär av stödjande kungörandeformer. För varje kungörandesituation bör i författning bestämmas det eller de medier som skall vara obligatoriska. I vad mån därutöver något stödjande medium bör användas får avgöras efter en lämplighetsprövning i det enskilda fallet. Del bör åvila den som kungör atl alllid företa en sådan prövning.

Prop. 1976/77:63 257

Utredningens principförslag har genomgående mottagits positivt vid remissbehandlingen. Atl del förordade systemet leder till en mer ändamålsenlig reglering av formerna för kungörande bekräftas av den detaljgenomgång av hithörande bestämmelser som har företagits inom departementet. Med hänsyn till att förslaget sålunda i slor utsträckning tillgodoser önskemålen om att nuvarande regler om kungörande skall göras mer enhetliga, effektiva och flexibla, bör en reform på området lämpligen ske med utgångspunkt i vad utredningen har föreslagit.

Ett genomförande av förslagel kräver alt slällning tas till såväl vissa övergripande frågor som en stor mängd spörsmål i anslutning till en detaljgenomgång av nuvarande författningsbestämmelserom kungörande. Övervägandena i den senare delen redovisas i avsnitt 6. I förevarande avsnitt behandlas frågor av det förra slaget, nämligen indelningen i målgrupper, allmänna frågor om obligatoriska och stödjande kungörandeformer, den författningsmässiga sidan av en reform på området samt de ekonomiska verkningarna av en reform.

5.3.2 Målgrupper

Indelning i målgrupper är framför allt en hjälpfaktor vid val av form för kungörande. Målgrupperna bör främsl svara mol de olika mediernas spridningsegenskaper. Sedd mot denna bakgrund lorde den målgruppsindelning som utredningen stannat för i huvudsak vara ändamålsenlig.

Varje målgruppsindelning inom detta område får dock betraktas som översiktlig. Avgränsningen mellan olika målgrupper är inte så klar att den i alla situationer ger lillräcklig ledning. Sådana oklarheter måste överbryggas genom flexibilitet i mediavalet.

Vid detaljgenomgången av författningsregleringen på området har det funnits lämpligt att lillämpa en i vissa hänseenden mera finskiktad målgruppsindelning än utredningens. Indelningen lar ocksåTsikte på arten av det intresse som tillkännagivandet skall tillgodose och den större eller mindre grad av aktivitet som målgrupp kan förväntas visa i olika silualioner. Syftet med denna uppläggning har varit att efler behov åstadkomma regler som är mer nyanserade lill omständigheterna i typfall än vad utredningens systemförslag omedelbart kunnat ge. Resultatet innebär på vissa punkter också ett annat mediaval än enligt utredningens förslag, t.ex. användningen av domstols anslagstavla enligt 17 § delgivningslagen (avsnitt 6.14). Antalet obligatoriska medier som kommer till användning har också blivit större l.ex. anslag inom fastighet enligt 17 § delgivningslagen, viloståndsanslag enligl 30 § lagen (1886:46 s. 1) ang. stenkols-fyndigheter m.m. och vissa kungörandeformer som behandlas i avsnitt 5.3.3.5 sista stycket.

17 Riksdagen 1976177. 1 saml Nr 63

Prop. 1976/77:63 258

5.3.3 Kungörandeformer (medier)

5.3.3.1 Kungörande i kyrka

Kungörande i kyrka genom uppläsning är sedan lång tid så golt som undantagslöst ersatt av anslagsförfarande. Enligl kungörelsen (1970:469) om kungörande i kyrka går anslagsförfarandet till så atl meddelandet hålls tillgängligt viss tid hos kommunstyrelsen i den kommun som med hänsyn lill ändamålel med tillkännagivandet finns lämplig och genom all meddelande härom och om meddelandets huvudsakliga innehåll anslås på kommunens anslagstavla. Från dessa bestämmelser är undantagna kungörelser som rör kyrkliga angelägenheter. Sådana kungörelser skall i stället hållas tillgängliga på pastorsexpedition och meddelande anslås på församlingens anslagstavla. Uppläsning från predikstolen, den ursprungliga formen för kungörande i kyrka, är numera förbehållen en liten grupp strikt kyrkliga angelägenheter, nämligen kungörelse om vars uppläsande Kungl. Maj:t särskill förordnal, kungörelse enligt siadgan (1958:261) om prästval och, efter församlingens bestämmande, kungörelse om annat i författning föreskrivet kyrkligt tillkännagivande.

Kungörande i kyrka bör mot nämnda bakgrund upphöra att vara obligatorisk kungörandeform i utomkyrkliga angelägenheter, oavsett om kungörandet sker genom uppläsning eller subsidiärt anslag.

Frågan om kungörande av kyrkliga angelägenheter behandlas i avsnitt 6.16.

5.3.3.2 Länskungörelserna

Länskungörelserna, som förutom till myndigheter sprids i ett eller annat tiotal exemplar per län, används väsentligen för kungörande av normbeslut. De är uppenbarligen inte ett tjänligt instrument för alt sprida meddelanden av annat slag till enskilda medborgare. Länskungörelserna bör, som uiredningen föresiagii och remissinsianserna godtagit, ulgå som obligatorisk kungörandeform för de kungörandefall som behandlas här. En användning av länskungörelserna som stödjande form i sådana fall blir beroende av länskungörelsernas framtida utformning. Del kan anmärkas att utredningen om författningspublicering föreslagit (SOU 1973:23 s. 135) att länskungörelserna skall omvandlas till författningspublikationer för länen. Som har nämnts inledningsvis (5.1) tas denna fråga inte upp i detta sammanhang.

5.3.3.3 Post- och Inrikes Tidningar

Pör riksomfattande informationsspridning står valet mellan en officiell

Prop. 1976/77:63 259

tidning, rikstäckande dagspressannonsering och radio/TV. Sett uteslutande från effektivitetssynpunkt är självfallet rikstäckande dagspressannonsering den bästa kungörandeformen. Kostnadsaspekten gör emellertid att en sådan lösning inte kan komma i fråga. Det är inle heller realistiskt att räkna med atl radio/TV kan komma lill användning som form för kungörande i avsevärt större utsträckning än f.n. Som har påvisats av utredningen är del med hänsyn härtill tydligt att en officiell tidning liksom hittills behövs som obligatorisk form för nationellt kungörande. Någon principiell erinran har inte heller framställts häremot vid remissbehandlingen.

Invändningar kan självfallet riktas mot Posl- och Inrikes Tidningar från effektivitetssynpunkt. Som åtskilliga remissinslanser påpekai skulle tidningens effektivitet när det gäller informationsspridning kunna ökas avsevärt genom att materialet görs mera lättillgängligt både språkligt och redaktionellt. I sitt betänkande (SOU 1971:2) 'Post-och Inrikes Tidningar' har informationsutredningen lagt fram förslag om omgestaltning av tidningen i syfte bl.a. att göra tidningen mera ändamålsenlig för kungörelseannonsering. Förslaget bereds f.n. inom justitiedepartementet.

5.3.3.4 Ortstidning

För lokal/regional informationsspridning är ortstidning generellt sett den tveklöst effektivaste formen och naturlig ersättare för t.ex. kungörande i kyrka och länskungörelserna. Som har berörts förut har statsmakterna år 1971 gett uttryck för den principiella inställningen att samhällsinformationen bör förbättras genom bl.a. en ökad satsning på ortslidningsannonsering. För kungörelseannonseringens vidkommande har ståndpunkten uttryckts så, att annonsering genom ortstidning bör ske i samtliga dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet. Någon anledning all nu frångå denna inslällning finns inle. Kungörande i ortstidning bör således tillhöra de obligatoriska medierna med generell användning. Vad gäller den närmare innebörden av denna kungörandeform bör nämnas följande.

Begreppel dagstidning har av nämnden för samhällsinformation genom ett beslul den 27 oktober 1971 definierats som tidning vilken är inriktad på reguljär dagsaktuell nyhetsförmedling och/eller opinionsbildning och utkommer med minst elt nummer i veckan. Denna definition stämmer i sak nära överens med motsvarande definition i kungörelsen(197l:492) om slatligl stöd till dagstidningar. 1 förevarande sammanhang bör begreppet dagstidning lämpligen användas i den tolkning som följer av nyssnämnda beslut av nämnden för samhällsinformation.

Åtskilliga storstadstidningar har en belydande spridning över stora delar

Prop. 1976/77:63 260

av landei. Sådana tidningar har emellertid den dubbla funktionen atl förmedla lokala nyheter inom elt mindre område (i princip utgivningsorten med omnejd) och att inom hela sitt spridningsområde förmedla mera allmänna nyheter. Dagstidning med denna dubbla funktion bör användas som obligatorisk kungörandeform endast för det område till vilket den förmedlar lokala nyheter, l.ex. Dagens Nyheter endast för storslockholmsområdei. Till begreppel dagstidning bör därför fogas den ytterligare bestämningen lokal.

Tillämpningen av principen om en bred ortslidningsannonsering förutsätter självfallet — liksom användningen av ortstidning som obligatorisk form enligt utredningens systemförslag — att målgruppen är geografiskt bestämd. 1 vissa fall av kungörande, l.ex. tillkännagivande av åtgärd rörande plan- och naturvårdsfrågor, kan målgruppen ha en sådan bredd att den är atl jämställa med målgrupp för fullsländig lokal/regional samhällsinformation, dvs. omfatta alla medborgare inom området. Tillämpningen av principen på kungörande blir då i stort sett identisk med tillämpningen av vad som har uttalats i det inledningsvis nämnda cirkuläret (1971:507) till statsmyndigheterna om information genom dagspressannonsering dvs. annonsering i alla dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet inom orten. Andra kända egenskaper hos målgruppen än dess geografiska avgränsning måste emellertid också beaktas, l.ex. dess läsvanor. Undantagsvis torde det t.o.m. kunna ligga i linje med principståndpunkten att annonsera i endast en av flera väl spridda dagstidningar inom området, l.ex. när tillkännagivandet riktar sig till en enda person med notoriskt regelbundna tidningsvanor.

För tillämpningen är elt betydelsefullt hjälpmedel för myndigheterna alt ha tillgång till akluella uppgifler om dagstidningar och deras spridning. Sammanställningar i dessa frågor torde kunna tillhandahållas genom nämnden för samhällsinformation.

5.3.3.5 Övriga kungörandeformer

Specialpublikationer, anslagstavlor, radio/TV och register är väl lämpade som medel för informationsspridning och bör användas obligatoriskt i huvudsak i den omfattning uiredningen föresiagii och därutöver som stödjande former efler vad som bedöms lämpligt i det enskilda fallet. Belräffande det av utredningen föreslagna systemet finns här anledning alt ytterligare påpeka följande.

Vad gäller anslag på myndighels anslagstavla har särskill från dom-stolshåll riktats kritik mot förslaget alt inskränka användningen av denna kungörandeform. Man pekar bl.a. på atl detta slag av tillkännagivande är enkelt och billigt och i åtskilliga fall att betrakla som en ren formalitet. Med anledning härav bör framhållas att kungörande genom anslag hos

Prop. 1976/77:63 261

domstol eller annan myndighet inte torde uppfylla kravet pä en effektiv information om myndighetens ålgärder. Den omständigheten att sådani kungörande är förhållandevis enkelt och föga kostnadskrävande kan givetvis inte tillmätas avgörande betydelse, om man önskar förbättra kännedomen om myndigheternas beslul och andra åtgärder. Däremol bör denna form för tillkännagivande efler omständighelerna kunna användas som stödjande medium i fall som inte går in i den kategori som anges under I B.2) i utredningens systemförslag.

Anslag på anslagstavla förekommer nu som ett momenl i kungörelsedelgivning enligt 17 § delgivningslagen, bl.a. som enda momenl i delgivningsförfarandet när det ordinära utåtriktade momentet, kungörande i tidning, är uppenbart meningslöst. Frågan om kungörande i sådana fiktionsfall behandlas i avsnitt 6.14.

En ny form av anslagskungörande har numera införts i 17 § delgivningslagen i anslulning till införandet av expropriationslagen (1972:719). Till komplettering av tidigare föreskrivna kungörandeformer föreskrivs där anslag inom fastighet vid kungörelsedelgivning med personer som hyr eller eljest innehar lägenhet i samma fastighet. Till frågan om denna kungörandeform finns anledning att återkomma under 6.14.

I 'annat lämpligt sätt' kan inordnas åtskilliga andra medier än de som nämns av utredningen. Den inom departementet företagna kartläggningen har med en vidsträckt tolkning av begreppet kungörande givit sådana exempel på specifika och för specifika situationer avsedda och ändamålsenliga former som stämpel enligl lagen (1959:99) om köttbesiktning, beredskapslarm enligt lagen (1960:513) om beredskapstillstånd och utmätningsmans insegel enligt 74 § utsökningslagen (1877:31 s. 1). Det synes inte nödvändigt alt i förevarande sammanhang gå närmare in på sådana mera speciella former av kungörande.

5.3.4 AUmänna grundregler i särskild lag

Bestämmelser om kungörande finns f.n. i ett mycket stort antal lagar och andra författningar. Bortsett från det tidigare nämnda 1971 års cirkulär i ämnet finns det däremot inle några allmänna beslämmelser om vilka grundsatser som skall iakttas vid kungörande. En revision av nuvarande kungöranderegler bör därför som ett väsentligt syfte ha att slå fast vissa grundläggande principer med tillämpning i så gott som alla berörda fall. Dessa grundregler bör lämpligen samlas i en fristående lag.

En central författning av nu åsyftat slag bör ta sikte på situationer då kungörande skall ske i Post- och Inrikes Tidningar, ortstidning eller specialpublikation eller genom anslag på statlig eller kommunal anslagstavla. Något behov av generella bestämmelser för andra kungörande-situationer synes inte finnas. Detta gäller när den lämpliga formen är bl.a.

Prop. 1976/77:63 262

kungörande genom radio/TV, vissa register och en del mer säregna medier, såsom beredskapslarm (jfr 5.3.3.5). Som har berörts förut bör kungörande av normbeslut inte heller regleras i den centrala författningen.

Det ligger i sakens natur atl de obligatoriska medierna vid kungörande liksom hittills skall vara preciserade i specialförfattningarna. Dessa medier skall nämligen vara anpassade till den lypsitualion som regleras där. 1 den allmänna kungörandelagen bör däremol skrivas in grundsatsen om skyldighet för den som kungör au utöver det eller de obligatoriska medierna också använda något eller några stödjande medier. Denna grundsals får av naturliga skäl formuleras i allmänna ordalag för all lämna uirymme ål hänsynstagande till omsiändigheterna i det enskilda fallet. Av lagen bör framgå att bedömningen skall innefatta en avvägning mellan det intresse tillkännagivandet skall avse och den totala kungörelsekostnaden vid utnyttjandet av också ytterligare något medium utöver det som anges i specialförfattningen.

1 den allmänna kungörandelagen bör vidare anges den princip om vidgad annonsering i ortstidning som har berörts i det föregående (5.3.3.4). En regel härom blir närmasl att se som ett lagfästande av den principiella ståndpunkt som statsmakterna i denna del gett uttryck åt i samband med 1971 års beslut om vissa allmänna riktlinjer för förbättrad samhällsinformation.

Som en konsekvens av en reglering i nu nämnda hänseenden bör i en central författning på området också tas med en föreskrift som klargör när kungörande skall anses ha skett. Detta har särskild betydelse i fall då kungörandet är förenal med viss rättsverkan (jfr ovan under 2.3).

5.3.5 Kostnaden för en reform

Hur kungörandet utformas i stort har givetvis också betydelse i fråga om kostnaden för kungörandet. Ansvaret för kungörelsekostnader åvilar f.n. till stor del det allmänna. Även den enskilde står emellanåt vissl kostnadsansvar. Detla är konstruerat som betalningsskyldighet för i vissa fall den faktiska kosinaden, i andra fall en schablonavgift som beräknas efter den faktiska genomsnittskostnaden.

Oavsett vem kosinaden åvilar måsle den naluriigtvis ha någon begränsning. Alt kostnaden i och för sig blir hög får inte hindra elt kungörande som har en adekvat ulformning. Däremot bör både obligatoriskt och förstärkande kungörande i möjligaste mån utformas så att kostnaden för kungörandet står i rimlig relation till nyttan.

Vid valet av obligatorisk kungörandeform bör i skälig utsträckning beaktas också mera indirekta kostnader för kungörandet, t.ex. hanteringskostnad hos den kungörande och kostnad för ev. särskilda anordningar för kungörandet, t.ex. anslagstavlor.

Prop. 1976/77:63 263

Kostnadsfrågan kan också ha sekundära verkningar i verkställighetsledet. Som exempel kan nämnas kostnaden för lidningskungörande som inkomstpost för pressen. Omständigheter av detta slag bör dock inte få tillmätas annan betydelse vid val av kungörandeform än som en fakior vid avvägningen mellan olika kungörandeformer, som är likvärdiga från direkta kostnads- och effektivitetssynpunkter.

De ekonomiska verkningarna av en reform behandlas närmare i avsnitt 7.

6 Genomgång av gällande kungöranderegler

6.1 Inledning

Mol bakgrund av de allmänna övervägandena företas här en genomgång av nuvarande specialregler om kungörande. Underlag för genomgången bildar de regler som har påträffats vid kartläggningsarbetel (se avsnitt 2.2). I enlighet med avgränsningen av revisionsområdet (se avsnitt 5.1 och 5.3.4) har från detla material undantagits dels regler om kungörande av normbeslut, dels regler som uteslutande behandlar kungörandesituationer av andra slag än som föreslås falla under den allmänna kungörandelagen. Från genomgången har också undantagils regler som är ålderdomliga och numera utan nämnvärd praktisk betydelse eller som gäller endast övergångsvis. Av det anförda följer att det genomgångna författningsmaterialet inte innefattar någon fullständig presentation av alla förekommande kungörandeproblem.

Det återstående författningsmaterialet har sammanförts i grupper. I huvudsak baseras grupperingen på arten av det inlresse som kungörandet skall tjäna och på målgruppens egenskaper.

I förslag som framläggs i detta avsnitt används termen ortstidning som uttryck för den breda principen för dagstidningsannonsering (se avsnitt 5.3.3.4).

Vissa utarbetade författningsförslag finns intagna i promemorian som bilagor 2:1-2:11 (vidare därom i avsnitt 8).

I detta avsnitt behandlade författningar finns förtecknade kronologiskt med hänvisning till respektive underavsnitt i bilaga 3och efler sakinnehåll, med motsvarande hänvisning, i bilaga 4.

6.2 Fastighetsförhållanden

6.2.1 Införskaffande av upplysning/utredning

Författnings rum

jordabalken: 20 kap. 11 §

lagen (1932:169) om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet: 6 §

Prop. 1976/77:63 264

kungörelsen (1953:620) ang. indrivningen och användningen av vissa med anledning av förelag i vatten utgående avgifter: 8 § lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering: 5 §

Överväganden

Kungörande enligl jordabalken och lagen om äganderättsutredning och legalisering innebär underrättelse om föreslående sammaniräde angående äganderätten till fasl egendom. Sammanträde enligl jordabalken syflar till utredning som efter inskrivningsmyndighets prövning kan leda till lagfart på egendomen. Sammanträde enligt äganderättsulredningslagen utmynnar i beslut som medför rätt lill lagfart. Utgångspunkt för förfarandet är i båda fallen atl äganderätten är oklar. Äganderättsutredning enligt äganderättsulredningslagen förekommer dels som fristående förrättning (5 §), dels som ett led i legaliseringsförrältning (22 §, som i frågor om förfarandet hänvisar lill 5 §).

Målgruppen för kungörandet är personer som kan ge upplysning om äganderättsförhållandena.

Kungörandemedier är f.n. enligt jordabalken anslag hos inskrivningsmyndigheten, ortstidning och Post- och Inrikes Tidningar (första numret för ett kvartal), och enligt lagen om äganderättsutredning och legalisering anslag på kommunens anslagstavla och lämplig tidning (häri innefattas både ortstidning och Post- och Inrikes Tidningar atl användas allt efler omständigheterna). Uppenbart har alla dessa fall lokal anknytning. Kungörande i ortstidning bör alltså vara obligatoriskt. Anslagsförfarande bör däremot, i enlighet med de allmänna riktlinjerna för användning av sådana kungörandeformer, inle vara obligatoriskt.

Utmärkande för de angivna kungörandefallen är alt målgruppen inbegriper okända konkurrenter om den påstådda äganderätten. Detta moment motiverar en obligatorisk användning av Posl- och Inrikes Tidningar, lämpligen på det sätt som nu är föreskrivet i jordabalken.

Författningsförslag (jordabalken) finns intaget som bilaga 2:3.

Nära de båda ovan behandlade fallen ligger kungörande enligl lagen om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet. Kungörandet är här en fakultativ komplettering — 'där så prövas erforderligt' — till ordinär kallelse till sammanträde för utredning av faslighetsförhållanden. Medium för kungörandet är f.n. ortstidning.

Formvalet bör här anslula till vad som föreslagits för de närmast föregående båda fallen.

Prop. 1976/77:63 265

Det återstående kungörandefallel är ett fakultativt led i behandlingen av ansökan om bidrag ur eriagda avgifter för företag i vatten lill den, som tillskyndats skada eller olägenhet genom vattenreglering och som inte fått ersättning bestämd av vattendomstolen. Kungörandemedium är en eller flera av ortens tidningar.

Målgruppen har regelmässigt klart lokal karaktär och mediet bör vara ortstidning.

6.2.2 Vissa sammanslutningars representation

Författnings rum

vattenlagen (1918:523): 3 kap. 14 och 17 §§, 7 kap. 62 §, 8 kap. 41 och 42 §§ lagen (1919:426) om flottning i allmän flouled: 10, 41 och 44 §§ lagen (1933:269) om ägofred: 42 och 43 §§ lagen (1939:608) om enskilda vägar: 52 § lagen (1973:1150)om förvaltningav samfälligheter: 25 §

Överväganden

Enligt vattenlagen skall finnas styrelse, alternativt en av länsstyrelsen utsedd syssloman, för vattenregleringsföretag (3 kap. 14 och 17 §§), för torrläggningsföretag (7 kap. 62 och 63 §§) och för avloppsföretag (8 kap. 41 och 42 §§). Uppgifter om styrelse och syssloman samlas hos länsstyrelsen, som kungör dem. Kungörandeformer är i fråga om vattenregleringsföretag allmänna tidningarna och en eller flera ortstidningar saml i fråga om övriga företag länskungörelsema.

Enligt lagen om flottning i allmän flottled skall för flottningsförening finnas styrelse alternativt syssloman (41 §), årsvis utsedd skiljeman för tvister om ersättning för flottningsskada (10 §) och ortsombud för mottagande av anmälningar om flottningsskada och andra framställningar rörande flottleden och flottningen däri (44 §). Uppgifterna samlas hos länsstyrelsen, som kungör dem i länskungörelserna och en eller flera ortstidningar.

Enligt lagen om ägofred skall för stängsel- eller betessamfällighet finnas styrelse alternativt syssloman. Likartade bestämmelser finns i lagen om enskilda vägar beträffande vägsamfällighet och vägförening. Uppgifterna samlas i båda fallen hos länsstyrelsen, som kungör dem i länskungörelserna.

De uppgifter om sammanslutningarnas representation som skall till-

Prop. 1976/77:63 266

kännages enligt berörda lagrum är genomgående av betydelse för dem som kommer i förbindelse med respektive sammanslutning och bör vara tillgängliga för dessa. Uppgifterna samlas i samlliga fall hos länsstyrelsen. I fråga om alla dessa uppgifter bör det vara tillräckligt atl de kan lämnas vid förfrågan. Elt uppgiflsregisier hos länsstyrelsen ter sig som lämpligt kungörandesäll (se vidare avsnitt 6.15.1). En sådan ordning ansluter i sak lill motsvarande reglering i fråga om samfällighetsförening i lagen om förvaltning av samfälligheter, som iräder i krafl 1.7.1974. Enligt denna lag skall uppgifler om sådan förenings styrelse och firmaleckning m.m. registreras hos länsstyrelse (i samfällighetsregister). Annan publicitet än införing i registret föreskrivs inte.

Författningsförslag (lagen om flottning och ägofredslagen) finns inlagna som bilagor 2:4 och 2:5.

6.2.3 Kallelser inom vissa sammanslutningar

Författningsrum

vattenlagen (1918:523): 7 kap. 64 § och 8 kap. 43 §

lagen (1933:269) om ägofred:44 §

jaktstadgan (1938:279): 41 a §

lagen (1939:608) om enskilda vägar: 56 §

Överväganden

Enligt vattenlagen skall stämma med torrläggningsförelag eller avloppsförelag utlysas genom delgivning med varje deltagare eller kungörande i minst en ortstidning. Stämma med stängsel- eller betessamfällighet skall enligt ägofredslagen utlysas genom delgivning eller kungörande i minst en ortstidning och på kommunens anslagstavla. Enligt lagen om enskilda vägar utlyses stämma med vägsamfällighet eller vägförening genom delgivning eller kungörande i minsl en ortstidning och i kyrka. Reglerna är i samlliga fall subsidiära lill avvikande sladgebeslämmelser.

Ingen annan ändring i dessa beslämmelser synes vara påkallad än att anslagskungörandet (både den direkta bestämmelsen i lagen om enskilda vägar och den numera faktiska tillämpningen av bestämmelsen i ägofredslagen om kungörande i kyrka) bör utgå. På detta område finnes ej skäl att anknyta ortslidningsannonsering till den generella breda principen. - Förfatlningsförslag (ägofredslagen) finns intaget som bilaga 2:5.

Bestämmelsen i jaktstadgan är av något annan art. Den tar sikle på sammanträde i jaktvårdsområde för prövning av fråga om jaktvårds-

Prop. 1976/77:63 267

områdets fortbestånd. Regeln är tvingande och föreskriver kallelse genom rekommenderat brev och annonsering i ortstidning. Situationen är så närbesläktad med förrättning atl ortstidningsannonseringen bör knytas lill huvudprincipen.

6.2.4 Förrättningar— kallelser

Författningsrum

vattenlagen (1918:523): I kap. 14 §, 10 kap. 6, 38 och 65 §§, 11 kap. 32, 33, 47, 61, 68, 87, 88 och 91 §§ och 14 kap. 7 § lagen (1919:426) om floUning i allmän floltied: 14 och 35 §§ lagen (1921:378) om ströängars indragande till Kronan: 14 § ensittarlagen (1925:334): 6 § lagen (1933:269) om ägofred: 25 § jaktstadgan (1938:279): 39 § fiskeristadgan (1954:607): 17 §

byggnadsstadgan (1959:612): 17 § 1 mom., 25 § och 34 § 2 mom. lagen (1960:130) om fiskevårdsområden: 18 § naturvårdskungörelsen (1964:825): 5, 10 och 15 §§ kungörelsen (1965:57) om lokala bestämmelser till skydd för djurlivet: 2

kungörelsen (1968:379) om uppläggande av nyU fastighetsregister, m.m.: 20 §

miljöskyddslagen (1969:387): 14 §

miljöskyddskungörelsen (1969:388): 21 och 24 §§

lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering: 6 §

anläggningslagen (1973:1149)': 19 §

Överväganden

1 4 kap. 18-24 §§ faslighelsbildningslagen (1970:988) behandlas kallelse och delgivning vid fastighetsbildningsförräuning. Reglerna ansluter lill delgivningslagen med avvikelser i huvudsak i fråga om kallelse lill sakägare med sladigvarande hemvist utom riket och utan känl ombud som kan delges (21 §) och utvidgad tillämplighet av reglerna om delgivning med delägare i samfällighet (22 §).

Genom hänvisning till fastighetsbildningslagen i denna del ges motsvarande regler i ensittarlagen, lagen om ägofred och anläggningslagen (kallelser till förrättningar).

'Anläggningslagen träder i kraft 1.7.1974.

Prop. 1976/77:63 268

Denna reglering, som inbegriper kungörande i form av kungörelsedelgivning, är tillfredsställande och bör bestå.

Med dessa och sinsemellan nära besläktade situationer behandlas i jaktstadgan (förrättningsman kallar till sammanträde för bildande av jaktvårdsområde), lagen om fiskevårdsområden (förrättningsman kallar till sammaniräde för bildande av fiskevårdsområde), fiskeristadgan (länsstyrelsen kallar till sammanträde före beslul om lokala fiskebestämmelser), naturvårdskungörelsen (5 och 10 §§ = länsstyrelsen inhämtar sakägares yttrande före beslut om inrättande av naturreservat o.dyl. eller utställer för granskning förslag till vissa förbudsbestämmelser) och kungörelsen om lokala bestämmelser till skydd för djurUvet (länsstyrelsen hör markägare före utfärdande av vissa förbudsbeslämmelser).

Målgruppen består typiskt sett av fastighetsägare och andra utövare av jakt eller fiske samt när det gäller vissa förordnanden enligt naturvårdskungörelsen också företrädare för miljö- och friluflsinlressen.

Så långl möjligt bör varje sakägare erhålla personligt meddelande. Detla är principiellt genomförbart när det gäller fastighetsägare men knappast när del gäller övriga intressenter. I fråga om dessa föreligger alltså behov av ett kungörelseförfarande.

I fiskevårdsområdeslagen är delägarkretsen (2 §) så fast bestämd att personlig delgivning med alla berörda ter sig som en realitet.

Nuvarande bestämmelser innebär i fråga om fiskevårdsområdeslagen delgivning med kungörande i ortstidning som subsidiär åtgärd när delgivning ej kunnat ske; regleringen av förutsättningarna för kungörande är dock liberalare och kungörandet enklare utformat än i delgivningslagen. Den nuvarande ordningen bör bestå. Jaktstadgan föreskriver kallelse i rekommenderat brev samt kungörande i ortstidning och länskungörelserna. Sist angivna medium bör utgå. Fiskeristadgan föreskriver kungörande i ortstidning och anslag på kommunens anslagstavla samt underrättelse till sammanslutningar av yrkesfiskare och av andra berörda deltagargmpper. Vidare skall det förslag till beslämmelser, som skall behandlas vid sammanträdet, finnas tillgängligt i varje församling. Anslag på kommunens anslagstavla bör utgå. Enligt regler i naturvårdskungörelsen förekommer kungörande i ortstidning eller på annat lämpligt sätt som form för underrättelse lill sakägare, enligt 10 §, till vilken KK om lokala bestämmelser till skydd för djurlivet hänvisar, primärt och enligt 5 § subsidiärt till tillställande i mera direkt form. Också i dessa fall skall förslaget göras tillgängligt för granskning, på plats i orten som anges i kungörelsen eller genom alt förslaget delges. I hithörande fall har målgruppen en sådan sammansättning och är det berörda sakägarintresset så starkt att ett kungörande bör vara obligatoriskt. Kungörandet bör ske i ortstidning enligt tekniken i 17 § delgivningslagen. Beroende på ärendets art och bygdens struktur kan självfallet andra åtgärder, t.ex. en bredare

Prop. 1976/77:63 269

lidningsannonsering än den ortsanknutna, vara på sin plats som stödjande medium.

Naturvårds kungörelsen innehåller (15 §) en särregel för förfarandet när handling enligt kungörelsen skall tillställas ägare till samfälld mark. Regeln ansluter i sak till delgivningslagens molsvarande procedurregler. Beslämmelsen bör tekniskt utformas genom en hänvisning till förfarandet vid kungörelsedelgivning (16 § andra st. och 17 § delgivningslagen).

Kungörande enligl byggnadsstadgan är föreskrivei när det gäller planförslag, förslag till beslut enligt 59 § byggnadslagen om gatumarkser-sättning m.m. och förslag lill tomtindelning. Om planförslag skall kungörande ske i ortstidning. Dessutom skall, när det gäller general-, slads-eller byggnadsplan, markägarna få personlig underrättelse. En särskild kungörandeprocedur gäller för underrättelse till samfällighet ulan styrelse eller förvaltare. Ändring eller upphävande av plan kan om ändringen berör endast ett mindre antal markägare beslutas ulan kungörande under förutsättning av markägarnas medgivande. I fråga om beslut enligt 59 § byggnadslagen gäller likartade regler. Om förslag till tomtindelning skall berörda markägare underrättas. Ortslidningskungörande är föreskrivei som form för kungörelsedelgivning med sådan sakägare.

Här angivna regler är i slora drag anpassade efter respektive målgrupp. Någon ändring i dessa regler föreslås därför inte.

En särskild grupp utgör de mera processuella stadgandena i miljöskyddslagen/miljöskyddskungörelsen (koncessionsnämnden/naturvårdsverket/länsstyrelsen bereder den, som berörs av den miljöfarliga verksamheten, lillfälle alt yttra sig över ansökan hos myndigheten, koncessionsnämnden kallar parterna till förhandling eller besiktning). Primärt sker kungörande i ortstidning, en eller flera. Alternativt kan användas annat lämpligt säll. Är intressentkrelsen klart bestämd till viss eller vissa personer eller förelag, kan i stället användas underräUelse i rekommenderat brev.

Nuvarande kungörandeform bör bibehållas. Orlstidningsvalet bör ske enligt den breda principen.

Vattenlagen ger i hithörande delar handlingsmönster för kungörande i huvudsak enligl följande:

A. Kungl. Maj:l

1 kap. 14 §: Ytirande över ansökan om ianspråklagande av strömfall infordras genom atl föreläggande delges sakägare. Som substitut vid hinder för delgivning sker kungörande i allmänna tidningarna och ortstidning.

B. Förrättningsman

10 kap. 6 §: lid och plats för syneförrättning (allmän floltied) kungörs i en eller två eller flera ortstidningar, dessutom sker personlig delgivning med vissa sakägare.

Prop. 1976/77:63 270

10 kap. 38 §: tid och plats för syneförrättning (vattenregleringsföretag, torrläggningsföretag eller avloppsförelag) kungörs i en eller två eller flera ortstidningar, personlig delgivning med alla sakägare kan ersätta kungörandet.

10 kap. 65 §: lid och plats för senare förrättningssammanträde (10:38) kungörs, om dessa uppgifter ej kunnat lämnas vid det föregående sammanträdet, enligt reglerna i 10 kap. 38 §.

10 kap. 77 §: tid och plats för ny uppskattning av båtnad (inom tillämp
ningsområdet för 10:38) kungörs enligl reglerna i 10 kap. 38 §.

C. Vattendomstol C. I .Ansökningsmål

11 kap. 33 §: ansökan kungörs (med uppgifter om formen för den
forisatta handiä.egningen t.ex. hur kallelser skall ske och i vilka tidningar
kungörelser i målet skall tas in) i en eller flera ortstidningar och, om målet
ej gäller endast torrläggnings- eller'avloppsföretag, allmänna tidningarna.
Kungörelsen skall enligt 11 kap. 32 § bl.a. innehålla uppgift om den eller de
(av vattenrättsdomaren besiämda) ortstidningar i vilka vissa kallelser och
meddelanden 'i målet' till parterna kommer alt införas. Dessutom skall
kända sakägare brevledes underrättas om kungörelsens innehåll.

11 kap. 47 §; om ytterligare faslighet visats vara berörd av ansökan, utfärdas tilläggskungörelse enligt reglerna i 11 kap. 33 §.

11 kap. 61 §: tid och plats för handläggning inför vattendomstolen, när skriftväxling mellan parterna inte behövs, tillkännages genom kungörelse i media enligl 11 kap. 33 §.

II kap. 68 §: tid och plats för domstolens sammanträde för behandling av vissa ersättningsanspråk tillkännages genom rekommenderat brev lill parterna och, där så kan anses erforderligt, kungörelse i en eller flera ortstidningar.

C. 2 Besvärsmål

11 kap. 88 §: om inkomna besvär utfärdas kungörelse enligt reglerna i 11 kap. 33 §.

C. 3 Underställningsmål

11 kap. 91 §: lid och plats för domstolens avgöranden kungörs enligt reglerna! llkap.88§(= 11 kap. 33 §).

C. 4 Aktförvarare

Genomgående metod för tillhandahållande av handlingar i mål vid vattendomstol är att handlingarna tillställs viss person, vilkel kungörs. Aktförvarare utses för det särskilda målet. Utses under handläggningen ny aktförvarare, skall delta kungöras enligt II kap. 104 §. Medium är ortstidning som bestämts i målet.

Mediavalet i dessa kungöranderegler är tillfredsställande.

Regeln i 1 kap. 14 § bör formuleras genom en koppling till delgivningslagens regler om kungörelseannonsering.

Prop. 1976/77:63 271

Den breda principen för ortstidningsannonsering bör inte binda bestämmandet av ortstidningar för kungörande 'i målet' (11 kap. 32 §).

Enligt lagen om flottning 1 allmän flottled kungörs i hithörande frågor enligt följande.

14 och 15 §§: kallelse till sammaniräde för behandling av förslag till bestämmelser om vissa floUledskostnader kungöres i en eller flera ortstidningar, dessutom utfärdas personlig kallelse ä floUledens anläggare.

35 och 36 §§: länsstyrelsen utlyser sammanträde om förslag till reglemente för flottningsförening med skogsägare och andra som är intresserade av frågan. Sammanträdet utlyses på lämpligt sätt.

Målgruppen är i båda fallen lokal och obligatorisk kungörandeform bör vara ortstidning. - Förfatlningsförslag finns inlaget som bilaga 2:4.

Återstående hithörande fall är kungörelsen om uppläggande av nytt fastighetsregister, enligl vilken förslag till traktnamn och traktindelning skall underställas berörda fastighetsägare för yttrande genom kungörande i tidning eller på annat lämpligt sätt, lagen om äganderättsutredning och legalisering, enligt vilken föreläggande för sakägare att viss tid efter första förrättningssammanträdet för äganderättsutredning anmäla äganderättsanspråk eller lämna upplysningar skall meddelas vid första sammanträdet och därefter anslås på kommunens anslagstavla, samt lagen om ströängars indragande tiU Kronan, enligt vilken ungefärlig tidpunkt för ströängs-nämnds förrättning skall kungöras i kyrkan, varjämte personlig underrättelse skall tillställas kända sakägare.

Målgruppen är också i dessa fall lokal. Obligatorisk kungörandeform bör vara ortstidning. I fråga öm ströängsförrättning kan del föreskrivna personliga underrättelseförfarandei anses tUlräckligt och kungöranderegeln ulgå.

1 fråga om traktnamn och iraktindelning har en utredning, tillsatt inom förutvarande civildepartementet, i betänkandet 'Fastighetsbetecknings-reformen' (Ds C 1973:4) föreslagit bl.a. alt kungörelseförfarandel, i andra fall än beträffande stadsregisterområden, ersätts med personliga underrättelser till berörda fastighetsägare. Om föslaget genomförs, bortfaller givetvis behovet av kungörandereglerna.

6.2.5 Beslut med anledning a v förrättning

Författningsrum

vattenlagen (1918:523): 10 kap. 26, 28, 68 och 71 §§, 11 kap. 104 och 108 §§ lagen (1919:426) om flottning i allmän floltied: 19 §

Prop. 1976/77:63 272

lagen (1939:608) om enskilda vägar: 80 och 93 §§ lagen (1960:130) om fiskevårdsområden: 31 §

Överväganden

Vattenlagen innehåller vissa föreskrifter som anknyter till situationer som behandlats i förrättningsavsnittet.

B. förrättningsman

10 kap. 26 §: efter förrättning (jfr närmasl föregående avsnitt 10 kap. 6 §) utställer synemännen provisorisk längd för granskning och erinringar inom viss tid. Utställandet kungörs i en eller flera ortstidningar.

10 kap. 28 §: efter utgången av erinringstiden enligt 10 kap. 26 § upprättas och tillhandahålls synemännens skriftliga utlåtande. Kungörande sker enligt reglerna i 10 kap. 6 §.

10 kap. 68 §: efter förrättning (jfr närmast föregående avsnitt 10 kap. 28
§) utställs synemännens utlåtande, varom kungörande sker i ortstidning
som bestämts för införande av kungörelser angående företaget. Som ett
alternativt förfarande för viss situation nämns utställande och kungörande
enligt reglerna för kungörande av senare förrättningssammanträde i 10
kap. 65 § (jfr härom närmast föregående avsnitt).

C. Vattendomstol/vaitenöverdomstolen

11 kap. 104 §: anförda besvär över vattendomstols dom eller beslul kan,
som alternativ till delgivning med parterna, kungöras. När sökande klagar i
tillåtlighetsdelen är kungörande obligatoriskt. Kungörelsen innehåller bl.a.
föreskrifter om den fortsatta handläggningen. Medium är ortstidning som
bestämts för vattendomstolens meddelanden i målet. - Bestämmelserna
äger enligt 11 kap. 108 § molsvarande tillämpning på rättegången i högsla
domstolen.

Av avgörande betydelse i dessa frågor är att mediabruket för förrättning och avgörande stämmer överens. Så är förhållandet nu. 1 de här behandlade vattenlagsfallen bör alltså göras endast sådana ändringar som följer av vad som föreslagits i närmast föregående avsnitt.

Lagen om flottning i allmän flottled behandlar kungörande av beslut om verkställbarhet av överklagat beslul om interimsflollning. Mediet är ortstidning, en eller flera. Annan ändring är inte motiverad än den tekniska ändringen i fråga om begreppet ortstidning. - Författningsförslag finns intaget som bilaga 2.4.

Utlåtande över förrättning enligt 3 kap. lagen om enskilda vägar, till vilken förrättning kallelse skall ske enligt reglerna i 25 § (jfr härom närmast föregående avsnitt), skall enligt 80 § framläggas för sakägarna på lid och plats som bestämts vid förrältningssammanlräde och som skall kungöras genom uppläsning i kyrkan och genom ortslidningsannonsering. Om länsstyrelses beslut i ärende enligt samma kapitel skall enligt 93 § sakägare

Prop. 1976/77:63 273

underrättas genom alt beslutet antingen tillställs alla sakägarna eller kungörs enligt samma regler som gäller i fråga om förrättningsuilåtande.

När det gäller framläggande av förrältningsutlåtande bör kungörandet inskränkas till att ske i ortstidning. Föreskriften om kungörande av länsstyrelsens beslut innebär bl.a. en fylligare redovisning i kungörelseform än vad som är föreskrivet i delgivningslagen. En sakligt tillfredsställande lösning synes vara att kungörandet sker i enlighet med delgivningslagens regler kompletterade med att beslutet i sin helhet hålls tillgängligt på lämplig plats i orten. Medium för kungörandet bör även i dessa fall vara ortstidning.

Ortstidning är enligt lagen om fiskevårdsområden form för tillhandahållande av meddelande om länsstyrelses eller kammarrätts beslut enligt lagen, när beslutet angår så många alt del inte lämpligen kan tillställas varje sakägare. Denna regel avviker från den föreslagna centrala författningens endast när det gäller vid vilken tidpunkl delgivning anses ha skett. Saklig grund för denna avvikelse torde inte finnas. Särregleringen bör därför ulgå.

6.2.6 Avlösning av vissa avgälder

Författningsrum

lagen (1907:15) angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet: 6§

lagen (1938:159) om avlösning av avgälder från de till skatte försålda så kallade halländska kyrkohemmanen: 7 §

Överväganden

Enligt 1907 års lag skall — om ersättningen inle redan är eriagd — länsstyrelsen fastställa ersättningen för avgälden och utsätta tid inom vilken den skall erläggas. Sådant beslut delges hemmanels ägare. Sedan det styrkts att ersättning för avgäld erlagts eller nedsatts, utfärdas kungörelse härom i länskungörelserna.

Enligt 1938 års lag skall länsstyrelsen, sedan framställning om avlösning kommii in, fastställa den ersättning som statsverket skall förskjuta och de avbetalningar därå som fastighetsägaren skall erlägga. Beslutet delges berörda parter. Sedan det vunnit laga kraft, införs meddelande om det i länskungörelserna.

Några rättsverkningar är inle i någotdera fallet knutna till kungörandet i länskungörelserna. Föreskrifterna om delgivning med berörda parter

18 Riksdagen 1976177. I saml Nr 63

Prop. 1976/77:63 274

synes tillfyllest från publiciletssynpunkt. De nämnda föreskrifterna om kungörande bör därför ulgå.

6.3 Bergsbruk — koncession

Författningsrum

lagen (1886:46 s. l)ang. slenkolsfyndigheter m.m.: 3, 21 och 30 §§ gruvlagen (1938:314); 10och23§§ uranlagen (1960:679): 7 och 34 §§

förslag till gruvlag (lagrådsremiss den 25 maj 1973): 2 kap. 12 § och 4 kap. 11 §

Överväganden

De inledande procedurreglema för förvärv av rätt enligt de tre lagar som behandlas här (stenkolslagen 3 § = ansökan om koncession, gruvlagen 10 § och förslaget till gruvlag 2 kap. 12 § = utfärdande av matsedel och uranlagen 7 § = ansökan om undersökningstillstånd) föranleder kungörande i samma media: allmänna tidningarna och ortstidning. Enligt stenkolslagen skall kungörande också ske genom anslag på lämplig plats i orten och kungörelsen delges berörda industriella förelag.

Ulmålsförrätlning enligt gruvlagen (23 §) och förslaget till gruvlag (4 kap. 11 §) kungörs i samma media som utfärdande av mulsedel samt delges kända sakägare. Senare förrättning för förändring av utmål följer samma regler som ulmålsförrätlning (45 §, förslagel 4 kap. 43 § hänvisning till dessa regler = till 23 §, 4 kap. 11 §).

Upphörande av koncession enligt stenkols-och uranlagarna kungörs, i förstnämnda fallet i länskungörelserna och i det senare fallet i allmänna tidningarna och ortstidning.

Över vissa rättigheter enligt gruvlagen och uranlagen förs register (gruvregistret respektive uranregistret). I gruvregistret införs bl.a. uppgift om förverkande av gruvrätt (78 § gruvlagen, motsvarande bestämmelse finns ej innefattad i förslaget till gruvlag. De ytterligare föreskrifter som kan behövas utöver förslagets bestämmelse att gruvregister skall föras (11 kap. 7 §) lorde komma att meddelas i administrativ ordning (se lagrådsremissen s. 193)).

I stenkolslagen finns vidare föreskrivet, att beslut om vilostånd (30 §) skall anslås på lämplig plats i orten.

Det grundläggande valet av kungörandeform. Post- och Inrikes

' Ny gruvlag föreslås träda i kraft den 1 juli 1974.

Prop. 1976/77:63 275

Tidningar och ortstidning, är väl lämpat för detta användningsområde och bör bestå. Ortstidningskungörandel bör ske efter den breda principen.

Anslagskungörandet enligt 3 § stenkolslagen ler sig inte som ett generellt påkallal komplement till de grundläggande formema och bör därför utgå.

Upphörande av koncession enligl stenkolslagen faller inte inom det för framtiden avsedda användningsområdet för länskungörelserna. Kungörande bör i stället ske i tidning i likhei med vad som gäller om koncession enligt uranlagen.

Bestämmelsen om viloståndsanslag enligt slenkolslagen torde numera ha en synnerligen begränsad användning. 1 fall av aktualitet torde det valda mediet vara godiagbart för ändamålet. Anledning saknas att föra in denna regel i ett större regelsystem. Bestämmelsen bör därför inte föras in i den samordnade författningsregleringen om kungörande.

6.4 Statusförhållanden

6.4.1 Fysiska personer

Författningsrum

giftermålsbalken: 5 kap. 13 §,8 kap. 11 §, 13 kap. 15 § och 15 kap. 21 § lagen (1898:64 s. 10) om boskillnad: 5 och 18 §§ fastighetsbildningskungörelsen (1971:762): 23 § föräldrabalken: 9 kap. 2 a § och 20 kap. 23 §

lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap: 5 kap. 5 §.

Överväganden

Reglerna behandlar dels avvikelser från lagens huvudregler om ekonomisk behörighet på grund av ålder och civilstånd (GB 5:13, FB 9:2a och 20:23 samt 1904 års lag), dels förmögenhetsfördelning mellan makar (GB 8:11, 13:15 och 15:21, lagen om boskillnad och fastighetsbildningskungörelsen). Kungörande enligt gällande regler skall ske i allmänna tidningarna och i andra hithörande frågor än omyndighetsförklaring eller hävande av sådan förklaring dessutom i ortstidning. Jämsides med tidningskungörandet sker registrering inom folkbokföringen av ålder och civilstånd samt, när del gäller makars egendomsförhållanden, uppgift i äklenskapsregislret och när det gäller äktenskapsförord dessutom införande i rättens protokoll.

Prop. 1976/77:63 276

Någon saklig ändring av kungörandeform är inte påkallad.

6.4.2 Svenska juridiska personer

Författningsrum

lagen (1887:42 s. 1) om handelsregisler, firma och prokura: 4 §, 7 § och 21 a § iredje stycket lagen (1938:96) om understödsföreningar': 68 § lagen (1944:705) om aktiebolag: 202 § KK (1948:219) om registrering av sambruksföreningar: 9 § lagen (1948:433) om försäkringsrörelse: 314 § lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar: 104 och 105 §§ lagen (1955:183) om bankrörelse: 161 och 172 §§ lagen (1955:416) om sparbanker: 89 § lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen: 5 § bostadsräUslagen (1971:479): 67 § lagen (1972:262) om understödsföreningar: 3 § förslag till handelsregisteriagprop. 1974:4): 18 och 19 §§

Till denna lagstiftning ansluter följande författningar som behandlar tekniska frågor:

KK (1947:971) om aktiebolagsregislrets förande m.m.

KK (1952:495) om förande av register för ekonomiska föreningar m.m.

KK (1955:187) om bankregistrels förande m.m.

KK (1955:422) om sparbanker.

KK (1969:88) om föreningsregistrel för jordbrukskasserörelsen.

KK (1973:395) om införande i allmänna tidningarna av uppgifter ur aktiebolagsregislret m.fl. register.

Nuvarande ordning i huvuddrag och remissutfallet

Som princip på della område gäller alt förmågan att förvärva rättigheter
och skyldigheter förutsätter att den juridiska personen är registrerad.
Registreringsmyndighet är
patent- och registreringsverket för aktiebolag

bankinspektionen för bankaktiebolag, sparbanker,

jordbrukskasserörelsen

försäkringsinspektionen för försäkringsrörelse och under-

stödsföreningar

' Upphävd genom lagen (1972:262) om understödsföreningar. Gäller dock alltjämt,

enligt övergångsbestämmelse till 1972:262, i figa om arbetslöshetskassor.

* Handelsregisterlagen foreslås träda i kraft 1.7.1974 och 1887:42 s. 1 då upphävas.

Prop. 1976/77:63 277

arbetsmarknadsstyrelsen för arbetslöshetskassor

lanibruksstyrelsen för sambruksföreningar

länsstyrelse för ekonomiska föreningar, bostads-

rättsföreningar och verksamhet hänförlig till handelsregister

Registreringen omfattar i huvudsak beteckning, behöriga ställföreträdare och verksamhelens art.

1 fråga om understödsföreningar enligt såväl gamla som nya lagen sker inget annat kungörande än införandet i registret, I övrigt gäller på detta område atl registreringsmyndighelen skall kungöra varje införing i eller avförande ur register i tidning.

Tidningskungörandet är uppbyggt på följande sätt. Uppgifter ur samtliga register kungörs i Post- och Inrikes Tidningar. Uppgifter ur register för ekonomiska föreningar, sparbanksregistret, registret för jordbrukskasserörelsen, sambruksföreningsregistret och handelsregister kungörs också i ortstidning. Val av ortstidning är reglerat på olika sätt för skilda register.

Till införandet av uppgift i register och kungörandet av uppgiften i tidning är viss rättsverkan knuten. Vad som införts i registret och kungjorts i viss tidning presumeras ha kommit till tredje mans kännedom. Avsedd tidning är ortstidning i de fall där kungörande i ortstidning är föreskrivet, i övriga fall Post- och Inrikes Tidningar.

Uiredningen har föreslagit en översyn av vilka uppgifter som skall registreras och att på registeruppgifterna tillämpas utredningens syslemförslag.

Remissinsianserna har allmänt anslutit sig till tanken på en översyn.

Länsstyrelsen i Västerbottens län tillstyrker ökad ortsannonsering enligt systemförslaget. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, kommerskollegium och handelskammaren i Göteborg uttalar dock tveksamhet i frågan om ökad ortsannonsering ger motsvarande utbyte. Länsstyrelsen tillägger att allmänheten i prakiiken söker information om registrerade förhållanden genom förfrågan hos respektive register. Länsstyrelsen i Västernorrlands län och handelskammaren i Malmö förordar alt ortsannonseringen slopas och anser det tillräckligt med annonsering i Post- och Inrikes Tidningar.

Frågan om kungörande av uppgifter ur handelsregister har också belysts vid remissbehandlingen av firmautredningens betänkande Firmaskydd (SOU 1967:35). Utredningen föreslog kungörande i Posl- och Inrikes Tidningar och ortstidning. Länsstyrelsen i Gävleborgs län förordade ortsannonsering men föreslog atl annan annonsering slopas. Länsstyrelsen i Älvsborgs län ifrågasatte däremot om kungörande i ortstidning behövs.

Förslaget till handelsregislerlag (prop. 1974:4) innebär, i avvaktan på en bred reform av kungörandereglerna, oförändrade kungörandeformer.

Aktiebolagsutredningen har i betänkandet Förslag till aktiebolagslag m.m. (SOU 1971:15) berört frågan om tidningskungörande. Utredningen

Prop. 1976/77:63 278

avvisar (s. 387 till 166 §) tanken på atl bredda tidningskungörandet av uppgifter ur aktiebolagsregislret till att också omfatta ortstidning. Utredningen hänför sig i sin framställning bl.a. till firmaulredningens förenämnda belänkande och vill inte ifrågasätta att för enhetlighetens skull ortstidningsannonseringen av uppgifter ur handels- och föreningsregislren slopas. Uiredningens förslag innebär oförändrad kungörandeform för registrerade uppgifter.

Vid remissbehandlingen lämnades aktiebolagsulredningens förslag i denna del i alll väsentligt ulan erinran.

Utgivningen av 'månadshäftet', den samling av anmälningar till aktiebolagsregistret och andra register, som utgelts månadsvis av patent- och registreringsverket, upphörde med utgången av juni månad 1973.

Överväganden

Inom det rättsområde som detta avsnitt behandlar ryms vitt skilda företagsformer med spännvidd från företag med verksamhet och inlressentområde som innesluter hela landet till myckel små förelag med uteslutande lokal karaklär. Inom samma förelagsform återfinns enskilda företag av mycket olika omfattning.

Även om den valda företagsformen naturligtvis ofta ger god ledning för att bedöma omfattningen av det geografiska intressentområdet, ter det sig ändå angeläget och naturligt alt officiella uppgifter om företag av olika former skall stå atl finna på så långt möjligt likarlat sätt. Härtill kommer att näringsverksamhet ofta bedrivs successivt i olika företagsformer. Kungörande i fråga om de olika företagsformerna bör därför ske i enhetliga former.

Syftet med register och tidningskungörande belyses av följande uttalande av chefen för justitiedepartementet i förarbetena till 1887 års lag (prop. 1887 nr 2 s. 60): 'Handelsregistret är icke till endasl för köpmännen ulan också för den stora allmänhetens bekvämlighet, enär det innehåller, på ett slälle samlat, allt vad allmänheten behöver och måste veta för att kunna inlåta sig i affärsförbindelse med en köpman. När lagen ålägger köpmannen såsom en plikt att på egen bekostnad tillhandahålla allmänheten dessa uppgifter, bör den också med skäl kunna fordra att allmänheten verkligen av dem lager vederbörlig del, sä alt ej köpmännen betungas med den ytterligare plikten att i varje fall genom särskild bevisning styrka att ett förhållande, varom registrering skett, varit för hans medkontrahent bekant'.

Målgruppen, bestämd enligt kungörandereglernas grundläggande syfle sådant det manifesterats i presumlionsreglerna, är personer vilkas ekonomiska intressen vid någol tillfälle berörs av företaget. En sådan målgrupp kan förväntas visa en avsevärd aktivitet för alt försäkra sig om relevant information.

Prop. 1976/77:63 279

Gemensamt för hithörande uppgifter — till skillnad från t.ex. de associationsrättsliga kungöranden som behandlas i avsnitt 6.6 — är att uppgifterna inte primärt syftar till att framkalla aktivitet i viss angelägenhet vid viss tidpunkt. Uppgifterna har i stället sitt värde i alt finnas tillgängliga när målgruppsmedlem av annan anledning än registeruppgift föranleds att t.ex. agera i förhållande till förelaget. Enskild registeruppgift har vidare typiskt sett informationsvärde inte fristående utan som en länk i den fortlöpande kedjan av uppgifter — eller utevaro av uppgifter — som ger en helhetsbild i något avseende. Av avgörande betydelse är alltså att uppgifterna, när de skall användas, är både akluella och fullständiga.

Att målgruppen fullgör sin genom presumtionen ålagda 'skyldighet' att ta del av relevanta uppgifter genom studium av tidningskungörelserna fömtsätter i realiteten privat registerföring inom målgruppen. En sådan ordning ter sig inte ekonomiskt rimlig eller önskvärd. Det kan också ifrågasättas om så faktiskt sker.

Den mest exakta överföringen av uppgifter sker, på delta som på andra områden, direkt från källan (registret) till avnämaren utan mellanled. I situationer där företag själv är medagerande torde företaget redan nu regelmässigt tillhandahålla registerutdrag som behövs. I andra situationer, t.ex. när det gäller uppgifter om ett stort antal företag för viss karlläggning, kan metoden att skaffa uppgifter genom registerutdrag eller muntlig förfrågan hos registret visserligen vara otymplig, men detsamma gäller användningen av tidningskungörelser för sådant syfte. Post- och Inrikes Tidningars månadshäfte, som avsetts vara ett hjälpmedel vid begagnande av tidningskungörelser, torde i praktiken inte ha tjänat avsett syfte och är, som redan anmärkts, numera nedlagt.

Det faktiska behovet av annat kungörande än genom införing i register kan alltså ifrågasättas. Till bedömande av denna fråga har justitiedepartementet berett vissa företrädare för näringslivet tillfälle alt yttra sig genom en enkät i ärendet. I enkäten ställdes följande frågor:

1) Skulle det innebära olägenhet för något näringslivets intresse om det nuvarande aktiva kungörandet (tidningskungörandet) upphör och man alltså går över till endast passivt kungörande (införing i register)?

2) Kan, vid bibehållande av aktivt kungörande på detta område, det aktiva kungörandet begränsas till endast vissa av f.n. kungjorda uppgifter (i första hand uppgifter om företagsledning och firmatecknare)?

Svar kom in från Svenska Bankföreningen, Sveriges Indusiriförbund, Sveriges Grossistförbund, fem handelskamrar och Handelskamrarnas nämnd.

Frågan 1) besvarades med ja av Svenska Bankföreningen, Industriförbundet, fyra handelskamrar och Handelskamrarnas nämnd saml med nej av Sveriges Grossistförbund och en handelskammare. Som motivering till jakande svar och som kommentar till nekande uttalades så gott som

Prop. 1976/77:63 280

enhälligt all registermyndigheterna nu inte har den kapacitet som ökad utdragsbeställning och telefonförfrågning skulle kräva vid passivt kungörande. 1 några svar pekades också på att passivt kungörande skulle medföra en ökad administrativ belastning för näringslivets del. Bankföreningen upplyste att dess medlemsbanker fortlöpande använder Post- och Inrikes Tidningar (veckobilagan) som informationskälla beträffande uppgifter ur aktiebolagsregistret men däremot inhämtar uppgifter ur handels- och föreningsregister direkt från registermyndigheterna. En handelskammare ansåg som värdefullt i sig alt uppgifterna för hela landet finns samlade i en publikation.

Frågan 2) besvarades genomgående med ja.

Utfallet av undersökningen ger stöd för uppfattningen all kungörandet skulle kunna göras helt passivt under förutsättning alt registermyndigheterna dimensioneras för atl lämna en större mängd uppgifter än f.n. Presumlionsreglerna förutsätter inte i och för sig ett aktivt kungörande. Frågan i vilken mån kungörande skall äga rum kan ses som en fråga om var resurserna skall sältas in.

Om ett centralt företagsregister byggt på ADB (se prop. 1974:4 s. 162) skulle komma lill stånd, skulle därifrån kunna erbjudas en så kvalificerad uppgiftsservice atl ett aktivt kungörande vore uppenbart obehövligt. Så länge uppgifterna är fördelade inle bara på olika slags regisler utan också på både centrala och regionala register kan det emellertid vara till fördel för avnämarna alt uppgifterna finns tillgängligt samlade på ett slälle, som nu är fallet i Posl- och Inrikes Tidningar. Att avnämare faktiskt utnyttjar en sådan central uppgiflssamling innebär en avlastning för registermyndigheterna liksom, enligt vad företrädare för näringslivet uppgivit, en administrativ och ekonomisk fördel för avnämare. Detta förhållande har dock särskild tyngd endast i fråga om sådana grundläggande uppgifler som efterfrågas i större antal och som har betydelse utöver kungörandets grundläggande syfte, t.ex. för en mera allmän överblick över företagsbeståndet och dess verksamhetsinriktning. Näringslivets mera allmänna inlresse av denna art motsvaras självfallet också av ett likartal inlresse hos en allmänhet. Ett aktivt kungörande av sådana grundläggande uppgifter kan alltså gagna den direkta målgruppen och dessutom en vidare, mera allmänt samhällsintresserad grupp. Med nuvarande registersystem ter det sig alltså praktiskt atl bibehålla ett aktivt kungörande i begränsad omfattning. ,

Det aktiva kungörandet bör ske i ett samlat organ för hela landet. Detta organ bör som hittills vara Posl- och Inrikes Tidningar, som här kan ses också som en specialpublikation.

Kungörande härutöver i ortstidning skulle förutsätta ett behov av bredare lokal/regional information som inte fylls genom registrering och kungörande i Post- och Inrikes Tidningar.

Prop. 1976/77:63 281

Även den mera allmänna gruppens intresse måste bedömas vara av sådan art att viss aktivitet kan förväntas av gruppen. Det får förutsättas att den stora mängden uppgifler i Post- och Inrikes Tidningar redigeras så att uppgifterna är överskådliga, t.ex. kommunvis/länsvis. Kungörande i ortstidning synes då inte ge en sådan ökning av målgruppens informationsmöjligheter som på ett rimligt sätt skulle svara mot den därigenom uppkommande kostnadsökningen. Ortstidning är därför inte tillräckligt motiverad som obligatorisk kungörandeform. Däremot kan i fråga om åtminstone vissa uppgifter finnas skäl för kungörande också i stödjande form, t.ex. någon eller några dagstidningar. 1 lokalpressen bör det helt allmänna nyhetsstoff som ligger i l.ex. en företagsetablering också kunna lämpa sig för att behandlas som nyhetsmaterial.

Den presumtion som nu är knuten till tidningskungörandet (ortstidning eller Post- och Inrikes Tidningar) bör med den nu föreslagna lösningen knytas till själva kungörandet i Post- och Inrikes Tidningar, där sådant kungörande är föreskrivet. I övriga fall bör presumtionen knytas endasl till införingen i registret. Mot bakgrunden av det förda resonemanget kan det antagas att en sådan konstruktion skulle myckel måttligt öka efterfrågan på registerutdrag och muntliga upplysningar. Kostnaderna för den ökning av registerpersonalen som kan visa sig fordras, torde mer än väl läckas av inbesparade kostnader för tidningskungörande.

Slutligen måste tagas ställning till frågan vilka registrerade uppgifter som också skall kungöras i tidning. TUl ledning för denna avgränsning finns uttalanden i svaren på näringslivsenkäten. För aktivt kungörande efterfrågades där uppgifter om ekonomiska förhållanden, l.ex. om aktiekapitalets storlek och storleken av inbetalat belopp, samt uppgifter om firma, föremål för verksamheten, styrelse, firmatecknare och tidpunkt för inregistrering. Sådana uppgifler kan bedömas vara de mest betydelsefulla och frekvent behövliga för den direkta målgruppen, således också de mest tyngande för registermyndigheten, om de skulle kungöras passivt. Sådana uppgifler synes också täcka den vidare målgruppens intresseområde. Avgränsningen kan alltså läggas upp i huvudsak efler dessa riktlinjer.

När det gäller registrering av understödsföreningar innebär den nuvarande regleringen endasl passivt kungörande. Anledning till vidgat kungörande synes inte föreligga. Den allmänna presumtionen bör utsträckas till tillämpning också i fråga om understödsföreningarna.

I 161 § lagen om bankrörelse föreskrivs skyldighel för företrädare för bankbolag att kungöra i allmänna tidningarna när bankbolaget börjar sin rörelse eller träder i likvidation. Uppgifterna skall även tillställas tillsynsmyndigheten som för bankregistret. Denna konstruktion bör bestå.

Författningsförslag (lagen om ekonomiska föreningar) finns intaget som bilaga 2:7.

Prop. 1976/77:63 282

6.4.3 Utländska juridiska personer

Författningsrum

lagen (1950:272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket: 8, 9, 22, 25 och 27 §§

lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag alt idka näring här i riket: 26 §

Anslutande författning:

KK (1968:556) om näringstillstånd m.m.: 20 §

Överväganden

Enligt 1950 års lag förutsätts för utländsk försäkringsanstalts verksamhet här i riket att anstalten beviljats koncession och alt anstalten företräds av godkänd generalagent. Myndighets slatusbeslut, dvs. beslut om koncession och godkännande av generalagent (8 §), ändring av gmnder för koncession (9 §), förordnande av ombud för mottagande av stämning (22 §) och förverkande av koncession (25 och 27 §§), kungör försäkringsinspektionen i allmänna tidningarna.

Enligt 1968 års lag är myndighets tillstånd förutsättning för utländskt företags verksamhet här i riket. Uppgift om verksamheten skall registreras (filialregistret hos patent- och registreringsverket). Registeruppgift skall kungöras i allmänna tidningarna. Uppgift som införts i registret och kungjorts i allmänna tidningarna presumeras ha kommit till tredje mans kännedom.

Kungörandereglerna ansluter i fråga om mediaval i stora drag till vad som föreslås gälla för inhemska företag med motsvarande verksamhet (avsnitt 6.4.2). Annan ändring bör inte ske än att registrerade adressuppgifter enligt 13 § 1968 års kungörelse undantas från tidningskungörande och att presumtionen i fråga om dem knyts till införingen i registret.

6.4.4 Konkurstillstånd

Författningsrum konkurslagen (1921:225): 19, 20, 26, 129, 149, 185 och 186 §§

Överväganden

För allmän information om rådande konkurstillstånd bör kungörandet, i

Prop. 1976/77:63 283

enlighet med vad som redan nu sker, ta sikte på spridning lokalt och riksomfattande. De konkurstekniska synpunkter, som därutöver kan göras gällande, behandlas i avsnittet 6.5.

6.5 Konkurs- och ackordsförfarandet

Förfa ttningsrum

konkurslagen (1921:225): 11, 19, 20, 25, 26, 85, 111, 129, 130, 149, 155, 166, 176, 185, 186, 189, 202 och 210 §§ ackordslagen (1970:847): 26 § ackordskungörelsen (1970:858): 20,23 och 44 §§

Överväganden

Genomgående form för kungörande enligt konkurslagen är allmänna tidningarna och ortstidning. Anslag på rättens tavla föreskrivs dessutom enligt 11, 20 och 185 §§ konkurslagen (ej genast bifallen konkursansökan av dödsbodelägare samt beslut om försättande i konkurs).

Form för kungörande enligt ackordslagen 'är allmänna tidningarna och, om hinder ej möter, ortstidning. Kungörelse om beslut om förhandling om offentligt ackord (26 § ackordslagen) skall dessutom anslås på rättens tavla.

Valet av ortstidning styrs genom regler i konkurslagen (19 §) alt antalet ortstidningar ej får översliga två och i ackordskungörelsen (24 §) som bestämmer antalet till en eller två. Ändring i valet av ortstidning skall enligt 202 § konkurslagen kungöras.

Målgruppen för kungörande enligt konkurs- och ackordslagstiftningen är typiskt sett blandad och obligatorisk form bör alltså, som i huvudsak redan gäller, vara Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning. Annonsering i ortstidning bör inriktas på att följa de allmänna principerna härför.

Det är odiskutabelt att en obruten tillämpning av den breda ortstidningsannonseringens princip i åtskilliga fall leder till avsevärt ökade konkurskostnader. En lösning som bättre tillgodoser procedurekonomiska intressen är att sådana kungörelser som avser 'ekonomisk status' (jfr avsnitt 6.4) följer huvudprincipen medan övriga, mera interna procedurtekniska kungöranden följer i stort sett den nuvarande regleringen, dvs, ett mindre antal ortstidningar, vilka anges i 'staiuskungörelsernd. Visserligen bidrar självfallet också de s.k. interna kungörelserna till att informera berörda borgenärer om slatusläget och kan t.ex. utlösa eflerbevakning. 1

Prop. 1976/77:63 284

sammanhanget är också att märka att åtskilliga av de interna kungörelserna med stöd av 203 § konkurslagen kan ersättas av annat kallelsesätt, om del är billigare än föreskrivet kungörande.

Den effektivitetsökning som troligen skulle bli följden av att den breda annonseringsprincipen följs genomgående står dock sannolikt inte i rimlig relation till den uppkommande kostnadsökningen. Ortstidningsannonsering av interna kungörelser bör därför kunna begränsas till ell mindre antal tidningar. Vilka skall dock anges i sådana statuskungörelser som inte är sista kungörelse i konkursen.

.Anslag på rätlens tavla bör inle längre vara föreskrivei. Alt denna kungörandeform upphör att vara obligatorisk är inte liktydigt med att det är betydelselöst alt kungörelsematerialet är fortlöpande lättillgängligt för därav berörda. Tvärtom kan del komma att visa sig praktiskl, bl.a. med hänsyn till föreskrifterna i servicecirkuläret (1972:406), att utfärdade, alltjämt aktuella konkurskungörelser förvaras på sådant sätt alt allmänheten vid besök hos domstolarna vid behov lätt kan få tillgång lill uppgifterna.

Statuskungörelser: konkurslagen 11, 19,20,26, 129, 149, 185 och 186 §§, ackordslagen 26 §.

Förfatlningsförslag (konkurslagen) finns inlaget som bilaga 2:6.

6.6 Kallelse å okända borgenärer 6.6.1 Om fordringens bestånd

Författningsrum

KF (1862:10 s. 1) om tioårig preskriplion och om kallelse å okända borgenärer: 11 § lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling: 6, 12 och 13 §§ lagen (1944:705) om aktiebolag: 67, 68 och 174 §§ lagen (1948:433) om försäkringsrörelse: 62,63 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar: 97 § lagen (1955:183) om bankrörelse: 47 och 48 §§ lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen: 87 § lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss: 25 §

Överväganden Bestämmelserna behandlar sådant kungörande som syftar till att

Prop. 1976/77:63 285

aktivera borgenär för att förhindra preskription, minskning av hans säkerhet för fordran (l.ex. genom nedsättning av aktiekapital, viss vinstutdelning eller fusion) eller att hans fordringshandling blir ogiltig. Lagen om jordbrukskasserörelsen har den konstruktionen av kungörandet, att tillståndsmyndighetens beslul jämte fullföljdshänvisning kungörs. Allmänna tidningarna är medium i samtliga här berörda fall, anslag på myndighets tavla i alla ulom lagen om jordbrukskasserörelsen, lagen om avveckling av fideikommiss och 12 § lagen om dödande av förkommen handling. Vidare föreskrivs ortslidningskungörande i alla fallen utom enligt preskriptionsförordningen, 12 § lagen om dödande av förkommen handling och aktiebolagslagen; i de övriga fallen enligt lagen om dödande av förkommen handling är ortstidning fakultativ form. Med undantag för lagen om dödande av förkommen handling, lagen om jordbrukskasserörelsen och lagen om avveckling av fideikommiss föreskrivs i hithörande bestämmelser att kungörande i tidning skall ske vid tre tillfällen under en i respektive författningsrum angiven tid.

Utredningen har föreslagit att tidningskungörandet inskränks till ett tillfälle.

Svenska bankföreningen har uttalat alt del inte bör möta något avgörande hinder alt begränsa denna annonsering så att den inte behöver ske mera än en gång.

1 enlighet med de allmänna principerna för användning av kungörandeformer bör anslag på myndighets tavla — nu föreskriven form för samtliga här berörda fall utom kungörande enligt 12 § lagen om dödande av förkommen handling, lagen om jordbrukskasserörelsen och lagen om avveckling av fideikommiss — inte längre vara obligatoriskt. I de fall där gäldenären är juridisk person lorde målgruppen vid en generalisering få betecknas som nationell. Obligatorisk form bör därför vara Post- och Inrikes Tidningar. Samma bör gälla i fråga om kungörande enligt lagen om dödande av förkommen handling och preskriptionsförordningen. I de båda sistnämnda kungörandefallen torde man dock få räkna med en frekvent användning av ortstidning som subsidiär form.

I fråga om kungörande enligt lagen om avveckling av fideikommiss kan målgruppen bedömas regelmässigt ha ett så siarkt lokalt inslag att som obligatorisk form bör anges både Posl- och Inrikes Tidningar och ortstidning.

Som utredningen påpekat och bankföreningen vitsordat torde den förhållandevis måttliga effektivitetsökningen genom ett upprepat kungörande inte slå i rimlig proportion lill kostnaderna. Obligatoriskt kungörande bör alltså genomgående begränsas till ett tillfälle.

Författningsförslag (lagen om ekonomiska föreningar och preskriptionsförordningen) finns intagna som bilagor 2:7 och 2:10.

Prop. 1976/77:63 286

6.6.2 Likvidation m.m.

Författningsrum

lagen (1887:42 s. 1) om handelsregister, firma och prokura: 21 a § försia

stycket lagen (1938:96) om understödsföreningar: 46 och 78 §§ lagen (1944:705) om aktiebolag: 143 och 173 a §§ lagen (1948:218) om sambruksföreningar: 52 § lagen (1948:433) om försäkringsrörelse: 137, 234, 295 och 297 §§ lagen (1950:272) om rätt för utländsk försäkringsanstall alt driva rörelse

här i riket: 29 § lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar: 72 och 74 §§ lagen (1956:216) om jordbmkskasserörelsen: 87 § lagen (1972:262) om understödsföreningar: 45, 56 och 71 §§

Överväganden

Typsituauonen är i ovanstående fall att juridisk person ifrågasatts skyldig att träda i likvidation därför att den saknar behörig förelrädare. Kungörandet avser att bereda den juridiska personen och dess medlemmar/aktieägare och borgenärer tillfälle att yttra sig i saken. Kungörandet enligt firmalagen syftar till att bereda firmainnehavare tillfälle att yttra sig inför ifrågasatt avförande av firman ur handelsregister. Motsvarande regler finns i 173 a § aktiebolagslagen och 74 § föreningslagen.

1 de båda författningarna som behandlar försäkringsrörelse föreskrivs dessutom (i 295 och 297 §§ lagen om försäkringsrörelse och 29 § lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva rörelse här i riket) kungörande för att bereda berörda försäkringstagare och andra, som är berättigade på grund av försäkring, tillfälle att yttra sig över ifrågasatt överlåtelse av försäkringar till annan försäkringsgivare. Regeln i 56 § den nya lagen om understödsföreningar behandlar underrättelse om godkänt beslut att understödsförenings rörelse skall överlåtas till förening eller bolag. Om beslutet skall styrelsen för den övertagande sammanslutningen underrätta den, vars försäkring eller förmån omfattas av överlåtelsen. Motsvarande regler finns också i de båda försäkringslagarna i fråga om verkställd överlåtelse.

Underrättelse enligt 56 § den nya lagen om understödsföreningar och motsvarande regler i de båda försäkringslagarna skall ske 'i den ordning som försäkringsinspektionen finner ändamålsenlig'.

Kungörandeform är i övriga fall genomgående allmänna tidningarna och, med undantag för 297 § lagen om försäkringsrörelse som därjämte

Prop. 1976/77:63 287

anbefaller annat lämpligt sätt, ortstidning.

Målgruppen är i båda slagen av situationer nationell och obligatorisk form bör alltså vara Posl- och Inrikes Tidningar.

För den speciella situationen i 56 § den nya understödsföreningslagen och motsvarande regler i de båda försäkringslagarna ter sig dock den nuvarande delegationen av formvalet som en smidig lösning som bör bestå.

Författningsförslag (lagen om ekonomiska föreningar) finns intaget som bilaga 2:7.

6.7 Kallelse till fördelningssammanträde

Förfottningsrum

utsökningslagen (1877:31 s. 1): 140, 141 och 143 §§

vattenlagen (1918:523): 9 kap. 70 §

lagen (1921:378) om ströängars indragande till Kronan: 60 §

lagen (1925:334) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område (ensittarlagen): 14 §

lagen (1927:79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på gmnd av brandförsäkringsavtal: 2 §

gruvlagen (1938:314): 43 §

kungörelsen (1971:1097) om exekution i fast egendom: 36 §

kungörelsen (1971:1102) om exekution i luftfartyg: 15 §

expropriationslagen (1972:719): 6 kap. 19 §

förslaget till gruvlag (se avsnitt 6.3): 4 kap. 42 §

Överväganden

De nuvarande kungörandereglerna på detta område kan indelas i tre grupper:

a) 143 § utsökningslagen sammanställd med de båda exekutionskungörelserna ger regeln att kungörande skall ske i allmänna tidningarna eller ortstidning. Till denna reglering är ensittarlagen ansluten (hänvisning i dess 14§),

b) 140 och 141 §§ utsökningslagen, som bestämmer media för kungörande av nytt fördelningssammanträde efter viss exekutiv försäljning av fartyg tiU allmänna tidningarna och ortstidning oeh kungörande av fördelningssammanträde angående under hand såld lös egendom till ortstidning eller annat lämpligt sätt,

c> övriga hithörande författningsrum, där kungörandemedta är allmänna tidningarna och ortstidning.

Prop. 1976/77:63 288

Bestämmelsen i 43 § gruvlagen har i förslaget har i förslaget till ny gruvlag ersatts med en hänvisning till här berörda regler i expropriationslagen.

Utgångspunkten för reglerna är att okänd sakägare berörs av sammanträdet. Målgruppen är typiskt sett nationell. Som obligatorisk form i allmänhet bör därför i enlighet med systemförslaget anges Post- och Inrikes Tidningar. På detta område torde man dock ha att räkna med en förhållandevis hög frekvens av subsidiär annonsering, företrädesvis i ortstidningar.

1 fråga om kungörande enligt 141 § utsökningslagen (under hand såld lös egendom) finns anledning anlaga all i övervägande antalet fall målgruppen är lokalt betonad. Som obligatorisk form för detta fall bör därför bestämmas ortstidning.

6.8 Aktiebolags bildande m.m.

Författningsrum

aktiebolagslagen (1944:705): 11, 21, 24, 52, 54 och 123 §§ lagen (1948:433) om försäkringsrörelse: 18,49,58, 115, 180, 215 och 228 §§ lagen (1955:183) om bankrörelse: 35 och 143 §§ lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering: 25 § KK (1970:600) om förenklad aktiehantering: 4 §

Överväganden

Bestämmelserna i aktiebolagslagen ger formföreskrifter för stiftare/aktiebolag i fråga om kungörande av godkända sliflelsehandlingar, kallelse lill vissa stämmor och kungörande av sådana beslut om ökning av aktiekapital som inte förutsätter myndighels tillstånd.

Bestämmelserna i lagen om försäkringsrörelse motsvarar aktiebolagslagens ovan berörda samt reglerar kungörande av beslut om sådan ändring av bolagsordning som påverkar delägares ansvarighet.

Bestämmelserna i lagen om bankrörelse reglerar styrelses och VD:s kungörande av visst beslut om ökning av aktiekapital samt likvidators utfärdande av kallelse till viss stämma.

Kungörandeformer ar genomgående, jämte i förekommande fall brev till känd delägare, allmänna tidningarna och ortstidning inom den ort där företagets styrelse har sitt säte.

Författningarna om förenklad aktiehantering ansluter i fråga om media

Prop. 1976/77:63 289

till de ovan behandlade författningarna. Enligt kungörelsen skall bolag, som ansluts till VPC, anmana aktieägarna att låta byta ul sina aktier. 1 lagen behandlas situationen när fondemitterade aktier i VPC-anslutet bolag inom fem år ej kunnat tillställas behörig ägare. Kungörandet enligt lagen utgör utgångspunkt för preskription av rätt till aktierna.

Post- och Inrikes Tidningar som kungörandeform i dessa situationer ansluter till formvalet för associalionsrättsliga slaluskungörelser (avsnitt 6.4.2). Härutöver gör sig några synpunkter gällande. Den information som behandlas här kan typiskt sett inte fås ur register. Målgruppen är genomgående delägare/blivande delägare. Informationen syftar till aktivitet från målgruppens sida. Informationen lämnas regelmässigt inte vid tidpunkter som är på förhand kända för målgruppen. Målgruppens inlresse av informalionen har här typiskt sett en mindre professionell prägel än när det gäller statuskungörelserna. Mot denna bakgrund ger Post- och Inrikes Tidningar inte en tillräckligt effektiv spridning.

Anledning till ändring i det nuvarande formvalet, allmänna tidningarna och ortstidning, föreligger inte. Ortstidningsannonseringen bör in dubio ha samma geografiska anknytning som nu gäller. I fråga om bredden av denna annonsering bör möjlighet finnas för företaget att besluta vilken eller vilka tidningar som skall användas för hithörande kungörande.

6.9 Immaterialrättsliga anspråk

6.9.1 Rättigheter med ekonomiskt inslag

Författningsrum

patentkungörelsen (1967:838): 53 §

KK (1960:648) med tillämpningsbestämmelser till varumärkeslagen och kollektivmärkeslagen: 20 §

mönsterskyddskungörelsen (1970:486): 33 §

växtförädlarrättskungörelsen (1971:393): 32 §

Här avsedda rättigheter förutsätter registrering. Kungörelser som rör sådana rättigheter utfärdas av registreringsmyndighelen och avser ansökan, som kan komma att leda till registrering, eller verkställda registreringsåtgärder (införande i eller avförande ur register). Regler om när kungörande skall ske och om kungörelses innehåll finns i

patentiagen (1967:837): 21. 22, 26, 33, 35, 36, 51 och 55 §§,

patentkungörelsen (1967:838): 7, 27, 35 och 44 §§

varumärkeslagen (1960:644): 20,21 och 46 §§

19 Riksdagen 1976177. I saml Nr 63

Prop. 1976/77:63 290

KK (1960:648) med tillämpningsbesiämmelser till varumärkeslagen och kollektivmärkeslagen: 21 § mönsterskyddslagen (1970:485): 18, 23 och 25 §§ mönsterskyddskungörelsen (1970:486): 15, 23, 27 och 28 §§ växtförädlarrättslagen (1971:392): 15 och 20 §§ växtförädlarrättskungörelsen (1971:393): 14, 15, 22 och 27 §§

Överväganden

Myndighetens kungörelser publiceras i publikation, som myndigheten ger ul. Uiöver de publikationer, som utredningen redogjort för, finns numera också Statens växlsorlsnämnds meddelanden, som är kungö-randeorgan i fråga om växtförädlarrätt.

Svenska patentombudsföreningen har tillstyrkt uiredningens förslag i fråga om palentlagsliftningen och vitsordat atl intressenter i palenlärenden utgör en sådan exklusiv grupp, vars information kan tillgodoses över en eller flera specialpublikalioner. Föreningen har därtill fogat vissa önskemål om ändringar i gällande regler bl.a. om patentkungörelses form och innehåll och systematiseringen i diariet över inkomna patent-ansökningar.

Föreningens önskemål berör frågor som förutsätter särskilda materiellt patenlrätlsliga överväganden. De bör därför inle lagas upp till behandling i della sammanhang.

1 enlighet med uiredningens förslag bör kungörande på det område, som behandlas i delta avsnitt, framdeles som nu ske i specialpublikalion.

6.9.2 Namnrätt

Förfa ttn ingsrum

namnlagen (1963:521): 32 §

namnkungörelsen (1963:528): 1 §

instruktionen (1965:658) för patent- och registreringsverket: 3 §

Överväganden

Kungörandet sker i allmänna tidningarna och i specialpublikationen Släktnamnstidningen.

Målgrupp för kungörandet är den ytterst obestämda krets av personer som har anledning till erinran mot den kungjorda ansökan enligt 10 § eller undantagsvis 9 § namnlagen. Förekomsten av enskilda personer som

Prop. 1976/77:63 291

kontinuerligt bevakar kungörelserna torde knappast vara att räkna med.

Utredningen har föreslagit att släktnamnstidningen bör läggas ned.

Patent-och registreringsverket delar inte utredningens uppfattning och anför. Tidningen, som utges på grund av stadgandet i I § namnkungörelsen och benämnes Tidning för kungörelser om släktnamn, har formen av eU meddelandeblad, som är slencileral och framställs inom patenlverket. Den utgörs av en förteckning över de sökta släktnamnen och innehåller i samband därmed besked om vad som är aU iaktta för den som vill göra invändning i namnärende. Tidningen framställs i ett sjuttiotal exemplar och används av patenlverket både för den inierna informationen till tjänstemän, som för sitl arbete har behov av underrättelser om de kungjorda namnen, och för information utåt till personer, som har intresse därav. Förteckning över kungjorda släktnamn behövs för del löpande arbetet på namnbyrån, som alltså, om tidningen skulle upphöra, måste framställa i stort sett liknande namnförteckningar med samma tidsintervaller. Då kostnaderna för tidningen är ringa och densamma i sin nuvarande utformning passar för arbetet på namnbyrån anser patentverket del lämpligasi alt tidningen bibehålls och atl det författningsmässiga stödel för utgivande av publikationen inle bortlas.

Släklnamnstidningen lorde sakna betydelse för den avsedda målgruppen. Som obligatorisk form för kungörandet bör den därför upphöra. Detta utesluter självfallet inle att publikationen framslälls och utges ändå. Den kan då naturligtvis efter behov användas som stödjande form.

Anledning till annan ändring synes inle föreligga.

6.10 Offentliga organ

6.10.1 Kommunala organs verksamhet

Författningsrum

kommunallagen (1953:753): 14 och 24 §§ landstingslagen (1954:319): 20och 34 §§ kommunallagen (1957:50) för Stockholm: 15 och 25 §§ lagen (1957:281) om kommunalförbund: 10 och 11 §§ lagen (1961:436) om församlingsstyrelse: 17, 27, 33,41,62 och 63 §§ lagen (1965:596) om kommunala sammanläggningsdelegerade: 4, 7, 11 och 17 §§ lagen (1972:229) om kyrkliga sammanläggningsdelegerade: 4, 7 och 11 §§

Överväganden Bestämmelserna behandlar tillkännagivande av dels vissa kommunala

Prop. 1976/77:63 292

organs sammanlräden (lid, plats och ärenden), dels atl justerat protokoll från kommunala organs sammanträden föreligger (utgångspunkt för besvärslid). Om sammanträde ulgår dessulom personlig kallelse till dem som skall deltaga i sammanträdet.

Regler om att sammanträde skall tillkännages gäller för kommunfullmäktige, landsting, kommunala och kyrkliga sammanläggningsdelegerade, förbundsfullmäktige, kyrkofullmäktige, kyrkostämma, fullmäktige i kyrklig samfällighet och församlingsdelegerade. Kungörandet sker i ortstidning, på kommunens anslagstavla och, om organet så beslutat, genom anslag på annan plats. Tidningsvalet för kungörande träffas årsvis genom beslut inom det kommunala organet. Kungörande skall ske i alla de tidningar som vid omröstning erhållit minst en tredjedel av rösterna. Det konstitutiva momentet i kungörandet är anslag på kommunens anslagstavla.

Regler om tillkännagivande om protokoll gäller för de förut nämnda organen samt kommunstyrelse, förvaltningsutskott, förbundsstyrelse och arbetsutskott, kommittéer och vissa nämnder inom kommun, landstingskommun, kommunalförbund, församling, kyrklig samfällighet och delegerade. Kungörandet sker på berörd kommuns/församlings anslagstavla. Om protokoll från landstingsmöte sker dessutom tillkännagivande i ortstidning.

Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet tillstyrker utredningens förslag, som innebär att nuvarande media skall bibehållas.

Ingen annan ändring synes påkallad än alt del lidningskungörande här är fråga om genomgående sker enligt den allmänna breda principen.

Förfatlningsförslag (kommunallagen) finns intaget som bilaga 2:11.

6.10.2 Val

Författningsrum

vallagen (1972:620): 3 kap. 3 §, 4 kap. 10 och 21 §§, 5 kap. 7 och 8 §§, 10 kap. 7 och 13 §§, 14 kap. 1, 12 och 20 §§ och 15 kap. 3 § lagen (1972:704) om kyrkofuUmäktigval, m.m.: 5, 8, 43, 48 och 50 §§

Överväganden

Bestämmelserna reglerar kungörande om

a) indelning i valdistrikt (3 kap. 3 § vallagen, 5 § lagen om kyrkofuUmäktigval): kungörandeform ej angiven

b) införing i eller avförande ur registret över partibeteckningar (5 kap. 7

Prop. 1976/77:63 293

§ vallagen): form Post- och Inrikes Tidningar

beslut om när anmälan av kandidater senasi skall göras (5 kap. 8 § vallagen): form Posl- och Inrikes Tidningar

c) utställande av röstlängd för granskning (4 kap. 10 och 21 §§ vallagen, 8
§ lagen om kyrkofuUmäktigval): kungörandeformer kommunal anslags
tavla och ortstidning ('samtliga ortstidningar som har en spridning av
någon betydenhet' inom området)

d) tid och plats för röstmottagning hos utlandsmyndighet eller på fartyg
(10 kap. 7 och 13 §§ vallagen): kungörandeformer ej angivna

e) tid och plats för slutlig sammanräkning (14 kap. 1 § vallagen, 43 §
lagen om kyrkofuUmäktigval): former anslag hos länsstyrelsen och på
kommunernas/församlingarnas anslagstavlor samt ortstidning (bestämt
som enligt c) ovan)

f) uppgift om valets utgång (14 kap. 12 och 20 § vallagen, 48 § lagen om
kyrkofuUmäktigval): kungörandeformer (landstings- och kommun
fullmäktigval) uppläsning, (riksdagsval) Post- och Inrikes Tidningar

g) underrättelse om den fortsatta proceduren i anledning av anförda
besvär över valförrättning (15 kap. 3 § vallagen, 50 § lagen om kyrko
fuUmäktigval): former (landstings- och kommunfullmäktigval) ortstidning
(bestämt enligt c) ovan), (riksdagsval) Post- och Inrikes Tidningar

I anslutning till indelningen ovan föreslås följande ordning, a) indelning i valdistrikt: kungörandet bör i enlighet med huvudregeln bestämmas till ortstidning

e) tid och plats för röstsammanräkning: anslag hos länsstyrelsen bör inte
vara obligatoriskt

f) uppgift om valets utgång: underrättelse om utgången av landstings-
och kommunfullmäktigval bör ske också genom kungörande i ortstidning

I övrigt torde inga sakliga ändringar vara påkallade.

6.11 Viss näringsutövning

Författningsrum

KF (1940:910) ang. yrkesmässig automobiltrafik m.m.: 9 och 15 §§, 19 § 3 mom., 32 § 2 mom. och 44 § 2 mom.

rusdrycksförsäljningsförordningen (1954:521): 62 §

ölförsäljningsförordningen (1961:159): 30 §

KF (1961:568) om brandfarliga varor: 54 §

KF (1950:152) om fastslällelse av hamn- och gmndpenningtaxor samt taxor å sluss-, kanal- och andra farledsavgifter: 21 och 40 §§

Överväganden Över ansökan om fastställande av taxa för hamn- eller annan farleds-

Prop. 1976/77:63 294

avgift bereds allmänheten tillfälle alt yttra sig. Kungörande sker i allmänna tidningarna och ortstidning.

Ansökan om tillstånd eller förhandsbesked enligt förordningen om brandfarliga varor kungörs, där det fordras med hänsyn till ärendets beskaffenhei, för allmänhetens kännedom genom ortstidning.

Länsstyrelses beslut om tillstånd till viss utskänkning enligl rusdrycksförsäljnings- och ölförsäljningsförordningarna kungörs, när del gäller rusdrycker i ortstidning och när det gäller öl genom anslag hos myndigheten.

Ansökan om länsstyrelses eller trafiknämnds tillstånd till beställnings-trafik eller vissl tillstånd till ulhyrningsrörelse skall kungöras i viss ortstidning. Målgruppen anges i författningen som trafikförelag, sammanslutningar av utövare av yrkesmässig trafik samt andra inom länet/kommunen, vilka ärendet kan angå. Genom anslag i myndighetens lokal kungörs beslul i sådant ärende och beslut om indelning i lokalområde m.m. (utgångspunkt för besvärstid).

Utredningen har föreslagit all kungörande av ansökan enligl förordningen om yrkesmässig automobiltrafik skall slopas.

Länsstyrelserna i Hallands och Västmanlands län tillstyrker förslaget. Länsstyrelsen i Västernorrlands län uttalar tveksamhet i frågan. Visserligen är flertalet trafikulövare anknutna till åkeri- eller droskägarför-eningar, som bevakar medlemmamas intressen och av länsstyrelsen används som remissinstanser i tillståndsärenden. Ändrade förhållanden kan emellertid medföra större intresse från trafikutövares och andras sida atl följa tillståndsgivningen än som för närvarande är fallet.

Tillstånd enligt förordningen om brandfarliga varor har anknytning till allmän ordning. Kungörande av ansökan är f.n. begränsat till fall där ärendets beskaffenhei påkallar det. Med denna användning bör kungörandet bestå i nuvarande form.

Beslut om tillstånd till utskänkning av rusdrycker och öl har stark anknytning till allmän ordning. Beslut i tillståndsfrågan bör komma till allmänhetens kännedom. Kungörande bara genom anslag hos myndigheten är inte tjänligt. Kungörandet bör i båda fallen ske i ortstidning. - Förfatlningsförslag finns intaget som bilaga 2:8.

Innehållet i hamn- och annan farledsavgiflstaxa är av vikt för den grupp, för vilken taxan kan komma att tillämpas. Målgruppen är av blandad typ. Nuvarande former för kungörande är väl avvägda.

Vad angår tillstånd lill viss trafik eller rörelse enligt förordningen ang. yrkesmässig automobiltrafik finns grundad anledning antaga att behöriga branschintressen tillvaratas genom sådana sammanslutningar som angivits i författningen. Yttranden bör inhämtas direkt från sådana sammanslutningar. Tidningskungörandet bör slopas. Vad angår beslut, som enligt samma författning kungörs genom anslag hos myndigheten, bör kungörandet i stället ske i ortstidning.

Prop. 1976/77:63 295

6.12 Hittegodssituationer

Förfa ttningsru m

lagen (1918:163) med vissa bestämmelserom sjöfynd: 3 och 5 §§

lagen (1919:426) om flottning i allmän flouled: 68 §

lagen (1933:269) om ägofred: 52 och 61 §§

lagen (1938:12Dom hittegods: I §

KK (1938:677) med vissa föreskrifter rörande polismyndighets befattning med hittegods: 6 §

lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa fall: 6 §

KK (1967:421) ang. tillämpningen av lagen den 9 juni (nr 420) om flyttning av fordon i vissa fall: 10 §

Överväganden

Den allmänna regleringen, som inte tar sikte på särskilt slag av egendom, finns i lagen om hutegods och lagen om sjöfynd. För hittegods är föreskrivna former anslag på lämplig plats, ortstidning eller annat lämpligt sätt. Valet av kungörandeform träffas med ledning av godsets värde och andra omständigheter. Kungörandereglerna i hittegodslagen är lillämpliga på en mångfald olika lyper av egendom och fyndsituationer. Nuvarande alternativa former är väl ägnade att ge en lämplig kungörandeform för varje enskilt fall. En presumtion bör dock finnas för ortstidning som obligatoriskt.

I fräga om sjöfynd är föreskrivna kungörandeformer allmänna tidningarna, specialpublikation (Underrättelser för sjöfarande) och ortstidning. Reglerna gäller bottenfynd, sjöfynd och slrandfynd i svenskt farvatten, både fynd som bärgas till svenskt land och sådani som bärgas av svenski fartyg på väg till utländsk hamn. Kungörandet sker genom svensk tullmyndighet. Kungörande kan underlåtas, enligt 6 § om kungörande-kostnaderna beräknas bli så höga att de inte jämte bärgarlön kan utgå ur egendomens värde och enligt 7 § om egendomens värde inte överstiger tio kronor.

Uiredningen har föresiagii alt Underrättelser för sjöfarande (UFS) — liksom andra liknande specialpublikationer, tillkomna för väsenlligen andra ändamål än kungörelseannonsering — inte skall vara obligatorisk form för kungörelseannonsering.

Sjöfartsverket anser att UFS bör behållas som obligatorisk kungöran-

Prop. 1976f77:63 296

deform t.ex. i fråga om sjöfartsvarningar o.dyl. berörande sjöfarten och att UFS därtill i vissa fall kan vara ändamålsenlig som stödjande form. Verket påpekar att tidningen ar av central betydelse för sjöfarande som uppgiftskälla belräffande sjöfartsförhållanden av skilda slag och har stor betydelse för sjösäkerheten. Sjöfartsstyrelsen har med stöd av bemyndigande i tillämpningsbestämmelserna till lagen om säkerheten på fartyg föreskrivit, att UFS för de senasie tolv månaderna eller motsvarande utländska publikation skall finnas ombord i vissa slörre fartyg.

Målgruppen i fråga om sjöfynd, liksom i fråga om hitlegods, kan vara att söka inom ett mycket varierande område. Det ligger i sakens nalur alt sjöfarande som specialgrupp typiskt sett innefattas i detta område. Den kungörandeform som är bäst ägnad atl nå denna grupp torde för närvarande vara UFS, som därför bör bestå som obligatorisk i dessa fall.

För den övriga delen av det område där målgruppen är alt söka krävs en annan form. Bäst ägnad att obligatoriskt tjäna detta syfte är Post- och Inrikes Tidningar.

Ortslidningsannonsering kan i vissa sjöfyndsfall vara elt mycket tjänligt instrument. I andra sådana fall ger emellertid orlsanknytningen — såväl fyndplatsen som den kungörande tullmyndigheten — så obetydlig ledning att man kan bortse från ett lokall moment i målgruppen. Ortslidningsannonsering bör därför inle vara obligatoriskt.

När det gäller underrättelse om verkställd flyttning av fordon till särskild uppställningsplats är medium för polismyndighetens underrättelse till fordonets okände ägare ortstidning eller annat lämpligt sätt. Tidningskungörelser får sammanföras lill veckoannonser. Kungörelserna skall också anslås hos myndigheten.

Målgruppen för kungörandet är typiskt sett lokal och ortstidning— med annat lämpligt sätt som subsidiärt alternativ — väl anpassat lill utredningens grundtankar. Anslag hos polismyndigheten tjänar generellt sett i obetydlig om ens någon mån effektiviteten och bör därför inte längre vara obligatoriskt medium. Ett inlresse av att uppgifter på detla område ändå bör finnas samlat tillgängliga hos myndigheten kan tillgodoses utan hinder härav.

Enligt lagen om flottning i allmän flottled gäller kungörandet sådani flotlgods, som är omärkl eller försett med otydligt eller ej godkänt märke eller icke blivit i stadgad ordning anmält till flottning och som därför hålls kvar av flottningsstyrelse för att åläggas dubbla umgälder. Kungörandet, som verkställs av länsstyrelsen, förulsälter att ägaren lill floltgodset är okänd. Kungörandeformer är länskungörelserna och ortstidning. Kungörandet utlöser den tidsfrist, efler vilken floltgodset får säljas lill förmån för flottningsföreningen.

Länskungörelserna bör inte längre användas för kungörande av della slag. I stället bör enligt grundprincipen ortstidning vara obligatorisk form.

Prop. 1976/77:63 297

Kostnaderna för annonseringen torde undantagslöst täckas av flottgodsels värde.

Intagare eller upphitlare av hemdjur med okänd ägare skall enligl lagen om ägofred — till vilken lagen om hittegods hänvisar i fråga om hemdjur — kungöra sin åtgärd genom anslag på kommunens anslagstavla och annons i 'en å orten spridd tidning'. Kungörandet, som alltså i delta fall ankommer på enskild, tjänar det dubbla syftet alt underrätta djurets ägare och atl bilda utgångspunkt för frister efter vilka inträder vissa rättigheter för inlagaren/upphittaren.

Användningen av kommunal anslagstavla som obligatoriskt medium i detta fall står inle i överensstämmelse med den tänkta användningen av sådan tavla. Härtill kommer atl kungörande i denna form inte ter sig särskilt effektivt. En helt annan slagkraft har ortstidningsannonsering. Emellertid bör principiellt och praktiskt begränsningen till en enda tidning utgå. Annonseringen bör ske, i enlighet med den allmänna principen, i alla de lokala tidningar inom vilkas läsekrets djurägaren rimligen kan länkas befinna sig. De ökade kostnader som härigenom i vissa fall uppstår torde oftast täckas av djurets värde.

Författningsförslag (lagen om flottning och ägofredslagen) finns intagna som bilagor 2:4 och 2:5.

6.13 Försäljning m.m.

Författningsrum

Grupp I: försäljning av utmätt egendom m.m.

konkurslagen (1921:225): 74 §

utsökningslagen (1877:31 s. 1):90,91 och 96 a §§

lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom: 20 §

KK (1971:1097) om exekution i fast egendom: 21 och 23 §§

lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m.: 6 §

KK (1971:1102) om exekution i luftfartyg m.m.: 7 och 9 §§

utsökningskungörelsen (1971:1098): 83 §

lagen (1973:1130) om exekutiv försäljning av registrerat skepp m.m.: 6 §

Gmpp II: anbud enligt vattenlagen vattenlagen (1918:523): 6 kap. 14 §

Överväganden

Grupp I: försäljning av utmätt egendom m.m.

Om förestående försäljning av utmätt egendom finns åtskilliga kungörandebestämmelser.

Prop. 1976/77:63 298

Exekutiv auktion för försäljning av fast egendom skall tillkännages i allmänna tidningarna och ortstidning samt genom anslag hos överexekulor och på kommunens anslagstavla. Möjligheten anvisas också att komplettera annonseringen med 'riks- eller facktidning' och genom en kort påminnelse i resp. annonsorgan kort före auktionen. Blir auktion inställd skall delta kungöras i huvudsak som auktionen.

Med undanlag för anslag på kommunens anslagstavla gäller samma regler vid exekutiv försäljning av luftfartyg.

Auktion på utmätt lös egendom skall föregås av kungörelse i ortstidning och på annat lämpligt sätt. Avser försäljningen fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg, skall kungörande också ske i allmänna tidningarna.

Anbud för försäljning underhand av utmätt lös egendom, dock ej fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg, skall infordras genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt sätt. Jämsides med eller i stället för ortslidningsannonsering får anbud infordras genom kungörelse i riks- eller facktidning, om det är lämpligt med hänsyn till egendomens beskaffenhet eller andra omsländigheter.

Offentlig auktion på utmätt skepp, som är infört i skeppsregistret, skall kungöras på lämpligt sätt.

För auktion på konkursbos egendom genom förvaltares försorg ges kungöranderegler genom hänvisning till utsökningslagens motsvarande auktionsregler, med tillägget att kungörande i allmänna tidningarna eller i länskungörelserna inte krävs i något fall.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har, som exempel på lämplig gallring av annonsmalerialei i Posl- och Inrikes Tidningar, angivit att exekutiva auktioner inte obligatoriskt bör annonseras i denna tidning.

Kungörande av auktion och annan försäljning har som primär målgrupp spekulanter på den egendom som utbjuds. Målgruppens sammansättning varierar starkt från fall lill fall beroende främsl på egendomens beskaffenhei.

I dessa fall är det särskill angeläget alt media är i ringa utsträckning generellt fastslagna och att den kungörande har slor frihet alt välja sådana media som är mest lämpade för den individuella situationen. En sådan ordning är förenlig med den föreslagna konstruktionen obligatoriska och stödjande kungörandeformer.

Typiskt sett har försäljningen vissl inslag av lokalt/regionalt intresse. Annonsering bör därför alltid ske i ortstidning (med tillämpning av den breda principen applicerad på målgruppen spekulanter). Anslag, som nu är föreskrivna, bör däremot utgå som obligatorier. Annonsering i Post- och Inrikes Tidningar bör inte heller vara obligatorisk men kan självfallet vara påkallad med hänsyn lill egendomen eller till att okända borgenärer finns

Prop. 1976/77:63 299

med intresse i försäljningens förlopp. Delta lorde bii fallet särskilt i fråga om försäljning av fasl egendom, skepp och luftfartyg.

För infordrande av anbud på viss lös egendom (96 a § utsökningslagen och 83 § utsökningskungörelsen) bör ortslidningsannonsering vara obligatorisk.

Den lagstiftningsteknik som nu föreslås i fråga om reglering av olika kungörandeformer innebär atl de kungörande myndighelerna i fortsättningen alllid har alt utöver tillämpning av regler om obligatorisk kungörandeform i specialförfattning pröva frågan om användande av stödjande kungörandeformer enligt den centrala författningen om kungörande. Denna teknik överensslämmer inte hell med den nuvarande tämligen detaljerade regleringen av kungörande i exekulionslagsliflningen. Ett genomförande fullt ut av de intentioner som ligger bakom denna promemoria kan därför komma att ställa större krav på de tillämpande myndigheterna. Det får förutsättas att vederbörande centralmyndighet vid behov utfärdar vägledande anvisningar för underställda myndigheters tillämpning av de nya reglerna.

Konkurslagens regler om kungörande av auktion bör ansluta lill molsvarande regler enligt exekulionslagsliflningen. Del uttryckliga undantaget beträffande länskungörelserna är numera, efter ändringar 1971 i utsökningslagen, innehållslöst och bör också del ulgå.

Förfatlningsförslag (konkurslagen) finns intaget som bilaga 2:6.

Grupp II: anbud enligt vattenlagen

Anläggare av allmän floltied utses enligt 6 kap. 10 § vattenlagen. Har anläggaren avsagt sig arbetet eller förverkat rätten att utföra det, skall valtenrättsdomaren infordra anbud på övertagande av arbetet genom kungörelse i en eller flera tidningar inom orten.

Ortstidning bör beslå som obligatorisk form. På detta område torde regelmässigt finnas skäl att anlita stödjande former, t.ex. facktidskrift.

6.14 Kungörelsedelgivning

Författningsrum

Grupp I: immaterialrätt

instruktionen (1965:658) för patent- och registreringsverket: 29 i patentlagen (1967:837): 71 § patentkungörelsen (1967:838): 53 § mönsterskyddslagen (1970:485): 45 § mönsterskyddskungörelsen (1970:486): 33 § växtförädlarräuslagen (1971:392): 46 § växtförädlarrättskungörelsen (1971:393): 32 §

Prop. 1976/77:63 300

Grupp II: arv och dödförklaring ärvdabalken: 16 kap. 1-3 §§, 25 kap. 4 §

lagen (1958:52) om förlängning av tid för preskriplion av rätt till arv eller testamente

Grupp III: egentlig processuell delgivning

delgivningslagen (1970:428): 17 §

lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken: 17 §

rennäringslagen (1971:437): 100 §

Grupp IV: enskilds kungörande

KF (1845:50 s. I) i avseende på handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva: I och 2 §§

KF (1862:10 s. I) om lioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer: I §

gruvlagen (1938:314): 61 §

lagen (1963:537) om gravräU: 10 §

bostadsrättslagen (1971:479): 39 §

jordabalken: 8 kap. 8 § och 12 kap. 8 §

förslaget till gruvlag (se avsnitt 6.3): 8 kap. 4 §

Överväganden

Grupp I: immaterialrätt

Patentlagen, mönsterskyddslagen och växtförädlarrättslagen kräver att registreringshavare, som inte har hemvist i Sverige, har ett i registret antecknat ombud som kan företräda honom i frågor om den registrerade rättigheten. Saknas sådant ombud, kan enligt de angivna författningsrummen i stället användas ett särskilt delgivningsförfarande (anslag hos registreringsmyndighelen och kungörande i allmänna tidningarna).

Instruktionen för patent- och registreringsverket ger verkei rätt att i fråga om utfärdade intyg och underrättelser angående patent, varumärke eller mönster använda en ännu enklare delgivningsform, när fullständig postadress saknas (anslag hos verket).

Patent-och registreringsverket har motsatt sig alt, i enlighet med utredningens systemförslag, anslag på myndighets tavla utgår för hithörande ändamål. Enligt verkels erfarenhet är anslagskungörandet inte verkningslöst och mediet bör enligt verkels uppfattning även framgent finnas i varje fall som stödjande. Som obligatoriskt medium i detta speciella fall synes patenttidningen vara del lämpligaste.

Nu behandlade fall av kungörelsedelgivning bör i sak regleras i enlighet med den tekniska lösningen i delgivningslagen. Tidningskungörande bör beslämmas lill respektive specialpublikation.

Prop. 1976/77:63 301

Grupp II: arv och dödförklaring

Föreskrivna media är f.n., i fråga om arvskungörelse allmänna tid
ningarna och i fråga om dödförklaring allmänna tidningarna och
ortstidning. \

Arvskungörelse bildar utgångspunkt för beräkning av tid för preskripr tion. Reglerna gäller i fråga om både känd arvinge på okänd ort och okänd, arvinge. Målgruppen för arvskungörelse är med dessa bestämningar så allmän atl den nuvarande 'nationella ' formen är klarl lämpligast. 1 fråga om arvingar med trolig mera bestämd anknytning till visst annat land bör som subsidiär form användas t.ex. lämplig tidning i det landet. Sådan annonsering bör kunna anordnas genom medverkan av utrikesdepartementet.

I fråga om dödförklaring bildar kungörandet utgångspunkt för tid för yttrande i ärendet. Målgmppen — den som begärts förklarad död och personer som kan lämna upplysning om denne — kan betecknas som nationell men med viss tyngdpunkt på den ort, där den tilltänkt dödför-klarade senast haft hemvist eller annan anknytning. Nuvarande former kan betecknas som lämpliga. Självfallet kan också i fråga om dödförklaring t.ex. utlandsannonsering vara lämplig subsidiär åtgärd.

Grupp III: egentlig processuell delgivning

Huvudbestämmelsen i denna grupp är regeln i 17 § delgivningslagen. Kungörelsedelgivning, den form av delgivning som behandlas där, faller under begreppet kungörande och bör i fråga om form för kungörande anknytas till den samordnade regleringen av kungörande.

Primärmedierna är nu tidning, allmänna tidningarna eller ortstidning allt efter omsiändigheterna i det enskilda fallet, samt i vissa fall anslag inom fastighet. Som kompletterande medium anges anslag på kommunal anslagstavla. Slutligen ges en uttrycklig undantagsregel som täcker bl.a. fiktionsfallen (jfr avsnitt 5.3.3.5). Tillämpning av denna regel förutsätter alt annonsering i tidning är uppenbart meningslös. Regeln anger som kungörandeform anslag i den kungörande myndighetens lokal.

Primärregeln om lidningsannonsering är avsiktligt utformad utan uttryckliga riktlinjer för tidningsvalet i väntan på en reform av kungörelseannonseringen (prop. 1970:13 s. 146).

Tidning bör också framdeles vara obligatorisk form. Valet mellan Post-och Inrikes Tidningar och ortstidning bör ske utifrån de grundläggande principerna för användningen av resp. tidningslyp.

Kungörandeformen anslag inom faslighet infördes den 1 januari 1973 i anslutning till expropriationslagen. Den avser (prop. 1972:109 s. 336, 337) att effektivisera kungörelsedelgivningen för att öka dess användning i expropriaiionsmål och vissa liknande mål och ärenden med ett stort antal sakägare bosatta i samma fastighet. När anslag inom fasiighei används

Prop. 1976/77:63 302

skall dessutom meddelande sändas med posten till varje sakägare inom fastigheten. Anslag inom fastighet är elt komplement till tidningskungörande och är inom sitt lillämpningsområde — till skillnad från postmeddelandena — en förutsättning för atl delgivningen skall anses ha skett.

Delgivningslagens regel om anslag inom fastighei saknar motsvarighet i annan lagstiftning. Regeln har gällt alltför kort tid för all dess reella verkan ännu skall kunna bedömas. Med hänsyn härtill och till regelns syfte bör nu inte komma i fråga alt ta bort regeln. All den bibehålls bör dock inte föranleda att denna särskilda kungörandeform infogas i den centrala kungörandeförfattningen (se avsnitt 5.3.4). På kungörelsedelgivningsinsti-turet kommer den centrala författningen ändå, genom de andra föreskrivna kiingdrandefornu-rna, att bli tillämplig.

Anslag på koMinuinal anslagstavla bör betraktas som stödjande medium.

Användningen av myndighets anslagstavla för kungörande i hithörande fall står i strid me

Övriga bestämmelser i detta delavsnitt innebär i sin nuvarande utformning bara smärre tekniska avvikelser från reglerna i delgivningslagen.

Stadgandet i RP föreskriver kungörelsedelgivning i vissa mål om förverkande av beslagtagen egendom, där ägaren ej är känd eller delgivning enligt reglerna för stämning i brottmål ej kan ske. Det är ett exempel på tillämpning av fiklionsprincipen fastslagen i delgivningslagen. Stadgandet bör, med utgångspunkt i det förut förda resonemanget om lösningen i delgivningslagen, beslå.

Vad gäller rennäringslagen är bestämmelsen i sak anpassad till de särskilda förhållanden den tar sikte på (delgivning av myndighets beslul med ett stort antal sakägare inom samma sameby).

Grupp IV: enskilds kungörande

Bestämmelserna i lösöreköpsförordningen ger formföreskrifter för försäljning av lös egendom utan tradition. På köparen ankommer enligt 1 §

Prop. 1976/77:63 303

att ombesörja kungörande i ortstidning. Vidare skall tingsrätten enligl 2 § hos sig offentligen anslå köparens kungörelse. I fråga om köparens kungörande synes ingen annan ändring påkallad än att begreppet ortstidning bör anslutas till den allmänna breda principen. Det får ankomma på vederbörande tingsrätt att pröva om ortstidningsannonseringen skett i behörig omfattning. Prövningen torde böra vara tämligen liberal.

I detta sammanhang behandlas också tingsrättens kungörande. Denna föreskrift faller inle inom det för framtiden avsedda användningsområdet för kungörandeformen anslagstavla. Intresset bakom detta kungörande tillgodoses väl genom att handlingarna finns lätt tillgängliga hos tingsrätten och uppgifler om och ur dem kan fås på begäran. Tingsrätten bör därför föra register över gällande köpeavhandlingar. Annat kungörande bör däremot inte föreskrivas.

Bestämmelsen i preskriptionsförordningen reglerar borgenärs åtgärd för att förhindra preskription när gäldenären inte kan anträffas i sitl hemvist eller saknar känt hemvist i riket. Nuvarande form, allmänna tidningarna, bör bestå.

Gruvlagens beslämmelse, i sak oförändrad i förslaget till gruvlag, reglerar hur sådan delägare i samägd gruva, som är okänd till namn och adress kallas till delägarstämma. Regeln är dispositiv. Formerna, allmänna tidningarna och ortstidning, är väl avvägda till målgruppen, som torde få betecknas som blandad.

Genom kungörande enligt lagen om gravrätt skapas utgångspunkt för förverkande av vanhävdad gravrätl. För målgruppen, till namn eller vistelseort okänd gravrätlsinnehavare, är föreskrivna former, allmänna tidningarna och ortstidning, väl avpassade.

Bostadsrättslagen anger kungörande i allmänna tidningarna som form för uppsägning av bosladsrältshavare, som inte har känl hemvisl i riket och inte heller känt ombud med behörighet att mottaga uppsägning. Som likvärdig åtgärd anges i behörig ordning delgiven stämning med yrkande om uppsägning. Molsvarande gäller enligt jordabalken i fråga om uppsägning av arrende- eller hyresavtal. Eftersom kungörandet som form för uppsägning förutsätter att den, till vilken uppsägningen riktar sig, saknar lokal anknytning, får formen anses väl anslula till den situation, som regeln tar sikte på.

Förfatlningsförslag (lösöreköpsförordningen och preskriptionsförordningen) finns intagna som bilagor 2:9 och 2:10.

6.15 Upplysning med perdurerande intresse

6.15.1 Funktionärer m.m.

Författningsrum

förnyade mäklareordningen (1893:51 s. I): 13 § 3 mom. (förteckning över mäklare; medium: anslag på noteringskontoret)

Prop. 1976/77:63 304

epizootikungörelsen (1935:106): 10 § (värderingsmän, medium: länskungörelserna)

kungörelsen (1941:206) med vissa beslämmelser angående marknader: 3 § (förteckning över årets marknader, medium: länskungörelserna)

kungörelsen (1946:82) angående lillämpning av förordningen den 15 mars 1946 (nr 81) om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin: 2 § (förordnad bitillsyningsman, medium: länskungörelserna, en eller flera ortstidningar och anslag på lämplig plats i orten)

laxeringskungörelsen (1957:513): 61 § (ledamöter i fasiighelsprövnings-nämnd, medium: 'allmän kungörelse ')

kungörelsen (1960:487) om befäl å svenska handelsfartyg m.m. (sjöbefälskungörelsen): 32 J (förteckning över lämpliga verkstäder för fullgörande av verkstadstjänst, kungörelsemedium ej angivet)

stadgan (1964:679) om notarius publicus: 4 § (utsedd notarius publicus, medium: allmänna tidningarna, ortstidning och länskungörelserna)

kungörelsen (1964:680) med närmare föreskrifter om särskild förrättningsman för upptagande av protest: I § (utsedd förrättningsman, medium: allmänna tidningarna, ortstidning och länskungörelserna)

lagen (1964:731) om trafiknämnder: 5 § (ledamöier i trafiknämnd, medium: länskungörelserna)

kungörelsen (1968:204) om tolk för hörsel- och talskadade: 2 § (förordnad lolk, medium: allmänna tidningarna)

bostadsrättskungörelsen (1971:486): 4 § (behöriga inlygsgivare, medium: förteckning tillgänglig hos bostadsslyrelsen och samlliga länsstyrelser)

kungörelsen (1971:549) om fastighetsdomstol: 10 § (val av nämndeman, medium länskungörelserna)

kungörelsen (1971:704) om synemän enligt 9 kap. jordabalken: 6 § (första stycket: behöriga synemän, medium: årlig förteckning i länskungörelserna; andra stycket: förklaring all synemans behörighet upphör, medium: länskungörelserna och, fakultativt, annat lämpligt sätt)

faslighetsbildningskungörelsen (1971:762): 5 § (vald god man, medium: länskungörelserna och förteckning hos fastighetsbildningsmyndighel)

livsmedelskungörelsen (1971:807): 51 § (förteckning över anvisningslaboratorier och godkända livsmedelslaboratorier, förteckning offentliggörs årligen, medium ej angivet)

instruktionen (1971:959) för länsvägnämnderna: 7 § (ledamöier i läns-vägnämnd, medium: länskungörelserna)

kommunallagen (1953:753): 11, 34 och 40 §§ (ordförande och vice ord-

Prop. 1976/77:63 305

förande i kommunala organ, medium: länskungörelserna; uppgift om var framställningar till kommunens styrelse las emot, medium: på lämpligt sätt)

kommunallagen (1957:50) för Stockholm: 11, 34 och 42 §§ (jfr kommunallagen)

lagen (1961:436) om församlingsslyrelse: 14, 36, 47 och 53 §§ (jfr kommunallagen)

lagen (1965:596) om kommunala sammanläggningsdelegerade: 5 och 16 §§ (jfr kommunallagen betr. ordförande och vice ordförande)

lagen (1972:229) om kyrkliga sammanläggningsdelegerade: 5 och 16 §§ (jfr kommunallagen betr. ordf. och vice ordf.)

vallagen (1972:620): 3 kap. 2 § (jfr kommunallagen)

lagen (1972:704) om kyrkofuUmäktigval, m.m.: 6 § (jfr kommunallagen)

Överväganden

Utmärkande för bestämmelserna i detta avsnitt är att de behandlar kungörande av uppgifler som kan vara av latent inlresse för hela målgruppen — typiskt sett medborgarna inom ell geografiskt område — men vilkas väsentliga betydelse inträder när medlem av målgruppen på grund av andra omständigheter än den kungjorda uppgiften vill agera i förhållande till det organ eller den företeelse som uppgiften rör.

Kungörandet bör alltså inriktas på att uppgifterna finns fortlöpande lätt tillgängliga för målgruppsmedlem när han har behov av dem.

Ur denna synpunkt är ortstidningsannonsering generellt sett ingen lämplig form. Länskungörelserna är i sin nuvarande utformning, sammanhållen och fortlöpande kompletterad mängd uppgifter, i och för sig ägnad att tillgodose syftet men gör det ändå inte på grund av sin ringa spridning bland enskilda medborgare.

1 förhållande till målgruppen allmänheten synes den enklaste och effektivaste uppläggningen av kungörandet vara all uppgifterna samlas, lämpligen i regislerform, hos myndighet, företrädesvis länsstyrelsen, som ju redan nu har den övervägande befattningen med hithörande kungörande, och all allmänheten kan vända sig till länsstyrelsens uppgifts-register vid behov. Till en sådan ordning måste fogas vissa kompletterande åtgärder. Dels har samhällsinformationen här en slor uppgift att fylla genom att på ett lättfattligt och effektivt sätt sprida kännedom hos målgruppen om var uppgiftscenlralen finns. Dels kan för relationerna myndigheter emellan vara fördelaktigt att åtminstone vissa registeruppgifter samlas i tryckt form (lyp telefonkatalog). Den senare åtgärden har emellertid inte beröring med offentliggörande i förhållande till allmänheten och behov av författningsreglering torde inte föreligga.

Del nu förda resonemanget ansluter i huvudprincipen till vad som redan

20 Riksdagen 1976177. I saml. Nr 63

Prop. 1976/77:63 306

gäller enligt bostadsrättskungörelsen och, delvis, fastighetsbildningskungörelsen. Principen bör uividgas till i första hand epizootikungörelsen, tillämpningskungörelsen om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin, taxeringskungörelsen, stadgan om notarius publicus, kungörelsen om protestförrättningsman, lagen om trafiknämnder, kungörelsen om fastighetsdomstol, 6 § första stycket synemannakungörelsen, fastighetsbildningskungörelsen, instruktionen för länsvägnämnderna och funktionärsbestämmelserna i kommunallagstiftningen (som också reglerar vallagstiftningen).

Samma resonemang kan också föras i fråga om de författningar som behandlats i avsnitt 6.2.2. Inte heller i de situationer, som avses där, är några rättsverkningar knutna till offentliggörandet. Också dithörande uppgifler bör alltså sammanföras i register hos respektive länsstyrelse och inbegripas i en upplysningsaktion inom samhällsinformationen.

Till det förda resonemangets huvudsyfte ansluter sig i slort sett redan också mäklareordningen, sjöbefälskungörelsen och livsmedelskiingörelsen, där någon ändring alltså inte föreslås ske.

En anslulning till registerprincipen skulle i fråga om tolk för hörsel-och talskadade inte innebära några nämnvärda vinster vare sig ekonomiskl eller i effektivitet och bör därför inte företagas.

En årlig förteckning över marknader torde för allmänheten ha övervägande kuriositelsintresse och regler om kungörande av en sådan bör kunna ulgå. Självklart bör uppgifterna slå att få på förfrågan hos länsstyrelsen.

Regeln i 6 § andra stycket synemannakungörelsen om kungörande av obehörighetsförklaring bör anpassas till den föreslagna tekniken för till-handahäilande av uppgifter om behöriga synemän. Det föreslås atl obehörighetsförklaring omedelbart skall tillföras 'synemannaregistret'. I allmänhet torde ytterligare åtgärder vara befogade. Har t.ex. syne-mannaförteckning tillställts andra myndigheier, torde del vara lämpligt alt tillställa dem också ett meddelande om förklaringen. Fall kan tänkas där tidningsannonsering är motiverad. Åtgärder utöver införande i länsstyrelsens 'register' bör emellertid inle vara fixerade i författningen. Utöver införande i registret bör som f.n. föreskrivas kungörande på annat lämpligt sätt som fakultativ åtgärd.

Vad angår i kommunallagstiftningen påbjuden information om var framställningar till kommunala organ las emot är en naturlig grundreglering alt uppgiften tillkännages genom anslag på kommunens tavla. Ytterligare aktivitet bör inte vara författningsbeslämd men kan självfallet vara motiverad, framför alll som ett led i en bredare kommunal samhällsinformation. - Författningsförslag (kommunallagen) finns intaget i bilaga 2:11.

Prop. 1976/77:63 307

6.15.2 Myndighets mottagningstid m.m.

Författningsrum

stadgan (1911:113) angående dispaschörsväsendet: 7 §

kungörelsen (1949:501) om hovrätlsting: 2 och 4 §§

kungörelsen (1952:303) med särskilda föreskrifter för domstolarna rörande förmyndarvården (förmyndarvårdskungörelsen): 7 §

kungörelsen (1952:304) med särskilda föreskrifter rörande överförmyndarens verksamhet (överförmyndarkungörelsen): 11 §

stadgan (1964:679) om notarius publicus: 12 §

deparlementsinstruktionen (1965:386): 21 §

allmänna verksstadgan (1965:600): 15 §

instruktionen (1965:842) för televerket: 37 §

instruktionen (1965:843) för statens järnvägar: 36 §

instruktionen (1966:557) för lokal skattemyndighet: 24 §

instruktionen (1967:339) för luftfartsverket: 34 §

folkbokföringskungörelsen (1967:495): 10 §

instruktionen (1969:736) för postverket: 42 §

lingsrättsinstruktionen (1970:108): 19 och 20 §§

kungörelsen (1970:664) om trafik på Södertälje kanal: 29 § andra stycket

kungörelsen (1970:665) om trafik på Trollhätte kanal: 30 § andra stycket

kungörelsen (1971:455) om skatterätt och länsrätt: 20 §

kungörelsen (1971:784) med tillämpningsföreskrifter för inskrivningsväsendet enligt jordabalken: 3 §

Överväganden

En allmän regel, grundläggande uttryckt i allmänna verksstadgan, är att myndighets mottagningslid/expeditionstid skall tillkännages.

Denna regel kommer, mer eller mindre varierad av lagtekniska eller praktiska skäl, lill uttryck också i flertalet övriga författningar som behandlas här.

Den föreskrivna kungörandeformen är genomgående anslag, i allmänhet i eller i anslutning till myndighetens lokal och i några fall på annan lämplig plats. Föreskrifler om anslagskungörande bör finnas också framdeles.

Som ytterligare medium anges för dispaschör, notarius publicus och pastorsexpedition meddelande i rikstelefonkatalogen. Det torde utan särskild författningsregel vara klart att uppgift om mottagningsttd/expedi-tionstid skall ingå i telefonkatalogens text om myndigheten. De särskilda bestämmelserna om tillkännagivande i rikstelefonkatalog bör därför utgå.

Prop. 1976/77:63 308

Regeln i instruktionen för lokal skattemyndighet lar sikte på den speciella situationen när myndigheten enligt länsstyrelsens beslul skall ha mottagning för allmänheten också på annan ort än stationeringsorten. Kungörandet gäller tid och lokal för sådan mottagning och media är anslag och länskungörelserna. Ortstidningsannonsering om länsstyrelsens beslut torde gagna allmänheten. Länskungörelserna bör däremot utgå som kungörandeform här.

De båda kanalkungörelserna behandlar uppgifler om när kanal mot vanligheten inle är öppen. Sådant tillkännagivande ges genom anslag och i specialpublikation (Underrättelser för sjöfarande). Regeln är väl anpassad till målgruppen och bör beslå.

Slutligen ges särskilda regler om tillkännagivanden rörande viss verksamhet vid eller med anknytning tiU domstol. Det gäller

a) hovrätts ting (tingsordning och meddelande om inställt ting anslås hos hovrätten och tillhörande tingsrätter),

b) tingsrätts ting (tingsordning anslås hos tingsrätten i kansliet och på tingsställen, uppropslista anslås i kansliet och vid sammanträdeslokalen),

c) skatterätts och länsrätts sammanträden för muntlig förhandling
(uppropslista anslås på rättens kansli),

d) inskrivningsdag (uppgift om dagen anslås hos inskrivnings
myndigheten),

e) överförmyndares mottagningstid (anslås där kommunala med
delanden tillkännages och hos tingsrätten).

Kungörandeformerna under a) — d) är lämpliga.

Överförmyndarens verksamhet har så stark kommunal anknylning alt uppgiften därom naturligen bör finnas på kommunens anslagstavla. Den har samtidigt sådan anknytning till tingsrättens verksamhet att tingsrätten självklart bör ha kännedom om överförmyndarens moltagningstid som ett led i verksamheten. Lika självklart bör allmänheten kunna få en sådan upplysning vid förfrågan hos tingsrätten. Anslag hos tingsrätten är elt av de sätt på vilka tingsrätten kan lämna denna service. Anslag bör däremot inle vara författningsbestämd form. Som ny föreskrift föreslås däremot alt uppgifterna skall finnas tillgängliga i anslutning till den lokal där mottagningen sker.

6.16 Vissa kyrkliga angelägenheter

Författningsrum

stadgan (1958:261) om prästval: 2 kap. 7 § och 3 kap. 34, 38, 39 och 51 §§ (kungörelse om förestående prov, frågodag och val, kungörelse om instäl-

Prop. 1976/77:63 309

lande eller uppskjutande av prov etc, kungörelse om att fråga om val förfallit)

lagen (1963:633) om biskopsval: 15 § (förslag till ärkebiskops- eller biskopsämbete)

stadgan (1965:486) om biskopsval: 6 § (kungörelse om förestående biskopsval)

Överväganden

Föreskrivna kungörandeformer är allmänna tidningarna, anslag på församlings anslagstavla, anslag i domkapitlets lokal, uppläsning i kyrka och anslag på kyrkdörr.

Saklig grund för ändring av reglerna synes inte föreligga i nu förevarande sammanhang. Reglerna föreslås därför bestå i nuvarande utformning.

6.17 Tjänstetillsättning

Författningsrum

KM:ls fömyade mäklareordning (1893:51 s. 1): 4, 5 och 21 §§

stadgan (1911:113) angående dispaschörs väsendet: § 2

arbetsordningen (1947:960) för rikets hovrätter: 57 §

kungörelsen (1954:533) angående försvarets reservstater: 5 §

instruktionen (1956:288) för civila reservläkare: 2 §

stadgan (1958:261) om prästval: 2 kap. 7 §

stadgan (1958:478) för statsunderstödda folkhögskolor (folkhögskolestadgan): 35 §

reglementet (1960:322) för skogsvårdsstyrelserna: 20-24 §§

instruktionen (1961:279) för tandläkare inom folktandvården: 6 §

allmänna läkarinstruktionen (1963:341): 18 §

instruktionen (1964:379) för militärhögskolan: 21 §

åklagarinstruktionen (1964:739): 55 §

statstjänstemannastadgan (1965:601): 10-14 §§

instruktionen (1965:645) för bergsstaten: 11 §

instruktionen (1965:646) för sprängämnesinspektionen: 11 §

instruktionen (1965:647) för statens elektriska inspektion: 11 §

instruktionen (1965:667) för arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna: 44 §

instruktionen (1965:669) för bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna: 34 §

instruktionen (1965:675) för statens kriminaltekniska laboratorium: 13 § instruktionen (1965:685) för länsbrandinspektörerna: 7 och 8 §§ kronofogdeinstruktionen (1965:687): 24 a §

kungörelsen (1965:729) med vissa beslämmelser om anställning som präst: 6 § instruktionen (1965:741) för länsskolnämnderna: 25 § instruktionen (1965:743) för landsarkiven: 15 § instruktionen (1965:781) för statens rättskemiska laboratorium: 14 § instruktionen (1965:783) för statens rättsläkarstationer: 13 § instruktionen (1965:790) för länsnykterhetsnämnderna: 13 § instruktionen (1965:791) för yrkesinspektionen: 22 § instruktionen (1965:792) för länsläkarväsendet: 22 § kungörelsen (1965:819) om tjänstetillsättning m.m. vid armén, marinen och flygvapnet: 6 § instruktionen (1965:827) för fortifikationsförvaltningen: 23 § instruktionen (1965:836) för militärpsykologiska institutet: 18 § instruktionen (1965:838) för militärapoleket: 23 § instruktionen (1965:840) för förenade fabriksverken: 29 § instruktionen (1965:842) för televerket: 33 § instruktionen (1965:843) för statens järnvägar: 32 § instruktionen (1965:847) för statens vattenfaUsverk: 32 § instruktionen (1965:857) för utrikesdepartementet: 37 § stadgan (1966:262) för försvarshögskolan: 22 § instruktionen (1966:557) för lokal skattemyndighet: 17 § instruktionen (1967:258) för statens vägverk: 29 §

instruktionen (1967:286) för fiskeristyrelsen och statens lokala fiskeriadministration: 32 §

instruktionen (1967:425) för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna: 61 § instruktionen (1967:570) för statens hingstdepå och sluteri: 9 § instruktionen (1967:654) för statens trafiksäkerhetsverk: 23 § instruktionen (1968:340) för försvarets rationaliseringsinstitut: 21 § instruktionen (1968:341) för värnpliktsverket: 22 och 23 §§ instruktionen (1968:387) för försvarets materielverk: 28 § instruktionen (1968:408) för överbefälhavaren: 24 § instruktionen (1968:412) för militärbefälhavare: 23 § instruktionen (1968:681) för domänverket: 30 §

instruktionen (1969:221) för statens rättspsykiatriska kliniker och stationer: 11 § instruktionen (1969:320) för sjöfartsverket: 32 § instruktionen (1969:402) för kriminalvårdsverket: 34 § instruktionen (1969:403) för försvarets sjukvårdsstyrelse: 28 § instmktionen (1969:736) för postverket: 37 § tingsrättsinstruktionen (1970:108): 22, 23 och 28 §§

Prop. 1976/77:63 311

stadgan (1970:551) för statens skogsmästarskola: 35 § kungörelsen (1970:704) om kommunala undervisningssjukhus; 17 a § instruktionen (1970:961) för tullverket: 24 §

skolstadgan (1971:235): 17 kap. 2, 19,21,22, 25-27, 38, 44 och 48 §§ kungörelsen (1971:389) om statens skogsinstitut: 28 § länsstyrelse/nstrukfionen (1971:460): 46 §

instruktionen (1971:698) för arrendenämnderna och hyresnämnderna; 20 och 21 §§ kammarrältsinstrukiionen (1971:1074): 32 § instruktionen (1971:1208) för regeringsrätten; 19 § polisinstruktionen (1972:511): 84 § sjukvårdskungörelsen (1972:676): 23 och 27 §§

Överväganden

I detta avsnitt behandlas författningsbestämmelser om kungörande när tjänst förklaras ledig till ansökan och när tjänst har tillsatts. Med få undantag regleras dessa frågor områdesvis i en grundförfattning, till vilken de enskilda författningarna inom respektive område anknyter. I de enskilda författningarna anges bara förekommande avvikelser från reglerna i grundförfattningen.

Grundförfattningar i denna bemärkelse är främst statstjänstemannastadgan, kungörelsen med vissa beslämmelser om anställning som präst, kungörelsen om tjänstetillsättning m.m. vid armén, marinen och flygvapnet och skolstadgan.

Med undanlag för några få fall, som behandlas nedan, är föreskrivna former allmänna tidningarna och/eller annan publikation, anslag hos myndighet och specialpublikalion (företrädesvis personalpublikation inom myndighetsområde). Dessa former används i skilda kombinationer och med varierande bestämningar av den lokal där anslag skall ske.

I ett fall, 44 § skolstadgan, anges att ledig tjänsl skall anmälas till den offentliga arbetsförmedlingen. Till denna beslämmelse ansluter en särskild förmedlingsservice i form av lärarlistan, som distribueras kostnadsfritt från arbetsförmedling till envar som anmält sig som abonnent.

Från denna förhållandevis homogena reglering avviker tre författningar: mäklareordningen, dispaschörsstadgan och instruktionen för länsbrandinspektörerna.

Enligt mäklareordningen skall ledigt uppdrag som mäklare tillkännages genom anslag på börsen eller stadens rådhus och i ortstidning (den tidning där kommunala meddelanden införs). Detta anslagsförfarande skall också användas för kungörande av utfärdat eller återkallat mäklareförordnande.

Ledigt uppdrag som dispaschör skall kungöras genom anslag på rådhuset och i allmänna tidningarna.

Prop. 1976/77:63 312

1 fråga om tjänst som länsbrandinspektör gäller att ledig tjänst kungörs i allmänna tidningarna och en eller flera tidningar inom länet samt alt beslut om förordnande tillkännages i länskungörelserna.

Remissutfallet i frågor som hör till detla avsnitt har redovisais i avsnitt 4.7.9.

Kungörande av lediga tjänster lorde vara en kvantitativt betydande del av kungörelseannonseringen i dag. Det är givetvis av stor betydelse både kostnadsmässigt och för all få en god rekrytering att kungörandet så långt möjligl är direkl och utan nämnvärd missvisning inriktad på den sökta målgruppen, attraktiva sökande till den aktuella tjänsten.

En metod är att söka en enda kungörandeform som med bred täckning är inriklad på den sökta målgruppen. Inom vissa sektorer fyller fackpress dessa krav. Fullständig täckning genom denna melod lorde dock höra lill undantagen.

Den offentliga arbetsförmedlingen ger en god spridning inom en alll större del av arbetsmarknaden. Utan särskilda åtgärder, t.ex. av den typ som anknyter till 44 § skolstadgan, är emellertid dess verksamhet av tämligen begränsad betydelse.

I avvaktan på statskontorets översyn av frågor om personalrekrylering torde avgörande vikt få fästas vid intresset att underlätta aktivitet från målgruppens sida i det enskilda fallet. Åtminstone en form bör därför i varje siluation vara fastslagen.

Obligatorisk form bör alltså tills vidare bestämmas enligt den nuvarande ordningens huvuddrag. Del tekniska inordnandet av bestämmelserna under del samordnade författningsreglerade kungörandet medför emellertid all lämpliga stödjande former används i den utsträckning som i del enskilda fallet bedöms vara befogad och ekonomiskt rimlig.

Slutligen skall beröras de tre avvikande författningarna. Någol behov av att inordna författningsregleringen i fråga om mäklare i ett större samordnat syslem lorde inte föreligga. Ingen saklig ändring föreslås därför i fråga om mäklareordningen. När det gäller dispaschör bör anslag inte längre vara obligatoriskt. Tillsättning av länsbrandinspektörbör kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.

7 Kostnaderna

Utredningens uttalanden om ekonomiska verkningar av dess förslag bygger på grova uppskattningar och ärav flera skäl inte tjänliga som grund för exaktare beräkningar.

Nämnden för samhällsinformation har per den 19 november 1971 redovisat en kalkyl över länsstyrelsernas beräknade årskostnader för kungörande i ortspress (ej plats- och valannonsering) under budgetåret

Prop. 1976/77:63 313

1971/72 med tillämpning av den breda annonseringsprincipen. Kalkylens resultat redovisas här. Inom parentes anges molsvarande faktiska kostnader under budgetåret 1967/68 (SOU 1969:7 s.45).

Kalkylen:

total årskostnad 9.1 mkr (1.5mkr)

därav annonsering bekostad med
statsmedel (ej förenings- och han
delsregister) 3.7 mkr (200000 kr)

annonsering bekostad av enskild

(inkl. förenings-och handelsregister) 5.4mkr (1 mkr, därav före-

nings- och handelsregister 800000 kr)

Av statsverkets kostnader enligt kalkylen täcks 2.6 mkr av anslag beviljade av nämnden.

Det är att märka att kalkylen omfattar, enligl denna promemorias terminologi, inte bara kungörande utan också förfaltningspublicering och sannolikt viss allmän samhällsinformation. Redan på grund härav ger kalkylen en tämligen begränsad ledning för slutsatser om den föreslagna reformens ekonomiska verkningar.

De förslag som läggs fram i denna promemoria avviker på vissa punkter — ekonomiskt betydelsefulla framför allt när det gäller uppgifter ur associationsrättsliga register — frän utredningens förslag.

Hållbara beräkningar av den här föreslagna reformens ekonomiska verkningar förutsätter primärt frekvensundersökningar av alla de olika typfall som reformen berör. Sådana undersökningar har inte företagils. Härtill kommer svårigheten alt, utöver det begränsade fältet länsstyrelsernas egentliga kungörande, med någon exakthet förutse den praktiska utformning av orlstidningsannonseringen som skulle bli följden av förslagets princip för bredden av sådan annonsering.

Kostnaden för kungörande genom stallig myndighets försorg täcks slutligt genom att kostnaden antingen stannar på statsverket eller las ut av enskild (part e.d.). Enskilds betalning sker i vissa fall med det exakta individuella beloppet, i andra fall genom en schablonavgift (ansökningsavgift, regisireringsavgift), så beräknad alt den skall täcka bl.a. den genomsnittliga kungörandekostnaden i ärendet, - Kungörande genom enskilds (annan än staten) försorg bekostas av den enskilde, som i vissa fall kan kräva ut ersättning för kostnaden av annan.

I grova drag fördelar sig de i avsnitt 6 behandlade kungörandesiluationerna så atl enskild (annan än statsverket) skall svara för kosinaderna i huvudsakligen följande fall. Skall i stället för den faktiska kostnaden betalas schablonavgift anges detla särskilt.

avsnitt	författning (om ej alla eller	finansieringsmetod
	huvuddelen)	schablonavgift
6.2.1	jordabalken lagen om äganderättsutredning
6.2.2
6.2.3
6.2.4	vattenlagen lagen om fiskevårdsomrä- den miljöskyddslagen
6.2.5	vattenlagen lagen om flottning lagen om enskilda vägar: 80 §
6.3		X uranlagen
6.4		X 6.4.2 och 6.4.3
6.5
6.6.1
6.6.2
6.7
6.8
6.9		X
6.10.1
6.11
6.13 grupp I		X i vissa fall, se exekutions-

avgiftskungorelsen (1971:1027)

6.14 grupp II och IV

De ändringar som föreslås i denna promemoria har koslnadsmässig betydelse främst genom atl dels orlstidningsannonseringen principiellt vidgas till den s.k. breda principen, dels tidningsannonsering bortfaller i vissa fall (t.ex. enligt avsnitt 6.4.2 och 6.15.1). Den breda principen för ortslidningsannonsering slår i överensstämmelse med statsmakternas redan intagna principiella ståndpunkt (se avsnitt 5.3.3.4).

När del gäller kostnadseffekten för fysiska personer och dödsbon bör uppmärksammas att allmän rättshjälp enligt 9 § andra siyckei 6 rättshjälpslagen (1972:429) också täcker kostnaden för kungörelse i mål eller ärende vid domslol.

I frågan huruvida staten eller annan skall ansvara för kungörandekostnader föreligger allmänt sett inte något behov av ändring. Frågeställningen bör emellertid bevakas för enskilda typsituationer vid framlida lagstiftningsarbete. Anledning till omprövning kan också visa sig föreligga, om ett genomförande av den föreslagna reformen visar sig medföra oväntat höga kostnader för enskilda eller orimligt stora kostnadsskillnader i olika regioner på grund av lokala variationer i tidningsspridningen.

Prop. 1976/77:63 315

8 Förslag till författningsändringar

8.1 Allmänt

Som har berörts tidigare (avsniu 5.3.4) föreslås aU vissa allmänna grundregler om kungörande samlas i en särskild lag. Förslag lill en sådan central författning på området bifogas denna promemoria som bilaga 2:1.

En fullständig redovisning av de författningsändringar som föranleds av förslagen i avsnitt 6 synes inte erforderlig för att belysa det som har anförts där. En sådan redovisning skulle dessutom bli mycket vidlyftig. För att åskådliggöra de lösningar av olika kungörandeproblem som behandlas i avsnitt 6 har i stället valts ut vissa typexempel på behövliga författningsändringar. Dessa avser atl ge en bild av olika förekommande spörsmål.

Ändringarna rör lio författningar (bilagor 2:2-2:U). Beträffande dessa kan anmärkas att i bilaga 2:2 innefattat förslag till ändring av 19 § delgivningslagen är en direkt följd av kungörandelagens utformning. Övriga ändringsförslag är avsedda att illustrera vissa avsnitt (6.2.1-5, 6.4.2, 6.4.4, 6.5, 6.6.1, 6.6.2, 6.10.1, 6.11, 6.12, 6.14 och 6.15.1) och där tillämpade principer.

Vad särskilt gäller de ändringar som aktualiseras av förslagen i avsnitt 6.4.2 bör påpekas att den lösning som valls i förslagel lill lag om ändring i lagen om ekonomiska föreningar är att uppfatta också som en modell för hur motsvarande ändringar i andra associalionsrättsliga författningar skall göras. Förslag till ny aktiebolagslag utarbetas f.n. inom justitiedeparlementet och beräknas bli framlagd under år 1974. Det har därför inte ansetts meningsfullt att här använda aktiebolagslagen, den i och för sig mera centrala författningen på detla område, som exempel.

Författningarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1975.

8.2 Specialmotivering till de olika författningsutkasten

8.2.1 Förslag tiU kungötandelag

I lagförslaget betecknar kungörelse meddelande som tillkännages, kungörande verksamheten för tillkännagivande av kungörelse och form för kungörande medlet för tillkännagivande (av utredningen betecknat medium).

1 §. I första stycket anges lagens tillämpningsområde. Delta sker genom en uppräkning av former för kungörande och ett undantag i fråga om normbeslut. För att i ett enskilt fall utröna om lagen är tillämplig skall alltså den särskilda författning, där kungörandesituationen behandlas, läsas mot bestämningarna i första stycket.

Självfallet är det inte avgörande för lagens tillämplighet om fullständig överensstämmelse i ordalagen föreligger mellan denna lag och särskild författning där kungörandesituation behandlas. Post- och Inrikes Tidningar täcker också den äldre formuleringen allmänna tidningarna.

Prop. 1976/77:63 316

Som ortstidning skall också läsas andra motsvarande uttryck, l.ex. tidning inom orten.

Med kommun avses, efter förebild i 2 § förvaltningslagens synsätt, inle bara de borgerliga primärkommunerna ulan också kyrko- och landstingskommuner och specialkommuner.

1 andra siyckei görs bestämmelserna i lagen subsidiära lill avvikande bestämmelser i annan författning. Som exempel på sädana situationer kan nämnas kungörande enligl avsnitt 6.8, enligt 44 § ägofredslagen, se avsnitt 6.2.3 och 8.2.3 samt bilaga 2:3, och konkurskungörelser som icke är s.k. slaluskungörelser, se avsniu 6.5 och 8.2.6 samt bilaga 2:6. Dessa fall innebär avvikelse från 3 § denna lag. Som exempel på bestämmelser som avviker från 4 § kungörandelagen kan nämnas 14 § fjärde siyckei kommunallagen, se avsnitt 6.15.1 och 8.2.11 samt bilaga 2:11.

2 §. Kungörande i enskilt fall skall givelvis försl och främsl ske i den eller de former som föreskrivs i den författning, där kungörandesituationen behandlas.

Denna paragraf innehåller regler om komplettering i behövlig mån av sådani kungörande (obligatoriskt kungörande) med kungörande i en eller flera andra former (stödjande kungörande). Bestämmelsen innebär skyldighet för den som beslutar kungörandet att pröva om andra kungörandeformer kan förstärka spridningseffekten lill målgruppen och att i sådant fall också använda denna eller dessa kungörandeformer. I linje med regelns syfte att i varje särskilt kungörandefall lill rimlig kostnad nå maximal spridning till berörda intressenter ligger en i princip total frihet vid valet av stödjande former. Varje tänkbart spridningssätt kan komma i fråga. Nämnden för samhällsinformation är en naturlig upplysningskälla i fråga om tillgängliga spridningssätt.

En kvantitativ begränsning i den ålagda skyldigheten är lagd i andra punklen. Den kosinad som skall beakias är den totala, för både obligatoriskt kungörande och ifrågasatt stödjande. Begränsningen föruisäiieren avvägning mellan den fullt ut ekonomiskt mätbara faktorn kosinaden och intressefaktorn, som kan ha ell större eller mindre inslag av ekonomisk valör.

Klart ekonomiskt mätbart är intresset t.ex. i fråga om arvskungörelse (avsnitt 6.14). Ett annat fall av ekonomiskt intresse är kallelse på okända borgenärer (avsnitt 6.6). Här är det ekonomiska intresset av naturliga skäl inle klarl mätbart men lorde få bedömas utifrån tillgänglig uiredning om arten och inriktningen av gäldenärens handelsförbindelser samt värdet av tillgängliga medel.

Ett mera sammansatt intresse berör t.ex. kungörande av lagfartssammanträde (20 kap. 11 § jordabalken). Det ekonomiska inslaget är fastighetens värde. Inverkan torde också få tillmätas sannolikheten föratt annan person än sökanden vill göra anspråk på fastigheten eller kan lämna upplysning om äganderättsförhållandena. För bedömningen av denna fråga kan t.ex. fastighetens art, den tid som förflutit sedan äganderätten sist var klar och ev. särskilda förhållanden i orten vara av betydelse. Ju

högre fastighetens värde är, desto större kan en rimlig kungörandekostnad vara, under förutsättning alt kungörandet ter sig adekvat i förhållande lill sannolikhetsbedömningen.

Ett exempel på renodlade fall av icke-ekonomiskt inlresse är kungörande av ansökan om släktnamn (32 § namnlagen). Kungörandet syftar framför allt till all fånga rimliga invändningar om förväxlingsbarhet (10 § namnlagen), i någon mån också att ge en intresserad allmänhet tillfälle alt invända på någon av de övriga, mera generella prövningsgrunderna enligt namnlagen. Intressets styrka torde i det enskilda fallet få bedömas med ledning av den kungörande myndighetens allmänna erfarenhet av frekvensen av rimliga invändningar och sannolikheten för att ansökan kan vara ägnad att framkalla förväxlingsinvändning.

3 §. 1 denna paragraf kommer principen om bredden av ortstidnings-
annonsering till uttryck.

Principen uttrycks visserligen bara i förhållande till obligatorisk ortstidningsannonsering. Den bör naturligtvis också tjäna som riktmärke för ortstidningsannonsering som stödjande form. Spärren i 2 § andra punkten kan dock föranleda att sådan annonsering i det enskilda fallet sker i mindre utsträckning än enligt principen i 3 §.

4 §. 1 denna paragraf anges när kungörande skall anses ha skett. Det
avgörande är att den kungörande har iakttagit reglerna i vederbörande
specialförfattning. Atl kungörandet enligt 2 § också skall ske i stödjande
form inverkar alltså inle pä frågan om när kungörandet skall anses ha
skeU.

För del fall att flera spridningskanaler gemensamt bildar en kungörandeform är kungörandet givetvis att anse som verkställt försl när kungörelsen blivit tillgänglig över samtliga dessa kanaler. Skall kungörelsen l.ex. införas i flera ortstidningar är kungörandet verkställt först när kungörelsen införts i samtliga dessa tidningar och de alla kommit ut av trycket.

8.2.2 Förslag tiU lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)

17 §. Ändringen i denna del har behandlats i avsnitt 6.14.

Tidningsvalet är inle i detalj reglerat i förslaget. Vid tillämpning av valregeln bör de grundläggande riktlinjerna för användning av resp. tidningstyp följas. Annonsering bör alltså ske i ortstidning om målgruppen är klart lokal/regional, i Post- och Inrikes Tidningar om målgruppen är nationell och i både ortstidning och Post- och Inrikes Tidningar om målgruppen är blandad.

19 §. Den generella bestämmelsen i kungörandelagen om när kungörande skall anses ha skett har ett annat materiellt innehåll än delgivningslagens motsvarande bestämmelse, enligt vilken delgivningen har laga verkan sju dagar efter beslutet om kungörelsedelgivning. För mottagare av kungörelser av skilda slag synes det vara till fördel alt kungörandets verkan inträder såvitt möjligt enligt samma princip oavsett om kungö-

Prop. 1976/77:63 318

randet är en form av delgivning eller sker på annan grund. Bestämmelsen om tidsberäkning i delgivningslagen har därför ändrats lill överensstämmelse med regeln i kungörandelagen. Härigenom uppnås dessulom harmonisering med motsvarande reglering i fråga om normbeslut i 12 § förvallningslagen. Liksom hittills bör dock endast de i 17 § första stycket delgivningslagen angivna kungörandeformerna konstituera kungörandet. Denna avvikelse från kungörandelagens teknik synes kunna godtas. Till följd härav har regeln om när kungörelsedelgivning skall anses ha skett fått behålla sin placering i delgivningslagen.

8.2.3 Förslag till lag om ändring i jordabalken

Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2.1. De innebär att anslagsförfarandet tas bort.

Ändringen i tredje stycket föranleds av att 4 § kungörandelagen reglerar när kungörandet skal! anses verkställt.

8.2.4 f-örslag tiU lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän
flottled

Ändringarna har behandlats, 10 § i avsnitt 6.2.2, 14 § i avsnitt 6.2.4, 19 § i avsnitt 6.2.5, 35 § i avsniu 6.2.4, 41 § i avsniu 6.2.2, 44 § i avsniu 6.2.2 och 68 § i avsnitt 6.12.

10, 41 och 44 §§. Ändringen innebär att kungörandeformerna länskungörelserna och ortstidning utgår och här ifrågavarande uppgifter i stället samlas och är tillgängliga hos länsstyrelsen. 144 § har dessutom infogats en redaktionell ändring i enlighet med p. 7 b) i övergångsbestämmelserna till lagen (1969:244) om ändring i rättegångsbalken (lydelse 1970:391).

14 och 35 §§. Ändringen innebär att den breda ortstidningsprincipen uttryckligen fastslås i 14 § som en formell ändring och i 35 § i stället för den nuvarande föreskriften om kungörande på lämpligt sätt.

19 S. Ändringen har samma innebörd som ändringen i 14 §.

68 §. Ändringen innebär alt länskungörelserna utgår som kungörandeform och alt den breda ortstidningsprincipen fastslås.

8.2.5 Förslag tiU lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred

Ändringarna har behandlats, 42 och 43 §§ i avsnitt 6.2.2, 44 § i avsnitt 6.2.3 och 52 § i avsniu 6.12.

42 §. Ändringen innebär alt länskungörelserna utgår som kungö
randeform och att hilhörande uppgifter i stället samlas och är tillgängliga
hos länsstyrelsen.

43 §. Ändringen är en redaktionell följd av att länskungörelserna utgår.

44 och 52 §§. Ändringen innebär att anslagsförfarandet utgår. I 52 § fastslås den breda ortstidningsprincipen, däremot ej i 44 § som alltså är undantagen från tillämpningsområdet för 3 § kungörandelagen.

Prop. 1976/77:63 319

8.2.6 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1921:225)

Ändringama har behandlats, 19, 20, 26, 129, 149, 185 och 186 §§ i avsni» 6.4.4 och 6.5, 11, 25, 85, 111, 130, 155, 166, 176, 189, 202 och 210 §§ i avsnitt 6.5 och 74 § i avsnitt 6.13.

Förslaget baseras på konkurslagen i gällande lydelse. Del har inte ansetts erforderligt att i detta sammanhang ta hänsyn till föreliggande ändringsförslag i lagberedningens belänkande 'Utsökningsrätt X' (SOU 1970:75). De särskilda frågor som aktualiseras av det nämnda betänkandet övervägs f.n. inom justitiedepartementet.

//, 20, 26, 185 och 186 §§. Ändringarna innebär att bestämmelserna om anslag tas bort och att den breda ortstidningsprincipen fastslås. Vidare utgår som överflödig regeln atl kungörande skall ske en gång.

19 §. Lokalt/regionalt tidningskungörande om konkurs skall ske i vissa fall enligt den breda ortstidningsprincipen (ortstidning), i andra fall i ett mindre antal tidningar, som väljs ut av konkursdomaren för den enskilda konkursen (den eller de lokala dagstidningar som konkursdomaren bestämmer för offentliggörande av vissa kungörelser). Ändringen innebär att kungörelse enligt denna paragraf skall innehålla uppgift om de av konkursdomaren för vissa kungörelser besiämda tidningarna. Däremot behöver inte kungöras vUka tidningar som konkursdomarens tUlämpning av ortstidningsprincipen leder till.

Maximeringen till två tidningar tas bort. Avsikten är dock att antalet tidningar som konkursdomaren bestämmer enligt andra stycket i denna paragraf skall kunna hållas tämligen lågt.

25, /55och 210 §§. Ändringarna är redaktionella.

74 §. Ändringen är formell och följer av nu föreslagna ändringar i exekutionslagstiftningen (jfr avsnitt 6.13).

85, 111, 130, 166, 176 och 189 §§. Ändringen innebär aU det lokala/regionala tidningskungörandet skall ske i det begränsade utförandet enligt 19 § andra stycket. Vidare utgår som överflödig regeln om att kungörande skall ske en gång.

129 och 149 §§. Ändringen innebär att den breda ortstidningsprincipen fastslås. Dessulom las regeln om alt kungörande skall ske en gång bort såsom varande överflödig.

202 §. Ändringen är formell och följer av tekniken i 19 §. Bestämmelsen i andra stycket tar sikte på tidningskungörandet i både den breda och den mera begränsade omfattningen.

De nya bestämmelserna blir tillämpliga på konkurskungörelser som skall kungöras efter lagens ikraftirädande. Detta innebär att de kommer att gälla också kungörelser i konkurser som brutit ut innan lagen trätt i kraft. Det bör härvidlag framhållas, att de nya bestämmelserna i 19 § om konkurs-

Prop. 1976/77:63 320

domares val av tidningar för offentliggörande av kungörelser om viss konkurs inte syftar till någon principiell ändring i förhållande till nuvarande regler. Sådant beslul enligt 19 § som meddelals före ikraftträdandet gäller alltså även i fortsättningen. Upphävandet av maximi-antalel tidningar i 19 § kan dock ge anledning till omprövning enligl 202 § första stycket av äldre 19 §-beslut.

8.2.7Förslag tiUlagom ändring i lagen (1951:308)om ekonomiska föreningar

Ändringarna har behandlats, 72 och 74 §§ i avsnitt 6.6.2, 97 § i avsnitt 6.6.1 och 104 och 105 §§ i avsnitt 6.4.2.

I prop. 1974:4 föreslagna ändringar har inte beaktats i detta förslag.

72, 74 och 97 §§. Ändringen innebär att ortstidningsannonseringen och, i 97 §, anslagsförfarandet avskaffas. Tidningskungörandet enligl 97 § inskränks till en gång. Del föreslås också att rätten låter kungöra sådan kallelse ofördröjligen.

104 §. Ändringen innebär dels att endast vissa registrerade uppgifler skall lidningskungöras, dels att tidningskungörande skall ske endast i Post-och Inrikes Tidningar och alltså inle längre som hittills i ortstidning. De uppgifter som skall lidningskungöras avser

vid registrering av förening dess namn, ändamålet med dess verksamhel och verksamhetens art, styrelseledamöters, suppleanters och ev. särskilda firmatecknares namn samt firmateckning, om firman inle tecknas bara av styrelsen (101 § I mom. I, 2, 6 och 7),

beslut alt förening skall anses upplöst (74 §),

rättens beslut att förening skall träda i likvidation jämte likvidators och sysslomans namn (78 §),

likvidalors anmälan att förening trätt i likvidation jämte likvidators namn och ev. särskilda uppgifter om firmateckning (79 §),

anmälan atl förening efler likvidation skall anses upplöst (90 §),

rätlens förklaring att likvidation skall nedläggas och föreningen anses upplöst (91 §),

anmälan atl likvidation återupptagits (92 §) och

rättens tillstånd lill verkställande av fusionsavtal (97 § andra stycket) samt

ändring av sådan uppgift som skall lidningskungöras.

Förslagel innebär molsättningsvis att nuvarande obligatoriska tidningskungörande upphör belräffande — förutom adressuppgifter — uppgifter om ort för föreningens säte och räkenskapsår (101 § 1 mom. 3, 4 och 5), stadgeändring (68 §), underrättelse om inhibitionsbeslut i mål om talan mol vissa slämmobeslut (69 § 2 mom.), beslul om godkännande av fusionsavtal

Prop. 1976/77:63 321

eller dom över klandertalan mol sådani beslut (96 § 2 mom.), ansökan om rättens tillstånd att bringa fusionsavtal till verkställighet (97 §) och länsstyrelses beslut alt fråga om fusion förfallit (103 § 2 mom.).

Av de föreslagna kungörandereglerna följer att kungörande i stödjande form med stöd av kungörandelagen blir aktuellt bara beträffande uppgifter som enligt denna paragraf skall tidningskungöras.

105 §. Ändringen innebär att presumtionen knyts, i fråga om uppgifi som skall lidningskungöras, till införandet i registret och i Posl- och Inrikes Tidningar och i fråga om annan uppgift endast till införandel i registret.

En övergångsregel bör ges om att ärenden enligt 97 §, som är anhängiga hos domstol vid ikraftträdandet, skall kungöras enligt äldre bestämmelser.

8.2.8 Förslag till lag om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen (1954:521)

Ändringen har behandlats i avsnitt 6.11. Den innebär att den breda ortstidningsprincipen fastslås. Den nuvarande regeln om vilket kungörandemomenl som bildar utgångspunkt för besvärslid utgår. Därigenom blir kungörandelagens motsvarande regel lillämplig.

8.2.9 Förslag tiU lag om ändring i förordningen (1845:50s. 1) i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.14. De innebär att den breda ortstidningsprincipen fastslås (1 §) och atl anslagsförfarandet (2 §) ersätts av ett hos tingsrätten fört register.

Tingsrätternas register över köpeavhandlingar bör omfatta också köpeavhandlingar som inprotokollerats före ikraftträdandet. En övergångsbestämmelse bör ges därom.

8.2.10 Förslag tiU lag om ändring iförordningen (1862:10 s. I) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer

Ändringarna har behandlats, 1 § i avsnitt 6.14 och 11 § i avsnitt 6.6.1. Ändringen i 1 § är av redaktionell nalur. Ändringen i 11 § innebär att anslagsförfarandet upphör och att tidningskungörandet inskränks till en gång.

En övergångsregel bör ges om att vid ikraftträdandet anhängiga ansökningar om kallelse å okända borgenärer skall kungöras enligt äldre bestämmelser (jfr avsnitt 8.2.7).

21 Riksdagen 1976177. 1 saml Nr 63

Prop. 1976/77:63 322

8.2.11 Förslag till lag om ändring i kommunallagen (1953:753)

Ändringarna har behandlats, 11 § i avsnitt 6.15.1, 14 § i avsnitt 6.10.1 och 34 och 40 §§ i avsnitt 6.15.1.

// och 34 §§. Ändringarna innebär alt kungörandet i länskungörelserna upphör och hithörande uppgifter i stället görs tillgängliga hos länsstyrelsen.

14 §. Ändringen i Iredje stycket innebär att tidningsvalet ansluts lill den breda principen. Regeln om att beslut om tidningsval skall fattas årsvis bibehålls. Däremot har den hittillsvarande regeln om hänsynstagande till minoritetsmening vid omröstning om tidningsval uteslutits. Det intresse som ligger bakom denna regel tillgodoses genom 3 § kungörandelagen.

Den nuvarande särregeln i fjärde stycket om verkan av ofullständigt kungörande behålls i sak. Den tar med stöd av 1 § andra stycket kungörandelagen över vad som eljest skulle följa av huvudregeln i 4 § samma lag.

De ur andra och fjärde styckena uteslutna reglerna om fakultativa kungörandeformer motsvaras av 2 resp. 4 §§ kungörandelagen.

40 §. Ändringen innebär alt kungörande 'på lämpligt sätt' konkretiseras till anslag på kommunens anslagstavla.

Beslut enligt 14 § tredje stycket andra punkten i dess nya lydelse måste för år 1975 fattas före ulgången av år 1974. Särskild bestämmelse härom fordras inte.

Prop. 1976/77:63 323

Bilaga 1 Författningsbestämmelser som behandlar kungörande av norm beslut

författningsbestämmelse anmärkning

lagen (1918:399) om förbud mol ulsläp- böter kan följa pande av tjur eller hingst å samfälld betesmark: 6 §

vattenlagen (1918:523): 2 kap. 67 § allmänna föreskrifter för

vissl förfogande över fast egendom

kungörelsen (1932:370) med föreskrifter böter kan följa lill förebyggande av kräflpeslens spridning: 11 §

lagen (1933:231) om utrotande av berberis böter kan följa å viss mark: 5 §

kungörelsen (1933:658) med bestämmel- böter kan följa ser angående utmärkning av vissa fiskredskap under fiske om natten i saltsjön: 3 §

epizootikungörelsen (1935:106): 3 § böter kan följa

lagen (1938; 274) om räu till jakt; 27 § beslut om inrättande av

jaklvårdsområde med bestämmelser vara böter kan följa

lagen (1939:608) om enskilda vägar: 100 § utlöser byggnadsförbud,

böter och handräckning kan följa

lagen (1942:350) om fornminnen; 4 § vite kan följa

kungörelsen (1946:82) ang. tillämpningen böter kan följa av förordningen den 15 mars 1946 (nr 81) om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin: I §

lagen (1950:596) om rätt lill fiske; 41 § böter alt. vite kan följa

Prop. 1976/77:63 326

Bilaga 2:1

Förslag till kungörandelag

1 § Denna lag är lillämplig när kungörande enligl föreskrift i lag eller
annan författning skall ske genom att kungörelse tillkännages i Post- och
Inrikes Tidningar, ortstidning eller specialpublikation eller på myndighels
eller kommuns anslagstavla. Lagen gäller dock ej kungörande av beslut
som avser föreskrift till allmän efterrättelse.

Har beträffande kungörande i särskilt fall i annan författning meddelats bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.

2 § Om syftet med tillkännagivandet därigenom främjas, skall kungörelsen tillkännages även i annan form för kungörande än sådan som anges i den författning där kungörandet är föreskrivet. Annan form för kungörande får dock användas endast i den mån kostnaden för kungörandet icke blir större än som är försvarligt med hänsyn till det intresse tillkännagivandet skall tillgodose.

3 § När kungörande enligl annan författning skall ske i ortstidning, skall kungörelsen införas i samtliga lokala dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet bland dem lill vilka kungörelsen riktar sig.

4 § Kungörande skall anses ha skett när kungörelsen tillkännagivits i den eller de former som anges i den författning där kungörandet är föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Kungörelsedelgivning sker

genom att handlingen hålles tillgänglig viss tid hos myndigheten eUer på plats, som myndigheten bestämmer, och genom att meddelande härom och om handlingens huvudsakliga innehåll införes i lämplig tidning inom sju dagar från beslut om kungörelsedelgivning. Är införande i tidning uppenbarligen meningslöst, får meddelandet i stället anslås i myndighetens lokal inom samma tid. Delta förfarande får också användas, om kungörelsedelgivning enligt 15 § ägt rum och därefter ny delgivning skall ske i samma mål eller ärende. Vid delgivning i fall som avses i 16 § första stycket andra punkten med de personer som hyr eller eljest innehar lägenhet i samma fastighet skall dessutom meddelandet anslås inom fastigheten på lämpligt sätt inom sju dagar från beslutet om kungörelsedelgivning.

Meddelande som avses i första stycket bör även anslås på kommunens anslagstavla i den kommun som med hänsyn tiU ändamålet med delgivningen finnes lämpUg, om det kan antagas att den som sökes för delgivning därigenom nås av meddelandet.

Kungörelsedelgivning sker

genom att handlingen hålles tillgänglig viss tid hos myndigheten eller på plats, som myndigheten bestämmer, och genom att meddelande härom och om handlingens huvudsakliga innehåll införes i Post- och Inrikes Tidningar eller ortstidning. Är införande i tidning uppenbarligen meningslöst, får meddelandet i stället anslås i myndighetens lokal. Detta förfarande får också användas, om kungörelsedelgivning enligt 15 § ägt rum och därefler ny delgivning skall ske i samma mål eller ärende. Vid delgivning i fall som avses i 16 § första stycket andra punkten med de personer som hyr eller eljest innehar lägenhet i samma fastighet skall dessutom meddelandet anslås inom fastigheten på lämpligt sätt.

Prop. 1976/77:63 328

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I fall som avses i 16 § sändes dessutom meddelande med posten till någon eller några av de personer som sökes för delgivning under deras vanliga adresser för att vara tillgängligt för alla dem som avses med delgivningen. Ingår statlig myndighet eller kommun bland dem som avses med delgivningen, skall sådant meddelande alltid sändas till myndigheten eller kommunen. Avser delgivningen i fall som avses i 16 § försia stycket andra punkten de personer som hyr eller eljest innehar lägenhet i samma faslighet, skall i stället handlingen eller meddelande enligt 6 § andra stycket sändas med posten till envar av dem, om ej också delta förfarande skulle medföra större kostnad och besvär än som är försvarligt med hänsyn tiU ändamålet med delgivningen.

19 § Delgivning har skett genom att den som sökes för delgivning har mottagit handlingen i huvudskrift eller styrkt kopia oavsett på vilket sätt den kommit honom tiil hända.

Förekommer vid särskild postdelgivning eller stämningsmanna-delgivning att den som sökes för delgivning vägrar att taga emot handlingen, anses delgivning ändå ha skett.

Delgivning skall anses ha skett

enligt 6 § andra stycket genom att handlingen är tillgänglig och meddelandet delgivits,

enligt 12 eller 13 § genom att det blivit fullgjort som föreskrives där,

enligt 15 § andra stycket sista punkten genom att handlingen lämnats i den söktes hemvist eller fästs på dörren till hans bostad,

enligt 17 § på sjunde dagen efter enligt 17 § genom alt det blivit full-beslutet om kungörelsedelgivning gjort som föreskrives i paragrafens under förutsättning att det blivit första stycke. fuUgjort som föreskrives i paragrafens första stycke.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Nuvarande lydelse

domstolens beslut meddelades till Kungl. Maj:ts befallningshavande ingiva eller i betalt brev med posten insända sina erinringar i saken. Erfordras före ärendets avgörande ytterligare utredning, äge Kungl. Maj:ts befallningshavande härför anlita biträde av förrältningsmannen eller annan sakkunnig person; prövas nödigt att vidare höra sakägarna, lämne Kungl. Maj:ts befallningshavande dem tillfälle att yttra sig vid sammanträde inför Kungl. Maj:ts befallningshavande eller, där fråga är om mindre flottled och det i övrigi finnes lämpligt, inför någon av länsstyrelsens tjänstemän. Kungörelse om sådant sammanträde skall minst tre veckor före sammanträdel tillställas den eller de personer, som jämlikt 10 kap. 26 § vattenlagen utsetts alt mottaga handlingarna i målet, ävensom senast tio dagar förut införas i en eller flera tidningar inom orten. Anläggaren av flotlleden varde till sammanträdet särskilt kallad.

Föreslagen lydelse

vattendomstolens beslut meddelades till Kungl. Maj:ts befallningshavande ingiva eller i betalt brev med posten insända sina erinringar i saken. Erfordras före ärendets avgörande ytterligare utredning, äge Kungl. Maj:ts befallningshavande härför anlita biträde av förrättningsmannen eller annan sakkunnig person; prövas nödigt att vidare höra sakägarna, lämne Kungl. Maj:ls befallningshavande dem tillfälle att yttra sig vid sammanträde inför Kungl. Maj:ts befallningshavande eller, där fråga är om mindre flottled och det i övrigt finnes lämpligt, inför någon av länsstyrelsens tjänstemän. Kungörelse om sådant sammanträde skall minst tre veckor före sammanträdet tillställas den eller de personer, som jämlikt 10 kap. 26 § vattenlagen utsetts att mottaga handlingarna i målet, ävensom senast tio dagar förut införas i ortstidning. Anläggaren av flottleden varde till sammanträdet särskilt kallad.

Å flottgods, som är omärkt eller försett med otydligt eller ej godkänt märke eller icke blivit i stadgad ordning anmält till flottning, skola läggas dubbla umgälder; och äge flottningsstyrelsen till säkerhet för dem kvarhålla flottgodset och, där ägaren är känd, efter tillsägelse till honom å offentlig auktion sälja så mycket därav att beloppet därigenom täckes. Är ägaren okänd, give Kungl. Maj:ts befallningshavande i länskungörelserna och tidning inom orten föreläggande för honom att inom nittio dagar anmäla sig hos Kungl. Maj:ls befallningshavande; sker ej anmälan, må flottgodset säljas å offentlig auktion, och skall behållningen av de vid försäljningen influtna medel tillföras någon föreningens fond, varom i 32 § förmäles, eUer eljest användas till något flottledens gemensamma ändamål.

Å flottgods, som är omärkl eller försett med otydligt eller ej godkänl märke eller icke blivit i stadgad ordning anmält till flottning, skola läggas dubbla umgälder; och äge flottningsstyrelsen till säkerhet för dem kvarhålla flottgodset och, där ägaren är känd, efter tillsägelse till honom å offentlig auktion sälja så mycket därav att beloppel därigenom täckes. Är ägaren okänd, give Kungl. Maj;ts befallningshavande i ortstidning föreläggande för honom att inom nittio dagar anmäla sig hos Kungl. Maj:ts befallningshavande; sker ej anmälan, må floltgodset säljas ä offentlig auktion, och skall behållningen av de vid försäljningen influlna medel tillföras någon föreningens fond, varom i 32 § förmäles, eller eljest användas lill något floltledens gemensamma ändamål.

Har, i fall då dödsbo ej står under förvaltning av boutredningsman, ansökning om boets avträdande till konkurs icke gjorts av samtliga dödsbodelägare, utsatte konkursdomaren genast dag för prövning av ansökningen inom fjorton dagar från dess ingivande; och skall konkursdomaren därom ulfärda kungörelse, som anslås i rättens kansli samt införes en gång i allmänna tidningarna och tidning inom orten. Underrättelse om tid och ställe för prövning av ansökningen skall tilllika särskilt delgivas envar delägare, som ej underskrivit ansökningen, om det kan antagas, att kallelsen före den utsatta dagen kommer honom tillhanda. Varder på framställning, som göres sist då konkursansökningen företages tiil prövning, boets egendom ställd under förvaltning av boutredningsman, vare konkursansökningen förfallen. I annat fall meddele konkursdomaren beslut om dödsboets försättande i konkurs.

Har, i fall då dödsbo ej står under förvaltning av boutredningsman, ansökning om boets avträdande till konkurs icke gjorts av samtliga dödsbodelägare, utsatte konkursdomaren genast dag för prövning av ansökningen inom fjorton dagar från dess ingivande; och skall konkursdomaren därom utfärda kungörelse, som införes i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning. Underrättelse om tid och ställe för prövning av ansökningen skall tilllika särskilt delgivas envar delägare, som ej underskrivit ansökningen, om det kan antagas, att kallelsen före den utsatta dagen kommer honom tillhanda. Varder på framställning, som göres sist då konkursansökningen företages till prövning, boets egendom ställd under förvaltning av boutredningsman, vare konkursansökningen förfallen. 1 annat faU meddele konkursdomaren beslut om dödsboets försättande i konkurs.

Nuvarande lydelse

kännagiva, när och varest första
borgenärssammanträdet skall hål
las, inom vilken tid borgenärerna
böra hos konkursdomaren bevaka
sina fordringar samt i vilken eller
vilka tidningar inom orten kun
görelser angående konkursen skola
införas. I kungörelsen skall ock
konkursdomarens postadress

angivas.

Första borgenärssammanlrädet skall hållas inför konkursdomaren icke lidigare än tre och icke senare än fem veckor från det beslutet om egendomsavträde meddelades, och skall vid bestämmandel av tid för detta sammanträde lagas hänsyn därtill att bouppteckning bör vara ingiven till konkursdomaren då sammanträdel håUes. Där det med hänsyn tiU konkursboels omfattning och beskaffenhei prövas oundgängligen nödigt, må konkursdomaren utsätta sammanträdet att hållas senare än ovan sagts. Tiden, inom vilken bevakningar böra ske, skall utgöra minst fyra, högst tio veckor från meddelandet av beslutet om egendomsavträde. Antalet ortstidningar, i vilka kungörelser angående konkursen skola införas, må ej överstiga två.

Föreslagen lydelse

kännagiva, när och varest första borgenärssammanlrädet skall hållas, inom vilken lid borgenärerna böra hos konkursdomaren bevaka sina fordringar saml i vilken eller vilka lokala dagstidningar kungörelser enligt 85, 111, 130, 166, 176 och 189 §§ skola införas. 1 kungörelsen skall ock konkursdomarens postadress angivas.

Första borgenärssammanträdet skall hållas inför konkursdomaren icke lidigare än tre och icke senare än fem veckor från det beslutet om egendomsavträde meddelades, och skall vid bestämmandet av tid för detta sammanträde tagas hänsyn därtill att bouppteckning bör vara ingiven till konkursdomaren då sammanträdet håUes. Där det med hänsyn till konkursboets omfattning och beskaffenhet prövas oundgängligen nödigt, må konkursdomaren utsätta sammanträdet att hållas senare än ovan sagts. Tiden, inom vilken bevakningar böra ske, skall utgöra minst fyra, högst tio veckor från meddelandet av beslutet om egendomsavträde.

Prop. 1976/77:63 338

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §3
Kungörelse, som i 19 § sägs. Kungörelse, som i 19 § sägs,

skall ofördröjligen anslås i rättens skall genast eller nästa postdag kansU samt genast eller nästa post- avsändas för alt införas i Post- och dag avsändas för au införas en gång Inrikes Tidningaroch ortstidning. i aUmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som jämlikt 19 § i sådant avseende bestämts.

Sedan den bouppteckning, som enligt 54 § skall upprättas, eller förteckning eller anmälan, som i andra stycket av samma paragraf sägs, kommit konkursdomaren tillhanda, late han genom särskilda kallelsebrev underrätta alla kända inländska och utiändska borgenärer om kungörelsens innehåll; skolande sådan underrättelse alltid meddelas utmätningsmannen i gäldenärens hemortskommun.

Breven skola med posten avsändas så snart ske kan och senast tio dagar före den för försia borgenärssammanlrädet utsatta dag.

Varder sedan kallelsebrev sålunda avsänts genom uppgifi i bouppteckningen eller genom tillägg till denna känt, att borgenär finnes, som ej blivit kallad, skall konkursdomaren ofördröjligen till honom avsända kallelsebrev av innehåll, som ovan sägs.

Om innehållet i kungörelsen skall konkursdomaren på sätt om delgivning av stämning i tvistemål är stadgat låla delgiva gäldenären särskild underrättelse med erinran om den honom enligt 92 § åliggande skyldigheten att å första borgenärssammanlrädet avlägga bouppteckningsed.

Att i visst fall kallelsebrev och underrättelse, varom ovan förmäles, skola innehålla meddelande om beslut, som avses i 103 §, därom sladgas i sisinämnda paragraf.

25 §

Beslut om egendomsavträde gånge i verkställighet utan hinder därav att ändring i beslutet sökes.

Vill annan än gäldenären klaga      Vill annan än gäldenären klaga
däröver atl konkursansökning upp- däröver aU konkursansökning upp
tagits, varde tiden för besvärs          tagits, varde tiden för besvärs
anförande räknad från del kungö- anförande räknad från det kungö
relse om konkursen infördes i all- relse om konkursen infördes i Post-
männa tidningarna.                                      och Inrikes Tidningar.

26 §"

Varder beslut om egendomsav- Varder beslut om egendomsav-

träde upphävt av högre rätt, skall trade upphävt av högre rätt, skall
konkursdomaren underrättas konkursdomaren underrättas

' Senaste lydelse 1946:809. * Senasie lydelse 1973: 1132.

Nuvarande lydelse

konkursen, utfärda kallelse å vederbörande rättsägare att vid rätten utföra sin lalan; och skall därjämte särskild kallelse meddelas den, för vilken arvode skall bestämmas, så ock gäldenären. Kallelse skall innehålla underrättelse om belopp, som i arvode fordras. 1 fall, som omförmäles i 84 § andra stycket, äge den, som har panträtt i den egendom, varom fråga är, föra lalan i ärendet, ändå att han ej i konkursen bevakat sin fordran; skolande konkursdomaren i god tid till envar, som har särskild förmånsrätt i egendomen och vars adress är känd, översända kallelse, som nyss sagts. Är sådant fall för handen, att frågan om arvode ej inverkar på borgenärernas rätt, skaU kungörelse, varom ovan stadgats, ej utfärdas, men varde särskild kallelse meddelad den, för vilken arvode skall bestämmas, så ock gäldenären.

Föreslagen lydelse

görande av vissa kungörelser om konkursen, utfärda kallelse å vederbörande rättsägare att vid rätten utföra sin talan; och skall därjämte särskild kallelse meddelas den, för vilken arvode skall bestämmas, så ock gäldenären. Kallelse skall innehålla underrättelse om belopp, som i arvode fordras. 1 fall, som omförmäles i 84 § andra stycket, äge den, som har panträtt i den egendom, varom fråga är, föra talan i ärendet, ändå alt han ej i konkursen bevakat sin fordran; skolande konkursdomaren i god tid till envar, som har särskild förmånsrätt i egendomen och vars adress är känd, översända kallelse, som nyss sagts. Är sådani fall för handen, att frågan om arvode ej inverkar på borgenärernas rätt, skall kungörelse, varom ovan stadgats, ej utfärdas, men varde särskild kallelse meddelad den, för vilken arvode skall beslämmas, så ock gäldenären.

Prop. 1976/77:63 343

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

De för målets prövning nödiga handlingar skola genom ombudsmannens försorg tillställas konkursdomaren för all tillhandahållas rätten.

149 § Har gäldenären om betalningen av sin gäld träffat skriftiig överenskommelse med alla borgenärer, som bevakat fordran i konkursen, eller har han andra bevis, alt nämnda borgenärer blivit förnöjda, varde, sedan den för bevakning av fordringar utsatta tid gått till ända, konkursen nedlagd, om gäldenären gör ansökning därom hos konkursdomaren. Innan konkursdomaren meddelar beslut i anledning av ansökningen, skall han höra rättens ombudsman och förvaltaren.

Är sådan ansökning gjord, äge konkursdomaren, om han finner skäl därtill, förordna, atl medan ansökningen är beroende på prövning boets egendom ej må säljas, så vitt det ej påkallas av anledning, som avses i 61 § andra stycket.

Varder konkursen nedlagd, late Varder konkursen nedlagd, låle

konkursdomaren införa lillkännagi- konkursdomaren införa tillkännagivande därom en gång i allmänna vande därom i Post- och Inrikes tidningama och den eller de orts- Tidningaroch ortstidning, tidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen.

155 §
Borgenärssammanlräde för Borgenärssammanträde för
behandling av ackordsförslaget behandling av ackordsförslaget
skall hållas tidigast tre veckor efter skall hållas tidigast tre veckor efter
det att kungörelsen införts i all- det att kungörelsen införts i Post-
männa tidningarna och må ej äga och Inrikes Tidningar och mk ej'äga
rum förrän tvistefrågor som upp- rum förrän tvistefrågor som upp
kommit genom anmärkningar mot kommit genom anmärkningar mol
bevakade fordringar blivit hand- bevakade fordringar blivit hand
lagda vid sådant borgenärssam- lagda vid sådant borgenärssam
manträde som avses i 108 §. manlräde som avses i 108 §.

Konkursdomaren skall genast med posten sända underrättelse till gäldenären och alla kända borgenärer om kungörelsens innehåU. Han skall samtidigt med posten sända avskrift av ackordsförslaget lill borgenärerna. Blir borgenär känd senare, skall konkursdomaren genast sända honom underrättelse och avskrift av ackordsförslaget.

166 §" Ackord må icke fastställas, om

1. ärendet ej handlagts i föreskriven ordning och felet kan ha inverkat på ackordsfrågans utgång.

' Senaste lydelse 1970:848. " Senaste lydelse 1970:848.

Prop. 1976/77:63 344

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. ackordet ej uppfyller de villkor som uppställts i 150 § andra—fjärde styckena,

3. det finns skälig anledning till antagande alt gäldenären hemligen gynnat någon borgenär i avsikt atl inverka på ackordsfrågans avgörande eller att annat svek ägt rum vid ackordet, eUer

4. ackordet uppenbart är till skada för borgenärerna.

Även om första stycket ej är tillämpligt, får fastslällelse efter omständighelerna vägras, om borgenär eller borgensman eller annan som förutom gäldenären svarar för fordringen bestritt faststäUelse på grund av att beiryggande säkerhet för ackordels fullgörande ej finnes eller att ackordet är till skada för borgenärerna eller att annan särskild anledning föreligger att ackordet ej bör medgivas.

Vägras fastslällelse av anledning, som under försia stycket 1. sägs, och är ej förslaget alt anse såsom förkastat av borgenärerna eller såsom förfallet, skola borgenärerna på nytt pröva ackordsfrågan och sammanträde utsättas för detta. Särskild talan må ej föras mot beslul om sådan prövning.

Konkursdomaren skall kalla bor- Konkursdomaren skall kaUa bor
genärerna till sammanträde som    genärerna tili sammanträde som
avses i tredje siyckei genom kun-   avses i tredje stycket genom kun
görelse, som minst tio dagar före   görelse, som minsl tio dagar före
sammanträdet skall införas i all- sammanträdet skall införas i Post-
männa tidningarna och den eller de    och Inrikes Tidningar och den eller
ortstidningar som beslämts för   de lokala dagstidningar som enligt
offentliggörande av kungörelser om    19 § bestämls för offentliggörande
konkursen. Han skall vidare genast    av vissa kungörelser om konkur-
med posten sända underrättelse om sen. Han skall vidare genast med
kungörelsens innehåll till förvalta- posten sända underrättelse om
ren, gäldenären och varje röstbe- kungörelsens innehåU tiU förvalta-
rättigad borgenär med känd adress.   ren, gäldenären och varje röstbe
rättigad borgenär med känd adress.

176 § Kallelse till borgenärssammanträde skall utfärdas av rättens ombudsman, där det ej enligt vad för särskilda fall är stadgal åligger konkursdomaren.

Sådan kallelse skall innehålla uppgifi å tid och ställe för sammanträdet ävensom å de ärenden, som därvid skola förekomma.

Kallelsen skall minst tio dagar   Kallelsen skall minst tio dagar
före sammanträdel införas en gång före sammanträdet införas i Post-
i allmänna tidningarna och den och Inrikes Tidningar och den eller
eller de ortstidningar, som   de lokala dagstidningar, som enligt
bestämls för offentiiggörande av 19 § bestämls för offentliggörande
kungörelser om konkursen; dock av vissa kungörelser om konkur-
må för vissl fall beslämmas kortare sen; dock må för vissl fall bestäm
tid, så framt särskilda omständig- mas kortare lid, så framt särskilda
heter påkalla sådant.                omständigheter påkalla sådant.

Prop. 1976/77:63 345

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om borgenärssammanträdes utiysande skola förvaltaren och gäldenären samt, där konkursdomaren utfärdar kallelsen, rättens ombudsman särskilt underrättas.

Angående sättet för utiysande av första borgenärssammanlrädet och av sammanträde i anledning av anmärkning mot bevakning är stadgal i 19, 20, 103 och III §§.

185 §" Finner konkursdomaren, då beslut om egendomsavträde meddelas, anledning till antagande, att gäldenärens bo icke förslår till bestridande av konkurskostnadema, och ställes ej genast säkerhet för sagda kostnader, skall vad förut i denna lag är stadgat om vidtagande av ålgärder då konkurs uppstått icke äga tillämpning, utan gälle vad här nedan föreskrives:

1) Konkursdomaren skall om i) Konkursdomaren skall om
konkursen genast utfärda kungö- konkursen genast utfärda kungö
relse med uppgift om dagen, då relse med uppgift om dagen, då
konkursansökningen ingivits; och   konkursansökningen ingivits; och
varde i kungörelsen dessutom   varde i kungörelsen dessulom
anmärkt, alt anledning finnes till anmärkt, att anledning finnes till
sådant antagande, som ovan sagts. sådant anlagande, som ovan sagts.
Kungörelsen skall ofördröjligen Kungörelsen skall genast eller
anslås i rättens kansli samt genast    nästa postdag avsändas för att
eller nästa postdag avsändas för atl införas i Post- och Inrikes Tid
en gång införas i allmänna tidning-     ningar och ortstidning; varjämte
arna ävensom en eller två tidningar   konkursdomaren har att om kon-
inom orten; varjämte konkursdo-   kursen genast underrätta allmänna
maren har att om konkursen genast åklagaren i orten samt, om gälde-
underrätta allmänna åklagaren i    nären är ämbets- eller tjänsteman,
orten   samt,   om   gäldenären   är    hans närmaste förman.

ämbets- eller tjänsteman, hans närmaste förman.

2) Konkursdomaren skall, där det prövas erforderligt, förordna en god man att taga vård om gäldenärens bo. Har icke till konkursdomaren ingivits av gäldenären under edsförpliktelse underskriven förteckning över hans tillgångar och skulder med uppgift om dels varje borgenärs namn och postadress, dels i vad mån skuld avser lön eller pension och dels de böcker och andra handlingar, som röra boet, skall god man alltid förordnas. Det åligger i sådant fall gode mannen att ofördröjligen upprätta och till konkursdomaren inkomma med förteckning, som nyss sagts. Vid bouppieck-ningsförrättningen skall gäldenären vara tillstädes och under edsförpliktelse redligen uppgiva boet.

3) Framgår ej av bouppteckningen, att tillgång finnes till bestridande av konkurskostnaderna, kalle konkursdomaren genast gäldenären att inställa sig för alt fästa bouppteckningens riktighet med sådan ed, som i 91 § sägs. Edgången må ej utsättas att äga rum tidigare än en vecka efler del beslutet

» Senaste lydelse 1970:743.

Prop. 1976/77:63 346

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om egendomsavträde meddelades. Har konkursansökningen gjorts av borgenär, varde underrättelse om liden för edgången med poslen översänd till honom.

Edgångsyrkande, varom stadgas i 93 §, må jämväl i fall, varom nu är fråga, av borgenär framställas.

Vad 4 kap. i övrigt föreskriver i avseende å edgång likasom ock vad i samma kapitel sladgas om påföljd för gäldenär av tredska att vid bouppteckningsförrättning vara tillstädes och uppgiva boet skall i fall, som här avses, äga molsvarande lillämpning.

4) Varder ej genom lillägg vid bouppteckningens beedigande eller eljesl ådagalagt, att tillgång finnes till bestridande av konkurskostnaderna, och ställes ej heller säkerhet för sagda kostnader, meddele konkursdomaren beslut om avskrivning av konkursen. Innan gäldenären beedigat bouppteckningen eller annan fullgjort edgång, som må hava förelagts honom, må konkursen ej avskrivas, där ej hinder föreligger för edgångs fullgörande inom skälig tid och konkursdomaren finner anledning saknas till antagande, atl genom edgången tillgång till kostnadernas bestridande skulle yppas.

5) Finnes boet förslå till konkurskostnadernas bestridande eller ställes säkerhet för desamma, skall konkursdomaren genast utfärda sådan kungörelse om konkursen, som omförmäles i 19 §, därvid likväl skall iakttagas, att de tider, som enligt sagda paragraf skola räknas från det beslutet om egendomsavträde meddelades, i stället skola räknas från dagen för utfärdandel av nyssnämnda kungörelse. Om kungörelsens offentliggörande gälle vad i 20 § stadgas. Med konkursen skall jämväl i övrigt så förhållas som i allmänhet är beträffande konkurser föreskrivet; dock att, där bouppleckningsed redan avlagts, det ej åligger gäldenären eller annan som gått eden, att ånyo fullgöra sådan edgång.

186 § Varder efter utfärdandet av den i 19 § omförmälda kungörelsen uppenbart, att tillgång ej finnes lill bestridande av konkurskostnadema, åligge förvaltaren alt utan dröjsmål göra anmälan därom hos konkursdomaren. Vid sådan anmälan skall fogas redovisning för förvaltningen.

Finner konkursdomaren efter     Finner konkursdomaren efter
rättens ombudsmans hörande    rättens ombudsmans hörande
anmälningen vara befogad, late han anmälningen vara befogad, låle han
kungöra densamma en gång i all- kungöra densamma i Post- och
manna tidningarna och den eller de Inrikes Tidningar och ortstidning,
ortstidningar, som bestämts för Ställes inom trettio dagar från det
offentliggörande av kungörelser om kungörelsen infördes i Post- och
konkursen. Ställes inom trettio Inrikes Tidningar säkerhet för kon-
dagar från det kungörelsen infördes kurskostnaderna, vare anmäl-
i allmänna tidningarna säkerhet för ningen förfallen. ViU borgenär eller
konkurskostnaderna, vare anmäl- gäldenären annorledes visa, att till-
ningen förfallen. Vill borgenär eller gång   finnes   tiU   bestridande   av

Rättens ombudsman har att granska redovisning, varom ovan förmäles, och däröver avgiva utlåtande. Redovisningen och nämnda utiåtande skola därefter håUas tillgängliga för dem, som önska laga del av handlingarna. Avgives redovisning i sammanhang med framläggande av förslag till slutuldelning, skola redovisningshandlingarna vara att tillgå för granskning från och med samma dag och å samma ställe som utdelningsförslaget; och varde underrättelse därom intagen i den kungörelse, som omförmäles i 129 §. Då redovisning eljest avgives, äge ombudsmannen efter samråd med förvaltaren bestämma slälle, där redovisningshandlingarna skola hållas tillgängliga; låle ock en gång i aUmänna tidningarna och den eUer de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen, kungöra, från och med vilken dag samt var handlingarna komma att hållas tillgängliga.

Rättens ombudsman har att granska redovisning, varom ovan förmäles, och däröver avgiva utlåtande. Redovisningen och nämnda utlåtande skola därefter håUas tillgängliga för dem, som önska taga del av handlingarna. Avgives redovisning i sammanhang med framläggande av förslag till slututdelning, skola redovisningshandlingarna vara att tillgå för granskning från och med samma dag och å samma ställe som utdelningsförslaget; och varde underrättelse därom intagen i den kungörelse, som omförmäles i 129 §. Då redovisning eljest avgives, äge ombudsmannen efter samråd med förvaltaren bestämma stäUe, där redovisningshandlingarna skola hållas tUlgängliga; late ock i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de lokala dagstidningar, som enligt 19 § bestämts för offentliggörande av vissa kungörelser om konkursen, kungöra, från och med vilken dag samt var handlingarna komma att hållas tillgängliga.

Sker ansökan eller anmälan, skall rätten ofördröjligen utfärda kallelse å föreningen samt å föreningsmedlemmar och borgenärer, som vilja yttra sig i ärendet, att inställa sig för rätten å utsatt dag, då frågan om föreningens trädande i likvidation skall prövas av rätten. Kallelsen skaU delgivas föreningen på sätt om stämning i tvistemål är stadgat, där upplysning vinnes om någon med vilken delgivning kan äga rum. Genom rättens försorg skall kungörelse om kallelsen införas i allmänna tidningarna och tidning inom den ort, där föreningens styrelse skaU hava sitt säte, minst två och högst fyra månader före nämnda dag. Rätten äge, där så äskas eller eljest finnes erforderUgt, förordna en eller flera sysslomän att taga föreningens egendom under vård samt bevaka dess angelägenheter och företräda föreningen till dess rätten meddelat beslut i ärendet.

Sker ansökan eller anmälan, skall rätten ofördröjligen utfärda kallelse å föreningen samt å föreningsmedlemmar och borgenärer, som vilja yttra sig i ärendet, att inställa sig för rätten å utsatt dag, då frågan om föreningens trädande i likvidation skall prövas av rätten. Kallelsen skall delgivas föreningen på sätt om stämning i tvistemål är stadgat, där upplysning vinnes om någon med vilken delgivning kan äga rum. Genom rättens försorg skaU kungörelse om kallelsen införas i Post-och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader före nämnda dag. Rätten äge, där så äskas eller eljest finnes erforderligt, förordna en eUer flera sysslomän att taga föreningens egendom under vård samt bevaka dess angelägenheter och företräda föreningen till dess rätten meddelat beslut i ärendet.

Nuvarande lydelse

fordran, att sist ä viss dag, sedan sex månader förflutit, skriftligen göra anmälan därom hos rätten. Kallelsen varde i rättens kansU anslagen sex månader före inställelsedagen samt i allmänna tidningarna och tidning inom den ort, där föreningens styrelse skaU hava sitt säte, kungjord tre gånger, första gången sist fem månader och tredje gången sist två månader innan den dagen inträffar. Kronans ombudsman i orten och alla kända inländska och utländska borgenärer skola om kallelsen särskilt underrättas, och skall genom rattens försorg sådan underrättelse avsändas till inländsk borgenär minst en månad och tiU utiändsk borgenär minst tre månader före inställelsedagen. Styrkes inför rätten, atl de borgenärer, vilka anmält förbehåll som nyss sagts, blivit till fullo förnöjda för sina fordringar eller atl säkerhet som av rätten godkännes ställts för fordringarna, skall rällen lämna tillstånd till avtalets verkställande. Om ansökan, som gjorts inom föreskriven lid, så ock om beslut, som meddelats i anledning av ansökningen, skall genom rättens försorg underrättelse ofördröjligen avsändas till länsstyrelsen.

Föreslagen lydelse

fordran, alt sist å viss dag, sedan sex månader förflutit, skriftligen göra anmälan därom hos rätten. Kallelsen varde ofördröjligen kungjord i Post- och Inrikes Tidningar. Kronans ombudsman i orten och alla kända inländska och ulländska borgenärer skola om kallelsen särskilt underrättas, och skall genom rätlens försorg sådan underrättelse avsändas till inländsk borgenär minst en månad och till utländsk borgenär minst tre månader före inställelsedagen. Styrkes inför rätten, atl de borgenärer, vilka anmält förbehåll som nyss sagts, blivit till fullo förnöjda för sina fordringar eller atl säkerhei som av rätten godkännes ställts för fordringarna, skall rätten lämna tillstånd till avtalets verkställande. Om ansökan, som gjorts inom föreskriven tid, så ock om beslut, som meddelats i anledning av ansökningen, skall genom rättens försorg underrättelse ofördröjligen avsändas lill länsstyrelsen.

Nuvarande lydelse

1 §'

Vill den, som tiUhandlar sig lösören och tUlåter, att desamma få i säljarens vård kvarbliva, att vad han tillhandlat sig skall fredas från utmätning för säljarens skuld och i händelse av dennes konkurs från boets tillgångar avskiljas, upprätte skriftiig avhandling om köpet med förteckning å de köpta persedlarna och vittnens underskrift. Han skall inom en vecka därefter i tidning med spridning inom den ort, där säljaren bor, låta införa kungörelse om avhandlingen med uppgift om säljarens och köparens namn och yrken, dagen då köpeavhandlingen blivit uppgjord samt köpeskillingens belopp. Avhandlingen jämte bevis om alt kungörelsen införts i tidning skall dels inom åtta dagar från den dag då kungörelsen skedde uppvisas för kronofogdemyndigheten i den ort där egendomen finnes, och i bestyrkt avskrift tillställas myndigheten, dels inom en månad från samma dag företes inför tingsrätten i orten till intagande i dess protokoll.

Föreslagen lydelse

Vill den, som tillhandlar sig lösören och tillåter, att desamma få i säljarens vård kvarbliva, att vad han tillhandlat sig skall fredas från utmätning för säljarens skuld och i händelse av dennes konkurs från boets tillgångar avskiljas, upprätte skriftiig avhandling om köpet med förteckning å de köpta persedlarna och vittnens underskrift. Han skall inom en vecka därefter i ortstidning inom den ort, där säljaren bor, låta införa kungörelse om avhandlingen med uppgift om säljarens och köparens namn och yrken, dagen då köpeavhandlingen blivit uppgjord samt köpeskillingens belopp. Avhandlingen jämte bevis om att kungörelsen införts i ortstidning skall dels inom åtta dagar från den dag då kungörelsen skedde uppvisas för kronofogdemyndigheten i den ort där egendomen finnes, och i bestyrkt avskrift tillställas myndigheten, dels inom en månad från samma dag företes inför tingsrätten i orten till intagande i dess protokoll.

Prop. 1976/77:63 359

Bilaga 2: IJ

Förslag till

Lag om ändring i kommunallagen (1953:753)

Härigenom förordnas, aU II §, 14 § 1 mom. samt 34 och 40 §§ kommunaUagen (1953:753)' skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

II                                                   §'
Kommunfullmäktige välja varje      Kommunfullmäktige välja varje
år för nästkommande kalenderår år för nästkommande kalenderår
bland sig en ordförande och en vice bland sig en ordförande och en vice
ordförande samt, då fullmäktige så ordförande samt, då fuUmäktige så
besluta, jämväl en andre vice ord- besluta, jämväl en andre vice ord
förande. Underrättelse om dessa förande. Underrättelse om dessa
val, med angivande av de valdas   val, med angivande av de valdas
namn och postadress, skall oför-   namn och postadress, skall oför
dröjligen insändas till länsstyrelsen dröjligen insändas till länsstyrel-
för intagande i länskungörelserna. sen, som upprättar förteckning över

uppgiftema.

Vid sammanträde som under år, då allmänna val av fullmäktige ägt rum, hålles med de nyvalda fullmäktige utövas ordförandeskapet av den som enligt 13 § väljs tUl ordförande för nästkommande år. IntiU dess valet förrättats utövas ordförandeskapet av den som fullmäktige därtill särskilt utsett. I fråga om ordförandeskapet vid första sammanträdet med fullmäktige som valts i anledning av ändring i kommunal indelning är särskilt stadgat.

Äro både ordförande och vice ordförande hindrade att inställa sig vid kommunfullmäktiges sammanträde, äga fullmäktige utse annan ledamot att för tillfället föra ordet. Intill dess så skett, utövas ordförandeskapet av den till tjänstgöringstiden äldste bland fullmäktige eller, där två eller flera fullmäktige ha lika lång tjänstgöringstid, av den bland dessa, som är till levnadsåldern äldst.

14 § 1 mom. Kungörelse om sammanträde med kommunfullmäktige, innehållande uppgift om tid och ställe för sammanträdet och de ärenden, som därvid skola behandlas, utfärdas av ordföranden eller, vid hinder för honom, av vice ordföranden.

Kungörelsen skall minst en vecka Kungörelsen skall minst en vecka

före sammanträdet anslås å en av före sammanträdet anslås å en av

kommunen på lämplig plats an- kommunen på lämplig plats anord-

ordnad anslagstavla (kommunens nad anslagstavla (kommunens an-

anslagstavla) och, därest kommun- slagstavla). Kungörelsen skall ock

fullmäktige så beslutat, jämväl an- översändas med posten till envar

norstädes. Kungörelsen skall ock fullmäktig och suppleant så tidigt.

' Omtryckt 1969:765.

' Senaste lydelse 1%9:765.

Nuvarande lydelse

översändas med posten till envar fullmäktig och suppleant så tidigt, att den kan antagas komma honom till hända senast fyra dagar före sammanträdet.

Därjämte skall tillkännagivande
om lid och ställe för sammanträde
samt, därest kommunfullmäktige så
bestämt, om de ärenden, som skola
behandlas, införas i en eller flera
ortstidningar senast en vecka före
sammanträdet. Vid sammanträde
före utgången av december månad
avgöres för nästföljande

kalenderår, i vilken eller vilka tidningar tillkännagivande skall införas. Därvid bör väljas sådana tidningar, som genom spridning inom olika grupper av kommunens medlemmar bringa tillkännagivandet tiU de flestas kännedom. Har vid fattandet av beslut i ämnet förslag om tillkännagivandets införande i annan ortstidning än sådan, som omfattas av beslutet, varit under omröstning och därvid erhållit minst en tredjedel av de i omröstningen deltagandes röster, skall tillkännagivandet införas jämväl i denna tidning.

Den omständigheten att kungörelse om sammanträde icke blivit anslagen annorstädes än å kommunens anslagstavla e//«r att tillkännagivande ej blivit infört i tidning utgör ej hinder för sammanträdets hållande.

Föreslagen lydelse

att den kan antagas komma honom till hända senast fyra dagar före sammanträdet.

Därjämte skall tillkännagivande
om tid och ställe för sammanträde
samt, därest kommunfullmäktige så
bestämt, om de ärenden, som skola
behandlas, införas i ortstidning
senast en vecka före sammanträ
det. Vid sammanträde före
utgången av december månad
avgöres för nästföljande

kalenderår, i vilken eller vilka tidningar tillkännagivande skall införas.

Den omständigheten att tillkännagivande om sammanträde icke blivit infört i tidning utgör ej hinder för sammanträdets hållande.

Prop. 1976/77:63 362

Bilaga 3

Författningsförteckning, kronologisk

Följande författningar behandlas i följande underavsnilt av avsnhl 6

giftermålsbalken: 6.4.1

föräldrabalken; 6.4.1

ärvdabalken: 6.14

jordabalken; 6.2.1, 6.14

förordningen (1845:50 s. 1) i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva: 6.14

förordningen (1862:10 s. 1) om lioårig preskriplion och om kallelse å okända borgenärer: 6.6.1, 6.14

utsökningslagen (1877:31 s. 1); 6.7, 6.13

lagen (1886:46 s. I) ang. slenkolsfyndigheter m.m.: 6.3

lagen (1887:42 s. l)om handelsregister, firma och prokura: 6.4.2,6.6.2

KM:ts förnyade mäklareordning (1893:51 s. 1): 6.15.1, 6.17

lagen (1898:64 s. 10) om boskillnad; 6.4.1

lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äkienskap och förmynderskap: 6.4.1

lagen (1907:15) angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet: 6.2.6

stadgan (1911:113) angående dispaschörsväsendet: 6.15.2, 6.17

lagen (1918:163) med vissa bestämmelserom sjöfynd: 6.12

vattenlagen (1918:523): 6.2.2-6.2.5,6.7, 6.13

lagen (1919:426) om floUning i allmän floltied: 6.2.2,6.2.4,6.2.5, 6.12

konkurslagen (1921:225): 6.4.4, 6.5,6.13

lagen (1921 ;378) om ströängars indragande till Kronan; 6.2.4, 6.7

lagen (1925:334) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare alt inlösa under nyttjanderätt upplåtet område (ensittarlagen); 6.2.4,6.7

lagen (1927:79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal: 6.7

lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling; 6.6.1

lagen (1932:169) om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet; 6.2.1

lagen (1933:269) om ägofred: 6.2.2-6.2.4,6.12

Prop. 1976/77:63 363

epizootikungörelsen (1935:106): 6.15.1

lagen (1938:96) om understödsföreningar; 6.4.2, 6.6.2

lagen (1938:121) om hitlegods; 6.12

lagen (1938:159) om avlösning av avgälder från de till skatte försålda så kallade halländska kyrkohemmanen: 6.2.6

jaktstadgan (1938:279): 6.2.3,6.2.4

gruvlagen (1938:314): 6.3, 6.7,6.14

kungörelsen (1938:677) med vissa föreskrifter rörande polismyndighets befattning med hittegods: 6.12

lagen (1939:608) om enskilda vägar: 6.2.2,6.2.3,6.2.5

kungörelsen (1940:910) ang. yrkesmässig automobiltrafik: 6.11

kungörelsen (1941:206) med vissa beslämmelser angående marknader: 6.15.1

lagen (1944:705) om aktiebolag: 6.4.2,6.6.1,6.6.2,6.8

kungörelsen (1946:82) ang. tillämpningen av KF den 15 mars 1946 (nrSl) om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin: 6.15.1

lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken; 6.14

arbetsordningen (1947:960) för rikets hovrätter; 6.17

kungörelsen (1947:971) om aktiebolagsregistrets förande m.m.; 6.4.2

lagen (1948:218) om sambruksföreningar; 6.6.2

kungörelsen (1948:219) om registrering av sambruksföreningar: 6.4.2

lagen (1948.433)om försäkringsrörelse: 6.4.3,6.6.1,6.6.2,6.8

kungörelsen (1949:501) om hovrättsting; 6.15.2

kungörelsen (1950:152) om fastslällelse av hamn- och grundpenning-taxor samt taxor å sluss-, kanal- och andra farledsavgifter; 6.11

lagen (1950:272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket: 6.4.3,6.6.2

lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar; 6.4.2, 6.6.1, 6.6.2

kungörelsen (1952:303) med särskilda föreskrifter för domstolarna rörande förmyndarvården (förmyndarvårdskungörelsen); 6.15.2

kungörelsen (1952:304) med särskilda föreskrifter rörande överförmyndarens verksamhet (överförmyndarkungörelsen); 6.15.2

kungörelsen (1952:495) om förande av register för ekonomiska föreningar m.m.: 6.4.2

kungörelsen (1953:620) angående indrivningen och användningen av vissa med anledning av företag i vatten utgående avgifter; 6.2.1

kommunallagen (1953:753): 6.10.1,6.15.1

landstingslagen (1954:319); 6.10.1

rusdrycksförsäljningsförordningen( 1954:521); 6.11

kungörelsen (1954:533) ang. försvarets reservstater: 6.17

fiskeristadgan (1954:607); 6.2.4

lagen (1955:183) om bankrörelse: 6.4.2,6.6.1,6 8

kungörelsen (1955:187) om bankregistrets förande m.m.; 6.4.2

Prop. 1976/77:63 364

lagen (1955:416) om sparbanker; 6.4.2

kungörelsen (1955:422) om sparbanker; 6.4.2

lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen; 6.4.2, 6.6.1,6.6.2

instruktionen (1956:288) för civila reservläkare: 6.17

kommunallagen (1957:50) för Stockholm; 6.10.1,6.15.1

lagen (1957:281) om kommunalförbund; 6.10.1

taxeringskungörelsen (1957:513); 6.15.1

lagen (1958:52) om förlängning av tid för preskription av rätt till arv eller testamente: 6.14

stadgan (1958:261) om prästval: 6.16,6.17

stadgan (1958:478) för statsunderstödda folkhögskolor (folkhögskolestadgan); 6.17

byggnadsstadgan (1959:612); 6.2.4

lagen (1960:130) om fiskevårdsområden: 6.2.4,6.2.5

reglementet (1960:322) för skogsvårdsstyrelserna; 6.17

kungörelsen (1960:487) om befäl å svenska handelsfartyg m.m. (sjöbefälskungörelsen); 6.15.1

varumärkeslagen (1960:644): 6.9.1

kungörelsen (1960:648) med tillämpningsbestämmelser till varumärkeslagen och kollektivmärkeslagen: 6.9.1

lagen (1960:679) om rätt att undersöka och bearbeta fyndigheter av uranhaltigt mineral m.m. (uranlagen): 6.3

ölförsäljningsförordningen (1%1:159); 6.11

instruktionen (1961 ;279) för tandläkare inom folktandvården; 6.17

lagen (1961;436)omförsamHngsstyrelse; 6.10.1,6.15.1

förordningen (1961 ;568) om brandfariiga varor: 6.11

allmänna läkarinstruktionen (1963:341); 6.17

namnlagen (1963:521); 6.9.2

kungörelsen (1%3;528) med tillämpningsbestämmelser tiU namnlagen (namnkungörelsen): 6.9.2

lagen (1963:537) om gravräU m.m.; 6.14

lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss; 6.6.1

lagen (1963:633) om biskopsval: 6.16

instruktionen (1964:379) för militärhögskolan: 6.17

stadgan (1964:679) om notarius publicus: 6.15.1,6.15.2

kungörelsen (1964:680) med närmare föreskrifter om särskild förrättningsman för upptagande av protest: 6.15.1

lagen (1964:731) om trafiknämnder: 6.15.1

åklagarinstruktionen (1964:739); 6.17

kungörelsen (1964:825) om tillämpning av naturvårdslagen (naturvårdskungörelsen); 6.2.4

kungörelsen (1965:57) om lokala bestämmelser till skydd för djurlivet: 6.2.4

Prop. 1976/77:63 365

deparlementsinstruktionen (1965:386): 6.15.2 stadgan (1965:486) om biskopsval; 6.16

lagen (1965:596) om kommunala sammanläggningsdelegerade; 6.10.1, 6.15.I aUmänna verkssiadgan( 1965:600); 6.15.2 statstjänstemannastadgan (1965:601): 6.17 instruktionen (1965:645) för bergsstaten: 6.17 instruktionen (1965;646) för sprängämnesinspektionen: 6.17 instruktionen (1965:647) för statens elektriska inspektion: 6.17 instruktionen (1965:658) för patent- och registreringsverket; 6.9.2, 6.14 instruktionen (1965:667) för arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna: 6.17

instruktionen (1965:669) för bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna: 6.17 instruktionen (1965:675) för statens kriminaltekniska laboratorium; 6.17 instruktionen (1965:685) för länsbrandinspektörerna: 6.17 kronofogdeinstruktionen (1965:687); 6.17

kungörelsen (1965:729) med vissa bestämmelser om anställning som präst: 6.17 instruktionen (1965:741) för länsskolnämnderna: 6.17 instruktionen (1965:743) för landsarkiven; 6.17 instruktionen (1965:781) för statens rättskemiska laboratorium: 6.17 instruktionen (1%5;783) för statens rättsläkarstationer: 6.17 instruktionen (1965:790) för länsnykterhetsnämnderna; 6.17 instruktionen (1965:791) för yrkesinspektionen; 6.17 instruktionen (1965:792) för länsläkarväsendet; 6.17 kungörelsen (1965:819) om tjänstetillsättning m.m. vid armén, marinen och flygvapnet; 6.17 instruktionen (1965:827) för fortifikationsförvaitningen: 6.17 instruktionen (1965:836) för militärpsykologiska institutet: 6.17 instruktionen (1965:838) för militärapoteket; 6.17 instruktionen (1965:840) för förenade fabriksverken; 6.17 instruktionen (1965:842) för televerket: 6.15.2, 6.17 instruktionen (1965:843) för statens järnvägar: 6.15.2,6.17 instruktionen (1965:847) för statens vattenfallsverk: 6.17 instruktionen (1965:857) för utrikesdepartementet; 6.17 stadgan (1966:262) för försvarshögskolan: 6.17 instruktionen (1966:557) för lokal skattemyndighet; 6.15.2,6.17 instruktionen (1967:258) för statens vägverk; 6.17 instruktionen (1967:286) för fiskeristyrelsen och statens lokala fiskeriadministration; 6.17 instruktionen (1967:339) för luftfartsverket: 6.15.2 lagen (1970:420) om flyttning av fordon i vissa fall; 6.12

Prop. 1976/77:63 366

kungörelsen (1967:421) ang. tillämpningen av lagen den 9 juni 1967 (nr 420) om flyttning av fordon i vissa fall; 6.12

instruktionen (1967:425) för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna: 6.17

folkbokföringskungörelsen (1967:495); 6.15.2

instruktionen (1967:570) för statens hingstdepå och stuteri: 6.17

instruktionen (1967:654) för statens trafiksäkerhelsverk; 6.17

patentlagen (1967:837): 6.9.1,6.14

palentkungörelsen (1967:838): 6.9.1,6.14

kungörelsen (1968:204) om tolk för hörsel- och talskadade; 6.15.1

instruktionen (1968:340) för försvarets rationaliseringsinstitut: 6.17

instruktionen (1968:341) för värnpliklsverket: 6.17

kungörelsen (1968:379) om uppläggande av nytt fastighetsregister m.m.: 6.2.4

instruktionen (1968:387) för försvarels materielverk: 6.17

instruktionen (1968:408) för överbefälhavaren: 6.17

instruktionen (1968:412) för miliiärbefälhavare: 6.17

lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i rikel: 6.4.3

kungörelsen (1968:556) om näringstillstånd m.m.: 6.4.3

instruktionen (1968:681) för domänverket; 6.17

kungörelsen (1969:88) om föreningsregistret för jordbrukskasserörelsen; 6.4.2

instruktionen (1969:221) för statens rältspsykiatriska kliniker och stationer: 6.17

instruktionen (1969:320) för sjöfartsverket; 6.17

miljöskyddslagen (1969:387): 6.2.4

miljöskyddskungörelsen (1969:388): 6.2.4

instruktionen (1969:402) för kriminalvårdsverkel: 6.17

instruktionen (1969:403) för försvarets sjukvårdsstyrelse: 6.17

instruktionen (1969:736) för postverket; 6.15.2,6.17

tingsrättsinstruktionen (1970:108); 6.15.2,6.17

delgivningslagen (1970:428): 6.14

mönsterskyddslagen (1970:485): 6.9.1, 6.14

mönsterskyddskungörelsen (1970:486); 6.9.1, 6.14

stadgan (1970:551) för statens skogsmästarskola: 6.17

lagen (1970:596) om förenklad akliehanlering: 6.8

kungörelsen (1970:600) om förenklad akliehantering; 6.8

kungörelsen (1970:664) om trafik på Södertälje kanal: 6.15.2

kungörelsen (1970:665) om trafik på Trollhätte kanal; 6.15.2

kungörelsen (1970:704) om kommunala undervisningssjukhus: 6.17

ackordslagen (1970:847): 6.5

ackordskungörelsen (1970:858): 6.5

Prop. 1976/77:63 367

instruktionen (1970:961) för tullverket: 6.17

skolstadgan (1971:235); 6.17

kungörelsen (1971:389) om statens skogsinstitut; 6.17

växtförädlarräuslagen (1971 ;392): 6.9.1,6.14

växtförädlarräUskungörelsen (1971:393): 6.9.1, 6.14

rennäringslagen (1971:437): 6.14

kungörelsen (1971 ;455) om skatterätt och länsrätt; 6.15.2

länsstyrelseinstruklionen (1971:460): 6.17

bostadsräUslagen (1971:479): 6.4.2, 6.14

bostadsrättskungörelsen (1971:486); 6.15.1

lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom: 6.13

lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m.: 6.13

kungörelsen (1971:549) om fastighetsdomstol: 6.15.1

instruktionen (1971:698) för arrendenämnderna och hyresnämnderna: 6.17

kungörelsen (1971:704) om synemän enligt 9 kap. jordabalken: 6.15.1

fastighetsbildningskungörelsen (1971:762): 6.4.1, 6.15.1

kungörelsen (1971:784) med tillämpningsföreskrifter för inskrivningsväsendet enligt jordabalken: 6.15.2

livsmedelskungörelsen (1971:807): 6.15.1

instruktionen (1971:959) för länsvägnämnderna; 6.15.1

lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering: 6.2.1, 6.2.4

kammarrättsinslruklionen(197l:1074);6.17

kungörelsen (1971:1097) om exekution i fast egendom: 6.7,6.13

utsökningskungörelsen (1971:1098): 6.13

kungörelsen (1971:1102) om exekution i luftfartyg m.m.; 6.7, 6.13

instruktionen (1971:1208) för regeringsrätten: 6.17

lagen (1972:229) om kyrkliga sammanläggningsdelegerade; 6.10.1, 6.15.1

lagen (1972:262) om understödsföreningar; 6.4.2, 6.6.2

polisinstruktionen (1972:511): 6.17

vallagen (1972:620): 6.10.2,6.15.1

sjukvårdskungörelsen (1972:676): 6.17

lagen (1972:704) om kyrkofuUmäktigval, m.m.: 6.10.2, 6.15.1

expropriationslagen (1972:719): 6.7

kungörelsen (1973:395) om införande i allmänna tidningarna av uppgifter ur aktiebolagsregislret m.fl. register: 6.4.2

lagen (1973:1130) om exekutiv försäljning av registrerat skepp m.m,: 6.13

anläggningslagen (1973:1149): 6.2.4

lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter: 6.2.2

förslag till handelsregisterlag (prop. 1974:4): 6.4.2

förslag till gruvlag (lagrådsremiss 1973-05-25); 6.3,6.7, 6.14

Prop. 1976/77:63 372

namn: 6.9.2

naturvård; 6.2.4

notarius publicus; 6.15.1,6.15.2

näringstillstånd; 6.4.3

patent: 6.9.1,6.14

patent- och registreringsverket (instruktion); 6.9.2,6.14

polisinstruktionen; 6.17

postverket; 6.15.2, 6.17

preskriptionsförordningen; 6.6.1,6.14

preskription av rätt till arv och testamente: 6.14

protest: 6.15.1

präst: 6.16, 6.17

rationaliseringsinstitut, försvarets: 6.17

regeringsrätten; 6.17

rennäring: 6.14

reservläkare, civila: 6.17

reservstater, försvarets: 6.17

rusdryck: 6.11

rättegångsbalken, lag om införande av; 6.14

rätlsläkarstationer: 6.17

sambruksföreningar; 6.4.2,6.6.2

samfälligheter; 6.2.2

sammanläggningsdelegerade, kommunala; 6.10.1,6.15.1

sammanläggningsdelegerade, kyrkliga; 6.10.1,6.15.1

sjukvårdskungörelse; 6.17

sjukvårdsstyrelse, försvarets; 6.17

sjöbefäl; 6.15.1

sjöfartsverket; 6.17

Bilaga 2

Variationer kommun- och länsvis i antalet lokala dagstidningar med olika spridningstal

Antal	Antal kommuner			Antal län
tidningar
tidningar
	vid spridningsnivån			vid spridningsnivån
	10%	5%	0%	10%	5%	0%
1	29	10	4	_	_	__
2	128	60	33	4	1	1
3	68	74	73	12	5	—
4	31	82	76	4	5	1
5	15	37	55	4	5	1
6	3	11	26	._	1	2
7	f —	__	6	__	4	1
8 9 10 11 12 13 14	. —	—	1	"""	2 1	4 1 2 5 2 1
15 16 17 18 19 20	—	—	—	—	—	1 1 1

o # ■a

3. Q.

•a "-1	c Vi	-g	O
		o	VI
3	n	VI •o	VI
5'	O.		•a
tn	t_/t	Q	—i
		a	K
	#	5'	3_
		(ra	3'

Beslul i frågan om handläggningsformen skall såviii möjligt meddelas genast. Behöver frågan uiredas närmare, skall konkursdomaren i stället genast uppdraga åt kronofogdemyndigheten i den ort, där gäldenären bör svara i tvistemål som angå gäld i allmänhet, alt verkställa sådan utredning. Beslut om handläggningsformen skall i så fall meddelas senasi en vecka från dagen för konkursbesluiel, om ej synneriiga skäl föreligga. Konkursdomaren äger utsätta sammaniräde för frågans prövning.

kursdomaren i samband därmed bestämt om handläggningsformen eller eljest enligt första och andra styckena kungöres i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstidning som avses i första stycket.

Konkursbeslutet jämte vad kon- Konkursbeslutet jämte vad konkursdomaren i samband därmed bestämt om handläggningsformen eller om utredning kungöres i Post-och Inrikes Tidningar och ortstidning.

19 §' Beslutas alt konkursen skall handläggas i enlighet med vad som i allmänhet är föreskrivet i fråga om konkurs, skall konkursdomaren genast ut-

' Senasie lydelse av

111 §1957:97 176 §1975:244

130 § 1946:809 210 § 1970:848

155 §1970:848

166 §"-

' Lydelse enligt prop. 1975/76:210.

3 Lydelse enligt prop. 1975/76:210.

Prop. 1976/77:63

Nuvarande lydelse

Finner konkursdomaren efter rättens ombudsmans hörande anmälningen vara befogad eUer har han annan gmnd för antagande att tiUgångama är så otillräckliga som sägs i första stycket, skall han kungöra detta på det sätt som angives i 18 a § tredje stycket. ViU borgenär eller gäldenären visa att tillgång fiimes tiU betalning av nämnda kostnader och skuld, skall han anmäla detta hos konkursdomaren inom en månad fi'ån den dag då kungörelse var införd i Post- och Inrikes Tidmngar. Konkursdomaren äger ge borgenären eUer gäldenären behövUgt rådmm. Föranleder anmälan som sagts nu eUer annan inträffad omständighet éj antagande att tiUgång finnes tiU betalning av konkurskostnadema och annan skuld som boet har ådragit sig, skall konkursdomaren besluta om avskrivning av konkursen. Har förvaltaren icke avgivit redovisning för förvaltningen, skall konkursdomaren infordra sådan redovisning och höra rättens ombudsman över den innan beslut om avskrivning meddelas.

380

Föreslagen lydelse

Finner konkursdomaren efter rättens ombudsmans hörande anmälningen vara befogad eUer har han annan gmnd för antagande att tiUgångama är så otillräckliga som sägs i första stycket, skall han kungöra detta / Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen. ViU borgenär eUer gäldenären visa att tiUgång finnes tiU betalning av nämnda kostnader och skuld, skall han anmäla detta hos konkursdomaren inom en månad från den dag då kungörelse var införd i Post- och Inrikes Tidningar. Konkursdomaren äger ge borgenären eUer gäldenären behövligt rådmm. Föranleder anmälan som sagts nu eUer annan inträffad omständighet ej antagande att tillgång finnes tiU betalning av kord(urskostnadema och annan skuld som boet har ådragit sig, skall konkursdomaren besluta om avskrivning av konkursen. Har förvaltaren icke avgivit redovisning för förvaltningen, skaU konkursdomaren infordra sådan redovisning och höra rättens ombudsman över den innan beslut om avskrivning meddelas.

6.4.2,6.6.1, 6.6.2,6.8

6.8 6.14

6,n

6.2.6

6.4.2,6.6.1,6.8

aktiebolag

aktiefond aktiehantering

automobiltrafik avgäld, avlösning av

avtalslagen

bankrörelse

bam besiktning,

galt

6.4.1 6.7

hingst boskiUnad brandförsäkringsavtal

delgivningslagen        6.14
dödande av för
kommen handling      6.6.1
dödförklaring      6.14

ekonomisk förening 6.4.2, 6.6.1, 6.6.2

enskilda vägar	6.2.2,6.2.3
	6.2.5, bil. 1
exekution	6.7,6.13
expropriation	6.7

faslighelsböcker 6.2.1
fideikommiss 6.6.1

fiskevårdsområden 6.2.4,6.2.5

60 59 8,6

8.58

8.60

8.59

8.6,

8.8

8.54

4.6.4.2,4.6.6. 4.6.6.2, 4.6.8

4.6.8 4.6.14.2

4.6.11

11,29 8.11,

8.29

19 8.19

4.6.2.6

4.6.18

67 64 3

8.42

8.66

8.67 8.64 8.3

8.31 8.24

4.6.4.2,4.6.6. 4.6.8

4.6.4.1 4.6.7

4.6.14.3

4.6.6.1	32	8.32
4.6.14.2	6	8.6
4.6.4.2., 4.6.6.1,	38	8.38
4.6.6.2
4.6.2.2,4.6.2.3,	35	8.35
4.6.2.5
4.6.7,4.6.13	23	8.23
4.6.7	55	8.55
4.6.2.1	10	8.10
4.6.6.1	7	8.7
4.6.2.4,4.6.2.5	15	8.15

Sakord	Promemorieförslaget Remissutfallet (Bilaga 1)		Förslag i lagrådsremissen Författ- Spec-
			nings-förslag	motivering
flottning	6.2.2, 6.2.4, 6.2.5,6.12	4.6.2.2, 4.6.2.4, 4.6.2.5,4.6.12	18	8.18
flyttning av fordon	6.12	4.6.12	48	8.48
fornminnen	bil. 1	-	68	8.68
författnings-
kungörande	-	-	63	8.63
försäkrings-
rörelse	6.4.3,6.6.1, 6.6.2, 6.8	4.6.4.3,4.6.6.1, 4.6.6.2, 4.6.8	36	8.36
förvaltningslagen	-	-	26	8.26
förmynderskap	6.4.1	4.6.4.1	4	8.4
(intemationeUa
rättsförhållanden)
föräldrabalken	6.4.1	4.6.4.1	5	8.5
G galt	_	_	67	8.67
giftermålsbalken	6.4.1	4.6.4.1	2	8.2
godmanskap (för	-	-	13	8.13
delägare i skif-
teslag) gravrätt	6.14	4.6.14.4	46	8.46
gruvlag	6.3,6.7,6.14	4.6.3,4.6.7, 4.6.14.4	57	8.57
H
handelsregister	6.4.2,6.6.2	4.6.4.2, 4.6.6.2	56	8.56
hemdjur hingst	6.12 bil. 1	4.6.12	14 64,65	8.14 8.64, 8.65

internationella
rättsförhållanden	6.4.1	4.6.4.1	4	8.4
J jakt	6.2.3,6.2.4, bil. 1	4.6.2.3,4.6.2.4	16	8.16
jordabalken	6.2.1,6.14	4.6.2.1,4.6.14.4	9	8.9
jordbrukskasse-	6.4.2,6.6.1,	4.6.4.2,4.6.6.1,	44	8.44
rörelsen	6.6.2	4.6.6.2

M
miljöskydd	6.2.4
mönsterskydd	6.9.1,	6.14
N
namn	6.9.2
näringstiUständ	6.4.3
P
patent	6.9.1,	6.14
preskription av
rätt tiU arv och
testamente	6.14
preskriptionsför-
ordningen	6.6.1,	6.14
R
rennäring	6.14
riksbank, Sveriges	-
rusdryck	6.11

sambruksföreningar 6.4.2, 6.6.2

sjöfynd 6.12

sjölagen -
skifteslag (god
manskap för del
ägare)

sparbanker 6.4.2

slenkolsfyndigheter, se gruvlag

ströängar - 6.2.4,6.7

Sveriges riksbank -

8.50 8.51

4.6.2.4 50

4.6.9.1,4.6.14.1 51

8.45 8.27

45 27

4.6.9.2 4.6.4.3

8.49

4.6.9.1,4.6.14.1 49

4.6.14.2	8	8.8
4.6.6.1,4.6.14.4	21	8.21
4.6.14.3	47	8.47
-	33	8.33
4.6.11	40	8.40
4.6.4.2,4.6.6.2	39	8.39
4.6.12	34	8.34
-	28	8.28
—	13	8.13
4.6.4.2	43	8.43
4.6.2.4, 4.6.7	30	8.30
_	33	8.33

Sakord

Promemorieförslaget Remissutfallet (Bilaga 1)

Förslag i lagrådsremissen Författ- Spec.-nings- moti-förslag vering

tjur

trafik, automobil-

trafiknämnd

bil. 1

6.11

6.15.1

4.6.11 4.6.15.1

65 8.65 54 8.54 53 8.53

uran, se gruvlag
utländsk försäk-
ringsanstall	6.4.3, 6.6.2	4.6.4.3,4.6.6.2	37	8.37
utlänning.
utländskt företag	6.4.3	4.6.4.3	27	8.27
utsökning	6.7,6.13	4.6.7,4.6.13	23	8.23
V vaUagen	6.10.2,6.15.1	4.6.10.2,4.6.15.1	61	8.61
vattenlagen	6.2.1-6.2.5, 6.7,6.13, bil. 1	4.6.2.1-4.6.2.5, 4.6.7,4.6.13	17	8.17
vägar, enskilda	6.2.2,6.2.3, 6.2.5, bil. 1	4.6.2.2, 4.6.2.3, 4.6.2.5	35	8.35
växtförädlarrätt	6.9.1,6.14	4.6.9.1,4.6.14.1	52	8.52
Y yrkesmässig auto-
mobiltrafik	6.11	4.6.11	54	8.54
Ä äganderättsut-
redning	6.2.1,6.2.4	4.6.2.1,4.6.2.4 ■	12	8.12
ägofred	6.2.2-6.2.4, 6.12	4.6.2.2-4.6.2.4, 4.6.12	14	8.14
äktenskap (inter-	6.4.1	4.6.4.1	4	8.4
nadonella rätts-
förhållanden)
äktenskapsförord	6.4.1	4.6.4.1	2	8.2
ärvdabaUcen	6.14	4.6.14.2	6	8.6
Ö
öl	6.11	4.6.11	41	8.41

25 Riksdagen 1976177. I saml Nr 63

Prop. 1976/77:63 386

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1977-01-18

Närvarande: justitierådet Hult, regeringsrådet Simonsson, justitierådet Maimerfelt, justitierådet Welamson.

EnUgt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoU vid regeringssammanträde den 28 oktober 1976 har regeringen på hemstäUan av statsrådet Romanus beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag tiU lag om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m. jämte övriga i remiss-protokollets avsnitt 9 angivna lagförslag.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoU, har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Karin Bredberg-Olsson.

Förslaget (22) till lag om ändring i konkurslagen (1921:225) föranleder följande yttrande av lagrådet.

De föreslagna ändringama i 74, 85, 111, 129, 130, 149, 155, 166, 176, 189, 202 och 210 §§ godtages. Såvitt avser 18 a, 19 och 186 §§ bygger det remitterade förslaget på den lydelse paragrafema har föreslagits få enhgt prop. 1975/76:210. Riksdagen har genom beslut den 14 december 1976 (rskr 1976/77:63) avslagit deima proposition. Frågan om kungörande vid konkurs blir därmed att bedöma med utgångspunkt i konkurslagens nuvarande lydelse. Den omarbetning av det nu remitterade konkurs-lagsförslaget, som blir följden, bör enligt lagrådets mening göras med bibehåUande av de riktUnjer, som har följts i det remitterade förslaget. EnUgt den breda principen för ortstidningskungörande bör med en sådan lösning kungöras dels alla beslut om försättande i konkurs, dels beslut om att s.k. urspmngUg fattigkonkurs skaU övergå tUl att handläggas i enlighet med vad som i aUmänhet är föreskrivei i fråga om konkurs (185 § 5 jämfört med 19 §). Såvitt gäUer övriga kungörelser vid konkurs bör däremot - i likhet med vad som nu gäller - antalet ortstidningar vara begränsat.

Den erforderUga omarbetaingen berör 19 och 185 §§, medan de föreslagna ändringama i 18 a § utgår och ändringama i 186 § begränsas tiU utbyte av orden "allmänna tidningama" mot "Post- och Inrikes Tidningar". Den närmare utformningen av 185 § bör ske med samma uppdelning mellan lag och förordning, som har iakttagits i tidigare reformförslag på konkursrättens område.

Övriga lagförslag lämnas utan erinran.

Prop. 1976/77:63 387

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-01-27

Närvarande: statsministem Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Asling, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullslen, Burenstam Linder, Wikström, Johansson.

Föredragande: statsrådet Romanus

Proposition med förslag till lag om kungörande i mäl och ärenden bos myndighet m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till lag om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m. jämte övriga i remisspro-tokoUels avsnitt 9 angivna lagförslag.

Föredraganden upplyser att lagrådet har lämnat lagförslagen - utom beträffande det remitterade förslaget (22) till lag om ändring i konkurslagen (1921:225) - utan erinran och redogör för lagrådets yttrande i fråga om sist nämnda förslag.

Som lagrådel har påpekat bygger det remitterade förslaget till lag om ändring i konkurslagen såvitt avser 18 a, 19 och 186 §§ på den lydelse paragrafema har föreslagits få enligt prop. 1975/76:210. Denna proposition har inte längre aktualitet, varför förslaget i dessa delar måste ändras. Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning i fråga om hur ändringama bör göras.

Som jag har framhållit i remissprotokoUet (avsnitt 6.2.5) bör inhämtas riksdagens bemyndigande all meddela föreskrifter om avgifter för kungörelsekostnader.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

dels att antaga de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar,

dels atl bemyndiga regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva avgifter för täckande av kungörelsekostnader.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 28 oktober 1976.

Prop. 1976/77:63 389

Innehållsförteckning

Lagförslag.......................................................... 3

1 Förslag till lag om kungörande i mål och ärenden hos myndighel m.m 3

2 Förslag lill lag om ändring i giftermålsbalken............ 4

3 Förslag lill lag om ändring i lagen (1898: 64 s. 10) om boskillnad 4

4 Förslag lill lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa intemationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap 6

5 Förslag till ändring i föräldrabalken ....................... 6

6 Förslag lill lag om ändring i ärvdabalken................ 7

7 Förslag lill lag om ändring i lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss 9

8 Förslag till lag om ändring i lagen (1958:52) om förlängning av tid

för preskription av rätt till arv eUer testamente 9

9 Förslag till lag om ändring i jordabalken................. 10

10 Förslag till lag om ändring i lagen (1932:169) om uppläggande av

nya faslighelsböcker ........................................ II

11 Förslag lill lag om ändring i lagen (1938:159) om avlösning av avgälder från de lill skatte försålda så kallade halländska kyrkohemmanen ............................... 11

12 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering 12

13 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag ................................................................... 13

14 Förslag till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred 15

15 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:130) om fiskevårdsområden 18

16 Förslag tUl lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt liU jakt ... 19

17 Förslag till lag om ändring i vattenlagen (1918:523) 20

18 Förslag till lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled 29

19 Förslag tiU lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.......................................................... 32

20 Förslag till lag om ändring i förordningen (1845:50 s. 1) i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva .................................... 33

21 Förslag till lag om ändring i lagen (1862:10 s. 1) om kallelse på okända borgenärer 34

22 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1921:225)... 35

23 Förslag till lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1) 38

24 Förslag till lag om ändring i delgivningslagen (1970:428) 40

25 Förslag till lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808) 41

26 Förslag tiU lag om ändring i förvaltningslagen (1971:290) 42

27 Förslag till lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt for utlänning och utländskt förelag att idka näring här i riket.............................................................. 43

28 Förslag tUI lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) 43

29 Förslag till lag om ändring i lagen (1907:15 s. 1) angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet 43

Prop. 1976/77:63 390

30 Förslag till lag om ändring i lagen (1921:378) om ströängars indragande till kronan 44

31 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:79) om rätt för borgenär

till betalning ur ersättning på gmnd av brandförsäkringsavtal ... 45

32 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling 46

33 Förslag till lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank 47

34 Förslag till lag om ändring i lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd 48

35 Förslag till lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar 50

36 Förslag till lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse 53

37 Förslag till lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i rikel................................ 59

38 Förslag till lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar 60

39 Förslag till lag om ändring i lagen (1948:218) om sambmksföreningar 64

40 Förslag till lag om ändring i rusdrycksförsäljningslagen (1954:521) 65

41 Förslag till lagom ändring i ölförsäljningslagen (1961:159) 66

42 Förslag lill lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse ... 67

43 Förslag till lagom ändring i lagen (1955:416) om sparbanker ... 70

44 Förslag till lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen 71

45 Förslag till lag om ändring i namnlagen (1963: 521). 72

46 Förslag till lag om ändring i lagen (1963: 537) om gravrält m. m. . 73

47 Förslag lill lag om ändring i rennäringslagen (1971:437) 74

48 Förslag till lag om ändring i lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa fall 75

49 Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837). 76

50 Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) 77

51 Förslag till lagom ändring i mönsterskyddslagen (1970:485).... 78

52 Förslag tiU lagom ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392) .. 79

53 Förslag till lag om ändring i lagen (1964:731) om trafiknämnder. 80

54 Förslag till lag om ändring i förordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m 81

55 Förslag till lag om ändring i expropriationslagen (1972:719) 83

56 Förslag till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157) 84

57 Förslag till lag om ändring i gmvlagen (1974: 342)... 85

58 Förslag tiU lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) 86

59 Förslag tiU lag om ändring i lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering 88

60 Förslag till lag om ändring i akiiefondslagen (1974:931) 89

61 Förslag tiU lag om ändring i vallagen (1972:620) .... ... 90

62 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofuUmäktigval 92

63 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra forfattningar 93

64 Förslag tiU lag om ändring i lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång 93

Prop. 1976/77:63 391

65 Förslag till lag om ändring i lagen (1918:399) om förbud mot utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark...................................................... 94

66 Förslag till lag om ändring i lagen (1926:72) angående meddelande av förbud för bam att idka viss försäljning 94

67 Förslag till lag om ändring i lagen (1928:196) om galtbesiktningstvång 94

68 Förslag till lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen ... 94
Utdrag av protokoll vid regeringssammaniräde 1977-10-28 95

1 Inledning........................................................ 95

2 Nuvarande ordning .......................................... 97

3 Huvuddragen i promemorieförslaget....... ........... 99

4 Remissutfallet................................................. . 102

4.1 Allmänna synpunkter.................................. 102

4.2 Målgmpper................................................ 105

4.3 Kungörandeformer...................................... . 105

4.3.1 Kungörande i kyrka och länskungörelsema 105

4.3.2 Post- och Inrikes Tidningar .................. 105

4.3.3 Ortstidning........................................ 107

4.3.4 Myndighets anslagstavla...................... . 109

4.3.5 Andra kungörandeformer...................... 109

4.4 AUmänna gmndregler i särskild lag................. . 110

4.5 Kostnaderna ............................................ 112

4.6 Genomgång av gällande kungöranderegler....... 114

4.6.1 Allmänt .......................................... . 114

4.6.2 Faslighetsförhållanden ........................ . 114

4.6.2.1 Införskaffande av upplysning/utredning.... 114

4.6.2.2 Vissa sammanslutningars representation ... 114

4.6.2.3 Kallelser inom vissa sammanslutningar .... 114

4.6.2.4 Förrättningar - kallelser ............. . 115

4.6.2.5 Beslut med anledning av förrättning 116

4.6.2.6 Avlösning av vissa avgälder......... . 116

4.6.3 Bergsbmk - koncession........................ . 116

4.6.4 Statusförhållanden............................. . 116

4.6.4.1 Fysiska personer........................ 116

4.6.4.2 Svenska juridiska personer........... 116

4.6.4.3 Utländska juridiska personer......... 118

4.6.4.4 Konkurstillstånd......................... 119

4.6.5 Konkurs- och ackordsförfarandet........... 119

4.6.6 KaUelse å okända borgenärer................ 119

4.6.6.1 Om fordringens bestånd.............. 119

4.6.6.2 Likvidation m. m........................ . 120

4.6.7 KaUelse lill fördelningssammanträde........ . 120

4.6.8 Aktiebolags bildande m. m.................... . 120

4.6.9 Immaterialrättsliga anspråk................... . 120

4.6.9.1 Rättigheter med ekonomiskt inslag . |20

4.6.9.2 Namnrätt................................. . 120

4.6.10...................................................... Offentliga organ 121

4.6.10.1 Kommunala organs verksamhet ... . 121

4.6.10.2 Val ...................................... . 122

4.6.11 Viss näringsutövning........................... . 122

4.6.12 Hittegodssituationer ........................... . 124

4.6.13 Försäljning m. m................................. . 124

Prop. 1976/77:63 392

4.6.14.................................................................... Kungörelsedelgivning 125

4.6.14.1 Immaterialrätt................................. 125

4.6.14.2 Arv och dödförklaring....................... 125

4.6.14.3 Egenllig processueU delgivning....... ..... 125

4.6.14.4 Enskilds kungörande....................... 126

4.6.15.................................................................... Upplysning med perdurerande intresse 127

4.6.15.1 Funktionärer m. m........................... 127

4.6.15.2 Myndighets moltagningstid m.m...... 127

4.6.16 Vissa kyrkliga angelägenheter..................... 127

4.6.17 Tjänstetillsättning........................................ 127

4.6.18 Vissa andra kungörandesituationer............. ..... 128

4.7 Kungörandelagen ............................................... ..... 128

5 RRV:s koslnadsundersökning m. m............................... ..... 131

6 Föredraganden ............................................................ ..... 138

6.1 Allmänna synpunkler............................................. ..... 138

6.2 Huvuddragen i en ny reglering av kungörandet.... ..... 145

6.2.1 Reformens omfattning................................. 145

6.2.2 De obligatoriska kungörandeformerna........ ..... 149

6.2.3 Stödjande kungörande................................ ..... 155

6.2.4 Kungörandets rättsverkan .......................... ..... 157

6.2.5 Övriga frågor............................................... ..... 160

6.2.6 Ikraftträdande............................................. ..... 162

7 Upprättade lagförslag ................................................... 163

8 Specialmolivering............................................................ 165

8.1 Förslaget till lag om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m 165

8.2 Förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken...... 173

8.3 Förslagel lill lag om ändring i lagen (1898:64 s. 10) om boskiUnad 173

8.4 Förslagel lill lag om ändring i lagen (1904: 26 s. I) om vissa internalionella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap................................................ .... 174

8.5 Förslaget lill lag om ändring i föräldrabalken ........ .... 174

8.6 Förslaget lill lag om ändring i ärvdabalken ........... .... 174

8.7 Förslagel till lag om ändring i lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss 175

8.8 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1958: 52) om förlängning av lid för preskription av rätt till arv eller testamente . 175

8.9 Förslaget till lag om ändring i jordabalken............. .... 175

8.10 Förslagel lill lag om ändring i lagen (1932:169) om uppläggande av nya fastighetsböcker 176

8.11 Förslagel lill lag om ändring i lagen (1938:159) om avlösning av avgälder från de lill skalle försålda så kallade halländska kyrkohemmanen.................................. 177

8.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering 177

8.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag .............................................................................. .... 178

8.14 Förslaget till lagom ändring i lagen (1933:269) om ägofred 179

8.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:130) om fiskevårdsområden 181

8.16 Förslaget lUl lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt tiU

jakt......................................................................... 181

Prop. 1976/77:63 393

8.17 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1918:523) 182

8.18 Förslaget till lagom ändring i lagen (1919:426) om flottning

i allmän flotlled.......................................... ...... 184

8.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och

andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område 186

8.20 Förslaget till lag om ändring i förordningen (1845:50 s. I) i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva...................... ...... 186

8.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1862:10 s. I) om kallelse på okända borgenärer 187

8.22 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921:225) 188

8.23 Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen (1877:31

s. 1) ...................................................... ...... 192

8.24 Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen (1970:428) . 194

8.25 Förslaget till lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808) 195

8.26 Förslaget tiU lagom ändring i förvaltningslagen (1971:290) 195

8.27 Förslaget till lag om ändring i lagen (1968: 555) om räll för utlänning och utländskt foretag alt idka näring här i riket .. 196

8.28 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (l891: 35 s. I) 196

8.29 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1907:15 s. 1) angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet ...... 197

8.30 Förslaget tiU lag om ändring i lagen (1921:378) om ströängars indragande till kronan 197

8.31 Förslagel till lag om ändring i lagen (1927:79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på grund av brandför-säkringsavial ................................ ...... 198

8.32 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande

av förkommen handling............................... 198

200

8.33 Förslaget tiU lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank 199

8.34 Förslaget till lag om ändring i lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd 199

8.35 Förslaget till lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar

8.36 Förslaget till lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse 201

8.37 Förslaget till lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländsk försäkringsanstall att driva försäkringsrörelse här i

riket........................................................ 203

8.38 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar 203

8.39 Förslaget till lag om ändring i lagen (1948:218) om sambmksföreningar 209

8.40 och 41 Förslagen till lagar om ändring i rusdrycksförsäljningslagen (1954:521) och ölförsäljningslagen (1961:159) 209

8.42 Förslaget tiU lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse 210

8.43 Förslaget liU lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker 210

8.44 Förslaget till lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen 210

8.45 Förslaget till lag om ändring i namnlagen (1963:521) 211

Prop. 1976/77:63 394

8.46 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1963:537) om gravrätt m.m 211

8.47 Förslaget till lagom ändring i rennäringslagen (1971:437) . 211

8.48 Förslaget tiU lag om ändring i lagen (1967:420) om flyttning

av fordon i vissa fall................................... 212

8.49 Förslaget till lag om ändring i patentiagen (1%7:837) 212

8.50 Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) 213

8.51 och 52 Förslagen lill lagar om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485) och växtfdrädlarrättslagen (1971:392)................................................ .. 213

8.53 Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:731) om trafiknämnder 213

8.54 Förslaget till lag om ändring i förordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobUtrafik m.m 214

8.55 Förslaget till lag om ändring i expropriationslagen

(1972: 719).............................................. 216

8.56 Förslaget till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157) 216

8.57 Förslaget till lag om ändring i gmvlagen (1974:342) 216

8.58 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) 216

8.59 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering 217

8.60 Förslaget till lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931).. 217

8.61 Förslaget tiU lag om ändring i vallagen (1972:620) 217

8.62 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofuUmäktigval 219

8.63 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar .............................................................. 219

8.64-68 Förslagen till lagar om ändring i lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång, lagen (1918: 399) om förbud mol utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark, lagen (1926: 72) angående meddelande av förbud för bam att idka viss försäljning, lagen (1928:1%) om galtbesiktningstvång

och lagen (1942:350) om fornminnen............. 220

9 Hemställan .................................................... 220

10 Beslut........................................................... 222

Bilagor

1 Departementspromemorian.................................. 223

2 Variationer kommun- och länsvis i antalet lokala dagstidningar med olika spridningstal 375

3 Grafisk framställning kommunvis av kostnaden per spaltmiUime-

ter för annonsering i ortspress i skilda spridningsnivåer 376

4 Grafisk framställning länsvis av kostnaden per spaltmiUimeter för
annonsering i ortspress i skilda spridningsnivåer....... 377

5 De remitterade förslagen.................................... .. 378

Sakregister......................................................... . 382

Utdrag av lagrådets protokoll 1977-01-18................. 386

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1977-01-27 387

Innehållsförteckning.............................................. . 389

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1977