Prop. \916lll:62> Regeringens proposition 1976/77:63

med förslag till lag om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m.;

beslutad den 27 januari 1977.

Regeringen föreslår riksdagen atl antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll denna dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

SVEN ROMANUS

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till ett mer enhetligt och effeklivl system för kungörande av i första hand myndighets beslut och andra åtgärder, när sådant tillkännagivande är särskill föreskrivei i författning. I sådant syfte föreslås att en central kungörandelag införs med vissa allmänna beslämmelser om hur kungörandet skall gå lill. Lagen avser all komplettera vad som är föreskrivet i författningar på olika områden om när kungörande skall ske. Det nya systemet berör i princip inte kommunala organs skyldighet all kungöra sina ålgärder men omfattar å andra sidan fall där sådan skyldighel åvilar enskild person.

Den nya lagen föreslås bli lillämplig när beslut eller annan åtgärd enligt föreskrift i lag eller annan författning skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar, ortstidning eller på myndighets anslagstavla. Vissa andra former för kungörande har lämnats ulanför, l.ex. tillkännagivande i special-publikation. Kungörande i kyrka föreslås förbehållet inomkyrkliga meddelanden.

1 fråga om kungörande i ortstidning slås i lagen fast atl kungörelsen skall införas i alla lokala dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet bland dem inom orten lill vilka kungörelsen riktar sig. Regeln har utformats i anslulning lill slatsmakternas principiella ställningstagande år 1971 till information genom dagspressannonsering. Vissa preciseringar har emellenid gjorts med lanke på de kungörandesilualioner som skall läckas av den nya lagen.

Som ett led i syftet all effektivisera kungörandet föreslås vidare att den som kungör skall ha möjlighel alt - uiöver de i författning föreskrivna obligatoriska formema för kungörandet - använda någon eller några stödjande former. Del föreslås även att kungörelse vid behov skall få avfattas på annat språk än svenska. I Riksdagen 1976177. I saml. Nr 63

Prop. 1976/77:63 2

1 åtskilliga författningar har till kungörande knutils rättsverkningar. Med hänsyn härtill saml lill att flera tillkännagivanden kan förekomma inle bara i samma eller olika former ulan äveni vid olika tidpunkter har i lagen tagits in en beslämmelse som reglerar vid vilken lidpunkt kungörandet skall anses ha skell.

Bestämmelsema i den föreslagna lagen skall inte tillämpas om i författning har meddelals bestämmelse om kungörande som avviker från lagens reglering. Från dennas tillämpningsområde undantas också kungörande av författning. Sådant kungörande regleras numera i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar. 1 proposiiionen föreslås dock att författningskungörande som skall ske i ortstidning anpassas till den nu föreslagna lagens orlslidningsprincip.

Lagen föranleder ändringar i elt flertal lagar på olika områden. Den föreslås träda i kraft den I juli 1977.

Prop. 1976/77:63

1 Förslag till

Lag om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m.

Härigenom föreskrives följande.

1 § Skall enligt föreskrift i lag eller annan författning beslul eller annan
ålgärd kungöras av myndighet i Post- och Inrikes Tidningar eller i orts
tidning eller på myndighets anslagstavla, gäller utöver sådan föreskrift
bestämmelsema i denna lag.

Lagen gäller ej kungörande av författning.

2 § Har för vissa fall i författning meddelats beslämmelse belräffande kungörande vilken avviker från denna lag, gäller den beslämmelsen.

3 § Är kungörande i ortstidning föreskrivei, införes kungörelsen i alla lokala dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet bland dem inom orten lill vilka kungörelsen riktar sig.

Lokal dagstidning skall anses ha sådan spridning som sägs i försia stycket, om den kan beräknas vara spridd till minsl fem procent av hushållen i orten. Även om så icke är fallet skall lokal dagstidning anses ha sådan spridning som sägs i första stycket, om den kan beräknas vara spridd till minst femtio proceni av hushållen i viss kommun inom det berörda områdei. Vad som sagts nu tillämpas dock ej, om myndigheten finner det uppenbart alt syftei med tillkännagivandet kan nås, även om kungörelsen införes i endasl ell mindre antal lokala dagstidningar.

Med dagstidning förslås i denna paragraf allmän nyhetstidning av dags-presskaraklär, som normall utkommer med minst elt nummer varje vecka och som har en på vardagar i huvudsak abonnerad upplaga.

4 § Kungörande bör ske även i annan form eller i slörre utsträckning än
den föreskrivna, om syftet med tillkännagivandet därigenom främjas och
den sammanlagda kostnaden icke blir slörre än som är försvarligt med
hänsyn till det intresse tillkännagivandet skall tillgodose.

5 § Kungörande skall anses ha skell den dag då del sista föreskrivna till
kännagivandel ägde mm.

Uppgift om när kungörande enligt första stycket skall anses ha skett skall tagas in i kungörelse som utfärdas med stöd av 4 §, om uppgiften ärav betydelse för dem lill vilka kungörelsen riktar sig.

6 § Kungörelse får avfallas på annat språk än svenska, om myndigheten
anser det behövligt. Finner myndigheten särskilda skäl därtill, får kungö
relsen avfattas enbart på främmande språk.

Prop. 1976/77:63 4

7 § Bestämmelsema i denna lag äger motsvarande tillämpning, om enligt föreskrift i lag eller annan författning kungörande av viss åtgärd skall ombesörjas av annan än myndighet. Anser denne att 3 § andra stycket sista meningen bör lillämpas eller att kungörelsen bör avfattas enbart på främmande språk, skall han hänskjula frågan till länsstyrelsens prövning.

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1977.

Lagen skall ej tillämpas på kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

2 Förslag till

Lag om ändring i giftermålsbalken

Härigenom föreskrives alt i 5 kap. 13 §, 8 kap. 11 §, 13 kap. 15 § och 15 kap. 21 § giftermålsbalken' orden "allmänna tidningarna" skall bytas ut mot "Posl- och Inrikes Tidningar" och orden "tidning inom orten" mot "ortstidning".

Denna lag träder i krafl den 1 juli 1:977.

Äldre bestämmelser gäller fortfaninde i fråga om kungörande som har beslutats eller böijat verkställas före ikraftträdandet.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1898:64 s. 10) om boskillnad

Härigenom föreskrives att 5 och 18 §§ lagen (1898:64 s. 10) om boskillnad skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 § Finner konkursdomaren, att han enligt 4 § icke är behörig att laga befattning med ansökning om boskillnad, eller att sådan ansökning av annan orsak icke kan upptagas, meddele konkursdomaren beslut i överensstämmelse därmed och leckne det å ena exemplaret av ansökningen.

Upplages ansökningen, late kon- Upplages ansökningen, låle kon
kursdomaren genast om densamma kursdomaren genast om densamma
och dagen, då den gjord är, införa och dagen, då den gjord är, införa
kungörelse i allmänna tidningarna kungörelse i Post- och Inrikes Tid-
ävensom, där så ske kan, i en eller ningar och ortstidning,
två tidningar inom orten.

18 § Sedan boskillnad beviljad blivit, skall boet, så snart ske kan, skiftas i den ordning, som om delning av död mans kvarlåtenskap är i lag stadgad. Ej må skifte ske förr än all velerlig gäld, därför samfällda boel svarar, gul-

' Baiken omtryckt 1973:645. 2 Senaste lydelse 1946: 823. ä Senaste lydelse 1970:850.

Då skifte ägt mm, låle makame den över skiftet upprättade handling ingivas lill den rätt, som boskillnadsmålet handlagt; och åligge det rätten atl ulan dröjsmål låta i allmänna tidningarna samt, där så ske kan, i en eller två tidningar inom orten kungöra, all handlingen blivit till rällen inlämnad, med uppgift tillika om dagen då det skell. Varder ena makens egendom avträdd lill konkurs efler ansökning, som gjorts inom tre månader från del skifleshandlingen till rätten ingavs, gånge skiftet, där det länt borgenärema till förfång, på deras talan åter. Detsamma gäller, när ansökan om förordnande av god man enligt ackordslagen (1970:847) gjorts inom nämnda tid och konkurs följt på ansökan, som gjorts inom tre veckor från det att verkan av godmansförordnandet förföll eller, när förhandling om offentligt ackord följt, ackordsfrågan avgjordes. Kommer i stället offentligt ackord till stånd, går skiftet även åter på talan av borgenär, som omfattas av ackordet. Beträffande talan om återgång av skifte äga bestämmelserna i konkurslagen (1921:225) och ackordslagen (1970:847) om återvinningstalan motsvarande tillämpning.

Då skifte ägt mm, låle makarne den över skiftet upprättade handling ingivas till den rätt, som bo-skillnadsmålel handlagt; och åligge del rätten alt utan dröjsmål låla i Posl- och Inrikes Tidningar samt ortstidning kungöra, atl handlingen blivit till rätten inlämnad, med uppgift tillika om dagen då det skett. Varder ena makens egendom avträdd lill konkurs efter ansökning, som gjorts inom tre månader från det skifleshandlingen lill rätten ingavs, gånge skiftet, där det länt borgenärerna lill förfång, på deras talan åter. Detsamma gäller, när ansökan om förordnande av god man enligl ackordslagen (1970:847) gjorts inom nämnda tid och konkurs följt på ansökan, som gjorts inom tre veckor från det att verkan av godmansförordnandet förföll eller, när forhandling om offentligt ackord följt, ackordsfrågan avgjordes. Kommer i stället offentligt ackord till stånd, går skiftet även , åter på talan av borgenär, som om-. fattas av ackordet. Beträffande talan om återgång av skifte äga bestämmelserna i konkurslagen (1921:225) och ackordslagen (1970:847) om återvinningstalan motsvarande tillämpning.

Prop. 1976/77:63 6

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Härigenom föreskrives att i 5 kap, 5 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap' orden "allmänna tidningarna" skall bytas ut mot "Post- och Inrikes Tidningar".

Denna lag träder i kraft den I juli 1977.

5 Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrives att i 9 kap. 2 a § föräldrabalken orden "allmänna ddningarna" skall bytas ut mot 'Post- och Inrikes Tidningar" och orden "tidning inom orten" mot "ortstidning".

Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1977.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse av 5 kap.5 § 1924:340 lagens rubrik 1971:797. * Baiken omtryckt 1976:612.

Härigenom föreskrives alt 16 kap. ken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

16 kap.

1 § Vistas, då bouppteckning förrättas, till namnet känd arvinge efter den döde å okänd ort, skall det hos rätten anmälas av den som har boet i sin vård. När sådan anmälan sker eUer förhållandet eljest varder kunnigt, skall rällen låta i allmänna tidningarna ofördröjligen inlaga kungörelse, atl arv efter den döde tillfallit den bortovarande, med anmaning till honom atl göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den dag, kungörelsen var införd i tidningarna. I kungörelsen skall den bortovarandes namn upptagas.

1 och 2 §§ och 25 kap. 4 § ärvdabal-

Föreslagen lydelse

16 kap.

1 § Vistas, då bouppteckning förrättas, till namnet känd arvinge efter den döde å okänd ort, skall det hos rätlen anmälas av den som har boet i sin vård. När sådan anmälan sker eller förhållandet eljesl varder kunnigt, skall rätten låla i Posl- och Inrikes Tidningar ofördröjligen intaga kungörelse, att arv efler den döde tillfallit den bortovarande, med anmaning till honom att göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den dag, kungörelsen var införd i tidningen. 1 kungörelsen skall den bortovarandes namn upptagas.

2 § Kan, när bouppteckning förrättas, ej utrönas humvida arvinge finnes som före allmänna arvsfonden eller före eller jämte annan känd arvinge är berättigad till arv, skall rätten, på anmälan av den som har boet i sin vård eller då förhållandet eljest varder kunnigt, låla i allmänna tidningarna ofördröjligen intaga kungörelse om arvfallet, med anmaning till okända arvingar all göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den dag, kungörelsen var införd i tidningarna. Vad nu är sagt skall ock gälla, där vid bouppteckningen kännedom finnes om arvinge men kunskap saknas såväl om arvingens namn som om hans vistelseort.

2 § Kan, när bouppteckning förrättas, ej utrönas humvida arvinge finnes som före allmänna arvsfonden eller före eller jämte annan känd arvinge är berättigad till arv, skall rätten, på anmälan av den som har boet i sin vård eller då förhållandet eljesl varder kunnigt, låta i Post-och Inrikes Tidningar ofördröjligen inlaga kungörelse om arvfallet, med anmaning till okända arvingar att göra sin rätt lill arvet gällande inom fem år från den dag, kungörelsen var införd i tidningen. Vad nu är sagt skall ock gälla, där vid bouppteckningen kännedom finnes om arvinge men kunskap saknas såväl om arvingens namn som om hans vistelseort.

Prop. 1976/77:63 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 kap.

4 §' Är sådan tid förfluten som i I § sägs och utrönes ej att den bortovarande avlidit, skall rätten utfärda kungörelse om ansökningen med kallelse å honom att senast viss dag, som ej må sättas tidigare än ett år därefter, anmäla sig hos rätten. Kungörelsen skall även innehålla anmaning till envar, som kan lämna upplysning i ärendet, alt inom samma tid giva det rätten tillkänna.

Genom rättens försorg skall kun- Genom rätlens försorg skall kun
görelsen ofördröjligen införas i all- görelsen ofördröjligen införas i
manna tidningarna och / en eller Post- och Inrikes Tidningar och
flera tidningar inom orten. ortstidning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Bestämmelserna i 25 kap. 4 § i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller böijat verkställas före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1970:430.

Prop. 1976/77:63

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:583) om avveckling av ndeikommiss

Härigenom föreskrives atl i 25 § lagen (1963: 583) om avveckling av fideikommiss orden "en gång i allmänna tidningarna" skall bylas ut mol "i Posl- och Inrikes Tidningar" och orden "en gång i tidning inom orten" mol "i ortstidning".

Denna lag träder i kraft den I juli 1977.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:52) om förlängning av tid för preskription av rätt till arv eller testamente

Härigenom föreskrives alt i lagen (1958:52) om förlängning av tid för preskription av rätt fill arv eller testamente' orden "allmänna tidningarna" skall bytas ul mot "Post- och Inrikes Tidningar".

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

' Senaste lydelse 1967:651.

Kungörelse om sammanträdet anslås i Inskrivningsmyndighetens kansU samt införes i tidning inom orten och i försia numret för ett kvartal av Post- och Inrikes Tidningar. Kungörelsen skall innehålla uppgift om sökandens namn och adress samt fastighetens beteckning ävensom erinran om alt sammanträdet syftar till atl vinna utredning angående äganderätten till fastigheten och att lagfart på denna kan komma atl meddelas med stöd av vad som framkommer vid sammanträdet.

Sammanträdet skall utsättas lill sådan tid att minst tre månader kommer att förflyta mellan sista kungörandet och dagen för sammanträdet.

Sammanträdet kungöres i ortstidning och i försia numret för ell kvartal av Post- och Inrikes Tidningar. Kungörelsen skall innehålla uppgifi om sökandens namn och adress samt fastighetens beteckning ävensom erinran om atl sammanträdet syflar till atl vinna utredning angående äganderäUen lill fastigheten och att lagfart på denna kan komma atl meddelas med stöd av vad som framkommer vid sammanträdet.

Sammanträdet skall utsättas till sådan tid alt minsl tre månader kommer all förflyta mellan kungörandet och dagen för sammanträdet.

Prop. 1976/77:63 11

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1932:169) om uppläggande av nya fastighetsböcker

Härigenom föreskrives alt 6 § lagen (1932:169) om uppläggande av nya fastighetsböcker' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 § Där för verkställande av överföring till vederböriigt upplägg i fastighetsboken erforderlig upplysning ej annorledes kan vinnas, skall undersökning anställas vid sammaniräde med sakägare och andra, som kunna antagas äga kännedom om förhållandena. Till bilräde vid undersökningen må lantmätare eller annan sakkunnig person anlitas. Sammanträde må hållas å ort, där fastigheten är belägen. Vid sammanträdet föres protokoll.

Kallelse till sammanträdet skall Kallelse till sammanträdel skall

avsändas i rekommenderat brev avsändas i rekommenderat brev

och innehålla anmaning all vid och innehålla anmaning att vid

sammanträdet förete tillgängliga sammanträdet förete tillgängliga

handlingar, vilka kunna tjäna lill handlingar, vilka kunna tjäna till

upplysning i saken. Där så prövas upplysning i saken. Där så prövas

erforderligt, må kungörelse om erforderligt, skall kungörelse om

sammanträdet införas i ortstidning. sammanträdet införas i Post- och

Inrikes Tidningar och ortstidning.

För inställelsen njute den, som För inställelsen njute den, som
inkallats, där så prövas skäligt, er- inkallats, där så prövas skäligi, er
sättning enligl de gmnder, som gäl- , sättning enligt de gmnder, som gäl
la för vittnen i brottmål. Beslut här- la för vittnen i brottmål. Beslut här-
ufinnan meddelas av den, som hål- utinnan meddelas av den, som hål
ler sammanträdet; och må i handel- ler sammanträdet; och må i händel
se av missnöje talan föras enligl 27 se av missnöje lalan föras enligt 52
kap. 1 § rättegångsbalken. kap. I § rättegångsbalken.

Kosinaden för sammanträdet bestrides av statsverket.

Denna lag iräder i krafl den 1 juli 1977.

Äldre beslämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1938:159) om avlösning av avgälder från de

till skatte försålda så kallade halländska kyrkohemmanen

Härigenom föreskrives alt 7 § lagen (1938: 159) om avlösning av avgälder från de till skatte försålda så kallade halländska kyrkohemmanen skall upphöra att gälla vid utgången avjuni 1977.

' Senasie lydelse av lagens rubrik 1973: 1(X).

2 Senaste lydelse 1970:450.

3 Senaste lydelse av 7 § 1968:283.

Nuvarande lydelse

5 § Fastighetsbildningsmyndighe-len skall utfärda kungörelse om tid och ställe för försia sammanträdet. Kungörelsen skall hållas tillgänglig hos kommunstyrelsen minsl fjorton dagar före sammanträdet. Meddelande om kungörelsens tillhandahållande och om dess huvudsakliga innehåll skall anslås på kommunens anslagstavla och införas i lämplig tidning.

Föreslagen lydelse

5 § Fasfighetsbildningsmyndighe-len skall utfärda kungörelse om tid och ställe för första sammanträdet. Kungörelsen skall hållas tillgänglig hos kommunstyrelsen minst fjorton dagar före sammanträdet. Meddelande om kungörelsens tillhandahållande och om dess huvudsakliga innehåll skall införas i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning.

Sakägarna skall föreläggas all inom viss tid, minsl en månad, hos faslighelsbildningsmyndigheten muntligen eller skriftligen anmäla sina anspråk på äganderätt saml förete sådana handlingar och meddela sådana upplysningar angående hävd och annat, som kan vara av betydelse för äganderättsutredningen. Föreläggandel skall efler sammanträdet snarasi möjligt anslås på kommunens anslagstavla.

Sakägarna skall föreläggas alt inom viss lid, minst en månad, hos faslighelsbildningsmyndigheten muntligen eller skriftligen anmäla sina anspråk på äganderätt saml förete sådana handlingar och meddela sådana upplysningar angående hävd och annat, som kan vara av betydelse för äganderättsutredningen. Föreläggandel skall efler sammanträdet snarast möjligt håUas tillgängligt på lämplig plats inom orten.

Nuvarande lydelse

5 § Fasfighetsbildningsmyndighe-len skall utfärda kungörelse om tid och slälle för första sammaniräde. Kungörelsen skall minst Qorton dagar före sammanträdet anslås på kommunens anslagstavla och införas / lämplig tidning. Gode mannen skall kallas till sammanträdet. Kallelsen skall i god tid före sammanträdet delges honom.

Föreslagen lydelse

S § Fasfighetsbildningsmyndighe-ten skall utfärda kungörelse om tid och ställe för första sammanträde. Kungörelsen skall minst fjorton dagar före sammanträdet införas i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning. Gode mannen skall kallas till sammanträdet. Kallelsen skall i god lid före sammanträdel delges honom.

Den som vill göra anspråk på förvaltade medel skall föreläggas alt inom viss lid, minst en månad, hos faslighelsbildningsmyndigheten muntligen eller skriftligen anmäla sitt anspråk saml förete de handlingar och meddela de upplysningar angående hävd och annat som han åberopar till stöd för anspråket. Föreläggandel skall snarast möjligt anslås p& kommunens anslagstavla och Införas i lämplig tidning.

Den som vill göra anspråk på förvaltade medel skall föreläggas alt inom viss tid, minst en månad, hos faslighelsbildningsmyndigheten muntligen eller skriftligen anmäla sitt anspråk samt förete de handlingar och meddela de upplysningar angående hävd och annat som han åberopar till stöd för anspråket. Föreläggandet skall snarast möjligt hållas tillgängligt på lämplig plats inom orten.

Om anmälan, som i denna paragraf sägs, så ock om förordnande av syssloman skaU underrättelse på sakägarnas bekosinad intagas i länskungörelserna.

43'§2 Vad i 3 kap. 15 samt 17—21 §§ vattenlagen är stadgal skall äga molsvarande tillämpning i fall, som i 41 § denna lag avses, dock att förordnande, som i 3 kap. 17 § vattenlagen sägs, skaU införas i länskungörelserna samt att lalan, varom i 3 kap. 20 § samma lag förmäles, skall anhängiggöras hos den fastighetsdomstol, som i 46 § denna lag sladgas.

44 § Sakägares räU alt deltaga i handhavandet av samfällighetens angelägenheter ulövas å sammanträde, därvid envar av sakägama

' Senaste lydelse av

12 § 1940:598

33 § 1946:837

36 § 1971:1053

46 a § 1971:561

' Senaste lydelse 1971: 1053.

» Senaste lydelse 1970:435.

Länsstyrelsen skaU föra förteckning över stängsel- och betessam-fälligheter. Förteckningen skall innehålla uppgifter om styrelsens sammansättning, så ock om förordnande av syssloman.

43 §2 Vad i 3 kap. 15 samt 17-21 §§ vattenlagen är stadgat skall äga motsvarande fillämpning i fall, som i 41 § denna lag avses, dock att talan, varom i 3 kap. 20 § vattenlagen förmäles, skall anhängiggöras hos den fasfighetsdomstol, som i 46 § denna lag sladgas.

44 § Sakägares rätt att deltaga i handhavandet av samfällighetens angelägenheter ulövas å sammanträde, därvid envar av sakägama

Prop. 1976/77:63

Nuvarande lydelse

äger rösträtt efler del andelstal, som är bestämmande för hans delaktighet i kostnadema för det arbete, som åligger samfälligheien. Kallelse till sammanträde skall, där ej i gällande stadgar annoriunda beslämts, antingen delgivas samtliga sakägare minst en vecka före sammanträdet eller ock minsl fjorton dagar därfömt anslås på kommunens anslagstavla i den eller de kommuner, där stängslet eller betesmarken är, och införas i minst en av ortens tidningar. Beträffande sådant sammanträde skall i övrigt vad i 3 kap. 22 § vallenlagen är föreskrivet i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Föreslagen lydelse

äger rösträtt efter det andelslal, som är bestämmande för hans delaktighet i kostnadema för det arbete, som åligger samfälligheien. Kallelse till sammanträde skall, där ej i gällande stadgar annoriunda beslämts, antingen delgivas samtliga sakägare minst en vecka före sammanträdel eller ock minst fjorton dagar därfömt införas i den eller de ortstidningar som samfälligheien bestämmer. Beträffande sådant sammanträde skall i övrigt vad i 3 kap. 22 § vattenlagen är föreskrivet i lillämpliga delar lända till efterrättelse.

52 §■* Finner någon å sina ägor annans hemdjur, som dit olovligen inkommit, äge han intaga djurei. Dock vare han pliktig att om intagningen genast underrätta djurets ägare eller, om han är frånvarande, den som är satt i hans ställe. Är ägaren ej känd, skall intagaren ofördröjligen låta anslå kungörelse om intagningen på kommunens anslagstavla 1 den kommun, där intagningen skett, samt införa meddelande om intagningen i en å orten spridd tidning.

52 §■* Finner någon å sina ägor annans hemdjur, som dit olovligen inkommit, äge han inlaga djurei. Dock vare han pliktig atl om intagningen genast underrätta djurels ägare eller, om han är frånvarande, den som är satt i hans ställe. Är ägaren ej känd, skall intagaren ofördröjligen låla införa kungörelse om intagningen i ortstidning.

Prop. 1976/77:63 18

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:130) om fiskevårdsområden

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden'

dels atl i 15 och 33 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mol "regeringen",

dels att 31 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 § Mol länsstyrelses beslul om förordnande av sakkunnigt biträde enligt 17 § må talan ej föras.

Mol annat beslut av länsstyrelse enligt denna lag föres lalan hos kammarrätten genom besvär. Besvären skola anföras inom två månader efter det klaganden fick del av beslutet.

Då beslul som länsstyrelse eller Då beslut som länsstyrelse eller

kammarrätt meddelar enligt denna kammarrätt meddelar enligt denna

lag angår så många alt avskrift av lag angår så många atl avskrift av

beslutet ej lämpligen kan tillställas beslutet ej lämpligen kan tillställas

envar av dem, skall meddelande envar av dem, skall meddelande

ombes\\itet på statsverkets bekost- om beslutet intagas i ortstidning,

nad intagas i en eller flera tidningar Tiden för anförande av besvär över

inom orten. Delgivning skall anses beslutet skall räknas från den dag

hava skett den dag då meddelandet då kungörandet har skett,
först infördes i sådan tidning.

Länsstyrelses eller kammarrätts beslut, som avser annat än fiskevårdsområdes bildande, skall, om ej annorlunda förordnas, lända till efterrättelse utan hinder av förd talan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Bestämmelsema 131 § i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om kungörande av och talan mot beslul som har fattats före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse av 15 § 1969; 337. '' Senaste lydelse 1971:565.

Prop. 1976/77:63 19

16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt

Härigenom föreskrives att 27 § lagen (1938:274) om rätt till jakt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §' Talan mot polismyndighets beslut enligt 23 § föres hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslul må talan ej föras.

Mot länsstyrelses beslut enligt 10, 11 eller 13 § eller rörande föreläggande eller förordnande med stöd av 24 § 1 mom. första stycket föres talan hos kammarrätten genom besvär. I faU, som avses i 11 §, skola besvär anföras inom två månader från det klaganden erhöll del av beslutet.

Talan mot annat beslut av länsstyrelse enligt denna lag eller mot beslut enligt 24 § 3 mom. av annan myndighet än regeringen föres hos regeringen genom besvär.

Meddelande om länsstyrelses el- Meddelande om länsstyrelses el
ler kammarrätts beslut med stöd av ler kammarrätts beslut med stöd av
11 § skall införas i tidning inom or- 11 § skall införas i ortstidning. Ti-
ten. Delgivning av beslutet skall den för anförande av besvär över
anses ha skett den dag då medde- beslutet skall räknas från den dag
landet infördes i tidningen. då kungörandet har skett.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande av och talan mot beslut som har fattats före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1975: 175.

17 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1918:523)

Härigenom föreskrives i fråga om vattenlagen (1918:523)'

dels alt i 11 kap. 33 och 47 §§ orden "allmänna tidningarna" skall bylas ut mol "Posl- och Inrikes Tidningar",

dels att i 6 kap. 14 § orden "en eller flera tidningar inom orten", i 11 kap. 33, 47 och 68 §§ orden "en eller flera av ortens tidningar", i 11 kap. 87 § orden "viss eller vissa tidningar inom orten" och i 11 kap. 88 § orden "en eller flera ortstidningar" skall bytas ut mot "ortstidning".

dels aU I kap. 14 §, 2 kap. 67 §, 3 kap. 14 och 17 §§, 7 kap. 62 och 63 §§, 8 kap. 41, 42 och 45 §§, 9 kap. 25 §, 10 kap. 6, 26, 38 och 65 §§ samt 11 kap. 38 § skall ha nedan angivna lydelse.

Då regeringens förordnande enligl försia stycket blivit sökt, skall tillfälle lämnas envar, som har del i strömfallet, att avgiva ytirande i anledning av ansökningen inom ett år från det denna jämte erforderlig uiredning i ärendet delgivits honom. Om synnerliga skäl därtill äro, må regeringen beslämma kortare tid, dock minsl tre månader. Delgivning skall genom sökandens försorg verkställas på sätt om stämning i tvistemål är stadgat, dock att, om ej ulan avsevärd omgång kan utrönas, vilka som hava

Då regeringens förordnande enligt första stycket blivit sökt, skall tillfälle lämnas envar, som har del i strömfallet, alt avgiva yttrande i anledning av ansökningen inom ett år från det denna jämte erforderlig utredning i ärendet delgivits honom. Om synnerliga skäl därtill äro, må regeringen bestämma kortare tid, dock minst tre månader. Delgivning skall genom sökandens försorg verkställas på sätt om stämning i tvistemål är stadgat, dock att, om ej utan avsevärd omgång kan utrönas, vilka som hava del i fallet.

Meddelas förordnande enligt första stycket, skall vattendomstolen genast underrättas.

Rätt att på gmnd av förordnande enligt första stycket taga strömfall i anspråk må ej från innehavaren övergå på annan, utan alt regeringen medgiver det. Den, som innehar sådan rätt, skall inom elt år från det regeringens förordnande meddelades hos vattendomstolen söka bestämmande av ersättning, som ovan sägs; underlåtes det, vare förordnandet ej längre gällande; och må nytt förordnande med avseende å fallet ej utan synnerliga skäl meddelas inom lio år därefter. Samma lag vare, om i penningar bestämd ersättning ej guldils inom tre månader från det ersättningen blivit fastställd genom utslag, som vunnit laga kraft, såvida icke fallet enligt medgivande av ersätlningstagaren lagits i besittning utan att ersättningen guldits.

Med ersättningens bestämmande skall vattendomstolen på framställning av den ersättningsberättigade låta anstå tills vidare, längst till dess medgivande enligt 2 kap. till strömfallets bebyggande lämnats; dock skall, sedan fem år förflufil från det förordnande enligt första stycket meddelades, frågan om ersättning för vattenkraft, som vid fiden för förordnandet icke var tillgodogjord, upptagas lill avgörande, om den ersättningsskyldige det begär.

2 kap.

67 § När skyddsområde enligt 64 § fastställts eller tidigare meddelade bestämmelser för sådant område ändrats eller upphävts, skall länsstyrelsen ofördröjligen införa beslutet härom i länels författningssamling ävensom ombesörja all kungörelse om beslutet anslås å anslagstavla för kommun, som beröres av beslutet, och införes i en eller flera ortstidningar. Genom länsstyrelsens försorg skola tryckta exemplar av föreskrifter, som meddelats för vissl skyddsområde, finnas att tillgå för allmänheten mot betalning.

2 kap.

67 §ä När skyddsområde enligt 64 § faslslällls eller tidigare meddelade bestämmelser för sådani område ändrats eller upphävts, skall länsstyrelsen ofördröjligen införa beslutet härom i länels författningssamling ävensom ombesörja att kungörelse om beslutet införes i ortstidning. Genom länsstyrelsens försorg skola tryckta exemplar av föreskrifler, som meddelals för vissl skyddsområde, finnas att fill-gå för allmänheten mot betalning.

3 kap.

14 §" Innan stadgar för vattenregleringsföretag blivit antagna och fastställda samt arunälan om styrelseval gjorts hos länsstyrelsen, må ej arbete å annans mark verkställas eller åtgärd eljest till förfång för annan vidtagas. Vad nu sagts gälle dock ej arbete, vartill tillstånd givits med stöd av 11 kap. 66 § 1 morn.

Sker ändring i slyrelsens sammansättning, skall styrelsen ofördröjligen göra anmälan därom hos länsstyrelsen.

Då anmälan om val av styrelse Länsstyrelsen skaU föra förleck-

ning över vattenregleringsföretag. Förteckningen skall innehålla uppgifter om slyrelsens sammansättning.

ellerom ändring i dess sammansättning 5e//, skall på deltagarnas iföretagel bekostnad kungörelse därom införas i allmänna tidningarna samt en eller flera av ortens tidningar.

17 § Har av deltagama vald styrelseledamot avgått eller den lid, för vilken han blivit vald, gått fill ända ulan alt anmälan om nytt val skett, och är styrelsen med kvarstående ledamöier ej beslulför, äge länsstyrelsen på yrkande av någon, vars rätt kan vara beroende därav, atl behörig styrelse finnes, förordna syssloman att, intill dess efter inkommen anmälan om verkställt val förordnandet återkallaä, anfingen ensam eller jämte de styrelseledamöter, som må finnas, handhava de med föreiagei förenade angelägenheter och företräda deltagama på sätt om styrelsen finnes nedan stadgat.

Prop. 1976/77:63

Nuvarande lydelse

63 r Vad i 3 kap. 15 samt 17-21 §§ är siadgal skall äga molsvarande fillämpning i fråga om företag, som i förevarande kap. avses, dock att förordnande, som i 17 § sägs, skaU införas i länskungörelserna samt att, där icke i fastställda stadgar viss ort bestämts såsom styrelsens säte, talan, som i 20 § omför-mäles, skall anhängiggöras hos den allmänna underrätt, inom vars domvärjo samfälligheien eller slörsla delen därav är belägen.

Föreslagen lydelse

63 §'Vad i 3 kap. 15 saml 17-21 §§ är stadgat skall äga motsvarande lillämpning i fråga om förelag, som i förevarande kap. avses, dock att, där icke i fastställda stadgar viss ort bestämls såsom styrelsens säte, lalan, som i 20 § omförmäles, skall anhängiggöras hos den allmänna underrätt, inom vars domvärjo samfälligheien eller slörsla delen därav är belägen.

42 § Bestämmelsema i 3 kap. 15 och 17—21 §§ äga motsvarande lilllämpning i fråga om företag som avses i 40 § i detta kap. Förordnande som anges 13 kap. 17 § skall dock införas i länskungörelserna. Om icke i fastställda stadgar viss Ort bestämts som styrelsens säte, skaU talan som avses i 3 kap. 20 § väckas hos den allmänna underrätt inom vars domkrets anläggningen eller största delen av anläggningen är belägen.

42 §* Bestämmelserna i 3 kap. 15 och 17-21 §§ äga motsvarande fill-lämpning i fråga om förelag som avses i 40 § i delta kap. Om icke i fastställda stadgar viss ort beslämts som styrelsens säte, skall talan som avses i 3 kap. 20 § väckas hos den allmänna underrätt inom vars domkrets anläggningen eller största delen av anläggningen är belägen.

Underrättelse om förordnande av syssloman skall Införas i länskungörelserna på deltagarnas bekostnad. Sysslomannen har rätt att få arvode av deltagarna. Arvodet bestämmes av länsstyrelsen.

9 kap.

25 §" Sammaniräde för fördelningen hålles så snart del kan ske. Kallelse fill sammanträdet sändes minsl två veckor i förväg fill fastighetsägaren, annan sakägare och kända innehavare av panträtt. De skall i kallelsen uppmanas att anmäla sina anspråk senast vid sammanträdet. Föreligger särskilda skäl, skall kungörelse om sammanträdet minst två veckor i förväg också föras in i Post- och Inrikes Tidningar oc/i tidning inom orten.

10 kap.

6 §'2 Om fid och ställe för sammanträde, som i 5 § sägs, så ock för synegång, som i samband därmed företages, förordne förrältningsman-nen efter samråd med övriga synemän och sökanden, saml meddele salcägare och andra besked därom medelst kungörelse, som genom förrällningsmannens försorg varder minsl fjorton dagar före sammanträdel införd i en eUer, där förhållandena påkalla det, två eller flera av ortens tidningar. Om lid och plats för försia sammanträdet under förrättningen varde därjämte underrättelse i god tid tillställd allmänt ombud och ortsombud.

Förteckning som i 41 § sägs skall jämväl innehålla uppgift om syssloman som förordnats enligt första stycket. Sysslomannen har rätt att få arvode av deltagarna. Arvodel bestämmes av länsstyrelsen.

9 kap.

25 §" Sammaniräde för fördelningen hålles så snart det kan ske. Kallelse till sammanträdel sändes minst två veckor i förväg lill fastighetsägaren, annan sakägare och kända innehavare av panträtt. De skall i kallelsen uppmanas att anmäla sina anspråk senast vid sammanträdel. Föreligger särskilda skäl, skall kungörelse om sammanträdet minsl två veckor i förväg också föras in i Post- och Inrikes Tidningar.

10 kap.

6 §' Om fid och ställe för sammanträde, som i 5 § sägs, så ock för synegång, som i samband därmed företages, förordne förrättningsmannen efler samråd med övriga synemän och sökanden, samt meddele sakägare och andra besked därom medelst kungörelse, som genom förrättningsmannens försorg varder minst Qorton dagar före sammanträdet införd i ortstidning. Kungörelsen skall även 'innehålla upplysning om vilken eller vilka ortstidningar som av förrätt ningsmannen bestämts för införande av senare kungörelser angående förrättningen. Om lid och plats för första sammanträdet under förrättningen varde därjämte underrättelse i god tid fillslälld allmänt ombud och ortsombud.

Finnas, då kungörelse skall utfärdas, flera sammanträden lämpligen böra hållas i följd efter varandra inom loppet av en vecka, och kan på gmnd härav tiden för samtliga sammanlräden icke besiämt angivas, må desamma ändock utlysas; därvid för varje sammanträde och i samband därmed företagen synegång tiden skall angivas så nära som möjligt med uppgift tilllika på någon i orten boende pålitlig person, minsl en inom varje församling, hos vilken närmare besked om liden för sammanträde och synegång inom församlingen framdeles skall tillhandahållas; och åligger det förrält-ningsmannen all om sammaniräde och synegång, som nu sagts, underrätta sådan person senast klockan 6 på aftonen dagen före sammanträdet.

Har sammaniräde icke så kungjorts, som ovan sagts, må ändock sammanträdet hållas med tillslädeskomna personer, men vare förrättningsmannen skyldig utsätta och kungöra nytt sammaniräde för hörande av övriga, som äga yttra sig i ärendet.

26 §' Sedan erforderiiga sammanlräden hållits och alla vid förrättningen förefallande frågor blivit utredda, upprätte synemännen skyndsamt provisorisk längd, upplagande dels de anläggningar och åtgärder, vilka synas kunna ifrågakomma för floltledens inrättande, med angivande av de platser, där dessa tänkts skola vidtagas, samt den egendom, som för sådant ändamål behöver tagas i anspråk, dels ock den ersättning för skada och intrång, som enligt skedd uppskattning synes böra ulgå fill vederbörande sakägare.

Denna längd skall av förräll-ningsmannen så snart ske kan i bestyrkt avskrift jämte meddelande om förrällningsmannens adress överlämnas lill en eller flera i orten boende, pålitliga personer, minst en inom vaije tingslag, men i Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker minsl en inom veuje församling, vilka enligl tillkännagivande vid sammanträdena inom varje sådant område av synemännen utsetts att mottaga handlingarna i målet och hålla dem fillgängliga. Om längdens framläggande och platsen för dess tillhandahållande så ock om vad sakägare jämlikt 27 § har att iakttaga för sin lalans bevakande skall kungörelse införas i en eller flera ortsfidningar, och vare den under trettio dagar från den dag, då kungörelsen varit i tidning senast införd, hos de utsedda

Denna längd skall av förrättningsmannen så snart ske kan i bestyrkt avskrift jämte meddelande om förrättningsmannens adress överlämnas till en eller flera i orten boende, pålitliga personer, minst en inom varje tingslag, men i Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker minst en inom varje församling, vilka enligt fillkännagivande vid sammanträdena inom varje sådant område av synemännen utsetts att mottaga handlingama i målet och hålla dem tillgängliga. Om längdens framläggande och platsen för dess tillhandahållande så ock om vad sakägare jämlikt 27 § har att iakttaga för sin lalans bevakande skall kungörelse införas iden eller de ortstidningar, som enligt 6 § bestämts för införande av kungörelser angående förrättningen, och vare den under tretfio dagar

Prop. 1976/77:63

Nuvarande lydelse

personerna fillgänglig för en var, som åslundar taga del därav.

38 §'"* Efler samråd med de övriga synemännen ävensom med sökanden, där så lämpligen kan ske, be-stämme förrältningsmannen tid och ställe för syneförrättningen. Han skall därom ofördröjligen ej mindre underrätta de andra synemännen än även utfärda kungörelse, vari tillika de fastigheter, som föreiagei förmenas angå, skola namngivas eller, i den mån det kan ske på oför-tydbart sätt, utmärkas medelst gemensam geografisk eller annan beteckning; föranstalte ock därom, att kungörelsen varder minst fjorton dagar före förrätlningssamman-Irädel införd i en eller, där förhållandena påkalla del, två eller flera av ortens tidningar.

Föreslagen lydelse

från den dag, då kungörelsen varit i tidning senast införd, hos de utsedda personerna tillgänglig för en var, som åslundar taga del därav.

38 §'" Efter samråd med de övriga synemännen ävensom med sökanden, där så lämpligen kan ske, be-stämme förrältningsmannen tid och slälle för syneförrällningen. Han skall därom ofördröjligen ej mindre underrätta de andra synemännen än även utfärda kungörelse, vari fillika de fasligheter, som företagel förmenas angå, skola namngivas eller, i den mån del kan ske på oför-tydbart sätt, utmärkas medelst gemensam geografisk eller annan beteckning och vari därjämle den eller de ortstidningar, vilka av förrättningsmannen bestämls för införande av senare kungörelser angående förrättningen, skola angivas; föranstahe ock därom, att kungörelsen varder minsl fjorton dagar före förrättningssammanlrä-del införd i ortstidning.

Prop. 1976/77:63

Nuvarande lydelse

lelse fill sammanträdet delgivas samtliga sakägare sisl å åttonde dagen fömt. Elt exemplar av kungörelsen skall, då enligt 39 § föreskrift meddelats om handlingars tillhandahållande, ofördröjligen översändas lill de härför besiämda ställen.

Finnes under förrättningens fortgång saken angå fastighei, som ej på sätt i 38 § är föreskrivet angivils i förut utfärdad kungörelse om förrättningen, och har ej ägare och känd nyttjanderättshavare lill den fasiighei ändock tillslädeskommit, åligge förrättningsmannen alt därom ulfärda kungörelse med tillkännagivande vad ägare till sådan fastighet så ock nyttjanderättshavare, där dennes räll är i fråga, har alt iakttaga för bevakande av lalan vid sammaniräde ävensom atl lill sakägare, som nu nämnis, avsända underrättelse på sätt i 8 § sladgas. Kungörelsen skall minst fjorton dagar före sammanträdel införas i en eller flera av ortens tidningar. Har enligt 39 § meddelals föreskrift om handlingars tillhandahållande, skall ett exemplar av kungörelsen ofördröjligen översändas lill de härför bestämda ställen. Är uppenbarligen fråga allenast om viss eller vissa sakägares hörande, vare kungörelse och underrättelse, som nu sagts, dock icke erforderliga, såframt sådan sakägare delgives kallelse till sammanträde sist å åttonde dagen fömt.

Föreslagen lydelse

kungörelser angående förrättningen, eller ock kallelse lill sammanträdet delgivas samlliga sakägare sist å åttonde dagen fömt. Eu exemplar av kungörelsen skall, då enligt 39 § föreskrift meddelals om handlingars tillhandahållande, ofördröjligen översändas fill de härför bestämda ställen.

Finnes under förrättningens fortgång saken angå fastighet, som ej på sätt i 38 § är föreskrivet angivils i förut utfärdad kungörelse om förrättningen, och har ej ägare och känd nyttjanderättshavare fill den faslighet ändock tillslädeskommit, åligge förrättningsmannen att därom utfärda kungörelse med tillkännagivande vad ägare lill sådan fastighet så ock nyttjanderättshavare, där dennes rätt är i fråga, har att iakttaga för bevakande av talan vid sammaniräde ävensom att lill sakägare, som nu nämnis, avsända underrättelse på sätt i 8 § stadgas. Kungörelsen skall minst Qorton dagar före sammanträdel införas i ortstidning. Har enligl 39 § meddelals föreskrift om handlingars tillhandahållande, skall ett exemplar av kungörelsen ofördröjligen översändas till de härför bestämda ställen. Är uppenbarligen fråga allenast om viss eller vissa sakägares hörande, vare kungörelse och underrättelse, som nu sagts, dock icke erforderliga, såframt sådan sakägare delgives kallelse till sammanträde sisl å åttonde dagen fömt.

Prop. 1976/77:63

Nuvarande lydelse

ningen eller göra invändning mot ifrågasatt företags omfattning eller mol lillärnad vattenbyggnads konstmktion eller mot eljest föreslagen anordning, skola hans erinringar i berörda hänseenden, vid äventyr all vattendomstolen eljest icke är pliktig att fästa avseende vid deras innehåll, framställas i skriftlig inlaga inom viss av vattenräUsdo-maren bestämd tid, minsl trettio dagar, efter kungörelsens dag. Inlaga, som nu nämnis, skall ingivas lill vaUenrättsdomaren i två exemplar.

Föreslagen lydelse

ningen eller göra invändning mot ifrågasatt förelags omfattning eller mot lillärnad vattenbyggnads konstmktion eller mot eljest föreslagen anordning, skola hans erinringar i berörda hänseenden, vid äventyr atl vattendomstolen eljest icke är pliktig att fästa avseende vid deras innehåll, framställas i skriftlig inlaga inom viss av vattenrätlsdo-maren bestämd tid, minsl tretfio dagar, efter den dag då kungörandet har skett. Inlaga, som nu nämnts, skall ingivas till valtenrättsdomaren i två exemplar.

Prop. 1976/77:63 29

18 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1919:426) om flottning i allmän flotlled'

dels au i 2, 13, 39, 70, 75, 82, 82 a och 84 a §§ ordet "Konungen" skall bylas ul mot "regeringen",

dels au i 3, 8, 14-22, 24, 25, 27, 29-32, 34, 36, 37, 40, 47, 50, 58, 59, 62, 65, 70-76, 78, 81, 82 a, 83, 84 a och 86 §§ orden "Kungl. Maj:ls befaU-ningshavande" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "länsstyrelsen" i motsvarande form.

dels att i 14 § orden "en eller flera tidningar inom orten" och i 19 § orden "en eller flera tidningar i orten" skall bytas ut mol "ortstidning",

dels alt 10, 35, 41, 44 och 68 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels alt i lagen skall införas en ny paragraf, 76 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 § Varder ej överenskommelse träffad om ersättningen, skaU efter syn och uppskattning frågan avgöras av tre ojäviga skiljemän, bland vilka en utses av vardera parten och de sålunda utsedda tillkalla den tredje.

Flottningsförening åligger atl varje år å tid, som i reglementet bestämmes, utse skiljeman och ersättare för denne. Där så i reglementet föreskrives, skola för skilda sträckor av flotlleden eller för prövning av olika slag av skada utses olika personer.

För viss by eller visst annat område utmed floUleden må efler sinsemellan träffad överenskommelse strandägare och andra med avseende å dem vidkommande flottningsskada med laga verkan påförhand utse gemensam skiljeman och ersättare för denne samt om valet underrätta flotlningssty-relsen.

De för flottningsförening utsedda De för flottningsförening utsedda
skiljemännens och ersältames skiljemännens och ersättames
namn och adresser skola varje år namn och adresser skola varje år
inom i reglementet angiven tid an- inom i reglementet angiven tid an
mälas hos Kungl. Maj:ls befall- m'ålashos länssty relsen för Införan-
ningshavande för kungörande på de iförteckning som 176 a § sägs.
flottningsföreningens bekostnad i
länskungörelserna och i en eller fle
ra tidningar inom orten.

35 § Om uppgörande av förslag till 35 § Om uppgörande av förslag till reglemente föranstalte de, som är- reglemente föranstalle de, som är-na begagna flottleden; och låle na begagna flotlleden; och låle

' Senaste lydelse av

13 §1974:274, 74§1969:397;

14 §1961:549, 78 §1964:183, 25 §1969:397, 81 §1969:397, 32§"- 82§"-

65 §1966:677, 82 a §"-

73§1969:397, 84 a §1971:568

41 § När styrelseledamot utsetts å flottningsstämma, skall anmälan därom göras hos Kungl. Maj:ls befallningshavande i det eller de län, där flottleden framgår, för kungörande av den valdes namn och adress i länskungörelserna samt 1 en eller flera tidningar inom orten. Vid anmälan skall fogas bestyrkt avskrift av protokoll eller annan handling, som bestyrker valet.

Angående styrelseledamot, som jämlikt stadgandet i 40 § blivit av Kungl. Maj:ts befallningshavande utsedd, skall ock kungörelse på sätt nu sagts utfärdas.

Saknar flottningsförening anmäld, behörig styrelse, äge Kungl. Maj:ls befallningshavande i del län, där styrelsen skall hava sitl säte, på yrkande av rättsägare förordna syssloman att med samma befogenhet, som tillkommer flotlnings-styrelse, företräda föreningen eller flottieden i del ärende, varom fråga kan vara.

44 § Styrelsen åligger att för varje tingslag, där flottleden framgår, utse minst ett, inom orten bosalt ombud, till vilket strandägare och andra äga hänvända sig med anmälningar enligt 9 § samt andra framställningar rörande flotlleden och flottningen däri. Ombuds namn och adress skola årligen inom tid, som

41 § När styrelseledamot utsetts å flottningsstämma, skall anmälan därom göras hos länsstyrelsen i varje län, där flottleden framgår, för införande av den valdes namn och adress i förteckning som i 76 a § sägs. Vid anmälan skall fogas beslyrki avskrift av protokoll eller annan handling, som bestyrker valet.

Angående styrelseledamot, som jämlikt stadgandet i 40 § blivit av länsstyrelsen utsedd, skall ock anteckning på sätt nu sagts göras.

Saknar flottningsförening anmäld, behörig styrelse, äge länsstyrelsen i det län, där styrelsen skall hava sitt säte, på yrkande av rättsägare förordna syssloman alt med samma befogenhet, som tillkommer flottningsstyrelse, företräda föreningen eller flottleden i det ärende, varom fråga kan vara. Förordnande av syssloman skaU antecknas 1 förteckning som i första stycket sägs.

44 § Styrelsen åligger att för varje domsaga, där flottleden framgår, utse minst ett, inom orten bosatt ombud, till vilket strandägare och andra äga hänvända sig med anmälningar enligt 9 § samt andra framställningar rörande flottleden och flottningen däri. Ombuds namn och adress skola årligen inom tid som

Prop. 1976/77:63

Nuvarande lydelse

bestämmes i reglementet, anmälas hos Kungl. Maj:ls befallningshavande för kungörande i länskungörelserna saml i en eller flera tidningar inom orten.

68 § A flotlgods, som är omärkt eller försett med otydligt eller ej godkänt märke eller icke blivit i stadgad ordning anmält lill flottning, skola läggas dubbla umgälder; och äge flottningsstyrelsen till säkerhei för dem kvarhålla floltgodset och, där ägaren är känd, efter tillsägelse fill honom å offentlig auktion sälja så mycket därav att beloppet därigenom täckes. Är ägaren okänd, give Kungl. Maj:ts befallningshavande i lånskungörelserna och tidning inom orten föreläggande för honom alt inom nittio dagar anmäla sig hos Kungl. Maj:ts befallningshavande; sker ej anmälan, må flottgodset säljas å offentlig auktion, och skall behållningen av de vid försäljningen influtna medel tillföras någon föreningens fond, varom i 32 § förmäles, eller eljest användas till något floUledens gemensamma ändamål.

Föreslagen lydelse

bestämmes i reglementet, anmälas hos länsstyrelsen för Införande i förteckning som 176 a § sägs.

68 § Å flottgods, som är omärkl eller försett med otydligt eller ej godkänt märke eller icke blivit i stadgad ordning anmält lill flottning, skola läggas dubbla umgälder; och äge flottningsstyrelsen till säkerhet för dem kvarhålla flottgodset och, där ägaren är känd, efter tillsägelse fill honom å offentiig auktion sälja så mycket därav att beloppet därigenom täckes. Är ägaren okänd, give länsstyrelsen i ortstidning föreläggande för honom att inom nittio dagar anmäla sig hos länsstyrelsen; sker ej anmälan, må floltgodset säljas å offentlig auktion, och skaU behållningen av de vid försäljningen influtna medel tillföras någon föreningens fond, varom i 32 § förmäles, eller eljest användas till något flottledens gemensamma ändamål.

Prop. 1976/77:63 32

19 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

dels alt i 17 § orden "allmänna tidningarna" skall bytas ut mol "Post-och Inrikes Tidningar",

dels all 27 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §'I fråga om återkallelse av pro- 27 §'1 fråga om ålerkallelse av pro-
kura, som blivit lill handelsregistret kura, som blivit lill handelsregistret
anmäld, skall vad i 7 och 32 §§ la- anmäld, skall vad i 13 och 19 §§
gen om handelsregisler, firma och    hundelsregislerlagen (1974:157) är
prokura den 13 juU 1887 är stadgat stadgat lända Ull efterrättelse. Har
lända lill efterrättelse. Har ålerkal-   återkallelsen blivit införd i handels-
lelsen blivit införd i handelsre- registret och kungjord i Posl- och
gisirel och kungjord i ortstidning-    Inrikes Tidningar, är firmans inne-
en, är firmans innehavare icke plik- havare icke pliktig att jämväl på an-
tig atl jämväl på annat sätt återkalla         nal säU återkalla fullmakten,
fullmakten.

Fullmakt all slula avtal om köp, byte eller gåva av fasl egendom skall vara skriftlig. Har sådan fullmakt blivit, efler ty i 16 och 17 §§ sägs, återkallad eller för kraftlös förklarad, vare fullmakten ulan verkan.

Genom vad här ovan i detla kapitel stadgas därom, atl rättshandling av fullmäkfigen i vissa fall icke är gällande mol fullmaklsgivaren, sker ej ändring i vad 18 kap. 3 § handelsbalken innehåller angående verkan därav all vad som genom sådan rättshandling åtkommils blivit använt lill fullmakts-givarens nytta.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Bestämmelsema i 27 § i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjal verkställas före ikraftlrädandel.

' Senaste lydelse 1970: 1006.

Nuvarande lydelse

1 §' Vill den, som tillhandlar sig lösören och tillåler, att desamma få i säljarens vård kvarbliva, att vad han tillhandlat sig skall fredas frän utmätning för säljarens skuld och i händelse av dennes konkurs från boets tillgångar avskiljas, upprätte skriftlig avhandling om köpel med förteckning å de köpta persedlarna och vittnens underskrift. Han skall inom en vecka därefter i tidning med spridning inom den ort, där säljaren bor, låta införa kungörelse om avhandlingen med uppgift om säljarens och köparens namn och yrken, dagen då köpeavhandlingen blivit uppgjord saml köpeskillingens belopp. Avhandlingen jämte bevis om atl kungörelsen införts i tidning skall dels inom åtta dagar från den dag då kungörelsen skedde uppvisas för kronofogdemyndigheten i den ort där egendomen finnes, och i beslyrki avskrift tillställas myndigheten, dels inom en månad från samma dag företes inför tingsrätten i orten till inlagande i dess protokoll.

2 § Tingsrätt bör genast hos sig. Ull allmänhetens kännedom, angående uppvisade och inprotokol-lerade köpeavhandlingar, offenlli-

Föreslagen lydelse

1 §' Vill den, som tillhandlar sig lösören och tillåter, att desamma få i säljarens vård kvarbliva, att vad han tillhandlat sig skall fredas från utmätning för säljarens skuld och i händelse av dennes konkurs från boets tillgångar avskiljas, upprätte skriftlig avhandling om köpel med förteckning å de köpta persedlarna och vittnens underskrift. Han skall inom en vecka därefter i ortstidning inom den ort, där säljaren bor, låla införa kungörelse om avhandlingen med uppgift om säljarens och köparens namn och yrken, dagen då köpeavhandlingen blivit uppgjord samt köpeskillingens belopp. Avhandlingen jämte bevis om all kungörelsen införts i ortstidning skaU dels inom åtta dagar från den dag då kungörelsen skedde uppvisas för kronofogdemyndigheten i den ort där egendomen finnes, och i bestyrkt avskrift tillställas myndigheten, dels inom en månad från samma dag företes inför tingsrätten i orten till intagande i dess protokoll.

2 § Tingsrätten för förteckning över uppvisade och inprolokollera-de köpeavhandlingar.

Denna lag träder i kraft den I juli 1977.

Bestämmelserna i 1 § i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutals eller börjal verkställas före ikraftträdandet.

Köpeavhandling, om vilken kungörelse finnes anslagen vid utgången av juni 1977, skall införas i förleckning som sägs i 2 §, varefter kungörelsen får nedtagas.

21 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1862:10 s. 1) om kallelse på okända borge-

närer

Härigenom föreskrives atl 11 § lagen (1862:10 s. 1) om kallelse på okända borgenärer' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

11 § Då kallelse är så sökt, som i 9 § sägs; utfärde rätten offentiig stämning å okända borgenärer alt sist å viss dag, sedan sex månader förflutit, giva sirta fordringar skriftligen eller muntligen an. Stämningen varde / rättens kansli anslagen sex månader före inställelsedagen och i allmänna tidningarna kungjord tre gånger, första gången fem och tredje gången sist två månader innan den dag iniräffar. Utmätningsmannen i orten och alla inländska borgenärer, som å den i 9 § omförmälda förteckning upptagna äro, skola om stämningen särskill underrättas; och foge rätten anstalt, alt sådan underrättelse varder, minst en månad före inställelsedagen, dem meddelad.

Föreslagen lydelse

11 §'' Då kallelse är så sökt, som i 9 § sägs; utfärde rätten offentlig stämning å okända borgenärer att sisl å viss dag, sedan sex månader förflutit, giva sina fordringar skriftligen eller muntligen an. Stämningen varde skyndsamt kungjord ( Post- och Inrikes Tidningar. Utmätningsmannen i orten och alla inländska borgenärer, som å den i 9 § omförmälda förteckning upptagna äro, skola om stämningen särskilt underrättas; och foge rätten anstalt, att sådan underrättelse varder, minst en månad före inställelsedagen, dem meddelad.

Prop. 1976/77:63 35

22 Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1921:225)

Härigenom föreskrives i fråga om konkurslagen (1921:225)' dels att iS5, 111, 129, 130, 149, 155, 166, 176, 186, 189 och 210 §§ orden "allmänna tidningarna" skall bytas ut mot "Posl- och Inrikes Tidningar", dels att 19, 74, 185 och 202 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 § Meddelas beslut om konkurs skall konkursdomaren genast utsätta första borgenärssammanträdet att hållas inför konkursdomaren lidigasl tre och senast fem veckor från dagen för konkursbesluiel. Sammanträdet får dock hållas senare än som har sagts nu, om det är nödvändigt med hänsyn till konkursboets omfattning och beskaffenhei. Konkursdomaren skall även bestämma den tid, minsl fyra och högsl tio veckor från dagen för konkursbeslutet, inom vilken bevakning av fordran skall äga mm. Han skall därjämte bestämma den eller de ortstidningar i vilka kungörelser om konkursen skola införas.

Konkursbeslutet jämte vad kon- Konkursbeslutet jämte vad kon
kursdomaren bestämt enligt första kursdomaren bestämt enligt första
stycket kungöres i Post- och Inri- stycket kungöres i Post- och Inri
kes Tidningar och;" ortstidning som kes Tidningar och ortstidning.
avses i nämnda stycke.

Gäldenären skall kallas till första borgenärssammanlrädet och därvid erinras om sin skyldighet enligt 92 § att vid sammanträdet avlägga bouppteckningsed. I fråga om delgivning av kallelsen gäller vad som är föreskrivet om stämning i tvistemål.

74 § Skall konkursbos egendom       74 § Skall konkursbos egendom
säljas å auktion genom förvaltarens säljas å auktion genom förvaltarens
försorg, låle han kungöra auktionen försorg, låle han kungöra auktionen
på sätt och inom tid, som i utsök-   på sätt och inom tid, som i utsök
ningslagen stadgas för kungörande ningslagen sladgas för kungörande
av auktion å egendom av det slag, av auktion å egendom av det slag,
varom fråga är; dock vare kungö-   varom fråga är; dock vare kungö
relsens införande i allmänna tid-      relsens införande i Post- och Inri-
ningarna eller i länskungörelserna    kes Tidningar icke i något fall erfor-
icke i något fall erforderiigt.    derligt.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande auktion, som enligt 73 § besöijes av borgenär.

' Senaste lydelse av

111 §1957:97 176 §1975:244

130 §1946:809 210 §1970:848

155 §1970:848

166 § "-

' Senaste lydelse 1975:244,

Prop. 1976/77:63 36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

185 § Finner konkursdomaren, då beslul om konkurs meddelas, anledning till antagande, alt gäldenärens bo icke förslår till bestridande av konkurskostnadema, och ställes ej genast säkerhet för sagda koslnader, skall vad fömt i denna lag är stadgat om vidtagande av åtgärder då konkurs uppstått icke äga tillämpning, utan gälle vad här nedan föreskrives:

/) Konkursdomaren skaU om 1) Konkursbesluiel kungöres i konkursen genast ulfärda kungö- Posl- och Inrikes Tidningar och relse med uppgift om dagen, då ortstidning. I kungörelsen skall an-konkursansökningen ingivits; och märkas att anledning finnes till så-varde i kungörelsen dessulom an- dant antagande, som ovan sagts. märkt, att anledning finnes lill sådant antagande, som ovan sagts. Kungörelsen skall ofördröjligen anslås i rättens kansli samt genast eller nästa postdag avsändas för att en gång införas i allmänna tidningarna ävensom en eller två tidningar inom orten; varjämte konkursdomaren har att om konkursen genast underrätta allmänna åklagaren 1 orten samt, om gäldenären är ämbets- eller tjänsteman, hans närmasteförman.

2) Konkursdomaren skall, där det prövas erforderligt, förordna en god man att taga vård om gäldenärens bo. Har icke till koidiursdomaren ingivits av gäldenären under edsförpliktelse underskriven förteckning över hans tillgångar och skulder med uppgift om dels varje borgenärs namn och postadress, dels i vad mån skuld avser lön eller pension och dels de böcker och andra handlingar, som röra boet, skall god man alltid förordnas. Det åligger i sådant fall gode mannen atl ofördröjligen upprätta och till konkursdomaren inkomma med förteckning, som nyss sagts, samt att så snart kunskap vunnits om löne- eller pensionsskuld genast anmäla detta till kronofogdemyndigheten i gäldenärens h(mortskommun. Finnes ej löne- eller pensionsskuld skall detta anmärkas i förteckningen. Vid bouppteckningsförrättningen skall gäldenären vara tillstädes och under edsförpliktelse redligen uppgiva boet.

3) Framgår ej av bouppteckningen, att tillgång finnes till bestridande av konkurskostnadema, kalle konkursdomaren genast gäldenären att inställa sig för att fästa bouppteckningens riktighet med sådan ed, som i 91 § sägs. Edgången må ej utsättas att äga mm tidigare än en vecka efter det beslutet om konkurs meddelades. Har konkursansökningen gjorts av borgenär, varde underrättelse om tiden för edgången med posten översänd till honom.

Edgångsyrkande, varom stadgas i 93 §, må jämväl i fall, varom nu är fråga, av borgenär framställas.

Vad 4 kap. i övrigt föreskriver i avseende å edgång likasom ock vad i samma kapitel stadgas om påföljd för gäldenär av tredska att vid boupp-

' Senaste lydelse 1975:1263.

Prop. 1976/77:63 37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

leckningsförrällning vara tillstädes och uppgiva boet skall i fall, som här avses, äga molsvarande fillämpning.

4) Varder ej genom lillägg vid bouppteckningens beedigande eller eljest ådagalagt, alt tillgång finnes till bestridande av konkurskostnadema, och ställes ej heller säkerhet för sagda kostnader, meddele konkursdomaren beslut om avskrivning av konkursen. Innan gäldenären beedigat bouppteckningen eller annan fullgjort edgång, som må hava förelagts honom, må konkursen ej avskrivas, där ej hinder föreligger för edgångs fullgörande inom skälig tid och konkursdomaren finner anledning saknas till antagande, atl genom edgången tillgång till kostnademas bestridande skulle yppas.

5) Finnes boet förslå till konkurskostnaderaas bestridande eller ställes säkerhet för desamma, skall konkursdomaren iakttaga vad som omförmäles i 19 §, därvid likväl de tider, som enligt sagda paragraf skola räknas från det beslutet om konkurs meddelades, i stället skola räknas från dagen för utfärdandet av kungörelse enligt paragrafen. Med konkursen skall jämväl i övrigt så förhållas som i allmänhet är beträffande konkurser föreskrivet; dock att, där bouppleckningsed redan avlagts, det ej åligger gäldenären eller annan, som gått eden, att ånyo fullgöra sådan edgång.

202 § Erfordras under konkursen ändrad föreskrift, i vilken eller vilka ortstidningar kungörelser angående konkursen skola införas, ankomme på konkursdomaren atl meddela och låta kungöra sådan föreskrift; underrätte ock ofördröjligen rätlens ombudsman därom.

Möter hinder för införande av Möter hinder för införande av

kungörelse om konkursen i ortstid- kungörelse om konkursen i viss

ning, som i sådani avseende be- ortstidning, skall kungörelsen an-

stämts, skall kungörelsen anses be- ses behörigen offentliggjord, ändå

hörigen offentliggjord, ändå aU den att den ej inlagils i den tidning,
ej intagits i den tidning.

Kungörelse om konkursmåls handläggning vid rätten må utan hinder av föreskrift, att densamma skall införas i ortstidning minst tio dagar för den, som utsatts för handläggningen, i sådan tidning införas senare, om konkursdomaren finner särskilda omsländigheter därtill föranleda.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Bestämmelserna i 19 § gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

Prop. 1976/77:63 38

23 Förslag till

Lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1)

Härigenom föreskrives i fråga om utsökningslagen (1877: 31 s. 1)' dels alt i 91 § orden "allmänna tidningama" skall bylas ul mot "Posl-och Inrikes Tidningar", dels att 90, 96 a och 141 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

90 §'' Skall lös egendom säljas på 90 § Skall lös egendom säljas på

auktion, skall utmätningsmannen auktion, skall tid och ställe för auk-

kungöra tid och ställe för auktionen tionen kungöras i den eller de orts-

i tidning inom orten och på sätt som tidningar som utmätningsmannen

i övrigt finnes lämpligt. Finnes för bestämmer samt på sätt som i öv-

viss ort förordnat, atl auktion skall rigt finnes lämpligt. Finnes för viss

kungöras på särskill sätt, skall det ort förordnat, all auktion skall

också lända till efterrättelse. kungöras på särskill sätt, skall del

också lända lill efterrättelse.

Är egendom, som säljas skall, av beskaffenhei atl den ej, ulan alt förslö-ras eller väsentligen försämras, kan förvaras under den lid, som för auktionens kungörande i ovan stadgad ordning erfordras, äge utmätningsmannen låta kungöra försäljningen på annat sätt, som lämpligt finnes.

96 a § Lös egendom, som avses i della kapitel och kan antagas ej vara föremål för okänd sjö- eller luflpanlrält, äger utmätningsmannen sälja under hand i stället för på auktion, om det är sannolikt all avsevärt högre köpeskilling kan uppnås därigenom. Innan försäljning sker, skola gäldenären, sökanden och envar annan, vars rätt är beroende av försäljningen och som är känd för utmätningsmannen, om möjligl erhålla tillfälle all yttra sig.

Innan egendom säljes under Innan egendom säljes under
hand, skall utmätningsmannen in- hand, skall utmätningsmannen in
fordra anbud genom kungörelse, fordra anbud genom kungörelse,
som införes i en eMerflera tidningar som införes i den eller de ortstid
inom orten, eller på annat lämpligt ningar som utmätningsmannen
sätt. Avges ej anbud som utmät- bestämmer, eller på annat lämpligt
ningsmannen anser sig böra godla- säll. Avges ej anbud som ulmäl-
ga, skall auktion utsättas. ningsmannen anser sig böra godta
ga, skall auktion utsättas.

I fråga om försäljning under hand äga i övrigt 91 § 2 och 5 mom. samt 92 och 96 §§ motsvarande tillämpning.

141 §'' När utmätt lös egendom 141 §'' När utmätt lös egendom
sålts under hand, skall utmätnings-    sålts under hand, skall utmätnings
mannen, om det ej är uppenbart        mannen, om det ej är uppenbart
obehövligt,   utsätta   sammanträde   obehövligt,   utsätta   sammaniräde

' Senaste lydelse av 91 § 1973: 1131 (jfr 1975:917). » Senaste lydelse 1973: 1131 Ofr 1975:917). » Senaste lydelse 1973: 1131 (jfr 1975:917). * Senaste lydelse 1973: 1131 (jfr 1975:917).

Prop. 1976/77:63

Nuvarande lydelse

för köpeskillingens fördelning och minsl två veckor i förväg kalla gäldenären, sökanden och envar annan rättsägare som är känd för utmätningsmannen. När särskilda skäl föranleda det, skall han också kungöra lid och plats för sammanträdet i tidning inom orten eller på annat lämpligt sätt.

Föreslagen lydelse

för köpeskillingens fördelning och minst två veckor i förväg kalla gäldenären, sökanden och envar annan rättsägare som är känd för utmätningsmannen. När särskilda skäl föranleda det, skall tid och plats för sammanträdet också kungöras i den eller de ortstidningar som utmätningsmannen bestämmer eller på annat lämpligt sätt.

Nuvarande lydelse

17 §' Kungörelsedelgivning sker genom atl handlingen hålles tillgänglig viss tid hos myndigheten eller på plats, som myndigheten bestämmer, och genom atl meddelande härom och om handlingens huvudsakliga innehåll införes i lämpUg tidning inom sju dagar från beslul om kungörelsedelgivning. Är införande i tidning uppenbarligen meningslöst, får meddelandet i stället anslås i myndighetens lokal inom samma tid. Della förfarande får också användas, om kungörelsedelgivning enligt 15 § ägt mm och därefter ny delgivning skall ske i samma mål eller ärende. Vid delgivning i fall som avses i 16 § försia stycket andra punkten med de personer som hyr eller annars innehar lägenhet i samma fastighet skall dessulom meddelandet anslås inom fastigheten på lämpligt sätt inom sju dagar från beslutet om kungörelsedelgivning.

Föreslagen lydelse

17 §' Kungörelsedelgivning sker genom att handlingen hålles tillgänglig viss tid hos myndigheten eller på plats, som myndigheten bestämmer, och genom att meddelande härom och om handlingens huvudsakUga innehåll införes i Post-och Inrikes Tidningar och ortstidning eller endera av dessa inom tio dagar från beslut om kungörelsedelgivning. Är införande i tidning uppenbarligen meningslöst, får meddelandet i stället anslås i myndighetens lokal inom samma tid. Detta förfarande får också användas, om kungörelsedelgivning enligt 15 § ägt mm och därefter ny delgivning skall ske i samma mål eller ärende. Vid delgivning i fall som avses i 16 § första stycket andra punklen med de personer som hyr eller annars innehar lägenhet i samma fastighet skall dessutom meddelandet anslås inom fastigheten på lämpligt sätt inom sju dagar från beslutet om kungörelsedelgivning.

Prop. 1976/77:63 41

kommunen. Avser delgivningen i fall som avses i 16 § försia stycket andra punkten de personer som hyr eller annars innehar lägenhet i samma fastighet, skall i stället handlingen eller meddelande enligt 6 § andra stycket sändas med posten till envar av dem, om ej också detta förfarande skulle medföra större kostnad och besvär än som är försvarligt med hänsyn lill ändamålel med delgivningen.

19 § Delgivning har skett genom atl den som sökes för delgivning har mottagit handlingen i huvudskrift eller styrkt avskrift eller styrkt kopia oavsett på vilket sätt den kommit honom tillhanda.

Förekommer vid särskild postdelgivning eller slämningsmannadelgiv-ning alt den som sökes för delgivning vägrar alt laga emot handlingen, anses delgivning ändå ha skell.

Delgivning skall anses ha skett Delgivning skall anses ha skett

enligl 6 § andra stycket genom enligt 6 § andra siyckei genom

atl handlingen är tillgänglig och alt handlingen är tillgänglig och
meddelandet delgivits, meddelandet delgivils,

enligt 12 eller 13 § genom all det enligt 12 eller 13 § genom all det

blivit fullgjort som föreskrives där, blivit fullgjort som föreskrives där,

enligt 15 § andra stycket sista enligt 15 § andra stycket sista

punkten genom all handlingen läm- punklen genom alt handlingen läm
nals i den söktes hemvist eller fästs nåls i den söktes hemvisl eller fästs
på dörren till hans bosiad, på dörren till hans bostad,

enligt 17 § på sjunde dagen efter enhgt 17 § på Uonde dagen efter

beslutet om kungörelsedelgivning beslutet om kungörelsedelgivning
under fömtsättning all del blivit under fömtsättning alt det blivit
fullgjort som föreskrives i paragra- fullgjort som föreskrives i paragra
fens första stycke. fens första stycke.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Äldre beslämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörelsedelgivning som har beslutals före ikraftträdandet.

25 Förslag till

Lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808)

Härigenom föreskrives atl i 11 § lagsökningslagen (1946: 808) orden "allmänna tidningama" skall bytas ut mot "Post- och Inrikes tidningar".

Denna lag iräder i krafl den I juli 1977.

Prop. 1976/77:63 42

26 Förslag till

Lag om ändring i förvaltningslagen (1971:290)

Härigenom föreskrives att 12 § förvaltningslagen (1971:290) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 § Besvär över myndighets beslut anföres genom att besvärshandling tillställes den förvaltningsmyndighet eller förvaltningsdomstol som har all pröva besvären. I besvärshandlingen skall anges del beslut som överklagas.

Besvärshandlingen skall ha kom-   Besvärshandlingen skall ha kom
mit in inom tre veckor från den dag   mit in inom tre veckor från den dag
då klaganden fick del av beslutet. I    då klaganden fick del av beslutet. I
fråga om beslul, som avser före-   fråga om beslut, som avser före
skrift till allmän efterrättelse och skrift till allmän efterrättelse och
som ej delges, räknas besvärstiden som ej delges, räknas besvärsliden
från den dag då beslutet tillkänna-    från den dag då beslutet tillkänna
gavs. Har beslutet tillkännagivits ga\s. Härvid har 5 § första stycket
vid mer än elt tUlfälle, räknas be- lagen (1977:000) om kungörande i
svarstiden från dagen för det sista    mål och ärenden hos myndighet
tillkännagivandet.                         m. m. motsvarande tillämpning.

Besvär som ej anförts i rätt tid upplages ej till prövning. Har besvärshandlingen före besvärstidens utgång kommit in till den myndighel som har meddelat det överklagade beslutet, skall besvären ändå upplagas lill prövning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Äldre bestämmelser gäller fortfairande i fråga om talan mol beslut som har fallats före ikraftträdandet.

Prop. 1976/77:63 43

27 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt for utlänning och utländskt foretag att idka näring här i riket

Härigenom föreskrives att i 26 och 27 §§ lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket' orden "aUmänna tidningama" skall bytas ut mot "Post- och Inrikes Tidningar".

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1977.

28 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

Härigenom föreskrives i fi-åga om sjölagen (1891:35 s. If dels att i 217 § orden "allmänna tidningama" skaU bytas ut mot "Post-och Inrikes Tidningar". dels att 40 § skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

40 § Partrederi föreligger, om flera 40 § Partrederi föreligger, om flera
överenskommit att under delad överenskommit att under delad
ansvarighet gemensamt driva sjö- ansvarighet gemensamt driva sjö
fart med eget fartyg. Anmälan om fart med eget fartyg. Anmälan om
partrederiavtal kan göras hos regis- partrederiavlal kan göras hos regis
termyndigheten, som har att oför- lermyndighelen, som har alt oför
dröjligen kungöra anmälningen, dröjligen anteckna anmälningen /
Närmare föreskrifter om anmäl- det register där fartyget är infört el-
nings- och kungörelseförfarandel ler, om det ej är registrerat, kungö-
meddelas av regeringen. ra densamma. Närmare föreskrif-

ter om anmälnings- och kungörelseförfarandet meddelas av regeringen.

För de förpliktelser som uppkomma för partrederiet sedan rederiavtalet anmälts till registermyndigheten svarar varje redare endasl i förhållande liU sin andel i fartyget i den mån han ej åtagit sig större ansvarighet. För dessförinnan uppkomna rederiförpliktelser svara redama solidariskt.

I fråga om redamas inbördes rättigheter och skyldigheter tillämpas bestämmelserna i 41—57 §§ i den mån annat ej avtalats.

Denna lag träder i kraft den I juli 1977.

29 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1907:15 s. 1) angående avlösning av avgäld

från avsöndrad lägenhet

Härigenom föreskrives att 6 § lagen (1907:15 s. 1) angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet' skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1977.

' Senaste lydelse av 26 § 1975:1361.

Lagen omtryckt 1975:1289.

ä Senaste lydelse av 6 § 1917:276.

Nuvarande lydelse

14 § Om ungefärliga liden för förrättning, som slröängsnämnd har att förelaga å fastighet, skall lantmätaren minst fjorton dagar förut låla uppläsa kungörelse 1 kyrkan i den församling, där fastigheten är belägen. Därjämte åligger lantmätaren alt minst tjugu dagar före den beräknade tiden för förrättningen med poslen avsända kallelse till den, som enligl senaste mantals-längd eller eljest tillgängliga upplysningar i egenskap av ägare innehar fastigheten; dock vare, där denne icke har känt hemvist inom riket eller han vistas utom riket, sådan kallelse icke erforderlig.

Föreslagen lydelse

14 § Det åligger lantmätaren att minst tjugu dagar före den beräknade tiden för förrättning, som slrö-ängsnämnd har att företaga å fastighet, med posten avsända kaUelse liU den, som enligt senaste mantalslängd eUer eljest tillgängliga upplysningar i egenskap av ägare innehar fastigheten; dock vare, där denne icke har känt hemvist inom riket eller han vistas utom rikel, sådan kallelse icke erforderlig.

Då ecklesiastikt hemman beröres av förrättning, som här avses, göre lantmätaren i god lid hos länsstyrelsen anmälan därom, i syfte att allmänt ombud må förordnas atl vid förrättningen bevaka hemmanets rätt.

60 § Ersättning, som utgår på sätt i 56 eUer 57 § sägs, skall av länsstyrelsen utbetalas, så snart beslutet om ängamas indragning äger laga kraft.

Besväras fastigheten av sökt eller beviljad inteckning för fordran eller för avkomst eller annan förmån, som upplåtits alt utgå av fastigheten, eller kan fastigheten, jämlikt 11 kap. 2 !(jordabalken, i ägarens hand häfta för ogulden köpeskilling, må ersättningen icke till ägaren utbetalas, med mindre han styrker, alt vederbörande rättsägare lämnat sitt medgivande därtill. Gitter fastighetens ägare ej visa sådant medgivande, skaU länsstyrelsen fördela beloppel meUan rättsägama i den ordning, som är stadgat för fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom.

Prop. 1976/77:63 45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

minsl fjorton dagar före samman- gar före sammanträdet, trädet.

Denna lag träder i krafl den 1 juli 1977.

Äldre bestämmelser gäUer fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkstäUas före ikraftträdandet.

31 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1927:79) om rätt för borgenär till betalning

ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1927:79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på gmnd av brandförsäkringsavtal' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 § Har ersättningsbelopp blivit nedsatt hos länsstyrelsen, utsatte denna så snart ske kan sammanträde för förhandling om rättsägares anspråk och beloppets fördelning.

Kallelse till sammanträdet skall Kallelse till sammanträdel skall
genom länsstyrelsens försorg minsl genom länsstyrelsens försorg minst
fjorton dagar fömt med posten sän- fjorton dagar förut med poslen sän
das lill fastighetsägaren och kända das till fastighetsägaren och kända
borgenärer, som i denna lag avses, borgenärer, som i denna lag avses,
så ock införas i allmänna tidningar- så ock kungöras i Post- och Inrikes
na och tidning inom orten. I övrigi Tidningar. I övrigt skall i avseende
skaU i avseende å fördelningen be- å fördelningen bestämmelsema om
slämmelsema om fördelning av kö- fördelning av köpeskilling för exe-
peskilling för exekutivt försåld fast kutivt försåld fast egendom äga
egendom äga motsvarande tillämp- motsvarande lillämpning.
ning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Äldre bestämmelser gäUer fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller böijat verkstäUas före ikraftträdandet.

' Lagen omtryck 1970: 1011.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1970:1011.

Nuvarande lydelse

6 § Har sökanden visal sannolika skäl, att handlingen för honom förstörts eller eljesl förkommil, förelägge rällen honom alt å viss rättegångsdag fullfölja ansökningen; och utfärde rätten offentlig stämning, som anslås i rättens kansli och genom rättens försorg Införes i allmänna tidningarna ävensom, där rätten prövar lämpligt, 1 tidning inom orten. Införandel i allmänna tidningarna skall äga rum i första numret för januari, april, juli eUer oktober månad; och skall vid utsättande av dag för ansökningens fullföljande iakttagas, att minsl elt och högst två år komma atl förflyta mellan dagen för införandet och den dag, som utsattes för ärendets fullföljande.

Föreslagen lydelse

6 § Har sökanden visal sannolika skäl, atl handlingen för honom förstörts eller eljesl förkommit, förelägge rätlen honom alt å viss räl-legångsdag fullfölja ansökningen; och utfärde rätten offentlig stämning, som genom rättens försorg kungöres i Post- och Inrikes Tidningar. Kungörelsen skaU införas i tidningens första nummer för januari, april, juli eUer oktober månad; och skaU vid utsättande av dag för ansökningens fullföljande iakttagas, att minst ett och högst två år komma alt förflyta mellan dagen för kungörandet och den dag, som utsattes för ärendets fullföljande.

Prop. 1976/77:63 47

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rättelse härom skaU meddelas sö- Underrättelse härom skall medde-

kanden. las sökanden.

Denna lag träder i kraft den I juli 1977.

Bestämmelsema i 6 § i sin äldre lydelse gäUer fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkstäUas före ikraftträdandet.

33 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1934:437) for Sveriges riksbank

Härigenom föreskrives att i 27 § lagen (1934:437) för Sveriges riksbank' orden "aUmänna tidningama" skaU bytas ut mol "Post- och Inrikes Tidningar".

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Senasie lydelse av 27 § 1974:569.

Nuvarande lydelse

1 § Var som i saltsjön inom svensk skärgård eller vid svensk kust eller i rikels segelbara insjöar, floder eller kanaler bärgar övergivet fartyg eller skeppsvrak eller till fartyg hörande redskap eUer gods, evad sådant upptages från boUen eUer anträffas flytande på vaUnet eller drivet å strand, vare skyldig alt anmäla fyndet hos landsfiskal eller annan polisman eUer hos lullljänsle-man; och skall del åligga den, som mottagit sådan anmälan, aU därom ofördröjligen meddela distriktets tullförvaltning underräUelse.

3 §' TuUförvaltning, som mottagit underrättelse om bärgning enligl vad i 1 § eller 2 § försia stycket sägs, vare skyldig aU föranstalta om besiktning av fyndet samt att därefter låla i aUmänna tidningarna samt i de av sjöfarlsstyrelsen utgivna Underrättelser för sjöfarande ävensom i tidning inom orten införa kungörelse om bärgningen med föreläggande för ägaren till del bärgade godset att anmäla sig hos tullförvaltningen inom nittio dagar från kungörandet / allmänna tidningarna eller inom den längre tid, ej överstigande ett år, från sagda kungörande, som generaliullstyrelsen kan för särskilt faU finna skäligt bestämma.

Föreslagen lydelse

1 § Var som i saltsjön inom svensk skärgård eller vid svensk kust eller i rikets segelbara insjöar, floder eller kanaler bärgar övergivet fartyg eller skeppsvrak eller till fartyg hörande redskap eller gods, evad sådant upplages från bollen eller anträffas flytande på vattnet eller drivet å strand, vare skyldig atl anmäla fyndet hos polismyndighet eller hos tulltjänsteman; och skall det åligga den, som mottagit sådan anmälan, att därom ofördröjligen meddela distriktets tullförvallning underrättelse.

3 §' Tullförvaltning, som mottagit underrättelse om bärgning enligt vad i 1 § eller 2 § första stycket sägs, vare skyldig all föranstalta om besiktning av fyndet saml atl därefter låta i Post- och Inrikes Tidningar samt i de av sjöfartsverket utgivna Underrättelser för sjöfarande införa kungörelse om bärgningen med föreläggande för ägaren lill del bärgade godset att anmäla sig hos tullförvaltningen inom nittio dagar från kungörandet eller inom den längre tid, ej överstigande eU år, från kungörandet, som generaltullstyrelsen kan för särskill fall finna skäligt bestämma. '

Prop. 1976/77:63

Nuvarande lydelse

7 § Överstiger fynds värde ej lio kronor, enligl intyg av landsfiskal eller av tulltjänsteman, vilken generaltuUstyrelsen bemyndigat atl ulfärda sådant intyg, må, där tullför-vallningen ej finner särskild anledning föreligga för fyndets behandUng i annan ordning, lullförvalt-ningen, utan vidare besiktning och utan kungörande av bärgningen, utlämna fyndet lill bärgaren.

Föreslagen lydelse

7 § Överstiger fynds värde ej tio kronor, enligl intyg av poUsmyn-dlghet eller av tuUljänsleman, vilken generaliullstyrelsen bemyndigat att utfärda sådant intyg, må, där tullförvaltningen ej finner särskild anledning föreligga för fyndels behandling i annan ordning, lullför-valtningen, utan vidare besiktning och ulan kungörande av bärgningen, utlämna fyndet lill bärgaren.

Prop. 1976/77:63 50

35 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar

Härigenom föreskrives atl 52, 56, 80 och 93 §§ lagen (1939:608) om enskilda vägar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

52 § Styrelse för vägsamfåUighet skall bestå av en eUer flera här i riket bosatta personer och hava sitt säte i den ort, där vägen eller största delen därav är belägen.

Ändå att den tid, för vilken styrelseledamot blivit utsedd, ej gått tiU ända. må han skiljas från uppdraget genom beslul av de väghåUningsskyl-diga.

Anmälan om val av styrelse eUer ändring i dess sammansättning skaU ofördröjhgen göras hos länsstyrelsen.

Har styrelseledamot avgått eller den tid, för vilken han blivit vald, gått lin ända ulan atl anmälan om nytt val skett, och är styrelsen med kvarstående ledamöter ej beslulför, eUer saknas eljest behörig styrelse, skall länsstyrelsen på yrkande av någon, vars rätt kan vara beroende av att styrelse finnes, förordna syssloman att, intill dess efter inkommen anmälan om verk.ställt val förordnandet återkaUas, antingen ensam eUer jiimte de styrelseledamöter, som må finnas, förvalla samfäUighelens angelägenheter och företräda samfälligheien på sätt om styrelse finnes nedan stadgat. Syssloman njute av samfälligheien arvode, som bestämmes av länsstyrelsen.

Då styrelse utsetts eller ändring i Länsstyrelsen skall föra förteck-
dess sammansättning skell samt då ning över vägsamfälligheter. För
förordnande av syssloman ägt rum. teckningen skall innehålla uppgif-
skall på samfällighetens bekosinad ler om styrelses sammansättning
underrättelse därom inlagas i läns- och om förordnad syssloman,
kungörelserna.

56 § A sammanträde, varom i 50 förmäles, må rösträtt för envar av de väghållningsskyldiga fastigheterna utövas av den, som jämlikt 5 § har att svara för fullgörande av faslighetens förpliktelser, efter det andelstal, som är bestämmande för faslighetens delaktighet i väghållningsskyldigheten. Väghållningsskyldig, som icke gäldat förfallet bidrag, är förlustig sin rösträtt, intill dess betalningen fullgöres. Ej må någon utöva rösträtt för mer än en tiondel av de väghållningsskyldigas sammanlagda, å sammanträdet företrädda andelstal. Ej heller må någon själv eUer genom ombud eller såsom ombud för annan dellaga i behandling av fråga rörande avtal mellan honom ocn samfälligheien eller angående avtal meUan denna och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot samfällighetens. Vad sålunda stadgats äge motsvarande tiUämpning beträffande rättegång eller annan lalan mot honom eller tredje man.

Vid avgörande av fråga, som rör uteslutande sådan del av väghåUningen, däri aUenast vissa av de väghållningsskyldiga äro pliktiga att taga del, till-komme endast dessa väghåUningsskyldiga rösträtt.

För beslut vid sammanträde eifordras, där ej i stadgama finnes för

Prop. 1976/77:63 51

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

visst faU annorledes bestämt, allenast enkel pluralitet i röstetal, beräknat på sätt ovan nämnis. Vid lika röstetal avgöres val genom lotlning, i andra frågor gäUe den mening, som biträdes av de flesta röstande, eller, om jämväl antalet röstande är lika, av ordföranden vid sammanträdel.

Över beslut, som å sammaniräde fattas, skall genom slyrelsens försorg föras protokoU, vilkel senast fjorton dagar efter sammanträdel skall vara för de väghåUningsskyldiga tillgängligt.

KaUelse till sammaniräde skall, KaUelse till sammanträde skall,
där ej i gäUande stadgar annoriedes där ej i gällande stadgar annoriedes
bestämts, antingen skriftligen delgi- beslämts, antingen skriftligen delgi
vas samtliga väghållningsskyldiga    vas samtliga väghållningsskyldiga
minst en vecka före sammanträdel   minsl en vecka före sammanträdet
eUer ock minst fjorton dagar därför- eUer ock minst fjorton dagar därför-
ut kungöras.yåvä///ry/-Å:an/ör(/en el- ut kungöras i den eller de ortstid-
ler de församlingar, där vägen är ningar som vägsamfäUigheten be-
belägen, som ock i minst en av or-   stämmer,
tens tidningar.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kaUa de väghållningsskyldiga till extra sammanträde. Varder sådani sammaniräde för uppgivet ändamål påfordrat av minst en femtedel av de väghåUningsskyldiga eller det mindre antal, som må vara i stadgama bestämt, skaU sammanträde av styrelsen utlysas.

80 §' Sedan vid förrättningen tillfälle beretts sakägama att yttra sig samt
erforderlig utredning verkstäUts, skall förrättningsmannen med gode män
nen, där han av sådana biträdes, upprätta skriftligt utiåtande angående de i
79 § omförmälda frågoma. 1 utlåtandet skall tillika angivas, hum kostna
dema för förrättningen skola gäldas.

SkaU enligt utlåtandet vägförening bildas, utmärke förrättningsmannen å karta föreningens område och vägar. Vid utlåtandet skola i ty fall fogas dels förteckning över vägarna med uppgift om de fastigheter, å vilka vägarna äro belägna eller skola anläggas, dels ock förteckning över fastighetema inom föreningens område med uppgift för varje fastighei om ägarens namn och hemvist jämte andelstal. Förteckningarna skola innehåUa erforderliga hänvisningar tiU kartan.

Utlåtandet skall innehålla besked, humvida understäUning skall äga mm enUgt vad i 81 § första stycket sägs, samt uppgift om vad den, som vUl anföra besvär över utlåtandet, har att iakttaga.

Förrättningen skaU avslutas med Förrättningen skaU avslutas med
att utlåtandet framlägges för sak- att utlåtandet framlägges för sak
ägama å lid och plats som vid sam- ägarna å lid och plats som vid sam
manträde bestämts; och skall utlå- manlräde bestämts; och skall utlå
tandet därefter jämte övriga i andra landet därefter jämte övriga i andra
stycket omförmälda handlingar å stycket omförmälda handlingar å
sådan plats vara ulsläUl till gransk- sådan plats vara utsläUt till gransk
ning under den tid, som efter ty i ning under den tid, som efter ty i

81 § sägs gäller för anförande av 81 § sägs gäller för anförande av
besvär över utlåtandet. Innan för- besvär över utlåtandet. Innan för-

' Senaste lydelse 1954: 197.

Mot länsstyrelses beslut enligt delta kapitel i fråga om skyldighet för fastighet, som ingår i vägförening, att bidraga tiU föreningens utgifter, om skyldighet att gälda kostnad för förrättning eller utredning, om föreläggande som avses i 87 §, om fastslällelse av stadgar eUer av beslut om ändring däri, om meddelande av föreskrifter att gälla såsom stadgar, om förordnande eller entledigande av syssloman, om ersättning för uppdrag eUer om beslut av vägförening föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Talan mot annat beslul av länsstyrelse enUgt detta kapitel föres, där ej enligt vad nedan föreskrives vid beslutet skall förbUva, hos regeringen genom besvär.

Över beslut, varigenom länsstyrelse förordnat förrättningsman eUer sakkunnigt biträde eUer föreskrivit understäUning av utiåtande, må ej klagas. Ej heUer må talan föras mot länsstyrelses beslut rörande faststäUande av särskilt värde å fastighet eUer mot beslut, varigenom förrättning återförvisats liU förrältningsmannen. Att talan ej må föras mot länsstyrelses beslut i jävsfråga, följer av vad i 30 och 78 §§ är stadgat.

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1977.

Bestämmelsema i 56, 80 och 93 §§ i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1975:677.

36 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1948:433) om försäkringsrörelse'

dels atti 18 och 49 §§,62 §2 mom., 115, 180, 215, 228, 297, 314 och 316 §§ orden "aUmänna tidningama" skall bytas ut mot "Post- och Inrikes Tidningar",

dels att i 49 § orden "tidning inom den ort, där styrelsen har sitt säte" skall bytas ut mot "den eUerde ortstidningar, som styrelsen bestämmer",

dels att i 115,215 och 228 §§ orden "tidning inom den ort, där bolagets styrelse har sitt säte" skall bylas ut mot "den eller de ortstidningar, som styrelsen bestämmer",

dels att i 18 och 180 §§ orden "tidning inom den ort, där bolagets styrelse skall hava sitt säte" skall bytas ut mot "den eller de ortstidningar, som stiftama bestämma",

dels att 62 § 1 mom., 63, 137 och 234 §§ samt 295 § 3 mom. skaU ha nedan angivna lydelse.

Rätlens tillstånd skall av styrelsen och verksläUande direktören sökas senast inom sex månader efter det nedsättningsbeslutet registrerades. Vid ansökningen skola vara fogade bevis att beslutet blivit registrerat samt avskrift av fastställd balansräkning för nästföregående räkenskapsår, försedd med anteckning om bolagsstämmans beslul rörande bolagets vinst eller förlust. Rätten inhämte försäkringsinspektionens yttrande humvida eller i vad mån nedsättningen kan komma alt inverka på försäkrings-

Rättens tillstånd skall av styrelsen och verksläUande direktören sökas senast inom sex månader efter det nedsättningsbeslutet registrerades. Vid ansökningen skola vara fogade bevis att beslutet blivit registrerat samt avskrift av faststäUd balansräkning för nästföregående räkenskapsår, försedd med anteckning om bolagsstämmans beslut rörande bolagels vinst eller förlust. Rätten inhämte försäkringsinspektionens yttrande humvida eUer i vad mån nedsättningen kan komma att inverka på försäkringstagar-

Prop. 1976/77:63

Nuvarande lydelse

tagamas rätt. Finner rätlen med hänsyn lill yttrandets innehåll nedsättningen icke böra bringas till verkställighet, skall ansökningen genast avslås. 1 annat fall utfärde rätten kaUelse å bolagels borgenärer, med föreläggande för den, som viU bestrida ansökningen, all sisl å viss dag, sedan sex månader förflutit, skriftligen hos rätten göra anmälan därom vid äventyr att han eljesl anses hava medgivit ansökningen. Kallelsen varde anslagen i rättens kansli sex månader före in-stäUelsedagen samt kungjord i allmänna tidningarna och minst en tidning i orten tre gånger, försia gången fem och Iredje gången sist två månader innan den dagen inträffar. 1 kallelsen skall intagas elt kortfattat sammandrag av inspektionens yttrande. Slyrkes inför rätten, all de borgenärer, vilka hos rällen bestritt ansökningen, blivit till fuUo fömöjda för sina fordringar eUer medgivit aktiekapitalels nedsättning eller att säkerhet, som av rätten godkännes, ställts för deras fordringar, eUer finner rätten, såvitt angår försäkringstagare, med hänsyn till innehåUet i inspektionens yttrande nedsättningen ändock böra verkstäUas, varde ansökningen bifaUen.

Föreslagen lydelse

nas rätt. Finner rätten med hänsyn lill yttrandets innehåll nedsättningen icke böra bringas lill verkställighet, skall ansökningen genast avslås. 1 annat fall utfärde rällen kallelse å bolagets borgenärer, med föreläggande för den, som vill bestrida ansökningen, att sisl å viss dag, sedan sex månader förflutit, skriftligen hos rällen göra anmälan därom vid äventyr alt han eljesl anses hava medgivit ansökningen. Kallelsen varde skyndsamt kungjord i Post- och Inrikes Tidningar. 1 kallelsen skall intagas ell kortfallat sammandrag av inspektionens yttrande. Slyrkes inför rällen, all de borgenärer, vilka hos rällen bestritt ansökningen, blivit till fuUo fömöjda för sina fordringar eller medgivit aktiekapitalets nedsättning eller all säkerhet, som av rätlen godkännes, ställts för deras fordringar, eUer finner rätten, såvitt angår försäkringstagare, med hänsyn till innehållet i inspektionens yttrande nedsättningen ändock böra verkstäUas, varde ansökningen bifallen.

Om ansökan, som gjorts inom föreskriven tid, så ock om beslut, som meddelats i anledning av ansökningen, skaU genom rättens försorg underrättelse ofördröjligen avsändas till försäkringsinspektionen.

Rättens beslut, varigenom tillstånd till nedsättningens verkställande givits, skall inom sex månader sedan beslutet vunnil laga kraft av styrelsen eller verkställande direktören anmälas för registrering. Anmälningen skall vara åtföljd av rättens beslut i huvudskrift eUer avskrift, så ock av laga-kraftbevis.

Aktiekapitalet skall anses nedsatt, då rättens beslut om tillstånd blivit registrerat.

63 § Innefattar beslut om nedsättning av aktiekapitalet enligl 61 § föreskrift all del nedsättningen molsvarande beloppet skall avsällas till reservfonden eller säkerhetsfonden, skall aktiekapitalet anses nedsatt, då beslu-

' Senaste lydelse 1967:540.

Ansökan om rätlens tillstånd tiU sådan vinstutdelning skall göras av styrelsen och verkställande direktören. Vid ansökningen skall fogas bevis att beslutet om nedsättningen blivit registrerat. Rätten inhämte försäkringsinspektionens ytirande humvida eller i vad mån vinstutdelningen kan komma alt inverka på försäkringstagarnas rätt. Finner rätlen med hänsyn lill yttrandets innehåll vinstutdelning icke böra medgivas, skall ansökningen genast avslås. I annat fall utfärde rätten kallelse å bolagels borgenärer, med föreläggande för den, som vill bestrida ansökningen, atl sisl å viss dag, sedan tre månader förflutit, skriftligen hos rätlen göra anmälan därom vid äventyr atl han eljesl anses hava medgivit ansökningen. KaUelsen varde anslagen 1 rättens kansli tre månader före inställelsedagen saml kungjord i allmänna tidningarna och minsl en tidning i orten tre gånger, första gången två månader och Iredje gången sist en månad innan den dagen inträffar. I kallelsen skall intagas ett kortfattat sammandrag av inspektionens yttrande. Bestrides ej ansökningen eller slyrkes inför rällen, atl de borgenärer, vilka hos rätlen bestritt ansökningen, blivit till fullo fömöjda för sina fordringar eUer medgivit vinstutdelning eller att säkerhet, som av rätten godkännes ställts för deras fordringar, eUer finner rätten, såvitt angår försäkringstagare, med hänsyn tiU innehållet i inspektionens ytirande vinstutdelning ändock böra medgivas, skall rätten lämna tillstånd att ulan hinder av nedsättningen vinstutdelning därefter må äga mm.

Ansökan om rättens tillstånd lill sådan vinstutdelning skall göras av styrelsen och verkställande direktören. Vid ansökningen skall fogas bevis att beslutet om nedsättningen blivit registrerat. Rätten inhämte försäkringsinspektionens yttrande humvida eUer i vad mån vinstutdelningen kan komma alt inverka på försäkringstagarnas räll. Finner rätten med hänsyn tiU yttrandets innehåU vinstutdelning icke böra medgivas, skaU ansökningen genast avslås. I annat faU utfärde rätten kaUelse å bolagets borgenärer, med föreläggande för den, som viU bestrida ansökningen, att sist å viss dag, sedan tre månader förflutit, skriftligen hos rätten göra anmälan därom vid äventyr att han eljest anses hava medgivit ansökningen. KaUelsen varde skyndsamt kungjord i Post- och Inrikes Tidningar. I kaUelsen skall inlagas ett kortfattat sammandrag av inspektionens yttrande. Bestrides ej ansökningen eUer slyrkes inför rätten, att de borgenärer, vilka hos rätten bestritt ansökningen, blivit till fullo fömöjda för sina fordringar eller medgivit vinstutdelning eUer att säkerhei, som av rätten godkännes stäUts för deras fordringar, eller finner rätten, såvitt angår försäkringstagare, med hänsyn lill innehållet i inspektionens yttrande vinstutdelning ändock böra medgivas, skall rätten lämna tillstånd att utan hinder av nedsättningen vinstutdelning därefter må äga rum.

Rättens beslul, varigenom tillstånd lill vinstutdelning givits, skall, sedan det vunnit laga kraft, av styrelsen eller verkställande direktören anmälas för registrering. Anmälningen skall vara åtföljd av rätlens beslut i huvud-skrift eller avskrift, så ock av lagakraflbevis.

137 § Saknar försäkringsaktiebolag tiU registret anmäld behörig styrelse eller verkställande direktör, vare styrelseledamot, verkställande direktören, aktieägare eller borgenär, så ock envar annan, vars rätt kan vara beroende av all någon finnes som äger företräda bolaget, berättigad att hos rätten göra ansökan, att bolaget skall förklaras skyldigt all träda i likvidation.

Där förhållande som avses i första stycket varder för försäkringsinspektionen kunnigt, äger inspektionen därom göra anmälan hos rätten.

Sker ansökan eller anmälan, skall rällen ofördröjligen utfärda kallelse å bolaget samt å aktieägare och borgenärer, som vilja yttra sig i ärendet, atl inslälla sig för rätten å utsatt dag, då frågan om bolagels trädande i likvidation skall prövas av rätten. Kallelsen skall delgivas bolaget på sätt om stämning i tvistemål är stadgat, där upplysning vinnes om någon med vilken delgivning kan äga mm. Härjämte skall kungörelse om kaUelsen genom rättens försorg införas i allmänna tidningarna och tidning inom den ort, där bolagets styrelse skall hava sitt säte, minsl två och högst fyra månader före instäUel-sedagen. Rätten äge, där så äskas. eUer eljest finnes erforderligt, förordna en eUer flera sysslomän alt laga bolagels egendom under vård samt bevaka dess angelägenheter och företräda bolaget tiU dess rätlen meddelat beslut i ärendet.

Sker ansökan eUer anmälan, skall rätten ofördröjligen utfärda kallelse å bolaget samt å aklieägare och borgenärer, som vilja yttra sig i ärendet, atl instäUa sig för rällen å utsatt dag, då frågan om bolagets trädande i likvidation skaU prövas av rätten. KaUelsen skaU delgivas bolaget på sätt om stämning i tvistemål är stadgat, där upplysning vinnes om någon med vilken delgivning kan äga mm. Häijämte skall kungörelse om kaUelsen genom rättens försorg införas i Posi-och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader före inställelsedagen. Rätten äge, där så äskas eller eljest finnes erforderligt, förordna en eller flera sysslomän alt taga bolagets egendom under vård samt bevaka dess angelägenheter och företräda bolaget till dess rätten meddelat beslut i ärendet.

Prop. 1976/77:63 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

234 § Saknar ömsesidigt försäkringsbolag till registret anmäld behörig styrelse eller verkställande direktör, där sådan skall utses, vare styrelseledamot, verkställande direktören, delägare, röstberättigad, som ej är delägare, eller borgenär, så ock envar annan, vars räll kan vara beroende av alt någon finnes som äger företräda bolaget, berättigad alt hos rätlen göra ansökan, atl bolaget skall förklaras skyldigt att träda i likvidation.

Där förhållande som avses i försia stycket varder för försäkringsinspektionen kunnigt, äger inspektionen därom göra anmälan hos rätten.

Sker ansökan eller anmälan,       Sker ansökan eller anmälan,
skall rätlen ofördröjligen ulfärda skaU rällen ofördröjligen ulfärda
kallelse å bolaget samt å delägare kallelse å bolaget saml å delägare
och borgenärer, som vilja yttra sig i och borgenärer, som vilja yttra sig i
ärendet, atl inslälla sig för rällen å ärendet, all inslälla sig för rätten å
utsatt dag, då frågan om bolagets utsatt dag, då frågan om bolagets
trädande i hkvidation skall prövas trädande i likvidation skaU prövas
av rätten. Kallelsen skall delgivas av rätten. Kallelsen skall delgivas
bolaget på sätt om siämning i tvis- bolaget på sätt om stämning i tvis
temål är stadgat, där upplysning temål är stadgat, där upplysning
vinnes om någon med vilken del- vinnes om någon med vilken del
givning kan äga mm. Härjämte   givning kan äga mm. Härjämte
skall kungörelse om kallelsen ge- skaU kungörelse om kallelsen ge
nom rätlens försorg införas i all- nom rättens försorg införas i Post-
inänna tidningarna och tidning in- och Inrikes Tidningar minst två och
om den ort, där bolagets styrelse högst fyra månader före inställelse-
skall hava sitt säte, minsl två och dagen. Rätten äge, där så äskas el-
högst fyra månader före inställelse- ler eljest finnes erforderligt, förord
dagen. Rätten äge, där så äskas el- na en eller flera sysslomän alt taga
ler eljest finnes erforderiigt, förord- bolagels egendom under vård samt
na en eller flera sysslomän att taga bevaka dess angelägenheter och fö-
bolagels egendom under vård saml reträda bolaget tiU dess rätten med-
bevaka dess angelägenheter och fö-      delat beslut i ärendet,
reträda bolaget till dess rätten med
delat beslut i ärendet.

Slyrkes ej innan ärendet företages lill avgörande, att behörig styrelse eller verksläUande direktör finnes samt att införing i registret skett, förklare rätten, att bolaget skall träda i likvidation, och förordne en eller flera lik-vidatorer.

Genom rättens försorg skall till försäkringsinspektionen ofördröjligen avsändas dels för registrering meddelande om beslutet atl bolaget skall träda i likvidation, dels ock underrättelse om förordnande av likvidator med angivande av hans fullständiga namn och postadress. Förordnas syssloman, skall ock för registrering ofördröjligen avsändas meddelande därom med angivande av sysslomannens fullständiga namn och hemvist.

295 § 3 mom. Senast fyra månader efter det registrering skett på anmälan som i 2 mom. andra stycket sägs skall såväl det övertagande som det överlåtande bolagets styrelse göra ansökan om försäkringsinspektionens tillstånd att bringa avtalet om överlålelse till verkställighet.

Finnes ej ansökningen böra genast avslås, skaU försäkringsinspektionen genom tillkännagivande i allmänna tidningarna och tidning inom den ort, där det överlåtande bolagets styrelse har sitt säte, kungöra ansökningens innehåll, avtalet angående överlåtelsen och ett sammandrag av den förebragta utredningen med föreläggande för de försäkringstagare, vilkas försäkringar äro avsedda att överiålas, alt inom en i kungörelsen utsatt tid, minst en månad efter dess ulfärdande, hos försäkringsinspektionen anmäla, huruvida de hava någol alt erinra mol ansökningen. Omfattar avtalet livräntor, som ulgå till personer, vilka icke äro försäkringstagare i del överlåtande bolaget, skola jämväl dessa personer beredas lillfälle alt yttra sig på sätt nu är sagt.

Finnes ej ansökningen böra genast avslås, skaU försäkringsinspektionen genom tillkännagivande i Post- och Inrikes Tidningar kungöra ansökningens innehåll med uppgift om att avtal om överlåtelse av försäkringsbestånd har träffats och var avtalet och annan förebragt utredning hållas tillgängliga samt med föreläggande för de försäkringstagare, vilkas försäkringar äro avsedda att överlåtas, atl inom en i kungörelsen utsatt tid, minst en månad efter dess ulfärdande, hos föräkringsinspektionen anmäla, humvida de hava något atl erinra mot ansökningen. Omfattar avlidet livräntor, som utgå till personer, vUka icke äro försäkringstagare i del överlåtande bolaget, skola jämväl dessa personer beredas tillfäUe att yttra sig på sätt nu är sagt.

Prop. 1976/77:63 59

37 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1950: 272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket'

dels aU i I, 6, 7, 9, 20, 25, 26, 33, 38 och 40 §§ ordel "Konungen" i olika böjningsformer skaU bylas ul mot "regeringen" i molsvarande form,

dels att i 8, 9, 22, 24, 25, 27 och 28 §§ orden "aUmänna tidningama" skaU bytas ut mot "Post- och Inrikes Tidningar",

dels atl 29 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 § Utländsk försäkringsanstall må med försäkringsinspektionens tillstånd överlåta hela sitt till verksamheten här i riket hörande försäkringsbestånd eller del därav tiU svenskt försäkringsbolag eller utländsk försäkringsanstalt, som erhållit koncession för det slag av försäkringsrörelse, varom fråga är.

Ansökan om tUlstånd skaU göras Ansökan om tillstånd skall göras

av såväl överiåtare som övertaga- av såväl överiåtare som övertagare. re. Vid ansökningen skall fogas det Vid ansökningen skall fogas det av-avtal, som träffals angående över- tal, som träffats angående överlå-lålelsen. Med avseende på ansök- telsen. Med avseende på ansökningen skall vidare vad i 295 § 3 ningen skall vidare vad i 295 § 3 mom. andra och tredje siyckena la- mom. andra och tredje styckena gen om försäkringsrörelse stadgas lagen om försäkringsrörelse stadäga motsvarande tillämpning; här- gas äga motsvarande tiUämpning. vid skall iakttagas att det i 3 mom. iredje siyckei nämnda paragraf avsedda tillkännagivandet skall äga rum i allmänna tidningarna och tidning i den ort, där den överlåtande anstaltens generalagent har kontor för verksamhetens bedrivande.

BifaUes ansökningen, skaU överlåtaren anses fritagen från sina förpliktelser på gmnd av det överlåtna försäkringsbeståndet, vilka förpUktelser i StäUet skola åvila övertagaren. Angående underrättelse om verkstäUd överlåtelse skall bestämmelsen i 295 § 4 mom. ovannämnda lag äga motsvarande tUlämpning.

Denna lag iräder i krafl den I juli 1977.

' Senaste lydelse av

I § 1965: 168 25 § 1965:168

6§"- 26 §1957:222

7 § "- 27 § 1965: 168

9§"- 33 §1971:5%

24 § "- 38 § 1965:168

Sker ansökan eller anmälan., skall rätten ofördröjligen ulfärda kallelse å föreningen samt å föreningsmedlemmar och borgenärer, som vilja yttra sig i ärendet, alt inslälla sig för rällen å utsatt dag, då frågan om föreningens trädande i likvidation skall prövas av rällen. Kallelsen skall delgivas föreningen på säll om stämning i tvistemål är stadgat, där upplysning vinnes om någon med vilken delgivning kan äga mm. Genom rättens försorg skall kungörelse om kallelsen införas i aUmänna tidningarna och tidning inom den ort, där föreningens styrelse skall hava sitt säte, minst två och högst fyra månader före nämnda dag. Rätlen äge, där så äs kas eller eljest finnes erforderligt, förordna en eller flera sysslomän att laga föreningens egendom under vård samt bevaka dess angelägenheter och företräda föreningen lill dess rätlen meddelat beslul i ären det.

Sker ansökan eUer anmälan, skall rätten ofördröjligen utfärda kallelse å föreningen saml å föreningsmedlemmar och borgenärer, som vilja yttra sig i ärendet, atl inslälla sig för rällen å utsatt dag, då frågan om föreningens trädande i likvidation skall prövas av rätten. KaUelsen skall delgivas föreningen på säll om siämning i tvistemål är stadgal, där upplysning vinnes om någon med vilken delgivning kan äga mm. Genom rättens försorg skall kungörelse om kallelsen införas i Post- och Inrikes Tidningar minsl två och högst fyra månader före nämnda dag. Rätten äge, där så äskas eller eljest finnes erforderligt, förordna en eller flera sysslomän alt taga föreningens egendom under vård samt bevaka dess angelägenheter och företräda föreningen till dess rätten meddelat beslul i ärendet.

Prop. 1976/77:63

Nuvarande lydelse

anledning till anlagande alt föreningen upphört med sin verksamhel, skall länsstyrelsen genom skrivelse liU föreningen eller på annat lämpligt sätt förhöra sig, humvida föreningen äger bestånd. Vinnes ej upplysning, att föreningen fortfarande består, skall länsstyrelsen genom kungörelse i aUmänna tidningarna och tidning inom den ort, där föreningens styrelse skaU hava sUt säte, anmana föreningen all inom sex månader från det offentliggörande som sist skedde låta sig avhöra. Om ej före fristens utlopp upplysning erhålles alt föreningen består, skaU den anses upplöst och avföras ur registret.

FöreUgga tillförlitliga upplysningar därom att föreningen upphört med sin verksamhet och icke ämnar återupptaga densamma, må länsstyrelsen utan att iakttaga föreskrifterna i försia siyckei andra punkten gena.i förklara att föreningen skaU anses upplöst och avföra den ur registret.

97 §' Senast fyra månader efter 'det registrering skeU på anmälan som i 96 § 2 mom. sägs skall såväl den övertagande som den överiå-lande föreningens styrelse göra ansökan om rättens tillstånd att bringa fusionsavlalet till verkställighet. Vid ansökningen skola fogas bevis att registrering skett samt av den överlåtande föreningens styrelse underskriven förteckning över föreningens kända borgenärer med angivande av postadress. Rätten utfärde kaUelse å den överlåtande föreningens borgenärer, både kända och okända, med föreläggande för den, som vill göra förbehåll om rätt liU betalning av den överlåtande föreningen för sin fordran, alt sisl å viss dag, sedan sex månader förflutit, skriftligen göra anmälan

Föreslagen lydelse

anledning lill anlagande atl föreningen upphört med sin verksamhet, skall länsstyrelsen genom skrivelse tiU föreningen eUer på annat lämpligt säll förhöra sig, humvida föreningen äger bestånd. Vinnes ej upplysning, att föreningen fortfarande beslår, skall länsstyrelsen förklara att föreningen skaU anses upplöst och avföra den ur registret.

97 §' Senast fyra månader efter det registrering skett på anmälan som i 96 § 2 mom. sägs skall såväl den övertagande som den överlåtande föreningens styrelse göra ansökan om rättens tillstånd att bringa fusionsavtalet till verkställighet. Vid ansökningen skola fogas bevis att registrering skett samt av den överlåtande föreningens styrelse underskriven förteckning över föreningens kända borgenärer med angivande av postadress. Rätten utfärde kaUelse å den överlåtande föreningens borgenärer, både kända och okända, med föreläggande för den, som vill göra förbehåll om rätt tiU betalning av den övertalande föreningen för sin fordran, alt sist å viss dag, sedan sex månader förflutit, skriftligen göra anmälan

Prop. 1976/77:63

Nuvarande lydelse

därom hos rätten. KaUelsen varde ,;' rättens kansli anslagen sex månader före inställelsedagen samt i allmänna tidningarna och tidning inom den ort, där föreningens styrelse skaU hava sitt säte, kungjord tre gånger, försia gången sisl fem månader och Iredje gången sist tvä månader innan den dagen inträffar. Kronans ombudsman i orten och alla kända inländska och utländska borgenärer skola om kallel sen särskill underrättas, och skall genom rättens försorg sådan underrättelse avsändas tiU inländsk borgenär minsl en månad och till utländsk borgenär minst tre månader före inställelsedagen. Slyrkes inför rätten, att de borgenärer, vilka anmält förbehåll som nyss sagts, bli vit till fuUo förnöjda för sina ford ringar eller all säkerhet som av rätten godkännes släUts för fordringarna, skaU rätten lämna tillstånd till avtalets verkställande. Om ansö kan, som gjorts inom föreskriven tid, så ock om beslut, som medde lats i anledning av ansökningen, skaU genom rättens försorg under rättelse ofördröjligen avsändas till länsstyrelsen.

Föreslagen lydelse

därom hos rätten. Kallelsen varde skyndsamt kungjord / Posl- och Inrikes Tidningar. Kronans ombudsman i orten och alla kända inländska och utländska borgenärer skola om kallelsen särskilt underrättas, och skall genom rättens försorg sådan underrättelse avsändas tiU inländsk borgenär minst en månad och till utländsk borgenär minst tre månader före insläUelse-dagen. Slyrkes inför rätlen, att de borgenärer, vilka anmält förbehåll som nyss sagts, blivit till fullo förnöjda för sina fordringar eller att säkerhet som av rätten godkännes ställts för fordringama, skaU rätten lämna tiUstånd liU avtalets verkställande. Om ansökan, som gjorts inom föreskriven tid, så ock om beslut, som meddelats i anledning av ansökningen, skaU genom rättens försorg underrättelse ofördröjligen avsändas till länsstyrelsen.

Prop. 1976/77:63 63

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

kurs eller ackordsförhandling ulan konkurs varom förmäles i 93 §, skall genom länsstyrelsens försorg ofördröjligen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.

kurs eller ackordsförhandling ulan konkurs varom förmäles i 93 §, skall genom länsstyrelsens försorg ofördröjligen kungöras såväl i allmänna tidningarna som ock i tidning utgiven i den stad där länsstyrelsen har sitt säte eller, om flera tidningar där utgivas, i den av dessa där aUmänna påbud för staden vanUgen meddelas.

Där i annat fall än i 103 § 1 mom. tredje siyckei sägs i registret antecknas, alt tidigare anteckning avföres dämr, skall kungörelse därom äga mm efter vad ovan sladgas.

Sker ansökan, skall rätlen ofördröjligen ulfärda kallelse å föreningen samt å föreningsmedlemmar och borgenärer, som vilja yttra sig i ärendet, all inslälla sig för rätlen å utsatt dag, då frågan om föreningens trädande i likvidation skall prövas av rällen. Kallelsen skall delgivas föreningen på sätt om siämning i tvistemål är siadgal, där upplysning vinnes om någon med vilken delgivning kan äga mm. Genom rättens försorg skall kungörelse om kallelsen införas i allmänna tidningarna och i den tidning, där all-tnänna påbud vanligen meddelas för den ort, där föreningens styrelse skall hava sill säte, minsl två och högst fyra månader före nämnda dag. Rätlen äge, där så äskas eller eljesl finnes erforderligt, förordna en eller flera sysslomän alt taga föreningens egendom under vård saml bevaka dess angelägenheter och företräda föreningen liU dess rätlen meddelat beslut i ärendet. Slyrkes ej innan ärendet företages till avgörande, alt behörig styrelse finnes saml att införing i registret skett, förklare rätten, att föreningen skall träda i likvidation, och förordne en eUer flera likvidatorer.

Sker ansökan, skall rätten ofördröjligen utfärda kallelse å föreningen samt å föreningsmedlemmar och borgenärer, som vilja yttra sig i ärendet, alt inslälla sig för rällen å ulsall dag, då frågan om föreningens trädande i likvidation skall prövas av rätten. Kallelse skall delgivas föreningen på sätt om stämning i tvistemål är stadgal, där upplysning vinnes om någon med vilken delgivning kan äga mm. Genom rättens försorg skall kungörelse om kallelsen införas i Post- och Inrikes Tidningar minsl två och högst fyra månader före nämnda dag. Rätten äge, där så äskas eUer eljest finnes erforderligt, förordna en eUer flera sysslomän all laga föreningens egendom under vård samt bevaka dess angelägenheter och företräda föreningen till dess rätten meddelat beslut i ärendet. Slyrkes ej innan ärendet företages till avgörande, att behörig styrelse finnes samt att införing i registret skett, förklare rätten, att föreningen skall träda i likvidation och förordne en eUer flera likvidatorer.

Nuvarande lydelse

62 § Då länsstyrelsen utfärdar bevis om tillstånd tiU annan årsut-skänkning än Irafikutskänkning, skaU, ulom i fall som avses i 42 § 3 mom., beslutet kungöras i den eller de tidningar inom orten där allmänna påbud för kommunen vanligen meddelas. Tiden för anförande av besvär över sådant beslut skall räknas från dagen för första kungörandet, vilken dag skall angivas i kungörelsen.

Föreslagen lydelse

62 § Då länsstyrelsen utfärdar bevis om tiUstånd tiU annan årsut-skänkning än trafdcutskänkning, skaU, utom i faU som avses i 42 § 3 mom., beslutet kungöras i ortstidning. Tiden för anförande av besvär över sådant beslut skaU räknas från den dag då kungörandet har skett.

Nuvarande lydelse 30 §- Besvär över beslut, som enligl denna lag meddelals av länsstyrelse, föres hos regeringen i finansdepartementet.

Då länsstyrelse utfärdar bevis om tillstånd till årsutskänkning och fråga ej är om utskänkning som avses i 14 § andra stycket, skall kungörelse om beslutet anslås hos myndigheten. Kungörelsen skall m-nehåUa uppgift om den dag då kungörelsen sålunda anslås. Tiden för anförande av besvär skall i sådant faU räknas från den dag kungörelsen anslagits.

Föreslagen lydelse 30 §-Besvär över beslut, som enligl denna lag meddelats av länsstyrelse, föres hos regeringen.

Då länsstyrelse utfärdar bevis om tiUstånd till årsutskänkning och fråga ej är om utskänkning som avses i 14 § andra stycket, skaU beslutet kungöras i ortstidning. Tiden för anförande av besvär över sådant beslut skall räknas från den dag då kungörandet har skett.

42 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1955: 183) om bankrörelse'

dels att i 35 §, 47 § 2 mom., 143, 161, 172 och 173 §§ orden "aUmänna tidningama" skall bytas ut mot "Post- och Iruikes Tidningar",

dels atl i 35 § orden "tidning inom den ort, där styrelsen har sitt säte" skall bytas ut mol "den eller de ortstidningar, som styrelsen bestämmer",

dels att i 143 § orden "tidning inom den ort, där bolagets styrelse har sitt säte" skall bytas ut mol "den eller de ortstidningar, som likvidatorema beslämma",

dels att 47 § 1 mom. och 48 § skall ha nedan angivna lydelse.

Rättens tillstånd skaU av styrelsen sökas senasi inom sex månader efter det nedsättningsbeslutet registrerades. Vid ansökningen skaU fogas bevis att beslutet blivit registrerat. Rätten skaU utfärda kallelse å bolagets borgenärer, med föreläggande för den som viU bestrida ansökningen att sist å viss dag, sedan sex månader förflutit, skriftligen hos rätten göra anmälan därom vid äventyr att han eljest anses hava medgivit ansökningen. KaUelsen skall anslås i rättens kansli sex månader före inställelsedagen samt kungöras i allmänna tidningarna och minst en tidning i orten tre gånger, första gången fem och tredje gången sist två månader innan den dagen inträffar. Slyrkes inför rätten, att de borgenärer, vilka hos rätten bestritt ansökningen, bUvit till fuUo fömöjda för sina fordringar eller medgivit aktiekapitalels nedsättning eUer alt säkerhet, som av rätten godkännes, ställts för deras fordringar, skall ansökningen bifaUas.

' Senaste lydelse av

172 § 1974:166

173 § 1973:390

2 Senaste lydelse 1967:541.

Rättens tiUstånd skaU av styrelsen sökas senast inom sex månader efter det nedsättningsbeslutet registrerades. Vid ansökningen skaU fogas bevis att beslutet blivit registrerat. Rätten skall utfärda kallelse å bolagets borgenärer, med föreläggande för den som vill bestrida ansökningen att sist å viss dag, sedan sex månader förflutit, skriftligen hos rätten göra anmälan därom vid äventyr att han eljest anses hava medgivit ansökningen. KaUelsen skaU skyndsamt kungöras i Post-och Inrikes Tidningar. Slyrkes inför rätten, att de borgenärer, vilka hos rätten bestritt ansökningen, bUvit tiU fuUo fömöjda för sina fordringar eUer medgivit aktiekapitalets nedsättning eller att säkerhet, som av rätten godkännes, ställts för deras fordringar, skaU ansökningen bifaUas.

Om ansökan, som gjorts inom föreskriven tid, så ock om beslut, som meddelats i anledning av ansökningen, skall genom rättens försorg underrättelse ofördröjligen avsändas till registreringsmyndigheten.

Rättens beslut, varigenom tiUstånd tiU nedsättningens verksläUande givits, skaU inom sex månader sedan beslutet vunnil laga kraft av styrelsen eller verkställande direktör anmälas för registrering. Anmälningen skaU vara åtföljd av rättens beslut i huvudskrift eller avskrift, så ock av laga-kraftbevis.

Aktiekapitalet skall anses nedsatt, då rättens beslut om tiUstånd blivit registrerat.

48 § Innefattar beslut om nedsättning av aktiekapitalet enligt 46 § föreskrift att det nedsättningen motsvarande beloppet skall avsättas lill reservfonden, skall aktiekapitalet anses nedsatt, då beslutet om nedsättningen blivit registrerat. 1 sådani faU må vinstutdelning tiU aktieägare icke äga mm, utan alt rättens tUlstånd därtiU erhåUits eller aktiekapitalet enligt verkstäUd registrering är ökat med ett mot nedsättningen svarande belopp.

Ansökan om rättens tiUstånd till sådan vinstutdelning skaU göras av styrelsen. Vid ansökningen skall fogas bevis atl beslutet om nedsättningen blivit registrerat. Rätlen skaU ulfärda kallelse å bankaktiebolagets borgenärer, med föreläggande för den, som viU bestrida ansökningen, atl sist å viss dag, sedan tre månader förflutit, skriftligen hos rätten göra anmälan därom viid äventyr alt han eljest anses hava medgivit ansökningen. Kallelsen skall anslås i rätlens kansli tre månader före inställelsedagen samt kungöras i allmänna tidningarna och minst en tidning i orten tre gånger, första gången två månader och tredje gången sist en månad innan den dagen inträffar. Bestrides ej ansökningen eller slyrkes inför rätten, att de borgenärer, vilka hos rätten bestritt ansökningen, bUvit tiU fuUo fömöjda för sina fordringar eUer medgivit vinstutdelning eUer att säkerhet, som av rätten godkännes, stäUts för deras fordringar, skall rätten lämna tiUstånd att utan hinder av nedsättningen vinstutdelning därefter må äga rum.

Ansökan om rättens tillstånd lill sådan vinstutdelning skall göras av styrelsen. Vid ansökningen skall fogas bevis att beslutet om nedsättningen blivit registrerat. Rätten skall utfärda kallelse å bankaktiebolagets borgenärer, med föreläggande för den, som vill bestrida ansökningen, att sisl å viss dag, sedan tre månader förflutit, skriftligen hos rätten göra anmälan därom vid äventyr att han eljest anses hava medgivit ansökningen. KaUelsen skaU skyndsamt kungöras i Post-och Inrikes Tidningar. Bestrides ej ansökningen eller slyrkes inför rätten, att de borgenärer, vilka hos rätten bestritt ansökningen, bUvit till fuUo fömöjda för sina fordringar eUer medgivit vinstutdelning eUer att säkerhet, som av rätten godkännes, ställts för deras fordringar, skall rätten lämna tillstånd alt utan hinder av nedsättningen vinstutdelning därefter må äga mm.

Nuvarande lydelse

89 §' Vad i sparbanksregistret införes, med undanlag av meddelande om konkurs, skall genom regislre-ringsmyndighelens försorg ofördröjligen kungöras såväl i allmänna tidningarna som ock 1 tidning, som är allmänt spridd inom den berörda sparbankens verksamhetsområde. Där i annat fall än som avses i 88 !} tredje stycket antecknas i registret, all tidigare anteckning avföres ur detsamma, skall kungörelse därom ske efter vad nyss sagts.

Del som i enlighet med denna lag eUer med stöd därav meddelade be stämmelser blivit infört eller antecknat i sparbanksregislret och kungjort i ortstidning skall anses hava kommit lill iredje mans kän nedom, där ej av omständighetema framgår alt han varken ägde ellei" bort äga vetskap därom.

Föreslagen lydelse

89 §' Vad i sparbanksregistret införes, med undantag av meddelande om konkurs, skall genom regislre-ringsmyndighetens försorg ofördröjligen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Där i annat faU än som avses i 88 § tredje stycket antecknas i registret, att tidigare anteckning avföres ur detsamma, skaU kungörelse därom ske efter vad nyss sagts.

Det som i enlighet med denna lag eller med stöd därav meddelande bestämmelser blivit infört eller antecknat i sparbanksregislret och kungjort i Post- och Inrikes Tidningar skaU anses hava kommit till Iredje mans kännedom, där ej av omständighetema framgår att han varken ägde eller bort äga veiskap därom.

87 § 2 mom. Senast fyra månader efter det på anmälan jämUkt 96 § 2 mom. lagen om ekonomiska föreningar registrering skett av beslul om godkännande av fusionsavtal skall såväl den övertagande som den överlåtande kassans styrelse göra ansökan om tillsynsmyndighetens tUlstånd att bringa fusionsavlalet till verkstäUighet.

TiUsynsmyndighetens tiUståndsprövning skall gmndas på ett bedömande av humvida fusionen kan anses vara förenlig med deras intressen, som äro insättare i eller eljest hava fordringar å de av fusionen berörda kassorna. TiUstånd må icke meddelas, med mindre riksorganisationen lämnat medgivande lill fusionen eUer, då cenlralkassa övertager annan kredilkas-sas rörelse, regeringen eller myndighet regeringen förordnar prövat övertagandel icke vara till skada för del allmänna.

Beslut, varigenom tillstånd givits, skall inom sex månader sedan beslutet vunnit laga kraft av båda kassomas styrelser anmälas för registrering.

När beslut om tiUstånd till fusionsavlalets verkställande registrerats, anses fusionen genomförd.

Hör till den överiåtande kredit- Hör lill den överlåtande kredit-
kassan pensionsstiftelse eller per- kassan pensionsliflelse eller perso-
sonalstiftelse, gäUer om stiftelsens nalsliftelse, gäller om stiftelsens
överförande tiU den överlagande överförande till den övertagande
kreditkassan vad i lagen den 9 juni kreditkassan vad i lagen {1967:531)
1967 (nr 531) om tryggande av pen- om tryggande av pensionsutfästelse
sionsutfäslelse m. m. är stadgat. m. m. är stadgat.

Denna lag träder i kraft den I juli 1977.

Bestämmelsema i 5 § i sin äldre lydelse gäUer fortfarande i fråga om anteckning i registret som har skett före ikraftträdandet.

45 Förslag till

Lag om ändring i namnlagen (1963:521)

Härigenom föreskrives atl i 32 § namnlagen (1963: 521) orden "allmänna tidningarna" skall bytas ut mol "Post- och Inrikes Tidningar".

Denna lag Iräder i krafl den I juli 1977.

Råder å gravplats uppenbar vanvård och avhjälpes den ej inom ett år efter det upplåtaren förelagt gravrältsinnehavaren att sätta gravplatsen i stånd, äger upplåtaren förklara gravrätlen förverkad. Föreläggande som nu sagts skaU innefatta erinran om den sålunda stadgade påföljden. Är gravrältsinnehavaren ej känd eller vet man ej var han finnes, skall föreläggandet införas en gång i allmänna tidningarna och ( tidning inom orten; angivna tid av ett år skall i sådant fall räknas från kungörandet.

Råder å gravplats uppenbar vanvård och avhjälpes den ej inom ett år efler det upplåtaren förelagt gravrättsinnehavaren atl sätta gravplatsen i stånd, äger upplålaren förklara gravrätlen förverkad. Föreläggande som nu sagts skall innefalla erinran om den sålunda stadgade påföljden. Är gravrältsinnehavaren ej känd eller vet man ej var han finnes, skall föreläggandet införas i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning; angivna tid av ett år skall i sådani fall räknas från den dag då kungörandet har skett.

Nuvarande lydelse

100 § Angår beslut som länsstyrelse, lantbmksnämnd eUer lantbmksstyrelsen meddelar enligl denna lag så många att avskrift av beslutet tj lämpUgen kan liUslällas envar av dem, skall beslutet sändas tiU samebyns styrelse som skall håUa beslutet tillgängligt för medlemmarna. Meddelande härom skaU på statsverkets bekosinad intagas i en eller flera tidningar inom orten. Den som beslutet rör skall anses ha fått del av beslutet den dag dii meddelandet försl infördes i sådan tidning.

Föreslagen lydelse

100 § Angår beslut som länsstyrelse, lantbmksnämnd eller lantbmksstyrelsen meddelar enligt denna lag så många att avskrift av beslutet ej lämpUgen kan tillsläUas envar av dem, skall beslutet sändas lill samebyns styrelse som skaU håUa beslutet tillgängligt för medlemmarna. Meddelande härom skall intagas i ortstidning. Tiden för anförande av besvär över beslutet skall räknas från den dag då kungörandet har skett.

Prop. 1976/77:63 75

48 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa fall

Härigenom föreskrives alt 6 § lagen (l%7:420) om flyttning av fordon i vissa faU skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §' När beslut om flyttning meddelals, skaU den myndighet som meddelat beslutet underrätta ägaren så snart det kan ske.

Har fordon stäUts upp tiU förva- Har fordon ställts upp till förva
ring på särskild uppställningsplats ring på särskild uppstäUningsplals
och har ägaren ej kunnat anträffas, och har ägaren ej kunnal anträffas,
skall den myndighet som verkstäUt skaU den myndighet som verkställt
flyttningen kungöra den i tidning flyttningen kungöra den i ortstid
inom orten eller på annat lämpligt ning eller på annat lämpligt sätt
sätt samt vidtaga de fortsatta un- saml vidtaga de fortsatta undersök-
dersökningar och åtgärder som kan ningar och ålgärder som kan anses
anses påkallade för all göra under- påkallade för alt göra underrättelse
rättelse möjlig. möjhg.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller böijat verkstäUas före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1976: 207 (jfr 1967:420).

Har patenthavaren ej anmält om bud som avses i försia stycket, må delgivning i stället ske genom att den handling som skall delges sän des lill honom med poslen i betalt brev under hans i patentregistret antecknade adress. Är fullständig adress ej antecknad i registret, må delgivning ske genom alt handling en anslås i palenlmyndighelens lokal. Om delgivningen skall kungörelse införas i allmänna tidningarna. Delgivningen anses ha skell när vad nu sagts blivit fuUgjort.

Konungen äger under fömtsättning av ömsesidighel förordna, alt bestämmelserna i försia och andra siyckena icke skola äga lillämpning i fråga om palenlhavare som har hemvist i viss främmande stat eller har ett i den staten bosatt ombud., vilket är anmält till palentregistret här i riket och äger behörighet som anges i försia stycket.

Har patenthavaren ej anmält ombud som avses i första stycket, må delgivning i stället ske genom atl den handling som skall delges sändes till honom med posten i betalt brev under hans i palentregistret antecknade adress. Är fullsländig adress ej antecknad i registret, må delgivning ske genom att handlingen hålles tillgänglig hos patent-myndigheten och genom atl meddelande härom och om handlingens huvudsakUga innehåll kungöres i publikation som regeringen bestämmer. Delgivningen anses ha skett när vad nu sagts blivit fuUgjort.

Regeringen äger under fömtsättning av ömsesidighet förordna, alt bestämmelserna i försia och andra styckena icke skola äga tillämpning i fråga om palenlhavare som har hemvist i viss främmande stat eller har ett i den staten bosatt ombud, vilket är anmält liU palentregistret här i rikel och äger behörighet som anges i första stycket.

Prop. 1976/77:63 77

50 Förslag till

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom föreskrives att 14 § miljöskyddslagen (1969:387)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 § Koncessionsnämnden skall sörja för fullständig utredning av ärende som kommer under nämndens prövning.

Nämnden skall Nämnden skall

1. genom kungörelse i en eller I. genom kungörelse i ortstidning
flera av ortens tidningar eller på eUer på annat lämpligt sätt bereda
annat lämpligt sätt bereda dem som deni som kan beröras av den miljö-
kan beröras av den miljöfarliga farliga verksamheten tillfälle att
verksamhelen lillfälle att yttra sig, yttra sig,

2. samråda med de statliga och 2. samråda med de statliga och kommunala myndigheier som har kommunala myndigheier som har väsentliga intressen att bevaka i väsentliga iniressen att bevaka i frågan, frågan,

3. håUa sammanträde med dem 3. hålla sammaniräde med dem som saken angår och besiktning på som saken angår och besiktning på platsen, om del ej är uppenbart platsen, om det ej är uppenbart onödigt, onödigl,

4. lämna den som gjort ansökan 4. lämna den som gjort ansökan eller framställt erinran underrällel- eller framställt erinran underrättelse om del som tillförts ärendet ge- se om det som tillförts ärendet genom annan än honom själv och be- nom annan än honom själv och bereda honom tillfäUe att yttra sig reda honom tillfäUe att yttra sig däröver, om ej annat följer av 15 § däröver, om ej annat följer av 15 § förvaltningslagen (1971: 290). förvaltningslagen (1971: 290).

Nämnden kan uppdraga ät en eller flera av ledamötema atl hålla sammanträde eller besiktning enligt andra stycket 3.

Nämnden kan uppdraga ål sakkunnig atl verkställa särskild utredning.

Kostnad för kungörelse och för utredning enligt fjärde stycket betalas av den som utövar eller ämnar ulöva den miljöfarliga verksamhelen. Nämnden faslstäUer på yrkande ersättning för utredningen.

Skall koncessionsnämnden avge yttrande till regeringen i ärende enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385), äger bestämmelsema i första-femle styckena motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt 1972:782. 2 Senaste lydelse 1975:461.

Har mönslerhavare ej anmält ombud enligt försia stycket, kan delgivning i stället ske genom att den handling som skaU delges sän des liU honom med posten i betalt brev under hans i mönslerregistret antecknade adress. Är fullständig adress ej antecknad i registret, kan delgivning ske genom alt handlingen anslås i registreringsmyndighetens lokal. Om delgivningen skall kungörelse införas i allmänna tidningarna. Delgivning anses ha skett, när vad nu sagts blivit fiiU- gjort.

Har mönslerhavare ej anmält ombud enligt första stycket, kan delgivning i stället ske genom all den handling som skall delges sändes lill honom med posten i betalt brev under hans i mönsterregistret antecknade adress. Är fullsländig adress ej antecknad i registret, kan delgivning ske genom alt handlingen hålles tiUgänglig hos registreringsmyndigheten och genom att meddelande härom och om handlingens huvudsakliga innehåU kungöres i publikation som regeringen besiämmer. Delgivning anses ha skett, när vad nu sagts bUvit fullgjort.

Har sorlinnehavare ej anmält ombud enligt första stycket, kan delgivning i stället ske genom alt den handling som skall delges sändes lill honom med posten i betalt brev under hans i växtsortregistrel antecknade adress. Är fullsländig adress ej antecknad i registret, kan delgivning ske genom alt handlingen anslås i växtsorlnämndens lokal. Om delgivningen skall kungörelse införas i allmänna tidningarna. Delgivningen anses ha skett när vad nu sagts bUvit fuUgjort.

Har sortinnehavare ej anmält ombud enligl första stycket, kan delgivning i stället ske genom att den handling som skall delges sändes ini honom med posten i betalt brev under hans i växtsortregistrel antecknade adress. Är fullständig adress ej antecknad i registret, kan delgivning ske genom att handlingen hålles tillgänglig hos växlsort-nämnden och genom all meddelande härom och om handlingens huvudsakUga InnehåU kungöres i publikation som regeringen bestämmer. Delgivningen anses ha skett när vad nu sagts bUvit fullgjort.

Nuvarande lydelse

9 § / mom.''- Över ansökan om sådant tillstånd till beslällningstrafik, som del ankommer på länsstyrelse att bevilja, skall länsstyrelsen höra poUsmyndigheten i den ort, varest automobil, som kommer att användas i trafiken, avses skola hava sin stalionsort, saml genom tillkännagivande i på förhand bestämd tidning bereda trafikföretag, sammanslutningar av utövare av yrkesmässig trafik saml andra inom länet, vilka ärendet kan angå, tillfälle att yttra sig. Kostnaderna för nämnda tillkännagivande skola gäldas av sökanden.

Föreslagen lydelse

9 § / mom:' Över ansökan om sådant tillstånd tiU beslällningstrafik, som det ankommer på länsstyrelse alt bevilja, skaU länsstyrelsen höra poUsmyndigheten i den ort, varest automobil, som kommer alt användas i trafiken, avses skola hava sin stalionsort, saml genom tillkännagivande i ortstidning bereda trafikföretag, sammanslutningar av utövare av yrkesmässig trafik samt andra inom länet, vilka ärendet kan angå, tillfälle att yttra sig.

Om anslag av beslul, varom i denna paragraf sägs, sladgas i 44 §.

44 § 2 mom.'* Beslul som avses i 1 mom. samt länsrätts och kammarrätts beslut enligt förordningen skola, med nedan angivna undanlag, gälla ulan hinder av besvär.

Beslut, som innefattar trafiktillstånd eller tillstånd att bedriva ut-hymingsrörelse eller transportförmedling, vare, där ej på gmnd av särskilda skäl i tillståndet annorlunda förordnats, icke gällande, förrän beslutet vunnit laga kraft eUer, där besvär däremol anförts, beslutet blivit slutligen fastställt. Tiden för anförande av besvär över dylikt beslut och över beslut om indelning i lokalområden eller om bestämmande av särskill lokalområde skall räknas från den dag, då beslutet tillkännagivits genom anslag i vederbörande myndighets lokal. Sådant tillkännagivande bör ske inom fem dagar från beslutets dag.

Om kungörande av beslut, varom i denna paragraf sägs, sladgas i 44 §.

44 § 2 mom. Beslul som avses i 1 mom. skola, med nedan angivna undantag, gälla ulan hinder av besvär.

Beslut, som innefattar trafiktillslånd eller tillstånd atl bedriva ut-hymingsrörelse eUer transportförmedling, vare, där ej på gmnd av särskilda skäl i tillståndet annorlunda förordnats, icke gäUande, förrän beslutet vunnit laga kraft eller, där besvär däremot anförts, beslutet blivit slutligen fastställt. Tiden för anförande av besvär över dylikt beslut och över beslut om indelning i lokalområden eller om bestämmande av särskilt lokalområde skall räknas från den dag, då beslutet tiUkännagivits genom kungörelse i ortstidning.

Beslut om återkaUelse eller indragning på viss tid av trafiktiUstånd eUer annat tiUstånd, som ovan sagts, vare ej gällande förrän den, som avses . med beslutet, därav erhåUit del.

1 beslul, som innefattar återkaUelse av trafiktillstånd enligl 19 § 2 mom. samt nytt trafiktiUstånd, skall angivas viss tidpunkt från vilken återkaUel-sen och det nya tillståndet skola gälla. Tillståndsmyndigheten får på begäran av part ändra tidigare fastställd tidpunkt.

Denna lag träder i kraft den I juli 1977.

Bestämmelsema i 9 § 1 mom. och 15 § i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om kungörande som hiir beslutats eUer börjat verkställas före ikraftträdandet.

Bestämmelserna i 44 § 2 mom. i sin äldre lydelse gäUer fortfarande i fråga om kungörande av och talan mot beslut som har fattats före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse 1972:593 Ofr 1972:605).

6 kap.

19 § Sammanträde för fördelningen hålles så snart det kan ske. Kallelse till sammanträdet sändes minst två veckor i förväg till fastighetsägaren, annan sakägare och kända innehavare av panträtt. De skall i kallelsen uppmanas atl anmäla sina anspråk senasi vid sammanträdel. Föreligger särskilda skäl, skall kungörelse om sammanträdet minst två veckor i förväg också föras in i Post- och Inrikes Tidningar och tidning inom orten.

6 kap.

19 § Sammanträde för fördelningen hålles så snart del kan ske. Kallelse till sammanträdet sändes minst två veckor i förväg till fastighetsägaren, annan sakägare och kända innehavare av panträtt. De skall i kallelsen uppmanas att anmäla sina anspråk senast vid sammanträdet. Föreligger särskilda skäl, skaU kungörelse om sammanträdet minsl två veckor i förväg också föras in i Post- och Inrikes Tidningar.

Prop. 1976/77:63 85

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1977.

Bestämmelserna i 18 och 19 §§ i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

57 Förslag till

Lag om ändring i gruvlagen (1974:342)

Härigenom föreskrives atl i 2 kap. 14 §, 4 kap. 17 § och 8 kap. 4 § gmvlagen (1974: 342) orden "tidning inom orten" skall bytas ut mot "ortstidning".

Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1977.

Äldre beslämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

Prop. 1976/77:63 86

58 Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrives i fråga om aktiebolagslagen (1975: 1385) dels au i 2 kap. Il §, 4 kap. 7 och 17 §§, 5 kap. 6 § och 14 kap. 10 § orden "tidning inom den ort där styrelsen har sitt säte" skall bytas ut mot "den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer",

dels att 6 kap. 6 §, 13 kap. 5 § och 18 kap. 3 § skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

6 § Skall nedsättningsbeloppet h«;lt eller delvis användas enligt 1 § första stycket 2 eller 3, får nedsättningsbeslutet ej verkstäUas utan rättens tillstånd, såvida icke samtidigi bolaget genom nyemission tillföres ell belopp som minst motsvarar nedsättningsbeloppet.

Rättens tillstånd skall sökas senast två månader efter det nedsättningsbeslutet registrerats. Vid ansökningshandlingen skall fogas bevis att ned-sälliungsbeslutet registrerats och förteckning över bolagets kända borgenärer med angivande av postadress.

Rätlen skall kaUa bolagets borge- Rätlen skaU kaUa bolagets borge
närer, såväl kända som okända, närer, såväl kända som okända,
med föreläggande för den som vill med föreläggande för den som vill
bestrida   ansökningen   att   senast bestrida   ansökningen   att   senast
viss dag skriftligen hos rällen ao- viss dag skriftligen hos rätlen an
mäla detta vid äventyr atl han an- mala detta vid äventyr att han an
nars anses ha medgivit ansökning- närs anses ha medgivit ansökning
en. KaUelsen skall anslås i rättens en.    KaUelsen    skaU    skyndsamt
kansU sex månader före inslällelsi'.- kungöras genom rättens försorg i
dagen saml kungöras genom rät- Post- och Inrikes Tidningar. Ul
lens försorg i Post- och Inrikes Tid- mätningsmannen i orten och alla
ningar tre gånger, första gången kända borgenärer skaU underrättas
fem månader och iredje gången se- särskilt genom rättens försorg.
nast två månader före inställelse
dagen. Utmätningsmannen i orten
och alla kända borgenärer skaU un
derrättas   särskilt genom   rättens
försorg.

Bestrides ej ansökningen eller får de borgenärer som bestrider den fuU betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar, skaU tiUstånd meddelas. Om den rätt som tillkommer innehavare av pensionsfordran finns bestämmelser i 23 § andra stycket lagen (1967: 531) om tryggande om av pensionsutfästelse m. m.

Är borgenär tillika gäldenär i samma rättsförhåUande, skall han ej upptagas i förteckningen över bolagets kända borgenärer. Han skall ej kallas av rätten och har ej heUer rätt tiU betalning eUer säkerhet enligt Qärde stycket.

Prop. 1976/77:63

Nuvarande lydelse

13 kap.

5 § Göres ansökan eller anmälan som avses i 2 eller 4 §, skaU rätten genast kaUa bolaget samt aktieägare och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att instäUa sig för rätten på utsatt dag, då fråga om skyldighel för bolaget att träda i likvidation skaU prövas. Kallelsen skall delges bolaget, om det kan ske på annat sätt än enligt 15-17 §§ delgivningslagen (1970:428). KaUelsen skall kungöras genom rättens försorg i Post- och Inrikes Tidningar och tidning inom den ort, där bolagets styrelse har sitt säte, minst två och högst fyra månader före inställelsedagen.

18 kap.

3 § Det som enligt denna lag eller särskilda bestämmelser blivit infört i aktiebolagsregislret och kungjort skaU anses ha kommit tiU tredje mans kännedom, om ej av omständigheterna framgår att han varken ägde eUer bort äga vetskap därom.

Föreslagen lydelse

13 kap.

5 § Göres ansökan eller anmälan som avses i 2 eller 4 §, skaU rätten genast kalla bolaget samt aklieägare och borgenärer som vill yttra sig i ärendet alt inställa sig för rällen på utsatt dag, då fråga om skyldighet för bolaget alt träda i likvidation skaU prövas. Kallelsen skall delges bolaget, om det kan ske på annat säll än enligt 15-17 §§ delgivningslagen (1970:428). Kallelsen skall kungöras genom rättens försorg i Posl- och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader före inställelsedagen.

18 kap.

3 § Det som enligt denna lag eUer särskilda bestämmelser blivit infört i aktiebolagsregistret och kungjort i Post- och Inrikes Tidningar skall anses ha kommii lill Iredje mans kännedom, om ej av omständigheterna framgår att han varken ägde eUer bort äga veiskap därom.

Prop. 1976/77:63 88

59 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering'

dels att i 21 § orden "allmänna tidningarna" skaU bytas ut mol "Post-och Inrikes Tidningar",

dels att 25 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 § Om vid fondemission, som fö- 25 § Om vid fondemission, som fö
retagits sedan lagen börjal tiUäm- retagils sedan lagen börjat tilläm
pas på aktiebolaget, samlliga aktier pas på aktiebolaget, samtiiga aktier
ej kunnat tillställas behörig motta- ej kunnat tillställas behörig motta
gare inom fem år från registrering- gare inom fem år från registrering
en av ökningsbeslutet, skaU de som en av ökningsbeslulet, skall de som
är berättigade till återstående aklier är berättigade liU återstående aktier
anmanas att vid äventyr av föriusl anmanas att vid äventyr av föriusl
av sin rätt lill ny aklie anmäla sina av sin rätt till ny aktie anmäla sina
anspråk hos värdepapperscenlra- anspråk hos värdepapperscentra
len. Anmaning sker genom kungö- len. Anmaning sker genom kungö
relse i allmänna tidningarna och relse i Post- och Inrikes Tidningar
tidning inom den ort där bolagets och den eller de ortstidningar, som
styrelse har sitt säte. bolagels styrelse bestämmer.

Aktie, belräffande vilken behörigt anspråk ej anmälts inom ett år från dagen för anmaningens kungörande, skaU genom fondkommissionär säljas för den eUer de berättigades räkning. Därefter föreligger endast rätt att utfå vid försäljningen influtet belopp med avdrag för kostnadema för anmaningen och försäljningen. Belopp :5om ej har lyfts inom fyra år från försäljningen tiUfaller aktiebolaget.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

Senaste lydelse av 21 § 1975:1389.

Nuvarande lydelse

41 § Kungörelse om att fondbolags akiiefondsverksamhei skall överlåtas eUer om att förvaltningen av aktiefond övergår tiU förvaringsbank skall införas i allmänna tidningarna och i tidning inom den ort där bolagets styrelse har sitt säte samt hållas tillgänglig hos bolaget och på förvaringsbankens bankkontor. Kungörandet sker genom bolagets försorg i fall, som avses i 39 § andra stycket och annars genom förvaringsbankens försorg.

Föreslagen lydelse

41 § Kungörelse om att fondbolags aktiefondsverksamhet skall överlåtas eller om atl förvaltningen av aktiefond övergår till förvaringsbank skaU införas i Posl- och Inrikes Tidningar samt hållas tillgänglig hos bolaget och på förvaringsbankens bankkontor. Kungörandet sker genom bolagets försorg i fall, som avses i 39 § andra stycket, och annars genom förvaringsbankens försorg.

3 kap.

3 § Varje kommun är indelad i valdistrikt. Är kommun indelad i valkretsar för val av kommunfullmäktige, skall varje sådan valkrets bilda ett eller flera valdistrikt.

Valdistrikt bör omfatta 1.200-1.500 röslberälligade. Endasl om särskilda skäl föranleder del, får valdistrikt omfatta mer än 1.800 eller mindre än 300 röslberälligade.

Länsstyrelsen beslutar om kommuns indelning i valdistrikt på förslag av fullmäktige i kommunen. Del åligger kommun all under år närmast före år då ordinarie val till riksdagen skall äga rum se över indelningen. Om det är påkallat får länsstyrelsen självmant beslula om indelningen i valdistrikt sedan fullmäktige i kommunen har beretts tillfälle all yttra sig.

14 kap.

1 § Den slutliga sammanräkningen verkstäUes av länsstyrelsen vid offentlig förrättning som påbörjas så snart det kan ske. Länsstyrelsen skaU kungöra lid och plats för sammanräkningen. I kungörelsen anges i vilken ordning som de olika valen kommer att räknas, om hinder ej möter. Kungörelsen skall anslås hos länsstyrelsen och på kommunemas anslagstavlor samt senasi dagen före sammanräkningens början införas i samtliga dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet inom länet.

14 kap.

1 § Den slutliga sammanräkningen verkstäUes av länsstyrelsen vid offentUg förrättning som påböijas så snart det kan ske. Länsstyrelsen skall kungöra tid och plats för sammanräkningen. I kungörelsen anges i vilken ordning som de olika valen kommer atl räknas, om hinder ej möter. Kungörelsen skall anslås på kommunemas anslagstavlor samt senast dagen före sammanräkningens början införas i ortstidning inom länet.

Prop. 1976/77:63 92

62 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofuUmäktigval

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1972: 704) om kyrkofuUmäktigval'

dels atl i 50 § orden "samlliga dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet" skall bytas ul mot "ortstidning",

dels all 43 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

43 § Den slutliga sammanräkning-      43 § Den slulliga sammanräkning
en verkställes av länsstyrelsen vid      en verkställes av länsstyrelsen vid
offentlig förrättning som påböijas        offentlig förrättning som påböijas
så snart del kan ske. Länsstyrelsen    så snart det kan ske. Länsstyrelsen
skall kungöra lid och plats för sam-     skall kungöra tid och plats för sam
manräkningen. 1 kungörelsen ange;; manräkningen. 1 kungörelsen anges
i förekommande fall i vilken ord- i förekommande fall i vilken ord
ning som de olika valen kommer all     ning som de olika valen kommer att
räknas, om hinder ej möter. Kun-        räknas, om hinder ej möter. Kun
görelsen skall anslås hos länssty-       görelsen skall anslås på församling-
relsen och på församlingamas an-       amas anslagstavlor samt senast
slagstavlor samt senast dagen före    dagen före sammanräkningens bör-
sammanräkningens början införas i     jan införas i ortstidning inom länet.
samlliga dagstidningar som har en
spridning av någon betydenhet
inom länet.

Före sammanräkningens böijan skall länsstyrelsen ha sett tiU alt de handlingar som behövs för sammanräkningen har kommii in från de valdistrikt sammanräkningen avser. Ar inkomna handlingar ofullsländiga eller ej i behörigt skick, skall länsstyrelsen infordra del som fattas eller, om det behövs, inhämta uppgift om anledningen till all handlingarna är ofullsländiga eller ej i behörigt skick.

Över förrättning hos länsstyrelsen föres protokoll enligt formulär som faslsiälles av centrala valmyndigheten.

Denna lag Iräder i krafl den I juli 1977.

Lagen omtryckt 1976:405.

Prop. 1976/77:63 93

63 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar

och andra författningar

Härigenom föreskrives att 11 § lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 § Finns bestämmelse om att viss författning skall kungöras på annat sätt än som följer av denna lag skall även den bestämmelsen gälla.

På kungörande i ortstidning enligl bestämmelse som avses i första stycket skaU 3 § lagen (1977:000) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m. ha motsvarande lillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller böijat verkställas före ikraftträdandet.

64 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång

Härigenom föreskrives all i 7 § lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång' orden "tidning inom orten" skall bytas ut mot "ortstidning".

Denna lag iräder i krafl den I juli 1977.

Senaste lydelse av 7 § 1976:634.

Prop. 1976/77:63 94

65 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1918:399) om förbud mot utsläppande av

tjur eller hingst å samfälld betesmark

Härigenom föreskrives att i 6 § lagen (1918: 399) om förbud mol utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark' orden "en eller flera tidningar inom orten" skall bytas ul mol "ortstidning".

Denna lag träder i kraft den I juli 1977.

66 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1926:72) angående meddelande

av förbud för barn att idka viss försäljning

Härigenom föreskrives att i 2 § 2 mom. lagen (1926:72) angående meddelande av förbud för bara att idka viss försäljning* orden "en eller flera ortstidningar" skaU bytas ut mot "ortstidning".

Denna lag träder i kraft den I juli 1977.

67 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1928:196) om galtbesiktningstvång

Härigenom föreskrives att i 7 § lagen (1928:196) om galtbesUctnings-tvång" orden "tidning inom orten" skall bytas ul mot "ortstidnuig".

Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1977.

68 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen

Härigenom föreskrives att i 4 § lagen (1942:350) om fornminnen* orden "en eller flera tidningar inom orten" skall bytas ut mot "ortstidning".

Denna lag träder i kraft den I juli 1977.

' Senaste lydelse av 6 § 1976:635.

Senaste lydelse av 2 § 2 mom. 1976:637.

' Lagen omtryckt 1967: 393.

Senaste lydelse av 7 § 1976:638.

* Lagen omtryckt 1976:442.

Senaste lydelse av 4 § 1976:640.

Prop. 1976/77:63 95

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-10-28

Närvarande: statsministern FäUdin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenslam Linder, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Romanus

Lagrådsremiss med förslag till lag om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m.

1 Inledning

Statsmakterna beslöt är 1971 vissa allmänna rikllinjer för förbättrad samhällsinformation (prop. 1971:56, FiU 1971:23, rskr 1971:182, SFS 1971:507). I del sammanhanget förutskickades att också nuvarande ordning för kungörelseannonsering skulle ses över. Resultatet av en härefter inom justitiedepartementet företagen detaljgenomgång av författningsreglerna på området har redovisats i promemorian (Ds Ju 1974:2) Effektivare kungörande. I promemorian läggs fram förslag till ett system för mer enhetliga och ändamålsenliga normer för kungörande samt till en central kungörandelag jämte därav föranledda följdändringar i vissa författningar. Promemorian bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Över promemorieförslagel har efter remiss yttranden avgetts av justitiekanslem (JK), Svea hovrätt, Göta hovrätt, kammarrätten i Göteborg, rikspolisstyrelsen (RPS), domstolsväsendets organisationsnämnd (DON), sjöfartsverket, statskontoret, generaltullstyrelsen, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), nämnden för samhällsinformation (NSI), skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, koncessionsnämnden för miljöskydd, statens naturvårdsverk, kommerskollegium, patent- och registreringsverket (PRV), arbetsmarknadsstyrelsen, statens invandrarverk, statens planverk, lantmäteristyrelsen, statens

Prop. 1976/77:63 96

industriverk, länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON), stiflsnämnden i Uppsala, statens växtsortnämnd, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Jämtlands och Norrbottens län, konkurslagskommittén (Ju 1971:06), namnlagsulredningen (Ju 1972:06), utredningen (Ju 1972:10) om översyn av delgivningsbestämmelserna m.m. (delgivningsulredningen), kommunallagsutredningen (C 1970:30), 1972 års pressulredning (Fi 1972:07), Svenska akademien, Svenska handelskammarförbundet. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastorats-förbund, Sveriges domareförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges industriförbund, Sveriges grossist förbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hanlverks- och indusiriorganisation. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sveriges Radio AB, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska tidningsutgivareföreningen. Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, A-pressen AB och SundsvaUs kommun.

Remissinsianserna har bifogat yttranden,

Svea hovrätt från Stockholms, Sollentuna och Färentuna, Västerås, Lindesbergs och Mora tingsrätter,

Göta hovräti från Motala, Ljungby, Möre och Ölands och Skövde tingsrätter,

lantmäteristyrelsen från överl.antmätarmyndigheterna i Malmöhus, Värmlands, Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens län,

länsstyrelsen i Kristianstads län från Kristianstads och Hässleholms kommuner,

kommerskollegium från Stockholms handelskammare, som har instämt i Svenska handelskammarförbundels yttrande, och från handelskammaren i Göteborg,

statens industriverk från bergmästarämbetena i Södra och Norra distrikten,

SACO från Lärarnas riksförbund.

Åtskilliga remissinstanser har begränsal sina yttranden tiU atl avse vissa särskilda frågor.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län. Kooperativa förbundet och Statstjänstemännens riksförbund har förklarat sig avstå från alt avge ytirande.

Tillfälle att yttra sig över promemorian har dessutom beretts övriga (13) länsstyrelser, Sveriges jordbrukskasseförbund och Svenska flott-ledsförbundet.

Efter remissbehandlingen hai: RRV fått regeringens uppdrag att undersöka och belysa de ekonomiska verkningarna av promemorieförslaget. Resultatet har redovisats i en i december 1975 från RRV

Prop. 1976/77:63 97

inkommen skrivelse. Effektivare kungörande - ekonomiska verkningar, jämte en till skrivelsen fogad promemoria.

2 Nuvarande ordning

Beslut och andra åtgärder av samhälleliga organ behöver ofta kungöras för att nå dem som berörs. Kungörande kan träda i stället för individuell underrättelse när elt beslul rör en person med okänd uppehållsort eller en stor krets personer. Det kan också, och framför alll, användas för alt nå en obestämd personkrets, dvs. en större eller mindre allmänhet.

1 beståndet av gällande författningar inryms ett mycket stort antal föreskrifter om kungörande. Under lång tid har kungörande föreskrivils i skilda syften och för myckel varierande situationer.

Gemensamt for den form av tillkännagivande som sker genom kungörande är dess syfte att informera en större eUer mindre krets av intressenter. Kungörande kan emeUertid också vara fömtsättning för besluts giltighet (normbeslut, t. ex. beslut om fridlysning), bilda utgångspunkt för beräkning av tid för fullföljd av talan mol beslutet (t. ex. beslut om tillstånd till utskänkning av msdrycker och öl i vissa fall), bilda utgångspunkt för beräkning av annan tidsfrist (t. ex. preklusion av fordran genom kallelse på okända borgenärer eller av rätt lill invändning mol ansökan i namnärende) eller ha verkan som presumtion för noloritet (kungjord införing i vissa regisler, t.ex. aktiebolagsregistret). TiUkännagivandet kan också, ulan att rättslig verkan är förenad därmed, syfta till att nå kontakt med person som har särskild betydelse i visst ärende (för utredning, t. ex. kallelse till lagfartssammanträde enligt 20 kap. 11 § jordabalken, eller för någon form av transaktion, t. ex. tilUcännagivande om förestående exekutiv försäljning eller infordrande av anbud for atiläggande av flottled), vara ett serviceinstm-ment för enskildas kontakter med myndigheter (t. ex. tillkännagivande av myndigheters mottagningstider) eller ge insyn i den demokratiska processen (tilUcännagivande av tid och plats för röstsammanräkning efter allmänna val), I åtskilliga fall tjänar tillkännagivande genom kungörande flera syften.

Frågan om när den särskilda rättsverkan av ett kungörande iniräder regleras vanligast i den författning där kungörandesituationen behandlas. Några centrala föreskrifter finns emellertid. Regleringen i fråga om den särsldlda delgivningsformen kungörelsedelgivning är infogad i 19 § delgivningslagen (1970:428), där regler om när delgivning i olika former skall anses ha skett är samlade. 1 fråga om kungörande som ulgångspunkl för besvärstid finns beträffande normbeslut en regel av generell karaktär i 12 § andra stycket förvall-

7 Riksdagen 1976177. I saml. Nr 63

Prop. 1976/77:63 98

ningslagen (1971:290). Beträffande sådani myndighelsbeslut inom den lagens tillämpningsområde som avser föreskrift till allmän efterrättelse och som inte delges beräknas liden för fullföljd från den dag då beslutet tillkännagavs. Skedde tillkännagivandet vid mer än ell lillfälle räknas tiden från det sista tiUkännagivandel.

Regelmässigt fastslås i kungörandebeslämmelserna uttryckligen hur kungörandet skall gå till, dvs. vilken eller vilka kungörandeformer som skall användas för alt bringa meddelandet Ull avsedd persons eller personkrets' kännedom. 1 allmänhet torde kungörandereglerna i delta hänseende ha utformats efter och vara anpassade till sin tillkomsttids informationsvanor och informationsteknik. Oftast föreskrivs då kungörandeformer med brett användningsområde. Vissa beslämmelser ger uttryck för en omsorgsfull analys av den särskilda kungörande-situationens krav och föreskriver användning av myckel speciella kungörandeformer. Jämsides finns dock också beslämmelser med schabloniserat formval.

Katalogen över kungörandeformer, som finns föreskrivna i gällande författningsbestämmelser, har ell omfattande och mångfacetterat innehåll. Den vanligaste formen för tillkännagivande är ulan Ivekan annonsering i någon tidning, vanUgasl ortspress och Post- och Inrikes Tidningar (vanligen benämnd allmänna tidningarna). För förvaltningsmyndigheters kungörande föreskrivs i stor utsträckning att det skall ske i länskungörelserna, som utges av varje länsstyrelse för sig. Viss användning har också på avgränsade sakområden specialpublikalioner utgivna av olika myndigheter, t.ex. patenlverket. Kungörande i kyrka, en i äldre tid myckel vanlig kungörandeform som skedde genom atl kungörelsen lästes upp i anslulning till gudstjänst eller spikades på kyrkans dörr, har för icke-kyrkliga budskap efter hand ersatts av anslag på kommunal eller kyrkokommunal anslagstavla. Ett utbrett användningsområde ger författningsreglerna också olika myndigheters anslagstavlor i fråga om sådani som kan ha intresse för dem som besöker myndighetens lokal. Som exempel å andra sidan på författ-ningsföreskrivna kungörandeformer med mycket smala och individualiserade användningsområden kan nämnas beredskapslarm, kött-stämpel och utmätningsmans insegel.

För fullständigande av bilden kan slutligen nämnas atl valet av kungörandeform i åtskilliga faU har lämnats lill den kungörande, vanligen genom föreskrift att kungörandet skall ske på lämpligt sätt.

Inte bara samhällets åtgärder skall kungöras. Det förekommer också bestämmelser som ålägger ensldld - fysisk eller juridisk person - att kungöra viss åtgärd. Som ett exempel kan nämnas kungörandeplikl som åvilar den som på sina ägor har funnit och tagit hand om ett hemdjur med okänd ägare, se 52 § lagen (1933:269) om ägofred. Andra exempel är aktiebolags skyldighet att kungöra beslut om nyemission

Prop. 1976/77:63 99

eller om emission av konvertibla skuldebrev enligt 4 kap. 7 § och 5 kap. 6§ aktiebolagslagen (1975:1385). Om syftet med och formema för enskilds kungörande gäller i stort delsamma som har sagts om kungörande av myndighets beslut.

3 Huvuddragen i promemorieförslaget

Promemorieförslaget är fogat till protokollet i delta lagstiftningsärende (bilaga 1). I det följande lämnas endast en översiktlig redogörelse för promemorians behandUng av mera allmänna frågor.

Förslaget utgår frän informalionsutredningens principbetänkande (SOU 1969:7) Kungörelseannonsering. Informalionsutredningens förslag innebar i korthet följande. För att komma till rätta med de brister som är förenade med nuvarande kungöranderegler skall man i fortsättningen lillämpa ett mer enhetligt system i fråga om formerna för kungörande. Det föreslagna syslemet utgår frän en gruppering av de olika kategorierna av adressater för kungörelse (målgrupper) i

dels sådana grupper som med hänsyn till det ämne beslutet avser eller eljest har en i allt väsentligt lokal anknytning (lokala målgrupper),

dels sådana grupper vilkas medlemmar sannolikl har en relalivt jämn spridning över landei; hil räknas också enstaka personer som domstol eller annan myndighet vill nå kontakt med (nationeUa målgrupper),

dels sådana gmpper där sannolikheten talar för atl ett relativt storl antal medlemmar är lokaUserade till viss ort eller visst område men där ett antal kan återfinnas var som helst i landet (blandade målgrupper),

dels de "exklusiva grupper" vilkas behov av information kan tillgodoses genom specialpublikationer (exklusiva målgrupper).

Enligl informalionsutredningens förslag skall Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning var för sig eller i kombination vara obligatoriska former för kungörande som riktar sig till nationella, lokala och blandade målgrupper samt specialpublikation, domstols/myndighets och kommuns anslagstavlor, radio/TV och vissa cenlrala eller regionala regisler föreskrivas obligatoriskt för olika närmare angivna ämnesområden. För varje kungörandesituation skall i författning bestämmas den eller de former som skall vara obligatoriska. 1 vad mån däruiöver någon stödjande form bör användas skall avgöras efter en lämplighetsprövning i det enskilda fallet. Det bör enligt förslaget åvila den som kungör att alltid företa en sådan prövning.

Utredningens principförslag, som mottogs positivt vid remissbehandlingen, förordas i promemorieförslaget som utgångspunkt för en kungörandereform.

En målgruppsindelning är enligt promemorian framför allt en hjälpfaktor vid val av kungörandeform och målgrupperna bör främst svara mol de olika kungörandeformernas spridningsegenskaper. Utredningens förslag tiU målgruppsindelning betecknas som i huvudsak

ändamålsenlig men det konstaleras också atl varje målgruppsindelning för kungörande måsle betraktas som översiktlig och förekommande oklarheter i avgränsningen mellan olika målgrupper överbryggas genom flexibilitet i formvalet. I promemorian förordas en indelning som uiöver kriterier, som har beaktats i uiredningens målgruppsindelning, dessutom tar sikte på l.ex. arten av det intresse som tillkännagivandet skall tillgodose och den slörre eller mindre grad av aktivitet som målgrupp kan förväntas visa i olika situationer, allt i syfte atl efter behov åstadkomma regler som är mer nyanserade efter omständigheterna i olika typfall.

För obligatorisk användning föreslås i promemorian Post- och Inrikes Tidningar vid spridning till nationella målgrupper och ortstidning vid spridning liU lokala målgrupper samt båda dessa kungörandeformer vid spridning lill blandade målgrupper. Kungörande i ortstidning skall enligl förslagel i princip uiformas i enlighet med statsmakternas år 1971 deklarerade principiella inställning att annonsering i ortstidning bör ske i samtliga dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet. Begreppet dagstidning definieras, i överensslämmelse med vad som redan är fastslaget för den allmänna samhällsinformationens del, som tidning, vilken är inriktad på reguljär dagsaktuell nyhetsförmedling och/eller opinionsbildning och utkommer med minst elt nummer i veckan. Till begreppet dagstidning fogas i promemorieförslaget den ytterligare bestämningen "lokal", delta för att utmärka att dagstidningar med dubbel funktion all förmedla lokala nyheter inom ett mindre område och mera allmänna nyheter inom ell större skall användas som kungörandeform endasl inom områdei för dess lokala nyhetsbevakning, i princip utgivningsorten med omnejd. Spridningen bör bedömas i förhällande lill målgruppen med ledning av i allmänhet gruppens geografiska utbredning men i män av tillgäng pä uppgifter om andra avgränsande egenskaper hos målgruppen, t.ex. dess läsvanor, ocksä sädana faklorer.

Enligt promemorieförslagel skall som obligatoriska kungörandeformer vidare komma lill anv:'indning specialpublikationer (huvudsakligen för spridning lill exklusiva målgrupper), domstols/myndighels anslagstavla (för kungörande av tjänsl och andra inre förvaltningsärenden), kommuns anslagstavla (för vissa kungörelser enligt vallagarna och kommunallagstiftningen), radio/TV (för exceptionella situationer l.ex. försvarsberedskap) och centrala och regionala register, l.ex. äklenskapsregislret (på därför lämpade ämnesområden).

Av nuvarande kungörandeformer föreslås länskungörelserna slopade hell och kungörande i kyrka i fråga om annat än kyrkliga angelägenheter, vilka numera i realiteten är kyrkokungörandels enda användningsområde.

Mångfalden av mera specifika kungörandeformer, avsedda och ändamålsenliga för specifika silualioner, föreslås bli lämnade ulanför en kungörandereform.

Prop. 1976/77:63 101

Vissa grundläggande principer för kungörande med lillämpning i sä gott som alla berörda fall föreslås införda och samlade i en frislående central lag. De obligatoriska kungörandeformerna föreslås som hittills vara preciserade i specialförfaltningarna där de olika kungörandesitua-tionerna behandlas. Den centrala lagen bör enligl förslagel la sikle pä situationer där kungörande obligatoriskt skall ske i Post- och Inrikes Tidningar, ortstidning eller specialpublikalion eller genom anslag på myndighets eller kommuns anslagstavla. Från lagens tillämpningsområde föreslås på tekniska grunder kungörande av normbeslul bli undantaget. Dock uttalas alt intresset alt sprida kännedom om en åtgärd uppenbarligen är i princip detsamma, om kungörandet rör en författning eller ell normbeslul eller om del avser mera individuella beslut och åtgärder. I den cenlrala lagen slås fasl grundsatsen om skyldighet för den som kungör att utöver den eller de obligatoriskt föreskrivna kungörandeformerna också använda någon eller några stödjande former efter en avvägning mellan det intresse Ullkänna-givandet skall avse och den totala kungörelsekostnaden vid utnyttjande av också stödjande form. Lagen föresläs vidare innehålla en beslämmelse om tiUämpning av den föreslagna principen om vidgad annonsering i ortstidning, i promemorian betecknad som den breda orts-lidningsprincipen, och en regel som klargör när kungörande skall anses ha skett.

1 fråga om kostnadsansvaret för kungörande konslaleras i promemorian atl detta f.n. till stor del åvilar del allmänna men alt även den enskilde emellanåt står visst kostnadsansvar. Detta är konstmerat som betalningsskyldighet för i vissa fall den faktiska kostnaden och i andra fall en schablonavgift, beräknad med ledning av den faktiska genomsnittskostnaden.

Enligt förslagel får den omständigheten att kostnaden för ett kungörande i och för sig blir hög inte hindra ett kungörande som har en adekvat ulformning, men både obligatoriskt och stödjande kungörande bör i möjligaste mån utformas så alt kostnaden för kungörandet står i rimlig relation till nyttan. Vid val av obligatorisk kungörandeform bör i skälig utsträckning beaktas ocksä mera indirekta kostnader för kungörandet, l.ex. hanteringskostnad hos den kungörande och kostnad för eventuella särskilda anordningar för kungörandet, t.ex. anslagstavlor. Sekundära kostnadseffekter i verkstäUighetsledet, l.ex. kostnaden för lidningskungörande som inkomstpost för pressen, bör däremol inte fä tillmätas annan betydelse vid formvalel än som en fakior vid avvägningen mellan olika kungörandeformer som är likvärdiga frän direkta kostnads- och effektivitetssynpunkter.

Några närmare beräkningar av reformens ekonomiska verkningar redovisas inte i promemorian. Hållfasta beräkningar skulle enligt promemorian primärt förutsätta frekvensundersökningar av alla de olika typfaU som reformen berör, och svårigheier skulle ändå föreligga

Prop. 1976/77:63 102

att med någon exakthet förutse den praktiska utformningen av orls-tidningsannonsering med lillämpning av den föreslagna breda principen. Översiktligt konslaleras emellertid atl de föreslagna ändringarna har koslnadsmässig betydelse främst genom den principiella vidgningen av orlspresskungörande lill den breda principen och genom att lidningsannonsering bortfaller i vissa fall. Allmänl sett bedöms behov inle föreligga att ändra fördelningen av kostnadsansvaret mellan staten och annan men frågan bör bevakas för enskilda typsiluationer vid framtida lagstiftningsarbete. Anledning lill omprövning förutses också, om reformen visar sig medföra oväntat höga koslnader för enskilda eller orimligt stora kostnadsskillnader i olika regioner på grund av lokala variationer i tidningsspridningen.

1 promemorian redovisas slutligen resullalel av en genomgång av flera hundra författningsreglerade situationer, där kungörande är föreskrivet, och läggs fram förslag till val av obligatoriska kungörandeformer för dessa fall. På grund av framställningens detaljerade karaktär i denna del får härvidlag hänvisas till redogörelsen i promemorian (avsnitt 6).

4 RemissutfaUet

4.1 Allmänna synpunkter

Huvudlinjerna i förslagel har fått ell nästan uteslutande positivt mottagande. Kammarrätten i Göteborg betecknar förslagel som en i hög grad fullgången ulredningsprodukt. Kommunförbundet ullalar alt informationsutredningens principförslag på ett förtjänstfullt sätt i förslaget översalts lill lagspråkels form. Statskontoret bedömer konstruktionen obligatoriska och stödjande kungörandeformer som förtjänstfull och konstaterar att förslagel ligger i linje med statskontorels redan tidigare redovisade ståndpunkt alt formerna för kungörande bör bestämmas med utgångspunkt i de kungjorda ärendenas allmänna betydelse. Statskontoret betecknar förslaget som ett steg pä vägen mol en samlad lösning av problemet effektiv samhällsinformation. En sådan lösning kan dock enligl statskontorets bedömning inte komma till stånd förrän man dels reviderat nuvarande bestämmelser, dels tagit ställning till samhällsinformationens omfattning, organisation m.m. I fråga om en blivande samlad lösning pekar statskontoret på de möjligheter som dalatekniken ger att samla in, lagra och presentera information. Frågan om vidareutveckling av formerna för kungörande bör enligt statskontorets uppfattning naturligen beakias av NSI i dess utvecklingsarbete. LON anser att förslaget är väl ägnat att systematisera och effektivisera kungöranden i allmänhet. Advokatsamfundet uttalar atl en ändring av formerna för kungörande i enlighet med vad som föreslås i promemorian är en både väl

Prop. 1976/77:63 103

moliverad och angelägen reform.

Några remissinstanser efterlyser slörre flexibilitet vid formvalel än förslaget medger. JK anser atl den föreslagna lösningen med snäva regler om obligatoriska former i förening med skyldighet atl pröva frågan om stödjande form inte tillgodoser de grundläggande syftena med kungörande i önskvärd mån. Han förordar att frågan om och i vad mån kungörandet bör genom författning bindas vid viss (obligatorisk) form blir föremål för ytterligare överväganden med sikte på elt i vart fall mindre långtgående tvång än enligl förslagel. Av rättssäkerhetsskäl förordar han ocksä, här med insiämmande av länsstyrelsen i Kristianstads län, alt kungörandets rättsverkan knyts inle enbarl lill kungörande i obligatorisk form. Också lantmäteristyrelsen påpekar som betydelsefullt atl lagstiftningen är tillräckligt flexibel inte bara vid stödjande utan också vid obligatoriskt kungörande.

Förslagels utformning av stödjande kungörande kritiseras frän några håll. Stockholms tingsrätt anser att bestämmelsen om stödjande kungörande med hänsyn lill sin vaga nalur kommer alt antingen bereda myndigheterna ell avsevärt arbeie, som i många fall inle tjänar något praktiskt syfle, eller också i prakiiken bU ett slag i luften. Tingsrätten föreslär att beslämmelsen ulgår och ersätts av att del i specialbestämmelserna konkret anges vilka former av bekantgörande som skall användas eller att bestämmelsen om myndighets skyldighel atl pröva frågan om stödjande kungörande i vart fall fär ell betydligt restriktivare innehåll än del föreslagna. Naturvårdsverket och länsstyrelsen i Kristianstads län anser att konstruktionen med stödjande kungörande är ett hinder för enhetlighet i kungörandeinstilutet.

När det gäller ulformningen av stödjande kungörande betonar handelskammarförbundet, bankföreningen och industriförbundet vikten av atl den, för vars räkning myndighel kungör, får lillfälle atl lägga fram sina synpunkler, grundade på ekonomiska och ickeekonomiska intressen.

LRF framhåller som nödvändigt all kungörelseförfarandena uiformas så all personliga meddelanden utgår i alla de fall, där kända personer har behov av underrättelser. Grupper av personer - t.ex. fastighetsägare, som direkt berörs av någon åtgärd avseende förfoganden av olika slag - bör kunna kräva atl få personliga meddelanden. Så är naturligtvis förhållandet även då förbud eller påbud riktas mot viss eller vissa personer. Även om det förvaltningsmässigl skulle innebära vissa besvär att uppfylla sådana krav, kräver enligt förbundets mening rättssäkerheten att så långl det är möjligl de personliga meddelandena används.

De kostnadsökningar som remissinsianserna genomgående bedömer bli följden av den föreslagna reformen har föranlett vissa uttalanden och förslag, som redovisas närmare i det följande (se avsnitt 4.5). Från flera håll framhålls som otillfredsställande att sådana kostnads-

Prop. 1976/77:63 104

ökningar, som dessulom kan för/änlas bli högsl varierande frän ort lill annan, skall åläggas enskild. Allmänl bedöms dock övervägande skäl tala för alt genomföra reformen ulan hinder av kostnadsökningar.

Som en faktor av slor betydelse för all effektivisera kungörandet och också av viss betydelse för all begränsa kungörandekoslnaderna nämner ett flertal remissinslanser språklig förenkling och redigering av kungörelsetexterna. LO framhåller viklen av att texterna i kungörelserna skrivs på ett språk som folk begriper. RSV säger utifrån sin erfarenhei atl information föder krav pä ytterligare informalion och att avsändare av kungörelser därför bör göra en bältre ulformning av kungörelserna (begripligare språk, slilval och grafisk uppställning). Lantmäteristyrelsen och överlantmätarmyndigheten i Jämtlands län utvecklar synpunkler på effektiviserande rubriksältning, uppställning och redigering. Lämpligheten av standardiserande anvisningar på detta område antyds av bl.a. Göta hovrätt och DON.

Från några håll riklas kritik mot förslaget. RRV och Stockholms tingsrätt avsiyrker sålunda atl den föreslagna reformen genomförs pä grundval av föreliggande material. RR V föreslår alternativt att kungö-randelagen sätts i kraft för en begränsad tid.

Stockholms tingsrätt förordar atl den föreslagna reformen inle genomförs utan alt man försl har klarlagt del faktiska behovel av kungörande i olika fall och av annonsering i den allmänna dag.spressen. Tingsrätten ser som en brisl att promemorian inte innehåUer några undersökningar av de aktuella beslämmelsernas faktiska lillämpning och funktion och all där heller inte har klarlagts behovel i de särskilda fallen av den föreslagna breda orlstidningsannonseringen. På basis av en summarisk undersökning inom den egna verksamheten uttalar tingsrätten atl en analys av den avsedda funktionen med vissa annonser sannolikt skulle visa atl annonserna i stor utsträckning bara fyller en formellt-juridisk funktion (t.ex. torde brottmålsavdelningarnas annonsering sällan om ens någonsin ha resulterat i all någon låtit höra av sig). Inte ens i fråga om kungörande på konkursrätten område kan man enligt tingsrättens mening utgå från att annonser i den vanliga dagspressen fyller någon egentlig funktion vid sidan av annonsering i Post- och Inrikes Tidningar, som fortlöpande följs av yrkesmässiga kreditgivare, branschorganisationer och liknande rättssubjekt, samt av direkta kallelser och underrättelser. Tingsrätten anser alt endast en närmare undersökning skulle kunna klargöra vilket faktiskt behov som annonsering i den allmänna dagspressen fyller. Även om en reform utan längre dröjsmål i och för sig är angelägen, är den inte så angelägen att de mera långsiktiga ekonomiska och praktiska hänsynen här måste vika för tidsfaktorn. J?/?Fkonstaterar att något underlag för atl möjliggöra hållbara beräkningar av de ekonomiska verkningarna inle har lagils fram. Angelägenheten av sädana beräkningar - baserade på frekvensmätningar - är emellertid enligt RRV:s uppfattning här

Prop. 1976/77:63 105

särskilt markant eftersom det åtminstone med viss grad av säkerhet kan förutses atl kostnadsökningarna blir väsentliga. Härtill kommer atl dessa kommer all drabba inle enbarl statsverket utan också enskilda, de senare dessutom olika hårt beroende på lokala variationer i tidningsspridningen. Enligl RRV:s uppfattning bör den breda principen i vart fall i vissa hänseenden modifieras. Om förslaget skulle genomföras utan de ekonomiska beräkningar som RRV efterlyst bör kungörande-lagens giltighet tidsbegränsas. Under tillämpningstiden bör då kostnadsaspekterna, både för samhället och de enskilda, följas upp och läggas till grund för en eventuell omprövning av beslutet.

A-pressen anser alt den föreslagna reformen är otillräcklig. A-pressen erinrar vidare om atl kraven att på skilda sätt öka informationsflödet lill alla medborgare i samhället varit karaktäristiska för de senaste årens debatt om medborgarnas rätt till information, insyn och inflytande över samhälle, förelag och organisationer och markerats l.ex. i 1971 års riksdagsbeslut om riktUnjer för förbättrad samhällsinformation. Promemorian har inte tillräckligt tagit fasta på den djupare innebörden av riksdagens ställningstagande. Det blir allt svårare och allt orimligare, anser A-pressen, att göra snäva avgränsningar av de grupper medborgare, förelag etc. som bör näs av viss information. Vid den praktiska utformningen av regler för effektivare kungörande bör därför stor hänsyn tas lill de senasie årens utveckling i fråga om samhällsinformation och de krav som fortsatt förts fram i samhällsdebatten. Detta betyder genereUt vidgade målgrupper. I en rad fall (redovisade i det följande) bör därför enligt A-pressens uppfattning kungörande ske i dagspress i slörre utsträckning än enligt förslagel.

4.2 Målgrupper

Förslagets principiella ståndpunkt i denna del har inte rönt någon gensaga. Vissa invändningar mot målgruppsbeslämningar i enskilda kungörelsesitualioner redovisas i det följande (se avsnitt 4.6).

4.3 Kungörandeformer

4.3.1 Kungörande i kyrka och länskungörelsema Förslaget i dessa delar har lämnals utan erinran.

4.3.2 Post- och Inrikes Tidningar

Förslaget i fråga om Posl- och Inrikes Tidningars principiella användande som obligatorisk kungörandeform godlas i allmänhet av remissinsianserna.

Atl tidningen i sin nuvarande gestaltning inte är en effektiv kungörandeform konstateras dock i åtskilliga yttranden. JK anser alt

Prop. 1976/77:63 106

tidningen fyller sin informativa uppgifi när del gäller information riktad till dem som har ett yrkesmässigt inlresse därav eller eljest är vana all mer eller mindre regelbundet ta del av publikationen. Däremot konstaterar JK att tidningen i varje fall inle hör lill dem som gemene man regelbundet skaffar sig eller tar del av på annat sätt. Snarare torde del slora flertalet av denna kategori knappast alls läsa denna tidning.

Från åtskilliga håll framhålls som en väsentlig förutsättning för genomförande av förslaget i denna del atl tidningen får en mera tidsenlig och lättillgänglig ulformning och redigering (jfr SOU 1971:2). Sådana uttalanden görs av bl.a. RPS, generaltullstyrelsen och NSI. LON, som framför liknande synpunkler, påpekar alt det ocksä krävs en aktiv spridning av tidningen. LON erinrar om alt den officiella publiceringen under senare år påtagligt effektiviserats i fråga om l.ex. förfalt-ningslryckel (SFS) och ulredningslrycket (SOU). På samma sätt anser LON atl kungörelsetryckel kan aktiveras, enligl LON:s mening naturligen genom samarbete mellan departement och AB Allmänna Förlaget. En pessimistisk framtidssyn redovisar JK, som bedömer atl tidningen inle ens i omredigerat och moderniserat skick lorde komma att bli nämnvärt mera attraktiv för gemene man än f.n.

Svenska akademien släller sig i sitt yttrande positiv lill en omvandling av tidningen och förklarar sig dela den i SOU 1971:2 framförda uppfattningen att praktiska och ekonomiska hänsyn bör beslämma tidningens yttre gestalt, varvid dock om möjligl ocksä en för ögal tilltalande gestaltning bör beakias.

RSV och NSI anser alt elt slällningslagande lill frågan om Posl- och Inrikes Tidningars lämplighet sorn kungörandeform bör anstå lill dess frågan om tidningens framtida ge;5lallning avgjorts.

Lantmäteristyrelsen ställer sig negativ lill förslagel inom sill verksamhetsområde, i vart fall sä länge tidningen inle fält godtagbar effektivitet genom modernisering och spridning i berörda kretsar, och anser att alternativet annonsering i rikstäckande dagspress som form för nationeUt kungörande bör uiredas närmare än som har skett i promemorian. De höga kostnaderna för sådan annonsering kan enligl styrelsen mötas bl.a. genom att kungörelsernas innehåll begränsas, i många fall till en hänvisning till myndighet som kan ge närmare besked i saken. Kungörande i rikstäckande press bör inle under alla omständigheter vara obligatoriskt bara därför att en nationell målgrupp är för handen. I lantmäteriverksamheten lorde i flertalet fall annonsering i ortstidning vara den kungörandeform som ger den bästa totala effekten med beaktande av både lokal och nationell målgrupp. Den nationella målgruppen torde emellertid i inte obetydlig utsträckning läsa ortstidning från det område där deras fastigheter är belägna eller genom ortsbor få kännedom om annonser som berör dessa fastigheter. En viss verkningsgrad har därför annonsering i ortspress också för den

Prop. 1976/77:63 107

nationeUa målgruppen. Under alla omständigheter måsle denna effekl antas vara väsentligt högre än den som kan uppnås genom annonsering i Post- och Inrikes Tidningar i här akluella sammanhang. Enligl styrelsens mening bör därför annonsering i ortspress kunna godlas som kungörandeform med avseende pä nationella målgrupper, om sådan annonsering ändå skall ske med hänsyn lill lokal målgrupp och annonsering i rikstäckande dagspress inle kan komma i fråga av koslnadsskäl. Styrelsen anser del vara rimligare atl förutsätta eller fordra atl fastighetsägare och nyttjanderättshavare i den nationella målgruppen följer med i den lokala pressen för den ort där fastigheten är belägen än alt ulgå från atl de mera allmänl läser ell så specielll organ som Posl- och Inrikes Tidningar.

4.3.3 Ortstidning

Den föreslagna breda principen för kungörande i ortspress godtas ålminstone som grundregel av en klar majoritet av remissinsianserna.

Pressutredningen förklarar sig dela uppfattningen att samhällsinformation och kungörelseannonsering inte är att se som en form av presstöd och understryker att informationens effektivitet måste vara den styrande principen på detla område. I de fall då del av olika skäl anses påkallal att annonsera i ortstidning är del emellertid enligl utredningens åsikt nödvändigt att annonsera i samtliga ortstidningar som har en spridning av någon betydenhet. Principen i dessa sammanhang måste vara att medborgare inte skall diskrimineras i informations-hänseende pä grund av sitl tidningsval.

Klart positiv tiU förslagel är vidare bl.a. NSI, som emellertid förordar alt man, för att undvika tolkningsproblem rörande uttrycket "spridning av betydenhet inom orten" bör inskriva formuleringen atl "annonsering skaU ske i samlliga ortstidningar med spridning inom orten" i likhei med vad som gäller vid riksomfattande annonsering i dagspress. Också 5* anser att vid lokal/regional informationsspridning, som även förekommer inom RSV:s verksamhetsområde vid l.ex. exekutiv auktion eller försäljning, i regel bör annonseras i all ortspress.

Att den föreslagna omfattningen av ortslidningskungörandet skulle ge en motsvarande ökning av spridningseffekten ifrågasätts dock från vissa håll, främst Stockholms tingsrätt, DON, RRV och konkurslagskommittén. Stockholms tingsrätt anser, när det gäUer domstolamas och förmodligen också vissa förvaltningsmyndigheters kungörande, att målgrupperna ofta är så specieUa och så begränsade att den breda annonsering som följer av huvudprincipen knappast synes vara praktiskt moliverad. Den föreslagna principen för mycket långt för Stockholms del och kommer att medföra radikala kostnadsökningar. För Stockholms del är förslaget därför ägnat att inge betänkligheter. ÄÄ f ifrågasätter om inte det befogade i en utvidgning av den för samhällsinformation antagna breda principen ull att också gälla kungö-

Prop. 1976/77:63 108

relseannonsering bör övervägas ytterligare.

Slörre möjligheter atl begränsa obligatoriskt ortslidningskungörande än som föreslås i promemorian vill JK, Svea hovrätt, Stockholms, Västerås och Skövde tingsrätter och länsstyrelsen i Stockholms län ha införda. JK anser alt utrymme för begränsning bör finnas dels när det gäller information som riktar sig lill banker, advokater, affärsföretag och vissa andra särskilda grupper inom samhället men som ägnas ringa intresse av allmänheten i övrigi, dels i andra faU med hänsyn till informationens angelägcnhetsgrad, mätt l.ex. i värdet av vad saken gäller. JK vitsordar samtidigt all del givetvis är av värde för den kungörande atl slippa atl själv göra en kanske svår bedömning in casu. Begränsningen av den breda principens tillämpningsområde till obligatoriskt kungörande betecknar JK som självklar. Svea hovrätt ser vidgade begränsningsmöjligheter som en av flera tänkbara metoder all nedbringa kostnadsökningarna utan molsvarande effektivitetssänkningar. Stockholms och Västerås tingsrätter ifrågasätter om inte kostnadseffekterna för enskild av den föreslagna breda principen borde utredas ytterligare. Stockholms lingsrätt förordar att myndigheterna ges frihei all avgöra annonseringens omfattning i fråga om antalet ortstidningar och hänvisar härvidlag till 9 § andra siyckei delgivningskun-görelsen (1970:467). Tingsrätten påpekar atl man också måste beakta all annonsering i dagspressen ibland har negativa konsekvenser för den enskilde, t.ex. kan annonsering i konkurs, kungörelsedelgivning i brottmål och liknande skada den berördes anseende. Sådana nackdelar bör enligt tingsrättens mening undvikas i den mån del kan ske ulan all andra betydelsefulla intressen behöver offras. Västerås lingsräll påpekar alt några erfarenheter av rättsförluster pä grund av icke tillräckligt bred annonsering i vart fall inte har redovisats och ser som ett alternativ att i stället för föreskriften om den breda ortstidningsannonseringen det överlåts åt vederbörande myndighet alt liksom nu avgöra omfattningen av ortstidningsannonsering i de fall sådan skaU ske. 1 vart fall bör, anser tingsrätten, ges möjlighet att för särskilda fall göra undantag från den breda principen. Skövde tingsrätt föreslår att den breda principen föreskrivs "endast i den mån kostnaden för kungörandet icke blir större än som är försvarligt med hänsyn till det intresse tillkännagivandet skaU tillgodose" eller, som en annan lösning, atl uttrycket "spridning av någon betydenhet" ändras till "spridning av större betydenhet", eller alt antalet ortstidningar i vilka kungörelse skall införas begränsas tiU högst visst antal (två eller tre). Också länsstyrelsen i Stockholms län förordar av kostnadsskäl en avsevärt mindre kategorisk formulering än den föreslagna.

Göta hovrätt, Sollentuna och Färentuna tingsrätt och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län understryker behovet av anvisningar och riktlinjer för den praktiska tillämpningen av den föreslagna principen. NSI påpekar att viss service av denna arl på den allmänna samhällsinforma-

tionens område redan nu ingår i NSI:s verksamhel.

All principens lillämpning kommer atl medföra administrativt merarbele för kungörande myndigheier befarar bl.a. DON, som också menar all de rättsliga konsekvenserna av ett uteblivet kungörande i en eller flera ortstidningar bör belysas i lagstiftningsärendet.

4.3.4 Myndighets anslagstavla

Förslagel i denna del har fått ell i allt övervägande positivt mottagande. Mol förslagets bedömning i denna del vänder sig dock JK saml Mora och Ljungby tingsrätter.

JK anser alt promemorian i viss mån har underskattat effektiviteten av kungörande på myndighels anslagstavla, särskill underrätts tavla, som enligt hans mening i prakiiken torde ulgöra en icke oväsentlig kunskapskälla för främsl advokater och andra ombud men ocksä för gemene man. Tavlan som kungörandeform är dessulom förenad med en ytterst ringa kostnad. JK kan myckel väl tänka sig situationer, dä kungörande på myndighets anslagstavla kan förväntas ha lika god (eller dålig) effekt som föreskriven kostnadskrävande tidningsannonsering. Att i sådana fall ovUlkorligl kräva l.ex. annonsering i ortstidning i dess breda bemärkelse anser JK inle vara rimligl, ulan valmöjlighet bör föreligga. Han anser det också länkbart alt kombinera kungörande på anslagstavla med införande i bara en lokaltidning. Också Ljungby tingsrätt ifrågasätter om inte anslag bör vara obligatorisk form i slörre utsträckning än enligt förslaget. Mora tingsrätt anser all frågan om anslag på myndighets anslagstavla bör övervägas ytterligare. Pä grund av sina erfarenheter finner sig tingsrätten inle kunna anse att anslag på rättens anslagstavla inte främjar syftet med ett tillkännagivande genom kungörelse i ärende om l.ex. dödande av förkommen inteckning eller om lagfartssammanträde. I flera orter kan frågan om en kungörelse skall anslås som stödjande kungörande bli föremål för delade meningar. Tingsrätten ser risk för atl rättstillämpningen inte blir enhellig t.ex. inom domstolarna.

Möre och Ölands tingsrätt, som i princip godtar förslaget, påpekar tavelkungörandets - liU skillnad från tidningskungörandets - perdurerande verkan. Enligl tingsrättens mening är del vidare från principiell synpunkt inte tillfredsställande om informalionen så gott som hell vore knuten till media, för vilka allmänheten måsle erlägga avgift (dvs. för tidningsprenumeration eller för lösnummerköp) för att få del av. Tingsrätten och Göta hovrätt ser anslagstavlan som en billig och lämplig stödjande form i elt flertal fall.

4.3.5 Andra kungörandeformer

Förslaget till användningsområde för kommunal anslagstavla har lämnats utan erinran.

Promemorians ståndpunkt i fråga om användningen av radio/TV har

Prop. 1976/77:63 110

inte mött någon gensaga. Sveriges radio AB förklarar alt dess syn på sin roll i det stora komplex som gäller samhällsinformation uppenbarligen sammanfaller med de konstateranden som i det avseendet - särskill med sikte på kungörelseannonsering - har gjorts i promemorian.

När del gäller kungörande genom alt uppgifler hälls tillgängliga hos myndighet i regislerform eller på annat sätt framför DON vissa organisatoriska synpunkter. DON föreslår att det i administrativ ordning meddelas föreskrifter för domstolarnas del - och alltså inle endast görs motivuttalanden - i vilka fall och hur kungörelsemalerial skall hållas samman vid sidan av de obligatoriska media. 1 föreskrifterna bör också anges för olika fall under hur lång lid en kungörelse skall förvaras i det sammanhållna materialet så atl man undviker all, som nu understundom sker, inaktuella kungörelser - l.ex. om lösöreköp - för säkerhels skull sitter kvar under långa lider.

Behovet av former för kungörande till icke svensktalande personer understryker invandrarverket. Verkei erinrar om alt invandrarnas rätt till en med svenskar likvärdig behandling har slagits fasl i prop. 1968:142 om riktlinjer för den svenska invandringspolitiken. Verket anser att denna rätt måsle innefatta också rätt lill informalion. 1 enlighet med de fastslagna riktlinjerna i fråga om samhällsinformation (prop. 1971:56) bör principen vara all alla berörda medborgare -svenskar likaväl som i förekommande fall utlänningar - skall ges informalion som är differentierad med hänsyn till medborgarnas olika förutsättningar all tillgodogöra sig informalionen. Mol denna bakgrund föreslår verket atl den som beslutar om kungörande ges frihet inle bara atl välja stödjande former ulan också alt på samma viUkor besluta om kungörande på ett eller flera utländska språk och att delta kommer till uttryck i lag. Enligt verkels mening bör myndighelerna vid val av kungörandeform ha i åtanke den veckotidning för invandrare som stiftelsen Invandrartidningen med statliga medel ger ul i sex språkversioner för invandrare.

4.4 Allmänna grundregler i särskild lag

Förslagets uppbyggnad i denna del godtas med ett undantag av remissinstanserna. Lösningen beiecknas av statskontoret som förtjänstfull, av planverket som angelägen, av överlantmätarmyndigheten i Malmöhus län som den mest rationella och av överlantmätarmyndigheten i Värmlands län som acceptabel såsom innebärande en defini-tionsmässig och supplementär stabilisering.

Lantmäteristyrelsen anser atl lagen bör ges en bredare uppläggning än enligt promemorieförslaget och i högre grad ingripa i de kungörelseregler som finns i olika speciallagar. Bl.a. bör enhetliga riktlinjer för kungörelses utformning förankras i denna lag. Detsamma gäller den viktiga regeln om avvägning mellan kostnad och kungörande-

Prop. 1976/77:63 111

inlresse (2 § andra punkten) saml principen om i vilka tidningar orls-pressannonsering skall ske i fall då sådan annonsering över huvud taget skall äga rum.

Förslagel i denna del avslyrks av namnlagsulredningen. Utredningen förordar alt syftet med lagförslaget i stället tillgodoses genom erforderliga ändringar i de särskild författningar som nu innehåller föreskrifter om kungörande. Om man emellertid ändå vill samla vissa allmänna grundregler i en särskild lag för atl fä en central författning i ämnet, förordar utredningen en lag med ett fylligare innehåll, utformad som en motsvarighet lill delgivningslagen. Uiredningens anmärkningar mot den föreslagna kungörandelagen är i huvudsak följande. Lagen innehåller inle en enda regel av rättslig betydelse. Den centrala frågan, när kungörande skall anses ha skett, besvaras nämligen i 4 § med atl så är fallet när kungörelse har tillkännagivils i den form eller de former som anges i den författning där kungörandet är föreskrivet, säiunda närmast en renvoibestämmelse. Regeln i 3 § om bredden av ortstidningsannonsering ger intryck av att utgöra en bestämning av vad kungörande i ortstidning är. Huruvida regeln skaU tillerkännas rättslig betydelse sålunda, att den skall ligga tiU grund för besvarandet i varje särskilt fall av frågan, om kungörande i ortstidning kan anses ha skett i vederbörlig ordning eller ej, förefaller dock oklart I motiven till 3 § talas endast om en princip "om bredden av ortstidningsannonsering". Med tanke på de rättsverkningar som ofta är knutna till ell kungörande i vederbörlig ordning utgör den föreslagna lydelsen en alldeles för vag bestämning för att kunna tillerkännas rättslig betydelse. Om regeln är avsedd alt ulgöra en bestämning som nyss sagts, bör den därför ges elt klarare innehåll. Exempelvis kan anföras alt inte ens ordet dagstidning, som i lagförslaget har en särskild innebörd, finns förklarat i förslagel. Regeln är till följd av sin oklara innebörd också ägnad alt ådra rällssökande parter onödiga kostnader genom att myndigheterna kan anlas komma atl känna sig tvingade till ett kungörande i vidast möjliga utsträckning för atl undvika risken atl kungörande inte skall anses ha skett i vederbörlig ordning.

Förslagels lösning atl från den föreslagna kungörandelagens lillämpningsområde undanla kungörande av normbeslut godtas genomgående i de remissyttranden där frågan berörs. Statskontoret underslryker nödvändigheten av en helhetssyn på samhällsinformationen och en samlad lösning av hithörande problem med utgångspunkt i atl formerna för kungörande bör beslämmas efler de kungjorda ärendenas aUmänna betydelse. Länsstyrelsen i Stockholms län anser all med den föreslagna avgränsningen av kungörandelagens tillämpningsområde bör utfärdas någon definition på vad som avses med normbeslut för att man därmed skall komma ifrån tolkningssvårigheter. Länsstyrelsen i Kristianstads län beklagar atl normbeslulen har undantagits. Enligt länsstyrelsens erfarenhet har nämligen i praktiken jusl kungörandet av normbeslut.

Prop. 1976/77:63 112

där tillkännagivandet dels är en förutsättning för beslutets giltighet, dels bildar utgångspunkt för besvärsliden, visal sig innebära speciella problem. Den uteblivna regleringen av normbeslul i delta sammanhang medför också alt lidpunkten för anförande av besvär blir olika för normbeslul och de beslut vilkas kungörande regleras i kungörande-lagen. Enligl länsstyrelsens mening kan det inte anses tillfredsställande all dessa båda typer av beslut betraktas olika i en besvärssiluation beroende pä kungörandebestämmelser i skilda författningar. Normbeslulen har inte heller del "riksintresse", som nödvändiggör atl de behandlas i samband med frågan om publicering av lagar och andra författningar.

4.5 Kostnaderna

En enig remissopinion bedömer att en effekl av den föreslagna reformen, särskill den s.k. breda orlslidningsprincipen, skulle bli icke obetydliga ökningar av kungörelsekostnaderna.

RRV anser kostnadsfrågan så väsentlig atl förslaget enligt RRV:s mening inte bör genomföras, innan hållbara beräkningar av de ekonomiska verkningarna har tagils fram. Om förslaget ändå skulle genomföras på föreliggande material anser RRV all kungörandelagen bör tidsbegränsas med en uppföljning under dess giltighetstid av kostnadseffekterna, både för samhället och för enskilda, som kan bilda grund för en eventuell omprövning av beslutet.

Åtskilliga remissinstanser, däribland LON, anser att kostnadsökningarna fär accepteras både för enskilda och för del allmänna med hänsyn till den ökade rättssäkerhet och effektivitet vid kungörande som svarar däremol.

Lantmäteristyrelsen ser som ofrånkomligt all en lagstiftning på detla område ger möjlighel till en rimlig avvägning av kostnadsinsatsen med beaklande av både förrätlningsobjektets värde eller nyttan av förrättningen och den ifrågavarande kungörandeformens effektivitet.

Några remissinstanser påpekar alt reformen kommer alt medföra sådana ökningar av del allmännas kostnader alt höjda anslag kommer att behövas. Överlantmätarmyndigheten i Kopparbergs län antyder atl l.ex. lantmäleritaxan kan komma att behöva höjas till följd av ökade kostnader för delgivning.

Stockholms tingsrätt förutser ökad arbetsbelastning hos myndigheterna genom reformen med kostnadsfördyringar som följd.

Elt betydande antal remissinslanser understryker att aUa möjligheter måste tas till vara att begränsa kostnadsökningarna, framför allt för enskilda. Som ett viktigt område, där åtgärder kan vidtas för att begränsa kostnadema, anges allmänt kungörelselextens utformning och redigering. DON förordar en särskild undersökning av möjligheterna att pressa annonskoslnaderna genom överenskommelse med

Prop. 1976/77:63 113

centrala pressorgan. NSI påpekar all kostnadsökningarna kan mötas genom beskärningar i kungörelsens innehåll.

Göta hovrätt anger som ett annat medel ett mera allmänt nedbringande av aktivt kungörande efler modell promemorians förslag beträffande svenska juridiska personer och anser atl en sådan utveckUng är lämplig i första hand inom familjerätten.

För en övergång till ett system, där ersättning av enskild för myndighets kungörande tas ut efler fasl taxa uttalar sig DON, Göta hovräti, kammarrätten i Göteborg, domareförbundet, TCO och ett flertal tingsrätter Kammarrätten anför lill stöd för denna åsikt, förutom de lidigare berörda lokala kostnadsvarialionerna, dessutom praktiska skäl. Hos många myndigheter torde uttagande av kungörelsekostnader innebära mycket tidskrävande och därmed myckel dyrbara handläggningsrutiner, inle minsl när kostnader för kungörande skall fördelas på flera enskilda och när kungörandet har skell i flera tidningar. Enligt kammarrättens mening är del uppenbart att det finns belydande administrativa vinster alt hämla genom en övergäng tiU elt syslem där myndighel tar ut ersättning för kungörandekostnader av enskild enligl fasta taxor. Särskilt slora rationaliseringsvinster lorde uppnås om systemet kan utformas så, att ersättningen tas ut redan i samband med ärendets anhängiggörande. Delta kan l.ex. i de ärenden där kungörelse regelmässigt förekommer ske på så sätt alt ersättning för kungörelsekostnader bakas in i eventuell ansökningsavgift. Också TCO framhåller som angeläget att förfarandet vid uttagande av kungörelsekostnader av enskild part blir föremål för översyn, syftande till förenkling. I de faU där enskild part är betalningsskyldig för kungörelse bör enligl TCO:s synsätt kostnaderna inbakas i expeditionsavgiften.

Atl en omprövning av kostnadsansvaret bör göras i samband med den föreslagna reformen och statens ansvarsområde härvidlag vidgas anser bl.a. DON, Stockholms tingsrätt, länsstyrelsen i Skaraborgs län, Ljungby tingsrätt och domareförbundet. Genomgående åberopas de för den enskilde slumpartade lokala variationerna i kostnad som blir en följd av dagspressens ojämna förekomst och spridning i landet. Från åtskilliga håll anförs exempel på extrema förhållanden härvidlag. Västerås tingsrätt, som ansluter sig lill ståndpunkten ökat kostnadsansvar för staten, anför som ett exempel pä lösning atl enskild vid ortslidningskungörande belastas med kostnaden för kungörande i endast en tidning. Likartade tankegångar framför Mora tingsrätt. DON, som anser sig kunna konsiatera alt den s.k. breda ortstidnings-principen är ett uttryck för statsmakternas vilja, ifrågasätter om denna princip verkligen är nödvändig för att få ett effektivt lokalt och regionalt kungörande och om det inte i själva verket bakom kravet på iakttagande av principen ligger tanken på ett outtalat presstöd. Detta talar enligt DON:s mening för att staten borde ta på sig kungörande-kostnader i större utsträckning än som förutses i förslaget.

8 Riksdagen 7976/77. I saml. Nr 63

Prop. 1976/77:63 114

4.6 Genomgång av gällande kungöranderegler

4.6.1 Allmänt

Allmänna omdömen om förslagel i denna del är positiva eller neutrala.

1 det följande redovisas sådana synpunkler som uttryckligen berör de olika delavsnitlen. Allmänl positiva omdömen om förslagen har dock i regel utelämnats.

4.6.2 Fastighetsförhållanden

4.6.2.1 Införskaffande av upplysning!utredning

Ljungby tingsrätt anser att kungörandet i dessa frågor lämpligen kan uiformas på sätt som föreslagils och ser det som en förbättring alt kungörelseförfarande i tidningar görs obligatoriskt också vid äganderättsutredning och enligt lagen (1932:169) om uppläggande av nya fastighetsböcker.

1 fräga om äganderättsutredning och legalisering avstyrker lantmäteristyrelsen samt överlantmätarmyndigheten i Norrbottens län förslagel alt kungörelse obligatoriskt skall ske i Post- och Inrikes Tidningar. Lantmäteristyrelsen påpekar alt äganderättsutredning numera kan komma i fråga också för mindre objekt med begränsad sakägar-krels. Kungörande fastighetsbildningsmyndighel bör ges möjlighet atl bedöma frän fall till fall i vilka tidningar annonsering skall ske. Den tidigare gällande föreskriften om obligatoriskt kungörande i Post- och Inrikes Tidningar överfördes inle till 1971 års lag om äganderättsutredning och legalisering. Överlantmätarmyndigheten i Värmlands län anser däremot atl förslaget är godtagbart men vill ha bort tre-månadersregeln för annonsering i Posl- och Inrikes Tidningar enligt jordabalken liksom begränsningen av annonseringen lill första numret i kvartalet. Överlantmätarmyndigheten i Kopparbergs län anser för sin del att de föreslagna reglerna om annonsering i Post- och Inrikes Tidningar i fräga om äganderättsutredning för större objekt är ändamålsenligare än nuvarande regler.

4.6.2.2 Vissa sammanslutningars representation

Förslaget atl samla hithörande uppgifter i register kommenteras positivt av lantbruksstyrelsen och länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Jämtlands och Norrbottens län.

4.6.2.3 Kallelser inom vissa sammanslutningar

Ljungby tingsrätt nämner den åtskillnad som har gjorts mellan kungörande enligt vattenlagen (1918:523), lagen (1933:269) om ägofred och lagen (1939:608) om enskilda vägar, å ena sidan, samt jaktstadgan (1938:279), å andra sidan, som ett gott exempel pä den differentiering som bör eftersträvas med hänsyn till ändamålet med delgivningen.

Prop. 1976/77:63 115

I fråga om vattenlagen, ägofredslagen och lagen om enskilda vägar avstyrker NSI förslaget om ortslidningsannonsering och föreslår all den också i dessa fall anknyts till den breda principen. A-pressen nämner samma kungörandefall som exempel på områden, där enligl dess allmänna betraktelsesätt (närmare redovisai i avsnitt 4.1) kungörande i dagspress bör ske i ökad omfattning.

4.6.2.4 Förrättningar - kallelser

Förslaget i fråga om kungörande enligl fiskeförfatlningarna godlas av fiskeristyrelsen liksom av länsstyrelsen i Kristianstads län, som dock anser att det inte generellt behövs atl handlingarna vid kungörande enligt fiskeristadgan (1954:607) finns tiUgängliga i varje församling och i stället förordar att frågan var förslag lill bestämmelser skall finnas tillgängligt får prövas fritt efter övervägande i varje särskill fall.

Vad gäller byggnadslagstiftningen godtas förslaget i sak av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och av planverket, som uttalar atl del är av slort samhällsinformativt värde att berörda målgrupper bereds möjlighet att genom dagspressannonser ta del av pågående planeringsaktiviteter. Länsstyrelsen anser att de särskilda reglerna i byggnadsstadgan (1959:612) om kungörandeproceduren för underrättelse till samfällighet ulan styrelse eller förvaltare i stället bör vara infogade i central författning (jfr 10 och 16 §§ delgivningslagen). Länsstyrelsen och planverket erinrar om bygglagutredningens principbetänkande (SOU 1974:21) Markanvändning och byggande, vari föreslås bl.a. en utvidgning av sakägarbegreppet som kan komma all leda lill alt kungörande bör ske också i Post- och Inrikes Tidningar.

När det gäller kungörande enligl miljöskyddslagstiflningen uttalas, av länsstyrelsen i Stockholms län att det är fördelaktigt all kungörandet inte låses till viss eller vissa tidningar, av länsstyrelsen i Kristianstads län att det är angeläget att kungörandet begränsas i möjligasle män så att sökanden inte åsamkas oskälig kosinad, av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att sakägarbegreppet bör bestämmas med ledning av resultatet av pågående utredning därom och av koncessionsnämnden atl ortstidningsannonsering enligt den föreslagna breda principen redan tillämpas av nämnden med stöd av Kungl. Maj:ts cirkulär (1971:507). Naturvårdsverket godtar förslaget i alla delar inom verkets tillämpningsområde.

NSI och A-pressen förordar atl ortslidningskungörande enligl 1, 10 och 11 kap. vattenlagen anknyts till den breda principen.

Mol förslaget i fråga om lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering invänder lantmäteristyrelsen att föreläggande att anmäla äganderättsanspråk eUer lämna upplysningar här inte har en så grundläggande uppgift frän rättssäkerhetssynpunkt - vid sidan av de underrättelser som skall ulgå om förrättningens inledande och om sammanträde - att det finns anledning alt obligatoriskt kungöra sådant

Prop. 1976/77:63 116

föreläggande i ortstidning. 1 stället bör del överlämnas lill faslighelsbildningsmyndigheten att välja del förfarande som är lämpligasi i det enskilda fallet.

4.6.2.5 Beslut med anledning av förrättning

Förslaget i fråga om fiskelagstiftningen tillstyrks av fiskeristyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms och Kronobergs län. Länsstyrelsen i Kronobergs län förordar vidare all i 27 § jaktlagen öppnas möjlighet att - i likhet med vad som gäller i 31 § lagen (1960:130) om fiskevårdsområden - införa meddelande om länsstyrelses eller kammarrätts beslut, med stöd av ll § lagen (1938:274) om räU till jakt, i en eller flera tidningar och alt utgångspunkten för besvärstiden är densamma i båda lagarna.

NSI förordar all ortslidningskungörande enligl 11 kap. 68 och 104 §§ vattenlagen anknyts lill den breda principen.

4.6.2.6 Avlösning av vissa avgälder

Förslaget har lämnals utan erinran av remissinsianserna.

4.6.3 Bergsbruk - koncession Remissinsianserna har godtagit förslagel.

4.6.4 Statusförhållanden

4.6.4.1 Fysiska personer

Remissbehandlingen har inte föranlett någon erinran i denna del.

4.6.4.2 Svenska juridiska personer

Klart positiv till tendensen i förslaget i denna del är kammarrätten i Göteborg, som viU ifrågasätta om det finns något egentligt behov av atl registreringen av nybildat akiiebolag och andra juridiska personer kungörs. Enligt kammarrättens mening torde de konstitutiva verkningar, som idag knyts till kungörandet, lika väl kunna tilläggas registreringen. Uppgifter om en juridisk person kan typiskt sett behövas vid mycket varierande tidpunkter och ändring beträffande vem som är behörig alt företräda en juridisk person sker redan i dag utan att ändringen kungörs. Därför är det registreringen och inte kungörandet som i praktiken spelar den avgörande rollen när det gäller tredje mans möjligheter att vara informerad om vem som företräder en juridisk person. Som ett ytterligare skäl för att begränsa kungörandet påpekas att institutet då reserveras för de fall där det fyller en verklig uppgift. Därigenom blir det lättare för allmänheten att uppmärksamma betydelsefulla kungöranden. Kammarrätten anser dock att kungörande fortfarande behövs vid en hel del förfaranden beträffande juridiska personer, t.ex. vid ansökan om tillstånd tiU fusion eller nedsättning av aktiekapitalet.

Prop. 1976/77:63 117

För promemorieförslagel ullalar sig också bankinspektionen, lantbruksstyrelsen, handelskammaren i Göleborg, PRV, industriförbundet, bankföreningen och SAF. Bankinspektionen påpekar alt jordbrukskassor och sparbanker är förelag med utpräglat lokal eller regional förankring och målgrupperna för hithörande kungörelser geografiskt avgränsade men beroende på arten av förelagens verksamhel av betydande storlek och skiftande sammansättning. Förfrågningar lill registermyndigheten tyder på ell informationsinlresse från allmänhetens sida. Kungörande i ortstidning kunde därför vara motiveral, dock icke i den omfattning som skulle följa enligt förslaget till kungörandelag om annonsering i ortstidning blev obligatorisk form. Med lillämpning av regeln om stödjande kungörande kan ortstidningsannonsering ändå användas i påkallad utsträckning. Lantbruksstyrelsen påpekar att lagstiftningen om sambruksföreningar är under utredning och anser att förslaget i denna del, mot vilken styrelsen inte har någon erinran, får övervägas i samband med behandlingen av utredningsförslaget. Handelskammaren i Göteborg anser att förslaget är väl anpassat lill näringsUvets och allmänhetens intressen men ser som en absolul förutsättning för den föreslagna lösningen atl registreringsmyndig-helerna får en sådan kapacitet att registerutdrag och muntliga upplysningar kan lämnas snabbt och effektivt.

Mol förslaget i fråga om kungörandeformer för uppgifter ur förenings- och handelsregisler uttalar sig länsstyrelsema i Stockholms, Göteborgs och Bohus och Norrbottens län, NSI, Svenska Tidningsutgivareföreningen och A-pressen.

De tre länsstyrelsema anser del inte vara motiverat atl slopa orlstidningsannonseringen. Länsstyrelsen i Stockholms län anser dock all annonsering i mer än en ortstidning bör undvikas av kostnadsskäl. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser alt kungörandet i Posl-och Inrikes Tidningar bör slopas.

NSI avstyrker förslaget och föreslår alt elt definitivt ställningstagande föregås av viss försöksverksamhet. Enligt NSL.s mening är redan de nu gällande inskränkningarna i tidningskungörandet betänkliga och inte förenliga med de krav på information tiU enskild medborgare som har fastlagts i riksdagsbeslut. I verkligheten innebär de en diskriminering av den enskilde medborgaren med hänsyn till hans tidningsval. NSI kan inle godla förslagets målgruppsbedömning. Målgruppen kan vara betydligt vidare och mindre aktiv än vad förslaget utgår från. Inskränkningen i kungörandet kan ha konsekvenser också för andra medborgare. Den kan l.ex. hindra näringsidkare att i tid upptäcka nya förväxlingsbara konkurrerande firmanamn. I registerkungörelser ingår ofta en mängd lokala personnamn som kan antas ha lokalt nyhetsvärde av allmänt intresse. De ständigt pågående förändringarna inom näringsliv och arbetsmarknad är ytterligare skäl alt ifrågasätta förslagels målgruppsbeslämning. Den fortlöpande struktur-

Prop. 1976/77:63 118

omvandlingen och demokraliseringsprocessen inom näringsliv och arbetsmarknad med bl.a. representantskap för anslällda i bolagsstyrelser och företagsnämnder kan innebära en breddning av intressegrupperna för lättillgänglig informalion om vad som sker inom delta område.

Tidningsutgivareföreningen framför tankegångar av samma arl som NSI och underslryker i fråga om den enkät som har föregått promemorian att den mindre företagsamhet, som är betjänt av en bred lokal/regional information i dessa frågor, inte har beretts lillfälle att yttra sig i saken. Enligt föreningens mening finns elt starkl behov hos allmänheten att fä kontinuerlig tillgång lill nya uppgifter ur bl.a. handels- och föreningsregisler. Föreningen förordar all uppgifler ur dessa register ortslidningskungörs enligt tolalilelsprincipen. A-pressen nämner här aktuella registeruppgifter som exempel på behov i vissa fall av total ortstidningsannonsering (jfr avsnitt 4.1).

Mol förslaget alt från aktivt kungörande undanla vissa registeruppgifter framförs erinringar från handelskammarförbundet, Stockholms handelskammare, PRV, industriförbundet, bankföreningen och SAF. PRV fäster stor vikt vid att alla registrerade uppgifter kungörs aklivl och bedömer atl varje begk'änsning skulle leda lill elt betydande merarbele för registreringsmyndighelerna och avsevärd risk för felaktigheter. Särskilt viktiga är enligt PRV:s bedömning uppgifler om säte och adress samt om räkenskapsår. PRV redovisar en intern undersökning av telefonförfrågningar hos bolagsbyråns informationskontor enligt vilken antalet frågor om aktiebolags säte och adress var betydligt fler än frågor om aktiekapital, verksamhet, företrädare eller firma. Som förklaring erinrar PRV om atl många bolag har adress på annan ort än den där styrelsen har sitt säte och all det inle är ovanligt atl postadressen är c/o elt annat bolag eller en enskild person, varför del kan vara svårt all finna akliebolagel i någon telefonkatalog. Förbunden och föreningen nämner som särskill värdefullt atl intressenter, däribland banker och andra som fortlöpande för egna regisler grundade på de kungjorda uppgifterna, kan hämla upplysningar om säte och adress direkt ur kungörelsernas innehåll. SAF påpekar att hithörande uppgifter fortlöpande är underkastade förändringar och bedömer det vara rimligt alt intressenter som så önskar också fortlöpande kan tillgodose sitt informationsbehov utan att göra ständiga förfrågningar hos olika register.

4.6.4.3 Utländska juridiska personer

Försäkringsinspektionen tillstyrker förslaget i denna del och föreslår i anslutning härtill den ändringen i fråga om kungörande enligl 295 § 3 mom. lagen (1948:433) om försälcringsrörelse, atl kungörelsetexlen får begränsas lill ett tillkännagivande att avtal om beståndsöverlåtelse har träffats.

Prop. 1976/77:63 119

4.6.4.4 Konkurstillstånd

Remissutfallet i denna del redovisas i nästföljande avsnitt.

4.6.5 Konkurs- och ackordsförfarandet

Förslagel godlas av Ljungby tingsrätt, som anser förslagets differentiering vara väl anpassad till förhållandena, saml handelskammarförbundet, bankföreningen och industriförbundet, som dock underslryker betydelsen av atl, enligt förslagels intentioner, antalet lokaltidningar hälls tämligen lågt.

Kritiska mot utvidgning i vissa situationer av antalet lokaltidningar är Stockholms tingsråll och konkurslagskommitlén. Stockholms tingsrätt, som betonar det angelägna i alt hålla konkurskostnaderna så låga som möjligt och anför vissa kostnadsexempel, ifrågasätter om en i enlighet med förslaget ökad tidningsannonsering skulle vara meningsfull på detta område. Konkurslagskommitlén har i och för sig ingen erinran mot förslagets uppdelning i statuskungörelser och interna kungörelser men bedömer alt förslaget i den män del innebär breddning av nuvarande kungörande inte är förenligt med strävandena att göra konkursförfarandet billigare. Kommittén påpekar all kostnadsökningarna enligl förslagel skulle drabba enskilda borgenärer eller i sista hand det allmänna. Enligt kommitténs uppfattning fungerar nuvarande kungörandesystem väl och förslaget skulle inte ge någon nämnvärd effektivitetsökning.

Konkurslagskommittén gör vidare vissa lagtekniska påpekanden. 1 motiven bör besvaras frågan om dagstidning skall vara "lokal" endasl i förhållande till den domstol som meddelat konkursbesluiel eller om även dagstidning på annan ort, där konkursgäldenären t.ex. bedrivit en del av sin verksamhel skall anses som "lokal". 1 kungörelse enligt 129 § är del onödigt att la in uppgift om vilka tidningar som har beslämts för offentliggörande av vissa kungörelser om konkursen. Den föreslagna ändringen i 202 § andra stycket synes omfatta också Post- och Inrikes Tidningar och är inte, som har anlagils i promemorian, enbart formell. Förslaget godlas emellertid i sak.

Stockholms och Lindesbergs tingsrätter anser del vara mest ändamålsenligt att de nya reglerna inle tillämpas i konkurser där beslut om egendomsavträde meddelats före ikraftträdandet. Eljest måsle en föga angelägen överprövning av lidigare beslut ske i stor omfattning.

4.6.6 Kallelse å okända borgenärer 4.6.6.1 Om fordringens bestånd

Förslagel att inskränka kungörandet till en gång lämnas ulan erinran av bankinspektionen. Mot förslaget uttalar sig PRV, som anser kungörande en gång vara otiUräckligt.

Prop. 1976/77:63 120

4.6.6.2 Likvidation m.m.

Bankinspektionen, försäkringsinspektionen, lantbruksstyrelsen och PR V, var för sitt område, lämnar förslagel ulan erinran.

Förslagel i fråga om avförande av företag ur register bedömer NSI positivt under hänvisning till de orimligt höga kostnader och den risk för missförstånd som följer av det nuvarande förfarandet och som har kunnat beläggas under den pågående rensningen i handels- och föreningsregisler. Länsstyrelsen i Stockholms län anser däremot att sädan kungörelse enligt handelsregisteriagen eller föreningslagen skall kungöras också i ortstidning, eftersom målgruppen i båda fallen, framför alll i fråga om handelsregister, måste anses vara i huvudsak lokal.

När det däremol gäller underrättelse om överlåtelse enligt understödsföreningslagen och försäljingsrörelselagarna avstyrker NSI förslaget och förordar i stället kungörande genom införande i register och i Post- och Inrikes Tidningar.

Försäkringsinspektionen bedömer alt stödjande kungörande i ortstidning ofta kommer att aktualiseras vid kungörande enligt 295 § 3 mom. lagen om försäkringsrörelse, eftersom här ofta är fråga om bestånd från lokalbolag. I anslutning till nyssnämnda lagmm föreslår försäkringsinspektionen den ändi'ingen att kungörelsen begränsas till endast uppgift atl avtal om beständsöverlåtelse träffats.

4.6.7 Kallelse till fördelningssammanträde

Särskilt uttalande om detta avsnitt har gjorts endast av industriverket, som lämnar förslaget utan erinran.

4.6.8 Aktiebolags bildande m.m.

Bankinspektionen och försäkringsinspektionen tillstyrker hithörande förslag. Kammarrätten i Göteborg påpekar att enligt dess mening anledning saknas att behälla kungörande av stiftelsekungörelse och andra stiftelsehandlingar enligt 15 § lagen (1944:705) om aktiebolag och anmärker atl enligt aktiebolagsutredningens betänkande den nuvarande förhandsgranskningen av stiftelsehandlingar skall upphöra. Kammarrätten anser dock att kungörandet kan tas bort även om förhandsgranskningen behålls.

4.6.9 Immaterialrättsliga anspråk

4.6.9.1 Rättigheter med ekonomiskt inslag

Statens växtsortnämnd har i siirskilt yttrande över förslaget i fråga om växtförädlarrättslagstiftningen tillstyrkt detsamma.

4.6.9.2 Namnrätt

PR V och namnlagsulredningen avstyrker båda förslaget i fråga om namnlagstiftningen och förordar att med ställningstagande i denna

Prop. 1976/77:63 121

fråga får anstå till dess namnlagsutredningens arbete slutförts. Namnlagsulredningen anser del värdefulll atl vid sidan om Posl- och Inrikes Tidningar, som innehåller en mångfald oUka kungörelser och därför inte är lätt att snabbt hitta i, ha en särskild publikation avsedd för dem som har intresse för kungjorda ansökningar om släktnamn. Specialpublikationen är dessutom enligt uiredningens åsikt en värdefuU informationskälla vid patentverkels granskning i ärenden om namn, varumärken och aktiebolags firmor. PRV upplyser all man överväger alt ge släklnamnstidningen ett mera upplysande innehåll, varigenom dess värde och sannolikt också dess spridning skulle ökas.

4.6.10 Offentliga organ

4.6.10.1 Kommunala organs verksamhet

Några remissinstanser har berört den principiella frågan om kommunallagstiftningen bör föras in i den enhetliga kungöranderegle-ringen. Kommunförbundet, kommunallagsutredningen och Svenska kyrkans församlings och pastoratsförbund förfäktar den meningen all kommunallagstiftningen inte bör föras in under kungörandelagen utan all kungöranderegler på del kommunala förvaltningsområdet bör regleras uteslutande i kommunal lagstiflning. Kommunallagsutredningen förordar dessutom, samstämmigt med kommunförbundet, all med frågan om kungörande på delta område får anslå i väntan på utredningens betänkande och dettas vidare behandling. Kommunförbundet anser dessutom atl förslagets regel om stödjande kungörande inle bör gälla på det kommunala områdei.

De föreslagna reglerna om kungörande av kommunala sammanträden tillstyrks i sak av kommunallagsutredningen med den reservationen att reglema om årligt beslut och om verkan av ofullständigt kungörande kan utgä. Förslaget i denna del godlas hell av Kristianstads kommun. Inte heller Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund motsätter sig förslagets sakliga lösning men påpekar atl gällande bestämmelser inte har vållat några märkbara besvär i tillämpningen. För ett bibehållande av minoritelsregeln uttalar sig däremot länsstyrelsen i Stockholms län. Kommunförbundet bedömer - utan ställningstagande till förslaget - att det genomsnittligt sett kommer att medföra ökade kostnader. Landstingsförbundet är kritiskt mot förslaget, där förbundet konstaterar skiljaktigheler i regleringen mellan kommunal- och landstingslagarna, och ser detla som oförenligt med strävandena att eliminera sådana skillnader.

Till förslagen i fråga om uppgifter om ordförandeval och var framställningar lill kommunala organ tas emot ställer sig kommunallagsutredningen negativ med motiveringen alt sådana regler, om de alls behövs, inte bör ha sin plats i lag och atl ändring därför inte bör ske nu.

Prop. 1976/77:63 122

4.6.10.2 Val

Regeln om kungörande av när registrerat parti skall anmäla kandidater vill kammarrätten i Göteborg ha ersatt med skyldighel för valmyndigheten att direkt underrätta partierna.

I fråga om utgången av landstings- och kommunalval avstyrker kammarrätten i Göteborg och länsstyrelsen i Stockholms län förslagel om ortslidningskungörande. Enligt kammarrättens mening garanterar här nyhetsvärdet en snabbare publicering än vad kungörande kan ge. Länsstyrelsen i Stockholm hänvisar till uppkommande kostnadsökningar och merarbele hos kungörande myndigheter ulan motsvarighet i fråga om effektivitetsökning.

1 fråga om tid och plats för röstsammanräkning avsiyrker länsstyrelsen i Stockholms län den föreslagna ändringen och påpekar atl den nu gällande formen, anslag, är föga arbetskrävande och fyller den funktionen all allmänheten, som kommer till länsstyrelsen, snabbt ser var sammanräkningen äger rum.

Beträffande tid och plats för röslmottagning hos utlandsmyndighet eller på fartyg, där förslaget inte innebär ändring i nuvarande ordning, förordar Ä5 K föreskrift om kungörande i svensk dagspress eller andra svenska tidningar med spridning i utlandet. NSI föreslår kungörelse till ambassader och i radions utlandssändningar som obligatoriska former med specialtidningar som stödjande form.

4.6.11 Viss näringsutövning

Förslaget i fråga om hamnlaxor tillstyrks av sjöfartsverket. Enligt verkels mening kan dock ifrågasättas om ortslidningskungörande är ändamålsenligt i fråga om farleder som huvudsakligen passeras av annan än lokal trafik. Verket erinrar om att hamnutredningen i sitt betänkande "Förslag till hamnlag" föreslagit att den här aktuella författningen skall upphävas.

Förslaget i fråga om brandfarliga varor har inte mött någon erinran.

När det gäller rusdrycks- och ölförsäljningsfrågor godtas förslagets huvuddrag genomgående. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar att missförhållanden i ordningshänseende minst lika ofla lorde förekomma då det gäller utminutering som i fråga om utskänkning och ifrågasätter därför om inle även tillstånd till utminutering av öl borde kungöras i ortstidning. Ljungby tingsrätt anser att författningsförslagets uttryck "dagen för kungörandet, vilken dag skall angivas i kungörelsen" är tvetydigt. Om med "dagen för kungörandet" avses den dag då kungörelsen var införd i tidningen uppstår svårigheter för del fall att det finns flera tidningar på orten och de kommer ut olika veckodagar. Man kan nämligen då få anledning sätta ut olika dagar i kungörelserna. Detta, menar tingsrätten, är orimligt. Den tidigare lydelsen är då att föredra. I annat fall behövs ett förtydligande som exempelvis visar att vad som avses är den dag då kungörelsen undertecknades.

Prop. 1976/77:63 123

Förslaget i fråga om kungörande av ansökan och beslul enligl förordningen (1940:910) ang. yrkesmässig automobiltrafik berörs av flera remissinslanser. RPS anser alt de skäl som anförts för förslaget i denna del är välgrundade och lillslyrker därför förslagel. Länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus och Jämtlands län avstyrker däremol all tidningskungörandet av ansökningar slopas, medan länsstyrelsen i Kristianstads län uttalar tveksamhet. NSI förordar ortslidningsannonsering enligt den breda principen. A-pressen nämner kungörande av ansökan om trafiktillstånd som exempel på fall där bred ortstidningsannonsering är påkallad. Länsstyrelsen i Stockholms län vitsordar att tidningskungörelserna f.n. inte ofla lär föranleda yttranden men påpekar alt kungörelserna enligl uppgift studeras noga av berörda intressenter. Alt, såsom förslaget kan lolkas, inhämta yttranden i alla ärenden från organisationerna genom remiss är från administrativ synpunkl myckel tungrott. Dessulom är det från principieU synpunkt diskutabelt atl enbart bereda fackorganisalioner lillfälle lill ytirande. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller alt enskilda intressenter ibland kan ha ett mol branschorganisationens siridande intresse, t.ex. i fråga om lillämpning av lurordnings-princip i ärenden om laxitillstånd. Tidningskungörande av ansökan har därför viss betydelse, särskill som tillstånden i regel Iräder i tillämpning utan hinder av eventuella besvär. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att det i nästan aUa ärenden kan inträffa att medlemmar i organisationen har olika uppfattning av t.ex. behovel av ytterligare tillstånd. En medlem anser att hans sysselsättning med vagnparken äventyras om en annan medlem erhåller ytterligare tillstånd. Med instämmande av länsstyrelsen i Jämtlands län påpekar länsstyrelsen vidare att den gmpp av trafikutövare som inte är ansluten lill någon organisation bör ha möjlighet alt tillvarata sina intressen. Denna grupp är tämligen slor, särskill bland utövare av beslällningstrafik för personbefordran med buss. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser alt det i och för sig är Iveksaml om kungörandet av ansökningar har sådan betydelse atl det bör bibehållas men ser avsevärt större anledning att kungöra ansökningarna än de senare fattade besluten.

När det gäller beslut om trafiktillslånd bilräder länsstyrelsen i Jämtlands län förslaget men anser att kostnaden för kungörande av dessa beslut bör stanna på statsverket. Kritisk mot förslaget är däremot länsstyrelsema i Kristianstads och Malmöhus län, som anser att det är tillräckligt att de som yttrat sig i ärendet delges beslutet. Den senare länsstyrelsen anser dessutom att anslagsförfarandet bör behållas och påpekar att anslag av dessa beslut - på samma sätt som anslag av detaljplaner och tomtindelningar som fastställts - har funktionen att bilda formell utgångspunkt för beräkning av besvärstid. Om tidnings-kungörande av ansökan slopas i enlighet med promemorieförslaget ser länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anledning lill den ändringen alt

Prop. 1976/77:63 124

meddelade tillstånd får träda i lillämpning försl då de vunnil laga krafl. Länsstyrelsen ifrågasätter emellertid om en sådan ändring gagnar branschens intressen.

4.6.12 Hittegodssituationer

Särskilda uttalanden har gjorts i fråga om httlegods, flyttning av fordon och sjöfynd.

1 fråga om hitlegods menar Ljungby tingsrätt alt promemorians formulering, att en presumtion bör finnas för ortstidning som obligatoriskt medium, inle är entydig. Förmodligen menas, anför tingsrätten, all lagstiftningen skall utformas pä del sättet alt ortstidning skall användas om inte skäl föreligger för användning av ell annat medium.

1 fråga om nyllning av fordon har RPS tillstyrkt förslaget.

1 fråga om sjöfynd noterar sjöfartsverket med tillfredsställelse förslaget att bibehålla UFS som obligatorisk kungörandeform, medan generaltullstyrelsen avsiyrker förslaget härvidlag och förmenar atl annonsering där i de flesta fall inte är någon lämplig form för kungörande. Förslaget i övrigt tillstyrker båda med påpekande atl lokal lidningsannonsering i vissa fall kan vara en betydelsefull stödjande form.

4.6.13 Försäljning m.m.

RSV avsiyrker förslagel till ändring i reglerna om exekutiv försäljning. Verkei bedömer atl de föreslagna reglerna skuUe ge slora kostnadsökningar ulan molsvarande ökning av effektiviteten, medan nuvarande regler möjliggör en anpassning av kungörandet efler omständigheterna.

Att ortslidningsannonsering vid exekutiv försäljning får föreslagen bredd avsiyrker länsstyrelsen i Stockholms län, som menar atl annonsering bör ske, som nu är brukligl i Stockholm, i endast en lokal tidning. Länsstyrelsen anser därför alt 3 § kungörandelagen inle bör göras tillämplig på i vart faU exekutiv försäljning av fast egendom.

För Post- och Inrikes Tidningar som obligatorisk form, i vart fall när del gäller exekutiv försäljning av fast egendom, ullalar sig länsstyrelsema i Kronobergs, Kristianstads och Norrbottens län samt handelskammarförbundet, SAF, bankföreningen och industriförbundet. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser alt exekutiv försäljning har sådan betydelse alt man alltid skall kunna räkna med att uppgifter därom skall återfinnas i den officiella tidningen. Från flera håll påpekas atl banker och andra kreditinstitut har som rutin att granska i Post- och Inrikes Tidningar införda uppgifter om exekutiva försäljningar av fastigheter, skepp och luftfartyg och att hänsyn till kreditgivarintresset kräver alt Post- och Inrikes Tidningar kvarstår som obligatorisk form här. Länsstyrelsen i Norrbottens län bedömer att målgruppen, som innesluter alla som har något intresse att bevaka i den egendom som skall säljas, är blandad.

Prop. 1976/77:63 125

4.6.14 Kungörelsedelgivning

4.6.14.1 Immaterialrätt

PRVoeh växtsortnämnden lillslyrker förslagel i dessa delar.

4.6.14.2 Arv och dödförklaring

Förslaget i denna del har inle föranlett andra uttalanden än atl A-pressen som exempel på områden med behov av bred ortspress-annonsering (jfr avsnitt 4.1) nämner de hilhörande ärvdabalksfallen. NSI redovisar samma bedömning.

4.6.14.3 Egentlig processuell delgivning

Förslaget liU ändring i 17 § delgivningslagen (1970:428) har godtagits av del övervägande flertalet remissinslanser. Koncessionsnämnden, som är positiv till förslaget, konstaterar atl de föreslagna mediareglerna kommer att medföra kostnadsökningar, som dock bör godlas. Lantmäteristyrelsen är, med hänvisning till sin allmänna syn på kungörandeform i förhållande tUl nationeUa målgrupper, dock negaliv lill förslagets uttryckssätt i fråga om tidningsval och förordar det nuvarande uttryckssättet. Delgivningsulredningen ifrågasätter liksom RPS om inte den föreslagna aUmänna regleringen av kungörande också bör föra med sig atl institutet kungörelsedelgivning döps om till "delgivning genom kungörelse" och del meddelande som avses i 17 § delgivningslagen döps om till "kungörelse". Della föranleder ändringar i delgivningslagen. Viss följdändring blir också aktuell i lösöreköpsför-ordningen. Utredningen förordar vidare, samstämmigt med JK, alt den i motiven utvecklade tanken atl för tidningskungörandet skall finnas tre altemativ (Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning eller endera av dem) får komma till klarare uttryck i lagtexten. Vidare anmärker utredningen beträffande 17 § första stycket alt en förväxling synes ha skett mellan begreppen fastighet och hus, när det i sista punkten lalas om "personer som hyr eller eljest innehar lägenhet i samma fastighei".

För förslaget lill ändring i 19 § delgivningslagen uttalar sig Ljungby tingsrätt liksom koncessionsnämnden, vilken konstaterar att förslagel för koncessionsnämndens del innebär alt den dag då besvärstiden normalt utgår inte som hittills kan anges i besvärshänvisningar i dessa fall men anser att denna minskade service för mottagare av kungörelser dock uppvägs av fördelarna med en enhetlig princip i fräga om tidpunkten när kungörandet skall anses ha skett. Ocksä överlantmätar-myndighetema i Malmöhus och Värmlands län ser positivt på förslagel, den förra med konstaterandet att förslaget medför bl.a. att fastighetsbildningsmyndighet inte behöver anteckna beslut om kungörelsedelgivning i förrättningsakten, eftersom utgångspunkten för beräkning av "god tid" vid kallelse tiU förrättning blir utgivningsdagen för vederbörande tidning.

Kritiska uttalanden mot förslaget i denna del gör däremot delgiv-

Prop. 1976/77:63 126

ningsulredningen, Lindesbergs tingsrätt och länsstyrelsen i Stockholms län. Tingsrätten anser inte alt enhetlighetsintressel överväger de praktiska nackdelarna med förslaget. Länsstyrelsen påpekar alt - i motsats lill förhållandel enligl nuvarande bestämmelser - vissa svårigheter kan uppkomma vid beräknande av utgångspunkten för besvärs-och annan falalietid. Delgivning.sutredningen anser att elt inte obetydligt administrativt merarbele blir följden om man slopar föreskriften att lidningsannonsering skall ske inom viss tid. För att inte handläggningen skall fördröjas måste myndigheterna på elt hell annat sätt än f n. vaka över all annonseringen sker så snart som möjligt. Även den ändrade regeln om när "delgivning genom kungörande" skall anses ha skett lorde medföra merarbele för myndighelerna. Man går sålunda miste om den fördel frän arbels;leknisk synpunkt som del innebär atl arbetsmomenten i delgivningsgöromålen kan koncentreras lill del tillfälle då delgivningsförfarandet sätts igång. Fastställandet av utgångspunkt för beräkning av besvärs- och andra fatalietider lorde också komma att kräva slörre arbetsinsats än f.n. Dessulom kan det ifrågasättas om det inte bUr svårt för den som berörs av "delgivningen genom kungörande" alt bedöma hur lång tid han har på sig i sådana fall där kungörelse av samma innehåll tas in i två eller flera tidningar med olika utgivningsdag.

En tolkningssvårighet ser Lindesbergs tingsrätt i förslaget för det fall att delgivning sker genom all handUngen hålls tillgänglig viss tid på viss plats. Ordalagen lorde nämligen, anser tingsrätten, för dessa fall ge visst utrymme för den lolkningen att delgivning har skett först efler del den lid förflutit under vilken handlingen skall hållas tillgänglig.

Från lagteknisk synpunkt förcTdar lantmäteristyrelsen att regleringen av kungörande som form för delgivning i sin helhet placeras i delgivningslagen.

Förslaget i fråga om rennäringslagen (1971:437) möts positivt av lantbruksstyrelsen.

4.6.14.4 Enskilds kungörande

När det gäller lösöreköpsförordningen anser Ljungby tingsrätt atl de nya reglerna kan vålla allmänheten svårigheter och koslnader, måhända rättsförluster. Begreppet ortstidning i kungörandelagens mening är inte ägnat att förstås av gemene man. Det har angivits atl tingsrättens prövning, huruvida orlstidningsannonseringen skett i behörig omfattning, borde vara tämligen liberal. Även med denna utgångspunkt - som inte torde vara helt acceptabel från legal synpunkt med hänsyn till de intressen som kommer i fråga - kan enligt tingsrättens mening uppstå svårigheter. En lösning kunde vara atl domstolen kopplas in på själva kungörelseförfarandet. Stockholms tingsrätt förutsätter alt DON kommer att utarbeta formulär som

Prop. 1976/77:63 127

behövs så alt det föreslagna lösöreköpsregistret får en enhellig ulformning för hela rikel.

Västerås tingsrätt anser atl del behövs föreskrifter i någon form om i vilka fall kungörelser skall samlas och förvaras.

4.6.15 Upplysning med perdurerande intresse

4.6.15.1 Funktionärer m.m.

Förslaget i denna del har genomgående mottagits posiiivi och del föreslagna registersystemet bedöms som välmotiverat.

NSI gör den kommentaren alt när ortspress används för upplysning om var uppgifterna finns bör sådan annonsering ske enligl den breda principen.

I fråga om enskilda författningar erinrar lantbmksstyrelsen om den nya bilagstiftningen (prop. 1974:24) medan länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län berör kungörandereglerna i 61 § laxeringskungörelsen (1957:513), som numera har ändrad lydelse (SFS 1974:68).

4.6.15.2 Myndighets mottagningstid m.m.

Mol förslaget i denna del har inte gjorts annan invändning än alt kammarrätten i Göteborg och RPS samstämmigt förordar författnings-grundad skyldighet för myndighet att låta införa uppgifi om motlag-ningslid i telefonkatalogen. Kammarrätten anser att del vore av värde med en sådan uttrycklig föreskrift i allmänna verksstadgan (1965:600) och anser i konsekvens med denna ståndpunkt alt föreliggande föreskrifter i ämnet för dispaschör, notarius publicus och pastorsexpedition bör behåUas.

4.6.16 Vissa kyrkliga angelägenheter

Stiftsnämnden i Uppsala godtar förslaget. A-pressen nämner kungörelse om präslval som exempel på faU där enligl dess allmänna synsätt (jfr avsnitt 4.1) bred ortstidningsannonsering är påkallad. A'/redovisar samma synsätt.

4.6.17 Ijänstetillsättning

Förslaget har mottagits posiiivi av hörda myndigheier och arbetsmarknadsorganisationer. SACO förordar som ytterligare obligatorisk form vid ledigkungörande tillgänglig fackpress inom berört fackområde.

Stiftsnämnden i Uppsala bedömer atl vissa annonsorgan, som f.n. publicerar kungörelser utan ersättning, med det föreslagna systemet för kungörande kan komma alt kräva avgift för kungörandet och påpekar att ökade anslag för myndigheternas platsannonsering därför kan komma att krävas.

Från presshåll framförs vissa mera allmänna synpunkter. Svenska Tidningsutgivareföreningen menar att hithörande kungörande med

Prop. 1976/77:63 128

fördel kan ske i riksspridda dags-, vecko-, fack- och föreningstidningar. Enligl föreningens mening bör dessulom myndighetema inom de lokala/regionala områden där de är verksamma öka sin informalion om lediga platser genom annonsering i respektive ortstidningar, varvid utvecklingen i detta hänseende i Norge kan tjäna som förebild. A-pressen uttalar sig för bred orlspressannonsering när del gäller lediga tjänster och anser atl myndigheter som är verksamma - eller genom utiokalisering kommer alt bli verksamma - utanför Slockholm bör införa kungöranden av detta slag inte bara i riksomfattande press utan också i ortspressen i respektive områden.

4.6.18 Vissa andra kungörandesilualioner

Till komplettering av bestämmelser som behandlas i promemorian under avsnitt 6 fäster kammarrätten i Göteborg uppmärksamheten på de bestämmelser om kungörande som finns i 17 § andra stycket lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område och 11 § andra siyckei lagsökningslagen. Förstnämnda beslämmelse bör, menar kammarrätten, vid lillfälle jämkas så all den kommer att överensstämma med övriga beslämmelser om kungörande. Det förfarande som avses i sisl nämnda beslämmelse lär aldrig lillämpas, och det torde därför böra över'ägas att mönstra ul beslämmelsen vid lämpligt lUlfäUe.

Generaltullstyrelsen erinrar om reglerna i 14 § tuUstadgan (1973:671) som innebär alt kungörande ii samband med tullauklion skall ske genom annonsering i lokalpressen eller på annat lämpligt sätt. Styrelsen anser att dessa beslämmelser är väl avpassade för sitl ändamål.

Vidare hemsläller Sundsvalls kommun om åtgärder för att finna ändrad form för kungörande grundat på 61 § 1 mom. laxeringslagen (1956:623) om taxeringsnämndernas sammanträden. Sådant kungörande sker nu genom anslag på kommunens anslagstavla. Den tillämpade formen för kungörande är enligt kommunens mening administrativt besvärlig och fyller dessutom inte någon vettig kungörelsefunktion för allmänhetens deltagande i sammanträdena.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län diskuterar mera allmänt befattningen med kungörelser som har samband med skatte- och taxeringsförfattningarna. Någon annan ändring i ordningen för bekantgörande av sådana länsstyrelsebeslut på taxeringsområdel anser länsstyrelsen inte påkallad än att intagande i länskungörelserna slopas, om dessa såsom föreslås reserveras för normbeslut.

4.7 Kungörandelagen

Den föreslagna rubriken skiljer sig enligt advokatsamfundets mening inte tillräckligt tydligt frän den "lag om kungörande av lagar och andra

Prop. 1976/77:63 129

författningar" som föreslagils i förfatlningspubliceringsulredningens belänkande. Länsstyrelsen i Kronobergs län ifrågasätter om del inte kunde göras en närmare samordning mellan dessa båda föreslagna lagar.

/ §. 1 fråga om regeln i 1 § om förhållandel mellan kungörandelagen och specialförfatining anser PRV och sjöfartsverket att elt förtydligande är önskvärt. Eftersom alla bestämmelser om kungörande i annan författning lär avvika från innehållet i den föreslagna lagen skulle utrymmet för förslagets tillämplighet bli blygsamt. Motiven lill lagförslaget bidrar såvitt PRV kan finna inte till klarhet på denna punkl. Som sjöfartsverket uppfatlat lagförslaget skall specialförfalt-ningens regler tillämpas med komplettering enligt kungörandelagen. Föreskriften i andra siyckei av lagens I § kan emellertid enligt verkels åsikt ge det intrycket att specialförfattningens beslämmelser skall följas endast om de avviker från kungörandelagen. För undvikande av missförstånd förefaller det verket lämpligt att förtydliga föreskriften så att därav framgår att det supplerande kungörandet enligt kungörandelagen inte skall lillämpas om i specialförfatining uttryckligen anges viss begränsning som strider mot kungörandelagen.

Till begreppet "kommun" anmärker kammarrätten i Göleborg och Svenska kyrkans församlings- och pasloraisförbund alt den enligt motiven avsedda innebörden - inle bara borgerlig primärkommun utan också kyrko- och landstingskommun liksom specialkommun - inle har kommii liU uttryck i lagtexten. Förbundet anser atl så bör ske. Kammarrätten å sin sida påpekar att de fall, då del är obligatoriskt att anslå en kungörelse på anslagstavla som tillhör annan kommun än den borgerliga primärkommunen torde vara mycket få och anser alt del inte finns nämnvärt behov av alt göra den föreslagna kungörandelagen tillämplig också i dessa fall.

2 §. 1 anslulning lill 2 § konstaterar JK som en brist alt det i lagen inte finns en uttrycklig regel om alt kungörande skall ske i den eller de former som anges i den författning där kungörandet är föreskrivet. Vidare bör enligt JK:s mening skyldigheten atl anlita också annan form framhävas kraftigare i lagtexten och på grund därav också den föreslagna andra meningen i paragrafen få en mindre restriktiv utformning. JK föreslår följande lydelse, som enligt hans mening också skapar klarhet i frågan vilka kostnader som skall beaktas: "Kungörandet skall ske även i annan form, om syftet med tillkännagivandet därigenom främjas. Därvid skall dock iakttagas att den sammanlagda kosinaden för kungörandet icke blir större än som är försvarligt med hänsyn till det intresse tillkännagivandet skall tillgodose."

Advokatsamfundet anser atl "skall" i paragrafens första mening i sådan mån begränsas av regeln i andra meningen, alt det kategoriska "skall" framstår som missvisande. Också naturvårdsverket finner häri en otillfredsställande motsättning och föreslår den formuleringen att

9 Riksdagen 1976177. l saml Nr 63

Prop. 1976/77:63 130

stödjande kungörande skall äga rum, såvida det inle är uppenbart atl kostnaderna därför kommer alt bli orimligt stora vid jämförelse med den väntade nyttan av ett sådant kungörande. Lindesbergs tingsrätt föreslår en mera lättläst formulering av 2 § första punkten. Stockholms tingsrätt föreslår alt bestämmelsen om myndighets skyldighel all pröva frågan om stödjande kungörande, om den alls införs, får elt betydligt restriktivare innehåll än del föreslagna. PR V påpekar som otillfredsställande alt paragrafen - liksom 3 § - givils en imperativ ulformning medan lagen inte innehåller några påföljder vid åsidosättande av bestämmelsen. Advokatsamfundet invänder belräffande begränsningsregeln i andra meningen all uttrycket "annan form" synes kunna ge läsaren del inte avsedda intrycket alt där avses någol annat än vad som åsyftas med samma uttryck i första meningen och ifrågasätter om hilhörande kostnader kan vara av sådan storleksordning atl den pä intresseawägning beroende begränsningsregeln är motiverad.

3 §. Begreppsbestämningen liill 3 § behandlas av flera remissinstan
ser. Svenska Tidningsutgivareföreningen påpekar all begreppel dags
tidning i kungörelsen om slatligl: stöd tiU dagstidningar förutsätter bl.a.
att ca 75 % av tidningens upplaga skall vara abonnerad, dvs. tillhanda
hållas mol betalning, varför s.k. annonsblad - enligt definition i prop.
1974:84 om reklamskatt periodisk publikation som innehåller annonser
och som till övervägande del tillhandahåUs gratis eller lill pris som
avsevärt understiger vad som är skäligi - alltså inte ingår. Såväl före
ningen som A-pressen och TCO anser alt annonsblad inle bör
inrymmas i begreppet dagstidningar enligt kungörandelagen. Sollen
tuna och Färentuna tingsrätt önskar klarhet i frågan om t.ex. Stock
holms aftontidningar skall inlolkas i dagstidningsbegreppet.

Från flera håll förordas att begreppen ortstidning och lokal dagstidning definieras i lagtextens form.

Flera remissinstanser uttalar önskemål om all i lagens uttryckssätt och eljesl så klara rikllinjer sora möjligl ges för lillämpningen av den breda principen. Länsstyrelsen i Värmlands län ser som angelägel atl regeln är så preciserad som möjligt för att underlätta myndigheternas efterlevnad, vilken också lorde komma all bevakas av tidningarna. Överlantmätarmyndigheten i Kopparbergs län anser att en tydligare bestämmelse bör kunna uiformas efter förebild i molsvarande regel i 1962 års äganderättsutredningslag.

Begreppet ortstidnmg kan enligt NSI:s och A-pressens mening ge det oriktiga intrycket att vara en antalsbestämning. 1 stället förordas, med instämmande av RSV, begreppet ortspress.

JK föreslår den ändringen alt ordel "har" byts ul mot orden "kan beräknas ha".

4 §. Genom elt lillägg tiU 4 § vill delgivningsulredningen och RPS ha
infört i lagtexten vad som utvecklats i motiveringen till den föreslagna
4 §, atl kungörande vid spridning genom flera kanaler inle anses verk-

Prop. 1976/77:63 131

ställt förrän kungörelsen införts i samtliga kanaler. JK föreslår, i anslutning till sitl förslag lill lydelse av 2 § försia stycket, att i den föreslagna 4§ infogas en hänvisning enligl följande: "Kungörande skall anses ha skett när kungörelsen tillkännagivits på sätt i 2 § försia stycket sägs."

PR K anser att regeln i 4 § i förslagets ulformning i praktiken innebär att lagens efterlevnad inte ens kommer atl uppmärksammas vid den legala kontroll som skilda myndigheter har att utöva med avseende på Lex. enskildas åtgärder för att kungöra ett förhållande av rättslig natur.

Övergångsfrågor berörs i några yttranden. Svea hovrätt ifrågasätter om det icke vore mest rationeUt med enhetliga beslämmelser av innebörd, att de nya reglerna inte skall äga tillämpning i ärende i vilket kungörande enligt de gamla reglerna har inletts före ikraftträdandet av resp. ändringsförfatlning. Stockholms tingsrätt anser att övergångsproblematiken bör ägnas slörre uppmärksamhet än som skell i remitterade promemorian. Huvudprincipen bör enligl tingsrättens uppfattning vara att beslut om formerna för kungörande likaväl som kungörelser som har skett i överensstämmelse med vad som gäller vid besluts- eller kungörelsetillfällel genomgående godlas även sedan reformen trätt i krafl.

5 RRV:s kostnadsundersökning m.m.

Med anledning av vissa uttalanden vid remissbehandlingen har RRV fått regeringens uppdrag att undersöka och belysa de ekonomiska verkningarna för det allmänna och enskilda av promemorieförslagel. Resultatet har redovisats i en av RRV i december 1975 upprättad skrivelse Effektivare kungörande - ekonomiska verkningar jämte en därvid fogad promemoria i ämnel. RRV har i ärendet samrått med NSI. Promemorian innehåller RRV:s beräkningar av förslagels ekonomiska effekter på vissa viktigare områden. De områden som behandlas är kungörande i fräga om äktenskapsförord, konkursbeslut, ansökan i vattenmål, miljöskyddsärenden, aktiebolags-, förenings- och handelsregistren, tillstånd till utskänkning av öl och msdrycker i vissa faU, trafiktillstånd, flyttning av fordon, äganderättsutredning och tjänstetillsättning. Promemorian innehåller vidare en redovisning av dagspressens spridningstal för första halvåret 1974 samt annonskostnader per 1 april 1975 läns- och kommunvis på grundval av uppgifter från Tidningsstatistik AB.

RRVis beräkningar avser genomgående kungörande i ortstidning. De rör såväl fall där enligt förslagel kungörande obligatoriskt skall ske i ortstidning enligt den breda principen som fall där nu föreskrivet kungörande i sådan tidning föreslås slopat. Till grund för beräkningarna ligger faktiska eller uppskattade kungörandekostnader under viss lids-

Prop. 1976/77:63 132

period hos vissa eller alla myndigheter eller faktiskt eller uppskattat antal kungörelsefall i del av landet eller hela landei. Vid beräkningarna har antagits att målgruppen i de olika fallen är invånarna i resp. kommun eller län. Beräkningarna har tagit sikle på både införande av kungörelser i samtliga dagstidningar med någon som helsl spridning inom kommunen eller länet och införande i tidningar med spridning lill minsl 5 resp. minst 10 procent av hushållen inom området. Beräkningarna beaktar bara obligatoriska kungörandeformer. De ekonomiska aspekterna på stödjande kungörande har i regel lämnats utanför.

Allmänt visar RRV:s undersökning atl praxis varierar avsevärt mellan skilda myndighetsområden. Sålunda framgår bl.a. all de allmänna domstolarna i regel kungör i en enda ortstidning, alt kungörelser pä vallen- och miljöskyddsområdena normall införs i flera tidningar saml alt bland länsstyrelserna finns en förhållandevis skiftande praxis. Flera länsstyrelser tillämpar sedan någon lid den för allmän samhällsinformation föreskrivna totalitetsprincipen också vid kungörande i nu aktueUa fall. I den mån kungörelse införs i flera tidningar än som är föreskrivet stannar i många fall kostnaden på statsverket även när kungörandet i piincip skall bekostas av enskild.

De beräkningar RRV har gjort visar - med vissa inom juslitiedepariementel företagna kompletteringar' - för de undersökta områdena sammanfattningsvis följande.

Vid inregistrering av äktenskapsförord som Innefattar gåva skall enligt promemorian (se bilaga 1, avsnitt 6.4.1) nuvarande tidningskungörande vidgas till att ske enligt den breda principen. Nuvarande totala årskostnad för dagstidningskungörande beräknas av RRV för del av landei (tingsrätterna under Svea hovrätt saml Malmö och Göteborgs tingsrätter) liU 81.000 kr. Uppräknad till hela landet blir kostnaden cirka 120.000 kr. Kostnadsökningen beräknas av RRV till 290.000 kr vid en tillämpning av totalitetsprincipen (motsvarande för hela landet cirka 430.000 kr), till 190.000 kr (för hela landet cirka 288.000 kr) vid 5 % spridning och liU 165.000 kr (för hela landei cirka 242.000 kr) vid 10 % spridning. Kungörandet bekostas f.n. av enskild, av vilken tas ut den faktiska kungörelsekostnaden i ärendet.

Beslut om försättande i konkurs (säväl ordinär som annan konkurs) föranleder kungörelse bl.a. i tidning inom orten, en eller högst två. Enligt promemorian (se bilaga 1, avsnitt 6.5) skall kungörandet ske enligt den breda principen. Beräkningarna utgår från förhållandena enligt den konkursrättsliga lagstiflning som gällde vid promemorians tillkomst. Nuvarande totala årskostnad för dagstidningskungörandet av

' På några punkter har RRV:s beräkningar av förslagets verkningar hos vissa myndigheter eller inom viss del av Jandet räknats upp till tal motsvarande verkningarna för alla myndigheter på området eller landet i dess helhel. Viss bearbetning av del samarbetade tidningsspridnings- och annonsprismaterialet har ocksä gjorts för att ytterligare belysa lokala kostnadsvariationer och ekonomiska effekter av alternativa spridningsnivåer.

Prop. 1976/77:63 133

beslul om konkurs beräknas av RRV för del av landei (samma som i fråga om äktenskapsförord) till 480.000 kr, vilket uppräknat för hela landet motsvarar 720.000 kr. Kostnadsökningen beräknas av RRV till 1.522.000 kr vid en tiUämpning av totalitetsprincipen (motsvarande för hela landet 2.280.000 kr) resp. 997.000 kr (för hela landet 1.490.000 kr) och till 842.000 kr (för hela landei 1.260.000 kr). Kungörandet bekostas av konkursboet i fråga om ordinär konkurs samt i regel av sökanden (således i åtskilliga fall slalen) i fråga om nuvarande fatligkonkurs. Den faktiska kungörelsekostnaden las ul.

Ansökan i vattenmål (ll kap. 23 § vattenlagen 1918:523) föranleder kungörelse i tidning inom orten (se bilaga 1, avsnitt 6.2.4). Nuvarande årliga kostnad för sådana kungörelser var är 1974 hos samlliga vallendomstolar cirka 550.000 kr. RRV beräknar kostnadsökningen vid en tillämpning av totalitetsprincipen till till ungefär 400.000 kr resp. 200.000 kr eller 100.000 kr. Kungörandet bekostas av sökanden.

Handläggning av ärenden enligl miljöskyddslagen'(1969:31) förekommer hos flera myndigheter: koncessionsnämnden för miljöskydd, statens naturvårdsverk och länsstyrelse (se bilaga I, avsnitt 6.2.4). Hos koncessionsnämnden har RRV undersökt kungörelser i ett 80-taI ärenden inkomna år 1974. Den totala årliga kungörelsekoslnaden, cirka 225.000 kr, beräknas av RRV öka med 150.000 kr vid en lillämpning av totalitetsprincipen resp. 120.000 kr eller 65.000 kr. Kungörelse bekostas av sökanden, som har att beiala faktisk kungörelsekostnad. RRV anmärker att urvalet av tidningar för kungörande ofla synes ske efler förslag från sökanden eller efter samråd med denne och resultera i alt annonsering sker tämligen brett, dvs. i flera tidningar samtidigt.

Om kungörelser hos naturvårdsverket anför RRV atl antalet ärenden och ärendenas storlek väl motsvarar förhållandena vid koncessionsnämnden. Principerna för lidningsval är desamma. RRV finner del därför förefalla sannolikl alt effekterna av en konsekvent användning av den breda principen skulle få ungefärligen samma effekter som hos koncessionsnämnden.

RRV anger antalet miljöskyddsärenden hos länsstyrelserna per år till cirka 1.000. Stickprovsundersökningar hos tre länsstyrelser visar enligl RRV följande. Kungörelsekostnaderna för Stockholms län, vilka under budgelärel 1974/75 var 42.000 kr, kan uppskattas öka till omkring 90.000 kr (här inräknas även annonsering i kvällspressen). Årskostnaden för Södermanlands län, under budgetåret 1974/75 cirka 8.000 kr, bedöms öka i mycket begränsad mån, eftersom länsstyrelsen redan nu annonserar "brett". Årskostnaden i Malmöhus län uppgick under budgelåret 1974/75 lill drygt 60.000 kr. Länsstyrelsen annonserar emellertid i princip i samtliga tidningar i länet (totalitetsprincipen). Ett genomförande av den breda principen skulle enligt RRV:s bedömning snarast leda till en besparing.

Införing i eller avförande ur handels- eller föreningsregister skall

Prop. 1976/77:63 134

enligl gällande regler kungöras i bl.a. ortstidning (se bilaga 1, avsnitt 6.4.2, som emellertid utgår från lidigare lagstiflning på områdei). För anmälning lill register ulgår en avgifl, som skall läcka handläggnings-och kungörelsekoslnader. Statens intäkter av dessa avgifter uppgick under budgelåret 1974/75 lill 4.243.000 kr. Kungörelsekoslnaderna för samma tid uppgick lill 5.903.000 kr, varav för ortslidningskungörande 5.254.000 kr eller, efler avräkning för kungörelsekoslnader i samband med pågående utgallring av föråldrade uppgifter, 4.649.000 kr. Enligt promemorieförslagel skall nuvarande obligatoriska ortslidningskungörande slopas.

RRV konstaterar atl ell slopande av ortslidningskungörandet budgetåret 1974/75 skulle ha motsvarat en besparing av knappt 5 milj. kr. Avgifterna för anmälningarna täcker inle ens annonseringskoslna-den. RRV anser det därför inte vara realistiskt all anta atl genomförande av förslagel skulle medför avgiftssänkningar. Besparingen skulle således komma statsverket tillgodo.

På detta sakområde har RRV gjorl en beräkning av effekterna av ell stödjande kungörande. Kosinaden för stödjande kungörande i den mest spridda ortstidningen i resp. län skulle under budgelärel 1974/75 ha blivit cirka 1,5 milj. kr.

I promemorian har vidare föreslagits att vissa registeruppgifter tas undan från lidningskungörande. Dessa uppgifler moisvarar uppskattningsvis endasl en mindre del av textvolymen. RRV ser därför inte anledning anta annat än alt eventueUa reduceringar härigenom i kosinaden för kungörande i Post- och Inrikes Tidningar, som enligt förslagel skall vara obligatorisk kungörandeform, blir av marginell betydelse.

Vissa beslut om tillstånd till utskänkning av öl tillkännages nu genom anslag på anslagstavla hos lillståndsgivande myndigheten (länsstyrelsen). Enligt förslagel skaU tillkännagivandet i stället ske i ortstidning enligt den breda principen (se bilaga 1, avsnitt 6.11). RRV konstaterar mol bakgrunden av statistik från riksskatteverket att antalet tillstånd normalt är lågt. Budgetåret 1974/75 var antalet 445 och RRV beräknar atl kungörelserna inte lorde komma att omfatta mer än 15—20 spalt-miUimeler i genomsnitt och bedömer att kungörelsekoslnaderna kommer alt bli relativt obetydhga. För budgetåret 1974/75 skulle de i varje fall inte ha överstigit 200.000 kr.

Vissa beslut om tillstånd till utskänkning av msdrycker kungörs nu i tidning inom orten. Kungörandet skall enligt förslaget vidgas till att ske enligt den breda principen (se bilaga 1, avsnitt 6.11). RRV konstaterar att antalet ärenden är relativt lågt utom vid byte av oktrojperiod. Nuvarande oktrojperiod löper ut år 1977. RRV, som har sig bekant atl förslag om avskaffande av systemet med oktrojperioder föreligger, har mot denna bakgrund inte gjort några närmare undersökningar på området.

Prop. 1976/77:63 135

Vissa ansökningar om trafiktillstånd föranleder nu kungörande i ortstidning för atl bereda intressenter lillfälle atl yttra sig. Enligt förslaget skall kungörandet, som sker jämsides med direkt underrättelse lill företrädare för berörda företag och organisationer, slopas (se bilaga 1, avsnitt 6.11). RRV konstaterar atl kungörelsekoslnaderna under budgetåret 1974/75 vid länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Malmöhus, Örebro, Gävleborgs och Södermanlands län uppgick till lolall cirka 280.000 kr och atl dessa länsstyrelser enligl tillgänglig statistik synes handlägga cirka hälften av samtliga hithörande ärenden. RRV bedömer därför den toiala kostnaden nämnda budgetår till cirka 0,5 milj. kr, vilkel skulle motsvara besparingen. Kungörelsekostnaden ankommer på enskild. Emellertid tas i vissa län, där särskUt bred annonsering tUlämpas, inte hela den faktiska kostnaden ut av sökanden. Besparingen skulle därför inte enbart komma enskild till godo.

Exekutiv auktion på fastighet kungörs i ortstidning. Enligt förslaget skall sådant kungörande ske enligt den breda principen (se bilaga 1, avsnitt 6.13). Kungörelse kostnaden tas ul såsom annan kostnad för förfarandet i målet. RRV har undersökt kungörandekoslnaderna vid länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands och Malmöhus län. Antalet kungörelser i Stockholms län bedöms vara cirka 180 per är och kosinaden för spridning i lokalpress cirka 450—550 kr per kungörelse. Årskostnaden för detla län beräknas aUlså vara cirka 100.000 kr. RRV, som påpekar att man i Stockholms län har att räkna med högre kostnader med lanke på kungörande i kvällspressen, uppskattar kostnadsökningen enligt förslagel för Stockholms län lill cirka 200.000 kr. RRV konstaterar vidare att årskostaden för ortslidningskungörande i Södermanlands och Malmöhus län, där den breda principen redan tiUämpas, under budgetåret 1974/75 uppgick tiU 19.000 kr resp. 161.000 kr.

Införing i och avförande ur aktiebolagsregislret kungörs nu i Posl-och Inrikes Tidningar. Förslaget innebär ingen ändring härvidlag. RRV hänvisar till vad som har anförts beträffande handels- och föreningsregistren (in fine). 1 vissa situationer, bl.a. vid nyemissioner, åligger det företrädare för aktiebolag atl ulfärda kungörelse i bl.a. viss av bolaget bestämd ortstidning. Förslaget innebär att bolaget också framdeles skall ha inflytande över tidningsvalet. RRV har därför inte gjort någon närmare undersökning på detta område.

1 fråga om likvidation enligt 173 a § aktiebolagslagen (1944:704) innebär förslaget att nuvarande kungörande i lokal tidning slopas (se bilaga 1, avsnitt 6.6.2). RRV har från PRV inhämtat att under budgetåret 1974/75 sådani kungörande har skett vid ett enda tillfälle (för en kostnad av 600 kr).

Om flyttning av fordon skall fordonsägaren underrättas. 1 vissa fall sker detta genom kungörelse i ortstidning. Enligt förslaget skaU orts-

Prop. 1976/77:63 136

tidningskungörandet ske enligt den breda principen (se bilaga I, avsnitt 6.12). RRV har undersökt förhållandena i de tre slörsla städerna. 1 Malmö uppgick kungörelsekoslnaderna under budgelåret 1974/75 lill knappt 1.000 kr, i Göleborg samma år till 6.000 kr och i Slockholm år 1974 lill 112.000 kr. RRV beräknar kostnadsökningen enligt förslagel för Göteborg till knappt 2.000 kr. För Stockholms vidkommande bedömer RRV att totalkostnaden vid kungörande enligt förslaget skulle bli mer än tredubbelt den nuvarande och vid 5 % tidningsspridning en fördubbling av nukoslnaden. Kostnaden skall tas ul av fordonsägaren. Denna kan emellertid vanligen inle spåras. Kostnaden kommer därför all stanna på kommunerna.

Antalet förrättningssammanlräden för äganderättsutredning (jfr bilaga I, avsnitt 6.2.1 och 6.2.4) uppgår enligl RRV inle till mer än ell hundratal årligen (varav en tredjedel i Dalarna och Värmland). Någon närmare undersökning av kungörelsekoslnaderna på detla område har inle gjorts.

Enligt en mångfald författningsbestämmelser skall kungörande ske i olika hänseenden vid tillsättning av tjänst (jfr bilaga 1, avsnitt 6.17). RRV har undersökt om förslagel i fråga om stödjande kungörande kan antas innebära ett ökat kungörande i t.ex. dagstidningar eller fackpress när del gäller lediga ijänster. RRV konstaterar atl, som framgår av bäde dags- och fackpress, vissa myndigheter annonserar relalivt extensivt, medan andra är mer återhållsamma. En orsak härtill är atl vissa slora arbetsgivare, l.ex. statens järnvägar och postverket, sällan rekryterar externt. Andra myndigheter åter har elt kontinuerligt behov av all annonsera extensivt för all kunna rekrytera viss personal. Vid kontakt med en rad myndigheier och verk har RRV inte funnit någol som ger direkt stöd för anlagandel all enbart en regel om stödjande annonsering skulle medföra några förändringar i myndigheiernas agerande. RRV betonar emellertid atl någon systematisk enkät inle har ulförts. RRV finner rimligl anta atl införande av en enhellig policy för hur och i vilken omfattning tjänster bör kungöras - liksom möjligen ökade medel för annonsering - är faktorer som i högre grad än enbarl en regel om stödjande kungörande skulle påverka annonseringen.

Mot bakgrund av det tidningsspridnings- och annonsprismaterial som har erhållits konstaterar RRV all betydande variationer kan utläsas i fråga om spridning och kostnader. RRV nämner några särskilt iögonenfallande exempel. Annonsering i samlliga lokala dagstidningar med spridning i Stockholms kommun kostar (exkl. moms) cirka 40 kr per spallmillimeler. Molsvarande annonsering i Gollands kommun kostar knappt tre kronor. 1 Skaraborgs län är del 18 gånger dyrare atl annonsera i samlliga tidningar än i enbart den mest spridda tidningen. På Gotland blir det däremol enbarl en fördubbling. Annonsering i samtliga tidningar i Stockholms län, vilket är i särklass dyrast, kostar nästan dubbelt så myckel som molsvarande annonsering i Skaraborgs

Prop. 1976/77:63 137

län. Medelvärdena för kommunerna i resp. län visar all i allmänhet (med bortseende från Stockholms län, som visar extrema värden) annonsering efter den breda principen medför fördubblade till fyr-dubblade koslnader i jämförelse med annonsering i enbarl den mest spridda tidningen i kommunen.

Inom justitiedepartementet har gjorts en ytterligare undersökning av lidningsspridnings- och annonsprismaterialet.

Undersökningen visar alt antalet lokala dagstidningar varierar högsl avsevärt mellan olika delar av landei. Variationerna i lidningsantal mellan olika kommuner och län belyses i en tablå som bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 2.

Prisvariationerna mellan olika orter vid kungörelseannonsering i ortspress med samma spridningslal har ocksä undersökts. För varje kommun resp. län har räknats fram annonskostnaden per spall-miUimeter i ortspress med spridningslalen minsl 10 %, minsl 5 % och någon som helst spridning (O %) saml som grundläggande jämförelsetal kostnaden för samma annonsering i den mest spridda ortstidningen.

Om kvällspressen (se även avsnitt 6.2.2) kan utläsas att den ingår i ortspressbeståndet i spridningsnivån minst 5 % i dels stockholmsområdet inom Stockholms län och 22 av länets kommuner (annons-pris/spaltmillimeler sammanlagt 7 kronor 50 öre), dels göteborgsområdet i Göteborgs och Bohus län samt sammanlagt 14 kommuner i detta län och två grannlän (annonspris/spallmillimeler 1 krona 25 öre), dels i malmöområdel inom Malmöhus och Kristianstads län samt 10 kommuner i dessa län (annonspris/spaltmiUimeter 1 krona 55 öre).

För att åskådliggöra samspelet mellan lidningsspridning och annonskostnad har arbetats fram sammanställningar av annonskoslnader i kommuner och län för annonsering i resp. geografiska områdes tidningsbestånd med spridning i några olika nivåer. Sammanställningarna tar sikte på annonsering i områdets mest spridda tidning samt lidningsbeslåndet i spridningsnivåerna 10 %, 5 % och O % (spridning över huvud taget). Dessutom belyses annonsering i tidningsbeståndet i den justerade procenttalsnivå, som i det följande kommer att föreslås gälla för kungörande i ortstidning. Denna motsvarar en nivå av femprocentig spridning med sådana justeringar att kvällspress (och annonsblad) tas undan och vissa tidningar med utpräglad lokal dominans i någon del av elt län läggs till (se vidare avsnitt 6.2.2). Sammanställningarna i grafisk framställning bör fogas lill protokollet som bilagor 3 och 4.

Det bör anmärkas att annonspriserna fortlöpande ändras och att prisnivån nu genomgående ligger högre än i det av RRV redovisade annonsprismaterialet.

Prop. 1976/77:63 138

6 Föredraganden

6.1 Allmänna synpunkter

Från samhällets sida har under senare år vidtagits olika ålgärder för att förbättra allmänhetens kännedom om föreskrifler och andra åtgärder som beslutas av organ för del allmänna. Elt viktigt sleg i denna rikining togs genom slatsmakternas beslul år 1971 om vissa allmänna riktiinjer för en förbättrad samhällsinformation (prop. 1971:56, FiU 1971:23, rskr 1971:182). Bl.a. slogs fast principen om en allmän och enhetlig dagspressannonsering i fråga om sädan informalion rörande rättigheter och skyldigheter som är avsedd alt nå alla medborgare. Härmed åsyftades information om exempelvis sociala förmåner, rätt att delta i allmänna val och skyldighet all avge självdeklaration. För den statliga sektorns del kom de nya riktlinjerna till uttryck i cirkuläret (1971:507) till statsmyndigheterna om information genom dagspressannonsering.

1 prop. 1975/76:112 har beträffande lagar och andra författningar föreslagils ett enhetligt syslem för hur dessa skall officiellt tillkännages. Förslaget går i huvudsak ut på alt författningar av alla lyper i princip bör kungöras och att den lämpligaste formen härför är att ta in författningen i en förfallningssamling. För kungörandet av främst statliga författningar skall finnas - uiöver Svensk förfallningssamling och Riksdagens författningssamling - dels författningssamlingar för cenlrala myndigheter, dels en författningssamling för varje län. Med författning åsyftas i sammanhangel inle bara lagar och förordningar utan varje föreskrift som avses i 8 kap. regeringsformen, dvs. även normer som beslutas av regeringen eller riksdagen underlydande myndigheier eller av kommuner, landstingskommuner eller kyrkliga kommuner. För de kommunala författningarnas del är det avsett atl kommuner och landstingskommuner frivilligt i samråd med Svenska kommunförbundet och Landsiingsförbundet skall ge ut författningssamlingar, som inte har någon kungörandefunklion i juridisk bemärkelse men som skall tjäna som hjälpmedel både för den intresserade allmänheten och för förtroendemän och tjänstemän. Förslagel i prop. 1975/76:112 har antagits av riksdagen (KU 1975/76:51, rskr 1975/76:362). Lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar träder i kraft den 1 januari 1977.

Som ett led i strävandena efter en förbättrad samhällsinformation har inom justitiedepartementet undersökts också frågan om effektivare former för kungörande av andra åtgärder av myndigheterna än sådana som hör tUl författningsområdet, dvs. den stora mängden beslul i enskilda mål och ärenden liksom andra åtgärder som vidtas av samhällets organ. Nära samband härmed har frågan om hur motsvarande kungörande skall gå till när skyldighet åvilar enskild alt sprida kännedom om viss av honom företagen åtgärd som berör en

Prop. 1976/77:63 139

större eller mindre krets andra personer. Dessa spörsmål togs upp redan i informationsutredningens betänkande (SOU 1969:7) Kungörelseannonsering. Utredningen konstaterade all kungörelseannonseringen präglades av såväl oenhetlighel som brislande effektivitet och föreslog olika åtgärder för alt avhjälpa bristerna. Vad gäller annonsering i dagspressen borde enligt uiredningen den regionala och lokala kungörelseannonseringen sträckas ut lill atl avse de ortstidningar vilkas spridning täckte en klar majoritet av medborgarna i orten eller områdei inte bara totalt utan även inom skilda samhällsgrupper. I prop. 1971:56 (s. 25) förklarade chefen för finansdepartementet alt han utan alt ta slällning lill avvägningen mellan riksomfattande annonsering och annonsering i ortstidning i de olika situationer när kungörelseannonsering skulle äga mm - efter samråd med chefen för justitiedeparlementet - anslöt sig lill utredningens principiella ståndpunkt atl kungörelseannonsering borde ske i samtliga ortstidningar som har en spridning av någon betydenhet. Han tillade all en reform av bestämmelserna om kungörelseannonsering krävde en relativi omfatlande detaljgenomgång av lagstiftningen på olika områden och att frågan skuUe tas upp av chefen för justitiedeparlementet när della utredningsarbete hade slutförts.

Den undersökning av gällande beslämmelser på området som härefter har föreiagits inom justitiedepartementet har redovisais i promemorian (Ds Ju 1974:2) Effektivare kungörande. Genomgången bekräftar att reglerna om kungörande behöver revideras. Framför allt gäUer detta behovet av att göra kungörandet mer ändamålsenligt än nu. Reglerna på området har tiUkommit vid skilda lillfällen och under lång tid. De avser också mycket skiftande kungörandesilualioner, varför regleringen har blivit både oenhetlig och svåröverskådlig. En systematisering av regelkomplexet framslår därför som önskvärd bäde från informationssynpunkt och från kostnadssynpunkt.

Förslaget i departementspromemorian, vilkel bygger på informalionsutredningens betänkande, syftar tiU alt man i fortsättningen skall tillämpa elt mer enhetligt och effektivi men samtidigi mer flexibelt system i fråga om formerna för kungörande. Syslemet har tre huvudinslag. För del första klargörs vilka huvudkategorier av adressater (målgrupper) man har atl räkna med, när del gäller att välja form för kungörandet. 1 promemorian förordas att man delar in adressatema i lokala, nationella, blandade och exklusiva målgrupper. Med blandade målgrupper avses här sådana grupper där elt slörre antal adressater kan lokaliseras till viss ort men vissa av dem kan återfinnas var som helst i landet. Exklusiva målgrupper syflar på moltagar-kretsar vars behov av informalion kan lillgodoses genom specialpublikationer. För det andra föreslås att det för varje kungörande-situation skall i författning bestämmas del eller de medier som skall vara obligatoriska former för kungörande. I fråga om ortspress-

Prop. 1976/77:63 140

annonsering skall härvid lillämpas i huvudsak samma princip som redan gäller i fråga om allmän samhällsinformation. Principen betecknas i promemorian den breda orlslidningsprincipen. Härutöver skall i det enskilda fallet användas också annan form för tillkännagivandet, om det främjar syftet med kungörandet utan all kosinaden blir slörre än som är försvarligt med hänsyn lill del intresse tillkännagivandet skall tillgodose (s.k. stödjande kungörande). Valet av form för stödjande kungörande skall träffas med beaktande av målgruppens karaktär, de olika mediernas genomslagskraft och övriga omsländigheler i den särskilda kungörandesituationen. För det Iredje förordas i promemorian alt vissa allmänna grundregler om kungörande skall samlas i en särskild lag med generell giltighet i alla kungörande-situationer. Det gäller bl.a. principerna om bred ortslidningsannonsering och stödjande kungörande. De generella reglerna i den cenlrala lagen är avsedda att vara elt komplement till de beslämmelser i specialförfattningarna som för där reglerade situationer föreskriver atl kungörande skall ske i Post- och Inrikes Tidningar, ortstidning eller specialpublikation eller genom anslag på statiig eller kommunal anslagstavla. Reformen beräknas i promemorian leda lill vissa kostnadsökningar. Allmänt sell anses inle finnas något behov av ändring i fråga om huruvida slaten eller annan skall svara för kungörandekostnaden. Del förutsätts dock att omprövning sker, om reformen medför oväntat höga kostnader för enskilda eller orimligt stora kostnadsskillnader i olika regioner på grund av lokala variationer i tidningsspridningen.

Vid remissbehandlingen har promemorieförslagel fått ett väsentligen posiiivi mottagande. Viss kritik har dock riktats mot förslaget. Ett par remissinstanser, däribland justitiekanslern (JK), menar alt man bör göra valet mellan obligatoriska och stödjande kungörandeformer mer flexibelt. Frän några andra häll (l.ex. naturvårdsverket och en länsstyrelse) hävdas atl den föreslagna regeln om stödjande kungörande kommer atl leda till merarbele och bristande enhetlighet i kungörandet. Ytterligare en del instanser är kritiska till att promemorian inte innehåller någon närmare redovisning av reformens praktiska och ekonomiska effekler. Stockholms lingsrätt framhåller bl.a. att promemorian inte har klarlagt behovet av att i de särskilda fallen tillämpa den breda principen i fråga om ortslidningsannonsering och avsiyrker all man genomför reformen på del material som finns i promemorian. Riksrevisionsverket (RRV) ger till känna en liknande inställning och förordar i första hand att reformens kostnadseffekter klargörs, innan man genomför forslaget. A-pressen AB anser å andra sidan att kungörande i dagspressen bör ske i större omfattning än enligt förslaget. Förslaget atl de grundläggande principerna om kungörande skall komma till uttryck i en frislående central lag med giltighet i del stora flertalet kungörandesilualioner har

Prop. 1976/77:63 141

så gott som undantagslöst godtagits av remissinsianserna. Endast en instans (namnlagsulredningen) avstyrker förslaget och förordar att syftet med kungörandelagen i stället tillgodoses genom ändring i de olika specialförfattningarna. Om en central kungörandelag införs anser utredningen att den bör ha ett fyUigare innehåll än enligt förslaget och uiformas som en motsvarighet till delgivningslagen (1970:428). En fylligare reglering förordas också av lantmäteristyrelsen.

En effektivisering av det författningsföreskrivna kungörandet får enligt min mening ses som en angelägen reform i strävandena all förbättra samhällsinformationen. De aUmänna skäl som ligger bakom den ökade satsningen på samhällsinformaliva åtgärder under senare år gör sig gäUande också i fråga om sådant kungörande som ankommer på myndigheter och andra i syfte alt sprida kännedom om beslul o.d. som rör större eller mindre grupper av medborgare. Till kungörandet är inle sällan knuten någon form av rättslig verkan, t.ex. såvitt avser beräkningen av tiden för alt anföra besvär över elt beslul. Även när inle någon sädan verkan är förenad med tillkännagivandet, kan delta förmedla upplysningar som är av ingripande betydelse för många människor. Kungörandet fyller även i övrigi en viktig funktion när det gäller alt sprida kännedom om hur samhällsorganen fungerar.

Det finns emellertid också skillnader mellan samhällsinformation av mera generellt slag och sådan information som syftar lill att ge lill känna konkreta beslut och ålgärder som har vidtagits av myndigheter eller enskilda. Den förra typen av information är ofta inriktad på atl göra medborgama i aUmänhet medvelna om deras rättigheter och skyldigheter på visst område, t.ex. såsom försäkrade enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eUer såsom skattskyldiga. Ambitionsnivån för information i sådana fall bör vara hög. Som har uttalats av statsmakterna är 1971 bör principen här vara att alla berörda medborgare skall nås av lämplig informalion. För dagspressannonsering bör då den av statsmakterna härför fastslagna principen lillämpas, dvs. annonsering ske i samtliga dagstidningar med spridning av någon betydenhet. Principen i tillämpning på detla område har kommit att beiecknas totalitetsprincipen. Huruvida informalionen har den allmängiltiga karaklären som har förutsatts nu får givetvis bedömas av den myndighet som ansvarar för informalionen.

I fråga om kungörande i den mer inskränkta mening utiryckel används i delta lagstiftningsärende växlar informationsbehovet starkl efter de olika kungörandesiluationerna. Det är här mera sällan tal om all nå alla medborgare i landei. Typfallet är att man har att göra med en regionalt eller lokalt något så när avgränsbar krets av adressater. Man ställs här i varje särskild siluation inför en avvägning mellan önskemålet alt nå så många som möjligt inom den aktuella målgruppen och det av kostnadsskäl betingade villkorel alt informationen sprids genom sådana medier som bäsl motsvarar motta-

Prop. 1976/77:63 142

garkretsens behov av information. Del är här inle ulan vidare givel alt avvägningen resulterar i att man använder så många medier som möjligt. I åtskiUiga fall kan det vara tillräckligt alt nöja sig med en eller ett par kungörandeformer, om dessa nämligen utnyttjas effeklivl. Över huvud måste man vid bedömningen av olika kungörandesilualioner anlägga en flexibel syn på hur informationsbehovet skall lillgodoses, så alt inle kosinaderna kommer alt stå i dålig proportion till det intresse kungörandet skall tillgodose.

Förslaget i promemorian lill elt mer nyanserat syslem för kungörande ligger i linje med vad jag nu har anfört. Förslagels huvuddrag har också godlagils av flertalet remissinstanser. Jag skall här endasl uppehålla mig vid elt par invändningar som har kommii fram vid remissbehandlingen.

Det har frän några håll hävdals att man måsle ge myndigheterna mer fria händer att i de enskilda fallen bestämma hur kungörandet skall gå lill än vad som följer av promemorieförslaget. Som framgår av vad jag har sagt lidigare har jag i och för sig förståelse för detta önskemål. I förslagets kombination av en obligatorisk och en stödjande (fakultativ) del i kungörandet ligger ett hänsynstagande till vad som framstår som mest effektivi i del särskilda fallet. Man kan emellertid inle bortse från atl regleringen samtidigt bör präglas av en viss enhetlighet i fråga om kungörandeformerna i likartade situationer. Enligt min mening bör det underlätta för dem som har att tillämpa syslemet, om man i varje specialförfatining klart anger vilket eller vilka medier som skaU vara obligatoriska. Även för allmänheten bör det vara tiU fördel att veta vilken spridningsform som under alla omständigheter skall komma tUl användning. Del ger också möjlighet atl håUa kungörandekoslnaderna inom rimliga och förutsebara gränser.

En viktig fråga i sammanhangel är naluriigen i vilken utsträckning den breda principen bör tillämpas vid annonsering i dagspressen. Jag finner det för min del naturligt alt man också beträffande kungörande utgår från del allmänna uttalande i frågan som gjordes år 1971. Härför talar inte minst atl valet av informationsvägar bör ske på sådani sätt att man inle utestänger någon eller några motlagargrupper från möjlighel att få behövlig information. Från aUmänt demokratiska synpunkler är det av särskild betydelse all ingen diskrimineras på grund av sitt tidningsval.

I enlighet med det anförda bör som en grundläggande princip för kungörelseannonsering i ortspress gälla alt annonseringen sker i alla lokala dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet bland dem till vilka kungörelsen riktar sig. I vilka situationer ortstidningsannonsering blir aklueU får naturligen prövas för varje område för sig. Jag återkommer i det följande till både den närmare innebörden av den breda principen och räck-vidden av dess tillämpning i olika kungörandesilualioner (se avsnitt 6.2.2).

Prop. 1976/77:63 143

Tanken på ett nyanserat kungörandesystem av nu diskuieral slag låter sig inle gärna förenas med del vid remissbehandlingen från några håll framstäUda önskemålet om en mer uttömmande och fastare reglering av medievalet i varje kungörandesituation. Möjligheten till stödjande kungörande bör dock självfallet utnyttjas så att tillbörlig hänsyn tas till både kostnadsaspekterna och behovel av konsekvens i fråga om valet av kungörandeform i likartade fall.

Promemorieförslaget innebär en ovillkorlig skyldighel all i varje särskill fall pröva frågan om stödjande kungörande och all vid behov besluta om den eller de fakultativa kungörandeformer som skall tillämpas. Det är uppenbart att en sådan ovillkorlig plikt atl väga intresset av slörsla möjliga spridning mot kostnadsaspekten emellanåt kan bli betungande för dem som har att tillämpa reglerna. Handläggningen av mål och ärenden där kungörande aktualiseras får givelvis inte onödigtvis fördröjas av vidlyftiga överväganden om kompletterande kungörandeformer. För atl undgå den fara som ligger i en obligatorisk prövningsplikt förordar jag atl regeln i ämnel ges formen av en rekommendation lill myndigheter och andra som har all tiUämpa den. Jag förutsätter ocksä alt regeln kommer att kompletteras med vägledande anvisningar från vederbörande centrala myndigheier i den mån behov därav föreligger.

De ekonomiska konsekvenserna för staten och enskilda av en vidgad kungörelseannonsering i enlighet med det föreliggande förslaget har på regeringens uppdrag undersökts av RRV. Resultatet har redovisais i en av RRV i december 1975 upprättad skrivelse Effektivare kungörande -ekonomiska verkningar jämte en därvid fogad promemoria i ämnet. Promemorian innehåller dels en redovisning av dagspressens spridningstal samt annonskostnader läns- och kommunvis på basis av uppgifler från Tidningsstatistik AB, dels RRV:s beräkningar av förslagets ekonomiska effekter såvitt gäller (obligatorisk) dagspressannonsering på vissa viktigare sakområden, nämligen kungörande i fråga om äktenskapsförord, konkurs, ansökan i valtenmål, miljöskyddsärenden, aktiebolags-, handels- och föreningsregistren, tillstånd till utskänkning av öl eller rusdrycker, trafiktiUstånd, exekutiv försäljning av fastighet, flyttning av fordon, äganderättsutredning och tjänstetillsättning. Av tidningsstatistiken kan utläsas alt kostnadseffekterna av förslaget varierar betydligt mellan olika delar av landet (se vidare avsnitt 5).

Som har framhållits redan i departementspromemorian är det förenat med vissa svårigheter att göra exakta beräkningar av reformens ekonomiska konsekvenser. Inlressel knyler sig visserligen främst lill dagspressannonseringen. Med hänsyn lill alt reformen berör i princip aUa kungörandesilualioner skulle emellertid en fullsländig redovisning av kostnadseffekterna kräva en mycket tidsödande och kostsam genomgång. Enligt min mening ger det av RRV framlagda materialet i

förening med Övrig utredning goda hållpunkter för ett ställningstagande till förslagels ekonomiska verkningar. Del bör dock påpekas alt RRV:s material inte innehåller någon beräkning av kostnadseffekterna av det stödjande kungörandet.

Föreliggande uiredning lyder närmast på all elt genomförande av de av mig förordade principerna för obligatoriskt och stödjande kungörande medför viss ökning av kostnaderna för enskilda. En sådan effekt synes oundviklig, om man inte från reformen undantar viktiga områden där den breda principen annars skulle slå igenom, l.ex. kungörande av äktenskapsförord och boskiUnadsansökningar. Det skulle dock te sig inkonsekvent att undanta fall av dessa slag enbart under hänvisning till alt det ytterst ankommer på enskild atl stå för kungörandekostnaden. Till följd av lokala variationer i tidningsspridningen kan visserligen uppkomma en del skilhiader i koslnadshänseende. Dessa skillnader torde dock inte bli av sådan omfattning atl del kan anses påkallat med särskilda åtgärder för atl minska dem. Jag viU i sammanhangel erinra om den möjlighet till ersättning för kungörandekostnad som slår till buds för den som får allmän räUshjälp, se 9 § andra stycket 6 rältshjälpsla-gen (1972:429). Del bör även framhållas att huvuddelen av de kungörande-situationer där enskilds kostnadsansvar aktualiseras inte rör enskilda medborgare som privatpersoner ulan dem som driver någon form av rörelse, framför alll genom bolag eller förening.

Förslaget synes inte behöva leda till ökat kostnadsansvar för slalen. Delta hänger främst samman med vad som har förordals belräffande borttagande av ortstidning som obligatorisk kungörandeform i fråga om registrering av uppgifler om juridiska personer (se bilaga 1 under 6.4.2). Som jag skall återkomma till i del följande ansluter jag mig lill promemorians ståndpunkt i denna del. Förslagels kostnadseffekter i övrigi torde bli av begränsad räckvidd för den statliga sektorns del. Delta beror inte minsl pä atl vissa slatliga myndigheier redan idag tillämpar den breda principen beträffande ortstidningsannonsering (se även vad som sägs om ambitionsnivån för kungörande i ortstidning i avsnitt 6.2.2).

Den kommunala sektorn berörs i princip inte av del föreliggande förslagel (se vidare avsnitt 6.2.1),

Mot denna bakgrund anser jag inle all del med lanke på förslagets ekonomiska konsekvenser föreligger något hinder mol alt genomföra elt sådant nytt system för kungörande som jag har förordal nyss. Till frågan om enskilds skyldighet atl betala kungörandekostnad ålerkommer jag i avsnitt 6.2.5.

När det gäller att författningstekniskt ge uttryck ål de grundläggande principer som bör gälla på kungörandeområdet slår valet mellan atl slå fast dessa principer i en central författning, som kompletterar specialförfattningarnas regler om vilka former som skall tillämpas för

Prop. 1976/77:63 145

kungörande på det särskilda området, och alt i varje specialförfatining ta in den eller de generella regler som skall gälla för hur kungörandet skall gå till. I likhei med den övervägande majoriteten av remissinstanser anser jag alt man bör välja den försl nämnda meioden. Denna metod stämmer överens med vad som har tillämpats i andra jämförbara sammanhang under senare år, l.ex. i fråga om regleringen av hur delgivning skall ske. Den innebär också all man i en och samma författning lätt kan la reda på vilka allmänna grundsatser som skaU följas vid kungörande. Som jag senare skall beröra torde en central författning böra göras något ulföriigare än enligl promemorieförslagel. Bl.a. är det önskvärt alt i författningstext precisera vad som skall räknas som dagstidning. Även av detla skäl bör meioden med en central kungörandelag ges företräde framför andra lagtekniska lösningar.

Till de skäl som jag nu har anfört för att samla de grundläggande reglerna om kungörande i en central författning kommer önskemålet att systematisera nuvarande oenhetliga och svåröverskådliga regler på områdei. Införandel av en central författning med vissa huvudregler synes mig ligga väl i linje med grundtanken bakom reformen, nämligen alt åstadkomma elt effektivare kungörande. Atl en sådan författning bör ges lags nalur anser jag befogat av bl.a. det skälel atl den riktar sig även till andra än myndigheter. Det synes mig också vara av vikt alt riksdagen bereds möjlighet att genom lag beslula om de allmänna riktlinjer som skall lillämpas på området.

Jag förordar därför atl en reform av kungöranderegleringen sker enligl de nu angivna riktlinjerna.

6.2 Huvuddragen i en ny reglering av kungörandet

6.2.1 Reformens omfattning

En första fråga när det gäller atl närmare beslämma omfattningen av en reform på det nu akluella området är om ell nytt system skall avse alla situationer där något skall kungöras eller om vissa begränsningar måste göras. Som jag har nämnl redan i föregående avsnitt har nyligen beslutals ett enhetligt syslem för kungörande av lagar och andra författningar (prop. 1975/76:112). Med författning åsyftas här inle bara lagar och förordningar utan varje föreskrift som avses i 8 kap. regeringsformen, dvs. även normer som beslutas av regeringen eller riksdagen underlydande myndigheter eller av kommuner, landstingskommuner eller kyrkliga kommuner. Del är med tanke på del nya systemet för författningskungörande naturiigl all från en ny reglering av kungörandet ta undan kungörande av författningar. Delta har även förordals i departementspromemorian och godlagils av så golt som alla remissinstanser. Jag förordar därför att i en ny kungörandelag görs uttryckligt undantag för kungörande av författning.

10 Riksdagen 1976177. I saml Nr 63

Prop. I976fl7:63 146

En allmän kungörandelag bör enligt promemorian begränsas till all avse fall när kungörande skall ske i Posl- och Inrikes Tidningar, ortstidning eller specialpublikation eller genom anslag på statlig eller kommunal anslagstavla. Någon generell reglering belräffande övriga kungörandeformer anses inte behövlig. Varje medium skall emellertid i princip kunna användas för stödjande kungörande.

Promemorians ståndpunkt i berörda hänseende har godtagils vid remissbehandlingen. Även jag ansluler mig lill förslaget. Som jag slrax skall återkomma lill anser jag dock obehövligt att i lagen reglera de fåtaliga fall då kungörande skall ske endasl genom specialpublikalion. All en central författning på områdei begränsas lill de situationer när kungörande skall ske i ortstidning eller Post- och Inrikes Tidningar eller genom anslag pä offentlig anslagstavla finner jag naturiigl av flera skäl. Till en början kan framhållas alt något behov av alt generellt reglera alla upptänkliga kungörandesilualioner inle har gett sig lill känna. Som har påpekats i promemorian finns det en mångfald spridningsformer av mer eller mindre speciellt slag. Det säger sig självt alt ett nytt och enhetligt syslem för kungörande inte kan avpassas efter varje sädan speciell situation, där det finns behov av alt sprida kännedom om myndighels åtgärd. En generell reglering bör redan med hänsyn härtill inriktas på framför allt tidningskungörande.

Beträffande vissa kungörandeformer lalar också andra omsländigheter för atl en ny reglering på området bör begränsas på nu antydda sätt. Det nya syslemet för författningskungörande innebär alt nuvarande länskungörelser, vilka används framför allt vid publicering av normbeslut, skall ersättas av en författningssamling för varje län. Enligt min mening saknas skäl för att behålla någon motsvarighet lill länskungörelserna enbart som föreskriven kungörandeform för andra beslut och åtgärder än normbeslul. En sådan ulveckling ligger också i linje med promemorians av remissinstanserna biträdda förslag alt länskungörelserna skall slopas som obligatorisk spridningsform.

Kungörande i kyrka förekommer idag i dess ursprungliga form, dvs. uppläsning från predikstolen, bara beträffande vissa inomkyrkliga tillkännagivanden. I övrigt går sådani kungörande lill så att kungörelsen hålls tillgänglig hos kommunstyrelsen i vederbörande kommun, varjämte meddelande härom och om kungörelsens huvudsakliga innehåll anslås på kommunens anslagstavla. Promemorieförslaget innebär på denna punkt alt kungörande i kyrka slopas som obligatorisk spridningsform i utomkyrkliga angelägenheter. Förslagel har inle mött någon erinran vid remissbehandlingen, och även jag biträder det.

I fråga om begreppet "specialpublikation" framhöll informationsutredningen i anslulning till sitl systemförslag att del skall vara fråga om publikation som ulgör exklusivt medium och inte om publikation som kompletterar annat medium. Som exempel på den senare gruppen nämndes Underrättelser för sjöfarande. 1 promemorian har för special-

Prop. 1976/77:63 147

publikationer föreslagils en obligatorisk användning i huvudsaklig överensslämmelse med uiredningens förslag (jfr även förslagel lUl formval för kungörelse om sjöfynd i bilaga 1, avsnitt 6.12).

Allmänl sett torde specialpublikationer genom sin omedelbara inriktning på klart avgränsade målgrupper vara överlägsna de flesta andra medier när del gäller informationsspridning lill sådana grupper. De fyller inom sill användningsområde mycket högl ställda krav på effektivitet lill rimlig kostnad. Emellertid ligger del i sakens natur atl för förfaltningsföreskriven användning av specialpublikalion måsle krävas bl.a. all publikationen har en varaktig utgivning och karaklär. För obligatorisk användning lorde i praktiken f n. inte komma i fråga andra publikationer än sådana som utges av myndighet eller facklig organisation.

Som framgår av den lidigare redogörelsen är området för förfatl-ningsreglerat kungörande i specialpublikalion myckel snävt. 1 flertalet fall föreskrivs vid sidan av sådant kungörande annat medium för spridning till annan del av målgruppen, l.ex. ortstidning. Sådana fall blir regelmässigt redan därigenom hänförliga till kungörandelagens tillämpningsområde. För obligatorisk användning av specialpublikation som enda medium blir tillämpningsområdet synnerligen begränsat. Enligt min mening är det som jag har nämnt förut därför inte nödvändigt alt låta dessa faU omfattas av kungörandelagen. Behovet av stödjande kungörande i dessa fall synes lämpligen böra prövas för varje sådan situation för sig. Någol hinder för atl sålunda utan stöd i kungörandelagen förordna om stödjande kungörande finns inle i faU där kostnaden för kungörandet åvilar del allmänna.

I promemorian behandlas även kungörande i radio/TV. Någon ändring i nuvarande användning av dessa medier för mycket speciella kungörande funktioner, t.ex. tillkännagivande av beredskapslarm, föreslås inte. Ståndpunkten att radio/TV av såväl formella som praktiska skäl bara i begränsad utsträckning kan las i anspråk för kungörande delas av Sveriges Radio AB i dess remissyttrande. Jag är inte heller beredd atl föreslå någon ändring i fräga om utnyttjande av dessa medier för spridning av sådan information varom är fråga i delta lagstiftningsärende.

Vad jag har anfört nu bestyrker att en central författning om kungörande bör la sikte på situationer där den obligatoriska spridningsformen är Post- och Inrikes Tidningar, ortstidning eller anslag på myndighets anslagstavla (till frågan om kungörande på kommuns anslagstavla återkommer jag slrax). Liksom promemorian utgår jag från att föreskrift om vad som i det enskilda fallet skall vara obligatorisk form för kungörande skall vara angiven i specialförfattningen på det särskilda området. I fråga om stödjande kungörande bör i princip inte finnas någon begränsning såvitt gäller valet av medium. Som jag skaU återkomma tiU blir det här i stället fråga om en avvägning mellan

Prop. 1976/77:63 148

kosinaden för kungörandet och intresset av att sprida så fullsländig kännedom som möjligt om det beslul eller den åtgärd som skall kungöras.

Kungörande aktualiseras för del mesta beträffande beslut eller andra ålgärder av del allmännas organ. Del är också i sådana fall som behov typiskt sett föreligger av all sprida kännedom om åtgärden till en vidare krets av personer. Normall ankommer därför kungörande på myndighet. Att en central författning i fräga om kungörande skall i första hand ta sikte på dessa kungörandesilualioner ligger i sakens natur. Det är också uppenbart atl det här främst blir tal om den skyldighet som åvilar statliga organ i detta hänseende.

Skyldighet atl kungöra beslul och andra ålgärder åvilar i viss utsträckning också kommunala myndigheier. Man får här skilja mellan olika fall. En kategori rör silualioner då del enligl lag åvilar kommunalt organ att sprida kännedom om den kommunala verksamheten, t.ex. tidpunkl för sammanträde med kommunfullmäktige. En annan rör kungörande av kommunala författningar. En Iredje rör sådana fall där kungörande är föreskrivei beträffande åtgärd av organ för den specialreglerade kommunalförvaltningen.

Vad gäller formerna för kommunala organs verksamhet innebär promemorieförslaget den ändringen i förhållande till nuvarande ordning att den breda principen föreslås gälla i fråga om lidningskungörande när sådant är föreskrivet. Vidare förordas som en konsekvens härav alt 14 § kommunallagen (1953:753) ändras så all hittillsvarande minoritetsskyddsregel vid omröstning om lidningsval skall ulgå. Även vissa ytterligare mindre jusleringar i kommunallagens regler om kungörande upptas i lagförslaget.

Vid remissbehandlingen har kritik riktats mol förslaget från en del håll. Sålunda menar bl.a. Svenska kommunförbundet och kommunallagsutredningen all frågor om kungörande rörande den kommunala verksamhelen liksom hittills bör regleras uteslutande i kommunallagstiftningen. Kommunförbundet befarar också att en lillämpning av den breda principen skall leda till ökade kostnader. Även Landstingsförbundet är kritiskt mot förslaget. Länsstyrelsen i Stockholms län förordar att minoritetsskyddsregeln i 14 § kommunallagen behålls.

KommunaUagstiflningen är f.n. föremål för en genomgripande revision på grundval av kommunaUagsulredningens belänkande (SOU 1974:99) Enhetlig kommunallag och utredningens om den kommunala demokratin belänkande (SOU 1975:41) Kommunal demokrati. 1 del förslag tiU ny kommunallag som nyligen har förelagls riksdagen (prop. 1975/76:187) tas upp frågan om hur de kommunala organens verksamhetsformer skall kungöras. Efter samråd med chefen för kommundepartementet förordar jag att dessa kungörandefall också i fortsättningen regleras i princip uttömmande i kommunallagstiftningen (se prop. 1975/76: 187 s. 249). Med den lagtekniska lösningen i fråga om t.ex. 15 §

Prop. 1976/77:63 149

förslaget till kommunallag blir visserligen några regler i den centrala kungörandelag, somjag avser alt föreslå i detla ärende, t. ex. regeln om stödjande kungörande, formellt tillämpliga på kungörande som avses i del nämnda lagrummet och annat kungörande som genom hänvisning från andra kommunala författningar regleras på samma sätt. Detta torde emellertid inle vålla några svårigheter i praktiken.

I fråga om kungörande av kommunala författningar följer av vad jag har sagt tidigare att dessa bör undantas från den nya regleringen.

Vad slutligen angår de speciella faU där kungörande är föreskrivet beträffande beslul eller annan ålgärd av organ hörande lill den specialreglerade kommunalförvaltningen torde anledning saknas atl i förevarande hänseende behandla sädana fall annorlunda än om kungö-randeskyldigheten åvilar statligt organ. Exempel på situationer där kungörande ankommer på kommunalt organ av nu berörda slag lämnar kungörande enligl 24 § 1 mom. fjärde stycket byggnadsstadgan (1959:612) av byggnadsnämnds beslut om rivningsförbud enligt 35 a § byggnadslagen (1947:385).

Vad jag har sagt nu om kungörande av kommunala organs åtgärder har motsvarande aktualitet beträffande kungörande rörande kyrkokommunala organs verksamhel.

Som jag har framhållit i föregående avsnitt ankommer kungörande ibland på enskild antingen som privatperson eller som näringsidkare. Även dessa situationer bör falla under en ny reglering av kungörandet. I vilken utsträckning de obligatoriska kungörandeformerna skall lillämpas i dessa fall får naturligen avgöras från område lill område.

Det säger sig självt att en reglering av det omfatlande slag som jag har föreslagit nu - trots de inskränkningar som har förordats - kommer att bli tillämplig i en mångfald skiftande situationer. Del bör därför som har föreslagits i promemorian finnas möjlighel all i särskilda fall avvika från regleringen i en ny lag om kungörande. En uttryckUg lagregel härom bör meddelas.

6.2.2 De obligatoriska kungörandeformerna

Med utgångspunkt i den indelning i målgrupper som föreslagits av informationsutredningen förordas i promemorian all de obligatoriska kungörandeformer där lillämpning av kungörandelagen aktualiseras normalt skall användas på följande sätt, nämligen ortstidning för lokala målgrupper. Post- och Inrikes Tidningar för nationella målgrupper. Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning för blandade målgrupper samt specialpublikalion för exklusiva målgrupper. Denna principiella ståndpunkt i fråga om mediernas användningsområden har i regel inte mött några invändningar vid remissbehandlingen. Kritiska röster saknas dock inte. Jag anser del lämpligt all i det följande behandla de olika kungörandeformerna var för sig.

Prop. 1976/77:63 150

Post- och Inrikes Tidningar

Förslaget alt använda Post- och Inrikes Tidningar som obligatorisk form för landsomfattande spridning av information godlas av åtskilliga remissinslanser bara under förulsällning all tidningen ges en mera modern och lättillgänglig ulformning än f n. liksom en större spridning än nu. Några instanser, bland dem NSI, menar all man inle bör ta slällning lill frågan om tidningens användning förrän man har avgjort dess framlida ulformning. En instans (lantmäteristyrelsen) ifrågasätter om inle dagspressannonsering kan tjäna som alternativ spridningsform också belräffande nationella målgrupper.

För egen del anser jag det vara uppenbart all vi även i fortsättningen behöver elt riksomfattande medium för sådan informalion som tar sikte på alla medborgare i landet eller sådana grupper av medborgare som är spridda över hela eller slörre delen av landei. Posl- och Inrikes Tidningar har sedan gammall varit det officiella organ som fyller denna funktion. Även om tidningen huvudsakligen är spridd bland dem som yrkesmässigt har intresse av atl följa vad som kungörs i tidningen, fyller den därmed en verklig funktion, eftersom del kungjorda ofla lorde bli registrerat och på sä säll kan utnyttjas också av en bredare allmänhet, l.ex. bankernas kunder. Tidningens användning för detla ändamål har också tillvunnit sig långvarig hävd. Atl helt eller delvis ersätta den med annonsering i dagspress är enligt min mening inte någol realistiskt alternativ. Redan de stegrade koslnader som skulle vara förenade med en sädan ordning pekar på all en officiell tidning av den typ som Posl- och Inrikes Tidningar representerar är den lämpligaste kungörandeformen beträffande nationella målgrupper.

Informalionsulredningen har i betänkandet (SOU 1971:2) Post- och Inrikes Tidningar lagt fram förslag till ny ulformning av tidningen i syfte att göra den bättre lämpad som nationell kungörandeform. Förslaget, som vid remissbehandlingen har fått ett välvilligt mottagande, har övervägts inom justitiedepartementet. Efler samråd med bl.a. Svenska akademien kommer inom en snar framlid alt vidlas sådana ålgärder alt tidningen moderniseras och dess innehåll görs mera lättill-gähgligl. Jag räknar med atl tidningens värde som informationskälla härigenom kan ökas avsevärt. Med ålgärder av sådani slag förlorar enligt min mening den kritik som har riktats mot Posl- och Inrikes Tidningar det mesta av sin tyngd. Någon anledning all ytterligare avvakta med ett ställningstagande i frågan anser jag inte finnas.

Jag förordar mot denna bakgrund att Post- och Inrikes Tidningar normalt bör användas för landsomfattande kungörande som riklas till nationella eller blandade målgrupper.

Ortstidning Enligt promemorieförslaget skall som har nämnts nyss annonsering i

Prop. 1976/77:63 151

ortstidning användas som normalform för lokall/regionall kungörande som riktar sig till lokala eller blandade målgrupper. I fråga om annonseringens bredd föreslås i nära anslulning lill statsmakternas principiella ställningstagande år 1971 atl annonsering skall ske i samlliga lokala dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet bland dem till vilka kungörelsen riktar sig (den breda principen). Med "dagstidning" åsyftas härvid tidning som är inriktad på reguljär dagsaktueU nyhetsförmedling och/eller opinionsbildning och utkommer med minsl ett nummer i veckan. Promemorian ger ingen närmare bestämning av vad som vid kungörande skall förslås med "spridning av någon betydenhet".

Ortstidning som obligatorisk kungörandeform för lokala och blandade målgrupper godtas undantagslöst av remissinstanserna. Delade meningar kommer däremol lill synes i fråga om hur långl man skall lillämpa den breda principen. Några remissinstanser, däribland NSI, menar all man för all nå bältre effektivitet och undvika tolkningsproblem bör gå längre än förslaget och annonsera i varje tidning som har någon spridning över huvud. Dessa instanser gör sig härmed lill tolkar för all man bör lillämpa en lolaliielsprincip av samma slag som på del allmänl samhällsinformaliva områdei. Vissa andra inslanser, t.ex. RRV och Stockholms tingsrätt, ifrågasätter å andra sidan om man med en annonsering enligt den breda principen verkligen vinner den önskade ökningen av effektiviteten. Ytterligare en del instanser, däribland JK och ell antal domstolar, förordar att man ger myndigheter och andra större uirymme att avgöra annonseringens bredd från fall lill fall och med beaktande av bl.a. kungörandekostnadens storlek sedd i förhållande till värdet av vad saken gäUer. Som exempel på silualioner där en begränsad annonsering framstår som befogad nämner JK information som vänder sig lill banker, advokater, affärsförelag och liknande särskilda grupper men som ägnas ringa intresse av allmänheten i övrigt.

Huvudintresset vid en ny reglering av formerna för kungörande tilldrar sig ulan Ivekan frågan i vilken utsträckning dagspressen skall användas för alt sprida kännedom om innehållet i kungörelser som primärt riktar sig till geografiskt något så när avgränsbara motlagar-kretsar (lokala och blandade målgrupper). Delade meningar råder i och för sig inte om att annonsering i dagspressen är den bästa metoden för att informera sådana målgrupper. Vad som har kritiserats är främst promemorieförslagets anknylning till 1971 års principuttalande när det gäller att ange annonseringens bredd. Jag skall därför någol närmare utveckla min syn på hur en lagreglering i ämnet bör utformas.

TiU en början vill jag slå fasl all frågan i vad mån dagspressannonsering över huvud skaU användas i viss kungörandesituation måste bedömas för varje situation för sig. Som har betonats av pressut-

Prop. 1976/77:63 152

redningen är kungörelseannonsering inte atl se som en form av presstöd, ulan informationens effektivitet bör vara den ledande principen för att bestämma när annonsering skall ske. Detla innebär inte att man skall gå ifrån del uttalande som gjordes är 1971 i fråga om kungörelseannonsering utan bara ett konstaterande av all man måsle göra klarl i vilka fall dagspressannonsering skall förekomma, innan man bestämmer annonseringens bredd.

I promemorian har redovisat» resultatel av en omfattande detalj-genomgång av nuvarande kungöranderegler i syfte all klarlägga hur man pä olika områden skall nå fram lill effektivast möjliga kungörande. De olika kungörandesiluationerna har förts samman i 16 skilda huvudgrupper, inom vilka i sin tur åierfinns en mångfald olika specialfall. Uppskattningsvis rör det sig om bortåt 500 kungörandesilualioner. Detla pekar enligl min mening på alt del är mindre meningsfylll att föra en generell diskussion om ii vilka fall dagspressannonsering skall användas. En bättre metod synes vara att bedöma denna fråga från fall till fall mot bakgrund av vad jag har sagt i det föregående om lämpligheten av att använda ortstidning som medium för att nå lokala och blandade målgrupper. För vissa huvudtyper av kungörandesilualioner kan det visa sig lämpligt att behandla en någol slörre kaiegori i elt sammanhang, t.ex. kungörande av uppgifter om juridiska personers förhållanden. En prövning av del detaljerade slag som jag nu har förutskickat innebär i själva verkei all stor hänsyn tas till del vid remissbehandlingen från en del håll framförda önskemålei om en mer flexibel syn på i vilken omfattning annonsering i dagspress skall förekomma som obligatoriskt medium vid kungörande.

Frågan om hur bred informationen skall vara i de fall ortstidningsannonsering bedöms vara den lämpligaste spridningsformen är i sak densamma som förekommer belräffande den allmänna samhällsinformationen. Som har påpekats i något remissyttrande torde del vara tiU fördel om en uttrycklig definition av dagstidningsbegreppet inflyter i lagen.

Efter spridningsformen kan dagstidningarna indelas i tre huvudgrupper; sådana som helt eller till övervägande del sprids efter prenumeration, sådana som helt eller till övervägande del sprids genom lösnummerförsäljning (framför aUt kvällspressen) och sådana som sprids utan eller till obetydlig kostnad för mollagaren (vissa annonsblad).

Kvällspressen har i sin lokala bevakning inle ambitionen att täcka hela fältet av nyhetsförmedling.. Tidningar inom denna grupp anlitas bara i begränsad utsträckning som enda lokala nyhets- och opinionsorgan. Kungörande i tidningar med denna inriktning skulle således inte innebära någon egentlig ökning av den lokala eller regionala spridning som sker genom de prenumererade tidningarna. Den berörda tidnings-gmppen bör därför lämnas ulanför det dagstidningsbegrepp som en

Prop. 1976/77:63 153

reglering på kungörandeområdet bör utgå från. 1 lagtekniskt hänseende kan det uttryckas genom atl till en bestämning av delta begrepp fogas kravei alt tidningens vardagsupplaga skall vara helt eller lill övervägande del abonnerad.

Annonsbladen, vilka helt eller övervägande finansieras genom annonsintäkter, är visserligen mestadels inriktade på lokal spridning. Tidningarnas innehåll är emellertid starkt präglat av det annonsspridande syftet. Kungörande i sådana tidningar skulle inte innebära någon egenllig ökning av den lokala eller regionala spridning som sker genom prenumererade tidningar. Jag förordar därför att även annonsbladen lämnas utanför det dagstidningsbegrepp som används i kungörandelagen. Även della kan ske genom del nyss uppställda kravet atl upplagan skall vara hell eller lill övervägande del abonnerad.

En särskild fråga är hur de prenumererade storstadstidningarna skall bedömas i sammanhanget. Dessa tidningar har en dubbel funktion, nämligen dels atl förmedla allmänna nyheter inom hela sitt spridningsområde, dels att förmedla lokala nyheter inom ett mindre område -allmänt sett utgivningsorten med omnejd. Tidningar med dessa båda funktioner bör enligt min mening tas i anspråk för obligatoriskt kungörande endast inom sitt lokala spridningsområde, t.ex. Dagens Nyheter endast för storslockholmsområdei. Jag förordar således den ytterligare begränsningen av dagstidningsbegreppet alt till detla fogas bestämningen "lokal".

Hur bred informationen skall vara i fråga om de lokala dagstidningarna beror naturligtvis på vilken ambitionsnivå som eftersträvas. Jag har redan i det föregående förklarat det vara önskvärt att hålla fast vid 1971 års principuttalande som utgångspunkt. Det gäller emellertid att säkerstäUa en spridningseffekt som inte bara ligger i linje med den eftersträvade ambitionsnivån utan också är godtagbar från kostnadssynpunkt. Detla talar för att man vid kungörande bör välja en något lägre nivå än som följer av den lolaliielsprincip som tillämpas vid allmän samhällsinformation. Någon större skillnad bör dock inte göras.

Att begränsa kungörandet till ett visst antal tidningar, t.ex. två eller tre, är inte förenligt med reformens syften. Detta skulle också med hänsyn lill pressens ojämna utbredning i landet ge högst varierande spridningseffekter i skilda landsändar. En lösning bör i stället sökas med ledning av tidningarnas spridningstal. Självfallet skall på kungörandets område spridningen bedömas i förhållande till målgruppen i varje särskilt fall av kungörande. I flertalet fall torde emellertid en geografisk avgränsning av målgmppen vara den enda möjliga. Det är därför naturUgt atl till grund för en allmän bedömning av den önskvärda spridningsnivån lägga tillgänglig tidningsstatistik, vilken är baserad på spridning inom geografiska enheter.

Den redovisning av spridningstal (antal varoagsexemplar per 100

Prop. 1976/77:63 154

hushåll inom län resp. kommun) och annonskostnader (kr/spaltmilli-meter) som innefattas i RRV:s koslnadsundersökning (se avsnitt 5) tyder på att en rätt god spridningseffekt uppnås redan vid spridnings-talet 10 per 100 hushåll. En förskjulning av nivån lill spridningstalel 5 per 100 hushåll moisvarar emellertid en avsevärt förbättrad spridning lill förhållandevis blygsam ökning av kosinaderna. Jag förordar all man väljer denna senare nivå som norm för hur pass bred orlstidningsannonseringen skall vara. Denna norm bör skrivas in i kungörandelagen.

Man kan inle bortse från alt en norm av nu förordal slag någon gång kan leda lill oönskade resultat. Vid kungörande som riktar sig lill regionalt avgränsade målgrupper kan förekomma att tidning med angiven spridning inom ett helt län över huvud tagel inle sprids i viss del av länet, där i stället annan tidning har mycket slor läsekrets men inle när upp liU den angivna nivån för länet i dess helhet. För atl nå den eftersträvade spridningseffekten inom ell slörre område bör därför tas hänsyn också lill tidningar med det slags lokala dominans som jag nu har nämnl. Femprocenlregeln bör med andra ord kompletteras med en beslämmelse som tar sikte på sådana fall. Den kan lämpligen inriktas på de undanlagsfall då lokal dagstidning kan beräknas vara spridd till minst 50 % av hushållen i viss kommun men ha lägre spridningslal än 5 % i den slörre region som kungörandet avser.

Sammanfattningsvis föreslår jag således atl annonsering i ortstidning, när detta medium är obligatoriskt, skall ske enligl den breda principen. I kungörandelagen bör det komma till uttryck på det viset alt kungörelse i ortstidning skall införas i alla lokala dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet bland dem lill vilka kungörelsen riktar sig. Denna huvudregel bör åtföljas av förtydligande bestämmelser om dels vilka lokala dagstidningar som skall anses ha sådan spridning (femprocentregeln resp. 50-procenlregeln), dels vad som skall förslås med dagstidning i sammanhangel.

Från kostnadssynpunkt åskådliggörs det av mig nu framlagda förslaget av bilagorna 3 och 4, vUka har redovisats i avsnitt 5. Som framgår av bilaga 3 får förslaget den kostnadseffekten i fråga om kommuninriktat kungörande all kostnaden med tillämpning av en justerad femprocentregel är lägre än vad som följer av en renodlad femprocentregel. En något annan bild ger bilaga 4, enligl vilken justeringen när det gäller länsinriktat kungörande leder till en viss fördyring. Detta beror på den föreslagna 50-procentregelns tillämpning.

Enligt min mening bör ett system av nu beskrivet slag kunna fungera utan några större problem. Till frågan om behövliga anvisningar för myndigheter och andra återkommer jag i del följande. Jag viU tiUägga att jag inte anser det kunna uteslutas atl behov undantagsvis kan uppkomma av att göra avsteg från regleringen. En särskild undan-

Prop. 1976/77:63 155

tagsregel härom bör därför finnas. Att som några remissinslanser har förordat låla den kungörande myndigheten från fall till fall avgöra annonseringens bredd anser jag däremol av tidigare angivna skäl inte vara en lämplig ordning.

Myndighets anslagstavla

Myndighets anslagstavla skall enligl promemorian användas som obligatorisk kungörandeform bara på vissa begränsade områden, nämligen för all kungöra Ijänstetillsättning, expeditionslider, sammanträdestider o.d. 1 övrigt får myndighels anslagstavla användas för stödjande kungörande.

Remissinstanserna har för del mesta slälll sig posiliva lill förslaget. JK och några tingsrätter ifrågasätter dock om man inte i alltför hög grad har inskränki användningsområdet för kungörande på anslagstavla. JK påpekar atl denna form ibland kan vara både billigare och effektivare än ortspressannonsering. Del gäller enligl hans mening inle minst underrätts anslagstavla.

För egen del bilräder jag promemorians slåndpunkl. Kungörande på myndighels anslagstavla lämpar sig i det nutida samhället knappasl som obligatoriskt medium i andra fall än då anslaget gäller inierna förvaltningsärenden eller tillkännagivanden om öppethållande o.d. Spridningseffekten lorde i andra silualioner växla alltför myckel för alt denna kungörandeform skall användas obligatoriskt. Däremol bör givetvis anslagstavla - som också har framhållits av en del remissinslanser - i åtskilliga fall kunna fylla en funktion i stödjande syfle. Jag ansluter mig sålunda lill förslagel om begränsning av del obligatoriska användningsområdet för myndighets anslagstavla.

Kommuns anslagstavla

Som obligatorisk kungörandeform skall kommuns anslagstavla enligl promemorieförslaget ha ett till kungörande enligt val- eller kommunallagstiftning begränsat användningsområde. Enligt min mening ansluter förslaget, vilket har godtagils vid remissbehandlingen, väl till de sakområden där kommunmedlemmar mera generellt än f.n. kan förväntas söka information genom denna spridningsform. Självfallet kan kommunal anslagstavla dessutom i delar av landet te sig som lämplig form för stödjande kungörande i andra ämnen. En sådan användning ligger också i linje med förslaget, till vilket jag ansluler mig.

6.2.3 Stödjande kungörande

Jag har redan i avsnitt 6.1 förklarat att jag anser det nödvändigt att i viss mån mjuka upp den regel om obligatorisk prövningsplikt belräffande stödjande kungörande som upptas i promemorieförslaget. Utformas regeln härom som en rekommendation till myndigheterna.

Prop. 1976/77:63 156

bör det på ell naturUgt sätt kunna ingå som ett rutinmässigt led i kungörandet att ta ställning till behovet av ytterligare någon eller några spridningsformer. Jag vill påpeka all ett sådani stäUningstagande kan ta sig del ullryckel all myndighel för viss lypsitualion besiämmer sig för alt den obligatoriska kungörandeformen i princip bör förenas med ännu en melod för all sprida kännedom om åtgärden, såvida inte särskilda skäl lalar emot det. Är t.ex. annonsering i ortstidning påbjuden i specialförfatiningen i fråga, kan det principiella ställningstagandet gå ut på all normall också anslag skall ske på myndighetens anslagstavla. Tillämpas en sådan ordning synes en regel om stödjande kungörande knappasl behöva medföra något nämnvärt merarbele.

Det ligger i sakens nalur alt beslut om stödjande kungörande fattas och verkställs i omedelbar anslutning lill all del fullgörs som eljest är föreskrivet om kungörande i det aktuella fallet. Någon uttrycklig beslämmelse härom lorde inle behövas.

Kungörandet som moment i myndighets handläggning får självfallet inte fördröjas genom alt frågan om stödjande kungörande i enstaka fall kräver omfattande och tidsödande överväganden. En sådan effekt kan undvikas genom all regeln om stödjande kungörande inte utformas som en mer eller miindre undanlagslös skyldighet utan i stället ges formen av rekommendation. Också i sådan form kan regeln enligt min mening beräknas bli tillräckligt effektiv. För frågan om kungörelses rättsverkan skall knytas även till beslutat stödjande kungörande - en fråga som jag skall behandla i sitt större sammanhang i nästa avsnitt - anser jag inte att regelns karaktär av obligatorium eller rekommendation är av avgörande betydelse.

Vilka medier som kommer i fråga för stödjande kungörande har jag behandlat t det föregående. Eftersom myndigheten har atl beakla att den sammanlagda kungörandekostnaden inte får bli slörre än som är försvarligt med hänsyn till det intresse tiUkännagivandel skall tillgodose, ligger det i sakens natur atl mera extremt kostsamma medier vanligen inte kommer i fråga. Vad som närmast bhr aktuellt är om annonsering i dagspress, när .sådan inte är föreskriven, eller annat medium med god spridningseffekt bör utnyttjas jämsides med obligatoriskt medium. Eftersom den breda orlslidningsprincipen inte bör gälla här, ingår i myndighetens prövning också att i förekommande fall bestämma bredden av en stödjande dagspressannonsering. Sådan kan ske i flera tidningar eller i en enda.

Vid avvägningen mellan informationsintresset och kostnadsaspekten bör bl.a. sådana omständigheter vägas in som värdet av det som kungörandet gäller, i den mån det låter sig beräknas ekonomiskt, och antalet berörda personer. Skulle det uppstå en disproportion mellan sakens värde och den sammanlagda kungörandekostnaden, bör stödjande kungörande inte ske. Å andra sidan växer naturligen önskemålet om

Prop. 1976/77:63 157

stödjande kungörande ofta i styrka, om saken berör stora grupper av medborgare eller betydande ekonomiska intressen.

Som har påpekats av vissa remissinslanser kan det vid prövningen av huruvida stödjande kungörande skall ske emellanåt vara av värde alt inhämta synpunkter från den för vars räkning kungörande sker. Della får främst betydelse i fall då myndigheten finner sådant kungörande vara av värde men med hänsyn till vad saken gäller anser det tveksami om skälen för ytterligare kungörande är tillräckligt starka. Samråd med part i ärendet kan naturligen ske formlöst för undvikande av tidsutdräkt.

6.2.4 Kungörandets rättsverkan

Till kungörande är i många faU knuten någon form av rättslig verkan. Kungörandet kan t.ex. bilda utgångspunkt för besvärslid eller annan tidsfrist. Det kan också ha verkan som presumtion för noloritet, t.ex. beträffande uppgifi som förs in i register. Också i övrigi tjänar kungörandet ofla en viktig funktion för atl ge berörda intressenter kännedom om kallelser liU sammanlräden m.m.

När en rättslig verkan är knuten till kungörandet är det självfallet av vikt att klargöra den exakta dagen när tillkännagivandet skall anses ha skell i behörig ordning. 1 delgivningslagen och förvallningslagen finns vissa regler som lar sikle härpå. I fråga om kungörelsedelgivning regleras sålunda i 19 § delgivningslagen när sådan delgivning skall anses ha skell. Enligt paragrafen inträffar denna lidpunki på sjunde dagen efler beslutet om kungörelsedelgivning, under förutsättning atl den kungörande då har vidtagit de ålgärder som är föreskrivna i fråga om sådan delgivning (handUngen skall ha hållits tillgänglig hos myndigheten eller pä annan plats och meddelande om handlingens innehåll och om var den finns alt tillgå skall ha kungjorts i lämplig tidning m.m.). Enligl 12 § andra stycket förvallningslagen skall liden för fullföljd av lalan mot normbeslut som inle delges, dvs. ges till känna i annan ordning än delgivningslagens, räknas från den dag då beslutet gavs tiU känna. Sker tillkännagivandet mer än en gång, räknas besvärsliden från dagen för det sista tillkännagivandel.

Enligt promemorian bör de nu nämnda reglerna samordnas med del nya syslemet för kungörande. Detta tar sig i promemorian uttryck på två sätt. För det första föreslås alt kungörandelagen skall innehålla en allmän regel om när kungörande skall anses ha skett. Denna tidpunkt inträffar då den kungörande har iakttagit vad specialförfatiningen föreskriver om kungörande, dvs. när obligatoriska spridningsformer har iakttagits. Del underförstås alt när flera spridningskanaler används kungörande anses som verkställt först när kungörelsen har blivit tillgänglig över samtliga dessa kanaler. För det andra föreslås att 19 § delgivningslagen ges det innehållet att kungörelsedelgivning anses ha

Prop. 1976/77:63 158

skell när vederbörande myndighet har vidtagit de ålgärder som är föreskrivna för sådan delgivning i 17 § försia stycket, dvs. enligl promemorian bl.a. införande av kungörelsen i ortstidning med lillämpning av den breda principen. Sjudagarsregeln föreslås ulgå. Förvaltningslagens hithörande besvärstidsregel anses kunna slå kvar oförändrad.

Promemorieförslagel i nu berörda delar har inte vunnil odelat gillande bland remissinstanserna. Sålunda har en del inslanser, däribland delgivningsulredningen, förordat atl nuvarande ordning belräffande kungörelsedelgivning skall beslå för undvikande av merarbele hos myndighelerna och rättsförluster för enskilda. Å andra sidan har regeln i kungörandelagen föreslagits ulvidgad lill all förutsätta att inle bara obligatoriska ulan även fakultativa kungörandeformer har iakttagits. Vidare har efterlysts ett förtydligande för del fallet all kungörande sker genom flera spridningskanaler.

För egen del anser jag det i och för sig vara önskvärt med en så långt möjligt enhetlig reglering av frågan när rättsverkan skall iniräda i samband med tillkännagivande av myndighets ålgärd, vare sig tillkännagivandet formellt sker enligt delgivningslagen eller i annan ordning. Man kan dock inle bortse från att del är förenat med vissa svårigheter att genomföra en likartad lösning över hela fältet. Detta beror främsl på all delgivningsinstilutet är förbehållet faU då del krävs att en handling bevisligen kommer adressaten lill hända eUer att ell i lag reglerat surrogat härför kan användas. Kungörande har ell betydligt mer vidsträckt tillämpningsområde, där det bara i en del av fallen är av betydelse att slå fast den exakta dagen för tillkännagivandet. Verkan av att de tiU delgivning knutna åtgärderna inle kommer lill stånd kan därför inte vara densamma som i molsvarande situation vid kungörande. Medan kungörelsedelgivning som inle har skett i föreskriven ordning torde få göras om (jfr prop. 1970:13 s. 109), är det inte rimligt alt på kungörandeområdet generellt iaktta samma princip.

Vad jag har sagl nu innebär inle att det skulle föreligga oöverstigliga hinder att finna en lösning som närmar regleringen på delgivnings- och kungörandeområdet tiU varandra. Redan en lillämpning av den breda ortstidningsprincipen i fråga om kungörelsedelgivning gör det nödvändigt att överväga om nuvarande sjudagarsregel i 19 § delgivningslagen kan stå kvar oförändrad. linligt min mening står valet här mellan alt ersätta denna regel med en bestämmelse av i princip samma innebörd som dess föreslagna motsvarighet i den centrala lagen och att modifiera den nuvarande regeln. Till förmån för det senare altemativet lalar framför allt att remissutfallet ger belägg för atl delgivningslagens tekniska lösning fungerar väl i den praktiska hanteringen. Om man sträcker ut den i delgivningslagen anvisade tiden om sju dagar till tio dagar skulle man normalt kunna räkna med att kungörelsen hinner

Prop. 1976/77:63 159

föras in inle bara i ortstidningar med daglig utgivning ulan också i tidningar med glesare utgivning. Jag förordar atl delgivningslagens hilhörande regler ändras i enlighet härmed.

Den nu diskuterade lösningen skulle också ha vissa fördelar för den centrala lagens del. Mot införande av en sådan regel i denna lag talar dock flera omsländigheler. Som jag har påpekai nyss kan man på kungörandeområdet inle generellt tillämpa en regel om att kungörande, som inle sker i föreskriven ordning inom viss lid, måste göras om. Om della å andra sidan inte är andemeningen i den lösning som väljs, förefaller det knappast följdriktigt att uttryckligen föreskriva viss tidrymd inom vilken ålgärderna för kungörande skall vidlas. Härtill kommer att kungörandesiluationerna är mycket skiftande. En tiodagarsfrist kan därför i vissa fall visa sig vara otillräcklig. 1 andra fall, l.ex. vid ledigkungörande av tjänster, kan tidsfris Len vara för lång. Jag kommer mot denna bakgrund till slulsalsen all den i promemorian valda lösningen för den centrala lagens del synes vara den lämpligaste. Ett förtydligande bör dock ske med tanke på den situationen all kungörande sker i flera spridningskanaler samtidigi, någol som regelmässigt skall ske vid obligatoriskt ortslidningskungörande. Härvidlag bör gälla att kungörande anses ha skett först den dag då del sista tillkännagivandet ägde rum i den ordning som är särskilt föreskriven.

Med den av mig nu förordade lösningen av rättsverkansfrågan i kungörandelagen vinns den fördelen att man uppnår nära överensstämmelse med innehållet i hithörande besvärstidsregler i 12 § andra stycket förvaltningslagen belräffande klagan över normbeslut. I fråga om båda lagarna kommer således att gälla atl man räknar tidsfrist frän det sista av de tillfäUen då tillkännagivande skedde. Utformas den centrala lagens regel på det sätt jag nyss föreslog, synes dess motsvarighet i förvaltningslagen böra justeras så att full överensstämmelse uppnås mellan de två lagarnas nu berörda föreskrifter.

Som jag har nämnt förut har vid remissbehandUngen förts fram önskemål om att den centrala lagens rättsverkansregel skall knytas an inte bara tiU det obligatoriska kungörande som är föreskrivet i vederbörande specialförfattning utan också tiU sådant stödjande kungörande som myndighet beslutar vid tillämpning av den centrala lagen. Visserligen skall beslut om stödjande kungörande om möjligt fattas redan i samband med att det obligatoriska kungörandet verkställs. Detta innebär en spärr mot att kungörandeätgärdema i deras helhet sprids ul över en aUtför lång tid. Man måste emellertid räkna med atl för stödjande kungörande kan komma i fräga medier vilkas användning är svår att kontrollera för den kungörande myndigheten. Jag syftar t.ex. på införande av kungörelse i utländsk tidning eller anslag på anslagstavlor i flera orter. Knyter man rättsverkan även till stödjande kungörande, skulle det ibland kunna leda till att ett beslul får laga verkan

Prop. 1976/77:63 160

först efter lång tid eller atl det över huvud bhr svårt all konsiatera när alla ålgärder för kungörande har ägt rum. Enligl min mening kan sådana följder av en rällsverkansregel inte godtas, varför jag ansluter mig lill promemorians ståndpunkt i detla hänseende.

En lösning av del slag jag har förordal nu bör kompletteras med en beslämmelse om alt den kungörande myndigheten i kungörelsen skall ta in uppgift om när kungörande skaU anses ha skett i de faU detla är av betydelse för dem till vilka kungörelsen riktar sig. En sådan bestämmelse minskar risken för missförstånd bland intressenterna i fråga om det stödjande kungörandets fimktion. Det synes inte heller vara förenal med nämnvärda olägenheier för den kungörande atl se till atl en uppgift av nämnda slag inflyter i kungörelsen. Skyldigheten bör vara begränsad lill kungörelse i stödjande form. Eftersom det ibland kan vara svårt atl på förhand ange den exakta dagen för kungörandet, bör del vara tillräckligt atl klargöra vilka förutsättningarna är för atl kungörande skall anses ha skett.

6.2.5 Övriga frågor

En reform av kungörandereglerna aktualiserar också en rad andra frågor än dem som jag har berört i det föregående. Det är sålunda av vikl att inte bara medievalet effektiviseras utan också kungörelserna utformas så ändamålsenligt som möjligl. Det senare är av betydelse inte minst från kostnadssynpunkt. Vidare anmäler sig frågan om hur behövliga anvisningar skall komma myndigheter och andra till hända. Ytterligare finns anledning alt behandla spörsmålet hur den stora floran av kungöranderegler i lagar och förordningar skall anpassas till den nya reglering av kungörandet som jag har förordal i del föregående.

Till en början vill jag uppehålla mig någol vid en fråga som invandrarverket har fört fram i sitl remissyttrande och som gäller alternativ utformning av kungörelse på annat språk än svenska. Verket erinrar om all invandrarnas rätt tiU en med svenskar likvärdig behandling har slagits fast i prop. 1968:142 om riktlinjer för den svenska invandringspolitiken - och sedermera bekräftats i prop. 1975:26 om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m.m. - och anser att denna rätt måste innefatta också rätt till information. Enligl verkels åsikt bör alla berörda medborgare ges information som är differentierad med hänsyn lill medborgarnas olika förutsättningar all tillgodogöra sig informalionen. Verket förordar en lagregel om atl den som kungör ges frihei alt beslula om kungörande på elt eller flera utländska språk.

Enligl min mening ligger del i linje med reformens syfte att söka tillgodose också det av verket berörda behovet av information till icke svensktalande personer. Del torde i och för sig redan idag stå myndig-

Prop. 1976/77:63 161

heterna fritt att avfalla kungörelse på främmande språk, i den mån medel härför finns tillgängliga. Avsaknaden av en allmän regel i ämnel gör dock alt det relativt sällan förekommer atl så sker. Om ell generellt bemyndigande ges att vid behov avfatta kungörelse även på annat språk än svenska och i undantagsfall uteslutande på sådant språk, undanröjs den tvekan som kan föreligga i fråga om vad som är tillåtet härvidlag. Härigenom skapas en rekommendation att i rimlig utsträckning ge kungörelse en efler målgmppens behov lämpad språkdräkt. Praktiskt sett torde en sådan regel böra lillämpas främst i fall då målgruppen till inte ringa del består av personer som kan antas inte ha tillräckliga kunskaper i svenska språket för alt tillgodogöra sig kungörelsen på svenska eller i förekommande undantagsfaU helt utgörs av sådana personer. För atl öka spridningen kan i hilhörande fall också ibland stödjande kungörande vara motiveral i publikation på utiändskl språk, t. ex. Invandrartidningen.

Innehållet i en kungörelse bestäms primärt av vad som är föreskrivet i den författning där kungörande är påbjudet. För ell effektivt kungörande lill rimlig kosinad är det av slor vikt atl det föreskrivna innehållet utformas så kortfattat och lätt tillgängligt som möjligt. Det finns därför ett stort utrymme för vägledande anvisningar om språklig utformning och redigering. I åtskilliga fall torde centralt utarbetade formulär till kungörelser kunna vara av värde. En begränsning av kostnaderna för tidningskungörande kan ocksä visa sig möjlig genom att kungörelser i samma publikation förs samman lill en gemensam annons.

Det är inte bara i fråga om den språkliga utformningen av kungörelser som vägledande anvisningar kan behövas. När det gäller tillämpningen av den föreslagna breda orlslidningsprincipen förutsätts kännedom om dagstidningarnas geografiska spridning. Aktuella upplysningar därom måste kontinuerligt ställas till myndigheternas och allmänhetens förfogande. En naturlig källa till kunskap på informationsteknikens område är NSI. I NSI:s uppgifter bör ingå alt tillhandahålla sådana spridningsuppgifter som kan vara erforderliga för alt i enskilda fall utforma ett korrekt kungörande i ortstidning och atl lämna sådan mera allmän information till stöd för myndigheters och enskildas hantering av kungörandefrågor. Också i andra hänseenden än dem jag har nämnt nu kan det visa sig behövligl med genereUa anvisningar. Även här bör det i första hand ankomma på NSI alt sörja för att kungörand,ereformens syfte realiseras. Frågan om vilka administrativa föreskrifter som kan behövas torde senare få anmälas för regeringen.

Lagreglei om kungörande är av hävd ofta inte fullständiga utan måste kompletteras med föreskrifter i vissa hänseenden. Sålunda måsle i vissa fall utfärdas föreskrifter om ansvaret för kungörelsekostnader.

Enligt 8 kap. 3 § regeringsformen (RF) skall föreskrifter om för-

11 Riksdagen 1976177. 1 saml Nr 63

Prop. 1976/77:63 162

håUandel mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, meddelas genom lag, dvs. av riksdagen. Regeringen kan dock enligl 8 kap. 9 § andra stycket RF av riksdagen bemyndigas atl meddela sådana föreskrifler om avgifier som enligl den nämnda huvudregeln ankommer på riksdagen.

Föreskrifler om avgifier som jag nu åsyftar kan ålminstone i åtskilliga fall sägas innebära åligganden för enskilda eller ingrepp i deras ekonomiska förhållanden i RF:s bemärkelse. I syfle atl på elt enkelt och smidigt sätt göra det möjligt för regeringen att, liksom lidigare, föranstalta om föreskrifter i nu förevarande hänseende bör riksdagens bemyndigande inhämtas. Bemyndigandet bör innefatta också rätt för regeringen att överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela bestämmelser i ämnet.

En reform av kungöranderegleringen kräver en omfattande detalj-genomgång av bestämmelser i en stor mängd lagar och förordningar. Den i promemorian redovisade genomgången belyser hur pass vidlyftig en sådan genomgång blir. I della lagstiftningsärende begränsas redovisningen tiU författningsbestämmelser som hör lill lagområdet. Frågor om ändringar i författningar av annan valör ligger inom regeringens kompetens och kommer att behandlas i vederbörlig ordning. I förhållande tUl promemorian har förfaltningsmaterialel aktualiserats så till vida att också lagstiftning innehållande kungöranderegler som har tillkommit efter år 1972 har beaktats. Det gäUer bl.a. den nya aktiebolagslagstiftningen och gruvlagstiftningen.

Den begränsning som här har gjorts lUl författningar av riksdags-bunden karaktär medför atl flera av de rättsområden som behandlas i promemorian inte behandlas närmare i della lagstiftningsärende. Ett av de mera betydelsefulla av dessa områden är kungörande i samband med tjänstetillsätlning (se promemorian under 6.17). Promemorieförslaget innebär på delta område väsentligen att regeln om stödjande kungörande blir tiUämplig på kungörande av ledigförklarande och tillsättning av ijänster inom den statliga sektorn. Kungörande av tjänstetillsättning har behandlats i RRV:s kostnadsundersökning (se avsnitt 5). Det torde få ankomma på regeringen alt utfärda de bestämmelser som blir behövliga för att fullfölja kungörandereformens syften på detta och andra områden, där kungöranderegleringen inte är inskriven i riksdagsbundna författningar.

6.2.6 Ikraftträdande

Reformen bör med hänsyn tUl det förarbete som är nödvändigt för att sprida erforderlig information till myndigheier m.fl. inte träda i kraft förrän den 1 juli 1977.

Prop. 1976/77:63 163

7 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

I. lag om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m.,

2. lag om ändring i giftermålsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1898:64 s. 10) om boskillnad,

4. lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationeUa rättsförhållanden rörande äkienskap och förmynderskap,

5. lag om ändring i föräldrabalken,

6. lag om ändring i ärvdabalken,

7. lag om ändring i lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss,

8. lag om ändring i lagen (1958:52) om förlängning av tid för preskription av rätt lUl arv eller testamente,

9. lag om ändring i jordabalken,

10. lag om ändring i lagen (1932:169) om uppläggande av nya fastighetsböcker,

II. lag om ändring i lagen (1938:159) om avlösning av avgälder från
de lill skatte försålda så kallade halländska kyrkohemmanen,

12. lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering,

13. lag om ändring i lagen (1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag,

14. lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred,

15. lag om ändring i lagen (1960:130) om fiskevårdsområden,

16. lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt lill jakt,

17. lag om ändring i vattenlagen (1918:523),

18. lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i aUmän flotlled,

19. lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område,

20. lag om ändring i förordningen (1845:50 s. 1) i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbUva,

21. lag om ändring i lagen (1862:10 s. 1) om kaUelse på okända borgenärer,

22. lag om ändring i konkurslagen (1921:225),

23. lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1),

24. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),

25. lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808),

26. lag om ändring i förvallningslagen (1971:290),

27. lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt förelag atl idka näring här i riket,

28. lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1),

29. lag om ändring i lagen (1907:15 s. 1) angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet.

30. lag om ändring i lagen (1921:378) om ströängars indragande till kronan,

31. lag om ändring i lagen (1927:79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på gmnd av brandförsäkringsavtal,

32. lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling.

33. lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank,

34. lag om ändring i lagen (1918:163) med vissa beslämmelser om sjöfynd,

35. lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar,

36. lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse,

37. lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för ulländsk försäkringsanstall att driva försäkringsrörelse här i riket,

38. lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar,

39. lag om ändring i lagen (1948:218) om sambruksföreningar,

40. lag omändring i rusdryck:>försäljningslagen (1954:521),

41. lag om ändring i ölförsäljningslagen (1961:159),

42. lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse,

43. lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker,

44. lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen,

45. lag om ändring i namnlagen (1963:521),

46. lag om ändring i lagen (1963:537) om gravrätl m.m.,

47. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),

48. lag om ändring i lagen (1967:420) om flyttning av fordon i vissa fall,

49. lag om ändring i patentlagen (1967:837),

50. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),

51. lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485),

52. lag om ändring i växtförädlarrältslagen (1971:392),

53. lag om ändring i lagen (IS>64:731) om trafiknämnder,

54. lag om ändring i förordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik m.m.,

55. lag om ändring i expropriationslagen (1972:719),

56. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),

57. lag om ändring i gruvlagen (1974:342),

58. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

59. lag om ändring i lagen (1970:596) om förenklad akliehantering,

60. lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931),

61. lag om ändring i vallagen (1972:620),

62. lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofuUmäktigval,

63. lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar,

64. lag om ändring i lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång,

65. lag on ändring i lagen (1918:399) om förbud mot utsläppande

Prop. 1976/77:63 165

av tjur eller hingst å samfälld betesmark,

66. lag om ändring i lagen (1926:72) angående meddelande av förbud för barn atl idka viss försäljning,

67. lag om ändring i lagen (1928:196) om galtbesiktningstvång,

68. lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen.

De under 14—16, 30, 39, 47, 50, 64, 65 och 67 angivna förslagen har upprättats i samråd med chefen för jordbruksdepartementet, det under 27 angivna förslaget i samråd med chefen för handelsdepartementet, de under 33, 36, 37, 40-—44, 59 och 60 angivna förslagen i samråd med chefen för finansdepartementet, de under 35, 48, 53 och 54 angivna förslagen i samråd med chefen för kommunikationsdepartementet, del under 57 angivna förslaget i samråd med chefen för industridepartementet, det under 66 angivna förslaget i samråd med chefen för socialdepartementet och del under 68 angivna förslagel i samråd med chefen för utbildningsdepartementet.

Förslagen bör fogas till protokollet i della ärende som bilaga 5.'

8 Specialmotivering

8.1 Förslaget till lag om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m.

Den centrala lagen i detta lagstiftningsärende reglerar inle allt kungörande och är inle heller den enda författningen på delta område med vidare syftning. Jag syftar på den nyligen antagna lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar. Den föreslagna benämningen på den nu aktuella lagen har valts för att tydligt skilja den från sist nämnda lag. För enkelhetens skull kommer jag dock i fortsättningen att använda den kortare benämningen "kungörandelagen" när jag avser den nu aktuella lagen.

1 § I denna paragraf upptas huvudregeln om kungörandelagens tillämpningsområde (se även 7 §).

Enligt första stycket skall lagen tiUämpas när i författning är föreskrivet att myndighet skall kungöra beslut eller annan åtgärd. För att lagen skall bU tillämplig krävs att den författning där kungörande är föreskrivet (här kallad specialförfattningen) innehåller bestämmelse om att kungörande skall ske i en av de tre obligatoriska former som har behandlats i den allmänna motiveringen (se avsnitt 6.2.2), nämligen Post- och Inrikes Tidningar, ortstidning och myndighets anslagstavla. Del har med tanke på sådana kungörandesituationer ansetts vara av betydelse att slå fast vissa generella normer för hur kungörandet skall gå till. Att kungörandelagen är tillämplig innebär således atl kungörandet skall ske med tillämpning av såväl special författningens regler i ämnet som kungörandelagens utfyllande bestämmelser.

' Bilagan har uteslutits här utom såvitt gäller det under 22 angivna lagförslaget. I uteslutna delar är bilagan likalydande med de förslag som är fogade till propositionen.

Prop. 1976/77:63 166

Lagen är tillämplig oavsett om i specialförfatining används uttrycket kungöra eller annan formulering med samma innebörd, l.ex. tillkännage. Lagen är vidare lillämplig oavsett om kungörandet enligt beslämmelsen i resp. specialförfatining är obligatoriskt eller kommer i fråga bara under vissa betingelser, se t. ex. 6 § lagen (1932: 169) om uppläggande av fastighetsböcker, där det föreskrivs atl kungörande må ske, där så prövas erforderligl.

Lagen behandlar i princip alla situationer där kungörande åvilar myndighet. Med begreppel myndighet åsyftas både domstolar och förvaltningsmyndigheter. Främsl avses statliga organ. Som har berörts förut (se avsnitt 6.2.1) faller i praktiken kommunala organs skyldighel all kungöra sina verksamhetsformer i huvudsak utanför kungörandelagens lillämpningsområde. När kungörande skall ske genom organ för den specialreglerade kommunalförvaltningen, fär däremol lagen i allmänhet aktualitet. Ett exempel erbjuder kungörade som åvilar kommunal fastighetsbildningsmyndighel.

Myndighets författningsgrundade kungörande avser i allmänhet myndighetens egna ålgärder. Ibland skall dock också åtgärd av annan än myndighel kungöras genom del allmännas försorg. Som exempel kan nämnas länsstyrelses kungörelser om vissa sammanslutningars val av styrelseledamöter. Också dessa silualioner faller under kungörandelagen.

Vad som avses med ortstidning i förevarande sammanhang behandlas närmare under 3 §.

I fråga om kungörandeformen myndighets anslagstavla vill jag påpeka atl hämnder inle faller kommuns anslagstavla. Sådan anslagstavla är nämligen atl betrakta som knuten till kommunen som sådan, däremot inle till någon kommunal myndighel (jfr 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen). Kungörande på kommuns anslagstavla regleras i den särskilda lagen (1970: 462) om vissa anslag på kommuns anslagstavla. Föreskrifler i specialförfatining om anslag på kommuns anslagstavla föranleder alltså inte alt kungörandelagen blir tillämplig på kungörandet.

I andra stycket anges atl lagen inte gäller kungörande av författning. På detla område gäller i stället exklusivt regleringen i lagen om kungörande av lagar och andra författningar. Begreppet författning används i andra stycket i överensslämmelse med samma begrepp i den nu nämnda lagen. I fråga om den närmare innebörden av författningsbegreppet hänvisar jag till vad dåvarande departementschefen har anfört därom i nämnda lagstiftningsärende (prop. 1975/76: 112 s. 62).

2 § I enlighet med vad jag har angett i den aUmänna motiveringen (se avsnitt 6.2.1) bör i kungörandelagen ingå en regel som klargör lagens förhållande till specialföreskrifler om kungörande i andra författningar. Regeln, som har tagits upp i 2 §, utsäger atl om det beträffande

Prop. 1976/77:63 167

kungörande i annan författning för viss kungörandesituation har meddelats beslämmelse som avviker från kungörandelagen, gäller den bestämmelsen. Del bör påpekas all frågan i vad mån specialföreskrift i annan författning lar över kungörandelagens reglering får bedömas enligt sedvanliga grunder. En föreskrift som t.ex. avviker från reglerna i 3 § om den s.k. breda orlslidningsprincipen sätter således inle ulan vidare övriga regler i kungörandelagen ur spel. Elt exempel på sådana situationer är kungörande av kommunfullmäktiges sammanträden enligt 15 § förslaget till kommunallag (prop. 1975/76: 187).

Genom den samordning med kungöranderegler i specialförfattningar som har skett i samband med denna reform har behovel av avvikande föreskrifter minskals avsevärt. Även i fortsättningen behövs dock speciella regler pä en del områden, l.ex. inom konkurslagslift-ningen.

3 § I denna paragraf fastslås innebörden av den breda principen för ortslidningskungörande. Detla sker genom dels en allmän bestämmelse om den principiella ambitionsnivån för ortslidningskungörande (första stycket), dels vissa presumtionsregler om vilka tidningar som till-sammantagna skall anses fylla del föreskrivna ambilionskravel (andra stycket), dels en definition (tredje stycket).

Bestämmelsen i första stycket är formulerad i nära överensstämmelse med molsvarande regel i cirkuläret (1971:507) till statsmyndigheterna om informalion genom dagspressannonsering. Från cirkulärets grundregel avviker beslämmelsen endasl genom atl uttryckligen anknyta ambitionsnivån lill målgruppen. I försia stycket fastslås vidare att kungörandet skaU ske i lokala dagstidningar. Begreppel dagstidning definieras närmare i Iredje slyckei. Bestämningen "lokal" innebär att dagstidning för ortslidningskungörande skall komma lill användning endasl inom det område på vilkel tidningens lokala nyhetsbevakning är inriklad.

Andra styckets presumtionsregler anger vilken spridningsgrad som lokal dagstidning skall ha för alt anses spridd i den utsträckning som avses i första stycket. Presumtionen utgår från att kungörandet inriktas på det geografiska område, inom vilket målgruppen bedöms uppehålla sig. Presumtionens första led har generell karaklär och klargör att tidningar med beräknad spridning lill minsl fem proceni av hushållen inom orten skall anses ha tillräcklig spridning i den mening som avses i paragrafen. Med orten förslås det geografiska område - t.ex. län, en eller flera kommuner, församling eller annan kommundel - inom vilken målgruppen finns. Det senare ledet i presumtionen anger med tanke på en del speciella fall därutöver all tidningar med beräknad spridning lill minsl femtio procent av hushållen i viss kommun som ingår i del område, på vilkel kungörandet är inriktat, skall anses ha den erforderliga spridningen.

Prop. 1976/77:63 168

Vid tillämpning av presumlionsreglerna måsle först fastställas på vilkel geografiskt område kungörandet skall inriktas för att nå målgruppen. Därefler skall fastslås vilka lokala dagstidningar som inom detla område har minsl femprocentig spridning bland hushållen. Omfattar området mer än en kommun - t.ex. flera kommuner eller ett län, som i sig inrymmer flera kommuner - skall dessutom undersökas om del finns någon eller några tidningar som visserligen inte når femprocentig spridning inom hela oinrådet men i gengäld har en dominerande, dvs. minsl femtioprocenlig spridning i någon del av områdei, t.ex. en av kommunerna.

På vilket geografiskt område kungörandet skall riklas in får avgöras i varje enskUt fall. I viss utsträckning torde svaret framgå omedelbart av särskild ortsföreskrifl i specialföriättningen, se t.ex. 14 kap. 1 § vallagen (1972: 620), som behandlas närmare i avsnitt 8.61. 1 övrigt får avgörandet ske genom en målgmppsbeslämning - principiell och geografisk - med ledning av syftet med den tiUämpliga kungöranderegeln i specialförfattningen och av omständigheterna i det enskilda fallet. Som exempel på lokal avgränsning vill jag nämna inledande kungörelse i konkurs, ell fall som harberörts i konkurslagskommitténs remissyttrande (se s. 119). Kungörelsens främsta syfte kan sägas vara att underrätta befintliga och potentieUa borgenärer om konkursutbrotiel. Det lorde därför i allmänhet vara naturligt att rikta in kungörandet på alla de orter där konkursgäldenären har drivit verksamhet eUer där eljest en mera betydande borgenärskrets finns. Områdei besiämt på detta sätt torde regelmässigt inbegripa den kungörande myndighetens verksamhetsort. Skulle så inte vara faUet, kan anledning saknas att låta kungörandet omfatta denna ort.

En tidnings spridningsgrad är regelmässigt atl bedöma med ledning av den officiella tidningsstatistiken. En faktisk bedömning av en tidnings spridning enligt denna statistik uppfyller lagregelns krav att tidningen kan beräknas ha den önskade spridningen. Aktuella uppgifter om spridningen av lokala dagstidningar i olika geografiska områden avses komma att fortlöpande ställas till myndighetemas förfogande som underlag för tillämpningen av presumtionsregeln.

I andra styckets sista mening ges visst utrymme för att tillämpa första styckets regel snävare, dvs. kungöra i ett mindre antal tidningar än enligt andra styckets presumtionsregler. Förutsättning för sådan avvikelse från dessa regler är atl den kungörande myndigheten finner det uppenbart att syftet med tillkännagivandet ändå kan nås. Syftet med tillkännagivande genom kungörande är att bringa kungörelsens innehåll till målgruppens kännedom. I allmänhet torde målgmpp i praktiken svårligen kunna avgränsas annorledes än till invånare inom ett geografiskt område. Om emellertid i enskilt fall föreligger sådana upplysningar, att målgruppen anses kunna bestämmas närmare, t.ex. genom individuella läsvanor, bör tidningsvalet för kungörandet kunna

Prop. 1976/77:63 169

begränsas i motsvarande mån. Den i första stycket föreskrivna ambitionsnivån får dock inte frångås.

Definitionen av dagstidning i tredje stycket ansluler i huvudsak till andra författningsdefinilioner av samma begrepp. Kravet alt tidningens vardagsupplaga skall vara i huvudsak abonnerad innebär bl.a. att kvällspress och annonsblad regelmässigt faller utanför definitionen. Definitionen inrymmer såväl svenskspråkiga tidningar som tidningar på utländska språk under fömtsättning atl de ges ut i Sverige. Det ligger i sakens natur alt tidningar utgivna utomlands inte omfattas av definitionen. Sådan tidning kan däremot självfallet komma i fråga vid stödjande kungörande.

Det synes lämpligt all myndighets beslut om kungörande dokumenteras, l.ex. genom en tjänsteanteckning i akten. Av särskilt betydelse är doku-mentaliorleni om beslutet innebär lillämpning av andra stycket sista meningen i denna paragraf.

4 § I denna paragraf behandlas stödjande kungörande. Regeln är utformad som en rekommendation. Tillämpning av regeln är emellertid av slor betydelse för kungörandets effektivitet och bör inte underlåtas utan starka skäl. Ett sådant skäl kan vara alt lillämpningen i enskilt fall skulle kräva så ingående överväganden att kungörandet därigenom skulle fördröjas oskäligi.

Enligt 4 § bör ett kungörande i former som föreskrivs i special-författningen kompletteras med kungörande i annan form eUer i slörre utsträckning under förutsättning atl det ytterligare kungörandet främjar syftei med tillkännagivandet och inte medför alt den sammanlagda kungörelsekostnaden kommer att översliga vad som är försvarligt med hänsyn lill det intresse som tillkännagivandel skall tillgodose. Tillämpning av regeln innebär således försl en prövning av om elt stödjande kungörande skaU ske samt därefter, om prövningen utmynnar i beslut om stödjande kungörande i viss eller vissa former, verkställande av beslutet. Det ligger i sakens natur att prövningen av frågan om kungörande i stödjande form sker i omedelbar anslulning till att kungörandet enligl specialförfattning aktualiseras.

Valet av form för stödjande kungörande är överlämnat lill den kun-görandes bedömning. Alla tillgängliga spridningsformer kan komma till användning för stödjande kungörande. I praktiken torde i allmänhet de mera vanliga spridningsformerna bli aktuella. Jag vill erinra om att bestämningen "i annan form eller i större utsträckning" innebär bl.a. att ett ortslidningskungörande, som följer av föreskrift i specialförfattningen, kan kompletteras med stödjande kungörande i sådana lokala dagstidningar som på grund av otillräcklig spridning faller utanför ortstidningsregeln i 3 §.

Den i prövningen ingående avvägningen mellan kosinad och inlresse

Prop. 1976/77:63 170

är självfallet en grannlaga uppgifi. Della gäller i mindre mån när intresset är fulll mätbart - l.ex. värdet av den arvslott som tillkommer målgruppen för viss arvskungörelse - men är högst pålagligl när inlressel är övervägande icke-ekonomiskt, l.ex. vid kungörande enligl namnlagen. Avvägningen lorde i sådana fall få ske genom en allmän rimlighelsbedömning. Som har påpekats i den allmänna motiveringen är avsikien att vägledande anvisningar skall utfärdas för lillämpningen av kungörandelagen. Del gäller också frågan om hur regeln om stödjande kungörande bör tillämpas.

5 § Regeln i paragrafens första stycke om när kungörande skall anses ha skell anknyier lill tillkännagivandet i former enligt resp. special-författning (del obligatoriska kungörandet). Föreskrivna tillkännagivanden inbegriper varje i specialförfatiningen föreskriven kungörandeform i fullständigt utförande, alltså i förekommande fall också med tillämpning av 3 § kungörandelagen. Sker föreskrivna tillkännagivanden vid flera tillfällen, anknyter beslämmelsen lill del sista av dessa tillkännagivanden. Flera tillkännagivanden kan förekomma när flera kungörandeformer är föreskrivna i specialförfatiningen. Flera tillkännagivanden vid skilda tidpunkter kan också förekomma i en och samma kungörandeform. Delta lorde l.ex. så gott som undantagslöst bli fallet vid lillämpningen av den breda ortstidningsprincipen. Också sådana tillkännagivanden som iniräffar vid olika lidpunkter, t. ex. på grund av all tidningarna har olika ulgivningsfre-kvens, skall enligl regeln räknas med.

Om inte annat följer av särskilda regler lorde del vara uppenbart att tillkännagivande i tidning (Posl- och Inrikes Tidningar eller ortstidning) anses ske den dag då tidningen kommer av iryckel eller, mera praktiskl uttryckt, den dag som tidningens datering utvisar. 1 fråga om Post- och Inrikes Tidningar är visserligen förhåUandet del atl tidningen på utgivningsdagen finns atl tillgå bara på tidningens redaktion och först med posten påföljande dag kommer läsekretsen tillhanda. Rätls-verkansregeln i denna paragraf har emellertid sin praktiska funktion främst genom att fastställa utgångspunkt för tidsfrister. Jag ser därför ingen risk för rättsförlust eller annan beaktansvärd olägenhet av alt fristen blir en dag kortare för Posl- och Inrikes Tidningars läsare.

Föreskrifter som kan behövas för att säkerställa atl anslag på myndigheters anslagstavlor på ett motsvarande sätt utvisar när anslaget kommit upp på tavlan torde kunna meddelas av regeringen.

Rättsverkan inträder enligt den föreslagna regeln oberoende av om tillkännagivanden i stödjande former ännu inte har skett. Jag vill erinra om att StäUningstagande till frågan om tillämpning av stödjanderegeln i 4 § naturligen bör ske i omedelbar anslutning till atl förfaltningsföre-skrivet kungörande aktualiseras Uksom atl det är angeläget atl tillkännagivande i stödjande former i tiden nära ansluler till det föreskrivna kungörandet.

Prop. 1976/77:63 171

1 specialförfatining kan för kungörande vara föreskriven, jämte form som anges i 1 § kungörandelagen, också en eller flera andra kungörandeformer. Också sådana kungörandeformer faller under regeln i försia slyckei.

Skulle myndighet av förbiseende eller liknande skäl inte ha iakttagit det som är föreskrivei om kungörande, uppkommer fråga om vilken verkan delta skall få. Det kan t. ex. inlräffa alt myndighet kungör viss åtgärd i färre dagstidningar än som är påbjudet och upptäcker bristen först när en tid har förflutit. Problemet är i och för sig inle nytl. Liknande faU kan naturligen inträffa redan med nuvarande ordning. Men genom främsl kravei i 3 § på iakttagande av den breda ortstidningsprincipen kan frågan tänkas bli aktuell något oftare - åtminstone under en övergångstid. Enligt min mening bör myndighet som har konstaterat brisl i kungörandet snarast söka bota bristen. Har målet eller ärendet inte slutligt avgjorts, lorde några egentliga komplikationer inte inträda i sådant fall. Lägel blir annorlunda om brislen upptäcks försl senare. Del får då prövas om felet är av sådan beskaffenhei alt del har inverkai på målels eller ärendets utgång och om tillämpning av extraordinärt rättsmedel kan komma i fråga (jfr 11 kap. 11 § RF). Uppenbarligen bör elt fel som har endasl marginell betydelse för syftei med kungörandet inte få leda lill atl avgörande av mål eller ärende skaU rivas upp (jfr även 3 § andra stycket sista meningen).

Den som tar del av kungörelse och som t.ex. har anledning all agera inom tidsfrist som löper från kungörandets dag, har behov av alt vela hur lång lid som står till buds för agerande. Andra styckets regel har till syfle alt tillgodose detta behov. Bestämmelsens räckvidd är begränsad lill kungörelse i stödjande form som utfärdas i situationer då rättsverkan är förenad med kungörandet och tillkännagivandet i stödjande form sker vid tidpunkt senare än den då rättsverkan inträder enligt regeln i försia stycket (eller annan för den speciella silualionen tillämpUg rättsverkansregel).

6 § Paragrafen innehåller en regel om alt kungörelse får avfattas även på annat språk än svenska, om myndigheten finner behov därav föreligga, och uteslutande på främmande språk, om myndigheten finner särskilda skäl därtill. Den har behandlats i den allmänna motiveringen under avsnitt 6.2.5.

1 åtskilliga situationer, där förfatlningsföreskrivet kungörande skall ske, kan del som har nämnts tidigare vara av betydelse för kungörandets effektivitet att kungörelsen tillkännages på annat språk än svenska. Som exempel kan nämnas vissa kungöranden enligt vaUag-sliftningen, t.ex. om utställande av röstlängd, i områden med stort inslag av invandrare. Elt annat exempel är arvskungörelse som riktar sig till personer med sådan trolig anknylning till visst land att stödjande kungörande bedöms vara påkallal i tidning som utges i det

Prop. 1976/77:63 172

landet. Det avgörande momentet är självfallet bedömningen av målgruppens förutsättningar atl tillgodogöra sig kungörelsen i svensk språkdräkt.

Beslämmelsen i 6 § är utformad som en räll för den som beslutar om kungörandet alt avfatta kungörelsen på ett eller flera främmande språk. Den får emellertid samtidigi ses som en rekommendation lill myndigheter och andra att utnyttja denna rätt när det är sakligt påkallat.

Den översättning som blir behövlig i nu aktuella fall lorde ofta kunna ulföras inom den offentliga myndighetsorganisalionen ulan särskild koslnadsdebilering. Uppkommer översältningskostnad hos myndighel skall den belalas av myndigheten om inle annat är föreskrivet.

7 § Paragrafen innehåller en regel om kungörandelagens lillämpning när kungörandet åvUar annan än myndighel.

Förfatlningsföreskrivet kungörande ankommer i ett mindre antal situationer på annan än myndighel. Exempel lämnar vissa åtgärder vid aktiebolags beslul om nyemission eller om emission av konvertibla skuldebrev enligl aktiebolagslagen (1975:1385), bankslyrelses resp. försäkringsbolagsslyrelses kungörande inför dödande av motbok resp. försäkringsbrev enligt lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling och hemdjursinlagares kungörande enligl lagen (1933:269) om ägofred. Under förutsättning att för kungörandet är föreskriven kungörandeform som avses i I § skall kungörandelagens beslämmelser i 1-6 §§ tillämpas också vid sådant kungörande med följande modifieringar. Både uppenbarhetsprövningen enligt 3 § andra stycket sista meningen och ställningslagande till om kungörelse skaU avfattas enbart på främmande språk är uppgifter av sådan karaklär alt de inte lämpligen bör åläggas enskUd att fullgöra. Om sådan fråga aktualiseras vid annat kungörande än myndighets, skall därför den kungörande enligt 7 § hänskjuta frågan till länsstyrelsens prövning. Förövningen utmynnar i beslut i den hänskjutna frågan. Det efterföljande kungörandet, med tillämpning av länsstyrelsens beslut, ankommer på den som enligt den särskilda specialförfattningen skall kungöra.

För sin tillämpning av vissa av bestämmelsema i kungörandelagen kan enskild vara i behov av allmän vägledning. Sådan vägledning bör främst ges av den centrala myndighet som, enligt vad jag har utvecklat tidigare (se avsnitt 6.2.5), skaU ha all tiUhandahåUa bl. a. uppgifter om tidningsspridning. Vanligen lorde det emellertid faUa sig än mer naturligt atl påkaUa sådan vägledning i kontakt med lokal eller regional myndighet, som i sin egen verksamhel har all tillämpa kungörandelagen. Detla gäller särskilt när enskilds kungörande är ell moment i elt skeende, vamnder den som kungörandet åvilar ändå kommer i förbindelse med någon myndighet. Jag åsyftar

t.ex. gäldenärs kungörande enligt lagsökningslagen, där vad som kungörs är domstols bevis om gäldenärens anmälan till domstolen, och kungörande enligl ägofredslagens nyss nämnda reglering vari ingår, låt vara som ett moment i tiden efter kungörandet, all anmälan om intagningen skall göras tiU polismyndigheten i orten.

Övergångsbestämmelsen. De nya principer som införs genom kungörandelagen bör inte få inverka på kungörande som före ikraftträdandet har beslutats eller, ulan formligt beslut, har börjat verkställas. Det har ansetts lämpligt all ge en särskild övergångsregel av denna innebörd.

8.2 Förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken

Kungörande är i giftermålsbalken föreskrivei i fråga om vissa beslul som innebär avvikelser från huvudreglerna om ekonomisk behörighet och belräffande en del åtgärder som inverkar på förmögenhelsför-delning mellan makar. Kungörandeformerna är genomgående allmänna tidningarna och tidning inom orten. Kungörandesiluationerna är följande.

Make är behörig att med verkan också för andra maken ingå sedvanliga rättshandlingar för den dagliga hushållningen och för barnens uppfostran. Missbrukar make sådan behörighet, kan rätten enligt 5 kap. 13 § förklara alt behörigheten är förlorad. Rätlens beslul skall anmälas till äklenskapsregislret. Vidare skall kungörelse utfärdas. Enligl 8 kap. 11 § skall äktenskapsförord tas in i rättens protokoll och anmälas lill äklenskapsregislret. Om äktenskapsförordet innefattar gåva, skall dessulom utfärdas kungörelse. Enligt 13 kap. 15 § skall bodelningshandling genom rätlens försorg anmälas lill äklenskapsregislret. Kungörande är dessutom föreskrivei. Enligt 15 kap. 21 § skall ansökan om boskillnad liksom beviljad boskillnad föranleda anmälan lill äklenskapsregislret saml kungörande.

Promemorieförslaget innebär att nuvarande kungörandeformer bibehålls men att ortstidningskungörandel skall ske enligt den breda ortstidningsprincipen. Jag ansluter mig, liksom remissinstanserna har gjort, till denna bedömning. Förslagels genomförande kräver endast vissa formella ändringar i baiken föranledda av kungörandelagens terminologi.

8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1898:64 s. 10) om boskillnad

Lagens lillämpningsområde är begränsat lill äktenskap ingångna före år 1921. Kungörande är i lagen föreskrivet i fråga om ansökan om boskillnad och i fråga om till rätten ingiven bodelningshandling. Kungörandeformerna är allmänna tidningarna och, där så kan ske, en eller två tidningar inom orten.

Prop. 1976/77:63 174

Ändringarna innebär, uiöver en formell anpassning till kungörandelagens terminologi, atl den breda principen slås fast för ortslidningskungörandet. Reglerna görs dessulom villkorslösa.

8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Ändringen i 5 kap. 5 § 1904 års lag är av formell natur och innebär en anpassning lill kungörandelagens terminologi.

8.5 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

Enligt 9 kap. 2 a § föräldrabalken får underårig med eget hushåll själv ingå sedvanliga rättshandlingar för den dagliga hushållningen eller för uppfostran av barn som tillhör hushållet. Missbrukas denna behörighet, kan rällen förklara behörigheten förlorad. Rättens beslul skall kungöras i allmänna tidningarna och tidning inom orten.

Genom ändring i denna paragraf fastslås den breda principen för ortslidningskungörandet. Dessulom görs en formell anpassning till kungörandelagens terminologi.

Genom SFS 1976:612 har den mot nuvarande bestämmelse om kungörande i 20 kap. 23 § svarande 10 kap. 17 § anpassats i formellt hänseende till kungörandelagens terminologi.

8.6 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken

16 kap. 1 och 2 §§ När vid bouppteckning konstateras att känd arvinge vistas på okänd ort eller alt det är oklart om arvinge finns, skaU rällen utfärda kungörelse med anmaning tiU arvingen all inom viss tid göra arvsrätten gäUande. Frän kungörandet ulgår liden för preskription av arvsrätten. Motsvarande gäller enligt 16 kap. 3 § i fråga om preskription av rätt som tillkommer okänd testamentslagare eller teslamentslagare som vistas på okänd ort. Enligl lagen (1958:52) om förlängning av tid för preskription av rätt till arv eller testamente kan preskriptionstiden förlängas genom beslut av rätten. Om sådani beslut skall utfärdas kungörelse. Kungörandeform är enligl båda dessa lagar allmänna tidningarna.

Enligt promemorieförslagel skall nuvarande kungörandeform beslå. Detta är också min uppfattning. Jag vill i sammanhanget erinra om alt, som har påpekats i promemorian, när det gäller arvingar med trolig, mera bestämd anknylning till visst annat land som stödjande kungörandeform kan lämpa sig också t.ex. tidning i det landet.

Ändringarna i de akluella lagrummen ansluler lill vad jag har sagt nu. De är formella och innebär en anpassning till terminologin i

Prop, 1976/77:63 175

kungörandelagen. I lagrummen behålls en självständig reglering av när preskriptionstiden börjar löpa Gfi" 5 § kungörandelagen).

25 kap. 4 § Den som är borta sedan en längre lid kan förklaras död genom beslut av rätten. 1 ärende om dödförklaring skall rätten utfärda kungörelse med kallelse på den bortovarande all inom viss tid anmäla sig till rätten och anmaning till annan, som kan lämna upplysningar i ärendet, att inom samma tid göra det. Enligt promemorieförslaget skall nuvarande kungörandeformer, allmänna tidningarna och en eller flera tidningar inom orten, bestå men den breda ortstidningsprincipen fastslås. Jag biträder förslaget. Härutöver bör göras en formell anpassning av lagrummet till kungörandelagens terminologi.

8.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:583) om avveckling av
fideikommiss

Som ett led i avvecklingen av fideikommiss skall tUlfälle beredas dem, som vill göra gällande anspråk på annan förmån än fardagsrält eller på fullgörande av skyldighet alt underhålla grav eller viss annan skyldighet, all framställa sina anspråk inom viss tid vid äventyr atl anspråken eljest förfaller, om de inle ändå är kända. På ansökan av fideikommissbo eller bodelägare utfärdar rällen föreläggande som kungörs en gång i aUmänna tidningarna och tidning inom orten. Rätlens handläggning följer i övrigt reglerna om kallelse på okända borgenärer.

Kungörandeformer enligt promemorieförslagel är dels, i överensstämmelse med vad som föreslås i fråga om preskriptionsförordningen (avsnitt 8.21), Post- och Inrikes Tidningar, dels, med hänvisning till att målgmppen i fideikommissfallen bedöms regelmässigt ha ett starkt lokalt inslag, ortstidning enligl den breda principen. Jag ansluter mig liksom remissinstansema till förslaget. Ändringen är utformad i enlighet med delta och inbegriper en formeU anpassning tiU kungörandelagens terminologi samt en redaktionell jämkning.

8.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:52) om förlängning av tid
för preskription av rätt till arv eller testamente.

Ändringen har behandlats i samband med förslaget lill ändring i 16 kap. 1 och 2 §§ ärvdabalken.

8.9 Förslaget till lag om ändring i jordabalken

Kungörelse om lagfartssammanlräde skall enligl 20 kap. 11 § jordabalken anslås hos inskrivningsmyndigheten saml införas i tidning inom orten och i försia numret för ett kvartal av Posl- och Inrikes Tidningar.

Prop. 1976/77:63 176

Sammanträdet skall utsättas till sådan lid all minsl tre månader kommer alt förflyta mellan sista kungörandet och sammanträdesdagen.

Promemorieförslaget innebär i första hand dels alt kungörelse i ortstidning med hänsyn till målgruppens lokala anknylning skall ske enligl den breda principen, dels att anslagsförfarande inle längre skall vara obligatoriskt. Vidare föreslås en mindre justering av regeln om hur lång tid som skall förflyta mellan kungörandet och sammanträdes-dagen med hänsyn lill all kungörandelagen reglerar när kungörande anses verkställt.

Förslagel har i allmänhet godlagils vid remissbehandlingen. En remissinslans anser dock alt tre månader mellan annonsering och sammanlrädesdag är onödigt lång tid och all skäl saknas alt binda annonseringen i Posl- och Inrikes Tidningar lill försia numret för ell kvartal.

Även jag bilräder promemorieförslagel belräffande kungörandeformerna. Vad gäller de av remissinsiansen berörda frågorna ligger del i sakens nalur atl viss lid måsle förflyta mellan kungörelsen och sammanträdet. Enligt min uppfattning är den föreskrivna liden väl avvägd. Genom föreskriften alt annonseringen skall ske i del försia kvarlalsnumrel av Posl- och Inrikes Tidningar kan målgruppens sökande efter dessa uppgifter begränsas. Praktiska skäl lalar sålunda för att även denna föreskrift behålls.

1 enlighet med det anförda bör i andra stycket av 20 kap. 11 § anslagsförfarandet ulgå som obligatorisk kungörandeform och den breda ortstidningsprincipen slås fast. 1 tredje stycket bör göras den i promemorian förordade justeringen i fråga om den tid som skall förflyta meUan kungörandet och sammanlrädesdagen (jfr 5 § kungörandelagen).

8.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1932:169) om uppläggande av nya fastighetsböcker

Vid överförande av uppgifter om fasiighei från äldre lill nu föreskriven fastighetsbok skall enligt 6 § lagen om uppläggande av nya fastighetsböcker vid behov anställas undersökning vid sammaniräde med sakägare och andra, som kan antas äga kännedom om förhållandena. KaUelse till sammanträdel skall innehålla anmaning att vid sammanträdet förete tillgängliga handUngar som kan tjäna lill upplysning i saken. Kallelsen skall sändas i rekommenderat brev till kända berörda personer. Efler lämplighetsprövning kan sammanträdet också kungöras i ortstidning.

1 överensstämmelse med promemorieförslagel föreslås all i 6 § andra stycket Post- och Inrikes Tidningar tiUfogas som kompletterande form för kungörande när behov därav anses föreligga. Vid tiUämpning av föreskriften om kungörande i ortstidning följer av kungörandelagen atl

Prop. 1976/77:63 177

den breda ortstidningsprincipen skall gälla. I paragrafens Iredje stycke har en numera felaktig hänvisning lill annan lag rättats.

8.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1938:159) om avlösning av
avgälder från de till skatte försålda så kallade halländska kyrko
hemmanen

Sedan framstäUning om avlösning av avgäld har kommit tn, skall länsstyrelsen fastställa den ersättning som statsverket skall förskjuta och de avbetalningar på ersättningsbeloppet som fastighetsägaren skall erlägga. Beslutet delges berörda parter. Sedan beslutet har vunnit laga krafl, införs enligl 7 § meddelande om det i länskungörelserna.

Några rättsverkningar är inte knuina till kungörandet i länskungörelserna. Föreskriften om delgivning med berörda parter är lillfredsslällande från publiciletssynpunkt. Den ändring jag föreslår överensstämmer med promemorieförslaget och innebär alt kungörandet i länskungörelserna slopas (jfr avsnitt 6.2.1).

8.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderätts
utredning och legalisering

Äganderättsutredning enligl lagen om äganderättsutredning och legalisering förekommer dels som fristående förrättning (5 §), dels som ett led i en legaliseringsförrältning (22 §, vilken i fråga om förfarandet hänvisar tiU 5 §). Sammanträde enligt lagen uimynnar i beslut som medför rätt tUl lagfart. F. n. gäller alt kungörelse om första sammanträdet for förrättning enligt 1971 års lag skall hållas tillgänglig hos kommunstyrelsen viss tid före sammanträdet (5 §). Meddelande om kungörelsens tillhandahållande och om dess huvudsakliga innehåll skall anslås på kommunens anslagstavla och införas i lämplig tidning. Vid första sammanträdet skall sakägama föreläggas att inom viss tid anmäla sina anspråk på äganderätt saml förete handlingar och meddela upplysningar som kan vara av betydelse för äganderättsutredningen. Föreläggandet skall snarast möjligt efter sammanträdet anslås på kommunens anslagstavla (6 §).

Promemorieförslagel innebär att Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning skall vara obligatoriska former för kungörelse om första sammanträdet enligt 5 §, medan anslagsförfarandet bör utgå som obligatorium. Anslagsförfarandet vid föreläggande enligt 6 § föreslås ersatt med kungörelse i ortstidning med hänsyn till målgruppens lokala anknytning.

Vad först gäller kungörande enligt 5 § vill jag påpeka att målgruppen för kungörelse om del första sammanträdet innefattar dels personer som kan ge upplysningar om äganderättsförhållandena, dels okända konkurrenter om den påstådda äganderätten. Målgruppen måste betecknas som blandad. 1 enlighet med promemorians system-

12 Riksdagen 1976177. I saml. Nr 63

Prop. 1976/77:63 " 178

förslag (jfr bilaga 1, avsnitt 3.4) bör kungörande i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning därför vara obligatoriskt.

Med anledning av den kriiik som lantmäteristyrelsen har riktal mol förslagel såviii gäller obligatoriskt kungörande i Posl- och Inrikes Tidningar viU jag nämna, att denna publikation bör användas även enligt nu gällande bestämmelser när det finns skäl all räkna med en okänd sakägarkrets ulanför förrältningsorten. Enligt min mening är det också lill fördel om formvalet för kungörande om försia sammaniräde anpassas lill vad som gäller i fråga om kungörande av lagfartssammanlräde och sammaniräde enligl lagen (1932:169) om uppläggande av nya faslighelsböcker. Jag finner av nu anförda skäl inle anledning frångå promemorians förslag.

De ändringar som föreslås i 5 § innebär således all kungörelse om första sammanträde alltid skall införas i Posl- och Inrikes Tidningar och i ortstidning enligt den breda principen samt all anslagsförfarandel ulgår som obligatorisk form.

Kungörelse om föreläggande enligt 6 § har inle sådan betydelse vid sidan av kungörelse om del försia sammanträdet, all del finns anledning att införa kungörelse om föreläggandel i tidning. Enligt min mening är del tillräckligt all föreläggandet meddelas vid sammanträde och därefler hålls tillgängligt på lämplig plats inom orten. Ändringsförslaget har utformats i enlighet med dessa synpunkler. Självfallet skall vid sammanträdet lämnas besked om var föreläggandel kommer att finnas tillgängligt.

8.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag

1 lagen regleras avveckling av godmanskap för förvaltning av bortovarandes eller okända delägares del i penningmedel, som har erhållits vid försäljning av gemensam raiark inom skifteslag som har undergått laga skifte. Avvecklingen sker efler förrättning. Kungörande skall ske om tid och slälle för första sammanträde och av föreläggande för den som vill göra anspråk på förvaltade medel alt inom viss tid anmäla sitl anspråk och förete utredning. Kungörande är vidare föreskrivet i fråga om underrättelse om ytterligare sammanträde och av förteckning över berättigade lill förvaltade medel saml av beslut om grunderna för fördelningen av kosinaderna för förrättningen. Kungörandeformer är anslag på kommunens anslagstavla och lämplig tidning i fråga om första sammanträde och föreläggande all anmäla anspråk. För underrättelse om ytterligare sammaniräde är anslagsförfarande obligatoriskt, liksom för förteckning och koslnadsbeslut.

Målgruppen utgörs av den eller dem som vill göra anspråk på förvaltade medel. Den måste betecknas som blandad. För hithörande kungörande bör Posl- och Inrikes Tidningar samt ortstidning vara

Prop. 1976/77:63 179

obligatoriska medier, medan beslämmelser om obligatoriskt anslagsförfarande bör slopas. Enligt min mening får del förutsättas alt den som har lagil del av kungörelse om försia sammaniräde också inställer sig till sammanträdet eller på annat säll gör sig underrättad om vad som har förekommit. Vid sidan härav och av bestämmelser som redan nu gäller om delgivning av kallelse till sammanträde lorde ytterligare kungörande inte fylla någon funktion. Bestämmelserna härom bör utgå. I fråga om föreläggande alt anmäla anspråk och förteckning över berättigade samt koslnadsbeslut bör föreskrivas skyldighel för faslighelsbildningsmyndigheten all hålla dessa handlingar tillgängliga på lämplig plats inom orten.

Vad jag har anfört nu kräver ändringar i 5, 6, 8 och 11 §§. 1 anslutning liU den nya RF har hömtöver i 1 § orden Kungl. Maj:t bytts ut mol regeringen.

5 § Ändringen innebär dels all kungörelse alltid skall införas i Posi-och Inrikes Tidningar och i ortstidning enligt den breda principen, dels att anslagsförfarandet slopas som obligatorium.

6 § Enligl min mening är del tillräckligt alt föreläggande enligt denna paragraf meddelas vid sammaniräde och därefter hålls tillgängligt på lämplig plats inom orten (jfr lagförslaget under 8.12). Ändringsförslaget har utformats i enlighet härmed.

8 § Ändringen i andra stycket innebär atl hänvisningen lill 5 § första stycket tas bort liksom bestämmelsen alt kungörelse inte behöver införas i tidning. I övrigt motsvarar förslaget vad som nu gäller. Ändringen i tredje stycket följer av ändringen i föregående stycke.

11 § Anslagsförfarandet enligt förevarande bestämmelse saknar rättslig betydelse. Förslagel innebär att det ersälts med skyldighet för fastighetsbildningsmyndigheten att hålla handlingarna tiUgängliga på lämplig plats inom orten.

8.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred

I ägofredslagen föreslås dels vissa av kungörandelagen föranledda ändringar (42—44 och 52 §§), dels vissa formeUa ändringar i syfte atl modernisera lagtexten (5, 6, 8, 11, 12, 28, 33, 36, 46 a, 59 och 60 §§). De senare ändringama torde inle kräva några närmare kommentarer.

42 och 43 §§ För stängsel- eller betessamfällighet skall finnas styrelse, som utses inom samfälligheien. Länsstyrelsen kan utse syssloman atl handha samfällighetens angelägenheter. Uppgifler om

Prop. 1976/77:63 180

styrelse eller syssloman samlas hos länsstyrelsen, som enligt 42 § sista stycket skall kungöra dem i länskungörelserna.

De uppgifter om sammanslutnings representation som sålunda skall tillkännages är av betydelse för dem som kommer i förbindelse med samfälligheien och bör vara tillgängliga för dessa. Det är tillräckligt att de kan lämnas vid förfrågan. Kungörande bör ske genom att uppgifterna hos länsstyrelsen förs in i en uppgiftsförleckning. En sådan reglering, vilken har förordats i promemorian och fått positivt gensvar vid remissbehandlingen, ansluter i sak till vad som gäller om samfällighetsförening enligl lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter saml 31 § förslagel till lag om valtenförbund enligt prop. 1975/76:215. Bestämmelserna i 42 och 43 §§ bör därför ändras så att förande av sådan förleckning föreskrivs. Av ändringen följer all länskungörelserna ulgår som kungörandeform och att kungörandet upphör all vara kostnadsdragande för samfälligheien.

44 § Kallelse tiU sammaniräde med stängsel- eller betessamfällighet skall antingen delges alla sakägare minst en vecka före sammanträdel eller anslås på kommunal anslagstavla och införas i minsl en av ortens tidningar senast fjorton dagar före sammanträdet. Regeln gäller om annat inle är bestämi i samfällighetens sladgar.

Kungörande i lokalpress är enligt min mening en lämplig form för kallelse, när direkt delgivning inte används. För detta interna förfarande inom en samfällighet finns inle skäl att knyta tidningsannonseringen till den breda principen. Det bör i släUet som hittills ankomma på samfälligheien all bestämma vilken eller vilka tidningar som skall användas. I huvudsaklig överensstämmelse med promemorieförslagel anser jag därför att regeln om anslagskungörande bör slopas i 44 § och bestämmelsen om ortslidningskungörande utformas i enlighet med vad jag nu har förordat.

52 § Intagare eller upphitlare av hemdjur med okänd ägare skall enligt 52 § - tiU vilken 8§ lagen (1938:121) om hittegods hänvisar i fråga om hemdjur - kungöra siiu åtgärd genom anslag på kommunens anslagstavla och annons i en på orten spridd tidning. Kungörande-regeln har enligt hänvisning i 61 § motsvarande tillämpning, när hemdjur olovligen har håUits på bete på skogs- eller utmark, som är upplåten till gemensamt bete, eller på betesreglerat område och där blivit intaget av delägare i marken/området eller av någon som har särskild betesrätt där. Kungörandet, som alltså i dessa fall ankommer på enskild, tjänar det dubbla syftet att underrätta djurels ägare och att bilda utgångspunkt för frister efter vilka inträder vissa rättigheter för inlagaren/upphittaren.

Lämpligaste spridningssätt i här behandlade fall är enligt min mening ortstidningsannonsering. Annonseringen bör, i enlighet med

Prop. 1976/77:63 181

den breda ortstidningsprincipen, ske i alla de lokala tidningar inom vilkas läsekrets djurets ägare kan beräknas befinna sig. De ökade kostnader för kungörande som genom en sådan ulvidgning av del nuvarande kungörandet uppstår i vissa fall torde oftast läckas av djurets värde (jr även 3 § andra stycket sista meningen kungörandelagen).

Den ändring som i enlighet med dessa överväganden föreslås innebär atl anslagskungörandet slopas och atl för tidningsannonseringen fastslås den breda ortstidningsprincipen.

8.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:130) om fiskevårdsområden

1 31 § iredje siyckei föreskrivs ell särskilt delgivningsförfarande för fall där länsstyrelses eller kammarrätts beslut enligt lagen, t.ex. om bildande av fiskevårdsområde, angår så många all avskrift av beslutet ej lämpligen kan tillställas envar av dem. Kungörande skall ske genom alt meddelande om beslutet förs in i en eller flera tidningar inom orten. Genom del försia införandet anses beslutet delgivet. Kungörandet skall bekostas av statsverket.

Kungörandet bildar utgångspunkt för besvärstid. Med hänsyn till kungörandets funktion och beslutens betydelse bör kungörandet som hittills ske i ortstidning men enligl den breda principen. Ändringen innebär atl obligatorisk kungörandeform besläms i enlighet härmed. Den till kungöranderegeln fogade bestämmelsen om utgångspunkten för beräknande av besvärslid har främst i tydlighetens intresse ansetts böra behåUas. Härvidlag kan hänvisas till vad som har anförts belräffande 5 § kungörandelagen. Bestämmelsen i andra meningen har dock jämkats. Vid bifall lill den hemställan om bemyndigande i fråga om kungörelsekoslnader somjag avser alt föreslå riksdagen faller regleringen av ansvar för sådana kostnader helt inom regeringens normgivningskompetens. Sådana beslämmelser bör därför inte vara infogade i lag. Den särskilda regeln om kostnadsansvar i 31 § har därför slopats.

Ändringama i 15 och 33 §§ är av formell natur.

8.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt

Beslul om bildande av jaktvårdsområde skall för att bli giltigl fastställas av länsstyrelse. Sådani beslut skaU innehålla de huvudsakliga gmnderna för jaktutövningen inom området och handhavandet av viltvården samt fastighetsägares skyldighet att på sin fastighet låla, anlägga och underhälla inrättning för tillgodoseende av jaktvården. Frågor om införlivande av ytterligare fastighet med jaklvårdsområde

Prop. 1976/77:63 182

eller om alt fastighet inte längre skall tillhöra sådant område prövas också av länsstyrelse. 1 27 § sista siyckei behandlas tillkännagivande av länsstyrelses eller kammarrätts beslul i frågor som jag nu har nämnl. Tillkännagivande skall ske genom att meddelande om beslutet införs i tidning inom orten. Genom tidningskungörandet anses delgivning ha skett.

Kungörande av här avsedda beslut bildar ulgångspunkl för besvärslid. Kungörandet bör som hittills ske i lokalpress. Med hänsyn lill kungörandets funktion och beslutens ingripande betydelse bör den breda principen gälla. Ändringen innebär atl obligatorisk kungörandeform anges i enlighet härmed. Den till kungöranderegeln fogade bestämmelsen om utgångspunkten för beräknande av besvärstid har främst i tydlighetens intresse ansetts böra behållas med en viss jämkning.

8.17 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1918:523)

1 kap. 14 § I paragrafen behandlas jordägares skyldighet atl låta
strömfall tas i anspråk mot ersättning. Prövningen ankommer på
regeringen. 1 ärendet skall envar som har del i strömfallet lämnas
tiUfälle att yttra sig. Tiden för ytirande besläms av regeringen med
utgångspunkt i dagen för delgivning av ansökan med delägaren.
Delgivningen ankommer på sökanden. Enligl föreskrift i paragrafen
kan delgivning ersättas med kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar
och tidning inom orten. Förutsättning härför är all delägarna inle kan
utrönas ulan avsevärd omgång.

Ändringen innebär, i överensstämmelse med promemorieförslagel, att det särsldlda kungörandet ersätts med en hänvisning lill delgivningslagens regel om kungörelsedelgivning.

2 kap. 67 § Länsstyrelsen beslutar om inrättande av skyddsområde
for gmndvattentillgång och meddelar bestämmelser för sådant område.
Länsstyrelsen kan föreskriva atl överträdelse av sådan bestämmelse
skall medföra bötesstraff Offentiiggörande av länsstyrelsens beslul
sker genom att det kungörs i länskungörelserna och en eller flera
tidningar inom orten saml på anslagstavla i berörd kommun. Länssty
relsen skall dessulom ombesörja alt tryckta exemplar av bestäm
melserna finns att tillgå för allmänheten mot betalning. Har beslutet
föranletts av ansökan, skall sökanden betala kungörelsekostnaden.

Tidigare i år har riksdagen antagit förslag lill ändring i denna bestämmelse (prop. 1975/76:112, KU 1975/76:51, rskr 1975/76:362) av innebörd att kungörandet i länskungörelserna ersätts med införande i länets författningssamling. 1 anslulning till förslaget uttalade dåvarande departementschefen (prop. s. 89) atl hithörande beslut inte betraktas som

Prop. 1976/77:63 183

författning men atl det synes värdefulll atl sådant beslut offentiiggörs i sådana former atl det både blir väl känt och lätt tillgängligt för framtiden.

Den nu föreslagna ändringen innebär att tidningskungörandet vidgas tiU att följa den breda ortstidningsprincipen och att anslags-kungörandet slopas som obligatorisk form. Självfallet kan kommunal anslagstavla komma i fråga för användning med lillämpning av regeln om stödjande kungörande i kungörandelagen, som genom den nu föreslagna ändringen blir tillämplig.

3 kap. 14 och 17 §§, 7 kap. 62 och 63 §§ och 8 kap. 41, 42 och 45 §§

För vattenregleringsföretag (3 kap.), torrläggningsföretag (7 kap.) och avloppsföretag (8 kap.) skall finnas styrelse. Val av styrelse och ändring i slyrelsens sammansättning skall anmälas till länsstyrelsen. För förelag av dessa slag kan länsstyrelsen också förordna syssloman att ensam eller, i förekommande fall, tiUsammans med valda styrelseledamöter handha företagets angelägenheter. Anmälda uppgifler om styrelsens sammansättning skall kungöras av länsstyrelsen. Detsamma gäller i fråga om sysslomannaförordnanden. Kungörandeformer är i fråga om vattenregleringsföretag allmänna tidningarna och en eller flera tidningar inom orten och i fråga om övriga företag länskungörelserna.

Uppgifter om vem som till följd av styrelseuppdrag eller sysslomannaförordnande får företräda hithörande företag är av betydelse för dem som kommer i förbindelse med företaget och bör vara tillgängliga för dessa, när behov av sådan uppgift aktualiseras. Del torde vara tillräckligt alt uppgifterna kan lämnas vid förfrågan. En uppgiftsförleckning hos länsstyrelsen är en lämplig källa för upplysningar om hithörande uppgifter. En sådan anordning stämmer med molsvarande reglering i fråga om samfällighetsförening, jfr 25 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, och vad som har föreslagits i fråga om vallenförbund, jfr 31 § förslagel till lag om vatten-förbund (prop. 1975/76:215). Den medför att kungörandet faller bort som utgiftspost för företagen.

Ändringarna, som i sak stämmer överens med promemorieförslaget, har utformats i enlighet med nyss redovisade överväganden.

6 kap. 14 § I paragrafen behandlas kungörelse för infordrande av anbud i fråga om anläggande av flotlled. Ändringen innebär att den breda ortstidningsprincipen slås fast för tidningskungörandet.

9 kap. 25 § I paragrafen behandlas kallelse tiU sammanträde för fördelning av köpeskilling eUer intrångsersättning enligt vattenlagen. Till fastighetsägare, annan känd sakägare och känd panträitshavare skall sändas kallelse. Om särskilda skäl föreligger skall dessutom kungörelse om sammanträdet införas i Post- och Inrikes Tidningar och tidning inom orten.

Prop. 1976/77:63 184

Ändringen innebär att ortstidning ulgår som obligatorisk form (jfr bilaga 1, avsnitt 6.7). Kungörande i ortstidning, som i enskilt fall bedöms påkallal, kan givelvis ske med lillämpning av regeln om stödjande kungörande i kungörandelagen.

10 kap. 6, 26, 38 och 65 §§ 1 6 och 38 §§ behandlas kaUelser till syneförrättning rörande flottled eller valtenreglerings-, lorrläggnings-eller avloppsföretag. Ändringarna i dessa paragrafer innebär att den breda ortstidningsprincipen fastslås för kungörelsen med kallelse till det inledande sammanträdet och atl förrältningsmannen åläggs alt beslämma och i denna inledande kungörelse ange vilken eller vilka ortstidningar som skall användas för senare kungöranden angående förrättningen. Kungörandelagens ortstidningsregel blir genom ändringen tillämplig på det inledande kungörandet men inte på senare kungöranden om förrättningen. Genom ändringen i 65 § iredje stycket fastslås den breda orlslidningsprincipen också för kompletterande kungörande i den situation som avses där. Ändringarna i 26 § och 65 § andra stycket är av formell nalur.

11 kap. 33, 38, 47 och 68 §§ Dessa bestämmelser rör handläggningen av ansökningsmål vid vallendomstol. Genom ändringama slås den breda ortstidningsprincipen fast för kungörelse om ansökan med föreskrifler för målets vidare handläggning (33 §), komplettering av sådan kungörelse (47 §) och kungörelse om tid och plats för sammaniräde för behandling av ersättningsanspråk (68 §). I dessa faU blir alltså kungörandelagens orlslidningsregel tillämplig. Ändringen i 38 § är redaktionell och föranleds av att kungörandelagens regel om när kungörande har skett blir tillämplig på kungörelse enligt 33 §.

I 11 kap. 33, 47 och 87 §§ samt 88 §, som hänvisar till 33 §, har hämtöver gjorts vissa formeUa ändringar betingade av kungörandelagens terminologi.

8.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled

10, 41, 44 och 76 a §§ För flottningsförening skall finnas bl.a. styrelse, årsvis utsedd skiljeman för tvister om ersättning för flottningsskada samt ortsombud för mottagande av anmälningar om flottningsskada och andra framställningar rörande flotlleden och flottningen. Saknar flottningsförening styrelse kan länsstyrelsen för visst ärende på yrkande av rättsägare förordna syssloman med samma befogenhet som tillkommer flottningsstyrelsen. Länsstyrelsen kan också för viss tid förordna lämplig person att - utöver det i reglementet fastställda

Prop. 1976/77:63 185

antalet styrelseledamöter - vara ledamot av styrelsen med samma befogenhet som övriga ledamöter. Uppgifter om styrelseledamot, skiljemän och ortsombud skall anmälas till länsstyrelsen, som kungör dem i länskungörelserna samt i en eller flera ortstidningar. Enahanda kungörande är föreskrivei när del gäller styrelseledamot, som har förordnals av länsstyrelsen.

De ändringar som jag här föreslår grundas på samma överväganden som jag har redovisat i avsnitt 8.17 i anslutning till 3 kap. 14 § vattenlagen. Ändringarna innebär i sak alt nuvarande kungörande-bestämmelser ersälts med föreskrift om skyldighel för länsstyrelsen atl föra förteckning över aUmänna flottleder som framgår inom länet och i denna la in vissa uppgifler. Beslämmelsen om sådan skyldighel har lagits in i en ny 76 a §. Dessutom har i 44 § infogats en redaktionell ändring i enlighet med punkt 7 b) i övergångsbestämmelsema till lagen (1969:244) om ändring i rättegångsbalken (lydelse 1970: 391).

14 § Kallelse till sammanträde enligt 14 eller 15 §§ för behandling av förslag lill beslämmelser om vissa floUledskostnader kungöres i en eller flera ortstidningar. Kungörelse enligt 14 § skall vidare tillställas den eller de personer, som enligl 10 kap. 26 § vattenlagen utsetts alt la emot handlingarna i målet. Floltledsanläggaren skall kallas särskilt.

Målgruppen är i båda fallen lokal. Obligatorisk form för kungörande bör därför vara ortstidning. Ändringen innebär all den breda principen fastslås.

19 § Paragrafen, som behandlar kungörande av beslut om inlerims-flottning. har ändrats på samma sätt som 14 §.

35 § Länsstyrelsen utlyser sammaniräde för behandling av förslag lill reglemente för flottningsförening med skogsägare och andra som är intresserade av frågan. Sammanträdet skall utlysas på lämpligt säll. Samma ordning gäller enligt 36 § för behandling av till länsstyrelse inkommet förslag om ändring i reglementet.

Målgruppen är även i dessa fall lokal. I stället för nuvarande regel om sättet för kungörande bör föreskrivas att kungörelse om sammanträdet skall införas i ortstidning. Ändringen innebär i enlighet härmed alt kungörande skall ske i ortstidning enligt den breda principen.

68 § Kungörandet enligt denna bestämmelse riktar sig till okänd ägare av sådant flotlgods som får hållas kvar av flottningsstyrelse för att åläggas dubbla umgälder. Kungörandet, som verkställs av länsstyrelsen, sker i länskungörelserna och tidning inom orten. Kungörandet bildar utgångspunkt för beräkning av den tidsfrist, efter vUken floltgodset får försäljas till förmån för flottningsföreningen.

Prop. 1976/77:63 186

Enligl promemorieförslaget skall länskungörelserna inte längre användas för kungörande av detta slag. 1 stället bör enligl grundprincipen ortstidning vara obligatorisk form.

Förslagel har inle mött någon gensaga under remissbehandlingen. Även jag ansluler mig till del. Ändringen innebär alt länskungörelserna ulgår som kungörandeform och atl den breda ortstidningsprincipen slås fast.

1 lagen har utöver vad som sagts nu gjorts ell antal ändringar av terminologisk art.

8.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

17 § Skriftlig fullmakt, som har överlämnats lill fullmäktigen för att av honom innehas och företes för Iredje man, kan av överexekulor under vissa förutsättningar förklaras kraftlös. Beslutet skall föregås av kungörelse med innehåll atl handlingen vid viss tidpunkl kommer all bli kraftlös. Kungörelsen skall införas i allmänna tidningarna och, om överexekulor beslutar del, annan tidning. Kungörandet i allmänna tidningarna skall ske sist. Högst fjorton dagar från delta kungörande skall kraftlösheten inträda.

Överexekutors nuvarande frihet all besluta om och utforma ett ortslidningskungörande efler omständigheterna i varje särskUt fall är enligt min mening en tillfredsställande ordning för den speciella situation varom här är fråga. Jag finner därför inte skäl att föreslå införande av den breda ortstidningsprincipen. Den ändring som görs i paragrafen är enbart formell och innebär en anpassning lill kungörandelagens terminologi.

27 § Ändringama följer av ändringar i handelsregisterlagen, som jag kommer alt beröra i sitt sammanhang (se avsnitt 8.56).

8.20 Förslaget till lag om ändring i förordningen (1845:50 s. 1) i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

Bestämmelserna ger formföreskrifter för försäljning av lös egendom utan tradition till köparen. Transaktioner av denna typ har i realiteten merendels karaktär av panlsiitlning. På köparen ankommer atl ombesörja kungörelse om kontrahenterna, dagen för avtalet och köpeskiUingen. Kungörelsen skall införas i tidning med spridning inom den ort där säljaren bor. Köparen skall vidare inom viss lid från kungörandet dels överlämna ett exemplar av avtalet med bevis om

Prop. 1976/77:63 187

kungörandet tiU kronofogdemyndigheten, dels visa upp avtalet för tingsrätten. Tingsrätten skall la in avtalet i protokoll saml utfärda kungörelse som skaU anslås offenUigen. Iakttagande av dessa föreskrifler medför i princip att egendomen, fastän den finns kvar hos säljaren, är fredad för att tas i anspråk av säljarens borgenärer.

Promemorieförslaget innebär alt den breda orlslidningsprincipen skall gälla för köparens lidningskungörande saml atl tingsrättens anslagskungörande slopas och ersätts med införande i regisler hos tingsrätten över uppvisade och inprotokollerade köpeavhandlingar. Under remissbehandlingen har förslagel i allmänhet lämnals utan erinran.

Målgruppen för köparens tidningskungörande är säljarens borgenärer. Också jag anser atl delta kungörande bör utformas enligt den breda principen. När det gäller tingsrättens anslagskungörande har detla i praxis skell på tingsrättens egen anslagstavla. Tingsrättens kungörelse ger i sak i slort sell samma informalion som köparens tidningskungörelse. Del inlresse för kungörelsens innehåll, som kvarstår efter tidningskungörandet, tillgodoses väl genom all handlingarna finns tiUgängliga hos tingsrätten och uppgifter om och ur dem kan fås på begäran. Organisatoriskt bör hithörande handUngar hos tingsrätten samlas i en förleckning.

Ändringarna i lösöreköpsförordningen, som i sakligt hänseende överensstämmer med promemorieförslaget, har utformats i enlighet med vad jag har anfört nu. En övergångsbestämmelse har dessulom tillfogals i syfte atl från tingsrätternas anslagstavlor rensa ul de, i många fall åldriga, kungörelser som finns anslagna där vid ikraftträdandet.

8.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1862:10 s. 1) om kallelse på okända borgenärer'

11 § I denna paragraf ges den grundläggande regeln om kallelse på okända borgenärer. I situationer som närmare anges i 9 och 10 §§ skaU rällen på ansökan av gäldenär förelägga okända borgenärer alt inom viss tid ange sina fordringar. Underlåter borgenär atl efterkomma föreläggandet, kan han inte längre göra gällande sin fordran mot gäldenären, såvida det inte visas att gäldenären ändå känt tiU fordringens existens. Föreskrivna kungörandeformer är anslag på rättens kansli och allmänna tidningarna. Anslagskungörandet skall ske sex månader före frislens slutdag och kungörandet i allmänna tidningarna vid tre lillfällen, det första fem och det sista två månader före slutdagen.

' Förslaget använder den författningsrubrik som har föreslagits i prop. 1976/77:5 med förslag till preskriptionslag m. m.

Prop. 1976/77:63 188

Motsvarande förfarande är föreskrivei i 62 och 63 §§ lagen (1948:433) om försäkringsrörelse, 97 § lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar, 47 och 48 §§ lagen (1955:183) om bankrörelse saml 6 kap. 6 § och, efter hänvisning lill 6 kap. 6 §, 14 kap. 4 § aktiebolagslagen (1975: 1385). Det trefaldiga tidningskungörandet skall här, ulom i aktiebolagsfallen, ske också i lokal tidning. Frislens längd är i eU av fallen enUgt lagen om bankrörelse liksom för motsvarande silualion enligt lagen om försäkringsrörelse bestämd till tre månader.

Kungörandet syflar i alla dessa fall till atl aktivera borgenär inför ifrågasatt ålgärd som kan röra hans ekonomiska inlresse. Åtgärden är enligt försäkringsrörelselagen, bankrörelselagen och aktiebolagslagen viss vinstutdelning eller nedsättning av aktiekapital och enligl aktiebolagslagen och föreningslagen dessutom fusion.

1 promemorian föreslås att anslagskungörandet och föreskrivei kungörande i lokal tidning slopas och all kungörandet i Posl- och Inrikes Tidningar inskränks till alt ske vid ett enda tillfälle. I promemorians förslag till lag om ändring i 1862 års lag och föreningslagen har också den uttryckliga regeln om fristlidens längd slopats. Mol promemorieförslagen, som har tillstyrkts av företrädare för närings-och kreditlivet, har ingen annan erinran framförts än alt PRV förordal bibehållande av det trefaldiga kungörandet och betecknat kungörande vid ett tiUfälle som otillräckligt.

Också jag anser att anslagskungörandet inle ger nämnvärd spridningseffekt i de här aktuella fallen och att anslag därför inte bör vara obligatoriskt. Jag ansluter mig också till bedömningen atl ett upprepat kungörande ger en förhållandevis måttlig effektivitetsökning, som inte står i rimlig proportion till kostnaden för del upprepade kungörandet. Kungörandet bör begränsas till ett lillfälle. Målgruppen kan i allmänhet bedömas vara nationell. Post-'och Inrikes Tidningar bör därför vara obligatorisk form. Kungörande i ortstidning, som i enskilda fall kan te sig påkallal, kan ske enligt kungörandelagens stödjande-regel. Någon fast regel om fristlidens längd torde inte behövas. Det får förutsättas att kungörande myndigheter bestämmer frist till en i varje särskilt fall lämplig varaktighet efter kungörandet.

Ändringen i 11 § 1862 års lag har utformats i enlighet med vad jag har anfört nu.

8.22 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921:225)

Konkurslagen (KL) innehåller elt flertal bestämmelser om kungörande. Bestämmelserna bildar sammantagna ett enhetligt system för att sprida kännedom om beslut och andra ålgärder under konkursen. Som genomgående form för kungörandet har föreskrivits Post- och Inrikes Tidningar samt ortstidning. Konkursdomaren bestämmer i samband med konkursbeslutet vilken eller vilka ortstidningar som skall

Prop. 1976/77:63 189

användas för kungörelser om konkursen. Antalet får enligt konkursförordningen (1975:256) bestämmas till högst två.

KL:s kungörandesystem kvarstår i stora drag oförändrat sedan lagens tillkomst år 1921. Sedan några år tillbaka är dock konkurs-lagstiftningen föremål för en genomgripande översyn. Arbetet har hittills lett till bl.a. en helt ny lydelse av I och 2 kap. KL (prop. 1975:6, LU 1975:12, rskr 1975:91, SFS 1975:244). I samband med den reformen betonades önskemålet av en samordning mellan konkurs-rätlsreformen och behövliga reformer i fråga om bl.a. kungörande (prop. 1975:6 s. 148). Eftersom någol stäUningstagande lill promemorian Effektivare kungörande inte kunde ske i del då förevarande lagstiftningsärendet genomfördes i stället den lösningen, alt huvuddelen av de föreskrifter om kungörande som berördes av reformen togs bort ur KL och fördes in i konkursförordningen.

1 prop. 1975/76:210 har för riksdagen lagts fram förslag till en ny ordning för handläggning av mindre konkurser. Förslaget upptar en ny lydelse av bl.a. 9 kap. KL. Den nya handläggningsformen skall tillämpas dels i de nuvarande fatligkonkursfaUen, dels i vissa andra fall. Del har uppskattats alt den nya och enklare handläggningsformen med nuvarande konkursfrekvens kan bli tillämplig i närmare 80 % av alla konkurser. Vid utformningen av förslaget har följts samma riktlinjer i fråga om kungörande som vid 1975 års reform. De nya bestämmelserna har föreslagits skola träda i krafl den 1 april 1977.

Konkurslagskommittén (Ju 1971:06), som har till uppgift alt göra en allmän översyn av konkursförfarandet, överväger fn. särskilt frågor som rör förvaltningen av konkursbo (3 kap. KL) och gäldenärens ställning under konkursen (4 kap. KL). Kommitténs arbete väntas resultera i ett delbetänkande i nämnda frågor.

Enligt min mening framstår KL:s kungörandesystem numera som föga ändamålsenligt. Det kan sålunda ifrågasättas om kungörelse är det mest effektiva och rationella sättet att sprida kännedom om beslut och åtgärder under konkursen och om något faktiskt behov av sådant allmängörande föreligger i alla de situationer där sådant f.n. är föreskrivet. Sett från den utgångspunkten att kungörande är motiverat främst i de fall när i målgruppen ingår okända intressenter eller kungörelse är ekonomiskt fördelaktigare än annan form av underrättelse, kan övervägas att ersätta det nuvarande systemet med kungörelser under konkursen med ett mer nyanserat system som i större utsträckning bygger på direkta underrättelser till berörda intressenter.

En total omreglering av det nuvarande systemet för underrättelser och kallelser i konkurs innebär emellertid otvivelaktigt en del lagtekniska problem. Huvuddelen av de paragrafer som skulle beröras är föremål för konkurslagskommitténs fortsatta arbeie. Ändringar som genomförs nu kommer därför alt i många fall få en provisorisk

Prop. 1976/77:63 190

karaktär. Till detta kommer all en omreglering av del berörda slagel inte lorde kunna hållas helt fri från sakliga omprövningar av vissa regler, något som skulle föregripa kommitténs fortsatta arbete. Övervägande skäl talar således för atl en omreglering av det berörda slaget bör ske först i samband med det fortsatta reformarbetet på konkursrättens område.

Oavsett hur ett nytl syslem uiformas kommer även i fortsättningen att föreligga behov av kungörelse om vissa beslul och andra åtgärder i konkurs. Detta gäller framför alll i fråga om beslut om försättande i konkurs. Den reglering som nyligen har skett av kungörandet i sådana situationer bör därför samordnas med kungörandelagens beslämmelser. Jag övergår därför lill atl behandla promemorieförslaget rörande KL i dé delar detta fortfarande har aktualitet efter 1975 års ändringar i KL och föreslagna ändringar enligl prop. 1975/76:210.

Målgruppen för kungörande enligt KL beiecknas i förslagel som typiskt sett blandad. 1 enlighet därmed föreslås all Posl- och Inrikes Tidningar och ortstidning bibehålls som obligatoriska former. I fråga om omfattningen av ortslidningskungörandet föreslås att den breda principen skall tillämpas endasl belräffande sådana kungörelser som avser "ekonomisk status", medan övriga, mer interna procedurtekniska kungörelser i storl sett skall följa den nuvarande regleringen, dvs. införas i ett mindre antal ortstidningar, vilka skall anges i "slalus-kungÖrelserna".

Förslaget i promemorian har i allmänhet godlagils vid remissbehandlingen. Del har emellertid kritiserats av Stockholms tingsrätt och konkurslagskommitlén såvitt gäller bl.a. tillämpningen av den breda ortstidningsprincipen, vilken anses leda till en onödig fördyring av konkursförfarandet.

För egen del ansluler jag mig till promemorieförslagets målgruppsbestämning såvitt gäller kungörande av beslul om försättande i konkurs och förslagel att bibehålla nämnda tidningar som obligatoriska former för kungörande. Med anledning av den kriiik som under remissbehandUngen har riklats mot förslagets kostnadseffekter tiU följd av den föreslagna omfattningen av ortstidningskungörandel vill jag dock framhålla följande.

De ekonomiska aspekterna på kungörande väger onekligen särskilt tungt i samband med konkurs. Mot bakgrund av vad jag har anfört tidigare om principerna för ett brett ortslidningskungörande och med beaktande av konkursbeslulets rättsverkningar anser jag det ofrånkomligt att konkursbeslutet kungörs enligt den breda principen. Detta gäller även den kungörelse som efler utredning av frågan om lämplig handläggningsform Ofr '8 a § andra siyckei KL i dess lydelse enligt prop. 1975/76:210) kan komma att separal utfärdas i konkurser som handläggs enligt vad som t allmänhet är föreskrivet i fråga om konkurs.

Prop. 1976/77:63 191

Den breda principen bör även gälla i fråga om eventuella kungörelser som utfärdas angående upprättande av uldelningsförslag i de konkurser som skall handläggas enligt den enklare ordningen. De ökade kostnader som uppkommer lill följd av atl kungörandet skall ske enligl den breda ortstidningsprincipen kan i viss mån motverkas genom alt kungörelsernas innehåll i fortsättningen utformas på ett så kortfattat sätt som omständighelerna tillåter. Del är sålunda viktigt all kungörelserna inle som nu ibland förekommer belastas med onödiga uppgifter. Jag vill också erinra om att konkurssökande borgenärs ansvar för konkurskostnadema i mindre konkurser föresläs bli begränsal (se förslag lill 188 § enligt prop. 1975/76:210).

Vad jag har anfört nu innebär all antalet ortstidningar i likhei med vad som nu gäller begränsas för vissa kungörelser i de konkurser som handläggs i enlighet med vad som i allmänhet är föreskrivei i fråga om konkurs. Jag syftar här på kungörelser som rör bl.a. konkursbeslulets hävande i högre rätt, eflerbevakning, nedläggning av konkurs, eventuell avskrivning av konkursen på grund av brist i boel, borgenärssammanträde, ackordsförslag, arvodesprövning och slutredovisning. Dessa kungörelser är nämligen av betydelse bara för dem som av intresse i den individuella konkursen har anledning att följa konkursens förlopp. 1 de mindre konkurserna blir frågan om en mera inskränkt publicering i allmänhet utan praktisk betydelse. Skäl saknas därför atl i dessa konkurser inskränka kungörandet i ortstidning utöver vad som följer av det redan sagda. Förutom en enklare reglering av kungörandet medför den föreslagna lösningen att innehållet kan begränsas i den i regel enstaka kungörelse som utfärdas i flertalet av dessa konkurser.

Orden "aUmänna tidningarna", som förekommer på ett flertal ställen i KL, bör samtidigt bylas ul mot orden "Posl- och Inrikes Tidningar".

18 a § Paragrafen har föreslagits tillagd genom prop. 1975/76:210. 1 paragrafen ges bestämmelser om kungörande av konkursbeslutet m.m. Paragrafen gäller oavsett i vilken form konkursen handläggs.

Som jag har angett i det föregående bör konkursbesluiel kungöras enligt den breda principen. Paragrafens tredje stycke har ändrats i enlighet härmed. Samtidigt har i enlighet med vad jag har framhållit nyss bestämmelsen i paragrafens första stycke om all konkursdomaren skall bestämma den eller de ortstidningar i vilka kungörelser om konkursen skall införas flyttats över till 19 §. I tredje stycket har gjorts en redaktionell ändring.

Frågan på vilket geografiskt område ortslidningskungörande skall riktas in vid konkurs har jag berört redan tidigare (se avsnitt 8.1 lill 33§).

Prop. 1976/77:63 192

19 § Paragrafen har genom prop. 1975/76:210 föreslagits få ändrad lydelse. 1 paragrafen ges regler om vad konkursdomaren har all iaktta om konkurs skall handläggas i enlighet med vad som i allmänhet är föreskrivei i fråga om konkurs. Till paragrafen har lagts elt nytt andra stycke, som i sak moisvarar 18 a § försia stycket andra meningen i del genom prop. 1975/76:210 framlagda förslagel. Till följd härav har del lidigare andra stycket i paragrafen med viss begränsande omformulering fått ulgöra elt nytt Iredje stycke i paragrafen. Hänvisningen lill 18 a § Iredje stycket får den innebörden atl vad konkursdomaren har besiämt enligl 19 § - i Ukhet med kungörelse enligt 18 a § - skall kungöras enligl den breda principen, något som också indirekt följer av del nya tredje styckels formulering.

74 § I paragrafen ges bestämmelser om kungörande av auktion på konkursbos egendom. Del uttryckliga undantag som görs i paragrafen beträffande länskungörelsema bör utgå.

186 § Paragrafen har genom prop. 1975/76:210 föreslagits få ändrad lydelse. 1 paragrafen behandlas det fallet att det under en konkurs, som handläggs i enlighet med vad i allmänhet är föreskrivet i fråga om konkurs, visar sig råda brist i boet. Ändringen är av redaktionell nalur och innebär atl den kungörelse som skall föregå konkursens nedläggande på samma sätt som andra kungörelser under konkursen endast skall tas in i Post- och Inrikes Tidningar samt i den eller de ortstidningar konkursdomaren har bestämt.

202 § I paragrafens andra stycke ges bestämmelser för del fall att hinder möter alt införa kungörelse i ortstidning som bestämls för sådant ändamål. Någon saklig ändring av denna reglering anser jag inte vara påkallad. Undantagsregeln bör gäUa även i fråga om tillkännagivanden som skall kungöras enligl den breda principen. Paragrafens lydelse har utformats i enlighet härmed.

8.23 Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1).

90, 91 och 96 a §§ Auktion på utmätt lös egendom, frånsett luftfartyg och registrerat skepp m.m., skall föregås av kungörelse som tillkännages i tidning inom orten och på annat lämpligt sätt. Finns lokala bestämmelser om särsldlt sätt för kungörande, skall även dessa tillämpas. För visst undantagsfall föreskrivs annat lämpligt sätt.

Prop. 1976/77:63 193

Auktion på fartyg, som inte är infört i skeppsregistret eller molsvarande ulländska regisler, eller på gods i fartyg eller i luftfartyg skall dessutom kungöras i allmänna tidningarna. Anbud för försäljning under hand av utmätt lös egendom skall infordras genom kungörelse i en eller flera tidningar inom orten eller på annat lämpligt sätt.

Från utgångspunkten atl försäljning av bl.a. utmätt lös egendom har visst inslag av lokalt/regionalt inlresse föreslås i promemorian all annonsering alltid skall ske i ortstidning med lillämpning av den breda principen applicerad på målgruppen spekulanter. Enligl promemorieförslagel bör kungörande i Post- och Inrikes Tidningar däremol inle längre vara obligatoriskt. Del framhålls emellertid alt sådani kungörande självfallet kan vara påkallal i vissa fall med hänsyn lill egendomens beskaffenhei eller till förekomsten av okända borgenärer med intresse i försäljningens förlopp.

Promemorieförslaget har inle vunnit odelat gillande vid remissbehandlingen. Den breda orlslidningsprincipen vid exekutiv försäljning avslyrks av bl.a. RSV. ÅtskiUiga instanser menar atl Post- och Inrikes Tidningar bör vara obligatoriskt medium i vart fall vid exekutiv försäljning av fasl egendom, skepp och luftfartyg.

Jag har viss förståelse för den kritik som under remissbehandlingen har framförts mot promemorieförslagel. När del gäller infordrande av anbud eller försäljning av utmätt lös egendom syflar kungörandet i de flesla fall huvudsakligen till att informera spekulanter om den föreslående försäljningen. Del är av vikt atl kostnaderna för denna information slår i rimligl förhållande tiU värdet av den egendom som utbjuds. Förhållandena skiftar i alltför hög grad för all en generell tillämpning av den breda ortstidningsprincipen för sådant kungörande skall kunna anses moliverad. Andra synpunkler gör sig däremol gällande när kungörandet syflar lill alt informera även okända rättsägare om förestående försäljning. Hänsynen till rättssäkerheten kräver i dessa fall att sådana kungörandeformer används som är ägnade att tillgodose detta informationsbehov.

Den nuvarande regleringen av kungörandet i 90, 91 och 96 a §§ ger den som kungör viss frihei alt välja de media som är mest lämpade för den akluella situationen. Enligt min mening finns inte tiUräckliga skäl att i sak ändra nuvarande ordning. 1 sammanhanget bör erinras om alt utsökningsrätten fn. är föremål för en genomgripande revision på grundval av lagberedningens belänkande (SOU 1973:22) Ulsökningsbalk. Anledning saknas alt i det nu akluella hänseendet föregripa resultatet av den planerade revisionen av utsökningslagsliflningen. De ändringar som jag föreslår i 90 och 96 a § är endast formella och avser all markera att kungörandelagens breda orlslidningsprincip inle är tiUämplig i dessa faU. Också ändringen i 91 § är av formell nalur och innebär en anpassning till kungörandelagens terminologi.

13 Riksdagen I976I77. 1 saml Nr 63

Prop. 1976/77:63 194

141 § 1 paragrafen ges föreskrifler om kungörande av fördelnings-sammanträde när utmätt lös egendom har sålts under hand. För kungörande krävs att särskilda skäl föreligger. Som form för kungörande har föreskrivils tidning inom orten eller annat lämpligt sätt.

Bestämmelsen lorde ha begränsat tillämpningsområde. Enligt min mening finns inle skäl atl nu i sak ändra regleringen av kungörandet. Den av mig förordade ändringen är formell och moisvarar ändringarna i 90 och 96 a §§.

Bestämmelser om kungörande i fråga om fördelningssammanlräde i vissa fall vid försäljning av fastighei finns i 143 §. Genom hänvisningar i de särskilda försäljningslagarna är bestämmelserna tillämpliga även vid försäljning av luftfartyg och registrerat skepp m.m. Sammanträdet skall kungöras på lämpligt sätt minst två veckor i förväg. Närmare beslämmelser om kungörandet ges i tillämpningsföreskrifterna. Anledning saknas atl föra över dessa beslämmelser till utsökningslagen.

8.24 Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)

17 § I paragrafen anges hur beslul om kungörelsedelgivning skaU verkställas. Tidningskungörandet är bestämi till lämplig tidning, avsiktligt utan uttryckliga riktlinjer för tidningsvalel i väntan på kungörandereformen (prop. 1970:13 s. 146). Övriga kungörandeformer är fn. för elt specialfall anslag inom bostadsfastighel samt mera generellt anslag på kommunal anslagstavla. 1 vissa fall där kungörandet av praktiska skäl används i stället för individuell underrättelse till många skall vidare sändas underrättelse i brev till någon eller några av de berörda personerna. Föreskrivna kungörandeåtgärder skall med undantag för anslag på kommunal anslagstavla vara vidtagna inom sju dagar från beslutet om kungörelsedelgivning.

I enlighet med de allmänna övervägandena föreslås den ändringen i 17 § all tidningskungörande i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning eller i endera av dessa b.åda former blir obligatoriskt, att anslag på kommunal anslagstavla slopas saml alt tidsfristen förlängs till lio dagar. I varje särskilt fall ankommer det på den kungörande all med ledning av omsiändigheterna beslämma hur tidningskungörandet skall anordnas. Valet skall ske med utgångspunkt i resp. lidningsforms avsedda användningsområde. Anslag på kommuns tavla kan självfallet komma till användning som stödjande form.

I paragrafen anges som alteniativ metod, när lidningskungörande är uppenbarligen meningslöst, alt kungörelsen endast anslås i kungörande myndighels lokal. I promemorian har diskuterats möjligheten all i dessa fall fullt ut ta konsekvenserna av kungörandets fiktiva karaktär

Prop. 1976/77:63 195

och hell underlåta varje som helst kungörandeålgärd, varvid besvärs-och annan falaUetid skulle få anses löpa från beslut alt underlåta åtgärd. En sådan lösning har emeUertid avvisats i promemorian och den nuvarande formen anslag i myndighetens lokal bedömts vara en godtagbar kompromiss mellan offentlighets- och kostnadsintressena. Jag ansluter mig till denna ståndpunkt, som har godtagits av remissinstanserna. Jag föreslår därför ingen ändring på denna punkt.

19 § 1 denna paragraf regleras samlat när delgivning enligl delgivningslagen - däribland kungörelsedelgivning - skall anses ha skett. Bestämmelsen i fråga om kungörelsedelgivning är utformad i anslulning till reglerna i 17 § om hur beslut om kungörelsedelgivning skall verkställas och slår fast alt delgivning i sådani fall skall anses ha skett den sjunde dagen efler beslutet under förutsättning atl då är fullgjort del som är föreskrivet i 17 § första stycket.

Ändringen i 19 § har behandlats i avsnitt 6.2.4. Den innebär atl den nuvarande sjudagarsfristen förlängs till lio dagar. Jag vill erinra om atl regeln i 19 § träder i stället för rältsverkansregeln i 5 § försia stycket kungörandelagen men atl regeln i samma paragraf andra stycket om kungörelsens innehåll däremot gäller.

Övergångsbestämmelsen är utformad med utgångspunkt i atl beslut om kungörelsedelgivning aUtid dokumenteras, jfr 9 § delgivningskungörelsen (1970:467).

8.25 Förslaget till lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808)

Den som anser sig ha blivit tvingad eller förledd alt utge skriftlig handling, vara krav kan grundas, skall inom fyra veckor sedan tvånget upphörde eller förledandel skedde anmäla tvånget eller förledandel hos domstol samt inom samma lid efler anmälan låta domstolens bevis därom införas i allmänna tidningarna. Dessa åtgärder är förutsättning för atl sådan invändning om tvånget eller förledandet som framställs i lagsökningsmål om krav på gmnd av handlingen skaU tillmätas betydelse i målet.

Jag föreslår i denna beslämmelse endasl en formell ändring som innebär en anpassning till kungörandelagens terminologi.

8.26 Förslaget till lag om ändring i förvaltningslagen (1971:290)

Ändringen, som har behandlals i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.2.4), innebär att förvaltningslagens specialregler om hur besvärstiden skall räknas vid klagan över normbeslul har anpassats till den allmänna föreskriften i 5 § första stycket kungörandelagen om när kungörande skall anses ha skett. Såsom liUkännagivande i särskilt föreskriven ordning skall härvid betraktas inte bara sådant tillkännagivande som behandlas i specialförfattning utan också det tillkännagivande som

Prop. 1976/77:63 196

föreskrivs i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar.

8.27 Förslaget till lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för
utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket

Ändringen är formell och innebär en anpassning till kungörandelagens terminologi.

8.28 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

40 § Partrederiavlal kan anmälas lill sjöfartsregistrel. Innan sådan anmälan har gjorts åtnjuter redarna inle förmånen av delad ansvarighet. Övergår partredares fartygsandel lill annan, upphör enligt 53 § sjölagen den förre redarens ansvarighet för nya förbindelser i förhållande lill tredje man, som varken känl lill eller bort känna till andelsövergången, inte förrän antingen andelsövergången anmälts lill sjöfartsregistrel eller - såvitt gäller skepp eller skeppsbygge - den nye redaren sökt inskrivning av sitt förvärv.

Anmälan om partrederiavlal eller andelsövergång kungörs av sjöfartsregistrel i Posl- och Inrikes Tidningar och dagstidning. Syftet med kungörandet är alt ge viss publicitet åt den för pariredarna förmånliga verksamhetsformen. 1 likhei med vad som gäller vid kungörande av uppgifler om associalionsrättsliga företagsformer utgörs målgruppen av personer, vilkas ekonomiska intressen vid något tillfälle berörs av denna mer speciella förelagsform. Till kungörandet är inle knuten någon rättsverkan. De uppgifter som kungörs syftar inte heller primärt lill alt framkalla någon aktivitet hos målgmppen i samband med kungörandet. Uppgifterna är främst av betydelse när målgruppsmedlem av annan anledning vill agera i förhållande till parlrederiel.

Nuvarande beslämmelser om kungörande av partrederiavlal infördes i samband med 1973 års ändringar i sjölagen. Vid detta lillfälle förelåg inte fullständigt författningsunderlag för fartygsregislreringen. Båtregistreringslagen (1975:604) och fartygsregislerförordningen (1975:927), som reglerar både skepps- och bålregislreringen samt skeppsbyggnadsregistreringen, tillhandahåller numera detta underlag. Registreringsskyldighet föreligger för praktiskt taget aUa partrederi-ägda fartyg. Registren förs centralt för hela landei med användande av automatisk databehandling. Uppgifter ur registren lämnas i form av registerutdrag som innehåller alla uppgifter som har förts in i registret. Utdrag kan tiUhandahållas med kort varsel.

Nuvarande bestämmelser om lidningskungörande medför merarbele för sjöfartsregistrel och kostnader för den enskilde. Mol bakgrunden av det behov som föreligger av aktuella och fullständiga uppgifter kan

Prop. 1976/77:63 197

värdet av den information som ges genom annonseringen ifrågasättas. Enligt min uppfattning kan publicitetskravel i fråga om partrederier anses uppfyllt genom den registrering som nu sker under förutsättning att även andelsövergång i parirederi antecknas i båtregistret. Jag anser därför att bestämmelserna om lidningskungörande kan ulgå i fråga om registrerade fartyg.

Den ändring som jag föreslår i 40 § innebär alt kungörande av anmälan om partrederiavlal skaU ske endasl i fall då fartyget inte är registrerat.

Förslaget medför att tillämpningsområdet för bestämmelserna i förordningen (1975:928) om handläggning av parlrederiärenden begränsas. Bestämmelserna om tidningskungörandets omfattning bör därför bli föremål för en översyn.

217 § Ändringen är formell och innebär en anpassning till kungörandelagens terminologi.

8.29 Förslaget till lag om ändring i lagen (1907:15 s. 1) angående
avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet

Om den ersättning, som skall ulgå vid avgäldens upphörande, inle redan är eriagd, skall länsstyrelsen fastställa ersällningen för avgälden och utsätta lid inom vilken den skaU erläggas. Beslutet skall delges hemmanets ägare. Sedan det har styrkts alt ersättningen erlagls eller nedsatts, utfärdas kungörelse härom i länskungörelserna.

Denna situation ansluler myckel nära liU den kungörandesituation jag redan har behandlat i avsnitt 8.11 om förslag till ändring i lagen (1938:159) om avlösning av avgälder från de till skatte försålda så kallade halländska kyrkohemmanen. Inte heller i det fall jag nu behandlar är några rättsverkningar knutna till kungörandet. Föreskriften om delgivning är tillräcklig från publicitetssynpunkt. Ändringen innebär i överensslämmelse med promemorieförslaget, till vilket jag ansluter mig, att kungörandet slopas.

8.30 Förslaget till lag om ändring i lagen (1921:378) om ströängars in
dragande till kronan

14 § Om ungefärlig tidpunkt för förestående ströängsförrättning skall sakägama underrättas genom kungörande i kyrkan för den eller de församlingar, inom vilka fastigheterna är belägna. Varje känd sakägare skall dessutom tillställas personlig underrättelse.

Jag delar promemorieförslagets av remissinsianserna utan erinran lämnade bedömning att det föreskrivna personliga underrällelseförfa-randet kan anses tUlräckligt tillgodose sakägarnas intresse. Ändringen innebär i enlighet härmed alt kungöranderegeln slopas.

Prop. 1976/77:63 198

60 § Till sammanträde för fördelning av beslutad ersättning skaU kallelse kungöras i allmänna tidningarna och tidning inom orten.

1 promemorian har målgruppen, som inbegriper okända sakägare, bedömts vara typiskt sett nationell och som obligatorisk form föreslagils Posl- och Inrikes Tidningar. Ändringen i paragrafen har utformats i enlighet med förslagel.

8.31 Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal

Till sammaniräde för förhandling om rättsägares anspråk och fördelning av utfallande belopp skall fastighetsägaren och kända borgenärer kallas. Dessulom skall sammanträdet kungöras i allmänna tidningarna och tidning inom orten. Målgruppen, okända borgenärer, kan vid en generell bedömning betecknas som nationell. Obligatorisk form bör därför, i överensstämmelse med promemorieförslaget, vara Posl- och Inrikes Tidningar. I enskilt fall påkallat ortstidnings-kungörande bör ske inom ramen för elt stödjande kungörande. Ändringen innebär alt ortstidning slopas som obligatorisk form samt atl en terminologisk ändring görs i syfte all anpassa bestämmelsen till kungörandelagens terminologi.

8.32 Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling

6§ Vid handläggning av ansökan om dödande av förkommen handling i allmänhet (6 §) eller av inteckning på grund av förkommet pantbrev eller annan förkommen inieckningshandling (13 §) eller vilande-bevis eller vilandeförklarad inieckningsansökan (14 §) skall rätlen efteriy-sa handlingen genom offentlig siämning som skall kungöras. Enligt en regel i 6 §, till vilken hänvisas i 13 och 14 §§, är kungörandeformema anslag i rättens kansli och tidning (allmänna tidningarna saml, efter lämplighels-prövning, tidning inom orten). 1 allmänna tidningama skall kungörelsen införas i första numret för nästföljande kvartal. Kungörandet bildar utgångspunkten för efteriysningstiden, enligt 6 § minst ett och högst två år saml enligl 13 § minsl sex månader. Har rätten efler efterlysningslidens utgång bifallit ansökan, får sökanden göra gällande den rätt, som har kunnal gmndas på handlingen, ulan hinder av att handlingen inle kan företes. Inteckning på gmnd av dödad inteckningshandling kan dödas ulan att handlingen företes.

1 promemorian föreslås atl anslagskungörandet och det fakultativa ortslidningskungörandet slopas, varigenom Post- och Inrikes Tidningar blir enda obligatoriska form. Målgruppen bedöms i promemorian som

Prop. 1976/77:63 199

grundläggande nationell. Jag delar den uppfattning som har kommii lill ullryck i promemorieförslagel och har lämnals utan erinran av remissinstanserna. Lagtekniskt bör enligt min mening utgångspunkten för tidsberäkningen anknytas till kungörandelagens regel om när kungörande skall anses ha skett. Ändringarna i 6 § har i form- och fristberäkningsfrågan denna innebörd och inrymmer dessutom en formell anpassning till terminologin i kungörandelagen.

12 och 13 §§ Ändringarna är formella och innebär en anpassning till kungörandelagens terminologi. Till följd av den hänvisning som jag nyss berörde får emellertid de sakliga ändringarna i 6 § effekt också i silualioner som behandlas i 13 § liksom även i 14 §.

8.33 Förslaget till lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank

Ändringen är formell och innebär en anpassning lill kungörandelagens terminologi.

8.34 Förslaget till lag om ändring i lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd

Enligt 3 § är föreskrivna kungörandeformer allmänna tidningarna, Underrättelser för sjöfarande (UFS) och lokal tidning. Reglerna gäller bottenfynd, sjöfynd och slrandfynd i svenskt farvatten, både fynd som bärgas lill svenskt land och sådani som bärgas av svenski fartyg på väg tiU utländsk hamn. Kungörandet sker genom svensk tullmyndighet. Kungörelsen i allmänna tidningarna bildar utgångspunkt för ägares anmälningsfrist.

Under remissbehandlingen har uttalats olika meningar om UFS som kungörandeform enligt sjöfyndslagen. Sjöfartsverket har tillstyrkt promemorians förslag att bibehålla UFS som obligatorisk form, medan generaliullstyrelsen har avstyrkt förslagel i denna del under framhållande att UFS i de flesta fall inte är någon lämplig kungörandeform.

Målgruppen i fråga om sjöfynd kan vara atl söka inom ett myckel varierande område. Det ligger i sakens natur att sjöfarande som specialgrupp typiskt sett innefattas i detta område. För egen del anser jag att den kungörandeform som är bäsl ägnad atl nå denna grupp för närvarande torde vara UFS. Denna publikation bör därför bestå som obligatorisk form för kungörande. För att täcka den övriga delen av målgruppen bör liksom hittills kungörande även i Post- och Inrikes Tidningar vara obligatoriskt. Lokallidningsannonsering bör däremot utgå som obligatorisk form, eftersom ortsanknytningen i sjöfyndsfall ofla är obetydlig. Ändringen har utformats i enlighet med dessa över-

Prop. 1976/77:63 200

väganden. Ändringen innebär även all den nuvarande regeln om vilkel kungörandemomenl som bildar ulgångspunkl för frislen utgår. Därigenom blir kungörandelagens motsvarande regel lillämplig. Annonsering i ortstidning, som i enskilt fall kan le sig påkallal av egendomens art, fyndplatsen eUer annan särskild omständighet, kan ske med tillämpning av kungörandelagens slödjanderegel.

I 3 § görs dessulom, liksom i 1 och 7 §§, vissa formella ändringar i syfle all modernisera reglerna.

8.35 Förslaget till lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar

Inledningsvis vill jag korl beröra bestämmelserna i 100 §, enligt vilka länsstyrelsen av irafiksäkerhelsskäl kan beträffande enskild väg eller del därav förordna all del inom vissl avstånd från vägen skall råda förbud mot att utan länsstyrelsens tillstånd uppföra byggnad, uppsätta skymmande stängsel eller vidla annan för trafiksäkerheten menlig anordning. Om meddelat förordnande skall meddelande las in i länskungörelserna och ortstidning. Riksdagen har tidigare i år antagit förslag lill ändring av denna beslämmelse (prop. 1975/76:112, KU 1975/76:51, rskr 1975/76:362) av innebörd all förordnandet skall föras in i länets förfallningssamling och atl meddelande om förordnandet skall tas in i ortstidning. Förordnandet bedöms i propositionen inte ha karaktär av författning (prop. s. 90). Den föreskrift om kungörande i ortstidning, som har beslutats på grundval av nyssnämnda proposition, tillgodoser det informationsintresse som inom ramen för denna allmänna kungörandereform aktualiseras i fråga om förordnande enligt 100 §. Någon ändring härutöver är alltså enligt min mening inte påkallad.

52 § 1 denna paragraf regleras tillkännagivande av upplysningar om företrädare för vägsamfällighet. Då styrelse har utsetts eller ändring beslutals i styrelsens sammansäuning eller syssloman förordnats, skall underrättelse därom tas in i länskungörelserna. Kungörandet bekostas av samfälligheien.

Ändringen i paragrafen motsvarar ändringen i 42 och 43 §§ lagen (1933:269) om ägofred. Jag hänvisar till vad jag har uttalat om sistnämnda ändring (se avsnitt 8.14).

56 § Här behandlas formen för kallande tiU sammanträde med vägsamfällighet. Om annan ordning för kallelse inte har bestämts i samfällighetens stadgar, skall kallelse antingen delges varje väghållningsskyldig minst en vecka före sammanträdet eller kungöras i kyrkan för den eller de församlingar, där vägen är belägen, och i minsl en av ortens tidningar minst fjorton dagar före sammanträdet.

Prop. 1976/77:63 201

Enligl promemorieförslagel, som från de flesta håll har godtagils vid remissbehandlingen och vilkel även jag bilräder, skall kungörandet i kyrkan slopas och tidningskungörandet bibehåUas i den omfattning som nu föreskrivs. Ändringen är utformad i överensstämmelse därmed. På kungörandet blir således kungörandelagen, dock ej dess orlslidningsregel, alt tillämpa.

80 och 93 §§ Utlåtande över förrättning för bildande av vägförening skall enligl 80 § fjärde stycket läggas fram för sakägarna på tid och plats som har beslämts vid förrätlningssammanträde. Innan förrättningen avslutas skall uppgift om tiden och platsen kungöras genom uppläsning i kyrka och genom ortslidningsannonsering. Om länsstyrelses beslut i vägföreningsärende skall enligl 93 § första stycket sakägare underrättas genom atl beslutet antingen tillställs alla sakägarna eller kungörs enligt samma regler som gäller i fråga om förrättningsutlåtande.

Jag vill först erinra om atl dessa beslämmelser numera har begränsad tillämplighet. Enligt 9§ lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter får nämligen här avsedd förrättning inle påbörjas efter utgången av juni 1974.

Ändringen i 80 § innebär atl kyrkokungörandet slopas. Till följd av att den redan gällande formuleringen i fråga om orlstidningsannonseringen bibehålls blir dessutom den breda ortstidningsprincipen fastslagen för hilhörande fall.

Ändringen i 93 § har utformats med utgångspunkt från promemorieförslaget, som har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Det innebär att som alternativ till underrättelse till samtliga sakägare slås fast en skyldighet för länsstyrelsen alt hålla beslutet tillgängligt på lämphg plats inom orten och alt införa kungörelse därom i ortstidning.

8.36 Förslaget till lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse

I lagen har vidtagits dels vissa formella ändringar, varigenom lagen bl.a. har anpassats till kungörandelagens terminologi, dels ändringar av saklig natur rörande vissa kungörandesilualioner som regleras i 1948 års lag.

62 § 1 mom. och 63 § Ändringama motsvarar ändringen i 11 § preskriptionsförordningen och är behandlade i samband med denna (se avsnitt 8.21).

Prop. 1976/77:63 202

137 och 234 §§ Saknar försäkringsbolag lill registret anmäld behörig styrelse, kan bolaget under vissa förutsättningar bli skyldigt alt träda i likvidation. För sådant fall föreskrivs i 137 § Iredje stycket atl rätten skall kalla bolaget, aktieägare och borgenärer all inställa sig vid rätten för prövning av frågan. Kallelsen skall om möjligt delges bolaget, varjämte kungörelse om kallelsen skall införas i Posl- och Inrikes Tidningar och ortstidning i den ort där bolagets styrelse skall ha sill säte. I 234 § tredje siyckei ges molsvarande regler för del fallet all ömsesidigl försäkringsbolag saknar behörig förelrädare.

Kungörandet syftar i nu berörda fall till att bereda bolagets aktieägare och borgenärer lillfälle alt yttra sig över den ifrågasatta tvångs-likvidationen. Del ersätter också bevislig delgivning med bolaget. 1 promemorian betecknas målgruppen som nationell, varför Posl- och Inrikes Tidningar förordas som obligatorisk form för kungörandet. Förslaget har lämnats ulan erinran av remissinsianserna. Även jag ansluler mig lill förslagel. Ändringarna i 137 och 234 §§ har utformats i enlighet härmed.

295 § 3 mom. Försäkringsbolags överlåtande av försäkringsbestånd eller del därav till annat försäkringsbolag förulsälter försäkringsinspektionens tillstånd atl bringa avtalet om överlåtelse lill verkställighet. 1 tillståndsärendel skall inspektionen förelägga berörda försäkringstagare saml förmånstagare till vissa livränlor alt inom viss lid framföra eventuella erinringar mol överlåtelsen. Föreläggandel meddelas genom kungörande i allmänna tidningarna och viss lokal tidning. Kungörelsen skall innehålla, utöver föreläggandel, ansökningens innehåll samt överlåtelseavtalet och elt sammandrag av den förebragta uiredningen.

1 promemorian föreslås alt kungörandet i lokal tidning slopas. Remissinstanserna har i allmänhet godtagit förslagel, försäkringsinspektionen med konstaterande alt stödjande kungörande i ortstidning lorde få anses påkallal när överlåtelsen sker från lokalbolag. 1 fråga om kungörelsens innehåll har inspektionen ifrågasatt om det inle från informationssynpunkt kan anses tillräckligt atl återgivandet av överlåtelseavtal, som ofla har en vidlyftig avfattning, begränsas lill upplysning om att avtal om beståndsöverlålelse har träffals.

Även jag biträder den föreslagna ändringen av kungörandeform i 295 § 3 mom. När det gäller behandlingen av avtalet och övrig utredning i kungörelsen är den av försäkringsinspekiionen förordade begränsade upplysningen om avtalet enligl min mening lillräcklig om därtill fogas uppgift om var ytterligare informalion kan erhållas. Ändringen i fråga om kungörelsens ulformning är avfattad i enlighet härmed.