Prop. 1976/77: 60 Regeringens proposition

1976/77: 60

med anledning av vissa av internationella arbetskonferensen år 1976 vid dess sextioförsta sammanträde fattade beslut, m. m.

beslutad den 20 januari 1977.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upplagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de åtgärder som föredraganden har hemställt om.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

PER AHLMARK

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposUionen föreslås alt riksdagen godkänner den av internationella arbetsorganisationen (ILO) antagna konventionen (nr 144) om samråd på trepartsbasis för att främja genomförandet av ILO:s normer. Genom propositionen bereds riksdagen tiUfälle all yttra sig över den av ILO antagna rekommendationen (nr 152) i samma ämne. Vidare redovisas vissa åtgärder vidtagna med anledning av ILO:s konvention (nr 143) om migrerande arbetstagare. Dessutom anmäls det slutdokument som antogs av ILO:s s. k. världssysselsältningskonferens.

1 Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 60

Prop. 1976/77: 60

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-01-20

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullslen, Burenslam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Ahlmark

Proposition med anledning av vissa av internationella arbetskonferensen år 1976 vid dess sextioförsta sammanträde fattade beslut, ni. m.

Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde Sverige som medlem av inlernaiionella arbetsorganisationen (ILO).

Organisationens beslutande församling — internationeUa arbetskonferensen — sammanträder minst en gång varje år. Den kan enligl artikel 19 i organisationens stadga belräffande förslag, som har uppföris på dess dagordning, fatta beslul antingen om en internalionell konvention, avsedd alt ratificeras av organisationens medlemmar, eller om en rekommendation, avsedd att övervägas vid lagstiftning eller på annal sätt men utan den bindande karaktär som tillkommer en ratificerad konvention. Om beslutet är av mindre räckvidd eller av väsentligen formell innebörd, t. ex. då det gäller en begäran om utredning, brukar det ges formen av en resolution.

Varje medlem skall inom ett år (undantagsvis arton månader) från avslutandet av ett konferenssammanträde underställa antagna konventioner och rekommendationer vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för lagstiftning eller andra ålgärder. Varje medlem har vidare skyldighet att underrätta mternationella arbetsbyråns generaldirektör om de åtgärder, som har vidtagits för att underställa konventioner vederbörlig myndighet, samt om eljest vidtagna åtgärder. Medlem, som inte har ratificerat viss konvention, skall tid efter annan till internationella arbetsbyråns generaldirektör avge redogörelse för såväl lagstiftning och praxis med avseende på de i konventionen behandlade frågoma som den omfattning, vari konventionens bestämmelser har genomförts eller avses att genomföras genom lagstiftning, administrativa åt-

Prop. 1976/77: 60 3

gärder, kollektivavtal eller på annat sätt, samt ange de omständigheter, som förhindrar eller fördröjer ratificeringen av konventionen. Motsvarande gäller i fråga om rekommendationer med det tiUägget att redovisning skaU lämnas även för sådana jämkningar i rekommendationer, som befunnits eller kan befinnas erforderliga vid anlagande eller lilllämpning av dem.

De konventioner och rekommendationer, som har beslutats av internationella arbetsorganisationen, skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare. Varje ratifikation av en sådan konvention skall delges Förenta nationernas generalsekreterare för registrering i enlighet med bestämmelsen i artikel 102 av Förenta nationernas stadga.

Internationella arbetskonferensens sextioförsta sammanträde hölls i Geneve under tiden den 2—22 juni 1976. I sammanträdet deltog delegationer från 123 av ILO:s 132 medlemsstater samt representanter för många mellanstalliga och internationeUa icke statiiga organisationer. Sverige deltog i sammanträdet med en fuUständig delegation, dvs. två regerings-, ett arbetsgivar- och ett arbetstagarombud,i

Konferensens dagordning upptog följande ämnen,

I. Generaldirektörens rapport.

II. Program- och budgetförslag samt andra finansiella frågor,

III. Tillämpningen av konventioner och rekommendationer.

IV. Upprättande av nationella treparlsorgan för att förbättra genomförandet av ILO:s normer (andra behandling).

V. Arbetsmarknadsadministration,2

VI. Arbetsmiljö: luftföroreningar, buller och vibrationer (första behandling).

1 Genom beslut den 6 maj 1976 hade regeringen utsett följande personer att delta i konferensen, nämligen

för regeringen: som ombud rättschefen Ake Bouvin och kanslirådet Bert Isacsson, båda i arbetsmarknadsdepartementet, som experter tillika ersättare för ombuden departementssekreteraren i arbetsmarknadsdepartementet Bengt Lidal och departementssekreteraren i utrikesdepartementet Claes Sweger, samt som experter hovrättsassessorn Gerhard Wikrén, arbetsmarknadsdepartementet, avdelningsdirektören Inga Johnsson, socialstyrelsen, departementssekreteraren Elizabeth Lundberg, arbetsmarknadsdepartementet och ambassadsekreteraren vid Sveriges ständiga delegation hos de internationella organisationerna i Geneve Dag Ahlander;

för arbetsgivarna: som ombud direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Gullmar Bergenström, som expert tUlika ersättare för ombudet docenten Karl-Olof Faxén, och som experter professorn Gideon Gerhardsson, direktörerna Stig Sandell och Johan von Holten och jur, kand, Göran Kjöllerström, alla i Svenska arbetsgivareföreningen, direktören Lars Ylander, Handelns arbetsgivareorganisation, samt direktören Eric Johansson, Landstingsförbundet;

för arbetslagarna: som ombud internationelle sekreteraren i Landsorganisationen i Sverige Thorbjöm Carlsson, som expert tillika ersättare för ombudet f. förbundsordföranden Ewald Jansson, samt som experter med, lic, Anders Englund, Landsorganisationen, utredningssekreteraren Sigvard Marjasin, Svenska kommunalarbetareförbundet, ombudsmannen Monica Breidensjö, Tjänstemännens centralorganisation och studieledaren Ulla Stolt, Svenska hälso- och sjukvärdens tjänstemannaförbund. 2 Ämnets behandling uppskjuten till 1977 års konferenssammanträde.

Prop. 1976/77: 60 4

VII. Anställningsförhållanden saml arbets- och levnadsvUlkor för sjuk-

vårdspersonal (första behandling).

VIII. Struklurarbelsgruppens rapport,

Arbetskonferensen fastställde organisationens budget för år 1977 till 79 575 000 dollar samt beslöt om bidragsskalan för delta år. Därmed har en successiv anpassning tUl FN:s bidragsskala genomförts. För Sveriges del innebär anpassningen en sänkning från 1,42 % år 1976 lUl 1,29 % år 1977, I absoluta tal uppgår Sveriges bidrag för år 1977 till 1 026 523 dollar.

Under en följd av år har förändringar i organisationens struktur diskuterats såväl av ILO:s styrelse som av arbetskonferensen. Diskussionen har främst gällt kompetensfördelningen mellan styrelsen och konferensen, humvida ordningen med fasta platser i styrelsen skaU bibehållas saml arbelsgivar- och arbetstagargruppernas sammansättning i styrelsen.

På arbetskonferensen år 1974 beslöts, all konferensen och styrelsen tillsammans skulle lillsälla en inlersessional arbetsgrupp för strukturfrågor. Ar 1975 förlängdes gruppens mandal med etl år men inle heller 1976 års konferens lyckades slutbehandla strukturfrågorna. Konferensen beslöt atl arbetsgruppen skulle få sitl mandat förlängt med ännu elt år,

I de ämnen som hänför sig till punkten IV på dagordningen antog konferensen internationella instrument, vUka enligt artikel 19 i organisationens stadga skall underställas riksdagen, nämligen

1, konvention (nr 144) om samråd på trepartsbasis för att främja genomförandel av ILO:s normer,

2, rekommendation (nr 152) om samråd på Ireparlsbasis för att främja genomförandet av ILO:s normer och om nationella åtgärder i samband med ILO:s aktiviteter.

Ar 1975 antog internationella arbetskonferensen vid sitt scxtionde sammanträde bl. a. konventionen (nr 143) om missbruk i samband med migration och om främjande av migrerande arbetstagares likställdhet med avseende på möjligheler och behandling. Konventionen anmäldes av dåvarande chefen för arbetsmarknadsdepartementet och förelades riksdagen genom prop, 1975/76: 126, Av propositionen framgick att frågan om ratifikation av konventionen nr 143 krävde fortsatta utredningar och överväganden. Jag anhåller att i detta sammanhang få anmäla vissa hittills vidtagna åtgärder som kan bidra till att senare möjliggöra en svensk ratifikation.

Innan jag övergår till all behandla de nämnda instrumenten vill jag kortfattat redovisa ännu ett sammanträde inom ILO, nämligen den s, k. världssysselsätlningskonferensen.

Under 1960-talet kom ILO:s verksamhet att i aUt större utsträckning inriktas på sysselsättningsfrågorna. Utvecklingen under tidigare år-

Prop. 1976/77: 60 5

tionden hade visat all ekonomisk tillväxt inte automatiskt leder till ökad sysselsättning och bättre levnadsvillkor för de sämst ställda. Det framstod som alltmer uppenbart alt sysselsättningen som sådan i SläUet måsle föras fram som elt huvudmål för den sociala och ekonomiska utvecklingen.

När ILO år 1969 firade femtioårsjubUeum antog organisationen mot denna bakgrund ett program för världssysselsätlningen (World Employment Programme). Detta program har varit en av huvuduppgifterna för ILO under 1970-talet, och del har kommil att bli lLO:s främsta bidrag lill FN:s andra ulvecklingsårtionde. Syftet med programmet är att belysa sambandet mellan sysselsättningspolitik å den ena sidan och ekonomisk och social utveckling å den andra, FN:s generalförsamling har gett sitt fulla stöd åt ILO:s arbete med programmet. Inom ramen för programmet har en omfattande forskningsverksamhet inletts i en rad länder i olika sysselsällningspolitiska frågor som t. ex. inkomstfördelning, val av teknologi, befolkningspolitik, sysselsättningsskapande åtgärder, utbildningspolitik, intemationell handel, arbelskraflsrörelser, multinationella företag samt fattigdomens utbredning. Dessa och andra undersökningar utförda av FN-organen under 1970-lalet har visat all klyftorna ökar mellan rika och falliga länder och mellan sämre och bättre ställda grupper i flertalet u-länder.

Samtidigt har det politiska lägel förändrats genom ulvecklingslän-demas skärpta krav på förändringar i de ekonomiska maktförhållandena i världen. Dessa krav kom särskUl till ullryck år 1974 i samband med FN:s sjätte exlra generalförsamling om råvaruproblemen.

Det är i ljuset av denna allmänna utveckling som beslutet alt sammankaUa världssysselsällningskonferensen får ses. Arbetskonferensen antog sålunda enhälligt vid sitt femtionionde sammanträde (juni 1974) en resolution om att ILO borde sammankalla en världskonferens om sysselsättning, inkomstfördelning och socialt framåtskridande samt internationeU arbetsfördelning, ILO:s styrelse beslöt vid sht 194:e möte i november 1974 att anordna en teknisk konferens enligt arbetskonferensens förslag och antog vid sitt 196:e möte följande dagordning för konferensen:

1, Nationell sysselsättningspolitik med särskUd inriktning på utvecklingsländer,

2, Intemationell migration och sysselsättaing,

3, Teknologier för produktiv sysselsättning i utvecklingsländer,

4, De multinationella förelagen och sysselsättningen i utvecklingsländer,

5, Aktiv arbetsmarknadspolitik och strukturell anpassning i utvecklade länder.

Förberedelserna för konferensen inriktades inom ILO på alt sammanfatta alla de frågeställningar som omfattades av konferensens dagordning i ett enda dokument, nämligen en rapport från ILO:s generaldirek-

Prop. 1976/77: 60 6

lör till konferensen, I mars 1976 förelåg en slutlig version av rapporten. Konferensen ägde rum i Geneve den 4—17 juni 1976, Sammanlagt 121 av ILO:s 132 medlemsstater deltog i konferensen, som samlade ungefär 1 300 deltagare. Sverige dellog med en fullständig delegation, dvs, elt regerings-, elt arbetsgivar- och ell arbetstagarombud,* Dåvarande statsråden Bengtsson och Sigurdsen besökte konferensen och den förre höll elt anförande i debatten om generaldirektörens rapport.

Jag avser all ta upp liU behandling försl de båda instrumenten om samråd på Ireparlsbasis, därefier åtgärderna med anledning av konventionen nr 143 och slutiigen det av världssysselsättningskonferensen antagna slutdokumentet.

Texterna på engelska och svenska till instrumenten om Ireparlssam-råd bör fogas tiU regeringsprolokollet i delta ärende som bilagor 1—2. I en bilaga 3 lill protokollet bör återges gällande bestämmelser för ILO-kommitténs verksamhet. En förteckning över samtliga resolutioner som antogs av arbetskonferensen vid dess sextioförsta sammanträde bör las in i en bilaga 4 lill protokollet, Slutiigen bör sysselsätlningskonferensens slutdokument i svensk översättning fogas till protokollet som bilaga 5.

1—2. Konvention och rekommendation om samråd på trepartsbasis

Internationella arbetsorganisationen är unik genom sin treparlsstruk-tur varigenom representanter för arbelsgivar- och arbetstagarorganisationerna deltar på lika villkor med regeringarna i organisationens arbete. Trepartsslrukluren är såvitt gäller representationen vid arbetskonferensen och i styrelsen fastlagd i ILO:s stadga och arbetsordning. Or-

s Employment, growth and basic needs: a one-world problem. Report of the Direclor-General of the International Labour Office, Geneve 1976. Efter samråd mellan de nordiska länderna utgavs rapporten på norska genom den norska ILO-kommitténs försorg: "Sysselselling, vekst og grunnleggende behov: Et problem for hele verden",

* Genom beslut den 6 maj 1976 utsåg regeringen följande personer atl della i ILO:s världssysselsältningskonferens, nämligen

för regeringen, som ombud statssekreteraren i arbetsmarknadsdepartementet Allan Larsson, som expert tillika ersättare för ombudet departementsrådet i utrikesdepartementet Lars Anell, och som experter ambassadrådet vid Sveriges ständiga delegation hos de internationella organisationerna i Geneve Tom Tscherning samt kanslirådet Örjan Berner och departementssekreteraren Madeleine Ströje-WUkens, båda i utrikesdepartementet, departementssekreteraren Ulf Svidén och civilekonom Bo Leander, båda i industridepartementet och byrådirektören Jonas Widgren, arbetsmarknadsdepartementet;

för arbetsgivarna: som ombud direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Gullmar Bergenslröm, som expert tillika ersättare för ombudet docenten Karl-Olof Faxén, och som experter jur, kand, Göran Kjöllerström och jur, kand. Björn Lilliehöök och direktören Hans-Göran Myrdal, alla i Svenska arbetsgivareföreningen, samt direktören i Sveriges verkstadsförening Birger Hellström;

för arbetstagarna: som ombud utredningschefen Clas-Erik Odhner, Landsorganisationen i Sverige, och som experter sekreteraren i Svenska byggnadsarbetareförbundet Ulf Asp, samt utredningssekreterarna Hans Engman och Christer Wretborn, båda i Tjänstemännens centralorganisation.

Prop.1976/77: 60 7

ganisationen strävar dessutom efler att tUlvarata och stärka det trepartiska inflytandet inom alla grenar av organisationens verksamhet. Uttalanden och resolutioner i detla syfte har tid efter annan antagits av såväl arbetskonferensen som styrelsen.

Tanken på all anta elt internationellt instrument särskUt ägnat inrättande av treparlsorgan i medlemsländerna framfördes första gången år 1972 i arbetskonferensens utskott för granskning av tillämpningen av konventioner och rekommendationer. Ett förslag atl på dagordningen för 1975 års arbetskonferens sälta upp frågan om införande av treparts-förfaranden på nationell nivå för atl förbättra tUlämpningen av ILO:s normer kom att stödjas av såväl arbelsgivar- och arbetstagarrepresentanter som regeringsrepresenlanler i ILO:s styrelse, vilken fattade elt beslut av denna innebörd i november 1973.

Den rapport i ämnet som internationella arbetsbyrån lade fram inför förslaårsbehandlingen år 1975 gav vid handen all de nordiska länderna vid en internalionell jämförelse har sedan länge etablerade och relativt väl utvecklade treparlsförfaranden. De nordiska ILO-kommilléerna och inte minst den svenska ägnades stort utrymme i rapporten och tycktes renlav framstå som förebilder i diskussionen om trepartsförfaranden.

Efter sedvanlig andragångsbehandling av ämnet antog internationella arbetskonferensen i juni 1976 de inledningsvis nämnda instrumenten. Samtliga svenska ombud röstade för de båda instrumentens antagande.

Konventionens och rekommendationens huvudsakliga innehåll

I konventionen definieras först uttrycket "representativa organisationer" (art, 1).

Varje medlem av ILO som ratificerar konventionen ålar sig att tUl-lämpa förfaranden som säkerställer effektivt samråd mellan representanter för regeringen, arbetsgivarna och arbetstagarna om frågor rörande ILO:s aklivUeter (art, 2: 1),

Arten och formerna av de förfaranden som avses i konventionen skall bestämmas i varje land i enlighet med nalionell praxis och efler samråd med de representativa organisationerna, där sådana förfaranden ännu inte har införts (art, 2:2),

För de förfaranden som avses med konventionen skall representanter för arbetsgivare och arbetstagare fritt väljas av deras representativa organisationer. Arbetsgivare och arbetstagare skall vara representerade på grundval av likaberättigande i alla organ där samråd äger rum (art, 3),

Vederbörande myndighet skall åta sig ansvaret för det admuiistrativa stödet för ILO-verksamheten på nationeU nivå. Lämpliga överenskommelser skall träffas mellan myndigheterna och de representativa organisationerna om fuiansiering av all utbildning som behövs av personer som medverkar i verksamheten (art. 4).

Den nationella ILO-verksamheten skall (art, 5:1) syfta till samråd om

Prop. 1976/77: 60 8

a) regeringamas svar på frågeformulär rörande punkter på arbetskonferensens dagordning och regeringarnas kommentarer till förslag till texter som skall diskuteras av konferensen;

b) de förslag som skall underställas myndigheterna i samband med att konventioner och rekommendationer läggs fram i enlighet med artikel 19 i ILO:s stadga;

c) förnyad prövning med lämpliga tidsmellanrum av icke ratificerade konventioner och av rekommendationer, som ännu inle har börjat till-lämpas, i syfte alt överväga vilka ålgärder som kan vidtas för att främja deras genomförande och i förekommande fall ratificering;

d) frågor som uppslår i samband med redogörelser som skall tillstäl
las ILO i enlighet med artikel 22 i stadgan;

e) förslag om uppsägning av ratificerade konventioner.

För alt säkerställa en tUlfredsställande prövning av dessa frågor skall samråd äga rum med lämpliga tidsmellanrum, fastställda genom överenskommelse, dock minst en gång om året (art, 5: 2).

När så befinns lämpligt efter samråd med de representativa organisationerna skall vederbörande myndighet årligen avge en redogörelse för hur de i konventionen avsedda förfarandena har fungerat (art. 6).

Enligl rekommendationen kan samråd exempelvis äga rum genom en speciellt bildad kommitté för frågor angående ILO:s aktiviteter, genom ell organ med allmän kompetens på det ekonomiska, sociala eller arbelsmarknadspolitiska området, genom ett antal organ med speciellt ansvar för bestämda ämnesområden eller genom skriftiig kommunikation, då de som medverkar i samrådsförfarandena är ense om att sådan kommunikation är lämplig och tillräcklig.

I rekommendationen uttalas att ålgärder bör vidtas i samverkan med berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer för atl tillhandahålla lämplig UtbUdning som gör det möjligt för dem som medverkar i förfarandena att utföra sina funktioner på ett effektivt sätt. Vederbörande myndighet skall då så erfordras svara för finansieringen av utbildningsprogrammet.

De förfaranden som avses i rekommendationen bör syfta till samråd, förutom i de faU som har nämnts i konventionen, om förberedande och genomförande av lagstiftning eller andra åtgärder för att tiUämpa konventioner och rekommendationer, som antagUs av ILO, allt med hänsyn tagen tiU nationeU praxis.

Vederbörande myndighet bör enligt rekommendationen efter samråd med de representativa organisationerna bestämma i vUken omfattning förfarandena skall tillämpas för samråd i andra frågor av gemensamt intresse, såsom

a) förberedande, genomförande och utvärdering av aktiviteter på det tekniska samarbetets område, i vilka ILO medverkar;

b) åtgärder som skall vidtas med anledning av resolutioner och andra beslut som har antagits av internationella arbetskonferensen, regionala

Prop. 1976/77: 60 9

konferenser, induslrikommittéer och andra av ILO sammankallade möten;

c) främjande av ökad kunskap om ILO:s aktiviteter såsom ett element som kan utnyljas i åtgärder och program på det ekonomiska och sociala området.

Yttranden till ILO-kommittén

Yttranden har till ILO-kommittén avgetls av styrelsen för internationell utveckling, riksförsäkringsverket, sjöfartsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsslyrelsen. Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges redareförening. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation och Centralorganisationen SACO/SR.

Flertalet remissinstanser inskränker sina kommentarer lill elt konstaterande av atl föreliggande instruments intentioner för Sveriges del får anses uppfyllda genom ILO-kommitténs verksamhel. De har därför inget alt erinra mol att konventionen ratificeras av Sverige,

Också sjöfartsverket finner konventionens och rekommendationens syften och formeUa krav tillgodosedda genom den i Sverige tillämpade ordningen med behandling av ILO-frågor i ILO-kommittén, Verket till-lägger dock atl det vore önskvärt atl representanter från sjöfartsverket och sjöfartsnäringen hade tillfälle att delta då kommitién behandlar sjöfarlsfrågor.

SACO/SR tillstyrker ratifikation av konventionen saml lillämpning av rekommendationen. Organisationen anser det emellertid inle tillfredsställande att den inte är företrädd i ILO-kommittén, SACO/SR föreslår alt organisationen snarasl bereds plats i ILO-kommittén — förslagsvis genom alt antalet ledamöter i kommittén ulökas till 12 — samt att SACO/SR därvid erhåller en plats för ordinarie ledamot och en suppleantplals.

ILO-kommitténs yttrande

Sverige har en lång tradition på det område som behandlas i konventionen nr 144 och rekommendationen nr 152. ILO-kommittén, som inom kort kan se tillbaka på en femtioårig verksamhet, torde jämte motsvarande organ i övriga nordiska länder i stor uisträckning ha inspirerat ILO:s arbete med nu föreliggande instmment.

De nordiska ländernas ILO-kommitléer har emellertid inte bara genom sin existens ulan genom ett aktivt deltagande i hela den procedur som leder fram till arbetskonferensens slutliga antagande av instmment kunnat påverka inslmmentens utformning och innehåll. Därvid har från svensk sida strävan inte varit att i instrumenten få inskriven den i Sverige tUlämpade ordningen för trepartssamråd. Tvärtom har hävdats, att de intemationella bestämmelserna borde göras flexibla. I sitt svar på arbetsbyråns fråga om formerna för nationellt trepartssamråd an-

Prop. 1916fll: 60 10

förde ILO-kommittén sålunda i september 1974 atl lLO:s principer om representation och jämställdhet lättast kunde tillgodoses genom alt en särskUd kommitté för ILO-frågor inrättades, Kommiltén fortsatte: "Här torde dock behovet av anpassning tiU nationella förhållanden göra sig gällande. Huvudsaken är all ILO-frågorna inle får en perifer behandling och atl elt eventuellt särskilt organ inte isoleras från övriga nationella institutioner som handlägger arbetsmarknadsfrågor samt ekonomiska och sociala frågor,"

De instmment som slutligen antogs av internationella arbetskonferensen vid dess sextioförsta sammanträde uppfyUer allmänt omfattade krav på flexibiUtet, Della hindrar inle atl såväl konventionen som rekommendationen kan och bör få ell visst inflytande på den i Sverige tillämpade ordningen,

ILO-kommittén har funnit del lämpligt att vid sin genomgång av instrumentens texter granska de gällande bestämmelserna för kommitténs verksamhel, fastställda av Kungl, Maj:t den 22 mars 1974, och har därvid kommil tUl följande slutsatser.

Tolkningen och tiUämpningen av konventionens artiklar 1—3 bör enligt kommitténs uppfattning bli föremål för fortsatt trepartiskt samråd. Såsom framgår av det följande föreslår kommiltén alt bestämmelserna för dess verksamhet ändras på ett anlal punkler, Kommitién förutsätter att nya bestämmelser fastställs enligt den i konventionen och rekommendationen förutsedda ordningen.

Konventionens artikel 4 föreskriver bl. a, all lämpliga överenskommelser skall träffas meUan vederbörande myndighet och de representativa organisationerna om finansiering av all erforderlig utbildning av personer som medverkar i de avsedda förfarandena. Några överenskommelser av detla slag existerar inte i Sverige och har heller inte påkallats av någon part. Så länge varje part föredrar att själv svara för finansieringen av erforderlig utbildning torde en uttrycklig eller underförstådd överenskommelse om alt avslå från reglering av utbildningsinsatsernas finansiering emellertid tUlgodose konventionens krav i detla avseende.

Enligt artikel 5 (c) skall de förfaranden som avses i konventionen syfta till samråd om förnyad prövning med lämpliga tidsmellanrum av icke ratificerade konventioner och av rekommendationer, som ännu inte har börjat tillämpas, i syfte alt överväga vUka åtgärder som kan vidtas för att främja deras genomförande och i förekommande fall ratificering. Någon systematisk genomgång av icke ratificerade konventioner etc. förekommer inte inom ILO-kommittén. Däremot bereds kommittén regelmässigt tillfälle att yttra sig över förslag från utredningar som i sina överväganden beaktat såväl ratificerade som icke ratificerade ILO-konventioner. I den mån existerande ILO-instmment inte har redovisats i remitterade betänkanden bmkar kommittén fästa regeringens uppmärksamhet på instrumenten samt på möjUghetema till

Frop. 1976/77: 60 11

ratifikation resp. kvarstående ratifikationshinder osv. ILO-kommittén finner att denna verksamhet är viktig men inte i sig tUlfredsställer konventionens krav. Kommittén är beredd att diskutera fram en lämplig ordning för den föreskrivna systematiska genomgången av ILO-instru-ment och föreslår alt en bestämmelse härom skrivs in i riktiinjerna för kommitténs verksamhet.

Enligl artikel 5 (d) skall vidare de förfaranden som avses i konventionen syfta till samråd om frågor som uppslår i samband med redogörelser som skall liUsläUas ILO i enlighet med artikel 22 i lLO:s stadga. De avsedda redogörelserna (rapporter om tUlämpningen av ratificerade konventioner) utarbetas på uppdrag av arbetsmarknadsdepartementet av kommittén (i praktiken av kommitténs sekretariat). Redogörelserna tiUställs de representativa organisationema för kommentarer. Endasl undantagsvis diskuteras vid sammanträde med kommitién sådan fråga som uppstår i samband med rapporteringen lill ILO, Kommittén anser atl den nuvarande ordningen fungerar tillfredsställande men föreslår alt också rapporteringsskyldigheten enligl stadgans artikel 22 skrivs in i bestämmelserna för kommitténs verksamhet.

Den i artikel 5 (e) föreskrivna ordningen, att samråd skall äga rum om förslag alt säga upp en ratificerad konvention, bör skrivas in i bestämmelserna för kommitténs verksamhet.

Enligt artikel 6 skall, då så befinnes lämpligl efter samråd med de representativa organisationerna, vederbörande myndighet årligen avge en redogörelse för hur de i konventionen avsedda förfarandena har fungerat. Någon årsberättelse om förfarandena enligt konventionen (ILO-kommhténs verksamhel) avges f, n, inle, Enligl kommitténs uppfattning kan en årsberättelse vara av värde för att sprida kännedom om såväl det nationella som det internationella ILO-arbetel, Det bör dock åligga kommitién själv all utarbeta den föreskrivna redogörelsen.

Enligt rekommendationens punkt 3 (3) bör ålgärder vidtas i samverkan med berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer för att tillhandahålla lämplig utbildning som gör det möjligl för dem som medverkar i de avsedda förfarandena att utföra sina funktioner på elt effektivt säll. Utbildning av nämnt slag är f, n, inte föremål för samverkan mellan myndigheler och organisationer, I den mån utbildningsinsatser påkallas av någon berörd part är ILO-kommittén beredd all medverka.

ILO-kommitténs instäUning till punkterna 4, 5 (d), 5 (e) och 5 (f) framgår av kommentarerna till konventionens artiklar 4 mom. 2, 5 (c), 5 (d) resp. 5 (e).

Enligt punkt 6 bör vederbörande myndighet efter samråd med de representativa organisationema bestämma i vilken omfattning de rekommenderade förfarandena skall tUlämpas för samråd i andra frågor av gemensamt intresse. Som exempel härpå nämns

Prop. 1976/77: 60 12

(a) förberedande, genomförande och utvärdering av aktiviteter på del tekniska samarbetets område, i vUka ILO medverkar;

(b) ålgärder som skall vidtas med anledning av resolutioner och andra beslul som har anlagils av internationella arbetskonferensen, regionala konferenser, induslrikommittéer och andra av ILO sammankallade möten;

(c) främjande av ökad kunskap om ILO:s aktiviteter såsom ett element som kan utnyttjas i åtgärder och program på del ekonomiska och sociala området.

Härtill anför ILO-kommittén följande,

(a) ILO-kommittén deltar inte i beredningen av biståndsfrågor. Däremot har kommittén hållils orienterad genom översiktliga presentationer vid några sammanträden, Enligl vad kommittén har erfarit pågår f, n, en översyn av det s, k. multibi-samarbetet, dvs, den biståndsverksamhet som bedrivs i direkt samarbete med FN:s fackorgan. Kommittén föreslår att rekommendationen i denna del tas upp i anslutning till mullibi-översynen.

(b) Endast undantagsvis har ILO-kommittén behandlat åtgärder med anledning av andra i ILO fattade beslut än sådana som har inneburit antagande av konventioner och rekommendationer. Del bör enligt kommitténs uppfattning ankomma på kommittén själv atl avgöra vilka övriga beslul fattade inom ILO som skall tas upp till behandling i kommittén,

(c) ILO-kommittén finner det viktigt att ta fasta på rekommendationen i denna del. Som exempel på åtgärder för alt främja ökad kunskap om ILO:s aktiviteter nämner den de arrangemang som ILO-kommittén och en särskild arbetsgmpp förbereder i samband med kommitténs 50-årsjubUeum.

Vad beträffar rekommendationens punkt 9 hänvisar kommittén till sina synpunkter på konventionens artikel 6,

Övriga punkter i rekommendationen föranleder ingen kommentar från kommitténs sida.

Vad beträffar SACO/SR:s förslag att organisationen skall beredas plats i ILO-kommittén finner kommiltén att delta är en sådan fråga om tolkning och tillämpning av konventionens art, 1—3 som enligt vad som tidigare sagts bör bli föremål för fortsalt trepartiskt samråd.

Belräffande sjöfartsverkets förslag om representation från verket och sjöfartsnäringen då frågor av intresse för dem behandlas i kommiltén anför ILO-kommittén, att den har behov av den sakkunskap som representeras av sjöfartsverket resp. redarnas och de ombordanställdas organisationer, men att det bör ankomma på varje part för sig att bestämma hur kravet på sakkunskap skaU tillgodoses.

Sammanfattningsvis finner ILO-kommittén att konventionen nr 144 trots vissa skUlnader meUan konventionens krav och rådande praxis kan och bör ratificeras av Sverige. Ratifikation från svensk sida bör dock åtföljas av ovan föreslagna ändringar i 1974 års bestämmelser för kommUténs verksamhet. Vid utformnmgen av nya bestämmelser bör hänsyn tas tiU rekommendationen nr 152 i den utsträckning som har angetts i det föregående.

Prop. 1976/77: 60 13

Föredraganden

Internationella arbetskonferensen antog vid sitt sextioförsta sammanträde dels en konvention (nr 144) om samråd på Ireparlsbasis för att främja genomförandet av ILO:s normer, dels en rekommendation (nr 152) om samråd på trepartsbasis för alt främja genomförandet av ILO:s normer och om nationella åtgärder i samband med ILO:s aktiviteter.

Trepartiskt samråd, dvs, samråd mellan regeringen eller statliga myndigheter och arbetsmarknadens parter, har en lång tradition i Sverige, Sådan samverkan förekommer inte endasl i frågor som rör ILO:s verksamhel utan också på en rad andra områden där arbetsmarknadspartema har intressen alt bevaka. Organisationerna på arbetsmarknaden är ofta företrädda i verksslyrelser och andra statliga organ liksom i slalliga utredningar osv.

Vad beträffar deltagandet i ILO existerar i Sverige ett trepartiskt samråd också på nalionell nivå vilket går tUlbaka till organisationens första decennium, ILO-kommittén kan i år se tillbaka på en femlioårig verksamhet. Nu gällande beslämmelser för kommitténs verksamhet fastställdes av Kungl, Maj:t år 1974 (bU, 3),

Flertalet remissinstanser som har yttrat sig över konventionen nr 144 och rekommendationen nr 152 finner att konventionens och rekommendationens syften och formella krav tillgodoses genom ILO-kommittén, Kommittén själv föreslår emellertid att bestämmelserna för dess verksamhel ändras på ell anlal punkler för alt bättre molsvara de internationella instrumentens krav, I flera fall rör det sig endast om all i bestämmelserna för kommitténs verksamhel skriva in ell förfarande som redan tiUämpas, Detla gäller t, ex, rapporteringen om tillämpning av ratificerade konventioner och förslag om uppsägning av en ratificerad konvention, I något enstaka fall fömtses kommittén få en ny uppgift sig ålagd, i första hand utarbetande av en årsberättelse.

Kommitténs viktigaste förslag är att de nya bestämmelserna för dess verksamhet skall fastställas enligt den i konventionen och rekommendationen förutsedda ordningen, dvs. efter samråd med de representativa organisationerna av arbetsgivare och arbetstagare. Till fortsalt trepartiskt samråd hänvisar kommittén också frågor om kommitténs sammansättning. ILO-kommittén anser dock att konventionen nr 144 kan och bör ratificeras av Sverige,

Även jag finner det angeläget atl Sverige som en av tillskyndama av föreliggande instrument ansluter sig till konventionen nr 144 och till-lämpar rekommendationen nr 152, Enligt inslmmentens lydelse syftar de i första hand till införande av trepartssamråd i länder där sådana förfaranden ännu inte har införts (konventionens art. 2 mom. 2; rekommendationens punkt 2: 2). Jag delar emeUertid ILO-kommitténs

Prop. 1976/77: 60 14

uppfattning alt såväl konventionen som rekommendationen bör få inflytande på den ordning som tillämpas i Sverige.

Jag är därför beredd alt på den grund som har lagts för trepartssamråd i ILO-frågor i vårt land låta ularbela förslag till nya riktlinjer för ILO-kommitténs framtida verksamhel. Det ankommer på regeringen att efler samråd med vederbörande arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer fastställa riktlinjerna. I samband med att etl förslag lill riktlinjer anmäls, avser jag la upp frågan om ILO-kommitténs sammansättning. Också denna fråga Icräver enligl min bedömning forlsall trepartiskt samråd.

Jag övergår nu tiU alt behandla den år 1975 antagna konventionen (nr 143) om missbruk i samband med migration och om främjande av migrerande arbetstagares likställdhet med avseende på möjligheter och behandling, Belräffande konventionens innehåll ber jag att få hänvisa tiU prop. 1975/76: 126.

Som redovisades i nämnda proposition fann ILO-kommittén all vissa hinder förelåg mot en svensk ratifikation av konventionen, Kommitién uteslöt emellertid inle alt hindren successivt kunde undanröjas och föreslog därför alt åtgärder skulle vidtas, som möjliggör ratifikation av åtminstone konventionens första del om missbruk i samband med migration.

Enligt konventionens art. 8 skall en migrerande arbetstagare som lagligen vistas i landet för att arbeta men förlorar sin anställning inte anses befinna sig i en illegal situation. Han skall följaktligen åtnjuta likställdhet i fråga om behandling med landets medborgare, särskilt då det gäller garantier för anställningstrygghet, beredande av alternativ sysselsättning, beredskapsarbete och omskolning (art, 8 mom, 2), I remissbehandlingen ifrågasattes om arbetsmarknadskungörelsens (1966: 368) bestämmelser i då gällande lydelse var förenUga med konventionens krav. ILO-kommittén fann det för sin del nödvändigt för fullständig tillämpning av konventionen atl kungörelsens formeUa krav i vissa fall på svenskt medborgarskap slopades. Våren 1976 beslöt regeringen bl. a, att ändra bestämmelsen om de allmänna förutsättningama för arbets-löshetshjälp. Ändringen, som trädde i kraft den 1 juli 1976 (SFS 1976: 269), innebär att kravet på svenskt medborgarskap har slopats. Därmed har ett av de påtalade ratifikationshindren undanröjts.

Beträffande konventionens del I anmälde ILO-kommittén vidare att den var tveksam om mnebörden av art. 9 mom. 1 och dess krav på lik-stäUdhet med avseende på social trygghet som gmndar sig på tidigare anställning. På förslag av kommittén riktades en förfrågan i ämnet tUl intemationeUa arbetsbyrån.

Enligt art. 9 mom. 1 skaU den Ulegalt invandrade arbetstagaren åtnjuta lUcstäUdhet i fråga om behandling för sig själv och sin famUj med

Prop. 1976/77: 60 15

avseende på rättigheter grundade på tidigare anställning då del gäller lön, social trygghet och andra förmåner.

I regeringens skrivelse tiU ILO framhölls att det för rätt till förmåner från den svenska tilläggspensioneringen fömtsattes all det årligen hade registrerats pensionsgrundande inkomst för den försäkrade under hans aktiva tid. Sådan registrering fömtsätter i sin tur bl, a, alt den försäkrade årligen avger självdeklaration. Det låg emellertid i sakens natur att den som hade invandrat lill Sverige illegalt också, för atl undvika upptäckt, kunde vara benägen alt underlåta alt avge självdeklaration. Lagstiftningen förutsåg ingen möjlighet alt i efterhand rekonstruera den pensionsgrundande inkomsten för ell visst år. Liknande förhåUanden förelåg beträffande sjukförsäkringsförmåner. Enligt den svenska lagstiftningen är alla som är bosatta i landel sjukförsäkrade oavsett om de förvärvsarbetar eller inte. Om en person som har invandrat illegalt, likaledes för alt undvika upptäckt, underiåler all göra anmälan lill folkbokföringen om sin bosättning i landet, och följaktligen inle blir inskriven i allmän försäkringskassa, kan del emellertid påverka hans försäkringsskydd om han blir sjuk. För sjukpenning förulsätls också en föregående anmälan om sjukpenninggrundande inkomsi. Regeringen framhöll all bristen på försäkringsskydd i bägge de beskrivna fallen inle var en direkt följd av all invandraren vistades eller arbetade illegalt i landet ulan av hans egen — i och för sig begripliga — underlåtenhet att avge självdeklaration resp. anmäla sin bosättning i landet. Inte heller är försäkringsskyddet direkt knutet till viss anstäUning eller till att avgifter har betalts. Det framhölls också, såvitt gällde kravel på likabehandUng med svensk medborgare, att en svensk medborgare som försummar att iaktta här beskrivna skyldigheter skulle drabbas av samma konsekvenser. Regeringen önskade emellertid få ILO:s bekräftelse på att ett svenskt godtagande av bestämmelserna i konventionens art. 9 mom. 1 inte skulle föra med sig att det blev nödvändigt att komplettera de svenska socialförsäkringsbestämmelserna för att ta hänsyn till de situationer som här beskrivits.

Arbetsbyrån har, med det förbehållet att ILO:s stadga inle reglerar byråns kompetens i tolkningsfrågor, till arbetsmarknadsdepartementet överlämnat en inom byrån upprättad promemoria, I denna promemoria tar byrån fasta på att förlusten av förmåner i de beskrivna situationerna blir densamma för svenska medborgare som för migrerande arbetare. Byrån erinrar om att även andra än illegala invandrare av olika skäl kan vUja avstå från att t, ex. avge självdeklaration och noterar att konsekvenserna i socialförsäkringshänseende blir desamma i dessa faU. Byrån betraktar således inte förlust av förmåner som ett resultat av några diskriminerande åtgärder utan som en följd av uraktiåtenhet att iaktta en allmän, lagreglerad skyldighet. Byråns slutsats blu: att förlusten

Prop. 1976/77: 60 16

av förmåner i dessa fall inle slår i slrid med artikel 9 mom, 1 av konventionen,

I fråga om artikel 9 mom. 1 kvarstår härefter ett påpekande av ILO-kommittén alt de särskilda övergångsreglerna inom tilläggspensioneringen för svenska medborgare inte är förenliga med konventionens lik-slällighelskrav. Denna fråga återkommer belräffande invandrare som lagligen invandrat till Sverige i konventionens del II och jag avser atl behandla den under artikel 10.

Vad beträffar konventionens del I framhöll ILO-kommittén slutligen atl ratifikalionshinder kunde anses föreligga i förhållande till art, 9 mom, 3. Däri föreskrivs alt om en arbetstagare eller hans familj avlägsnas från landel skall de inle bära kostnaden härför. Siatens invandrarverk ifrågasatte om inte bestämmelsen strider mot 67 § utlänningslagen (1954: 193, omtryckt 1975: 1358), i vilken del föreskrivs att utlänning, som avvisas, förpassas, förvisas eller utvisas, är skyldig att gälda kostnaden för sin befordran till den ort, dit han sänds genom myndighels försorg. Verket påpekade emellertid att utlänning i många fall inte heller nu bestrider kostnaden för avlägsnande. Om utlänningslagen i denna del inle är förenlig med konventionen bör den enligl verkels uppfattning anpassas till konventionens krav. ILO-kommittén föreslog för sin del atl de sakkunniga som skall se över utlänningslagstiftningen bör överväga gällande beslämmelser i förhållande till konventionen. På kommitténs förslag beslöt departementschefen överlämna konventionen nr 143 och den anslutande ILO-rekommendationen (nr 151) om migrerande arbetstagare samt däröver avgivna yttranden till ullänningslagkommiltén (A 1975: 04) för fortsatta överväganden. Dess utredningsarbete är ännu inte avslutat.

Såvitt avser konventionens del II påpekade statens invandrarverk atl det då ännu gäUande svensk-italienska arbetskraflsavtalet från år 1947 stred mot konventionens Ukslälldhelskrav vad gäller skydd mot tvång att tillhöra sammanslutning, Enligl art, 2 i avtalet förband sig de italienska arbetarna före avresan från Italien alt vid ankomsten till Sverige ansluta sig till den fackliga organisationen inom sitt yrke saml att vidmakthålla detta medlemskap under den tid de vistades i Sverige. IILO-konventionens art. 10 föreskrivs emellertid likställdhet för migrerande arbetstagare med avseende på bl. a. fackliga rättigheter och individuella och kollektiva friheter. ILO-kommittén föreslog därför alt den svensk-italienska överenskommelsen skulle ändras eller sägas upp. Med hänsyn till alt överenskommelsen som sådan sedan länge hade saknat praktisk betydelse beslöt regeringen den 6 maj 1976 att säga upp 1947 års svenskitalienska avtal beträffande utvandring av italienska arbetare tUl Sverige. Genom att avtalet sagts upp har ett hinder mot ratifUtation av konventionens del II undanröjts. Det viktigaste ratifikationshindret var enligt ILO-kommitténs uppfatt-

Prop. 1976/77: 60 17

ning bristen på överensslämmelse mellan de svenska bestämmelserna om social trygghet och konventionens krav på likställdhet mellan migrerande arbetare och egna medborgare. Likställdhetskravet enligl art, 10 gäller nämligen utöver de tidigare nämnda fri- och rättigheterna bl, a, social trygghet. Av betydelse i detta sammanhang är framför alll gällande pensionsbestämmelser, och jag vill erinra om följande.

Berättigade lUl folkpension är enligt lagstiftningen endasl svenska medborgare. Utlänningars räll lill folkpension regleras genom bilaterala och muUUaterala konventioner som Sverige har slutit. Ulöver all de lagstadgade förutsättningarna — uppnådd pensionsålder och motsvarande — skall vara uppfyllda uppställer konventionerna skilda vUlkor beträffande bosättningstid i Sverige m. m. De lider som krävs varierar mellan konventionerna. Nordiska medborgare har mest gynnad ställning.

Beträffande motiven bakom denna reglering vill jag hänvisa tiU framstäUningen i prop. 1975/76: 51 och de tilläggsdirektiv som den 13 november 1975 gavs ål pensionskommittén (S 1970: 40). I lUläggsdirekli-ven har kommitién fått i uppdrag att överväga frågan om ell minimiskydd i form av lagfäst rält till folkpension på vissa villkor för invandrare som inle omfattas av konvention.

Inom tilläggspensioneringen krävs enligt allmänna regler pensionspoäng för minsl 30 år för oavkortad liiräggspension. För svenska medborgare som är födda senast år 1914 krävs enligt särskilda övergångsregler 20 år och för dem som är födda åren 1915—1923 gäller en successiv upptrappning lill den allmänna 30-årsregeln, Övergångsreglerna har sin grund i att de nu angivna åldersklasserna vid ATP-systemets genomförande år 1960 inte hade möjlighet atl före pensionsåldern tjäna in en oavkortad tiUäggspension enligl vanliga regler. De lindrigare vUlkoren enligt övergångsreglerna har motiverats med att dessa äldre försäkrade genom sin insats hade bidragit till den välståndsuppbyggnad som gjorde ATP-reformen möjlig. Genom utslag i försäkringsdomslolen har bestämmelserna ansells tillämpliga även på medborgare i övriga nordiska länder till följd av den nordiska Irygghetskonvenlionen,

I övrigt föreUgger således en skillnad i behandlingen av svenska och ulländska medborgare. Motivet för att ulländska medborgare inle har ansetts böra kunna åberopa sig på övergångsreglerna har varit all det i deras fall inte har funnits fog för ett allmänt anlagande att den arbetsinsats som utförts före ATP-reformens genomförande har kommit det svenska samhället till godo. Invandringen till Sverige har nämUgen först relativt setl sent fått större omfattning. Enligt tilläggsdirektiven till pensionskommittén har emellertid kommittén också alt överväga behovet av regler som utsträcker de förmånligare villkoren till invandrare som faktiskt har varit verksamma i Sverige under lång tid innan ATP infördes,

ILO-kommittén föreslog alt texterna tUl konventionen nr 143 och re-

2 Riksdagen 1976/77. 1 saml Nr 60

Prop. 1976/77: 60 18

kommendationen nr 151 samt däröver avgivna yttranden skulle överlämnas tUl pensionskommittén för beaktande i dess fortsatta arbete. Förslaget omfattade också den år 1949 antagna ILO-konvenlionen (nr 97) om migrerande arbetare, vilken av liknande skäl inle har ratificerats av Sverige. Departementschefen beslöt följa kommitténs förslag också i denna del och handlingarna har överlämnats lUl pensionskommittén. Utredningsarbetet fortgår aUtjämt,

Av vad jag nu har sagt framgår alt hinder kvarstår mol ratifikation av såväl del I som del II av konventionen nr 143, Vissa frågor som konventionen berör är föremål för prövning i pågående utredningar. Det är därför inte möjligl all f, n, förorda att någon del av konventionen ratificeras.

Såsom jag har nämnt inledningsvis skall varje medlem i ILO inom etl år från avslutandet av etl konferenssammanträde underställa antagna konventioner och rekommendationer vederbörlig myndighet. Någon motsvarande skyldighet beträffande den s, k, världssyssdsätlningskonfe-rensens slutdokument finns inle. Jag finner dock nämnda dokument vara av så stort allmänt intresse att det bör göras tillgängligt i svensk översättning,

Belräffande sysselsättningskonferensens resultat vUl jag anföra följande.

ILO:s generaldirektör hade i sin rapport tUl konferensen understrukit alt den huvudfråga konferensen hade atl ta slällning lill gällde huruvida varje land skulle uppmanas alt anta en s. k. basbehovsstralegi. En sådan innebar enligl analysen i rapporten alt utvecklingsansträngningarna i första hand skuUe inriklas på att tillgodose de fattigaste människomas grundläggande behov av mat, kläder, bostad, sociala tjänster samt arbele. Konferensen godkände med slor majoritet den föreslagna strategin och antog ett uttalande om atl de ålgärder som krävs för atl tillgodose behoven skall bUda kärnan i strategin för FN:s utvecklingsarbete,

I fråga om internalionell migration och sysselsättning fastställde konferensen tre huvudprinciper som borde styra åtgärderna på detta område. NationeUa och internationella åtgärder skaU inriklas dels på alt skapa attraktiva alternativ till emigration i utvandringsländerna, dels skydda emigranter och deras familjer från de problem som ibland är förknippade med utvandring och dels vidta ålgärder så att ul- och invandring inte drabbar övriga invånare i in- och utflyllningsländer.

Även i fråga om aktiv arbetsmarknadspoUtik och anpassningsåtgärder nåddes enighet utan större svårigheter. Konferensen underströk mycket klart behovet av all industriländerna inriktar sin ekononuska politik på att upprätthålla full sysselsättning. Av störst intresse för utvecklmgs-länderna på delta område var sannolikt att alla parter (regerings-, arbelsgivar- och arbetstagarrepresentanter) stödde etl uttalande om att industriländerna genom sin arbetsmarknadspolitik skulle vidga möjlig-

Prop. 1976/77: 60 19

heter att underlätta import av färdigvaror och halvfabrikat från utvecklingsländerna.

I diskussionen om sysselsättningsskapande teknologi i utvecklingsländerna enades konferensen om att teknikvalet måste anpassas till varje lands särskilda förutsättningar och ske med hänsyn tagen både till sysselsättnings- och tillväxlmål. Utvecklingsländernas regeringsrepresenlanler samt arbetslagargmppen gav också sitt stöd för ett i generaldirektörens rapport framfört förslag om alt upprätta två nya internationella institutioner som skulle ägna sig åt att främja utveckling och överföring av lämplig teknologi för utvecklingsländerna. Övriga delegationer ansåg sig inte kunna ta ställning till dessa förslag innan pågående utredningar hade behandlats, däribland FN:s generalsekreterares rapport lUl världsorganisationens ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) om organisationen av ett internationellt teknologiskt informationssystem.

Beträffande de multinationella företagens sysselsättningsskapande roll i utvecklingsländerna kunde ingen som helst enighet nås trots avsevärda ansträngningar, I konferensens slutdokument redovisas därför de tre parternas inställning separat.

Hemställan

Med hänvisning tiU vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen

dels föreslår riksdagen att godkänna konventionen (nr 144) om samråd på trepartsbasis för atl främja genomförandet av ILO:s normer,

dels lämnar riksdagen tillfälle att avge yttrande över vad jag i övrigt har anfört om de vid internationella arbetskonferensens scxtionde och sextioförsta sammanträden antagna instrumenten.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder som föredraganden har hemställt om.

Convention (No. 144) Concerning Tripartite Consultations to Promote the Implementa-tion of Intemational Labour Standards

The General Conference of the International Labour Organisalion,

Having been convened al Geneva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in ils Sixly-first Session on 2 June 1976, and

RecaUing the terms of existing intemational labour Convenlions and Recommendations—in particular the Freedom of Association and Protection of the Right to Organise Convention, 1948, the Right lo Organise and Collective Bargaining Convention, 1949, and the Consullalion (Industrial and National Levels) Recommendation, 1960—which affirm the right of employers and workers to establish free and independent organisations and call for measures to promote effeclive consultation at the national level betv/een public authorities and employers' and workers' organisations, as well as the provisions of numerous intemational labour Convenlions and Recommendations which provide for the con-suhalion of employers' and workers' organisations on measures to give effect thereto, and

Having considered the fourth item on the agenda of the session which is entitled " Establishment of tripartite machinery lo promote the implemenlation of intemational labour standards", and having decided upon the adoption of certain proposals concerning tripartite consultations to promote the implemenlation of intemational standards, and

Having determined that these proposals shall lake the form of an intemational Convention,

adopts this Iwenly-firsl day of June of the year one thousand nine hundred and sev-enly-six the following Convention, which may be cited as the Tripartite Consultation (International Labour Standards) Convention, 1976:

Bilaga 1

Översättning

Konvention (nr 144) om samråd på trepartsbasis för att främja genomförandet av ILO:s normer

InternationeUa arbetsorganisationens allmänna konferens,

som av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallals till Geneve och där samlats den 2 juni 1976 lill sitl sextioförsta sammanträde,

som hänvisar till bestämmelserna i existerande av ILO antagna konventioner och rekommendationer — särskilt 1948 års konvention om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, 1949 års konvention om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten och 1960 års rekommendation om samråd och samverkan (bransch-planet och det nationella planet) — vari arbetsgivarnas och arbetstagarnas rält att bilda fria och oberoende organisationer bekräftas och ålgärder påkallas i syfte att främja effektivt samråd på nationeU nivå mellan de offentliga myndigheterna och arbetsgivar-och arbetstagarorganisationerna, ävensom de föreskrifter i flera av ILO antagna konventioner och rekommendationer som avser samråd med arbelsgivar- och arbetstagarorganisationer om ålgärder för deras genomförande,

som behandlat den fjärde punkten på sammanträdets dagordning, vilken har benämnts "Införande av trepartsförfaranden för att främja genomförandet av ILO:s normer" och som beslutat anta vissa förslag angående samråd på trepartsbasis för atl främja genomförandet av ILO:s normer,

och som beslutat att dessa förslag skall ta formen av en internationell konvention,

antar denna den tjugoförsta dagen i juni månad år nittonhundrasiultiosex följande konvention, som kan benämnas 1976 års konvention om samråd på trepartsbasis (ILO :s normer):

Artide 1

In this Convention the term "representative organisations" means the most representative organisations of employers and workers enjoying the right of freedom of association.

Artide 2

1. Each Member of the International
Labour Organisation which ratifies this
Convention undertakes to operate proce
dures which ensure effeclive consultations,
with respect to the malters concerning the
activities of the International Labour Orga
nisation sel out in Artide 5, paragraph 1,
below, between representatives of the gov
ernment, of employers and of workers.

2, The nature and form of the proce
dures provided for in paragraph 1 of this
Artide shall be determined in each country
in accordance with national practice, afler
consultation with the representative organi
sations, where such organisations exisl and
such procedures have not yel been eslab
lished.

Artikel 1

1 denna konvention avses med uttrycket "representativa orgariisationer" de mest representativa organisationerna av arbetsgivare och arbetstagare som åtnjuter rätten till föreningsfrihet,

Artikd 2

1, Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna konvention, åtar sig att tlUämpa förfaranden som säkerställer effektivt samråd mellan representanter för regeringen, arbetsgivarna och arbetstagarna om de frågor rörande internationella arbetsorganisationens aktiviteter, som anges i efterföljande artikel 5, mom, 1.

2, Arten och formerna av de förfaranden som avses i mom, 1 i denna artikel skall bestämmas i varje land i enlighet med nationell praxis efler samråd med de representativa organisationerna, där sådana organisationer existerar och sådana förfaranden ännu inte har införts.

Artide 3

1. The representatives of employers and
workers for the purposes of the procedures
provided for in this Convention shall be
freely chosen by their representative orga
nisations, where such organisations exisl,

2, Employers and workers shall be repre
sented on an equal footing on any bodies
through which consultations are under
taken.

Artide 4

1. The competent authority shall assume
responsibUity for the administrative sup
port of the procedures provided for in this
Convention.

2, Appropriate arrangements shall be
made between the competent authority and
the representative organisations, where such
organisations exisl, for the financing of any
necessary training of participants in these
procedures.

Artide 5

1. The purpose of the procedures provided for in this Convention shall be consultations on—

Artikel 3

1. För de förfaranden som avses i denna
konvention skall representanter för arbets
givare och arbetstagare frilt väljas av deras
representativa organisationer, där sådana or
ganisationer existerar,

2, Arbetsgivare och arbetstagare skall
vara representerade på grundval av lika
berättigande i alla organ genom vilka sam
råd äger rum.

Artikel 4

1. Vederbörande myndighet skall åta sig
ansvaret för del administrativa slödet för de
förfaranden som avses i denna konvention,

2, Lämpliga överenskommelser skall träf
fas mellan vederbörande myndighet och de
representativa organisationerna, där sådana
organisationer existerar, om finansiering av
all erforderlig utbUdning av personer som
medverkar i dessa förfaranden.

Artikel 5

1, De förfaranden som avses i denna konvention skall syfta till samråd om

(a) government replies lo queslionnaires concerning items on the agenda of the International Labour Conference and government commenls on proposed texts to be discussed by the Conference;

(b) the proposals to be made lo the competent authority or authorities in connection with the submission on Convenlions and Recommendations pursuant to artide 19 of the Constitution of the International Labour Organisation;

(c) the re-examinalion al appropriate
intervals of unratified Convenlions and of
Recommendations to which effect has not
yel been given, to consider what measures
might be laken lo promote their implemen
lation and ratification as appropriate;

(d) queslions arising out of reports to be
made to the International Labour Office
under artide 22 of the Constitution of the
International Labour Organisation;

(e) proposals for the denunciation of
ralified Convenlions,

2, In order to ensure adequate consideration of the mallers referred to in paragraph 1 of this Artide, consultations shall be undertaken at appropriate intervals fixed by agreement, but al least once a year.

(a) regeringarnas svar på frågeformulär rörande punkter på internationella arbetskonferensens dagordning och regeringarnas kommentarer lUl förslag lill texter som skall diskuteras av konferensen;

(b) de förslag som skall underställas vederbörande myndighet eller myndigheter i samband med framläggandet av konventioner och rekommendationer i enUghet med artikel 19 i internationella arbetsorganisationens stadga;

(c) förnyad prövning med lämpliga lids
mellanrum av icke ratificerade konventioner
och av rekommendationer, som ännu inte
har börjat tUlämpas, i syfte all överväga
vilka ålgärder som kan vidtas för all främja
deras genomförande och i förekommande
fall ratificering;

(d) frågor som uppstår i samband med
redogörelser som skall tillställas internatio
nella arbetsbyrån i enlighet med artikel
22 i internationella arbetsorganisationens
stadga;

(e) förslag om uppsägning av ratificerade
konventioner.

2, För att säkerstäUa en tillfredsställande prövning av de frågor som avses i mom. 1 i denna artikel skall samråd äga rum med lämpliga tidsmellanrum, fastställda genom överenskommelse, dock minst en gång om året.

Artide 7

The formål ratifications of this Convention shall be communicated to the Director-General of the International Labour Office for registration.

Artide 8

1. This Convention shall be binding only upon those Members of the International Labour Organisation whose ratifications have been registered wilh the Director-General.

Artikel 7

De officiella ratifikationerna av denna konvention skall delges internationella arbetsbyråns generaldirektör och registreras av honom.

Artikel 8

1. Denna konvention är bindande endast för de medlemmar av internationeUa arbetsorganisationen vilkas ratifikationer registrerats av generaldirektören.

2. It shall come into force iwelve monlhs after the date on which the ratifications of two Members have been registered with the Direclor-General.

3. Thereafter, this Convention shall come into force for any Member iwelve monlhs after the date on which its ratification has been registered.

Artide 9

1. A Member which has ratified this
Convention may denounce il afler the ex
piralion of len years from the date on
which the Convention first comes into
force, by an act communicated lo the Di
rector-General of the International Labour
Office for registration, Such denunciation
shall not take effect until one year after
the date on which il is registered,

2, Each Member which has ralified this
Convention and which does not, within the
year following the expiralion of the period
of ten years mentioned in the preceding
paragraph, exercise the right of denuncia
tion provided for in this Artide, will be
bound for another period of ten years and,
thereafter, may denounce this Convention
at the expiralion of each period of ten
years under the terms provided for in this
Artide.

2. Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer registrerats av generaldirektören,

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 9

1. Medlem som ratificerar denna konven
tion kan, sedan tio år förflutit från den lid
punkt då konventionen försl trädde i kraft,
uppsäga densamma genom skrivelse som
delges internationella arbetsbyråns general
direktör för registrering. Uppsägningen trä
der ej i kraft förrän etl år efter del den
registrerats,

2, Varje medlem, som ratificerar denna
konvention och icke inom ett år efter ut
gången av den i föregående mom, nämnda
tioårsperioden gör bruk av den uppsäg
ningsrätt som medges i denna artikel, skall
vara bunden för en ny period av tio år och
kan därefter på de i denna artikel före
skrivna viUkoren uppsäga konventionen vid
utgången av varje tioårsperiod.

Artide 10

1, The Director-General of the Interna
tional Labour Office shall notify all Mem
bers of the International Labour Organisa
tion of the registration of all ratifications
and denunciations communicated to him by
the Members of the Organisalion,

2. When notifying the Members of the
Organisation of the registration of the
second ratification communicated lo him,
the Director-General shall draw the alten
lion of the Members of the Organisalion to
the date upon which the Convention will
come into force.

Artikel 10

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta samtliga medlemmar av internationella arbetsorganisationen om registreringen av alla ratifikationer och uppsägningar, som delgivits honom av organisationens medlemmar.

2. När generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om registreringen av den andra ratifikationen i ordningen, som delgivits honom, skall han fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag då konventionen kommer all träda i kraft.

full particulars of all ratifications and acts of denunciation registered by him in accordance with the provisions of the preceding Artides.

Artide 12

Al such times as it may consider necessary the Goveming Body of the International Labour Office shall present to the General Conference a report on the working of this Convention and shall examine the desirability of placing on the agenda of the Conference the question of ils revision in whole or in part.

Artide 13

1. Should the Conference adopt a new
Convention revising this Convention in
whole or in part, then, unless the new Con
vention otherwise provides—

(a) the ratification by a Member of the new revising Convention shall ipso jure involve the immediale denunciation of this Convention, notwithstanding the provisions of Artide 9 above, if and when the new revising Convention shall have come into force;

(b) as from the date when the new revising Convention comes into force this Convention shall cease to be open to ratification by the Members,

2. This Convention shall in any case re
main in force in ils actual form and con
tent for those Members which have ralified
il but have not ratified the revising Con
vention.

Artide 14

The English and French versions of the text of this Convention are equally author-hative.

uppsägning, som registrerats av honom enligt bestämmelserna i föregående artiklar.

Artikd 12

Närhelst internationella arbetsbyråns styrelse finner det erforderligt skall styrelsen förelägga internationella arbetsorganisationens allmänna konferens en redogörelse för konventionens tillämpning och överväga om det finns skäl att på konferensens dagordning uppföra frågan om dess revision, helt eller delvis.

Artikel 13

1. Om konferensen antager en ny kon
vention, varigenom förevarande konvention
helt eller delvis revideras, och den nya kon
ventionen ej föreskriver annat,

(a) skall, utan hinder av bestämmelserna i artikel 9, en medlems ratifikation av den nya konventionen i sig innefalla omedelbar uppsägning av förevarande konvention, under förutsättning atl den nya konventionen trätt i kraft;

(b) skall från den dag, då den nya konventionen träder i kraft, förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl
förbli gällande till form och innehåll för de
medlemmar som ratificerat densamma men
icke ratificerat den nya konventionen, var
igenom förevarande konvention revideras.

Artikel 14

De engelska och franska texterna lill denna konvention skall ha lika vitsord.

Recommendation (No. 152) Concerning Tripartite Consultations to Promote the Im-plementation of Intemational Labour Standards and National Action Relating to the Activities of the International Labour Organisation

The General Conference of the International Labour Organisalion,

Having been convened at Geneva by the Governing Body of the International Labour Office, and having mel in ils Sixty-firsl Session on 2 June 1976, and

RecaUing the terms of existing inler-national labour Convenlions and Recommendations—in particular the Freedom of Association and Protection of the Right to Organise Convention, 1948, the Right to Organise and Collective Bargaining Convention, 1949, and the Consultation (Industrial and National Levels) Recommendalion, 1960—which affirm the right of employers and workers to establish free and independent organisations and call for measures lo promote effective consultation at the national level between public authorities and employers' and workers' organisations, as well as the provisions of numerous International labour Convenlions and Recommendations which provide for the consultation of employers' and workers' organisations on measures to give effect thereto, and

Having considered the fourth item on the agenda of the session which is entitled "Establishment of tripartite machinery to promote the implemenlation of intemational labour standards", and having decided upon the adoption of certain proposals concerning tripartite consultations to promote the implemenlation of intemational labour standards and national action relating to the activities of the International Labour Organisation, and

Having determined that these proposals shall take the form of a Recommendation,

adopts this twenty-first day of June of

BUaga 2

Översättning

Rekommendation (nr 152) om samråd på trepartsbasis för att främja genomförandet av ILO:s normer och om nationella åtgärder i samband med ILOrs aktiviteter

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

som av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 2 juni 1976 lill sitt sextioförsta sammanträde,

som hänvisar till bestämmelserna i existerande av ILO antagna konventioner och rekommendationer — särskUt 1948 års konvention om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, 1949 års konvention om organisationsrätten och den kollekliva förhandlingsrätten och 1960 års rekommendation om samråd och samverkan (bransch-planet och del nationella planet) — vari arbetsgivarnas och arbetslagamas rätl att bilda fria och oberoende organisationer bekräftas och åtgärder påkallas i syfte alt främja effektivt samråd på nationell nivå mellan de offentiiga myndigheterna och arbetsgivar-och arbetstagarorganisationerna, ävensom de föreskrifter i flera av ILO antagna konventioner och rekommendationer som avser samråd med arbelsgivar- och arbetstagarorganisationer om åtgärder för deras genomförande,

som behandlat den fjärde punkten på sammanträdets dagordning, vilken har benämnts "Införande av treparlsförfaranden för att främja genomförandet av ILO:s normer" och som beslutat anta vissa förslag angående samråd på trepartsbasis för att främja genomförandel av ILO:s normer och nationella åtgärder i samband med ILO:s aktiviteter,

och som beslutat atl dessa förslag skall ta formen av en rekommendation,

antar denna den tjugoförsta dagen i juni

the year one thousand nine hundred and seventy-six the following Recommendalion, which may be cited as the Tripartite Consultation (Activities of the International Labour Organisation) Recommendation, 1976:

1. In this Recommendation the term "representative organisations" means the most representative organisations of employers and workers enjoying the right of freedom of association.

2. (1) Each Member of the International Labour Organisation should operate procedures which ensure effective consultations with respect lo matters concerning the activities of the International Labour Organisation, in accordance with Paragraphs 5 to 7 of this Recommendation, between representatives of the government, of employers and of workers.

(2) The nature and form of the proce
dures provided for in subparagraph (1) of
this Paragraph should be determined in
each country in accordance with national
practice, afler consuUation wilh the re
presentative organisations where such proce
dures have not yel been eslablished.

(3) For inslance, consultations may be
undertaken—

(a) through a committee specifically conslituled for queslions concerning the activities of the International Labour Organisation;

(b) through a body with general competence in the economic, social or labour field;

(d) through writlen Communications,
where those involved in the consullative
procedures are agreed that such Communica
tions are appropriate and sufficient.

3. (1) The representatives of employers and workers for the purposes of the procedures provided for in this Recommendalion should be freely chosen by their representative organisations.

(2) Employers and workers should be represented on an equal footing on any bodies through which consuUations are undertaken.

(3) Measures should be taken, in co-

månad år nitlonhundrasjuttiosex följande rekommendation, som kan benämnas 1976 års rekommendation om samråd på treparts-basis (ILO:s aktiviteter):

1. 1 denna rekommendation avses med uttrycket "representativa organisationer" de mest representativa organisationerna av arbetsgivare och arbetstagare som åtnjuter rätlen till föreningsfrihet.

2. (1) Varje medlem av internationella arbetsorganisationer bör tillämpa förfaranden som säkerställer effektivt samråd mellan representanter för regeringen, arbetsgivarna och arbetstagarna om frågor rörande internationella arbetsorganisationens aktiviteter i enlighet med punkterna 5—7 i denna rekommendation.

(2) Arten och formerna av de förfaranden som avses i stycket (1) i denna punkt bör bestämmas i varje land i enlighet med nalionell praxis efler samråd med de representativa organisationerna, där sådana förfaranden ännu inle har införts.

(3) Samråd kan exempelvis äga rum

(a) genom en speciellt för frågor rörande internationella arbetsorganisationens aktiviteter bildad kommitté;

(b) genom elt organ med allmän kompelens på del ekonomiska, sociala eller arbelsmarknadspolitiska området;

(d) genom skriftiig kommunikation, då de
som medverkar i samrådsförfarandena är
ense om alt sådan kommunikation är lämp
lig och tillräcklig.

3. (1) För de förfaranden som avses i denna rekommendation bör representanter för arbetsgivare och arbetstagare fritt väljas av deras representativa organisationer.

(2) Arbetsgivare och arbetstagare bör vara
representerade på gmndval av likaberät
tigande i alla organ genom vilka samråd
äger mm,

(3) Åtgärder bör vidtagas i samverkan

operation with the employers' and workers' organisations concemed, lo make available appropriate training lo enable participants in the procedures to perform their functions effectively,

4, The competent authority should assume responsibUity for the administrative support and financing of the procedures provided for in this Recommendalion, including the financing of training programmes where necessary,

5, The purpose of the procedures provided for in this Recommendation should be consultations—

(a) on government replies to queslionnaires concerning items on the agenda of the International Labour Conference and government comments on proposed texts to be discussed by the Conference;

(b) on the proposals lo be made lo the competent authorities in connection wilh the submission of Convenlions and Recommendations pursuant lo artide 19 of the Constitution of the International Labour Organisalion;

(c) subject to national practice, on the préparation and implemenlation of legislative or other measures to give effect to International labour Convenlions and Recommendations, in particular lo ralified Convenlions (including measures for the implemenlation of provisions concerning the consultation or coUaboration of employers' and workers' representatives):

(d) on the re-examinalion at appropriate
intervals of unratified Convenlions and
of Recommendations lo which effect has
not yel been given, to consider what mea
sures might be laken lo promote their im
plemenlation and ratification as appropriate;

(e)   on questions arising out of     reports
to be made to the International     Labour
Office under artides 19 och 22       of the
Constitution of the International    Labour
Organisalion;

(/) on proposals for the denunciation of ratified Convenlions,

6, The competent authority, afler con
sultation with the representative organisa
tions, should determine the extent to which

med berörda arbelsgivar- och arbetstagarorganisationer för att tillhandahålla lämplig ulbildning som gör del möjligl för dem som medverkar i förfarandena att utföra sina funktioner på ett effektivt sätt,

,4, Vederbörande myndighet bör åla sig ansvarel för det administrativa slödet för och finansieringen av de förfaranden som avses i denna rekommendation, då så erfordras inberäknai finansieringen av utbildningsprogram,

5, De förfaranden som avses i denna re
kommendation bör syfta till samråd

(a) om regeringarnas svar på frågeformulär rörande punkler på inlernaiionella arbetskonferensens dagordning och regeringarnas kommentarer lill förslag till texter som skall diskuteras av konferensen;

(b) om de förslag som skall underställas vederbörande myndighet eller myndigheler i samband med framläggandet av konventioner och rekommendationer i enlighet med artikel 19 i internationella arbetsorganisationens stadga;

(c) om förberedande och genomförande
av lagstiftning eller andra åtgärder för att
tillämpa konventioner och rekommendatio
ner, som antagits av ILO, särskUt
ratificerade konventioner (inberäknai åt
gärder för genomförande av bestämmelser
angående samråd med eller medverkan av
representanter för arbetsgivare och arbetsta
gare), allt med hänsyn lagen lill nalionell
praxis;

(d) om förnyad prövning med lämpliga
tidsmellanmm av icke ratificerade konven
tioner och av rekommendationer, som ännu
inte har börjat tillämpas, i syfte alt över
väga vilka åtgärder som kan vidtas för att
främja deras genomförande och i förekom
mande fall ratificering;

(e) om frågor som uppslår i samband med
redogörelser som skall tUlställas internatio
nella arbetsbyrån i enlighet med artiklama
19 och 22 i internationella arbetsorganisa
tionens stadga;

(f) om förslag om uppsägning av ratifice
rade konventioner,

6, Vederbörande myndighet bör efter sam
råd med de representativa organisationerna
bestämma i vilken omfattning dessa förfa-

these procedures should be used for the purpose of consultation on other matters of mutual concern, such as—

(fl) the préparation, implemenlation and evaluation of lechnical co-operation activities in which the International Labour Organisation participates;

(b) the action to be taken in respect of
resolutions and other condusions adopted
by the International Labour Conference,
regional conferences, industrial commitlees
and other meetings convened by the Inter
national Labour Organisalion;

(c) the promotion of a better knowledge
of the activities of the International Labour
Organisation as an element for use in
economic and social policies and program
mes,

7, In order to ensure adequate consideration of the matters referred to in the preceding Paragraphs, consultations should be underlaken at appropriate intervals fixed by agreemenl, but at least once a year,

8, Measures appropriate lo national conditions and practice should be laken to ensure co-ordination between the procedures provided for in this Recommendalion and the activities of national bodies dealing with analogous questions,

9, When this is considered appropriate after consullalion wilh the representative organisations, the competent authority should issue an annual report on the working of the procedures provided for in this Recommendalion,

randen skall liilämpas för samråd i andra frågor av gemensaml intresse, såsom

(a) förberedande, genomförande och utvärdering av aktiviteter på det tekniska samarbetets område, i vilka internationella arbetsorganisationen medverkar;

(b) åtgärder som skall vidtas med anledning av resolutioner och andra beslul som antagils av internationella arbetskonferensen, regionala konferenser, industrikommittéer och andra av internationella arbetsorganisationen sammankaUade möten;

(c) främjande av ökad kunskap om internationella arbetsorganisationens aktiviteter såsom etl element som kan utnyttjas i ålgärder och program på det ekonomiska och sociala området,

7, För atl säkerställa en tiUfredsställande prövning av de frågor som avses i de föregående punkterna bör samråd äga rum med lämpliga tidsmellanrum, fastställda genom överenskommelse, dock minsl en gång om året,

8, Åtgärder lämpade efter varje lands förhållanden och sedvanor bör vidtagas för all säkerställa samordning mellan de förfaranden som avses i denna rekommendation och de aktiviteter som utövas av nationella organ som behandlar liknande frågor.

9, Då så befinnes lämpligt efter samråd
med de representativa organisationerna, bör
vederbörande myndighet årligen avge en re
dogörelse för hur de i denna rekommenda
tion avsedda förfarandena har fungerat.

Prop. 1976/77: 60 29

Bilaga 3

Bestämmelser för ILO-kommitténs verksamhet

Sedan Kungl, Maj:t den 12 juli 1927 beslutat inrätta en delegation med uppgift alt behandla ärenden rörande Sveriges medverkan i det internationella socialpolitiska samarbetet, utfärdade Kungl, Maj:t den 18 december 1936 nya bestämmelser för delegationen, vUka därefter ändrats genom beslut den 5 november och den 30 december 1937 saml den 18 maj 1962.

Delegationen har antagit benämningen ILO-kommittén.

Kungl, Maj:l faslställer — med upphävande av tidigare i ämnet meddelade beslut — följande bestämmelser för ILO-kommitténs verksamhet.

Kommiltén skall avge yttranden och upprätta förslag i ärenden rörande förhållandel lill internationella arbetsorganisationen samt även i övrigt biträda i frågor som rör Sveriges medverkan i del internationella arbetsmarknads- och socialpolitiska samarbetet.

Kommitién skall beslå av högsl nio ledamöter, vilka ulses av Kungl. Maj:t för två år. Av ledamölerna skall tre företräda del statiiga intresset, tre arbelsgivarintresset och tre arbetstagarintresset.

Kungl, Maj:t ulser även högst nio personer alt vid förfall för ledamöter i kommittén vara ersättare för dem,

Kungl, Maj:l ulser en av de ledamöter, som företräder det statUga intresset, all vara ordförande saml en av dessa ledamöter eller en av deras ersättare alt vara vice ordförande i kommittén.

Hos kommittén skall finnas en av chefen för arbetsmarknadsdepartementet förordnad sekreterare jämte det arbetsbiträde i övrigt som behövs.

Kommittén sammanträder på kallelse av ordföranden. När kommitién skall behandla ärende, vari kommittén inte skall ge uttryck ål viss mening, eller annat ärende av mindre betydelse, får ärendet på kommitténs vägnar handläggas av ordföranden ensam, Sådanl ärende skall anmälas på nästkommande sammanträde.

Det åligger kommittén särskilt

att till Kungl, Maj:l avge yttrande över rapporter och förslag från internationella arbetsbyrån,

atl till arbetsbyråns generaldirektör avge sådana redogörelser, som enligt artikel 19 i internationella arbetsorganisationens stadga skall upprättas av medlemsstat eller som föranleds av Sveriges medlemskap i internationella arbetsorganisationens induslrikommittéer,

att efter begäran av internationella arbetsbyrån eller annan mellanstatlig organisalion på Kungl. Maj:ls uppdrag utarbeta redogörelser för svenska arbetsmarknads- och socialpolitiska förhållanden eller lämna upplysningar därom,

samt att enligt fastställd ordning översätta och — i upplagestorlek som bestäms av chefen för arbetsmarknadsdepartementet — utge års-redogörelse från direktören för internationella arbetsbyrån,

Kommiltén äger atl från verk och myndigheter få de upplysningar och utlåtanden, som behövs för kommitténs verksamhel, samt att i särskilda fall anlita experter.

Prop. 1976/77: 60 31

Bilaga 4

Resolutioner

I, Resolution om upplagande av Angola som medlem i ILO,

II, Resolution om medgivande för Arabrepubliken Yemen all rösta,

III, Resolution om medgivande för Tchad atl rösta,

IV, Resolution om medgivande för Bolivia att rösta,

V, Resolution om Dominikanska Republikens obetalda avgifter,

VI, Resolution om fastställande av medlemsavgifter för nya medlemsstater (Saudiarabien, Surinam, Papua Nya Guinea, Bahamas, Mogambique och Angola).

VII, Resolution om sammansättningen av ILO:s administrativa domslol.

VIII, Resolution om erläggande av extra avgift tiU ILO:s tjänstepensionsfond.

IX, Resolution om utseende av en ledamot i ILO:s tjänstepensions-organ,

X, Resolution om tilläggsbudget för åren 1976—77,

XI, Resolution om indragning av ordinarie befallningar,

XII, Resolution om arbetsförhållanden och arbetsmiljö,

XIII, Resolution om att på dagordningen för nästa ordinarie konferenssammanträde föra upp etl ämne med beteckningen "Arbetsmiljö: luftföroreningar, buller och vibrationer",

XIV, Resolution om att på dagordningen för nästa ordinarie konfe-renssammanträde föra upp ett ämne med beteckningen "Anställningsförhållanden samt arbets- och levnadsvUlkor för sjukvårdspersonal".

Prop. 1976/77: 60 32

Översättning Bilaga 5

Slutdokument (principdeklaration och handlingsprogram) antaget av ILO:s världssysselsältningskonferens

Principdcklaration

Den ireparliska världskonferensen om sysselsättning, inkomstfördelning och socialt framåtskridande samt internationell arbetsfördelning, vilken hölls i Geneve från den 4 till den 17 juni 1976 i enlighet med den resolution som antogs av internationella arbetskonferensen vid dess 59:e sammanträde (1974),

som är medveten om all tidigare utvecklingsstrategier i flertalet utvecklingsländer inte har lett lill undanröjande av fattigdom och arbetslöshet; att de historiska utvecklingsprocesserna i dessa länder har gett upphov till en sysselsällningsslruktur som särskilt kännetecknas av en stark koncentration av arbetskraften till landsbygden, med höga nivåer av undersysselsättning och arbetslöshet; all undersysselsällning och fattigdom på landsbygden och inom den oslruklurerade sektorn i urbaniserade områden saml öppen arbetslöshet, särskilt i urbaniserade områden, har nått en sådan omfattning all det föreligger elt angelägel behov av väsentliga förändringar i utvecklingsstrategierna på såväl nalionell som internationell nivå för all så snabbt som möjligt säkerställa full sysselsättning och en tillräcklig inkomst för varje invånare på vår jord;

som är medveten om all de industrialiserade länderna inle har förmått upprätthålla full sysselsättning och att ekonomisk lågkonjunktur har lett till utbredd arbetslöshet;

som konstaterar att konferensen är ett viktigt initiativ av internationella arbetsorganisationen till stöd för de ansträngningar som många av medlemsstaterna gör för atl åsladkomma en rättvisare ekonomisk världsordning och atl den slår i samklang med övervägandena vid de viktigaste världskonferenserna under senare år;

som vidare erinrar om besluten vid Förenta nationernas sjätte och sjunde exlra generalförsamlingar, särskilt resolution 3202 (S-VI) angående upprättande av en ny ekonomisk världsordning och resolution 3362 (S-VIl) angående utveckling och internationellt ekonomiskl samarbele; som konstaterar att undersysselsättning, arbetslöshet, fattigdom, undernäring och analfabetism förorsakas av såväl nationella som internationella faktorer; alt de på nationell nivå förorsakas av strukturella faktorer som har sitt ursprung i underutveckling och alt de på internalionell nivå till största delen har sin grund i den försämrade situationen i utvecklingsländerna, vilken delvis är en följd av konjunktureUa och strukturella jämviktsrubbningar i världens ekonomiska situation;

som inser att elt av de primära målen för nationella utvecklingssträvanden och för internationella ekonomiska relationer bör vara all åsladkomma full sysselsättning och atl tillgodose de grundläggande behoven hos alla människor på jorden;

som engagerar sig för åstadkommande av en rättvis inkomst- och förmögenhelsfördelning genom strategier som är ägnade att undanröja fattigdomen och främja full, produktiv sysselsättning för att tillgodose de grundläggande behoven;

Prop. 1976/77: 60 33

som konstaterar

(a) alt arbetslöshet, undersysselsällning och förekomsten av sociala randgrupper är en universell angelägenhet, som för närvarande berör minsl en tredjedel av mänskligheten, och som kränker människovärdet och hindrar utövandet av rätten till arbete;

(b) att de två senasle årtiondenas erfarenhet har visat att i många länder en snabb tillväxt av bruttonationalprodukten inle automatiskt har minskat fattigdom och ojämUkhet och inte heller har åstadkommit tillräcklig produktiv sysselsättning inom godtagbara tidsperioder;

(c) den otillfredsställande internationeUa ekonomiska situationen och diskussionerna av problem rörande arbetslöshet och därmed sammanhängande frågor vid UNCTAD IV;

(d) att existensen av en ostrukturerad sektor i urbaniserade områden,
vilken har vuxit oproportionerligt i utvecklingsländerna under de senas
le årtiondena, och den kroniska brislen på arbetstillfällen på landsbyg
den utövar etl tryck på arbetsmarknaden och hindrar den sekloriella och
regionala integrationen av nationella utvecklingsfrämjande ålgärder;

(e) atl del är nödvändigt alt den nuvarande intemationeUa arbets
fördelningen, där utvecklingsländerna i huvudsak exporterar råvaror,
halvfabrikat och starkt arbetsintensiva helfabrikat saml importerar starkt
kapitalinlensiva industriprodukter, förändras på så sätt atl alla länder
får möjlighet alt ägna sig ål andra typer av produktion i enlighet med
deras nationella prioriteringar;

som erinrar om den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna, vilken antogs av Förenta nationernas generalförsamling år 1948, särskilt artikel 23;

som anser all endast produktivt arbete och inkomslgivande sysselsättning, utan diskriminering, gör det möjligl för människan att nå full utveckling socialt och som individ, och som framhåller atl säkerställd möjlighet lill arbete är en grundläggande mänsklig rättighet och frihet;

som anser all ökning av den produktiva sysselsättningen är ell av de effektivaste medlen att säkerställa en skälig och rättvis inkomstfördelning och atl höja levnadsstandarden för befolkningens flertal;

som är övertygad om att etablering och modernisering av små och medelstora företag såväl på landsbygden som i urbaniserade områden kommer alt öka sysselsätlningsvolymen och därigenom spela en betydande roll i en basbehovsstralegi och att den privata sektorn har en viktig roll att spela i utvecklingen och i skapandet av sysselsättning;

som anser att en integrerad utveckling i ulveckUngsländerna kan åstadkommas endast i den mån man i lika hög grad beaktar utvecklingens sociala, ekonomiska och politiska aspekter;

som hävdar all undersysselsällningens, arbetslöshetens och fattigdomens problem bör angripas genom direkta, väl samordnade ålgärder på både nalionell och internationell nivå;

som inser att i flertalet utvecklingsländer regeringen är den främsta drivkraften för utveckling och sysselsättning och del lämpligaste instrumentet för att åstadkomma en skälig och rättvis inkomstfördelning under effektiv medverkan av fackliga organisationer, organisationer av arbetande på landsbygden och arbetsgivarföreningar;

som inser att internationella relationer bör grundas på samverkan, inbördes beroende, nalionell suveränitet, folkens självbestämmanderätt och icke-inblandning i ländernas inre angelägenheter;

som framhåUer betydelsen av regional och subregional samverkan

3 Riksdagen 1976177. 1 saml Nr 60

Prop. 1976/77: 60 34

som etl viktigt instrument för alt vidga marknaderna, för alt underlätta användandet av moderna teknologier, effektiv industrialisering och bättre integration i världsekonomin samt alt ge slörre vikt ål utvecklingsländernas slällning i internationella relationer i syfte atl påskynda deras utveckUng;

som konstaterar utvecklingsländernas och vissa utvecklade länders fasta beslutsamhet att genomföra den nya ekonomiska världsordningen på grundval av de principer som innefattas i stadgan om staternas ekonomiska rättigheter och skyldigheter;

som konstaterar alt en granskning och värdering av strategin för det andra utvecklingsårtiondet (Förenta nationernas generalförsamlings resolution 3517) pågår och att förberedelser för det tredje utvecklings-årtiondet har inletts;

som är övertygad om alt strategin för del andra ulvecklingsårliondel behöver kompletteras med ett handlingsprogram tUl ledning för internationella och nationella utvecklingssträvanden som syftar till att tillgodose hela folkels grundläggande behov och särskilt de elementära behoven hos de lägsta inkomstgrupperna;

som erinrar om all ILO, särskilt genom sitt världssysselsällningspro-gram, har ell direkt ansvar för alt utforma en sådan strategi då del gäller all åstadkomma full produktiv sysselsättning under godtagbara arbetsvillkor och att säkerställa respekt för föreningsfriheten, organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten i enlighet med konventionerna nr 87, 98 och 135;

antager härmed och anmodar internationella arbetsbyråns styrelse atl genomföra handlingsprogrammet, då så är lämpligt i samverkan med andra internationella organisationer.

Handlingsprogram

I. Basbehov

1. Strategier och nationella utvecklingsplaner och program bör ut
tryckligen såsom ett förstahandsmål innefalla främjande av sysselsätt
ning och tiUgodoseende av de grundläggande behoven (basbehoven) hos
varje lands befolkning,

2, De basbehov, som avses i della handlingsprogram, innefattar två element. För det första innefattar de vissa minimibehov hos en familj med avseende på privat konsumtion: tillfredsställande kost, bostad och kläder ävensom viss hushåUsulruslning och inredning. För det andra avser de vissa gmndläggande tjänster som tillhandahålls av och för samhället i dess helhet, såsom rent dricksvatten, sanitära anordningar, allmänna färdmedel och anordningar för hälsovård, ulbildning och kultur,

3, En basbehovsorienterad politik förutsätter människornas medverkan vid fattandet av de beslut, som berör dem, genom organisationer som de själva vall.

4. I alla länder ingår fritt vald sysselsättning i en basbehovsorienterad
politik både som ett medel och som ett mål. Sysselsättningen ger upp
hov till elt produktionsresultat. Den ger den sysselsatte en inkomst, och
den ger individen en känsla av självaktning, av värdighet och av att
vara en nyttig samhällsmedlem.

Prop. 1976/77: 60 35

5, Del är av vikt att inse all begreppet basbehov är elt begrepp som
är specifikt för varje land och ell dynamiskt begrepp. Begreppet bas
behov bör ses i samband med ett lands hela ekonomiska och sociala
utveckling. Det bör under inga förhållanden uppfattas som avseende
enbart det minimum som erfordras för livets uppehållande; del bör ses
i samband med nationell självständighet, individernas och folkens vär
dighet och deras frihet atl geslaUa sht öde utan hinder.

Strategier och program för att skapa full sysselsättning och tillgodose basbehoven i utvecklingsländer

6, I utvecklingsländerna förutsätter etl tillgodoseende av basbehoven dels en snabbare ekonomisk tillväxt, dels åtgärder som syftar lill att ändra mönstret för ulvecklingen och att bereda de lägsta inkomstgrupperna möjligheter att utnyttja de produktiva resursema. Dessa åtgärder kommer ofla all kräva en omdaning av de sociala stmkturerna, däri inbegripet en inledande omfördelning av tillgångar, särskilt jord, med tillräcklig kompensation inom rimlig tid. Jordreformer bör kompletteras med ålgärder för samhällsutveckling på landsbygden, I vissa länder är emellertid offenllig äganderätt till och kontroll över andra tillgångar ell väsentligt inslag i deras strategi. Det är uppenbart all varje land måsle demokratiskt och självständigt bestämma sin politik i överensstämmelse med sina behov och målsättningar.

7, Varje nalionell sysselsättningscentrerad utvecklingsstrategi, som syfiar till att lillgodose basbehoven hos befolkningen i dess helhet, bör dock innefatta följande väsentliga element, i den mån länderna anser dem vara önskvärda:

Makroekonomiska åtgärder

(a) En ökning av arbetsvolymen och arbetsproduktiviteten i syfte alt öka de lägsta inkomstgruppemas inkomster;

(b) stärkande av produktions- och distributionssystemen för nödvändiga varor och Ijänster i enlighet med den nya efterfrågeslrukturen;

(c) en ökad mobilisering av resurser för investeringar; ålgärder för progressiv inkomst- och förmögenhetsbeskattning; genomförande av kredilpolitiska ålgärder för att säkerställa skapande av sysselsättning och ökad produktion av nödvändiga varor och tjänster;

(d) styrning av utnyttjande och bearbetning av naturtillgångar, även
som etablering av basindustrier som är ägnade att åstadkomma en själv
ständig och harmonisk ekonomisk utveckling;

(e) utvecklande av interregional handel, särskilt mellan utvecklings
länderna, i syfte att främja kollektiv självförsörjning och säkerställa till
godoseendet av grundläggande imporlbehov ulan permanent beroende
av hjälp utifrån;

(f) en planerad ökning av investeringarna i syfte att åstadkomma
diversifiering av sysselsättningen, teknologiskt framåtskridande och upp
hävande av skiljakligheter meUan regioner och meUan sektorer;

(g) reformering av prismekanismen i syfte alt åstadkomma slörre
rättvisa och effektivitet i allokeringen av resurser och all säkerställa till
räckUga inkomster för små producenter;

(h) reformering av skattesystemet i syfte att stimulera sysselsättningen och åsladkomma en i socialt avseende rättvisare inkomstfördelning; (i) tryggande av ekologisk balans och miljöbalans;

Prop. 1976/77: 60 36

(j) att slalen skapar politiska ramar lill ledning för den privata och den offentliga sektorn, då det gäUer alt tUlgodose grundläggande behov, och att den gör sina egna industriföretag till mönsterarbetsgivare; i många fall kan detta endast ske inom ramen för en nationeU planering;

(k) utvecldande av mänskliga resurser genom undervisning och yr-kesutbildriing,

SysselsättningspoUtiska åtgärder

8. Medlemsstaterna bör framför aUt lägga vikt vid skapande av sysselsättning, särskilt för att uppfylla kravet på att skapa tillräckligt många arbetstillfällen i utvecklingsländerna fram lill år 2000 och därigenom åsladkomma full sysselsättning. Bestämda mål bör uppställas för atl successivi minska arbetslöshet och undersysselsällning.

9. Följande åtgärder bör vidtagas för alt främja skapandet av sysselsättning:

(a) Medlemsstaterna bör ratificera ILO:s konvention nr 122 och ratificera, genomföra och garantera tillämpningen av skäliga normer på arbetsmarknadsområdet, däribland organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, såsom de fastslagits i ILO:s konventioner nr 87, 98 och 135.

(b) I kriterierna för utväljande och bedömning av projekl bör sysselsättnings- och inkomstfördelningsaspeklerna på lämpUgt sätt beaktas i utvecklingsplaneringen och i de internationeUa finansinstitutionernas ullåningspolilik,

(c) Medlemsstaterna bör genomföra aktiva arbetsmarknadspoUtiska ålgärder av den typ som avses i 1975 års ILO-konvenlion (nr 142) om ulvecklingen av mänskliga resurser och 1975 års rekommendation (nr 150) om utvecklingen av mänskliga resurser och anpassa åtgärder på företagsnivå, särskilt då del gäller rekrytering, arbetsorganisation, arbetsvillkor och arbetsinnehåll, på så sätt att underulnyttjade arbetskraftsresurser till fullo absorberas,

(d) Lönepolitiken bör vara så beskaffad att:

(i) den säkerställer vissa lägsta levnadsnivåer;

(u) reallönerna för arbetstagare och reaUnkomsterna för självständiga producenter skyddas och successivi ökas;

(iii) lönenivåerna är rättvisa och återspeglar den relativa samhälleliga produktiviteten;

(iv) dessa mål beaktas då antiinflationistiska inkomst- och prispolitiska åtgärder genomförs.

(e) LikstäUighet i fråga om behandling och avlöning för kvinnor
bör säkerställas.

Åtgärder inom landsbygdssektorn

10. Regeringarna bör ge hög prioritet åt utveckling på landsbygden och öka effektiviteten av sina ålgärder, däri inbegripet sådana som avser reorganisering av den agrara stmkturen. Utveckling på landsbygden innefattar modernisering av jordbruket, utveckling av jordbruks-baserade industrier och skapande av såväl fysisk som social infrastruktur. Den bör innefatta anordningar för undervisning och yrkesutbildning, byggande av huvudvägar och mindre vägar, tillhandahållande av kreditmöjligheter och tekniskt bislånd, särskilt ål småjordbmkare och jordbruksarbetare.

Prop. 1976/77: 60 37

11, Kooperativer bör främjas i enlighet med ILO:s rekommendation nr 127, och deras verksamhel bör inle enbart avse nyttjande av jord, utrustning och krediter, utan också sådana områden som transport, lagring, marknadsföring och distributionsnät, bearbetning och Ijänster i allmänhet. Större vikt bör läggas vid ulvecklingen av kooperativer i den nationella poUtiken, särskilt då de kan etableras på ell sådanl sätt att de lägsta inkomstgrupperna engageras genom deras egna organisationer,

12, I flertalet utvecklingsländer är agrarreformer, fördelning av jord och tillhandahållande av hjälptjänster av grundläggande betydelse för ulvecklingen på landsbygden. Ett minimikrav är att man skall tiUhandahålla byggnadstomter för bosläder åt jordbmks- och planlagearbetare och andra jordlösa arbetare och därigenom hjälpa dem atl bygga sina hem och göra dem oberoende, särskilt för den händelse de förlorar sin sysselsättning.

13, En basbehovsstralegi bör främst inriklas på alt säkerställa att landsbygdsbefolkningen effektivt och i slor omfattning deltar i den politiska processen för all väma sina intressen. Med tanke på den starkt hierarkiska sociala och ekonomiska strukturen i agrarsamhällen i vissa utvecklingsländer är det sannolikt all åtgärder för en rättvis omfördelning kan väntas bli resultallösa om de inle stöds av organisationer av arbetande på landsbygden. En politik som syftar till aktivt stöd ål mindre jordbrukare och organisationer av arbetande på landsbygden bör genomföras i syfte atl sätta dem i stånd atl effektivt medverka vid genomförandel av:

(a) program för agrarreformer, fördelning av överskoltsjord och nyodling av jord;

(b) program för utveckling av hjälptjänster, såsom kreditgivning, tillhandahållande av produktionsmedel samt marknadsföring;

(c) program beträffande andra åtgärder för skapande av sysselsättning, såsom offentiiga arbeten, jordbruksbaserade industrier samt hantverk på landsbygden.

Såsom närmare anges i ILO:s konvention nr 141, bör regeringarna skapa förutsättningar för utvecklingen av effektiva organisationer av arbetande på landsbygden.

Socialpolitiska åtgärder

14, Socialpolitiska åtgärder bör utformas i syfte att öka välfärden
för arbetande människor, särskUt kvinnor, ungdomar och åldringar.

Kvinnor

15, Efiersom kvinnorna utgör gruppen längst ner på stegen i många
utvecklingsländer, då det gäller sysselsättning, fattigdom, undervisning,
utbildning och status, rekommenderar konferensen alt särskild vikt skall
fästas i utvecklingsländerna vid att främja kvinnornas status, utbildning,
utveckling och sysselsättning och all integrera kvinnorna i landels eko
nomiska och medborgerliga liv.

16, Speciellt rekommenderar konferensen:

(a) undanröjande av varje slag av diskriminering i fråga om rätten lill arbete, avlöning, sysselsättning, yrkesrådgivning och yrkesutbildning (inberäknat utbildning i samband med anställning), befordran i anställning och tillträde till kvalificerade arbetsuppgifter;

(b) att gynnsammare arbetsviUkor säkerställs, så att kvinnorna kan

Prop. 1976/77: 60 38

utföra sina övriga funktioner i samhället och gifta kvirmor kan återgå till produktivt förvärvsarbete antingen på heltid eller på deltid;

(c) att kvinnornas arbetsbörda lättas genom att deras arbets- och levnadsvillkor förbättras och genom alt större resurser ställs till förfogande för investeringar lill förmån för kvinnor på landsbygden.

Ungdomar, äldre och handikappade

17. Vid genomförandel av basbehovsslralegier bör ingen diskrimi
nering äga rum mot ungdomar, äldre eller handikappade, AUa ansträng
ningar bör göras för atl bereda de unga produktiv sysselsättning, lika
möjligheter och Uka lön för arbele av samma värde, yrkesutbUdning
samt arbetsvillkor lämpade efter deras ålder. Exploatering av barnarbete
bör förbjudas i överensslämmelse med tillämpliga ILO-normer.

Medverkan av organiserade grupper

18. Regeringarna bör söka engagera arbetsgivarorganisationer, fackliga organisationer, organisationer av arbetande på landsbygden och producentorganisationer i förfaranden för beslutsfattande och i verkställande av beslut på alla nivåer. Dessa organisationer, vilka representerar befolkningens slora flertal, bör hjälpa lill alt formulera basbehoven och genomföra de erforderliga strategierna.

19. Arbetsgivar- och producentorganisationer, fackliga organisationer och andra organisationer av arbetande, såsom organisationer av arbetande på landsbygden, har en betydelsefull roll atl spela vid utformningen och genomförandet av framgångsrika utveckluigsstrategier. De bör uppmuntras alt effektivt medverka i beslutsprocessen. De arbetan-des organisationer har också stor betydelse för strävandena att reformera de existerande internationella ekonomiska strukturerna, och de har en viktig roll all spela då del gäller att åsladkomma en rättvisare inkomst- och förmögenhetsfördelning.

Utbildning

20. UtbUdning är i och för sig ett grundläggande behov, och likställdhet i fråga om tillgång till utbUdningstjänster, särskilt på landsbygden, är därför etl viktigt inslag i en basbehovsstralegi. Bristande tillgång till utbildning berövar många människor och särskilt kvinnor möjligheten att till fullo och på ett meningsfuUt sätt delta i samhällets sociala, ekonomiska, kulturella och politiska Uv.

21. System för undervisning och yrkesutbildning bör anpassas till de nationella utvecklingsbehoven och inte anta en elitistisk karaktär; vuxenundervisning och primär undervisning bör prioriteras, särskilt på landsbygden.

Befolkningspolitik

22. Höga födelsetal i områden som kämpar med fattigdom är inte
orsaken till underutveckling utan ett resultat av denna. De kan emeller
tid äventyra tUlgodoseendet av basbehoven. Endast genom att dessa be
hov tillgodoses, särskilt med hänsyn till utvecklingen av kvinnomas
ställning och status, kan föräldrar få bättre förutsättningar att bestäm
ma slorieken av sm famUj på ett sätt som är förenUgt med samhällets
målsättningar. Konferensen anser att befolkningspolitiska åtgärder, vil
ka är förenliga med den berörda kulturen och de berörda samhällena,
bör kraftigt uppmuntras i enlighet med rekommendationerna av 1974

Prop. 1976/77: 60 39

års världsbefolkningskonferens. Den rekommenderar alt information rörande befolkningsprogram görs tillgänglig för människorna i en form och på elt språk som de kan förstå.

Internationellt ekonomiskt samarbete

23, Tillgodoseendet av basbehoven är en nationell strävan, men dess framgång är framför allt beroende av stärkande av världsfreden, nedrustning och upprättandet av en ny ekonomisk världsordning. Världs-sysselsättningskonferensen stöder tiU fullo de ansträngningar som görs av FN:s generalförsamling, i synnerhet den vid den sjunde extra generalförsamlingen antagna resolutionen, och av vederbörande organ inom FN-syslemet för atl införa internationella reformer inom handeln och på finansområdet till förmån för utvecklingsländerna och sålunda bidra lill skapandet av en ny ekonomisk världsordning. Konferensen inser att en basbehovsstralegi endast är den första fasen i en process av omfördelning av den globala tillväxten.

24, Konferensen, som erkänner de primära målen för nationell utveckling, uppmanar i synnerhet ILO:s medlemsstater atl genom vederbörande FN-organ fullfölja sina strävanden alt:

(a) stabilisera utvecklingsländernas export av primärprodukter och förbättra deras bylesvillkor i utrikeshandeln genom alt finansiera etl integrerat råvamprogram;

(b) säkerstäUa ökat tillträde för utvecklingsländernas export av industrivaror till de rika ländernas marknader genom ålgärder för ensidig liberalisering av handeln;

(d) vidga del ömsesidiga ekonomiska samarbelel mellan länder med
olika sociala och ekonomiska syslem.

25, Arbetsgivargruppen önskade alt det skulle föras till protokollet atl den ansåg alt avsnittet om internationellt ekonomiskl samarbete låg utanför lLO:s kompetensområde och inte var lämpat för all kommenteras av arbetsgivarna. Gruppen instämde dock i att ILO bör samarbeta med vederbörande FN-organisationer, då så är lämpligl, vid genomförandel av sin politik i tredje världens länder,

26, Flera västliga industrialiserade länder önskade att det skulle föras till protokollet, att de ansåg avsnittet om internationellt ekonomiskt samarbele (punkterna 23 och 24) Ugga utanför ILO:s kompetensområde. De ansåg alt ILO inom sill kompetensområde bör samarbeta med andra FN-organisationer, då så är lämpligt, vid genomförandet av sin politik i tredje världens länder.

Rekommendationer

27, ILO bör samarbeta med andra FN-organ för alt genomföra öns
kade reformer i syfte att ge mening och reellt innehåll åt världssam
hällets uttalade åtagande att bislå nationella basbehovsslralegier. Orga
nisationen bör i synnerhet arbeta inom ramen av världssysselsältnings-
programmet och dess regionala komponenler samt dess erkända hjälp
medel, såsom normgivande verksamhet, tekniskt bistånd och program
met för branschinriktad verksamhel,

28, ILO bör i synnerhet uppmuntra genomförandet av program, som
gör del möjligt att skapa sysselsättning snabbt och på kort sikt för att

Prop. 1976/77: 60 40

omedelbart påverka fattigdomen och det omfattande slöseriet med mänskliga resurser. Konferensen rekommenderar att en del av den internationella fonden för utveckling av jordbruket, vilken uppgår lill 1 000 miljoner dollar, används för alt skapa sysselsättning inom landsbygdssektorn.

29, Internationella arbetsbyråns styrelse uppmanas att rekommendera en översyn av FN-organens forskningsprogram, praktiska verksamhel och organisatoriska struktur för alt de skall starkare koncentrera sig på de insalser de kan göra för tillgodoseendet av basbehoven, särskiU för de lägsta inkomstgrupperna. Den administrativa samordningskommittén (ACC) bör uppmanas att granska, övervaka och rapportera om arbetet inom de olika organen och regionala kommissionerna i FN-syslemet,

30, ILO bör, i samarbele både med andra FN-organ och med berörda nationeUa regeringar, överväga möjligheten att inleda elt världsomfattande program till slöd för hushållsundersökningar i syfte atl kartlägga fattigdomens natur, omfattning och orsaker; all hjälpa länderna att upprätta erforderliga organ för statistik och övervakning; och att mäta framåtskridandet mol etl tillgodoseende av de grundläggande behoven.

31, Medlemsstaterna bör i mån av möjUghet före årtiondets slut till
ställa internationella arbetsbyrån följande informationer:

(a) en kvantitativ uppskattning av basbehoven för de lägsta inkomstgrupperna inom deras befolkning, helst baserad på rön som gjorts av en för ändamålet upprättad treparlisk kommission;

(b) en beskrivning av strävanden som pågår eller förbereds i syfte alt genomföra basbehovsslralegin,

32, InternationeUa arbetsbyrån uppmanas att utarbeta en rapport till
ell ordinarie arbetskonferenssammanlräde före årtiondets slut och där
redovisa följande information:

(a) utformning av mer exakta begrepp som anger basbehoven på grundval av svar från olika länder;

(b) en översikt över samtliga informationer som mottagits från olika länder och en analys av situationen med avseende på basbehovens nivå och de åtgärder som vidtagits för atl tillgodose dem.

33, Internationella arbetsbyråns styrelse uppmanas all ta upp frågan om revision av konvention nr 122 på dagordningen för ett av internationella arbetskonferensens närmaste sammanträden.

34, Konferensen önskar slutUgen all de ålgärder som erfordras för alt tiUgodose basbehoven skall bli ett väsentUgt inslag i FN:s strategi för del andra utvecklingsårliondet och bilda kärnan i strategin för del Iredje utvecklingsårtiondet.

II. InternationeUa arbetskraftsrörelser och sysselsättning

Allmänna mål för nationella och internationella åtgärder

35, Nationella och internationella åtgärder på detta område bör ha
ett trefaldigt syfte: (i) att i ursprungslandet åstadkomma mera lockan
de alternativ till emigration; (ii) alt skydda de migrerande och deras fa
miljer mot de svårigheter och obehag som ibland åtföljer migration;
(iii) alt sörja för att varken migrationen eller dess alternativ bUr tUl för
fång för befolkningen i övrigt eller till skada för den ekonomiska och
sociala utvecklingen vare sig i ursprungslandet eller i anställningslandet.

Prop. 1916fll: 60 41

Åtgärder i syfte alt undvika behovet för arbetstagare att emigrera

36. Utvecklingsstrategin i ursprungsländerna bör i synnerhet innefalla en sysselsättningspolitik som är ägnad atl ge arbetstagarna produktiv sysselsättning och tUlfredsställande arbets- och levnadsviUkor.

37. Denna strategi bör genomföras inom ramen för multilateralt och bilateralt samarbele som gör del möjligl alt med sådana medel som intensifiering av lämpUga kapitalrörelser och överföring av tekniskt kunnande främja en för alla parter fördelaktig internationell arbetsfördelning, något som kräver anpassningsåtgärder i anstäUningsländerna.

Åtgärder mot missbruk i samband med migration och för främjande av likställdhet i fråga om möjligheter och behandling

38. Regeringar, arbetsgivare och arbetstagare i anstäUningsländerna
bör tillse all alla migrerande skyddas mot exploatering och i praktiken
åtnjuter likställdhet i fråga om möjligheter och behandhng. Dessa prin
ciper och medlen atl genomföra dem anges i detalj i ILO:s interna
tionella normer, i synnerhet i 1975 års konvention (nr 143) om migre
rande arbetstagare (tilläggsbestämmelser) och 1975 års kompletterande
rekommendation (nr 151) om migrerande arbetstagare. En särskUd an
strängning bör göras all ratificera och tiUämpa konventionen och till-
lämpa rekommendationens föreskrifter, särskilt i fråga om

(a) kampen mol missbruk i samband med migration, i synnerhet genom påföljder i enlighet med konventionens artikel 6;

(b) främjande av likställdhet i fråga om möjligheler och behandling då del gäller sysselsättning och yrkesutövning, social trygghet, fackliga och kulturella rättigheter och individuella och kollektiva friheter och särskilt uppmuntrande av de migrerande arbetstagarnas och deras familjers ansträngningar alt bevara sin nationella och etniska identitet ävensom sina kultureUa band med sitt ursprungsland, inberäknat möjligheten för barn atl erhålla undervisning i sitt modersmål;

i) återförening av familjer;

ii) skyddande av de migrerande arbetstagarnas hälsa;

iii) skapande av lämpliga sociala serviceanordningar;

(d) minimigarantier belräffande sysselsättning och vislelse,

39. I syfte att motverka diskriminering och illegal handel med ar
belskrafl bör regeringar, arbetsgivare och arbetstagare förstärka sina
ålgärder för all säkerställa tillämpningen av nationell lagstiftning och
kollektivavtal och snarast möjligt införa lämpliga straffrättsliga påfölj
der för alla som organiserar cUer medvetet drar nytta av illegala för
flyttningar av arbetskraft.

MuUUaterala och bilaterala överenskommelser

40. MuUUaterala och bilaterala överenskommelser bör komma till
stånd i syfte att reglera arbetstagares migration och problem som berör
migrerande arbetstagare och deras familjer. Sådana överenskommelser
bör stå i överensstämmelse med de principer som fastslagits i ILO:s
normer. I mån av möjlighet bör representativa arbetsgivar- och arbetsta
garorganisationer medverka vid deras utformning och genomförande,

41. Sådana överenskommelser bör baseras på ursprungsländernas och
anslällningsländernas ekonomiska och sociala behov; de bör ta hänsyn

Prop. 1976/77: 60 42

inte bara till behov och resurser av arbetskraft på kort sikl, ulan också till migrationens sociala och ekonomiska konsekvenser på lång sikt, såväl för de migrerande som för de berörda samhällena,

42, Etl av de viktigaste målen för ömsesidigt godtagna åtgärder inom ramen för dessa överenskommelser bör vara att utjämna variationer i migrationsrörelser, återflyttningar och valutaöverföringar och så långt det är möjligt göra dem förutsebara, regelmässiga och säkra, så alt genomförandet av program på lång sikt för ekonomisk och social utveckling underlättas,

43, Under hänsynstagande tiU de ekonomiska och sociala förhåUandena i berörda länder och regioner och de berörda migrationsrörelsernas särdrag bör dessa överenskommelser, då så är lämpligt:

(a) underlätta samordningen av sysselsättningspolitiska ålgärder, särskilt inom ramen för strävanden lill ekonomisk och social integration på regional basis;

(b) reglera rekryteringen av migrerande arbetstagare ulan diskriminering och i enlighet med deras fria val under överinseende av de berörda ländemas arbetsförmedlingsorgan;

(c) sörja för periodiskt utbyte av information mellan de berörda länderna beträffande de yrkeskategorier och det anlal arbetstagare som skulle kunna erbjudas anställningskontrakt och som skulle vara beredda att emigrera eller återvända till sitt ursprungsland; för detla ändamål bör informationscentraler för kvalificerad arbetskraft eUer databanker upprättas, som kan ge tillförlitlig information om utbudet av och efterfrågan på kvalificerad, högt kvalificerad och teknisk arbetskraft;

(d) förslärka samarbeiet mellan arbetsförmedlingsorgan och andra
organ som har befallning med migration och migrerande arbetstagare
i de berörda länderna;

(e) ge prioritet åt rekrytering av arbetstagare som är undersyssel
satta eller arbetslösa;

(f) föreskriva att ursprungsländerna bör vidta lämpliga åtgärder i
syfte alt undvika utflyttning av kvalificerade arbetstagare, däri inbe
gripet anpassning av undervisnings- och utbildningssystem efter natio
nella behov och medel alt erbjuda högt kvalificerad personal villkor,
som gör det möjligt för den atl stanna kvar och tjäna det egna landets
intressen;

(g) föreskriva alt anstäUningsländerna bör avstå från att rekrytera
kvalificerade och högt kvalificerade arbetstagare när det föreligger
känd eller potentiell brist på sådana arbetstagare i ursprungslandet;

(h) föreskriva atl anstäUningsländerna kan vidta kompletterande ålgärder för alt hjälpa utvecklingsländerna att nedbringa sina förluster av kvalificerad arbetskraft, exempelvis genom atl öka ulbildningsmöj-Ugheterna för sina egna medborgare inom de områden där det råder knapphet på kvalificerade krafter och genom att upphäva sådana delar av sin immigrationslagstiftning som uppmuntrar invandring av högt kvalificerade immigranter;

(i) sörja for metoder atl begränsa de förluster i ursprungsländerna, särskilt utvecklingsländer, som kan bli en följd av att kvalificerad personal, som dessa länder har gett undervisning och utbUdning, lämnar länderna ifråga;

(j) skapa anordningar för ulbildning, där sådana inte redan existerar, som gör det möjUgt atl

Prop. 1976/77: 60 43

i) på lämpligl sätt förbereda, informera och utbilda dem som önskar emigrera;

ii) erbjuda yrkesutbildning och avancemang för migrerande arbetstagare i anställningslandet;

iii) tillhandahålla utbUdning av arbetstagare, som önskar återvända till sina ursprungsländer, under hänsynstagande lill dessa arbetstagares anlag och behoven i deras länder;

(k) genomföra erforderliga åtgärder för att underlätta migrerande arbetstagares friviUiga återvändande till sina urspmngsländer och deras förnyade bosättning;

(1) sörja för sociala trygghetsförmåner för familjer, som har stannat kvar i ursprungslandet, och för lämpliga medel att säkerstäUa att migrerande arbetstagare som återvänder tiU sina hemländer kommer i åtnjutande av kontinuitet i fråga om sociala trygghetsförmåner;

(m) överväga behovet av all finansiera de ovan nämnda åtgärderna med lämpliga medel.

Internationella arbetsbyråns roll

44, På begäran bör internationella arbetsbyrån tiUhandahålla tekniskt samarbele åt berörda länder och tekniskt stöd åt regionala organisationer för atl göra det möjligl för dessa att förbereda och genomföra de ovan nämnda åtgärderna,

45, På begäran av berörda regeringar bör internationella arbetsbyrån studera möjligheten atl på regional eller subregional nivå upprätta ett system, utformat under medverkan av berörda representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, för att förbättra informationen om tillgången till arbetstillfällen inom vissa näringsgrenar och vissa typer av sysselsättning till förmån för dem som önskar emigrera eller återvända till sitl ursprungsland,

46, Internationella arbetsbyrån bör:

(a) företaga undersökningar rörande de ekonomiska och sociala verkningarna av oUka slag av arbetskraflsmigration;

(b) ulföra undersökningar och organisera sammankomster på regional eller subregional nivå beträffande problemen för migrerande arbetstagare som inte har beviljats inresa på reguljärt sätt eller som saknar officiella handlingar.

III. Teknologier för skapande av produktiv sysselsättning I utvecklingsländer

PoUtiska mål

47. Teknologin har en betydelsefull roll alt spela i utvecklingsprocessen, Efiersom teknologin hänger samman såväl med valet av produkter som med de kapitalinvesteringar, den arbetskraft och de kvalifikationer som erfordras för alt producera dem, har den betydelse för den produktiva sysselsättningens nivå och för inkomstfördelningen, Teknologui är därför elt viktigt element i basbehovsstrategin, vilken måste vara en del av den allmänna strategin för nationell, ekonomisk och social utveckling,

48. Det finns ett angeläget behov av ändamålsenlig och optimal teknologi, det vill säga sådana företagslednings- och produktionsmetoder som är anpassade för utvecklingsländernas resurser och framtida ut-

Prop. 1976/77: 60 44

vecklingsmöjligheter. En sådan teknologi bör medverka till atl öka möjligheterna tiU produktiv sysselsättning, undanröja fattigdom och åstadkomma en rättvis inkomstfördelning.

49. Ensidig användning av arbetsinlensiv teknik kommer varken att lösa utvecklingsländernas problem eller minska deras beroende av de industrialiserade länderna. Likaså kommer en ensidig användning av kapitalintensiv teknik att ställa utvecklingsländerna inför allvarliga problem: finansiella svårigheter, brisl på företagsledande och arbetsledande personal och dröjsmål med lösandel av sysselsättningsproblem. Utvecklingsländerna bör följaktligen komma fram tiU en rimlig balans mellan arbetsinlensiv och kapitalinlensiv teknik för att uppnå del grundläggande målet alt maximera tiUväxt och sysselsättning och tillgodose de grundläggande behoven. En sådan strategi, vilken syftar till jämvikt meUan de olika typerna av teknologier, bör också la hänsyn till önskemålet all införa avancerade tekniska meloder för alt reducera den existerande teknologiska klyftan mellan olika länder,

50, Val, utveckling och överföring av teknologi kräver all liUböriig vikt tillmäts uppbyggandet av nationell infrastruktur för ulvecklingen av mänskliga resurser, särskilt i syfte att främja ulbildningen av arbetare, tekniker och chefspersonal i och för utväljande av lämplig teknologi,

51, Vid utväljandet av nya teknologier lämpade för deras behov bör utvecklingsländerna la vederbörlig hänsyn lill behovet av att skydda sin ekologiska miljö och sina naturtillgångar. Det föreligger också ett behov av att ägna vederbörlig uppmärksamhet ål de sociala aspekterna, arbetsvillkoren och arbetslagarnas säkerhet då man inför nya teknologier.

Åtgärder på nationell nivå

52, Valet av lämpliga teknologier är beroende av de förhållanden som råder inom varje land och de utmärkande egenskaperna hos varje ekonomisk sektor. Valet bör också baseras på elt fullständigt utnyttjande av de nationella resurserna. Varje utvecklingsland har följaktligen rätt och skyldighet alt välja de teknologier som det bedömer som lämpliga. För att underlätta etl sådant val kan det vara fördelaktigt att upprätta nationella, subregionala och regionala centra för överföring och utveckling av teknologi och att främja samarbete såväl mellan utvecklingsländerna inbördes som mellan dessa och de utvecklade länderna. Internationella arbetsbyrån bör medverka tiU upprättandet av dessa centra i samverkan med andra organ inom FN-systemel.

53, Främjandet av forskning bör ges en grundläggande prioritet i strävanden att öka utvecklingsländernas nationeUa teknologiska kapacitet och minska deras beroende av de industrialiserade länderna. Denna forskning bör främsl bedrivas inom och under ledning av utvecklingsländerna själva eller inom molsvarande regionala eller subregionala organ, där sådana existerar, med tekniskt och finansiellt bislånd från internationella och andra organ som för närvarande är engagerade i sådan verksamhet. Den teknologiska forskningen bör dessutom bidra tUl alt tiUgodose de gmndläggande behoven,

54, Varje utvecklingsland bör påskynda lämpUga tekniska framsteg, särskilt på landsbygden och inom den oslmkturerade sektom i urbaniserade områden, i syfte att undanröja undersysselsällning och arbetslöshet och höja produktiviteten.

55, Utländska förelag bör i överensslämmelse med utvecklingsländernas nationella lagstiftning eller genom underhandlingar med dem och

Prop. 1976/77: 60 45

under hänsynslagande lill de nationella planerna för ekonomisk utveckling:

(a) införa teknologier som är både tillväxt- och sysselsättningsskapande, direki eller indirekt;

(b) anpassa teknologierna lill värdländernas behov och successivi er-sälta importerad teknologi med inhemsk teknologi;

(c) bidra lill finansiering av utbUdningen av infödd chefspersonal och teknisk personal för att bättre utnyttja och utveckla teknologin;

(d) tillhandahålla resurser och direki tekniskt bistånd för nationell
och regional teknologisk forskning;

(e) sprida teknologisk kunskap och medverka till dess ökning genom
atl låta inhemska producenter, och i synnerhet småförelag, framställa
delar och material som underleverantörer.

56. Varje utvecklingsland bör påskynda ulformningen och genomförandel av en plan för yrkesutbildning på följande nivåer:

(a) tekniker på mellannivå och kvalificerade arbetare som skaU sysselsättas i den produktionsteknik som hör samman med varor och Ijänster, avsedda atl tiUgodose de grundläggande behoven;

(b) högt kvaUficerad personal, tekniker, chefspersonal och kvalificerade arbetare som skall ersätta ullandsslalionerad personal som för närvarande tillämpar avancerad teknologi;

(c) högt kvalificerad personal samt tekniker som behövs för forskning och utredningsarbete vid nationella eller regionala institutioner för teknologisk forskning; och

(d) högt kvalificerad personal, tekniker och kvalificerade arbetare,
som bör tillförsäkras en viss social status och uppmuntran för att ut
flöde av utbildad arbetskraft skall förebyggas, alll i syfte alt främja ut
nyttjandet av teknologier som utformats för all uppnå materiella och so
ciala mål.

Åtgärder pä internationell nivå

57, InternationeUa organ och bilaterala och multi-bilalerala biståndsprogram bör ägna resurser och teknisk hjälp åt alt komplettera utvecklingsländernas ansträngningar,

58, För närvarande är flera organisationer inom FN-syslemet engagerade i arbele rörande ändamålsenliga teknologier för utvecklingsländerna. En bättre samordning av detta arbete skuUe säkerställa alt de potentiella fördelarna tiU fullo kan realiseras,

59, FN-organens gemensamma grupp för informationsutbyte och överföring av teknologi arbetar för upprättandet av ell kommunikationsnät för utbyte av teknologisk informaiion. Vid sitt andra sammanträde i maj 1976 rekommenderade den atl:

"Organisationer inom FN-systemel och andra organisationer som har ett väsentligt ansvar inom området för teknologisk information och överföring av teknologi bör vidga sina aktiviteter av ifrågavarande slag som beståndsdelar i det övergripande kommunikationsnätet och i ömsesidig samverkan, där så är lämpUgt, ställa sina egna informationsbaser och sina möjligheter till informationsbehandling tUl förfogande,"

Internationella arbetsbyrån bör förstärka sin verksamhet inom området för insamling och spridande av information om ändamålsenliga teknologier, särskilt för landsbygdsseklorn, och på della säll ge elt betydelsefullt bidrag liU upprättandet av det här ovan berörda kommunikationsnätet för informationsutbyte.

Prop. 1976/77: 60 46

60, Internationella arbetsbyrån bör omorientera och förslärka sin nuvarande verksamhel i syfte att tillhandahålla mera omfattande program för utbildnmg av arbelskrafl och utveckling av mänskliga resurser i utvecklingsländerna,

61, Internationella arbetsbyrån bör fortsätta alt bedriva forskning och tekniskt samarbete inom området för utveckling och överföring av teknologi. En arbetsgrupp med representanter för arbetsgivare och arbetstagare bör tUlsättas för all utreda frågor angående lämplig teknologi och dess betydelse för sysselsättning, yrkesutbildning och inkomstfördelning. Utvecklingsländerna bör direkt medverka i denna arbetsgrupp, som inte bör göra intrång på andra FN-organs aktiviteter,

62, 77-gruppen gav sitt stöd åt upprättandet av en rådgivande grupp för lämplig teknologi och en internalionell enhet för lämplig teknologi med speciell inriktnmg på forskning kring alternativ användning av resurser som medger etl slörre utnyttjande av arbetskraft per invesle-ringsenhet, dock under förutsättning all denna verksamhet inlegreras med de aktiviteter som pågår inom FN-syslemet, Arbetslagargmppen godkände också förslagen men framhöll atl dessa organ borde ha tre-partisk karaktär. Flertalet västliga industrialiserade länder stödde inte dessa båda förslag, Arbetslagargruppen och 77-gruppen stödde UNCTAD-förslaget om en internalionell uppförandekod för överföring av teknologi. Denna borde ha juridiskt bindande och inte friviUig karaktär. De stödde också förslaget alt 1883 års Pariskonvention om industriell äganderätt borde drastiskt revideras,

IV. Aktiv arbetsmarknadspolitik och anpassningsbistånd i utvecklade länder

Allmänna principer

63, Regeringarna i de utvecklade länderna bör genomföra beslutsamma åtgärder för alt uppnå och bevara full sysselsättning, det vill säga åsladkomma möjligheler till sysselsättning för alla dem som önskar arbeta, och medverka till en rättvis inkomst- och förmögenhelsfördelning i dessa länder. Sysselsättningspolitiken bör vara integrerad i den allmänna ekonomiska politiken och den nationella planeringen. Den bör vara förbunden med andra socialpolitiska åtgärder,

64, En framgång för en aktiv arbetsmarknadspolitik som genomförts i detta syfte kommer alt underlätta anpassningen till strukturella förändringar, inberäknat sådana som uppslår till följd av växande handel med utvecklingsländer, och därigenom främja tUlväxt och ökad sysselsättning i dessa länder. Sysselsättningspolitiken bör inte enbart baseras på ålgärder som påverkar den allmänna efterfrågan. Den bör också baseras på en rad selektiva åtgärder i syfte att skapa nya arbetstillfällen. Sådana selektiva åtgärder bör också bidra till bekämpandet av inflationen. Regeringarna i de industrialiserade länderna bör stärka samordningen av sin ekonomiska politik för att upprätthålla full sysselsättning. Åtgärder bör också vidtas för atl säkerställa ett intimt samarbete i fråga om arbetskraflsmigration mellan ursprungsländer och mottagarländer,

65, En sådan politik kommer alt bidra till en hög nivå av ekonomisk
aktivitet och förbättringar i den internationella ekonomiska ordningen
i enlighet med uttalanden av FN:s generalförsamling och den kom
mer att leda till ökat handelsutbyte med utvecklingsländerna och så
lunda öka tillväxten och sysselsättningen i dessa länder.

Prop. 1976/77: 60 47

66, Strukturella förändringar, som uppslår genom ändringar i den
internationella ekonomiska ordningen, bör inle äga rum på arbetstagar
nas bekostnad. Sådana förändringar bör bidra till skapande av arbets
tillfällen både i industrialiserade länder och i utvecklingsländer och
säkerställa lämplig sysselsättning för alla arbetstagare, något som gäller
alla länder oberoende av socialt och politiskt syslem. De berörda rege
ringarna bör tillhandahålla anpassningsbistånd för atl underlätta upp
rättandet av nya ekonomiska relationer mellan utvecklingsländer och
utvecklade länder. Det fömtsätts att sådant anpassningsbislånd inle skall
minska utvecklingshjälpen.

PoUtik och praktiska åtgärder

67, Den nationella sysselsättningspolitiken bör främsl inriktas på:

i) upprätthållande av en så hög efierfrågan på arbelskrafl som erfordras för alt åstadkomma full sysselsättning;

ii) generella och selektiva ålgärder för att främja stabil ekonomisk tillväxt;

iii) stärkande av åtgärder som är avsedda att ge skydd mot icke önskvärda verkningar av konjunkturutveckling eller strukturella förändringar, såsom de åtgärder som nämns i ILO:s konventioner och rekommendationer. Bland sådana åtgärder kan nämnas:

- längsta praktiskt möjliga varsellid för arbetstagare vilkas sysselsättning hotas;

- lämpliga inkomstnivåer för en period av rimlig längd och tryggande

av pensionsrättigheter;

- omskolning;

- särskUda åtgärder för kvinnor, migrerande arbetstagare, ungdomar och handikappade, beträffande vilka det föreligger speciella problem alt bereda nya arbetstillfällen.

Dessa frågor bör handläggas i intim samverkan mellan regeringar, arbetsgivare och arbetstagare,

68, Många av dessa inslag förekommer redan i de industrialiserade ländernas politik,

69, Vid genomförandet av sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör de industrialiserade länderna fullfölja och vidga ålgärder för liberalisering av handeln i syfte atl öka importen av hel- och halvfabrikat från utvecklingsländerna och därigenom främja dessas strävanden alt öka sysselsättning och inkomsler, samlidigl som sysselsättningen alltjämt hålls uppe i de industrialiserade länderna. Anpassningsbistånd utgör en lösning som är all föredra framför importrestriktioner,

70, I överensstämmelse med nationella lagar och syslem bör anpass-ningsbislåndet inledas i god lid innan arbelslagama förlorar sina arbeten, då detta kan klart fastställas, och inte först då arbetslösheten är omedelbart föreslående.

71, Regionala eller nationella anpassningsfonder skulle kunna upprättas av de industrialiserade länderna, eller existerande fonder (exempelvis EG:s sociala och regionala fonder) skulle kunna anpassas för ändamålet alt medverka vid anpassningen av näringsgrenar och arbetstagare som berörs av förändringar i den internationella ekonomiska situationen. Detta bör inte minska utvecklingshjälpen.

72, Konkurrensförmåga för nya importvaror från utvecklingsländer-

Prop. 1976/77: 60 48

na bör inte åstadkommas med åsidosättande av skäliga normer på arbetsmarknadsområdet,

73. Världssysselsättningskonferensen uttrycker förhoppningen att diskussionerna under de multilaterala handelsförhandlingarna angående GATT:s skyddsklausul, det vill säga GATT:s artikd 19, skall leda till förbättringar i del internationella skyddssystemel,

74. Regeringarna och arbelsgivar- och arbetstagarorganisationerna bör samarbeta för all förbättra arbetslivet. Arbetsgivarna och arbetstagarna bör överväga medverkan av arbetstagarna i angelägenheter av erkänt gemensamt intresse.

Förslag till handlingsprogram för ILO

75. lLO:s traditioneUa roll beträffande normer på arbetsmarknads
området bör fullföljas i syfte atl säkerställa respekt för skäliga normer
på arbetsmarknadsområdet såväl i utvecklingsländer som i industriali
serade länder.

76. Internationella arbetsbyrån skulle kunna bidra till utbytet av information och erfarenheter rörande funktionssätt och problem i samband med aktiv arbetsmarknadspolitik och anpassningsbislånd. Arbels-tagarrepresentanlerna ansåg atl byrån inom sill speciella kompelens-område och i samband med multilaterala handelsförhandlingar skulle kunna bidra till förbättringen av ell internationellt skyddssyslem som avser sysselsättning och inkomster, skäliga normer på arbetsmarknadsområdet saml anpassningsålgärder.

77. ILO:s induslrikommittéer skulle kunna utgöra etl forum för diskussion av de problem rörande sysselsättning och arbetsvillkor som uppstår till följd av strukturella förändringar.

78. Turincenlrel, CINTERFOR och andra regionala centra för yrkesutbildning har en betydelsefull roll all spela för ulbildningen, en roll som med fördel skulle kunna vidgas lill att omfatta områden som för närvarande inle är berörda.

V. De multinationella företagens betydelse för skapandet av sysselsättning i utvecklingsländerna!

Konferensen kunde inte komma fram till en gemensam uppfattning rörande de multinationella förelagens roll i utvecklingsländerna. De följande avsnitten återspeglar de olika parternas ståndpunkter.

Deklarationer av regeringsrepresentanter

79. Några regeringsrepresentanter framhöll de positiva aspekterna av
de multinationella företagens verksamhet i utvecklingsränderna, vilka de
ansåg beslå i direki skapande av sysselsättning, kedjeeffekter på eko
nomin, företagens medverkan lill förbättring av ulbildningen, skapande
av sociala tjänster osv.

80, Några regeringsrepresentanter framhöll all de multinationella
förelagen hade en roll atl spela vid genomförandel av en basbehovs
stralegi. Det är emellertid först och främst nödvändigt alt särskilja de
olika typerna av sådana företag med hänsyn till deras mål för atl av-

1 Användningen av uttrycken "multinationella företag" och "transnationella företag" följer den engelska originaltexten, där beteckningarna "multinalio-nal enterprises" och "transnational corporations" växlar.

Prop. 1976/77: 60 49

göra vilka som skulle kunna väntas bidra tUl genomförandet av en basbehovsstralegi,

81. Några regeringsrepresentanter underströk å andra sidan de negativa verkningarna av de multinationella företagens verksamhet i utvecklingsländerna, vilka de ansåg bestå i skapandet av en för dessa länder ogynnsam arbetsfördelning, kontroU över råvaror, bristande respekt för staternas suveräna rättigheter, otrygghet i sysselsättningen, bristande respekt för fackliga rättigheter och i synnerhet utförsel av vinstmedel.

82. Några regeringsrepresentanter ansåg att ansträngningar borde göras för att stärka samarbetet meUan värdländerna och de multinationella företagen, särskilt genom skapande av elt gynnsamt klimat för privata utlandsinvesteringar. Vidare bör enligt dessa regeringars åsikt multinationella företag inte behandlas mindre gynnsamt än inhemska företag.

83. Andra regeringsrepresenlanler gav uttryck åt uppfattningen atl tUlämpning av diskriminatoriska åtgärder gentemot multinationella företag i motsats till inhemska förelag är en av staternas suveräna rättigheter.

84. Regeringsrepresentanterna för länder tillhörande 77-gruppen baserade sin ståndpunkt på resolution 3201, vilken antogs av FN:s generalförsamling den 1 april 1974, angående upprättande av en ny ekonomisk världsordning gmndad på rättvisa, jämlikhet, suveräna rättigheter, ömsesidigt beroende, gemensamma intressen och samarbete mellan alla stater oberoende av deras ekonomiska och sociala system, ävensom på de beslut och rekommendationer som antagits av de alliansfria staternas fjärde konferens i Alger. Dessa regeringar uttalade att de transnationella företagen är en av orsakema till den bristande jämvikten i världsekonomin, att de kränker staternas suveränitet och att de ibland tenderar att bUda monopol genom att uppdela marknaderna och fixera priserna. Dessa regeringar hävdade att alla åtgärder gentemot transnatio-neUa företag bör vidtas inom ramen för en global strategi, utformad i syfte att åstadkomma kvantitativa och kvalitativa förändringar i det nuvarande systemet av ekonomiska och finansieUa relationer. De erinrade om staternas suveräna rättigheter och fördömde all inblandning i de inre angelägenheterna i de stater där transnationella företag gör investeringar.

85. Regeringsrepresentanlerna för länderna i 77-gmppen rekommenderade ett stärkande av de nationella företagen för alt de skulle bli i stånd att hindra de negativa verkningarna av de transnationella företagens (TNF) verksamhet. De rekommenderade också att medlemsstaterna och ILO skulle fortsätta att ge sitt fulla stöd åt FN:s kommission för transnationella företag i dess verksamhet för att kontrollera sådana företags verksamhet och särskUt alt de skuUe tillse att den uppförandekod, som TNF bör iaktta, innefattar följande grundläggande principer:

i) TNF bör underordna sig värdlandets lagstiftning och i händelse av en tvist godta den uteslutande domsrälten för domstolarna i det land där de är verksamma;

ii) TNF bör avhåUa sig från all inblandning i de inre angelägenheterna i de stater där de är verksamma;

iii) TNF bör avhålla sig från inblandning i relalionema mellan värdlandets regering och andra stater och från att påverka dessa relationer;

iv) TNF bör inte tjäna som ett instmment för andra staters utri-

4 Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 60

Prop. 1976/77: 60 50

kespolitik eller som ett medel all till värdlandet utsträcka beslämmelser i ursprungslandels juridiska syslem;

v) TNF bör vara underkastade den permanenta suveränUet som värdlandet utövar över alla sina rikedomar, naturtillgångar och ekonomiska aklivileler;

vi) TNF bör rätta sig efler de riktlinjer, mål och prioriteringai, som av värdlandet fastställts för den nationella utvecklingen, och bidra lUl deras förverkligande;

vii) TNF bör tillhandahålla värdlandets regering relevant information om sina aktiviteter för att denna skall kunna försäkra sig om att aktiviteterna står i överensstämmelse med värdlandets riktlinjer, mål och prioriteringar för den nationella utvecklingen;

viii) TNF bör bedriva sin verksamhet på elt sådant sätt att deu leder till etl nelloinflöde av finansiella resurser lill värdlandet;

ix) TNF bör bidra till ulvecklingen av värdländernas vetenskapliga och teknologiska kapacitet;

x) TNF bör avhålla sig från konkurrensbegränsande åtgärder;

xi) TNF bör respektera värdlandets socio-kullurella identitet,

86. 77-gruppen rekommenderade även att utvecklingsländerna skall
vidta åtgärder på nalionell, regional och internationell nivå för alt de
transnationella företagen skall ändra inriktningen av sin verksamhet så
atl de i ökad ulslräckning ägnar sig åt tUlverkning i utvecklingsländerna
och åt bearbetning i dessa länder av råvaror för inhemska eller utländs
ka marknader. Gruppen rekommenderade även att ILO och medlems
staterna skall samarbeta i syfte atl förmå FN:s kommission för trans
nationella företag alt i den obligatoriska uppförandekoden för TNF
införa en punkt som avser skyldighet för dessa företag att anstäUa in
hemsk arbetskraft, alt inte diskriminera mot de inhemska arbetslagarna
med avseende på löner, arbetsvillkor, utbildning, befordran och möjlig
het alt uppnå befattningar på olika nivåer av yrkeshierarkin. Och slut
ligen rekommenderade den alt utvecklingsländerna skall vidta åtgärder
för alt reglera och kontrollera de transnationella företagens aktiviteter,
så alt dessa kommer att fungera som en positiv faktor, vUken stöder ut
vecklingsländernas strävanden alt öka sin export genom den direkta
inverkan som en diversifiering och expansion av exporten kan få på ska
pandet av produktiv sysselsättning,

87, 77-gruppen ansåg att de transnationella företagen bör, i överens
slämmelse med de riktlinjer som anges i nationella utvecklingsplaner,
under iakttagande av nationella lagar och prioriteringar och fullt respek
terande av värdländernas suveränitet:

i) införa teknologier som är både tillväxt- och sysselsättningsska-

pande, direkt eller indirekt; j

ii) anpassa teknologier efter värdländernas behov;

iii) bidra lill alt finansiera utbildningen av inhemsk chefspersonal och inhemska tekniker för ett bättre utnyttjande av teknologin;

iv) tillhandahålla resurser och direkt tekniskt bistånd för nationell och regional teknologisk forskning; j

v) sprida teknologisk kunskap och bidra till dess tillväxt genom atl anlita nationella producenter och i synnerhet mindre producenter som underleverantörer av delar och material;

vi) meddela och ställa till värdländernas fulla förfogande allt tek
niskt kunnande och all information som har att göra med upprätt
hållande av produktionen, konstruktion, forskning och utveckling
osv. I

Prop. 1976/77: 60 51

88. 77-gruppen stödde de förslag från arbetslagargruppen som återges nedan i punkt 118 i)—v), i synnerhet förslaget att internationella arbetsbyråns styrelse skall la upp frågan om de transnationella företagen och socialpolitiken på dagordningen för internationeUa arbetskonferensens sammanträde år 1978, så all konventioner angående TNF kan antas inom följande områden: relationerna meUan arbetsgivare och arbetstagare, sysselsättning och yrkesutbildning, levnads- och arbetsviUkor.

89. Regeringsrepresenlanler från de europeiska socialistiska länderna stödde i princip såväl 77-gruppens som arbelstagarrepresentanternas ståndpunkter och tillstyrkte förslaget om alt la upp frågan om de multinationella företagen och socialpolitiken på dagordningen för internationella arbetskonferensens sammanträde år 1978. De ansåg alt i de länder, där multinationeUa förelag är verksamma, bör dessa bidra tUl att skapa sysselsättning utan alt hindra vare sig en rättvis inkomstfördelning eller socialt framåtskridande. De framhöll att staterna har en oviUkorlig rätt att kontrollera de multinationella förelagens verksamhel och all dessa företag bör respektera slatemas suveräna rättigheter och inte bör blanda sig i deras inre angelägenheter.

90. Flertalet regeringsrepresentanter från industriaUserade länder med marknadsekonomi framhöU de positiva verkningarna av de multinationella företagens verksamhet på utvecklingsländernas ekonomiska utveckling. Dessa regeringar framhöll betydelsen av alla berörda länders uppgift då det gäller att bistå tredje världens ekonomiska utveckling. De hyste den uppfattningen att de multinationella företagen kan bidra lill värdlandets ekonomiska utveckling, särskilt genom all skapa sysselsättning. Regeringarna i de multinationeUa förelagens hemländer bör, samtidigt som de beaktar sina egna nationella behov, fortsätta att tillämpa selektiva incitament för utlandsinvesteringar på sådant sätt att investeringar uppmuntras, som tUlgodoser värdlandets grundläggande behov. Länder som välkomnar utländska investeringar bör skapa ett gynnsamt och stabilt investeringsklimat, som uppmuntrar multinationeUa företag att anpassa sin verksamhet efler landels ekonomiska behov, I detta syfte bör värdländemas regeringar undvika att införa eller bibehålla olikheter i fråga om behandling mellan multinationella företag och inhemska företag i sociala angelägenheter som berör deras respektive anställda,

91. Flertalet regeringsrepresentanter från industrialiserade länder med marknadsekonomi uttryckte förhoppningen att sådana åtgärder skulle bidra lill alt fördelarna av de positiva aspekterna av de multinationella företagens verksamhet blir till fuUo tiUvaratagna, I denna anda erinrade dessa regeringsrepresenlanler om alt ILO:s trepartiska rådgivande möte för förhållandet mellan de multinationella företagen och socialpoUtiken, vilkel hölls i Geneve den 4—13 maj 1976, hade rekommenderat alt lämpliga åtgärder skulle vidtas i syfte atl förbereda en ILO:s trepartiska principdeklaration angående de muUinationella förelagen och socialpolitiken, vilken skulle utgöra ILO:s bidrag tiU den mycket mera vittsyflande uppförandekod som för närvarande övervägs av FN:s kommission för transnationella företag. Såväl värdländernas som de multinationella förelagens intressen skulle på längre sikt bäst tillgodoses genom en atmosfär av ömsesidigt förtroende, där reglerna för de ömsesidiga relationerna är kända i förväg och strikt iakttas, där relevant information står till förfogande för alla berörda parter och där förhandlingar förs på elt smidigt sätt.

Prop. 1976/77: 60 52

92. Mot bakgrund av del ovan anförda ansåg regeringsrepresentanterna från industrialiserade länder med marknadsekonomi att de multinationella företagens nuvarande bidrag till skapandet av sysselsättning i utvecklingsländerna skulle kunna ökas ytterligare genom olika ålgärder, såsom:

i) anlitande av inhemska underleverantörer då detta är tekniskt möjligt;

ii) en successiv ökning i den inhemska bearbetningen av råvaror; iii) största möjliga återinveslering av vinstmedel i verksamhets-landet;

iv) utbyte av ullandsslalionerad personal och maximalt utnyttjande av inhemsk personal;

v) ulbildning och befordran av inhemsk produktionspersonal och chefspersonal;

vi) samarbete i utbildningsfrågor mellan de multinationella företagen och de olika inhemska institutioner som svarar för utbildning. Det bör emellertid hållas i minnet att den roll som det multinationella företagel kan spela för skapandet av sysselsättning varierar från det ena värdlandet tUl det andra, från den ena tidsperioden tUl den andra och från det ena företaget till det andra. A andra sidan kan de multinationella företagens bidrag endast bli partiellt, efiersom minskning av arbetslösheten i utvecklingsländerna är en övergripande uppgift, för vUken regeringama bär det primära ansvaret. Det ankommer därför på dem att säkerställa att de multinationeUa företagens bidrag tUl skapandet av sysselsättning blir så stort som möjligt. De multinationella företagen bör respektera staternas suveräna rättigheter samt tillämplig lagstiftning och nationell praxis och erkända internationella förpliktelser; det fömtsätts härvid att det skuUe vara önskvärt att hänvisa till ILO:s konventioner och rekommendationer då juridiska, politiska och ekonomiska överväganden så medger. De multinationella företagen bör anpassa sina dotterföretags verksamhet efter utvecklingsprogrammen och de ekonomiska målen i de länder där de har etablerats. Denna anpassning bör ta hänsyn till samtliga ekonomiska och sociala faktorer i dessa länder.

93. Regeringsrepresentanterna från de industrialiserade länderna med marknadsekonomi ansåg att det var nödvändigt att stärka utvecklingsländemas tekniska förhandlingsförmåga gentemot de multinationella företagen. För detta ändamål:

i) rekommenderades att internationella arbetsbyrån skulle studera de bestämmelser på sysselsättnings- och utbildningsområdena som antagits av utvecklingsländerna med hänsyn till utländska investeringar och multinationella företag;

ii) skulle det vara önskvärt att klarlägga behovet av ulbildning i utvecklingsländerna med sikte på behandlingen av frågor rörande ulländska investeringar och att utforma motsvarande utbUdningsprogram, som skulle hjälpa regeringarna vid förhandlingar med multinationeUa företag i frågor som dUekt eller indirekt avser skapande av sysselsättning och förbättring av utbUdningen;

iii) vore det önskvärt att intemationella arbetsbyrån, så långt dess

kompetens sträcker sig, skulle vara beredd att ge sådan teknisk hjälp

som erfordras inom dessa områden åt regeringar som anhåller därom.

Det skuUe också vara önskvärt att anmoda intemationella arbetsbyrån

att utföra undersökningar rörande den sysselsättnings-, utbUdnings- och

Prop. 1976/77: 60 53

lönepoUtik som tiUämpas av utvecklingsländerna med hänsyn till multinationella företag. Likaså bör forskningen intensifieras med avseende på lämpUg teknologi samt arbetsintensiva varor, vUkas framställning bör främjas i utvecklingsländerna.

94. Några regeringsrepresentanter från utveckUngsländer anslöt sig tiU flertalet av förslagen i punktema 92 och 93 här ovan.

95. Regeringsrepresentanter från industriaUserade länder med marknadsekonomi ansåg att de multinationeUa företagen i så stor utsträckning som möjUgt bör ägna sig åt att intensifiera forskningen i fråga om lämplig teknologi samt produkter som kan skapa ökad sysselsättning. Och slutligen bör regeringama å sin sida, innan de godtar multinationeUa förelags investeringar på sitt territorium, övertyga sig om att de föreslagna tekniska metodema är de lämpligaste för skapande av sysselsättning, med hänsyn tagen även tiU andra faktorer som påverkar produktion och marknadsföring.

96. Regeringsrepresenlanler från vissa industrialiserade länder med marknadsekonomi, vilka anslöt sig tUl vissa allmänna tankegångar i pimkterna 90—93 här ovan, uttryckte likväl sin sympati för 77-gmp-pens deklaration. De gav också uttryck åt sitt godtagande av de förfaranden som föreslagits vid det trepartiska rådgivande mötet i maj 1976, ävensom av förslaget om forskning som intemationeUa arbetsbyrån skulle kunna utföra i samarbete med FN:s kommission för transnationella företag, dock utan att detta innebar ett accepterande av samtliga beslut vid detta möte. De uttalade vidare att det är nödvändigt att samordna ILO:s aktiviteter beträffande multinationeUa företag med de aktiviteter som bedrivs av FN:s kommission för transnationella företag.

97. Samtidigt som vissa regeringsrepresentanter erkände betydelsen
av en uppförandekod som reglerar de miUtinationeUa företagens verk
samhet, lade de vikt vid sådana relationer av bilateral karaktär, som
kan råda meUan värdländema och de multinationella företagen, samt
vid betydelsen av nationella bestämmelser rörande kontroll över dessa
företags verksamhet.

Deklarationer av arbetsgivarrepresentanterna

98. Arbetsgivarrepresentanterna framhöU tydUgt att ifrågavarande
punkt på dagordningen, som fastställts av styrelsen vid dess 196 :e sam
manträde (maj 1975), avsåg en diskussion om "de multmationeUa före
tagens roU vid skapandet av sysselsättning i ulveckUngsländerna" och
att de var beredda att diskutera denna specieUa fråga. De ansåg att
företag i aUmänhet, inberäknat multinationeUa företag, liksom även
regeringar och fackliga organisationer, har ett ansvar för att åstadkomma
en bättre balans i fördelningen av världens produkter och ktmskaper.
De multinationeUa företagen har i samverkan med hemländemas och
värdländemas regeringar och fackliga organisationer en viktig roll att
spela vid främjandet av socialt framåtskridande. De multinationella fö
retagen kan inte ensamma lösa sysselsättningsproblemet och tiUgodose
världens gmndläggande behov, men de har ett bidrag att ge på dessa
områden; regeringama har emellertid det primära ansvaret för denna
uppgift.

99. Arbetsgivarrepresentanterna framhöU att diskussionen av proble
met borde koncentreras tiU frågan om vilka slag av sysselsättningsmöj
ligheter de multinationeUa företagen kan skapa. Dessa företag intres-

5 Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 60

Prop. 1976/77: 60 54

serar sig för att utveckla nya aklivileler av betydelse för sysselsättningen, exempelvis inom jordbruket. Även om de multinationella företagens direkta skapande av sysselsättning är begränsat, är de indirekta verkningarna betydande och kan stimulera ulvecklingen av ekonomin och del tekniska kunnandet.

100. Arbetsgivarrepresentanterna ansåg att det ankommer på varje
regering alt avgöra vilka slag av industriella aktiviteter och teknologier
som är bäst lämpade atl tillgodose utvecklingsbehoven i dess land. Nya
aktiviteter av multinationella företag i utvecklingsländer bör passa in i
de nationella planerna. Jordbruket bör i första hand uppmärksammas
i utvecklingsländerna, och de multinationella förelagen kan hjälpa tUl
atl utveckla industrier som förser jordbmket med produktionsmedel och
som bearbetar jordbrukets produkter.

101, Arbetsgivarrepresentanterna framhöll alt de multinationella företagen är ell betydelsefullt instrument för överföring av avancerad teknologi, alt valet av teknologi ofta dikteras av regeringarna och att regeringarna i utvecklingsländerna vanligen önskar införa de mest avancerade typerna av teknologi,

102, Arbetsgivarrepresentanterna uttryckte den uppfattningen atl de multinationella förelagen har gynnsamma verkningar på löner och arbetsvillkor. Det ankommer på värdländernas regeringar att bestämma de sociala förpliktelser som de multinationella företagen skall uppfyUa. De multinationella företagen brUkar vanligen respektera arbetstagarnas rättigheter, liksom de respekterar arbetsmarknadsnormer och arbetsvillkor, I aUmänhet gäller att de multinationella företagen är ansvarsmedvetna, all de utbildar inhemsk personal, att de har goda relationer till de anslällda, alt de har lika bra eller bättre löneskalor än de nationella förelagen och alt de i sin verksamhet respekterar nationella föreskrifter. De multinationella förtagen är berättigade till elt skäligt vederlag för sina ansträngningar.

103. Arbetsgivarrepresentanterna framhöll att de multinationella fö
retagen har frihet alt inte investera och att utländska investerare har be
hov av ett stabilt investeringsklimat. Stränga regler är godtagbara så
länge de inte ändras godtyckligt, HärtiU kommer.att de multinationella
företagen vänder sig mot beslämmelser som inte gäller också för in
hemska förelag. Arbetsgivarrepresentanterna krävde lika behandling i
sociala angelägenheter,

104, Efter att ha tagit del av de fem rapporter som utarbetats av in
ternationella arbetsbyrån på begäran av det trepartiska mötet för för
håUandet mellan de mullinaliohella förelagen och socialpoUtiken, vilket
hölls i Geneve den 26 oktober—4 november 1972, och av de enhälliga
besluten vid det Ireparliska rådgivande mötet för förhållandet mellan de
multinationella företagen och socialpolitiken, vilket hölls den 4—12 maj
1976, uttryckte arbetsgivarrepresentanterna den uppfattnmgen alt det
inte var världssysselsättningskonferensens uppgift att diskutera utform
ningen av principer för multinationella företags verksamhet. En frivil
lig uppförandekod skulle kunna vara tUl nytta.

105. Arbetsgivarrepresentanterna ansåg att internationella arbetsby
råns undersökning rörande internationella pruiciper och riktlinjer är en
klar och uttömmande översikt över möjUghetema inom ILO:s område.
Byråns undersökningar har visat att de multinationeUa företagen i all
mänhet uppträder på ett ansvarsmedvetet sätt. Dessa undersökningar
har inte kunnat påvisa existensen av problem av det slag som arbets-

Prop. 1976/77: 60 55

tagarrepresentanterna hänvisat lUl. Av undersökningarna har det framgått atl de multinationella förelagen är en kraft för ekonomisk utveckling, I själva verket är de det mest effektiva medel som man hittills funnit atl reducera lidsålgången för alt utbUda de specialister som erfordras för alt organisera resurserna och för atl uppbåda finansiella medel. Del måsle tillses all eventueUt vidtagna åtgärder inle får ogynnsamma konsekvenser för framliden. Arbetsgivarrepresentanterna var därför inle övertygade om behovet av internationella ålgärder med avseende på multinationella företag på det sociala området, I synnerhet ansåg de att varje försök att få till stånd en ILO-konvenlion inom detta område riskerar alt skapa en omöjlig situation på grund av den varierande omfattningen av ratifikation eller godtagande i olika länder — en risk som nämnts i arbetsbyråns undersökning. Härtill kommer frågan om diskriminerande behandling. Det stora flertalet existerande konventioner är generellt tillämpliga, och undantagen från denna regel är så föga omfattande, all det inte finns någon analogi mellan dem och den mångfald av olika förelag och näringsgrenar, som omfattas av termen "multinationell", med deras skiftande grader av utländskt och nationellt ägande. En konvention som är tillämplig beträffande alla anställda inom varje företag, som till någon del är i utländsk ägo, skulle inordna dessa anslällda under specieUa bestämmelser, som skulle kunna bli gynnsammare än de som gäller för huvuddelen av landets ekonomi och få ogynnsamma verkningar på de normala relationerna mellan arbetsgivare och arbetstagare. Med tanke på olikheterna i fråga om struktur och beteende i relationerna mellan arbetsmarknadens parter i olika länder ansåg arbetsgivarrepresentanterna att sådana frågor i första hand bör avgöras av vederbörande lands regering och genom landets vanliga lagstiftning och praxis,

106, En annan metod som föreslagils var förberedandet av en treparlisk principdeklaration, som i sinom lid skulle kunna införlivas med utförligare riktiinjer antagna av FN, Arbetsbyråns undersökning hade framhålUt, atl den vägledning, som givUs i konferensresolutioner och i uttalanden av induslrikommittéer och andra rådgivande möten, lydde på atl etl sådant förfarande vore möjligt. Arbetsgivarrepresentanterna var inte principieUt emot antagandel av riktiinjer, något som framgår av de redan år 1972 av InternationeUa Handelskammaren publicerade riktlinjerna och av deras organisations aktiva medverkan i OECD:s arbete på en kod. Arbetsgivarrepresentanterna var dock övertygade om all en sådan deklaration inte skulle vara lill nytta och all den skulle kunna bli lill skada om riktlinjerna inte uppfyllde följande villkor:

(a) att de garanterar atl de multinationella förelagens verksamhet kan fortgå effektivt till fördel för samhället i dess helhel;

(b) alt de inle är obUgatoriska ulan ömsesidigt överenskomna genom en trepartisk principdeklaration om ansvarsmedvetet beleende för multinationella företag, regeringar och fackliga organisationer;

(d) att de erkänner principen om lika behandling för ullandsägda och
nationella företag i frågor som rör relationerna mellan arbetsgivare och
arbetstagare samt socialpolitiken;

(e) all de inte tvingar multinationella förelag all iaktta ILO-normer,
som inle har ratificerats eller accepterats av värdlandet, eller inför elt

Prop. 1976/77: 60 56

normsystem som gör existerande ILO-konventioner och ILO-rekommen-dationer tillämpliga enbart för multinationella företag;

(f) att de är tiUräckligt flexibla för att medge tillämpning på mycket
olika nationella situationer och nationeUa målsättningar och med avseen
de på mycket olika typer av företag och branscher;

(g) alt de äger faktisk tillämplighet belräffande såväl offentligt eller
halvoffenlligt ägda företag som privatägda företag.

En restriktiv lagstiftning skulle endast verka hämmande på skapandet av sysselsättning i utvecklingsländer genom multinationeUa företag. De multinationella företagen är redan underkastade ett flertal regleringar, och regeringarna har själva tillräckUga befogenheter, vilkas användande skulle kunna omintetgöra ett förelags förväntningar på skälig avkastning,

107, Arbetsgivarrepresentanterna framhöll att det trepartiska rådgivande mötet, i anslutning tUl det i punkt 106 berörda förslaget, hade rekommenderat alt en liten treparlssammansatt gmpp skulle upprättas för alt utarbeta ett utkast till en frivilUg principdeklaration avsedd för multinationella företag, regeringar och fackliga organisationer. Med hänsyn härtill ansåg arbetsgivarrepresentanterna det inle lämpligt att föra upp frågan om de multinationella företagen och socialpolitiken på dagordningen för internationella arbetskonferensen år 1978.

108, Efter två veckors diskussion nödgades arbetsgivarrepresentanterna motvilligt acceptera att det inte förelåg någon samstämmighet inom arbetsgruppen, eftersom uppfattningarna hos regerings-, arbetslagar- och arbetsgivarrepresentanterna var oförenliga.

109, Arbetsgivarrepresentanterna från de europeiska socialistiska länderna stödde helt uppfattningen hos regeringsrepresentanterna från dessa länder i fråga om de multinationella företagens roll vid skapandet av sysselsättning i utvecklingsländerna.

Deklaration av arbelslagarrepresentanterna

110, Arbetstagarrepresentantema gav uttryck åt de fackUga organi
sationernas och arbetstagarnas bekymmer och oro i fråga om verkning
arna av de multinationella företagens verksamhet på sysselsättningen och
mera allmänt på utvecklingen. De förklarade att de frågor som uppta
gits under punkt 4 i kapitel 11 av generaldirektörens rapport uite var
uttömmande och därför inte borde begränsa diskussionen. Följaktligen
borde diskussionen innefatta andra frågor som var lika betydelsefulla,
Arbetstagarrepresentantema framhävde också att diskussionen inte bor
de begränsas genom besluten vid det Ireparliska rådgivande mötet, som
hölls i maj 1976, Under dessa förhållanden krävde de tre intemationeUa
fackliga sammanslutningarna alt vissa åtgärder skulle vidtas på interna
tionell och nationell nivå för att stärka kontrollen över de multinatio
nella företagen. Denna kontroll borde utövas av de länder där dessa är
verksamma. De områden, mom vilka nationella och internationeUa åt
gärder borde vidtas, var närmare bestämt följande:

i) i aUa de länder där multmationeUa företag är verksamma bör de existerande ILO-konventionerna tillämpas, i synnerhet konventionerna nr 87 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, nr 98 om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, nr 100 om lika lön, nr 122 om sysselsättning, nr 135 om arbetstagarnas representanter, nr 140 om betald studieledighet och nr 143 om migre-

Prop. 1976/77: 60 57

rande arbetstagare. Därutöver bör hänvisningar tUl ILO-konventioner innefatta arbetsvillkoren för multinationella förelag i länder som ännu inte har ratificerat dessa ILO-normer och i de länder där de gång på gång överträds;

ii) sysselsättande av inhemska arbetstagare och icke-diskrimmermg bör garanteras. Icke-diskruninerande arbetsvillkor bör fastställas på demokratisk basis och bör svara mot de högsta lönerna, arbetsvillkoren och normerna för hygien och säkerhet i aUa filialer och enheter av multinationella företag;

iii) de multinationeUa företagen bör ge arbetstagarnas representanter all erforderlig information, särskilt beträffande kapitalets uppbyggnad, företagets allmänna organisalion på moderföretagets och dotterföretagens nivå, företagets utveckling med avseende på arbetstagarnas medbestämmande, detaljerade investeringsplaner, löpande och tidigare avtal, arbetsvillkor, löner och personalrekrytering vid varje arbetsställe, data om finansförvaltning och resultat osv.;

iv) därutöver rätt för de fackliga organisationerna att genomföra solidaritetsaklioner vid varje arbetsställe och på hela det multinationella företagets nivå samt rält för de fackliga organisationerna alt frilt besluta om alla åtgärder som syftar till alt genomföra ekonomiska sanktioner;

v) överflyttning av verksamhet som följd av arbelskonflikter bör förbjudas. I händelse av en överflyttning av produktion bör arbetstagarna beredas nya arbetstillfällen med likvärdiga arbetsvillkor, och en kompensationsfond bör skapas till slöd för arbetstagare som mister sin anställning;

vi) i ett mera allmänt ekonomiskt sammanhang bör vidare de multinationella företagens vinster stanna kvar i de länder där dessa företag är verksamma för att bidra till skapande av produktiv sysselsättning och till en sundare situation med avseende på betalningsbalansen.

111. Arbetstagarrepresentantema ansåg alt man för att åstadkomma detta borde följa flera vägar mot samma mål på både nationell och internationell nivå. A ena sidan vore det önskvärt att stärka de lagstiftande och verkställande befogenheterna för att skapa möjUghet att förbjuda vissa ekonomiska koncentrationer, att integrera de multinationella företagens verksamhet i den nationella planeringen och att åstadkomma offentUg kontroll över växelkurser, priser, kapitalrörelser, investeringar, beskattning och kreditgivning. A andra sidan bör staternas suveräna rättigheter att nationalisera för att styra sin utveckling och deras suveränitet över naturtUlgångar respekteras. Rätten att nationalisera bör gälla i synnerhet då arbetstagarnas eller landets intressen hotas. Slutligen är det nödvändigt att en uppförandekod utarbetas på internationeU nivå, vilken anger de multinationella företagens skyldigheter. Denna kod bör i synnerhet beakta de principer och åtgärder som förespråkats av arbetstagarrepresentantema. Den bör ha en juridisk och bindande form.

112. Arbetstagarrepresentantema erkände betydelsen av principen om icke-diskriminering mellan multinationella företag och nationeUa företag i industrialiserade länder, men framhöll att själva de multmationeUa företagens natur och de problem som hänför sig till dem nödvändiggör möjligheten att göra undantag från denna princip. I utvecklingsländer är det tillåtUgt och i vissa fall till och med nödvändigt att med hänsyn till dessa länders utveckling vidta åtgärder som är diskriminerande.

113. Alla utländska investeringar bör företas under de allmänna be-

Prop. 1976/77: 60 58

tingelser som anges i punkterna 110—112 och 114, I detta sammanhang bör de multinationella företagen rätta sig efter följande principer:

i) anlitande av inhemska underleverantörer då detla är tekniskt möjligl;

ii) en successiv ökning av den inhemska bearbetningen av råvaror;

iii) återinveslering i verksamhelslandel av vinstmedel i största möjliga omfattning;

iv) utbyte av utiandsslationerad personal och maximalt utnyttjande av inhemsk personal;

v) ulbildning och befordran av inhemsk produklionspersonal och chefspersonal;

vi) samarbete i ulbildningsangelägenheter med de olika inhemska inslilulioner som ombesörjer ulbildning,

114, De multinationeUa förelagen bör anmodas atl undersöka på vad säll de kan anpassa sina dotterföretags verksamhet lill utvecklingsprogrammen och de ekonomiska målen i de länder där de är etablerade. De multinationella förelagen bör respektera staternas suveräna rättigheter och ta hänsyn till lagstiftning och relevant nationell praxis, ävensom till erkända internationella förpliktelser. De bör även erkänna arbetslagarnas rättigheter och bör inle motverka framåtskridandet såvitt gäller arbelsmarknadsnormer och arbetsvillkor i värdlandet.

115, Vad beträffar ILO:s verksamhet i framliden framhävde en majoritet av arbelslagarrepresentanterna behovet av all stärka utvecklingsländernas tekniska förmåga all förhandla med multinationella förelag. Inom detla område är det önskvärt att internationella arbetsbyrån, så långt dess kompetens sträcker sig, är beredd atl tillhandahålla begärd teknisk hjälp ål regeringar som önskar stärka sin förmåga atl förhandla med multinationella företag.

116, Elt stort antal av arbetstagarrepresentantema ansåg all del även skulle vara önskvärt atl anmoda internationella arbetsbyrån atl utföra undersökningar angående den politik med avseende på sysselsättnmg, ulbildning och löner som utvecklingsländerna för i förhållande lill multinationella förelag. Det skulle också vara önskvärt att intensifiera forskningen belräffande lämplig teknologi samt beträffande arbetsintensiva produkter, vilkas framställning det skulle vara önskvärt alt främja i utvecklingsländerna. För egen del bör de multinationella förelagen i möjligaste mån ägna sig åt atl intensifiera forskningen belräffande lämplig teknologi saml produkter som är ägnade alt skapa ökad sysselsättning.

117, Arbelslagarrepresentanterna framhävde all ILO bör studera alla sociala aspekter av de multinationeUa företagens verksamhel, ILO:s arbele inom dessa områden bör intimt samordnas med den verksamhet som bedrivs av FN:s kommission för transnationella förelag,

118, Arbetslagarrepresenlanlerna ansåg slutiigen alt:

i) ILO bör fullfölja sitt pågående arbete beträffande de multinationella förelagen och socialpoUtiken på basis av de beslul som fattades av det ireparliska rådgivande mötet den 4—12 maj 1976, men ulan all begränsa sig till dessa beslul;

ii) ILO bör inom området för sin kompetens och inom FN medverka till utarbetandet av ell internationellt instrument (uppförandekod) med bindande karaktär som möjliggör kontroll över multinatio nella företag;

iii) ILO bör inom ramen för en reformering av mekanismerna för prövning av klagomål rörande kränkning av den fackliga friheten

Prop. 1976/77: 60 59

utforma ett förfarande, som är lämpligt belräffande multinationella företag;

iv) internationella arbetsbyråns styrelse bör vid sitl nästa sammanträde ta under övervägande de ståndpunkter som inlagils av regeringarna, arbetsgivarrepresentanterna och arbetslagarrepresenlanlerna vid världssysselsällningskonferensen;

v) internationella arbetsbyråns styrelse bör la upp frågan om de multinationella förelagen och socialpolitiken på dagordningen för internationella arbetskonferensens sammanträde år 1978, så all konventioner angående multinationella företag kan antagas inom följande områden: relationerna meUan arbetsgivare och arbetstagare, utbildning för sysselsättning, levnads- och arbetsvillkor. 119. Arbetstagarrepresentantema uttryckte sin djupa olUlfredsstäl-lelse över att del inle var möjligt att komma fram till några gemensamma ståndpunkter i denna utomordentligt viktiga fråga. De önskade i detla sammanhang framhålla all arbetstagarrepresentantema och flera regeringsrepresenlanler hade enats i vissa särskilda frågor, Arbetslagarrepresenlanlerna uttryckte sitt stöd för 77-gruppens förslag, särskilt de grundläggande principer som anges i punkt 85. De stödde även av-snillen i)—vi) i punkt 92, vilka hade föreslagils av regeringsrepresentanlerna från industrialiserade länder med marknadsekonomi.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 7701 OJ