Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1976/77: 59 Regeringens proposition

1976/77: 59

om utbildning och forskning inom högskolan m. m.;

beslutad den 10 februari 1977

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagils i bifogade uldrag av regeringsprotokoll för den åtgärd eller det ändamål som fram­går av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

PER AHLMARK

JAN-ERIK WIKSTRÖM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I anslutning till riksdagens beslul år 1975 om reformering av hög­skoleutbildningen läggs i propositionen fram förslag i vissa delar som kräver riksdagens medverkan inför reformens genomförande den 1 juli 1977. Förslagel grundar sig främst på det arbete som utförts av den centrala (H 75) och de regionala organisationskommittéerna för hög­skolereformen.

Förslag till högskolelag läggs fram. I lagen behandlas högskolans upp­gifter och ges allmänna föreskrifter för verksamheten. Dessutom tar lagen upp huvuddragen i högskolans organisation.

Vidare tar propositionen upp indelningen i högskoleenheter på olika högskoleorter. Enligt förslagen skall det finnas en högskoleenhet på varje ort utom i Göteborg och Stockholm där flera enheter föreslås. Organisationen för utbildningarna på kulturområdet i stockholmsregio­nen skall övervägas ytterligare inför budgetåret 1978/79.

Vissa frågor om kommunal högskoleutbildning tas upp. Någon för­ändring i fråga om huvudmannaskap för den kommunala högskolan fö­reslås inte. Frågor om tjänsteorganisation och statsbidrag behandlas, lik­som andra organisatoriska frågor.

Med utgångspunkt i obligatoriekommitténs betänkande Kårobliga­torium? behandlas frågan om obligatoriskt medlemskap i studerande­sammanslutningar. Enligt förslagen i propositionen skall den nuvaran­de skyldigheten att vara medlem i och erlägga avgift till viss eller vissa studerandesammanslutningar bestå efter den 1 juli 1977. I anslutning härtiU läggs förslag fram om bl. a. lag om obligatoriska studerande-

1    Riksdagen 1976/77. 1 saml nr 59

 

Prop. 1976/77: 59                                                     2

sammanslutningar och om elektorsförsamlingar för val av representan­ter för studerande i högskoleorgan. Någon utvidgning av obligatoriet tiU utbildningar som i dag inte omfattas av obligatoriet skall emellertid inte ske. På sikt bör obligatoriet avskaffas,

I propositionen behandlas också sammansättning av vissa organ in­om högskolan. Frågan om representation för allmänintressen och verk­samheten, för de anställda och de studerande tas upp. De organ som behandlas är högskolestyrelse, regionstyrelse, linjenämnd, fakultets/ sektionskollegium och fakultets/sektionsnämnd samt styrelse för insti­tution eller annan arbetsenhet,

I ett särskilt avsnitt behandlas vissa studieorganisatoriska och tjänste­organisatoriska frågor. Vad gäller betyg anförs att frågan om vilken be­tygsskala som skall användas måste bedömas från fall till fall efter de särskilda fömtsättningar som gäller för varje enskild utbildningslinje. I propositionen anmäls att universitets- och högskoleämbetet resp. skol­överstyrelsen får i uppdrag att i samband med fastställande av utbild­ningsplaner ange vilket betygssystem som skall användas för varje all­män utbildningslinje.

I propositionen behandlas också några särskilda utbildningsområden. Mot bakgrund av journalislulbildningsutredningens betänkande Ä jour läggs förslag fram om ändringar i journalistutbildningen. Med utgångs­punkt i förslag från 1976 års vårdutbildningsberedning (VÄRD -76) re­dovisas ställningstaganden till vissa kortare vårdutbildningsgångar. Vi­dare tas vissa frågor om utbildningen på kulturområdet upp. Förslag läggs också fram om en ändrad juristutbildning och om särskild studie­gång till läkare för sjuksköterskor,

Slutiigen läggs i propositionen fram förslag om anslag för högskolan för budgetåret 1977/78, I anslutning härtill behandlas också frågor om anslagssystem m.m,, bl. a. med avseende på fritt tUlträde till vissa delar av högskoleutbildningen.

 

Prop. 1976/77: 59                                                                3

Lagförslag

1    Fiirslag till Högskolelag

Härigenom föreskrives följande.

Uppgifter för högskolan

1    § Inom högskolan skall bedrivas utbildning, forskning och utveck­lingsarbete.

2    § Utbildningen inom högskolan skall bygga på vetenskaplig grund. Utbildningen skall anordnas så all de studerande förvärvar kunska­per och färdigheter samt utvecklar sin förmåga all kritiskt bedöma företeelser av skilda slag, UtbUdningen skall främja alt de studerande förbereder sig för skilda yrken eller vidareutvecklar sig inom yrken som de redan utövar. Inom utbildningen skall kunskaper och färdigheter som har vunnits inom arbets- och samhällslivet i övrigt tas tillvara.

All utbildning skall främja de studerandes personliga utveckling. Som .ett allmänt mål för utbildningen gäller att den skall främja för­ståelsen för andra länder och för internationella förhållanden.

3    § Forskningen inom högskolan skall syfta till att vinna ytterligare kunskaper och till att finna vetenskaplig grund för utbildning och an­nan verksamhet,

4    § Utvecklingsarbetet inom högskolan skall syfta till att främja ut­vecklingen inom sådana områden, av konstnärlig eller annan karaktär, som berörs av utbildningen och forskningen,

5    § Verksamheten inom högskolan skall anordnas så att samband mel­lan utbildningen, forskningen och utvecklingsarbetet tryggas,

6    § Till verksamheten inom högskolan skall höra att sprida kännedom om forskning och utvecklingsarbete. Kännedom skall också spridas om vilka erfarenheter och kunskaper som har vunnits och om hur dessa er­farenheter och kunskaper skall kunna tillämpas.

Allmänna föreskrifter om verksamheten inom högskolan

7 § Utbildningen inom högskolan skall planeras med hänsyn till sam­
hällets behov av utbildade och individernas behov och önskemål. Sam­
ma hänsyn skall tagas när resursema för utbildning fördelas inom hög­
skolan.

När UtbUdningen planeras skall åtgärder vidtagas som främjar alt ut­bildningen kan ingå i en växhng mellan studier och yrkesverksamhet (återkommande utbildning),

8 § UtbUdningen inom högskolan skall omfatta grundläggande hög­
skoleutbildning och forskarutbildning.

Inom högskolan kan även meddelas annan utbildning än grundlag-

 

Prop. 1976/77: 59                                                                4

gande högskoleutbildning och forskamtbUdning, Föreskrifter om sådan annan utbildning meddelas av regeringen eller myndighet som rege­ringen ulser.

9 § Grundläggande högskoleutbildning skall bygga på alt de studeran­
de har gått igenom en linje i gymnasieskolan som omfattar minst två
läsår eller att de har motsvarande utbildning eller erfarenhet. Regering­
en eller myndighet som regeringen utser kan för viss grundläggande
högskoleutbildning föreskriva annat.

ForskarutbUdning skall bygga på att de studerande har gått igenom grundläggande högskoleutbildning eller alt de har annan därmed jäm­förlig utbildning eller erfarenhet.

10     § Den som uppfyller föreskrivna behörighetsvillkor har rätt alt bli anlagen som studerande till utbildning inom högskolan, om ej annal följer av beslul eller föreskrift som avses i 11, 12 eller 13 §.

11     § Riksdagen kan bestämma hur många studerande som högst fär antagas till viss utbildning inom högskolan.

I fråga om annan utbildning än den som omfattas av riksdagens be­slut enligt första stycket kan antalet studerande begränsas, om tillgäng­liga resurser ej räcker. Föreskrifter om sådan begränsning meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen utser. Riksdagen kan dock för viss utbildning besluta att sådan begränsning ej får ske eller att be­gränsning får ske endast om vissa villkor är uppfyllda.

12     § Utlänning som ej är bosall i landet eller som har bosatt sig här i huvudsakligt syfte alt få utbildning får antagas som studerande till ut­bUdning inom högskolan enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

13     § Finns ej plats för alla sökande i fall som avses i 11 eller 12 § bestämmes företrädet mellan sökandena enligt föreskrifter som medde­las av regeringen eller myndighet som regeringen utser.

14     § Som allmänna principer för forskningen inom högskolan skall gälla atl forskningsproblem får fritt väljas och formuleras, att forsk­ningsmetoder får fritt utvecklas samt att forskningsresultat får fritt publiceras,

15 § Huvudmän for högskolan är staten samt, efter medgivande av
regeringen eller myndighet som regeringen utser, kommun och lands­
tingskommun. Sådant medgivande får avse endast grundläggande hög­
skoleutbildning.

Högskolans organisation

16 § Verksamheten inom högskolan skaU ledas av lokala styrelser, rektorsämbeten, linjenämnder, fakultetsnämnder, sektionsnämnder samt styrelser för institutioner och andra arbetsenheter.

Vid  högskoleenheten   inom   jordbruksdepartementets   verksamhets-

 

Prop. 1976/77: 59                                                     5

område får i slällel för fakulletsnämnder och sektionsnämnder, finnas andra organ enligt vad som föreskrives i 25 §,

17     § Vid statiig enhet inom högskolan (högskoleenhet) skall finnas en styrelse och ett rektorsämbete. Styrelsen skall ha inseende över hög­skoleenhetens alla angelägenheter och svara för att enhetens uppgifter fullgöres. Rektorsämbetet skall under styrelsen fortlöpande ha det när­maste inseendet över allt som rör högskoleenheten.

18     §    I styrelsen för högskoleenhet skall ingå

1, företrädare för allmänna intressen och

2,   företrädare för verksamheten inom styrelsens verksamhetsområde.
Företrädare för de anslällda och de studerande inom styrelsens verk­
samhetsområde har rätt att ingå i styrelsen.

Företrädarna för allmänna intressen skall utgöra omkring en tredje­del av antalet ledamöter.

Tredje stycket gäller ej styrelsen för högskoleenheten inom jord­bruksdepartementets verksamhetsområde. Föreskrifter om den närma­re sammansättningen av denna styrelse meddelas av regeringen.

19 § Skolstyrelsen skall vara lokal styrelse för kommuns gmndläg­
gande högskoleutbildning.

Skolstyrelsen skall ha inseende över alla angelägenheter som avser utbildningen och svara för atl utbildningsuppgifterna fullgöres, i den mån detta ej tillkommer annan enligt denna lag, enligt föreskrift som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen utser eller en­ligt beslut som avses i 49 § kommunallagen (1977: 000)*.

Kommun kan besluta alt annan kommunal nämnd i skolstyrelsens ställe skall vara lokal styrelse.

20 § Utbildningsnämnden skall vara lokal styrelse för landstings­
kommuns grundläggande högskoleutbildning.

Utbildningsnämnden skall ha inseende över alla angelägenheter som avser utbildningen och svara för att utbildningsuppgifterna fullgöres, i den mån detta ej tillkommer annan enligt denna lag, enligt föreskrift som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen utser eller enligt beslut som avses i 49 § kommunallagen (1977: 000)i.

Landstingskommun kan besluta att annan landstingskommunal nämnd i utbildningsnämndens ställe skall vara lokal styrelse för lands­tingskommuns gmndläggande högskoleutbildning eller del därav.

21 § För den gmndläggande högskoleutbildningen skall finnas linje­
nämnder, om ej annat följer av föreskrifler som regeringen meddelar.

Linjenämnds verksamheisområde skall avse grundläggande högsko­leutbildning vid en högskoleenhet eller en kommunal eller landstings­kommunal läroanstalt. Om det är lämpUgt kan linjenämnds verksam­hetsområde omfatta grundläggande högskoleutbildning vid mer än en högskoleenhet.

Linjenämnd skall inom sitt verksamhetsområde planera utbUdningen och handlägga övriga frågor om vad utbildningen skall innehålla och om hur utbildningen skall organiseras,

11 dess lydelse enligt prop, 1975/76:187.

 

Prop. 1976/77: 59                                                      6

22 § 1 linjenämnd skall ingå företrädare för verksamheten inom
nämndens verksamhetsområde, I linjenämnd skall också ingå företräda­
re för yrkeslivet, om ej särskilda skäl föranleder annat. Företrädare
för de anställda och de studerande inom nämndens verksamhetsom­
råde har rätt att ingå i nämnden.

Avser linjenämnds verksamheisområde grundläggande högskoleut­bildning som anordnas av kommun eller landslingskommun, får styrel­sen för denna ulbildning utse en ledamot i linjenämnden ulöver de ledamöter som avses i första stycket,

23 § För forskarutbildningen och forskningen vid högskolan inom
utbildningsdepartementels verksamhetsområde skall finnas fakultets­
nämnder och sektionsnämnder.

Fakultelsnämnds verksamhet skall avse ett särskilt vetenskapsområde (fakultet) i en högskoleregion. Sektionsnämnds verksamhet skall avse en del av en fakultet (sektion) i en högskoleregion.

Fakultetsnämnd och sektionsnämnd skall inom sitt verksamhets­område

1,    planera forskamlbildningen,

2,    handlägga övriga frågor om vad forskamtbildningen skall inne­hålla och om hur forskarutbildningen skall organiseras saml

3,    handlägga vissa frågor om planering av forskningen,

24 § 1 fakultetsnämnd och sektionsnämnd skall ingå företrädare för
verksamheten inom nämndens verksamhetsområde. Företrädare för
de anställda och de studerande inom fakultelsnämnds och sektions­
nämnds verksamhetsområde har rätt atl ingå i nämnden, I fakultets­
nämnd och sektionsnämnd kan ingå företrädare för sådanl forsk­
nings- och utvecklingsarbete utanför högskolan som har anknytning till
nämndens verksamhetsområde.

25 § För forskningen och forskarutbildningen vid högskoleenheten
inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde får finnas andra or­
gan än fakulletsnämnder och sektionsnämnder. Föreskrifler om dessa
andra organ meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen ut-

26 §    Vid högskoleenhet skall utbildningen, forskningen och utveck­
lingsarbetet bedrivas inom institutioner eUer andra arbetsenheter.

Institution eller arbetsenhet skall ledas av en styrelse, om ej annat följer av föreskrifter som regeringen meddelar.

Företrädare för de anställda och de studerande inom institution eller arbetsenhet har rätt att ingå i styrelsen för instimtionen respektive ar­betsenheten.

Centrala och regionala myndigheter

27    §    För högskolan skall finnas centrala förvaltningsmyndigheter en­ligt föreskrifter som regeringen meddelar,

28    §    Landet skall vara indelat i sex högskoleregioner,

29 §    För högskoleregion skall finnas en regionstyrelse.

 

Prop. 1976/77: 59                                                     7

30    § Regionslyrelse skall för högskoleregionen planera och samordna den grundläggande högskoleutbildningen inom utbildningsdepartemen­tets verksamhetsområde.

31    §   1 regionstyrelse skall ingå

1, företrädare för allmänna intressen och

2.   företrädare för verksamheten inom högskolan i regionen.
Företrädare för de anslällda och de studerande inom högskolan i re­
gionen har räll att ingå i regionstyrelsen.

Företrädama för allmänna intressen skall utgöra omkring två tredje­delar av antalet ledamöter.

Särskilda föreskrifter

32 § De ledamöter i styrelsen för högskoleenhet som skall vara före­
trädare för allmänna intressen skall väljas av den eller de kommuner
och landstingskommuner till vilken eller vilka högskoleenheten är för­
lagd. Hur många av dessa ledamöter som skall väljas av varje kommun
eller landstingskommun bestämmes av regionstyrelsen, I ärendet skaU
regionstyrelsen samråda med den eller de kommuner och landstings­
kommuner som beröres.

Kommun kan i samråd med landstingskommunen besluta att lands­tingskommunen skall fullgöra kommunens skyldighet enligt första styc­ket.

Val av ledamöter skall vara proportionellt, om det begäres av minst så många väljande som motsvarar det tal vilket erhålles om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1, Om förfarandet vid sådanl proportionellt val finns särskilda föreskrif­ter,

I fråga om styrelsen för högskoleenheten inom jordbruksdeparte­mentets verksamhetsområde gäller föreskrifter som regeringen med­delar i stället för första-tredje styckena i denna paragraf,

33 § Sådan ledamot i lokalt organ enligt denna lag som skall före­
träda de studerande eller de anställda utses och entledigas enUgt före­
skrifler i lag eller i annan författning. Detsamma gäller i fråga om lo­
kalt organ som inrättats enligt föreskrift av regeringen,

I sådan annan författning som avses i första stycket får överlämnas åt enskild individ och sammanslutning att utse ledamot.

34 § Till grundläggande högskoleutbildning som anordnas av kom­
mun eller landstingskommun antages sökande utan avseende på kyrko­
bokföringsort.

Har kommun tagit emot studerande som ej är kyrkobokförd inom kommunen, har kommunen rätt till ersättning för utbildningen. Ersätt­ningen skall utges av den kommun där den studerande är kyrkobokförd. Ersättningen skall utgå med det belopp som föreskrives av regeringen eller myndighet som regeringen utser, om kommunerna ej kommer överens om annat.

Andra stycket äger motsvarande tillämpning på grundläggande hög­skoleutbildning som anordnas av landstingskommun.

 

Prop. 1976/77: 59                                                      8

35    § Regeringen får överlämna till organ som Landstingsförbundet utser atl antaga studerande i grundläggande högskoleutbildning som anordnas av kommun eller landstingskommun.

36    § Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om organisa­tionen av kommuns och landstingskommuns högskoleutbildning samt om kommuns och landstingskommuns befattning i övrigt med sådan ulbildning.

Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela före­skrifler som avses i första slyckel.

37    §    Inom högskolan får anordnas försöksverksamhet. Föreskrifter om försöksverksamhel meddelas av regeringen eller myndighet som re­geringen ulser, I sådan föreskrifl får göras undantag från föreskrift i denna lag,

38    § Regeringen eller myndighet som regeringen utser meddelar ytterligare föreskrifter i ämne som behandlas i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977 då lagen (1975: 165) om rätt för sammanslutningar av studerande eller anställda alt utse ledamöter i styrelse eller annat organ vid läroanstalt för högre utbildning skall upphöra atl gälla. Regeringen får föreskriva undantag från föreskrift i högskolelagen för viss verksamhet inom högskolan för tiden till och med utgången av juni 1978,

2    Förslag till

Lag om obligatoriska studerandesammanslutningar

Härigenom föreskrives följande,

1 § Studerande vid högskoleenhet skall vara medlem i studentkår eller
elevkår som finns vid enheten.

Skyldigheten skall avse medlemskap i sådan kår

1.   som omedelbart före den 1 juli 1977 fanns vid läroanstalt som
helt eller delvis har gått upp i högskoleenheten och

2,   som de studerande vid den tidigare läroanstalten omedelbart före
den 1 juli 1977 var skyldiga alt tillhöra enligt någon av följande för­
fattningar, nämligen universitetsförordningen (1964: 461), förordningen
(1964: 538) om socialhögskolorna, förordningen (1965: 494) med stad­
ga för jordbrukets högskolor, förordningen (1967: 236) om journalisthög­
skolorna, förordningen (1967: 273) om gymnastik- och idrottshögsko­
lorna, förordningen (1968:318) om lärarhögskoloma, förordningen
(1972: 308) om bibUotekshögskolan och provisoriska stadgan den 27
maj 1971 för musikhögskolorna,

2 § Finns vid högskoleenhet mer än en studentkår eller elevkår, som
avses i 1 §, skall den studerande tillhöra den eUer de av dessa som han
närmast hade varit skyldig att tillhöra enligt de föreskrifter som gällde
omedelbart före den 1 juli 1977.

 

Prop.1976/77: 59                                                      9

3 § Studerande vid högskoleenhet skall även vara medlem i nation
eller studentförening för fakultet som finns vid enheten.

Skyldigheten skall avse medlemskap i sådan nation eller studentför­ening för fakultet

1,    som omedelbart före den 1 juli 1977 fanns vid läroanstalt som helt eller delvis har gått upp i högskoleenheten och

2,    som de studerande vid den tidigare läroanstalten omedelbart före den 1 juli 1977 var skyldiga atl tilUiöra enligt bestämmelser medde­lade med stöd av 88 § universitetsförordningen (1964: 461).

 

4    § Den studerande skall tillhöra den nation eller den eller de stu­dentföreningar för fakultet som han närmast hade varit skyldig att till­höra enligt de föreskrifter som gällde omedelbart före den 1 juli 1977,

5    § Regeringen får föreskriva all de studerande vid viss utbildning ej skall vara skyldiga att vara medlemmar i smdenlkår, elevkår, nation eller studentförening for fakultet. Regeringen får överlåta på förvalt­ningsmyndighet alt meddela sådan föreskrift.

Föreskrift som avses i första stycket skall ha lill syfte atl ej utvidga den skyldighet att tillhöra studerandesammanslutningar som gällde omedelbart före den 1 juli 1977.

6     § Studerande som ej är skyldig att vara medlem i studentkår, elev­kår, nation eller studentförening för fakultet har rätt att på begäran bli medlem i sådan sammanslutning vid högskoleenheten. Finns flera så­dana sammanslutningar vid enheten har han rätt att bli medlem i den eller de av dessa som närmast får anses vara avsedd för grupp av stu­derande som han tillhör,

7     § Styrelsen för högskoleenheten skall pröva fråga om skyldighet eller rält att tillhöra studentkår, elevkår, nation eller studentförening för fakultet vid enheten,

 

8    § Studentkår, elevkår, nation och studentförening för fakultet skall ha till ändamål att främja medlemmarnas studier och vad därmed äger sammanhang,

9    § För studentkår, elevkår, nation och studentförening för fakultet skall finnas stadgar,

I stadgarna skall finnas beslämmelser om rält för studerande att vinna inträde, om styrelse, kuratorer eller andra funktionärer, som skall handha sammanslutningens angelägenheter, och om de avgifter som medlemmarna skall erlägga. Dessutom skall finnas de övriga be­stämmelser som kan behövas.

Stadgarna skall antagas av sammanslutningen. De bestämmelser som behandlar medlems inträde och utträde samt avgifter är giltiga endast om de har godkänts av styrelsen för högskoleenheten,

10    § Två eller flera sammanslutningar som avses i 8 § får besluta att de skall slås ihop till en sammanslutning.

11    § Underlåter studerande att söka inträde i studentkår, elevkår, na­tion eller studentförening för fakultet som han är skyldig alt tUlhöra,

 

Prop. 1976/77: 59                                                     10

får styrelsen för högskoleenheten förordna att den studerande skall av­slängas från prov till dess rättelse har skett. Delsamma gäller om han ej betalar sådan avgift lill sammanslutningen som har fastställts enligt gällande föreskrifler i stadgarna för sammanslutningen,

12 § Talan mol beslul av styrelsen för högskoleenhet enligt denna lag föres genom besvär hos universitets- och högskoleämbetet eller, så­vitt avser Sveriges lantbruksuniversitet, hos regeringen.

Talan mol beslul av universitets- och högskoleämbetet enligt denna lag föres genom besvär hos regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

3    Förslag till

Lag om elektorsförsamling vid högskoleenhet

Härigenom föreskrives följande.

1    §    Vid varje högskoleenhet skall finnas en elektorsförsamling.

2    § Elektorsförsamlingen skall pröva om företrädare för de stude­rande vid högskoleenheten skall ingå som ledamöter i sådant organ vid enheten i vilket företrädare för de studerande har rätt att ingå. Finner elektorsförsamlingen all företrädare för de studerande skall ingå i visst sådant organ, skall församlingen utse dessa företrädare.

Regeringen eller myndighet som regeringen utser kan föreskriva att första stycket ej skall gälla för visst organ.

3    § I elektorsförsamlingen skall ingå det antal elektorer som styrelsen för högskoleenheten bestämmer. Antalet får dock ej överstiga 100.

4    § Vid högskoleenhet där del finns sådan studentkår eller elevkår som avses i lagen (1977: 000) om obligatoriska studerandesammanslut­ningar skall elektorer utses genom val.

5 § För val som avses i 4 § skall det vid högskoleenheten finnas en
valkrets för varje sådan studentkår eller elevkår vid enheten som avses
i lagen (1977: 000) om obligatoriska studerandesammanslutningar.

Finns vid högskoleenheten studerande som ej är skyldiga att tillhöra studentkår eller elevkår, skall det även finnas en särskild valkrets för dessa studerande.

6 § Styrelsen för högskoleenhet som avses i 4 § fördelar antalet elek­
torer mellan valkretsarna, med hänsyn till antalet studerande inom kret­
sarna.

TUl varje valkrets skall dock alltid föras minst två elektorer.

 

Prop. 1976/77: 59                                                    11

7    § Inom valkrels som avses i 6 § första stycket skall elektorerna ut­ses av sådanl organ inom kåren som utsetts direki eller indirekt genom allmänt val av medlemmarna i kåren. Finns ej sådant organ skall elek­torerna väljas i allmänt val av medlemmar.

8    § Inom valkrets som avses i 5 § andra stycket skall valkretsarnas elektorer ulses genom val. Närmare föreskrifler om sådant val med­delas av regeringen eller myndighet som regeringen utser.

Valbar till elektor inom valkrets som avses i 5 § andra stycket är den som anmäles till styrelsen för högskoleenheten inom den tid som styrelsen bestämmer,

9 § Vid högskoleenhet där det ej finns sådan studentkår eller elev­
kår som avses i lagen (1977: 000) om obligatoriska studerandesamman­
slutningar skall elektorer utses genom val. Därvid äger 8 § motsvarande
tillämpning,

10     § Om ej särskilda skäl föranleder annat, skall elektorer utses för elt år i sänder. Mandatperioden skall räknas från den dag som före­skrives av regeringen eller myndighet som regeringen ulser,

11     § Besked om vilka personer som har utsetts till elektorer enligt 7 § för viss mandatperiod skall lämnas till styrelsen för högskoleenheten senast den dag som styrelsen bestämmer. Lämnas ej sådant besked inom rätl tid har den kår som beröres förlorat rätten att utse elektorer för mandatperioden.

12     § Talan mol beslut av styrelsen för högskoleenhet enligt denna lag föres genom besvär hos universitets- och högskoleämbetet eller, såvitt avser Sveriges lantbruksuniversitet, hos regeringen.

Talan mot beslut av universitets- och högskoleämbetet enligt denna lag föres genom besvär hos regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977,

För den mandatperiod som börjar den 1 juU 1977 kan regeringen eller myndighet som regeringen utser föreskriva att företrädare för de smderande i organ vid högskoleenhet skall utses på annat sätt än som följer av denna lag.

4   Förslag till

Lag om ändring i universitetsförordningen (1964:461)

Härigenom föreskrives att 86, 88 och 89 §§ universitetsförordningen (1964: 461)1 sjll upphöra att gälla vid utgången av juni 1977,

1 Förordningen omtryckt 1975: 336, Senaste lydelse av 88 § 1976: 706 förordningens rubrik 1975: 336,

 

Prop. 1976/77: 59                                                     12

5    Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1964:538) om socialhögskolorna

Härigenom föreskrives att 28 och 29 §§ förordningen (1964: 538) om socialhögskolorna! skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1977,

1 Förordningen omtryckt 1971: 343, Senasle lydelse av förordningens ru­brik 1975: 1220.

6   Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1965:494) med stadga för jord­brukets högskolor

Härigenom föreskrives att 101—103 §§ förordningen (1965: 494) med stadga för jordbrukets högskolor skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1977.

§ Förordningen omtryckt 1971: 423. Senaste lydelse av förordningens ru­brik 1976: 973.

7    Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1967:236) om journalisthögsko­lorna

Härigenom föreskrives alt 32 och 33 §§ förordningen (1967: 236) om journalisthögskolorna! skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1977.

1 Senaste lydelse av förordningens rubrik 1975: 1217.

8    Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1967:273) om gymnastik- och idrottshögskolorna

Härigenom föreskrives att 30 och 31 §§ förordningen (1967: 273) om gymnastik- och idrottshögskolorna skall upphöra att gälla vid ut­gången av juni 1977,

1 Senaste lydelse av förordningens rubrik 1975: 415,

9   Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1968:318) om lärarhögskolorna

Härigenom föreskrives att 56 och 57 §§ förordningen (1968: 318) om lärarhögskolorna! gkall upphöra att gälla vid utgången av juni 1977.

1 Förordningen omtryckt 1971: 463. Senaste lydelse av förordningens ru­brik 1975: 361.

 

Prop. 1976/77: 59                                                              13

10    Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1972:308) om bibliotekshögskolan

Härigenom föreskrives atl 22 och 23 §§ förordningen (1972: 308) om bibliotekshögskolan skall upphöra atl gälla vid utgången av juni 1977,

1 Senaste lydelse av förordningens rubrik 1975: 50,

 

Prop. 1976/77: 59                                                     14

Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET          PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1977-02-10

Närvarande: statsråden Ahlmark, ordförande, Bohman, Romanus, Tu­resson, Gustavsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Söder, Troeds­son, Mundebo, Krönmark, Ullslen, Burenstam Linder, Wikström,

Föredragande: statsrådet Wikström och, såvitt gäUer punkterna 4.2.7 och 4,2.28, statsrådet Mogård.

Proposition om utbildning och forskning inom högskolan m. m.

1    Inledning

I anledning av prop, 1975: 9 fattade riksdagen vid 1975 års riks­möte beslut rörande reformering av högskoleutbildningen m. m.

Med stöd av regeringens beslut den 29 maj 1975 tillkallade dåva­rande chefen för utbUdningsdepartementet den 10 juni 1975 sakkimni-ga att ingå som ledamöter i en central och sex regionala organisations­kommittéer för högskolereformen.

Centrala organisationskommittén för högskolereformen (H 75) över­lämnade i augusti 1976 förslag till högskolelag m. m. och i oktober 1976 förslag till föreskrifter om fakultets- och sektionsorgan samt förslag till föreskrifter rörande organisation för kommunal högskoleutbildning,

ForskarutbUdningsutredningen (FUN) fick i januari 1976 i uppdrag att komma in med förslag till de bestämmelser rörande forskarutbild­ning som bör ingå i en förordning om högskoleutbUdning att gälla fr. o. m, den 1 juli 1977. FUN har i september 1976 kommit in med sistnämnda förslag.

Över H 75:s och FUN:s förslag har efter remiss yttranden avgetts

1  Ledamöter i centrala organisationskommittén för högskolereformen: nu­
mera statssekreteraren Anders Arfwedson, utredningschefen Erik Berglund,
filosofie kandidaten Peter Egardt, landstingsrådet Wilhelm Forsberg, lektorn
Thorborg Gebart-Andersson, riksdagsledamoten Lars Gustafsson, direktören
Folke Halden, avdelningsdirektören Hans Jalling, direktören Sten-Sture
Landström, utbildningschefen Lennart Larsson, riksdagsledamoten Thorsten
Larsson, professorn Georg Lundgren, byrådirektören Inger Löfroth, univer­
sitetskanslern Hans Löwbeer, sekreteraren Sven Nilsson, f, d, statssekretera­
ren Lennart Sandgren (ordförande) och överdirektören Lars Sköld,

2  Riksdagsledamöterna Anna Eliasson, Arne Gadd (ordförande) och Anita
Gradin, numera planeringschefen Kerstin Lindahl-Kiessling, professorn David
Magnusson, docenten Bengt Karlberg och professorn Rune Lagneborg,

 

Prop. 1976/77: 59                                                    15

av statskontoret, riksrevisionsverket, universitets- och högskoleämbetet, styrelsen för fortbildning av journalister, skolöverstyrelsen, statens kul­turråd, arbetarskyddsstyrelsen, militärhögskolan, karolinska institutet, universiteten, tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska hög­skola, högskolan i Luleå, gymnastik- och idrottshögskolorna, lärarhög­skolorna, socialhögskolorna, bibliotekshögskolan, journalisthögskolorna, forskningsbiblioteksrådet, länsskolnämnderna, förskoleseminarierna, slöjdlärarseminariet, seminarierna för huslig utbildning, konstfacksko­lan, sjöbefälsskolorna i Slockholm, Göteborg, Kalmar och Härnösand, statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor, musikhögskolor­na, statens scenskolor, statens musikdramatiska skola, statens dansskola, dramatiska institutet, styrelsen för jordbrukets högskolor och statens veterinärmedicinska anstalt, landstingskommunerna i Stockholms, Upp­sala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Koppar­bergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens samt Norr­bottens län, Stockholms, Uppsala, EskUstuna, Linköpings, Norrköpings, Jönköpings, Kalmar, Växjö, Lunds, Malmö, Halmstads, Göteborgs, Borås, Skövde, Karlstads, Örebro, Västerås, Falun, Gävle, Sandvikens, Sundsvalls, Östersunds, Umeå och Luleå kommuner. Akademien för de fria konsterna. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Sveri­ges industriförbund. Tjänstemännens centralorganisation, Centralorgani­sationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivare­föreningen, organisationskommittén för högre musikutbildning, forsk­ningsrådsutredningen, ulredningen om skolan, staten och kommunerna, 1974 års lärarutbildningsutredning, forskarutbildningsutredningen, orga­nisationskommittéerna för Stockholms, Uppsala, Linköpings, Lund/ Malmö, Göteborgs och Umeå högskoleregioner. Grafiska institutet och Institutet för högre kommunikations- och reklamulbildning gemensamt, Göteborgs och Bohus läns vårdskoleförbund. Konstindustriskolan i Gö­teborg, Sociala barna- och ungdomsvårdsseminariet i Stockholm, Sveri­ges förenade studentkårer, Sveriges sjuksköterskeelevers förbund och Svenska Laboratorieassistentelevföreningen gemensamt, Teknologorga-nisationen REFTEC samt Valands konstskola.

Härutöver har skrivelser kommit in från bl, a, vissa studentkårer och elevsammanslutningar samt vissa institutioner vid universitet och hög­skolor m, fl,, Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund, Statstjänstemannaförbundet sektion 19, Länskommittén för högskole­frågor i Kristianstads län och Arkitektförbundet.

H 75 har vidare i december 1976 lämnat förslag om ordning för att avge förslag till rektor vid slallig högskoleenhet och om interimistiska organ för den nya högskolan samt om förordning om lärare vid stat­iiga högskoleenheter m, m. Dessa skrivelser har inte remitterats.

 

Prop. 1976/77: 59                                                     16

Med stöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande den 9 mars 1973 tUlkallade statsrådet Moberg den 29 mars 1973 sakkunniga* för utredning rörande det obligatoriska medlemskapet i studerandesammanslutningar m. m. Utredningen (U 1973: 03) antog benämningen ObUgatoriekommittén, Kommitién överlämnade i mars 1976 betänkandet (SOU 1976: 14) Kår­obligatorium?

Efler remiss av belänkandet har yttranden avgetls av justitiekanslern, socialstyrelsen, riksrevisionsverket, kammarkollegiet, statskontoret, byggnadsstyrelsen, statistiska centralbyrån, riksskatteverket, universi­telskanslersämbetet, nämnden för socionomutbildning, centrala studie­stödsnämnden, skolöverstyrelsen, statens kulturråd, bostadsstyrelsen, Göta hovrätt, kammarrätten i Göteborg, Akademien för de fria kons­terna, direktionen för Handelshögskolan i Stockholm, styrelsen för gym­nastik- och idrottshögskolorna, samarbelsnämnden för journalisthög­skolorna, dramatiska institutet, styrelsen för jordbrukets högskolor och statens veterinärmedicinska anstaU, länsstyrelserna i Slockholms, Upp­sala, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, landstingskommuner­na i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands samt Jämtiands län, Sol­na, Stockholms, Södertälje, Uppsala, Linköpings, Norrköpings, Växjö, Kalmar, Malmö, Göteborgs, Borås, Karlstads, Örebro, Västerås, Fa­luns, Gävle, Östersunds och Umeå kommuner. Svenska Kommunför­bundet, Landstingsförbundet, Sveriges riksidrottsförbund. Tjänstemän­nens centralorganisation. Centralorganisationen SACO/SR, Landsorga­nisationen i Sverige, organisationskommittén för högre musikutbildning, 1973 års expertgrupp för konstutbildning, forskarutbildningsutredning­en, centrala organisationskommittén för högskolereformen. Akademis­ka föreningen i Lund, Bibliotekshögskolans studentkår. Centerns ung­domsförbund. Elevförbundet, Elevkåren vid förskoleseminariet i Norr­köping, Elevkåren vid förskoleseminariet och lärarhögskolan i Jön­köping, Elevkårema vid journalisthögskolorna i Göteborg och Stock­holm, Elevkåren vid lärarhögskolan i Linköping, Famaceutiska fakul-telsföreningen i Uppsala, Filosofiska fakulteternas studentförening, Folkpartiets ungdomsförbund. Gymnastik- och idrottshögskolans i Öre­bro studentkår, Göteborgs förenade studentkårer, KuratorskoUegiet i Lund, Kuratorskonventet i Uppsala, kårortsnämnderna i Umeå, Upp­sala, Växjö och Örebro, Lantbrakshögskolans studentkår. Lärarhögsko­lans i Mölndal elevkår, Lärarhögskolans i Stockholm elevkår, Medicin­ska föreningen i Umeå, Moderata ungdomsförbundet. Skogshögskolans studentkår. Socialhögskolomas studentkårers organisation, Stockholms studentkårers centralorganisation. Studentkåren i Växjö, studentkårerna

1 Vid tidpunkt för avlämnande av betänkandet departementsrådet Håkan Berg (ordförande), riksdagsledamöterna Anna Eliasson och Sture Ericson, juris kandidaten Peter Honeth, docenten Martin Weibull och byrådirektören Per öhlund.

 

Prop. 1976/77: 59                                                    17

vid lärarhögskolorna i Kalmar, Kristianstad och Malmö, Studentkåren vid universitetet i Linköping, Sveriges sjuksköterskeelevers förbund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, Teknologorganisationen REFTEC, Umeå studentkår, Uppsala studentkår, Veterinärmedicinska föreningen samt Örebro studentkår.

Dessutom har yttranden inkommit från Chalmers studentkår. Fack­klubben vid Journalisthögskolan i Göteborg, Kalmar nation, Konslin-dustriskolans i Göteborg elevkår, Kristianstads nation. Kåren vid lärar­högskolan i Kalmar, Liberala sludenlförbundet, Linköpings förenade studentkårer, Linköpings Teknologers studentkår, Medicinsk-tekniska Assislenlföreningen, Sveriges Arbetsterapeulelevers Förbund samt Tek-nologsammanslulningen vid Lunds tekniska högskola,

I det följande tas även upp vissa frågor som berör särskilda utbild­ningsområden inom högskolan.

Med stöd av Kungl, Maj:ts bemyndigande den 25 maj 1973 tillkal­lade statsrådet Moberg den 27 juni samma år en sakkunnig* för över­syn av utbildningen vid journalisthögskolorna. Utredningen (U 1973: 08), som har antagit namnet joumalistulbildningsutredningen (Jubu), har avlämnat belänkandet (SOU 1975: 25) A jour,

Efler remiss har yttranden över betänkandet avgetts av statskontoret, riksrevisionsverket, nämnden för samhällsinformation, statens perso­nalutbildningsnämnd, universitetskanslersämbetet, — som har överläm­nat yttranden från universiteten, karolinska institutet, högskolan i Lu­leå och bibliotekshögskolan — ulrustningsnämnden för universitet och högskolor, samarbelsnämnden för lokal- och utrustningsprogramkom­mittéerna för universitet och högskolor, skolöverstyrelsen, arbetsmark­nadsstyrelsen, samarbelsnämnden för journalisthögkolorna, joumalisl­högskoloma, styrelsen för fortbildning av journalister, dramatiska in­stitutet, 1972 års pressutredning, kulturrådet. Svenska kommunförbun­det. Landstingsförbundet, Sveriges Radio AB, Tjänstemännens Central­organisation, Landsorganisationen i Sverige, Tidningarnas utbildnings­nämnd. A-pressens samorganisation, Föreningen Svensk fackpress, Sven­ska fotografers förbund. Grafiska instimtet och Institutet för högre kommunikations- och reklamulbildning gemensamt, Sveriges personal­tidningsförening. Stiftelsen pressinslitutet, Sveriges Public Relations förening, PubUcistklubben, Pressfotografernas klubb, Psykotekniska in­stitutet. Elevförbundet, Sveriges förenade studentkårer och Handikapp­förbundens centralkommitté. Dessutom har yttranden inkommit från Teknologorganisationen REFTEC, Kooperativa förbundet, organisa­tionskommittén för Umeå högskoleregion, samarbetskommittén för Sundsvall/Härnösands högskola, kursledningen för den yrkesinriktade studiekursen i informationsteknik vid universitetet i Göteborg samt Sam­arbetskommittén för högskolefrågor i Västernorrlands län,

1 T, f, departementsrådet Hans-Erik östlund, 2   Riksdagen 1976/77. 1 saml nr 59

 

Prop. 1976/77: 59                                                     18

Huvuddelen av förslagen i propositionen om reformering av högsko­leutbildningen förutsatte för sitt förverkligande ett fortsatt planerings-och utredningsarbete. Vad gäller vårdyrkessektorn har detta skett dels inom den cenirala och de regionala organisationskommittéerna, dels genom beredning inom en särskild grupp inom utbildningsdepartementet kallad VÅRD -76. Denna beredningsgrupp har med skrivelse den 25 oktober 1976 överlämnat förslag lill utbildningsplaner m. m, för vissa vårdutbildningar i högskolan. Vissa frågor i anslutning till beredning­ens förslag redovisas i det följande.

Vidare behandlas vissa frågor om utbildningen på kulturområdet. Med slöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 mars 1973 tillkallade statsrådet Carlsson den 5 april samma år 1973 års expertgrupp* (U 1973: 05) för konstutbildning (K 73) med uppgift att utreda vissa frå­gor som rör utbildning inom bildkonst, konsthantverk och design. Ex­pertgruppen har i april 1976 lagt fram sitt slutbetänkande (DsU 1976: 1) Den högre utbildningen inom bild- och formområdet (II),

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av statskontoret, riksrevisionsverket, universitets- och högskoleämbetet, centrala studie­stödsnämnden, skolöverstyrelsen, statens kulturråd, arbetsmarknadssty­relsen, konstfackskolan, Göteborgs kommun. Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan. Svenska kommunförbundet, Landstings­förbundet, Sveriges hantverks- och industriorganisation. Tjänstemän­nens centralorganisation. Centralorganisationen SACO/SR, folkhögsko­leutredningen, sludiestödsutredningen. Föreningen Svensk form. För­eningen Svenska industridesigner. Föreningen Svenska tecknare. För­eningen Sveriges konsthantverkare och industriformgivare. Konstnärer­nas riksorganisation. Konstindustriskolan i Göteborg, Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (Klys), Pressfotografernas klubb. Svenska fotografernas förbund. Svenska inredningsarkitekters riksförbund. Svenska sjukhus- och institutionsfotografernas förening och Textilinstitutet i Borås,

Härutöver har skrivelser kommit in från Arkitektförbundet, För­eningen Sveriges textil- och klädformgivare. Svenska journaUstförbun-det och Textilfacket vid konstfackskolan.

Den 25 november 1968 gav dåvarande departementschefen general­direktören Lennart Holm i uppdrag att komma in med betänkande och förslag rörande konsthögskolans arkitekturskolas framtida ställning, sär­skilt i relation till nordiska institutet för samhällsplanering (Nordplan), Holm har i januari 1976 lagt fram betänkandet (Ds U 1976: 2) Konst­högskolans arkitekturskola. Uppgifter och framtida stäUning.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av statskontoret, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, riksantikvarieämbetet och statens

* Kanslichefen Carl-Erik Virdebrant (ordförande), byråchefen Ann-Marie Furumark, professorn Rune Jansson och professorn Philip von Schantz.

 

Prop. 1976/77: 59                                                    19

historiska museum, universitetskanslersämbetel, skolöverstyrelsen efter hörande av konstfackskolan, statens kulmrråd, statens naturvårdsverk, bostadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, siatens planverk, nordiska institutet för samhälls­planering. Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan, Sven­ska kommunförbundet. Centralorganisationen SACO/SR, Svenska Ar­betsgivareföreningen, konslnärsutbildningssakkunniga. Föreningen Sve­riges Landsantikvarier, Hyresgästemas riksförbund. Konstnärliga och lit­terära yrkesutövares samarbetsnämnd (Klys), Stiftelsen Sveriges arki­tekturmuseum. Svenska inredningsarkitekters riksförbund och Sveriges arkitekters riksförbund.

Härutöver har skrivelser kommit in från Arkilektförbundet, elever­na vid Konsthögskolans arkitekturskola. Föreningen Sveriges praktise­rande arkitekter, samarbelsnämnden för de konstvetenskapliga institu­tionerna vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå, Svenska arkitektföreningen, Sveriges museimannaförbund, ut­bildningsrådet för arkitektur vid universitetskanslersämbetet. Miljömi­nisteriet i Danmark och Kirke- og undervisningsdepartementet i Norge.

Behovet av en översyn av utbildningen vid statens scenskolor anmäl­des i förra årets budgetproposition (prop. 1975/76: 100 bil. 10 s. 152— 154, UbU 1975/76: 18, rskr 1975/76: 158), Genom regeringsbeslut den 26 februari 1976 fick statens kulturråd och dåvarande universitets­kanslersämbetet i uppdrag atl gemensaml göra översynen, som främst skall gälla utbildningens inriktning och omfattaing och dess pedagogiska och studieorganisatoriska uppläggning. Enligt direktiven skall översyns-arbetet och de förslag vartill det kan leda redovisas i omgångar. Den inledande fasen av arbetet skall bestå i en analys av de nuvarande un­dervisningsformerna och kostnaderna.

Kulturrådet och ämbetet har tillsatt en gemensam arbetsgrupp för översynsarbetet. I den delrapport från arbetsgruppen (UKÄ-rapport 1976: 5) Utbildningen vid statens scenskolor som överlämnades sam­tidigt med framställningen om anslag för det kommande budgetåret tiU scenskolorna behandlas organisation, undervisning och kostnader för utbildningen som den nu bedrivs vid skolorna.

Föredraganden

Riksdagen beslöt våren 1975 att högskoleutbildningen skulle refor­meras (prop. 1975: 9, UbU 1975: 17, rskr 1975: 179). En central del av reformen är att underlätta för nya grupper att få tillgång till högskole­utbildning. En grund för att nå detta mål lades av 1972 års riksdag ge­nom beslut (prop, 1972: 84, UbU 1972: 31, rskr 1972: 240) om god­kännande av vissa riktlinjer för en reformering av reglerna om behörig­het, urval m, m, för den högre utbildningen. Genom beslutet vid 1975 års riksdag fullföljs arbetet med att vidga behörigheten till högskoleut-

 

Prop. 1976/77: 59                                                    20

bildning och att ändra formerna för urval till spärrad utbildning. Beslu­tet innebär vidare alt högskoleutbildningen byggs ut på ett större antal orter än hittills. Högskolan ges en klarare avgränsning. Den skall om­fatta i huvudsak all utbildning över två- och treårig gymnasieskoleut­bildning. En enhetlig organisation av studierna inom hela högskolan i förening med en betydande förstärkning av rätten att lokalt besluta om utbudet av utbildning och undervisningens uppläggning öppnar nya möj­ligheter till samverkan mellan skilda utbildningar inom högskolan. Vi­dare breddas genom en förändrad institutionell organisation samspelet mellan högskolan och samhälls- och arbetslivet i övrigt. Utbildningen skall utformas så att den främjar återkommande utbildning. Den skall bygga på vetenskaplig grund, utveckla förmågan till kritiskt tänkande hos de studerande och gynna deras personlighetsutveckling samt till­godose samhällets behov av människor med högskoleutbildning.

Den 1 juli i år skall den nya högskolan införas. Del sker efler en lång period av förberedelser. För ca tio år sedan förde bl. a. vissa myndig­heter fram tanken på en utredning kring den högre utbildningens pro­blem såsom de avtecknade sig vid den av 1965 års riksdag beslutade planeringsperiodens utgång. Sedermera tillsattes 1968 års utbildnings­utredning (U 68, U 1969: 47) som lade fram resultaten av sitt arbete i huvudbetänkandet (SOU 1973: 2) Högskolan. Efter remissbehandling lades utredningens förslag och de synpunkter som kommit fram remiss­vägen till grund för ytterUgare överväganden i en parlamentariskt sam­mansatt grupp, U 68-beredningen. Dess arbete lades sedan tiU grund för regeringens proposition (1975: 9) om reformering av högskoleutbild­ningen m. m. Det var med utgångspunkt i detta samlade material som riksdagen vid 1975 års riksmöte fattade det beslut jag nyss har erinrat om.

Det är givet att några av förutsättningarna för reformarbetet har hun­nit att ändra sig under en så lång utredningsperiod. Bl. a. har tiUström-ningen av studerande till universitetens fria fakulteter minskat. Ålders­sammansättningen hos studerandepopulationen har också förändrats kraftigt. Inslaget av äldre studerande, över 25 år, har blivit allt större. Innebörden härav är bl. a. att många studerande i dag har en annan bakgrund och andra erfarenheter när de påbörjar högskolestudier än vad tidigare var fallet. Insikten om att det är nödvändigt att planera ut­bUdningens innehåll för att möta skiftande krav från den enskilde och från samhället har vuxit. I vissa avseenden har utvecklingen emeller­tid gått långsamt. Hit hör strävandena att bredda rekryteringen tiU hög­skolestudier från skilda grupper i samhäUet. EnUgt min mening kvarstår alltjämt en social snedrekrytering till högskolestudier. Könsfördelning­en bland de högskolestuderande uppvisar endast små förändringar bort från ett alltför traditionsbundet mönster.

En hörnsten i högskolereformen är att geografiskt öka utbildningens

 

Prop. 1916fil: 59                                                      21

tillgänglighet. Utbildningen skall byggas ut på andra orter än universi­tetsorterna. Med denna inriktning på reformarbetet främjas den sociala rekryteringen till högskolestudierna. Den beslutade utbyggnaden har också regionaipolitisk betydelse. Högskolereformen förbereds av bl. a, sex regionala organisationskommittéer. Deras arbele visar att det på ut­byggnadsorterna finns goda förutsättningar atl med utgångspunkt i lo­kala resurser och lokala förutsättningar i övrigi utveckla och förnya högskoleutbildningen,

1975 års riksdagsbeslut innebär också att en försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning har inletts. F. n. ges sådan utbildning på nio orter. På ytterligare tre orter kommer försöksverksamhet atl star­ta budgetåret 1977/78. Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) har i uppdrag att följa och utvärdera försöken.

När den nya högskolan införs om några månader markerar detta bör­jan på etl reformarbete i vid mening, utfört i det dagliga arbetet av dem som verkar inom högskolan. Det intensiva förberedelsearbete som har genomförts på alla nivåer under den gångna perioden får inle avstanna. Syftet med högskolereformen har också hela tiden varit att skapa den yttre ramen för ett fortlöpande inre omdaningsarbete. Riktlinjerna i stort för det kommande arbetet har lagts fast i del nyss nämnda riks­dagsbeslutet,

I överensstämmelse med vad föredraganden hade förordat uttalade riksdagen år 1975 också att grundläggande bestämmelser om högskolan bör stadfästas i lag. Regeringen uppdrog sedermera åt en central orga­nisationskommitté (U 1975: 04) för högskolereformen (H 75) och orga­nisationskommittén för de av riksdagen beslutade sex högskoleregioner­na att utarbeta förslag till en högskolelag och erforderliga förordningar, indelning i högskoleenheter, sammansättning av olika organ m. m. H 75 avlämnade sitt förslag till högskolelag m, m. den 26 augusti 1976. I en­lighet med vad som angavs i regeringsförklaringen lät jag remittera H 75:s slutliga förslag till berörda myndigheter och organisationer. De avvikelser från H 75:s förslag tiU lag m, m. och riksdagens tidigare be­slut som jag i del följande förordar grundar sig på såväl de riktlinjer för utformningen av högskolan som anges i regeringsförklaringen som de synpunkter vilka har framförts i remissvaren. Innan jag tar upp försla­get till högskolelag tUl behandling viU jag i korthet beröra några av de nyssnämnda förändringarna.

I regeringsförklaringen framhålls att ingen totalspärr får finnas föi tiUträde till högskoleutbildning. Detta innebär ingen motsättning till riksdagens beslut om planeringsramar för högskolan så länge dessa grun­das på en generös beräkning av resurser. I ett sådant läge kommer den som så önskar att beredas utbildning inom högskolan, i varje fall såvitt rör UtbUdningar som inte är begränsade på grund av otillräcklig till­gång till lokaler, laborativa resurser eller praktikplatser. Samtidigt vill

 

Prop. 1976/77: 59                                                    22

jag emellertid konstatera att det underlag som i dag finns för att be­räkna tillströmningen lill skilda högskoleutbildningar inte räcker för atl göra en i alla lägen hållbar bedömning av vilka resurser som behövs för att tillgodose efterfrågan på utbildning inom olika delar av högsko­lan och dess skilda regioner. Jag kommer därför att i det följande för­orda en komplettering av riksdagens beslut om planeringsramar med en garanti för alt bedömningen av resursbehovet för utbildning, som — i likhet med nuvarande ordning — bör ha fri tillströmning, skall kunna korrigeras under löpande budgetår om behov därav föreUgger,

Jag vill stryka under att vad jag i delta avseende förordar ligger i linje med strävandena att vidga möjligheterna för nya grupper av stu­derande att få tillträde lUl högskoleutbildning. Jag utgår från att sådana studerande kan komma att vilja pröva sig fram med inledande studier i sådana enstaka kurser vilkas motsvarighet i dag utgör ospärrad utbild­ning. Därmed bör också den förordade garantin kunna möjliggöra en växling mellan arbetsliv och studier. Samtidigt vill jag betona att de kommande regionstyrelserna i detta sammanhang kan få en betydelse­full roll för planering av utbildningsutbudet inom regionerna och för­delning av resurser för detta på orter,

I regeringsförklaringen anges också att befogenhetsfördelningen mel­lan centrala, regionala och lokala organ bör ses över i syfte att åstad­komma en ökad decentralisering. Det har inte varit möjligt att under den tid som har stått till buds för beredning av föreliggande förslag också genomföra en analys av detta slag. Dessutom är det en fördel om en sådan analys kan grundas på någon tids tillämpning av den nu före­slagna arbetsfördelningen mellan högskolemyndigheterna. Enligt min mening är denna fråga av sådant slag att den bör beredas i direkt an­slutning till regeringskansliet. Universitetskanslersämbetet har i sitt för­slag till anslagsframställning för budgetåret 1977/78 redovisat sin pla­nering för utvärdering av högskolereformen. Det är uppenbart att en utvärdering av det breda slag som UHÄ avser att genomföra också kommer atl beröra befogenhelsfördelningen mellan högskolans olika myndigheler. Det är därför angeläget att den nyss nämnda beredningen av denna fråga sker i nära samverkan med UHÄ:s utvärderingsarbete.

I regeringsförklaringen framhålls att det fortsatta arbetet med att re­formera högskolan nu bör få sin tyngdpunkt förlagd till utvecklingen av utbildningens innehåll. Jag är övertygad om att när de yttre ramarna för verksamheten väl har lagts fast kommer utvecklingen av utbild­ningens innehåll att stå i centrum för det fortsatta arbetet. Jag har ti­digare nämnt att en sådan utveckling redan har börjat under arbetet med att förbereda reformen, I del följande kommer jag att redovisa exempel på detta och förorda att vissa förslag i frågan redan nu före­läggs riksdagen för beslut. En viktig förutsättning för det arbete jag här berör är att de lokala myndigheterna har stor frihet att disponera

 

Prop. 1976/77: 59                                                    23

sina resurser för atl pröva nya utbildningsalternativ. Jag kommer på några punkter alt förorda en vidgning av denna frihet i förhållande till H 75:s förslag. Denna frihet bör naturligtvis förenas med tillgång till erforderliga resurser. Även här har jag sökt tillgodose framförda önske­mål om en uppbyggnad av basresurserna för utbildning och forskning.

Riksdagen ulalade i samband med beslutet om högskolereformen att indelning i högskoleenheter på nuvarande högskoleorter efter en ytter­ligare beredning borde föreläggas riksdagen. Förslag härom har utar­betats av de regionala organisationskommittéerna. H 75 har i den tidi­gare nämnda skrivelsen tUlstyrkt förslagen. Jag vUl redan nu anmäla att jag senare kommer atl förorda avvikelser från förslagen såvitt avser or­ganisationen för utbildningar inom kulturområdet i Slockholm och för den högre utbildningen vid sjöbefälsskolorna. Jag anser nämligen att ytterligare tid måste ges för att man skall finna former för hur dessa utbildningar med sina speciella förhållanden bäst skall organiseras inom högskolan. Detta arbete som självfallet bör bedrivas i nära kontakt med berörda skolor och regionstyrelser bör vara avslutat i sådan tid att riks­dagen vid 1977/78 års riksmöte kan föreläggas förslag om skolornas organisatoriska ställning inom högskolan. Jag vill betona att dessa ut­bildningar självfallet dock redan från den 1 juli 1977 skall anses utgöra högskoleutbildning och alltså ingå i den nya högskolan.

Genom riksdagens tidigare beslut och de åtgärder som jag förordar i delta sammanhang får högskolan således nya och kraftigt vidgade uppgifter samtidigt som den ges en förstärkt och klarare stäUning i en för utbildningsväsendet övergripande politik. Högskolan bör härigenom bli bättre ägnad att möta behov och önskemål från de vitt skilda grup­per som nu bereds möjlighet att få del av dess utbildning. Den forsk­ningens frihet som hittills har varit ett av universitetens kännetecken kommer alt prägla också den nya högskolan samtidigt som forskning­ens kontakter breddas med utbildningar av skilda slag och med sam­hällsintressen utanför högskolan. Det är min övertygelse att detta kom­mer att leda till en utbildning som är fastare förankrad på vetenskaplig grund och till ett fruktbärande utbyte av information och impulser mel­lan samhälle och forskning.

2    Reformering av högskoleutbildningen

2.1       Högskolelag

2.1.1   Förslaget

Genom riksdagens beslut våren 1975 om reformering av högskole­utbildningen m, m, (prop, 1975: 9, UbU 1975: 17, rskr 1975: 179) kom­mer fr, o. m, den 1 juli 1977 nya principer atl gälla för behörighet, urval och antagning till sådan utbildning, för studiernas organisation och för högskolans institutionella organisation.

 

Prop. 1976/77: 59                                                    24

1 prop. 1975: 9 uttalade föredraganden att den vidgade högskolans samhälleliga betydelse motiverar att de grundläggande bestämmelserna för högskolan stadfästs i en högskolelag, 1 lagen borde dessuiom las in beslämmelser om kommunal högskoleutbildning liksom även eventuella beslämmelser om obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslut­ningar, vilka bestämmelser under alla förhållanden måste regleras i lag. I högskolelagen borde vidare enligl föredraganden ges grundläggan­de bestämmelser om den verksamhet som bedrivs inom högskolan och om målen för högskoleutbildningen samt huvuddragen i formerna för högskolans planering och ledning: de styrelser och nämnder m.m. som skall finnas lokalt och regionalt, dessas huvudsakliga uppgifter och principerna för deras sammansättning liksom även grundläggande reg­ler om riksrekrytering till kommunal högskoleutbildning och därmed sammanhängande regler om interkommunal ersättning.

Utbildningsutskottet (UbU 1975: 17) framhöU att förslag om högsko­lelag måste föreläggas riksdagen senast våren 1977 och atl i lagen skulle regleras många för högskolan fundamentala frågor, vilka riksdagen vid behandling av lagförslaget skulle få tillfälle alt diskutera och pröva,

At centrala organisationskommittén för högskolereformen (H 75) har regeringen sedermera uppdragit atl med utgångspunkt i riksdagens beslut utarbeta förslag till grundläggande beslämmelser för högsko­lan, bl, a, förslag till högskolelag, 1 skriften (DsU 1975: 19) Högsko­lelag och andra författningar presenterade H 75 i december 1975 etl ut­kast till högskolelag, Synpunkler på delta utkast inhämtades direkt av H 75 från ett stort antal myndigheter m,fl. På grundval av dessa syn­punkter reviderade H 75 utkastet lill högskolelag och redovisade i skrivelse lill regeringen den 26 augusti 1976 bl. a. förslag till sådan lag. Förslaget jämte H 75:s kommentarer till detta bör som jag i det före­gående förordat fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

H 75:s reviderade lagförslag innehåller tre huvudrubriker: Allmänna föreskrifter. Högskolans ledning och organisation samt Särskilda före­skrifter. Under rubriken Allmänna föreskrifter finns regler om verksam­heten inom högskolan och om de allmänna målen för denna verksam­het, H 75 anger sålunda att förutom utbildning och forskning även utvecklingsarbete bör anges som en uppgift för högskolan. Med ut­gångspunkt i de i propositionen 1975:9 exemplifierade målen för hög­skoleutbildning har H 75 i 2 § i lagförslaget närmare angivit högskolans uppgifter. H 75 har ansett det möjligt att låta de här formulerade må­len avse hela högskolans verksamhet, sålunda även forskningen och ut­vecklingsarbetet,

I lagförslaget slås fast bl, a, att all högskoleutbUdning skall ha sam­band med forskning, atl kännedom skall spridas om villkoren för ve­tenskapligt och konstnärligt arbete, om erfarenheter och kunskaper som vunnits genom sådant arbete samt om tillämpningar som dessa erfa-

 

Prop. 1976/77: 59                                                    25

renheter och kunskaper kan få samt vidare atl utbildningen skall bygga på vetenskaplig grund och på erfarenheter som vunnits i arbetslivet,

H 75 anger vidare syftet med utbildningen och forskningen samt de­finierar forskningens frihet inom högskolan som att forskningsproblem fritt får väljas och formuleras och forskningsmetoder fritt utvecklas samt att forskningsresultaten fritt får publiceras, om ej annat föreskrivs i lag.

Principen om återkommande utbildning och atl denna utbildning på sikt bör bli ett med sammanhängande utbildning i princip likvär­digt alternativ slås fast. H 75 anger vidare närmare regler för rätten till utbildning samt för inskränkningar i denna rätt. Bl. a, anges regler om behörighet för och tiUträde till utbildning samt möjlighet att föreskriva att högst ett visst antal studerade får antagas till viss utbildning. Vidare anges att högskoleutbildning får ha staten, kommun eller landstings­kommun som huvudman. Regeringen får därutöver föreskriva att före­skrifter om högskoleutbildning skall tillämpas även på utbildning som med statsbidrag anordnas av enskild huvudman.

Under rubriken Högskolans ledning och organisation ges inlednings­vis föreskrifter om central och regional ledning och organisation och därefter föreskrifter om lokal ledning och organisation med regler om lokala styrelser (högskolestyrelse för statlig högskoleutbildning och skolstyrelse respektive landstingskommunal utbildningsnämnd för kom­munal högskoleutbildning) och vissa andra organ (linjenämnd, fakultets-nämnd, sektionsnämnd och institutionsstyrelser m,m.) samt dessas upp­gifter.

Under rubriken Särskilda föreskrifter ges regler om sammansättning­en av nämnda organ, om riksrekrytering till kommunal högskoleut­bildning och om interkommunal ersättning. Vidare ges föreskrifter som ger regeringen bemyndigande att meddela föreskrifter om organisatio­nen av kommuns och landstingskommuns befattning med kommunal högskoleutbildning samt regler om överlåtande från regeringen på för­valtningsmyndighet att meddela föreskrifter för sådan utbUdning.

Ledamöterna i H 75 Anders Arfwedson och Peter Egardt reserverar sig mot förslaget, såvitt avser 2 §. De anser att det är direkt olämpligt att i lag fastställa vilka mål som en principiellt fri och obunden univer­sitetsforskning skall främja. Paragrafen kan enligt reservanterna med fördel avvaras.

Mot bakgrund av dels de krav som framfördes av ett stort antal myn­digheter m.fl. då H 75 inhämtade synpunkter på sitt första utkast till högskolelag, dels den debatt som uppstått i anslutning tUl H 75:s för­slag har jag ansett det värdefullt att ge berörda myndigheter, kommit­téer och organisationer ännu en möjUghet att påverka bl. a. högskole­lagens utformning. Jag har därför låtit remittera H 75:s förslag m.m.

 

Prop. 1976/77: 59                                                                   26

2.1.2    Remissyttrandena Allmänna synpunkter

Ett stort antal remissinstanser, bl, a. skolöverstyrelsen (SÖ), konsis­torierna vid universiteten i Lund och ( Linköping, socialhögskolorna i Lund, Göteborg och Östersund, musikhögskolan i Stockholm, Grafiska institutet och Institutet för högre reklamutbildning, organisationskom­mittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland (NOTH), organisationskommittén för högre musikutbildning (OMUS) och organisationskommittéerna för Uppsala, Linköpings och Lund/ Malmö högskoleregioner framhåller alt synpunkter som framförts i den tidigare remissomgången i viss utsträckning beaktas av H 75 i det nu remitterade förslaget.

Statskontoret finner de framlagda förslagen till högskolelag och för­ordningar väl avvägda och helt i linje med intentionerna bakom 1975 års riksdagsbeslut, vars innehåll i väsentliga delar präglades av en strä­van att åstadkomma ökad decentralisering och vidgad lokal bestäm­manderätt inom högskolan.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) erinrar om att huvuddra­gen i högskolereformen är fastlagda genom 1975 års riksdagsbeslut. De centrala myndigheter, som UHÄ helt eller delvis ersatt, har i huvudsak varit företrädda i H 75 och även i övrigt haft möjlighet att följa kom­mitténs arbete.

Landsorganisationen i Sverige (LO) erinrar om de synpunkter som organisationen framförde i sitt yttrande över 1968 års utbildningsutred­nings (U 68) betänkande "Högskolan". LO anförde då bl. a. att högsko­lan måste — liksom utbildningsväsendet i övrigt — bli ett instrument som bidrar till en jämnare fördelning av ekonomiska, sociala och kul­turella värden och en vidareutveckling av demokratin. Främsl gäller det härvid enligt LO att göra högskolan till ett mera öppet system, som kan utnyttjas av växande grupper, i fråga om både utbildning och forsk­ning, samt att bättre förankra högskoleväsendet i det omgivande sam­hället. En starkare arbetslivsanknytning är därvid väsentlig. Denna grundsyn är vägledande för LO:s medverkan i arbetet med högskolere­formen. Förslaget till högskolelag innehåller i många stycken intentio­ner som överensstämmer med den uppfattning som LO redovisade i sitt yttrande över U 68 :s huvudbetänkande.

Lärarhögskolan i Malmö anser det värdefullt, att man inledningsvis söker formulera högskolornas målsättning något utförligare än tidigare. Formuleringarna är också klart bättre i denna version än i utkastet från december 1975, Ytterligare översyn behövs dock. Högskolelagen och de olika högskoleförordningarna förefaller i mycket skrivna utifrån de nuvarande universitetens förutsättningar. Lärarhögskolan har inte nu ansett sig i detalj kunna ta ställning tUl vad som ur lärarhögskolomas

 

Prop. 1976/77: 59                                             27

synvinkel "saknas" eller kan leda till svårigheter. Högskolan föreslår dock atl UHÄ får i uppdrag att i nära samarbete med lärarutbildnings­utredningen utreda i vad mån lärarhögskoleförordningens viktigare be­stämmelser kan sägas på adekvat sätt ingå i de nya förslagen.

Helt negativt till lagförslaget i dess helhel är förskoleseminariet i Örebro, som anser att U 68 alltifrån första början varit oacceptabelt och därmed de riksdagsbeslut och förslag till lag, förordningar och öv­riga åtgärder som vidtagits för högskolereformens genomförande, och att apparaten med linjenämnder, högskolestyrelser och regionslyrelser bli så stor att det ifrågasätts om lärare och studerande som represen­tanter i dessa kommer att ha någon reell möjlighet alt samtidigt med yrkesutövandet respektive studierna kunna vara med och påverka det som rör utbildningen. Vidare anser seminariet att innehållet i H 75:s förslag är så oklart och allmänt formulerat att det är synnerligen osä­kert hur förslaget kommer att tolkas efter det eventuella genomförandet,

H 75:s förslag till högskolelag

1 §

Flera remissinstanser, bl, a. musikhögskolan i Stockholm och OMUS, konstaterar med tillfredsställelse att termen utvecklingsarbete förts in i lagens 1 §. Konstindustriskolan och konstfackskolan förordar en kla­rare skrivning och att begreppet konstnärligt utvecklingsarbete tas in i lagtexten.

Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) i Stockholm erinrar om att i gymnastik- och idrottslärarutbildningen ingår omfattande praktiska moment i ämnesutbildningen. Det är således även för denna utbildning viktigt att inom områden där man inte bedriver forskning i konventio­nell mening utvecklingsarbete anges som en självständig uppgift. GIH konstaterar därför med tillfredsställelse att det i kommentaren till för­sta paragrafen framhålles att vad som sägs om utvecklingsarbete inte bara har syftning på det konstnärliga området.

För att betona forskningens betydelse som utgångspunkt för verk­samheten vid högskolan föreslår konsistoriet vid Chalmers tekniska högskola (CTH) att verksamhetsgrenarna nämns i ordningen forskning, utvecklingsarbete och utbildning.

2  §

H 75:s förslag i 2 § lämnas utan erinran av flera remissinstanser. Målformuleringarna anses av ett stort antal remissinstanser alltför vaga och oprecisa.

Socialhögskolan i Göteborg är mycket tveksam om de mycket all­mänt hållna målsättningar som föreslås inleda högskolelagen överhu­vudtaget skall vara med. Formuleringar av typ "främja demokrati och

 

Prop. 1976/77: 59                                                    28

välfärd, kulturell välfärd, förståelse för andra länder" kan i vissa situa­tioner missbrukas och den risken bör undvikas. Därför ser socialhög­skolan helst att de allmänna målformuleringarna ej skrivs in i själva lagtexten. Lärarhögskolorna i Falun och Gävle anför liknande syn­punkter.

Lärarhögskolan i Gävle finner sålunda del otillfredsställande att så vara formuleringar som "social förändring" och "personlig utveckling" används i lagtexten. Del är angeläget att texten är så utformad att den inte inbjuder till godtyeldiga tolkningar.

Statens dansskola anser atl i förslagel mycket av den krUik som framfördes över lagutkastet beaktats. Detta framgår enligt skolan tydligt av H 75:s kommentarer till lagförslaget. Speciellt glädjande är att "kul­turell utveckling" och "konstnärligt arbete" tillkommit i 2 §. Drama­tiska institutet anser att en väsentlig förbättring i 2 § skulle uppnås om "åsikts- och yttrandefrihet" togs in i första stycket efter ordet "främja". Man skulle härigenom anser institutet, ge ett mera konkret underlag till formuleringama om "kritisk skolning" i 3 § och om forskningens frihet i 4 § samt undanröja möjligheter tUl misstolkning av uttrycket "samhällets behov" i 5 §.

Med anledning av att formuleringen i 2 § på sina håll uppfattats så, att varje enskild komponent i utbildning, forskning eller utvecklings­arbete direkt skall kunna relateras till de angivna målen, anser UHÄ det angeläget att det som H 75 anfört i kommentaren så långt möjligt kommer till uttryck också i själva författningstexten. UHÄ föreslår att stycket formuleras på följande sätt (ändringen kursiverad): "Verk­samheten inom högskolan skall främja demokrati och välfärd, kulturell utveckling och social förändring samt förståelse för andra länder och internationella förhåUanden".

Begreppet "social förändring" kritiseras av många remissorgan. Bl. a, konsistoriet vid CTH anför i denna del att "social förändring" kan ske till det bättre eller till det sämre. Uttrycket "förändring" bör därför inte används. Med hänsyn till svårigheten att entydigt formulera mål för en verksamhet av ifrågavarande slag föreslår konsistoriet att paragrafens första stycke utgår. Liknande synpunkter anförs även av konsistorier­na vid universiteten i Uppsala och Stockholm. Juridiska fakulteten och konsistoriet vid universUetet i Uppsala anför också kritik mot begrep­pet "social förändring" och framhåller att detta och även andra av H 75 föreslagna målformuleringar är omotiverade sedan regeringsformen numera kompletterats med vissa övergripande målsätmingsstadganden avseende det allmännas verksamhet (1 kap. 2 § RF). Konsistoriet vid karolinska institutet anser att de i första stycket intagna formuleringar­na inte hör hemma i svensk lagstiftning och att stycket bör utgå.

Enlig konsistoriets vid tekniska högskolan i Stockholm (KTH) upp­fattning står målsättaingsparagrafen fortfarande i strid med oavvisliga

 

Prop. 1976/77: 59                                                    29

krav på forskningens frihet. Den slår även i uppenbar slrid med 4 §, Det synes vara oklokt att bädda för framtida lolkningstvister genom oklar formulering av en lagtext. Konsistoriet instämmer därför i vad reservanterna i H 75 Arfwedson och Egardt anförl om målsättnings­paragrafen,

Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) ifrågasätter om det överhuvud­taget finns anledning atl ta in portalparagrafer" av den karaktär som föreslås i 1—5 §§. Helt uppenbart är enligl SFS alt åtminstone 2 § för­sta stycket hell bör ulgå, SFS vill med kraft instämma i de synpunkter som framkommer i Arwedsons och Egardts reservation. Även Central­organisationen SACO I SR, lärarhögskolan i Kristianstad, Akademien för de fria konsterna och NOTH instämmer i den av Arfwedson och Egardt avgivna reservationen.

Konsistoriet vid universitetet i Linköping erinrar om alt U 68 formu­lerade förslag till aUmänna mål för den grundläggande högskoleutbild­ningen. Målen kan väsentligen härledas ur de mål som gäller för under­liggande skolformer, dvs. grundskolan och gymnasieskolan, H 75 har i kommentaren till 2 § "ansett det möjligt att låta de i andra stycket for­mulerade målen avse hela högskolans verksamhet, sålunda även forsk­ningen och utvecklingsarbetet". Även om man skall uppfatta de angivna målen som generella och avseende högskolans verksamhet i stort ter det sig enligl konsistoriets mening från principiell utgångspunkt utomor­dentligt tveksamt att på detta sätt införa allmängiliga mål även för forskningen och utvecklingsarbetet inom högskolan. Om mål för forsk­ningen över huvud taget skall formuleras på annat sätt än som i 4 § torde i vart fall ytterligare överväganden vara nödvändiga att tillgripa. Konstistoriet instämmer därför i Arfwedsons och Egardts reservation. Mot bakgrund av det nära sambandet mellan forskning och forskar­utbildning kan det också ifrågasättas, om de i det aktuella författnings­rummet angivna målen bör göras tillämpliga på annat än den grund­läggande högskoleutbildningen.

Enligt Svenska arbetsgivareföreningens (SAF) mening står 2 och 4 §§ i viss molsätming till varandra och kan ge upphov till mindre önskvär­da tolkningar, A ena sidan skall forskningen bidra till uppfyllandet av högskolans mål, å andra sidan slås forskningens frihet fast, SAF menar att det är synnerligen väsentligt att formuleringar i lagtexten inte skall kunna tas till intäkt fÖr en styrning av forskningens mål och metoder. Organisationskommittén för LundjMalmö högskoleregion pekar ock­så på att i 2 § anges vissa övergripande mål inte blott för utbildningen utan även för forskningen och utvecklingsarbetet. En intensiv diskus­sion har förts kring denna paragraf, varvid ifrågasatts, huruvida det är rimligt att sätta upp mål för en forskning, som skall vara fri och obun­den. Mot bakgrund härav föreslår kommittén att 2 § jämte de anslutan­de 3 och 4 §§ utgår ur högskolelagen. I stället bör de i tiUämpliga de-

 

Prop. 1976/77: 59                                                    30

lar införas i förordningen om högskoleutbildning, vilken förordning omfattar all sådan utbildning, både den statliga och den kommunala högskoleutbildningen.

Konsistoriet vid universitetet i Lund ansluter sig lill kommitténs upp­fattning i denna del.

Vissa remissorgan ansluter sig lill H 75:s förslag till utformning av 2§.

Musikhögskolan i Stockholm har sålunda inga andra invändningar mot 2 § än att — i konsekvens med sitt ändringsförslag rörande 1 § — även utvecklingsarbete nämns, i andra stycket, första meningen.

Styrelsen för bibliotekshögskolan noterar med tillfredsställelse att i 2 § införts även begreppet "kulturell utveckling" och ansluter sig till de synpunkler, som framförs i kommentaren. Styrelsen understryker vik­ten av att sambandet mellan utbildning och forskning inte enbart blir honnörsbegrepp utan får en reell innebörd också för läroanstalter, vil­kas huvuduppgift är grundutbUdning, Enligt styrelsens mening bör i

2 § andra stycket också orden "allmänt kulturellt" skjutas in efter or­
det "konstnärligt". Den kulturella verksamheten i sin helhet är i dag
för omfattande och kulturutbudet för mångfasetterat för att rymmas
inom begreppet "konstnärligt".

LO framhåller att 2 § beskriver målen för hela högskolans verksam­het, sålunda inte bara utbildningen utan även forskningen och utveck­lingsarbetet. LO hävdar att denna paragraf måste förbli oförändrad i en framtida högskolelag, bl. a. därför att all utbildning genom kontakt med forskning och utvecklingsarbete samt med de förnyelsesträvanden som finns i samhället bör vara en faktor i samhällets utveckling. Genom att kunskapsmassorna snabbt förändras är det enligt LO viktigt att en fortlöpande revidering av utbildningsinnehållet på alla nivåer sker. Där­för kan enUgt LO:s förmenande forskningen och utvecklingsarbetet ej avgränsas från utbildningen.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) anser att den inledande paragrafen som slår fast att social förändring ska vara ett huvudmål för högskolan är naturlig och nödvändig. Att utesluta formuleringen skulle enligt TCO kunna uppfattas som att högskolan kan stå vid sidan av samhällsutvecklingen och endast registrera och inte medvetet på­verka.

3 §

H 75:s förslag i 3 § kommenteras i några få yttranden. SFS förordar att formulering "och erfarenheter som vunnits i arbetslivet" utgår och att paragrafen i stället endast tar upp att "Utbildningen skall bygga på vetenskaplig grund". Under begreppet "vetenskaplig grund" ryms de erfarenheter från arbetslivet som har någon vetenskaplig relevans och således bör vara vägledande för den fortsatta utbildningen.

 

Prop. 1976/77: 59                                                    31

Konsistoriet vid universitetet i Uppsala anser alt del inle i alla lägen är rimligt att utbildningen skall, förutom på vetenskaplig grund, även "bygga på erfarenheter som vunnits i arbetslivet". En lämpligare for­mulering på denna punkt vore, enligt konsistoriets mening, all man i utbildningen skall "tillvarataga objektiv kunskap som vunnits i arbets­livet". Konsistoriet vid universitetet i Stockholm förordar att sista me­ningen i andra stycket utgår eller ändras så att "samt" ersätts av "eller". Teknologorganisationen Reftec vill stryka "samt personlig utveckling" i 3 § andra stycket,

4 §

Vissa synpunkter som berör H 75:s förslag till formulering av 4 § har jag nyss redovisat under 2 §,

Musikhögskolan i Stockholm anför all 4 § anger mål och säkrar ett fritt och obundet val av objekt och metoder för forskning/utvecklings­arbete. På lämpligt sätt bör paragrafen därför ge uttryck för atl "upp­byggnad av kunskap" också kan ske genom sådant utvecklingsarbete, som inte traditionellt rubriceras som forskning och alt grunden för "utbildning och annan samhällelig verksamhet" inte enbart är av veten­skaplig art, fotad på forskning i vedertagen mening.

Konsistoriet vid universitetet i Uppsala anser att 4 § i stort är till­fredsställande under förutsättning att dessa formuleringar inte förekom­mer samtidigt med en Övergripande ändamålsparagraf där även forsk­ningen inkluderas.

Beträffande utformningen av 4 § är forskningsrådsutredningen tvek­sam om garantier för ett fritt problemval inom forskningen vid högsko­lan kan lämnas men vill inte motsätta sig den föreslagna formuleringen. Det är i detta fall lättare att underförstå de restriktioner som finns och låta formuleringen gälla som en allmänt hållen sats.

Bl. a. socialhögskolan i Örebro föreslår att 4 § formuleras "Forsk­ningen inom högskolan skall vara fri och obunden". Syftet och inne­börden av andra stycket i 4 § är oklar. Stycket ger enligt högskolan in­tryck av att de krav på exempelvis forskarens integritet som samman­hänger med formuleringen om forskningens frihet inte skulle gälla för uppdragsforskning. Däremot synes inte skäl finnas att motsätta sig en ordning som möjliggör för regeringen att då det gäUer uppdragsforsk­ning meddela bestämmelser som garanterar just en sådan integritet.

5 §

Första stycket i 5 § har kommenterats endast av några remissorgan. Lärarhögskolan i Uppsala och Reftec anser att båda leden "samhällets behov av utbildade" och "enskildas behov och önskemål" skall tiUmä­tas betydelse. Inget led får vara ensamt avgörande utan en avvägning mellan dem båda måste ske.

 

Prop. 1976/77: 59                                                    32

Utkastels formulering i andra stycket alt återkommande utbildning skall främjas stöds bl, a, av lärarhögskolan i Kristianstad och biblioteks­högskolan.

Konsistoriet vid CTH anser att 5 § andra stycket genom ordet "främ­ja" gjorts alltför rigoröst och förordar i stället "beaktas". En mjukare skrivning föreslås även av förskoleseminariet i Norrköping. SFS menar att verbet "främja" i alltför hög grad prioriterar återkommande utbUd­ning, Även om SFS ser positivt på atl det skall finnas möjlighet till återkommande utbildning anser SFS att denna form av utbildning inte ensidigt får prioriteras, varför verbet "underlättas" bör användas. Även SACO/SR anser alt "underlättas" bättre svarar mot vad riksdagen be­slutat i denna del.

Konsistoriet vid universitetet i Lund anser atl ett neutralare uttryck än "främja" bör användas. Det får enligt konsistoriet inte bli ell ut­tryck som kan tolkas som en prioritering av en bestämd organisation. Konsistoriet förordar "underlättas" i stället för "främjas". Häri instäm­mer bl. a. konsistoriet vid universitetet i Stockholm och Örebro kom­mun.

LO anser att i linje med att högskolan i allt större utsträckning bhr tillgänglig för nya grupper med erfarenheter från arbetslivet den också måste vara beredd att komplettera sitt utbildningsutbud så att dessa grupper har möjlighet alt varva studier med yrkesverksamhet och att denna värvning också skall kunna utnyttjas av dem som påbörjar hög­skolestudier direkt efter gymnasieskolan. Det är därför, framhåller LO, av vikt att detta framgår av högskolelagen så att all högskoleutbildning i framtiden ger alternativa möjligheter för de studerande.

TCO finner formuleringen i andra stycket tillfredsställande och ut­talar att det är viktigt att lagen klart uttrycker att utbildningsmyndig­heterna har en direki skyldighet att planera så att mönstret med åter­kommande utbildning utvecklas. Sker inte en positiv styrning kommer, framhåller TCO, den sammanhängande utbUdningens totala dominans aldrig att brytas, TCO vill slå vakt om att viljeförklaringen i H 75:s för­slag till förmån för den återkommande utbildningen kommer till klart uttryck i författningarna.

6-7 §§

Konstfackskolan anser att ingen utbUdning vid konstfackskolan bör klassificeras som gymnasial.

SÖ har funnit det nödvändigt att ta upp vissa frågor om utbildning på gymnasial (eller ännu lägre) nivå inom högskolan.

Anordnandet vid universitet/högskola av t. ex, studiekurser som be­tecknats som basår torde enligt SÖ:s mening inte kunna anses stå i över­ensstämmelse med 1975 års beslut om högskolereformen. Detta aktuali­serar behovet av klara föreskrifter om var gränsen skall gå för det slag

 

Prop. 1976/77: 59                                                    33

av utbUdning som får anordnas inom den nya högskolan. Andra frågor som aktualiseras gäller dels utformningen av särskilda förkunskapskrav för tillträde till viss utbildning, dels — i de fall där del blir i vederbör­lig ordning sanktionerat att vid högskola få anordna utbildning, som lig­ger på gymnasial nivå (eller rent av lägre) — huruvida dylik utbild­ning skall åsättas poäng och i fråga om t.ex, betyg och utbildningsbevis behandlas på samma sätt som grundläggande högskoleutbildning,

SÖ förmodar atl del totalt inte kan undvikas — särskilt inte under elt första skede, medan överföringar från grundskolans till gymnasisko-lans kompetensområde ännu inte helt genomförts — alt inslag av ut­bildning på gymnasial nivå kan behöva i någon mån förekomma vid högskolan. Det bör emellertid rimligen betraktas som något extraordi­närt och betingat av alldeles speciella omständigheter att utbildning på lägre nivå än högskoleutbildning anordnas vid högskoleenhet,

SFS anser att 6 § första stycket bör kompletteras enligt följande "Ut­bUdningen omfattar grundläggande högskoleutbildning, påbyggnadsut­bildning och forskarutbildning". Även organisationskommittén för Stockholms högskoleregion skulle helst ha sett ett liknande tillägg men accepterar de skäl H 75 anfört mot att nu, innan resultatet av FUN:s arbete föreligger, föra in ett dylikt tillägg i lagtexten.

Begreppet forskamtbUdning bör enligt musikhögskolans i Göteborg mening inrymma konstnärligt-kreativa varianter, exempelvis utbildning all självständigt utforska ljudstrukturer, tolka noterade eller andra för­lagor och gestalta musik. Om denna tolkning ej är möjlig, bör 6 § om­skrivas så att den också innefattar en konstnärlig motsvarighet lill fors­karutbildningen.

SACO/SR förordar att begreppet "erfarenhet" i 7 § närmare precise­ras i särskUda föreskrifter med ledning av vad som gäller för tillträde till respektive utbUdning, Seminariet för huslig utbildning i Umeå anser arbetslivserfarenhet vara så värdefull vid studier i högskola att krav på ett års arbetslivserfarenhet helst bör uppstäUas i 7 §,

Förskoleseminariet i Jönköping föreslår följande tillägg till 9 § första stycket "Central antagning bör anordnas då riksdagen beslutat högsta antal studerande, som får antagas till viss gmndläggande högskoleut­bildning vid allmän linje".

Riksrevisionsverket (RRV) erinrar om att i riksdagens beslut om den nya högskolan betonades alt all högskoleutbildning bl, a, bör vara yr­kesförberedande, I den mån tillträdet till viss högskoleutbildning avses bli begränsat, får det därför förutsättas att arbetsmarknadens behov av utbildad arbetskraft inom berörda områden tiUmäts stor vikt vid dimensioneringen. Detta förhållande bör enUgt RRV komma tiU klara­re uttryck i högskolelagen.

3   Riksdagen 1976177. 1 saml nr 59

 

Prop. 1976/77: 59                                                     34

I anslutning till 9 § om eventuell antagningsbegränsning vill konsisto­riet vid universitetet i Lund uttala som sin uppfattning att som huvud­princip fritt tillträde bör bibehållas till utbildning inom den nuvarande fria fakulteternas område. En självklar konsekvens är att anslagssyste­met utformas så att ytterligare medel utfaller med kort tidsutdräkt vid ökat studerandeantal. Konsistoriet vill understryka att det är nödvändigt alt sådana extraresurser ställs till förfogande så all utbildningens kva­litet inte påverkas. Detta utesluter givetvis inte att den lokala styrelsen kan föreskriva antagningsbegränsning för viss kurs. Denna befogenhet bör framgå av författningen.

Socialhögskolan i Göteborg anser att 9 § öppnar möjligheter till en totalspärrad högskola. En spärr skulle med all sannolikhet få ogynn­samma effekter på den sociala rekryteringen och samtidigt innebära en inskränkning i rätlen att fritt få studera efter eget intresse. Paragrafen bör därför helt utgå. För mycket kostnadskrävande ulbildning bör dock riksdagen ha rätt att besluta om begränsat inlag.

Socialhögskolan i Örebro föreslår att "inom ramen för de resurser som står till förfogande" 9 § andra stycket strykes då denna formule­ring får anses ligga implicit i hela andra styckels formulering. I anslut­ning tiU denna paragraf vill socialhögskolan uttala som sin uppfattning att den motsätter sig en total spärr av hela högskolan. Förskolesemina­riet i Solna anser atl det bör klart anges i vilket fall högskolestyrelse får besluta om begränsning av studerandeantalet. Uttrycket "om det be­hövs" i 9 § andra stycket betecknas som en luddig formulering.

Konsistoriet vid universitetet i Umeå anser, att den s.k. 10 %-regeln beträffande utländska studerande inte får tolkas snävt, vilket kunde in­nebära, att finländska studerande som söker till universitetet i Umeå inte skulle få studera där. Socialhögskolan i Umeå förutsätter, att de särskilda föreskrifter varom det talas i 9 § fjärde stycket icke kommer att strida mot intentionerna i prop. 1975:9 om ökad internationalisering i utbildningen. För Umeås del skulle en begränsning av antalet utländ­ska studerande kunna komma att inverka menligt på utbildningsutbud och ett effektivt utnyttjande av befintliga resurser.

SFS anser att samma principer som råder inom den nordiska arbets­marknaden även bör vara vägledande när det gäller nordiska medborga­res rätt till högre studier i annat nordiskt land. SFS föreslår därför att 9 § fjärde stycket i stället får följande lydelse: "Regeringen kan medde­la särskilda föreskrifter som begränsar rätten att bli antagen som stude­rande i högskoleutbildning för utomnordisk medborgare som ej är bo­satt i landet eller som har bosatt sig här i huvudsakligt syfte att få ut­bildning".

Bl. a. förskoleseminariet i Gävle anser att 9 § fjärde stycket "Rege­ringen ..." inte helt står i överensstämmelse med 2 § första stycket

 

Prop. 1976/77: 59                                                    35

",,, samt förståelse för andra länder och för internationella förhållan­den".

11 §

SO anser att del i 11 § bör — i enlighet med praxis — anges avsedda cenirala myndigheter — UHÄ, styrelsen för jordbrukets högskolor och statens veterinärmedicinska anstalt och SÖ — med ett tillägg om att re­geringen skall ge föreskrifter om arbetsfördelningen mellan dem.

72-/5 §§

Lärarhögskolan i Härnösand framför betänkligheter mot den byrå­kralisering som kan bli en följd av den föreslagna regionstyrelsen, men inser att en viss samordning och samverkan kan vara behövlig. Region­styrelsens viktigaste uppgift torde bli atl åstadkomma samplanering och även beslut i de fall då konkurrensförhållande uppstår mellan regionens olika högskolor vid fördelning av sådan ulbildning som ej kan anordnas på samtliga högskoleorter på grund av för litet studerandeunderlag. Detta är elt slag av frågor som också kunde avgöras direkt av UHÄ. I övrigt torde regionstyrelsens uppgifter inte behöva bli så omfattande att en så stor permanent organisation som den föreslagna skulle be­hövas.

Socialhögskolan i Göteborg instämmer helt i tankarna om en decen­tralisering av den högre utbildningen, men kan inte finna annat än att förslaget om en ny nivå, regionstyrelsen, endast innebär att staten de­centraliserar sin styming av högskolan.

Regionstyrelserna bör enligt Reftecs mening inte inrättas. Om de ändå inrättas bör de endast få en rådgivande funktion med ett visst an­svar för planeringen och samordningen av högskoleutbildningen inom regionerna. Konsistoriet vid universitetet i Stockholm föreslår att re­gionstyrelserna inte skall vara en beslutsfattande instans. Konsistoriet konstaterar med tillfredsställelse att bestämmelsen om utbildningsnämn­der utgått ur lagförslaget.

LO framhåller betydelsen av den regionala organisationen för hög­skolan. Enligt LO är regionstyrelserna en garanti för att den decentra­lisering av högskoleutbildningen som tidigare beslutats också blir bestå­ende. Ett regionalt organ har vida större möjligheter att planera och fördela en regions utbildningsutbud än respektive högskola eller en cen­tral myndighet. Detta är inte minst viktigt för de högskoleorter som är under uppbyggnad.

14 §

Organisationskommittén för Uppsala högskoleregion och konsistoriet i Uppsala m. fl. föreslår att en definition av begreppet högskoleenhet införs i högskolelagen.

 

Prop. 1976/77: 59                                                    36

15—17 §§

SÖ anser atl del, innan lagförslaget framläggs för riksdagen, fullstän­digt bör klarläggas om styrelse för kommunal/landstingskommunal folk­högskola är all anse som sådan (annan) kommunal/landstingskommu­nal nämnd, som avses i lagförslaget. Om styrelsen för folkhögskola inle är att anse som kommunal/landstingskommunal nämnd, anser SÖ det angeläget atl 15—16 §§ kompletteras på sådant säll, alt del bUr möjligl för kommun/landstingskommun atl beslula atl folkhögskolas styrelse skall utöva ledningen även av kommunens/landstingskommunens hög­skoleutbildning såvitt avser de slag av utbildningar som hittiUs hört till eller eljest avses böra anknytas till folkhögskolan (fritidsledarutbildning, ev. viss musikutbildning). Om anknytningen av viss högskoleutbildning till folkhögskola skall ha någon reell innebörd, bör enligt SÖ:s mening alltså folkhögskolan och den aktuella högskoleutbildningen regelmässigt ha en gemensam styrelse. Eljest innebär högskolereformen i själva ver­ket att frilidsledareutbildning m.m, definitivt skiljs från anknytningen till folkhögskolan i de fall då landstingskommun/kommun är huvud­man. SÖ anser att det är angeläget atl högskolelagen från början utfor­mas så alt inte problem uppstår även om de aktuella folkhögskoleut­bildningarna inte kan omvandlas till högskoleutbildning förrän vid en senare tidpunkt än den 1 juli 1977. Inriktningen i blivande författnings­bestämmelser i här berörda avseenden bör vara den att formerna för den lokala ledningen av högskoleverksamheten blir likartade, oavsett om folkhögskolan har enskild huvudman (t. ex. stiftelse eller förbund med anknytning till folkrörelse) eller har landstingskommun/kommun som huvudman.

18 §

Norrköpings kommun hälsar med tillfredsställelse förslagel, att det skall finnas möjlighet att ersätta linjenämnd med annat organ.

Socialhögskolorna i Göteborg och Örebro, Falun/Borlänge kommu­ner, Sveriges Sjuksköterskeelevers Förbund (SSEF), Svenska labora­torieassistentelevföreningen (SLEF), SACOjSR m.fl. avvisar den i 18 § föreslagna möjligheten att inte inrätta linjenämnd.

Organisationskommittén för Stockholms högskoleregion konstaterar, att linjenämndernas uppgifter getts en bestämning som täcker även en­staka kurser och påbyggnadsutbildning.

19 §

Musikhögskolan i Göteborg finner att 18 och 19 §§ anger vilka organ som planerar grundläggande utbildning respektive forskning. Som kon­sekvens av 1 § bör en motsvarande paragraf skrivas om utvecklings­arbetet.

Konsistorierna vid universiteten i Uppsala, Stockholm och KTH m.fl.

 

Prop. 1976/77: 59                                                    37

anser att i 19 § även fakultets/sektionskollegier bör omnämnas. EnUgt sektionens for teknisk fysik vid KTH mening måsle samtliga ansvariga utövare av denna verksamhet på ett effektivt och meningsfullt sätt kun­na samverka med och utöva inflytande på lärarföreträdarna i sektions­nämnderna. Denna närdemokrali synes så betydelsefull att den princi­piella formen härför bör lagfästas.

20—21 §§

Lärarhögskolan i Härnösand hävdar atl den i 20 § angivna beteck­ningen "institution" används i flera bemärkelser och att en entydig ter­minologi är Önskvärd.

Jönköpings läns landsting anser alt forsknings- och utvecklingsarbete bör kunna bedrivas även vid landslingskommunala högskoleenheter för atl ulbildningen vid dessa skall bli Ukvärdig med den som bedrivs vid statliga enheter.

Organisationskommittén för Stockholms högskoleregion finner det värdefullt att begreppet "annan arbetsenhet" förts in i lagtexten paral­lellt med institution. Del blir härigenom möjligl att organisera de konst­närliga högskolorna som i hög grad självförvaltande arbetsenheter inom ramen för en högskoleenhet för konstnärlig utbUdning i Stockholm.

Konsistoriet vid universUetet i Stockholm konstaterar att, oavsett vU­ken modell för institutionsstyrelses befogenheter som väljs, prefekten har viss egen beslutanderätt. Konsistoriet anser därför att 21 § bör lyda: "Om ej regeringen ,.. föreskriver annat, leds institution av styrelse och prefekt, annan arbetsenhet... av styrelse och föreståndare. Om särskil­da skäl föreligger, kan ifrågavarande enheter ledas av enbart prefekt eller föreståndare". Socialhögskolan i Göteborg föreslår att 21 § kom­pletteras med "Om studerande och/eller lärare ej vill delta i institutions­styrelsen kan den ledas av prefekten för institutionen",

22 §

Sektionen för teknisk fysik vid KTH anser att andra och fjärde styc­kena i 22 § bör utgå, eftersom det knappast är lämpligt att i detalj lag­fästa proportionen mellan olika kategorier i region- och högskolesty­relserna.

Skaraborgs läns landsting och Skövde kommun noterar med tillfreds­ställelse att i 22 § klart anges att representanterna i regionstyrelsen skaU vara företrädare för olika grupper inom högskolan i hela regionen.

Några remissorgan anser att uttrycket "företrädare för verksamhe­ten" är oprecist. Konstistoriet vid universUetet i Stockholm och lärar­högskolan i Falun förordar att uttrycket utbyts mot "lärare som före­trädare för verksamheten". Sektionen för teknisk fysik vid KTH före­slår att uttrycket "lärare och andra företrädare för verksamheten" an­vänds.

 

Prop. 1976/77: 59                                                    38

Sektionen för maskinteknik vid CTH och förskpleseminariet i Söder­tälje ifrågasätter lämpligheten av att företrädare för allmänintressen skall utgöra en majoritet i regionstyrelsen. Lärarhögskolan i Uppsala och seminariet för huslig utbildning i Umeå m.fl. anser att företrädarna för allmänna intressen bör utgöra hälften av regionstyrelsens ledamö­ter. Socialhögskolan i Örebro, SSEF och SLEF finner det lämpligt att de allmänna intressena har en tredjedel av platserna i regionstyrelsen, Reftec anser att företrädarna för de allmänna intressena bör utgöra högst två tredjedelar av regionstyrelsens ledamöter.

SACO/SR föreslår att fjärde stycket i 22 § formuleras enligt följan­de: "Lärare som företrädare för verksamheten samt företrädare för de anställda och de studerande skall utgöra 3/4 av högskolestyrelsens leda­möter." Socialhögskolan i Örebro och lärarhögskolan i Karlstad föror­dar att dessa grupper skall ha minst två tredjedelar av platserna i hög­skolestyrelsen.

Socialhögskolan i Umeå anser att även jordbrukets högskolor bör omfattas av huvudregeln i 22 § fjärde stycket och förordar att lagtex­ten inom parentes i nämnda stycke borttages,

23 §

Socialhögskolan i Göteborg understryker alt de nya linjenämndernas sammansättning och storlek innebär en försämring jämfört med det in­flytande som i dag ges åt dem vid socialhögskolan verksamma. Social­högskolan kräver därför att de lärare m.fl. som inte kan ges ledamot-skap i de nya linjenämnderna adjungeras vid sammanträden som berör den utbildning där de verkar.

Konstfackskolan anför att i fråga om sammansättningen av linje­nämnd företrädare för yrkeslivet bör kunna föreslås av en ganska vid krets av organisationer,

Östergötlands läns landsting betonar värdet av att i fakultets- och sektionsnämnden föreslås kunna ingå företrädare för verksamhet utan­för högskolan. Genom att knyta företrädare för annan verksamhet än högskolans till dessa organ borde, enligt landstingets mening, möjlig­heterna för erfarenhetsutbyte, val av forskningsobjekt och fördelningen av forskningsresurser breddas, speciellt med avseende på den tillämpa­de forskningen.

Socialhögskolan i Örebro föreslår att det i 23 § föreskrivs att företrä­dama för de studerande och lärarna skall utgöra minst två tredjedelar av ledamölerna i de i paragrafen angivna nämnderna.

24 §

Några remissorgan framhåller att 24 § bör omarbetas med hänsyn till ställningstagandena till obligatoriekommitténs förslag.

 

Prop. 1976/77: 59                                                              39

25 §

SÖ finner det angeläget alt ett tillägg görs till 25 § som möjliggör för regeringen att på grund av särskilda (ev. synnerliga) skäl besluta om av­vikelse från den angivna principen om riksrekrytering, SÖ motiverar detla med erfarenheter från lärarutbildningsområdet, där det ibland har förekommit speciella situationer, då regeringen funnit det befogat alt meddela sådana föreskrifter om antagning, som givit antagningsmyn­digheten befogenheter att vid urval av sökande bl.a, ta hänsyn till olik­heter ifråga om tillgången på behöriga lärare (antalet anställda lärare utan behörighetsgivande utbildning) i skilda delar av landet och alltså gynna sökande från markerade bristområden. Värmlands läns landsting anser att bestämmelserna bör möjliggöra lokal rekrytering och antag­ning till allmän utbildningslinje inom vårdsektorn under vissa arbets­marknadsmässiga förutsättningar,

26 §

Östergötlands läns landsting anser att beloppen för den interkommu­nala ersättningen måste beräknas på ett sådant sätt att utbildningshu-vudniännen stimuleras att bedriva oUka utbildningslinjer i högskolan respektive etablera nya. Länskommittén för eftergymnasial utbildning i Halland anser det lämpligare att generella bestämmelser om ersättning för kostnader för utbildningen avtalas mellan kommunförbundet, lands­tingsförbundet och staten och inte mellan berörda kommuner.

27 §

I förslaget tiU högskolelag (27 §) bemyndigas regeringen att medde­la föreskrifter om organisation av kommuns och landstingskommuns högskoleutbildning. Enligt Svenska kommunförbundets mening måste detta avse utbildningens organisation, innehåll, behörighetskrav etc. Det kan inte gälla frågor som berör en kommuns organisatoriska uppbygg­nad och därmed den idiologiska grunden för den kommunala själv­styrelsen.

2.1.3    Föredraganden

Som jag redan har nämnt förordade föredraganden i prop. (1975:9) om reformering av högskoleutbildningen m.m. att de grundläggande bestämmelserna om högskolan borde stadfästas i en särskUd högskole­lag, I högskolelagen borde ingå grundläggande bestämmelser om den verksamhet som skall bedrivas inom högskolan och om målen för hög­skoleutbildningen. Enligt föredraganden borde också huvuddragen i for­merna för högskolans planering och ledning redovisas i högskolelagen. Han ansåg också att högskolelagen borde innehålla eventuella bestäm­melser grundade på obligatoriekommitténs då ännu ej avgivna betan-

 

Prop. 1976/77: 59                                                    40

kände (SOU 1976:14) och om riksrekrytering till kommunal högskole­utbildning och därmed sammanhängande regler om interkommunal er­sättning. Förslag till högskolelag borde enligl föredraganden föreläggas riksdagen vid senare tidpunkt. Riksdagen hade inte något att erinra mot att förslag till högskolelag senare förelades riksdagen (UbU 1975:17, rskr 1975:179).

Den centrala organisationskommittén för högskolereformen (H 75) har på regeringens uppdrag utarbetat ett förslag till högskolelag. För­slaget bör fogas till protokollet i detla ärende som bilaga 1. I lagförsla­get ingår i huvudsak följande slag av föreskrifter. Förslaget inleds med föreskrifter om vilken typ av verksamhet som skall bedrivas inom hög­skolan och om målen för denna verksamhet (1—4 §§). Vidare finns fö­reskrifter om forskningens frihet (4 §), om principer för planering av utbildningen (5 §), om olika slag av utbildning och om tillträde till utbildningen (6—9 §§) samt om att stal, kommun och landstingskom­mun kan vara huvudmän för högskolan (10 §). Därefter följer grund­läggande föreskrifter om central, regional och lokal organisation (11— 21 §§), om hur skilda organ inom högskolan skall vara sammansatta och om hur vissa ledamöter skall utses (22—24 §§) samt om riksrekry­tering tiU kommunal högskoleutbildning och interkommunal ersättning (25 och 26 §§). Till slut föreslås dels en föreskrift med bemyndigande för regeringen och förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter om organisation av kommunal högskoleutbildning och om kommuners och landstingskommuners befattning med sådan utbildning, dels en föreskrifl av innebörd att regeringen eller myndighet, som regeringen utser, med­delar ytterligare föreskrifter om högskolan.

Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot att föreskrifter av det slag som H 75 har föreslagit förs in i en högskolelag. För egen del anser jag att innehållet i lagförslaget i stort är väl avvägt och för­ordar därför att ett förslag till högskolelag av i huvudsak det innehåll som H 75 har föreslagit föreläggs riksdagen till antagande. Jag vill i detta sammanhang stryka under att den högskolelag som jag kommer att föreslå i det följande, bör innehålla endast vissa grundläggande fö­reskrifter på sätt som beslöts år 1975. Alla andra föreskrifter bör med­delas av regeringen eller i den ordning som regeringen föreskriver. I det följande kommer jag att behandla några av lagförslagels huvud­drag. Till vissa andra frågor återkommer jag därefter i en specialmoti­vering.

Förslaget till högskolelag bygger i allt väsentiigt på vad som har an­förts av föredraganden i prop. 1975:9 och på riksdagens beslut i an­ledning därav (UbU 1975:17, rskr 1975:179), I mitt anförande kommer jag därför att i allmänhet utgå från detta bakgrundsmaterial utan att ånyo referera detsamma annat än när detta behövs för sammanhangets

 

Prop. 1976/77: 59                                                    41

skull eller som bakgrund för förslag till förlydliganden, tillägg eller av­vikelser.

Liksom H 75 anser jag alt högskolelagen bör inledas med en före­skrift där de viktigaste verksamhetsformerna inom högskolan anges. Det är viktigt att därvid också nämna UtveckUngsarbetet som en uppgift jämställd med utbildningen och forskningen, UtveckUngsarbetet är inte någon ny verksamhetsform. Den förekommer sedan länge t.ex, vid läro­anstalter med konstnärlig utbildning. Utvecklingsarbete förekommer emeUertid också inom andra områden än del konstnärliga. Exempel kan hämtas även från de tekniska och pedagogiska områdena. Med vad jag nu har anfört om utvecklingsarbetet avser jag inle att förändra den in­nebörd som begreppen forskning och utvecklingsarbete har givils i bl,a, Ijänsletillsättningsärenden.

Målet för utbildningen, forskningen och utvecklingsarbetet inom hög­skolan bör enligt H 75 vara bl. a. att främja demokrati och välfärd, kulturell utveckling och social förändring (2 § första stycket). H 75 har därvid utgått från vad som har föreslagils i prop. 1975:9 om må­len för den grundläggande högskoleutbildningen, vilka uttalanden riks­dagen har lämnat ulan erinran, H 75 har ansett att de angivna målen för den grundläggande högskoleutbildningen bör kunna gälla även för forskarutbildningen, forskningen och utvecklingsarbetet. H 75:s förslag har mött kritik från många remissinstanser. Enligt universitets- och hög­skoleämbetet (UHÄ) bör lagtexten förtydligas. I lagtexten bör komma till uttryck alt de uppställda målen — såsom H 75 har förklarat i mo­tiven till sitt förslag — är generella och att därför inte varje enskild komponent i utbildningen, forskningen och utvecklingsarbetet direki skall kunna relateras till de angivna målen. Flera remissinstanser anser att den föreslagna formuleringen bör utgå. Det hävdas också att den står i strid med forskningens frihet. Landsorganisationen i Sverige (LO) anser däremot alt den föreslagna paragrafen måste finnas oförändrad i den blivande högskolelagen, LO anser den också vara fullt förenlig med forskningens frihet.

För egen del släller jag mig bakom de mål som riksdagen godtog år 1975 för den grundläggande högskoleutbildningen. Jag vill i detta sam­manhang betona vad H 75 och UHÄ har anfört nämUgen att H 75:s förslag avser att ge uttryck för generella mål för högskoleverksamhe­tens inriktning i stort. Däremot kan det inle krävas att varje enskilt moment i verksamheten skall ha till syfte att förverkliga de angivna målen. Vad som sålunda bör gälla som mål för högskoleverksamhetens inriktning i stort behöver emellertid numera inte komma till uttryck i högskolelagen, eftersom 1 kap. 2 § regeringsformen, såsom juridiska fakulteten och konsistoriet vid universitetet i Uppsala påpekar, sedan den 1 januari 1977 innehåller en allmän målsättningsparagraf för all

 

Prop. 1976/77: 59                                                    42

offenllig verksamhet, alltså även för högskoleverksamheten. Denna pa­ragraf är av följande lydelse:

"Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskUda människans frihet och värdighet.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Del skall sär­skilt åligga det allmänna all trygga rätten till arbete, bostad och utbild­ning samt att verka för social omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö.

Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhäUets alla områden. Det allmänna skall tillförsäkra män och kvinnor lika rättigheter samt väma den enskildes privatUv och familje­liv.

Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter atl behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas."

Högskolelagen bör såsom H 75 också har föreslagit innehåUa vissa grundläggande föreskrifter om utbildningen. Till en början bör slås fast att all utbildning skall bygga på vetenskaplig grund. Enligt H 75 bör syftet med utbildningen vara bl. a. att den studerande skall få kunska­per, färdigheter och kritisk skolning. UtbUdningen skall också främja den enskUdes yrkesförberedelse eller vidareutveckling i yrket. Detta för­slag har inte rönt någon kritik från remissinstanserna. Det bör också kunna ligga till grund för föreskrifter i högskolelagen. Dessa föreskrif­ter bör därvid ändras så att det tydligare framgår att utbUdningen byg­ger på en aktiv medverkan av de studerande. Vidare bör beaktas att de studerande inom underliggande utbildningsformer, särskilt grundskolan och gymnasieskolan, redan har förvärvat en förmåga att kritiskt be­döma företeelser av skilda slag. Vad det gäller är alltså att ytterligare utveckla denna förmåga, H 75 har vidare föreslagit att utbildningen inom högskolan skall bygga på erfarenheter som har vunnits i arbets­livet. Detta förslag har kritiserats av Sveriges förenade studentkårer (SFS) och konsistoriet vid universitetet i Uppsala. SFS menar att sådana erfarenheter bör beaktas i den mån de kan rymmas i begreppet veten­skaplig grund. Konsistoriet menar att det inte i alla lägen är rimligt att bygga på erfarenheter som har vunnits i arbetslivet. En lämpUgare for­mulering skulle vara att man i utbildningen skall tillvarataga objektiv kunskap som har vunnits i arbetslivet. Enligt vad jag har anfört i det föregående bör högskoleutbildningen främja att de studerande förbere­der sig för skilda yrken eller vidareutvecklar sig inom sina yrken. Det­ta kan självfaUet inte ske utan att man inom utbildningen tar tillvara kunskaper och färdigheter som har vunnits i arbetslivet. Även kunska­per och färdigheter som har vunnits i samhällslivet i övrigt bör tas tiU vara. Därmed främjas också det samspel mellan utbildning och arbets­marknad som kan stimulera utveckling och fömyelse av både utbild-

 

Prop. 1976/77: 59                                                    43

ningen och arbetslivet. Mot denna bakgrund förordar jag att del i lag­texten uttryckligen anges alt kunskaper och färdigheter som har vun­nits i arbetslivet och samhällslivet i övrigt skall tas till vara,

Atl utbildningen också främjar de studerandes personliga utveck­ling bör såsom H 75 har föreslagit komma till uttryck i lagtexten.

Det är vidare väsentligt alt de internationella aspekterna beaktas. Jag föreslår därför att det i högskolelagen slås fast som ett allmänt mål för utbildningen att den skall främja förståelsen för andra länder och för internationella förhållanden.

H 75 :s förslag om syftet med forskningen (4 § första stycket första meningen) har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Förslaget bör med en viss språklig bearbetning tas in i högskolelagen. Därvid bör be­aktas att forskningens syfte att finna vetenskaplig grund inte bara gäller för samhällelig verksamhet. Att forskningen skall, såsom H 75 har före­slagit i sin 2 §, främja internationella kontakter torde inte behöva an­ges i lagtexten.

H 75 :s förslag innehåUer inte någon föreskrift om syftet med utveck­lingsarbetet. Enligt min mening bör emellertid en föreskrift härom tas in i lagen.

Liksom H 75 anser jag att högskolelagen bör innehålla föreskrifter om sambandet mellan utbildning, forskning och utvecklingsarbete och om information angående forskning och utvecklingsarbete. Föreskrif­terna om informationen bör förtydligas. Det är väsentiigt att högskolan aktivt medverkar till att sprida kännedom om forskning och utvecklings­arbete och därmed bidrar till att föra ut vunna resultat. Därigenom vinns bl. a. att förtroendet och förståelsen för högskolans verksamhet ökas. Detta ser jag som ett medel att motivera nya gmpper av stude­rande för högskolestudier. En ökad information kan alltså bidra till att minska den sociala snedrekrytering som ännu finns.

De principer för planeringen av högskoleutbildningen som har fast­slagits av riksdagen år 1975 bör såsom H 75 har föreslagit också kom­ma till uttryck i högskolelagen. Vad H 75 har föreslagit (5 §) har utom i vad avser föreskriften om återkommande utbildning lämnats utan erinran av remissinstanserna. Enligt flera remissinstanser, däribland Chalmers tekniska högskola, konsistoriet vid universitetet i Lund, Cen­tralorganisationen SACO/SR och SFS bör man inte skriva alt återkom­mande utbildning skall "främjas". Elt neutralare uttryck än främjas bör väljas. Ordet "underlättas" anses därvid ge ett bättre uttryck för vad som bör gälla. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och LO där­emot ansluter sig helt till H 75:s förslag innebärande att den återkom­mande utbildningen skall främjas. Organisationerna anser att högsko­lan i allt större utsträckning bör bli tillgänglig för nya grupper av stu­derande som har erfarenheter från arbetslivet. Högskolan måste därför vara beredd att komplettera sitt utbildningsutbud så att dessa grupper

 

Prop. 1976/77: 59                                                    44

har möjlighet atl varva studier med yrkesverksamhet, LO anser det där­för vara av vikt att det av högskolelagen framgår att all högskoleut­bildning i framtiden ger alternativa möjligheter för studerande, TCO vill slå vakt om alt viljeinriktningen lill förmån för återkommande ut­bUdning kommer till klart uttryck i författningarna.

För egen del ansluter jag mig till 1975 års beslut. Enligt detta beslul bör man prioritera åtgärder som främjar återkommande utbildning. Jag kan också instämma i vad LO och TCO har anförl. Jag förordar därför att högskolelagen skall omfatta en föreskrift om atl återkommande ut­bildning skall främjas. Jag vill samtidigt betona att en sådan föreskrift inte har till syfte att göra det svårare för de ungdomar som omedelbart efter sin skolgång vill gå över till högskoleutbildning. Sådan direklöver-gång bör också i framtiden vara naturlig. Syftet är att i största möjliga utsträckning göra återkommande utbUdning till ett likvärdigt utbild­ningsalternativ och därmed ge nya grupper av studerande en realistisk möjlighet att få utbildning inom högskolan. För att så skall bli fallet fordras att planeringen av utbildningens organisation och undervisning­ens uppläggning präglas av dessa strävan. För att markera detta krävs att det i lagen slås fast att återkommande utbildning skall främjas.

Mot denna bakgrund anser jag mig kunna godtaga vad H 75 har fö­reslagit om planering av högskoleutbUdningen. De föreskrifter som H 75 har föreslagit bör med en viss språklig bearbetning tas in i högskole­lagen.

Såsom H 75 har föreslagil (8 och 9 §§) bör rätten till högskoleutbild­ning lagfästas. Föreskrifterna härom bor kompletteras med en föreskrift som ger uttryck för vad jag i det föregående har anfört om möjligheten att under pågående budgetår i särskilda fall pröva behovet av tilläggs­budget (1.1).

I prop. 1975:9 anförde föredraganden att med forskningens frihet avses — i enlighet med 1955 års universitetsutredningens definition — i första hand den enskilde forskarens rätt att välja objekt och metoder för sin forskning och att offentliggöra forskningsresultat. Konsistorierna har inga befogenheter att gripa in i eller styra forskning vid läroanstal­terna på ett sätt som strider mot denna princip. 1968 års utbildnings­utredning (U 68) har inte avsett att på något sätt ändra dessa förhållan­den. Föredraganden tillade att han helt anslöt sig till principen om forskningens frihet i den angivna meningen och att det var angeläget att principen på nytt slås fast som en grundval för forskningsverksam­heten inom högskolan. Dessa uttalanden lämnade riksdagen (UbU 1975:17, rskr 1975:179) utan erinran. Mot denna bakgrund har H 75 förslagit att det skall tas in en föreskrift om forskningens frihet i hög­skolelagen och att denna föreskrift bör erhålla följande lydelse: "Inom högskolan får forskningsproblem fritt väljas och formuleras och forsk­ningsmetoder fritt utvecklas. Forskningsresultaten får fritt offentliggÖ-

 

Prop. 1976/77: 59                                                              45

ras, om ej annal föreskrives i lag. I fråga om forskning som bedrivs på särskilt uppdrag av myndighet eller enskild gäller föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regringeen ulser." I en kommentar till den föreslagna föreskriften har H 75 uttalat atl del inle är nödvändigt att i lagtexten ange att forskningens frihet i praktiken begränsas av resursmässiga restriktioner och av lagstiftning om arbets­miljö m.m. Konsistoriet vid universitetet i Uppsala har i sitt remissvar förklarat alt den föreslagna formuleringen i stort är tillfredsställande om den övergripande ändamålsparagrafen (2 § andra stycket i H 75 :s förslag) inte blir tillämplig på forskningen. Forskningsrådsutredningen (FRU, U 1972:02) är tveksam om garantier för elt fritt problemval kan lämnas. Ulredningen vill dock inte motsätta sig den föreslagna formu­leringen. Enligt utredningen är det lättare atl underförstå de restrik­tioner som finns och atl låta formuleringen gälla som en allmänt hållen sals.

För egen del instämmer jag i vad föredraganden i prop, 1975:9 har anfört om forskningens frihet. Den av H 75 föreslagna föreskriften bör godtagas. Som H 75 och FRU anfört kan vissa begränsningar i fri­heten inte ulslutas, I praktiken kan friheten begränsas, såsom H 75 på­pekat, av resursmässiga restriktioner och av lagstiftning om arbetsmiljö m.m. Liksom FRU finner jag det tveksamt om elt fritt problemval all­tid kan garanteras. Detta gäller t,ex, inom s,k, uppdragsforskning och programbunden forskning. Den senare typen av forskning förekommer f.n, främst vid jordbrukels högskolor. Mot denna bakgrund bör, såsom H 75 och FRU anfört, föreskriften om forskningens frihet i högskole­lagen gälla såsom en allmänt hållen sats. Detta bör uttryckligen anges i lagtexten. Lagtexten behöver däremot inte omfatta någon särskild fö­reskrift om uppdragsforskningen,

I 1975 års beslut fastställdes vilka lokala och regionala organ som skall finnas i högskolan. Dessutom angavs vissa principer om samman­sättningen av dessa organ.

H 75:s förslag till föreskrifter i högskolelagen om vilka regionala och lokala organ som skall finnas bör godtagas i vad avser högskolan inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Till frågan om or­gan för jordbrukets högskolor återkommer jag i det följande.

De principer om sammansättningen av lokala och regionala organ som antogs år 1975 får ses som resultatet av en noggrann avvägning mellan olika intressenters inflytande på högskolans verksamhet. Denna avvägning ledde tiU att de anställda och de studerande skulle ges en stark ställning i högskoleorganen. Samtidigt skulle ges en viss represen­tation för allmänna intressen och arbetslivet.

Enligt 1975 års beslut skall representation för de anställda och de studerande vara en rättighet och ej någon skyldighet.

H 75 :s förslag till föreskrifter i högskolelagen om sammansättningen

 

Prop. 1976/77: 59                                                    46

av lokala och regionala organ innebär att förut nämnda principer lag­fästes. Statstjänstemannaförbundet (SF), Tjänstemännens centralorgani­sations slatstjänstemannasektioner (TCO-S) och SACO/SR har vid för­handlingar om tUlämpningen av lagen (1976:580) om medbestämman­de i arbetslivet förklarat sig beredda att medverka i berörda organ i enlighet med förut nämnda principer. Organisationerna har dock för­klarat att företrädarna för de anställda utom i styrelsen för institution eller annan arbetsenhet bör utses av myndighet efter förslag av arbets­tagarorganisationerna. Företrädarna för de anställda i styrelsen för insti­tution eller annan arbetsenhet bör enUgt SF, TCO-S och SACO/SR ut­ses direkt av de anställda. Jag förordar att vad organisationerna anfört bör godtagas.

Mot denna bakgrund förordar jag att H 75:s förslag lill föreskrifter om sammansättningen av lokala och regionala organ inom utbildnings­departementets verksamhetsområde tas in i högskolelagen. Föreskrif­terna bör därvid utformas så att det klart framgår att representationen för de anställda och de studerande är en rättighet och inte en skyldighet.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att principerna för styrelse­representation för de anställda i statliga myndigheter enligt 1975 års beslut inte skall tillämpas på styrelserna för högskoleenheterna (prop. 1975:9 s. 514). Jag avser att i det följande återkomma till den närmare sammansättningen av vissa organ.

Chefen för jordbruksdepartementet kommer senare denna dag att an­mäla huvuddragen i den institutionella organisation som föreslås för nu­varande jordbrukets högskolor och statens veterinärmedicinska anstalt. Härvid föreslås att högskoloma inom jordbruksdepartementets verksam­hetsområde sammanförs i en högskoleenhet, benämnd Sveriges lant­bruksuniversitet. De särskilda förhållandena vid denna högskoleenhet, bl. a. dess starka anknytning till näringsliv och samhällsorgan inom be­rörda områden liksom den omfattande programbundna verksamheten, har därvid föranlett en delvis annorlunda institutionell organisation vid denna enhet. Organisationen liksom vissa andra frågor rörande lant-bruksuiuversitetet bör regleras i en särskild förordning. Jag vill i detta sammanhang anmäla att jag till följd av detta efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet förordar att det i högskolelagen tas in före­skrifter som gör det möjUgt för regeringen att för lantbruksuniversitetet ge särskilda regler om styrelsens sammansättning och om andra organ för forskning och forskarutbildning än fakultets- och sektionsnämnder.

Enligt 1975 års riksdagsbeslut kan inte regionstyrelsens uppgifter i administrativt hänseende och beträffande yttranden över anslagsfram­ställningar m.m, gälla jordbmkets högskolor. Vad beträffar den sam­ordnande planeringen av den grundläggande högskoleutbildningen bör emeUertid regionstyrelserna ha att beakta verksamheten och resurserna också vid jordbrukets högskolor (prop, 1975:9).

 

Prop. 1976/77: 59                                                    47

Styrelsen för jordbrukets högskolor och siatens veterinärmedicinska anstalt har i den översyn av den institutionella organisationen m.m. vid jordbrukels högskolor, som kommer alt redovisas av chefen för jord­bruksdepartementet senare denna dag, föreslagit att samarbetet mellan lantbruksuniversitetet och högskolan i övrigt i huvudsak bör ske i hit­tillsvarande former. Vid remissbehandlingen av denna översyn har fler­talet remissinstanser biträtt styrelsens förslag i detta avseende eller, som bl, a. UHÄ och H 75, lämnat del utan erinran.

För egen del finner jag att de förutsättningar som förelåg vid riksda­gens beslut år 1975 i denna fråga har förändrats genom att jordbrukets högskolor nu föreslås sammanförda i lantbruksuniversitetet, med en sty­relse och ett rektorsämbete. Styrelsen för lantbruksuniversitetet kom­mer härigenom att dels vara en central myndighet och styrelse för en högskoleenhet, dels vid sin planering av den grundläggande högskoleut­bildningen inom lantbruksuniversitetet fullgöra de uppgifter som för högskolan i övrigt ankommer på regionstyrelserna. Vidare bör upp­märksammas att de längre allmänna utbildningslinjerna vid lantbruks­universitetet är uppdelade så att de är förlagda till minst två regioner. Dessutom förekommer ingen dubblering av någon utbildningslinje vid lantbruksuniversitetet, varför inriktningen och omfattningen av dessa huvudsakligen kommer atl vara föremål för överväganden på central nivå. Dessa förhållanden gör att den grundläggande högskoleutbUdning­en vid denna högskoleenhet bör undantas från regionstyrelsernas ansvar för samordnande planering. Självfallet föreligger dock ett behov av sam­verkan mellan högskoleorganisationen inom UHÄ-området och lant­bruksuniversitetet. Bl, a, bör samverkan ske mellan UHÄ, regionstyrel­serna och styrelsen för lantbruksuniversitetet i den långsiktiga plane­ringen av grundläggande högskoleutbildning. För denna samverkan, som är nödvändig för att nå bästa möjliga verksamhet och resursut­nyttjande, bör dock ett informellt samarbete vara tillräckligt. Samarbe­tet bör ske i form av ett ömsesidigt samrådsförfarande i frågor med an­knytning till resp. verksamhetsområde. Formerna för detta samråds­förfarande får därvid sökas och successivt utvecklas av berörda organ. Jag har i denna fråga samrått med chefen för jordbruksdepartementet,

I övrigt har H 75 föreslagit föreskrifter om riksrekrytering till kom­munal och landstingskommunal högskoleutbUdning, om interkommunal ersättning och om bemyndigande för regeringen eller annan myndighet att meddela föreskrifter om kommuns och landstingskommuns befatt­ning med högskoleutbildning. Dessa föreskrifter bör godtagas.

Liksom inom skolväsendet är det väsentligt att det inom högskolan finns goda möjligheter att anordna försöksverksamhet. Jag ser detta som ell viktigt medel när det gäller att utveckla och förnya verksam­heten inom högskolan. Som exempel på sådan försöksverksamhet kan jag här peka på den yrkestekniska högskoleutbildningen och den sär-

 

Prop. 1976/77: 59                                                    48

skilda ämnesutbildning i musik, SÄMUS, som anordnas av organisa-tionskomittén (U 1970:60) för högre musikutbildning, OMUS, Försöks­verksamhel kan behöva ske i andra former och under annan ledning än som följer av de föreskrifter i den högskolelag som jag har förordal i del föregående. Därför bör i denna lag las in en föreskrifl som ger denna möjlighet.

2.1.4 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag har anförl i det föregående har inom utbild­ningsdepartementet upprättats förslag till högskolelag,

2.1.5 Specialmotivering till förslaget till högskolelag

Såsom jag har anförl i del föregående innehåller förslagel lill hög­skolelag endast vissa grundläggande föreskrifter för högskolan. Övriga föreskrifter som behövs bör meddelas av regeringen eller i den ordning regeringen föreskriver. För att delta skall kunna ske krävs i vissa fall en uttrycklig föreskrift i lagtexten. Detta gäller bl, a. i de fall då fråga är om att göra undantag från föreskrift i lagen. Föreskrifter av detta slag finns i 12 och 13 §§, 16 § andra stycket, 19 § andra stycket, 20 § andra stycket, 21 §, 26 § andra stycket, 32 § fjärde stycket och 37 §,

Vidare behövs föreskrifter i högskolelagen om att regeringen kan meddela ytterligare föreskrifter i de fall då regeringens komptens enligt 8 kap, 7 § eller 11 kap. 6 § regeringsformen bygger på bemyndiganden i lag. Sådana föreskrifter i högskolelagen finns i 21 §, i vad den berör kommunal högskoleutbUdning, i 33—36 §§ samt i 37 § i vad den avser kommunal högskoleutbildning,

I samtliga andra fall kan regeringen med slöd av 8 kap, 13 § rege­ringsformen meddela de föreskrifter som behövs utöver vad som sägs i högskolelagen. Regeringen har också rätt att delegera på myndighet att utfärda föreskrift. Någon uttrycklig föreskrift om regeringens rätl be­hövs ej i lagtexten. En uttrycklig erinran om regeringens rätt har dock, för att underlätta tolkningen av lagen, tagits in i 38 §. Av samma skäl har en uttrycklig upplysning om regeringens rätt att meddela föreskrif­ter tagits in i vissa paragrafer, såsom 8 § andra stycket, 9 § första styc­ket, 18 § fjärde stycket, 25 § första stycket andra meningen och 32 § fjärde stycket.

Till sin allmänna uppbyggnad innebär lagförslaget att föreskrifter om högskolans uppgifter samlats i början av förslaget (1—6 §§). Där­efter följer allmänna föreskrifter om verksamheten inom högskolan (7 —15 §§). I detta avsnitt har samlats dels föreskrifter om principerna för planeringen av utbUdningen (7 §), dels föreskrifter om att utbildningen inom högskolan omfattar grundläggande högskoleutbildning och fors-kamtbildnJng samt i vissa fall även annan utbildning (8 §), dels allmän­na föreskrifter om behörighet att vinna tillträde tUl högskoleutbildning

 

Prop. 1976/77: 59                                                    49

(9 §), dels föreskrifter om rält för behöriga sökande alt vinna tillträde liU högskoleutbildning (10 §), dels om antalet studerande och om urval m.m. (11—13 §§), dels föreskrifter om forskningens frihet (14 §), dels föreskrifler om att staten, kommun och landstingskommun är huvud­män för högskolan (15 §), 1 ett följande avsnitt finns grundläggande föreskrifler om högskolans organisalion (16—26 §§). Därefier kommer etl avsnitt om centrala och regionala organ för högskolan (27—31 §§), Lagens sista del innehåller vissa särskilda föreskrifter (32—38 §§), Här ges regler om hur vissa ledamöter i skilda organ skall ulses (31—33 §§), Här finns också föreskrifter om riksrekrytering till kommunal och landstingskommunal högskoleutbildning och om interkommunal ersätt­ning (34 §), Därefter följer en föreskrift som ger regeringen rätt all överlämna viss myndighetsutövning, antagning av vissa studerande, till ett organ inom Landstingsförbundet (35 §), Lagen avslutas dels med en föreskrift som bemyndigar regeringen och förvaltningsmyndighet alt meddela föreskrifter om kommunal och landstingskommunal högskole­utbildning m,m, (36 §), dels med en föreskrift om försöksverksamhet inom högskolan (37 §), dels med den föreskrift (38 §) som jag nyss har nämnt,

/ §

Enligt 1975 års beslut om reformeringen av högskoleutbUdningen m,m. skall högskolan omfatta vissa utbildningar inom utbildningsdepar­tementets och jordbruksdepartementets verksamhetsområden (prop. 1975:9 s. 408—413; UbU 1975:17 s, 17—19; rskr 1975:179), Däremot ingår utbildning inom andra departements verksamhetsområden inte i högskolan.

Med anledning av vad som har anförts under remissbehandlingen vill jag påpeka att paragrafens formulering endast anger vilka verksamhets­former som skall förekomma. Den ordning i vilken verksamhetsformer­na räknas upp är däremot inte något uttryck för den inbördes vikten mellan de tre formerna.

7 §

Paragrafen motsvarar 5 § i H 75:s förslag. I paragrafen har uttrycket "individernas behov och önskemål" använts i stället för det av H 75 an­vända uttrycket "enskildas behov och önskemål". Avsikten härmed är att tydligare markera att vad som skall beaktas är behov av utbildning och önskemål om utbildning hos människorna i samhället. De behov och önskemål som kan finnas hos privata företag och organisationer åsyftas däremot ej. Sådana behov och önskemål skall beaktas när man bedömer samhällets behov av utbildade.

I paragrafen har föreskrivits att planeringen av utbildningen skall ut­gå från dels samhällets behov av utbildade, dels individernas behov och

4   Riksdagen 1976/77. 1 saml. nr 59

 

Prop. 1976/77: 59                                                    50

önskemål. Det skall understrykas alt inget av dessa två led bör vara ensamt avgörande,

8 §

Paragrafen motsvarar 6 § i H 75:s förslag. Till grundläggande hög­skoleutbildning räknas också vad H 75 i sitl förslag till förordning om högskoleutbildning kallar påbyggnadslinje samt annan utbildning av på­byggnadskaraktär. Som H 75 har påpekat jämställs f.n, viss sådan ut­bildning med forskarutbildning. Som exempel på sådan utbildning kan nämnas ulbildning för psykologexamen. Frågor om detta slag av utbild­ning behandlas f,n, av forskarutbildningsutredningen (FUN, U 1974:06). Utredningens kommande förslag kan möjligen ge anledning att ändra definitionerna i denna paragraf.

Med annan utbildning än grundläggande högskoleutbildning och fors­karutbildning avses liksom i H 75 :s förslag exempelvis sådan uppdrags­utbildning som föredraganden har nämnt i prop, 1975:9 (s, 422), Annan utbildning än grundläggande högskoleutbildning eller forskamtbUdning bör få anordnas endast enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller i den ordning regeringen föreskriver. Det har som jag anförde i inledningen till detta avsnitt ansetts lämpligt att detta uttryckligen an­ges i lagtexten, 8 §, trots att regeringen även utan en föreskrifl i 8 § har rätt utfärda sådana föreskrifter eller uppdra åt myndighet att göra detta. Jag vill i detta sammanhang också hänvisa till vad jag kommer att anföra i det följande (avsnitt 2.3.3) om avgränsningen meUan gym­nasieskolan och högskolan.

9 §

Paragrafen motsvarar 7 § i H 75:s förslag. Definitionen av grund­läggande högskoleutbildning bygger liksom 7 § i H 75:s förslag på den allmänna behörighet för högre studier som riksdagen har beslutat om. I lagtexten har detta uttryckts tydligare än i H 75 :s förslag. Den av H 75 föreslagna formuleringen kan nämligen tolkas som ett uttryck för den nivå på vilken grundläggande högskoleutbildning skall börja. Så tolkat skulle H 75:s förslag kunna sägas stå i strid med vad utbildnings­utskottet har anfört om förkunskapskraven vid tillträde till sådan hög­skoleutbildning som då tillhörde universitetskanslersämbetets ansvars­område (UbU 1972:31, s. 6 och 1975:17 s. 37). Dessa krav borde en­ligt utbildningsutskottet trygga att denna utbildning kan bygga på oför­ändrad utgångsnivå.

Huvudregeln för allmän behörighet till grundläggande högskoleut­bildning bygger på att de studerande har gått igenom en hel linje i gymnasieskolan om minst två årskurser. AUmän behörighet tiUkommer däremot inte den som har gått igenom bara de två första årskurserna på en treårig linje. Detta har föranlett ett förtydligande av lagtexten.

 

Prop. 1976/77: 59                                                    51

Närmare föreskrifter om allmän behörighet och om särskild behörig­het för tillträde till grundläggande högskoleutbildning skall meddelas av regeringen. Sådana föreskrifter finns f,n, i bl, a, förordningen (1976: 231) med provisoriska föreskrifter om tillträde till grundläggande hög­skoleutbildning.

Enligt 9 § första stycket andra meningen kan viss grundläggande hög­skoleutbildning bygga på annan ulbildning än som avses i första me­ningen. Denna föreskrift syfiar på de utbildningar för vilka f.n. inte krävs genomgången gymnasieskola. Sådan utbildning bör få anordnas i högskolan endast enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller i den ordning regeringen föreskriver. Det har som jag anförde i inled­ningen till detta avsnitt ansetts lämpligt att detta kommer till uttryck i lagtexten, 9 §, trots att regeringen även ulan sådan föreskrift i 9 § har rätl atl utfärda föreskrifter eller uppdra åt myndighet att göra detta.

Närmare föreskrifter om behörighet till forskamtbUdning bör också få meddelas av regeringen. Förslag till gemensamma föreskrifter härom har lagts fram av FUN, Dessa bör enligt FUN kunna gälla i avvaktan på att stäUning tas till kommande förslag från FUN, Jag avser att i annal sammanhang föreslå regeringen att meddela föreskrifter i huvud­saklig överensstämmelse med FUN:s förslag om ej riksdagen har något att erinra häremot,

// §

Paragrafen innehåller de föreskrifter om begränsning av antalet stu­derande som jag har förordat i den allmänna motiveringen,

13 §

Föreskrifter om urval till grundläggande högskoleutbildning finns f,n. främst i förordningen (1976:231) med provisoriska föreskrifler om till­träde till grundläggande högskoleutbildning,

15 §

Paragrafen motsvarar 10 § första stycket i H 75:s förslag.

I paragrafen ingår däremot inte någon motsvarighet till 10 § andra stycket i H 75 :s förslag enUgt vilket regeringen får föreskriva att före­skrifter om högskoleutbildning skall tillämpas även på utbildning som med statsbidrag anordnas av enskild. Denna föreskrift hör nämligen inte hemma i högskolelagen, eftersom lagen uteslutande skall reglera en of­fentlig verksamhet. Att föreskriften inte tas in i högskolelagen hindrar självfallet inte riksdagen eller regeringen att i beslut om statsbidrag till viss enskild utbildning slå fast att utbildningen skall anses ha karaktär av högskoleutbildning. Som villkor för statsbidraget kan därvid utan stöd av lag föreskrivas att bestämmelser som gäller för högskoleutbild­ningen skall iakttas.

 

Prop. 1976/77: 59                                                    52

16 §

Avsnittet om högskolans lokala organisation har ansetts böra inledas med en uppräkning av de viktigaste ledningsorganen. Jag vill stryka under att uppräkningen inte är uttömmande, eftersom förslagel till hög­skolelag innehåller endast vissa grundläggande föreskrifter. Ytterligare föreskrifter om organisationen meddelas av regeringen eller i den ord­ning som regeringen föreskriver (38 §).

17 §

Paragrafen motsvaras av 14 § i H 75: s förslag. Detta förslag har kom­pletterats med allmänt hållna föreskrifter om styrelsens och rektors­ämbetets uppgifter. Närmare föreskrifter kan meddelas av regeringen eller i den ordning som regeringen förskriver (38 §).

18 §

Paragrafen har getts samma innehåll som vissa föreskrifter i 22 § i H 75 :s förslag. Förslaget bygger på 1975 års beslut. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen skaU det inte föreUgga någon skyldighet för de anställda och de studerande att vara representerade i högskole­styrelsen. Det skall endast finnas en rättighet för de anställda och stu­derande att vara representerade. Det har inte ansetts vara nödvändigt att belasta lagtexten med en uppgift om vem som skall få avgöra om rättigheten skall utnyttjas.

Som jag förordat i den allmänna motiveringen bör företrädama för de anställda i högskolestyrelsen utses av myndighet efter förslag av ar­betstagarorganisationerna. Med hänsyn härtill bör det också ankomma på arbetstagarorganisationerna att avgöra om rättigheten till represen­tation i styrelsen för de anställda skall utnyttjas. Jag avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att utfärda föreskrifter härom.

Enligt vad jag kommer att föreslå i det följande skall företrädare för de studerande i högskolestyrelsen utses av en särskild elektorsförsam­ling. Med hänsyn härtUl bör det också ankomma på elektorsförsamling­en att avgöra om rättigheten till representation i styrelsen för de stude­rande skall utnyttjas. Föreskrift härom bör tas in i den särskilda lag om elektorsförsamling vid högskoleenhet som jag kommer att föreslå i det följande.

Enligt fjärde stycket gäller föreskriften om att företrädarna för aU­männa intressen skall utgöra omkring en tredjedel av antalet styrelse­ledamöter inte för styrelsen för högskoleenheten inom jordbruksdparte-mentets verksamhetsområde. Föreskrifter för denna styrelse meddelas av regeringen. Det har som jag anförde i inledningen till detta avsnitt ansetts lämpUgt att detta kommer tiU uttryck i lagtexten, 18 §, trots att regeringen även utan sådan föreskrift i 18 § har rätt att utfärda före­skrifter eller att uppdra åt myndighet att göra detta.

 

Prop. 1976/77: 59                                                    53

19 och 20 §§

Paragraferna motsvarar 15 och 16 §§ i H 75 :s förslag. Paragraferna har liksom 17 § kompletterats med allmänt hållna före­skrifler om skolstyrelsens resp, utbildningsnämndens uppgifter. 1 dessa föreskrifter görs undantag för bl. a. uppgifler som tillkommer annan en­ligt denna lag. Härvid åsyftas framför allt 21 § som lägger bestämda ledningsfunktioner på linjenämnderna. Undantag görs också för uppgif­ter som anges i föreskrifter av regeringen eller myndighet som regering­en ulser. Sådana föreskrifler kan komma att avse ytterligare föreskrif­ter om linjenämnderna och föreskrifler om skolledningen.

Hänvisningen till 49 § kommunallagen avser nämnda lag i den ly­delse som har föreslagits i prop. (1975/76:187) om kommunal demo­krati, ny kommunallag m.m.

27 §

Paragrafen motsvarar 18 § i H 75:s förslag. I paragrafen har före­skrifterna om linjenämnds uppgifter förtydligats.

Enligt 1975 års beslut skall linjenämnds verksamhetsområde i princip omfatta utbildning vid en läroanstalt men det bör dock vara möjUgt att ha för två eller flera läroanstalter gemensamma linjenämnder om detla är lämpligt. I 1975 års beslut har (prop, 1975:9 s. 518) förutsatts atl det skall kunna finnas linjenämnder som är gemensamma för statlig och kommunal högskoleutbildning. Jag kommer i det följande (avsnitt 2,3,3) att föreslå att sådana gemensamma linjenämnder inte skall finnas. Det­ta har kommit till uttryck i 21 §.

22 §

Paragrafens första stycke har samma innebörd som motsvarande fö­reskrifter i 23 § i H 75:s förslag. Dessa bygger på 1975 års beslul. Jag vill här erinra om vad föredraganden anförde i prop, 1975:9 om möj­ligheten att minska antalet ledamöter som skall företräda yrkeslivet (s, 518), I övrigt får här hänvisas till vad jag har anförl i den allmän­na motiveringen om sammansäitningen av lokala organ. Vad jag har an­fört i specialmotiveringen till 18 § om högskolestyrelsen äger tillämp­ning även på linjenämnd.

Paragrafens andra stycke gmndar sig på ett förslag av H 75 i skrivel­se den 5 oktober 1976 med förslag till föreskrifter rörande organisa­tion för kommunal högskoleutbildning. Såsom H 75 föreslagit har före­skriften till syfte att trygga ett samband mellan linjenämnd för kom­munal högskoleutbUdning och de förtroendevalda inom styrelsen för utbildningen. Även vid utformningen av denna paragraf har jag utgått ifrån att det inte skall finnas linjenämnder som är gemensamma för statlig och kommunal högskoleutbildning (jfr avsnitt 2.3,3),

 

Prop. 1976/77: 59                                                    54

23 §

Paragrafen motsvarar 19 § första stycket i H 75:s förslag. Vad som H 75 har föreslagit i 19 § andra stycket avsåg jordbrukets högskolor. Motsvarighet härtill har i deparlementsförslaget tagits in i 25 §.

Föreskrifterna om fakultets- och sektionsnämndernas uppgifter har förtydligats.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att frågan om organisationen för planering och ledning för forskning och forkarutbildning på längre sikt f.n. prövas av FUN.

24 §

Paragrafen har samma innebörd som motsvarande föreskrifter i 23 § H 75:s förslag. Detta innebär bl.a. att det i fakultets- och sektions­nämnden skall kunna ingå företrädare för verksamhet utanför högsko­lan. H 75 har i skrivelse den 26 oktober 1976 uttalat att det inle var nödvändigt att precisera denna representation. H 75 upplyste dock att FUN hävdar att en fömtsättning för denna representation är alt de som utses själva är verksamma inom forskning och utvecklingsarbete med anknytning till forskningen inom fakulteten respektive sektionen,

I avbidan på att slällning kan tagas till FUN:s blivande förslag har i lagförslaget uttryckligen angetts alt i fakultets- och sektionsnämnd kan ingå företrädare för sådanl forsknings- och utvecklingsarbete utanför högskola som har anknytning till nämndens verksamhetsområde.

Jag får här hänvisa till vad jag har anfört i den allmänna motivering­en om sammansättningen av lokala organ. Vad jag har anfört i special­motiveringen till 18 § om högskolestyrelsen gäller i tillämpliga delar även för fakultetsnämnd och sektionsnämnd,

25 §

Paragrafen motsvarar 19 § andra stycket i H 75 :s förslag. Föreskrifter om organ för forskning och forskarutbildning vid hög­skoleenheten inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde med­delas av regeringen eller i den ordning som regeringen föreskriver. Det har som jag anförde i inledningen till detta avsnitt ansetts lämpUgt att detta kommer till uttryck i lagtexten, 25 §, trots att regeringen även utan sådan föreskrift i 25 § har rätt att utfärda föreskrifter eller att uppdra åt myndighet att göra detta,

26 §

Paragrafen har getts samma innebörd som 20 och 21 §§ i H 75:s för­slag och föreskriften om styrelse för institution i 23 § i H 75: s förslag.

Jag får här hänvisa tUl vad jag har anfört i den allmänna motivering­en om sammansättningen av lokala organ. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen skall det inte föreligga någon skyldighet för de

 

Prop. 1976/77: 59                                                    55

anställda och de studerande att vara representerade i styrelsen för in­stitution eller annan arbetsenhet. Det skall endast finnas en rättighet för de anställda och de studerande all vara representerade i styrelsen. Det har inle ansetts nödvändigt alt belasta lagtexten med uppgift om vem som skall få avgöra om rättigheten skall utnyttjas.

Jag har i den allmänna motiveringen förordat att företrädare för de anställda i styrelsen för institution eller annan arbetsenhet skall utses direkt av de anställda. Föreskrift härom bör kunna meddelas av rege­ringen med slöd av 33 §. Del bör självfallet också ankomma på samma anställda all avgöra om de önskar ha representanter i styrelsen. Även föreskrift härom bör kunna meddelas av regeringen.

Enligt 1975 års beslut (prop. 1975:9 s. 566) skall företrädare för de studerande i styrelse för institution eller annan arbetsenhet utses av de studerande genom val. Föreskrift härom bör kunna meddelas av rege­ringen med stöd av 33 § i förslaget till högskolelag. Det bör självfallet också ankomma på samma studerande att avgöra om de önskar ha re­presentanter i styrelsen. Även föreskrift härom bör kunna meddelas av regeringen,

27—30 §§

Paragraferna motsvarar 11—13 §§ i H 75:s förslag. Liksom H 75 har jag inle ansett del lämpligl att i lagtexten namnge vilka centrala förvaltningsmyndigheter som har uppgifter som berör högskolan. Det bör ankomma på regeringen att meddela föreskrifter härom.

Vad som sägs i 30 § om regionstyrelsens uppgifter utesluter inte att regeringen i annan författning ger ytterligare föreskrifter om regionsty­relsens uppgifter (38 §).

31 §

Paragrafen motsvarar 22 § första och andra styckena i H 75:s förslag. Jag får här hänvisa till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen om sammansättningen av regionala organ.

Som jag har anfört i den allmänna motiveringen skall det inte före­Ugga någon skyldighet för de anställda och de studerande att vara re­presenterade i regionstyrelsen. Det skall endast finnas en rättighet för de anställda och de studerande att vara representerade. Som jag kom­iner att förorda i det följande bör samtliga ledamöter i regionstyrelserna utses av regeringen. När regeringen skall utse företrädare för de an­ställda och de studerande bör regeringen också kunna avgöra vilka or­ganisationer som bör tillfrågas om de önskar representation,

32 §

Paragrafen har inte någon motsvarighet i H 75:s förslag. Som jag i det föregående har förordat skall företrädarna för allmänna intressen

 

Prop. 1976/77: 59                                                    56

i styrelsen för högskoleenhet väljas av den eller de kommuner och lands­tingskommuner till vilken eller vilka enheten är förlagd. En skyldighet att välja sådana ledamöter kan åläggas kommuner och landstingskom­muner endast i lag.

I anledning av ett förslag från organisationskommittén (U 1975:10) för Stockholms högskoleregion förordar jag att kommun i samråd med landstingskommunen kan besluta alt landstingskommunen skall fullgöra kommunens skyldighet att välja ledamöter.

Val av ledamöter bör ske proportionellt så långt detta är möjligt.

Enligt paragrafens fjärde stycke skall föreskrifterna i första — tredje styckena ej gälla för styrelsen för högskoleenheten inom jordbruks­departementets verksamhetsområde. Föreskrifler för denna styrelse med­delas av regeringen eller i den ordning som regeringen föreskriver. Del har som jag anförde i inledningen till delta avsnitt ansetts lämpligt att detta kommer till uttryck i lagtexten, 32 §, trots att regeringen även utan sådan föreskrift i 32 § har rätt att utfärda föreskrifter eller att uppdra åt myndighet att göra detta.

33 §

Paragrafen motsvarar 24 § i H 75:s förslag. Enligt min mening bör regler om hur företrädare för de studerande skaU utses tas in i en sär­skild lag, nämligen den lag om elektorsförsamling vid högskoleenhet, som jag kommer alt föreslå i det följande. Vissa andra föreskrifter om utseende av företrädare för de studerande bl. a. i styrelse för institution eller annan arbetsenhet eller i kommunal linjenämnd och föreskrifter om hur företrädare för de anställda skall utses bör kunna ges i annan författning än lag, I högskolelagen krävs dock en föreskrift av innebörd att utseende av ledamöter får överlåtas på enskilda individer eller sam­manslutningar. I fråga om företrädare för de anslällda behövs en sådan föreskrift belräffande styrelsen för institution eller annan arbetsenhet. Jag får i detta sammanhang hänvisa tUl vad jag i den allmänna motive­ringen har anfört om sammansättningen av lokala organ,

I lagtexten har uttryckligen angetts att föreskrifter om rält för en­skilda och sammanslutningar att utse ledamöter skall få ges även för andra lokala organ än de som räknas upp i lagen. Jag åsyftar bl. a, tjän­steförslagsnämnderna.

35 §

Paragrafen har inte någon motsvarighet i H 75 :s förslag. Jag kom­mer i det följande att föreslå att antagningen av elever tUl kommuner­nas och landstingskommunernas sjuksköterskeutbildning skall verkstäl­las av en särskild nämnd som Landstingsförbundet har utsett (2.3.3). För att överlåta denna antagning krävs en föreskrift i lag. Denna före­skrift kan lämpligen tas in i högskolelagen. Den bör utformas som ett

 

Prop. 1976/77: 59                                                    57

bemyndigande för regeringen alt överlåta på organ som Landstingsför­bundet utser alt aniaga studerande vid grundläggande högskoleutbild­ning som anordnas av kommun eller landslingskommun. De villkor som bör gälla för att överlåta antagning bör kunna föreskrivas av regeringen. Jag återkommer till detla i avsnittet 2.3.3.

36 §

Paragrafen motsvarar 27 § i H 75:s förslag. Mot 27 § i H 75:s för­slag har Svenska kommunförbundet invänt alt bemyndigandet måste avse utbildningens organisation, innehåll och behörighetskrav etc. Det får enligt förbundet inte gälla frågor som berör en kommuns organisa­toriska uppbyggnad och därmed den ideologiska grunden för den kom­munala självstyrelsen. Med anledning av vad förbundet har anfört vill jag understryka all bemyndigandet självfallet inte gäller kommunernas och landstingskommunernas organisatoriska uppbyggnad i stort. Bemyn­digandet avser atl göra del möjligt för regeringen att utfärda föreskrif­ter som annars skulle kräva lagens form. Avsikten är, liksom ifråga om motsvarande föreskrifter i 55 § skollagen (1962:319), inte att ingripa i den kommunala organisationen eller alt ålägga kommuner och lands­tingskommuner skyldigheter i vidare mån än som riksdagen har godta­git t,ex, i samband med beslut om statsbidrag,

37 §

Paragrafen, som inte har någon motsvarighet i H 75:s förslag, inne­håller den föreskrift om försöksverksamhet som jag förordat i den all­männa motiveringen. De föreskrifter som behövs om försöksverksam­het bör meddelas av regeringen eller i den ordning som regeringen fö­reskriver. Genom 37 § i högskolelagen får regeringen samma befogen­heter som tillkommer regeringen enligt 55 § tredje och fjärde styckena i skollagen,

övergångsbestämmelser

Såsom jag kommer att föreslå i det följande (avsnittet 2.2.3) bör or­ganisationen för högskoleutbildningen inom kulturområdet i Stockholm och den högre sjöpersonalutbildningen ses över ytterligare under bud­getåret 1977/78. Med hänsyn härtiU har i högskolelagen tagits in en övergångsbestämmelse som skall göra det möjligt att under ett år ha regler som avviker från föreskrifterna i den föreslagna lagen. Sådana regler bör kunna meddelas av regeringen. Regeringen bör också ha möjUghet att delegera till annan myndighet att utfärda erforderliga regler.

 

Prop. 1976/77: 59                                                               58

2.2       Högskolans indelning i enheter

2.2.1    Förslagen m. m.

I propositionen om reformering av högskoleutbildningen m,m. (prop. 1975:9) anförde föredraganden bl. a. all indelningen i högskoleenheter ger den grundläggande administrativa ramen för utbildningen och forskningen inom högskolan. Han anslöt sig till U 68-beredningens be­dömning att man vid indelningen måsle ta hänsyn bl. a. till den totala högskoleverksamhetens omfattning på varje ort och till lokala förutsätt­ningar i övrigt.

Föredraganden framhöll också alt det inte var nödvändigt med en uniform lösning av frågan om indelningen i enheter. Geografiska för­hållanden och andra lokala förutsättningar kunde motivera att man gjorde olika bedömningar för olika orter om en och samma utbildnings administrativa samband med andra utbildningar.

För de orter som i propositionen och i riksdagens beslut (UbU 1975: 17, rskr 1975:179) betecknades som utbyggnadsorter förordade föredra­ganden att den statliga högskoleutbildningen på var och en av orterna organiserades inom ramen för en högskoleenhet. För universitetsorter­nas del var läget delvis ett annat. Föredraganden utgick från att det även fortsättningsvis skulle finnas flera än en högskoleenhet i Stock­holm och Göteborg. För övriga universitetsorter skulle det vara tänk­bart att hålla samman verksamheten i en högskoleenhet.

Slutligen anförde föredraganden att högskoleenheterna med utgångs­punkt i nuvarande förhållanden borde kunna kaUas universitet, hög­skolor etc. På orter med endast en enhet borde denna benämnas hög­skola. Det borde ankomma på regeringen att fastställa enheternas be­nämning efter förslag av organisationskommittéerna.

Utbildningsutskottet anslöt sig i huvuddragen till vad föredraganden hade anfört (UbU 1975:17). Samtidigt uttalade utskottet att med hän­syn tUl frågans vikt borde indelningen i högskoleenheter på nuvarande högskoleorter beslutas av riksdagen.

Organisationskommittéernas förslag

Förslag om enhetsindelning har, efter remiss eller andra former av samråd inom resp. region, lagts fram av organisationskommittéerna för de olika regionerna. Den centrala organisationskommittén (H 75) har yttrat sig över förslagen,

Stockholms högskoleregion

Regionkommittén har haft som utgångspunkt att åstadkomma en in-stitionell samordning och därför minska antalet enheter i regionen jäm­fört med nu. Enheterna bör enligt kommittén från såväl effektivitets­synpunkt som inflytande- och förankringssynpunkt ha en rimUg storlek.

 

Prop. 1976/77: 59                                                    59

Strävan har varit alt i första hand samordna utbildning med likartad yrkesinriktning. Därutöver har vissa praktiska hänsyn måst tas.

Med dessa utgångspunkter har kommitién stannat för atl förorda en samordning av all statlig högskoleutbildning i regionen i följande hög­skoleenheter: universitetet till vilket förs också nuvarande socionom-och journalistutbildning, tekniska högskolan för teknisk utbildning och forskning, karolinska institutet för vårdsektorns statliga utbildningar och den medicinska och odontologiska forskningen, en högskoleenhet för lärarutbildning och tillämpad pedagogisk forskning och en högskoleen­het för de konstnärliga utbildningarna,

Uppsala högskoleregion

Regionkommittén föreslår att all statlig högskoleutbildning på var och en av de fem beslutade högskoleorterna i regionen sammanförs till en högskoleenhet, Enhelema bör benämnas universitetet i Uppsala samt högskolan i resp. Eskilstuna/Västerås, Falun/Borlänge, Gävle/Sandvi­ken och Örebro,

Linköpings högskoleregion

Regionkommittén föreslår, mot bakgrund av uttalandena i prop, 1975:9, att den statliga högskoleutbildningen i regionen förs samman lill två enheter, universitetet i Linköping och högskolan i Jönköping, Till universitetet i Linköping förs enligt förslaget det nuvarande univer­sitetet, lärarhögskolan och slöjdlärarseminariet i Linköping och försko­leseminariet i Norrköping, I högskolan i Jönköping föreslås ingå lärar­högskolan och förskoleseminariet i Jönköping. Kommittén förutsätter att olika delenheter även framgent skall kunna uppträda under andra benämningar, t.ex, de hittiUs använda.

Regionkommittén konstaterar också att problem rörande berednings­organ och organisation i övrigt inom en enhet åvilar enhetens styrelse att lösa. Kommittén betonar dock vikten av att högskolelag och övriga förordningar för högskolan ges en sådan utformning att de bl, a, möj­liggör för styrelsen atl inrätta särskilda beredande och rådgivande or­gan, till vilka styrelsen även kan delegera viss avgränsad beslutande­rätt. Sådana lokala kompletteringar av den institutionella organisatio­nen får självfallet inte rubba de principer för ledning på skilda nivåer som riksdag och regering beslutar om,

LundjMalmö högskoleregion

Regionkommittén förordar att samtliga nu fristående läroanstalter för statlig högskoleutbildning i Lund/Malmö förs samman till en gemen­sam högskoleenhet. Lunds universitet. Denna ordning bör enligt kom­mittén ge de bästa förutsättningarna för en forskningsanknytning av den grundläggande statliga högskoleutbildningen i dess helhet på dessa orter. Den bör vidare skapa de gynnsammaste möjligheterna till fort-

 

Prop. 1976/77: 59                                                    60

löpande förnyelse, utveckling och differentiering, bl, a. genom vidgade möjligheter lill kombinationer mellan skilda slag av utbildning.

Kommittén anför att förslaget om en sammanhållen högskoleenhet emellertid förutsätter att styrelsen under sig för delar av enheten inrät­tar s,k, förvaltningsnämnder till vilka ärenden bör kunna delegeras i icke obetydlig omfattning. Nämnderna skulle i första hand svara för handläggning av i princip aUa ärenden av mer löpande natur som inte kan handläggas direkt av institutionerna. De förutsätts vidare ha sam­ordnande uppgifter för fakultets/sektionsnämnder resp. linjenänmder, bl, a, vid fördelning av för verksamheten anvisade resurser. Vad gäller från de lokala personalorganisationerna framförd kritik mot att nämn­derna skulle svara för ärenden av personaladministrativ natur under­stryker organisationskommittén att arbetsgivaransvaret i sin helhet skall åvila högskolestyrelsen och inle påverkas av eventuell delegation.

Vad gäller övriga orter i regionen föreslår regionkommittén att en högskoleenhet inrättas på varje ort och att de benämns högskolan i resp. Växjö, Kalmar och Kristianstad. Till högskolan i Kalmar bör omsider föras även de studievägar vid nuvarande sjöbefälsskolan i Kalmar som skall tillhöra högskolan,

Göteborgs högskoleregion

Regionskommitténs förslag för den statliga högskoleutbildningen i Göteborg innebär att två högskoleenheter bildas, Chalmers tekniska högskola (CTH) och Göteborgs universitet. Ett särskilt samarbetsorgan för vissa gemensamma frågor bör inrättas med representanter för de två enheternas styrelser. Vissa institutioner som i dag är gemensamma för universitetet och CTH förutsätts vara det även framgent. Inom uni­versitetet bör vidare enligt kommittén inrättas en lärarutbildningsenhet med en förvaltningsnämnd som beslutande organ.

Vidare bör en högskoleenhet inrättas i vardera Borås och Karlstad. I Skövde bör enligt kommittén den statliga högskoleutbildningen t.v, anordnas i form av enstaka kurser av lämplig enhet i regionen i sam­verkan med kommunen. Den yrkestekniska högskoleutbildningen för­utsätts administrativt vara knuten till kommunen. En självständig hög­skoleenhet bör inrättas i Skövde när någon allmän utbildningslinje lo­kaliseras dU.

Umeå högskoleregion

Regionkommittén förordar att högskoleutbildningen på var och en av högskoleorterna i regionen organiseras inom en enhet. Härigenom kan enligt kommittén möjligheter ges till befruktande samverkan mellan olika utbildningsinriktningar och till utveckling av nya utbildningar i enlighet med nya behov, önskemål och idéer.

Enheterna bör benämnas universitetet i Umeå och högskolan i resp. Luleå, Sundsvall/Härnösand och Östersund.

 

Prop. 1976/77: 59                                                    61

Den centrala organisationskommitténs yttrande

H 75 har tillstyrkt regionkommittéernas förslag. I sill yttrande berör H 75 särskilt några punkter i förslagen,

H 75 erinrar om atl regionkommittén anför alt en förutsätining för en sammanhållen högskoleenhet i Lund/Malmö är en förhållandevis långtgående decentralisering lill förvaltningsnämnder för särskilda om­råden. H 75 betonar att sådana nämnder enligt H 75:s författningsför­slag är avsedda för förvaltningsärenden av löpande karaktär. Högsko­lestyrelsen måste behålla det övergripande ansvaret för enhetens verk­samhet, vilket enligt H 75 bör gälla bl, a, ansvaret för enhetens sam­lade resurser och för planeringen och fördelningen av dem. Vidare måsle styrelsen ha etl sammanhållande ansvar för all personal och för åtgärder inom det personaladministrativa och personalpolitiska om­rådet,

Mol bakgrund av att Stockholm är den största högskoleorten vad gäl­ler utbildningsutbudets bredd, antalet studerande och antalet befintliga statliga enheter med högskoleutbildning bedömer H 75 att regionkom­mittén gjort rätt avvägning i sitt förslag. H 75 vill emellertid — liksom regionkommittén — betona att den enhelsindelning som nu görs inte behöver bli bindande för längre tid. Såväl indelningen i enheter som gränsdragningen mellan enheterna måste kunna omprövas med hänsyn till högskoleutbildningens utveckling och ändrade förutsättningar i öv­rigt.

Universitetskanslerämbetet

Enligt förslag av universitetskanslerämbetet skaU det lokala ansvaret för försöksverksamheten med yrkesteknisk högskoleutbildning i Bor­länge, Borås, Eskilstuna, Jönköping och Sandviken fr.o.m. den 1 juli 1977 ligga på vederbörande statlig högskoleenhet.

Sammanfattning av förslagen

Enligt regionkommittéernas förslag kommer följande högskoleenhe­ter att finnas (här har inte beaktats viss utbildning såsom decentralise­rad universitetsutbildning, kombinationsutbildningar m.m,):

Högskoleenheter                   Läroanstalter

fr, o, m, 1977-07-01             t. o. m, 1977-06-30

Stockholms högskoleregion

universitetet i Stockholm        universitetet, socialhögskolan och

journalisthögskolan i Stockholm

tekniska högskolan i Stockholm     tekniska högskolan, (sjöbefälssko-

lan i Stockholm)

 

Prop. 1976/77: 59

62

 

Högskoleenheter fr, o, m. 1977-07-01

Läroanstalter

t. o. m. 1977-06-30

 

karolinska institutet

högskolan   för   lärarutbildning Stockholm

karolinska institutet, sjukgymnast-institutet

förskoleseminarierna i Stockholm, Solna och Södertälje, gymnastik-och idrottshögskolan, konstfack­skolan/teckningslärarinstitutet, lä­rarhögskolan och musikhögskolan (del) i Slockholm, statens institut för högre utbildning av sjukskö­terskor

 

högskolan för konstnärlig utbUd­ning i Stockholm

dansskolan, dramatiska institutet, konstfackskolan (utom tecknings­lärarinstitutet), konsthögskolan, statens musikdramatiska skola, musikhögskolan (del), statens scen­skola. Grafiska institutet och In­stitutet för högre kommunika­tions- och reklamutbildning

 

Uppsala högskoleregion universitetet i Uppsala

högskolan i Eskilstuna/Västerås

högskolan i Falun/Borlänge högskolan i Gävle/Sandviken

högskolan i Örebro

förskoleseminariet, lärarhögsko­lan, seminariet för huslig utbild­ning och universitetet i Uppsala

förskoleseminariet i Västerås, yr­kesteknisk högskoleutbildning i Eskilstuna

lärarhögskolan i Falun, yrkestek­nisk högskoleutbildning i Borlänge

förskoleseminariet  och   lärarhög­skolan i Gävle, yrkesteknisk hög­skoleutbildning i Sandviken

förskoleseminariet, gymnastik- och idrottshögskolan, socialhögskolan och universitetsfilialen i Örebro samt filialverksamhet till lärarhög­skolan i Uppsala

 

Linköpings högskoleregion Linköpings universitet

högskolan i Jönköping

förskoleseminariet i Norrköping, lärarhögskolan och universitetet i Linköping, slöjdlärarseminariet

lärarhögskolan, förskoleseminariet och yrkesteknisk högskoleutbild­ning i Jönköping

 

Prop. 1976/77: 59

63

 

Högskoleenheter fr, o, m, 1977-07-01

Läroanstalter

t. o, m. 1977-06-30

 

Lund/Malmö högskoleregion Lunds universitet

högskolan i Växjö högskolan i Kalmar

högskolan i Kristianstad

Göteborgs högskoleregion Göteborgs universitet

Chalmers tekniska högskola högskolan i Borås

högskolan i Karlstad

socialhögskolan i Lund, sydsven­ska sjukgymnastinstitutel, univer­sitetet i Lund, förskoleseminariet, lärarhögskolan, musikhögskolan, SÄMUS och statens scenskola i Malmö, siatens institut för högre utbildning av sjuksköterskor

universitetsfilialen och lärarhög­skolan i Växjö

lärarhögskolan i Kalmar, fortbild­ningen av journalister (FOJO), (sjöbefälsskolan i Kalmar)

lärarhögskolan i Kristianstad

universitetet, förskoleseminariet, journalisthögskolan, lärarhögsko­lan, musikhögskolan, scenskolan, seminariet för huslig utbildning, socialhögskolan, statens institut för högre utbildning av sjukskö­terskor och SÄMUS i Göteborg, (Valands konstskola och Konstin-dustriskolan)

Chalmers tekniska högskola, (sjö­befälsskolan i Göteborg)

bibliotekshögskolan, förskolesemi­nariet i Borås, (yrkesteknisk hög­skoleutbildning)

lärarhögskolan och universitetsfi­lialen i Karlstad, filialverksamhet till lärarhögskolan i Göteborg

 

Umeå högskoleregion högskolan i Luleå

universitetet i Umeå

högskolan i Sundsvall/Härnösand

högskolan i Östersund

högskolan, lärarhögskolan och för­skoleseminariet i Luleå

förskoleseminariet, lärarhögsko­lan, seminariet för huslig utbild­ning, socialhögskolan, statens in­stitut för högre ulbildning av sjuk­sköterskor och universitetet i Umeå

lärarhögskolan (och sjöbefälssko­lan, del) i Härnösand

socialhögskolan i Östersund

Rättat r. 20—21 f.o., har stått: lan, musikhögskolan, seminariet.

 

Prop. 1976/77: 59                                                    64

2.2.2    Remissyttrandena Allmänna synpunkter

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) finner för sin del, mot bak­grund av de ingående övervägenden som organisationskommittéerna ägnat frågan, ingen anledning alt ifrågasätta förslagen till indelning i högskoleenheter. Statskontoret tillstyrker också regionkommittéernas förslag tiU enhetsindelning och biträder i allt väsentligt de synpunkter av mer speciell karaktär varmed H 75 motiverar förslagen till enhets­indelning i Stockholm och Göteborg,

TCO anser att kravet på enhetlighet bör få gälla med hänsyn till de möjligheter en enhetlig högskola ger bl. a. tiU bättre planering, utveck­ling och resursutnyttjande. All högskoleutbildning på en ort bör därför ligga under samma lokala styrelse. Även i Stockholm och Göteborg bör man sikta mot en sammanslagning efter hand,

SFS å sin sida avvisar i princip de föreslagna sammanslagningarna. Eventuella sammanslagningar måste grundas på pedagogiska och natur­liga samband mellan nu fristående utbildningar. Förslagen kan minska det direkta inflytandet för olika grupper och hota mångfalden i utbild­ningsutbudet.

Konsistoriet vid universitetet i Linköping förordar att de tekniska högskolorna såviti möjligt får likartad ställning. När tekniska högsko­lan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola och högskolan i Luleå är självständiga högskoleenheter, bör även tekniska fakulteterna i Linkö­ping och Lund få viss självständig ställning. Svårigheter föreligger för dessa redan i dag att hävda sig när det gäller kontakter och sam­verkan med industrin. De kommande högskolestyrelserna vid KTH och CTH kommer alt få representanter för allmänintressen med inriktning på den tekniska sektorn, något som inte kan tillgodoses i samma ut­sträckning inom en högskoleenhet med flera fakulteter. För Linköpings del föreslås ett särskilt ledningsorgan för den tekniska fakulteten med beredande och i viss mån beslutande uppgifter, I andra hand föreslås att tekniska fakulteten blir en självständig högskoleenhet, men med ge­mensam förvaltning m.m. med universitetet. Benämningen tekniska hög­skolan i Linköping bör i varje organisatorisk lösning få användas.

Konsistoriet vid universitetet i Lund fömtsätter i sitt yttrande en långtgående decentraliseringsmöjlighet inom resp, högskoleenhet,

Teknologorganisationen REFTEC anför att högskolereformens tan­kar på en långtgående decentralisering bäst tillgodoses om de tekniska högskolorna i Lund och Linköping blir självständiga enheter,

Stockholms högskoleregion

Journalisthögskolan i Stockholm vill utgöra en självständig enhet. Detta bör enligt högskolan inte påverka dess möjligheter till samverkan med universitetet.

 

Prop. 1976/77: 59                                                    65

Uppsala högskoleregion

Konsistoriet vid universitetet i Uppsala betonar all förslaget om en högskoleenhet i Uppsala framförts enigt av samtliga berörda parter,

Lund/Malmö högskoleregion

Organisationskommittén för Lund/Malmö högskoleregion anser att inga omständigheter tillkommit som skulle tala för en ändring av kom­mitténs förslag att sammanföra samtliga berörda läroanstalter i Lund/ Malmö tiU en högskoleenhet. En förutsättning härför är emellertid bl. a, kommitténs förslag om en betydande decentralisering genom fem s.k, förvaltningsnämnder som skall fungera som rådgivare och beredande organ till högskolestyrelsen i olika resurs- och planeringsfrågor, TiU nämnderna skulle kunna delegeras beslutsrätt i såväl löpande förvalt­ningsärenden som andra frågor. Högskolestyrelsens övergripande ansvar skulle dock kvarstå. En markering av förvaltningsnämnderna som en förutsättning för sammanslagningen bör göras i statsmakternas beslul.

Konsistoriet vid universitetet i Lund ansluter sig hell till organisa­tionskommitténs uppfattning och betonar att delegeringen till förvalt­ningsnämnderna bör gå längre än vad H 75 förutsatt i sin skrivning om löpande förvaltningsuppgifter. Kan en sådan organisation inte genom­föras måste alternativet vara ett antal fristående högskoleenheter.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) anser att man i Lund/ Malmö med den föreslagna lösningen inte tillräckUgt har beaktat kravet på att högskolestyrelsen reellt skall kunna fullgöra väsentliga övergri­pande funktioner. Förvaltningsnämnderna skulle i alltför hög grad full­göra styrelsens uppgifter.

Lärarhögskolan i Malmö förordar att en fristående högskoleenhet bil­das i Malmö. Fördelarna med en sammanslagning enligl organisations­kommitténs förslag är inte tillräckliga för att uppväga nackdelarna med att sammanföra en rad enheter som är både geografiskt och innehålls­mässigt skilda. Etl ytterligare skäl mot sammanslagningen anser lärar­högskolan att H 75:s tolkning av förvaltningsnämndernas uppgifter är.

Rektorsnämnden vid förskoleseminariet i Malmö anser att seminariet inom universitetet bör utgöra en särskild enhet (institution) med sam­manhåUen utbildnings- och kansliorganisation för personaladministra­tion och budget- och utbildningsplanering.

Göteborgs högskoleregion

Socialhögskolan i Göteborg vill bevara högskolan som särskild enhet. Om detta inte är möjligt bör högskolan bli en självständig institution med egen styrelse och linjenämnd. Även journalisthögskolan i Göteborg vill utgöra en egen enhet.

Förskoleseminariet i Göteborg vidhåller sin tidigare uppfattning att en separat högskola för lärarutbildning bättre tillgodoser lärarutbild­ningens behov än en förvaltningsnämnd inom universitetet.

5   Riksdagen 1976/77. 1 saml nr 59

 

Prop. 1976/77: 59                                                    66

Umeå högskoleregion

Konsistoriet vid universitetet i Umeå anser att det bör finnas endast en högskoleenhet i Umeå, benämnd Umeå universitet, Umeå studentkår avvisar däremot den föreslagna integrationen.

Rektorsnämnden vid lärarhögskolan i Umeå uttalar sig för två hög­skoleenheter i Umeå, varav en för lärarutbildningen.

Utbildningen på kulturområdet

UHÄ påpekar all enligl 1975 års beslul skall de berörda utbildning­arna på kulturområdet tillhöra högskolan. De bör alltså ledas och or­ganiseras efter samma principer som ståtlig högskoleutbildning i övrigt. Inom ramen för dessa principer finns betydande utrymme för att ut­forma den lokala organisationen efter skiftande förutsättningar. Mot bakgrund bl, a, av de önskemål som har kommit fram är dock enligt ämbetet ytterligare överväganden, i första hand regionalt och lokalt, motiverade för den lokala organisationen för utbildningarna i Stock­holm,

Organisationskommittén för Stockholms högskoleregion anför alt den i sitt förslag om att samla kultumtbildningama till en särskild högskole­enhet utgått från skolornas egna krav på bevarande av del kullurpoli­tiska inflytandet över utbUdningen m.m. Inom denna enhet skulle för­håUandevis stor frihet ges de enskilda arbetsenheterna. Kommittén av­styrker därför förslag från flera av skoloma att delvis skjuta upp ge­nomförandet av reformen ett år för dessa utbildningars del, I stället bör ett intensifierat planerings- och förberedelsearbete sättas igång inom en interimsstyrelse, i vilken samtliga skolor är företrädda.

Flertalet berörda skolor framhäver kulturutbildningarnas särart. Olika uppfattningar har dock förls fram. Musikhögskolorna i Göteborg och Malmö ansluter sig till förslagen om att de skall inordnas i högskole­organisationen den 1 juli 1977, En förutsättning är dock att samtiiga musikhögskolor får likartad organisatorisk anknytning på resp, ort. Musikhögskolan i Stockholm menar att elt uppskjutande av högskole­reformen för dess del kan medföra praktiska svårigheter men ansluter sig till krav från andra skolor i Stockholm om att uppskjuta reformen ett år. Statens dansskola accepterar en högskola för konstnärlig utbild­ning, där dansskolan ingår som en arbetsenhet med en linjenämnd.

Statens musikdramatiska skola avvisar förslagen. Detsamma gör Aka­demien för de fria konsterna, som dock säger att den under vissa förut­sättningar kan godta en organisationslösning där varje skola inom en­heten har en egen linjenämnd med utvidgad funktion.

Ett antal skolor, bl. a, statens scenskolor i Göteborg, Malmö och Stockholm, dramatiska institutet och konstfackskolan, förordar, bl, a, med hänvisning till pågående utredningar, att ställningstagandet till or­ganisation för utbildningen på kulturområdet skjuts upp. Bl. a, scensko-

 

Prop. 1976/77: 59                                                    67

lan i Stockholm och dramatiska institutet anser att man bör överväga en riksenhet för detta utbildningsområde.

Stiftelserna Grafiska institutet (Gl) och Institutet för Högre Kom­munikations- och Reklamutbildning (IHR) anför att oberoende av när en ceniral administration för högskoleenheten för konstnärlig utbildning etableras ar det väsentligt alt utbildningama förstatiigas den 1 juli 1977, Därigenom uppnår de studerande samma studiesociala trygghet som övriga högskolestuderande. Vidare bör högskolans poäng- och merit­system även gälla GI och IHR, Krav på att kvarstå som egen enhet framförs av Valands konstskola resp. som egen institution av Tecknings­lärarinstitutet. Konstindustriskolan i Göteborg framför viss tveksamhet inför förslaget alt utbildningarna på kulturområdet med få elever skall föras in i slora högskoleenheter.

2.2.3 Föredraganden

De regionala organisalionskommittéema för högskolereformen före­slår atl en statlig högskoleenhet inrättas på varje ort med undantag för Göteborg där två enheter bör inrättas och Stockholm där fem enheter bör inrättas. De två enheterna i Göteborg föreslås bli universitetet och Chalmers tekniska högskola. För Slockholm föreslås följande enheter, nämligen universitetet, karolinska institutet, tekniska högskolan, hög­skolan för lärarutbildning och högskolan för konstnärlig utbildning.

Ell av syftena med högskolereformen är att åstadkomma en orga­nisation av högskoleutbildningen på olika orter som på etl ändamåls­enligt sätt kan tjäna utbildningens utveckling. Sammanförande av skilda utbildningsenheter förbättrar möjligheterna atl samordna olika utbild­ningar och utbildningssektorer. Därigenom torde en fortlöpande ut­veckling och förnyelse av ulbildningen främjas. Vidare underlättas ett ändamålsenligt resursutnyttjande.

Mot denna bakgmnd anser jag att regionkommittéernas förslag till indelning i högskoleenheter är väl avvägda. Kommittéernas samman­sättning och deras arbetssätt, som inneburit etl brett samråd och remiss­förfarande, kan ses som en garanti för att intressen inom regionen så långt möjligt har beaktats. Flertalet remissinstanser har också i stort sett godtagit förslagen.

Jag förordar därför att högskoleenheter inrättas i huvudsak enligt den indelning som regionkommittéerna har föreslagit. I enlighet med universitelskanslersämbetets förslag bör också ansvaret för försöks­verksamheten med yrkesteknisk högskoleutbildning på de orter där statlig högskoleenhet kommer atl finnas läggas på denna enhet. Jag vill dock härvid, i anslutning till vad H 75 och organisationskommittén i Stockholms högskoleregion har uttalat, betona att denna enhelsindel­ning inte måste gälla för all framtid utan kan omprövas senare med hänsyn till t. ex. högskoleutbildningens utveckling.

 

Prop. 1976/77: 59                                                    68

På en punkt krävs dock enligl min uppfattning ytterligare övervägan­den. Organisationskommittén i Slockholms högskoleregion har föresla­git all ett anlal skolor inom kulturområdet i Stockholm skall föras sam­man tUl en högskola för konstnärhg utbildning. De berörda skolorna är dramatiska institutet, grafiska institutet och institutet för högre kom­munikations- och reklamutbildning, konstfackskolan, konsthögskolan, musikhögskolan, statens dansskola, siatens musikdramatiska skola och siatens scenskola, 1 remissbehandlingen har flera av dessa skolor fram­hävt kulturutbildningarnas särart. Några av skolorna anser därför att de inte bör inordnas i högskolan. Andra skolor menar, med hänvisning till pågående utredningar om utbildningens utformning, all ställnings­tagandet till organisationen av utbildningarna på kulturområdet bör skjutas upp.

Jag anser, med hänvisning till den övergripande karaktär högskole­begreppet kommer att ha i framtiden och till 1975 års beslut, att ut­bildningarna inom kulturområdet bör föras till högskolan. Samtidigt är det uppenbart att dessa i vissa avseenden har speciella förhållanden som ibland kan motivera särordningar. Jag anser därför att de nyssnämnda skolornas organisatoriska ställning bör ses över ytterligare. Denna över­syn bör kunna slutföras i sådan tid att en ny organisation kan träda i kraft den 1 juli 1978, Den föreslagna högskolan för konstnärlig utbUd­ning i Stockholm bör således inte inrättas den 1 juli 1977, Studieorga­nisationen vid dessa skolor bör bl. a. med anledning härav inte ändras för budgetåret 1977/78. Jag avser att i annat sammanhang föreslå rege­ringen att uppdra åt universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) att, i sam­verkan med statens kulturråd, organisationskommittén för Stockholms högskoleregion, den kommande regionstyrelsen och de berörda skolor­na, överväga organisationen inom högskolan fr.o.m. den 1 juli 1978 för kulturutbildningarna i stockholmsregionen, I uppdraget bör ingå att pröva även andra organisatoriska lösningar än den som organisations­kommittén för Stockholms högskoleregion har föreslagit.

Vad jag nu har anfört om den institutionella organisationen av hög­skoleutbildningen inom kulturområdet i Stockholm kräver, som jag har förordat i det föregående, en övergångsbestämmelse tiU högskole­lagen. Detta bör dock inte påverka den anslagsomläggning som jag i det följande kommer att förorda skall ske den 1 juli 1977. Det innebär att medel för dem beräknas under anslagen Utbildning för undervis­ningsyrken och UtbUdning för kuUur- och informationsyrken.

Musikhögskolorna och scenskolorna i Malmö och Göteborg skall en­ligt resp. regionkommittés förslag föras till de nya högskoleenheterna i Lund och Göteborg. Bl, a, med hänsyn till att ställning ännu inte har tagits till förslag från organisationskommittén för högre musikutbild­ning (OMUS) skulle det finnas skäl alt skjuta upp inordnandet i uni­versiteten även för dessa skolor. Jag anser emellertid att övervägande

 

Prop. 1976/77: 59                                                    69

skäl talar för alt inordnandet sker den 1 juli 1977. Anslutningen till en större enhet med många utbildningsfält bör i dessa fall ge fördelar i form av t.ex, möjligheler alt dra nytta av universitetens resurser på an­gränsande områden.

Jag vill i della sammanhang betona att jag förutsätter atl de detalj­lösningar som väljs när dessa skolor förs in i högskolan tillgodoser de­ras särart. Det är härvid särskUt viktigt atl, oberoende av de organisa­toriska lösningarna, formerna för kontakt och samverkan mellan kul-turulbildningama i olika regioner blir ändamålsenliga. Denna fråga bör också ingå i det uppdrag till UHÄ som jag nyss har nämnt.

Elt antal läroanstalter, bl, a. de två journalisthögskolorna och vissa lärarhögskolor och socialhögskolor, liksom också de tekniska fakulte­terna i Linköping och Lund, har uttryckt oro för att de inom nya, större enheter skall förlora sin identitet. Några har också anförl att de redan i dag arbetar på ett sådant sätt atl t.ex, samverkan med andra utbild­ningar och representation för allmänintressen i ledningsorgan redan är tillgodosedda. Jag vill allmänt betona att bildandel av större enheter självfallet inte skall leda till att de olika utbidningama mister sin sär­art. Det bör tvärtom vara elt intresse för högskolestyrelserna att inte bara behålla en sådan särart utan även utveckla den för att inom enhe­ten erbjuda ett så brett spektrum av utbildningar som möjligt. Enligt min mening vidgas förutsättningarna för ett sådant arbete om utbUdning och forskning som har likartad inriktning eller resursmässiga samband kan hållas samman i en enhet. Utbildningens forskningskontakt främ­jas. Ett samlat lokalt planerings- och utvecklingsarbete vad gäller både utbildningens innehåU och resursernas användning möjliggörs. De stu­derande får därigenom större möjligheter att kombinera sådana utbild­ningar som kan svara mot deras individuella önkemål och behov.

Flera av regionkommittéerna har berört frågan om de statliga sjö­befälsskolornas ställning. Utbildningen vid dessa har också utretts av en särskild arbetsgrupp (UTSJÖ) inom skolöverstyrelsen (SÖ). SÖ har i december 1976 i huvudsak anslutit sig tiU UTSJÖ:s förslag att den hög­re sjöpersonalutbildningen bör ha statligt huvudmannaskap inom hög­skoleorganisationen. Även H 75 har utgått från att berörda utbildnings­linjer vid sjöbefälsskolorna skall tUlhöra högskolan.

Även jag utgår från att den högre sjöpersonalutbildningen kommer atl ingå i högskolan. Vissa frågor i anslutning till UTSJÖ :s och SÖ:s förslag kräver dock ytterligare överväganden. Detta gäller bl. a. sam­bandet med övrig sjöpersonalutbildning liksom samordningen med and­ra utbildningar t.ex, utbildning av driftteknikerpersonal. Jag anser där­för att det inte är möjligt att nu ta slutlig stäUning till sjöbefälsskolor­nas inordnande i högskolan. Frågan bör övervägas ytterligare inför budgetåret 1978/79. Sjökaptensutbildningen och sjöingenjörsutbildning-

 

Prop. 1976/77: 59                                                    70

en bör dock från den 1 juli 1977 räknas som högskoleutbildning. Jag har i delta avseende samrått med statsrådet Mogård.

Enligl 1975 års riksdagsbeslut är Halmstad en av de orter på vilka den permanenta högskoleutbildningen skall byggas ut under den period som kan överblickas. Jag avser att senare föreslå regeringen att uppdra åt UHÄ och regionslyrelsen i Lund/Malmö högskoleregion att över­väga organisationen för den statliga högskoleutbildningen i Halmstad, Jag kommer att under anslaget Högskoleförvaltningarna alt ta upp frågan om medel för förvaltning för högskoleutbildningen i Halmstad, Statsrådet Mogård kommer atl under anslaget Utbildning för under­visningsyrken beräkna medel för den nu befintliga förskollärarlinjen i Halmstad för budgetåret 1977/78,

Jag vill här beröra en fråga som gäller förvaltningsformerna inom högskoleenheterna men som av flera instanser har tagits upp i samband med enhetsindelningen. Vissa läroanstalter har uttryckt oro för alt be­slutsgången inom mycket stora högskoleenheter skall bli trög och lång­sam, och att de beslutande organen inte skall ha tillräcklig kunskap om alla delar av enhetens verksamhet. I förslagen har på några håll tagits upp den möjlighet att inrätta s.k, förvaltningsnämnder för delar av hög­skoleenheter som H 75 har förutsatt. Därvid har också förutsatts att högskolestyrelsen i betydande omfattning skall kunna delegera beslu­tanderätten till sådana nämnder, H 75 har i sitt yttrande berört detta och anfört att förvaltningsnämnderna i första hand skulle ha hand om löpande förvaltningsuppgifter. Högskolestyrelsen måste enhgt H 75 be­hålla det övergripande ansvaret för verksamheten, bl, a, för enhetens samlade resurser och för personaladministrativa och personalpolitiska frågor.

Jag har full förståelse för att det inom de största av de föreslagna högskoleenheterna kan finnas behov av organ av förvaltningsnämndens art. Det är också i överensslämmelse med riktlinjerna i högskolerefor­men att en del av en enhet i betydande omfattning kan svara för frågor som rör dess område. Detta tillgodoser bl. a, de önskemål som har framförts om de tekniska fakulteternas självständighet. Enligt den tänkta ordningen ankommer det på högskolestyrelsen att avgöra om för­valtningsnämnd bör inrättas.

Det ankommer vidare på högskolestyrelsen att inom ramen för gäl­lande bestämmelser avgöra i vilken utsträckning handläggningen av och beslutanderätten i olika frågor skall delegeras till förvaltnings­nämnd. Jag anser att det är viktigt att delegeringen inte sker i sådan uisträckning att man förlorar de fördelar som en sammanhållen större enhet ger, såsom förbättrat totalt resursutnyttjande, vidgade möjlighetei till samverkan mellan olika utbildningar och förnyelse av utbildningar­na. Frågor som styrelsen enligt min mening därför inte skall kunna

 

Prop. 1976/77: 59                                                    71

delegera är den övergripande planeringen för ulbildningen inom hög­skoleenheten och frågor om enhetens samlade resurser och fördelningen av dem. Jag anser i likhel med H 75 atl del är självklart all högskole­styrelsen skall ha det övergripande personalpolitiska och personaladmi­nistrativa ansvaret för all personal inom enheten. Detta är av största vikt för personalens anställningstrygghet och har också betydelse för bl, a, etl rationellt resursutnyttjande.

Önskemål har förts fram i remissyttrandena om att i förvaltnings­nämnd skall kunna ingå företrädare för bl, a, allmänna intressen. Jag har nyss framhållit alt förvaltningsnämnd är ett organ som inrättas av högskolestyrelsen för atl beslula i frågor på delegation från denna. All­mänintressena skall enligt 1975 års riksdagsbeslut finnas företrädda i styrelserna. Jag ser därför inget motiv för atl de skulle representeras också i organ som beslular på delegation från styrelsen. Jag anser vi­dare att i den mån företrädare för allmänna intressen och för yrkes­livet skall ingå i beslutande organ inom högskolan, regering och riksdag bör besluta om principerna för dessa organs sammansättning. Före­trädare för allmänna intressen bör därför inte ingå som ledamöter i för­valtningsnämnd,

1 prop, 1975:9 anförde föredraganden att det borde ankomma på regeringen att fastställa enheternas benämning efter förslag av organi­sationskommittéerna. Jag kommer att föreslå regeringen att härvid i huvudsak följa de förslag som kommittéerna har lämnat. De enheter i vilka de nuvarande universiteten kommer att ingå bör därvid behålla benämningen universitet.

Högskolestyrelsen bör vidare kunna besluta att för delar av de nya enheterna de tidigare självständiga läroanstalternas namn kan användas.

2.3      Organisation för kommunal högskoleutbildning

2.3.1    Förslagen Allmänt

Den kommunala högskolan berörs givetvis av den centrala organi­sationskommitténs för högskolereformen (H 75 :s) förslag till högskole­lag som jag har redovisat i det föregående, I det följande behandlas vissa av de förslag som H 75 redovisade i särskild skrivelse den 5 okto­ber 1976. Förslagen omfatiar den blivande kommunala högskoleutbild­ning som f.n, tillhör dels gymnasieskolan, dels sjuksköterskeutbildning­en.

H 75 påpekar att åtskilliga av de frågor som kommittén behandlar och som rör personal för den kommunala högskoleutbildningen är eller kan komma att bli förhandlingsbara, I sådana frågor har H 75 inte tagit ställning till sakliga förändringar, utan valt att presentera rent tekniska översättningar av nu gällande bestämmelser för gymnasieskolan och

 

Prop. 1976/77: 59                                                    72

sjuksköterskeutbildningen. Kommittén förutsätter atl förhandUngar om dessa frågor kommer till stånd med personalorganisationerna.

Huvudmannaskap för högskoleutbildningen

Kommitténs arbete med frågor gällande den kommunala högskolan har i hög grad aktualiserat och belyst problem som har samband med det delade huvudmannaskapet för högskolan. H 75 förordar därför atl regeringen nu tar initiativ till en ingående och förutsättningslös utred­ning av förutsättningarna för och konsekvenserna av ett förenhetUgan­de av huvudmannaskapet för den grundläggande högskoleutbildningen.

Enligt H 75:s mening bör vad gäller huvudmannaskapsfrågan sär­skild uppmärksamhet ägnas åt de utbildningar som f ,n, har såväl statlig som kommunal huvudman, nämligen fritidspedagog- och sjukgymnast­linjerna.

Ledamoten Wilhelm Forsberg — som representerar Landstingsför­bundet — har reserverat sig mot H 75:s förslag om utredning av huvud­mannaskapsfrågan. Enligt reservanten kommer en sådan utredning att skapa en osäkerhet inför framtiden. Planeringen är i full gång och landstingen är fortfarande genom sitl ansvar för hälso- och sjukvården bäst lämpade att ge högskoleutbildningen på vårdområdet elt innehåll som överensstämmer med hälso- och sjukvårdspolitikens mål, framhål­ler reservanten.

Avgränsningsfrågor beträffande kommunal högskoleutbildning

I kommitténs arbete har frågan om gränsdragningen mellan å ena sidan lokala utbildningslinjer och enstaka kurser i kommunal högskola, å andra sidan högre specialkurser i gymnasieskolan auktaliserats. H 75 föreslår därvid att frågor om överföringar av utbildningar i gymnasie­skolan lill högskolan i form av lokala utbildningslinjer eller enstaka kurser, till vägledning för de regionala och lokala organen, skall prövas av skolöverstyrelsen (SÖ) och universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) i samråd.

Antagning till kommunal högskoleutbildning

Enligt förordningen (1976:231) med provisoriska föreskrifter om till­träde till grundläggande högskoleutbildning skall fråga om antagning tUl kommuns eller landstingskommuns högskoleutbildning avgöras av in­tagningsnämnd enligt 9 kap. 19—24 §§ skolförordningen (1971:235) eUer av annan myndighet som styrelsen för utbUdningen utser.

Eftersom den kommunala högskoleutbildningen — Uksom högskolan i övrigt — förutsätts bli riksrekryterande ökar kraven på en samordning av antagningen. Inom ramen för nuvarande bestämmelser kan samord­ning ske genom att viss kommuns intagningsnänmd antar studerande tUl viss utbildning även för andra kommuner. Behovet av en samordning av antagningen meUan olika utbildningar, som för den enskilde är alter-

 

Prop. 1976/77: 59                                                    73

nativ lill varandra, är emellertid svårt att lillgodose i ett system där varje utbildning har sin särskilda antagningsenhet.

Bland sökallernativen för den som söker till en utbUdning med kom­munal huvudman kan givetvis även finnas utbildningar med statlig huvudman. Det finns alltså även behov av en samordning mellan an-lagningen till statlig och till kommunal högskoleutbildning. Delta sam­ordningsbehov tillgodoses, enligt H 75:s mening, effektivast genom atl antagningen till linjer i kommunal högskoleutbildning förläggs tiU UHÄ, som kommer att ombesörja antagningen till flertalet allmänna linjer inom den statliga högskolan redan från den nya högskolans start.

Under några år kommer huvuddelen av de kommunala högskoleut­bildningarna att tillhöra grundskolans kompetensområde, dvs, följa and­ra behörighets- och urvalsregler än vad som gäller för högskolan i öv­rigt, Detla förhållande talar enligt H 75 mot alt redan nu inordna dessa ulbildningar i del datorbaserade centrala antagningssystemet vid UHÄ, även om antagningen överförs lill UHÄ.

H 75 föreslår atl regeringen nu tar slällning dels för en utvidgning av det centrala datorbaserade antagningssystemet vid UHÄ till atl om­fatta även kommunal högskoleutbildning, dels för etl inordnande av sådan utbildning i UHÄ:s antagningsorganisation redan dessförinnan i den omfattning som bedöms vara praktiskt möjlig. Med högsta prioritet bör antagningen förläggas till UHÄ i fråga om de ulbildningar som f. n, har såväl statlig som kommunal huvudman, dvs, fritidspedagog- och sjukgymnastlinjerna,

H 75 förordar vidare alt UHÄ får i uppdrag atl i samarbete med SÖ samt kommun- och landstingsförbunden utreda hithörande frågor och lägga fram de förslag detla föranleder,

I sammanhanget föreslår H 75 också alt regeringen överväger att föreskriva atl de primär- och landstingskommunala organ, som under en övergångsperiod kommer alt handha antagning till vissa allmänna UtbUdningslinjer i högskolan och även i etl fortvarighetslillstånd svara för lokal antagning lill högskoleutbildning, vid handläggning av ärenden som rör högskoleutbildning skall bestå även av företrädare för allmänna intressen, de studerande samt verksamheten inom högskolan.

Tjänsteorganisation för lärare samt statsbidrag till lärarlöner

Enligt riksdagsbeslutet om högskolan år 1975 (prop, 1975:9, s, 547, UbU 1975:17, rskr 1975:179) bör i avvaktan på resultal av SSK;s ar­bele endast tekniska justeringar göras i nuvarande statsbidragsregler.

Ett kännetecknande drag för den nya högskolan är atl beslutanderät­ten vad gäller utbildningens innehåll och utformning så långt det är möjligt skall ligga på lokal nivå. Detta kräver en friare resursanvänd­ning än vad nuvarande statsbidragssystem för gymnasieskolan tillåter.

 

Prop. 1976/77: 59                                                    74

För sjuksköterskeutbildningens del medger redan det i dag använda an-slagssystemel en fri resursanvändning.

För att den lokala friheten skall få en reell innebörd även för den del av högskolan, som kommer atl ha statsbidrag till lärarlöner enligl gymnasieskolmodell, bör enligl H 75:s mening den tekniska justeringen av statsbidragsreglerna göras all det centralt endast anges en ram för antalet lärartimmar. H 75 föreslår alt det i anslutning till den centrall fastställda utbildningsplanen för respektive allmänna linje anges en lä­rarresursram, dvs, del maximala antalet slalsbidragberätligande lärar-undervisningstimmar per studerandegrupp (motsvarigheten lill klass) som huvudmannen disponerar för att genomföra ulbildningen i enlig­het med vad som anges i utbildningsplanen. Statsbidraget täcker helt lärarlönekostnaderna för statsbidragsberättigade undervisningstimmar.

Resurssambandet mellan den kommunala högskoleutbUdningen och gymnasieskolan och de överväganden om ett enhetligt huvudmannaskap som H 75 förordat i det föregående talar enligt kommitténs uppfattning mot att nu bygga upp en speciell tjänsteorganisation för lärare i kom­munal högskoleutbildning. Ofta kommer det att bli fråga om att en lä­rare har undervisning såväl i gymnasieskola som i högskola. Kommunal högskoleutbildning torde normall förläggas till skolenhet med gymnasie­skola. Enhetens skolledning (rektor och biträdande skolledare) blir då gemensam för de två skolformerna.

För att möjliggöra ett flexibelt och rationellt utnyttjande av respek­tive skolenhets samlade resurser bör sålunda enligt H 75:s mening lä­rarna (och skolledarna) för kommunal högskoleutbildning — med un­dantag för sjuksköterskeutbildning — generellt vara anställda i gym­nasieskolan.

Med hänsyn till att sjuksköterskeutbildningen f,n. har ett annat stats­bidragssystem än gymnasieskolan och kommunalt reglerade lärartjäns­ter bör vidare enligt kommitténs mening — också det i perspektivet av de nyssnämnda övervägandena — lärare som tjänstgör i sjukskölerske-utbildning tills vidare vara anställda enligt de regler som nu gäller för sj uksköterskeskola.

H 75 anser vidare att man på kort sikt — trots att statsbidragssystem och tjänsteorganisation skiljer sig från gymnasieskolans — i görligaste mån bör kunna undanröja de hinder som f.n, finns för ett rationellt resursutnyttjande mellan sjuksköterskeutbildningen och övriga vårdut­bildningar i den kommunala högskolan. Bl, a. dessa frågor bör enligt kommitténs mening kunna tas upp i överläggningar mellan berörda hu­vudmän och personalorganisationer samt utbildningsdepartementet.

Ledamöterna Lennart Larsson (TCO) och Sven Nilsson (LO) har re­serverat sig mot H 75:s förslag till tjänsteorganisation för lärare i kom­munal högskoleutbildning. Reservanterna anser att lärarna bör få reella möjligheter att ge utbildningen en mera högskolemässig utformning.

 

Prop. 1976/77: 59                                                    75

Detta kräver enligt reservanterna att lärarna inom den kommunala hög­skolan i så stor utsträckning som möjligt får samma tjänstgöringsför­hållanden och likartade tjänster som lärarna inom den statliga delen av högskolan. EnUgl reservanternas mening måste lärare som har en vä­sentlig del av sin tjänstgöring förlagd till kommunal högskoleutbildning överföras på särskUda tjänster för högskolan för vilka i princip gäller samma villkor — bl. a. i fråga om arbetstid — som för motsvarande lärare i den statliga högskolan.

Statsbidrag i övrigi m. m.

H 75 anser att av praktiska skäl medel lill investeringar i form av lokaler och materiel för kommunal högskoleutbildning även i fortsätt­ningen bör täckas genom nuvarande anslag för byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet.

Vad gäller hälsovård anser H 75 alt i avvaktan på statsmakternas ställningstagande lill bl. a. studerandehälsovårdsutredningens förslag — som avser statlig högskoleutbildning — vissa provisoriska arrangemang måste vidtas för den kommunala högskolans del. Denna fråga samt frå­gor i övrigt som har samband med studiesociala insatser för studerande i kommunal högskoleutbildning (studie- och yrkesorientering, stödunder­visning m.m.) bör enligt H 75:s mening tas upp i överläggningar mellan huvudmännen, berörda organisationer samt utbildningsdepartementet. Utgångspunkten bör därvid vara att de studerande i kommunal hög­skoleutbildning inte skall försättas i elt sämre läge sludiesociall än om deras utbildning även efter den 1 juli .1977 klassificerats som utbild­ning i gymnasieskola eller sjuksköterskeskola. Samtidigt är det enligt H 75 viktigt att de studiesociala villkoren, så långt det är möjligt, har­monieras för den statliga och den kommunala delen av högskolan.

Linjenämnder

H 75 utgår från att linjenämnder normalt — i enlighet med 1975 års riksdagsbeslut — kommer att inrättas även för den kommunala hög» skoleuthildningen. Det är enligl H 75:s mening angelägel att linjenämn­derna inom den kommunala högskoleorganisationen får arbeta under så långt möjligt samma villkor som linjenämnderna vid statliga hög­skoleenheter. Detla aktualiserar utan tvivel frågan om resurser för de kommunala linjenämndernas arbete. Motsvarande organ saknas i dag och det kan enligt H 75:s uppfattning knappast anses rimligt att kom­munerna skall vidkännas kostnader som följd av denna del av högskole­reformen. H 75 föreslår att frågan om statliga insatser för detta ända­mål tas upp till överläggningar mellan utbildningsdepartementet och huvudmännen. Kommittén vill stryka under att det för att reformen skall slå igenom inom den kommunala högskolan är viktigt att hithö­rande frågor har lösts i god tid före den 1 juli 1977,

H 75:s förslag om att det i linjenämnd för högskoleutbildning, som

 

Prop. 1976/77: 59                                                    76

anordnas av kommun eller landstingskommun, skall kunna ingå en före­trädare för styrelsen för ulbildningen har behandlats i del föregående,

Länsskolnämndernas roll

H 75 finner att länsskolnämnderna i fråga om kommunal högskole­utbildning så gott som enbart behöver fullgöra uppgifter som direkt rör högskoleutbildningens resurssamband med gymnasieskolan, i första hand i fråga om lärare, lokaler och utrustning. Dessa uppgifter behöver inte enligt kommitténs mening författningsmässigi komma lill uttryck vare sig i högskolelagen eller i övriga författningar för högskolan. Det sam­arbete i planeringsfrågor m.m. som kan vara nödvändigt mellan region-styrelserna och länsskolnämnderna måste vidare förutsättas kunna ut­vecklas ulan formalisering.

Skolenheter och skolledning m. m.

H 75 föreslår atl omfattningen av kommunens eller skolenhetens högskoleutbildning under ett redovisningsår skall bedömas enligt ett po­ängsystem motsvarande det som nu gäller för gymnasieskolan och sjuksköterskeskolan.

H 75 föreslår vidare att kommunal högskoleutbildning normalt för­läggs till skolenhet med gymnasieskola (med eller utan samordning med sjuksköterskeutbildning) eller, i fråga om sjuksköterskeutbildning som inte är samordnad med gymnasieskola, till fristående enhet. Om det skulle bli aktuellt att vid en skolenhet ha enbart annan högskoleutbild­ning än sjuksköterskeutbildning, bör enligt kommitténs mening rege­ringen ta ställning till detta i varje särskilt fall.

Vad gäller skolledning (rektor, studierektor) föreslår H 75 att bestäm­melserna utformas i enlighet med vad som nu gäller för gymnasieskolan respektive sjuksköterskeutbildningen. Det innebär bl. a. att chef för en­het med kommunal högskoleutbildning blir antingen rektor för gymna­sieskola eller rektor för fristående enhet med sjuksköterskeutbildning.

F.n. räknas inte sjuksköterskeutbildning in i poängunderlaget för bi­trädande skolledare vid skolenhet med gymnasieskola. Det borde enligt H 75:s mening vara möjligt att fristående från frågan om ett enhetligt bidragssystem genomföra en ändring av nu gällande bestämmelser på denna punkt i syfte att tillgodose önskemålen om en gemensam skol­ledning — även vad gäller biträdande skolledare — för sjuksköterske­utbildning, annan kommunal högskoleutbildning samt gymnasieskola.

Planeringsrutiner

Utgångspunkten för utformningen av planeringsrutiner för kommu­nal högskoleutbildning bör enligt H 75:s mening vara att man med skä­ligt hänsynstagande till den kommunala högskolans samband med gym­nasieskolan och kommunala rutiner i övrigt så långt det är möjligt för­söker tillämpa samma planeringsprinciper som för den statliga delen av

 

Prop. 1976/77: 59                                                    77

högskolan. 1 annat fall kan väsentliga förutsättningar för helhetssyn och en sammanhållen planering av högskolan gå förlorade.

Enligt H 75 :s bedömning bör det gå all finna former för planerings­arbetet som tillgodoser berättigade krav på flexibilitet och anpassning lill det kommunala budgetsystemet.

Övergångsanordningar

H 75 föreslår att enbart de studerande som påbörjar studierna fr,o,m. höstterminen 1977 bör räknas till högskolan. Enligl den före­slagna övergångsprincipen skall den som senast våren 1977 har påbör­jat en utbildning, som fr.o.m. den 1 juli 1977 förs till högskolan, inom gymnasieskolan/sjukskÖlerskeskolan fullfölja denna utbildning som elev i den skolform i vilken utbildningen påbörjades.

Kommittén föreslår vidare alt elever, som återupptar studierna efter en tids avbrott, om det är möjligt placeras i redan organiserade under­visningsgrupper enligt läroplaner för gymnasieskolan eller sjuksköter-skeulbildningen. Om detta inte är möjligl bör man låta sådana elever ingå i undervisningsgrupper som läser enligt utbildningsplaner för hög­skolan. En tredje lösning som kan tillämpas i vissa ämnen är att ele­verna fullföljer sin påbörjade utbildning genom att undergå särskild prövning i ett eller flera av dessa ämnen. Var och en av dessa tre me­toder kan ev, kompletteras med stödundervisning.

2.3.2    Remissyttrandena

Huvudmannaskap för högskoleutbildningen

Remissinstanserna ägnar stor uppmärksamhet åt H 75:s förslag om en ingående och förutsättningslös utredning av förutsättningarna för och konsekvenserna av elt förenhetUgande av huvudmannaskapet för den grundläggande högskoleutbildningen.

Svenska kommunförbundet och flertalet av de primärkommuner som yttrat sig, tre landstingskommuner samt Göteborgs och Bohus läns vårdsskoleförbund. Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbets­givareföreningen (SAF), Sveriges förenade studentkårer (SFS), fyra re­gionala organisationskommittéer, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), tolv länsskolnämnder samt flertalet universitet och högskolor tiUstyrker förslaget.

Landstingsförbundet och nio landstingskommuner samt ett par läns­skolnämnder avstyrker förslaget.

Kommunförbundet tiUstyrker H 75:s förslag under förbehåll att un­der mellantiden alla praktiska och resursmässiga frågor kontinuerligt löses i direkta överläggningar mellan huvudmännen och utbildningsde­partementet så länge det dubbla huvudmannaskapet och det resursmäs­siga sambandet med gymnasieskolan består. En eventuell utredning om ett enhetligt huvudmannaskap får enligt kommunförbundet således inte

 

Prop. 1976/77: 59                                                    78

medföra att problem som H 75 aktualiserat och andra akuta problem som uppstår under utredningstiden rutinmässigt hänförs till ulredningen. Landstingsförbundet anser att frågan väcks vid en mycket olämplig tidpunkt. Att nu — kort tid efter riksdagens beslul år 1975 — påbörja en utredning om huvudmannaskapsfrågan skulle skapa förvirring och oro inför framtiden. Förberedelserna för genomförandet av högskole­reformen pågår som bäst i landstingen. En diskussion om ansvarsför­delningen mellan stat och kommun skulle försvåra planeringsarbetet och därmed också genomförandet av högskolereformen. All kraft bör i stället inriktas på att ge landstingen gynnsamma förutsättningar att bygga ut och förbättra vårdutbildningarna. Landstingsförbundet finner det därför olyckligt att H 75, med hänvisning till den föreslagna utred­ningen, avstår från att föreslå mer omfattande justeringar av den kom­munala högskolans regelsystem. Liknande synpunkter framförs från flera landstingskommuner.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) ser det som mycket ange­läget atl utredningen snabbi kommer i gång. Den bör emellertid inte vara förutsättningslös utan ha klart uttalat syfte att föreslå statiigt hu­vudmannaskap för all högskoleutbildning. Att förutsättningslöst belysa olika alternativ skulle endast verka onödigt fördröjande.

Centralorganisationen SACO/SR ifrågasätter förslaget om utredning. De eftergymnasiala kurserna är vanligtvis intimt kopplade till ungdoms­skolans resurser. Lokaler, utrustning, personal och yrkeskunnande finns inom ungdomsskolans resursram. Postgymnasiala resurser utgör en liten del och kan i allmänhet inte lyftas ut ur gymnasieskolan för överflytt­ning till annat huvudmannaskap. SACO/SR vill därför ifrågasätta den föreslagna utredningen i avvaktan på konkreta erfarenheter av den nya högskoleorganisationen,

Länsskolnämnden i Örebro län — som inte lar ställning till frågan om utredning av huvudmannaskapet — är fullt medveten om att ett de­lat huvudmannaskap för högskolan medför planeringssvårigheter. Där­emot delar inte nämnden H 75:s uppfattning att ett sådant huvudman­naskap skulle utgöra något hot mot strävandena att göra högskolans olika delar jämställda eller i övrigt strida mot högskolereformens syfte. Tvärtom anser nämnden att den kommunala högskolan kan avdramati­sera den högre utbildningen och därmed medverka till en demokratise­ring av denna utbildning, möjligen också att göra den lättare tillgäng­lig för flera.

H 75:s förslag om att särskild uppmärksamhet vad gäller huvudman­naskapet bör ägnas åt de utbildningar som f.n. har såväl statlig som kommunal huvudman — fritidspedagog- och sjukgymnastlinjerna — vinner kraftigt gehör hos remissinstanserna, även hos dem som avstyr­ker förslaget om en generell utredning av huvudmannaskapet. Många anser att frågan om huvudmannaskapet för fritidspedagog- och sjuk-

 

Prop. 1976/77: 59                                                    79

gymnasllinjerna bör brytas ut från den stora frågan om ett enhetligt huvudmannaskap och lösas separat med prioritet. Flertalet förordar ett statiigt huvudmannaskap för dessa ulbildningar,

Avgränsningsfrågor beträffande kommunal högskoleutbildning

Överlag instämmer remissinstanserna med H 75 om att det bör und­vikas alt en och samma utbildning anordnas som gymnasieskolkurs på en ort och som högskolekurs på en annan ort. Vidare tillstyrker remiss­instanserna förslaget om all frågor om överföringar av utbildningar i gymnasieskolan till högskolan i form av lokala utbildningslinjer eller enstaka kurser skall prövas av skolöverstyrelsen (SÖ) och universitets-och högskoleämbetet (UHÄ) i samråd.

Antagning lill kommunal högskoleutbildning

H 75:s överväganden och förslag om antagning till kommunal hög­skoleutbildning får i princip slöd från så gott som samtliga de remiss­instanser som yttrat sig i dessa frågor.

Tjänsteorganisation för lärare samt statsbidrag till lärarlöner

H 75:s förslag om tekniska justeringar av statsbidragsreglerna för den del av högskolan som kommer att ha statsbidrag till lärarlöner enligt gymnasieskolmodell, innebärande att det centralt endast anges som ram för antalet lärartimmar, tillstyrks av flertalet remissinstanser.

Förslaget om tjänsteorganisation för lärare som skall undervisa i kommunal högskoleutbildning råder del däremot delade meningar om.

Svenska kommunförbundet, flertalet länsskolnämnder, etl landsting och tre kommuner tillstyrker i princip H 75:s förslag till tjänsteorgani­sation, SÖ delar H 75:s uppfattning att en särskild tjänsteorganisa­tion för lärare i kommunal högskoleutbildning inte bör inrättas, SÖ anser emellertid också att det inte finns förutsättningar att på tillfreds­ställande sätt utforma bestämmelser om personal, om man därvid skall vara bunden vid de grundförutsättningar rörande kommunal högskole­utbildning och personalresurser härför som H 75 har utgått ifrån,

SACO/SR, en länsskolnämnd och åtta landsting vill ha en enhetlig tjänsteorganisation, där lärare för gymnasieskolan handhar undervis­ning även i sjuksköterskeutbildning.

Landstingsförbundet, TCO, Sveriges sjuksköterskeelevers förbund (SSEF), Svenska laboratorieassistentelevföreningen (SLEF) ett par lands­ting, fem kommuner samt ett tiotal universitet och högskolor stöder i princip reservanterna Larssons och Nilssons förslag innebärande atl en särskild tjänsteorganisation upprättas för kommunal högskoleutbildning.

Utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK) anför att ut­redningen f,n, arbetar på en bidragsmodell som innebär att kommuner­na får ett schablonbelopp per elev, I avvaktan på att ett statsbidrag av den typ som SSK håller på att konstruera kan realiseras är det enligt SSK:s bedömning riktigt att nöja sig med enbart tekniska justeringar av

 

Prop. 1976/77: 59                                                    80

nu gällande statsbidragsregler. Det av H 75 föreslagna systemet — som liknar det system med basresurser som har beslutals av riksdagen med anledning av SI A-propositionen — torde under en övergångstid kunna fungera tillfredsställande.

SACO/SR ser det som angeläget atl statsbidragsreglerna är utformade på ett enhetligt sätt inom samma utbildningsorganisation. Med hänvis­ning till att principen om full kostnadstäckning för lärarlöner bör gälla inom hela den kommunala högskolan avvisar organisationen bestämt H 75:s förslag att för den del av den kommunala högskoleutbildningen som motsvaras av nuvarande sjuksköterskeutbildning i stort sett behål­la nuvarande statsbidragssystem. Denna fråga är så väsentlig att en för­ändring bör genomföras omedelbart. Utgör ställningstagandet från SSK en förutsättning för förändring anser SACO/SR det nödvändigt atl SSK ges direktiv att behandla frågan med förtur. Liknande synpunkter an­förs av fem landstingskommuner.

Länsskolnämnden i Västernorrlands län instämmer i de "krav på en pedagogisk och innehållsmässig nyorientering" av högskoleutbildningen med friare utbildningsformer, bl.a. mera problemcentrerad undervis­ning, som reservanterna Larsson och Nilsson uttryckt. Nämnden har dock svårt att förstå att inrättande av särskilda tjänster för den kom­munala högskolan skulle ge några garantier för en utveckling åt det hål­let. Snarare borde de pedagogiskt utbUdade gymnasielärarna vara en förutsättning härför. Vad som krävs är däremot enligt nämndens me­ning en intensifierad fortbildning, inriktad på just dessa friare utbild­ningsformer. Dessutom är en viktig förutsättning att den pedagogiska organisationen inte klavbinds av detaljreglering. H 75 :s förslag angå­ende statsbidragets utformning är därvid enligt nämndens mening en garanti.

Landstingen i Malmöhus, Örebro och Västernorrlands län tar upp frågan om s.k. inbyggd utbildning. Statsbidragsbestämmelsema bör vara så utformade att klinisk och teoretisk undervisning verkligen kan inte­greras. I en kombinerad teoretisk/praktisk utbildning är det enligt nämndens mening nödvändigt att läraren får fungera såväl i den prak­tiska som i den teoretiska undervisningen. Systemet med inbyggd ut­bildning där undervisning på institution inte får inräknas i statiigt reg­lerad lärartjänst omöjliggör en sådan samordning.

Statsbidrag i övrigt m. m.

H 75:s förslag om investeringsbidrag till lokaler och materiel till­styrks av de remissinstanser som berör denna fråga.

Remissinstanserna instämmer också i den grundsyn som H 75 redo­visar då det gäller studiesociala insatser för staderande i kommunal högskola. Utgångspunkten bör alltså vara att dessa studerande inte skall försättas i ett sämre studiesociah läge än om deras utbildning även efter

 

Prop. 1976/77: 59                                                                  81

den 1 juli 1977 klassificerats som utbildning i gymnasieskola eller sjuk­sköterskeskola. Samtidigt är del viktigt alt de studiesociala villkoren, så långt det är möjligt, harmoniseras för den statliga och den kommunala delen av högskolan. Några remissinstanser betonar den förstnämnda ut­gångspunkten, medan andra anser att den sistnämnda aspekten är vik­tigast,

SÖ föreslår att gymnasieskolans resurser i form av statsbidrag till studie- och yrkesorientering, stödundervisning och samordnad special­undervisning i den kommunala högskolan samlas lill en ramresurs, som kan tas i anspråk efter lokala beslut.

Länsskolnämnden i Kristianstads län anser att studie- och yrkesorien­tering, bibliotek samt studiesociala förmåner och hälsovård för de stu­derande bör finnas tUlgängliga i den kommunala högskolan på i princip samma sätt som i den statUga högskoledelen. Atl vissa statsbidrag ulgår för alt lösa dessa frågor synes nödvändigt,

SACO/SR anser det viktigt att den kommunala högskolan erhåller re­surser för stödundervisning och bibliotek, SACO/SR anser vidare att del successivi bör för huvudmännen för högskolan införas skyldighet att bereda de studerande hälsovård, I första hand gäller detta utbild­ningar där elever i utbildningen kan utsättas för hälsofara, exempelvis inom vårdutbildningarna. Även SÖ framhåller behovet av hälsovård för vårdstuderande, som under sin utbildningstid är utsatta för särskilda hälsorisker.

Landstinget i Älvsborgs län m. fl, framhåller alt de av H 75 föreslag­na överläggningarna i hithörande frågor mellan huvudmännen, berörda organisationer och utbildningsdepartementet snarast bör komma till stånd.

Linjenämnder

H 75:s förslag om ytterligare en ledamot i linjenämnden samt att frågan om statliga insatser för linjenämndernas verksamhet fas upp till överläggningar mellan utbildningsdepartementet och huvudmännen vin­ner överlag gehör hos remissinstanserna.

Länsskolnämnden i Kristianstads län avstyrker H 75:s förslag alt re­gionstyrelsen på förslag av den kommunala högskolans styrelse skall kunna besluta att linjenämnd inte skall finnas. Det är viktigt alt della för högskolan typiska arbetsorgan också finns i den kommunala hög­skolan. Med hänsyn till linjenämndernas mycket viktiga uppgifter och slällning när del gäller utbildningens planering, innehåll och utform­ning samt medinflytande för studerande, lärare och företrädare för yr­keslivet bör linjenämnder vara obligatoriska även i den kommunala högskolan, anser länsskolnämnden. Liknande synpunkter anförs av landstinget i Västernorrlands län.

Även SACO I SR, SFS och Teknologorganisationen REFTEC avvisar

6   Riksdagen 1976/77. 1 saml. nr 59

 

Prop. 1976/77: 59                                                    82

den föreslagna möjligheten att ej inrätta linjenämnd. SACO/SR och REFTEC vill ha obligatoriska linjenämnder. SFS anser att om region­styrelsen över huvud taget skall ha rätt att besluta atl linjenämnd ej skall inrättas, detta skall få ske först efter framslällan från berörda grupper, således inle av styrelsen för utbildningen,

Jönköpings kommun m,fl, föreslår alt bestämmelserna beträffande linjenämnd för kommunal högskoleutbildning kompletteras så att skol­styrelsen får möjlighet inle endast att utse representant för skolstyrelsen i linjenämnden utan även att utse skolenhetens rektor eller annan per­son i skolledningen till ledamot i linjenämnden.

Landstingsförbundet anför att det inom de enskilda landstingen finns ett stort intresse för att inrätta linjenämnder. Flertalet landsling har re­dan beslutat i frågan eller utreder formerna för en sådan verksamhet. Under år 1977 kommer troligen 40—50 landstingskommunala linje­nämnder att inrättas. Denna kraftiga satsning på linjenämndernas verk­samhet kommer att medföra betydande kostnader för landstingen, I lik­het med H 75 anser förbundet därför att statliga bidrag bör utgå för linjenämndernas arbete.

Älvsborgs läns landsting m. fl, anser att det är angeläget alt de före­slagna överläggningarna mellan utbildningsdepartementet och huvud­männen snarast kommer till stånd för att skapa erforderliga ekonomiska resurser för de kommunala linjenämndernas arbete. Landstinget vill be­tona att även de kommunala linjenämnderna bör ges möjlighet att för­bereda arbetet interimistiskt inför starten av den nya högskolan den 1 juli 1977.

Länsskolnämndernas roll

Av naturliga skäl har länsskolnämnderna ägnat stor uppmärksamhet åt hithörande frågor, Elt flertal nämnder har en något annorlunda upp­fattning än vad H 75 har redovisat om länsskolnämndernas roll och hur denna roll författningsmässigi skall komma till uttryck. Ett flertal nämn­der anser att länsskolnämndernas uppgifter beträffande högskoleutbild­ning bör förutom i instruktionen för länsskolnämndema skrivas in i berörda författningar för högskolan.

Av de övriga remissinstanser som tagit upp länsskolnämndernas roll till behandling tUlstyrker flertalet H 75:s överväganden och förslag,

Länsskolnämnden i Östergötlands län m,fl. föreslår att en represen­tant för resp, länsskolnämnd inom högskoleregionen ingår i regionsty­relsen vid behandling av frågor som är av gemensamt intresse för re­gionstyrelse och länsskolnämnd.

Vad som framför allt saknas i H 75:s resonemang på denna punkt är en belysning av fortbildningsaspekten anser SACO/SR m.fl. Organisa­tionen förutsätter att fortbildningsmöjligheter för lärare inom högsko­lan kommer till stånd samt att därvid beaktas behovet av fortbildnings-

 

Prop. 1976/77: 59                                                    83

konsulenttjänster för den  del  av kommunal högskoleutbildning  som motsvaras av nuvarande sjuksköterskeutbildning.

Skolenheter och skolledning m, m.

Det principförslag som H 75 har lämnal i dessa avseenden tillstyrks av praktiskt taget samtliga remissinstanser, även om vissa framför av­vikande synpunkter vad gäller sättet atl räkna poäng.

Ett flertal remissinstanser hälsar med tillfredsstäUelse H 75 :s förslag om frågan om inräknande av sjuksköterskeutbildning i poängunderla-get även för biträdande skolledare. Man anser det angeläget att de före­slagna överläggningarna kommer till stånd snarast.

Landstinget i Älvsborgs län anser inte att det bör vara regeringen som skall ta ställning till om en skolenhet skall ha enbart annan hög­skoleutbildning än sjuksköterskeutbildning, utan regionstyrelsen bör få avgöra detta som ett led i det decentraliserade beslutsfattandet. Organi­sationskommittén för Stockholms högskoleregion anser att UHÄ bör vara beslutande instans i sådana frågor.

Landstinget i Jönköpings län anser det nödvändigt att de landstings­kommunala skolcheferna erhåller samma ställning i den kommunala högskolan som primärkommunernas skolchefer. Tjänsterna bör överfö­ras till del statliga avtalsområdet och bli statsbidragsberättigade.

Planeringsrutiner

Sundsvalls kommun m. fl. anför alt det givetvis från kommunal syn­punkt är en nackdel att tidpunkten för avgivande av förslag lill organi­sation av den kommunala högskolan inte passar in i den kommunala budgetprocessen, A andra sidan är det en påtaglig fördel att regionala och centrala instanser kan bedöma förslagen för den statUga och den kommunala högskolan samtidigt.

Trots att en tidigareläggning medför förändringar i budgetrutinerna ser landstinget i Älvsborgs län m.fl, inga större nackdelar med tidigare­läggning till mars månad för inlämnande av organisationsförslag för högskoleutbildning,

Länsskolnämnden i Östergötlands län m. fl. anser att det vore värde­fullt om organisationsförslagen för både den nya högskolan och gym­nasieskolan kunde avges vid samma tidpunkt, nämligen i september, detta för att åstadkomma ett rationellt planeringsförfarande.

SACO I SR anser att bristen i tidsmässig samordning vad gäUer plane­ring för gymnasieskolan och högskolan i en kommun kommer att inne­bära merarbete av betydande mått för berörd skolledning. Enligt SACO/SR måste detta beaktas vid dimensioneringen av resurserna för skolans ledning.

Övergångsanordningar

Remissinstanserna instämmer i princip med H 75 :s överväganden och förslag om övergångsanordningar.

 

Prop. 1976/77: 59                                                    84

SÖ anser atl schablonbidraget till sjuksköterskeutbildning inte medger utrymme för föreslagen extra undervisning. Etl exlra bidrag för denna stödundervisning torde vara nödvändigt.

2.3.3    Föredraganden

Jag har i detla avsnitt i berörda delar samrått med statsrådet Mogård.

Den kommunala högskoleutbildning som behandlas i skrivelsen den 5 oktober 1976 från den cenirala organisationskommittén för högskole­reformen (H 75) tUlhör f. n. dels gymnasieskolan, dels sjuksköterskeul-bildningen. Jag avser alt i annal sammanhang återkomma tUl regering­en med förslag gällande den övriga kommunala utbildning som är av­sedd alt utgöra högskoleutbildning, dvs. fritidsledarulbildning vid folk­högskolor, ulbildning av musikpedagoger och musikinstruklörer vid folkliga musikskolan i Ingesund, ulbildningen vid Örebro musikpedago­giska institut saml ulbildning av bildkonstnärer vid Valands konstskola i Göteborg, Jag återkommer lill frågan om Valands konstskola vid min anmälan i del följande av anslaget Ulbildning för kultur- och informa­tionsyrken. Ställningstaganden till övriga utbildningar bör anslå till dess folkhögskoleulredningens (U 1972:08) slutbetänkande föreligger. Under avsnittet Vissa frågor om utbildningen på kulturområdet kommer jag bl. a. att beröra föreliggande förslag till reformering av utbildningen på musikområdet.

Huvudmannaskap för högskoleutbildningen

En betydande del av den blivande högskolan har f.n. kommunalt huvudmannaskap. Sålunda får den kommunala högskoleutbildning som behandlas här en antagningskapacitet som utgör nära en tredjedel av hela högskolans antagningskapacitel i utbildningslinjer. Drygt hälften av dessa antagningsplatser avser utbildning av sjuksköterskor, medan resten utgörs av utbildningar som f,n. anordnas i gymnasieskolan. Om­kring två tredjedelar av antagningsplatserna i den kommunala högsko­lan finns vid utbildningar som har landstingskommunal huvudman, me­dan återstoden finns inom primärkommunala utbildningar. De sist­nämnda är f.n, fördelade på etl tjugotal kommuner.

1 prop, 1975:9 (s, 505) anförde föredraganden att det finns skäl för ett enhetligt huvudmannaskap för högskoleutbildningen, i första hand ett statiigt. Ett samlat huvudmannaskap skulle främja en helhetssyn på den grundläggande högskoleutbildningen. Tills vidare räknade han emellertid med oförändrade huvudmannaskapsförhållanden för högsko­leutbildningen. Riksdagen hade ingen erinran mot vad som sålunda hade anförts,

I nämnda proposition (s, 528) konstaterade föredraganden också att sambandet mellan kommunal högskoleutbildning och gymnasieskolan rymmer åtskilliga problem, vilka måste uppmärksammas särskilt i pla-

 

Prop. 1976/77: 59                                                    85

neringen inför genomförandel av högskolereformen. Detta angavs sedan särskilt i direktiven lill organisationskommittéerna för högskolerefor­men.

Sedan H 75 nu har närmare belyst bl. a. de problem som rör resurs­sambandet mellan gymnasieskolan och den kommunala högskoleutbild­ningen, har det enligl min mening blivil uppenbart all de största svå­righeterna föranleds av skillnaderna mellan besluts- och verksamhets­former inom gymnasieskolan resp. högskolan samt av atl statsbidrags­systemet för gymnasieskolan inle medger det fria resursutnyttjande som är en förutsättning för den lokala beslutanderätt om utbildningens inne­håll och organisation, som skall känneteckna den nya högskolan.

Vad gäller besluts- och verksamhetsformer inom skolväsendet be­handlas dessa frågor bl, a, av utredningen (U 1972:06) om skolan, sta­ten och kommunerna (SSK) samt ulredningen (C 1970:29) om den kommunala demokratin och ulredningen (U 1976:10) om den gymna­siala utbildningen.

Beträffande slatsbidragsformer utreds sådana frågor framför allt av SSK och utredningen (Fi 1976:06) om kommunernas ekonomi. Till frå­gor om statsbidrag och tjänsteorganisation återkommer jag längre fram.

Även jag anser, i likhel med H 75 samt etl förhållandevis stort an­tal remissinstanser, att del finns skäl för ett enhetligt huvudmannaskap för högskoleutbildningen.

Jag vill emellertid framhålla alt frågan om ell enhetligt huvudman­naskap för högskoleutbildningen också måste ses i elt vidare perspektiv än enbart högskolans. Den berör som jag nyss har antytt avgränsning­en av del kommunala och landslingskommunala kompetensområdet saml fördelningen mellan stat och kommun av det ekonomiska ansva­ret för skilda slag av offentlig verksamhet. Innan stäUning tas till en ut­redning om huvudmannaskapet för den blivande kommunala högskolan anser jag atl dessa mera övergripande frågor om del kommunala och landstingskommunala verksamhetsområdets utveckling bör vara klarlag­da. I första hand bör därför förslag avvaktas från nyssnämnda utred­ningar som arbetar med dessa frågor. Jag anser vidare att några års er­farenheter av en kommunal högskoleorganisation kan vara av värde för en bedömning av huvudmannaskapet. Jag är således inte nu beredd att förorda en utredning i denna fråga.

Även om det inte nu är aktuellt med en övergripande utredning om huvudmannaskapet för den kommunala högskolan bör del likväl vara möjligt alt pröva frågan om etl enhetligt huvudmannaskap för utbild­ningslinjer som förekommer med både statlig och kommunal huvud­man. Det gäller fritidspedagog- och sjukgymnastiinjerna. Jag delar i detla avseende H 75:s uppfattning all dessa linjer bör föras till endera huvudmannen. Jag har erfarit att statsrådet Mogård avser att senare fö­reslå regeringen atl avge en särskild proposition angående ulbildning av

 

Prop. 1976/77: 59                                                    86

förskollärare och fritidspedagoger m.m. till riksdagen vid 1976/77 års riksmöte. Hon kommer då atl föreslå bl. a. att den fritidspedagogutbild­ning som nu står under kommunalt huvudmannaskap successivt skall avvecklas.

Jag kommer att inom kort föreslå regeringen att bemyndiga mig atl tillkalla en särskild kommitté för att se över vissa frågor rörande de korta och medellånga vårdutbildningarna i högskolan. Kommitténs uppgift blir bl,a, att fortsätta det arbete som en särskild beredning in­om UtbUdningsdepartementet (VARD -76) har inlett och som jag åter­kommer till i det följande. Jag avser att föreslå att denna kommitté bl. a, får pröva frågan om huvudmannaskapet för sjukgymnastlinjen,

I detta sammanhang vill jag beträffande nuvarande försöksverksam­het med kombinationsutbildningar hänvisa till vad jag i det följande kommer att anföra om studieorganisatoriska frågor under avsnittet Vissa övriga frågor.

Avgränsningsfrågor beträffande kommunal högskoleutbildning

I prop. 1975:9 framhöll föredraganden att identitet på längre sikt borde eftersträvas mellan högskoleutbildning och den utbildning för vUken de allmänna behörighetskraven för högre studier enligt 1972 års riksdagsbeslut gäller. Tills vidare var det emellertid enligt hans uppfatt­ning nödvändigt att definiera högskoleutbildningen genom en uppräk­ning av utbildningsvägar, grundad på praktiska samplaneringsbehov. Han anförde också att avgränsningen av högskolan inte kunde göras en gång för alla. Den måsle omprövas i takt med att olika utbildningar liksom utbildningsorganisationen som helhet utvecklas. Jag ansluter mig till denna uppfattning.

Ett speciellt problem utgör frågan om avgränsning mellan å ena sidan lokala utbildningslinjer och enstaka kurser i kommunal högskola — som inrättas efter lokala beslut — och å den andra sidan högre specialkur­ser i gymnasieskolan vilka inrättas efter beslut på central nivå. Under organisationskommittéernas arbete har det från huvudmännens sida framställts förslag om att få anordna vissa utbildningar, som f.n. före­kommer som högre specialkurser i gymnasieskolan, i form av lokala linjer eller enstaka kurser i högskolan. Eftersom det bör undvikas att en och samma utbildning anordnas dels som gymnasieskolutbildning, dels som högskoleutbildning anser jag i likhet med H 75 att frågan om att inom högskolan anordna berörda utbildningar bör prövas i särskild ordning. Jag avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att del bör ankomma på skolöverstyrelsen (SÖ) och universitets- och högskole­ämbetet (UHÄ) att i samråd pröva sådana frågor.

Det bör uppdras åt SÖ och UHÄ att i sina årliga förslag till anslags­framställningar beakta frågan om en fortlöpande prövning av gräns­dragningen mellan å ena sidan utbildningar i gymnasieskolan, å den

 

Prop. 1976/77: 59                                                    87

andra sidan ulbildningar i högskolan — i det senare fallet givetvis även sådana som anordnas som allmänna utbildningslinjer och påbyggnads­linjer.

Antagning till kommunal högskoleutbildning

1 prop, 1975:9 (s, 527) utgick föredraganden från atl inlagningsnämn-derna för gymnasieskolan tillsvidare bör kunna svara för antagning också till kommunal högskoleutbildning. Föreskrifterna i förordningen (1976:231) om provisoriska föreskrifler om tillträde lill grundläggande högskoleutbildning har utformats i enlighet härmed.

Jag delar H 75:s och flertalet remissinstansers uppfattning om all det med hänsyn lill den enskildes önskemål att kunna söka samtidigt till olika ulbildningar i högskolan är angelägel atl samordna såväl antag­ningen till olika utbildningar inom den kommunala högskolan som an-lagningen till statlig och till kommunal högskoleutbildning. Enhgt min mening är det viktigt att frågor om antagning till kommunal högskole­utbildning blir ytterligare belysta, framför allt med utgångspunkt i vad som är bäst för den enskilde sökanden. Bl, a, bör man få en uppfattning om vilka utbildningar — kommunala såväl som statiiga — som oftast utgör alternativ för de sökande.

Jag är därför inte beredd att nu biträda H 75:s förslag om ett prin­cipiellt ställningstagande för dels en utvidgning av det centrala dator­baserade antagningssystemet vid UHÄ, dels ett inordnande av kommu­nal högskoleutbildning i UHÄ:s antagningsorganisation redan dessför­innan. Jag har för avsikt att i annal sammanhang återkomma till re­geringen i denna fråga. Det är likväl självfallel angeläget att en sam­ordning eftersträvas mellan SÖ och UHÄ vad gäller tider, blanketter m.m, för antagning till högskoleutbildning.

Jag har erfarit att Landstingsförbundet har rekommenderat lands­tingen att ansluta sig till en central antagningsnämnd för sjukskölerske-utbildningen. I denna antagningsnämd, som utses av Landstingsförbun­dets styrelse, kommer att ingå företrädare för lärare och rektorer vid sjuksköterskeskolor, studerande samt landstingens utbildningsnämnder. Sammansättningen av antagningsnämnden kommer således i stort sett att svara mot den som skall gälla för antagningsnämnd vid statlig hög­skoleenhet.

Enligt min mening bör resultatet av det arbete som Landstingsför­bundet och SÖ har utfört för att samordna antagning till sjuksköterske-utbildningen kunna utnyttjas även sedan ulbildningen blivil en del av högskolan. Jag föreslår därför atl antagning av studerande till sjukskö­terskeutbildning skall överlåtas på Landstingsförbundels antagnings­nämnd. Jag förutsätter därvid atl företrädare för personalorganisatio-nema bereds möjlighet att medverka i nämndens arbete.

För kommunal högskoleutbildning som inte är sjukskölerskeulbild-

 

Prop. 1976/77: 59                                                    88

ning räknar jag med atl antagningen tills vidare normall kommer att handhas av intagningsnämnd för gymnasieskolan. Jag räknar vidare med att antagningen samordnas genom alt viss kommuns eller lands­tingskommuns intagningsnämnd antar studerande till en eller flera ut­bildningar även för andra kommuner eller landstingskommuner.

Enhgt bestämmelser i skolförordningen (1971:235) finns i intagnings-nämnd för gymnasieskolan bl.a, företrädare för berörda skolstyrelser och utbildningsnämnder samt lärare och rektorer. Företrädare för de studerande saknas. Dessa intagningsnämnder bör, när de handhar an­tagning till utbildningar i högskolan, ha en sammansättning som mer svarar mot den som skall gälla för antagningsnämnd vid statlig högsko­leenhet. Vid handläggning av ärenden som rör högskoleutbildning bör även företrädare för studerande i högskolan och för berörda personal­organisationer ingå i nämnden, Dessuiom bör det förutsättas att någon eller några av lärarrepresentanterna företräder ulbildningar i högskolan. Några särskilda företrädare för allmänna intressen behöver däremot inte tillföras intagningsnämnderna eftersom det är möjligt att inom ra­men för nuvarande bestämmelser utse sådana företrädare. Den kom­plettering av inlagningsnämnd som jag här har förordal kan av prak­tiska skäl inle genomföras till den antagning som skall ske inför höst­terminen 1977.

Tjänsteorganisation för lärare samt statsbidrag lUl lärarlöner

I prop. 1975:9 anförde föredraganden att i avvaktan på resultat av SSK:s arbele endast tekniska justeringar borde göras i nuvarande stats-bidragsregler saml att regeringen torde få återkomma till riksdagen med förslag om sådana ändringar. Vidare utgick han från att som lä­rare för den kommunala högskoleutbildningen i stor utsträckning skulle komma att anUtas lärare inom gymnasieskolan, Möjligheler borde emel­lertid öppnas för atl låta också lärare vid statlig högskoleenhet eller motsvarande fullgöra del av sin tjänstgöringsskyldighet i kommunal högskoleutbildning. Riksdagen hade ingen erinran häremot,

H 75 har föreslagil regler om statsbidrag till den del av den kom­munala högskolan, som kommer att ha statsbidrag till lärarlöner enUgt gymnasieskolans modell. De föreslagna reglerna skiljer sig i vissa tek­niska detaljer från vad som gäller för gymnasieskolan. Skillnaderna in­nebär i huvudsak alt timplaner, som i gymnasieskolan styr lärarresursens användning, ersätts av en resursram uttryckt i ett visst anlal lärartimmar per studerandegrupp. Inom denna ram bestäms sedan lokalt innehåll i och utformning av ulbildningen, indelning i grupper m,m. Så länge ut­bildningen genomförs inom ramen för det angivna antalet lärartimmar ger statsbidraget således full kostnadstäckning för lärarlönerna, Syftel med dessa tekniska justeringar i förhållande till statsbidragsbestäm­melserna för gymnasieskolan är att för den kommunala högskoleutbild-

 

Prop. 1976/77: 59                                                    89

ning som f.n, tillhör gymnasieskolan, åstadkomma så långt möjligt sam­ma frihet som inom den övriga högskolan att på lokal nivå besluta om utbildningens innehåll och uppläggning. Vad gäller sjukskölerskeulbild-ningen medger enligt H 75 :s bedömning det syslem med schablonbi­drag som f.n, används en fri resursanvändning av det avsedda slaget.

Del övervägande antalet remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga har instämt i H 75 :s förslag. Samtidigt har många remissinstan­ser framfört önskemål om enhetliga stalsbidragsregler för all kommu­nal högskoleutbildning, t,ex, ett enhetsrelalerat bidragssystem — som nu tillämpas för sjukskölerskeutbildningen — eller ett kostnadsrelate-rat system av gymnasieskolmodell.

Enligt min mening skulle ett införande av ett sådanl enhetligt bi­dragssystem innebära så stora förändringar alt dessa knappast kan anses ligga inom ramen för de tekniska justeringar av statsbidragsreglerna som förutskickades i prop, 1975:9, Jag anser vidare att frågan om ge­nomgripande förändringar av statsbidragsreglerna för kommunal hög­skoleutbildning inte bör lösas separat utan ses i sammanhang med öv­riga bidragsformer för skolväsendet vilka f,n, utreds. Jag anser alt H 75:s förslag är väl avvägt och biträder della. Jag förordar således att det tillsvidare, i avvaktan på resultat av bl. a. SSK:s arbete och över­vägandena inom utredningen om kommunernas ekonomi, för sjukskö­terskeutbildningens del — liksom i dag — utgår ell schablonbidrag per 15-tal studerande medan det inom den kommunala högskolan i övrigt för varje utbildning tilldelas en resursram uttryckt i ett antal lärartim­mar per 30-tal (i vissa fall per 16-tal) studerande, I del senare fallet skall statsbidraget helt täcka lönekostnaderna för lärartimmar som Ugger inom den tilldelade ramen.

Vad jag nu har förordal föranleder tekniska justeringar av statsbi­dragsreglerna.

Jag går nu över till frågan om tjänsteorganisation för lärare som skall undervisa i kommunal högskoleutbildning,

H 75 föreslår all lärarna för kommunal högskoleutbildning — med undantag för sjuksköterskeutbildning — skall vara anställda vid gym­nasieskolan i kommunen. Bl, a. Svenska kommunförbundet tillstyrker detta förslag. Centralorganisationen SACO/SR och ett antal landstings­kommuner vill atl även lärarna för sjuksköterskeutbildning skall vara anslällda i gymnasieskolan.

Några remissinstanser — bl. a. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Landstingsförbundet — önskar att en särskild tjänsteorga­nisation upprättas för kommunal högskoleutbildning. Detta motiveras med att lärarna i den kommunala högskolan därigenom skulle så långt möjligt kunna få samma tjänstgöringsförhållanden och likartade tjäns­ter som lärarna inom den statliga högskolan.

Enligt min mening bör — som en konsekvens av en enhetlig syn på

 

Prop. 1976/77: 59                                                    90

högskoleutbildningen — tjänstekonslruklionen för lärare inom olika de­lar av högskolan ges en så långt möjligt likartad utformning. Jag har därför för avsikt att föreslå regeringen att bemyndiga mig att tillkalla en utredning med uppgift att dels göra en översyn av nuvarande or­ganisation av tjänster för lärare m.fl. befattningshavare för grundläg­gande högskoleutbildning inom hela högskoleområdet, dels lämna därav föranledda förslag till lösningar som bättre tillgodoser den nya högsko­lans krav. Utredningen bör också få till uppgift att pröva behovet av en särskild tjänsteorganisation för den kommunala högskolan. Därvid bör särskilt beaktas de samband som finns mellan gymnasieskolan och den kommunala högskolan.

Jag är därför inte nu beredd att förorda alt en särskild tjänsteorga­nisation inrättas för lärare som skall undervisa i kommunal högskole­utbildning. Jag avser att i denna fråga återkomma till regeringen efler det att den aviserade utredningen om lärartjänster m.m. i högskolan har redovisat sitt arbete.

Med hänsyn tUl att sjuksköterskeskolorna f.n. har ett annal statsbi­dragssystem än gymnasieskolan och till skillnad från denna har kom­munalt reglerade lärartjänster bör enligt min mening lärare som skall tjänstgöra i sådan kommunal högskoleutbildning som utgör sjuksköter­skeutbildning tills vidare vara anställda enligt de regler som nu gäller för lärare vid sjuksköterskeskola.

Jag förordar alltså — i likhet med H 75 — att lärare för sjuksköter­skeutbildning skall vara anställda på kommunalt reglerade tjänster och att statsbidrag till lärarlöner m.m, skall utgå enligt nu gällande regler för sjuksköterskeskola, med vissa tekniska justeringar. Jag förordar vi­dare att lärare för annan kommunal högskoleutbildning skall vara an­ställda vid gymnasieskolan i kommunen/landstingskommunen på statligt reglerade tjänster och att statsbidrag till lärarlöner skall utgå enligt nu gällande regler för gymnasieskolan med de tekniska justeringar som jag tidigare har berört.

Statsbidrag i övrigt m, m,

H 75 föreslår att investeringsbidragen till lokaler och utrustning för kommunala skolor i fortsättningen även skall tillgodose den kommunala högskolans behov. Jag biträder H 75:s förslag.

F.n. utgår särskilda statsbidrag till åtgärder inom gymnasieskolan såsom studie- och yrkesorientering, stödundervisning och samordnad specialundervisning. För att statsbidrag till motsvarande åtgärder inom kommunal högskola skall kunna utgå på ett för verksamheten ända­målsenligt sätt fordras enligt min mening vissa tekniska justeringar av statsbidragsreglerna. Sålunda bör bidrag till stödundervisning och sam­ordnad specialundervisning i fortsättningen kunna ingå i de lärarresurs­ramar som tilldelas varje utbildning med statligt reglerade tjänster, Frå-

 

Prop. 1976/77: 59                                                    91

gan om statsbidrag till studie- och yrkesorientering i kommunal hög­skola behandlas i det följande (avsnittet 4.2.10),

För skolhälsovård utgår i dag inte särskUt statsbidrag. Jag vill i likhet med H 75 och flertalet remissinstanser understryka del angelägna i att de studerande i kommunal högskoleutbildning får tillgång till sådan hälsovård. Elever i bl, a, gymnasieskolan omfattas av de bestämmelser för hälsovård som finns i skollagen. En överföring av vissa utbildning­ar från gymnasieskolan till kommunal högskola bör enligl min mening inle medföra någon ändring i fråga om kommunernas ansvar för berör­da elevers hälsovård. Jag räknar därför med att kommunerna och landstingskommunerna utan särskild föreskrift i lag kommer att ge ele­verna samma hälsovård som hittills.

Linjenämnder

H 75 föreslår beträffande sammansättning av linjenämnd inom kommunal högskoleorganisation all ulöver företrädare för de grupper som enligl 1975 års riksdagsbeslut skall ingå i linjenämnd styrelsen för utbildningen skall kunna utse ytterligare en ledamot, vilken företräder styrelsen. Jag biträder förslaget. Vid min behandling i del föregående av förslag till högskolelag har jag beaktat detta,

H 75 utgår från att linjenämnder normalt kommer alt inrättas även för kommunal högskoleutbildning och bedömer alt det är angeläget atl linjenämnderna inom den kommunala högskoleorganisationen får ar­beta under så långt möjligl samma villkor som linjenämnderna vid stat­liga högskoleenheter. Kommittén föreslår därför att frågan om statliga insatser vad gäller resurser för de kommunala linjenämndernas arbete las upp i överläggningar med huvudmännen.

För egen del vill jag anföra följande. Vad gäller utbildningens inne­håll och utformning innebär högskolereformen för den kommunala högskolan bl.a. att en stor del av utvecklingsarbetet flyttas från central till lokal nivå. Linjenämnden kommer att utgöra ett viktigt instrument i detta arbete. Jag delar mol denna bakgrund H 75:s bedömning att linjenämnder normalt bör inrättas också för utbildningar inom kom­munal högskola. Jag förutsätter att linjenämnd inom kommunal hög­skola får möjlighet att arbeta under i stort sett samma förhållanden som linjenämnderna inom den statliga högskolan,

I detta sammanhang vill jag erinra om att den rätt att besluta om utbildningens innehåll och utformning som linjenämnd har givetvis be­gränsas av de ekonomiska ramar som styrelsen för utbildningen anvi­sar för dess verksamhet.

Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet har motsatt sig att det inrättas linjenämnder som är gemensamma för kommunal eller landstingskommunal och  statlig högskoleutbildning.  Jag delar denna

 

Prop. 1976/77: 59                                                    92

uppfattning och räknar därför inte med atl sådana gemensamma linje­nämnder inrättas.

Länsskolnämndernas roll

Föredraganden anförde i prop. 1975:9 (s. 535) atl han såvitt gäller administrativa frågor — t.ex. lärartillsältning — som sammanhänger med bl. a. del resursmässiga sambandet mellan gymnasieskolutbUdning och högskoleutbildning räknade med alt länsskolnämnderna tills vidare skulle fullgöra uppgifter även för högskoleutbildningens del. Vidare an­förde han atl dessa frågor borde prövas närmare, då SSK:s förslag föreligger.

H 75 konstaterar atl länsskolnämnderna i fråga om kommunal hög­skoleutbildning i huvudsak enbart behöver fullgöra uppgifler som direki rör högskoleutbildningens resurssamband med gymnasieskolan, såsom frågor om lärare, lokaler och utrustning.

Jag anser alt H 75:s bedömning rörande länsskolnämndemas upp­gifler för den kommunala högskolan är väl avvägd. Länsskolnämn­derna bör vid fullgörandet av sina uppgifter inom skolväsendet även beakta den kommunala högskoleutbildning som resursmässigt är knuten till gymnasieskolan, i fråga om sjukskölerskeutbildningen dock endast frågor gällande lokaler och utrustning.

Skolenheter och skolledning m. m.

I prop. 1975:9 (s. 527) anförde föredraganden att den kommunalai högskoleutbildningen i fråga om den yttre organisationen bör ses som en del av kommunens eller landslingskommunens samlade utbUdnings­verksamhet. Detta innebär t.ex. att kommunala skolledare får lednings­uppgifter avseende även högskoleutbildning. Vidare föreslog han att den kommunala högskoleutbildningen med hänsyn tiU befintliga sam­band normalt skulle knytas till skolenheter med gymnasieskolutbild­ning.

H 75 föreslår att kommunal högskoleutbildning normalt skall för­läggas till enhet med gymnasieskola eller, i fråga om sjuksköterskeut-bUdning som inte är samordnad med gymnasieskola, till särskild skol­enhet. Jag biträder H 75:s förslag. SÖ bör dock få medge atl sjukskö­terskeutbildning förläggs till skolenhet med gymnasieskola om det är lämpligt med hänsyn till den övriga verksamheten vid skolenheten. Jag ar inte nu beredd att förorda sådana ändringar i nuvarande bestäm­melser för skolledning vid gymnasieskolan att sjukskölerskeutbildningen kan räknas in i poängunderlagel för biträdande skolledare vid skol­enhet med gymnasieskola. Enligt min mening bör denna fråga — samt överhuvudtaget frågor om skolledning för kommunal högskoleutbild­ning — behandlas av den utredning angående tjänster för lärare m.fl. befattningshavare inom högskolan, vilken jag nyss har nämnt. För gym-

 

Prop. 1976/77: 59                                                    93

nasieskolans del utreds molsvarande frågor av ulredningen om den gym­nasiala utbildningen. Med hänsyn till sambanden mellan de berörda skolformerna är del naturligt atl de båda utredningarna nära samverkar i dessa frågor, Mol denna bakgrund vill jag därför i enlighet med H 75 :s förslag förorda att bestämmelserna vad gäller rektor och biträ­dande skolledare tills vidare utformas i enlighet med vad som nu gäller för gymnasieskolan resp. sjukskölerskeutbildningen. Mina förslag om kommunal högskoleutbildning föranleder tekniska justeringar av skol­förordningens poängslystem. Jag förutsätter att dessa justeringar inle skall leda till någon minskning av antalet skolledare i kommun eller landstingskommun.

Planeringsrutiner

Enligt vad föredraganden anförde i prop. 1975:9 (s. 551) är det rim­ligt atl i den nya organisationen de lokala myndigheterna skall ha i stort setl samma tidsutrymme till förfogande för arbete med årliga an­slagsframställningar som man f.n. har vid bl.a. universiteten. Detta in­nebär att styrelserna för högskoleenheterna bör avge sina förslag om­kring den 15 mars. Över dessa förslag skall regionstyrelserna yttra sig. Regionslyrelsernas yttranden skall innefatta samlade bedömningar och prioriteringar rörande utbyggnaden och utvecklingen av regionens grundläggande högskoleutbildning. Detta förutsätter atl också de kom­munala styrelserna för högskoleutbildning vid denna tidpunkt redovisar planeringsunderlag beträffande utveckling av vederbörande kommuns eller landstingskommuns utbud av högskoleutbildning och av kapacite­ten för denna utbildning.

H 75 föreslår atl man så långt det är möjligt skall tillämpa samma planeringsprinciper inom den kommunala som inom den statliga delen av högskolan. Jag biträder H 75:s förslag och vill samtidigt stryka un­der vikten av att- därvid vederbörlig hänsyn tas till dels den kommunala högskolans samband med gymnasieskolan, dels del kommunala budget­systemet och kommunala rutiner i övrigt.

2.4 Obligatoriefrågan

2.4.1 Obligatoriekommittén Inledning

ObUgatoriekommittén (U 1973: 03), som tiUkaUades enUgt Kungl, Maj:ls bemyndigande den 9 mars 1973, hade enligt sina direktiv all ut­reda och lägga fram förslag om det obligatoriska medlemskapet i stu­derandesammanslutningar. Kommittén skulle allsidigt pröva om det beträffande universitets- och högskolestuderande föreligger särskilda skäl för en obligatorisk anslutning till fackliga sammanslutningar eller för andra former för samhällelig reglering av eller slöd till sådana samman-

 

Prop. 1976/77: 59                                                    94

slutningar. En utgångspunkt borde enligt direktiven vara atl en avveck­ling av obligatoriet inte skall leda till några nya åtaganden för staten. En annan utgångspunkt var att prövningen av skälen för ett obligato­rium borde ulgå från den studerandefackliga delen av sammanslut­ningarnas verksamhet.

Kommittén konstaterar i sitt i mars 1976 avgivna betänkande (SOU 1976:14) Kårobligalorium? inledningsvis att sluderandesammanslul-ningarna bedriver en omfattande verksamhet på såväl det staderande-fackliga som det studiesociala området. Den studerandefackliga intres­sebevakningen bedrivs med många av de medel som normalt står till fackliga organisationers förfogande. Sammanslutningarna saknar emel­lertid en motsvarighet till löntagarorganisationernas förhandlingsrätt och har ingen praktisk möjlighet att vidta effektiva fackliga slridsåtgärder. Hög genomströmningshastighet i medlemsunderlaget och avsaknaden av förhandlingsmöjligheter gör att förutsättningarna för facklig intressebe­vakning är klart sämre för studerandesammanslutningar än för lönta­garorganisationer. Studerandesammanslutningar med obligatoriskt med­lemskap har såväl i enlighet med av regeringen meddelade bestämmel­ser för skilda läroanstalter som genom försöksverksamheten med nya samarbetsformer (FNYS) beretts möjlighet att utse studeranderepresen­tanter i organ inom läroanstalterna.

Den studiesociala verksamhet sammanslutningarna direkt eller in­direkt bedriver omfattar enligt kommittén främst studerandehälsovård, motionsidrott och studentbostäder. Sammanslutningarna äger och för­valtar samlingslokaler av betydande omfattning och förvaltar också en mångfald stipendie- och premiefonder. Statsbidrag utgår i särskUd ord­ning för studerandehälsovård och motionsidrott. För den studiesociala verksamheten i övrigt och för huvuddelen av kostnaderna för studerande­facklig verksamhet är sammanslutaingarna beroende av möjligheterna att ta ut obligatoriska avgifter.

Kommittén pekar på att det från föreningsrättsUga utgångspunkter har hävdats atl staten inte borde tvinga de studerande att tUlhöra sam­manslutningar som bedriver en delvis facklig verksamhet. Grundlagen föreskriver att medborgare skall vara skyddad mot att myndighet tvingar honom att tUlhöra förening. Undantag från denna föreskrift kan göras endast genom riksdagsbeslut.

Kommittén erinrar vidare om att högskoleutbildningens roll i sam­hället har förändrats och en reformering av högskoleutbildnmgen har beslutats. Reformeringen innebär bl, a, att högskolebegreppet vidgas. Om ett obligatoriskt medlemskap bevaras får vidgningen av högskolebegrep­pet och en förändrad indelning i högskoleenheter tiU följd att nya grup­per av studerande måste innefattas i bestämmelser om obligatoriskt med­lemskap.

Djupgående och varaktiga förändringar i studerandestrukturen kan

 

Prop. 1976/77: 59                                                              95

också återverka på behovet av samhäUelig reglering av eller stöd till studerandesammanslutningar. Under de senaste åren har bl, a. andelen studerande som är 25 år äldre, deltidsstuderande och yrkesverksamma ökat markant bland de universitets- och högskolestuderande.

Allmänna överväganden

Kommiltén sammanfattar skälen mot ett obligatoriskt medlemskap i stu­derandesammanslutningar i följande punkter

att sådana bestämmelser från föreningsrättsliga synpunkter är princi­piellt förkastliga,

all högskolans roll i samhäUet nu förändras på etl sätt som gör att det obligatoriska medlemskapet upplevs som alltmera otidsenligt samt

att reformeringen av högskoleutbildningen gör det omöjligt att bibe­hålla det obligatoriska medlemskapet ulan alt samtidigt utvidga del lill atl omfatta flera grupper av studerande.

Obligatoriekommittén föreslår mot denna bakgrund att det obligato­riska medlemskapet avskaffas fr. o. m. den 1 juli 1977.

Det är enligt kommittén värdefullt om den verksamhet som nu be­drivs inom ramen för sammanslutningarna kan hållas på en oförändrad ambitionsnivå. Sammanslutningarna riskerar vid ett avskaffande av det obligatoriska medlemskapet .att få kraftigt minskade ekonomiska re­surser. ObUgatoriekommittén anser det därför inte möjligt att avskaffa det obUgatoriska medlemskapet utan att samtidigt säkra organisatoriska och ekonomiska resurser för studerandefacklig och studiesocial verk­samhet. En varaktig lösning av de problem som är förknippade med det obligatoriska medlemskapets avskaffande torde endast kunna komma till stånd genom förhandlingar mellan staten och studerandesamman­slutningarna samt — i vissa hänseenden — berörda landstingskommuner och kommuner. Kommittén föreslår att sådana förhandlingar kommer till stånd.

Reformeringen av högskoleutbildningen gör det samtidigt nödvändigt att finna en provisorisk lösning som innebär att det obligatoriska med­lemskapet kan avvecklas innan nämnda förhandUngar har kunnat slut­föras. Kommittén framlägger i sitt betänkande förslag tUl sådana pro­visoriska anordningar. Dessa bör inte uppfattas som bindande för för­handlingarna.

Den studerandefackliga verksamhet som bedrivs av sammanslutning­arna är, framhåller kommittén, av stor betydelse som en fömtsättning för de studerandes medverkan i högskolans planering och ledning m, m. Kostnaderna for den studerandefackliga verksamhet sammanslutning-ama bedrev år 1973 uppskattas tUl 8 milj, kr. Om det obligatoriska medlemskapet avskaffas kan enligt kommittén förutsättningama för studerandesammanslutningarna att erhålla olika former av statligt och kommunalt stöd komma att ändras. Även om sådant stöd kommer

 

Prop. 1976/77: 59                                                    96

att utgå, kan detta sannolikt inte ersätta sammanslutningarna för bort­fallet av obligatoriska medlemsavgifter. För atl inle resurserna för slu-derandefacklig verksamhet av det slag som befintUga sammanslutningar bedriver skall reduceras väsentligt har kommittén mot bakgrund av den i direktiven givna förutsättningen funnil del nödvändigt atl tills vi­dare bibehålla en möjlighet atl låta de studerande genom obligatoriska avgifter bidra till att täcka koslnaderna för studerandefackUg verksam­het.

Del statliga slöd som ulgår liU sludiesocial service är enligt kommiltén långt ifrån tillräckligt för all garantera verksamhetens fortbestånd vid ett avskaffande av del obligatoriska medlemskapet. Ett fortsatt stats­bidrag till hälsovård och motionsidrott för studerande kan endast ga­rantera att verksamheten i framtiden kan upprätthållas på en viss mini­minivå. I avvaktan på utgången av ovan berörda förhandlingar anser kommitién alt de studerande tills vidare bör ha möjlighet att genom obligatoriska avgifter hålla även den studiesociala verksamheten minst på en i jämförelse med dagsläget oförändrad nivå.

Det bör också vara möjligt alt tills vidare finansiera driften av sam­lingslokaler genom avgifter från samtliga berörda studerande. Kommit­téns förslag att det — i avvaktan på resultatet av nämnda förhandlingar — skall vara möjligt att ta ut avgifter till studerandefacklig och studie­social verksamhet från samtliga berörda studerande gäller oavsett om det obligatoriska medlemskapet avskaffas eller om en ordning med så­dant medlemskap bevaras övergångsvis.

Olika organisatoriska lösningar

Kommittén har utarbetat tre principmodeller som är möjliga att tUl-lämpa intill dess förhandlingar mellan berörda parter har avslutats: A Anordningar inom högskoleorganisationens ram B Bibehållet obligatoriskt medlemskap C Fristående organ utan medlemmar.

De tre modeUerna har vissa gemensamma förutsättningar, I samtliga alternativ föreslås att organ som helt eller till huvuddelen består av stu­derande skall ha möjligheter att i praktiken besluta om hur stora av­gifter som skall las ut av de studerande.

I princip bör samhälleliga åtgärder tUl stöd för studerandefacklig och studiesocial verksamhet omfatta alla delar av högskoleutbUdningen, De nuvarande bestämmelserna om obligatoriskt medlemskap i studeran­desammanslutningar gäller endast för huvuddelen av den statiiga hög­skoleutbildningen. Mot bakgrund av att det är fråga om provisoriska lösningar i avvaktan på resultatet av förhandlingar mellan berörda par­ter förordar obligatoriekommittén att åtgärder nu vidtas enbart avseen­de studerande vid de statiiga högskoleenheterna.

Den naturliga ramen för det fackliga arbetet på lokal nivå är hög-

 

Prop. 1976/77: 59                                                    97

skoleenhelen, I princip finns därför i samtliga tre altemativ ell repre­sentativt sluderandefackligt organ för varje högskoleenhet. Detta organ skall utses av samtliga berörda studerande i allmänna årliga val.

Med hänsyn till bl, a. del växande antalet vuxen- och deltidsstude­rande bör eventuella avgifter reduceras för sådana studerande som inte har möjlighet att utnyttja den studiesociala servicen. Rätt tiU avgiftsre­duktion bör gälla för yrkesverksamma/deltidsstuderande och för stude­rande som är stadigvarande bosatta på annan ort.

Det bör liksom för närvarande ankomma på rektorsämbetena atl tUlse att de studerande fuUgör sin skyldighet atl erlägga beslutade av­gifter.

Slutligen bör den skattebefrielse som för närvarande gäller för sam­manslutningar med obligatoriskt medlemskap enligt kommitténs mening bibehållas.

Enligt alternativ A bör vid varje högskoleenhet inrättas en studerande­församling. Församlingen utses genom aUmänna val bland berörda stu­derande. Val av studerandeförsamling anordnas en gång årligen av hög­skoleenheten. Varje studerande vid enheten är röstberättigad och val­bar. Studerandeförsamlingen, som är en myndighet, är avsedd att funge­ra som en valförsamling. Den skall kunna utse studeranderepresentanter i organ ovanför institutionsnivå inom högskolan. Om studerandeförsam­lingen så önskar kan den emellertid överlåta åt frivilUga föreningar att utse de studerandes företrädare i högskolans organ. Därvid har stude­randeförsamlingen att besluta om vUka föreningar som skall ha rätt att utse representanter och hur representationen skall fördelas meUan dem.

Studerandeförsamlingen skaU också kunna besluta om obUgatoriska avgifter i syfte att därav lämna bidrag till frivilUga studerandefackliga sammanslutningars verksamhet,

I detta alternativ finns det möjlighet för studerandefackliga förening­ar med frivilUgt medlemskap att dels nominera kandidater vid val av studerandeförsamling, dels — med stöd av bidrag från studerandeför­samlingen — svara för studerandefackUg intressebevakning,

FriviUiga studerandefackliga sammanslutningar kan inte fömtsättas svara för sådan studiesocial service som nu tUl betydande del finansieras med obligatoriska medlemsavgifter. Enligt altemativ A inrättas på varje högskoleort en sludiesocial nämnd. Nämnden, som utgör en myndighet, bör bestå av sju företrädare för de studerande, två företrädare för de anställda inom nämndens verksamhetsområde och tre ledamöter som inte är studerande och som utses av högskolestyrelsen eUer, i vissa fall, regionstyrelsen.

Nämnden disponerar de statliga bidrag som för närvarande utgår till hälsovård och motionsverksamhet för studerande. Nämnden kan be­sluta om obligatoriska avgifter till studiesocial verksamhet. De avgifter som nämnden beslutar om kan användas till hälsovård och motions-

7   Riksdagen 1976/77. 1 saml. nr 59

 

Prop. 1976/77: 59                                                    98

idrott för studerande men också tiU bidrag tiU sådana frivilUga förening­ar som svarar för förvaltning av samlingslokaler och viss annan social service (t, ex. nationsbibliotek).

De studerandesammanslutningar som nu har obligatoriskt medlemskap blir i detta alternativ frivilUga föreningar. De tUlgångar som skapats bl. a. genom det obUgatoriska medlemskapet kommer således att för­valtas av föreningar med frivilUgt medlemskap. Obligatoriekommittén förutsätter därvid att de studerande som nu är medlemmar i samman­slutningarna bevakar att den framtida förvaltningen av sammanslut­ningarnas tillgångar ordnas på ett sådant sätt att nyttan av tiUgångarna konuner samtliga studerande tiU del. Sådana friviUiga föreningar som förvaltar samlingslokaler som tUlkonunit med hjälp av statliga s, k, kår-lokallån skall i detta altemativ inte utan regeringens medgivande kunna försälja eUer ytterligare belåna fastigheterna.

Alternativ B innebär att den provisoriska lösningen av obligatorie­frågan innefattar ett bevarat obligatoriskt medlemskap i studerandesam­manslutningar, I detta fall måste dock bestämmelsema enUgt kommit­téns uppfattning stärka den enskilde medlemmens rättsskydd.

Ändamålet med studerandesammanslutaingarna kan oförändrat vara att "främja medlemmamas studier och vad därmed äger sammanhang". En precisering av ändamålet fordras emellertid. I alternativ B bUr det således inte tUlåtet att skänka obUgatoriska avgiftsändamål tiU ända­mål som inte direkt eller indirekt sammanhänger med studerandefackli­ga, studiesociala och andra ändamål som berör medlemmarna.

Varje sammanslutning med obligatoriskt medlemskap leds av en full-mäktigeförsamUng, som utses genom allmänna val bland de studerande vid högskoleenheten.

En myndighet skall kontroUera sammanslutningarnas ändamålsbe­stämmelse, att fullmäktigeförsamling finns och att bestänmielser om avgiftsdifferentiering för vissa gmpper av studerande finns intagna i stadgarna. Stadgama skall således imderstäUas högskolestyrelsens pröv­ning. Det bUr också möjligt för den enskUde att hos myndighet begära prövning av beslut som sammanslutningen fattat. En sådan prövning gör det möjligt att undanröja dels beslut som innebär att avgiftsmedel eUer förmögenhet används för annat ändamål än vad som nyss an­givits, dels beslut som tUlkommit i strid med lag, förordning eller sam­manslutningens stadgar. Prövningen av ett besluts ändamålsenlighet görs av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ). Prövningen av om be­slutet har tUlkommit på ett formeUt rUctigt sätt görs i första instans av högskolestyrelsen. I båda fallen kan beslut i anledning av prövningen överklagas i en instans (regeringen respektive UHÄ). Motsvarande ord­ning föreslås beträffande studerandesammanslutningarna vid jordbm­kets högskolor.

Enligt alternativ C upphävs det obUgatoriska medlemskapet i stude-

 

Prop. 1976/77: 59                                                    99

randesammanslulningar ulan all samtidigt nya högskolemyndigheter in­rättas. De obligatoriska sammanslutningarna utgör gmnden för ett stu­deranderåd inom varje blivande högskoleenhet. Ett sådant studerande­råd avses utgöra en offentiigrättsligt reglerad juridisk person utan för-eningsrättsligt inslag.

Studeranderådel har liksom föreningarna som högsta beslutande or­gan en fullmäktigeförsamling. Skillnaden är att rådet mte bygger på medlemmar och atl alla studerande vid en högskoleenhet har rösträtt till fullmäktigeförsamlingen inte i egenskap av medlemmar i en förening utan endast på den grund att de är studerande vid enheten.

På offentUgrättslig väg bör förklaras att identitet skall råda mellan de nuvarande sammanslutningarna inom den blivande högskoleenhetens område och studeranderådet. Det blir på detta sätt möjUgt att undvika en överföring av förmögenheter och skulder till ett helt nytt rättssubjekt. Genom att bevara samma ändamålsbestämning för studeranderådet som nu gäUer för sammanslutningarna torde man undvika permutationer av de 400 stiftelseurkunder som finns hos sammanslutaingarna.

Enligt detta altemativ finns i Uppsala och Lund avdelningsråd (na­tioner). Nationerna skall ha fullmäktigeförsamlingar och kan för sin verksanihet ta ut särskUda avgifter av de studerande. Fördelningen av arbetsuppgifter mellan rådet och nationerna regleras lämpligen i stad­gama för organen. Varje studerande får själv avgöra till vUken nation han vill ha rösträtt och erlägga obligatorisk avgift.

Råden skaU kunna fungera lika fristående från högskolemyndighe­terna som de nuvarande sammanslutningarna gör. Det är därför nöd­vändigt att de förslag om förstärkt rättsskydd för den enskilde som kom­mittén diskuterat i alternativ B också gäller i detta alternaliv. Sålunda skall bestämmelserna om råd reglera ändamålet, den interna demokra­tin, stadfästandet av stadgar och möjligheterna till prövning av full­mäktiges och styrelses beslut.

Råden kan i detta alternativ fullfölja såväl den studerandefackliga som den studiesociala verksamhet som de nuvarande sammanslutning-ama bedriver,

ObUgatoriekommitténs slutliga förslag

I sitt slutUga ställningstagande finner kommittén att de principiella invändningarna mot ett obligatoriskt medlemskap är av sådan styrka att den hhtillsvarande ordningen om möjligt bör ersättas med sådana former av samhäUsstöd som inte innebär tvång att tillhöra en förening. Det obUgatoriska medlemskapet i studerandesammanslutningar bör avskaffas den 1 juli 1977. Betydelsefulla studerandefackliga och studie­sociala funktioner finansieras nu genom obligatoriska studerandeavgif­ter. För att täoka kostnaderna för dessa ändamål föreslår kommittén att en avgiftsskyldighet tUls vidare bevaras. På sikt är det önskvärt

 

Prop. 1976/77: 59                                                   100

att också skyldigheten att erlägga avgifter i samband med högskole­studier avvecklas.

Ett avskaffande av obligatoriska avgifter får emellertid enligt kom­miltén under inga omständigheter leda tUl att den studerandefackliga verksamhetens självständighet och integritet äventyras. Denna fråga, anser den, kan endast lösas i de förhandlingar mellan staten, berörda studerandesammanslutningar, kommuner och landstingskommuner som kommittén föreslår. Kommittén förutsätter att en mera varaktig lös­ning av obligatoriefrågan grundas på överenskommelser som uppnås vid dessa förhandlingar,

Bestänunelserna om obligatoriskt medlemskap i studerandesamman­slutningar måste, som en följd av ändringar i indelningen i högskole­enheter, under alla omständigheter förändras i samband med att hög­skolereformen träder i kraft den 1 juli 1977, Kommittén föreslår att en provisorisk ordning införs vid denna tidpunkt. Denna provisoriska ordnmg bör enligt kommitténs uppfattning utformas som en kombination av alternativen A och C, De organisatoriska förutsättningarna för den studerandefackliga verksamheten bör därvid utformas på det sätt kom­mittén angivit i alternativ C och de organisatoriska förutsättningama för den studiesociala verksamheten på det sätt kommittén angivit i alter­nativ A.

Förslaget innebär att det vid varje högskoleenhet inrättas ett stude­randeråd och att det på varje högskoleort inrättas en studiesocial nämnd. Såväl studeranderåd som studiesocial nämnd har möjlighet att vid be­hov besluta att ta ut avgifter av de studerande. Studeranderåds full­mäktigeförsamling utses av samtliga berörda studerande i aUmänna år­liga val. En majoritet av ledamöterna i studiesocial nämnd skaU vara företrädare för de studerande och utses av berört eUer berörda stude­randeråd.

Studeranderåds ändamål skall vara att främja de studerandes studier och vad därmed äger sammanhang. Avgifter som de studerande är skyl­diga att erlägga tUl rådet får användas enbart för studerandefacklig verk­samhet, förvaltning av samlingslokaler och för sådan studiesocial verk­samhet som inte den studiesociala nämnden svarar för. Rådets stadgar skall för att vara giUiga godkännas av högskolestyrelsen. Minst en tion­del eller minst 100 studerande får hos högskolemyndighet anföra be­svär över beslut av studeranderåd.

EnUgt kommitténs förslag skall staten ta över huvudmannaskapet för hälsovård och motionsidrott för studerande. De studiesociala nämnder­na skaU ansvara för verksamheten. Nämnderna kan överlåta åt frivU­liga motionsidrottsföreningar att svara för att de studerande bereds till­fälle tUl motion. Kommittén utgår från att statsbidrag tiU studerande­hälsovård och motionsidrott skall ulgå enligt i princip oförändrade grunder.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   101

I motsats till vad kommittén diskuterat i alternativ A bör ansvarel för förvaltningen av samlingslokaler helt åvila råden. Detta synes lämp­ligt med hänsyn till att råden enligt kommitténs förslag kommer att slå som ägare till de samUngslokaler som nu ägs av sammanslutningar med obligatoriskt medlemskap,

2.4.2 Remissyttrandena

Relativt få remissinstanser ägnar någon utförlig diskussion ål de principiella aspekterna på det obligatoriska medlemskapet i studerandesammanslutning. Flertalet säger sig endast instämma i ObUgatoriekommitténs (OK) uppfattning. Justitie­kanslern (JK) konstaterar emellertid att de principiella betänkligheterna mot obligatoriet inte enhgt hans uppfattning är av sådan styrka alt de kan ta över varje skäl som kan anföras till obligatoriets försvar, JK framhåller atl såväl nu gällande lydelse av regeringsformen som de av 1975/76 års riksmöte såsom vUande antagna ändringama i regerings­formens 2, kap, medger atl obligatoriet bibehålls.

Universitetskanslersämbetet (UKÄ) delar kommitténs uppfattning att övervägande skäl talar för avskaffandet av obUgatoriet, UKÄ stödjer också OK i slutsatsen att någon form av samhällsstöd i framtiden är er­forderligt för att ge den studerandefackliga verksamheten den ur sam­häUets synvinkel önskvärda styrkan och stabiUteten, UKÄ finner även andra än de av OK påtalade skUlnadema mellan studerandefacklig och annan i traditionell mening facklig verksamhet. Man erinrar bl. a, om att lagstiftningen om medinflytande i arbetslivet i första hand tar sikte på organisationer som är bundna av kollektivavtal. En studerandefack­Ug verksamhet på sådana premisser skuUe dock förutsätta någon form av auktorisation av en eUer flera frivUliga studerandesammanslutningar. Enligt UKÄ:s mening skulle en sådan auktorisation vara förenad med betydande principieUa och praktiska svårigheter. UKÄ understryker vidare mycket starkt att utformningen av det statliga stödet till det studerandefackliga arbetet måste garantera verksamhetens integritet. Centralorganisationen SACO/SR är Ukaledes negativt inställd till det obligatoriska medlemskapet i studerandesammanslutningar. Organisa­tionen pekar bl, a, på vissa tUlfäUen då enskilda kårmedlemmar tvingats stå bakom beslut som troUgen skulle kunna anses Ugga utanför kåremas genom universitetsförordningens angivna verksamhetsområde, SACO/ SR pekar även på förhållandet att studerandepopulationens förändrade sammansättning gör att allt fler får sina intressen bevakade av de van­liga fackliga organisationerna. Även SACO/SR understryker dock att det också i framtiden måste finnas starka studerandeorganisationer och att ett eventuellt samhäUsstöd måste ges former som garanterar den stu­derande-fackliga verksamhetens obundenhet. Socialhögskolornas student­kårers organisation fSSO) avvisar bestämt varje form av obligatoriskt

 

Prop. 1976/77: 59                                                   102

medlemskap eller obligatoriskt avgiftsuttag på den principiella grunden att ingen skaH tvingas betala för en verksamhet han eller hon inte stödjer. SSO anser däremot skäl tala för ett statligt verksamhetsstöd, dock i for­mer som inle gör det möjUgt för staten att styra verksamheten.

I frågan om de av OK föreslagna förhandlingarna är remiss­opinionen delad. Med något enstaka undantag stöds förslaget om för­handlingar. Vissa remissinstanser anser dock att dessa i motsats tUl OK:s förslag bör föregå ett avskaffande av det obUgatoriska medlemskapet, JK anser mot bakgmnd av sin nyss redovisade uppfattning i princip­frågan att så bör ske. Nämnden för socionomutbildning anser det beklagligt att OK tolkat sina direktiv så snävt att någon analys inte gjorts av de ekonomiska problem som är förbundna med ett avskaffan­de av obligatoriet och ett eventueUt samhäUsstöd i annan form till den studerandefackliga verksamheten. En sådan analys borde enhgt nämn­dens uppfattning kunna vara vägledande även för ett ställningstagande till den provisoriska lösningen. Så som läget nu är anser sig nämnden inte kunna tillstyrka att obligatoriet avskaffas innan de föreslagna för­handlingarna genomförts. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Uppsala län. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) ställer sig ock­så avvisande tiU OK:s förslag i detta avseende, TCO framhåUer att det av OK förordade provisoriet uppenbarUgen riskerar att permanentas, i och med att något slutiigt ställningstagande i frågan om ett eventuellt samhällsstöds omfattning och utformning inte är i sikte. Av den anled­ningen anser TCO atl kommitténs förslag inte kan Ugga till gmnd för en provisorisk lösning. Det obligatoriska medlemskapet bör därför, enligt TCO, bibehållas under förutsättning att frågan om samhällsstöd tUl den studerandefackliga verksamheten görs tUl föremål för en förutsätt­ningslös utredning. Även Kuratorskonventet i Uppsala yrkar på att de föreslagna förhandlingama skall föregå ett avskaffande av obligatoriet. Socialstyrelsen uttrycker i Ukhet med TCO oro för att det föreslagna provisoriet skall komma att permanentas. Styrelsen tillstyrker dock OK:s förslag, men understryker mycket starkt vikten av att beslut nu fattas med sikte på ett reeUt avskaffande av obligatoriet. Även UKÄ tUlstyrker såväl huvudlinjerna i OK:s förslag tUl provisorium som de föreslagna förhandlingarna. Sveriges förenade studentkårer (SFS) ac­cepterar OK:s förslag om förhandlingar i syfte att uppnå en slutlig lösning, SFS understryker dock med skärpa att en sådan slutlig lösning måste grundas på överläggningar där partema — i första hand staten och de studerande — blivit eniga.

Organisationskommittén för Stockholms högskoleregion, (H 75-S) er­inrar om att ett viktigt inslag i den nya högskolan är en förstärkning av de staderandes och de anställdas inflytande över verksamheten. H 75-S har i enUghet härmed i annat sammanhang bl. a. förordat inrättandet av

 

Prop. 1976/77: 59                                                   103

linjenämnder också inom den kommunala högskoleorga­nisationen, H 75-S anser det därför angeläget att frågan om en fungerande organisation för den studerandefackliga verksamheten även inom denna sektor med det snaraste tas under övervägande SFS tar upp en annan aspekt på denna problematik genom att påpeka alt OK inte berört hur studerande inom kommunal högskoleutbildning skall garanteras studiesocial service, SFS anser det naturliga vara att dessa studerande ges möjlighet att ansluta sig lill den föreslagna studiesociala nämndens verksamhet. Centrala organisationskommittén för högskole­reformen (H 75) ansluter sig dock till OK:s bedömning att den före­slagna provisoriska organisationen skall utsträckas lill all gälla även den kommunala sektorn. H 75 understryker emellertid att starka prin­cipiella skäl talar för att de förestående diskussionerna om en mera långsiktig lösning av frågan om studerandefacklig och sludiesocial verk­samhet måste föras i perspektivet av hela högskolan.

Endasl ett fåtal remissinstanser diskuterar OK:s alternativa modeller för en studerandefackUg organisation tagna var för sig. Intresset kon­centreras i stället till kommitténs slutliga förslag. Konsistoriet i Umeå anser att alternativ A är det som närmast överensstämmer med hur facklig verksamhet normalt är organiserad i övrigt. På lång sikt skulle detta förslag vara att föredra, menar konsistoriet, förutsatt att man kunde få garantier för all staten övertog kostnaderna för såväl den studiesociala som den studerandefackliga verksamheten. Skolstyrelsen i Norrköping, med instämmande av kommunstyrelsen, anser att alterna­tiv A bör ligga till grund för provisoriet. Det innebär enligt skolstyrel­sens uppfattning att självständiga intresseorganisationer med eller utan staderandefacklig inriktning i fri konkurrens får motivera sin verksam­het inför allt mer sammansatta studerandegrupper. Sveriges socialde­mokratiska ungdomsförbund (SSU) anför liknande synpunkter, men kan inle godta att studerandeförsamlingen skall kunna besluta om obliga­toriska avgifter för stöd åt studerandeföreningarnas verksamhet.

Alternativet B tilldrar sig ganska liten uppmärksamhet från remissinstanserna, JK, som för sin del finner att det obligatoriska med­lemskapet åtminstone övergångsvis bör kunna bestå, instämmer i OK:s uppfattning om att gränserna för sammanslutningarnas verksamhets­område bör anges klarare än vad som f, n. är fallet. JK anser även att kommitténs förslag om fullmäktigeförsamlingar är motiverat åtminsto­ne för större sammanslutningar. Kammarrätten i Göteborg delar JK:s inställning i principfrågan om det obligatoriska medlemskapet och anser mot den bakgrunden att alternativ B är att föredra framför t.ex, alter­nativ C, bl. a, beroende på att B klart anger vad det i realiteten är frå­ga om, vilket enligt kammarrätten inte kan sägas om C.

En betydande majoritet av remissinstanserna stödjer obligatoriekom-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   104

mittens förslag att en provisorisk organisation för de nuvarande obli­gatoriska sluderandesammanslutningarnas verksamhet skall åstadkom­mas genom en kombination av alternativen A och C. Uppslutningen sker dock inte utan i en del fall mycket viktiga förbe­håU, Relativt få instanser är helt avvisande tUl kommitténs förslag.

Kommitténs förslag om   studerandehälsovård   och   m o -tionsidrott   kritiseras starkl. Åtskilliga remissinstanser framhåller atl samhället bör ta över den fulla kostnaden för verksamheten samtidigt som staten tar över huvudmannaskapet. Socialstyrelsen, UKÄ och cen­trala studiestödsnämnden (CSN) förordar samtliga att samhället över­tar kostnaderna för verksamheten, CSN framhåller att man bör se stu­derandehälsovården som en del av de totala möjligheter som samhället erbjuder i form av utbildning, studieekonomiskt stöd m. m. En väl fun­gerande studerandehälsovård är ett sätt alt effektivisera studierna och hjälpa de studerande på motsvarande sätt som med studie- och yrkes­vägledning. Mot den bakgrunden finner nämnden det naturligt att sam­hället  övertar  kostnaderna  och  ansvaret  för  studerandehälsovården. Stockholms Studentkårers Centralorganisation (SSCO)  erinrar om att organisationen länge krävt att samhället skall ta över kostnaderna för studerandehälsovården. SSCO understryker än en gång detta krav i sitt remissvar och framhåller alt ett övertagande av huvudmannaskapet och det ekonomiska ansvaret från samhällets sida inte får innebära försämringar eller lägre ambitionsnivå på någon ort. SFS, med instäm­mande från etl flertal medlemskårer, ställer som ett villkor för sam­tycke tUl ett statligt huvudmannaskap att staten utfäster sig att överta det fulla ekonomiska ansvaret för verksamheten och att den stadie­sociala servicen därigenom bibehålls på minst oförändrad nivå. SSU tillstyrker för sin del kommitténs förslag om en studiesocial nämnd men anser inte att den bör ges rätt att ta ut obligatoriska avgifter. SSU anser i Ukhet med bl. a. Centerns ungdomsförbund (CUF)  att kostnaderna för verksamheten skall bäras av samhällel. CUF, som motsätter sig OK:s förslag i dess helhet, vUl för sin del inte heller godta den föreslagna organisatoriska förändringen, utan anser att ansvaret för studerandehälsovården  bör överföras till  landstingen.  Moderata ungdomsförbundet (MUF)  finner det  egendomligt  att staten skulle överta huvudmannaskapet för en verksamhet av detta slag utan att samtidigt ta ansvaret för kostnaderna. MUF anser att den nuvarande ordningen med kårortsnämnder som huvudmän har fungerat bra och bör bibehåUas.

Nåra remissinstanser, däribland skolöverstyrelsen (SÖ), påpekar att det är angeläget att den studiesociala service som i dag erbjuds de stu­derande inte försämras, vilket OK:s förslag enligt verkets mening skulle kunna innebära för de nuvarande lärarutbildningsanstalterna. EnUgt ObUgatoriekommitténs förslag skaU vid universiteten i Uppsala

 

Prop. 1976/77: 59                                                   105

och Lund finnas inrättade avdelningsråd. Dessa skall motsvara de nuvarande nationerna och vara i förhållande till studeranderådet fri­stående juridiska personer,

UKÄ vänder sig mot OK:s förslag att just i Uppsala och Lund låsa organisationen genom inrättandet av de föreslagna avdelningsråden. En­ligt UKÄ:s mening bör möjligheten alt bilda avdelningsråd kunna ut­sträckas även till andra fall där så anses lämpligt. Sådana behov kan t. ex. uppslå i samband med att skilda utbildningsanstalter sammanslås till en högskoleenhet. Organisationskommittén för LundlMalmö hög­skoleregion anför Uknande synpunkter. Organisationskommittén pekar i detta sammanhang på atl en konsekvens av OK:s förslag till inrättan­det av avdelningsråd endast som ersättare för nationerna blir att åtskil­liga studerande som i dag inle är skyldiga att tillhöra nation tvingas att erlägga avgift även lill avdelningsråd efter högskolereformens genom­förande. H 75 avvisar däremot tanken på en utvidgning av möjligheten till inrättande av avdelningsråd. H 75 ifrågasätter dock om inte den nyss påtalade utvidgningen av "nationsobligatoriet" i någon mån kan elimineras genom en bestämmelse att endast studerande vilkas utbild­ning huvudsakligen är förlagd till själva universitetsorten är skyldiga att erlägga avgift till avdelningsråd (nation). Medicinska föreningen i Stock­holm (MFS) uttrycker farhågor för att den fackliga bevakning som de små kårerna i dag utför kommer att försvåras genom atl studerande­råd som omspänner många utbildningar med kraftigt varierande in­riktning och elevantal. Liknande synpunkter anförs av Odontologiska föreningen i Göteborg (OFG) som med bestämdhet vänder sig mot den av OK föreslagna begränsningen av möjligheterna att inrätta avdelnings­råd. Enligt OFG vore det enda rimliga att man fick samma möjUgheter som nationerna i Uppsala och Lund att förvalta sitt kårhus. Det av OK föreslagna överförandet av fast egendom till studeranderådet skulle av OFG:s medlemmar upplevas som konfiskation av deras egendom. SSCO, beklagar att OK i sitt förslag kopplat studeranderådets omfattning till respektive högskoleenhets verksamhetsområde. SSCO menar att detta för Stockholms del kommer att medföra att många av de mindre stude­randesammanslutningarna — vilkas verksamhet kraftigt varierar i om­fattning — elimineras. Enligt SSCO måste därför möjlighet ges att, om berörda studeranden så önskar, bUda avdelningsråd med självständig ekonomi. Även SFS framhåUer i detla sammanhang önskvärdheten av att nu existerande små studentkårer ges möjUghet att bilda egna enheter med självständig ekonomi.

H 75 anser att vid statlig högskoleenhet företrädare för de studeran­de i högskolestyrelse, linjenämnd och fakultetssektionsnämnd samt mot­svarande organ bör utses av studeranderådet eller på sätt rådet bestäm­mer. Inom kommunal högskoleutbildning bör företrädare för de stude­rande i högskolenämnd utses  av berörda  studerande eller av sam-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   106

manslutningar som företräder dem. Vad slutligen gäller regionstyrelse anser H 75 att företrädare för de studerande i enlighet med ObUgatorie­kommitténs förslag bör utses av de regionala samarbetsorganisationer för de studerande såväl inom statlig som kommunal högskoleutbildning som kan antas komma till stånd i och med att en regional högskoleorga­nisation etableras, SFS m. fl, studerandesammanslutningar anser att OK:s förslag till författningstext kan missförstås i fråga om studerande­representationen. Författningen bör enUgt SFS vara så utformad att det inle råder någon som helst tvekan om de staderandes rätt till representa­tion i högskolans olika organ eller rätten för de studerande att själva ut­se sina representanter,

UKÄ instämmer i OK:s uppfattning att det med hänsyn till rådens uppgifter och rätl alt uttaxera obUgatoriska avgifter är nödvändigt med en viss offentlig insyn i sluderanderådens verksamhet. UKÄ anser emel­lertid att studeranderåden måste garanteras största möjUga oberoende och atl den offentiigrättsliga regleringen därför skall inskränkas till ett minimum. Sålunda bör skyldigheten att underställa högskolestyrelsen stadgan för stadfästelse endast avse vissa i lagen särskUt angivna punk­ter, UKÄ avser närmast att bestämmelser om val och om sätt att utse styrelse för studeranderåden samt om avgifter bör granskas av högskole­styrelsen. Kuratorskonventet i Uppsala och kuratorskollegiet i Lund an­ser i likhet med UKÄ att högskolestyrelsen skall stadfästa vissa delar av stadgan, bl, a, de som rör ändamål, högsta beslutande församling och ut­taxering av avgift. Båda instanserna uttrycker i detta sammanhang skep­sis mot OK:s förslag atl högsta beslutande organ i studeranderåd/avdel­ningsråd skall vara en fullmäktigeförsamUng, Kuratorskollegiet påpekar att många av dagens nationer har så få medlemmar att man med fram­gång kan tillämpa direkt demokrati genom s, k, nationsmöten eller land­skap. Införandet av fullmäktigeförsamlingar skulle för så små samman­slutningar verka tyngande och byråkratiserande. Även SFS anser atl den obligatoriska uttaxeringsrätten motiverar en viss kontroll av stude­randeorganisationernas verksamhet, SFS finner emellertid i likhet med många medlemskårer att den lagfästa stadgeprövningen bör inskränkas till att avse bestämmelser om val tUl fuUmäktige och obligatorisk avgift. I detta sammanhang framhåller SFS att valen tiU studeranderåds fuU-mäktigeförsamling bör regleras i studeranderådets stadga och inte — vilket föreslagits i kommitténs författningsförslag — genom föreskrifter av högskolestyrelsen. Det föreslagna stadfästandet av stadgan i denna del torde enUgt SFS utgöra fuUgod garanti för att demokratiska regler följs inom staderanderåden,

OK:s förslag om att studeranderådets ändamål skall an­ges i lag och om möjUgheten att anföra besvär över besluts ändamålsenlighet och formella riktighet kommen­teras av åtskilliga remissinstanser. Flertalet är inställda på att såväl än-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   107

damålsprecisering som besvärsrätt behövs, I flera delfrågor kommer dock meningsskUjaktigheter i dagen,

MFS framhåller atl del är en grundläggande demokratisk princip alt en intresseförenings medlemmar själva skall avgränsa vad föreningen skall syssla med, MFS poängterar att man måste se OK:s förslag i ett långsiktigt perspektiv. Vad som i dag uppfattas som sludentfacklig akti­vitet kan i morgon komma alt anses ligga utanför "studier och vad där­med äger sammanhang". Att en förenings verksamhetsområde påverkas genom debatt mellan medlemmarna är naturligt, men atl verksamhets­området regleras genom beslut av en statlig myndighet, vilka måste bli godtyckliga, vore helt oacceptabelt enligl MFS. Liknande synpunkter anförs av SSO. Även TCO förhåller sig skeptisk till kommitténs förslag och hävdar att de studerande själva torde vara bäst i stånd atl definiera vad som ligger i deras intresse, UKÄ delar kommitténs uppfattning atl besvärsrätt bör införas, men anser att den bör inskränkas till all gälla del materiella innehållet i beslut i sådana fall då obligatoriskt uttaxerade medel använts i uppenbar strid mol ändamålsbeslämmelsema för stude­randeråden. Denna inskränkning i besvärsrätten påyrkas även av andra remissinstanser, däribland Centralorganisationen SACO/SR, Kurators­konventet i Uppsala och SFS. UKÄ finner slutligen alt OK inte kunnai dokumentera behovet av ett särskilt besvärsinstitut för atl pröva besluts laglighet och formella giUighel,

Kuratorskonventet i Uppsala och kuratorskollegiet i Lund vänder sig mot OK:s förslag alt avgiften till studeranderådet skall fastställas av högskolestyrelsen. Man erinrar om att kommitténs förslag i övrigt innebär att respektive råd skall stå ensamt ansvarigt för sina utgifter och skulder. En absurd situation kan enligt kuratorskollegiet i Lund riskera att inträffa om inte råden också ges kontroll över sina inkomster. Högskolestyrelsens kontroll av avgifts-bestämmelserna i studeranderådets stadga måste anses ge betryggande garantier för atl inte missbmk av uttaxeringsrätten skall förekomma, Stockholms universitets studentkår (SUS), anser dock för sin del alt hög­skolestyrelsen även i fortsältningen bör godkänna avgiftshöjningar, SFS tar i sitt yttrande upp frågan om avgiftsdifferentiering, SFS är i princip positivt tUl en sådan möjUghet och man hänvisar till den rekommendation om avgiftsreduktion för distansstuderande som organi­sationen riktat till sina medlemskårer, SFS framhåller emellertid att en­bart det faktum att någon är deltidsstuderande inte kan ligga till gmnd för en avgiftsreduktion. Deltidsstudier kan grunda minst lika stora be­hov av sludiesocial service som studier på heltid. Liknande synpunkter anförs av bl. a. SUS. SSCO framhåller att de nya studeranderåden även måste ges möjlighet till avgiftsdifferentiering med hänsyn till olika am­bitionsnivåer bland oUka studerandegmpper i den fackUga verksamhe-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   108

ten. Sådana skillnader torde bli märkbara i och med atl många i nuläget heterogena sammanslutningar kommer att sammanföras.

H 75 m.fl, statliga remissinstanser ansluter sig tUl OK:s förslag att de regionala organisationskommittéerna skall engageras i arbetet på att förbereda genomförandet av kommitténs förslag, SFS m. fl, studerandesammanslutningar poängterar mycket starkt alt det är de nu­varande studerandeorganisalionerna som skall utföra det praktiska ar­betet i samband med förändringarna.

2.4.3    Föredraganden

Jag har i frågan om obligatoriskt medlemskap i studerandesamman­slutningar och vissa därmed sammanhängande problem samrått med chefen för jordbruksdepartementet. Del är vår uppfattning all de för­slag i olika avseenden som jag framlägger i det följande i tillämpliga delar bör gälla även för de studerande vid utbUdningar inom jord­bruksdepartementets verksamheisområde.

Skyldighet att tillhöra student- eller elevkår och i vissa fall även na­tions- eller fakultetsförening föreligger i dag för de studerande vid fler­talet av de utbildningar som kommer atl ingå i den nya statliga hög­skolan. Det åligger f, n, statlig myndighet att tillse alt vederbörlig obli­gatorisk sammanslutning finns vid de olika läroanstalterna. Dessa sam­manslutningar skall ha till syfte atl främja medlemmars studier och vad därmed äger sammanhang. Vidare skall varje sammanslutnings stadgar i vad de avser bestämmelser om medlems inträde och utträde samt om avgifter f. n, stadfästas av statlig myndighet. Sammanslutningarnas verksamhet bestäms således i hög grad genom offentligrättslig reglering.

Lämpligheten av de nuvarande reglerna om obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutningar har de senaste åren diskuterats såväl från principiella utgångspunkter som med hänsyn till de olikheter som före­ligger i detta avseende mellan skilda ulbildningar. Jag skall här i största korthet referera några av de argument som har anförts i denna diskus­sion.

De som har varit kritiska mot det obligatoriska medlemskapet i stu­derandesammanslutningar har hävdat att obligatoriet är en otidsenUg kvarleva från en tid då de universitets- och högskolestuderande hade gemensamma intressen som en särskUd grupp i samhället. Dessa gemen­samma intressen har, menar man, försvagats bl, a, i samband med att rekryteringen till universiteten och högskolorna har förändrats. Man har också pekat på att de studerandes gemensamma intressen ytterli­gare har kommit att försvagas genom tillkomsten av nya studerande­kategorier (vuxenstuderande, deltidsstuderande m. m.) och nya former för distribution av utbildningen (distansundervisning, kväUsundervisning m. m.). De studerande utgör inte längre en Uka homogen grupp som

 

Prop. 1976/77: 59                                                   109

tidigare och har således inte alllid intresse av alt samverka sinsemellan för att lösa olika uppgifter. Somliga studerandegrupper kan, menar man, uppleva större samhörighet med andra medborgargrupper än med övriga studerande.

Mot detta har försvararna av obligatoriet anfört att det nu finns ett obligatoriskt medlemskap som ligger lill grund för en betydelsefull verk­samhel och att del kan vara praktiskt att ha kvar obligatoriet så länge det fyller en funktion.

Det har hävdats alt både de studerandes ansvar för vissa sludiesociala anordningar och sammanslutningarnas fackliga verksamhet kräver eko­nomiska resurser som inte kan komma sammanslutningarna till del utan ett obligatoriskt medlemskap, 1 fråga om den studerandefackliga verk­samheten har man ibland hänvisat lill alt sammanslutningarna behöver anställa personal och funktionärer för intressebevakning i främst ut­bildningspoliliska frågor. Personal och kansliresurser m, m, anses nöd­vändiga för atl studeranderepresentanter i olika organ skall få erforder­lig administrativ service. Som etl ytterligare stöd för denna tankegång anförs det ofta att det har visat sig att sammanslutningar med små eko­nomiska resurser i praktiken haft obetydliga möjligheter att påverka de studerandes situation.

En stor enighet har rått om alt det obUgatoriska medlemskapet är tveksamt ur föreningsfrihetens synvinkel och att obligatoriet inte över­ensstämmer med de principer som i övrigt råder inom det svenska sam­hällel. De som betraktar studerandesammanslutningarna som i första hand ideella föreningar menar att det borde stå var och en fritt atl an­sluta sig till den förening han eller hon önskar eller att inte ansluta sig till någon förening. Andra har hävdat att staderandesammanslut-ningarna inte borde utgöra politiska sammanslutningar utan alt de en­dast borde ha till uppgift att svara för viss social service som skall vara gemensam för samtliga studerande.

Mot denna bakgrund tillkallades våren 1973 särskilda sakkunniga — obligatoriekommittén (U 1973:03) — för att utreda frågan om obliga­toriskt medlemskap i studerandesammanslutningar och för att eventuellt framlägga förslag om dess avveckling. Kommittén framlade våren 1976 sitt betänkande (SOU 1976:14) Kårobligatorium?. Betänkandet har re­missbehandlats. Huvuddragen i utredningens förslag och i remissopinio­nen framgår av den i det föregående återgivna sammanfattningen re­spektive remissammanställningen.

För egen del får jag anföra följande. Kårobligatoriet har skapat de ekonomiska förutsättningarna för en på sina håll mycket omfattande verksamhet i de studerandes regi. Såväl den studerandefackliga bevak­ningen som studerandehälsovård, molionsidrott, nöjes verksamhet m. fl, i vid mening sociala aktiviteter har enligt min mening tillgodosett vä­sentliga intressen och behov hos de studerande. De obligatoriska sam-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   110

manslutningarnas arbete som fackliga företrädare för de studerande på det lokala och — indirekt genom Sveriges förenade studentkårer (SFS) — på del cenirala planet har fungerat väl och har varit av betydelse för den högre utbildningens utveckling. De senaste årens debatt i obligato­riefrågan har dock visal att det råder en i det närmaste total enighet på en punkt nämligen att det på föreningsrättsliga grunder är principi­ellt förkastligt att tvångsvis ansluta individer till en viss sammanslut­ning. Jag delar denna uppfattning och anser därför atl det obligatoriska medlemskapet i studerandesammanslutningar bör avskaffas.

Obligatoriekommitténs förslag innebär visserligen formellt sett atl ob­ligatorisk tillhörighet till viss studerandesammanslutning avskaffas. Sam­tidigt kommer enligt min mening den skyldighet att erlägga avgift för en viss verksamhet som kommittén föreslår att av den enskilde stude­rande kunna upplevas som oacceptabel. Kommitténs förslag skulle dess­utom kunna medföra att avgiftsskyldighet införs för studerande vid ut­bildningar som fram till den 30 juni 1977 inte har omfattats av kår-obUgatoriet. Kommitténs förslag får också vissa långtgående förmögen­hetsrättsliga konsekvenser. Ett antal remissinstanser framhåller atl dessa konsekvenser inte blivit föremål för en tillräckligt grundlig juridisk ana­lys. De fördelar med den slegvisa avvecklingen av obligatoriet som kommittén föreslår kan således ifrågasättas ur skUda synvinklar. De studerande skulle inte uppleva förändringen som annat än rent formell och den förmögenhetsrättsliga grunden för förslaget anses otillräckligt belyst. Mot denna bakgrund är jag inte beredd att biträda kommitténs förslag.

Underlag saknas därmed för att avskaffa obligatoriet vid den tid­punkt då den nya högskolan införs. Jag anser det samtidigt självklart att någon utvidgning inte får komma till stånd. Min slutsats blir därför att den nuvarande skyldigheten alt vara medlem i och erlägga avgift till viss eller vissa studerandesammanslutningar bör gälla även efter den 1 juli 1977, men med sådana inskränkningar att studerande vid utbild­ningar som idag inte omfattas av obUgatoriet inte heller fortsättnings­vis kommer att beröras av detta. Hur detta skall ske återkommer jag till i det följande.

För närvarande utgår statligt stöd i olika former till de obligatoriska studerandesammanslutningarna. Till studerandehälsovård utgår ett stats­bidrag över utbildningshuvudtiteln, liksom även ett särskilt stöd till upp­förande m, m, av studentkårslokaler. Över jordbrukshuvudtiteln anvisas medel för studentkårernas idrottsverksamhet. Oberoende av regeringens och riksdagens ställningstagande till det obligatoriska medlemsskapet i vissa studerandesammanslutningar bör de studerande inom högskolan kunna räkna med fortsatta samhälleliga åtaganden för verksamheter av nyssnämnt slag, låt vara att det kan ske i andra former.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   111

För att kunna avveckla del obligatoriska medlemskapet krävs över­läggningar mellan berörda parter. En rimlig utgångspunkt för dessa överläggningar bör vara att utformningen av samhällsstöd i olika avse­enden för de studerande som grupp inte utan starka skäl bör avvika från vad som gäller för andra medborgargrupper. Till ovan nämnda parter hör — förutom slalen och ifrågavarande sammanslutningar — även kommuner och landsting, I den fördelning av ansvar för olika samhäUsfunklioner som gäller ligger nämligen frågor rörande bl, a, sam­lingslokaler och föreningsstöd inom det primärkommunala ansvarsom­rådet, medan huvudmannaskapet för hälsovården åvilar landstingen. Jag vill således här anmäla atl jag inom kort avser att föreslå regering­en att ta initiativ till överläggningar av nyss berört slag. Till grund för dessa kommer bl, a, atl ligga ObUgatoriekommitténs och studerandehäl-sovårdsulredningens betänkanden saml remissvaren över dessa.

Jag återkommer nu till frågan om ulformningen av de interimistiska reglerna om kårobligatorium i den nya högskoleorganisationen. Dessa bör enligt min mening tas in i en särskild lag om obligatoriskt medlem­skap i studerandesammanslutning. Med tanke på att lagen förutsätts gälla endast för en relativt begränsad tid finner jag inte anledning till andra sakliga förändringar av de nu gällande reglerna än sådana som direkt betingas av högskolereformen eller av kravet att några nya stu­derandegrupper inte skall omfattas av obligatoriet. För utförliga kom­mentarer till lagtexten får jag hänvisa till vad jag senare kommer att anföra i specialmotiveringar, I delta sammanhang inskränker jag mig till att något beröra frågan om obligatoriets omfattning. Den av mig tidigare förordade sammanläggningen av läroanstalter till nya högsko­leenheter medför i åtskilliga fall att det vid en och samma högskole­enhet kommer att finnas studerande som i nuläget omfattas av respek­tive står utanför reglerna om obligatoriskt medlemskap. Samtidigt är det av författningstekniska skäl nödvändigt att liksom hittills knyta skyldigheten alt tillhöra viss sammanslutning till den enskildes egen­skap av studerande vid en viss högskoleenhet. Jag föreslår därför att högskolestyrelsen ges möjlighet att från obligatoriskt medlemskap och avgiftsskyldighet undanta studerande eller grupper av studerande vid ut­bildning som före den 1 juli 1977 inte omfattas av några regler om obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutning. Vissa avgräns­ningsproblem kommer härvid att uppstå, I det fall man etablerar en utbildning som är ny i betydelsen att den inte tidigare har förekommit vid den aktuella högskoleenheten, men väl vid någon eller några andra enheter, skall den i detla sammanhang bedömas efler samma regler som gäller vid de högskoleenheter där den har förekommit före den 1 juli 1977, Är utbildningen ny i den meningen att den utvecklats ur en annan högskoleutbildning bör frågan om medlemskap och avgiftsskyl-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   112

dighet för de studerande bedömas med utgångspunkt i vad som gäller för den äldre utbildningen. Om något sådant direkt samband med en tidigare existerande utbildning inte föreligger bör högskolestyrelsen vid sin bedömning av frågan söka ledning i reglerna för närmast motsva­rande äldre utbildning. Analoga bedömningar bör göras i fråga om skyl­digheten att tiUhöra förutom viss student- eller elevkår även nations-eller fakultetsförening. Ett speciellt fall uppkommer när en ny hög­skoleenhet bildas utan att någon nu existerande obUgatorisk samman­slutning berörs, Efiersom de här angivna reglerna för obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutning endast syftar till att vidmakt­hålla i stort sett oförändrade villkor för redan existerande sammanslut­ningar bör det enligt min åsikt i sådant fall inte heller bli fråga om att etablera en ny obligatorisk sammanslutaing. Av samma skäl bör del inle heller bli fråga om att skapa nya obligatoriska sammanslutningar ge­nom att t, ex. dela någon av de nuvarande kårerna eller föreningarna,

I det föregående har jag föreslagit att företrädare för de studerande skall ha räll atl ingå som ledamöter i högskolestyrelsen och vissa andra organ inom högskolan. Jag övergår nu till frågan hur dessa studerande­representanter skall utses, F, n. utses företrädare för de studerande i organ inom universitet och högskolor i allmänhet av student- och elev­kårer med obligatoriskt medlemskap. Denna ordning kan inte behållas oförändrad, eftersom det enligt mina förslag i det föregående under en övergångstid kommer att finnas dels studerandegrupper som är skyldiga att tillhöra hittillsvarande student- och elevkårer, dels, låt vara mindre, grupper av studerande som ej har en sådan skyldighet.

Det faktum att man under en övergångsperiod låter kårobligatoriet leva kvar inom den nya högskoleorganisationen gör det dessutom sär­skilt angeläget alt skapa sådana former för att utse staderanderepresen-tanter, att föreningsfriheten i detta avseende så långt möjUgt kan re­spekteras.

Den nya ordning för utseende av staderanderepresentanter, som så­ledes behövs, bör därför utformas så att alla studerande har samma möjlighet att, själva eller tillsammans med andra studerande, påverka vilka företrädare för studerande som skall utses. Detta gäller såväl stu­derande som kommer att vara skyldiga att tillhöra student- eller elev­kår som studerande vilka inte kommer att ha denna skyldighet. Vad som anförts kan förverkligas endast genom någon form av allmänna val.

Enligt mina förslag i det föregående kommer företrädare för de stu­derande att ha rätt att ingå i ett stort antal organ. Allmänna, direkta val till varje sådant organ skulle leda till en tungrodd administration. Vidare skulle för varje organ krävas särskilda regler om vilka stude­rande som skulle ha rätt att delta i valet. Enligt min mening bör där­för någon form av indirekt val vara att föredraga. Detta kan lämpligen

 

Prop. 1976/77: 59                                                   113

ske genom alt del vid varje högskoleenhet väljs en elektorsförsamling. Denna elektorsförsamling bör i sin lur utse studeranderepresentanter i samtliga berörda organ.

Jag övergår nu till frågan hur elektorerna skall väljas. De studerande som inte är skyldiga att tillhöra student- eller elevkår skall självfallel ha rätt att i allmänna och direkta val utse elektorer.

Även för de studerande som är skyldiga alt tillhöra student- eller elevkår kan ett allmänt och direkt val av elektorer ligga nära till hands. En sådan metod torde dock leda lill en större omgång än som behövs för alt trygga att alla studerande skall ha samma möjlighet att själva eller tillsammans med andra studerande påverka vilka elektorer som skall utses. De beslutande organen inom nuvarande student- eller elev­kårer utses nämligen f, n, regelmässigt på grundval av allmänna val inom kårerna. Kan denna ordning tryggas även i vad avser beslul om utseende av elektorer, bör det vara möjligt atl låta student- och elev­kårerna själva besluta om hur elektorer skall utses för studerande som kommer atl vara skyldiga att tillhöra kårerna. Om denna trygghet inte kan garanteras bör elektorerna utses genom allmänna val inom kårer­na. En sådan ordning för utseende av elektorer kan inte anses strida mot allmänna föreningsrättsliga principer. Jag beaktar därvid att stu­dent- och elevkårerna har en offentligrättslig status som i vissa avse­enden påminner om kommunernas. Deras existens grundas nämligen sedan gammalt på föreskrifter som har meddelats av Kungl, Maj:t eller av myndighet. Deras interna stadgar prövas av statlig myndighet. På denna grundval har kårerna sedan flera år haft rätl alt medverka i ledningen av universitet och högskolor. Jag beaktar vidare atl det sedan länge är vanligt atl studerande inom kårerna sluter sig samman för atl främja sina intressen vid t, ex, val av fullmäktige och styrelse. Jag ut­går ifrån att det kommer att finnas en obegränsad möjlighet att göra detta även när det gäller att utse elektorer.

På grund av de skäl som jag nu anfört föreslår jag alt elektrorer för de studerande som skall tillhöra student- eller elevkår ulses antingen genom allmänna val inom kårerna eller av organ inom kårerna som har utsetts direkt eller indirekt genom allmänna val.

Mot bakgrund av vad jag har föreslagit om utseende av företrädare för de studerande i högskolestyrelsen och vissa andra organ bör sam­manfattningsvis gälla följande. Vid varje högskoleenhet skall en elek-lorsförsamUng utse företrädarna för de studerande inom högskolesty­relsen och de andra organ som anges i förslaget till högskolelag med undantag för styrelse för institution eller annan arbetsenhet. Val till denna församling skall förrättas i två eller flera valkretsar. Antalet val­kretsar fastställs genom att en valkrets inrättas för var och en av de obligatoriska studerandesammanslulningarna vid högskoleenheten, dock inte för nationsföreningar eller de fakultetsföreningar som existerar

8   Riksdagen 1976/77. 1 saml nr 59

 

Prop. 1976/77: 59                                                   114

parallellt med student- eller elevkår. Härutöver skall finnas ytterligare en valkrets, I de förstnämnda valkretsarna tUlämpas direki eller indirekt val, I den sistnämnda valkretsen — den fria valkretsen — tillämpas direkt val. Röstberättigade i denna valkrets är de studerande som i en­lighet med högskolestyrelsens beslul inte är skyldiga atl tillhöra någon obligatorisk sammanslutning.

Av vad jag har anfört följer atl varje obligatorisk student- eller elev­kår skall bilda en valkrets. Jag vill i samband därmed framhålla all jag inte finner några hinder föreligga för att två eller flera kårer slås samman till en kår. Antalet valkretsar vid en högskoleenhet skulle i sådant fall minskas i motsvarande mån. Det ankommer enligt min me­ning på sammanslutningarna själva att besluta om sådant samgående.

Till den fria valkretsen bör ett visst minimiantal mandat knytas. Här­utöver bör antalet mandat i denna krets vara beroende av antalet stu­derande i kretsen.

Det lokala ansvaret för valet till elektorsförsamlingen bör åvila re­spektive högskolestyrelse. När det gäller de valkretsar som sammanfal­ler med de obligatoriska sammanslutningarna utgår jag ifrån att detta ansvar blir av uteslutande formeU natur. Ansvaret för utformningen av själva valproceduren och genomförandet av denna inom ramen för vad som gäller enligt praxis i föreningslivet bör vila på resp, sammanslut­ning. Högskolestyrelsen skall endast bestämma den dag då var och en av de obligatoriska sammanslutningama senast har möjlighet att utse elektorer för sin mandatperiod. För val i den fria valkretsen bör det åvila högskolestyrelsen att upprätta röstlängd för denna valkrets, svara för utformning och genomförande av en nomineringsprocedur och viss information till de studerande i samband härmed, samt slutligen att genomföra själva valet.

De grundläggande föreskrifler som behövs i anledning av vad jag har föreslagit om utseende av företrädare för de studerande i högskole­styrelsen och vissa andra organ bör tas in i en särskild lag.

Det av mig nu redovisade förslaget kräver för sitt genomförande vissa förberedelser. Jag avser att senare föreslå regeringen att uppdra åt de regionala organisationskommittéerna för högskolereformen att vidta erforderliga åtgärder för att förbereda valen. Det bör vidare ankomma på regeringen att utfärda föreskrifter som är behövliga som komplettering till lagen,

2.4.4    Upprättade lagförslag

I enUghet med vad jag nu har anfört har inom utbildningsdeparte­mentet upprättats förslag till

1,      lag om obligatoriska studerandesammanslutningar,

2,      lag om elektorsförsamling vid högskoleenhet,

 

Prop. 1976/77: 59                                                   115

3.     lag om ändring i universitetsförordningen (1964:461),

4.     lag om ändring i förordningen (1964:538) om socialhögskolorna,

5.     lag om ändring i förordningen (1965:494) med stadga för jordbru­kets högskolor,

6.     lag om ändring i förordningen (1967:236) om journalisthögskolor­na,

7.     lag  om   ändring  i  förordningen   (1967:273)   om  gymnastik-   och idrottshögskolorna,

8.     lag om ändring i förordningen (1968:318) om lärarhögskolorna,

9. lag om ändring i förordningen (1972:308) om bibliotekshögskolan.
I den mån som förslagen i de olika lagarna avser studerande vid ut­
bildningar inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde har jag
samrått med chefen för jordbruksdepartementet. Rörande de enskilda
föreskrifterna i lagförslagen vill jag ytterligare anföra följande.

2.4.5    Specialmotivering

Lagen om obligatoriska studerandesammanslutningar

1 §

Jag får först hänvisa till vad jag har anfört i den allmänna motive­ringen. Några nya obligatoriska studentkårer eller elevkårer skall inte bildas. Den studerande skall därför vara medlem i någon av de kårer som finns redan nu. Den som studerar vid högskolan i Karlstad skall således tillhöra någon av de två kårer som finns i Karlstad, dvs. Karl­stads studentkår eller lärarhögskolans i Karlstad elevkår. En förteck­ning över de kårer som fanns vid årsskiftet 1975/76 finns i ObUgatorie­kommitténs betänkande (SOU 1976:14) Kårobligatorium? (s. 175).

Jag vill i sammanhanget peka på att någon obligatorisk kår f. n. inle finns vid läroanstalter i Eskilstuna och Västerås. De staderande vid högskolan i Eskilstuna/Västerås kommer således, oavsett vilka studier de bedriver, inte alt vara skyldiga att tillhöra någon sluderandesam-manslutning.

2 §

Finns flera kårer vid en högskoleenhet skall den studerande tillhöra den av dem som han närmast hade varit skyldig att tiUhöra, om han hade bedrivit samma studier före den 1 juli 1977, Normall kommer det inte att vara svårt att avgöra vilken kår den studerande skall till­höra. Vissa svårigheter att avgöra kårtillhörighet kan dock tänkas fö­religga om följande fall är för handen. För del första finns vid hög­skoleenheten flera kårer. För det andra vill den studerande bedriva studier som inte hade kunnat bedrivas vid någon av de läroanstalter som helt eller delvis har uppgått i högskoleenheten. För det tredje är

 

Prop. 1976/77: 59                                                   116

det inte självklart vilken av de aktaella kårerna som närmast bör om­fatta den grupp av studerande som den studerande tillhör. Det får antas att högskolestyrelsen och de berörda kårerna kan enas i sådana frågor. Om så undantagsvis inte skulle vara möjligt kan högskolestyrelsen en­ligt 7 § besluta i frågan. Beslutet blir bindande för den kår som berörs av det. Beslutet kan överklagas av kåren och den studerande (12 §),

I undanlagsfall kan den studerande bli skyldig att tillhöra flera sam­manslutningar. Del gäller om han kombinerar olika slag av studier. Den som går på allmän utbildningslinje som motsvarar ulbildningen vid nuvarande socialhögskolan i Göteborg och som dessuiom deltar i en­staka kurs i franska kommer att vara skyldig att tillhöra såväl social­högskolans i Göteborg elevkår som Göteborgs universitets studentkår. Detta motsvarar helt vad som skulle ha gällt om den studerande hade bedrivit motsvarande studier före den 1 juU 1977,

3 §

Några nya nationer eller studentföreningar för fakultet skall inle bildas. Den studerande som är skyldig att tillhöra sådan sammanslut­ning skall därför vara medlem i någon av dem som finns redan nu,

4 §

Jag får hänvisa till vad jag har anfört i specialmotiveringen till 2 §, Undantagsvis kan den studerande vara skyldig att tillhöra två stu­dentföreningar för fakultet. Sådan studerande som i Göteborg deltar såväl i medicinsk som naturvetenskapUg utbildning kan bli skyldig atl tillhöra såväl medicinska föreningen i Göteborg som filosofiska fakul­teternas studentförening. Detta motsvarar vad som skulle ha gällt om han hade bedrivit motsvarande studier före den 1 juli 1977.

5 §

Jag får först hänvisa till vad jag har anfört i den aUmänna motive­ringen.

Skyldighet alt tillhöra studerandesammanslutning finns f. n. inte för studerande vid bl. a. förskoleseminarierna, seminarierna för huslig ut­bUdning, slöjdlärarseminariet, institutet för högre utbUdning för sjuk­sköterskor och scenskolorna. Detsamma gäller för den som deltar i för­söksverksamhet med yrkesteknisk högskola och för studerande på lant-mästar-, trädgårdstekniker- och skogsmästarutbildningar. Studerande som deltar i decentraliserad utbildning på annan ort än högskoleort är f. n. inte heller skyldig att tillhöra studerandesammanslutning.

Skyldigheten att tillhöra nation eller studentförening för fakultet skall inte utvidgas tiU nya grupper av studerande. Om t. ex. en studerande i Uppsala bedriver sådana studier som före den 1 juli 1977 bedrevs vid lärarhögskolan där, skall han i fortsättningen endast vara skyldig att

 

Prop. 1976/77: 59                                                   117

tillhöra lärarhögskolans elevkår eller molsvarande sammanslutning, men däremot inte någon av nationerna i Uppsala, Någon ändring skall så­ledes inte ske i förhållande till vad som gäller f, n.

Gränsfall kan komma att uppstå då det är svårl alt avgöra om vissa studier motsvarar studier som före den 1 juli 1977 var förenade med obligatoriskt medlemskap. Det är önskvärt att samma principer tilläm­pas vid de olika högskoleenheterna då man har att ta ställning till så­dana frågor. Det ankommer emellertid på regeringen eller myndighet som regeringen utser att meddela de föreskrifter härom som kan be­hövas.

För normalfallen då den studerande skaU vara befriad från skyldig­heten atl tillhöra obligatorisk studerandesammanslutning bör inte krä­vas att han själv vidtar någon åtgärd. Det kan vara lämpligt atl hög­skolestyrelsen löpande för en förteckning över de studier vid enheten som inte omfattas av skyldigheten atl tillhöra studerandesammanslut­ning. Föreskrifter härom kan meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen utser.

Den studerande skall alltid själv kunna ansöka om befrielse hos hög­skolestyrelsen (7 §),

Fall kan tänkas då den studerande vill kombinera sina studier med inslag från olika håll. Varje del får då i detta sammanhang betraktas för sig. Den som kombinerar slöjdlärarsludier med studier i konstveten­skap är således befriad från obligatoriskt medlemskap såvitt avser slöjd-lärarstudierna men skyldig att tillhöra studentkår såvitt avser studierna i konstvetenskap,

6 §

Studerande som inte är skyldig att tillhöra obligatorisk studerande­sammanslutning skall ha rätt att vinna inträde i sådan sammanslutning. I regel bör det inte vara svårt att avgöra vilken av flera studerandesam­manslutningar som den studerande bör få tillhöra. Så bör t. ex. stude­rande vid förskollärarlinje tillhöra lärarhögskolans elevkår vid högsko­leenheten, om sådan finns. I andra fall kan högskolestyrelsen enligt 7 § fatta bindande beslut. Jag får i detta avseende hänvisa till vad jag har anfört i specialmotiveringen till 2 § om motsvarande beslut såvitt av­ser skyldighet att tillhöra studerandesammanslutning,

8, 9 och 11 §§

Föreskrifterna i 8 och 9 §§ motsvarar med vissa rent språkliga justeringar helt vad som gäller enligt 89 § första — tredje styckena uni­versitetsförordningen (1964:461), Nuvarande föreskrifter i 86 § andra stycket universitetsförordningen har förts över till 11 §, Enligt nu gäl­lande föreskrifter kan den studerande i vissa fall avstängas från under­visning och examination, dvs, prov. Av praktiska skäl bör rätten till av-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   118

stängning i fortsättningen begränsas till atl avse prov, I övrigt motsva­rar föreskriftema i 11 § helt vad som nu gäller enligt 86 § andra styc­ket, I samband med atl jag behandlar 8, 9 och 11 §§ vUl jag erinra om att jag i den allmänna motiveringen har anfört att det inte finns an­ledning att i fråga om de interimistiska reglerna om kårobligatoriet göra andra sakliga förändringar än sådana som direkt betingas av högsko­lereformen,

10 §

Liksom f, n, bör två eller flera obligatoriska studerandesammanslut­ningar kunna gå samman i en sammanslutning. Jag har berört frågan i den allmänna motiveringen i samband med att jag diskuterat antalet valkretsar vid val av elektorer till elektorsförsamlingarna,

Lagen om elektorsförsamling vid högskoleenhet 1, 2, 4 och 5 §§

Här får jag först hänvisa till vad som har anförts i den allmänna mo­tiveringen. Om elektorsförsamlingen finner det lämpligt, bör den från viss grupp av studerande kunna inhämta förslag till företrädare för de studerande i visst organ. De föreskrifter härom och om elektorsförsam­lingens arbetsformer m, m, som kan behövas ankommer det på rege­ringen att meddela.

3 och 6 §§

De lokala förhållandena bör avgöra vilket antal elektorer som skall ingå i en elektorsförsamling. Av en jämförelse mellan t, ex, den nya högskoleenheten "universitetet i Göteborg" och den nya högskoleenhe­ten "högskolan i Eskilstuna/Västerås" följer alt det knappast är praktiskt motiverat att antalet elektorer bestäms till samma antal för alla hög­skoleenheter. Det ankommer på högskolestyrelsen att besluta om an­talet elektrorer.

Vid en högskoleenhet kan valkretsarnas storlek variera avsevärt. Där­av följer att det kan vara nödvändigt att utse ett ganska stort antal elektorer. Som huvudregel bör nämligen gäUa att varje valkrets skall utse ett antal elektorer som svarar mot förhållandet mellan antalet stu­derande som tillhör valkretsen och det totala antalet studerande vid högskoleenheten. Mer än 100 elektorer får dock aldrig utses. I den allmänna motiveringen har jag anfört att visst minimiantal mandat bör knytas till den fria kretsen. Jag finner det lämpligt att detta antal fast­ställs till två. Minst samma antal mandat bör alltid tillföras obUgatorisk valkrets, till vilken hör så få studerande att valkretsen inte enligt huvud­regeln får två mandat.

Hur antalet studerande skall beräknas vid fördelningen av antalet

 

Prop. 1976/77: 59                                                   119

elektorer mellan de olika valkretsarna ankommer det på regeringen eller myndighet som regeringen utser att meddela föreskrifter om. Enk­last torde emellertid vara att utgå från antalet studerande under när­mast föregående termin,

7 och 8 §§

Här får hänvisas till den allmänna motiveringen. Några valbarhets­villkor bör inte ställas upp för rätt att väljas till elektor i val som avses i8§.

9 §

Vid högskolan i Eskilstuna/Västerås kommer del inle atl finnas nå­gon obligatorisk kår. Samtliga elektorer skall därför utses vid allmänt, direkt val,

10      och 11 §§

De studerande bedriver ofta studier under relativt kort tid. Det är därför naturligt att mandattiden för de staderande i olika organ inom högskolan i regel bestäms till ett år. Även för elektorerna bör mandat­tiden av samma skäl i regel bestämmas till ett år. Om mandattiden skall avse ett läsår eller ett kalenderår eller annan tid om elt år bör få av­göras av högskolestyrelsen. Denna har därvid möjlighet att beakta de särskilda förhållandena vid högskoleenheten. De studerande skall själva få besluta vem de vill välja eller utse till elektor. Några krav på att elektorskandidat t. ex, skall bedriva vissa studier eller fortfarande vara studerande skall därför inte ställas upp.

Det är viktigt att elektorsförsamlingen kan sammanträda på tid som högskolestyrelsen bestämmer. Därav följer att elektorerna måste utses senast vid viss tidpunkt, Stadentkår eller elevkår som inte har utsett sina elektorer till denna tidpunkt förlorar rätten att utse elektorer för den aktuella mandatperioden,

övergångsbestämmelser

Högskolestyrelsen liksom andra organ inom högskolan måste kunna börja sin verksamhet med det snaraste efter den 1 juli 1977. Det kan inte uteslutas att elektorsförsamling inte kommer att ha hunnit utses vid den tidpunkt då visst organ skall börja sin verksamhet. Företrädare för de studerande bör dock redan från början ha möjlighet att ingå som ledamöter i olika organ. För att detta skall kunna ske kan regeringen eller myndighet som regeringen utser föreskriva att företrädarna för de studerande för den första mandatperioden skall utses på annat sätt än som följer av lagen. Företrädarna för de studerande bör i sådana fall utses av berörda studerandesammanslutningar eller efter förslag av dessa.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   120

Övriga lagförslag

De föreskrifter som f, n, reglerar skyldigheten att tillhöra obligato­riska studerandesammanslutningar skall upphävas i vad de avser sam­manslutningar för studerande vid sådana utbildningar som helt anord­nas av statliga högskoleenheter från den 1 juli 1977, Eftersom de nya föreskrifterna om de obligatoriska studerandesammanslulningarna tas in i en lag bör upphävandet av de äldre föreskrifterna också ske i lagens form. Som jag tidigare har anfört kommer musikhögskolan i Stockholm inte att upphöra vid utgången av juni 1977, Föreskrifterna i den provi­soriska stadgan den 27 maj 1971 för musikhögskolorna om obligatorisk studerandesammanslutning skall därför inte upphävas.

2.5       Sammansättning av vissa organ m. m.

2.5.1    Förslagen Högskolestyrelse

Enligt 1975 års riksdagsbeslut (prop, 1975:9, UbU 1975:17, rskr 1975: 179) skall högskolestyrelsen bestå av företrädare för allmänna in­tressen, högskoleenhetens rektor, förvaltningschefen, om sådan finnes vid enheten, lärare som företräder verksamheten vid enheten, företrä­dare för de anställda vid enheten samt företrädare för de studrande vid enheten. Fördelningen av platser i styrelsen skulle övervägas närma­re av de regionala organisationskommittéerna bl. a. med utgångspunkt i de av riksdagen antagna riktlinjerna att ungefär två tredjedelar av ledamöterna borde hämtas bland de anställda och bland de studerande inom enheten och en tredjedel av ledamöterna skulle bestå av företrä­dare för allmänna intressen,

I skriften (DsU 1975:19) Högskolelag och andra författningar för högskolan presenterade den centrala organisationskommittén för hög­skolereformen (H 75) bl. a. föreskrifter om sammansättning av hög­skolestyrelsen. Dessa föreskrifter byggde på de av riksdagen antagna i proposition (1975: 9) om reformering av högskoleutbildningen m, m, an­givna principerna. Med hänsyn till remissopinionen och till jämförbara förhållanden i fråga om andra statliga styrelser föreslår H 75 i skrivelse den 26 augusti 1976 med förslag till högskolelag m. m. att det för var och en av ledamöterna, utom rektor, skall finnas en personlig suppleant.

Beträffande antalet ledamöter i högskolestyrelsen angavs i prop, 1975:9 (s, 515) att i flertalet fall omkring tio ledamöter torde vara tiUräckligt. Endast om mycket starka skäl förelåg borde antalet leda­möter överstiga 15, H 75 anför nu att en viss ökning av dessa antal måste accepteras med hänsyn till önskemålen om representation för olika intressen och verksamhetsgrenar. Detta är väsentligt för att högsko­lestyrelsen skall åtnjuta förtroende hos olika berörda grupper. Samtidigt anser H 75 att antalet ledamöter måste hållas så lågt att styrelsen bUr

 

Prop. 1976/77: 59                                                   121

arbetsduglig. Det slörre ansvar och de vidgade befogenheter som de nya högskolestyrelserna får i jämförelse med t, ex, dagens konsistorier skärper kraven på en effektiv ledning av enheternas verksamhel.

H 75 föreslår mol denna bakgrund och på grundval av regionkom­mittéernas förslag två modeller för sammansättning av högskolestyrel­serna. Vid de större enheterna, och här avses främst de enheter som kommer all omfatta nuvarande universitet, bör styrelsen omfatta 18 personer, inrymmande sex företrädare för allmänna intressen, tre för de anställda, tre för de studerande samt — utöver rektor och förvalt­ningschef — fyra företrädare för verksamheten vid högskoleenheten. Vid de mindre enheterna bör antalet vara 15, innefattande fem företrä­dare för allmänna intressen, tre för de anställda och tre för de stude­rande samt — utöver rektor — tre företrädare för verksamheten vid högskoleenheten, däribland förvaltningschefen, om sådan finnes.

I 1975 års riksdagsbeslut angavs principerna för hur ledamöterna i enhetsslyrelsen skulle utses. I korthet innebär dessa att företrädama för allmänna intressen skall ulses av den eller de kommuner och landstings­kommuner till vilka högskoleenheten är förlagd. Företrädarna för lärar­na skall utses av de lärare som innehar lärartjänst vid enheten. Företrä­dama för de anställda skall ulses av de lokala avdelningarna (molsva­rande) av de arbetstagarorganisationer som är företrädda vid högskole­enheten. H 75 har i sitl förslag rörande företrädarna för de studerande utgått från obligatoriekommitténs förslag (SOU 1976: 14) att de stu­derande skall ulses av ett studeranderåd.

H 75 har diskuterat frågan om och hur en representation för arbets­livet och i vissa fall också för riksintressen skall garanteras inom ramen för den av landsting och kommuner utsedda representationen för all­männa intressen. H 75 anser det vanskligt att binda landsling och kom­muner genom direkta föreskrifter men ser det som angelägel att rege­ringen och riksdagen bekräftar intentionerna att representationen för aUmänna intressen i styrelserna skall innefatta bl. a. representation för arbetsUvet, I fråga om högskoleenheter med utbildning av utpräglad riks­karaktär bör denna karaktär hos utbildningen beaktas vid utseendet av företrädare för allmänna intressen,

I prop, 1975: 9 fömtsattes atl enhetens rektor normalt skulle vara en­hetsstyrelsens ordförande. Så skall, enligl H 75:s förslag, vara fallet om inte regeringen föreskriver annat. Vad avser vice ordförande föreslår H 75 att denne skall utses bland ledamötema i styrelsen.

H 75 föreslår att för var och en av ledamötema utom ordföranden skall finnas en personlig suppleant.

Rektor

Enligt prop. 1975: 9 skall rektor vid statlig högskoleenhet utses av regeringen efter lokalt förslag. Sådant förslag skall avges antingen av en särskUd församling eller av högskolestyrelsen.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   122

H 75 föreslår att högskolestyrelsen skall yttra sig även i de fall för­slag avges av en särskUd församling. Vad gäller denna församling inne­bär kommitténs förslag att den skall bestå av två tredjedelar anställda och en tredjedel studerande vid högskoleenheten. Av de förstnämnda skall minst hälften vara lärare som innehar tjänster som avses i den av H 75 föreslagna förordningen om lärare vid statliga högskoleenheter och utses av dessa lärare vid enheten. De övriga ledamöter, som skall vara anställda, skall ulses gemensamt av de arbetstagarorganisationer som är företrädda vid enheten. De ledamöter slutligen som skall vara studerande skall enligt förslaget utses av studeranderådel vid högskole­enheten eller på sätt detta bestämmer.

Behörig till tjänst som rektor skall enligt H 75:s förslag den vara som har sådana vetenskapliga, pedagogiska och andra kvalifikationer som behövs för tjänsten. Härav framgår enligt H 75:s kommentar att för varje rektorstjänst skall hänsyn tas till de kvalifikationer som fordras för verksamheten vid just den enheten och i just den tjänsten.

Linjenämnd

EnUgt 1975 års riksdagsbeslut skall linjenämnd bestå av i princip en tredjedel lärare, en tredjedel studerande och en tredjedel företrädare för yrkeslivet. Vad gäller representation för andra anställda än lärare var föredraganden i prop, 1975:9 inte beredd att förorda en sådan representation generellt men ansåg att, där förutsättningar finns, en företrädare för teknisk och administrativ personal skulle kunna ingå i linjenämnd. Antalet ledamöter borde, enligt vad som anfördes i pro­positionen, vara omkring tio och högst uppgå till femton.

Med utgångspunkt i 1975 års riksdagsbeslut föreslår H 75 alt bland ledamöterna i linjenämnden skall finnas företrädare för de lärare, assi­stenter och amanuenser som meddelar undervisning inom nämndens ansvarsområde, företrädare för de studerande som deltar i utbildning inom nämndens ansvarsområde samt företrädare för yrkeslivet med an­knytning till nämndens ansvarsområde. Om det för visst fall är lämpligt bör, enligt H 75:s förslag, även företrädare för sådan högskoleutbild­ning som har anknytning tUl nämndens ansvarsområde men ej ingår i detta kunna ingå i nämnden, H 75 :s förslag innebär vidare den föränd­ringen att det obligatoriskt i linjenämnd skall finnas en företrädare för den tekniska och administrativa personalen, I linjenämnd som enligt högskolestyrelsens beslut skall handlägga uppgifter som annars skulle ankomma på institutionsstyrelse eller styrelse för annan arbetsenhet än institution skall flera företrädare för den tekniska och administrativa personalen kunna ingå i nämnden. För ledamöterna skall finnas supp­leanter.

H 75:s förslag om en ledamot i kommunal linjenämnd, som skall fö­reträda styrelsen för utbildningen, har behandlats i det föregående.

Beträffande formerna för att utse ledamöter föreslår H 75 att ord-

 

Prop. 1976/77: 59                                                                 123

föranden i nämnden skall utses av högskolestyrelsen eller i de fall nämnden har inrättats av regionslyrelse av regionstyrelsen bland de ut­sedda ledamöterna eller, om särskilda skäl föreligger, utanför nämnden. De särskilda skäl som kan föranleda att ordföranden ulses utanför kret­sen av ledamöter avser, enligt H 75, de fall där ordförandeskapet är en naturlig uppgift för befintliga innehavare av rektorstjänster m, fl, tjäns­ter för pedagogiska och administrativa ledningsuppgifter.

Företrädarna för lärare, assistenter och amanuenser skall, i enlighet med vad som angavs i prop, 1975:9, ulses av berörda grupper själva enligt föreskrifter som högskolestyrelsen resp, regionstyrelsen meddelar. En av dessa ledamöter vid varje nämnd skall dock kunna utses av den eller de arbetstagarorganisationer vid högskoleenheten som har med­lemmar som är lärare, assistenter eller amanuenser och som är verk­samma inom linjenämndens ansvarsområde.

Företrädarna för de studerande skall enligt H 75:s förslag utses av studeranderådet vid högskoleenheten eller på det sätt som studeran­derådet bestämmer,

I enlighet med vad som angavs i prop, 1975:9 skall, föreslår H 75, företrädarna för yrkeslivet utses av högskolestyrelsen eller vid nämnd som inrättats av regionstyrelse av regionstyrelsen sedan förslag har in­hämtats från berörda myndigheter och organisationer.

Företrädarna för teknisk och administraliv personal föreslås utses av den eller de arbetstagarorganisationer som har medlemmar som är tek­nisk eller administrativ personal som är verksamma inom nämndens ansvarsområde.

Linjenämnden föreslås av H 75 utse vice ordförande inom sig,

I nstitutionsstyrdse

H 75:s förslag i fråga om institutionsstyrelsen innebär — i enlighet med vad som angavs i prop, 1975:9 (s. 522) — att denna skall bestå av, förutom prefekten som är ordförande, företrädare för de anställda och de studerande vid institutionen. Alla ledamöter i institutionsstyrel­sen utom prefekten skall, i enlighet med vad som angavs i prop. 1975:9, utses genom val av berörda grupper vid institutionen. Om det finns fler valkorporationer än en skall ingen få välja mer än hälften av an­talet ledamöter.

För annan arbetsenhet än institution skall enligt H 75:s förslag i fråga om styrelse m. m, i princip gälla samma regler som i fråga om institution.

Fakultets j sektionsnämnd

Enligt prop, 1975:9 bör nuvarande fakultet/sektion i betydelsen av församlingen ordinarie lärare i fortsättningen benämnas fakultets/sek­tionskollegium, I fakultets/sektionskollegium skall ingå, förutom profes-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   124

sorer och biträdande professorer, innehavare av fasta universitetslek­torat och motsvarande tjänster, I propositionen anfördes vidare att ar­betsformerna inom fakulteter/sektioner borde effektiveras genom att etl mindre ledningsorgan inrättades inom varje fakultet/sektion, Detla organ skulle beslå av företrädare för de inom fakulteten/sektionen verksamma. Vidare framhölls att det inte kunde uteslutas att det i vissa fall var angeläget alt fördela uppgifterna på två eller flera nämn­der och t, ex, ha elt särskilt organ för frågor om forskarutbildningens innehåll och organisation. Dessa frågor borde emellertid övervägas ytterligare och innefatta frågan om representation för externa intressen i fakultets/sektionsnämnd.

H 75 har haft i uppdrag att göra dessa fortsatta överväganden, I delta arbete skulle H 75, enligt sina direktiv, inhämta synpunkter från berörda universitets- och högskolemyndigheter. Vidare skulle kommit­tén samråda med forskarutbildningsutredningen (U 1974:06, FUN), som enligt tilläggsdirektiv den 18 augusti 1975 utreder frågan om ut­formningen på längre sikl av planerings- och ledningsorganisationen för forskning och forskarutbildning inom högskolan, H 75 påpekar att med den tidsplan efter vilken FUN arbetar det är troligt att föränd­ringar på grundval av FUN:s förslag kommer ätt kunna genomföras den 1 juli 1979, Den ordning som H 75 föreslår kan i så fall komma att gälla endast två budgetår. Det har, säger H 75, i detta läge varit naturligt att vid utformningen av förslag om fakultets/sektionsorgan tillmäta FUN:s överväganden stor betydelse.

Samrådet med berörda universitets- och högskolemyndigheter har haft formen av ett remissförfarande. Ett utkast till bestämmelser om bl, a. fakultets/sektionsnämnder som utarbetats efter diskussioner mel­lan H 75 och FUN tillställdes universiteten m, fl, läroanstalter samt personalorganisationerna och SFS för synpunkter. På grundval av des­sa remissyttranden reviderade H 75 utkastet till bestämmelser.

Under det samråd som ägt rum efter remissbehandlingen har i det stora hela enighet uppnåtts mellan H 75 och FUN. Ett undantag redo­visas nedan.

H 75 föreslår att — till skillnad från vad som anfördes i prop. 1975:9 — förutom professorer och biträdande professorer, alla lärare som innehar lärartjänst för vilken krävs lägst doktorsexamen skall ingå i fakultets/sektionskollegiet.

H 75 föreslår vidare atl fakultets/sektionsnämnd skall bestå av fa­kultets/sektionskollegiets dekanus, som skall vara ordförande, och dess prodekanus, som skall vara vice ordförande, samt nio andra ledamöter. Fem av dessa skall vara ledamöter av fakultets/sektionskollegiet. Av dessa — jämte dekanus och prodekanus tillsammans sju — ledamöter skall minst fyra vara professor eller biträdande professor. Högst två skall kunna vara docenter eller forskarassistenter. En skaU vara univer-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   125

sitetslektor. Av de övriga fyra ledamöterna skall två vara företrädare för de anställda som medverkar i forsknings- och forskarutbildnings-verksamheten inom fakulteten/sektionen och två vara företrädare för de studerande som deltar i forskarutbildningen inom fakulteten/sek­tionen. Vidare föreslår H 75 att högskolestyrelsen skall kunna beslula all en av de fem företrädarna för fakultets/sektionskollegiet skall kunna bytas ut mot en företrädare för verksamhet utanför högskolan. På samma sätt skall högskolestyrelsen kunna besluta att byta ut en av de ledamöter som företräder de anställda mot en företrädare för de anställda i verksamhel utanför högskolan. Ett sådant utbyte skall kun­na göras efter förslag eller hörande av fakultets/sektionskollegiet re­spektive den eller de arbetstagarorganisationer som är berörda. För varje ledamot skall finnas en personlig suppleant. Beträffande formerna för att utse ledamöterna i fakultets/sektions­nämnd föreslår H 75 att de fem ledamölerna av fakultets/sektionskol­legiet skall utses av kollegiet. Företrädarna för de anställda skall utses av de arbetstagarorganisationer som har medlemmar verksamma inom fakultets/sektionsnämndens ansvarsområde och företrädarna för de stu­derande av studeranderådet vid högskoleenheten eller på det sätt som studeranderådet bestämmer. Beträffande de ledamöter som kan ulses att företräda verksamhet utanför högskolan skall högskolestyrelsen besluta efter förslag av fakultets/sektionskollegiet respektive de berörda arbets­tagarorganisationerna,

H 75 och FUN har redovisat olika uppfattningar beträffande de le­damöter som kan utses att företräda verksamhet utanför högskolan, H 75 har härvid inte ansett det nödvändigt att närmare precisera denna representation. FUN däremot menar att en förutsättning för en sådan representation är, att de som utses själva är verksamma inom forsk­ningsarbete och utvecklingsarbete med anknytning till forskningen inom resp. fakultet/sektion.

Regionstyrelse

Enligt 1975 års riksdagsbeslut skall i regionstyrelsen ingå företrädare för allmänna intressen samt för verksamheten, de anställda och de stu­derande inom högskolan i regionen. Företrädarna för allmänna intres­sen skall utgöra omkring två tredjedelar av regionstyrelsens ledamöter.

Vad beträffar antalet ledamöter, vilkel H 75 närmare skulle över­väga, föreslår kommittén, att antalet ledamöter som hämtas inom hög­skolan skall vara sju, nämligen två företrädare för verksamheten, tre företrädare för de anställda — en för varje berörd arbetstagarorgani­sation — och två företrädare för de studerande. Detta förslag stöds av samtiiga regionkommittéer. Med denna utgångspunkt föreslår H 75 att antalet ledamöter som företräder allmänna intressen skall vara 11—14, Frågan om det exakta antalet bör lösas i anslutning till frågan om hur

 

Prop. 1976/77: 59                                                   126

berörda ledamöter skall utses. Oavsett formerna för utseendet bör, en­ligt H 75:s uppfattning, representation för bl, a, arbetslivet rymmas inom ramen för representation för allmänna intressen,

H 75 framhåller att frågan om hur företrädare för allmänna intres­sen i regionstyrelsen skall utses lämnades öppen i 1975 års riksdags­beslut i awaktan på regeringens och riksdagens behandling av länsbe­redningens förslag. H 75 har därför inte ansett sig böra lägga fram något förslag i denna fråga. H 75 föreslår endast att ordföranden skall utses av regeringen. Att företrädama för de anställda och de studerande i realiteten skall utses av berörda organisationer anser H 75 givet. Frå­gan hur dessa ledamöter formeUt skall utses har emellertid enligt H 75:s uppfattning visst samband med frågan hur representanterna för all­männa intressen utses. H 75 har därför valt att också hålla frågan om formen for att utse företrädare för anställda och för studerande öppen.

För var och en av ledamöterna utom ordföranden skall enligt H 75:s förslag finnas en personlig suppleant. Regionstyrelsen skall inom sig utse vice ordförande.

2.5.2    Remissyttranden Högskolestyrelse; rektor

Statskontoret tillstyrker H 75:s principiella synpunkter angående hög-skolestyrelsema.

När det gäller representation i regionstyrelser, högskolestyrelser samt linjenämnder förutsätter Landsorganisationen i Sverige (LO) att H 75:s förslag, vilket utgår från 1975 års riksdagsbeslut, ej kommer att ändras.

Tjänstemännens centralorganisations (TCO) grundinställning rörande högskolestyrelserna är alt de bör innehålla en majoritet av företrädare för aUmänna intressen som utses av regeringen. Det är angeläget att arbetslivsrepresentationen åstadkoms genom alt berörda styrelser in­hämtar förslag från de fackliga organisationerna. Genom att represen­tationen utgörs av företrädare för en demokratiskt uppbyggd organi­sation med bred förankring i människors behov, skapas förutsättningar för ett informationsflöde från arbetslivet som inte är beroende av en­skilda individer. Även Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) anser att det är synnerligen väsentUgt att slå fast att i allmänrepresentationen skall ingå representanter för arbetslivet. Det är SAF:s uppfattning att arbetsUvet kan bidra tiU vidgade referensramar och en mer verklighets-anknuten inriktning av högskolestyrelsemas arbete.

Sveriges förenade studentkårer (SFS) anför i samma fråga bl. a.: "tanken att politiker, företrädare för näringslivet, fackföreningar och andra externa intressen skall ha en direkt beslutande funktion vid ut­formningen av utbildningen eller högskolans verksamhet och använd­ning av tilldelade resurser, strider mot högskolans traditionella uppgif-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   127

ter och funktion i samhällel. Den högre utbUdningen och forskningen måste stå fri och obunden och sträva efter en positiv samhällsutveck­ling och inte låta sig påverkas av kortsiktiga regionala eller lokala in­tressen. Om den högre utbildningen och forskningen skall kunna full­göra dessa uppgifter måste de få behålla sin självständighet".

Beträffande sammansättningen av högskolestyrelserna råder delade meningar.

Organisationskommittén för Stockholms högskoleregion (H 75-S) förordar mycket bestämt att den större modellen med 18 ledamöter i styrelsen tillämpas i fråga om såväl universitetet i Stockholm som karo­linska institutet och tekniska högskolan i Stockholm. Konsistoriet vid tekniska högskolan i Stockholm (KTH) instämmer i förslag från H 75-S till styrelsesammansättning och protesterar mot H 75:s principiella syn­sätt på högskolestyrelsens sammansättning, innebärande en likriktning utan hänsyn till lokala önskemål och förhållanden. Konsistoriet vid karolinska InstUutet (Kl) anser att den starkt differentierade forsknings-och utbildningsverksamheten gör det nödvändigt att minst fyra leda­möter i styrelsen, förutom rektor och förvaltningschef, kan hämtas från olika verksamhetsfält inom institutet. Konsistoriet vid universitetet i Umeå föreslår att fem lärare som företräder verksamheten vid enheten skall — förutom rektor — ingå som ledamöter i styrelsen. Därmed uppnår man att varje sektor för grundutbildningen kan bli represente­rad i styrelsen, vilket inte kan anses vara ett orimligt krav. I gengäld bör inte förvaltningschefen vara ledamot av styrelsen. Organisations­kommittén för Umeå högskoleregion har ingen erinran mot H 75:s för­slag under förutsättning att högskolan i Luleå anses tillhöra gruppen av universitet/högskolor, vilkas styrelser bör bestå av 18 ledamöter. Kon­sistoriet vid universitetet i Uppsala vidhåller sin uppfattning att hög­skolestyrelsen, som vid universitetet även fortsättningsvis bör benämnas konsistorium, bör bestå av 21 ledamöter och kan inte instämma i H 75:s krav på likformighet över hela landet vad gäller just högskolestyrel­serna.

Gymnastik- och idrottshögskolan i Örebro påpekar att varje utbild­ningsenhet bör vara representerad, vilket inte kan bli fallet då örebro­högskolan har fyra utbUdningslinjer, som enligt förslaget får tre före­trädare. Reservanterna vid förskoleseminariet i Örebro (majoriteten för­kastar hela utredningsförslaget) kräver, liksom den lokala organisations­kommittén, 17 ledamöter i högskolestyrelsen.

Organisationskommittén för Göteborgs högskoleregion tillstyrker H 75:s modeller för sammansättningen av högskolestyrelserna, dock med undantag för förvaltningschefens ledamolskap.

Styrelsen för socialhögskolan i Lund instämmer i den reservation som avgivils av Wilhelm Forsberg m. fl. angående förvaltningschefens ställ­ning i styrelsen. Om denne ej blir medlem av styrelsen för högskolan

 

Prop. 1976/77: 59                                                    128

i Lund/Malmö kan antalet representanter för allmänna intressen ökas till åtta, varav lämpligen fyra utses av landstinget och två av vardera Malmö och Lunds kommuner.

LO, TCO, SFS, organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland (NoTH), Östergötlands läns landsting, flera lärarhögskolor och andra remissinstanser avstyrker förslaget att förvaltningschefen skall vara ledamot i högskolestyrelsen.

Gävleborgs läns landsting uttalar att beträffande sammansättningen av högskolestyrelserna finns det inga skäl att gå ifrån riksdagsbeslutet och ge föreskrifter för kommuner och landsting om vilka representan­ter dessa bör utse. Detta bör lösas lokalt med hänsyn till de lokala behoven och förutsättningama.

Skaraborgs läns landsting och Skövde kommun framhåller att utbygg­nadsort inom region, vilken ort i avvaktan på utbyggnad skall försörjas av annan/andra enheter i regionen, bör få utse särskilda företrädare för sina intressen i högskolestyrelsen för berörda enhet/er.

Journalisthögskolan i Göteborg betonar det angelägna i att de mind­re högskolorna garanteras representation i högskolestyrelsen, i varje fall under ett övergångsskede.

Föreskriften om personliga suppleanter i högskolestyrelsen hälsas med tillfredsställelse av bl, a, socialhögskolan i Umeå.

Att rektor skall vara högskolestyrelsens ordförande har väckt kritik från länskommittén för eftergymnasial utbildning i Halland. Ordföran­den i högskolestyrelsen bör utses av denna bland de ledamöter som in­går, anser lärarrådet vid socialhögskolan i Örebro och lärarhögskolan i Falun.

Flera remissinstanser, bl, a. Centralorganisationen SACO/SR, kon­sistoriet vid Chalmers tekniska högskola och organisationskommittéerna i Uppsala och Linköpings högskoleregioner önskar att prorektor skall finnas även i den nya högskoleorganisationen och utses på samma sätt som rektor. Vad gäller sättet att utse rektor har bl, a, organisationskommittén för Uppsala högskoleregion, konsistorierna vid Kl och universitetet i Stock­holm anfört synpunkter. Organisationskommittén påpekar att ett lo­kalt valförfarande — där sådant förekommer — bör vara utslagsgi­vande och inte kunna ändras genom beslut av regeringen. Motsvarande bör också gälla där rektor utses av annat lokalt organ. Formerna för tillsättandet bör kunna bestämmas av högskolestyrelsen. Organisations­kommittén utgår vidare från att de bestämmelser som nu gäller för universiteten om upprätthåUandet av sådan tjänst som rektor frånträder under sin rektorstid fortfarande skall gäUa. Konsistoriet vid Kl anser ej att en särskild rektorstjänst bör inrättas utan nuvarande regler i univer­sitetsförordningen beträffande rektor bör fortfarande gälla. Att vara rektor bör även i fortsättningen vara ett förtroendeuppdrag förenat

 

Prop. 1976/77: 59                                                   129

med uppdragstillägg. Rektor bör ha möjlighet atl under rektorsperioden behålla sin kontakt med forskningen. Slutligen betonar institutet att rektor bör väljas av en elektorsförsamling enligt nuvarande regler.

Länskommittén för eftergymnasial utbildning i Halland anser att det i det av H 75 utarbetade förslaget till instruktion för statliga högskole­enheter bör anges att denna i tillämpUga delar skall gälla även organisa­ tionskommittén i Halmstad.

Linjenämnd

Möjligheten att utse ordförande i linjenämnd utanför kretsen av le­damöter kritiseras av SACO/SR. SFS menar att både i Unjenämnd och fakultets/sektionsnämnd bör ordföranden utses inom respektive organ av detta.

Förskoleseminariet i Solna menar att ordförande i linjenämnd reget mässigt bör utses av högskolestyrelsen ur gruppen företrädare för yrkes­livet.

Gävleborgs läns landsting anser alt ordföranden bör ulses av hög' skolestyrelsen utan bindning till de valda eller utsedda ledamöterna till nämnden eftersom linjenämnder inrättas av högskolestyrelsen. Linje­nämnd, som inrättas av regionstyrelsen, bör på samma sätt få ordföran­den utsedd, Jönköpings läns högskolekommitté önskar att bestämmel­serna beträffande linjenämnd utformas så att möjligheter finns att utse rektorn vid den kommunala skolenheten tiU ledamot i linjenämnden för den statliga utbildningen.

SACO/SR menar att då i dag adjungering till utbildningsnämnd äi möjlig bör föreskrift om adjungering till linjenämnd införas. Samma mening framförs av NoTH och konsistoriet vid KTH. Socialhögskolan i Göteborg kräver att de lärare och konsulenter som ej kan ges leda­molskap i de nya linjenämnderna adjungeras vid de sammanträden sorn berör den utbildning, där de medverkar.

Socialhögskolan i Lund menar att det saknas skäl för att fackliga sammanslutningar garanteras inflytande i linjenämnd. Vidare är det i förvaltningsnämnd befogat med medverkan även av företrädare för all­männa intressen. Dessa bör utses av berörda kommuner och landsting. Konsistoriet vid universitetet i Stockholm framhåller: "Vad gäller före­trädare för yrkeslivet, som föreslås skola ingå i linjenämnderna, ställer sig konsistoriet i princip positivt till sådana, under den uttryckliga för­utsättningen att de såsom sakkunniga inom någon del av nämndens verksamhetsområde kan tiUföra denna expertis."

Länskommittén för eftergymnasial utbildning i Halland anser linje­nämndernas arbetsuppgifter vara synnerligen viktiga och kan därför inte dela H 75:s förslag att högskolestyrelsen kan besluta, om särskilda skäl anses föreligga, att företrädare för yrkeslivet ej skall ingå i nämn­den.

9   Riksdagen 1976/77.1 saml nr 59

 

Prop. 1976/77: 59                                                             130

Institutionsstyrelse

Förvaltningsutskottet i Östergötlands läns landsting betonar alt per­sonalrepresentanter i institutionsstyrelser bör utses av berörda personal­organisationer i enlighet med praxis på arbetsmarknaden i övrigt.

Konsistoriet vid universitetet i Stockholm framhåller att högskole­styrelsen, därest omständigheterna så nödvändiggör med hänsyn till viss institutions möjlighet att fungera, bör kunna fatta beslut att insti­tutionen skall förvaltas av enbart prefekt.

Fakultets/sektionsnämnd

Sektion A vid KTH kritiserar den sammansättning som föreslås för fakultets/sektionsnämnd där sju ledamöter av elva är ordinarie lärare utsedda av fakultets/sektionskollegiet saml endast två ledamöter repre­senterar de forskarstuderande. De forskarstuderande bör få minsl fyra ledamöter och antalet ledamöter utsedda av kollegiet minskas i motsva­rande grad.

Beträffande sammansättningen av fakultetssektionsnämnder delar konsistoriet vid universUetet i Lund forskarutbildningsutredningens upp­fattning vad gäller företrädare för verksamhet utanför högskolan. Kon­sistoriet avvisar däremot tanken på att byta en företrädare för de an­ställda mot en representant för verksamhet utanför högskolan. Även SFS avvisar tanken att de anstäUda i fakultets- och sektionsnämnd skall kunna representeras av företrädare utanför högskolan.

Socialhögskolan i Östersund påpekar att om högskolan i Östersund ej blir representerad i fakultetsnämnden bör en representant från hög­skolan kallas till nämnden då frågor av betydelse för högskolan av­handlas.

Regionstyrelse

Flertalet remissinstanser som yttrat sig om regionstyrelsens samman­sättning utgår från att riktpunkten skall vara att ungefär 1/3 av styrel­sens ledamöter skall hämtas inom högskolan och övriga vara företrä­dare för allmänna intressen i enlighet med 1975 års riksdagsbeslut bland dem Organisationskommittén för Linköpings högskoleregion och Organisationskommittén för Stockholms högskoleregion (H 75-S), som förordar att antalet företrädare för allmänna intressen för stockholms­regionens del skall vara 14, Det är enligt H 75-S:s mening av största betydelse att det inom denna representation finns företrädare inte bara för skilda politiska meningar ulan även för bl, a, skilda delar av regio­nen och för arbetsmarknadens parter inom regionen.

Även LO och TCO utgår från att majoritetsförhållandena blir i enlig­het med 1975 års riksdagsbeslut. LO betonar vikten av att de tre per­sonalorganisationer som deltagit i kommittéarbetet med högskolerefor-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   131

men blir representerade för den anställda personalen i samtiiga region­styrelser.

Förskoleseminariet i Göteborg delar reservanten Peter Egardts upp­fattning att de studerande skall representeras av minst tre ledamöter i regionstyrelsen, medan Sveriges sjuksköterskeelevers förbund och Sven­ska laboratorieassistentelevföreningen anser alt principen 1/3 lärare, 1/3 studerande och 1/3 representanter för övriga intressenter skall föl­jas även i regionstyrelsen. Dessutom anser elevorganisationerna atl ord­föranden i regionstyrelsen skall utses av ledamötema i styrelsen. Den­na senare uppfattning delas av socialhögskolan i Örebro.

SÖ upprepar sitt tidigare krav att länsskolnämndema skall vara före­trädda i regionstyrelserna. I andra hand förordar SÖ atl behovet av samverkan bör komma till uttryck i förordningen med instruktion för regionstyrelsen.

Jönköpings läns landsting har uppfattningen att minsl en rektor eller skolchef med ansvar för kommunal högskoleutbildning bör ingå i re­gionstyrelsen. Stockholms kommun anser att regionstyrelsen bör ha en representant som företräder huvudmannen för kommunal högskole­utbildning.

Skövde kommun påpekar att företrädare för allmänna intressen bör få utses från alla de kommuner som är högskoleorter inom en region och Skaraborgs läns landsting ser det som ett rättvisekrav atl landstin­get och Skövde kommun bereds möjlighet till den insyn i och påverkan av regionens högskoleorganisation som en representation i regionsty­relsen innebär.

Frågan om hur företrädare för allmänna intressen i regionstyrelsen skall utses behandlas bl, a. av lärarhögskolan i Jönköping som anser att dessa ledamöter bör utses regionalt, antingen av länsstyrelsen eller, om länsstyrelserna i framtiden skall utses av landstingen enbart, av lands­ting, värdkommuner och arbetsmarknadens intresseorganisationer inom regionen. TCO däremot anser att det är viktigt att staten får ett direkt ansvar tUl tillsättningen av ledamöter, TCO tar bestämt avstånd från al­ternativet att överlåta tillsättningen på landstingen. Landslingen bör, enligt TCO:s uppfattning, inte ges något ekonomiskt eller annal ansvar för statlig högskoleutbildning.

Också LO behandlar frågan om hur representanter för allmänna in­tressen skall utses, LO framhåller i detta sammanhang atl högskolans arbetslivsanknytning har ett flertal sidor och fortsätter:

"En av dessa är att utbildningen till en dominerande del kommer att yara yrkesförberedande. En annan är att högskolan i större utsträckning än för närvarande bör utveckla kontakterna med arbetslivet, såväl vid planering och prioritering av forskningen som när det gäller innehållet i och formerna för undervisningen. Ytterligare en sida är att den nya högskolan får en styrelseform, som ger samhället utanför högskolan.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   132

och då bl. a, de stora löntagargrupperna, etl i jämförelse med nu vä­sentligt ökat inflytande. Detta, sammanlaget med atl högskolan i fram­tiden öppnas för grupper med kortare formell utbildning men med vär­defulla erfarenheter och betydelsefulla uppgifler inom arbetslivet, gör atl en representation från arbetslivet inrymd under allmänna intressen synes vara nödvändig. LO vill därför betona, att organisationen kän­ner sitt ansvar för högskolans fortsatta arbete och förutsätter därför att det förslag som H 75 avgivit om arbetslivels representation i region-och högskolestyrelser kompletteras med anivsningar hur representatio­nen från arbetslivet skall ulses,"

2.5.3    Föredraganden

Jag erinrar inledningsvis om vad jag vid min anmälan av högskole­lagen har anfört rörande sammansättningen av högskolestyrelse och andra organ inom högskolan samt av regionstyrelse. Det ankommer på regeringen atl utfärda de närmare föreskrifter som behövs utöver hög­skolelagen. Jag vill emellertid här redovisa vissa synpunkter på dessa frågor. Jag tar också upp frågan om hur ledamöterna i olika organ skall utses och erinrar därvid om vad berörda personalorganisationer har anfört angående sin medverkan i olika högskoleorgan och som jag har redovisat vid min anmälan av högskolelagen. Jag erinrar vidare om att jag vid min anmälan av obligatoriefrågan har redovisat hur före­trädare för de studerande skall utses. Jag behandlar först frågan om h ögskolesty relsen.

I prop, 1975:9 om reformering av högskoleutbildningen m.m, an­förde föredraganden att högskolestyrelsen endast om mycket starka skäl föreligger bör ha mer än 15 ledamöter, I flertalet fall bör omkring tio ledamöter vara tillräckligt.

Med denna utgångspunkt har de regionala organisationskommittéerna haft att överväga sammansättningen av högskolestyrelserna inom resp, region och avge förslag om antalet ledamöter. Organisationskommit­téernas förslag innebär i flertalet fall mer än 15 ledamöter. Endast i få fall anses tio ledamöter vara ett tillräckligt antal. Som skäl för ett större antal ledamöter i styrelserna anges att det i annat fall blir svårt att till­godose önskemål om representation för olika intressen och verksam­hetsgrenar. En sådan representation anses vara väsentlig om högskole­styrelsen skall åtnjuta förtroende hos olika berörda grupper.

Den centrala organisationskommittén för högskolereformen (H 75) föreslår mot denna bakgrund ett ökat antal ledamöter i högskolesty­relsen. Kommittén framhåUer samtidigt vikten av att antalet ledamöter begränsas i förhållande till vad som i dag gäller för vissa motsvarande organ. H 75 föreslår att högskolestyrelserna vid enheter med bredare verksamhet, i första hand de som kommer att omfatta nuvarande uni-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   133

versitel, skaU ha 18 ledamöter medan övriga högskolestyrelser skall ha 15 ledamöter.

Enligt 1975 års riksdagsbeslut (UbU 1975:17, rskr 1975:179) skall i högskolestyrelserna ingå företrädare för allmänna intressen, högskole­enhetens rektor, förvaltningschefen, om sådan finns vid enheten, lärare som företräder verksamheten vid enheten samt företrädare för de an­ställda och för de studerande vid enheten, H 75 utgår från den princip som lagts fast genom nämnda riksdagsbeslut all företrädarna för all­männa intressen skall utgöra minsl en tredjedel av styrelsens ledamöter och föreslår att i en styrelse med 18 ledamöter skall inrymmas sex före­trädare för aUmänna intressen. Antalet företrädare för de anställda bör vara tre och för de studerande likaså tre, Dessuiom föreslås atl del — förutom rektor och förvaltningschef — i detla alternativ skall finnas fyra företrädare för verksamheten vid högskolan,

I styrelse med 15 ledamöter föreslås antalet företrädare för allmän­na intressen bli fem. Även i dessa styrelser bör del finnas tre personal­företrädare och tre företrädare för de studerande samt — ulöver rek­tor — tre företrädare för verksamheten vid högskolan, bland dem för­valtningschefen, där sådan finns.

En slor del av remissinstanserna har lämnat H 75:s förslag beträf­fande antalet ledamöter i högskolestyrelsen ulan erinran eller haft en­dast smärre invändningar.

Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig över sammansättningen av högskolestyrelserna tillstyrker i huvudsak H 75:s förslag.

Några remissinstanser, bl. a. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), anser dock att företrädarna för allmänna intressen bör ha ma­joritet i högskolestyrelsen, medan Sveriges förenade studentkårer (SFS) inte vill acceptera någon representation av allmänintressen i dessa sty­relser. Både Svenska arbetsgivareföreningen och TCO framhåller bety­delsen av att arbetslivet får representanter i högskolestyrelserna.

Konsistoriet vid universitetet i Slockholm och Centralorganisationen SACO/SR framhåUer att uttrycket företrädare för verksamheten bör preciseras så alt lärarrepresentation i styrelserna garanteras.

På två särskilda punkter har flera remissinstanser en från 1975 års riksdagsbeslut och H 75 avvikande uppfattning. Den första gäller för­valtningschefens ledamolskap i högskolestyrelsen, som avstyrks av ett tiotal remissinstanser, bland dem organisationskommittén för Göteborgs högskoleregion, organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland, Landsorganisationen i Sverige (LO), TCO och SFS vilka ansluter sig till den reservation som har avgivits av vissa ledamöter i H 75. Den andra punkten gäller förslaget att rektor normalt skall vara styrelsens ordförande. Några remissinstanser anser att högskolestyrelsen skall utse ordförande inom sig.

För egen del anser jag H 75 :s förslag om antal ledamöter i högskole-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   134

styrelserna väl avvägt med hänsyn lill kraven på såväl bred represen­tation som en arbetsduglig styrelse. Jag delar H 75:s uppfattning alt det större ansvar och de vidgade befogenheter som de nya styrelserna får jämfört med t. ex, dagens konsistorier skärper kraven på effektivitet i ledningen av enheternas verksamhel. Jag förordar således två olika mo­deller för högskolestyrelser, den ena med 18 ledamöter och den andra med 15 ledamöter. I flertalet fall kommer detta, som H 75 har påpekat, endast att innebära marginella justeringar av regionkommittéernas för­slag.

Beträffande antalet företrädare för olika grupper och intressen i hög­skolestyrelserna ansluter jag mig i allt väsentligt lill H 75:s förslag. Antalet företrädare för de anställda bör anknytas till det antal huvud­organisationer som sluter kollektivavtal för de anställda inom högsko­lan. Det bör därför vara tre. Vad gäller anlalel studerandeföreträdare framhålls i prop. 1975:9 att antalet sådana och antalet företrädare för de anställda bör vara i stort sett detsamma. Även jag förordar atl an­talet företrädare för de studerande skall vara tre. Vidare ansluter jag mig till den i prop, 1975:9 förordade lösningen att rektor skall vara självskriven ledamot i styrelsen och normalt vara dess ordförande. Vad gäller frågan om förvaltningschefens ställning vill jag anföra följande. Vid de läroanstalter, där förvaltningschef finns, utgör rektor och för­valtningschef tillsammans rektorsämbetet. Bakgrunden är atl rektor har ansetts företräda forskningen och utbildningsverksamheten, medan för­valtningschefen har betraktats som den högste ansvarige för den admi­nislraliva och ekonomiska verksamheten. Detta är det viktigaste skälet till att även förvaltningschefen i prop, 1975:9 förutsattes vara själv­skriven ledamot i högskolestyrelsen. Inom ramen för nu pågående för­söksverksamhet med nya former för samarbete mellan studerande, lä­rare och övrig personal vid universiteten och vissa högskolor är förvalt­ningschefen för närvarande ledamot av konsistoriet. Mot förslaget att förvaltningschefen skall vara självskriven ledamot i högskolestyrelsen har anförts att denne varken är vald eller har tidsbegränsat förordnan­de samt att antalet ledamöter i styrelsen bör begränsas.

Jag har tidigare framhållit att reformeringen av högskolan kommer att föra med sig en betydande vidgning av den lokala beslutanderätten i vad avser både planering och genomförande av utbildningen och för­delningen av resurser för olika ändamål. Därigenom kommer större krav att stäUas på en väl fungerande administration. Särskilt vid de slörre enheterna leder detla till att förvaltningarnas tjänster kommer alt efterfrågas i ökad omfattning, samtidigt som deras ansvar för eko­nomisk planering och förvaltning av tillgängliga resurser blir mera maktpåliggande. Enligt min mening talar övervägande skäl — bl. a. de jag här har anfört — för att förvaltningschef bör vara självskriven ledamot i styrelse för högskoleenhet som har en mera omfattande verk-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   135

samhet inom såväl grundläggande högskoleutbildning som forskning och forskarutbildning.

Jag anser atl H 75:s förslag lill antal företrädare för verksamheten är väl avvägt. De förslag som förs fram av ett par remissinstanser, bl. a. konsistoriet vid universitetet i Uppsala, om atl antalet företrädare för verksamheten bör vara fem med hänsyn till anknytningen liU de fem yrkesutbildningssektorerna kan jag inte biträda. Enligl min uppfattning innebär en sådan anknytning inte med säkerhet någon fördel. Den kan i vissa fall medföra risker för att sektorsintressen får göra sig gällande på bekostnad av en eftersträvandsvärd helhetssyn på verksamheten, dvs. både den grundläggande utbildningen och forskningen och forskarut­bildningen inom högskolan. Ulöver rektor och i förekommande fall för­valtningschef bör antalet företrädare för verksamheten, vilka bör vara lärare, enligt min mening vara fyra i de större styrelserna och tre i de mindre. Anlalel företrädare för allmänna intressen bör, som H 75 före­slår, vara sex i de större styrelserna och fem i de mindre.

H 75 har föreslagil alt för ledamöterna skall finnas personliga supp­leanter. Jag bilräder detla förslag.

1 samband härmed vill jag slutligen ta upp ytterligare en fråga rö­rande representationen i högskolestyrelsen, som också har giltighet för andra organ. Från företrädare såväl för verksamheten inom högskolan som för de studerande har krav framställts om etl utökat anlal platser jämfört med de förslag som föreligger. Då riksdagen redan har fattat beslut om bl. a. majoritetsförhållandena i vissa organ och då starka skäl talar för att antalet ledamöter i skilda högskoleorgan begränsas, är jag inte beredd atl tillmötesgå dessa krav. Jag vill emellertid framhålla alt ell större antal personer ges möjlighet atl medverka i styrelsernas arbete genom föreskriften om suppleanter. Berörda organ har möjlig­het att föreskriva att suppleanter skall ha närvaro- och yttranderätt samt rätt atl få skiljaktig mening antecknad.

Vad gäller utseende av ledamöter i högskolestyrelsen utgår H 75 i sina förslag från riksdagens beslul atl företrädarna för allmänna in­tressen skall utses av de kommuner och landstingskommuner lill vilka högskoleenheten är förlagd. Jag anser i likhet med H 75 all det är vik­tigt alt berörda kommuner och landsling därvid tar hänsyn till de be­rättigade krav som, bl, a. i regionkommittéernas behandling av frågan, har ställts på att arbetslivet skall, så långt detta är möjligt, bli företrätt i högskolestyrelsen och då med företrädare för såväl arbetsgivare som arbetstagare. Den speciella representation som är angelägen vid hög­skoleenheter med verksamhet av utpräglad rikskaraktär bör även beak­tas.

Beträffande fördelningen av antalet företrädare för allmänna intres­sen mellan berörda landsling och kommuner avser jag att vid riksdagens bifall till förslaget om högskolelag föreslå regeringen  atl uppdra åt

 

Prop. 1976/77: 59                                                   136

regionslyrelsema att, med utgångspunkt i förslag från bl. a. nyssnämnda landsting och kommuner, ansvara för denna fördelning.

Jag förordar att företrädare för de studerande, vid riksdagens bifall till förslaget om elektorsförsamling för utseende av företrädare för de studerande i organ inom statlig högskoleenhet, utses av elektorsförsam­lingen,

I enUghet med vad jag tidigare har anfört skall företrädare för de anställda — till skillnad från H 75:s förslag — utses av statlig myndig­het på förslag av personalorganisation. Jag förordar att regionstyrelsen får tiU uppgift att på detta sätt utse de tre ledamöter som skall före­träda de anställda vid enheten.

Jag vill till sist framhålla atl del förfaringssätt jag här har förordal skiljer sig från vad som gäller för övriga samhällssektorer vid utseendet av ledamöter i styrelser av jämförbart slag, där regeringen utser samt­Uga ledamöter. Denna decentralisering av beslutsfattandet står i sam­klang med de principer som, enligt vad jag i det föregående har anfört, bör gälla för hela högskolereformen.

Jag övergår nu till vissa frågor som rör rektorer vid högskoleenhe­terna.

I prop. 1975:9 framhöll föredaganden att rektor normalt borde vara högskolestyrelsens ordförande och — i förekommande fall tillsammans med förvaltningschefen — svara för den verkställande ledningen av högskoleenhetens verksamhet. Rektor borde därför utses av regeringen. Samtidigt borde de vid enheten verksamma får ett inflytande i frågan om att föreslå rektor. Denne borde därför alltid utses efter lokalt för­slag. Vid de större enheterna borde detta förslag kunna avges av en sär­skild församling sammansatt enligt de principer som för närvarande tiUämpas inom universitetsområdet vid val av rektor. Vid övriga enheter borde högskolestyrelsen kunna avge förslag. Det borde ankomma på re­geringen att meddela bestämmelser i frågan.

Mot denna bakgmnd har H 75 föreslagit att rektor skall vara hög­skolestyrelsens ordförande, om ej regeringen beslutar annat. Tjänst som rektor skall enligt kommitténs förslag tillsättas av regeringen för högst sex år efter förslag antingen av högskolestyrelsen eller — om regeringen så bestämmer — efter förslag av en särskild valförsamling, I det senare fallet föreslås att högskolestyrelsen skall yttra sig över församlingens förslag.

Beträffande valförsamlingen har H 75 föreslagit att den skaU bestå av två tredjedelar anställda och en tredjedel studerande vid enheten. Av de anställda skall minst hälften vara lärare vid enheten och utses av dessa. Övriga ledamöter, som skall vara anställda, skall utses gemen­samt av de arbetstagarorganisationer som är företrädda vid enheten. Företrädare för de studerande utses av studeranderådet vid enheten, eUer på sätt detta bestämmer.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   137

Den i prop, 1975:9 angivna ordningen att regeringen skall tillsälta tjänst som rektor efler förslag från högskolestyrelsen samt besluta om formerna för förslagsförfarandet har kritiserats i remissyttrandena. Or­ganisationskommittén för Uppsala högskoleregion påpekar att om elt lokalt valförfarande förekommer, bör detla vara utslagsgivande och inte kunna ändras genom beslut av regeringen. Organisationskommittén anser dock att vid de enheter, där särskild förvaltningschef inte finns, bör rektor utses av regeringen efter förslag från lokala instanser.

Vidare anser organisationskommittén — i likhel med flera remissin­stanser — att de beslämmelser, som nu gäller för universiteten om upp­rätthållande av sådan tjänst som rektor frånträder under sin rektorstid, fortfarande skall gälla.

Konsistoriet vid karolinska institutet vänder sig mot förslaget att sär­skUda tjänster som rektor skall inrättas — rektorsbefallningen bör även i fortsättningen vara ett förtroendeuppdrag förenat med uppdragstillägg.

För egen del vill jag anföra följande.

Inom högskolan finns i dag ingen entydig tjänstekonstruktion för rek­tor. Vid universiteten, de tekniska högskolorna och karolinska institu­tet, där rektor utses genom val, behåller rektor sin lärartjänst samt har utöver lönen vid denna ett särskilt uppdragstUlägg. Särskilda regler finns om befrielse från de med lärartjänsten förenade göromålen samt om förande över stat av rektors lärartjänst. Vid övriga läroanstalter inom det statliga högskoleområdet finns tjänst som rektor, huvudsakli­gen ordinarie tjänster med förordnande för bestämd tid eller tills vidare. Vid social- och journalisthögskoloma innehar rektor samlidigl ett or­dinarie universitetslektorat, vid högskolorna inom lärarutbildningens område förs i allmänhet rektors lärartjänst över stat.

Dessa olika system har fungerat väl. Jag finner därför ingen anled­ning att i den nya högskolan införa en ordning som väsentligt avviker från den nu rådande. Behovet av särskilda tjänster som rektor bör mot denna bakgrund bedömas från fall till fall. Om den som föreslås till rektor innehar en tjänst inom enheten bör i regel användas en kon­struktion som liknar den som för närvarande finns vid universiteten och vissa högskolor. Saknar den som föreslås till rektor tjänst vid enheten bör en ordinarie tjänst som rektor inrättas. I båda fallen förordnas rektor för högst sex år i sänder.

Vid förordnande av rektor bör, i likhet med vad som nu gäller, möj­lighet finnas att föra rektors bottentjänst över stat. Vidare bör bestäm­melser meddelas om rektors rätt att återgå till sin bottentjänst. Jag före­slår därför att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att föra rektors bottentjänst över stat,

I den befintliga högskoleorganisationen finns ett stort antal rektors­tjänster, vilkas innehavare har förordnanden som gäller för tid efter den 1 juli 1977, Dessa tjänster kan komma att behöva föras på över­gångsstat.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   138

Det ankommer på regeringen att utfärda de övriga föreskrifter om tjänst som rektor som kan erfordras. Jag avser att senare återkomma till regeringen i denna fråga och därvid föreslå bl,a, bestämmelser som gör det möjligt för rektor alt hålla kontakt med forskning och utveck­ling inom sitl ämnesområde.

Några remissinstanser har ansett alt rektor skall tillsältas av val­församlingen. Enligt regeringsformen skall emellertid statlig tjänst all­tid tillsättas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Rektor bör därför — i likhet med chef för statlig myndighet — enligl min mening förordnas av regeringen,

I likhel med vissa remissinstanser anser jag, till skillnad mot vad H 75 har föreslagit, att formerna för att inhämta förslag till innehavare av tjänst som rektor bör bestämmas lokalt. Det bör alltså ankomma på vederbörande högskolestyrelse atl ta ställning till om förslag skall avges tUl regeringen från en valförsamling eller av styrelsen. Styrelsen bör även ta ställning till om Ijänsl som rektor skall ledigförklaras eller ej,

I de fall då förslag tUl rektor skall avges av en särskild valförsamling bör denna, enligt min mening, ha den sammansättning som H 75 har föreslagit. Företrädarna för de studerande skall utses på sätt jag tidigare har angivit, I motsats till H 75 anser jag inte alt högskolestyrelsen skall yttra sig över valförsamlingens förslag. Det normala kommer rimligen att bli att valförsamlingens förslag följs.

Med anledning av de önskemål som har framförts från etl flertal remissinstanser beträffande formen för utseende av prorektor vill jag betona att det står högskolestyrelse fritt att inhämta förslag till pro­rektor frän samma valförsamling som nominerar innehavare av rektors­tjänsten,

H 75 har vad beträffar behörighel för rektorsljänst krävt "sådana vetenskapliga, pedagogiska och andra kvalifikationer som behövs för tjänsten", I likhet med H 75 anser jag att en sådan utformning av be­hörigheten för rektorsljänst innebär att hänsyn skall tas till de kvalifika­tioner som fordras för verksamheten som rektor vid varje särskild hög­skoleenhet. Jag biträder därför H 75:s förslag,

I övrigt ansluter jag mig till H 75:s förslag,

H 75:s författningsförslag innebär att i linjenämnden skall ingå före­trädare för lärare, assistenter och amanuenser samt företrädare för de studerande, för yrkeslivet med anknytning till nämndens ansvarsområ­de och, om så är lämpligt, för sådan högskoleutbildning som har an­knytning till nämndens ansvarsområde men inte ingår i detta. Var och en av dessa tre grupper skall representeras av så långt möjligt samma antal ledamöter. Därtill skall ingå en eller i vissa fall flera företrädare för den tekniska och administrativa personalen. Om särskilda skäl finns skall högskolestyrelsen kunna bestämma att inga representanter för yrkeslivet skall ingå i linjenämnden eller att de skall utgöra en mindre andel.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   139

Frågan om linjenämndernas sammansättning lämnas ulan erinran av flertalet remissinstanser. Socialhögskolan i Lund anser dock atl det saknas skäl för atl fackliga sammanslutningar skall garanteras infly­tande i linjenämnd och länskommillén för eftergymnasial utbildning i Halland menar atl företrädare för yrkeslivet alltid skall ingå i linje­nämnd, även om antalet i vissa fall kan vara mindre än för övriga grupper,

H 75 :s förslag belräffande linjenämnder överensstämmer i allt vä­sentiigt med vad som anfördes i prop. 1975:9 och som riksdagen läm­nade utan erinran. Jag ansluter mig till H 75:s förslag. Vidare förordar jag atl ledamöterna i linjenämnd, utom vad gäller företrädarna för de anställda, utses på del säll som H 75 har föreslagit. Företrädarna för lärarna bör alltså utses av lärare saml assistenter och amanuenser. Hög­skolestyrelsen bör kunna föreskriva alt högst en företrädare utses av högskolestyrelsen efter gemensamt förslag av den eller de arbetslagar-organisationer vid högskoleenheten som har medlemmar som är lärare och som är verksamma inom nämndens ansvarsområde, I tillämpliga delar bör samma ordning för utseende efter förslag av arbetstagar­organisationer gälla vid utseendet av representanter för den tekniska och administrativa personalen. Företrädarna för yrkeslivet och för annan högskoleutbildning bör utses av högskolestyrelsen, sedan förslag har inhämtats från berörda myndigheter och fackliga, bransch- och arbetsgivarorganisationer m, fl. Jag förutsätter att företrädarna för yr­keslivet kommer att utses bland sådana personer som har både erfaren­het av och fortlöpande kontakt med del yrkesområde som linjenämn­den avser. Beträffande linjenämnd som har inrättats av regionstyrelse bör samma ordning gälla med undantag av att de uppgifter som jag har förordat bör ankomma på högskolestyrelsen då bör fullgöras av regionstyrelsen eller den myndighet som regionslyrelsen bestämmer.

Jag har i det föregående redovisat hur företrädarna för de studerande skall utses,

H 75 föreslår, på grundval av 1975 års riksdagsbeslut, att ordföran­den i linjenämnden skall utses av högskolestyrelsen bland ledamöterna eller, om särskilda skäl föreligger, utanför linjenämnden, I linjenämnd som har inrättats av regionslyrelse skall ordföranden på enahanda sätt utses av regionslyrelsen. Som sådana särskilda skäl anges de fall där ordförandeskapet är en naturlig uppgift för befintliga innehavare av rektorstjänster m, fl, tjänster för pedagogiska och administrativa led­ningsuppgifter. Jag biträder förslagel.

Beträffande institutionsstyrelserna innebär H 75:s förfaltningsförslag att de skall bestå av prefekten, som är ordförande, saml företrädare för de anslällda och för de studerande vid institutionen. Andra leda­möter än prefekten skall utses genom val av berörda grupper vid in­stitutionen. Ingen valkorporation skall få välja mer än hälften av det antal styrelseledamöter som utses genom val.

 

Prop, 1976/77: 59                                                   140

Endast få remissinstanser yttrar sig över inslitationsstyrelsernas sam­mansättning och utseendet av ledamöter. Socialhögskolan i Göteborg anser atl i de fall det är fråga om en institution för utbildning med en viss yrkesinriktning, som t, ex, socionomutbildning, bör de lärare och konsulenter som inte kan ges ledamolskap i institutionsstyrelsen adjungeras vid alla sammanträden, Östergötlands läns landsting betonar att personalrepresentanterna bör ulses av berörda personalorganisatio­ner i enlighet med praxis på arbetsmarknaden i övrigt.

H 75 :s förslag beträffande sammansättning av institutionsstyrelser och andra arbetsenheter samt ordningen för utseendet av ledamöter överensstämmer med vad som anfördes i prop, 1975:9 och som riks­dagen lämnade utan erinran. Enligt vad jag tidigare har redovisat har berörda personalorganisationer anslutit sig till denna form för att utse ledamöter i institutionsstyrelser. Jag förordar således att H 75:s förslag genomförs.

Jag övergår nu till frågan om fakultets- och sektionskollegier och fakultets- och sektionsnämnder samt om formerna för att utse leda­möter i sistnämnda organ.

Enligt prop, 1975:9 skall i fakuUets/sektionskollegium ingå, förutom professorer och biträdande professorer, innehavare av fasta universitets-lektorat och motsvarande tjänster, I propositionen anfördes vidare all arbetsformerna inom fakulteter/sektioner borde effekliveras genom atl ett mindre ledningsorgan inrättades inom varje fakultet/sektion. Detta organ skulle bestå av företrädare för de inom fakulteten/sek­tionen verksamma, I propositionen framhölls också att det inte kunde uteslutas att det i vissa fall var angeläget att fördela uppgifterna på två eller flera nämnder och t, ex, ha elt särskilt organ för frågor om fors­karutbildningens innehåll och organisation. Dessa frågor borde emeller­tid övervägas ytterligare. Också frågan om representation för externa intressen i fakultets/sektionsnämnd skulle övervägas,

H 75 har haft i uppdrag att, i samråd med forskarutbildningsutred­ningen (FUN), behandla dessa frågor och atl framlägga förslag om bl, a. sammansättningen av fakultets/sektionsnämnder samt om former­na för att utse ledamöter i dessa, H 75 har utgått från att den ord­ning som bestäms på grundval av kommitténs förslag kan komma att gälla endast två budgetår med hänsyn till den tidsplan efter vilken FUN arbetar. Jag finner H 75:s utgångspunkt riktig. De föreskrifter som utfärdas om fakultets/sektionsorgan bör, som också FUN fram­håller, betraktas som provisoriska i awaktan på ställningstaganden till FUN:s kommande förslag.

H 75 föreslår nu att i fakultets/sektionskollegium skall ingå bl, a, samtliga innehavare av lärartjänster, för vilka krävs doktorsexamen eller motsvarande kompetens. Jämfört med vad som angavs i prop. 1975:9 innebär detta att kollegierna utvidgas med bl. a. docenter och forskarassistenter. Jag biträder förslaget och vill i sammanhanget hän-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   141

visa till vad föredraganden anförde i prop. 1975/76: 129 vid sin be­handling av frågan om elektorsförsamlingar för val av ledamöter i de nya forskningsråden.

Vidare föreslår H 75 all fakultets/sektionsnämnd skall beslå av fa­kultets/sektionskollegiets dekanus, som är ordförande, och dess pro­dekanus, som är vice ordförande, saml nio ledamöter nämligen fem ledamöter av fakultets/sektionskollegiet, två företrädare för de ansläll­da som medverkar i forsknings- och forskarulbildningsverksamheten inom fakulteten/sektionen samt två företrädare för de studerande som deltar i forskarutbildningen inom fakulteten/sektionen. Högskolestyrel­sen får, efter förslag eller hörande av fakultets/sektionskollegiet, utse en företrädare för verksamhel utanför högskolan i stället för en av de fem företrädarna för fakultets/sektionskollegiet. På samma säll får högskolestyrelsen, efter förslag eller hörande av den eller de arbets­tagarorganisationer som har medlemmar som är verksamma inom fa­kultets/sektionsnämndens ansvarsområde, utse en företrädare för verk­samhet utanför högskolan i stället för en av företrädarna för de an­ställda inom fakulteten/sektionen.

EnUgt H 75:s förslag kommer fakultets/sektionskollegiet alt företrä­das av sju ledamöter inklusive dekanus och prodekanus. Om inle sär­skilda skäl föranleder annat, skall enligt förslaget fyra av de sju leda­möterna vara professor eller biträdande professor, två vara professor, biträdande professor, docent eller forskarassistent samt en vara univer­sitetslektor.

H 75 föreslår vidare alt del för ledamöterna skall finnas personliga suppleanter.

H 75 anser del inle nödvändigt att närmare precisera vad de i det föregående nämnda företrädarna för verksamhel utanför högskolan skall representera. FUN däremot menar att en förutsättning för denna representation är, alt de som utses själva är verksamma inom forskning och utvecklingsarbete med anknytning till forskningen inom resp. fa­kultet/sektion. Jag delar på denna punkt FUN:s uppfattning och för­ordar atl, om företrädare för verksamhet utanför högskolan utses i fakultets/sektionsnämnd, dessa skall vara verksamma i forsknings- och utvecklingsarbete som har anknytning till nämndens verksamhetsom­råde.

Viss kritik har riktats från remissinstanserna belräffande antalet stu­deranderepresentanter i fakultets/sektionsnämnden, vilket anses vara för lågt. Jag är för närvarande inte beredd att förorda någon ändring i H 75:s av FUN biträdda förslag på denna punkt. Jag erinrar om vad jag i det föregående har sagt om möjligheten till insyn och med­verkan i olika organs verksamhel genom att suppleanterna kan ges närvaro- och yttranderält. Jag biträder också i övrigt H 75:s förslag beträffande sammansättningen av fakultets/sektionsnämnd.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   142

Beträffande formerna för utseende av ledamöter i fakultets/sektions­nämnd bör företrädarna för fakultets/sektionskollegiet, som H 75 före­slår, ulses av detta. Företrädarna för de anställda bör ulses av hög­skolestyrelsen efter förslag av de arbetargarorganisalioner som har med­lemmar verksamma inom nämndens ansvarsområde. Jag har i del före­gående redovisat hur representanterna för de studerande skall utses. Om företrädare för forsknings- och utvecklingsarbete utanför högskolan ut­ses bör detta göras av högskolestyrelsen efter förslag av fakultets/sek­tionskollegiet resp. berörda arbetstagarorganisationer.

Jag övergår nu till frågor rörande sammansättningen av region­styrelserna och formerna för att utse ledamöter i dem.

Enhgt prop. 1975:9 och riksdagsbeslutet i anledning härav skall ca två tredjedelar i regionstyrelsen företräda allmänna intressen och ca en tredjedel företräda dem som är verksamma inom högskolan. Riksdags­beslutet innebar vidare atl antalet ledamöter skulle övervägas ytter­ligare i organisationskommittéerna och att formema för att utse före­trädarna för allmänna intressen skulle prövas i samband med ställnings­tagandena till länsberedningens förslag rörande sättet att utse ledamö­ter i länsstyrelsema,

H 75 har i sitt förslag rörande antalet ledamöter i regionstyrelserna haft att utgå från det nämnda riksdagsbeslutet och föreslår att an­talet ledamöter i regionstyrelsen skall vara 18—21, varav 11—14 före­trädare för allmänna intressen och sju företrädare för verksamheten i högskolan, H 75 föreslår således att antalet företrädare för allmänna intressen skall kunna skifta mellan olika regionstyrelser, detta bl, a. med hänsyn tiU att antalet ingående län varierar. Bland de sju ledamöter som skall hämtas inom högskolan skall två vara företrädare för verk­samheten, tre företrädare för de anslällda — en för varje berörd ar­betstagarorganisation — och två företrädare för de studerande. Denna fördelning överensstämmer med förslagen från samtliga regionkom­mittéer.

Huvuddelen av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan till­styrker H 75:s förslag belräffande sammansättningen av regionslyrel­sen, bl. a, TCO och LO, som betonar vikten av att de tre personal­organisationer som deltagit i kommittéarbetet med högskolereformen blir representerade för den anställda personalen i samtliga regionstyrel­ser. Avvikande uppfattning har bl, a, Sveriges sjuksköterskeelevers för­bund och Svenska laboralorieassislenlelevföreningen, som båda menar att principen en tredjedel lärare, en tredjedel studerande och en tredje­del representanter för övriga intressen skall gälla även i regionstyrelsen, samt förskoleseminariet i Göteborg, som anser att de studerande skall representeras av minst tre ledamöter.

Skolöverstyrelsen anser att länsskolnämnderna bör vara företrädda i regionstyrelsen. I andra hand förordas att behovet av samverkan mel-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   143

lan de båda organen kommer till ullryck i förordningen med instruk­tion för regionslyrelsema.

För egen del anser jag all antalet ledamöter i regionstyrelsen bör vara 21, varav 14 bör företräda allmänna intressen och sju verksam­heten inom högskolan med den fördelning på olika grupper som H 75 föreslår. Härigenom bör del enligt min uppfattning bli möjligl att ge styrelserna en sammansättning som tillgodoser kravel på en bred och allsidig representation samlidigl som de bör kunna arbeta effektivt.

1975 års riksdagsbeslut innebar att formerna för att utse represen­tanterna för allmänna intressen i regionslyrelsen skulle prövas i sam­band med ställningstagandena lill länsberedningens förslag. Med hän­visning lill dessa har H 75 avstått från alt lägga fram förslag i detla avseende liksom även beträffande formerna för att utse företrädare för de anställda och för de studerande i regionstyrelsen. H 75 anser det dock givet att företrädarna för de anslällda och för de studerande i realiteten skall ulses av berörda organisationer.

Länsberedningens förslag behandlades (prop. 1975/76:168, KU 1975/76:55, rskr 1975/76:370) av riksdagen vid 1975/76 års riksmöte. Frågan om utseende av ledamöterna i länsstyrelsen — utöver landshöv­dingen — underställdes på nytt riksdagen genom prop, 1976/77:19 (KU 1976/77:12), Riksdagens beslut blev att länsstyrelsens 14 leda­möter — utöver landshövdingen — skall utses av landstingen.

De motiv som gäller för alt landslingen skall ha liU uppgift att utse representanter i länsstyrelsernas styrelser borde, enligt min uppfattning, i princip gälla också för regionslyrelsema. Jag har därför noga över­vägt detta alternativ för utseende av ledamöter i regionslyrelsen och de konsekvenser som elt sådant förfaringssätt skulle ha. Jag har därvid kommit till följande slutsats. Alt låta landslingen utse ledamöter i regionstyrelserna skulle medföra stora praktiska och tekniska svårig­heter. Jag vill i sammanhanget endast erinra om alt verksamhetsområ­det för en regionslyrelse omfattar sex län och för en annan region­slyrelse sex län och en kommun utanför landsting. Detta bör jämföras med att ledamöterna i länsstyrelse ulses av ett landsling och i två län av ett landsting och en kommun. I många fall skulle del, om landstingen utsåg ledamöter, bli omöjligt alt uppnå en rimlig politisk balans i re­gionstyrelserna. Enligt min uppfattning bör därför regeringen utse de här avsedda ledamölerna i regionstyrelserna. De principer som del nämnda riksdagsbeslutet vilar på bör därvid vara vägledande. Målet är med andra ord alt uppnå allsidighet och politisk balans i regionstyrel­sernas sammansättning. Givetvis bör regeringen inhämta synpunkter från berörda kommuner och landsling samt arbetsmarknadsorganisa­tioner m. fl. på vUka personer som lämpligen bör ingå i styrelserna.

Jag förordar således atl samtliga de ledamöter som företräder all-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   144

manna intressen i regionstyrelserna däribland ordföranden skall utses av regeringen.

Vad beträffar utseendet av övriga ledamöter i regionslyrelsen delar jag H 75:s uppfattning att de båda företrädarna för verksamheten in­om högskolan skall utses av regeringen. De tre företrädarna för de anställda inom högskolan bör ulses av regeringen efter förslag från be­rörda arbetstagarorganisationer. Företrädarna för de studerande bör utses av regeringen efter förslag från berörda sluderandeorganisationer,

2.6   Vissa övriga frågor

Föredraganden

iag kommer under delta avsnitt att i korthet ta upp vissa övriga frågor som bl, a. har berörts i förslagen från den centrala organisations­kommittén för högskolereformen (H 75) eller på annat sätt har sam­manhang med de frågor som jag har berört i det föregående,

2.6.1    Studieorganisatoriska frågor

Enligt riksdagens beslut år 1975 skall högskoleutbildningen organi­seras dels i utbildningslinjer, dels i enstaka kurser. Utbildningslinjerna kan vara dels aUmänna, dels lokala och individuella. Allmänna utbild­ningslinjer skall inrättas av regeringen, medan lokala och individuella linjer inrättas vid läroanstalterna. Utbildningsutskottet uttalade (UbU 1975:17 s, 49) i detta sammanhang att det förutsatte atl frågor om in­rättande av helt nya utbildningsvägar såsom allmänna utbildningslinjer skulle underställas riksdagen,

H 75 har i sitt förslag till förordning om högskoleutbildning infört ett nytt studieorganisaloriskt begrepp, påbyggnadslinjen. Påbyggnads­linjerna täcker vissa utbildningar som regelmässigt knyter an tUl ge­nomgången grundläggande högskoleutbildning och för vilka ett regel­system av samma innebörd som det som skall gälla för de allmänna linjerna bedöms som nödvändigt. De berörda utbildningarna har tidi­gare i förarbetena och i 1975 års riksdagsbeslut klassificerats som en­staka kurser. Påbyggnadslinje får alltså betraktas som en del av den grundläggande utbildningen. Inom denna ingår påbyggnadslinje van­ligen i ett utbildningsprogram där den första etappen utgörs av en all­män utbildningslinje. Jag har godtagit H 75's förslag, vilket också återspeglas i den linjeförteckning för högskolan som bör fogas till pro­tokollet i detta ärende som bilaga 2. Jag vill i detla sammanhang fram­hålla att det även för andra utbildningar än de som rimligen kan be­nämnas linjer kan finnas skäl att föreskriva att de skall anordnas på visst sätt, eventuellt i anslutning till viss annan utbildning, och bekostas inom ramen för ett sektorsanslag. Jag tänker härvid bl. a, på den till ekonomiföreståndarlinjen nära hörande kursen i dietik och på vissa

 

Prop. 1976/77: 59                                                   145

vårdyrkesutbildningar. För dessa utbildningar kan enligt min mening benämningen linjeanknuten kurs vara lämplig. Sådan kurs är med andra ord en enstaka kurs som av särskilda skäl bör vara så nära anknuten tiU en allmän utbildningslinje att kostnaden för den bör bestridas ur sektorsanslag.

Jag vill även något beröra frågan om kombinationsutbildningarnas framtida motsvarighet. Den av universitetskanslersämbetet (UKÄ) och skolöverstyrelsen (SÖ) sedan budgetåret 1969/70 bedrivna försöksverk­samheten med kombinerad gymnasieutbildning och utbildning vid de filosofiska fakulteterna bör upphöra med utgången av innevarande bud­getår. Från och med den 1 juli 1977 bör i enlighet med H 75:s förslag vissa av de nuvarande kombinationsutbildningarna anordnas som all­männa utbildningslinjer, I en del fall kommer sannolikt viss sådan ut­bildning att ges som lokal linje. Såsom kommer att framgå vid min anmälan av anslaget Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken har jag beräknat medel under högskolans anslag även för den del av utbildningen som hittiUs har anordnats inom gymnasie­skolan. I samband med att försöksverksamheten upphör bör nämligen UtbUdningen ges ett enhetUgt huvudmannaskap. Jag finner det mest än­damålsenligt att detta sker genom att ansvaret läggs på den statiiga högskolan. Detta bör dock inte utesluta elt fortsatt samordnat resurs­utnyttjande mellan gymnasieskolan och högskolan i de fall detta är ändamålsenligt. Lämpligen bör det ske genom att viss del av utbild­ningen förläggs till gymnasieskolan efter lokal överenskommelse mel­lan berörda myndigheter. Därvid bör utbildningen kunna ingå i under­laget för gymnasieskolans tjänsteorganisation och således också påverka poängsystemet. Slutlig reglering av kostnaderna för lärare och skol­ledare inom gymnasieskolan för sådan utbildning bör kunna ske mellan berörd länsstyrelse och högskolestyrelse. Jag återkommer vid en senare tidpunkt till regeringen i detta ärende.

Jag tar nu också upp vissa frågor som har aktualiserats genom forskarutbildningsutredningens (FUN) förslag tiU bestämmelser rörande forskarutbildning. De är avsedda att — som ett provisorium — ingå i de föreskrifter om högskolan som regeringen skaH meddela, I förslaget förordar FUN bl. a. att för allmän behörighet att antas till forskar­utbildning skaU gäUa genomgången allmän utbildningslinje om lägst 120 poäng eller motsvarande kunskaper förvärvade på annat sätt. Här­utöver skall i vissa fall gälla som särskilt behörighetskrav studier om minst 60 poäng i det ämne som forskamtbildningen avser. Trots att detta förslag — såsom utredningen själv framhåller — medför vissa nackdelar genom att staderande från stora delar av högskolan blir behöriga först efter särskild prövning, anser jag det godtagbart med hänsyn tUl dess interimistiska karaktär. Jag förutsätter med tanke på att forskarutbildning kan komma att utvecklas i anknytning tiU linjer

10   Riksdagen 1976/77.1 saml nr 59

 

Prop. 1976/77: 59                                                   146

där sådana nu saknas, att villkoren fortlöpande ses över. Del är enligl min mening angeläget atl underlätta för studerande som önskar gå vidare till forskarutbildning alt skaffa sig erforderlig särskild behörig­het. Jag avser därför atl föreslå regeringen atl införa en beslämmelse som ger de studerande rätt att i omedelbar anslutning lill genomgången allmän, lokal eller individuell utbildningslinje få fördjupa sina stu­dier med 40 poäng i syfte atl vinna behörighel för forskarutbildning. Det ankommer på högskolestyrelsen att inom ramen för givna me­del planera utbudet av sådana fördjupningsstudier så all det står i överensstämmelse med antagningskapacitet lill forskarutbildningen. Härutöver kommer naturligtvis även att finnas möjlighet lill komplet­terande studier genom enstaka kurser, Ulredningen har också före­slagit att fakultets- eller sektionsnämnd före varje läsår skall fastställa det högsta anlal studerande för forskarutbildning som får finnas an­tagna i varje ämne.

Enligt nuvarande bestämmelser får utbildningsnämnd om det är oundgängligen nödvändigt fastställa ett högsta anlal forskarstuderande som får påbörja forskarutbildning inom visst ämnesområde.

Frågor om forskarutbildningens dimensionering i stort utreds allt­jämt av FUN, I awaktan på prövningen av FUN:s slutliga förslag i ämnet bör enligt min mening nuvarande ordning bestå.

Jag vill slutligen innan jag lämnar de studieorganisatoriska frågorna något kommentera den förteckning över allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer som jag i annal sammanhang avser föreslå regeringen att fastställa. En preliminär sådan bör som jag tidigare angivit fogas till protokollet från regeringssammanträdet som bilaga 2.

H 75 avgav i samband med förslaget lill högskolelag även ett förslag till förteckning över allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer. Del fortsatta beredningsarbetet har visat att främst tidpunkten för infö­randet av vissa av dessa linjer av olika skäl kan ifrågasättas. Det gäller bl. a. de linjer som motsvarar den nuvarande sjöbefälsutbildningen och vissa linjer inom sektorn för ulbildning för kultur- och informations­yrken, A andra sidan föreligger det enligt min mening även skäl för vissa kompletteringar av den föreslagna förteckningen.

Inom sektorn för utbildning för administrativa, ekonomiska och so­ciala yrken anser jag att den från flera håll föreslagna samhällsvelar-linjen bör föras upp som aUmän linje redan från 1 juli 1977, H 75 har här förordat att linjen i första hand bör prövas som lokal linje. Enligt min bedömning föreligger dock inga skäl att behandla detta förslag annorlunda än den som studieorganisatorisk konstruktion snarlika kul-tarkommunikationslinjen, vilken av H 75 har föreslagits som allmän linje. Samtidigt bör den filosofisk-samhällsvetenskapliga linjen kunna utgå som aUmän linje. Den har rönt låg efterfrågan och kommer dess­utom att lill vissa delar få en bättre ersättning i samhällsvetarlinjen.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   147

Frågan om fritidsledarlinjens och ungdomsledarlinjens framlida inpla­cering i yrkesutbildningssektor kan komma att påverkas av de förslag folkhögskoleulredningen i enlighet med sina direktiv kommer att fram­lägga i sitt slutbetänkande under våren 1977,

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) har i december 1976 hem­ställt om förlängning av vissa utbildningslinjer inom sektorn för ad­ministrativ, ekonomisk och social yrkesutbildning. Förslaget ansluter till nu gällande bestämmelser för motsvarande utbildningar. Jag har erfarit att önskemål om förlängning av linjer eller om all en variant av linje skall kunna överstiga det för linjen fastställda poängtalet kommer alt framställas även inom andra sektorer. Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga när jag kan överblicka begärda förändringar och deras budgetmässiga konsekvenser.

Jag anser vidare att förteckningen bör kompletteras i vad avser sek­torn för utbildning för undervisningsyrken, EnUgt vad som kommer att framstå i det följande vid statsrådet Mogårds anmälan av anslaget Ul­bildning för undervisningsyrken bör en särskUd folkhögskollärarlinje inrättas. Utbildningens särart motiverar en sådan åtgärd. Likaså bör, enligt vad jag under hand har erfarit från statsrådet Mogård, hem­språkslärarutbildningen inrättas som en allmän utbildningslinje. Delta ställningstagande är dock preliminärt i avvaktan på riksdagens beslut med anledning av den kommande propositionen om utbildning av för­skollärare och fritidspedagoger, I denna proposition kommer förslag om utbildning av hemspråkslärare att underställas riksdagen,

2.6.2    Betyg

Beträffande betygen i högskoleutbildningen innebar riksdagsbeslutet år 1975 att en större enhetlighet i betygssätlningen skulle eftersträvas. Betygsskalan underkänd, godkänd, väl godkänd skulle utgöra en rikt­punkt för betygsättningen i avvaktan på en mera genomgripande över­syn av betygssystemet i högskolan. Möjligheter till variation skulle emellertid finnas. Del skulle således vara möjUgt att vid vissa utbild­ningslinjer och kurser avstå från att använda betygsgraden väl god­känd. Vidare framhölls atl man vid de utbildningar inom det konst­närliga området där i dag inga betyg förekommer även i framtiden skulle kunna avstå från att ge betyg.

Inom utbildningsdepartementet har därefter gjorts en kartläggning av de nuvarande betygssystemen i högskoleutbildning och hur dessa be­tyg används (Betyg -76, DsU 1976: 4), Med denna som grund genom­fördes under våren 1976 en serie överläggningar med företrädare för olika utbildningar, både lärare och studerande, samt för berörda arbets­givar- och arbetstagarorganisationer, Ulöver detta har en livlig debatt om betygen i högskoleutbildning pågått. Genom uppvaktningar, demon­strationer och på andra sätt har man ställt kravet att utbildningsresul-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   148

talen vid skilda utbildningslinjer eller grupper av linjer skall bedömas endast med belygsgraden godkänd — icke godkänd. Ett antal skrivelser med begäran om ändrade betygsregler har också inkommit till utbild­ningsdepartementet såväl från olika grupper av studerande som från andra företrädare för skilda utbildningar. Enstaka grupper har därvid framfört uppfattningen all fler än tre betygssteg bör användas vid de ulbildningar som de företräder. Även under remissbehandlingen av H 75 :s förslag har betygsfrågan berörts. Av de remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga har flertalet uttalal sig för betygsskalan god­känd — icke godkänd.

Bland de skäl som har anförls mot de graderade betygen är det vik­tigaste alt dessa motverkar elt uppfyllande av utbildningens mål, t, ex, genom att försvåra eller omöjliggöra vissa arbetsformer som grupp- och projektarbeten. Sådana arbetsformer tillämpas redan i stor utsträckning och utvecklas allt mer och i alll fler utbildningar. Betygen anses också skapa betygshels och en för del pedagogiska arbetet ofta skadlig kon­kurrens mellan de studerande. Man är emellertid inte omedveten om att en tvågradig betygsskala kräver nya regler för tillträde till viss fort­satt utbildning och atl den i anställningssituationen kan ge utrymme för en mer informell och kanske godtycklig bedömning.

Bl,a, de synpunkter som på olika sätt kommit fram under den tid som har förflutit sedan riksdagsbeslutet år 1975 fattades har lett mig till uppfattningen alt betygssättningen i högskolan bör övervägas på nytt och efter delvis nya riktiinjer.

Frågan om att använda färre betygssteg än de tre riksdagen har angivit som riktpunkt måste enligt min mening bedömas från fall till fall efler de särskUda förutsättningar som gäller för varje enskild ut­bildning. Man bör därvid särskilt ta hänsyn till betygssystemets kon­sekvenser inom utbildningen och för den pedagogiska utvecklingen. Betygens informationsvärde vid anslällning och vid antagning till vida­reutbildning måste vidare beaktas liksom den betygspraxis som har ut­vecklats vid respektive utbildning. Inte minst viktigt är atl ta hänsyn till den inställning lill betygen som har visats av berörda parter — bl.a. lärare och studerande samt de fackliga organisationerna och arbets­givarorganisationerna.

Regeringen har den 21 oktober 1976 gett berörda myndigheter i uppdrag att förbereda fastställandet av utbildningsplaner för allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer i högskolan enligt en till upp­draget bifogad förteckning. Detta uppdrag har senare kompletterats med ett uppdrag till skolöverstyrelsen (SÖ) och universitets- och hög­skoleämbetet (UHÄ) i samråd att förbereda fastställandet av utbUd-ningsplaner för vissa utbildningslinjer inom vårdområdet.

Regeringen har vidare, den 25 november 1976, utfärdat en förord­ning med provisoriska föreskrifter om allmänna utbildningslinjer och

 

Prop. 1976/77: 59                                                   149

påbyggnadslinjer inom grundläggande högskoleutbildning. Enligt denna förordning har UHÄ, styrelsen för jordbrukets högskolor och statens veterinärmedicinska anstalt samt SÖ och UHÄ i samråd att fastställa utbildningsplaner för allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer inom vederbörande myndighels verksamhetsområde. Enligt beslut den 13 januari 1977 har regeringen föreskrivit atl vederbörande myndig­heter i samband med fastställandet av utbildningsplaner också skall ange vilket betygssystem som skall tillämpas vid varje Unje. Myndig­heterna skall vid behandlingen av betygsfrågorna följa riktlinjer av den innebörd som jag har redovisat i det föregående, Inga avvikelser från den tregradiga betygsskalan skall dock göras beträffande utbildningar, vilkas betygsförhållanden f, n, utreds i särskild ordning. Sålunda har 1974 års lärarutbildningsutredning i uppdrag att med förtur behandla betygsättningen inom samtliga lärarutbildningar utom förskollärär- och fritidspedagogulbildningarna, Betygsätlningen inom de sistnämnda ut­bildningarna kommer att behandlas i samband med de förslag om re­formerad förskollärär- och fritidspedagogutbildning som statsrådet Mogård senare kommer atl föreslå regeringen alt lägga fram för riks­dagen vid 1976/77 års riksmöte.

Ett antal skrivelser till regeringen i betygsfrågan har i samband med det nämnda uppdraget överlämnats till berörda ämbetsverk.

2.6.3 Examensbenämning

Riksdagen uttalade i anledning av prop, 1975:9 (UbU 1975:17) att den inte hade något att erinra mot att ett system med examenstitlar bevaras för dem som genomgått utbildningslinjer. Riksdagen förutsatte emeUertid en sådan utveckling av systemet att titlarna genereUt skulle komma att ge meningsfull information om den genomgångna utbildning­ens innehåll eller i varje fall huvudsakliga inriktning. H 75 har inte närmare berört denna fråga. Jag ansluter mig för egen del till riks­dagens uttalande. Det ligger ett värde i examensbenämningar som ger information om utbildningens inriktning, innehåll och omfattning. Det bör enhgt min mening ankomma på UHÄ att närmare utveckla möj­ligheterna att använda examensbenämningar. Därvid bör prövas om i varje fall för längre utbildningslinjer skall finnas examensbenämningar av den karaktär som riksdagen har angivit,

2.6.4 Tjänsteorganisatoriska frågor

Jag övergår nu till att i korthet beröra vissa tjänsteorganisatoriska frågor, H 75 har till regeringen överlämnat ett förslag till förordning om lärare vid statliga högskoleenheter. Förslaget innebär i huvudsak en teknisk bearbetning av nu gällande föreskrifter och medför jäm­förelsevis ringa sakliga förändringar. H 75 påtalade dock i detta sam-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   150

manhang behovet av mer långtgående förändringar i tjänsteorganisa­tionen inom högskolan.

H 75:s förslag till bestämmelser för tjänster som lärare inom hög­skolan bör enligt min uppfattning i allt väsentligt ligga tUl grund för tjänsteorganisationens utformning. Jag återkommer i annat samman­hang lill regeringen i denna fråga. Högskolereformen aktualiserar emellertid i vissa avseenden behovet av en mer genomgripande och långsiktig förändring av lärartjänsteorganisationen främst vad avser tjänster for den grundläggande utbildningen. Ett utredningsarbete av den omfattning som sådana ställningstaganden förutsätter har inte kun­nat genomföras under den förhållandevis korta tid som H 75 har ar­betat. Jag vill här anmäla min avsikt att inom kort föreslå regeringen att bemyndiga mig att tillkalla en särskild utredning för detta ändamål. Till de centrala arbetsuppgifterna för denna utredning kommer att höra en prövning av möjligheterna att i olika avseenden stärka tjänsteorgani­sationens anknytning till yrkeslivet utanför högskolan, samt frågan om lärartjänster för den kommunala högskoleutbildningen. Den sistnämnda frågan har jag tidigare berört i samband med min anmälan av vissa frågor om kommunal högskoleutbUdning.

H 75 har i sitt förslag till förordning om högskoleutbildning för­ordat en beslämmelse av innebörden att läsårets längd skall vara 40 veckor såvida inte regeringen eller myndighet som regeringen utser föreskriver annat. Läsårels längd varierar kraftigt mellan de utbildning­ar som kommer att ingå i den nya högskolan. För lärarhögskolornas del anges läsårets omfattning till 40 veckor i lärarhögskoleförordning­en (1968:318), I universitetsförordningen (1964:461) föreskrivs att läs­året normalt skall omfatta 270 dagar, medan motsvarande regel för t. ex. statens dansskola är 32 veckor.

Jag ansluter mig till H 75 :s uppfattning om behovet av att i viss utsträckning kunna anpassa läsårets längd till utbildningens art, H 7S:s förslag är enligt min mening väl avvägt. Jag förordar att läsårets längd fastställs till 40 veckor samt att regeringen inhämtar riksdagens be­myndigande att för viss utbildning få föreskriva att läsåret skall ha annan längd om det behövs av utbildningsorganisatoriska skäl.

2.6.5    Genomförande

Högskolelagen och förordningar som rör den nya högskolan bör träda i kraft den 1 juli 1977. Samtidigt som dessa författningar sätts i kraft upphävs de flesta äldre föreskrifter för den utbildning som kommer att höra till den nya högskolan. De nya föreskrifterna om hög­skolan föranleder också följdförändringar i skilda författningar. Dessa ändringar är dock företrädesvis av redaktionell natur.

I syfte att underlätta genomförandet av en ny högskoleorganisation kommer jag senare denna dag att föreslå att regeringen utfärdar före-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   151

skrifter om interimistiska organ för högskolan. Dessa interimistiska organ skall omedelbart börja planera och förbereda frågor om hög­skolan. Med hänsyn lill den korta lid som återstår till den 1 juli 1977 då högskolan skall införas, måste förberedelser kunna vidtas redan innan riksdagen fatlat beslut i anledning av vad jag förordar. Alla ål­gärder måsle givetvis vidtas med reservation för riksdagens beslut.

De interimistiska organen bör få i uppdrag att fullgöra alla de upp­gifter som behövs för att högskolans verksamhet skall kunna börja den 1 juh 1977.

Jag kommer alt föreslå att de nuvarande regionala organisationskom­mittéerna skall fullgöra regionstyrelseuppgifter under tiden t. o. m, den 30 juni 1977, I var och en av kommittéerna ingår i dag en studerande­representant. Som har framgått av det föregående har jag i fråga om sammansättningen av regionslyrelsen efter den 1 juli 1977 föreslagit att antalet företrädare för de studerande skall öka från en till två. Med hänsyn lill att den interimistiska regionstyrelsen skall vidta viktiga för­beredelseåtgärder avseende bl. a. hela den grundläggande högskoleut­bildningen inom regionen anser jag i likhet med H 75 atfstarka skäl talar för att antalet företrädare för de studerande även för liden t, o, m, den 30 juni 1977 är två. Jag kommer därför att föreslå regeringen att bemyndiga mig att tillkalla ytterligare en företrädare för de studerande för var och en av högskoleregionerna.

Jag kommer vidare att föreslå att en interimstyrelse inrättas för var och en av de i det föregående föreslagna högskoleenheterna. Jag anser del vara principiellt riktigt och praktiskt ändamålsenligt att interimsty-relsen till sin sammansättning motsvarar den blivande permanenta sty­relsen. Genom att de nya principerna för avvägningen av olika intres­sens inflytande i högskoleenheternas ledning därigenom kommer att gälla genast efter riksdagsbeslutet garanteras en önskvärd kontinuitet mellan förberedelseskedet och tiden efter det att den nya organisationen har trätt i kraft. För ett förtroendefullt samarbete och för en smidig anpassning av olika delar av den blivande högskolan till en ny organi­sation är det också av vikt att i detta planeringsstadium företrädare för skilda läroanstalter och verksamheter får möjlighet att medverka. Jag kommer därför att föreslå att interimstyrelsens närmare samman­sättning efter samråd med berörda läroanstalter och delar av läroan­stalter faststäUs av vederbörande interimistiska regionstyrelse.

Vad gäller andra interimistiska organ som inrättas under interim-styrelsen bör dessa enligt min mening till sin sammansättning motsvara organen i dess permanenta form. Jag avser att överlåta åt regionkom­mittéerna, eller efter deras bemyndigande interimstyrelserna, att fatta beslut om inrättande av berörda interimistiska organ. Jag kommer även att föreslå en ordning för nominering under våren 1977 av rektor vid blivande högskoleenhet.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   152

2.7    Hemställan

Med hänvisning tUl vad jag nu har anfört hemställer jag

dels att regeringen föreslår riksdagen att

1. antaga de inom utbildningsdepartementet upprättade förslagen tiU

a)    högskolelag,

b)   lag om obligatoriska studerandesammanslutningar,

c)    lag om elektorsförsamling vid högskoleenhet,

d) lag om ändring i universitetsförordningen (1964: 461),

e) lag om ändring i förordningen (1964:538) om socialhögskolorna,

f) lag om ändring i förordningen (1965:494) med stadga för jordbru­
kets högskolor,

g) lag  om  ändring  i  förordningen  (1967:236)  om  journalisthög­
skoloma,

h) lag om ändring i förordningen (1967:273) om gymnastik- och

idrottshögskolorna,

i) lag om ändring i förordningen (1968:318) om lärarhögskolorna,

i) lag om ändring i förordningen (1972:308) om bibUotekshögskolan,

2.  godkänna den indelning i högskoleenheter som jag har förordat,

3.  godkänna de riktUnjer för kommunal högskoleutbildning som jag har redovisat,

4.   bemyndiga regeringen att göra ändringar av statsbidragsreglerna
för kommunal högskoleutbildning enligt vad jag har förordat,

5.    bemyndiga regeringen att föra rektors bottentjänst över stat,

dels att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag i övrigt har anfört.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   153

3    Vissa utbildningar

3.1 Ändringar i journalistutbildningen

3.1.1 Nuvarande journalistutbildning

Journalistutbildning med staten som huvudman har pågått sedan år 1962, då joumalistinstituten i Stockholm och Göteborg inrättades (prop. 1962: 59, SU 1962: 96, rskr 1962: 227), Utbildningen var först ettårig och hade i viss mån karaktär av försöksverksamhet. År 1967 ombilda­des instituten till nuvarande journalisthögskolor med tvåårig samman­hållen yrkesutbildning som omfattar en ettårig grundkurs följd av en termins studiepraktik och en termins fördjupningsstudier, (Jfr prop. 1967: 43, SU 1967: 86, rskr 1967: 199),

Grundkursen omfattar ämnena dagspressjournalislik, grafisk teknik, källkritik med statistik, massmediekunskap, nationalekonomi, populär-pressjournalistik, radio- och TV-journalistik, rättskunskap med press­etik, sociologi och psykologi, språkvård och stilistik, statskunskap med intemationell politik samt övningstidningar.

Fördjupningsstudierna kan bedrivas antingen på en presslinje eller på en informationslinje. Vid dessa linjer finns ämnena grafisk teknik, in­formationsteknik, konsumtionskunskap med miljökunskap, massmedie­kunskap, nationalekonomi, redigering med grafisk formgivning, repor­tage, samhällsvetenskap, sociologi och psykologi, språkvård och stilistik, undersökningsmetodik samt övningstidningar. Högskolans styrelse upp­rättar plan över studiegången. Timplan faststäUs av regeringen.

I prop. 1967: 43 framhöll föredraganden att den journalistiska yrkes­träningen bör ge de studerande vana att systematiskt söka efter källor, att kritiskt och metodiskt granska tillgängligt material samt att korrekt — vad gäller såväl innehåll som språklig utformning — presentera in­formation. Strävandena efter integration mellan teoretisk utbildning och praktisk tillämpning bör därför prägla såväl studiegången i dess helhet som utbildningens uppläggning i de enskilda ämnena.

Vid vardera högskolan finns 120 nybörjarplatser. Som allmänna vill­kor för tillträde gäller att den sökande skall ha genomgått fackskola, gymnasium eller motsvarande utbildning eller ha betyg från sådan ut­bildning i ämnena svenska, engelska, samhällskunskap och historia. Även den som saknar nu nämnda utbildning är behörig att antas som studerande om han på grund av utbildning, praktisk erfarenhet eller annan omständighet kan antas vara i stånd att tillgodogöra sig under­visningen. Urvalet bland behöriga sökande sker genom särskUda prov i två steg där det första steget består av psykologiska test, nutidsoriente-ringsprov och arbetsprov och det andra omfattar två arbetsprov och in­tervjuer. Den senare delen av prövningen avser endast de 240 bästa i urvalssteg ett.

 

Prop. 1976/77: 59                                                                  154

I mån av plats får yrkesverksamma journalister antas som specialele­ver för fortbildning vid presslinjen eller informationslinjen.

Varje högskola leds av en styrelse. Den har vid sin sida lärarråd och utbildningsnämnd. Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) är nu­mera central myndighet för de båda journalisthögskolorna. Vid hög­skolorna finns anställda bl. a. universitetslektorer i teoretiska ämnen och lektorer i praktiska ämnen,

3.1.2 Utredningen

Den med stöd av Kungl, Maj:ts bemyndigande den 25 maj 1973 tiU-kaUade sakkunnige för översyn av utbildningen vid journalisthögskolor­na har avgivit sina förslag i betänkandet (SOU 1975: 25) A jour. För­slagen innebär följande.

Utvärdering

Utredningen framhåller inledningsvis att uppgiften har varit alt ta ställning till ett antal frågor omkring journalisthögskoleutbildningen som har aktualiserats under årens lopp, men att det inte har varit fråga om förändringar från grunden av utbildningen. För att få en uppfattning om utvecklingen och läget på området har utredningen gått ul med en­käter till tidigare elever, olika tidningsföretag, journalistklubbar samt Sveriges Radio AB och på annat sätt haft kontakter med olika intressen­ter. Syftet med undersökningarna har varit att granska den nuvarande utbildningen i relation till de uppställda målen. Därvid har man under­sökt dels avnämamas inställning till ulbildningsresultaten dels i vad mån utbildningen upplevs som ändamålsenlig bland dem som genomgått den och nu är verksamma som journalister.

Utredningen finner det vanskligt att uttala sig om målet för utbild­ningen har uppnåtts eller inte, eftersom målet för utbildningen är så allmänt formulerat. Av enkätsvaren och kompletterande undersökningar drar man dock vissa slutsatser. I fråga om vissa färdighetsmoment skul­le tydligen företagsledningarna önska något mer av de utbildade. Kun­skapsnivån inom områdena ekonomi och arbetsmarknad får i enkätsva­ren en låg värdering i såväl företagsledningamas som journalisternas bedömning. Kommunalpolitik tillhör de områden som av förelagsled­ningar och klubbar får de lägsta värderingarna. Vissa organisationer har påtalat brister hos de utbildade joumalisterna vad gäller kunskaps­nivån inom samhällsområden som kommuner, intresseorganisationer och folkrörelser och därvid fått stöd i enkäten. Den av UKÄ tillsatta intemationaliseringsutredningen har påtalat brister i utbildningen i frå­ga om kunskaper om internationella förhållanden. Dess syn delas emel­lertid inte av dem som är verksamma inom massmedierna.

Bedömningen av måluppfyllelsen är ganska positiv när del gäller käl­lor och materialgranskning liksom språkbehandling och redigeringsför-mäga.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   155

Sammanfattningsvis kan sägas att de studerande verkar av enkätsva­ren att döma i stort sett vara nöjda med journalisthögskoleulbildningen. Däremot har från organisationer, myndigheter och utredningar fram­förts vissa kritiska synpunkler framför alll i fråga om journalisternas samhäUsorientering.

I debatten om journalistutbildningen har kommit fram åsikter om vä­sentliga skiUnader i resultat vid de båda journalisthögskolorna. Enligt utredningen har dessa åsikter inte slöd i enkätresultatet.

Journalisthögskoleulbildades yrkesverksamhet

För alt klargöra hur de som har examinerats från journalisthögsko­lorna fördelar sig på olika former av journalistisk och annan verksam­het har ulredningen i den tidigare nämnda enkäten låtit dessa ange den aktuella befattningen och dess varaktighet liksom vilka olika arbeten de haft efter avslutad utbildning. Journalisterna har angett sitt yrke med egna ord varför vissa yrkesbeteckningar kan täcka flera olika slag av verksamhet.

Av undersökningen framgår bl, a, alt de slora yrkesgrupperna är re­porter och redaktör medan övriga examinerade återfinns under ett stort antal yrkesbenämningar. Av reportrarna arbetade 63 % inom dagspress, 15 % vid Sveriges Radio AB medan övriga återfanns inom fack-, spe­cial- och populärpress, nyhetsbyråer och förvaltning. Av redaktörer fanns 24 % inom dagspress, 18 % inom Sveriges Radio AB, 18 % inom annan press, 15 % inom kommunal förvaltning, 12 % inom partier och organisationer samt 9 % inom informations- och PR-f öretag.

25 % av Stockholmshögskolans och 32 % av Göleborgshögskolans elever har blivit reportrar. Motsvarande procenttal för redaktör är 17 % resp. 14 % och för redigerare 9 % resp. 12 %.

Utredningen påvisar uppenbara skillnader mellan journalister som utbildats i Slockholm resp. Göteborg i fråga om val av yrke och typ av företag. De senare ägnar sig i större utsträckning åt traditionella jour­nalistuppgifter inom dagspressen, medan kollegerna från Stockholm uppvisar en mer differentierad yrkesbild, Detla förhållande speglar en­ligt utredningen skillnader i de lokala arbetsmarknaderna och bunden­heten till en lokal arbetsmarknad i varje fall i början av yrkesverksam­heten. Någon större skillnad i yrkesvalet mellan män och kvinnor tycks inte föreligga.

De skillnader som finns mellan examinerade från de båda högskolor­na förstärks enligt utredningen vid valet av arbetsplats. 25 % av män­nen från Göteborg och 14 % av männen från Slockholm arbetar på en regional eller lokal redaktion. Den största andelen av kvinnliga Stock­holmsjournalister — 30 % — finns på specialredaktioner medan den största andelen av kvinnorna från Göteborgshögskolan — 42 % — finns pä centralredaktioner.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   156

Vidare visar undersökningen att framför allt unga journalister byter arbete relativt ofta. En betydligt större andel av Göteborgsjournalisterna än av Stockholmsjournalistema byter arbete efter ett år. De kvinnUga Stockholmsjournalisterna är mindre benägna än sina manliga studie­kamrater att byta arbete.

De arbetslösa och de utan fast anställning är i huvudsak i åldersgrup­perna under 30 år.

Antagning av elever

Som nyss har angetts sker urvalet bland behöriga sökande lill jour-nalisthögskolomas ulbildning för närvarande i två steg. Urvalssteg etl omfattar psykologiska prov, prov i nutidsorientering och arbetsprov. De 240 sökande som skall gå vidare till urvalssteg två väljs i första hand efter resultaten av arbetsproven men måsle också ha kommit till ett visst minsta sammanlagt värde på de övriga proven. De 10 % som fått lägsta värdet på arbetsprovet kommer inte i fråga för steg två. Detta steg består av två olika arbetsprov samt intervjuer. Den slutliga antag­ningen sker därefter på grundval av samtliga resultat av båda urvals­stegen. Efter besked huruvida provdeltagarna har antagits eller inte har de möjlighet atl delta i s. k. delgivningssamtal som bl, a. kan få en studierådgivande funktion.

Utredningen har haft alt pröva om det finns anledning att inom ramen för det nya urvalssystemet för högskolan bevara antagnings­proven som ett komplement. Den skulle också redovisa och analysera erfarenheterna av proven.

För att få underlag för en sådan redovisning har utredningen låtit Psykotekniska institutet, som svarar för de nuvarande proven, utarbeta en rapport över utfallet av inträdesprövningarna för provdellagare av olika kön och ålder samt med olika skolutbildning. Rapporten visar bl, a, att kvinnor har haft svårare än män att bli antagna, att personei under 20 år oftare har avvisats än äldre samt alt andelen antagna med gymnasieutbildning har varit dubbelt så slor som andelen utan sådan utbildning.

Sammanfattningsvis framhåller utredningen att de nuvarande proven inte ger några säkra mått på prognosförmågan för yrkesfärdighet, vilket de inte heUer har varit avsedda att göra. Proven har dock stegvis förfi­nats och förbättrats. Med utgångspunkt i enkätresultaten och Psykotek­niska institutets rapport drar utredningen slutsatsen att urvalsförfaran­det har fungerat tämUgen väl. Utredningen framhåller att man även vid journalisthögskolorna, bland både elever och lärare, är i stort sett nöjd med det nuvarande antagningssystemet. Från detta håll är det enligt utredningen i första hand arbetsproven och den mätning av motivatio­nen för yrket som sker i samband med intervjun som har uppskattats.

Alhnänna behörighetsregler för högre utbildning fastställdes genom

 

Prop. 1976/77: 59                                                   157

beslul i anledning av prop, 1972: 84. Det har därför inte ingått i utred­ningens uppgifter att komma med förslag i detta avseende.

I fråga om särskild behörighet föreslår utredningen att samma villkor skall gälla för journalistutbildning som för bl. a. samhällsvetenskapliga studier utom vad gäller svenska språket. Med hänsyn till språkets bety­delse för joumalisterna föreslår utredningen krav på tre årskursers gymnasieskolestudier i svenska. För den som inte har gått igenom gym­nasieskolan men vill skaffa sig molsvarande kunskaper tillkommer i förhållande till nuläget ett visst krav på kunskaper i matematik. Vida­re vill utredningen att krav ställs på färdighet i maskinskrivning för att få börja andra terminens studier i den nya studiegången. Kravets om­fattning fastställs av den centrala myndigheten. Enligt förslaget skall högskolorna kunna anordna kurser i maskinskrivning under den första studieterminen.

Som bakgrund till sina förslag till antagningsförfarande erinrar ut­redningen om att det av statsmakterna antagna urvalssystemet som byg­ger på betyg, studielämplighetsprov och arbetslivserfarenhet skall om­fatta journalisthögskoloma men att del också ges möjlighet att tillämpa kompletterande urvalsinstrument.

Utredningen framhåller vUken stor vikt man på olika håll lägger vid arbetslivserfarenhet för blivande journalister och menar att detta moti­verar att sådan erfarenhet tillmäts relativt stor vikt vid antagningen. Likaså finner utredningen att en stark opinion står bakom krav på nå­gon form av antagningsprov och föreslår — i avvaktan på ytterligare utveckling av studielämplighetsprovet — alt antagningsproven t. v. bibe­hålls med nuvarande uppläggning.

Utredningen finner det värdefullt att till en utbildning rekrytera per­soner med oUka bakgrund i fråga om studier och erfarenhet och före­slår att de sökande delas i fyra kvotgmpper enligt följande.

I               Sökande från tre(fyra)-årig Unje i gymnasieskolan och från mot­svarande, huvudsakligen avvecklade skolformer.

II             Sökande från tvåårig linje eller linjeanknuten specialkurs i gym­nasieskolan och från motsvarande, huvudsakligen avvecklade skolformer.

III           Övriga behöriga sökande som ej tUlhör grupp IV.

IV           Sökande med utländsk behörighetsgivande utbildning. Ej svenska medborgare som är 25 år och har minst fem års yrkesverksamhet.

Vid sammanvägning av de sökandes meriter föreslår utredningen för kvotgruppema I och II följande: Medelvärdet av betyg och resultat av antagningsprov beräknas. Denna beräkning sker så att värdet högst kan bli detsamma som för fem års yrkesUvserfarenhet dvs, 2,0 poäng. Betyg och resultat av antagningsprov skall då normeras så att medelvärdet högst kan anta värdet 2,0 poäng.

För kvotgmpperna III och IV — vilka saknar gymnasieskolbetyg —

 

Prop. 1976/77: 59                                                   158

normeras värdet för resultatet av antagningsprovet så att det uppgår högst till 2,0 poäng, dvs. delsamma som maximum för arbetslivserfaren­het.

Den slutliga rangordningen inom varje kvotgrupp sker efter den sam­manlagda poängen (max 4,0), Vid lika poängtal avgör resultaten på antagningsproven. De 10 % som har uppnått del sämsta resultatet på arbetsproven antas inle lill ulbildningen.

Slutligen föreslår ulredningen alt möjlighet skall finnas till en friare bedömning av enstaka sökande om det föreligger särskilda skäl.

Förslagen i dessa frågor ansluter tUl kompelenskommitténs förslag.

Integration praktik-teori

Enligt sina direktiv har utredningen haft atl överväga vilka åtgärder som, inom ramen för en i huvudsak oförändrad uppläggning av ulbild­ningen, kan vidtas för att förbättra integrationen mellan utbildningens teoretiska och praktiska moment.

Utredningen söker precisera innebörden i begreppet integration. Där­vid framhåller den att integrationen har dels en praktisk organisalorisk, dels en pedagogisk melodisk sida. Vidare att det i journalistutbildningen även är fråga om integration dels mellan högskolans inslag av teoretiska och praktiska moment, dels mellan högskolans utbildning och den prak­tiska yrkesträningen under praktikperioden.

Problemet kan också ses tidsmässigt varvid man ser utbildningen i en planerings-, en undervisnings- och en utvärderingsfas. Den känsUgasle delen i hela denna process anser ulredningen vara undervisningsfasen. Den kräver därför ett intimt samarbete mellan lärare i valet av såväl lektions- och övningsinnehåll som arbetsmetoder. I detta avseende kan en projektorienterad uppläggning enligt utredningen ha många förde­lar. Även om utvärderingsfasen inom högskoleväsendet i allmänhet har ägnats mindre intresse kan vad gäller journalisthögskolorna redovisas försök tUl uppföljning genom diskussioner mellan lärare och elever.

Väsentliga syften med integrationen är enligt utredningen att ge den studerande ökad studiemotivation och möjlighet att på ett tidigt stadium av utbildningen pröva om yrkesvalet är realistiskt.

Flera faktorer kan inverka gynnsamt på integrationssträvandena. Så­ledes bör enUgt utredningens mening det förhållandet att eleverna har olika kunskaper och erfarenheter kunna bidra till en variationsrik un­dervisning inte minst när grupparbete ingår. Än viktigare anser utred­ningen det vara att lärarna har differentierad erfarenhetsbakgrund. Som speciellt viktig framhålls erfarenheten från resp. yrkesområde hos lärare i praktiska ämnen. Utredningen anser alt det många gånger kan vara lämpligt att som lärare för kortare eller längre perioder engagera lärare från fältet. En annan möjlighet är att, som redan sker i någon

 

Prop. 1976/77: 59                                                                 159

mån vid journalisthögskolorna, förlägga vissa moment av ulbildningen lill lämpliga företag eller organisationer.

Val av arbetsuppgifter och arbetsformer liksom tillgång på lämpliga läromedel har också stor betydelse för integrationen. Som en allvariig svårighet framhålls brislen på goda läromedel. Samtidigt som ulredning­en betonar betydelsen av all den praktiska delen av utbildningen blir så verklighelsbetonad som möjligt framhåller den högskolornas ansvar för den mer teoretiska skolningen. Del gäller den ulbildning som skall öva förmågan och benägenheten till självsländig och kritisk hållning.

Utredningen redovisar utbildningens nuvarande uppläggning vid hög­skolorna och konstaterar att högskolorna på skilda vägar har kommil tiU ungefär samma slutresultat. De skilda vägar högskolorna valt lar utredningen som exempel på den pedagogiska frihet som måste finnas vid en högre utbildningsanstalt.

Utifrån dessa överväganden ger utredningen förslag till åtgärder som eliminerar onödiga yttre restriktioner som hämmar integrationssträvan­dena. Valet av verksamhetsformer och planering av innehållet i ulbild­ningen bör enligt ulredningens mening lämnas lill högskolornas eget av­görande i överensstämmelse med uttalanden i prop. 1975: 9.

Flera skäl talar enligt utredningen för att timplanen för journalist­högskolorna avskaffas. Regeringen bör i stället ange de allmänna rikt­linjerna för utbildningen och anvisa en resursram. Utifrån dessa förut­sättningar får högskolorna själva utforma innehåll i och utformning av undervisningen. Dessa förändringar bör enligt utredningen kunna ge­nomföras redan innan de nya utbildningsplanerna börjar tillämpas.

Även en utökning av det samhällsorienterande innehållet viU ulred­ningen se som ell medel alt stärka integrationen eftersom detla innebär att de studerande har bättre kunskapsbas att stå på vid genomförandet av de integrerade övningarna.

Enligt förordningen för journalisthögskolorna skall de studerande fullgöra ett examensarbete i något av ämnena massmediekunskap, samhällskunskap eller språkvård och stilistik. Examensarbetet kan ses bl. a. som ell inslag i integrationen eftersom eleven i detta skall förena praktiska erfarenheter och teoretisk kunskap. Kritik har i olika sam­manhang riktats mot examensarbetet. Bl. a. har anförts att tidsnöd lätt uppstår och att arbetet ibland är svårt att passa in i övrig undervisning.

För att få elt underlag för sina bedömningar har utredningen i de ti­digare nämnda enkäterna låtit journaHslerna ange vilket värde de till­delar examensarbetet ur utbildningssynpunkl. Resultatet visar en rela­tivt låg värdering även om tendenser finns lill en mera positiv bedöm­ning under senare år. Enighet tycks enligt utredningen råda om beho­vet och nyttan av fördjupning inom en större sammanhängande uppgift. Samtidigt förefaller begränsningen till ämnesområden och därmed ar­betsmetoder enligt ulredningen ibland få till följd att arbetsuppgifterna

 

Prop. 1976/77: 59                                                   160

inte upplevs som betydelsefulla ur journalistisk synpunkt och därmed har dålig kontakt med övriga delar av undervisningen. Man har också påtalat risken för att examensarbetet upplevs som ett slags examens­prov, vilket kan få olyckliga följder för övriga delar av undervisningen. Utredningen förordar att bestämmelserna om examensarbetet tas bort och att examensarbetet ersätts med ett innehåll som bättre stöder integrationen. Bestämmelser som skall ge möjlighet till fördjupning och pedagogisk utveckUng bör enligt utredningen ges i utbildningsplanen och inte i författningstext. Därmed får man större valfrihet i tillämpningen. Utredningen vill med sitt förslag främst få bort den begränsning till ämnesområden och därmed metod som nuvarande ordning ger.

Vad gäller innehållet i fördjupningen anser utredningen att insikter i utredningsmetodik och erfarenhet av olika tekniker bör kunna ges de studerande i stora integrerade reportageövningar eller informationsupp­gifter där både tryck- och etermedier utnyttjas. Enligt utredningens me­ning är det väsentligt att utrymme skapas för en större uppgift med journalistisk inriktning med tyngdpunkt på materialinsamling och pre­sentation. Denna uppgift kan utformas som gmppuppgift eller enskild uppgift efter de studerandes önkemål. Den tid som motsvarar det nuva­rande examensarbetet kan dessutom användas för att fyUa ut luckor i tidigare inhämtad kunskap,

I olika sammanhang har framförts tanken på att införa enhetUga me-riteringsgmnder för lärartjänster i praktiska och teoretiska ämnen vid journalisthögskolorna som ett led i strävandena till integration. Utred­ningen påvisar emellertid att möjUghet tUl integration är avhängig av en rad faktorer. Den redovisar skäl som talar mot en lösnmg med en­hetliga lärartjänster och anser sig inte kunna lägga fram ett förslag av denna innebörd. Däremot anger utredningen en annan väg till lösning av problemet att ge lektorerna i praktiska ämnen möjlighet att hålla sin yrkeskunskap aktuell. Utredningen föreslår nämligen att dessa skall ges samma möjlighet till tjänstledighet för fortbildning med oavkortad lön som nu finns för vissa lärare i praktiska ämnen inom gymnasieskolan.

Värdet av att praktiskt verksamma journalister medverkar i under­visningen betonas av utredningen. Den föreslår att möjligheten övervägs att förordna sådana på hel- eller deltid för ett eller några år som spe­ciallärare av olika slag.

Det pedagogiska utvecklingsarbetets betydelse för integrationen beto­nas av utredningen, som också erinrar om att medel från anslaget för pedagogiskt utvecklingsarbete vid universiteten efter UKÄ:s prövning kan användas även för projekt som rör journalistutbildningen.

Utredningen tar också upp frågan om lokaliseringen av journalist­utbildningen och anser att det bör vara en uppgift för organisations­kommittéerna för högskolereformen att överväga även lokaliseringen av denna utbildning. Som ett skäl för denna omprövning anför utredningen

 

Prop. 1976/77: 59                                                   161

behovet av samarbete med lokala nyhetsmedier. Enligt utredningens mening erbjuder storstäderna härvidlag inte alltid de bästa förutsätt­ningarna. Ett annat skäl som anförs är den utpräglade storstadsdomi­nansen i rekryteringen till journalisthögskolorna.

Studiepraktik

Utredningen har genom enkätresultaten och genom kontakter med pressorganisationer, lärare och elever kommit till slutsatsen att praktik-terminen fyller en viktig funktion i journalistutbildningen. Det är en­ligt utredningen inte några större problem att skaffa praktikplatser till samtliga studerande även om det inte är möjligt att tillgodose alla indi­viduella önskemål, Svårighetema är stora att skaffa praktikplatser inom dagspressen medan å andra sidan nya möjligheler till praktikplatser har öppnats genom att många informationstjänster har kommit till på senare tid.

Utan atl komma med konkreta förslag tar utredningen upp frågan om hur man skall kunna skaffa fler praktikplatser inom dagspressen. Som tänkbara vägar till lösning anges överenskommelser där företag förbmder sig att upplåta praktikplatser eller avtal mellan Svenska Jour­nalistförbundet och arbetsgivarorganisationema. Utredningen menar att man också bör kunna diskutera möjligheten att i någon form knyta praktikplatserna till presstödet.

Utredningen föreslår att studerande som har praktisk erfarenhet av journalistiskt arbete på minst sex månader skall kunna befrias från kra­vet på studiepraktik. Ett sådant arrangemang kan på sikt lätta behovet av praktikplatser.

Med hänsyn bl. a, till vad som har gjorts för att tUlgodose behovet av praktikplatser anser utredningen inga ytterligare åtgärder nödvändiga för närvarande.

Etermedier

Frågan om etermediernas ställning i utbUdningen har diskuterats un­der åtskilUga år. Utredningen finner utveckUngstendenserna på områ­det motsägelsefulla men anser att man kan räkna med en betydligt lug­nare utveckling än som förutspåddes för några år sedan. Efter olika överväganden kommer utredningen tiU slutsatsen att med hänsyn till etermediernas allt större betydelse i det totala informationsflödet i sam­hället det kan vara rimligt med en jämnare fördelnmg mellan eterme­dier och tryckta medier i joumalistuthildningen. En gmndläggande etermedieutbildning bör därför ges alla studerande, oberoende av vilket arbetsfält vederbörande avser att senare gå in på.

Utredningen föreslår att stadgandet om examensarbetet i dess nuva­rande form upphävs. Därvid skulle en möjUghet öppnas att ge undervis­ningen om etermedier större utrymme. Det friare medelstiUdelningssy-

11    Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 59

 

Prop. 1976/77: 59                                                   162

slem som följer av besluten om den nya högskolan Uksom den nya stu­dieorganisation som föreslås ger på sikt enligt utredningen slörre lokal frihet att variera utbildningen och möjlighet för eleverna alt specialisera sig efter intresseinriktning.

Studieorganisation

Som bakgmnd till sina förslag om framlida studieorganisation för joumalistuthildningen tar utredningen upp elt principiellt resonemang om vilka kunskapskrav som kan ställas på journalister. Den konstaterar därvid att man utan större svårighet kan fastställa sådana krav vad av­ser den i inskränkt mening yrkestekniska delen av utbildningen,

I journalistutbildningen har det emellertid bedömts vara nödvändigt alt också föra in ett mått av allmänt inriktad utbUdning. Att specificera ett sådant kunskapskrav finner utredningen nästan omöjligt. På olika sätt har kommit fram synpunkter och önskemål som kunde motivera en ut­ökning av det allmänna kunskapsstoffet i utbildningen. Utredningen har dock stannat för att inte ensidigt söka främja en bredare allmän kunskap genom att öka utbildningens längd utan menar att krav i den­na riktning kan tiUgodoses genom förändring av antagningsbestämmel­serna, genom förändring av utbildningsplanen och genom fortbildnings­insatser.

När det gäller det samhällsvetenskapliga stoffet finner utredningen en utökning och fördjupning nödvändig. Utredningen anger som motiv för sitt förslag i detta avseende dels att de krav på utbildningen som har kunnat avläsas i undersökningen pekar i denna riktning, dels atl den politiska processen i vid mening är en dominerande referensram för journalistisk verksamhel. Ytterligare ett motiv är att samhällsvetenskap­liga problemställningar kan skapa känsla för samhällssammanhang och förmåga att finna och hantera källor.

Den utökning av det samhällsvetenskapliga stoffet som utredningen finner nödvändig föreslås bli förverkligad genom att utbildningstiden förlängs med en termin. Utredningen finner det riktigt att detla mera allmänna stoff läggs i början av utbildningen som en grundkurs med möjUghet att framdeles på denna bygga också andra utbildningslinjer inom informationssektom, i första hand en informationsUnje,

Utredningens förslag tiU studieorganisation innebär att i högskolans sektor för kultur och information skall finnas en allmän utbUdningslinje om 100 poäng benämnd joumalistlinjen och utformad på följande sätt.

 

5:e studieterminen

Fördjupningsstudier

20 poäng

4:e studieterminen

Studiepraktik

20 poäng

3:e studieterminen 2:a studieterminen

Journalistisk grundkurs

40 poäng

l:a studieterminen

Samhällsorienterande grundkurs

20 poäng

 

Prop. 1976/77: 59                                                   163

Utredningen föreslår att den nya studieorganisationen skall införas läsåret 1977/78.

Till förslagen har fogats elt förslag till utbildningsplan.

Utredningen avstår från detaljerade förslag angående utbildningens innehåll och från förslag om verksamhetsformer i undervisningen. Del viktigaste måste enligt utredningen vara att skapa instrument för en fortlöpande innovationsverksamhel. Utredningen säger sig därvidlag helt ansluta sig tiU 1968 års utbUdningsutrednings (U 68) tankar atl en sådan innovationsverksamhet måste vara lokalt förankrad i utbUdningsmiljön och i samspel med det omgivande samhället och yrkeslivet. Utredningen erinrar också om att högskolereformen innebär att den centrala regle­ringen av utbildningslinjernas innehåll kommer atl upphöra. Delta ger en större rörelsefrihet att välja innehåll och pedagogisk utformning av UtbUdningen inom ramen för ett angivet utbildningsmål.

I en kommentar till sitt organisalionsförslag framhåller ulredningen bl. a. belräffande fördjupningslerminen att det troligen inle kommer atl vara möjligt atl ge samtliga kurser varje termin eller år och alt del där­för kan bli aktuellt att den studerande får vänta på den kurs som intresse­rar honom. Utredningen ser en möjlig väg att differentiera utbudet och ge eleverna större valfrihet i att man har olika kurser i Slockholm och Göteborg. Fördjupningsterminens kurser skall också kunna nyttjas för fortbildning. Ulredningen understryker atl den ser delta som elt komple­ment till FOJO-utbildningens kortare kurser.

I fråga om betyg anser utredningen att nuvarande praxis med betygen icke godkänd och godkänd bör få tillämpas också i fortsättningen.

Fortbildning och fördjupning

Med hänvisning bl. a. tUl det stora intresset för FOJO:s och Press­institutets kurser konstaterar utredningen att det föreligger ett stort be­hov av fortbildning inom journalistkåren.

Utredningen anser att fortbildningen bör fylla flera olika behov. Den skall dels ge journaUster med bristfällig ulbildning grundläggande kun­skaper i viktiga ämnen, dels ge dem som kommit in i joumalistyrket på andra utbildningsvägar kompletterande journalistisk utbildning. Den skall också ge tidigare journalislhögskolestuderande den specialisering som de ofta får behov av efter några år i yrket. Därför föreslår utred­ningen att FOJO skall få möjlighet att utvidga sin verksamhet lill samtii­ga de nämnda uppgifterna. Arbetsfördelningen mellan FOJO och jour­nalisthögskolorna föreslås vara den att FOJO anordnar kortare kurser medan journalisthögskolorna svarar för mer tidskrävande fortbildning i form av enstaka kurser eller studiekurser. Ulredningen framhåller all de studiekurser som ingår i utbUdningslinjen också kan erbjudas som en­staka kurser. Detta bör göra det möjligt att i större uisträckning utnytt­ja journalisthögskolornas resurser för fortbildning.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   164

Utbildningskapacitet

I utredningens uppgifter har ingått att även bedöma frågan om ut­bildningskapaciteten vid journalisthögskolorna med utgångspunkt i en bedömning av utbildningsbehovet inom en bred sektor med utbildning likartad den som journalisthögskolorna erbjuder. Ulredningen framhål­ler svårigheterna när det gäller framtidsbedömningar men redovisar väntade behov inom olika områden som är aktuella i sammanhanget. Utredningen finner inga motiv för att föreslå förändring av det nuvaran­de antagningstalet och vill därför rekommendera att antagningen fast­ställs till 120 elever per år vid vardera högskolan.

Utrustning och kostnader

När det gäller beräkning av kostnader för förlängning av utbildningen med en samhällsorienterande grundkurs om 20 poäng finner utredning­en det rimligt att gå ut från den resurstilldelning som tillämpas för närmast motsvarande studiekurser inom samhällsvetenskaplig fakultet. Utredningen kommer då till en kostnad per studerande och termin av 1 600 kr. Om detta belopp ökas med medel för drift, lokaler m. m. blir kostnaden 2 000 kr. Kostnaden för maskinskrivnuigskurser, vUka utred­ningen anser bör köpas utifrån, beräknas inledningsvis tUl maximalt 76 000 kr. per budgetår för båda högskolorna tillsammans.

Enligt utredningens mening är det angeläget att i samband med den föreslagna reformen genomföra en informationskampanj. Kostnaderna beräknas till 15 000 kr, per högskola. Utredningen räknar med att me­del för information behövs också fortlöpande.

Den tekniska utvecklingen inom massmedierna går mycket snabbt och utredningen anser det uppenbart att den nya tidningstekniken snart behöver få en plats i utbildningen och att denna utveckling därför mås­te förutses i utmstningsplaneringen. Målet för utbildningen bör enUgt utredningen vara att ge sådan kunskap om tekniken att eleven är med­veten om vilka tekniska möjligheter och begränsningar som gäller i journalistyrket. Däremot är inte skolans uppgift att ge teknisk färdighet att behärska apparaturen.

Utredningen redovisar ett utmstningsprogram för undervisning i tid­ningsproduktion samt radio- och TV-produktion som innebär kostnader på ca 800 000 kr, per högskola. Med en avskrivningstid på tio år behö­ver varje högskola tillföras ca 80 000 kr. årligen för ändamålet. Denna summa torde enUgt utredningen rymmas inom de kostnader som jour­nalisthögskolorna hittUls varje år lagt ner på utmstning.

Utredningen förordar att högskoloma får möjUghet att inleda för­söksverksamhet med bildskärmar och dator. Man skaU därvid hyra ut­mstningen och kostnaderna beräknas tUl 50 000 kr. per år. Utredningen föreslår också att försöksverksamhet med fotosättning skall inledas vid en joumaUsthögskola (eller FOJO) och beräknar hyreskostnaden för en komplett fotosättningsutrustning till 50 000 kr. per år.

 

Prop. 1976/77: 59                                                             165

3.1.3 Remissyttrandena

Huvuddelen av remissinstanserna har valt all koncentrera sina ytt­randen på frågor som är av särskilt intresse för dem. Endast en mindre del har gjort en bedönming av förslaget i sin helhet.

De allmänna omdömena om utredningens förslag i stort är bland dem som lämnat sådana övervägande positiva. Således stäl­ler sig skolöverstyrelsen (SÖ), Svenska kommunförbundet. Tjänstemän­nens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges förenade studentkårer (SFS), Teknologorganisationen REFTEC, Grafiska institutet och IHR, rektorsämbetet och samhällsvetenskapliga fakultetens i Lund utbildningsnämnd samt arbetsmarknadsstyrelsen i huvudsak bakom förslagen. Många av förslagen, t. ex. de om ökad in­tegration i UtbUdningen mellan teoretiska och praktiska moment samt förstärkning av de samhällsvetenskapliga momenten i utbildningen och förlängning av utbildningen har mött positiva reaktioner hos de flesta remissinstansema. Även om reaktionerna således är positiva till försla­gen i dess helhet eller till väsentliga delar av förslagen har många re­missinstanser i vissa avseenden intagit starkl avvikande ståndpunkter eller kommit med kompletterande förslag, vilket ger en splittrad bild av remissopinionen. Universitetskanslersämbetet (UKÄ) beklagar att ul­redningen genom sina direktiv har varit bunden till de mål för utbild­ningen som riksdagen uppställde år 1967 vid inrättandet av journalist­högskoloma och finner att en mera förutsättningslös prövning hade va­rit önskvärd. Rektorsämbetet vid universitetet i Stockholm anför lik­nande synpunkler och finner att denna bundenhet har medfört att ul­redningens förslag präglas av slutenhet mot andra utbildningsformer och av centralisering till journalisthögskolorna. Riksrevisionsverket (RRV) anser det svårl all bedöma förslagens relevans då utredningen enligt ver­kets mening i flera fall inte tUlräckligt har analyserat de enkätsvar som förslagen i hög grad bygger på. Samarbelsnämnden för journalisthögsko­lorna samt Tidningarnas utbildningsnämnd anför kritiska synpunkter på urvalet i utredningens avnämarenkät.

Några remissinstanser har berört frägan om journalistens roll. Samhällsvetenskapliga fakultetens i Uppsala utbildningsnämnd beklagar att utredningen inte tar ställning till vilken roll journalisthög­skolorna i första hand all utbilda sina studerande för och betonar för egen del journahstens roll som opinionsbUdare. Grafiska institutet och IHR framhåller att det torde vara svårt att utgå från en entydig pro­fessionell ideologi i utbildningssammanhang p, g, a, specialisering på vissa områden vilket fömtsätter annan yrkesbas än den joumalistiska samt behov av en bred rekrytering till yrket. Tidningarnas utbildnings­nämnd anser att den allmänna formuleringen av journalistutbildningens mål inte fär innebära att man vid journalisthögskolorna försummar pre-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   166

sentalionen av informationen i ord och bUd. Därför bör enhgt nämnden utbildningen Vid journalisthögskolorna få en sådan utformning och etl sådant innehåll atl högskolorna blir en lämplig och naturlig utbildnings-väg såväl för skrivande redaktionella medarbetare som för fotografer. Liknande synpunkter framförs av SÖ.

När det gäller  utvärderingen   av   den  nuvarande   ut­bildningen  ger remissinstansernas svar i huvudsak slöd ål ulred­ningens uppfattning om vissa brister i utbildningen vad avser samhälls­kunskap. Några av dem anför kritiska synpunkler på sättet att göra ut­värderingen och på de slutsatser utredningen dragit. Således beklagar styrelsen för journalisthögskolan i Stockholm saml historisk-filosofiska och språkvetenskapliga sektionernas i Göteborg utbildningsnämnder atl ulredningens bedömning och förslag endasl speglar avnämares och ele­vers syn på utbildningen. Utbildningsnämnderna menar alt någon form av organiserad kontakt med objekten för journalistemas verksamhet, t. ex. tidningsläsarna, hade kunnat ge beaktansvärda synpunkter. Styrel­sen erinrar om att förordningen för journalisthögskolorna anger som högskolomas uppgift att bl. a. främja utvecklingen på journalistikens om­råde. Detla innefattar enligt styrelsens tolkning den mediepolitiska upp­gift som vilar på joumalislhögskoloma. I målformuleringarna för jouma­listuthildningen ligger enligt styrelsen inte bara en önskan att tillgodose avnämar-  och   elevintressen.   De   återspeglar   också   övertygelsen   att bättre utbildade journalister är en förutsättning för bättre information. Styrelsen finner det svårt att belysa entydigt i vad mån högskolorna har lyckats med denna del av sitt upjxlrag men menar att värderingen av högskolornas verksamhet blir alltför snäv om denna aspekt förbi­gås.  Svenska kommunförbundet finner det angivna utbildningsmålet adekvat men anser del nödvändigt att utbildningen väsentligt förbätt­ras om målet skall kunna förverkligas. Historisk-filosofiska sektionens i Stockholm utbildningsnämnd anser att brislen på jämförelser mellan joumalisthögskoleutbildade och den kategori som kommit till de ak­tuella yrkena utan speciellt yrkesinriktade studier skapar en genomgåen­de oklarhet.

Några remissinstanser berör i sina svar frågan om allmänhetens för­troende för journalisterna. Således vill matematisk-naturvetenskapliga fakultetens i Stockholm utbildningsnämnd peka på det material i en­kätundersökningen som berör den s. k. förtroendeklyftan. Nämnden finner det anmärkningsvärt att en kvaUficerad majoritet av såväl jour­nalister och journalislklubbar som förelag anser att allmänhelen hyser bristande förtroende för massmedier. Nämnden framhåller att journa­listutbildningens främsta målsättning rimligtvis måste vara att utbilda joumalister för vilka allmänheten hyser förtroende. Del synes utbild­ningsnämnden uppenbart att delta ej kan ske om inte journalister har bättre kunskaper inom det eller de ämnesområden vederbörande har

 

Prop. 1976/77: 59                                                                 167

alt bevaka. Nämnden finner del egendomligt — mot bakgrund av en­kätsvaren — att utredningens förslag mynnar ut i ett förslag med en termins förlängd ulbildning där den utökade tiden hell föreslås bli ägnad åt en samhällsorienterande grundkurs. Utbildningsnämnden anser att bristen i utbildningen och därmed orsaken lill förtroendeklyf­tan snarare är alt hänföra till journalistens otillfredsställande kunska­per då det gäller faktiska förhållanden inom olika områden och främsl i forskningsfrågor.

Kooperativa förbundet (KF) behandlar journalislutbildningen ur folk-rörelsesynpunkl och finner all nyexaminerade journalister haft svårig­heter all tillfredsställande bevaka och följa folkrörelsefrågor.

Föreningen Svensk fackpress konstaterar beträffande såväl den nu­varande som den framlida ulbildningen sådan den har skisserats i ulred­ningen alt fackpressen hänvisats lill en mycket undanskymd roll trots de speciella problem som den har i samband med sin produktion.

Utredningens förslag i fråga om särskild behörighel har i flertalet fall där frågan berörts fått positiva omdömen av remissin­stanserna. Således tillstyrker bl. a. styrelsen för journalisthögskolan i Göteborg, SÖ, Tidningarnas utbildningsnämnd, rektorsämbetet vid uni­versUetet i Uppsala och TCO förslagel. I några remissvar, bl. a, från samarbelsnämnden för journalisthögskolorna, framhålls att om de särskilda behörighetskraven skärps enligt utredningens förslag, det är angeläget att antagningsmyndigheten får möjlighet till dispenser. Samarbelsnämnden anser alt behörighetskraven även i fortsältningen bör begränsas så alt rekryteringen till utbildningen i fortsättningen får samma bredd som nu. Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Gö­teborg och dess utbildningsnämnd anser — mot bakgrund av behovet av en allsidig rekrytering tdl informationsyrket — atl de särSkilda för­kunskapskraven bör väljas så att gymnasieskolans naturvetenskapliga och tekniska linjer bhr behörighetsgivande. LO finner det riktigt alt förkunskapskraven i svenska sätts högt men framhåller all bedöm­ningen av språkkunskaperna dock inle får avse enbart de rent formel­la sidorna av språkbehandUngen. I stäUet bör enligt LO:s mening kra­vet på begriplighel och lättillgänglighet sältas i främsta mmmet. Sty­relsen för journalisthögskolan i Stockholm ser i förslagen om behörig­hetskrav en önskan att skapa likformighet med besläktade utbildningar. Styrelsen erinrar om att behörighetsreglerna hittills varit liberala ulan alt detla medfört olägenheter och ifrågasätter värdet av en skärpning som skulle tvinga den enskUde sökanden tUl som styrelsen bedömer sak­ligt onödiga kompletteringar. Publicistklubben ställer sig av andra skäl tveksam lill förslagen,

1 fråga om kunskaper i maskinskrivning ville ulred­ningen inte ställa sådana som förkunskapskrav ulan som krav för all få börja andra terminens studier. Styrelsen för journalisthögskolan i

 

Prop. 1976/77: 59                                                   168

Stockholm finner det rimUgt att de som vill ägna sig åt joumalistyrket förvärvar elementär sådan färdighet innan de börjar utbildningen. Sveriges Radio AB delar denna synpunkt. Övriga remissinstanser som berör frågan tillstyrker i stort utredningens förslag. Styrelsen för jour­nalisthögskolan i Stockholm menar emellertid att den ändringen i för­slaget måste göras att högskolornas maskinskrivningskurser förläggs omedelbart före den första terminen.

Utredningen föreslår att antagningsproven genomförs enligt nuvarande uppläggning, UKÄ menar att utredningen inte anfört till­räckliga skäl för att behålla ett speciellt meritvärderings- och urvalsför­farande vid antagning till journalistutbildning och anser atl samma reg­ler bör gälla vid urval till denna utbildning som till andra allmänna ut­bildningslinjer i högskolan. Ämbetet anför att även läroanstalterna här­vidlag har ställt sig tveksamma. Övriga remissinstanser som har berört frågan ställer sig däremot positiva till utredningens förslag. Flera re­missinstanser, bland dem Psykotekniska institutet, framhåller värdet av den studierådgivning som ges i de delgivningssamtal som följer efter proven. SFS säger sig inte ha något att invända mot att antagningspro­ven tiUs vidare genomförs enligt nuvarande uppläggning men fömtsät­ter, att studielämplighetsprovet skall kunna genomgås av de sökande som vill stärka sina meriter även om systemet med antagningsprov be­hålls i framtiden.

Utredningens förslag att arbetslivserfarenhet tilldelas sär­skilt stor vikt vid urval tUl journalistutbildningen har kommenterats av de flesta remissinstanserna. Majoriteten av dem har ställt sig positiv till förslaget i stort. Vissa av dem anser att även annan erfarenhet, t.ex, eftergymnasiala studier borde räknas som merit,

SÖ anser att — för att den önskade bredden i fråga om de blivande journalisternas erfarenheter och bakgrund skall nås — ett kvotsystem bör användas som säkrar platser för sökande utan gymnasiekompetens. SÖ anser därför att det av utredningen föreslagna kvotsystemet bör accepteras. Flera remissinstanser, bland dem Sveriges personaltidnings­förening, Sveriges Public Relations förening. Svenska kommunförbun­det och Sveriges Radio AB tillstyrker förslaget utan att närmare gå in på dess detaljer, de två sistnämnda dock under förutsättning att antag­ningsproven bibehåUs. Elevförbundet anser att yrkeslivserfarenheten inte skall värderas efter innehåll utan efter den sammanlagda längd praktisk yrkeserfarenhet den sökande kan uppvisa. Elevförbundet fin­ner att arbetslivserfarenhet bör vara obhgatorisk för tUlträde till jour­nalisthögskoloma. Liknande synpunkter och ställnuigstaganden åter­finns i remissvaren från LO, A-pressens samorganisation och TCO. Tidningarnas utbildningsnämnd vill ge arbetslivserfarenheten ett starkt meritvärde men godtar inte förslaget om kvotgmpper utan föreslår att nuvarande urvalsförfarande bibehålls och kompletteras med poäng för

 

Prop. 1976/77: 59                                                   169

arbetslivserfarenhet. Nämnden anser vidare att kravet på en period om minst nio månaders sammanhängande anställning inte bör ställas. Även tremånadersperioder bör ge poäng. Humanistiska fakultetens i Lund utbildningsnämnder anser att även deltidsarbete inom journalisti­ken skall få anses meriterande.

Flera yttranden upptar alternativa förslag utan alt vara negativa till värderingen av arbetslivserfarenhet. Dessa har det gemensamt all man vill tillföra journalistutbildningen kunskap som inhämtats bl. a. genom eftergymnasiala studier.

Så föreslår t. ex, humanistiska fakultetens i Lund utbildningsnämn­der en femte kvotgrupp, bestående av sökande med akademiska meriter och yrkeslivserfarenhet. A-pressens samorganisation finner det natur­Ugt att understryka arbetslivserfarenheternas betydelse för att skapa god journalistik i framtiden, men anser alt det också föreligger skäl att modifiera reglerna på sådant sätt att även studier tillmäts betydelse som värdefullt komplement till arbetslivserfarenheterna.

Styrelsen för journalisthögskolan i Stockholm säger sig önska en sådan konstmktion av poängreglerna att man — utan att det inverkar menligt på värderingen av arbetslivserfarenheten — samtidigt ger nå­gon fördel åt dem som har förvärvat specialkunskaper som är värde­fulla för såväl den enskilde, för högskolans utbildningssituation som för journalistkåren som helhet. Styrelsen föreslår att studier som antag­ningsmyndigheten finner relevanta får tillgodoräknas poängmässigt upp till förslagsvis en poäng inom det föreslagna taket fyra poäng.

Styrelsen för journalisthögskolan i Göteborg påpekar att det föreslag­na antagningsförfarandet missgynnar dem som bedrivit akademiska stu­dier före journalistutbildningen, vUket enUgt styrelsens mening kommer att minska bredden i den allmänteoretiska bildningsbakgmnden.

Matematisk-naturvetenskapliga fakultetens i Uppsala utbildnings­nämnd menar att den naturvetenskapliga journalistiken hämmas om inte eftergymnasial utbildning får tillgodoräknas och föreslär att även tek­nisk-naturvetenskaplig högskoleutbUdning skall vara meriterande till den föreslagna journalistutbildningen, t, ex, genom att ett visst antal platser reserveras för sådana sökande, Matematisk-naturvetenskapliga fakulte­tens i Stockholm utbildningsnämnd och filosofiska fakultetens i Linkö­ping utbildningsnämnd anför liknande synpunkter.

Samhällsvetenskapliga fakultetens i Uppsala utbildningsnämnd säger sig inte kunna dela utredningens uppfattning att arbetslivserfarenhet skall ges så stor tyngd medan eftergymnasiala studier inte alls räknas.

Samhällsvetenskapliga och matematisk-naturvetenskapliga fakulteter­nas i Göteborg utbildningsnämnder för fram likartade förslag vilka in­nebär att en studerande skall ges möjUghet att efter universitetsstudier få genomgå en speciell (kortare) journalistutbildning,

SFS delar utredningens bedömning att arbetslivserfarenhet kan ge den

 

Prop. 1976/77: 59                                                   170

blivande journalisten angelägen vidsyn men menar att denna vidsyn också kan uppnås genom engagemang i andra samhälleliga aktiviteter som t, ex, föreningsliv, politisk verksamhet och frivilliga samhällsinsatser av olika slag, SFS finner inle att blivande journalister är i större behov av arbetslivserfarenhet än andra högskolestuderande och motsätter sig den föreslagna särlösningen.

Rektorsämbetet vid universitetet i Uppsala och samhällsvetenskapliga fakultetens utbildningsnämnd där avstyrker förslaget om att fästa sär­skilt stor vikt vid arbetslivserfarenhet vid antagning till joumaUstutbild-ningen och hänvisar i stället till de regler som kommer att gälla för högskoleutbildning i övrigt.

Samarbelsnämnden för journalisthögskolorna liksom styrelsen för journalisthögskolan i Stockholm avvisar förslaget att betyg skall in­föras som urvalsinstmment.

Utredningens förslag att antagningen till journalistut­bildning framdeles administreras av antagningsenheten inom det nya universitets- och högskoleämbetet godtas av remissinstansema. Samar­belsnämnden för journalisthögskolorna framhåller dock att den centra­la administrationen inte bör utesluta ett nära samarbete med journalist­högskoloma, I fråga om antagningsprovets utformning anser humanis­tiska fakultetens i Lund utbildningsnämnder att tyngdpunkten bör för­skjutas så, att arbetsproven tillmäts större vikt.

De remissinstanser som har yttrat sig över förslaget om ålgärder för förbättrad integration mellan teori och praktik stäl­ler sig positiva till förslaget. RRV understryker starkl betydelsen av en väl fungerande integration, UKÄ, filosofiska fakultetens i Linköping ut­bildningsnämnd samt A-pressens samorganisation berör den ökade sam­hällsvetenskapliga utbildningens betydelse i integrationssammanhang. UKÄ pekar på behovet av en närmare samordning mellan den sam­hällsorienterande gmndkursen och den efterföljande journalistiska gmndkursen bl, a, i syfte att ge de språkliga inslagen en mer accentu­erad ställning och kontinuerlig behandhng. A-jpressens samorganisation förordar att den förstärkta samhällsorienteringen ingår som en integre­rad del under hela utbildningstiden. Även utbildningsnämnden tar upp detta altemativ och menar att utredningen när den talar om integration så gott som alltid avser sådan inom grundkursens ram. Utbildnings­nämnden efterlyser en diskussion i ett vidare perspektiv om integrerad undervisning som skulle kunna omfatta hela studiegången.

Nämnden för samhällsinformation vill i integrationssammanhang upp­märksamma de erfarenheter av projektverksamhet som gjorts vid jour­nalisthögskolan i Stockholm,

Grafiska institutet och IHR anser att en framgångsrik integration är beroende av samarbete inte enbart med massmedier utan även med myn-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   171

digheter, förvaltning, företag och organisationer liksom andra utbild­ningsinstitutioner.

De som yttrat sig över slopandet av timplanen stöder förslaget. Där­emot råder delade meningar i fråga om förslaget all stadgandet om examensarbetet i dess nuvarande form Skall tas bort. Således har Sve­riges Radio AB ingenting att invända mot förslaget under fömtsättnmg att man fortfarande skapar utrymme för en större kvalificerad uppgift med journalistisk inriktning under fördjupningsterminen. Humanistiska fakultetens i Lund utbildningsnämnder däremot anser att examensarbe­tena skall behållas men att del bör överlåtas åt journalisthögskolorna att beslämma utformningen, Reftec anser att examensarbetena bör finnas kvar men ges en klarare vetenskaplig inriktning,

1 fråga om lärare är statskontoret tveksamt till den distinktion som görs mellan lärartjänster i praktiska och teoretiska ämnen. Det borde enligt statskontorets mening vara naturUgt att journalisthögskolorna i båda fallen sökte lärare med yrkeserfarenhet. Likaså borde den före­slagna "a jourföringen" vara lika angelägen för båda lärargmppema, RRV delar sistnämnda synpunkt. Styrelsen för journalisthögskolan i Stockholm säger sig inte vara övertygad om att tanken på enhetslekto­rat är orealistisk. Styrelsen hemställer att tjänstekonstmktionen för de nuvarande praktiska lektoraten ändras så att underlag skapas för en mera realistisk lönesättning. Liknande synpunkter och förslag framförs av styrelsen för journalisthögskolan i Göteborg, samarbelsnämnden för journalisthögskolorna samt bibliotekshögskolan och dess utbildnings­nämnd. Humanistiska fakultetens i Lund utbildningsnämnder anser att den praktiska journalistiska yrkesutövningen bör beaktas också när de teoretiska lärartjänsterna tillsätts, vilket enligt nämnderna skulle främja integrationen praktik-teori, Nämndema finner också att man bör över­väga att utnyttja de teoretiska läramas erfarenheter och kunskaper i ar­betet med övningstidningarna, i vilket arbete enligt nämndernas åsikt även aktiva journalister bör engageras. Flera remissinstanser, bl, a, Sve­riges Radio AB framhåller betydelsen av att rekryteringen av praktiska lektorer med bred journalistisk yrkeserfarenhet säkerställs Uksom att dessa ges tillfälle till tjänstledighet enligt utredningens förslag.

Förslaget om att yrkesverksamma journalister skaU knytas till journa-Usthögskoloma som speciallärare får ett positivt mottagande. Styrelsen för journalisthögskolan i Göteborg anser att det finns behov på både press- och informationslinjen av ett sådant arrangemang. Kul­turrådet förutsätter alt även på kulturområdet verksamma journalister kommer att engageras i detta sammanhang. Personalutbildningsnämn­den föreslår atl företrädare för statliga myndigheter anlitas i utbild­ningen.

I fråga om pedagogiskt utvecklingsarbete anser sty­relsen för journalisthögskolan i Stockholm det svårt att passa in journa-

 

Prop. 1976/77: 59                                                                 172

listulbildningens behov av medel för utvecklingsarbete i de ramar som fastställs av UKA för universitetsområdet och föreslår särskilt anslag.

Bland dem som yttrat sig om lokaliseringen av journalistut­bildningen är rösterna för och emot en förändring ungefär Uka många. Arbetsmarknadsstyrelsen, bibliotekshögskolan, SFS och humanistiska fakultetens i Lund utbildningsnämnder tillstyrker utredningens förslag om utredning. Humanistiska fakultetens i Umeå utbildningsnämd finner det naturUgt att en journalistlinje förläggs till Umeå, Också rektorsäm­betet vid universitetet i Umeå samt samhällsvetenskapliga fakultetens i Umeå utbildningsnämnd anser Umeå lämplig som lokaliseringsort för journalistutbildning med SundsvaU som alternativ. Organisationskom­mittén för Umeä högskoleregion hemställer att den får i uppdrag att yt­terligare kartlägga fömtsättningama för lokaUsering av journalistut­bildning till i första hand Sundsvall/Härnösand och i andra hand Umeå. Samarbetskommittén för SundsvaUIHärnösands högskola anser att en en­het inom journalistutbildningen bör lokaliseras tdl Norrland. Enligt dess bedömning bör Sundsvall i så fall vara det mest lämpliga lokaliserings-alternativet. Samarbetskommittén för högskolefrågor i Västernorrlands län anför Uknande synpunkler.

Mer eller mindre avvisande till tanken på en ändrad lokalisering av journalistutbildningen är de båda journalisthögskolorna, samarbels­nämnden för journalisthögskolorna, historisk-filosofiska sektionens i Stockholm utbildningsnämnd och Publicistklubben. Som skäl för sitt ståndpunktstagande anför styrelsen för Göteborgshögskolan de nuva­rande goda kommunikationerna till olika instanser som den behöver anlita, god tillgång till övningsobjekt samt att lärarrekryieringen skulle försvåras vid en utiokalisering. Styrelsen för joumaUsthögskolan i Stockholm vill genom en kompletterande statistik visa att en väsentlig del av dem som i utredningens material angetts som stockholmare inte i nägon rimlig mening kan sägas komma från Storstockholm, Styrelsen anser det självklart att Stockholm bör ha journalistutbildning och anför liknande skäl som framförts för Göteborg, Det är enligt styrelsen ange­läget ur rekryteringssynpunkt att sprida utbildningen tUl flera orter. Om en informationslinje, som bygger på den föreslagna grundkursen, kom­mer till stånd anser styrelsen att journalistutbildningen i Stockholm kan skäras ned för att ersättas av utbildning på informationslinjen. Styrel­sen föreslår att joumalisthögskolorna får i uppdrag att i samråd med UKÄ bearbeta frågan om en informationslinje samt ge förslag till loka­lisering av joumaUstutbildningen och utbildningen inom en informa­tionslinje.

Historisk-filosofiska sektionens i Stockholm utbildningsnämnd menar att en utiokalisering till andra orter än de nu aktuella storstäderna knappast ter sig som en lämplig lösning då det är fråga om en liten elev-population och tekniskt kompUcerad dyrbar utmstning.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   173

UKÄ, som föreslår en annan organisatorisk lösning än den utred­ningen skisserat, anser atl man i syfte atl motverka en alltför storstads-dominerad rekrytering till utbildningen bör kunna pröva fömtsättning­ama för att enstaka kurser med inriktning på journalistisk verksamhet kan spridas till andra orter än Stockholm och Göteborg. Humanistiska fakultetens i Lund utbildningsnämnder menar att en utiokalisering, om den kommer till stånd, inle bör innebära att resurserna delas upp på flera högskolor än två.

Flera remissinstanser, bland dem styrelsen för journalisthögskolan i Stockholm, Publicistklubben, SFS och Sveriges Public Relations för­ening betonar värdet av studiepraktiken. Sistnämnda instans skulle dock helst se att praktiken förlängs. Styrelsen för joumaUsthög­skolan i Stockholm ser allvarligt på svårighetema att uppbringa godtag­bara praktikplatser. Samarbelsnämnden för journalisthögskolorna och styrelsen för journalisthögskolan i Göteborg anför Uknande synpunkter. Sveriges Personaltidningsförening menar att urvalet av bra praktik inom inteminformation skulle vara större om det gick att minska företagens och myndigheternas rädsla för att släppa journalistelever in på sig och efterlyser bättre information från journalisthögskolorna. Tidningarnas utbildningsnämnd menar att en av orsakerna till svårigheten all få prak­likplatser vid tidningsföretagen kan vara den ersättning som enligl avtal utgår till elever som fullgör sin studiepraktik vid dagspressföretag. Lik­nande avtal om ersättning förekommer inte på andra områden. Publi­cistklubben anser att även elever med speciellt intresse för informations-uppgifter p. g. a. det angivna förhållandet i första hand väljer praktik­platser i dagspress och etermedier, där de får betalt under sin praktik. Publicistklubben anser alt frågan bör ägnas fortsalt uppmärksamhet. Föreningen Svensk fackpress, som finner det önskvärt att fler praktik­platser kunde upplåtas inom facktidningama framhåller alt ersättnings­frågan måste lösas, Sveriges Radio AB tar upp dispensfrågan och stöder förslaget men framhåller nödvändigheten av att varje fall prövas sär­skilt.

Några remissinstanser föreslår alternativ till den nuvarande praktikpe­rioden eller anser att den skall avskaffas. Således menar Grafiska InstUu­tet och IHR att nyttan av studiepraktiken varierat avsevärt beroende på de studerandes yrkeslivserfarenhet. Om studiepraktiken främst syftar till att ge de studerande färdighetsträning, torde denna enligt nämnda re­missinstanser ges effektivast om studiepraktiken genomförs som ett yt­terligare projekt. Med hänsyn till att praktiken inte synes kunna göras likvärdig för elevema föreslår Tidningarnas utbildningsnämnd att den nuvarande praktikterminen utgår. I dess ställe vUl nämnden ha studie­perioder vid massmedieföretag som en del av den praktiska utbildning­en vid journalisthögskola. Nämnden framhåller att försök med praktiska studieveckor har genomförts vid Göteborgshögskolan där erfarenheter-

 

Prop. 1976/77: 59                                                    174

na har varit mycket goda. Nämnden för samhällsinformation anser alt förslagel alt införa flera korta praktikperioder i stället för en samman­hängande period bör övervägas ytterligare.

Några remissinstanser har berört frågan om att knyta upplåtandet av praktikplatser till det statliga presstödet. Flertalet av dem har ställt sig avvisande till tanken. Pressutredningen framhåller att presstödets syfte är att vidmakthålla en mångfald inom dagspressen, inte att bidra till en effektiverad journalistutbildning. Elevförbundet ställer sig avvisande med motiveringen att det då skulle bli den redan ekonomiskt svaga de­len av pressen som fick ta det största ansvaret för praktikanterna. Med liknande motivering avvisar även TCO detta alternativ. TCO bedömer en lösning avtalsvägen möjlig.

Utredningens förslag rörande studieorganisationen och motiven för förslagen accepteras i de allmänna huvuddragen, men har gett upphov till många kommentarer och kompletterande förslag från remissinstansema. Dessa har främst gällt utökningen av samhällsorien­teringen, behovet av förstärkning även av andra moment i utbildningen, etermedieutbildningen samt anknytning till och samordning med annan högskoleutbildning.

Styrelsen för journalisthögskolan i Stockholm förutsätter att de före­slagna studieorganisatoriska anordningarna utformas på sådant sätt att det positiva och särpräglade i den nuvarande sammanhållna journalist­utbildningen inte äventyras. Humanistiska fakultetens i Umeå utbild­ningsnämnd menar att utredningen borde ha tagit fasta på möjUgheten att mer energiskt inordna den framtida joumaUstutbildningen i det all­männa högskoleväsendet. Samhällsvetenskapliga fakultetens i Umeå utbildningsnämnd anser att man inte får bygga upp en yrkesutbildning på så svag gmnd att den skall räddas med fortbildning och varnar för utbUdningsklyftor inom journalistkåren. Statens personalutbildnings­nämnd anser det däremot uppenbart att ett tillräckligt kunnande inte ens på förvaltningens olika fackområden kan tillgodoses inom ramen för en gmndläggande journaUstutbildning. Styrelsen för dramatiska insti­tutet delar uppfattningen atl en grandläggande joumalistutbildning bör ge allmänna förutsättningar för den utbildade att utöva sitt yrke inom en så bred sektor av arbetsmarknaden som möjligt. Några remissinstanser, bland dem statens personalutbildningsnämnd och Sveriges Public Rela­tions förening, berör frågan om utbildning inriktad på informationsverk­samhet och anser att behovet av sådan utbildning behöver utredas när­mare.

Ett stort antal myndigheter och organisationer ställer sig bakom för­slaget om förlängning av utbildningen tiU förmån för en bättre samhäUs­orientering. Dessa anger i många fall utifrån förhållanden inom egna om­råden önskvärda inriktningar och betoningar i den samhällsvetenskapli­ga utbildningen. Några remissinstanser anser att utbildningen bör för­längas med två terminer.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   175

Ett par inslanser släller sig tveksamma tUl förslaget. Således menar statskontoret att en i och för sig önskvärd förbättring av samhäUsorien-teringen hos eleverna inte på effektivaste sätt inhämtas genom en ter­mins utökade studier vid journalisthögskola. Arbetsmarknadsstyrelsen anser alt den samhällsorienterande grundkursen för många studerande troligen endast skulle innebära en dubblering av kunskaper de redan har.

Åtskilliga inslanser, bl. a. UKÄ, SÖ samt flera fakulteters utbildnings­nämnder, betonar behovet av att även andra ämnen inom bl. a, språk-och naturvetenskaperna får plats inom den samhällsorienterande grand­kursens ram.

Några remissinstanser anför synpunkter på den journalistiska grund­kursen, SÖ menar att man i denna också bör arbeta efter frågeställ­ningen vilken språklig utmstning den som skall ta emot information har, så att ett journalistiskt budskap utformas med utgångspunkt i såväl av­sändarens som mottagarens resurser i vidsträckt mening. Juridiska fa­kultetens i Uppsala utbildningsnämnd anser bl, a. att rättskunskapen har fått för litet utrymme och betonar att frågan om lämpliga lärome­del i ämnet måste ägnas särskUd uppmärksamhet. Svenska fotografers förbund och Pressfotografernas klubb uttrycker oro och förvåning över att utredningen inte berört fotoutbildningen.

Praktikterminens placering i studieorganisationen har berörts av ett antal remissinstanser. Styrelsen för journalisthögskolan i Göteborg delar utredningens uppfattning att den bör förläggas till fjärde terminen. Sty­relsen menar bl, a, att praktiken bör vara så väl förberedd som möjligt. Den inledande teoretiska grundkursen bör således i sin helhet vara ge­nomgången innan praktikterminen påbörjas.

A-pressens samorganisalion menar att den avgörande frågan är i vil­ket skede praktikterminen är bäst för eleverna och därmed också lång­siktigt för branschen. Samorganisationen menar då att flera skäl talar för att praktiken kommer tidigare än under den fjärde terminen. Ett skäl är alt många elever saknar tidigare kontakt med joumaUslisk verksamhet varför en tidig kontakt med den kommande miljön är fördelaktig bäde för att få en uppfattning om de egna förutsättningarna och för motiva­tionen för fortsatta studier. Samorganisationen föreslår därför att prak­tiken förläggs till tredje terminen. Humanistiska fakultetens i Lund ut­bildningsnämnder, styrelsen för journalisthögskolan i Stockholm och Publicistklubben kommer till liknande slutsatser.

Frågan om etermediemas behandling i undervisningen inom fördjup­ningsterminens ram berörs av några remissinstanser. Journalisthögsko­lorna och 7'CO stöder utredningens förslag om en förstärkning av ut­bildningen inom området. Styrelsen för journalisthögskolan i Stockholm beklagar emellertid att utredningen inte närmare belyst de ekonomiska konsekvenserna av sin ståndpunkt, SFS delar utredningens bedömning men anser att frågan på nytt bör prövas i samband med högskolerefor-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   176

mens genomförande, där en sådan ulbildning kunde tänkas ingå som en del av journalistlinjen och/eller en eventuell informationslinje. SFS me­nar att möjligheten att anordna etermediekunskap som enstaka kurs in­om dessa linjer bör övervägas. En avvisande hållning till utredningens förslag i detta avseende intar humanistiska fakultetens i Lund utbild­ningsnämnder.

Som nyss har antytts har vissa remissinstanser berört journalistlinjens anknytning till och samordning med annan högskoleutbildning. Utred­ningen har härvidlag föratsatt att olika delar av journalisthögskolornas utbildning skall kunna bjudas ut som enstaka kurser bl, a, till sådana som har grundlig utbildning inom något område och som vill ägna sig åt publicistisk verksamhet. Utredningen har också skisserat utbUdning pä en informationslinje där den samhällsorienterande grundkursen skall ut­göra bas.

Remissinstanserna har i detta avseende intagit vitt skilda ståndpunk­ter, från att godta eller föreslå endast vissa modifieringar i utredningens förslag till att föreslå att den teoretiska och den praktiska utbildningen skall skiljas ät. Den förra skulle då inhämtas vid universiteten, den se­nare vid journalisthögskoloma. Svenska kommunförbundet finner att den av utredningen föreslagna ordningen ger påtagliga fördelar och väl harmonierar med en av U 68:s viktigare principer för studieorganisatio­nens utformning, nämligen att öppna högskolorna och göra dem mera allmänt tillgängliga för studier, Historisk-filosofiska sektionens i Stock­holm utbildningsnämnd anser det vara angeläget att vid en reformering av journalistutbildningen de studieorganisatoriska ramama görs sä vida att vid journalisthögskolorna verksamma lärare och studerande får möj­ligheter att med betydande lokala variationer utforma utbUdningen på det sätt som de finner pedagogiskt mest ändamålsenUgt,

Vikten av organisatorisk samordning med hänsyn till forskningen betonas av flera remissinstanser, bland dem UKÄ, historisk-filosofiska sektionens i Stockholm utbildningsnämnd, språkvetenskapliga sektio­nens i Stockholm utbildningsnämnd, kursledningen för den yrkesin­riktade studiekursen i informationsteknik vid universitetet i Göteborg och SFS. Statskontoret anser det rimUgt att journalisthögskolans uppgif­ter inte inskränker sig till att lära ut endast den teknik som efterfrågas utan även omfattar möjligheterna att i ett större perspektiv kritiskt gran­ska nuvarande journalistik och informationsförmedUng. Därför behövs ett underlag som bygger på rön från skilda områden. Det bör enligt statskontorets mening övervägas hur journaUsthögskoloma skall följa forsknmgen inom andra ämnen och hur möjligheter kan skapas för sko­loma att initiera viss forskning,

UKÄ framhåller att läroanstaltema inom dess område genomgående har StäUt sig mer eUer mindre kritiska till den föreslagna joumaUstut-bUdningens uppläggning och omfattnmg, I många yttranden har föror-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   177

dals en alternativ uppläggning, där journalistisk yrkesträning läggs som en avslutande utbildningsdel efter en mer omfattande allmän utbildning inom olika basutbildningsområden. För denna lösning talar enligt UKÄ:s mening en rad olika skäl. Som exempel nämns önskemål om bredd i utbildningen genom ökat inslag av allmän utbildning, behovet av en kunskapsmässigt differentierad sammansättning av journalistkåren och önskemålet om journalister med mer omfattande kunskaper i na­turvetenskap och teknik, Matematisk-naturvetenskapliga fakultetens i Stockholm utbildningsnämnd tänker sig en ordning där elt journalist-år — främst innehållande rent mediateknisk utbildning — ingår som linjevariant i de naturvetenskapliga utbildningslinjerna. Tidningarnas utbildningsnämnd anser att det ofta uppstått kamp mellan den teore­tiska och den praktiska sidan när det gäller att förfoga över tillgängliga timmar, och atl den praktiska ulbildningen därvid ofla har fått slå till­baka för den teoretiska. Nämnden föreslår därför att den teoretiska delen förläggs till universitet och övriga högskolor samt till viss del an­passas till blivande journalisters och informatörers behov. Den prak­tiska utbildningen i journalistik skulle enligt förslaget ges vid journalist­högskolor, vilka alltså skulle ge enbart sådan utbildning.

Publicistklubben hälsar med tillfredsställelse utredningens förslag att vid journalisthögskolorna bjuda ut olika delar av utbildningen i form av enstaka kurser. Därmed skulle personer med grundliga kunskaper frän andra områden på kortare tid än fem terminer kunna inhämta de kun­skaper om journalistiskt hantverk som de behöver för att övergå tUl publicistisk/journalistisk verksamhet. Kulturrådet anser förslaget vara särskilt tillämpligt vad gäller kulturområdet.

Endast en mindre del av remissinstansema har yttrat sig över försla­get tUl utbildningsplan. De har huvudsakUgen berört samban­det mellan olika kurser. Styrelsen för journalisthögskolan i Stockholm fömtsätter atl förslaget till utbildningsplan av varje högskola får under­kastas en genomgripande översyn och att man därvid är oförhindrad att skapa en sammanhängande plan för utbildningen som helhet. Samma frihet när det gäller förläggningen av den samhällsorienterande gmnd­kursen förutsätter styrelsen för journalisthögskolan i Göteborg och sam­arbelsnämnden för journalisthögskolorna. Bibliotekshögskolan och dess utbildningsnämnd ansluter sig i stort till förslaget om studieorganisation men ställer sig tveksamma till uttalandet att fördjupningsterminen inte skulle få genomgås i sammanhang med den övriga utbildningen. Huma­nistiska fakultetens i Lund utbildningsnämnder anser att utbildnings­planen bör konkretiseras. Den bör enligt nämnderna formuleras som målbeskrivning, vilken kan tjäna som en varudeklaration. Utifrån denna målbeskrivning bör sedan högskoloma ha frihet att själva besluta hur dessa mål skall nås. Samhällsvetenskapliga fakultetens i Slockholm ut­bildningsnämnd som i stort tillstyrker den skisserade samhällsvetenskap-

12   Riksdagen 1976177. 1 saml. Nr 59

 

Prop. 1976/77: 59                                                   178

liga kursen anser att man bör beakla att den av de studerande kan komma att uppfattas som en löst påhängd del av journalistutbildningen. Därför bör undervisningen inom de olika momenten i kursen enligt nämnden läggas upp så att de framstår som relevanta från journalistisk synpunkt.

Från några håll riktas kritik mot utredningen för att den i förslaget till utbildningsplan inte tillräckligt täckt in vissa områden av journalisti­ken.

Behovet av fortbildning understryks kraftigt av de flesta re­missinstanser som yttrat sig i frägan. Arbetsmarknadsstyrelsen, Lands­tingsförbundet och Sveriges Radio AB tillstyrker utredningens förslag. Med tanke på de allt snabbare förändringarna av det svenska samhäUet anser LO att en obligatorisk vidareutbildning bör övervägas. Styrelsen för journalisthögskolan i Stockholm har inte några principiella invänd­ningar mot förslagen men framhåller vikten av att högskolorna fär tUl­räckliga medel för sin verksamhet, RRV och FOJO önskar klarare gränsdragning mellan de typer av kurser FOJO resp. journalisthögsko­loma bör anordna. FOJO anser alt all statlig fortbUdning, utom jouma-listhögskolomas undervisning av specialelever inom fördjupningstermi­nen, skall koncentreras tUl FOJO. FOJO vUl kraftigt stryka under beho­vet av en noggrann analys av fortbUdningssektom. I annat fall, menar styrelsen, finns inga riktlinjer för den framtida fördelningen av anslag till fortbUdningssektom. Enligt styrelsens uppfattning måste denna tilldel­ning ligga i nivå med grundutbUdningens. TCO har anfört liknande syn­punkter och finner en rimlig målsättning på kort sikt vara att fördubb­la FOJO:s nuvarande kursutbud. Enligt UKA':s mening bör FOJO-ut-bildningen omfatta kortare kurser med inriktning mot yrkestekniska frågor medan den ämnesspecialiserade fortbildningsverksamheten bör tUlgodoses genom högskolans utbud av enstaka kurser. Därigenom, me­nar UKÄ, kan fortbildningen få en bättre spridning över landet och bli mer lättillgänglig för yrkesverksamma joumalister. Humanistiska fakultetens i Lund utbildningsnämnder instämmer i utredningens för­slag om fortbildningens ohka syften men vill starkare än utredningen gör framhålla den roll som universiteten kan spela i sammanhanget. Historisk-filosofiska sektionens i Stockholm utbildningsnämnd framhål­ler att det redan nu vid universiteten finns ett antal lämpUga specialkur­ser med vitt skUda poängtal och inriktningar vUka kan tillgodose åt­skUUga fortbUdningskrav.

Frågan om fortbildningens närmare inriktning har berörts av några remissinstanser. Statens personalutbildningsnämnd betonar i sitt yttran­de vikten av att den framtida studieorganisationen utformas så att den kan möta utbildningsbehov av mänga olika slag. Språkvetenskapliga sek­tionens i Stockholm utbildningsnämnd anser att fortbUdningen bör göras anpassbar till olika typer av förkunskaper, Samarbelsnämnden för jour-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   179

nalislhögskolorna stryker under reporterfotografemas behov av utbild­ning. Styrelsen för journalisthögskolan i Stockholm förmodar att del mest angelägna behovet för denna grupp är en överbryggande utbild­ning som ger jämställdhet med de skrivande kollegerna. Svenska foto­grafers förbund anser att flera kortare kurser och fördjupningskurser i fotografi skulle vara synnerligen motiverade mot bakgrund av utred­ningens starka betoning av ordjournalistiken. Föreningen Svensk fack­press framhåller vad gäUer utbudet av fortbildningskurser att facktid-ningsjoumalisterna torde ha synnerligen begränsade möjligheter att del­ta i FOJO-kurserna, då dessa omfattar för långa perioder. LO menar att medarbetare i fackförbundspress och annan fackpress i dag sållas borl om antalet sökande till en kurs är för stort och finner en ändring av detta förhåUande nödvändigt. Grafiska institutet och IHR anser att FOJO-utbildningens rekryteringsbas måste vidgas och framhåller att hela kategorin informationsansvariga utanför massmedia för närvaran­de saknar fortbildningsmöjligheter.

Ett fåtal remissinstanser har yttrat sig i b e t y g s f r å g a n. Huma­nistiska fakultetens i Lund utbildningsnämnder samt bibliotekshögskolan och dess utbildningsnämnd instämmer i utredningens förslag att en två­gradig skala Skall användas. Tidningarnas utbildningsnämnd, vars stu­dieorganisatoriska förslag starkt avviker frän utredningens, menar att elev för godkänt avgångsbetyg från journalisthögskola skall ha varit närvarande minst 75 % av utbildningstiden och obligatoriskt ha deltagit i de praktiska studieveckorna,

I fråga om journaUsthögskolomas dimensionering föreslår ut­redningen oförändrad kapacitet, dvs. 240 nybörjarplatser. Flertalet re­missinstanser som yttrat sig i frågan delar utredningens bedömning, UKÄ tillstyrker utredningens förslag men menar att de av ämbetet för­ordade möjligheterna att delar av journalistutbildningen skall kunna ge­nomgås som enstaka kurs eller kurser på sikt bör påverka dimensione­ringen av direktutbildning på journaUstlinjen,

Utredningens principiella uttalande, i samband med dess redovisning av beräknade kostnader för reformen, att journalisthögskoloma bör ha en med hänsyn tUl nuvarande tidningsteknik adekvat utmstning får uttalat stöd i flera yttranden, I vad mån detta krav skall tillgodoses genom mköp eller leasmg diskuteras av några remissinstanser. Tidningar­nas utbildningsnämnd anser att — med tanke på den snabba utveck­lingen inom den grafiska tekniken — utrustning såsom bildskärmar, da­torer och fotosättningsmaskiner bör förhyras från tillverkaren, Samar­belsnämnden för LUP-kommittéerna anser att omfattningen av utmst­ningen och frågan om i vilken utsträckning journalisthögskolornas ut­rustningsbehov skall tillgodoses i form av egna resurser eller genom köpta tjänster bör utredas i vanlig ordning av ansvariga planeringsorgan i samråd med journalisthögskolorna. Liknande synpunkler framförs av

 

Prop. 1976/77: 59                                                   180

ulrustningsnämnden för universitet och högskolor som också framhåller att inköp i allmänhet ställer sig ekonomiskt fördelaktigare än förhyr­ning, när det gäller utrustning avsedd för kontinuerlig användning un­der längre tid. Grafiska institutet och IHR erinrar om ett problem som inle berörs av ulredningen, nämligen hur man principiellt skall lösa frå­gan om utnyttjande av modern teknisk utrustning på tryckerier och tid­ningar för utbildning. I remissyttrandet hävdas alt centrala överenskom­melser krävs på området.

Realismen i kostnadsberäkningarna ifrågasätts i några yttranden. Så­ledes hävdar ulrustningsnämnden för universitet och högskolor att ut­redningens uppgift att varje journalisthögskola skulle ha använt ca 80 000 kr. per år för utrustning inte stämmer med av nämnden kända förhållanden. Med den av utredningen angivna avskrivningstiden för beräknade utrustningskostnader skulle enligt nämnden krävas ett i det närmaste fördubblat årligt resurstillskott. Styrelserna för journalisthög­skolorna anser att den av ulredningen beräknade kostnadsramen av 2 000 kr, per elev är alltför snäv. Styrelsen för journalisthögskolan i Stockholm har i sin beräkning av samma kostnad kommit till beloppet 7 700 kr. Styrelsen hävdar att ersättningsanskaffning inte kan rymmas inom högskolans ordinarie anslag och att antagandet om en tioårig av­skrivningstid är orealistiskt. För fotoutrustningen anser styrelsen en suc­cessiv ersättningsanskaffning inom en kortare avskrivningstid vara möj­lig. För etermedieulruslningen är däremot — enligt styrelsens mening — en successiv ersättning tekniskt omöjlig och engångsanvisningar kommer att krävas. Styrelsen redovisar även andra utrustningsbehov, Samarbels­nämnden för journalisthögskolorna vill med hänvisning till högskolornas beräkningar understryka att utredningens kostnadsberäkningar inte är realistiska. Styrelsen för journalisthögskolan i Göteborg anser det själv­klart att Göteborgshögskolan, som redan nu ägnar stort utrymme åt problem som hänger samman med den nya tekniken, förses med den föreslagna bildskärmsutrustningen och utrustning för fotosättning. Även FOJO anmäler intresse för sådan utrustning. Tidningarnas utbildnings­nämnd anser att journalisthögskolorna bör förses med likvärdig teknisk utrustning för att utbildningsslandarden skall hållas på samma nivå. Däremot bör, enligt nämnden, den tekniska utrustningen vid FOJO kun­na begränsas med hänsyn till kostnaderna och kurser som kräver sådan utrustning förläggas till någon av högskoloma. Svenska fotografers för­bund ifrågasätter starkt huruvida den föreslagna utrustningen för foto­grafiskt arbete är adekvat.

3.1.4 Föredraganden

När journalisthögskolorna inrättades år 1967 (jfr prop, 1967: 43, SU 1967: 86, rskr 1967: 199) angavs som mål för verksamheten att den journalistiska yrkesträningen borde ge de studerande vana att systema-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   181

tiskt söka efter källor, att kritiskt och metodiskt granska tillgängligt material samt att korrekt — vad gäller såväl innehåll som språklig ut­formning — presentera information, Journalistulbildningsulredningen (U 1973: 08) har vid den nu genomförda översynen av ulbildningen — redovisad i betänkandet (SOU 1975: 25) A jour. Om journalistutbild­ning — inte haft i uppdrag att ompröva dessa mål, Däremol skulle den granska hur den hittills anordnade utbildningen förhåller sig till dem.

Utredningen har genom enkäter till tidigare elever vid journalisthög­skolorna, tidningsföretag, journahstklubbar och Sveriges Radio AB sökt få en uppfattning om utvecklingen inom utbildningen samt tidigare stu­derandes och avnämarnas inställning till den. Med utgångspunkt i en­kätsvaren och kompletterande synpunkter inhämtade från de studerande vid journalisthögskoloma samt företag och förvaltningar som sysselsät­ter journalister ger utredningen en i stort positiv bild av den nuvarande utbildningen med undantag för dess samhällsorienterande delar. Dessa anses ha uppenbara brister. För att röja undan dessa föreslår utred­ningen atl utbildningen förlängs med en termin.

Jag redovisar i det följande utredningens olika förslag och mina egna ställningstaganden.

På grundval av riksdagens beslul i anledning av prop. 1972: 84 och 1975: 9 (prop. 1972: 84, UbU 1972: 31, rskr 1972: 240; prop. 1975: 9, UbU 1975: 17, rskr 1975: 179) har regeringen i april 1976 meddelat för­ordning (1976: 231) med provisoriska föreskrifter om tillträde till grund­läggande högskoleutbildning.

De allmänna behörighetsvUlkoren för tillträde lill journalistutbild­ningen är härigenom fastlagda.

Utöver de allmänna behörighetsvUlkoren kan, enligt förordningen, finnas särskilda behörighetsvillkor för enskilda linjer och kurser. Utred­ningen föreslår att samma särskilda förkunskapskrav skall gälla för journalistlinjen som för bl. a, samhällsvetenskapliga studier. Vidare fö­reslår utredningen att det, med hänsyn till det svenska språkets bety­delse för journalister, skall krävas kunskaper motsvarande tre års­kurser svenska i gymnasieskolan. Dessutom skall vissa kunskaper i ma­skinskrivning vara ett krav för att få påbörja andra terminens studier.

Enligt nyssnämnda förordning skall de särskilda behörighetsvillkoren meddelas i utbildningsplanen. För journalistutbUdningen ankommer det på universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) att fastställa utbildnings­planen. Jag anser att utredningens förslag i allt väsentligt bör kunna ligga till grund för UHÄ:s ställningstaganden i samband med att ämbetet fastställer utbildningsplanen. För egen del anser jag att det är önskvärt att de studerande har kunskaper i maskinskrivning. Sådana färdigheter bör vid behov kunna förvärvas inom kommunal eller annan Vuxenut­bUdning,

Förordningen med provisoriska föreskrifter om tiUträde till grund-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   182

läggande högskoleutbildning innehåller även de urvalsregler som skall tillämpas, när antalet sökande överstiger antalet tillgängliga platser. Med hänsyn lill att riksdag och regering inte hade tagit stäUning tiU utredningens förslag när nyss nämnda förordning utfärdades, upptogs journalistlinjen i bilaga till denna bland de linjer för vilka regeringen skulle utfärda särskilda föreskrifter (SFS 1976: 231, bU. 5),

Utredningens förslag om urval till journalistlinjen skiljer sig i viss ut­sträckning från de regler som kommer alt gälla för flertalet linjer i högskolan. Således föreslår utredningen att det antagningsprov som i dag används vid urvalet av sökande tills vidare skall vara ett av urvals­instrumenten i avvaktan på ytterligare utveckling och erfarenheter av det studielämplighetsprov som skall användas för vissa sökande lUl öv­riga linjer i högskolan. Utredningen föreslår vidare att arbetslivserfaren­het skall kunna ge högst 2,0 poäng i enUghet med de regler som ges i den nyss nämnda förordningen. Resultatet av antagningsprovet och medelvärdet av betyget från behörighetsgivande ulbildning skall vägas samman och därvid kunna ge högsl samma poäng som ges för fem års arbetslivserfarenhet, dvs, 2,0 poäng. Om betyg från behörighetsgivande utbildning saknas eller, enligt gällande regler, inte skall ingå vid merit­värderingen skall resultatet av antagningsprovet ge högst 2,0 poäng. Förslaget innebär att arbetslivserfarenhet som merit får avsevärt större tyngd än enligt de regler som gäller för flertalet övriga utbildningar.

Utredningens förslag uttrycker uppfattningen att arbetslivserfarenhet före studiernas början är myckel värdefull för en blivande journalist. Utredningen stöds här av en stark remissopinion. Även jag delar denna uppfattning och anser att utredningens ståndpunkt är väl underbyggd. Jag är därför beredd atl i detla fall förorda ett avsteg från de allmänna reglerna för arbetslivserfarenhetens vikt i förhållande till övriga meri­ters på det sätt som utredningen föreslår,

Remissinstansema har skiftande uppfattningar om värdet av det nu­varande antagningsprovet. För egen del anser jag att provet i sin nuva­rande utformning på sikt bör avvecklas. Med hänsyn till dem som redan nu förbereder sig för att söka till journalistutbUdning bör det dock vara kvar under en övergångslid. Det bör användas sista gången vid antag­ning av studerande inför vårterminen 1980.

Flera remissinstanser anser att även tidigare högskoleutbUdning bor­de räknas som merit vid antagningen till journaUstutbUdningen. Jag vill i detta sammanhang anföra följande. Kortare utbildning i högsko­lan som instrument för att merhera sig för annan högskoleutbUdning är en fråga som inte enbart rör journaUstiinjen, Nya regler för meritvärde­ring mom hela högskoleområdet har just faststäUts efter ett ingående utrednings- och remissförfarande och sedan riksdagen haft tUlfäUe att uttala sin mening. Enligt dessa regler meritvärderas inte högskoleutbild­ning på det sätt som remissinstansema har uttryckt önskemål om. Först

 

Prop. 1976/77: 59                                                   183

när erfarenhet vunnits av dessa regler, som träder i kraft den 1 juli 1977, kan det bli aktuellt alt ta upp denna fråga.

Den som efter mera omfattande studier i högskolan önskar komplet­tera sin utbildning med en eller flera kurser som ingår i journalistlinjen bör — som jag berör i del följande — ges möjligheler lill delta.

Urvalsreglerna i förordningen med provisoriska föreskrifter om tillträ­de till grundläggande högskoleutbildning bör således, med de undantag jag har angett beträffande användning av antagningsprovet under en övergångstid saml ett högre värde av arbetslivserfarenhet i förhållande till övriga meriter, gälla även för journalistlinjen.

Frågan om integration mellan praktik och teori i utbildningen har stått i förgrunden ända sedan journalisthögskolorna inrättades.

Man har ansett det angeläget alt såväl genom utformningen av ut­bildningen som genom konstruktionen av lärartjänsterna främja en sam­ordning av praktiska och teoretiska moment.

Från bl, a, journalisthögskolornas och samarbetsnämndens för jour­nalisthögskolorna sida har under en följd av år hävdats att en om-konstruktion av lärartjänsterna skulle väsentligt förbättra möjligheterna till en sådan integration. Genom att inrätta en enda typ av lärartjänst vid journalisthögskolorna i stället för nuvarande tjänster som universi­tetslektor och lektor skulle man bl. a, komma till rätta med de nuva­rande rekryteringsproblemen vad gäller lektoraten.

Utredningen stäUer sig tveksam till en sådan lösning. Jag delar utred­ningens tveksamhet. Det främsta skälet härtill är att denna tjänstetyp skulle kräva en alltför speciell meritering.

Utredningen har emellertid anvisat flera andra vägar att främja inte­grationssträvandena. Utredningens olika förslag i detta avseende rör vissa studieorganisatoriska frågor. Jag anser dessa förslag väl värda att beaktas i de centrala och lokala myndighetemas arbele med utbild­ningens planering och närmare utformning.

Utredningen föreslår att lektorer vid journalisthögskoloma skall ges ökad möjlighet att hålla kontakt med utvecklingen i massmedierna. Detta kan enligt förslaget ske bl, a. genom att de får möjUghet att med jämna meUanrum för en tid gå över till yrkesverksamhet inom mass-mediesektom.

Med hänsyn till de specieUa förhåUanden det här är fråga om, bl, a, den snabba tekniska utvecklingen inom journalistemas arbetsområde, anser jag att det är angeläget att lektorema ges sådana möjligheter. De kostnader som åtgärder med detta syfte kan föra med sig bör täckas ur anslaget Forskning och utvecklingsarbete för högskoleutbildningen m, m. De får inom ramen för detta vägas mot kostnader för andra an­gelägna åtgärder.

Utredningen föreslår också — för att integrationen mellan praktik och teori i journalistutbUdningen skall ökas — att praktiskt verksamma

 

Prop. 1976/77: 59                                                   184

journalister skall få förordnas som speciallärare vid journalisthögsko­lorna för begränsad tid. Denna tjänstetyp finns för närvarande vid filosofisk fakultet. Erfarenheterna synes vara goda. Jag biträder därför förslaget.

Utredningen föreslår att frågan om journalistutbUdningens lokalise­ring prövas i samband med att ställning tas till ulredningens övriga förslag. Som skäl för detta anför utredningen att möjligheterna till sam­arbete med lokala nyhetsmedier inte alltid är de bästa i storstäderna. Vidare framhåller den att rekryteringen till utbildningen visar en slor-stadsdominans. Studerande från storstadslänen är klart överrepresente­rade inom utbildningen.

Endast ett mindre antal remissinstanser tar slällning till lokaliserings­frågan. Arbetsmarknadsstyrelsen och Sveriges förenade studentkårer uttalar sig för alt en prövning av lokaUseringen kommer till stånd. Organisationskommittén för Umeå högskoleregion uttalar sig för en lokalisering i första hand tiU Sundsvall/Härnösand, i andra hand till Umeå. Samarbetskommittén för Sundsvall/Härnösands högskola för­ordar lokalisering till Sundsvall. Universitetskanslersämbetet kan länka sig att enstaka kurser förläggs till andra orter än de nuvarande. Mot en förändrad lokalisering uttalar sig främst styrelserna för de båda journa­listhögskolorna. Styrelsen för journalisthögskolan i Göteborg anför att kommunikationerna med tryckerier m, m, f, n. är fullt tillfredsstäUande. Vidare framhåller styrelsen atl ett nytt antagningssystem bör kunna mot­verka storstadsdominansen. Styrelsen för journalisthögskolan i Stock­holm gör i stort samma invändningar, men anser samtidigt att det från rekryteringssynpunkt är angeläget att sprida utbildningen till flera orter. Styrelsen har därvid lagit fasta på utredningens resonemang om en in-formationsteknisk linje som skulle starta från en med journalistlinjen ge­mensam grundkurs. En sådan Unje skulle sannolikt kunna utnyttja jour­nalistutbildningens specifika kostnadskrävande fasta utrustning i en så­dan utsträckning alt lokalisering av journalist- och informationsulbUd-ning exempelvis till två nya orter skulle te sig ekonomiskt försvarlig. I samband därmed kunde journalistlinjen vid journalisthögskolan i Stockholm skäras ned för att ersättas av utbildning på informationslin­jen. Förslag av samma innebörd har lagts fram av samarbetskommittén för Sundsvall/Härnösands högskola, som även presenterat ett förslag tUl studieorganisatorisk lösning.

För egen del vill jag anföra följande. En grundtanke i den högskole­reform som nu genomförs är att man i fråga om lokaliseringen inte skall flytta existerande utbUdnmgar till andra orter. I stället skaU på utbyggnadsorterna utvecklas nya utbildningsvägar med utgångspunkt i bl. a. lokala resurser, de utbildningssökandes efterfrågan och arbets­marknadens förhållanden. Jag är därför inte beredd att förorda att journalistutbUdningen  splittras på flera orter,  aUrahelst som någon

 

Prop. 1976/77: 59                                                   185

ökning av kapaciteten inte är aktuell. Givetvis utesluter delta inle att närliggande utbildningsalternativ på informationsområdet kan behöva utvecklas inom den nya högskolan och då på orter där det av arbets­marknads- och andra skäl ligger närmast till hands atl förlägga sådan ulbildning. Det ankommer i första hand på lokala och regionala myn­digheter inom högskolan att föra fram sådana initiativ.

I journalistutbildningen ingår studiepraktik om en termin. De av utredningen gjorda undersökningarna visar att praktiken fyller en viktig funktion. Utredningen anser därför att den bör behållas i nuvarande omfattning. Jag delar utredningens bedömning av studiepraktikens vär­de men anser att praktikperiodens längd kan diskuteras. Jag återkom­mer strax till denna fråga.

Jag biträder utredningens förslag att studerande som har praktisk erfarenhet av journalistiskt arbete på minst sex månader skall kunna befrias från studiepraktik. Jag är däremot inte beredd att stödja tanken på att i någon form knyta praktikplatserna till det statliga stödet tUl pressen.

Som en orsak till svårigheter att skaffa praktikplatser har angetts all det är alltför ekonomiskt betangande för företagen att ta emot prakti­kanter. Rekommendationer för ersättningen till praktikanterna faststäUs genom förhandlingar mellan Svenska journalistförbundet och Tidningar­nas arbetsgivareförening. Sådan ersättning utgår normalt inte vid praktik utanför Tidningarnas arbetsgivareförenings område. Jag har inhämtat att parterna ämnar ta upp dessa frågor på nytt. Jag avser alt senare föreslå regeringen alt ge UHÄ i uppdrag att kartiägga hithörande pro­blem.

Utredningen föreslår att journalistutbildningen organiseras som en allmän utbildningslinje inom sektom för utbildning för kultur- och in­formationsyrken. Linjens utbildning bör inriktas mot yrkesverksamhet inom massmedier och information inom offentliga och enskilda organi­sationer och företag. Utbildningslinjen skall omfatta 100 poäng och ut­göras av en samhäUsorienterande grundkurs om 20 poäng, en journa­listisk grundkurs om 40 poäng, studiepraktik om 20 poäng och fördjup­ningsstudier om 20 poäng. Den nya studieorganisationen föreslås bli införd läsåret 1977/78,

Jag är inte beredd att förorda att en förlängning av utbildningen med en termin utformas på det sätt utrednmgen föreslår. Journalislutbild­ningen bör enligt min mening inledas med en utbUdningsgång som om­fattar fyra terminer, dvs. 80 poäng. Den femte terminen bör utformas som en påbyggnadsutbildning. Som behörighet för påbyggnadsutbild­ningen bör gälla minst ett års yrkesverksamhet inom journalist- eller annat informationsyrke efter fullbordad inledande journalistutbUdning, Med hänsyn tiU den skiftande utbUdningsbakgmnden inom joumaUst-kåren bör påbyggnadsutbildningen stå öppen också för journalister som

 

Prop. 1976/77: 59                                                   186

inte har gått igenom den inledande journalistutbildningen. Av dem bör för behörighet till påbyggnadsutbildningen krävas minst fyra års verk­samhet inom journalist- och informationsområdet.

Vad jag nu har förordat innebär att journalistutbildningen ges etl in­slag av återkommande utbildning. Samtidigt minskas utrymmet, i för­hållande tiU utredningens förslag, för att i den inledande utbildningen lägga in ytterligare moment av samhällsorienterande karaktär. Jag kom­mer Ukväl i det följande atl förorda att de samhällsorienterande mo­menten i vid mening ges en starkare ställning i utbUdningen, Del bör enligt min mening kunna ske genom att större vikt läggs vid att under­visningen ges en problemorienterad inriktning. Detta främjar också den integration mellan teori och praktik som enligt utredningen har visat sig ha stora fördelar för utbildningens yrkesinriktning och som bedöms positivt av både studerande och lärare.

En förstärkning av de problemorienterade inslagen i utbildningen på det sätt jag har förordat, tillsammans med mitt förslag om påbyggnads­utbildning, bör leda till en omprövning av studiepraktikens utformning och omfattning. Jag utgår från atl den mot denna bakgrund bör kunna begränsas tUl ca en halv termin, dvs. 10 poäng. Därmed skulle också de svårigheter atl erhålla praktikplatser, som jag nyss har berört, till en del kunna röjas undan. Det bör ankomma på UHÄ att tillsammans med lokala organ närmare pröva denna fråga. Jag anser att utredningens för­slag om studieorganisation i övrigt bör kunna ligga till grund för den fortsatta planeringen av utbildningen. Det ankommer på de lokala or­ganen att inom ramen för av UHÄ fastställda utbildningsplaner bestäm­ma utbildningens innehåll och pedagogiska utformning.

Som jag nyss har anfört visar utredningen på uppenbara brister i journalisthögskolornas ulbildning vad gäller samhällsorienteringen, främst i fråga om kommunalkunskap samt kunskap om intresseorgani­sationerna och folkrörelserna. Dessa brister betonas också starkt i re­missyttrandena. Utredningen har anvisat olika vägar atl tillgodose kra­ven i detta avseende, bl, a. genom ändrade anlagningsbestämmelser och genom ändring i utbildningens organisation. Dessutom föreslår utred­ningen, som jag nyss har berört, att utbildningen förlängs med en ter­min. Som skäl härför anger utredningen, utöver de nämnda bristerna, bl. a. att den politiska processen i vid mening är en dominerande refe­rensram för journalisterna och att samhällsvetenskapUga problemställ­ningar därför är ändamålsenliga för att öva in lämpliga arbetsmetoder, för att ge modeller för fördjupningsperspektiv samt för att skapa känsla för samhällssammanhang och förmåga att finna och hantera källor.

Jag har nyss förordat en förändrad uppläggning av journalistutbild­ningen för alt komma till rätta med nuvarande brister i den. Jag är dock av olika skäl tveksam om värdet av, som utredningen föreslår, en för­längning som kommer uteslutande de samhällsorienterande momenten

 

Prop. 1976/77: 59                                                   187

till godo, även om bristerna på della område också enligl min bedöm­ning bör väga tungt i detta sammanhang. Man kan konstatera att många studerande när de börjar journalistutbildningen redan har inhämtat be­tydande kunskaper bl, a, i samhällsvetenskapliga ämnen vid universitet. För dessa studerande måsle en inledande samhällsorienterande kurs inom journalistHnjen framstå som mindre angelägen. Från skilda håll har å andra sidan framhållits andra brister som kunde avhjälpas genom en förlängning. Inom den nya högskolan med dess möjligheter att lokalt besluta om utbildningens innehåll bör del vara möjligt att utforma den­na så att hänsyn tas till den studerandes utbildningsbakgrund och behov av breddning och komplettering av kunskaper även på andra områden än det samhällsvetenskapliga, t, ex. humanistiska, naturvetenskapliga och tekniska. Den begränsning av praklikperiodens längd som jag tidi­gare har förordat bör kunna ge utrymme för en förstärkning av de all-mänorienterande inslagen i journalislutbildningen.

Frågan om etermediernas plats i utbildningen har berörts i flera olika sammanhang. Förslaget om en särskUd etermedielinje har avvisats vid statsmakternas tidigare beslul om joumaUstutbildningen. Mot bakgrund av etermediernas allt större betydelse anser utredningen det angeläget med en jämnare fördelning i journalistutbildningen mellan tryckta me­dier och etermedier. Jag delar utredningens mening att detla bör kunna tillgodoses inom fjärde terminens ram.

Utredningen föreslår alt delar av journalistutbildningen skall kunna ges i form av bl, a, enstaka kurser. Flera remissinstanser tillstyrker detta förslag. Med hänsyn till utbildningsstrukturen inom journalistkåren an­ser även jag att det är angeläget att öppna sådana möjligheter. Bl, a, bör den av mig förordade påbyggnadsutbildningen också kunna ha for­men av enstaka kurs. Det kan antas att personer som avser alt arbeta inom bl. a. fackpress kan ha behov av alt delta i sådana kurser.

Några remissinstanser, bland dem UKÄ, berör i sina ställningstagan­den till förslaget om studieorganisation frågan om journalistutbildning­ens forskningsanknytning, I den nya högskolan skall finnas ett samspel mellan grundläggande utbildning och forskning/forskarutbildning över hela fältet av utbildning. Formerna för delta kan naluriigtvis skifta för de olika utbildningarna. Massmedieforskningen spänner över vida fält. Jag anser därför att det är naturligt att den utnyttjar forskningskapacitet som finns vid flera olika enheter. Jag återkommer senare till regeringen med förslag till en högskoleförordning. Som jag redan har anfört bör det vara möjligt för studerande att i omedelbar anslutning tUl genom­gången utbildningslinje genomgå fördjupningsstudier om högst 40 poäng i syfte att vinna tillträde till forskarutbildning. Denna möjlighet kom­mer självfaUet också att vid behov gälla även för dem som gått igenom journalistutbildningen om 80 poäng.

I utredningens uppdrag har också ingått att bedöma dimensioneringen

 

Prop. 1976/77: 59                                                   188

av journalistutbUdningen, Efter alt ha redovisat arbetsmarknadsläget och resultatet av övriga undersökningar kommer utredningen till slut­satsen att det inte finns motiv för att föreslå en förändring av den nuva­rande antagningskapacitelen. Jag delar utredningens uppfattning. En delvis annan fråga är behovet av särskilda utbildningsinsatser för alt förse arbetsmarknaden med andra slag av yrkesmässigt verksamma in­formatörer och opinionsförmedlare. Jag har tidigare berört den vid min behandling av journalistutbildningens lokalisering. Sådana utbildnings­behov får tas upp i det löpande förnyelsearbetet inom den nya högsko­lan, särskilt inom ramen för utbudet av enstaka kurser.

Utredningen har även lämnat förslag rörande utrustningen vid journa­listhögskolorna och beräknat koslnaderna för denna,

Ulredningen har föreslagit att man vid journalisthögskolorna — för att de studerande skall få praktisk erfarenhet av modern tidningsleknisk utrustning — skall få bedriva försöksverksamhet med bildskärmar och datorer samt fotosättningsutrustning. För egen del anser jag att erfaren­het i någon form av sådan utrustning bör ingå i all journalistutbild­ning. Jag kommer därför att beräkna medel för användning av sådan ut­rustning under anslaget Utbildning för kultur- och informationsyrken i det följande.

Vad gäller journalisthögskolornas reguljära utrustning bör på vanligt sätt större utrustningsbehov bekostas från utrustningsanslag efter pröv­ning i varje särskilt fall.

De förändringar av journalislutbildningen som jag har förordat bör träda i kraft den 1 januari 1978 vad gäller utbildningen om 80 poäng och den 1 juli 1978 vad gäller påbyggnadsutbildningen.

När del gäller betygsätlningen inom journalislutbildningen föreslår utredningen att den praxis som har utvecklats vid journalisthögskolorna skall få tillämpas även i fortsättningen. Det innebär att endast betygen underkänd och godkänd skall användas. Jag har i det föregående tagit upp frågan om betyg i högskoleutbildningen. Jag har därvid redovisat vilka riktlinjer som bör gälla för de ansvariga ämbetsverken, när de i utbildningsplaner för skilda linjer skall fastställa också vilka betyg som skall användas. Jag har då bl, a. angett att man skall ta hänsyn till den betygspraxis som har utvecklats vid utbildningen i fråga.

Jag går nu över tiU frågan om fortbildning av journalister.

Utredningen konstaterar att behovet av fortbildning av journalister är stort bl. a. på grund av de stora utbildningsskiUnader som finns inom journaUstkåren. Utredningen framhåller att fortbildningen skaU fylla flera olika uppgifter. Den skall ge journalister med bristfäUig ut­bildning grundläggande kunskaper i viktiga ämnen. Vidare skall den ge journalister som kommit in i yrket via andra utbildningsvägar komplet­terande journalistisk utbildning. SlutUgen skall fortbildning även kunna ge tidigare joumalisthögskoleutbildade möjlighet tUl specialisering efter några år i yrket.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   189

För närvarande erbjuds fortbUdning för journalister genom Press-institutets kurser, kurser som anordnas av styrelsen för fortbildning av journalister (FOJO), fördjupningsterminen vid journalisthögskolorna och Nordisk Journalistkursus i Arhus.

Utredningen föreslår att FOJO får möjlighet all utvidga sin verk­samhet till atl omfatta de nämnda uppgifterna och att FOJO får anta tUl sin utbildning även personer som har genomgått grundläggande journalistutbildning, Arbelsfördelningen mellan journalisthögskolorna och FOJO skall enligt utredningen vara den all högskolorna svarar för mera tidskrävande kurser i form av enstaka kurser medan FOJO sva­rar för kortare sådana kurser.

Behovet av fortbildning betonas starkl i de flesla remissyttranden som har behandlat frågan. TCO anser atl man på kort sikt bör fördubbla FOJO:s utbud.

Jag delar remissinstansernas uppfattning att FOJO-verksamheten, som nu pågått några år, på etl utmärkt sätt har kunnat tillgodose en viktig del av journalistkårens fortbUdningsbehov. Även om utbildningen i fortsältningen liksom hittills främst bör avse journalister med brist­fällig grundutbildning bör den i viss utsträckning kunna stå öppen även för sådana som har genomgått grundläggande journalistutbildning. Jag kommer i det följande vid min anmälan av anslaget Utbildning för kul­tur- och informationsyrken att beräkna medel som medger en viss ök­ning av verksamheten. Den av utredningen föreslagna ansvarsfördel­ningen mellan utbUdningsenheterna anser jag lämplig.

Information om de nu föreslagna förändringarna i journalistutbild­ningen bör ingå som ett led i den information som UHÄ ger om hög­skolan och bör bestridas inom ramen för de medel som står till ämbetets förfogande.

Med hänvisning tiU vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna de riktlinjer för journalistutbildningen m. m. som jag har angett i det föregående.

3.2 Vissa frågor om vårdutbildning

3.2.1 Inledning

VårdutbUdningsområdet omfattar ett stort antal utbildningsvägar inom gymnasieskolan, vid sidan av gymnasieskolan men med grundskolan som formell gmnd (t. ex. sjuksköterskeutbUdningen), inom högskolan och inom arbetsmarknadsutbildningen. För redan yrkesverksamma anordnas fortbildning, vidareutbildning m. m.

Enligt riksdagens beslut år 1975 (prop. 1975: 9, UbU 1975: 17, rskr 1975: 179) om reformering av högskoleutbildningen m. m, med början budgetåret 1977/78 kommer bl, a. vissa vårdutbildningar inom och vid sidan av gymnasieskolan att föras till högskolan. Gränsdragningen mel-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   190

lan högskoleutbildning och annan utbildning skall enligt riksdagsbeslutet omprövas fortiöpande. Det ankommer på regeringen att besluta om vil­ken utbildning som skall föras tiU högskolan. Såvitt gäller sektorn för utbildning för vårdyrken bör dock högskolan inledningsvis enligt nämn­da riksdagsbeslut omfatta bl, a. utbildningarna tUl laboratorieassistent, arbetsterapeut, hörselvårdsassistent, medicinsk assistent, sjukgymnast, sjuksköterska, tandhygienist, ålderdomshemsföreståndare och socialpe­dagog. Till sektorn för utbildning för undervisningsyrken kommer enligl samma förslag alt föras bl. a. lärarutbildningen, däribland ulbildningen av vårdlärare,

3.2.2   Beredning av högskolans vårdutbildningar

Huvuddelen av förslagen i propositionen om reformering av hög­skoleutbildningen förutsatte för sitl förverkligande ett fortsall plane­rings- och utredningsarbete. Vad gäUer sektorn för utbildning för vård­yrken sker detta dels inom den centrala och de regionala organisations­kommittéerna, dels genom beredning inom en särskild grupp inom ut­bUdningsdepartementet kaUad VARD -76, I denna beredningsgrupp är även socialdepartementet representerat. Till gruppen har vidare en refe­rensgrupp knutits med representanter för socialstyrelsen, universitets­kanslersämbetet (UKÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjäns­temännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR och elevorganisationerna på vårdområdet.

Utgångspunkten för arbetet har varit U 68:s betänkande (SOU 1973: 58) Högskoleutbildning — hälso- och sjukvårdslinje m. m, och de remiss­yttranden som har avgivits över detta. Enligl riktlinjerna för bered­ningen skulle arbetet bedrivas i två etapper. I den första etappen skulle vissa vårdutbildningar tekniskt inordnas i högskoleorganisationen den 1 juli 1977. I detta skede förutsatles även att vissa förändringar i utbild­ningsinnehållet skulle kunna övervägas.

Beredningen hade även alt överväga mera långsiktiga och övergripan­de vårdutbildningsfrågor såsom basutbUdning, etappavgång, påbyggnads­utbildning och samordning med andra utbildningar. Detta arbete skulle bedrivas paraUeUt med beredningens första etapp och främst omfatta en probleminventering.

3.2.3   Beredningens förslag

Beredningen har med skrivelse den 25 oktober 1976 tiU chefen för utbildningsdepartementet överlämnat förslag till utbildningsplaner och exempel på kursplaner för vissa kortare vårdutbUdningar i högskolan. Förslaget innefattar 32 utbUdningsplaner och 29 kursplaner.

Genom beslut av 1964 års riksdag (prop. 1964: 73, SU 1964: 96, rskr 1964: 216) har utformningen av den nuvarande arbetsterapeututbild-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   191

ningen lagts fast. Även sjuksköterskeutbildningen bygger på av riksdagen godkända riktlinjer (prop. 1965: 161, SU 1965: 181, rskr 1965: 430 och prop, 1968: 66, SU 1968: 108, rskr 1968: 259), Frågor rörande anord­nande av sjukgymnastutbildning enligt provisorisk läroplan har anmälts för riksdagen år 1976 (prop, 1975/76: 100 bU, 10, UbU 1975/76: 27, rskr 1975/76: 331),

För fullständighetens skull redovisas i det följande för samtliga linjer dels nuvarande förhållanden, dels beredningens förslag samt i förekom­mande fall skrivelser som har anknytning lill dessa förslag.

A rbetslerapeullinjen Nuvarande förhållanden

Enligl proposition (1964: 73, SU 1964: 96, rskr 1964: 216) angående ulbildning av bl, a, arbetsterapeuter är arbetsterapeututbildningen treårig och innefattar dels utbildning i skilda arbetstekniker, dels utbildning i medicinska och socialmedicinska ämnen samt i arbetsterapins teori och praktik. Utbildningen är till sitt innehåll delvis besläktad med utbild­ningen av sjukgymnaster. Beredningens förslag

Beredningens förslag till utbildnmgsplan innebär huvudsakligen en teknisk översättning av nu gällande läroplan. Viss omfördelning av inne­hållet har emellertid skett. Detta gör det möjligt att genomföra en sam­läsning för arbetsterapeutlinjen och sjukgymnastlinjen dels i en, enligt U 68:s förslag, inledande grundkurs om 10 poäng, dels i studier om-fallande ytterligare 15 poäng, Inga förändringar har skett beträffande längden av den kliniska praktiken. Den inledande grundkursen syftar bl. a, till att ge färdighet i grundläggande omvårdnadskunskap. Cirka hälften av kursen utgörs av handledd praktik på vårdavdelning. Mot denna bakgrund föreslås nu gällande krav på förpraktik för inträde till utbildningen upphöra,

Hörselvårdsassislenilinjen Nuvarande förhållanden Hörselvårdsassistentutbildningen bedrivs på en ort i landet. Studie­gången omfattar två terminer, varav ca 10 veckor är teoretisk utbild­ning enligt läroplan som fastställts av SÖ år 1967, Beredningens förslag I samråd med bl, a. socialstyrelsen utarbetade SÖ år 1970 ett förslag tiU ny utbildning av hörselvårdsassistenter. Förslaget, som omfattade en utbildningstid på fyra terminer, tog sikte på en allmänt breddad och fördjupad utbildning. I avvaktan på genomförandet av den nya högsko­lan har läroplansförslaget blivit vilande.

Beredningens förslag tUl ny hörselvårdsassistentutbildning omfattande 80 poäng bygger tUl stor del på nyssnämnda läroplansförslag.

Enligt förslaget skall utbildningen inledas med en för vissa vårdutbUd-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   192

ningar gemensam grundkurs om 10 poäng. Den inledande grundkursen syftar bl. a. till att ge färdighet i grundläggande omvårdnadskunskap. Cirka hälften av kursen utgörs av handledd praktik på vårdavdelning. Mot denna bakgrund föreslås nu gällande krav på förpraktik för inträde tUl utbildningen upphöra. För samtiiga ämnen, som nu ingår i utbild­ningen, föreslås en väsentligt utökad studielid. Vidare har vissa nya äm­nen tillkommit såsom pedagogik, administration och arbetsledning, ma­tematik och psykoakustik.

Särskilda skrivelser Behovet av en utvidgad utbildning för hörselvårdsassistenterna har i skrivelser framförts av Handikappinstitutet, Hörselfrämjandels Riksför­bund, Svensk Teknisk Audiologisk förening och Svenska Otolaryngolog-förbundet.

Laboratorieassistenllinjen

Nuvarande förhållanden LaboratorieassistentutbUdningen är i dag inriktad mot fem områden. Utbildning för kliniskt-kemiskt och kliniskt-fysiologiskt laboratorium omfattar fem terminer och utbildning för mikrobiologiskt, histopatolo-giskt samt biokemiskt-medicinskt kemiskt laboratorium omfatiar 4,5 ter­miner. Läroplaner för samtliga utbildningsvägar faststäUdes av SÖ år 1969.

Beredningens förslag Beredningens förslag till utbildningsplaner innebär en viss breddning av det gemensamma innehållet i de fem utbildningarna. Syftet har främst varit att öka rörligheten mellan resp. funktionsområden. Utbild­ningen föreslås omfatta 100 poäng för samtUga laboratorieassistenter. Härigenom minskar i viss uisträckning behovet av kompletteringskurser.

Medicinska assislentlinjen

Nuvarande förhållanden Medicinsk assistentutbildnmg omfattar bl, a. utbUdning till radioterapi­assistent,  röntgenassistenl,  operationsassistent  och  oftalmologassistent. De båda sistnämnda utbildnmgarna kommer att behandlas i det följande. Kurs för utbildning till röntgenassistent resp. radioterapiassistent om­fattar fem terminer enligt läroplaner fastställda av SÖ år 1971 och 1972. Medicinska assistentutbildningarna är samtiiga inriktade mot en spe-cialislfunktion inom hälso- och sjukvårdsorganisationen. Sjukvårdsut­bildningen är gemensam. Hämtöver kommer oUka specialutbUdningar. Radioterapiassistenter utbildas dels för radioterapeutisk verksamhet, dels för isotopdiagnostisk verksamhet. Röntgenassistenter utbildas för arbete vid allmän och specialiserad röntgendiagnostisk avdelning.

Beredningens förslag Enligt beredningens bedömning är det inte möjligt att i en första etapp av arbetet samordna de medicmska utbildningarna. Dessa föreslås därför bli inrättade som särskilda allmänna linjer i högskolan.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   193

De av VARD-76 framlagda förslagen till utbildningsplaner bygger i huvudsak på U 68 :s betänkande om de kortare vårdutbildningarna. Här­vid har större tyngd lagts på klinisk kemi, klinisk fysiologi och fotografi. Inga förändringar har föreslagits beträffande utbildningstidens längd, Oflalmologassistenllinjen Nuvarande förhållanden Ulbildningen omfattar fyra terminer och anordnas enligt läroplan ut­färdad av SÖ år 1970, Beredningens förslag Nu föreliggande förslag till utbildningsplan innebär endast en teknisk överföring av nuvarande utbildningsinnehåll, dock med en viss ökning av vårdpraktiken,

Operationsassistentlinjen Nuvarande förhållanden EnUgt beslut av 1968 års riksdag (prop, 1968: 66, SU 1968: 108, rskr 1968: 259) bör — i avvaktan på ytterligare underlag för bedömningen av det framtida personalbehovet — utbUdningen av operationsassisten­ter fortsätta vid sidan av vidareutbildningen av sjuksköterskor i opera­tionssjukvård.

Enligt nu gällande läroplan, vilken fastställdes år 1964 av SÖ, om­fattar utbildning till operationsassistent fyra terminer. Beredningens förslag U 68 har i sitl belänkande om kortare vårdutbildningar, när det gäl­ler medicinsk assistenlutbildning, utgått från att operationsassistentut-bildningen skulle kunna komma att knytas till en linje omfattande fler­talet assistentutbildningar. Det har i den första etappen av VARD-76 :s arbete inte varit möjligt att göra någon samordning i detta avseende. En fristående operationsassistentlinje föreslås därför bli införd i hög­skolan den 1 juli 1977 i avvaktan på det mera ingående samordnings­arbetet i en andra etapp.

Den principiella utgångspunkten vid överförande av läroplan till ut­bildningsplan har varit att endast en teknisk översättning skulle göras. Avsteg härifrån har dock skett i två avseenden.

Det har bedömts rimligt att lägga ut det nuvarande utbUdningsinne-hållet på fem terminer, motsvarande 100 poäng. Vidare har vissa för­bättringar i innehållet bedömts skäliga med hänsyn tiU den faktiska funktion  operationsassistentema har.  Förbättringarna  avser  dels  en breddning av vårdinslaget, dels utbildning för arbetsledande uppgifter. Sjukgymnastlinjen Nuvarande förhållanden Läroplan är utarbetad av SÖ och UKÄ i samråd. Utbildningen om­fattar fyra terminer. Den bedrivs för närvarande på tre orter.

Sedan höstterminen 1976 bedrivs sjukgymnastutbUdning på en ytter­ligare ort enligt provisorisk läroplan (prop. 1975/76: 100 bil. 10, UbU

13    Riksdagen 1976/77. 1 saml Nr 59

 

Prop. 1976/77: 59                                                    194

1975/76: 27, rskr 1975/76: 331). Denna utbildning om fem terminer är utformad i huvudsaklig överensstämmelse med intentionerna i U 68:s betänkande om kortare vårdutbildningar. Beredningens förslag

Den provisoriska läroplanen har legat till grund för utarbetande av utbildningsplaner och kursplaner.

Förslaget lill förändrad sjukgymnastutbildning möjliggör en innehålls­lig breddning genom att utbildningen föreslås omfatta 100 poäng. Bl, a, föreslås en förstärkning av beteendevetenskapliga ämnen, administration och arbetsledning och klinisk praktik. Den inledande grundkursen om 10 poäng är gemensam med vissa andra kortare vårdutbUdningar i hög­skolan. Härutöver kan ytterligare ca 15 poäng vara gemensamma med arbetsterapeutlinjen. Utbildningen får ett eget karaktärsämne. Den in­ledande grundkursen syftar bl, a, till alt ge färdighet i grundläggande omvårdnadskunskap. Cirka hälften av kursen utgörs av handledd prak­tik på vårdavdelning. Mot denna bakgrund föreslås nu gällande krav på förpraktik för inträde till ulbildningen upphöra. Sjuksköterskelinjen Nuvarande förhållanden

Enligl beslut av 1965 års riksdag (prop. 1965: 161, SU 1965: 181, rskr 1965:430) omfattar sjuksköterskeutbUdningen en för alla blivande sjuksköterskor gemensam grundutbildning som på fem terminer leder fram till legitimation. Elever som genomgått gymnasieskolans vårdlinje går enligt beslut av 1973 års riksdag (prop. 1973: 84, UbU 1973: 30, rskr 1973: 216) in i en särskild utbildningsUnje som i huvudsak mot­svarar grundutbildningens avslutande tre terminer.

För undersköterskor och för skötare i psykiatrisk vård finns avkor­tade studiegångar om tre terminer.

För fullgörande av speciella uppgifter kommer därutöver vidareut­bildning (prop.  1968: 66, SU 1968: 108, rskr 1968: 259). Denna om­fattar en eller två terminer beroende på specialinriktning. Beredningens förslag

För både grundutbildning och vidareutbildning innebär beredningens förslag en teknisk anpassning av nu gällande läroplaner. En modernise­ring av målformuleringarna har skett samt en viss omfördelning av inne­hållet mellan kurser.

För grundutbildningens del innebär det bl. a. beträffande den kli­niska praktiken att större vikt kommer att läggas vid långtidssjukvård. En viss reducering har förutsatts av barasjukvården med hänsyn till tillgången på praklikplatser.

I utbildningsplanen för påbyggnadslinjen i operationssjukvård har en viss förskjutning skett av målet beträffande färdighet inom anestesi-sjukvård. Detta har föranletts av gällande begränsningar i operations­sjuksköterskans kompetensområde.

 

Prop. 1976/77:59                                    "               195

Sociala servicelinjen Nuvarande förhållanden Utbildning av föreståndare omfattar fem terminer. Dessutom finns en avkortad studiegång på tre terminer för sökande som genomgått gymnasieskolans vårdlinje eller motsvarande specialkurs. För yrkesverk­samma ålderdomshemsföreståndare och hemvårdsassistenter med minst tre års erfarenhet som föreståndare inom åldringsvård eller som hem­vårdsassistent finns en kompletteringskurs om ett läsår. Beredningens förslag U 68 lade i betänkandet om kortare vårdutbildningar fram förslag till utbildning för föreståndare i öppen och sluten åldringsvård. Utbild­ningsmålet föreslogs dock bli oförändrat.

SÖ har låtit utvärdera nuvarande utbildning. Utvärderingen visar att UtbUdningen i alltför hög grad är inriktad på kvalificerad sjukvård, VARD-76 har vid utarbetandet av utbildningsplaner och kursplaner frångått U 68:s förslag som, med sin alltför starka inriktning på bl, a, ålderdomshem, har bedömts behöva omarbetas,

VARD-76 har därför lagt fram ett i förhållande till U 68 nytt förslag. Förslaget omfattar utbildningama om tre och fem terminer och bygger på den förskjutning mot öppnare behandUngs- och boendeformer som pågår inom åldringsvården. Syftet med detta förslag är också all söka läcka behov hos andra åldersgrupper än åldringar, nämligen psykiskt, fysiskt och socialt handikappade, barnfamiljer, äldre samt grupper med särskilda behov. Utbildningen syftar till att ge kompetens för Ijänsl på ledande nivå inom primärkommunal service.

I förslag liU utbildningsplan ingår etl ökat inslag av administration och arbetsledning, psykologi, sociologi och socialmedicin. Utbildningen får ett eget karaktärsämne, social service. Tandhygienistlinjen Nuvarande förhållanden Utbildningen omfattar två terminer och anordnas enligt läroplan ut­färdad av SÖ år 1975, Beredningens förslag Nu föreliggande förslag till utbildningsplan innebär endast en teknisk översättning av läroplanen, varvid kurserna har indelats i olika ämnes­block. Utbildningen får ett eget karaktärsämne, odontologisk profylak-tik.

Påbyggnadslinjer Nuvarande förhållanden F. n. anordnas fyra olika högre specialkurser i gymnasieskolan av­sedda för redan utbUdade laboratorieassistenter, nämligen utbildning i blodgruppsserologi och hemoterapi I—III om vardera två veckor samt utbildning i klinisk cytologi om 24 veckor. Sedan höstterminen 1975 anordnas utbildning av ortoptister såsom

 

Prop. 1976/77: 59                                                    196

högre specialkurs i gymnasieskolan. Kursen som bygger på oftalmolog-assislentlinjen omfattar etl läsår.

I vad avser vidareutbildning av sjuksköterskor hänvisas lill vad som har anförls under sjuksköterskelinjen. Beredningens förslag Beredningen föreslår att följande utbildningar anordnas som påbygg­nadslinjer nämligen ulbildning i blodgruppsserologi och hemoterapi I—III, ulbildning i klinisk cytologi, utbildning till ortoptist samt vidare­utbildning av sjuksköterskor.

I förslagen till utbildningsplaner har endast skett en teknisk anpass­ning av nu gällande läroplaner,

I vad avser vidareutbildning av sjuksköterskor hänvisas tiU vad som har anförts under sjuksköterskelinjen.

Sektorn för utbildning för adminislraliva, ekonomiska och sociala yrken Ulbildning av socialpedagoger Nuvarande förhållanden Utbildning av socialpedagoger sker dels vid sociala barna- och ung­domsvårdsseminariet i Stockholm, dels som specialkurs i gymnasiesko­lan i Malmö. Utbildningen som är treårig skall leda till verksamhet inom institutioner för barn och ungdom. Beredningens förslag Utgångspunkt för arbetet med förslag till utbildningsplaner för so-cialpedagogutbildningen har varit att undvika större förändringar av utbildningens innehåll och utformning mot bakgrund av att det f. n, finns flera utredningsförslag som på ett eller annat sätt berör social-pedagogulbildningen.  Sålunda kan ställningstaganden tiU aktuella ut­redningsförslag inom bama- och ungdomsvårdsområdet samt utveck­lingen inom det sociala området komma att påverka socialpedagogut-bildningen. Beredningen föreslår att UtbUdnmgen anordnas som lokal Unje.

Den nuvarande läroplanen har i vissa avseenden ansetts som något föråldrad, varför vissa justeringar har varit nödvändiga. Sålunda före­slås en samordning kring pedagogiska ämnen i de teoretiska kurserna. Särskilda skrivelser Styrelsen för Sociala barna- och ungdomsvårdsseminariet har hos re­geringen anhåUit att socialpedagogutbildningen anordnas i form av aU­män utbildningslinje mom sektom för utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken. Vidare föreslår styrelsen att seminariet vid lämpligt tillfälle överförs till statiig huvudman. I awaktan på ställ­ningstagande till de utrednmgar som berör socialpedagogutbildningen och andra yrkesutbildningar inom det sociala fältet föreslår styrelsen att Allmänna barnhuset kvarstår som huvudman.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   197

3.2,4 Föredraganden

Betydande delar av gymnasieskolans vårdutbildningar jämte sjukskö­terskeutbildningen kommer fr, o, m, nästa budgetår att höra lill högsko­lan, Inordandet i högskolan har förberetts av en särskild beredning inom UtbUdningsdepartementet kallad VARD-76,

Beredningen har tillsammans med berörda myndigheter, personal- och elevorganisationer bl, a, utarbetat förslag lill utbildningsplaner och exem­pel på kursplaner. Förslaget innebär väsentliga förbättringar. Sålunda föreslås en förlängning av utbildning till hörselvårdsassistent med 40 poäng, vid vissa grenar av utbildning till laboratorieassistent med 10 poäng, operationsassistent med 20 poäng och såväl statiig som kom­munal sjukgymnastutbildning med 20 poäng. Den av 1968 års utbUd-ningsutredning (U 68) i betänkandet (SOU 1973: 58) HögskoleutbUd­ning — hälso- och sjukvårdslinje m. m, förordade gemensamma grund­kursen om 10 poäng ingår i tre utbildningslinjer.

Jag anser att beredningens förslag till utbildningsplaner är väl avväg­da. Jag förordar därför att de berörda vårdutbildningarna anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med VARD-76:s förslag fr. o, m. höst­terminen 1977. Jag utgår härvid ifrån att den i utbildningarna ingående praktiken genomförs i form av inbyggd utbildning i den uisträckning som nu gäller.

Hälso- och sjukvården befinner sig f. n, i elt utvecklingsskede som kännetecknas av omfattande omstruktureringar och en allt högre grad av specialisering. Vårdpersonalens insatser är helt avgörande för kvali­teten i vården. Utbildningen av denna personal är därvid av stor bety­delse. Ovissheten om personalstrukturen på sikt har under en lång följd av år utgjort en återhållande faktor när det gäller att förnya vårdutbild­ningarnas organisation och innehåll.

Kännetecknande för utbUdningarna inom vårdområdet är den stora mångfalden av utbildningslinjer. Endast undantagsvis förekommer sam­ordnade läroplaner, främst beroende på att utbildningarna har tillkom­mit i bristsituationer för att lösa akuta behov.

Någon samlad översyn av samtliga de vårdutbildningar som nu skall föras till högskolan har inte skett tidigare. Vissa har dock behandlats av U 68 i nyssnämnda betänkande. Genom VARD-76:s arbete har ytter­ligare översyn och samordning blivit möjlig.

HittiUs gjorda erfarenheter av arbetet inom VARD-76 visar att del finns en rad angelägna frågor att bearbeta i det längre perspektivet. Jag erinrar därvid om vad riksdagen har uttalat i denna fråga (UbU 1975/76: 27 s. 7, rskr 1975/76: 331).

Mot denna bakgrund anser jag det angeläget att nu göra en samlad översyn av studieorganisationen för vårdutbildningarna i högskolan. I detta syfte avser jag att inom kort föreslå regeringen att bemyndiga mig

 

Prop. 1976/77: 59                                                   198

att tUlkalla en kommitté, Ulredningen bör nära samarbeta med övriga be­rörda utredningar nämligen utredningarna dels om den gymnasiala ut­bUdningen (U 1976: 10), dels om ny lagstiftning för hälso- och sjukvår­den (S 1975: 04), dels om vissa frågor om sjukvårdens inre organisation. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Troedsson, Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

godkänna de riktlinjer för viss vårdutbildning i högskolan vilka jag har angett i det föregående.

 

Prop. 1976/77: 59                                                                 199

3.3. Vissa frågor om utbildningen på kulturområdet

Inledning

HögskoleutbUdningen på kulturområdet omfatiar utbildning av del slag som nu bl. a, bedrivs vid konsthögskolan och konstfackskolan i Slockholm, vid musikhögskolorna, vid statens scenskolor, siatens dans­skola och dramatiska institutet. Inom detta utbildningsområde har länge pågått elt omfattande utrednings- och utvecklingsarbete, I det följande behandlas vissa aktuella utredningsförslag, 1973 års expertgrupp för konstulbildning (U 1973: 05) har genom delbetänkandet (Ds U 1976: 1) Den högre utbildningen inom bild- och formområdet (II) avslutat sitl uppdrag. Betänkandet (Ds U 1976: 2) Konsthögskolans arkitekturskola (utarbetat av generaldirektören Lennart Holm) behandlar arkitektur­skolans uppgifter och framtida ställning. Statens kulturråd och uni­versitelskanslersämbetet har överlämnat en delrapport (UKÄ-rap­port 1976: 5) Ulbildningen vid siatens scenskolor, utarbetad av den gemensamma arbetsgrupp som gör en översyn av ulbildningen vid scen-skolorna. Organisationskommittén för högre musikutbildning (U 1970: 60) slutligen har i sitt principbetänkande (SOU 1976: 33) Musiken— människan—samhället bl, a, föreslagit mål och riktlinjer för musikut­bildningens framtida utformning och innehåll och gett underlag för en reform inom området som föreslås la sin början år 1978,

3,3,1 Den högre utbildningen inom bild- och formområdet Ulredningen

Med stöd av Kungl, Maj:ls bemyndigande den 30 mars 1973 till­kallade dåvarande departementschefen 1973 års expertgrupp för konst­utbildning (K 73, U 1973: 05)* med uppdrag att utreda vissa frågor som rör utbildning inom bildkonst, konsthantverk och design, K 73 har i april 1976 lagt fram sitt slutbetänkande (Ds U 1976: 1) Den högre ut­bildningen inom bild- och formområdet (II).

Expertgruppen lägger i betänkandet fram förslag om dimensionering­en av den konstnärliga ulbildningen på bild- och formområdet, dvs, ul­bildning inom bildkonst, konsthantverk och design, fortbildning och vi­dareutbildning på området och om högre utbildning för fotografer.

K 73 förväntar sig en långsam tillväxt av arbetsmarknaden både för bildkonstnärer och konsthantverkare och på designområdet. Enligt K 73:s uppfattning kommer de nya arbetsuppgifterna huvudsakligen att gå till redan yrkesverksamma inom bild- och formområdet varför K 73 föreslår en satsning på i första hand fort- och vidareutbildning (kom­pletterande ulbildning)  och i andra hand en ökning från nuvarande

1 Kanslichefen   Carl-Erik   Virdebrant,   ordförande,   byråchefen   Ann-Marie Furumark, professorn Rune Jansson och professorn Philip von Schantz,

 

Prop. 1976/77: 59                                                   200

190 till 265 platser av antagningen till grundutbildningen inom områ­det, framförallt utanför Stockholm och Göteborg,

Det är enligt K 73 väsentligt att insatserna för den kompletterande utbildningen fördelas geografiskt. De resurser som används i grundut­bildningen, bl, a, den lärarpersonal som finns vid de högre konstsko­lorna, skall även komma den kompletterande utbildningen tillgodo. Detta gör att dimensioneringen av den grundläggande utbildningen vid skolorna måste ske på ett sådant sätt, att en geografisk spridning av ut­bildningen blir möjlig på sikl. Den kompletterande utbildningen bör läggas upp med kortare kurser och stå öppen för personer som varit yrkesverksamma inom bild- och formområdet i minst tre år. I princip bör de som saknar konstnärlig grundutbildning få förtur till ulbildning av detta slag.

Ansvaret för att initiera fortbildning och vidareutbildning inom bild-och formområdet bör alla ha som har anknytning till området, t. ex. berörda skolor, olika intresseorganisationer, industrier och enskilda yr­kesutövare. Ansvaret för att planera och genomföra utbildning av detla slag bör läggas på varje högskolestyrelse och regionstyrelse i den nya högskoleorganisationen.

Expertgruppen anser att de studiesociala frågorna i samband med kompletterande utbildning på bUd- och formområdet särskilt bör be­aktas i samband med den pågående studiestödsutredningen.

Beträffande den högre fotografutbildningen föreslår K 73 alt den nu­varande fotografulbildningen vid konstfackskolan byggs ut och för­stärks. Utbildningen bör liksom nu vara tvåårig. Den bör i första hand täcka behovet av utbildning för fotografer med estetisk-informativ stu­dieinriktning. Fotografer med tekniskt-vetenskaplig studieinriktning bör kunna delta i första delen av denna utbildning. Det andra året bör för denna grapp förläggas till vetenskapliga institutioner eller till de utländs­ka specialskolor som finns. Även reporterfotografer bör få möjUghet att söka till första läsåret eller till delar av utbildningen. I huvudsak bör de dock få sin utbildning tillgodosedd vid journalisthögskolorna.

Remissyttranden

Vad avser förslaget tiU dimensionering av grandutbUdningen finner bl. a. universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), Landstingsförbundet, Konstnärernas riksorganisation (KRO) och Konst­närliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (Klys) utredningens bedömningar av utbildningsbehovet realistiska och tiUstyrker förslaget. UHÄ framhåller dock svårighetema att göra mer exakta bedömningar inom detta område.

Riksrevisionsverket (RRV), arbetsmarknadsstyrelsen. Konstakademien och konstfackskolan avstyrker den föreslagna ökade antagningen till grandutbildningen. Konstfackskolan anser att innan grandutbUdningen

 

Prop. 1976/77: 59                                                   201

ökas måste en noggrannare analys av behovet av sådan utbildning göras än vad som framgår av K 73 :s belänkande. Kulturrådet anser däremot atl K 73 föreslagil ett för litet antal nya platser. Kulturrådet framhåller att det inte finns något omedelbart samband mellan utbildningens dimen­sionering och antalet konstnärer. Tvärtom etablerar sig många i konst­närlig verksamhet utan att ha fått en tillräcklig utbildning.

Samtliga remissinstanser delar K 73 :s uppfattning om behovet av fler möjligheter till kompletterande utbildning för bildkonstnärer, konst­hantverkare och yrkesutövare på designområdet. De flesta instämmer även i förslaget att satsningen på den kompletterande utbildningen bör prioriteras före en utbyggnad av grundutbildningen.

AtskUliga av remissinstanserna vänder sig mot förslaget att de som saknar grundutbildning bör få förtur. De anser att här bör man i stället ta hänsyn till de individuella behoven. Den kompletterande utbildningen får inte tillåtas bli en genväg till utbildning, dvs. en förkortad grundut­bildning. Även mot K 73:s förslag att den kompletterande utbildningen bör bestå av kortare kurser görs invändningar från en del remissin­stanser.

Att det för behörighet till denna utbildning skall krävas 3 ä 4 års yrkesverksamhet instämmer kulturrådet i, medan Konstakademien, Klys och KRO vänder sig mot förslaget. De anser att även här bör de indi­viduella behoven vara avgörande.

Beträffande ansvaret för utbildningen anser statskontoret, SÖ, kultur­rådet, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet och Tjänste­männens centralorganisation att det, i enlighet med K 73:s förslag, bör ligga på varje högskolestyrelse och varje regionstyrelse.

Klys och KRO föreslår att den kompletterande utbildningen organi­seras under ett centralt samordnade organ, vilket förslagsvis kan kny­tas till statens kulturråd. Konstakademien stöder detta förslag. Konst­fackskolan, Sveriges hantverks- och industriorganisation och Föreningen Sveriges konsthantverkare och industriformgivare anser däremot att an­svaret bör ligga direkt på skolorna.

Konstfackskolan, Sveriges hantverks- och industriorganisation, För­eningen Svensk form och Svenska fotografernas förbund finner utred­ningsförslaget om fotografulbildningen alltför vagt utformat och anser atl frågan bör utredas ytterligare.

SÖ tillstyrker i stort förslaget beträffande fotografutbUdningen me­dan kulturrådet anser att behovet av utbildning på området bör till­godoses genom olika former av kombinationsutbildning.

UHÄ anser att förslaget om en mer sammanhållen fotografutbildning vid konstfackskolan bör prövas vidare i samband med det nu pågående arbetet med ändrad organisation av konstfackskolan.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   202

3.3.2 Konsthögskolans arkitekturskola Utredningsmannen

Den 25 november 1968 gav dåvarande departementschefen i uppdrag åt generaldirektören Lennart Holm att komma in med betänkande och förslag rörande konsthögskolans arkitekturskolas framtida ställning, sär­skilt i relation till nordiska institutet för samhällsplanering (Nordplan). Holm har i januari 1976 lagl fram betänkandet (Ds U 1976: 2) Konst­högskolans arkitekturskola. Uppgifter och framtida ställning.

I betänkandet diskuteras arkitekturskolans framtida ställning utifrån två alternativ, baserade på olika sätt att definiera skolans uppgifler. Det första altemativet innebär att arkitekturskolan betraktas som en resurs för allmän fördjupning och förkovran av arkitektutbildningen, del andra alternativet att dess nuvarande inriktning på bebyggelsevård i samhälls­planeringen bibehålls och vidareutvecklas. Väljer man det första alter­nativet bör arkitekturskolan enligt belänkandet föras över till någon av de tekniska högskolomas arkitektursektioner, närmast vid tekniska hög­skolan i Stockholm. Beträffande det andra alternativet anser utrednings­mannen att den inriktning och kompetens som arkitekturskolan repre­senterar idag är unik i Norden. Den svarar mot ett starkt växande be­hov av planering och vård av de miljöresurser som bebyggelsen utgör. Arkitekturskolans nuvarande organisatoriska placering inom konsthög­skolan ger dock otillräcklig bredd och stadga åt dess elevrekrytering och utbildningsverksamhet. Behovet av en med sociologi, ekonomi, plane­ringsmetodik m. m, samordnad utbildnings- och forskningsaktivitet torde inte kunna lösas inom konsthögskolans ram. Nordplan motsvarar de krav på ämnesbreddning som finns för arkitekturskolan varför en sam­ordning av arkitekturskolan och Nordplan föreslås som huvudalternativ för skolans framtida organisation. I betänkandet framhålls att frågan dock, innan detaljstudierna fördjupas, bör understäUas regeringarna i de övriga nordiska länder som svarar för Nordplan.

Remissyttranden

Av remissinstanserna tillstyrker bl. a. statskontoret, statens planverk, statens råd för byggnadsforskning, nordiska institutet för samhällsplane­ring. Svenska kommunförbundet. Miljöministeriet i Danmark och Kirke-og undervisningsdepartementei i Norge en samordning med Nordplan,

Åtskilliga remissinstanser bl. a. riksrevisionsverket, universiieiskans­lersämbetet, skolöverstyrelsen, riksantikvarieämbetet och statens histo­riska museer, bostadsstyrelsen, kulturrådet. Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd. Föreningen Sveriges praktiserande arki­tekter och Svenska arkitektföreningen har i och för sig inte någon in­vändning mot en samordning av arkitekturskolan och Nordplan men anser att arkitekturskolan tUls vidare bör ligga kvar vid konsthögskolan

 

Prop. 1976/77: 59                                                   203

i avvaktan på en utbyggnad av dels vidareutbildningen av arkitekter, dels utbildning i byggnadsvård och restaureringsteknik. Ytterligare utredning och även andra alternativ efterlyses.

Konstakademien vill bestämt förorda atl arkitekturskolan får ligga kvar vid konsthögskolan. Byggnadsstyrelsen finner inga motiv för en förändring. Sveriges arkitekters riksförbund förordar alt arkitektursko­lan får leva vidare som en konstnärlig skola med inriktning mot gestalt­ningsfrågor och att skolan fortsättningsvis bör tillhöra konsthögskolan. Eleverna vid arkitekturskolan anser alt skolan bör förbli den självstän­diga institution som den idag utgör trots den formella anknytningen till konstakademien.

Statens naturvårdsverk finner att en inordning av arkitekturskolan i de tekniska högskolornas utbildningssystem bör övervägas närmare.

3.3.3   Utbildningen vid statens scenskolor

Behovet av en översyn av utbildningen vid statens scenskolor anmäl­des i förra årets budgetproposition (prop. 1975/76: 100 bil. 10 s. 152— 154, UbU 1975/76: 18, rskr 1975/76: 158). Genom regeringsbeslut den 26 februari 1976 fick statens kulturråd och dåvarande universitetskans­lersämbetel (UKÄ) i uppdrag att gemensamt göra översynen, som främst skall gälla utbildningens inriktning och omfattning samt dess pedago­giska och studieorganisatoriska uppläggning. EnUgt direktiven skall över­synsarbetet och de förslag vartill detla kan leda redovisas i omgångar. Den inledande fasen av arbetet skall bestå i en analys av de nuvarande undervisningsformerna och kostnaderna.

Kulturrådet och ämbetet har tillsatt en gemensam arbetsgrupp för översynsarbetet. I den delrapport från arbetsgruppen (UKÄ-rapport 1976: 5) Utbildningen vid statens scenskolor som överlämnades samti­digt med framställningen om anslag för det kommande budgetåret till scenskolorna behandlas organisation, undervisning och kostnader för utbildningen som den nu bedrivs vid skoloma.

3.3.4   Föredraganden

Jag har i detta avsnitt i berörda delar samrått med statsrådet Mogård.

De utredningsförslag som jag nyss i korthet redovisat är exempel på insatser i syfte att fömya och utveckla högskoleutbUdningen på kultur­området. Behovet och värdet av sådana insatser har poängterats flera gånger tidigare. Senast gjorde dåvarande chefen för utbUdningsdeparte­mentet i 1976 års proposition om den statliga kulturpolitiken en sam­manfattning av utrednings- och utvecklingsarbetet på detta utbildnings­område (prop. 1975/76: 135 s. 204—208, KrU 1975/76: 35, rskr 1975/ 76: 355). För egen del vill jag betona att jag ser högskoleutbUdningen på kulturområdet som ett mycket viktigt instrament i kulturpolitiken. In­satser för att förstärka och förnya utbildningen på området är därför ett

 

Prop. 1976/77: 59                                                   204

lödvändigt inslag i det kullurpolitiska utvecklingsarbetet. Givetvis tänker jag då inte bara på konstnärlig utbildning, inriktad på att utbilda för jfrkesmässig verksamhet inom olika konstarter utan på all sådan ulbild­ning som syftar till pedagogisk, förmedlande eller aktiverande verksam­het i vilken de konstnärliga uttrycksformerna är ett medel. Det är min förhoppning att del inom den nya högskolan skall kunna erbjudas goda utvecklingsmöjligheter både för existerande och för nya utbildningar inom kultursektorn som helhet. Jag vill också erinra om folkhögskolans allt större betydelse för utbildningen på kulturområdet liksom för del kulturpedagogiska utvecklingsarbetet.

Frågor som rör inordnandet i högskoleorganisationen av de nuvarande skoloma för ulbildning på kulturområdet har jag behandlat i avsnittet Högskolans indelning i enheter.

Jag redovisar här mina ställningstaganden i vissa frågor som har att göra med utvecklingsarbetet inom delta utbUdningsområde och tar först upp den konstnärliga och pedagogiska utbildningen inom bild- och formområdet. 1973 års expertgrupp för konstutbildning (K 73) har avslutat sitt uppdrag rörande ulbildningen inom bildkonst, konst­hantverk och design med ett förslag till dimensionering av utbildningen och åtgärder för vad man sammanfattningsvis kallar kompletterande ut­bildning, I slutbetänkandet ingår också ett avsnitt som behandlar utbild­ning av fotografer.

Förslaget tUl dimensionering av utbildningen har jag mycket kort redovisat i det föregående. Enligt min mening finns det inte anledning för regering och riksdag att nu uttala sig mer bestämt i dimensionerings­frågan. Behoven av att utöka kapaciteten på olika utbildningsområden bör diskuteras inom den nya högskoleorganisationen allteftersom kon­kreta önskemål och förslag kommer upp. Universitets- och högskole­ämbetet (UHÄ) nämner i sitt remissyttrande över K 73:s betänkande ett exempel på ett sådant konkret förslag som ämbetet nu arbetar med, nämligen förslaget att i Luleå starta utbildning och forskning inom om­rådet formgivning. Det är naturligt att K 73:s överväganden och förslag också vägs in vid behandlingen av detla och liknande förslag. Jag avser därför alt i annat sammanhang föreslå regeringen att tUl UHÄ över­lämna K 73:s betänkande och remissyttrandena i de delar som rör di­mensioneringsfrågan för att tagas i beaktande vid prövningen av kon­kreta utbyggnadsplaner på det utbildningsområde som K 73 har be­handlat.

Jag är inte heller beredd att nu ta ställning till förslaget om ulbildning av fotografer. Som framgår av redovisningen av remissinstansemas syn­punkter anser många att förslaget är alltför vagt utformat och att frågan behöver utredas ytterligare. Jag delar denna uppfattning och har för avsUct att i annat sammanhang föreslå regeringen att uppdra åt UHÄ att fortsätta arbetet med fotografutbildningen. Statens kulturråd har i sitt

 

Prop. 1976/77: 59                                                   205

yttrande över förslagel en del synpunkter, bl. a, tanken atl lillgodose utbildningsbehoven genom olika former av kombinationsutbildning, som jag anser att det finns anledning alt ta fasta på.

Den kompletterande utbildningen, som är en huvudfråga i K 73:s be­tänkande, skall jag här gå in på något utförligare. Med kompletterande utbildning avser K 73 kurser för fortbildning, vidareutbildning och annan slags komplettering för yrkesverksamma bildkonstnärer, konst­hantverkare och yrkesutövare på designområdet, K 73 menar att det finns anledning att vänta sig en viss ökning av arbetsuppgifterna inom de områden som expertgruppen behandlar och att dessa ökade arbetsupp­gifter i huvudsak kommer att gå till redan yrkesverksamma. Med den bedömningen är det naturligt för K 73 alt förorda en ökad satsning på kompletterande utbUdning i form av kurser för redan yrkesverksamma före en ulbyggnad av den grandläggande ulbildningen.

Intresset bland remissinsianserna för alt öka möjUghetema till kom­pletterande utbildning är mycket stort. Vissa remissinstanser med nära anknytning till det behandlade området befarar emellertid att förslaget alt prioritera den kompletterande ulbildningen före grundutbildningen skall få negativa konsekvenser.

För egen del delar jag uppfattningen atl den kompletterande utbild­ningen på detta område bör prioriteras. Den verksamhet som hittills har bedrivits i form av kurser för olika slags kompletterande utbildning är alltför begränsad. Delta gäller både i fråga om differentiering och geografisk spridning. En utbyggnad av den kompletterande utbildningen utesluter självfallet inte kvalitativa eller andra förstärkningar inom grandutbildningen. Inom ramen för den nya högskolan bör möjligheler­na öka att få tUl stånd ändamålsenUga avvägningar i detta hänseende.

Jag förordar således ökade insatser för kompletterande utbildning på detta område. Insatserna bör användas för att öka utbudet och urvalet av kurser och sprida dem geografiskt. Kurserna bör i huvudsak vända sig tUl personer som är yrkesverksamma på området. Deras individuella behov bör vara styrande för kursverksamheten. Detta innebär att jag anser att kurserna bör styras mer av behoven än av formella regler av det slag K 73 förordar. Detta gäller även kursemas längd.

Ansvaret för utbildningen bör i enlighet med förslaget delas mellan de lokala enheter inom högskolan som bedriver utbildning på området och regionstyrelserna. Med hänsyn till önskemålet om en ökad geografisk spridning anser jag det angeläget att speciellt betona regionstyrelsernas ansvar. I detta ansvar ingår att kartlägga eller på annat sätt skaffa in­formationer om utbildningsbehoven i regionen. En viktig fråga i sam­manhanget gäUer det framtida samarbetet när det gäller kursverksamhet av detta och liknande slag mellan högskolan och folkhögskoloma i de olika högskoleregionerna. Frågan om samarbete högskola—folkhögskola prövas nu av folkhögskoleutredningen. Det är min förhoppning att ut-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   206

redningen skall komma fram till lösningar av samarbetsproblemen som är praktiska och gynnsamma för båda parter.

För nästa budgetår bör den ökade satsningen på kompletterande ul­bildning ske i form av en ökning av den ram som nu slår till konsthög­skolans förfogande för vidareutbildningsändamål. Jag kommer under anslaget Utbildning för kultur- och informationsyrken med förslag i denna fråga.

Enligt det förslag om konsthögskolans arkitekturskola som jag ti­digare redovisat bör förutsättningarna prövas för att ordna in ar­kitekturskolan i nordiska institutet för samhällsplanering. Remissbe­handlingen av förslägel visar atl opinionen är mycket splittrad. För egen del har jag stannat för uppfattningen att det nu inte finns skäl att förändra arkitekturskolans slällning och uppgifter. Alla är överens om att arkitekturskolan som den nu är fyller en viktig uppgift och fyller den väl. Jag anser det naturligt att verksamheten bör ses som en del av högskolan och har ingenting att invända mot att den även i fortsält­ningen är organisatoriskt knuten till konsthögskolan. Inom högskolan får arkitekturskolan möjligheter tUl närmare kontakter både med den grund­läggande arkitektutbildningen och med samhällsvetenskapliga ämnen samtidigt som man genom anknytningen till konsthögskolan behåller möjligheterna till kontakt med den konstnärliga utbildningen.

Jag kommer i det följande vid min anmälan av anslaget UtbUdning för kultur- och informationsyrken att ta stäUning tUl föreliggande för­slag i fråga om arkitekturskolans resurser för nästa budgetår.

Remissbehandlingen av förslaget om arkitekturskolans ställning och uppgifter visar att vidareutbildningen av arkitekter är ett stort och ak­tuellt problem. Arkitekturskolan löser endast en del av arkitekternas vidareutbildningsbehov. Frågan kan emellertid inte behandlas skilt från grandutbildningen och forskarutbUdningen på området. Jag anser att det är nödvändigt med en samlad genomgång av detla utbildningsom­råde. Uppgiften får ankomma på UHÄ.

Föregående års budgetproposition innehöll vissa riktlinjer för en för­ändring av den konstindustrieUa utbildningen vid konstfackskolan. Rikt­linjerna godkändes av riksdagen (prop. 1975/76: 100 bil. 10 s. 125—134, UbU 1975/76: 18, rskr 1975/76: 158). Genom regeringsbeslut den 26 februari 1976 fick konstfackskolan i uppdrag att göra det ytterUgare utrednings- och planeringsarbete som behövs för att genomföra föränd­ringarna. Arbetet pågår. Det ingår som ett led i en pedagogisk och stu­dieorganisatorisk försöksverksamhet som bedrivits ett par år inom den konstindustriella utbildningen vid skolan. Riksdagen har under de se­naste tre åren anvisat sammanlagt drygt 400 000 kr. för försöksverk­samheten som syftar tiU att förbereda och praktiskt pröva sådana för­ändringar i UtbUdning som åsyftas. Jag avser inte att föreslå någon för­ändring av medelstilldelningen men förordar att försöksverksamheten

 

Prop. 1976/77: 59                                                   207

fortsätter och alt resurserna, så länge ulrednings- och planeringsarbetet pågår, utnyttjas för att stödja och underlätta arbetet. Det får ankomma på UHÄ att följa utvecklingen av arbetet och medverka vid planering­en av försöksverksamheten.

Regeringen har nyligen meddelat vissa beslut om utbildningen vid konstfackskolan som det också finns anledning att i delta sammanhang bringa lill riksdagens kännedom. Besluten innebär att hela ulbildningen vid konstfackskolan med undantag för den särskilda ulbildning som förbereder för tillträde till teckningslärarulbildningen vid tecknings­lärarinstitutet skall betecknas som högskoleutbildning. Statsrådet Mo­gård kommer inom kort att föreslå regeringen alt ge siatens förhand­lingsnämnd ett uppdrag att förhandla med Stockholms kommun om forlsall kommunalt bidrag till den del av konstfackskolans utbildning som således fortfarande är av gymnasial karaktär, dvs. den förberedande utbildningen för teckningslärarinstitutet. Statsrådet Mogård återkom­mer till detla vid sin anmälan av anslaget UtbUdning för undervisnings­yrken.

En viktig etapp i arbetet med högskoleutbildningen på m u s i k o m-rådet har avslutats i och med att organisationskommittén för högre musikutbildning (OMUS) i april 1976 avlämnade principbetänkandet (SOU 1976: 33) Musiken—människan—samhället. Remissbehandlingen av betänkandet är nyligen avslutad. OMUS arbetar f, n, vidare med uppföljning och detaljutformning av sina förslag. Enligt sina direktiv skaU OMUS efter den 1 juU 1977 upphöra som en av regeringen tUlsatt kommitté.

I principbetänkandet föreslår OMUS att en reform inom högskole­utbildningen i musik skall genomföras år 1978. OMUS förslag innebär en stor förändring av musikutbildningens inriktning och innehåll. An­svarsområdet för utbildningen vidgas och pedagogiken förändras. Även när det gäller de organisatoriska förhållandena föreslås förändringar.

Remissopinionen är övervägande positiv till OMUS förslag. Betän­kandet bedöms som uppslagsrikt och mångsidigt och förslagen som väl­grundade och realistiska. Viss kritik framförs mot behandlingen av mu­sikerutbildningen medan utformningen av utbUdningen inom den före­slagna musiklärarlinjen tillstyrks överlag. Med tanke på att musikut­bildningen är ett stort, svåröverskådligt och problematiskt område med starka motsättningar mellan olika intressen finner jag det värdefullt att OMUS lyckats uppnå så pass stor enighet kring sina förslag, i både de principiella och de konkreta delarna,

OMUS förslag bereds f, n, inom regeringskansliet. Härvid tilldrar sig formema och villkoren för det fortsatta reformarbetet inom musikut­bildningen särskild uppmärksamhet, I del sammanhanget berörs också frågor rörande de skolor utanför den statliga högskoleorganisationen, som enligt OMUS bör tas i anspråk för högskoleutbildningen i musik.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   208

och deras anknytning till högskolan. För dessa skolors vidkommande medför högskolereformen inga förändringar under nästa budgetår. De organisatoriska förändringar som genomförs nästa budgelår för den statliga utbildningen på musikområdel har jag redan behandlat. Utbild­ningen vid de nuvarande musikhögskolorna i Göteborg och Malmö bör organiseras på provisoriska utbildningslinjer i enlighet med OMUS förslag.

Vid musikhögskolan i Stockholm bör utbUdningen fortsätta enligt nu gällande bestämmelser, SÄMUS, dvs, den särskilda ämnesutbildningen i musik i tvåämnesutbildningen av lärare i musik och annat ämne, bör fortsatt betecknas som försöksverksamhet och anordnas i enlighet med särskilda föreskrifter.

Den pågående översynen av utbildningen på det sceniska om­rådet gäller den ulbildning som statens scenskolor nu svarar för. Den arbetsgrupp, som för statens kulturråds och UHÄ:s räkning gör översynen, har lämnat en delrapport som ger värdefull informaiion om den nuvarande utbildningens organisation, om hur undervisningen be­drivs och hur resurserna används.

I samband med att skolorna inrättades, vilket skedde genom beslut av 1964 års riksdag (prop. 1964: 66, SU 1964: 115, rskr 1964:'250) betonades särskilt att det viktigaste skälet för att dela ansvaret för ut­bildningen på flera skolor på olika ställen i landet var att undvika konstnärlig likriktning. Skolorna borde således, även om ansvarsom­rådet var gemensamt, profUera sig gentemot varandra. Av rapporten framgår att skolorna arbetat fram en olikartad pedagogisk profil.

Det samlade resultatet av översynsarbetet skall enligt direktiven överlänmas i sådan tid att förslagen kan behandlas i arbetet med bud­getpropositionen för budgetåfet 1979/80, Intill dess bör de nuvarande förutsättningarna för undervisningen bibehållas. Med anledning av de yttre förändringar som högskolereformen medför vUl jag i detta sam­manhang särskilt betona att reformen inte får innebära någon föränd­ring av det förhållandet att skolorna har ett gemensamt ansvar för sitt utbildningsområde men att de också har ett ansvar var för sig för att ut­veckla sin konstnärliga och pedagogiska särart.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   209

4    Anslag för högskolan budgetåret 1911 jH m, m. 4.1 Vissa gemensamma frågor

4.1.1 Universitetskanslersämbetet

Universitetskanslersämbetel (UKÄ) har avgivit förslag till anslagsfram­ställning för budgetåret 1977/78 för ändamål inom högskoleområdet, I del följande redovisas innehåUet i inledningen,

UKÄ anför att riksdagens beslut om reformering av högskoleutbild­ningen har fått prägla ämbetets förslag till anslagsframställning. Med utgångspunkt i beslutet ger UKÄ högsta angelägenhelsgrad åt anslags-Ökningar för etl tiotal ändamål avseende grundutbildningen, forskningen och forskarutbildningen samt gemensamma funktioner. Dessa ändamål återkommer i det följande.

UKÄ har i sill budgetarbete i två avseenden utnyttjat den skiss till planeringsramar, som den centrala organisationskommittén för högskolereformen (H 75) utarbetade i början av år 1976. För det första har skissen lill planeringsramar för budgelårel 1976/77 legal till grund för en uppdelning av befintliga resurser på nya anslag. För det andra har den legat till grund för den bedömning av förändringarna mellan budgetåren 1976/77 och 1977/78 som har ingått som elt led i budget­arbetet,

UKÄ konstaterar att något färdigt statistiskt material beträffande den faktiska inskrivningen under läsåret 1975/76 inte har funnits tillgängligt som underlag för UKÄ:s petitaarbele, UKÄ pekar på att H 75 inte har förutsett någon ökning av inskrivningen vid de fria fakulteterna mellan läsåren 1975/76 och 1976/77, Också UKÄ har ansett det mest praktiskt att nu arbeta utifrån elt anlagande om oförändrad tillströmning. När tendensen i tUlströmningen hösten 1976 kan beaktas måste enligt UKÄ:s mening ändå en bedömning göras utifrån nya förutsättningar. UKÄ för­utser en fortsatt ökning av tillströmningen.

När det gäller bedömningen av planeringsramarna för budgetåret 1977/78 pekar UKÄ på att H75:s förslag inte innebär någon ökning som berör de nuvarande fria fakulteterna utöver 3 000 platser för enstaka kurser. Med hänsyn tUl den nuvarande tendensen i efierfrågan på hög­skoleutbildning anser UKÄ det sannolikt att planeringsramarna för bud­getåret 1977/78 måste räknas upp betydligt för att man skall kunna följa riksdagens intentioner angående ett i princip frilt tillträde tiU nuvarande ospärrad utbildning, UKÄ uppger att det inle har varit möjligt att upp­skatta hur stor höjning av ramarna som behövs, UKÄ betonar att man här är beroende av statistik som finns tiUgängUg först hösten 1976,

Enligt UKÄ:s mening är det i första hand planeringsramarna för lo­kala och individuella linjer som bör ökas. Väl tilltagna resurser för lo­kala utbildningslinjer är en förutsättning för utbildningens förnyelse,

UKÄ förfogar budgetåret 1976/77 över ca 5,5 milj, kr. för   stöd-

14   Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 59

 

Prop. 1976/77: 59                                                   210

och innovationsålgärder. Under högskolereformens första år kommer enligl UKÄ behovet av utvecklingsarbete all vara särskilt framträdande. För flera av de allmänna ulbUdningslinjerna kommer att fordras ett lokall utvecklingsarbete bl. a, för att de skall kunna lillgodose de krav som arbetsmarknaden ställer på dem, UKÄ erinrar vidare om att utbildningslinjerna bör utformas så alt de främjar återkommande utbild­ning och tillgodoser nya studerandegruppers krav på innehåll i och verk­samhetsformer för utbildningen. Linjenämnderna kommer all behöva medel för dessa ändamål. UKÄ begär en ökning av resurserna med 2,5 milj. kr.

Under rubriken förnyelse av den grundläggande ul­bildningen lägger UKÄ fram förslag om förändringar av ett antal utbildningar,

Elt sådant förslag avser jurislulbildningen. UKÄ anser all den bör moderniseras. Bl, a, behöver den långa, sammanhängande jurist-utbildningen enligl UKÄ:s mening kompletteras med kortare och spe­cialinriklad juridisk ulbildning. UKÄ föreslår därför alt ett nytt, två­årigt utbildningsalternativ införs, grundläggande rällsutbildning. Denna föreslås bli en etapp i den fyraåriga juristlinjen. Det blir därmed möj­ligt för de studerande alt efter två års studier gå ut i arbetslivet under en period för alt senare återvända till studierna. Därvid får de tillgodo­räkna sig den tidigare utbildningen i dess helhet, UKÄ pekar på alt prin­cipen om återkommande utbUdning på detla säll kan tiUämpas inom juristulbUdningen, UKÄ räknar med att den tvååriga ulbildningen skall bli attraktiv för bl, a, yrkesverksamma personer som är Iveksamma inför att omedelbart binda sig för etl längre studieprogram. Förslaget har till­kommit för att tillgodose starka krav från bl. a. arbetsmarknadsorgani­sationernas sida. UKÄ:s förslag rymmer fyra inriktningar för den kor­tare juristutbildningen, nämligen arbetsrättlig, civilrättslig, ekonomisk-skatlerättsUg och förvallningsrättslig.

Undervisningsvolymen inom juristulbUdningen är f, n, betydligt mind­re än inom det samhällsvetenskapliga området i övrigt. Enligt UKÄ:s mening kräver en modernisering av juristulbUdningen elt kraftigt resurs­tillskott,

UKÄ:s utredning om utbildning i psykoterapi har avlämnat sitl slutbetänkande, Ulbildning i psykoterapi och psykosocialt arbetssätt (UKÄ-rapport 1975: 24), På grundval av detta lägger UKÄ nu fram ett förslag till principprogram för utbildning i psykoterapi.

Programmet innebär i huvudsak att psykoterapiutbildning bör ges inom högskolan, att försöksverksamhet med denna bör inledas på någ­ra orter höstterminen 1977 och alt resurser bör sältas av budgetåret 1977/78 för utbildning av lärare och handledare för psykoterapiulbild-ningen. Ytterligare förslag kommer senare att presenteras av universitels-och högskoleämbetet (UHÄ), som den 1 oktober 1976 ersatte UKÄ.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   211

Psykoterapiutbildningen föreslås slå öppen för en rad yrkeskategorier med människovårdande uppgifter som sjuksköterskor, läkare, psykolo­ger, kuratorer, menlalskötare, präster och förskollärare.

Utbildningen föreslås bli organiserad i två steg. Det första stegel avses vara allmänorienlerande. Del skall ge kompelens för att utöva psyko­terapi i lag eller under handledning. Steg två skall enligt förslagel ut­formas så, atl den studerande kan specialisera sig på en viss klienlgrupp eller viss typ av psykisk störning. Den som genomgått båda stegen föreslås få behörighet att självständigt utföra psykoterapeutisk behandling. Steg ell omfattar enligt förslaget tre terminers ulbildning. Den avser lill hälfien teori, till hälften praktik. Steg två skall enligl förslagel föregås av tre års yrkeserfarenhet i psykoterapeutiskt arbete. Utbildningstiden belräffande steg två föreslås komma atl variera mellan två och tre år. Den stude­rande förutsätts ha anställning under steg två.

På grundval av försöksverksamhet med kvalificerad t o 1 k u t b i 1 d-n i n g lägger UKÄ fram förslag om sådan ulbildning i engelska, frans­ka, ryska, spanska och turkiska. Försöksverksamheten har omfattat ul­bildning i finska och tyska, vartill läsåret 1976/77 kommer utbildning i grekiska och serbokroatiska,

UKÄ räknar också med att en helt ny utbildningslinje in­riktad mot kulturförmedlande och kulturaktive-rande verksamhet skall inrättas läsåret 1977/78, Utbildnings­linjen förutsätts ersätta en del linjer inom i huvudsak de nuvarande hu­manistiska fakulteterna.

Efter beslut våren 1975 (prop, 1975: 9, UbU 1975: 17, rskr 1975: 179) påbörjades försöksverksamhet med yrkesteknisk högskole­utbildning (YTH) hösten 1975, Hösten 1977 kommer sådan ul­bildning alt ges i Borlänge, Borås, EskUstuna, Gävle-Sandviken, Göte­borg, Jönköping, Karlskrona, Luleå, Lund-Malmö (Alnarp), Markaryd och Skellefteå, Linjerna är inriktade mot konfektionsindustri, livsmedels­industri, pappers- och pappersmasseinduslri, stålindustri, träindustri samt verkstadsindustri. Anlalel utbildningsplatser är 450, Utbildningarna i Gävle-Sandviken och Karlskrona kommer alt ges första gången hösten 1977. Detsamma gäller utbildning i Skövde med inriktning mol handel och distribution.

Vårterminen 1977 startar, efter beslut våren 1976 (prop, 1975/76: 100 bU, 10 s, 374 och 381, UbU 1975/76: 20, rskr 1975/76: 245) en treårig utbildning av hälsovårdsinspektörer, Ulbildningen anordnas som en allmän utbildningslinje, hälso- och miljövårdslinjen, vid universitetet i Umeå. Syftet är att ge en allsidig utbildning för an­ställning som hälsovårdsinspektör i kommunal tjänst men också för be­fattningar inom en vidare sektor av arbetslivet.

UKÄ lade år 1975 fram ett handlingsprogram för internatio­nalisering av utbildningen.  UKÄ konstaterar att en grand

 

Prop. 1976/77: 59                                                   212

för arbetet med etl sådanl program har lagts i statsbudgeten för budget­året 1976/77. Enligt UKÄ:s mening bör arbetet för en internationalise­ring av högskolorna drivas vidare, UKÄ föreslår för budgetåret 1977/78 en sammanlagd ökning av medelsanvisningen för detla ändamål med 7,7 milj, kr.

Inom ramen för detla belopp tar UKÄ bl, a, upp ett förslag om fack-språklig kursverksamhet. Enligt UKÄ:s mening är idén om fackspråklig utbildning sannolikt det mest utvecklingsbara uppslaget över huvud tUl förnyelse av den språkvelenskapUga ulbildningen, I samband härmed föreslår UKÄ elt språkpedagogiskt centram, förlagt till universitetet i Göteborg, UKÄ föreslår också ett administrativt stöd för högskolornas internationella verksamhet. Förslaget avser internationella sekretariat vid universiteten, UKÄ för slutiigen fram förslag om gmppsludier ulom­lands och möjUgheter för högskolorna att tillfälligt engagera lärare från utlandet.

UKÄ presenterar vidare etl program för att bibringa icke svensk­talande studerande den för universitetsstudier nödvändiga språkfärdig­heten. UKÄ föreslår att behörighetsgivande kurser i svenska och engelska för utländska gäststuderande skall anordnas i högskolans regi. Enligt UKÄ:s bedömning bör effektiviteten på utbildningen höjas. Ämbetet föreslår därför en betydande förstärkning av resurserna per årsstudie-plats. Motsvarande utbUdning för invandrarstuderande, vilka är perma­nent bosatta i landet, kan enligt UKÄ:s mening anordnas inom den kom­munala vuxenutbildningen,

UKÄ lade år 1975 fram ett handlingsprogram för be­fattningsutbildning av lärare inom UKÄ:s förvaltnings­område. En aUmän introduktionsutbildning för undervisande personal genomförs budgetåret 1976/77. Enligt UKÄ:s mening bör nästa steg i handlingsprogrammet, pedagogiska seminarier, genomföras budgetåret 1977/78. UKÄ konstaterar att en förutsättning för vidare utbyggnad är att formerna för beräkning av tjänstgöringstid för deltagande lärare klar­läggs genom avtal med berörda organisationer. UKÄ hemställer därför att regeringen efter överläggning med berörda personalorganisationer och sjukvårdshuvudmän bl. a, utfärdar anvisningar beträffande grunder för tillgodoräknande av arbetstid vid deltagande i utbildning enligt hand-Ungsprogrammet. UKÄ beräknar kostnaderna för hela programmet med personalutbildning för såväl undervisande som annan personal inom det nya högskoleområdet till ca 13 milj. kr.

UKÄ redovisar beträffande utvärdering av högskolere­formen planer för en systematisk verksamhetsvärdering, omfattande såväl högskolans organisation som utbildningens innehåll och arbets­former.

Högskolereformens syften förstärker enligt UKÄ:s mening kraven på en utökad och förbättrad studie-   och   yrkesvägledning.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   213

Del räcker enligt UKÄ:s bedömning inte med alt högskolan formellt öppnas för nya grupper. Dessa grupper måste nås med information om de nya möjlighelerna. En viktig uppgift för denna verksamhel är bl, a, att ge de studerande en god orientering om arbetsmarknaden. Genom redan vidtagna åtgärder inom studievägledarnas utbildning bör dessa enligt UKÄ:s mening bli bättre lämpade att i sin verksamhet också in­tegrera ett visst mått av yrkesvägledning och arbetsmarknadsorienlering.

UKÄ anser att en förstärkning av resurserna för information och studievägledning är av avgörande betydelse för att några av högskole­reformens väsentligaste mål skall kunna uppfyllas. Under respektive seklorsanslag för grundläggande högskoleutbildning ger UKÄ därför hög prioritet åt de föreslagna resurstillskotten för detta ändamål,

UKÄ konstaterar att det inom UKÄ:s förvaltningsområde finns totalt ca 450 tjänster som forskarassistent. En huvudpunkt i läroanstalternas anslagsframställningar är önskemål om ytterligare så­dana tjänster. De spelar enligt UKÄ:s mening en central roll inom både forskning och forskarutbildning. Forskarassistenterna bidrar till en dif­ferentierad forskarutbildning. Tjänsterna är samtidigt av stor betydelse för forskningens förnyelse. UKÄ föreslår att ytterligare 58 tjänster in­rättas budgetåret 1977/78.

I fråga om forskning nämner UKÄ bl. a. att ämbetet föreslår fem nya professurer inom humaniora. Förslagen avser enligl UKÄ sär­skilt prioriterade områden. UKÄ anför vidare att statsmakterna hittills endast har bifallit mindre delar av det handlingsprogram för arbetsveten-skaplig utbildning och forskning som UKÄ tidigare lagt fram. Ämbetet följer därför upp sina tidigare förslag om en bred satsning på forskning och forskamtbUdning inom detta fält. Totalt innebär den av UKÄ före­slagna satsningen på det arbetsvetenskapliga området en ökning med drygt 2,5 milj. kr.

Universitetet i Linköping utreder f. n. frågan om en forsknings- och forskaratbildningsorganisation inom främst den filosofiska fakultetens verksamhetsområde. Ett utredningsförslag kommer enligt UKÄ att läg­gas fram under hösten 1976. UKÄ anser det angeläget att det fortsatta utrednings- och planeringsarbetet fortgår i form av problemöversikter och projektplaneringar. UKÄ beräknar 1,2 milj. kr. för sådant förbe­redelsearbete.

I fråga om forskningsanknytning av den grund­läggande högskoleutbildningen pekar UKÄ på riks­dagens beslut om att ett samspel bör finnas meUan grandläggande ut­bildning och forskning/forskaratbildning över hela fähet av högskoleut­bildning, UKÄ anser att det fordras ett långsiktigt arbete för att finna de mest ändamålsenliga vägarna för att intentionerna i riksdagens be­slut skall kunna förverkligas. Okonventionella och nya vägar måste prö­vas. Enligt UKÄ:s uppfattning finns en beredskap för åtgärder, upp-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   214

slag och initiativ, UKÄ föreslår för budgetåret 1977/78 ett belopp av 10 milj. kr, för detta ändamål,

UKÄ har under en följd av år kraftigt strukit under vikten av att basresurserna, dvs. främst de ändamål som finansierats genom de hittillsvarande driftkostnads-, biblioteks- och programanslagen, för­stärks. Väl utvecklade basresurser utgör enligt UKÄ:s mening en ound­gänglig förutsättning för framgångsrik och effektiv utbildning och forsk­ning. Från läroanstalterna har framhållits att resurserna för hithörande ändamål minskats till följd av att anslagen inte har ökats i takt med penningvärdets förändring, UKÄ beräknar behovet av prisomräkning för att bevara oförändrad köpkraft hos driftkostnadsanslagen under de två senaste budgetåren tiU 15,0 % resp. 12,2 %. Av statsmakterna be­viljade ökningar uppgår tiU 11,4 % resp. 9,2 %, Enligt UKÄ:s beräk­ningar har en reell minskning av driftkostnadsanslagen skett med ca 5,7 milj, kr, för budgetåren 1975/76 och 1976/77.

UKÄ pekar på ett anlal faktorer som påverkar det ökade medelsbe­hovet för basresurser. En sådan är nyorientering av utbUdningen enligt de riktlinjer som beslutats för utvecklingen av den nya högskolan. En annan faktor är resor för de studerandes behov. För forskningen spelar tillgången på medel för basresurser en avgörande roll. Behovet av kvali­ficerad teknisk personal bl. a. för konstraktion, tillsyn och reparation av den dyrbara och kompUcerade apparatur som numera finns inom flera fakulteter är ett exempel härpå. UKÄ framhåller också att det framför allt är genom tillgång tiU erforderliga basresurser som läro­anstaltema kan få önskvärd frihet till nyorientering i fråga om objekt för och metoder i forskningen.

UKÄ pekar vidare på att universitetet i Umeå på grund av sitt geo­grafiska läge under en följd av år haft relativt större kostnadsökningar än andra läroanstalter för t. ex. resor och telefon. UKÄ föreslår därför särskilda uppräkningar för Umeås del.

Också beträffande biblioteksanslagen har enligt UKA:s mening an­slagsutvecklingen släpat efter. Särskilt har medlen för bokinköp m. m. urholkats kraftigt. UKÄ menar också att bibUotekens möjligheter att ge service i övrigt har påtagligt begränsats under senare år.

UKÄ har tidigare, bl. a, i skrivelse till regeringen i december 1974, föreslagit att datorservicen inom universitets- och högskolesek­torn omorganiseras i huvudsaklig överensstämmelse med datorservice-grappens förslag Datakraft för högre utbUdning och forskning (UKÄ-rapport 1974: 13), UKA har därvid i likhet med gruppen föreslagit en kraftig förstärkning av resurserna för datorservice under en femårs­period,

I fråga om hur datorservicen bör organiseras hänvisar UKÄ tUl att regeringen uppdragit åt H 75 och de regionala organisationskommittéer-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   215

na alt inkomma med förslag rörande organisationen för dalorverksam-het inom högskolan, UKÄ vill redan på detla stadium framhålla att Linköpings högskoleregion bör utrustas med en serviceenhet med cen­traldator, UKÄ anser vidare alt de resurssvagare umeå- och linköpings­regionerna måste få en medelstilldelning tillräcklig för att åsladkomma en med övriga regioner någorlunda jämbördig servicenivå.

När det gäller verksamhetens finansiering hänvisar UKÄ till att chefen för utbildningsdepartementet tillkallat en arbetsgrupp med uppgift all inkomma med förslag angående finansiering och debitering av dator­service inom den nya högskolan. Det är enligt UKÄ:s mening önskvärt atl ett sådant finansieringssystem skapas all resultalutj amning mellan regionerna normalt inte skall behövas,

UKÄ anser att en kraftig förstärkning av databehandlingsresursema inom universitets- och högskolesektorn är mycket angelägen. För bud­getåret 1977/78 föreslår UKÄ en aUmän ökning med 8 milj, kr, UKÄ anger att den föreslagna ökningen bör ses som det första ledet i ett fem­årigt utvecklingsprogram, Hämtöver föreslår UKÄ att 1 milj, kr, till­förs vardera umeå- och linköpingsregionerna.

UKÄ uppger att förbättrade resurser för personalutveckling och personalomsorg är önskemål som har framställts av samtiiga läroanstalter, UKÄ anför bl. a. att de ändringar i arbetslagstift-ningen som har genomförts under senare tid har inneburit en markering av det arbetsgivaransvar som åvilar bl. a. universiteten och högskoloma. UKÄ fäster stor vikt vid att läroanstalterna får erforderUga resurser för atl kunna driva en aktiv personalpolitik. UICÄ föreslår för budgetåret 1977/78 ett resurstillskott på 2 mUj, kr. för hithörande ändamål.

Högskolereformen får stora konsekvenser för anslagssystemet inom utbildningsdepartementets huvudtkel. Läroanstalterna och UKÄ har tillsammans arbetat med att dela upp de nuvarande anslagen på de nya som blir en följd av det förändrade anslagssystemet, UKÄ fram­håller att del har varil utomordentligt svårt att göra uppdelningen. Un­derlaget för alt skatta fördelningen av studerande i den nya högskolan är bräckligt. Det är vidare ofrånkomligt att fel av metodisk art kan ha uppstått,

UKÄ stryker under, alt det måste finnas rörlighet mellan anslagen. En sådan möjlighet ar enligt UKÄ:s mening lika angelägen när det gäl­ler resursöverföring mellan ett sektorsanslag och anslaget tUl enstaka kurser eller till lokala och individuella utbildningslinjer som meUan de olika sektorsanslagen. UKÄ utgår från att en högre grad av fasthet i systemet kan utvecklas successivi. Att i rimlig utsträckning underlätta de lokala myndigheternas arbele och ge dem möjligheter att utnyttja givna resurser i full utsträckning genom att de medges att i viss utsträck­ning föra över resurser från ett "program" till ett annat står enligt

 

Prop. 1976/77: 59

216

UKÄ:s mening inte i strid med önskemålet från statsmakternas sida om överblick över verksamheten.

UKÄ föreslår alt anslaget Vissa kostnader i samband med högskolereform står kvar i statsbudgeten även under budgetåret 1977/78, UKÄ tar under detta anslag upp medel till stöd-och innovationsåtgärder, forskningsanknytning samt temaorganiserad forskning i Linköping, UKÄ menar att dessa utgiftsändamål är nära förknippade med de principiellt nya dragen i den reformerade högsko­lan. De bör därför lämpligen hållas samman under ett anslag under reformens första år,

UKÄ har i oktober 1976 lämnal en sammanställning över den ekonomiska omslutningen budgetåret 1975/76 vid läro­anstalterna inom UKÄ:s område. Läroanstalternas sammanlagda drift-medelsomslutning uppdelad på finansieringskällor framgår av följande tabeU,

 

Finansieringskälla

1975/76

 

Procentuell förändring från

 

Belopp

0/

/o

föregående

 

(milj. kr.)

 

budgetår

Avlönings-, driftkostnads-,

 

 

 

och programanslag

1 247,1

55

+ 19

Övriga medel som anvisats

 

 

 

läroanstalt över riksstaten

516,6

23

4-23

Medel tilldelade från statens

 

 

 

forskningsråd och styrelsen

 

 

 

för teknisk utveckling

232,9

10

-Ml

Gåvo- och donationsmedel

110.3

5

4-24

Ersättning för arbete m.m.

81,0

4

+ 38

Övriga medel

66,4

3

+24

Summa

2 254,3

100

+ 18

Driftmedelsomslutningen budgetåret 1975/76 vid var och en av läro­anstalterna framgår av följande tabeU.

 

läroanstalt

Belopp (milj. kr.)

%

Universitetet i Uppsala

339,2

15

Lund

430,9

19

Göteborg

272,4

12

Stockholm

217,3

9

Umeå

173,4

8

Linköping

104,2

5

Karolinska institutet

242.3

11

Tekniska högskolan i Stockholm

248,8

11

Chalmers tekniska högskola

182,5

8

Högskolan i Luleå

43.3

2

Summa

2254,3

100

 

Prop. 1976/77: 59                                                   217

4.1.2 Centrala organisationskommittén för högskolereformen

Den centrala organisationskommittén för högskolereformen (H 75) har enligl sina direktiv haft att utarbeta etl samlat förslag tiU plane­ringsramar för antagning till grundläggande högskoleutbildning budgetåret 1977/78. Direktiven föreskriver att planeringsramarna skall vara fördelade på dels allmänna utbildningslinjer inom var och en av de fem yrkesutbildningsseklorerna, lokala och individuella utbildnings­linjer saml enstaka kurser, dels de sex högskoleregionerna, I skrivelse till regeringen den 13 oktober 1976 har H 75 redovisat sina förslag till planeringsramar m, m. Kommitténs arbetsmetod har varit följande. H 75 redovisade i en promemoria i februari 1976 en skiss lill plane­ringsramar fördelade på det sätt direktiven anger. Ramtalen avsågs ge utgångspunkter för högskolemyndigheternas petitaarbele och de regio­nala organisationskommittéernas bedömningar i hithörande frågor. De regionala organisationskommittéerna har därefter redovisat synpunkter på H 75:s skiss till planeringsramar. De har också föreslagit hur plane­ringsramarna skall fördelas på orter och läroanstalter inom resp. hög­skoleregion. Synpunkter på H 75 :s skiss finns också i skilda högskole­myndigheters förslag till anslagsframställning för budgetåret 1977/78. Det är på grundval av detta samlade material som H 75 lägger fram sina slutliga förslag,

H 75 gör den allmänna kommentaren att de regionala organisations­kommittéerna har lagt ned ett betydande arbete i hithörande planerings­frågor. Enligt kommitténs bedönming har handlingsberedskapen inför kommande planeringsuppgifter höjts påtagUgt på regional och lokal nivå,

H 75 redovisar ett förslag till totalram för den grundläggande hög­skoleutbildningen. Kommittén tar därvid sin utgångspunkt i riksdagens beslut om högskolereformen efter förslag i prop. 1975: 9. Enligt detta skall en nedre planeringsgräns för antagningskapaciteten för utbild-ningsUnjer sättas vid 33 000 platser 1977/78 och motsvarande övre pla­neringsgräns vid 38 000 platser. H 75 återger utbildningsutskottets (UbU 1975: 17 s, 30) uttalande att antagningskapaciteten för utbildningslinjer läsåret 1977/78 bör faststäUas med utgångspunkt i den kända volymen av motsvarande utbildning läsåret 1976/77 och med beaktande av ak­tueUa tendenser i efterfrågan. H 75 pekar på att utskottet strök under att den övre planeringsgränsen borde kunna bli 42 000 studerande om tillströmningen kraftigt skulle öka. Enligt H 75:s mening bör uttalandet ses tiUsammans med utskottels uttalande att med de av utskottet för­ordade ramarna för kapacUeten det finns anledning att anta att behö­riga sökande tiU högskoleutbUdning, som för närvarande har fritt tiU­träde, under överskådlig tid kommer att beredas önskad utbUdning en­ligt angivna principer. H 75 sammanfattar därefter regionkommittéemas

 

Prop. 1976/77: 59                                                   218

förslag. För utbildning på allmänna linjer förslås 36 900—37 300 plat­ser. Motsvarande tal i fråga om lokala och individuella linjer är 3 480 platser. En summering av regionkommittéernas förslag beträffande lin­jer ger sålunda ett planeringstal för antagning av nya studerande läsåret 1977/78 om ca 40 500, Volymen för enstaka kurser svarar enligt region­kommittéernas förslag mot uppskattningsvis 21 000 nybörjare, H 75 konstaterar, att förslagen på samtliga punkter innebär en ökning i jäm­förelse med det tal som H 75 hade angivit i sin tidigare skiss till plane­ringsramar.

Samtliga regionkommittéer hänvisar till den osäkerhet med vUken be­dömningar av kapaciteten för utbildning inom de nuvarande filosofiska fakulteternas område måste göras, H 75 slår fast, all det inte föreUgger material som tillåter säkra utgångspunkter för en framskrivning av slu-derandeantalet för de filosofiska fakuUeterna från 1975/76 till 1977/78, Kommittén hänvisar till de preliminära uppgifler om antalet nyinskriv-ningar vid dessa fakulteter i mitten av oktober 1976 som statistiska cen­tralbyrån i gängse ordning har redovisat, H 75 menar att dessa upp­gifter kan tas till intäkt för att den uppåtgående tendens i tillström­ningen som har kurmat konstateras de senaste terminerna står sig och har förstärkts. Erfarenhetsmässigt måste enligt H 75:s mening denna statistik omges med betydande reservationer. Den kan inte utan vidare läggas till grund för slutsatser om resursbehov, H 75 utgår från att en genomgång av materialet kommer att göras inom regeringskansliet un­der arbetet med 1977 års budgetproposition,

H 75 sammanfattar sina överväganden i denna del på följande sätt, I samtliga regioner föreligger önskemål om att bygga ut utbildnings­möjligheterna. Mot bakgrund av regionkommittéernas och högskole­myndigheternas överväganden och en rimlighetsbedömning av aktuella förutsebara tendenser anser H 75 att de regionala kommittéernas för­slag till planeringsramar — 40 500 platser för utbildning på linjer och en volym av uppskattningsvis 21 000 platser för nybörjare på enstaka kurser — i allt väsentligt bör godtas, H 75 påpekar att kommittén där­med inte uttalar sig om förslagen i enskildheter.

H 75 övergår därefter till att kommentera regionkommittéernas för­slag tUl planeringsramar för allmänna utbildningslinjer per sektor, H 75 konstaterar att ökningarna är måttliga i fråga om sektorerna för utbUd­ning för tekniska yrken, vårdyrken och kultur- och informationsyrken. Något större ökningar föreslås för sektorerna för utbildning för admi­nistrativa, sociala och ekonomiska yrken samt undervisningsyrken.

H 75 har inga invändningar mot förslagen beträffande den sist nämn­da sektorn, inom vilken ökningsförslagen uppgår till knappt 1 000 plat­ser. H 75 vill däremot sätta i fråga storleken av den föreslagna ökningen inom sektorn för utbUdning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken. H 75 menar att hittillsvarande erfarenheter talar för en viss åter-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   219

hållsamhet inom denna sektor. Kommittén nämner all en översyn av all ulbildning med inriktning mot det administrativa området har förul­skickats i annal sammanhang. Högskolemyndigheterna bör enligt H 75 :s bedömning genom en sådan översyn kunna få ett fastare grepp om kapaciletsfrågorna för hithörande linjer.

H 75 berör också pågående försök med yrkesteknisk högskoleutbild­ning. Kommittén anser inte att det finns anledning att vidga antalet yr­kestekniska utbildningslinjer utöver vad riksdagen fömtsatte i 1975 års beslut. Ställningstagandet sker mot bakgrund av att en del av region­kommittéerna lagt fram förslag av sådan innebörd. Enligt H 75:s mening bör en prövning av sådana förslag anstå till dess en samplanering mellan regionkommittéerna/regionstyrelserna och UHÄ, som leder försöksverk­samheten, har hunnit ta form.

Det förslag till planeringsramar som H 75 lägger fram innebär en för­skjutning till förmån för lokala och individuella linjer, detla inom en ökad totalram för linjer. H 75 anser det fullt möjligt alt avvägningen kan behöva ytterligare ändras under den närmaste planeringsperioden,

H 75 tar upp vissa frågor som gäller budgetering och re­sursfördelning i det nya systemet med planeringsramar m, m. Kommitténs resonemang och ställningstaganden kan sammanfallas enligt följande.

I förarbetena till högskolereformen har förutsatts alt inom varje sek­lorsanslag likartade utbildningslinjer skall kunna grupperas för atl till­sammans utgöra en enhet i planerings- och resursfördelningssamman­hang. De regionkommittéer som nu har berört denna fråga anser i all­mänhet att linjerna skall föras samman i så breda grupper som möjligt för att vidga den lokala friheten att disponera resurser. Beträffande själva medelsanvisningen delar H 75 bedömningen att samtliga de linjer inom en sektor som förekommer vid resp, högskoleenhet bör behandlas tillsammans. När det däremot gäller anlagningslal menar H 75 att cen­tralt angivna restriktioner för den lokala friheten får variera mellan olika slag av utbildningslinjer. För ulbildningar som i dag har antagnings­begränsning bör enligt H 75:s mening anges ett antal utbildningsplatser inom vilket den faktiska antagningen i stort bör hållas. För de utbild­ningar som i dag har fritt tillträde skall i enlighet med riksdagens beslut den lokala styrelsen ha möjlighet att slutiigt bestämma anlagningstalen. Bindande föreskrifter om ett lägsta eller högsta antal studerande är enligt H75:s bedömning inte nödvändiga. H75 påpekar att det själv­klart föreligger en allmän skyldighet för högskolemyndigheterna atl inle åsidosätta de intentioner som har kommit till uttryck i samband med re­geringens och riksdagens medelsanvisning.

H 75 lar också upp frågan om hur medel skall fördelas mellan olika anslag i statsbudgeten. Kommittén pekar på de svårigheter som före­ligger när det gäller att förutsäga hur de enskildas efterfrågan ett visst

 

Prop. 1976/77: 59                                                   220

år kommer att exakt fördela sig på ohka slag av utbildningar, Enligl H75:s mening försvåras bedömningar inför budgetåret 1977/78 av att den nya studieordningen på många punkler skiljer sig från den nuva­rande och att nya sludiemönsler alltså kommer atl utvecklas. Det är där­för, menar H 75, viktigt inte bara med rörelsefrihet inom ramen för elt seklorsanslag utan också med en möjlighet alt fördela om medlen mellan olika anslag med hänsyn lill oförutsedda förändringar i efierfrågan. Be­träffande anslagen till lokala och individuella linjer och lill enstaka kurser pekar dock H 75 på att grundläggande regionala bedömningar rimligen inte får sättas ur spel genom lokala omfördelningar, H 75 ställer sig bakom önskemål som har förls fram från flera håll, bl, a. av UKÄ, om rörlighet i anslagssystemel, Detla krav får emellertid enligt H 75:s mening inte drivas därhän att intentionerna bakom den av riksdagen beslutade ändamålsindelningen av anslagssystemet åsidosätts,

H75 anser att resursutrymme måsle skapas för en förnyelse av ut­bildningens innehåll och organisalion. Detta kan ställa krav både på till­skott av medel totalt och på omfördelningar av resurser mellan olika ändamål. En ordning med en förstärkning för hithörande ändamål är enligt kommitténs bedömning försvarbar under reformens inledande år, H 75 förutsätter dock att sådana medel därefter bör anvisas under de reguljära anslagen tUl grundläggande utbUdning,

De regionala organisationskommittéerna har i sina förslag redovisat synpunkter rörande insatser och resurser för forskningsanknyt­ning av grundläggande högskoleutbildning som för närvarande saknar sådan anknytning. Också H 75 tar i sin skrivelse upp dessa frågor. Flera regionkommittéer har hänvisat till forskarutbild-/lingsutredningens (FUN, U 1974: 06) arbete med dessa spörsmål. Kom­mittéerna har för egen del sökt avgränsa problemen och analyserat vil­ken typ av åtgärder som bör komma till stånd för att främja forsknings­anknytningen, H 75 ger exempel på vad regionkommittéerna anfört i detta sammanhang, Kommiltén menar att det ligger i sakens natur alt färdiga projekt eller konkreta förslag till åtgärder inte kan presenteras redan inför reformens startår, H 75 anser det likväl viktigt atl planerings­arbetet fortgår och att också viss verksamhet i form av projekt kan kom­ma igång redan budgetåret 1977/78, UKÄ anger ett belopp av 10 milj, kr, för detta ändamål. Regionkommittéernas förslag uppgår tiU meUan 1 milj, och 2 milj. kr, per region. H 75 konstaterar att ställningstagandet i denna fråga för närvarande självklart får grundas mer på en prin­cipiell uppfattning om behovet av åtgärder av berört slag än på ett konkret beräkningsunderlag. H 75 anser det rimligt att medel anvisas i den av regionkommittéerna angivna omfattningen.

I fråga om formema för hur medel för forskningsanknytning skaU anvisas tUlstyrker H 75 ett förslag som flera av regionkommittéerna för fram. Förslaget innebär att medlen ställs tUl regionstyrelsemas för-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   221

fogande utan bindning till fakultet. H 75 förutsätter atl de regionala fakultets/sektionsorganen liksom berörda forskningsråd engageras i den vetenskapliga planeringen av projektet och i prioriteringar från veten­skaplig synpunkt mellan projekt.

H 75 har i sin skrivelse lämnat sammanfattande synpunkler över för­slag från de regionala organisationskommittéerna rörande de loka­la högskoleförvaltningarnas lednings- och per­sonalorganisation, I detta sammanhang tar H 75 upp frågan på vilken nivå avvägningen mellan förvaltningsändamål saml utbild­nings- och forskningsändamål i övrigt rimligen skall göras, H 75 fram­håller atl diskussionen i anslutning tiU de regionala kommittéernas ar­bete med förvaltningsfrågan på sina håll inneburit en olycklig fokusering på de administrativa resursernas omfattning. Den motsättning mellan dessa resurser samt utbildnings- och forskningsresurserna i övrigt som härvid frammanats skuUe med all säkerhet ha kunnat undvikas eller i varje fall tonats ned avsevärt om det blev ett naturligt inslag i uppgif­terna för högskolestyrelserna alt vid sin fördelning av totalt tillgängliga resurser bedöma behovet av administrativa insatser i direkt förhållande till behov av andra slags insatser för utbildningen och forskningen. Mot den angivna bakgrunden anser H 75 det angeläget att ett inordnande av samtliga resurser för lokal högskoleförvaltning i de ändamålsinrik-tade anslagen övervägs redan inför budgetåret 1978/79,

H 75 framhåller att de önskemål och förslag om förstärkningar av resurserna för de lokala högskoleförvaltningarna som förts fram av olika myndigheter och grupper i samband med regionkommittéemas arbete spänner över flertalet fält av den lokala förvaltningen och mot­svarar sammantagna mycket betydande belopp. Den överföring av an­svar och befogenheter från ceniral till lokal nivå, som är ett huvudled i högskolereformen, har här kommit alt återspeglas liksom generella reformer inom statsförvaltningen, främst på det arbetsrättsliga området. Därtill kommer atl man vid många läroanstalter sett det som naturligt att i samband med förändringar till följd av dessa reformer aktualisera även av andra skäl betingade förändringar i de lokala förvaltningarnas organisation och resurser.

De huvudområden som enligt regionkommittéernas förslag ansetts som mest angelägna för förstärkningar är dels utbUdningsplanering och därmed sammanhängande ekonomisk planering, dels lokal anmälan och antagning samt studiedokumentation, dels också personalomsorg. Till dessa tre huvudområden kan läggas ett fjärde av något annan karaktär, nämligen uppbyggnad av allmänna kansliresurser vid de högskoleenheter som f, n, i stort saknar en egen administrativ bas. Det gäller högskolor­na på flertalet utbyggnadsorter liksom de nya enhelema för läraratbild­ning och för konstnärlig utbUdning i Stockholm,

H 75 ansluter sig helt till regionkommittéernas allmänna bedömning-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   222

ar när det gäller att prioritera områden för förstärkningar av de lokala förvaltningsresurserna. Kommittén vill för sin del särskilt stryka under vikten av alt linjenämndema får tillfredsställande kansliresurser till sitt förfogande. Det är genom dessa nämnder som väsentliga delar av den fortlöpande förnyelsen av högskoleutbUdningens innehåll och organisa­tion skall förverkligas.

De förslag till förstärkningar för förvaltningama som regionstyrel­serna lagt fram och som H 75 i stort ansluter sig till innebär i korthet drygt 180 nya tjänster för budgetåren 1977/78 och 1978/79, av vilka 130 bör inrättas den 1 juli 1977. HärlUl kommer medel för extra arbets­kraft och expenser.

H 75 framhåller att regionkommittéernas förslag i fråga om vissa be­fintliga förvaltningar iimebär en mer eller mindre genomgripande om­organisation i samband med högskolereformen, väsentligen grundad på de nya krav som reformen ställer. För andra förvaltningar har inte för­slagen någon organisatorisk innebörd utan förstärkningarna avses kom­ma tUl stånd huvudsakligen inom ramen för nuvarande organisation. H 75 erinrar om att i riksdagsbeslutet om högskolereformen har beto­nats att de olika högskoleenhetemas inre organisation skall kunna ut­formas med hänsyn till lokala förutsättningar. Högskolestyrelserna avses generellt få stor frihet härvidlag, bl. a. vad gäller att organisera förvalt­ningsnämnder. Enligt H 75:s mening måste i konsekvens härmed också den lokala förvaltningens organisation i allt väsentligt kunna utformas med hänsyn till respektive högskoleenhets omfattning och straktur. Nå­gon enhetlig organisatorisk uppbyggnad av storleksmässigt jämförbara högskoleförvaltningar bör sålunda enligt kommittténs mening inte ef­tersträvas, H 75 betonar emellertid alt högskolestyrelsens sammanhål­lande ansvar för personaladministrativa och personalpolitiska åtgärder måsle återspeglas i den lokala förvaltningens organisation. Slutligen för­utsätter H 75 att regionstyrelsernas förslag, efter erforderliga ställnings­taganden av regering och riksdag, läggs till grund för förhandlingar om förvaltningspersonalens löne- och anställningsvillkor,

4.1.3 Frågor om dalorservice

Regeringen uppdrog i april 1976 åt H 75 och de regionala organisa­tionskommittéerna för högskolereformen att överväga och inkomma med förslag rörande organisationen för datorverksamhet inom hög­skolan. Chefen för utbildningsdepartementet bemyndigades i maj 1976 att tillkalla en arbetsgrupp med uppgift att överväga och komma in med förslag angående finansiering och debitering av datorservice inom hög­skolan. H 75 har den 16 december 1976 inkommit med förslag om orga­nisationen. I en promemoria av den 17 december 1976 har nämnda ar­betsgrupp lämnat sina förslag (DsU 1977: 4).

Vad gäller organisationen av datorservice konstaterar H 75 att stats-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   223

makterna har lagt fast principen alt dalorservice skall jämställas med andra serviceresurser i den nya högskoleorganisationen (prop, 1975/76: 100 bU, 10 s, 412, UbU 1975/76: 20, rskr 1975/76: 245), Planeringen och ledningen av datorservicen bör i konsekvens härmed ingå i högskole­myndigheternas reguljära uppgifter med beaktande av de särskilda för­utsättningar som datorcentralernas karaktär ger.

Under UHÄ finns f, n, en gemensam styrelse för universitetens data-maskincenlraler (STUD), Denna handhar vissa övergripande planerings­uppgifter samt ledningen och driften av centralerna, H 75 föreslår att STUD upphör i samband med den nya lokala och regionala högskole­organisationens genomförande den 1 juli 1977, STUD:s uppgifter bör då överföras dels till lokala och regionala organ, dels till UHÄ.

Till lokala och regionala organ bör enligt H 75 föras de uppgifter som avser datorcentralernas ledning och drift och utnyttjandet av dator­resurserna inom respektive region. Till UHÄ bör föras de uppgifter som avser samplanering av datorservicen inom högskolan och utnyttjandet av datorresurser över regiongränserna, dvs. uppgifter som f. n. STUD full­gör i sin egenskap av beredande och rådgivande organ till UHÄ, Den arbetsgmpp som haft i uppdrag att lämna förslag till finansiering och debitering av datorservice inom den nya högskolan har i sina förslag utgått från den av H 75 förordade organisationen för datorverksamhet inom högskolan,

I fråga om koslnaderna för datorcentralerna föreslår arbetsgruppen den förändringen att kostnader för lokalhyror samt bränsle, lyse och vat­ten vid centralerna skall beräknas under samma anslag som lokalkostna­der i övrigt vid universitet och högskolor, dvs. under det s. k. lokalkost-nadsanslaget, och sålunda inte belasta utgiftsstaten för datorcentralerna. I övrigt bör emellertid i utgiftsslaten för datorcentralerna i princip ingå samma kostnader som f. n. vid datamaskincentralerna, dvs, såväl drifl-som kapitalkostnader.

Med hänsyn till den regionala anknytning som de skilda datorcentra­lerna kommer att få anser arbetsgruppen att det ekonomiska ansvaret för centralerna bör vila på de berörda högskoleenheterna inom regionen. Till skillnad från nu bör sålunda någon resullaluljämning mellan de skilda centralerna inte ske. Högskoleenheterna inom varje region bör avtala om disposition av överskott eller fördelning av underskott vid datorcentralerna inom regionen.

Verksamheten vid datorcentralerna bör, enligt arbetsgruppen, även i fortsättningen finansieras genom taxor som tas ut av förbrukarna.

För datorservice avseende utbildning och forskning vid högskoleen­heter inom regionen föreslår arbetsgruppen en interntaxa, som består av dels elt grundbelopp, dels en drifttaxa. Grundbeloppet tas ut från hög­skoleenheterna inom regionen efter ett för varje enhet beräknat utnytt­jande av dalorservice medan drifttaxan debiteras användama efter var-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   224

je körningslillfälle i proportion lill utnyttjandet. Enligt arbetsgruppen bör grundbeloppet sättas till högsl 50 % av de totala kostnaderna för internt bruk om inle särskilda förhåUanden motiverar en annan nivå.

För interregionalt utnyttjande av datorservice, dvs. när en högskola anlitar en datorcentral i en annan region, bör enligt arbetsgruppen över­enskommelse Iräffas mellan regionstyrelserna om taxor, varvid man bör eftersträva en taxa molsvarande driftlaxan.

För externverksamheten vid datorcentralerna föreslår arbetsgruppen en marknadsanpassad maskintaxa och en likaledes marknadsanpassad taxa för övriga tjänster.

Arbetsgruppen har enligt sina direktiv även haft att utforma riktlin­jer för uppdelning av särskilt anvisade medel till kostnader för datama­skintid på berörda anslag till utbUdning och forskning, EnUgt arbets­gruppen bör huvuddelen av medlen motsvarande dem som under inne­varande budgelår anvisals under anslaget Kostnader för datamaskintid fördelas på anslagen till verksamheten vid högskolorna inom utbildnings-och jordbruksdepartementens verksamhetsområden. Härvid bör hänsyn tas till dels att datorcentralerna för nästa budgetår inte belastas med bl, a. utgifter för lokalkostnader m. m., dels att etl bortfall av nuvarande resultatutjämning mellan datorcentralerna innebär att kostnaden för lik­artad intern datorservice kommer att variera vid de skilda datorcentra-lema nästa budgetår. Fördelningen på berörda anslag till högskoleenhe­tema bör enligt arbetsgruppen ske med utgångspunkt i att de skilda institutionema skall kunna behålla en, i stort sett, oförändrad nivå i frå­ga om datorservice.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   225

4.1.4 Föredraganden

Inledningsvis får jag erinra om vad jag tidigare har anförl under avsnitten Reformering av högskoleutbildningen och Vissa utbildningar.

Utbildningens innehåll och organisation

De resurser som sätts av för högskolesektorn och de åtgärder som högskolemyndigheter på skilda nivåer vidtar rör ytterst innehållet, di­rekt eller indirekt, i ulbildningen, utvecklingsarbetet och forskningen. I debatten om högskolereformen har universiteten och högskolorna också många gånger framhävt atl den cenirala uppgiften i all utbild­ningsplanering rör utvecklingen av utbildningens innehåll och upplägg­ning. Som jag har angett inledningsvis återspeglas detla synsätt också i regeringsförklaringen.

De yttre formerna för högskolans verksamhet skall främja fullgöran­det av högskolans uppgifter, dvs, utbildning, utvecklingsarbete och forskning. De skall därvid bl, a. tjäna syftet att från skilda grupper inom och utom högskolan förmedla impulser, önskemål och behov som kan läggas till grund för en fortlöpande omdaning av utbildningens innehåll. Högskolans institutioneUa organisation blir med detla synsätt underordnad frågan om innehållet i utbildningen, utvecklingsarbetet och forskningen.

Jag har i årels budgetproposition (prop. 1976/77: 100 bil. 12) berört frågor om forskningen inom högskolan. Jag återkommer strax till så­dana frågor. Dessförinnan kommer jag att uppehålla mig företrädesvis vid den grundläggande högskoleutbildningen.

Avgörande för högskolereformens framgång är, som jag nyss har antytt, högskolans förmåga att förnya utbildningen i takt med de krav som såväl individ som samhälle släller. Vid ingången av höstterminen 1977 kommer utbildning inom högskolan att meddelas bl. a. på all­männa utbildningslinjer enligt den förteckning som har fogats till pro­tokollet i detta ärende som bUaga 2, Centralt fastitällda utbildnings­planer och, inom de ramar dessa ger, lokalt upprättade planer för studiegången samt kursplaner kommer att gälla för dessa linjer. För lokala linjer och för fristående enstaka kurser arbetar de lokala hög­skolemyndigheterna fram motsvarande planer. I en del faU rör det sig om innehållsligt nya eller moderniserade utbildningar, i andra fall blir det mer fråga om en anpassning av befintliga utbildningar till den nya studieordningen.

Jag har i inledningen i det föregående uttalat mig för ett synsätt enligt vilket ikraftträdandet av högskolereformen bildar upptakten till en fortlöpande förnyelse av utbildningens innehåll. Jag kommer nu närmast att ange några förutsättningar och villkor för detta arbete,

15   Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 59

 

Prop. 1976/77: 59                                                   226

vilka jag anser bör beaktas under den närmaste planeringsperioden.

Impulser tiU utbildningens förnyelse och fortlöpande anpassning till ändrade förhållanden finns både inom och utom högskolan. Forsk­ningen utgör en i flera avseenden mäktig förnyelsefaklor. Jag vill här erinra om den av riksdagen år 1975 fastlagda principen all all högskole­utbildning skall ha anknytning till forskning, I det följande kommer jag därför all förorda alt medel anvisas för detla ändamål. Jag vill redan här stryka under, atl forskningsanknytningen också kan komma att ge impulser av värde för utveckling av nya forskningsfält genom att den ger forskningsverksamheten kontakter också med sådan grundläggande ulbildning som hittills har saknat anknytning till forskning. Utveck­lingsarbetet inom högskolan är en annan väg lill förnyelse av utbUd­ningen.

De studerandes krav på utbUdningens innehåll kommer med säker­het att vara uttryck för vitt skilda behov. I en del fall kan behoven röra sig om starkt specialiserad yrkesutbildning, i andra fall om mer per­sonlighetsutvecklande ulbildning. Slutligen är synpunkter och önskemål från den arbetsmarknad som kommer att la emot de studerande viktiga. Den nya högskolan rymmer ett brett spektrum av utbildningar. Jag anser därför att del inte är möjligt atl ange generella principer för vilka hänsynstaganden som skall vara de mest angelägna när man planerar enskUda ulbildningar. För en del av dem kan en av de faktorer jag har nämnt väga tyngre, för andra utbildningar kan avvägningen bli en an­nan. Milt förslag till högskolelag ger möjlighet lill sådana avvägningar. De kan få till följd att vissa studier behöver orienteras mer mot arbets­marknaden medan andra behöver ges en mer allmän inriktning. Som exempel på det sistnämnda slaget av utbildning vill jag nämna journa­listutbildningen. Jag har i det föregående förordat atl dess inslag av allmän orientering bör förslärkas.

De förändrade behörighetsreglerna utgör en hörnsten i högskolere­formen. Större hänsyn skall tas lill reell än till formell kompelens både när det gäller bedömning av behörighel och värdering av meriter vid urval. Den effekt som därigenom eftersträvas är atl nya grupper skall söka sig till högskolestudier. Enligt min mening ligger häri en utmaning till dem som i skUda funktioner verkar inom högskolan. De nya stude­randegrupperna kommer atl ställa bestämda krav som måste få ome­delbara återverkningar på hur utbildningen skall utvecklas, i fråga om både innehåll och uppläggning. Dessa krav måste uppfyllas för att de nya grupperna skall anse det meningsfullt att söka sig tUl högskolan. En spontan utveckling i denna riktning har redan till en del kommit i gång. Detta gäller framför allt inom de nuvarande filosofiska fakulte­terna, inom vilka andelen äldre studerande har ökat kraftigt under de senaste åren.

Vad jag hittills har anfört hänger samman med principen om återkom-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   227

mande utbildning, sättet för individen att fördela tillfällena lill ulbild­ning under sitl liv, I del förslag till högskolelag som jag har lagt fram i det föregående betonas att högskolan i sin planering av utbildning skall främja den återkommande utbildningen. Mycket talar för atl de som planerar ulbildningar allmänt sell här kommer alt ställas inför svåra uppgifter, t, ex, när del gäller att finna s, k, elappavgångar i längre ut­bildningar som öppnar möjligheter för såväl direkt yrkesverksamhet som en senare fortsättning av studierna. Jag återkommer strax till vissa för­slag till utbildningar inom vilka de studerandes möjligheter ökar att på etl mer systematiskt sätt varva studier och yrkesarbete.

Studieordningen i den nya högskolan syfiar till att öka förekomsten av sammanhållna och integrerade utbUdningslinjer. Elt stort antal ut­bildningslinjer, företrädesvis utanför de filosofiska fakulteterna, är i dag uppbyggda enligt denna modell. Också inom de filosofiska fakulteterna pågår ett utvecklingsarbete i denna riktning. Jag vill uttala mitt stöd för sådana strävanden och förutsätter att den nya studieordningen och den vidgade lokala beslutanderätten skall göra det möjligt att intensifiera delta arbete.

Jag övergår nu lill att ange några drag i de förslag till nya eller ändrade utbUdningar som jag har redovisat i det föregående eller som jag lägger fram i det följande. Jag återkommer senare till enskildheter i förslagen.

Jag har nyss nämnt att principen om återkommande utbildning är en av utgångspunkterna för planering och genomförande av utbildning i den nya högskolan. Uppläggningen av den nya journalistutbildning, varom jag har lagt fram förslag i det föregående, återspeglar denna princip. Den studerande kan efter två års studier och därpå följande yrkesverksamhet komma tillbaka till högskolan. I det följande kommer jag att föreslå en ny juristutbildning och en för sjuksköterskor avpassad utbildning till läkare. När jag har tagit ställning till framlagda förslag om dessa båda utbildningar har jag tillmätt bl. a. det förhållandet stor betydelse, att de studerande med den förordade uppläggningen kommer att kunna varva studier med yrkesverksamhet. Den nya läkarutbildning­en innebär att en kortare vårdutbildning, sjuksköterskeutbildningen, ges en naturlig fortsättaing. Jag anser att det är en viktig uppgift i reform­arbetet att fortsätta strävanden av detta slag. I fråga om den nya jurist­ulbUdningen har jag övertygats om att det på arbetsmarknaden i dag finns personer för vilka en kortare grandläggande rättsutbildning av det förordade slaget skuUe vara tillräcklig för att ge dem möjlighet att avan­cera till mer kvalificerade arbetsuppgifter. För sådana utbildningssökan­de kan långa studier te sig avskräckande. Jag vill betona, att för den som redan från början siktar mot en fullständig juristutbildning, t, ex. för atl bli domare, kommer två studievägar att erbjuda sig. Den studerande kommer att efter genomgången grandläggande rättsutbildning kunna gå

 

Prop. 1976/77: 59                                                   228

ut i yrkeslivet, för all senare komma tillbaka till ulbildningen. Den stu­derande kan också följa ulbildningen i elt sammanhang. Några särskUda krav på yrkesverksamhet inför den senare delen av ulbildningen har inle föreslagils.

Jag vUl också erinra om pågående försök med yrkesteknisk högskole­utbildning (jfr prop, 1975: 9, UbU 1975: 17, rskr 1975: 179), I likhet med vad som föreslås gälla för den särskilda studiegången till läkare för sjuksköterskor krävs också för tillträde till yrkesteknisk högskoleutbild­ning att den studerande skall ha en lids yrkesverksamhet bakom sig,

Ell inslag i del pågående arbetet med all förnya utbildningens innehåU och verksamhetsformer är problemorienterade kurser. Begreppet pro-blemorienlering är inte entydigt. När jag använder begreppet avser jag en utbildning som tar sin utgångspunkt i problem inom yrkes- och sam­hällsliv. Många gånger kräver en sådan utbildning en samverkan mellan flera ämnen. En fördel med en problemorienterad uppläggning av stu­dierna är den ökade motivation som de studerande kan uppleva just genom att de får möta frågor som formuleras utifrån situationer i arbets­liv och samhälle i övrigi. Den i och för sig nödvändiga ämnesspecialise­ringen kan på delta sätt balanseras genom en ökad förståelse för de skilda kunskapsområdenas roller.

Mer systematiska försök med problemorienterade studier har i en del fall just satts igång, i andra övervägs de. Jag anser att denna utveckling är riktig.

När jag i del följande förordar ökade resurser för utbildning på den religionsvelenskapliga linjen har skälet bl, a, varit att de tematiska stu­dier kring aktuella frågor om livsvillkor och livsmUjö som avslutar linjen och som är problemorienterade behöver stödjas. Förslaget till ny jurist-utbildning innehåller liknande moment. Jag tänker härvid på den före­slagna kursen om rätt och samhälle. Också den reformering av jouma­Ustutbildningen som jag har lagt fram förslag om i det föregående inne­bär ökade inslag av problemorienterade studier.

Den nya studieorganisation som avses träda i kraft den 1 juli 1977 kännetecknas av möjligheler lill variation men också av en viss enhetiig­het. Det sist nämnda draget i studieorganisationen är givetvis inget själv­ändamål, Etl syfte med likformigheten i den yttre studieorganisationen — jag tänker härvid på sådant som poäng, system av linjer och kurser och liknande — är bl. a, all möjliggöra kombinationer av kurser på ett jämfört med dagens förhållanden friare sätt. Genom att utbildningar av olika slag i den nya högskolan skall planeras tillsammans uppstår nya möjligheter till sådana anordningar.

Jag anser att fördelar står att vinna med en ordning där utbUdnings­linjer vid behov kan sältas samman av delar från ämnen som av änmes-metodiska, forskningsmässiga eller andra skäl i dag hör till skilda faktul-teter eller läroanstalter. Jag vill därför uttala mitt stöd för sådana slrä-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   229

vanden,

I propositionen om reformering av högskoleutbildningen m, m, (prop, 1975: 9) anförde föredraganden all kurser från de nuvarande filosofiska fakulteterna borde kunna utnyttjas för atl bredda grunden i utbildnings­linjer inom delar av den högre ulbildningen som f, n, är starkt specialise­rade. Han pekade härvid bl, a, på kurser som ökar kommunikalionsfär-digheten, t, ex. inom områdena svenska, moderna språk, matematik och statistik. Också jag anser att det är viktigt alt stärka sådana inslag i skilda ulbildningar. Jag vUl i delta sammanhang särskilt beröra svenska språkels ställning inom högskolan,

Universitetskanslersämbetel (UKÄ) tillsatte år 1972 en arbetsgrupp för att se över lärarutbildningen i svenska, svenskgruppen. Den har lagt fram en slutrapport. Högskoleutbildning i svenska (UKÄ-rapport 1975: 22),

UKÄ har bl, a. på grundval av där framlagda förslag i särskild skri­velse i juni 1976 hemställt hos regeringen om vissa åtgärder. De berör i första hand lärarutbildningen i delta ämne. UKÄ:s skrivelse har såvitt avser lärarutbildningen av regeringen överlämnats till 1974 års lärarul-bildningsutredning (U 1974: 04) som har att lämna förslag också om ut­bUdning av lärare i svenska. Svenskgruppen har däratöver vidgat sitl arbele till att gälla behovet av ulbildning i svenska för andra än blivande lärare. Den föreslår kurser som inslag i utbildningslinjer, som fortbUd­ning för yrkesverksamma och som orientering för en intresserad allmän­het. Gruppens motivering för sådana insalser är bl. a, att man vet att den skriftliga kommunikationen i yrkeslivet fungerar dåligt. Gruppen vill genom sina förslag skapa en beredskap mot illa fungerande yrkesspråk,

Svenskgrappens förslag är ett av flera uttryck för en växande oro för att vårt sammansatta samhälls- och yrkesliv har kommit att ställa så stora krav på kommunikationsfärdigheter att dessa inte i rimlig omfatt­ning kunnat tiUfredsställas inom den eftergymnasiala utbildningen. Sam­hället utvecklar sig i riktning bl, a, mot tätare kontakter och samverkan mellan människoma, såväl inom arbetslivet som inom föreningslivet och under fritiden. Denna utveckling leder till ökade krav på färdigheter i alt använda språket både i tal och skrift.

Förmågan att i tal och skrift utnyttja det egna språket är av ceniral betydelse för individens möjUgheter att gestalta och förmedla sina upp­levelser och erfarenheter, sina åsikter och värderingar. God språkförmå­ga bUr därigenom ett medel inte bara för personlighetsulveckling. Den blir också ett instrument t. ex, för att utveckla demokratin inom arbets­livet och att fördjupa den politiska demokratin. Det är mol denna bak­grund naturligt att färdigheter i alt använda det egna språket måste ingå som ett led i allt fler utbildningar även inom högskolan. Jag vill därför uttala mitt stöd för de ansträngningar som enligt vad jag har in­hämtat f, n, görs för att inom den blivande högskolan stärka svenskans

 

Prop. 1976/77: 59                                                   230

roll inom utbildningar av olika slag. Man bör härvid vara medveten om atl ökat utrymme för undervisning i svenska kan betyda att annal stoff får skjutas åt sidan eller organiseras på annat sätt. För det fort­salla arbetet bör de förslag som svenskgruppen har redovisat kunna ut­göra ett lämpligt underlag.

UKÄ har i sitt förslag till anslagsframställning redovisat det arbele som pågår inom ämbetets ansvarsområde med atl intemationalisera ut­bildningen. UKÄ har upprättat ett handlingsprogram som rymmer fle­ra delar. Etl inslag häri är det intemationella utbytet, ett annat interna­tionaliseringen av utbildningens innehåll.

I det förslag till högskolelag som jag har anmält i dfet föregående har jag förordal atl som ett allmänt mål för utbildningen inom högskolan slås fast atl den skall främja förståelsen för andra länder och för inter­nationeUa förhållanden.

Jag anser atl UKÄ:s handlingsprogram utgör en viktig grundval för all i den anda som återspeglas i lagförslaget intensifiera hittillsvarande ansträngningar att säkra de internationella aspekterna. Jag vill därför uttala mitl slöd för UHÄ:s strävan alt, i perspektiv av den nya hög­skolan, föra detta viktiga arbete vidare. I statsbudgeten finns särskilda medel anvisade för della ändamål under anslaget Extra utgifter vid uni­versiteten m. m.

Jämställdhet mellan kvinnor och män

Som jag antydde inledningsvis är rekryteringen till högskoleutbUdning sned i fråga om könsfördelning. Kvinnor och män är mycket olika före­trädda inom skilda slag av utbildningar. Härvidlag avtecknar sig ett tydligt mönster. Kvinnor söker sig oftare till kortare, inte direkt på-byggbara ulbildningar som leder till en förhållandevis snäv arbetsmark­nad medan män oftare väljer längre utbUdningar som leder till större rörlighet och bättre karriärmöjligheter inom arbetslivet.

Detta förhållande kan belysas statistiskt, I det här sammanhanget in­skränker jag mig till att ta exempel från två olika områden på arbets­marknaden där man också kan se sambandet med utbildningsvägar inom gymnasieskolan.

Inom det omfattande yrkesområde som utgörs av ekonomi och ad­ministration inom företag och förvallningar framträder mönstret klart. Inom de sekreteramtbildningar som finns inom både gymnasieskola och blivande högskola är andelen kvinnor i det närmaste 100 procent. På den tvååriga ekonomiska linjen inom gymnasieskolan är andelen kvin­nor ca 60 procent.

På den treåriga ekonomiska linjen med anknutna specialkurser inom gymnasieskolan är det kvinnlig dominans med ca 55 procent. På hög­skolenivå, där de ekonomiska utbildningarna förhållandevis ofta kan

 

Prop. 1976/77: 59                                                   231

leda till loppbefattningar inom näringsliv och förvallning, dominerar männen kraftigt. Av dem som examineras från Handelshögskolan i Slockholm är endasl ca 30 procent kvinnor medan andelen inom eko­nomutbildningen vid universiteten är ännu lägre, ca 20 procent.

Tandvårdsområdet är ytterligare ett belysande exempel. Inom utbild­ningarna lill landsköterska och tandhygienist utgör kvinnor praktiskt laget-100 proceni. För tandteknikerutbildningen är motsvarande tal 70 proceni. Inom tandläkarutbildningen är männen i majoritet och kvin­norna utgör ca 45 procent av de studerande. Inom forskamlbildningen har kvinnornas andel sjunkit till 20 procent.

En utförligare redovisning av förhållandena inom olika högskole­utbildningar har tidigare lämnats av UKÄ bl. a. i debattskriften Jäm­ställdhet i högskolan (UKÄ-rapport 1975: 10).

Alt åstadkomma en jämnare fördelning av utbildningslillfällena mel­lan kvinnor och män är en fråga av stor vikt inom högskolan. Åtgärder för att ändra rådande mönster, eller frånvaron av sådana åtgärder, kan gripa djupt in i individens val av högskoleutbildning. Högskolan kan emellertid inte här, lika litet som i andra avseenden, ses isolerad från andra delar av samhällel. Familjepolitiken, skolan och arbetsmarkna­den är några av de faktorer som kraftigt påverkar fördelningen mellan kvinnor och män i rekrytering till högskolan.

Jag går inte närmare in på hur ungdomars val av ulbildning inom skolan styrs av rådande uppfattningar om manliga och kvinnliga intres­sen och sysselsättningar. Uppenbart är emellertid att dessa val starkt styr möjligheterna alt inom högskolan skapa en jämnare fördelning mellan könen inom enskilda utbildningar.

De behörighetsregler som skall träda i kraft den 1 juli 1977 bör kun­na bidra till att jämna ut såväl de sociala som de könsmässiga skUlna­dema i rekryteringen av studerande till högskolan. Ungdomar från so­cialgrupperna 3 och 2 har hittiUs haft mindre benägenhet än ungdomar från socialgmpp 1 att välja sådan utbildning i gymnasieskolan som di­rekt har gett tillträde till högskolestudier. När behörighetsreglerna änd­ras kommer behörighet för högskolestudier att kunna erhållas på flera vägar, varav den nu gängse endast är en, Ulbildningsvägar med en i dag dominerande andel ungdomar från socialgrupperna 3 och 2 kommer också att ge allmän behörighet till högskoleutbildning. De nya reglerna öppnar högskolan också för de människor som inle har haft tillgång till eller har avstått från utbildning efter den obligatoriska skolan. Som jag nyss med några exempel har sökt visa har en oproportionerligt stor grupp kvinnor föredragit att välja korta yrkesinriktade utbildningar som leder till s. k. kvinnoyrken. Dessa kvinnor kommer atl utgöra en viktig del av de äldre studerande som framdeles kan söka sig till högskolan.

Åtgärder som vidtas inom utbildningsväsendet för alt åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor bUr emellertid verkningslösa om

 

Prop. 1976/77: 59                                                   232

de inte motsvaras av ändrade attityder och handlingsmönster på arbets­marknaden. Så t, ex, måste en ökning av andelen kvinnor i en ulbildning följas av en beredvillighet från arbetsgivarna inom motsvarande sektor på arbetsmarknaden all anställa kvinnor. För atl vidga möjlighelerna alt nå en bättre balans mellan kvinnor och män i vissa längre utbild­ningar är det dessutom nödvändigt att många arbetsgivare ändrar atti­tyd till kvinnor i ledande befallningar inom olika arbetsområden. Delta gäller såväl den enskilda som den offentliga sektorn. Del är rimligt atl anta att arbetsmarknadens olika inställning till kvinnlig och manlig ar­betskraft påverkas av tillgången inom olika yrkesområden. Det är ange­läget att frågan om jämställdhet mellan kvinnor och män kommer att inta en framskjuten plats i det erfarenhetsutbyte om och den utveck­ling av ulbildningen som skall ske inom skilda högskoleorgan där repre­sentanter för samhällsliv, arbetsmarknadens parter och yrkesliv skall ingå.

Jag har kortfattat berört några av de problem som måsle angripas i arbetet med alt skapa större jämställdhet mellan könen i högskoleut­bildningen. Många av problemen är svåra att bemästra, Ofla gäller det att påverka fast grundade uppfattningar om utbildningen och om kvin­nors och mäns roller i arbetslivet. Ibland kan redan en analys av bakom­liggande faktorer vara en svår uppgift. Ålgärder som kan vidtas ger i många fall resultat försl på sikt.

Enligt vad jag har kunnat bedöma har UKÄ:s nyssnämnda debatt­skrift gett elt välkommet underlag för debatten i dessa frågor. Jag har också inhämtat att universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) arbetar med att utforma etl handlingsprogram kring jämställdhetsfrågor, som bl. a, bygger på de synpunkter som läroanstalterna har lämnat med an­ledning av debattskriften. Den nya högskolan ger delvis nya förutsätt­ningar för alt inom den eftergymnasiala utbildningen angripa jäm­ställdhetsfrågor. Jag anser därför alt det är angeläget att ett program för delta arbele inom hela den nya högskolan skyndsamt läggs fram.

I fråga om åtgärder i anknytning till föreliggande budgetförslag vill jag peka på följande. Den för sjuksköterskor avsedda utbildningen till läkare anvisar en metod alt i efterhand och på sikt söka jämna ut rå­dande snedbalans mellan könen inom ett visst område av högskola och arbetsmarknad. En sådan väg bör beträdas jämsides med strävanden att nå en jämnare fördelning mellan könen i rekryteringen tUl både kortare och längre vårdutbildningar. Beträffande den nya juristutbild­ningen kan konstateras att de grupper som högskolan kommer att kun­na erbjuda grandläggande rättsutbildning återfinns i bl. a. mellangrads-befattningar inom administration och näringsliv och till största delen utgörs av kvinnor. Ett genomförande av förslaget bör därför verka positivt på könsfördelningen.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   233

Forskning och forskningsanknytning

Jag går nu över till frågor om resurser för forskning inom högskolan. Inledningsvis viU jag erinra om att en ny forskningsrådsorganisation kommer alt finnas från den 1 mars 1977 (prop. 1975/76: 129, UbU 1975/76: 32, rskr 1975/76: 368), De resurser som enligl regeringens för­slag i prop, 1976/77: 100 bil, 12 skaU slå tiU forskningsrådens och den nya forskningsrådsnämndens förfogande måsle ses tillsammans med de medel för och den ulbyggnad av högskolans fasta forskningsorganisa­tion som jag förordar i del följande. Jag begränsar mig därvid till att i korthet beröra de prioriteringar som är vägledande för mig när jag beräknar medel under resp, anslagspunkt.

Vårt land uppvisar många av de drag som förknippas med begreppet efterindustrielll samhälle. Hit hör t, ex, sådana företeelser som hög materiell levnadsstandard, en väl utvecklad ekonomi baserad på bl, a. avancerad teknik, högt uppdriven automatisering i arbetslivet och ett omfattande och mångskiftande utbildningsväsende. Delta samhälle har som en av sina grundvalar forsknings- och utvecklingsarbete inom tek­nik, naturvetenskap och medicin. Med rätta har statsmakterna under de senaste decennierna ställt lill förfogande stora resurser inom dessa om­råden. De problem som del efterinduslriella samhället har fört med sig, t, ex, i form av miljöförstöring, överförbrukning av naturresurser, fysisk och psykisk förslitning av människor, kan angripas med stöd av land­vinningar inom dessa vetenskapsfäll. Många tecken tyder emellertid på atl individerna inle har förmått, och kanske inle heller har velat, an­passa sig till de snabba förändringar som har ägt rum. Tonvikten på materiell odling måste balanseras av ett ökat intresse för människan och hennes situation också i andra avseenden, exempelvis människans funktion i det ekologiska systemet och hennes krav på och behov i den sociala miljön.

Inom humaniora och samhällsvetenskap studeras individen både som enskild varelse och som medlem i större eller mindre gemenskaper. Härvid intar bl. a. forskning om värderingar och på dem grundade be­teendemönster en framträdande plats. Jag anser att det är angeläget att vi ökar kunskaperna om villkoren för förhållanden mellan enskilda människor och mellan gmpper av människor, både nationellt och inter­nationellt. Jag vill betona att dagens samhälle med dess mångskiftande mönster också kräver att sökandet efter ny kunskap om människors vUlkor sker i medvetande om de samband som kan finnas mellan ve­tenskaper av vitt skilda slag. Mot denna bakgrund anser jag att den i sig befogade kraftiga satsningen på naturvetenskap, teknik och medicin nu måsle balanseras med ökade insatser inom humaniora och samhälls­vetenskap i vid mening. Inom dessa vetenskapsområden fordras en för­stärkt forskningsorganisation och vidgade resurser för att forskarna inom dessa fält från sina utgångspunkter skall kunna angripa de prob-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   234

lem som uppslår genom den ständiga omvandlingen av samhället, en omdaning som delvis drivs fram av ökat tekniskt, naturvetenskapligt och medicinskt kunnande. Jag är också övertygad om att humaniora och samhällsvetenskap måste få en kapacitet som tillåter att kunskaper och värderingar från dessa forskningsfält i större utsträckning blir en del av referensramen för den samlade forskningsverksamheten,

I riksdagens beslut om reformering av högskoleutbildningen fastlades principen atl all sådan utbildning skall ha en anknytning till forskning. I det planeringsarbete inför reformen som har genomförts efter riksdags­beslutet har denna fråga behandlats i skilda former. Forskarutbildnings­utredningen (FUN, U 1974: 06) har genom tUläggsdirektiv hösten 1975 fått tiU uppgift att pröva i vilken uisträckning åtgärder bör vidtas för att inom den nya högskolan säkerställa alt övergång blir möjlig tUl ul­bildning över grundexamensnivå från utbildningslinjer som i dag inte har någon naturlig fortsättning.

Också den centrala organisationskommittén för högskolereformen (H 75) har behandlat frågan om forskningsanknytning. Kommittén har föreslagit atl medel av betydande omfattning ställs till förfogande för detta ändamål budgetåret 1977/78, H 75 har härvid grundat sig på för­slag från både de regionala organisationskommittéerna och högskole­myndigheterna.

Den nya högskolan kommer att bestå av utbildningar med vitt skilda traditioner och förutsättningar. Innehållsmässigt och organisatoriskt skil­jer sig olika utbUdningar från varandra bl, a, i fråga om anknytningen till forskningen. En central del i det fortsatta reform- och utvecklings­arbetet blir därför att söka förverkliga principen om ett samband mellan forskning och grundläggande högskoleutbildning, såväl statlig som kom­munal. Inte minst viktigt är detta när det gäller utbildningen på utbygg­nadsorterna. Det är en svår uppgift att finna verkningsfulla anordningar på detta område, och jag förutsätter därför alt målet kommer alt nås först på sikt. Ett viktigt underlag för detta arbete kommer att ges genom FUN:s kommande förslag. Jag anser det samtidigt vara viktigt atl den nya högskolan redan från starten får ekonomiska möjligheter att gripa sig an uppgiften. Jag biträder därför framlagda förslag om särskild me­delsanvisning och förordar alt 6 milj. kr. beräknas för detta ändamål budgetåret 1977/78 under anslaget Vissa kostnader för högskolereform.

I fråga om användningen av dessa medel vill jag kort anföra följande. I den hittillsvarande diskussionen om ett ökat samspel mellan grundläg­gande utbildning och forskning har intresset knutits främst till möjlig­heten att låta lärare vid enheter utan fast forskningsorganisation tjänst­göra vid enheter med sådan organisation. Under det senaste året har de regionala organisationskommittéerna presenterat förslag till åtgär­der för att främja detta samspel. Av det redovisade materialet framgår att övervägandena nu har vidgats till att gälla åtgärder inom ett förhål-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   235

landevis brett fält. Jag delar regionkommittéernas uppfattning om atl arbetet med forskningsanknytningen måste bedrivas förutsättningslöst och syfta till ålgärder av skilda slag. Åtgärderna skall fogas samman tiU program med skiftande innehåll anpassat efler olika utbildningars be­hov. För atl nya erfarenheter skall kunna vinnas bör därvid tidigare oprövade vägar beträdas. Som etl exempel vill jag nämna ålgärder för att initiera omvårdnadsforskning. Etl annat område gäller lärarutbild­ningen som till slörsla delen bedrivs ulan direkt forskningsanknytning. Det ankommer på regionstyrelserna att i sitt planeringsarbete bygga vi­dare på den grund regionkommittéerna har lagt i dessa avseenden,

Enligl prop, 1975: 9 skall medel för forskningsanknytning avse åtgär­der som vidtas för att stärka sambandet mellan å ena sidan enheter som har fasta resurser för forskning, å andra sidan enheter som saknar såda­na. Det faktiska behovet av forskningssamband hos olika utbildningar som f, n, inte har anknytning till fasta forskningsresurser bör vara en avgörande bedömningsgrund när sådana medel tas i anspråk. Det bör därför inte uteslutas alt medel för forskningsanknytning kan behöva las i anspråk för projekt och liknande ändamål som syftar till att stärka forskningssambandet också inom en och samma högskoleenhet.

För sammanhangets skull vill jag något kommentera hur medel för forskningsanknytning bör anvisas. Den ordning som har angivits i prop. 1975: 9 innebär att medlen disponeras av regionstyrelserna och anvisas fakultetsvis. H 75 har föreslagit att regionstyrelserna skall disponera medlen utan bindning till fakultet. Jag biträder H 75:s förslag. Liksom H 75 förulsälter jag att regionstyrelserna i rent vetenskapliga bedöm­ningsfrågor utnyttjar expertis inom i första hand fakulletsorgan och forskningsråd.

Också andra ålgärder än de jag hittills har uppehållit mig vid är ak­tuella i ett program för att stärka sambandet mellan grundläggande ut­bildning och forskning i högskolan. Jag kommer i det följande att för­orda atl en professur i socialt arbete inrättas vid universitetet i Göteborg den 1 juli 1977. Härigenom knyts fasta forskningsresurser lUl utbildning­en på den sociala linjen, som för närvarande ges vid socialhögskola. Ut­bildningen inom socialhögskolorna har hittills saknat sådan anknytning.

Efter förslag i prop. 1975: 9 har riksdagen beslutat att forskningsorga­nisationen vid universitetet i Linköping skall vidgas. Regeringen har därför våren 1975 uppdragit ål universUetet att utreda frågan om en tvärvetenskapligt och tematiskt orienterad forsknings- och forskamtbUd-ningsorganisation inom främst den nuvarande filosofiska fakultetens område. En av universitetets konsistorium tillkallad grupp har lagt fram en rapport Tema. Ny väg för forskning. I den föreslås forskning inom ramen för fyra temata: Hälso- och sjukvården.i samhällel. Kommunika­tion — överföring av information. Teknik och social förändring samt Vatten i natur och samhälle. Jag kommer i det följande alt förorda att

 

Prop. 1976/77: 59                                                   236

1 milj. kr. anvisas under anslaget Vissa kostnader för högskolereform för fortsatt planerings- och förberedelsearbete inför en tematiskt upp­byggd forsknings- och forskarulbildningsorganisation i Linköping.

Planeringsramar och anslagssystem

Det planeringssystem som riksdagen har beslutat om innebär all det skall finnas planeringsramar för antalet nytillkommande studerande. De totala planeringsramarna för högskoleutbildningen skall ta största möj­liga hänsyn lill tendenser i individernas samlade efterfrågan på hög­skoleutbildning. Fördelningen av medel på orter, högskoleenheter och ul­bildningar för varje läsår skall göras under hänsyn till hur den aktuella efierfrågan fördelar sig på olika orter och på olika slag av ulbildningar. Jag räknar med atl den dimensionering jag i det följande förordar kom­mer all leda till all aUa studerande som anmält sig i tid till utbildningar som nu inle har antagningsbegränsning kan las emot. Vid en ovänlat stark tillströmning av studerande kan dock svårigheter uppstå. Jag anser alt det bör finnas elt utbildningsområde inom vilkel det fria tillträdet skall kunna upprätthållas. Detla bör ske inom ramen för den planerings-procedur som riksdagen har beslutat och som H 75 närmare behandlat. Anslagssystemel bör i allt väsentligt vara det som tidigare har beslutats, dock med en viss komplettering. Sålunda bör en redovisning ske av det ungefärliga antalet årsstudieplatser för vilka resurser har beräknats in­om del fria området. I budgetpropositionen bör detta antal varje år an­ges regionvis. I fråga om resurser bör däremot ingen åtskillnad göras mellan resurser för ospärrad utbildning och övrig utbildning. När re­gionstyrelsen fördelar resurserna för lokala och individuella linjer och enstaka kurser bör även ges anvisning om omfattningen av utbudet i denna del.

Jag anser att det utbildningsområde som bör ligga till grund för be­räkningen av antalet årsplatser inom det fria området bör motsvara de nuvarande mer allmänna studiekurserna inom de ämnesområden vid de filosofiska fakulleterna som nu har fritt tillträde på grund av automa­tisk tilldelning av resurser för lärarkrafter, Laborativa studiekurser samt mer speciella s, k, yrkesinriktade eller tvärvetenskapliga studiekurser bör inte räknas med. Det fria området måste definieras, TUl övrig utbUd­ning blir antagningen begränsad. Jag går nu över till definitionen av det fria området.

Inom den nya högskolan bör i motsats till vad som nu gäller inom universitet och högskolor ämnesområde inte vara ett studieorganisalo­riskt begrepp. Sådana studieorganisatoriska anordningar har visat sig svårhanterliga och är därför olämpliga med hänsyn lill önskemålen om lokal rörelsefrihet. Det fria området inom högskolan bör utgöras av så­dana kurser som motsvarar ett visst område inom nuvarande studieord­ning. Härvid bör följande nuvarande ämnesområden komma ifråga: all-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   237

män kriminologi, allmän språkvetenskap, ekonomisk historia, etnologi, filmvetenskap, filosofi, finska, fonetik, handelsrätt, idé- och lärdoms­historia, konstvetenskap, nordiska språk, praktisk filosofi, rättssociologi, socialantropologi, teatervetenskap, teoretisk filosofi, historia, litteratur­vetenskap, religionskunskap, svenska, engelska, franska, matematik, rys­ka, spanska, tyska, förelagsekonomi, juridisk översiktskurs, nationaleko­nomi, statskunskap, kulturgeografi, pedagogik, psykologi (utan antag­ningsbegränsning), sociologi, samhällskunskap, arkeologi, särskilt nord­europeisk, informationsbehandling, musikvetenskap, statistik och mate­matisk statistik.

Det fria området definieras således som kurser av visst slag. Definitio­nen bör avse samtiiga statliga högskoleenheter. Utbildningslinjer som i sin helhet kan genomgås på fria kurser blir fria. Självfallet får man räkna med att det inom en fri linje kan finnas speciella alternativa studiegångar där antalet platser är begränsat.

Regeringen har tidigare givit universitets- och högskoleämbetet i upp­drag att planera med utgångspunkt i att det skall finnas etl fritt område. Jag räknar för budgetåret 1977/78 med att av de allmänna ulbildnings-linjema kommer ekonomlinjen, matematikerlinjen och samhällsplanerar-linjen att tUlhöra det fria området. Jag vill framhålla att jag räknar med att det som nu i praktiken blir möjligt att ta emot alla studerande som önskar plats även inom andra områden än det jag har angivit i det före­gående, t, ex, på juristlinjen och den religionsvetenskapliga linjen liksom inom s. k. kursanslagsämnen vid de nuvarande filosofiska fakultetema såsom t. ex, egyptologi.

Lokaliseringen av den fria utbildningen styrs av regeringens och riks­dagens beslut om lokaliseringen av allmänna utbildningslinjer samt av regionstyrelsernas beslut om fördelning av medel för enstaka kurser och lokala och individuella utbildningslinjer. På varje ort bör det fria om­rådet få finnas vid endast en högskoleenhet, I fråga om nuvarande uni­versitet med filialer bör avgränsningen av det fria området ges en sådan form all den fria delen inle väsentligt förändras i fråga om omfattningen av utbudet. Inom ramen för vad som är bestämt belräffande allmänna ut­bildningslinjers innehåll i utbildningsplan och inom ramen för region­styrelsens beslut i fråga om medel för övrig utbildning beslutar de lokala myndigheterna vilka fria Unjer och kurser som skall finnas.

Riksdagen har tidigare beslutat att aUa studerande skall anmäla sig till utbildning inom högskolan en viss tid innan utbUdningen börjar. Detla generella anmälningsförfarande utgör en av grandföratsätlning-arna för planeringssystemet och bör avse samtiiga studerande, d. v. s, även studerande som fullföljer studier enligt äldre bestämmelser. Härige­nom uppnås ett samordnat resursutnyttjande. Om tomma platser uppstår till följd av att anmälda studerande inte infinner sig bör de lärarresurser som därigenom inte behöver tas i anspråk för undervisning i stället få

 

Prop. 1976/77: 59                                                   238

användas för annan verksamhel enligl samma regler som tillämpas inom universitetsområdet när överskott på lärarkapacitel finns. Jag räknar med att det i många fall blir möjligt att redan i samband med amäl-ningsförfarandet vidta sådana omdisposilioner. Vidare blir vissa föränd­ringar av anmälningssystemet aktuella genom att tillträdet blir hell fritt tUl viss utbildning,

Anmälningama bör användas till all i överensstämmelse med H 75 :s förslag till planeringssystem justera resursfördelningen med hänsyn lill efierfrågan på utbildning. Såväl de lokala som de regionala myndig­heterna bör åläggas att av resurser för fria kurser inom respektive ansvarsområde hålla fem proceni i reserv. Därutöver bör möjliga omför­delningar tillsammans med temporära ändringar av undervisningens uppläggning leda till alt man inom ramen för tUldelade resurser kan klara det fria tUlträdet, Skulle det vid mindre högskoleenheter som t, ex. de nuvarande universitetsfilialerna visa sig ogöriigi med hänsyn till nöd­vändiga lärarförordnanden m. m. att hålla en reserv om fem procent bör i stället andra åtgärder vidtas som t, ex. en mer långtgående bered­skap att temporärt ändra undervisningens uppläggning eller en begräns­ning av det fria utbudet varje termin.

Om tillströmningen blir väsentligt större än planerat och alla regio­nala och lokala reserver och möjligheter till omdisposilioner m, m, tagits i anspråk bör högskoleenheterna kunna få ett resurstillskott genom be­slut av riksdagen. Storleken av resurstillskotten, som endast bör avse lärarlöner, bör prövas vid varje tillfälle. Jag förordar att regeringen föreslår riksdagen att den beslutar att resurstillskott skall kunna erhållas efter riksdagens prövning i varje särskilt fall för ulbildning inom del område jag angivit, om det visar sig nödvändigt. Myndigheterna bör i sina medelsframställningar självfallet redogöra för vilka dispositioner som har vidtagits så att det framgår att alla de regionala och lokala åt­gärder som rimligen kan vidtas redan har skett.

Vad jag här har förordal innebär normall att ingen behörig sökande som anmält sig i tid kan awisas från utbildning som av högskolestyrel­sen har utbjudils som fri. Högskolestyrelsen bör dock ha rätt att ställa in UtbUdning om antalet anmälda inte blir nunst tio. Jag räknar med att högskolestyrelsen i de fall antalet verkliga deltagare i viss utbildning blir lågt liksom hittills organiserar utbildningen med hänsyn därtill.

Inom det fria området behövs i enlighet med vad som nu gäller inte någon rätt att införa antagningsbegränsning annat än till följd av sådana förhållanden som brist på kompetenta lärare eller lämpliga lokaler. Jag räknar med att sådana förhållanden kan bli särskilt aktuella i samband med nya linjer eller olika typer av försöksverksamhet. Jag har tidigare förordat en utformning av högskolelagen som begränsar de lokala myndigheternas rätl alt slutiigt avgöra hur många studerande som kan tas emot i viss utbildning. Sådant beslut får enligt lagförslaget inte

 

Prop. 1976/77: 59                                                   239

avse UtbUdning tUl vilken fri tillströmning skall gälla och som bjudils ul som fri av högskolestyrelsen.

Jag kommer vid min medelsberäkning i det följande under de skUda anslagen atl utgå från elt behov av det anlal årsstudieplatser inom det ospärrade området i resp. region som framgår av följande samman­ställning. Ärssludieplatserna avser även de studerande som fullföljer studier enligl äldre bestämmelser.

Högskoleregion        Beräknat anlal årsstudieplatser

 

Stockholm

6 800

Uppsala

4 800

Linköping

1 300

Lund/Malmö

5000

Göteborg

5 100

Umeå

2 300

Jag vill erinra om att dessa tal inte anger hur många studerande som kan studera inom det fria området. Antalet studerande blir väsentligt större än antalet årsstudieplatser beroende bl. a, på deltidsstudier.

Jag går nu över till att behandla frågor om anslagssystemel i högsko­lan.

Utformningen av systemet för att fördela resurser inom högskolan har avgörande betydelse för hur lokala, regionala och cenirala inflytanden kommer att vägas mot varandra. Den 1 juli innevarande år ändras an­slagssystemet radikalt. Inom det förvaltningsområde som tidigare hade UKÄ som central myndighet finns i huvudsak tre typer av anslag. En grapp av anslag avser medel för lärarlöner. En annan grupp avser drift­kostnader, dvs. medel för annan personal än lärare, för materiel och liknande ändamål. En tredje grupp av anslag avser gemensamma ända­mål såsom förvaltningar och bibliotek. Inom andra delar av högskolan anvisas medel till läroanstalterna efter delvis skilda principer. Samman­lagt finns f. n, ca 60 anslag inom det område som den blivande hög­skolan kommer att omfatta.

Den av riksdagen år 1975 beslutade omläggningen av anslagssyste­mel innebär i korthet följande. En grundläggande åtskillnad görs mellan resurser för forskning och forskarutbildning å den ena sidan, grand­läggande utbildning å den andra. Resurser för forskning anvisas fa­kultetsvis. Utbildningsanslagen avser dels de fem yrkesutbildningssek­lorerna, dels lokala och individuella utbildningslinjer, dels enstaka kur­ser. Härtill kommer anslag för gemensamma funktioner. Sammanlagt kommer antalet anslag att uppgå tUl knappt 30,

Utmärkande för det nuvarande anslagssystemet inom högskoleväsen­det är att anslagen indelas efter det slag av kostnader som medlen avses täcka. Denna indelningsgrund är den hittills gängse inom statsförvalt­ningen, Elt annat betraktelsesätt i anslags- och budgetsammanhang är

 

Prop. 1976/77: 59                                                   240

alt det avgörande kriteriet i stället bör vara för vilkel slag av verksam­het som medlen anvisas.

Syftet med anslagsreformen är bl. a. att regering och riksdag skall få en bättre överblick över resursförbrukningen och elt lämpligare under­lag för avvägningar i stort mellan skilda verksamhetsgrenar. Det åsyfta­de fastare greppet över budgeten på slatsmaklsnivå möjliggör att hög­skolemyndigheterna får ökade befogenheter i fråga om hur anvisade medel används.

Förberedelserna för en övergång till ell ändamålsindelal anslags­system har medfört myckel arbele för högskolemyndigheterna. Det har särskilt gällt läroanstalter med de båda huvudtyperna av verksamhet inom högskolan, ulbildning och forskning. Förberedelsearbetet har letts av en ledningsgrupp för programbudgetarbetet avseende högre ulbild­ning och forskning inom utbildnings- och jordbruksdepartementens verksamhetsområden (Hufo-gruppen). Föredraganden har senast i prop. 1975/76: 100 bil. 10 redovisat en del beräkningsmässiga resultat av förberedelserna, bl. a. en översiktlig uppdelning av vissa resurser på å ena sidan grundläggande utbildning, å andra sidan forskning och forskar­utbildning. Jag vill också erinra om att Chalmers tekniska högskola och numera universitetet i Linköping har bedrivit försök med programbud­getering i flera år.

I och med anslagsomläggningen övergår högskolan praktiskt taget i sin helhet till en ordning med ändamålsinriktade anslag. Det ligger i sakens natur, att en så genomgripande omställning som det här rör sig om är svår att genomföra. En del beräkningsmässiga problem kom­mer därför att återstå när verksamheten inom högskolan startar. Allt eftersom verksamheten vinner i stadga bör problemen kunna bemästras.

Jag vill inte utesluta att de omfattande beräkningar som ligger bakom omföringen av medel från de gamla till de nya högskoleanslagen i vissa fall kan behöva jämkas. I den mån sådana jämkningar inte kan åstad­kommas regionalt och lokalt utan särskilda föreskrifter bör regeringen ha möjlighet att övergångsvis medge omföringar mellan ifrågavarande anslag i statsbudgeten och mellan anslagsposter som har underställts riksdagen. Regeringen bör vid behov kunna delegera elt sådant be­myndigande tiU högskolemyndigheterna. Jag föreslår sålunda att rege­ringen inhämtar ett sådant riksdagens bemyndigande.

Det av riksdagen beslutade anslagssystemet är avpassat för den nya högskolan med dess vidgade lokala befogenheter. På en punkt anser jag en ändring i den angivna indelningen i anslag motiverad.

Medel för lokala och individuella linjer och medel för enstaka kur­ser skall enligt riksdagens beslut anvisas under skilda anslag. För båda anslagen avses den ordningen gälla att medlen av riksdagen fördelas på högskoleregioner och att regionstyrelserna sedan fördelar dem på hög­skoleenheter m. m. Jag har nyss förordat att fri tillströmning bör finnas

 

Prop. 1976/77: 59                                                             241

för viss högskoleutbildning. Den kommer all i betydande utsträckning avse just enstaka kurser. Därigenom minskar behovet avsevärt av atl garantera vissa studerande kurskombinalioner inom individuella linjer, Enligl min bedömning kommer detta behov att i betydande utsträckning kunna tillgodoses inom ramen för det fria tillträdet till enstaka kurser. Inrättande av individueUa linjer kommer att kräva en viss administra­tion. För alt undvika onödigl sådanl arbele bör kurser som den stude­rande har fritt tillträde tiU inte ingå i sådan linje.

De förändringar av medelsberäkningen för högskolans utbildningsut­bud som jag här har berört har av naturliga skäl inte kunnat beaktas i det hittillsvarande förberedelsearbetet. Något underlag för en uppdel­ning av medlen mellan enstaka kurser och individuella linjer efter dessa nya förutsättningar finns således inte. Jag förordar därför alt medel för lokala och individuella linjer samt enstaka kurser beräknas under ett gemensamt anslag. Därmed uppnås en större regional och lokal hand­lingsfrihet. Den innebär bl, a. att regionstyrelserna får ett slörre ansvar för alt medel anvisas för utveckling av nya utbildningsalternativ i form av lokala linjer. Jag räknar med att såväl den vidgade friheten som det större ansvaret kommer att gynna arbetet med alt utveckla nya utbildningar inom högskolan,

I fråga om bidrag till kommunal högskoleutbildning hänvisar jag till vad jag i det föregående har anfört beträffande den kommunala hög­skolan. För bidrag till allmänna utbildningslinjer och övrig sektors-bunden utbildning inom kommunal högskoleutbildning bör tills vidare elt särskilt förslagsanslag finnas, från vilket bidrag utgår enligt grunder som motsvarar de nuvarande. För att underlätta en samlad överbUck bör under detla anslag finnas en anslagspost för varje yrkesutbildnings-sektor. För enstaka kurser samt lokala och individuella utbildningslinjer inom den kommunala högskoleorganisationen bör bidrag kunna utgå från det ovan nämnda anslaget för lokala och individuella linjer samt enstaka kurser. Därvid bör reglema för bidrag till kommunal högskole­utbildning ges en molsvarande tUlämpning. Det blir därigenom möjligt för regionstyrelserna att genomföra en samlad planering inom hela högskolan. Jag återkommer lill vissa frågor rörande bidrag m. m. i sam­band med min anmälan av ifrågavarande anslag.

Nuvarande anslag till lärarlöner inom högskolesektorn är i aUmänhet förslagsanslag. Genom en anslagsreform inför budgetåret 1969/70 (prop. 1969: 1 bU, 10, SU 1969: 46, rskr 1969: 137) infördes reservationsvis betecknade anslag för övrig personal och materiel m, m,, driflkostnads­anslag, vid universitet och högskolor inom UKA:s förvaltningsområde. Vidare har de läroanstalter som bedriver försök med programbudgete­ring till övervägande del medel från reservationsanslag. Också för några läroanstalter utanför UKÄ:s område gäller alt de för närvarande får vissa medel anvisade under sådana anslag,

16    Riksdagen 1976/77. I saml Nr 59

 

Prop. 1976/77: 59                                                   242

Berörda myndigheter har vitsordat atl reservationsanslagen har inne­burit fördelar, inte minst genom att planeringen inom t, ex, institutio­nerna kan sträckas ut över budgelårsgränsen. När jag har övervägt frå­gan om vilken anslagslyp som bör gälla i högskolan har en ulgångs­punkl varil alt villkoren för myndigheternas medelsdisposilion måsle vara desamma för anslagen till grundläggande högskoleutbildning och för anslagen till forskning och forskarutbildning. I valet mellan för­slagsanslag och reservationsanslag har jag, i överensslämmelse med vad högskolemyndigheterna har föreslagit, stannat för att förorda reserva­tionsanslag för såväl ulbUdningsanslagen som forskningsanslagen. Ell skäl härtill är atl en ändamålsenlig planering av forskningsverksamheten ofta kräver längre planeringsperioder än elt enstaka budgelår. Jag vill tillägga, all det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget tUl täck­ning av merkostnader för löner och pensioner m. m. är så konslraerat atl möjlighet finns att — efler prövning i varje särskilt fall — från delta anslag anvisa medel för de kostnader som hänför sig till avtalsenUga löneökningar och som inle har kunnai beaktas vid budgeteringslillfället.

Vid omläggningen till nya anslag för utbildning och forskning inom högskolan kommer de hittiUsvarande anslagen att upphöra. Vissa av dessa, främst driftkostnadsanslagen, är f. n, reservationsanslag. Jag erinrar om att reservationer som kan finnas vid utgången av visst bud­getår får användas av myndighet under högst två år för avsett ändamål. Det får ankomma på UHÄ alt med utgångspunkt i nuvarande förhål­landen ge föreskrifter om hur eventueUa reservationsmedel under be­rörda anslag vid utgången av budgetåret 1976/77 skall fördelas på nya högskoleenheter.

Införandel av reservationsanslag på det sätt jag nu har berört inne­bär sammanfattningsvis en betydande vidgning av det område inom vilket den ekonomiska planeringen kan ske på elt sätt som är bättre avpassat än nuvarande ordning för de lokala högskolemyndigheterna.

Som jag nyss angav innebär 1975 års beslul om högskolan en genom­gripande omläggning av det nuvarande anslagssystemel. I prop. 1975: 9 betonades samtidigt alt arbetet med all utveckla anslagssystemel skulle fortsätta också efter högskolereformens ikraftträdande. Föredraganden ansåg det angeläget alt man lokall får en ökad frihet att göra avväg­ningar mellan å ena sidan direkta utbildnings- och forskningsresurser, å andra sidan resurser för förvaltningar, bibliotek, fastighetstjänst och andra serviceinrättningar. Riksdagen hade inte någon erinran mot detta uttalande.

Både UKÄ och H 75 har föreslagit att i det fortsatta arbetet med an­slagssystemet resurser för högskoleförvaltningarna förs samman med resurser i övrigt för ulbildning och forskning, H 75 har bl, a. pekat på att förvaltningsresurserna omfattas av de s, k, programanslagen i på­gående försöksverksamhet med programbudgetering inom högskolesek-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   243

torn, Enligl H 75 är erfarenheterna av denna ordning goda.

Också enligt min mening bör ytteriigare ett steg kunna las i den rikt­ning som har angetts i 1975 års beslut om högskolans anslagssyslem. Resurser för i första hand förvaltningsändamål och bibliotek är den del av de samlade insatserna för servicefunktioner inom högskolan som lig­ger närmast till hands att framdeles helt föra över till de ändamålsin­riktade anslagen. Som H 75 har påpekat blir det genom en omläggning på denna punkt möjligt för de lokala högskolemyndigheterna alt själva väga behovet av administrativa insatser mot behov av andra slags insat­ser för utbildningen och forskningen. Molsvarande resonemang kan fö­ras i fråga om resurser för biblioteken. Jag ser ett genomförande av för­slaget som ett inslag i arbetet med all föra över beslutsbefogenheter från central till lokal nivå.

Jag anser därför atl en anslagsomläggning av den innebörd jag nu har angett bör komma tUl stånd vid ingången av budgetåret 1978/79, Förberedelser härför bör vidtagas i samband med myndigheternas ar­bete med förslag till anslagsframställning innevarande år, I delta sam­manhang vill jag också nämna följande. Även om ell särskilt förvalt­ningsanslag finns uppfört i statsbudgeten för nästa budgetår kan hög­skolestyrelserna, i likhet med vad som tillämpas för innevarande bud­getår, ta i anspråk andra anslag för förstärkning av förvaltningsresurser­na. Jag vill framhålla, atl under de för nästa budgetår föreslagna an­slagen till utbildning och forskning beräknas inte oväsentliga medel för förvaltningsändamål, bl, a, under anslaget Utbildning för undervisnings­yrken.

Jag går nu över lill att behandla frågor som rör själva anslagsom­läggningen.

Anslagen för den nya högskolan ersätter helt eller delvis anslag lill utbildning inom kulturområdet, vissa bidragsanslag m, m, inom skolvä­sendets område, anslagen till högre utbUdning och forskning samt tUl lärarutbildning, I många fall är verksamhel och resurser direki hänför­bara lill t. ex. en viss yrkesulbildningsseklor och ett visst seklorsanslag. I andra fall spänner den nuvarande verksamheten över ett brett fält. Detta gäller främst ulbildningen vid de nuvarande filosofiska fakulte­terna, I sådana fall blir anslagsomläggningen mer komplicerad,

I det följande anges under varje anslag de gamla anslag från vilka medel under innevarande budgetår anvisas för ifrågavarande ändamål. För varje anslag har jag beräknat ett basbelopp, dvs, medel som utgår för motsvarande verksamhet under innevarande budgetår. Såvitt gäller förslagsanslagen till lärarlöner vid de skilda fakulteterna saml förslags­anslaget till grundläggande humanistisk, samhällsvetenskaplig och mate-matisk-nalurvelenskapUg ulbildning i Linköping har jag beräknat bas­beloppen på grundval av dels myndigheternas förslag, dels faktisk utgift för budgetåret 1975/76 med korrigering för ändringar för innevarande

 

Prop. 1976/77: 59                                                   244

budgelår. De basbelopp som jag anger under respektive anslagspunkt kommer alt överstiga den nominella medelsanvisningen i statsbudgeten för motsvarande anslag innevarande budgelår med sammanlagt ca 34 milj, kr,, dvs, ca fem procent. För de nämnda förslagsanslagen ingår i basbeloppen lönekostnader för innevarande budgetår beräknade på 1976 års slutliga lönenivå.

UKÄ, skolöverstyrelsen och nämnden för socionomutbildning har i sina förslag till anslagsframställning redovisat material som legat till grund för arbetet med de nya anslagen. De av H 75 presenterade pla­neringsramarna har för den grundläggande utbildningens del legat tiU grund för fördelningen av basbelopp mellan de nya anslagen. Jag har vid min beräkning av dessa basbelopp i allt väsentligt följt del förslag till fördelningsregler som UKÄ utarbetat. De medel som förs upp under sektorsanslagen avser grundläggande utbildning för såväl studerande enligt den nya studieordningen som de studerande som fullföljer tidi­gare påbörjade studier. Jag anser att en uppdelning av resurserna mel­lan dessa kategorier inom berörda anslag inte behövs. För de tre äm­neslärarlinjerna har medel beräknats endast för det första årels intag. Anslaget till lokala och individuella linjer samt enstaka kurser avser endasl utbildning enligt den nya studieordningen.

Ett huvudsyfte med riksdagens tidigare beslut om planeringsramar var att säkra en viss stabilitet i planeringen och att uppnå ett effektivt ut­nyttjande av de tillgängliga resurserna. Jag har i det föregående föror­dat en komplettering av della riksdagsbeslut av innebörden att bedöm­ningen av resursbehovet för utbildning, som i likhet med nuvarande ordning bör ha fri tillströmning, skall kunna korrigeras under löpande budgetår om behov därav föreligger. Planeringsramarna fyller även med denna komplettering en väsentlig funktion för bl. a. den övergripande planeringen av högskoleutbildningen och för bedömningarna av det framtida antalet utbildade inom skilda områden. Arbete med plane­ringsramar för nytillkommande studerande bör därför ingå som elt led i den fortsatta planeringen av högskolan.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att det inom det system som jag har förordat kommer att finnas tre olika grupper av utbUdningar med skilda former för beslut om hur många studerande som kan tas emot. En grupp utgörs av traditionellt spärrade utbildningar, t. ex. lä­karlinjen och civilingenjörslinjema. Riksdagen anger dimensioneringen för dessa. Hit hör även de allmänna utbildningslinjerna inom den kom­munala delen av högskolan vilkas kapacitet bygger på en reglering av utbildningsvolymen som underställs riksdagen. Jag ger en översikt över denna grupp av utbildningar och deras antagningstal under vart och ett av sektorsanslagen. En andra grapp av utbildningar utgörs av linjer och kurser för vilka ett högsta anlagningslal kan faststäUas genom lo­kala beslut. Exempel på sådana linjer är fysikerlinjen och juristiinjen.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   245

En tredje grupp slutligen beslår av de ospärrade linjerna och kurserna,

H 75:s och de regionala kommUléernas förslag utgår i många fall från en väsentiig ökning av antalet nytillkommande studerande. Med hänsyn tiU att förslagen avser i huvudsak sådana linjer och kurser som faststäUs regionalt och lokalt bör inle riksdagen eller regeringen la slällning lill enskilda förslag. Jag förutsätter därför — med de undantag jag anger vid min anmälan av de olika anslagspunkterna — elt oförändrat antal nya studerande på allmänna utbildningslinjer under budgetåret 1977/78 i förhållande till vad som har beräknats för molsvarande ulbildning bud­getåret 1976/77, Jag räknar med att studerandeantalet inom högskolan ökar totalt sett till följd av efierfrågan på ulbildning inom främst en­staka kurser. Jag har vid min beräkning av resurser i del följande utgått från dessa förutsättningar. Jag bedömer alt den ökning av resurser som jag senare redovisar kommer all svara mol den av H 75 och regionkom­mittéerna föreslagna ökningen av antalet studerande på enstaka kurser. Med undantag för de enskilda förändringar som jag återkommer till i del följande har jag beräknat en ökning av medlen för grundläggande högskoleutbildning endast för lokala och individueUa linjer samt en­staka kurser.

Behovet av förändring av resurser för en viss utbildning beror bl. a. av hur det totala studerandeantalet i utbildningen förändras. Hänsyn måste härvid tas till såväl nytillströmning av studerande som studieavbrott och avgång från studierna. Förändringen av del totala antalet studerande vid t, ex, de filosofiska fakulteterna har trots en ökad tillströmning på senare år inte inneburit större ökningar av resursbehovet.

Jag beräknar en reell förstärkning av utbildningsresursema under an­slaget till lokala och individuella utbildningslinjer och enstaka kurser med ca 18 milj, kr. Jag räknar med att det i stort skall vara möjligt alt inom ramen för sålunda beräknade medel tillgodose den efierfrågan på enstaka kurser som framgår av H 75:s förslag. Därvid räknar jag med att en stor del av ifrågavarande studerande kommer att studera på del­tid och till väsentliga delar genomgå endast kortare utbildningar under året. Sådana resurser kommer därvid att stå till förfogande atl det enligt min bedömning inte erfordras särskilda medelsanvisningar av den art som innevarande budgetår anvisats till elt belopp av 2 milj. kr, som stöd för filialorterna m. m.

Planeringen av nytiUkommande utbildningar kräver särskild omsorg från högskolemyndigheternas sida. I den mån sådana utbildningar kan beräknas få fullt genomslag i kostnadshänseende först under påföljande budgetår — t. ex. om de startas först vid kalenderårsskiftet — bör myn­digheterna tUlse att UtbUdningarna ryms inom ramen för resurser som kan beräknas komma att stå tUl förfogande under kommande budgetår.

I mitt förslag till medelsfördelning inom sektorsanslagen har jag i re­gel beräknat medel för varje berörd högskoleenhet under endast en an-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   246

slagspost per sektor, I de fall det vid en högskoleenhet finns mer än en utbildningslinje inom sektorn ankommer fördelningen av medel mellan linjer således på högskolestyrelsen. Denna ordning leder till alt det i många fall kommer att finnas goda möjUgheter att lokalt anpassa re­surserna till aktuella behov och förutsättningar i den mån antalet ut­bildningsplatser inte har angivils av regering och riksdag. Jag avser atl senare föreslå regeringen alt uppdra åt UHÄ att komma in med en re­dogörelse för den faktiska tillströmningen till högskoleutbildningen höst­terminen 1977 så snart underlag härför föreligger. Därefter kan ell fort­satt arbete med planeringsramar ske utifrån bättre förulsätlningar än hittUls.

Jag övergår nu till att behandla frågor om lokalisering av grundläg­gande högskoleutbildning.

En av grundtankarna i högskolereformen är all högskoleutbildningen stegvis skall byggas ut på ett större antal orter än hittills. Avstånden til' utbildningsenheterna har utgjort ett faktiskt hinder för många människor att få del av en ulbildning som de har haft behov eller intresse av och föratsättningar för. Den av riksdagen år 1975 beslutade utbyggnaden av högskoleutbildning utanför universitetsorterna kommer att bidra till att den sociala rekryteringen till högskolestudier utjämnas. Dessutom är när­heten till ulbildningstillfällen en viktig föralsättning för att ge många människor möjlighet tUl återkommande utbildning. Detta gäller inte minst för kvinnor.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att riksdagen år 1975 slog fast att utbyggnaden av högskoleutbildningen i första hand borde avse annan utbildning än den traditionella universitetsutbildningen. Genom systemet med enstaka kurser kan successivt ett utbildningsutbud byggas ut som kan tillgodose behov av fortbildning och vidareutbildning hos de grapper som genom de nya behörighetsreglerna kan och vill studera vid hög­skolan.

Riksdagen angav i sitl beslul fyra orter eller par av orter som närmast aktuella för utbyggnaden av utbildningsutbudet. Dessa är Sundsvall/Här­nösand, Falun/Borlänge, Jönköping och Kalmar.

Jag har i mina förslag i del följande utgått från de principer för ut­byggnaden av högskolan som riksdagen sålunda lagt fast. Det innebär att jag under resp. anslagspunkt förordar inrättande av allmänna utbild­ningslinjer endast på orter där redan befintliga resurser medger att ut­bildning kan ges. Jag återkommer till denna fråga vid min anmälan av anslagen för den grundläggande högskoleutbildningen. När det gäller lokala och individuella linjer samt enstaka kurser ankommer det på regionslyrelsema att besluta om fördelningen av resurser för dessa på orter. Jag anser det väsentligt atl utbyggnadsorlerna redan från början ges möjlighet att få en viss kapacitet i sitt utbildningsutbud. De regio­nala organisationskommittéerna har redovisat förslag härom som under-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   247

lag för H 75:s förslag lill planeringsramar. Jag ansluter mig lill den prioritering av dessa orter som finns i kommittéernas förslag. Jag förut­sätter att denna prioritering fullföljs inom de ramar som riksdagen kommer att ställa tiU de regionala organens förfogande. Jag vill ytter­ligare något kommentera de förslag som lagts fram i det pågående för­beredelsearbetet inför högskolereformen.

På många orter har en intensiv verksamhel inletts för att utforma nya utbildningsalternativ. Dessa alternaliv visar de rika möjligheter lill ut­veckling av utbildningsutbudet som en spridning av högskoleutbildning­en för med sig. Jag ser med tillfredsställelse på detla förberedelsearbete och ulgår som jag nyss anmälde från att ambitionen all förnya ulbild­ningen förblir på en hög nivå. Enligl min bedömning bör många av för­slagen lill nya ulbildningar kunna utvecklas vidare genom att prövas som enstaka kurser eller lokala linjer. Vid utformning av milt förslag till fördelning av resurser på lokala och individuella linjer saml enstaka kurser på regioner har jag sökt beakla de skilda regionernas förutsätt­ningar all bygga ul nya utbildningsalternativ.

Jag vill i detta sammanhang beröra lokaliseringen av en enstaka ut­bildning. Organisationskommittén (U 1970: 62) för högre teknsk utbild­ning och forskning i övre Norrland utarbetade år 1974 elt förslag om en tvåårig träteknisk utbildning, byggd på fyraårig teknisk linje i gymnasie­skolan. Utbildningen skulle enligt förslaget förläggas tUl Skellefteå. I sill beslut (UbU 1975: 17) med anledning av prop. 1975: 9 uttalade riksda­gen, all den fann det angelägel alt frågan om denna ulbildning prövades redan inledningsvis i det fortsatta planeringsarbetet. Frågan har övervägts av organisationskommittén för Umeå högskoleregion. Kommitién före­slår att ulbildningen inrättas som lokal linje i Skellefteå vid ingången av budgelårel 1978/79.

Det får ankomma på regionstyrelsen alt fortsätta planeringen av ut­bildningen samt att slutligt fastställa lämplig tidpunkt för inrättande av den. Utbildningen får bekostas från de medel som står till regionstyrel­sens förfogande för lokala och individuella linjer och enstaka kurser.

Övriga gemensamma frågor

Jag går nu över till att beröra det planeringsläge som gäller skilda högskolemyndigheters arbete. De senaste två åren har varil en period av särskUt intensivt planeringsarbete inför högskolestarten. Det gäller såväl reguljära högskolemyndigheter på skilda nivåer som kommittéer och utredningar med speciella uppgifter, H 75 har utfört ell betydelsefullt arbete av i första hand samordnande slag. Kommittén har behandlat frågor om bl, a, dimensionering, studieorganisation, institutionell orga­nisalion samt regler för behörighet, urval och antagning. Som jag har angett inledningsvis är del sålunda bl, a, H 75:s förslag lill högskolelag och andra författningar som har legat tiU grund för mina överväganden i hithörande frågor, H 75 har nu i aUt väsentligt avslutat sitt arbete.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   248

Jag vill i detta sammanhang också erinra om att UHÄ inrättades den 1 oktober 1976 (prop, 1975/76: 100 bil, 10, UbU 1975/76: 20, rskr 1975/76: 245),

De sex regionala organisationskommittéerna för högskolereformen har haft att överväga bl, a, den grundläggande utbildningens omfattning och fördelning inom de skilda högskoleregionerna. De har också lagt fram förslag om den regionala och lokala högskoleorganisationen. Kommit­téerna skall enligt vad jag tidigare har berört fungera som interimistiska regionslyrelser fram till den 1 juli 1977, De skall bl, a, behandla frågan om linjenämndsorganisationen inom högskoleenhetema.

Det är enligt min mening viktigt att planeringsarbetet under liden fram till dess att högskolan träder i kraft kan bedrivas i former som så långt möjligt sammanfaller med dem som kommer alt gälla för tiden därefter, H 75 har föreslagil alt interimistiska organ under våren 1977 får fullgöra upgifter som senare kommer alt falla på regionstyrelser, högskolestyrelser, linjenämnder och fakultetsnämnder. Jag har i det föregående biträtt detta förslag, I detla sammanhang vill jag nämna atl regeringen i december 1976 har förordnat om möjlighet för UHÄ att besluta om avvikelser från den ordning som gäller för arbetet med för­slag till anslagsframställning. Skälet härtill är att den gängse ordningen för detta arbele inte är lämplig i den situation som kommer atl före­ligga de närmaste månadema. I de budgetdirektiv som har utfärdats i december 1976 anges riktlinjer för myndigheternas arbete i denna del. Enligt vad jag har erfarit har vidare UHÄ ytterligare preciserat den ord­ning för budgetarbetet som bör gälla, bl, a. under hänsynstagande lill fö­rekomsten av interimitiska organ enligt vad jag nyss har nämnt,

I anslutning till den redogörelse för planeringsläget som jag nu har lämnat vill jag erinra om FUN:s arbete, EnUgt sina direktiv skall FUN lägga fram förslag om forskamtbildningen i fråga om bl, a. dimensione­ring, finansiering och tjänsteorganisation.

FUN har också att utreda frågor om den grundläggande högskoleut­bildningens anknytning tUl forskning. En ytterligare uppgift för utred­ningen rör organisationen för ledning och planering för forskning och forskarutbildning inom högskolan. EnUgt vad jag har inhämtat räknar FUN med att lägga fram sitt huvudbetänkande under innevarande år.

Också forskningsrådsutredningen (FRU, U 1972:02) arbetar med frågor om forskningen. Kommittén utreder f, n. frågan om långsiktig planering av forskning. Den kommer därvid in på verksamhet utanför högskolan. Enligt vad jag har inhämtat räknar också FRU med att lägga fram ett betänkande under år 1977.

Ar 1968 tillkaUades inom utbildningsdepartementet en ledningsgrupp för programbudgetarbetet avseende högre utbildning och forskning inom utbildnings- och jordbruksdepartementens verksamhetsområden (Hufo-gruppen). Gruppen består av företrädare för regeringskansUet, centrala

 

Prop. 1976/77: 59                                                   249

ämbetsverk och lokala högskolemyndigheter. Under den senaste plane­ringsfasen inför högskolereformen har en viktig uppgift för gruppen varit att i kontakt med H 75 svara för utrednings- och förberedelsearbe­tet för anslags- och resursplaneringssystem för högskolan. Gruppen har i allt väsentligt fullgjort sina uppgifter. Jag anser det naturligt att an­svaret för motsvarande uppgifter nu flyttas över till UHÄ, varvid del ankommer på ämbetet att samverka med bl, a. riksrevisionsverket. Som jag har nämnt i det föregående har UHÄ alt utvärdera högskolerefor­men. Jag räknar med att UHÄ därvid också analyserar hur anslags­systemet inom högskolan fungerar. Jag tänker då inle enbart på anslags­teknik i snävare mening utan överhuvud på hur högskolemyndigheter på skilda nivåer planerar, budgeterar och i efterhand granskar sin verk­samhet,

I detla sammanhang vill jag slutligen erinra om den utredning om högskolans tjänsteorganisation som jag tidigare har aviserat.

UKÄ har i sitt förslag tUl anslagsframställning föreslagit en ändrad ordning för beredning av frågor rörande omvandling av per­sonliga   tjänster   som   professor  till ordinarie tjänster.

Förslaget iimebär, att denna procedur bör igångsättas minsl fem år innan innehavare av personlig tjänst som professor och biträdande pro­fessor når pensioneringsperiodens nedre gräns, UKÄ anger som skäl för sitt förslag att frågor om ett ämnes fortbestånd bör klarläggas i så god tid att berörda forskarstuderande och forskare kan ta hänsyn här­till i sina bedömningar av de egna framtidsutsikterna.

Jag delar UKÄ:s uppfattning att planering av forskningsverksamhet av det slag det här rör sig om bör ske med förhållandevis goda lids­marginaler. Det kan vara motiverat också av andra skäl än dem UKÄ har angett. Jag vill i detta sammanhang erinra om att FUN har i upp­drag att bl. a. utreda frågor om ledning och planering av forskning. I FUN:s uppdrag ingår också att föreslå lämplig tjänsteorganisation för sådan verksamhel. Jag har nyss nämnt att FUN väntas avlämna sitt huvudbetänkande under innevarande år. Enligt min bedömning bör den av UKÄ väckta frågan behandlas i samband med att ställning tas till de förslag FUN lägger fram.

Som jag har redovisat i det föregående har H 75 och de regionala organisationskommittéerna samt en särskUd arbetsgrupp lämnat förslag om organisationen för datorverksamheten inom högskolan från och med ingången av nästa budgetår. Jag anser förslagen vara i stort väl underbyggda. De innebär bl. a. ett större regionalt och lokalt in­flytande över och ansvar för datorverksamheten. Jag förordar att för­slagen får utgöra en riktpunkt för det fortsatta arbetet i dessa frågor,

I mina anslagsberäkningar i det följande har jag tagit hänsyn tUl ar­betsgruppens förslag om fördelning på de olika anslagen för utbUdning och forskning m. m. av medel motsvarande dem som för innevarande

 

Prop. 1976/77: 59                                                   250

budgetår anvisats under anslaget tiU kostnader för datamaskintid. Nå­got särskUt anslag för delta ändamål eller för universitetens datamaskin­centraler har i enlighet med förslagen inte förts upp för nästa budgetår. I övrigt avser jag att i annat sammanhang återkomma lill regeringen med förslag till beslämmelser för datorverksamheten.

I anslutning till de tjänster som professor och biträdande professor som jag förordar i det följande räknar jag medel, liksom föregående år, för vissa basresurser.

Jag har under anslagen i det följande räknat medel för sammanlagt elva personliga tjänster avseende dels sådana tjänstemän som i samband med myndighets ullokalisering garanterats fortsatt anställning i Stockholm (s. k. NOM-garanter), dels andra tjänstemän med tjänstgö­ring vid läroanstaltema men med lön under innevarande budgetår från medel som slår till siatens personalnämnds förfogande.

Jag övergår nu till att sammanfattningsvis ange några huvuddrag i årets budgetförslag. Jag kommer alt utförligare redovisa för­slagen under resp, anslagspunkt.

Som jag har redovisat i det föregående förordar jag att några utbild­ningar ändras till innehåll och uppläggning. Förslagen rör juristlinjen, journalistlinjen, ett antal vårdutbildningar och en särskild studiegång till läkare för sjuksköterskor. För flera befintliga ulbildningar förordar jag att resurserna förstärks. Det gäller utbUdning på religionsvetenskap­lig Unje, social linje, förvaltningslinje, apotekarlinje och vissa andra lin­jer inom vårdsektom. Också för den nya juristutbildningen förordar jag ökade resurser. För grundläggande utbildning inom de nuvarande tek­niska fakulteterna beräknar jag ytterligare medel för högre studieeffek-tivitet. Verksamheten med studie- och yrkesorientering förstärks. Jag beräknar också medel för stödundervisning inom den yrkestekniska hög­skoleutbildningen. Resurser sätts av för tidigare beslutade ökningar av studerandeantalet inom vård- och undervisningssektorerna. Jag beräk­nar ett betydande tillskott av medel för utbildning på lokala och indivi­duella linjer samt enstaka kurser. Antalet utbUdningsplatser ökar på spärrade linjer inom vård- och undervisningssektorerna. Sammanfatt­ningsvis beräknar jag drygt 60 milj, kr, för förstärkningar av nu angivna slag.

För forskning inom högskolan beräknar jag förstärkningar inom samt­Uga fakulteter. Tonvikten läggs på fasta tjänster i form av professurer. Jag anser att det är särskUt angeläget att förbättra bl. a. den humanis­tiska och den samhällsvetenskapliga forskningens ställning. Jag förordar att vid de humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteterna inrättas sammanlagt sex tjänster som professor, varav en tjänst ersätter befintlig personUg tjänst. För övriga fakuUeter förordar jag sammanlagt tolv tjänster som professor och biträdande professor, varav sex avser helt nya tjänster. I sammanhanget vill jag också erinra om regeringens förslag

 

Prop. 1976/77: 59                                                   251

i prop. 1976/77: 100 bil, 12 om ökade resurser för forskningsråden och forskningsrådsnämnden. Inför starten av den nya högskolan beräknar jag också medel för forskningsanknytning m, m. Jag vill anmäla, att chefen för socialdepartemenlet avser att senare i år lägga fram förslag i frågor rörande alkoholpolitiken. Han kommer härvid, efter samråd med mig belräffande forskning kring alkoholproblem, att föreslå ökade resurser för framför allt den samhällsvetenskapliga forskningen.

Jag har vidare sökt tillgodose från många håll framförda önskemål om tillskott av basresurser. För sådana ändamål beräknar jag 5,6 milj. kr. Beloppet avser behov inom såväl grundläggande utbildning som forskning och forskarutbildning. Jag har därvid sökt tiUgodose de behov som universitetet i Umeå har av utbyggda kontakter med universitets-och forskningsinstitutioner på andra orter. Högskoleförvaltningarna kommer all spela en ceniral roll i reformarbetet. För alt underlätta igångsättningen av detla anser jag att det är nödvändigt atl förslärka förvaltningarnas resurser. Jag har beräknat medel härför och då främsl haft i åtanke de nya utbyggnadsorlernas behov. Jag vill här stryka un­der att konstruktionen av anslagssystemel gör det möjligl för de lokala högskolemyndigheterna atl själva i viss uisträckning väga behovet av resurser för förvaltningsändamål mot andra angelägna ändamål.

Innan jag går över lill alt redovisa mina förslag under varje enskilt anslag vill jag avslutningsvis lämna följande sammanfattande uppgifter om den nya högskolan.

Antalet nybörjare läsåret 1977/78 beräknar jag till uppskattningsvis 60 000 studerande. Antalet anslällda enligl tillgänglig lönestatistik upp­gick per den 1 mars 1976 till över 31 000 personer, varav över 16 000 personer på heltid. Den ekonomiska omslutningen, enligt min beräkning av anslagen för budgetåret 1977/78, kommer att uppgå till ca 3,1 mil­jarder kr. Härav avser 1,7 miljard kr, grundläggande högskoleutbUd­ning, såväl statlig som kommunal. Jag erinrar om att statlig högskoleut­bUdning inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde inte beräk­nas under hithörande anslag. För forskning och forskarutbildning upp­går motsvarande belopp till ca 1,4 miljard kr. Härvid har jag räknat in medel enligl förslag i prop. 1976/77: 100, bil. 12. Grundläggande stalUg och kommunal högskoleutbildning inom utbildningsdepartementets verk­samhetsområde kommer läsåret 1977/78 att ges på ca 80 allmänna ut­bildningslinjer. För sådan utbildning sätts av ca 1,5 miljard kr, Molsva­rande belopp för ulbildning på lokala Unjer och individuella linjer samt enstaka kurser uppgår till 0,2 miljard kr. Permanent statlig högskole­utbildning kommer i enlighet med riksdagens tidigare fattade beslut att budgetåret 1977/78 vara förlagd till 21 orter eller par av orter. Det kom­mer enligt mina förslag i det föregående att finnas 23 statliga högskole­enheter inom utbildningsdepartementets område. Av dessa kommer elva att ha fasta resurser för forskning.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   252

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna de riktiinjer för verksamheten inom högskolan som har redovisats i det föregående.

 

Prop. 1976/77: 59                                                                 253

4.2. Anslagsberäkningar för budgetåret 1977/78

4.2.1  UniversUets- och högskoleämbetet: Förvaltningskostnader
1976/77 Anslag*                24 044 000

1977/78 Förslag                 36 989 000

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ, instruktion 1976: 702) till­kom enligt statsmakternas beslut (prop. 1975: 9, UbU 1975: 17, rskr 1975: 179) den 1 oktober 1976 genom en sammanslagning av universi­telskanslersämbetet, nämnden för socionomulbildning och samarbels­nämnden för journalisthögskolorna. UHÄ har också tagit över de upp­gifler avseende statlig högskoleutbildning, som tidigare har fullgjorts av skolöverstyrelsen — tills vidare med undantag för sjöbefälsutbildningen — och av siatens kulturråd.

UHÄ leds av en styrelse. Universitetskanslern är chef för ämbetet, inom vilket det finns sju byråer: tre för utbildning och forskning, en för forskning och utvecklingsarbete för högskoleutbildningen, en för budget och basresurser, en för central antagning samt en för förvaltningsfrågor.

Den centrala organisationskommittén för högskolereformen (H 75), tUlkallad i enlighet med regeringens bemyndigande den 29 maj 1975, har avgivit förslag till anslagsframställning för UHÄ för budgetåret 1977/78. H 75:s förslag redovisas i det följande.

 

 

1976/77'

Beräknad ändring 1977/78'

 

 

H75

Före-

 

 

 

 

draganden

PersonaP

 

 

 

 

 

Handläggande personal

97

 

+ 2

 

+ 2

Övrig personal

55

 

+4

 

+ 4

 

152

 

+ 6

 

+ 6

Anslag

 

 

 

 

 

UHÄ utom central antagning

 

 

 

 

 

1. Lönekostnader

13 741000*

+

2181 000

+

2 326 000

2. Sjukvård

23 000

+

7000

+

1000

3, Reseersättningar

467 000

+

218 000

+

258 000

4, Lokalkostnader

1 553 000

+

818 000

+

818 000

5, Expenser

2 899 000

+

5 886 000

+

4 161 000

därav för engångsutgifter

(-)

(+

2 900 000)

(+

2 800 000)

6, Utredningar

1 875 000

 

1 875 000

 

1 875 000

Central antagning

 

 

 

 

 

1. Lönekostnader

2 957 000

+

4 466 000

+

4 466 000

8, Datamaskintid

341000

+

1 197 000

+

1 197 000

9. Vissa expenser

188 000

+

1 786 000

+

1 593 000

 

24 044 000

+ 14 684 000

+ 12 945 000

' Beloppen avser nio månader,

.' Beloppen innefattar en uppräkning till helårskoslnader. ' Exklusive central antagning, * Inklusive kostnader för regionkanslierna.

* Anslaget Universitets- och högskoleämbetet.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   254

Centrala organisationskommittén för högskolereformen

1.    Uppräkning av anslaget tiU helårskostnader (+7 389 000 kr.),

2.    Pris- och löneomräkning 4 194 000 kr.

3.    Medel för revision ( + 89 000 kr.) vUket behov innevarande bud­getår tillgodoses inom ramen för anslaget Skolöverstyrelsen samt ytter­ligare medel (+28 000 kr.) för att sammantaget ge utrymme för en tjänst som byrådirektör vid ämbetets revisionsenhet.

4.    Medel motsvarande dem som innevarande budgelår har anvisals under anslaget Vissa kostnader i samband med högskolereform dels för information (+1200 000 kr.), dels för fortsalt utvecklingsarbete av­seende försöksverksamhet med programbudgetering ( + 74 000 kr,),

5.    Medel avseende central antagning motsvarande dem som inne­varande budgetår har anvisats under anslagen Lärarhögskoloma: Avlö­ningar och Lärarhögskolorna: Driftkostnader, Förskoleseminarierna: Avlöningar och Förskoleseminarierna: Driftkostnader samt Seminarierna för huslig utbildning: Avlöningar och Seminarierna för huslig utbild­ning: Driftkostnader (+2 248 000 kr.).

 

6.    Minskad medelsanvisning under förevarande anslag m. h. t. atl medel anvisas under elt nytt anslag. Universitets- och högskoleämbetet: Utredningar m. m. (-1 875 000 kr.).

7.    Minskad medelsanvisning under förevarande anslag m. h. t. att medel anvisas under ett nytt anslag Regionstyrelserna för högskoleul-bUdnmg (-5 540 000 kr.),

8.    Medel för mredning av nya lokaler ( + 2 900 000 kr.),

9.    Medel för kostnader i samband med ytterligare en telefonväxel ( + 50 000 kr.).

 

10.    Medel för fyra tjänster i vaktmästeri och telefonväxel med hän­syn till den centrala antagningens ökade verksamhet (+240 000 kr.).

11.    Medel för datalistor för ett nytt antagningssystem (+50 000 kr.).

12.    Medel för en utökad verksamhet vid enheten för central antag­ning avseende dels avlöningar (+1 713 000 kr.), dels datamaskintid och stansningskostnader ( + 1 083 000 kr.) samt expenser i samband härmed (+965 000 kr.).

13.    H 75 har i skrivelse den 16 december 1976 angående organisa­tionen för datorverksamhet inom högskolan fr. o. m. den 1 juli 1977 hemställt att UHÄ vid fördelningen av medel motsvarande dem som nu anvisas under anslaget Kostnader för datamaskintid på anslag för ut­bildning och forskning anvisas 210 000 kr. för ett beredande och rådgi­vande organ för datorverksamhet inom UHÄ och att härvid en tjänst som byrådirektör inrättas.

Föredraganden

För innevarande budgetår har under detta anslag beräknats medel för nio månader, dvs. fr. o. m. den 1 oktober 1976 då universitets- och

 

Prop. 1976/77: 59                                                   255

högskoleämbetet (UHÄ) började sin verksamhet. För nästa budgetår beräknar jag medel för en uppräkning av anslaget lill helårskoslnad ( + 7 389 000 kr.). Medel motsvarande vad som innevarande budgetår har beräknats under detta anslag för 50 tjänster vid regionslyrelsema, som skall börja sin verksamhet den 1 juli 1977, bör föras upp under ett särskilt anslag, Regionslyrelsema för högskoleutbildning. Jag räknar därför med en minskning av förevarande anslag (— 5 540 000 kr,).

Under innevarande budgetår har medel för viss utredningsverksamhet anvisats under anslaget. Då jag i likhet med den centrala organisations­kommittén för högskolereformen (H 75) finner det lämpligare att så­dana medel anvisas under ett särskilt reservationsanslag, Universitels-och högskoleämbetet: Utredningar, räknar jag här med en molsvarande minskning (-1 875 000 kr.).

Den centrala antagningen vid UHÄ har övertagit vissa uppgifler som skolöverstyrelsen (SÖ) tidigare har utfört. För denna verksamhet be­räknar jag här medel ( + 2 248 000 kr,). Genom högskolereformen får UHÄ:s centrala antagning väsentligt ökad omfattning. Jag beräknar därför ytterligare medel för såväl avlöningar (+1 473 000 kr,) som kost­nader för databehandUng ( + 1 133 000 kr,). Den centrala antagningens utökade verksamhet medför också krav på utökad service. Jag beräknar därför medel för förstärkning av resurser för expeditionsgöromål och för telefonväxel (+240 000 kr.).

Genom högskolereformen kommer viss revisionsverksamhet som inne­varande budgetår verkställs och bekostas av SÖ att tas över av UHÄ ( + 92 000 kr.).

Jag har tidigare förordat att H 75:s förslag rörande organisation av datorservicen inom högskolan skall genomföras. Jag räknar här medel för UHÄ:s uppgifter inom denna organisation (+210 000 kr.).

Medel för informalionsändamål i samband med högskolereformen beräknar jag under anslaget Vissa kostnader i samband med högskole­reform. Jag beräknar medel under förevarande anslag för viss informa­tionsverksamhet rörande ekonomiadminislraliva funktioner m, m. ( + 74 000 kr,). Detta ändamål har tidigare tiUgodosetts inom ramen för de medel som har anvisats för försöksverksamhet med programbudge­tering.

Under budgetåret 1977/78 kommer UHÄ att flytta tUl andra lokaler. Då inredningen i de nuvarande lokalerna tUl största delen inle anses vara i sådant skick att den kan användas i de nya lokalerna beräknar jag ett engångsbelopp för ny inredning ( + 2 800 000 kr,).

I övrigt räknar jag under detla anslag inte med andra förändringar än sådana av automatisk natur.

Medel för här angivna ändamål bör för nästa budgetår anvisas under ett anslag benämnt Universitets- och högskoleämbetet: Förvaltningskost­nader. Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att rege-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   256

ringen föreslår riksdagen

atl till Universitets- och högskoleämbetet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1977/78 anvisa elt förslagsanslag av 36 989 000 kr.

4.2.2 Universitets- och högskoleämbetet: Utredningar m. m.
1977/78 Förslag   2 600 000

UniversUets- och högskoleämbetet (UHÄ) erhöll vid sin start den 1 oktober 1976 medel för viss utrednuigsverksamhet under budgetåret 1976/77 motsvarande 2,5 milj. kr. för helt budgetår.

Centrala organisationskommittén för högskolereformen (H 75)

H 75 har i sitt förslag till anslagsframställning föreslagit att medel för utredningsverksamhet i Ukhet med vad som gäUde för universitets­kanslersämbetet fr, o, m, budgetåret 1977/78 anvisas under ett särskilt re­servationsanslag. Universitets- och högskoleämbetet: Utredningar m. m.

H 75 föreslår att medlen uppräknas tUl helårskostnad ( + 625 000 kr.) och räknar därutöver med en pris- och löneomräkning på tio procent (+250 000 kr,).

För gemensamt utvecklingsarbete för studiedokumentation och lokal antagning föreslår H 75 att medel beräknas under förevarande anslag med belopp som svarar mot vad som innevarande budgetår anvisas för dessa ändamål dels under anslaget Vissa kostnader i samband med hög­skolereform (+300 000 kr.), dels under åttonde huvudtitelns kommitté­anslag (+364 000 kr.),

H 75:s förslag innebär sammanfattningsvis att 3 414 000 kr. stäUs till UHÄ:s förfogande under ett nytt anslag benämnt Universitets- och högskoleämbetet: Utredningar m. m.

Föredraganden

I Ukhet med centrala organisationskommittén för högskolereformen anser jag det lämpligt att anvisa medel för ämbetets utredningsverksam­het under ett särskilt reservationsanslag. Jag beräknar här medel för detta ändamål (2 600 000 kr.). Härunder beräknas bl. a. medel för systemarbete avseende studiedokumentation för socionomutbildningen. Dessa medel beräknades tidigare under anslaget Socialhögskoloma. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till UniversUets- och högskoleämbetet: Utredningar m. m. för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 2 600 000 kr.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   257

4.2.3 Regionstyrelserna för högskoleutbildning 1977/78 Förslag        7 696 000

De regionala styrelserna för högskoleutbildning (regionstyrelserna) inom de sex högskoleregionerna skall enligl riksdagens beslut in­rättas den 1 juU 1977 (prop. 1975: 9,. UbU 1975:17, rskr 1975: 179).

Regionstyrelsernas uppgifter skaU enligt nämnda beslut i första hand ligga inom följande tre huvudområden.

1.   Samordnande planering i fråga om utveckling och ulbyggnad inom regionen av den grundläggande högskoleutbildningen inom utbildnings­departementels verksamhetsområde med sikte på att få fram ett all­sidigt utbildningsutbud och alt effektivt utnyttja de samlade resurserna.

2.   Sammanhållande ansvar för anknytningen mellan enheter med och enheter ulan fasta forskningsresurser.

3.   Organisations- och förvaltningsfrågor m. m. som berör i första hand två eller flera statliga högskoleenheter.

Innevarande budgetår beräknades medel under anslaget Universitets-och högskoleämbetet för 50 tjänster avseende regionstyrelserna, vilka tjänster övergångsvis skuUe vara knutna till ämbetet.

Organisationskommittéerna för högskoleregionerna har var för sig inkommit med förslag till anslagsframställning för budgetåret 1977/78. Förslagen framgår av följande sammanställning (belopp i 1 000-tal kr,).

 

 

Ändamål

Regionstyrelse/belopp

 

 

 

Beräknat 1977/78

 

Stock-

Upp-

Linkö-

Lund/

Göte-

Umeå

Region-

Föredra-

 

holm

sala

ping

Malmö

borg

 

styrel­serna

ganden

Löner

1 125

1 026

725

1 224

1 126

1 013

6 239

5 540

Sjukvård

1

1

1

1

1

1

6

6

Lokaler

138

76

65

105

123

100

607

 

Resor

24

116

55

135

153

170

653     1

550

Expenser

703

460

380

552

354

422

2 871

 

varav inredning

(127)

(230)

(120)

(146)

(173)

(172)

(968)

(850)

och utrustning

 

 

 

 

 

 

 

1600

(engångsanslag)

 

 

 

 

 

 

 

Utredningar

100

35

30

339

140

150

794    J

 

 

2 091

1714

1256

2 356

1897

1856

11170

7 696

Föredraganden

Som ett led i den nya högskoleorganisationen tillkommer den 1 juli 1977 en regionstyrelse för var och en av sex högskoleregioner. Dessa styrelser skall — som framgår av min redogörelse i det föregående — bl. a. samordna planeringen av den grandläggande högskoleutbUdningen inom regionen, främja forskningsanknytning av sådan utbUdning samt handlägga organisations- och förvaltningsfrågor som berör i första hand

17   Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 59

 

Prop. 1976/77: 59                                                                 258

två eller flera statliga högskoleenheter.

Vid mina beräkningar av detta anslag har jag bl, a. räknat medel motsvarande helårskoslnaderna för de tjänster avseende regionkanslier­na som övergångsvis varit knutna till universitets- och högskoleämbetet (5 540 000 kr.).

Med hänvisning lill sammanställningen hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen

alt till Regionslyrelsema för högskoleutbildning för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 7 696 000 kr.

4.2.4 Utbildning för tekniska yrken 1977/78 Förslagi    327 503 000

' Innevarande budgetår anvisas för ifrågavarande ändamål medel under ansla­gen Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna m, m,: Avlöningar till lärarper­sonal, Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna m, m.: Driftkostnader, Tek­niska fakultetema m. m,: Avlöningar till lärarpersonal. Tekniska fakulteterna m, m,: Driftkostnader, Teknisk samt viss medicinsk och matematisk-naturveten-skaplig utbildning och forskning m, m. i Göteborg och Linköping, Grundläggande humanistisk, samhällsvetenskaplig och matematisk-naturvetenskaplig utbildning i Linköping, Decentraliserad universitetsutbildning. Yrkesteknisk högskoleutbild­ning. Utbildning av hälsovårdsinspektörer. Kostnader för datamaskintid och Extra utgifter vid universiteten m. m.

Detta anslag avser gmndläggande utbUdning för tekniska yrken vid de statliga högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets verksamhets­område. Under anslaget beräknas medel dels för allmänna utbildnings­linjer inom sektorn, dels för studerande enligt äldre studieordning. Un­der anslaget beräknas vidare medel för försöksverksamhet med yrkes­teknisk högskoleutbildning. Medel för kommunal högskoleutbildning beräknas under anslaget Bidrag till kommunal högskoleutbildning.

Sektorn för utbildning för tekniska yrken skall omfatta allmänna ut­bildningslinjer enligt följande sammanställning. Utbildningslinjernas lo­kalisering redovisas i det följande.

Arkitektlinjen

Bergsvelenskapslinjen

Biologlinjen

Dalalekniklinjen

Driflteknikerlinjen

Elektrotekniklinjen

Flygtekniklinjen

Fysikerlinjen

Geoteknologilinjen

Geovetarlinjen

Hälso- och miljövårdslinjen

Industriell ekonom-linjen

Kemistlinjen

Kemitekniklinjen

Lantmäterilinjen

Maskintekniklinjen

 

Prop. 1976/77: 59

259

Matematikerlinjen Teknisk fysik-linjen Teknisk fysik- och elektroteknik­linjen Väg- och vattenbyggnadslinjen

Härutöver skall försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbild­ning bedrivas enligt följande sammanställning.*

Ort

Borlänge

Borås

Eskilstuna

Gävle/Sandviken

Göteborg

Jönköping

Karlskrona

Luleå

Lund/Malmö (Alnarp)

Markaryd

Skellefteå

Inriktning

Stål- och verkstadsindustri

Konfektionsindustri

Verkstadsindustri

Stålindustri

Verkstadsindustri

Trä- och verkstadsindustri

Verkstadsindustri

Stål- och verkstadsindustri

Livsmedelsindustri

Pappers- och pappersmasseindustri

Trä- och verkstadsindustri

* Härutöver beräknas medel för utbildning med inriktning mot handel och distribution i Skövde under anslaget Utbildning för administrativa, ekono­miska och sociala yrken.

Anslagsfördelning

Högskoleenhet

1976/77

Föredraganden (beräknad änd­ring 1977/78)

Utgifter

Stockholms högskoleregion Universitet i Stockholm Tekniska högskolan i Stockholm

15 687 000 80 211000

+   372 000 + 2 463 000

Uppsala högskoleregion Universitetet i Uppsala Högskolan i Örebro

24 882 000 1 614 000

+   463 000 +     15 000

Linköpings högskoleregion Universitetet i Linköping

30119000

+ 1 761 000

LundjMalmö högskoleregion Universitetet i Lund Högskolan i Växjö

55 694 000 578 000

+1 452 000 -     14 000

Göteborgs högskoleregion Universitetet i Göteborg Chalmers tekniska högskola Högskolan i Karlstad

7 952 000

'62 472 000

223 000

+   211000 + 3 496 000 -     24 000

Umeä högskoleregion Universitetet i Umeå Högskolan i Luleå Högskolan i Sundsvall/Härnösand

8 856 000

19 287 000

533 000

+ 1 111000 + 2 239 000 +     29 000

Försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning

5 140 000

+ 1 186 000

Uppbördsmedel

Avkastning från vissa fonder m.m.

Netloutgift

313 248 000

480 000 312 768 000

+ 14 760 000

+     25 000 + 14 735 000

' Varav för andra linjer än civilingenjörslinjerna 6 640 000 kr.

 

Prop. 1976/77: 59

260

Förslag till anslagsframställning har avgivits av universitetskanslers-ämbetet (UKÄ).

Ändringsförslagen innebär i korthet följande.

 

Linje/ändamål/högskoleenhet'

Kostnad budgetåret 1977/78 (tkr.)

Anmärkningar

1. Prisomräkning

3 619

 

2. Löneomräkning

9 887

 

3. Hälso- och miljävårdslinjen

 

 

Ökade kostnader

940

Jfr prop. 1975/76: 100 bil. 10 s. 374, UbU 1975/76: 20, rskr 1975/ 76: 245

4.    Yrkesteknisk högskoleutbildning

 

 

4.1 Nya linjer i Gävle-Sandviken

845

Jfr UbU 1975: 17,

(stålindustri) och Karlskrona

 

rskr 1975: 179

150

1 500

1 252

1 000

100

137

(verkstadsindustri) 4.2 Ökade kostnader för stödundervisning 5.    Gemensamt för sektorn

5.1   Kostnader för ökad studieeffektivitet vid de tekniska högskolorna

5.2   14 tjänster för studievägledning

5.3   Resurser för datorservice

5.4   Förstärkning av basresurser, UUm

5.5   Ökade resurser för biblioteksservice, ULi, CTH

5.6   Ordinariesättning av extra universitets­lektorat

Yrkanden även under p 4.2.19 (2 000 tkr.) Till följd av tidigare beslutad ökad intag­ning

svetsteknik, UL bebyggelse vård, UL hållfasthelslära, ULi mätteknik, ULi optimeringslära, ULi elektrisk mätteknik, KTH brobyggnad, KTH transportteknik, CTH formlära, CTH industriell elektronik, HLå

500

2 000

21930

5.7   Följdkostnader för föreslagna Ijänster som professor och bi­trädande professor

5.8   Kostnader för ökat antal studerandeplatser, HLå

' KTH = tekniska högskolan i Stockholm, ULi = universitetet i Linköping, UL = universitetet i Lund, CTH = Chalmers tekniska högskola, UUm = uni­versitetet i Umeå, HLå = högskolan i Luleå.

UKÄ föreslår också, med utgångspunkt i förslag från organisations­kommittén för högre teknisk utbUdning och forskning i övre Norrland, att samhällsbyggnadsleknisk utbildning och forskning etableras vid hög­skolan i Luleå fr. o. m. den 1 juli 1977. För utbUdningen föreslås en årUg intagning om 25 elever inom nuvarande antal nybörjarplatser. För budgetåret 1977/78 beräknas inte några ytterligare kostnader. Princip-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   261

beslut bör dock enligt UKÄ:s förslag tas om att inrätta två professurer, en i kommunal anläggningsmetodik fr. o. m. den 1 juli 1978 och en i reslproduktteknik fr. o. m. den 1 juli 1979.

Föredraganden

Jag hänvisar inledningsvis till vad jag har anfört i det föregående om för högskolan gemensamma frågor.

Lokaliseringen av aUmänna utbildningslinjer för tekniska yrken, fram­går av följande tabell (s. 262).

Efter beslut våren 1975 (prop. 1975: 9, UbU 1975: 17, rskr 1975:179) inleddes försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH) hösten 1975. F. n. bedrivs försöksverksamheten på nio orter. På fler­talet av dessa inleds en andra omgång i vår. I Markaryd, som är den en­da orten med ulbildning inriktad mot pappers- och pappersmasseindu­slri, kommer en andra kurs att starta höslen 1977.1 Skellefteå, där verk­samheten inleddes hösten 1976, börjar nya kurser våren 1978,

Riksdagens beslut år 1975 innebar också all ytterligare kurser skulle starta hösten 1977 i Gävle—Sandviken, Karlskrona och Skövde. Jag har under detla anslag beräknat medel för utbildning med inriktning mot stålindustri i Gävle—Sandviken och mot verkstadsindustri i Karls­krona. Universitetskanslersämbetet (UKÄ) har bedömt del angeläget att den yrkestekniska utbildningen inte erbjuds enbart inom den tekniska sektorn, I enlighet med UKÄ:s förslag har jag under anslaget Utbild­ning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken beräknat medel för en kurs med inriktning mot handel och distribution i Skövde.

Förslag har också lagts fram om att en ny kurs med inriktning mot pappers- och pappersmasseindustri skall starta i Markaryd tidigare än beräknat, altemativt att även en tredje kurs skall starta under budgetåret 1977/78. Med hänsyn lill verksamhetens försökskaraktär an­ser jag att den inte bör utvidgas utöver vad som hittills har fömtsätts.

Enligt vad jag har erfarit har försöksverksamheten omfattats med stort intresse. Detta framgår bl. a, av att endast cirka fem procent av de studerande har avbrutit sludiema under läsåret 1975/76. Behov av viss stödundervisning har konstaterats i vissa grundläggande teoretiska kurs­moment. Skälet till detla är främst dels de studerandes skiftande ut­bildningsbakgrund, dels att förhållandevis lång tid har förflutit sedan många av de studerande avslutade sina tidigare studier. De försök med stödundervisning som gjorts inom YTH-utbildningen har också visat sig ge goda resultat. Den grupp studerande det här rör sig om har på grund av mångårig yrkesverksamhet haft små möjligheter att hålla sina teore­tiska kunskaper från tidigare studier aktuella. Det är därför enligt min mening naturligt att det kan finnas ett visst behov av stödundervisning. Jag har beaktat detta vid beräkningen av medel för den fortsatta för­söksverksamheten.

 

Prop. 1976/77: 59

262

punsjajsQ

B3ini

PUBSOUJBJI

/llBAspuns

?3uin

o

X X

 

:a

•?

cd

 

apAOJfs

pBJSIJB

sjoa

ajoqajpo

PBJSUBIISU; JBXU(B

guiiBj/puni

3nido:>[nof

3u!do3ijjO{<{ /Suidgfun

ojqsjQ

U35(IApUBS/3IABO

sSuBiJog/uniBj

SBJS}SBy\

/Bunisnjsa

BIBSddfl

 

X

?x

X o

Sx

o

 

 

ö

 

t-

 

 

 

 

ta

 

 

 

0*°

 

khol högs ebori

 

 

W     _    Ä

 

O  M :0

?

—   B —

.—1

W.M  «.

 

O  v  O

 

.-*  .4  ...*

 

o      «

 

w   CA .

 

,-.     tH   •-.

 

CA    5    CA

 

ägä

 

> -5 >

 

■-■ ed —■

 

cS C

 

SÖP

 

ui[oq3f30is

a\

Y i O 5i v O

ts

o oo

 

fl -äi,fl

B U CA .S

•o —

Ul     I

•ge

:0 O _, '.3 fl

05 O

.?*" "C  " T!

> ö

« a

00

g '5 2 IB a

c

£5        o '5* a    '5"

.S fl SP'

B .S  o o

■B        o

.          (A       C •=»

fc      O.    .u.S

■|-5'Sg3.S

 

'K.    Ul

Ä u. s .2 s "C;« J> ?, 8

fl

fl   ri *?

ö S B

fllll

B 0 a S

B u

is"

lo

fl o

....* (S O CA U. *©

u

cd

ii Si - u 00 B _ >, « JS Jd

w **-• *-

g   M   <»   o

o  !Cd

L. "             CA

S S u B C >  «

 

Prop. 1976/77: 59                                                   263

Jag anser att det är viktigt att den inom universitets- och högskole­ämbetet pågående utvärderingen bedrivs så att vissa resultat kan beaktas redan i budgetarbetet för budgetåret 1978/79. Jag erinrar i detta sam­manhang också om vad jag har förordat i det föregående under avsnittet Högskolans indelning i enheter, nämligen att ansvaret för yrkesteknisk högskoleutbildning på vissa orter bör läggas under resp. högskolestyrelse.

Organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland (NoTH) har föreslagit att en utbUdning med inrikt­ning på samhällsbyggnadsteknik startas vid högskolan i Luleå. Kom­mittén motiverar sitt förslag bl. a. med den aktuella utvecklingen inom samhällsbyggandet där nya och ökade krav ställs på kunskap i bl. a. miljövård, energi- och övrigt resursutnyttjande samt om ny lagstiftning. UKÄ tillstyrker förslagel och föreslår alt utbildningen inleds läsåret 1977/78.

Även jag anser alt förslaget är väl motiverat. Det finns uppenbara behov av atl komplettera den traditionella tekniska utbUdningen med nya utbUdningsaltemativ. Det är också angeläget att inom denna öka kunskapema inom en rad för samhällsplaneringen viktiga ämnen. Jag anser dessutom att det är önskvärt att utbildningen vid högskolan i Luleå differentieras ytterligare. Utbildningen med inriktning på sam­hällsbyggnadsteknik förutsätts bli anordnad inom ramen för etl oför­ändrat totalantal studerande vid högskolan. Enligt UKÄ krävs därför inga särskilda medelstillskott budgetåret 1977/78. Den 1 juli 1978 bör enUgt UKÄ inrättas en professur i kommunal anläggningsmetodik. Jag avser att vid prövningen av förslagen till anslagsframställning för bud­getåret 1978/79 prioritera inrättandet av denna professur.

UKÄ har, på uppdrag av regeringen, utrett frågan om fortbildning och vidareutbildning vid teknisk fakultet. I samband med utrednings­arbetet har viss försöksverksamhet bedrivits. För budgetåren 1974/75— 1976/77 har regeringen också anvisat särskilda medel för försöksverk­samheten.

Utredningsarbetet har redovisats i en särskild rapport (Fortbildning och vidareutbildning vid de tekniska högskolorna, UKÄ-rapport 1976: 2). UKÄ bedömer att det finns elt stort behov av fortbildning och vi­dareutbildning inom vissa ämnen och anser därför att berörda högskole­enheter bör öka sitt utbud betydligt. Verksamheten bör bedrivas både i form av enstaka kurser och som uppdragsutbildning.

Jag delar UKÄ:s uppfattning att utbudet av fortbildning och vidare­utbUdning bör öka. Detta ligger också helt i linje med riksdagens beslut om återkommande utbildning. Jag anser därför att de i rapporten framlagda rekommendationerna bör läggas till grund för denna verk­samhet. Det ankommer på de enskilda högskoleenheterna att när­mare utforma verksamheten och även att bedöma vilka administrativa resurser som inom ramen för tUlgängliga medel bör avsättas.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   264

Under budgetåren 1975/76—1976/77 har särskilda medel anvisats för åtgärder för att höja studieeffektiviteten vid de tekniska högskolorna. Medlen har utnyttjats för sådana åtgärder främst i första och andra årskurserna. Insatserna har gett goda effekter i form av bl. a. bättre examinationsresultat och färre studieavbrott. Jag anser att arbetet med att förbättra studieformerna bör föras vidare och har beräknat ytter­ligare 1,5 milj. kr. för detta ändamål under budgetåret 1977/78,

Budgetåret 1977/78 kommer antalet utbildningsplatser vid hög­skolan i Luleå att Öka med 100 platser tUl följd av tidigare intagning. Jag har beaktat detta vid medelsberäkningen.

Riksdagen beslöt vid 1975/76 års riksmöte att nuvarande hälso­vårdsinspektörsutbildning skulle upphöra och ersättas av en treårig högskoleutbUdning vid universitetet i Umeå med början vårterminen 1977 (prop. 1975/76: 100 bU. 10 s. 374, UbU 1975/76: 20, rskr 1975/76: 245). Jag har vid medelsberäkningen beaktat de ökade kostnader som följer av att utbildningen stegvis byggs ut. Jag har också beräknat me­del för en förstärkning av universitetets i Umeå kontakter med andra högskolor och forskningsinstitutioner. Jag tar vidare upp medel för en förstärkning av verksamheten med studie- och yrkesorientering (4-426 000 kr.). Slutligen beräknar jag medel för en viss ökad använd­ning av datortid (-1-394 000 kr.).

Med hänvisning tUl sammanställningen beräknar jag anslaget till (312 768 000-1-14 735 000 =) 327 503 000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utbildning för tekniska yrken för budgetåret 1977/78 an­visa ett reservationsanslag av 327 503 000 kr.

4.2.5 Utbildning för adminislraliva, ekonomiska och sociala yrken 1977/78 Förslagi    144 885 000

Detta anslag avses för grundläggande utbUdning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken vid de statUga högskoleenheterna inom UtbUdningsdepartementets verksamhetsområde. Under anslaget beräknas

' Innevarande budgetår anvisas för ifrågavarande ändamål medel under anslagen Juridiska fakulteterna m.m.: Avlöningar till lärarpersonal. Juridiska fakulteterna m.m.: Driftkostnader, Samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m,: Avlöningar till lärarpersonal, Samhällvetenskapliga fakulteterna m.m.: Drift­kostnader, Grundläggande humanistisk, samhällsvetenskaplig och matematisk-naturvetenskaplig utbildning i Linköping, Decentraliserad universitetsutbild­ning, Socialhögskolorna, Bidrag tiU Handelshögskolan i Stockholm, Bidrag tiU Svenska diakonsällskapels sociala utbildningsverksamhet. Seminarierna för huslig utbildning: Avlöningar till lärarpersonal, Seminarierna för huslig utbild­ning: Driftkostnader, Kostnader för datamaskintid samt Extra utgifter vid universiteten m.m.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   265

medel dels för allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer, dels för studerande enligt äldre studieordning. Under anslaget beräknas vidare medel för bidrag till Handelshögskolan i Stockholm och Svenska dia­konsällskapets sociala utbUdningsverksamhet. Medel för kommunal hög­skoleutbildning beräknas under anslaget Bidrag till kommunal högskole­utbildning.

Sektorn för utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yr­ken skall omfatta allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer enligt följande sammanställning. Utbildningslinjemas lokalisering redovisas i det följande.

Utbildningslinje

ADB-linjen

BeteendevetenskapUga linjen

Ekonomiföreståndarlinjen

Ekonomlinjen

FritidsledarUnjen

Förvaltningslinjen

Internatföreståndarlinjen

Juristlinjen

Linjen för offentUg förvaltning

Psykologlinjen

Redovisnings- och revisionslinjen

Samhällsplanerarlin j en

SamhäUsvetarlinjen

Sekreterarlinjen

Sociala linjen

Systemvetenskapliga linjen

Transportadministrativa Unjen

Ungdomsledarlinjen

Påbyggnadslinje

FortbUdning i socialt behandlings­arbete

Hämtöver skall bedrivas försöksverksamhet med yrkesteknisk hög­skoleutbildning i Skövde.

Anslagsfördelning

Högskoleenhet                       1976/77       Föredraganden

(beräknad änd­ring 1977/78)

Utgifter

Slockholms högskoleregion

Universitetet i Stockholm          30 128 000  -)-1 227 000

Uppsala högskoleregion

Universitetet i Uppsala              16 471000   -|-   797 000

Högskolan i Örebro                   10 514000   -f     35 000

 

Prop. 1976/77: 59

266

 

Högskoleenhet

 

1976/77

Föredraganden (beräknad änd­ring 1977/78)

Utgifter

Linköpings högskoleregion

Universitetet i Linköping

 

6 222 000

-\-

116 000

LundI Malmö högskoleregion Universitetet i Lund Högskolan i Växjö

 

22 565 000 3 118 000

-f

833 000 182 000

Göteborgs högskoleregion Universitetet i Göteborg Högskolan i Karistad

 

20 735 000 3 115 000

+

935 000 178 000

Umed högskoleregion Universitetet i Umeå Högskolan i Luleå Högskolan i Sundsvall/Härnösand Högskolan i Östersund

12 329 000

250 000

250 000

5 606 000

-1-+ + +

102 000

82 000

207 000

387 000

Försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning

 

-f

420 000

Ej fördelade medel

 

4 239 000'

4-

127 000

Bidrag UU Svenska diakonsällskapets sociala utbildningsverksamhet

675 000

-1-

145 000

Bidrag UU Handelshögskolan i

i Slockholm

3 520 000

-h

95 000

 

 

139 737 000

+ 5 148 000

' Avser tidigare gymnasial del av kombinationsutbildningar inom samtliga sek­torer m.m.

Förslag till anslagsframställning har avgivits av universitetskanslers­ämbetet, skolöverstyrelsen och nämnden för socionomutbUdning.

Ändringsförslagen innebär i korthet följande.

Linje/ändamål/högskoleenhet'

Kostnad    Anmärkningar

budgetåret

1977/78

(tkr.)

 

1.      Prisomräkning

2.      Löneomräkning

3.      Ekonomiföreståndarlinjen

 

3.1   ökning av resurser för ekonomi­föreståndarlinjen

3.2   ökning av antalet utbildnings­platser vid kurser i dietik

4.  Förvaltningslinjen och sociala linjen

4.1   Pedagogisk ledning och samordning

4.2   Arvoden för undervisning och examination

4.3   Medel för assistenter för allmänt institutionsarbete

4.4   Praktikseminarier

4.5   1 tjänsl som konsulent, Hös

4.6   ökning av resurser för studie­vägledning

4.7   ökning av basresurser

1 108 4 109

71

458

502

42

174

260

93

456

555

 

Prop. 1976/77: 59

267

 

Linje/ändamål/högskoleenhet»

Kostnad     Anmärkningar

 

budgeråret

 

1977/78

 

(tkr.)

4.8 Resurser för datorservice

60

5.    Juristlinjen

 

ökning av resurser för jurislul-

2 660

bildningen i samband med dess re-

 

formering

 

6.   Sociala linjen

 

6.1 6 ordinarie tiänster som uni-

342       Omvandling av extra

versitetslektor i socialt arbele,

tjänster

US, Höb, UL, UG, Hös, UUm

 

6.2 Medel för kostnader i samband med

314

reformering av sociala linjen

 

7.    Yrkesteknisk högskoleutbildning

 

Försöksverksamhet i Skövde med

420

inriktning mot handel och distributior

1

8.   Fortbildningskurs i sociaU

 

behandlingsarbete

 

8.1 Kvalitetsförbättring av kurser

115

vid US och UL

 

8.2 Kurs vid UG

240

9.   Päbyggnadsutbildning

 

Medel för påbyggnadsutbildning i

220

dels administrations- och verksam-

 

hetsplanering, dels personaladmi-

 

nistrativt arbete

 

10.   Bibliotek

 

ökning av resurser för bibliotek, ULi

41

11.   Bidrag

 

Bidrag till Svenska diakonsäll-

329

skapets sociala utbildnings-

 

verksamhet

 

12.    Gemensamt för sektorn

 

12.1 Resurser för datorservice

500

12.2 ökning av basresurser

625

12.3 ökning av resurser för studieväg-

626

ledning

 

 

14 320

' US = universitetet i Stockholm, HÖb = högskolan i Örebro, ULi = uni­versitetet i Linköping, UL = universitetet i Lund, UG = universitetet i Göte­borg, Hös = högskolan i Östersund, UUm = universitetet i Umeå.

Föredraganden

Jag hänvisar inledningsvis till vad jag har anfört i det föregående om för högskolan gemensamma frågor,

LokaUseringen av utbildningslinjer inom sektom framgår av följande tabeU (se s, 268),

Under budgetåret 1976/77 anordnas två kurser i Uppsala och Göte­borg i dietik för ekonomiföreståndare och hushåUslärare med samman­lagt 24 deltagare. Skolöverstyrelsen (SÖ) har mot bakgrund av det stora behovet av personal med utbildning i dietik anhållit att under budget­året 1977/78 få anordna sådan utbildning med 24 studerande per termin. Jag anser att en fortsatt utbUdning av dietister är väl motiverad. Kursen bör för att molsvara de sökandes oUka förkunskaper anordnas dels som

 

Prop. 1976/77: 59

268

 

X   :s

xxxxxxgx

X       XX X

X X

X X X X      § X fS

X       X       X X       X

 

punsjsjsQ

 

B3inT

 

puBsgujBH /llBAspuns

S

?3uia

o

apAOJis

 

PBJSpEX

 

s?joa

 

3joqajg9

§

X       XX

gfXBy\

pBJSUBpSIJJI

jbui[e;;X

X     xxSSxxx        xxgx

pxuiBW/punT

Suidgugf

3uidg3iJiojvi /Suidgjiuiq

X     X x X x

ojqajQ

UaIApUBS/SIAEr)

aSuBpoa/uniBj

X                    a.

XXX             XX        X

spjgjSBA /BunjspJisg

X X

BIBSddfl BHIOS

fl 1

lo

s

%

eo

fl

xuioq3(00}S

x2 X X «s

X X X X X

fl u

e o\

60

fl

c

•a .»

Cd .5 fl S

.-fl s. s» fl —       cd fl

cd

> 

Ul

£

60

u—      J33

 

•?

fl

 

 

 

 

u

 

 

 

 

:b'

C

 

 

X

 

o

 

 

u

13

•

 

 

o

2

_c

fl

 

å

cd

Ul

5

u

"b*

s

fl

 

u

 

•

'fl

"5,

_M   CA

1

fl ;b

M

 

 

Un

 

O

 

i

Cd

•a

•å

ee

J2

'o

iS

cd

cd

v

O

WOT W W

'Z? A         o   CA

a2fl.sa

fl

u >-< :'

,9    .2 f5 fl "o

,2.S>,.S —   wl

 B -.S  CA XI

,E-<3

"S    CA

ä cd cd B

:0

j a t:... **J

B fi'

•S.6-S,

«   fl.2  i,n<*

— •=>«> ed JJ .fl u Ul  B w .Ul ' *S .is

.S-T B O O ■« :spq " B fiS 5 n S o o .5

> O B 3x> B a os k. g 2T3X1 cd

ii fl a-s K, « !» fl h SP

"   W.Ji.JC;   UiU      H.   CA

;:)< pq u u h |j.< £ 1 nJ Pu

Rättat: FritidsledarUnjen har ej markerats för Borås, skall vara där.

 

a>

 

-i-t

 

1

 

O

52

 

cd

ed :0

> 

 

CA

•O

fl

5S

•äg

t-1

c3 >!:

> 

!<<

 

Prop. 1976/77: 59                                                   269

två 20-veckorskurser med 12 studerande vardera för sökande med er­farenhet av arbete som dietist, dels som en 40-veckorskurs med likaledes 12 studerande (-1-321000 kr.). UtbUdningen bör t.v, anordnas som linjeanknuten kurs. Jag vill i detta sammanhang erinra om det upp­drag som den 3 juni 1976 har givits åt SÖ och universitelskanslers­ämbetet (UKÄ) att avge förslag till en sammanhållen studiegång för ekonomi- och internatföreståndare samt dietister. Den tvååriga ekono-miföreståndarutbildningen samt kurs i administration för ekonomi­föreståndare bör i oförändrad omfattning anordnas i Uppsala och Göte­borg,

Enligt nämnden för socionomutbUdning bör resurserna för förvalt­ningslinjen och sociala linjen förstärkas. Jag delar denna uppfattning och jag har därför beräknat medel för en viss aUmän förstärkning (-1-500 000 kr.). Inom ramen för dessa medel bör kunna tillgodoses så­väl önskemålet om ytterligare en tjänst som konsulent vid högskolan i Östersund som kostnadema för den fortsatta reformeringen av utbild­ningen på den sociala linjen. Jag utgår från att denna reformering sker i enUghet med de av nämndens för socionomutbildning i särskild skri­velse presenterade riktlinjerna.

På uppdrag av regeringen har UKÄ utformat en ny utbildnings­plan för juristlinjen, UKÄ redovisar detta arbete i sitt förslag till an­slagsframställning. Den nya utbUdningsplanen avses träda i kraft den 1 juli 1977. Den omfattar i enUghet med det givna uppdraget dels en fuUständig juristutbildning av samma längd som den nuvarande, 180 poäng, dels fyra kortare, alternativa studiegångar om vardera 80 poäng, s. k. grandläggande rättsutbildning, avsedda att möjliggöra återkom­mande UtbUdning. Dessa studiegångar har inriktats mot breda arbets­marknadssektorer. Föreliggande altemativ har arbetsrättslig, civilrätts­lig, ekonomisk-skatterättslig och förvaltningsrättslig inriktning och sva­rar enligt UKÄ:s uppfattning mot ett existerande utbUdningsbehov för befattningar på mellannivå inom respektive del av arbetsmarknaden. Enligt min bedömning ligger den planerade reformeringen av juristut­bildningen väl inom ramen för de av en bred opinion omfattade målen för utvecklingen av utbildningen inom högskolan, vilka lades fast av riksdagen vid 1975 års riksmöte. UKÄ hävdar i sitt förslag tiU anslags­framställning att den nya juristutbildningen kommer att kräva avse­värda resurstUlskott. Ämbetet har beräknat medel med hänsyn dels tUl en kvaUtetsförbättring, dels tiU ett ökat antal studerande på jurist­linjen. Även enligt min uppfattning motiverar den förändrade jurist-utbUdningen en väsentlig resursförstärkning. UKÄ beräknar antalet årsstudieplatser inom den nya juristulbUdningen tiU 1 370. Det skuUe jämfört med innevarande budgetår innebära en ökning med närmare 300 platser. Denna bedömning bygger på ett osäkert statistiskt under­lag. EnUgt min mening bör ett i huvudsak oförändrat antal årsstudie-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   270

platser kunna medge att de studerandes efterfrågan på utbUdning till­godoses. Med hänsyn tUl den tid som kan fordras för atl lokalt planera den nya juristutbildningen, framställa lämpligt undervisningsmaterial och nå ut till de studerande med information har jag beräknat medel för att UtbUdning enligt den nya studieordningen skall kunna anordnas för första gången vårterminen 1978 (-I- 800 000 kr,). Det är angelägel alt UHÄ på sedvanligt sätt följer upp effekterna av jurislutbildningens om­läggning, bl, a, i samverkan med berörda myndigheter.

Vid behandlingen av propositionen om reformeruig av högskoleut­bildnmgen (prop. 1975: 9, UbU 1975: 17, rskr 1975: 179) förutsattes att försöksverksamheten med yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH) suc­cessivt skulle utvidgas att omfatta såväl nya utbUdningslinjer som nya orter. Riksdagen beslöt att bl. a. Skövde borde komma ifråga för en utbildningslinje inom försöksverksamheten. UKÄ erhöll sedermera i uppdrag av regeringen att utreda omfattningen och inriktningen av yrkesteknisk högskoleutbUdnmg i bl. a. Skövde. UKÄ har i sitt för­slag till anslagsframsläUning för budgetåret 1977/78 lagt fram förslag om en tre terminer lång utbUdning i Skövde med inriktning mot handel och distribution. UtbUdningen föratsätts starta höstterminen 1977 och omfatta en grapp om 30 studerande. Utbildningslinjema inom den hit­tUlsvarande försöksverksamheten är koncentrerade till sektom för ut­bildning för tekniska yrken. UKÄ:s förslag breddar på ett lämpligt sätt försöksverksamhetens inriktning. Det överensstämmer också väl med riksdagens beslut. Med anledning av detta beräknar jag i enlighet med UKÄ:s förslag medel för de två första terminemas utbildning (-1-420 000 kr.).

Under förevarande anslag skall även medel beräknas för bidrag till Svenska diakonsäUskapets sociala utbildningsverksamhet. Jag förordar att så sker under en särskUd anslagspost. För ändamålet beräknar jag — utöver kompensation för inträffade pris- och lönestegringar och andra kostnadsstegringar av automatisk natur — medel för en viss nettoförstärkning av bidraget (-1-145 000 kr.).

Även medel för statens bidrag tUl Handelshögskolan i Stockholm bör beräknas under detta anslag. Finansieringen av verksamheten vid Han­delshögskolan regleras genom ett avtal den 23 januari 1954 mellan staten, Stockholms [stad], Handelshögskoleföreningen i Stockholm samt Handelshögskolans i Stockholm direktion. I avtalet har gjorts vissa ändringar vUka godkänts av Kimgl. Maj:t den 20 december 1974. Sta­tens bidrag tUl kostnadema för Handelshögskolans verksamhet stiger till följd av avtalet med ett belopp sora utgör statens andel av kostna­dema för inträffade pris- och lönestegringar. Jag har vid min medels­beräkning beaktat detta. Av anslagstekniska skäl bör även fortsättnings­vis merkostnader av detta slag, vUka följer av bidragsöverenskommelsen, kompenseras inom ramen för följande års budgetering av sektorsanslaget.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   271

Av anslagstekniska skäl har jag under en särskUd anslagspost till UHÄ:s disposition beräknat medel för kostnader vid den del av de nu­varande kombinalionsutbildningarna som anordnats inom gymnasiesko­lan. Dessa medel avser sådan utbildning inom samtliga sektorer och på lokala linjer. Jag utgår ifrån att dessa medel inför budgetåret 1978/79 kan fördelas på respektive anslag. Jag hänvisar för övrigt till vad jag i det föregående anförde om kombinationsutbildningarna vid min anmälan av studieorganisatoriska frågor under avsnittet Vissa övriga frågor.

Jag har också beräknat medel för en allmän förstärkning av utbUd­ningens basresurser (-i-815 000 kr.) samt medel för en utbyggd verk­samhet med studie- och yrkesorientering (-1-315 000 kr.). Jag har slut­ligen beräknat medel för en viss ökad användning av datortid (-M38 000 kr,).

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till (139 737 000-f-5 148 000 =) 144 885 000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 144 885 000 kr.

4.2.6 Utbildning för vårdyrken 1977/78 Förslagi    201 029 000

Detta anslag avses fÖr grundläggande utbildning för vårdyrken vid de statliga högskoleenhetema inom utbildningsdepartementets verksamhets­område. Under anslaget beräknas medel dels för allmänna utbildnings­linjer och påbyggnadslinjer, dels för studerande enhgt äldre studieord­ning. Medel för kommunal högskoleutbildning beräknas under anslaget Bidrag tUl kommunal högskoleutbildning.

Sektorn för utbUdning för vårdyrken skall omfatta allmänna utbild­ningslinjer och påbyggnadslinjer enligt följande sammanställning. Ut­bildningarnas lokalisering redovisas i det följande.

' Innevarande budgetår anvisas för ifrågavarande ändamål raedel under an­slagen Humanistiska fakulteterna m.m : Avlöningar till lärarpersonal. Huma­nistiska fakulteterna m.m.: Driftkostnader, Samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m.: Avlöningar till lärarpersonal. Samhällsvetenskapliga fakulteterna: Drift­kostnader, Medicinska fakulteterna m.m.: Avlöningar till lärarpersonal. Medi­cinska fakulteterna m.m,: Driftkostnader, Odontologiska fakulteterna m.m.: Avlöningar till lärarpersonal, Odontologiska fakulteterna m.m.: Driftkostna­der, Farmaceutiska fakulteten m.m.: Avlöningar till lärarpersonal, Farma­ceutiska fakulteten m.m,: Driftkostnader, Teknisk samt viss medicinsk och matematisk-naturvetenskaplig utbildning och forskning m.m. i Göteborg och Linköping, Kostnader för datamaskintid samt Extra utgifter vid universiteten m.m.

 

Prop. 1976/77: 59

272

Utbildningslinje

Apotekarlinjen

ArbelsterapeutUnjen

Hörselvårdsassislenilinjen

Laboratorieassistentlinjen

Logopedlinjen

LäkarUnjen

Oftalmologassistentlinjen

Medicinska assistentlinjen

Operationsassistentlinjen

Receptarielinjen

S j ukgy mnastlin j en

Sjuksköterskelinjen

Sociala servicelinjen

Tandhygienistlinjen

Tandläkarlinjen

Påbyggnadslinje

UtbUdning i blodgruppsserologi och hemoterapi I—III UtbUdning i klinisk cytologi Utbildning till ortoptist VidareutbUdning av sjuksköterskor

Förslag tUl anslagsframställning har avgivits av universitetskanslers­ämbetet (UKÄ) och skolöverstyrelsen.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) har i särskild skrivelse i november 1976 redovisat sitt på uppdrag av regeringen utarbetade för­slag till särskild studiegång tUl läkare för sjuksköterskor. Enligt förslaget

Anslagsfördelning

Högskoleenhet

1976/77

Föredraganden (föreslagen änd­ring 1977/78)

 

Utgifter

Slockholms högskoleregion

Karolinska institutet

66 885 000

-I-   517 000

 

Uppsala högskoleregion Universitetet i Uppsala

Linköpings högskoleregion Universitetet i Linköping

LundlMalmö högskoleregion Universitetet i Lund

Göteborgs högskoleregion Universitetet i Göteborg

Umeå högskoleregion Universitetet i Umeå

20 534 000

10 024 000

40 683 000

36 345 000

20 220 000 194 691 000

-1-804 000

-1-   831000

-f3 128 000

-I-   525 000

-I-   533 000 -1-6 338 000

 

Prop. 1976/77: 59                                                   273

bör den särskilda studiegången lill en början anordnas vid karolinska institutet med ell inlag om 30 studerande per år inom ramen för nuva­rande intagningskapacilel och vara 40 1/2 veckor kortare än den regul­jära läkarutbildningen.

UHÄ föreslår atl den särskilda studiegången skall slå öppen för sö­kande med genomgången sjuksköterskeutbildning och minst två års verksamhet som sjuksköterska. Samma allmänna och särskilda behörig­hetsvillkor bör gälla för den särskUda studiegången som för den regul­jära läkarutbildningen. Därvid skall det särskUda behörighetsvillkoret i ämnet biologi anses vara uppfyllt genom utbildningen till sjuksköterska.

I förslaget redovisas också vissa principiella överväganden om urval bland behöriga sökande. UHÄ föreslår vidare atl de läkarstuderande sjuksköterskorna utöver ordinarie studiemedel åtminstone i ett inled­ningsskede bör ha möjlighet att få det särskilda vuxenstudiestödet.

Vid elt genomförande av den föreslagna utbildningen vid karolinska institutet uppstår praktiska problem, bl. a. köbildningar till den reguljära utbildningens kurser. För att bl. a, bemästra dessa problem föreslår UHÄ alt en Ijänsl som studievägledare inrättas. Härutöver fordras visst tillskott av resurser som delvis har karaktären av igångsätlningskostna­der.

Under år 1975 har den på regeringens uppdrag inom UKÄ tillkallade psykolerapiutredningen lagt fram sitl slutbetänkande. Utbildning i psy­koterapi och psykosocialt arbetssätt (UKÄ-rapport 1975: 24),

Utredningens förslag innebär att grundläggande utbildning i psyko­terapi skall ges i statlig regi och inom ramen för högskoleutbildningen. De studerande förutsätts ha genomgått yrkesutbildning med inriktning på människovård, innan de påbörjar psykoterapiutbildning. Förslaget innebär vidare att utbildningen skall ske i två steg. Det första, som omfatiar tre terminers utbildning, föreslås bli allmänorienlerande, me­dan utbildningen i steg 2 skall avse terapi vid vissa störningar eller för speciella grupper. Den som har genomgått steg 1 skall efter tre års yrkesverksamhet med terapeutiska inslag få tillträde till steg 2. Detta steg omfattar enligt ulredningens förslag två å tre år och avses ge be­hörighet att självständigt utöva psykoterapi.

Med ledning av utredningens förslag och de synpunkter som kommit fram i remissbehandlingen har UKÄ lagt fram ett principprogram för utbildning i psykoterapi. Det innebär bl, a, att principbeslut bör fattas om

dels atl grundläggande psykoterapiutbildning skall ges i högskolan, dels atl försöksverksamhet bör inledas med steg 1 på några orter höst­terminen 1977,

Steg 2 bör vidare, framhåller UKÄ, påbörjas så snart berörda myn­digheler redovisat förslag till revideringar av utredningens förslag,

EnUgt programmet kommer frågan om behörighet att självständigt ut-

18   Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 59

 

Prop. 1976/77: 59

274

Ändringsförslagen innebär i övrigt i korthet följande.

Linje/ändamål /högskoleenhet'

Kostnad     Anmärkningar

budgetåret

1977/78

(tkr,)

 

1.  Prisomräkning

2.      Löneomräkning

3.      Apotekarlinjen

 

3.1   Förstärkning till följd av intagning till apotekarutbildning två gånger per år, UU

3.2   Tjänst som lärare i socialfarmaci

3.3   Förstärkning av den i linjen ingående toxikologiutbildningen

3.4   Följdkostnad vid föreslagen tjänst som biträdande professor

 

4.      ArbelsterapeutUnjen Ytterligare 30 platser, kommunal högskoleutbildning

5.      Laboratorieassistenllinjen Minskning 46 platser

6.      Logopedlinjen

Tjänster för logopedutbildning, UL

7.  Läkarlinjen

7.1   Förstärkning vid ökad läkarutbild­ning. Kl

7.2   Vikarier på tjänster som klinisk amanuens, ULi

7.3   Utbildning i psykoterapi

7.4   Allmän förstärkning av basresurser, ULi, UUm

7.5   Följdkostnader vid föreslagna tjänster som professor

 

8.         Medicinska assistenilinjen Ytterligare 12 platser

9.         Sjukgymnastlinjen Ytterligare 32 platser

10.      Sociala servicelinjen Ytterligare 64 platser

11.            Tandhygienistlinjen
Ytterligare 78 platser,

12. Tandläkarlinjen

12.1  Förstärkning vid ökad tandläkarut­bildning. Kl

12.2  Följdkostnader vid föreslagna tjänster som professor och biträdande pro­fessor

13. Påbyggnadslinjer

13.1 Vidareutbildning av sjuksköterskor, ytterligare 80 terminskurser

14. Gemensamt för sektorn

14.1   Kostnader vid biblioteket, ULi

14.2   Resurser för datorservice

14.3   8,5 tjänster som studievägledare

1473 9 574

598

92 49

146

271

-500

27

604

404

1425 200

481

273

440 800

400

3 047

337

3 297

18

140

782

24378

Yrkanden även under p. 4.2.17

Yrkande även under

p, 4,2.15

(238 tkr.)

Yrkande även under

p. 4.2.15

(135 tkr.)

Yrkande även under p. 4,2.15 (588 tkr,)

Yrkande även under p, 4.2,16 (225 tkr,)

p, 4,2,21

' Kl = Karolinska institutet, UU = universitetet i Uppsala, ULi = universi­tetet i Linköping, UL=universitetet i Lund, UUm=universitetet i Umeå.

 

Prop. 1976/77: 59                                                  275

öva psykoterapi alt beredas ytterligare parallellt med beredningen av steg 2, En annan punkt i programmet avser en satsning under budgetåret 1977/78 på ulbildning av lärare och handledare för psykolerapiutbild-ningen,

UKÄ föreslår att resurser för försöksverksamhel med utbildning i steg 1 anvisas under anslaget för grundläggande utbildning inom sek­torn för utbildning för vårdyrken.

UKÄ framhåller att den principbeslutade omorganisationen (prop. 1975: 1 bU, 10, UbU 1975: 9, rskr 1975: 92) av den kliniskt-odonlolo-giska verksamheten vid universitetet i Lund bör komma till stånd den 1 juli 1977. Odontologiska fakulteten vid universitetet har med tillstyr­kande av konsistoriet och av UHÄ i särskild skrivelse begärt ytterligare medel för att genomföra omorganisationen.

Föredraganden

Jag hänvisar inledningsvis till vad jag har anfört i det föregående om vissa för högskolan gemensamma frågor.

Lokaliseringen av utbildningslinjer för vårdyrken framgår av följande tabell (s, 276),

Apotekarlinjen

För en allmän förstärknuig av resurserna för apotekamlbildningen beräknar jag ytterligare 300 000 kr. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag om lärartjänster m, m, som inom ramen för de nu beräknade medlen bör inrättas vid universitetet i Upp­sala budgetåret 1977/78,

Logopedlinjen

För den ökade logopedutbildningen vid universitetet i Lund beräknar jag 27 000 kr. (jfr prop. 1975/76: 100 bU, 10 s. 345, UbU 1975/76: 20, rskr 1975/76: 245), Jag vill i detta sammanhang erinra om att universi­tets- och högskoleämbetet (UHÄ) f, n, undersöker möjligheterna atl förlägga logopedutbildning även till andra orter än Stockholm och Lund/Malmö.

Jag har under förevarande anslag beräknat 195 000 kr, vid universi­tetet i Lund och 243 000 kr, vid karoUnska institutet för den utbildning inom logopedlinjen som tidigare givits vid filosofisk fakultet.

Läkarlinjen

För lärartjänster m, m. för den av statsmakterna beslutade utbyggna­den av läkarutbildningen vid karoUnska institutet (prop. 1965: 141, SU 1965: 173, rskr 1965: 411 och prop. 1969: 137, SU 1969: 187, rskr 1969: 421) har jag beräknat medel motsvarande en helårskostnad av 773 000 kr. Härav redovisas 205 000 kr. under anslaget Medicinska

 

Prop. 1976/77: 59                                                                 276

Översikt över lokalisering av utbildningslinjer inom sektorn för vårdyrken

c T)       u                                2

1 ö =        -i 1-

S               -O       cd           !a,<2u              Ciä

/K      l-l      Ö      J5'      1Å 'Cd              "cd      i?

O           6*2       fl       o<'aiA        .3>

Utbildningslinje

Apotekarlinjen                                                  80

ArbelsterapeutUnjen'                60                   60                       60

Hörselvårdsassislenilinjen'                                                          32

Laboratorieassistentlinjen                              240'                      112' 64'

Logopedlinjen                     24"'

Läkarlinjen                        370"                       196

Medicinska assislentlinjen                         48'    32*                    32'

Oftalmologassistentlinjen                                                            16'

Operationsassistentlinjen                                16'

Receptarielinjen                                               50

Sjukgymnastlinjen            100'                         60'

Sjuksköterskelinjen' *      -------- 750------------------- 720--------

Sociala servicelinjen           80'                         32'           16'   16'  32'

Tandhygienistlinjen                          32'                                        8'

Tandläkarlinjen                 100'        120'

Vidareutbildning av sjuk­sköterskor' >

Blodgruppsserologi och
hemoterapi I—III            32'

Klinisk cytologi                    32'

Ortoptistutbildning                    16'

' Landstingskommunal huvudman (inkl. Göteborgs och Bohuläns vårdskoleförbund) ' Primärkommunal huvudman ' Avser karolinska institutet

fakulteterna. Jag avser att i annat sammanhang efter förslag av UHÄ återkomma till regeringen med förslag avseende tjänster m, m. som inom ramen för de nu beräknade medlen bör inrättas vid karolinska institutet budgetåret 1977/78. Antalet läkarstuderande vid institutet har härmed uppnått full volym.

Jag vill i detla sammanhang erinra om att statsrådet Troedsson vid sin anmälan i prop, 1976/77: 100 bil. 8 av anslaget Karolinska sjukhuset: Driftkostnader tagit upp medel för vissa läkartjänster för läkamtbild-ningen vid hudkliniken vid sjukhuset.

Jag har tidigare redovisat den skrivelse från UHÄ där ämbetet på uppdrag av regeringen lägger fram förslag om en särskild studiegång till läkare för sjuksköterskor.

Jag anser att UHÄ:s förslag till särskild studiegång är väl avvägt. Jag förordar sålunda att en särskUd studiegång till läkare för sjuksköterskor anordnas fr, o. m. höstterminen 1977 i huvudsaklig överensstämmelse med UHÄ:s förslag. Den bör ha formen av en försöksverksamhet och förläggas tUl karolinska institutet. Antagningen till studiegången bör tUls vidare omfatta 30 studerande inom ramen för nuvarande antagnings­kapacitet och ske varje hösttermin. Jag ämnar senare föreslå regeringen

 

Prop. 1976/77: 59

277

 

60 00 B

.fl'ä

fl  O

cd

s

■o

00

B

'5, to

:0

O .£> 00

fl

g    Ä 3      o

cd

s

cd

B O

J2

•o

ed

O

-          -       60

:ea

> 

fl ■■<

 

O

 

m

4>

JD

 

 

•O

u

»C

 

> 

:0 0

Ul

o CQ

 

:0 Vi

u •o •o

D

E

D

o

•o

B

B      —       " 3       3      JS

 

128" •

24'

190

16'*

16"'

16"'

90

32"» 16"' 100

30

60       60'

64''      32'

30' 16'

32'

--- 360 —

32' 16'      16'

32'

■810-

30'

16'  16'

60 16 80'

168 30'

16'

96'

16' 120

60'   16' 16'

--- 750-

16'   16' 16'

60 96'

102

32'

32' 40' 60

30

30'   16'

30' 16'

■465-16'

340 terminskurser*

16" 16'

96'* 16"'

16'

16'

*          Avser Lund

' Avser Malmö

•          Varav 32 i Lund och 96 i Malmö
' Inlag var tredje termin.

' Avser samtUga årskurser

att uppdra åt UHÄ att fastställa erforderliga bestämmelser om urval bland behöriga sökande. I likhet med UHÄ anser jag att resurser för studievägledning är en viktig föralsättning för att studiegången skaU kunna genomföras. Jag har vid min beräkning av medel för allmän för­stärkning av studie- och yrkesorienteringsverksamheten beaktat detla. För budgetåret 1977/78 innebär UHÄ:s förslag inga ytteriigare resurs­krav. För tiden härefter kommer enligt UHÄ vissa ytterligare medel att behöva stäUas till förfogande. För egen del anser jag att kostnaderna för den särskilda studiegången bör kunna bestridas inom ramen för befint­Uga resurser.

Jag är inte beredd att biträda förslaget om att de studerande i den särskilda studiegången bör få del av det särskilda vuxenutbildningsstödel.

Genom regeringens beslut den 9 december 1976 har vid akademiska sjukhuset i Uppsala inrättats en socialmedicinsk avdelning den 1 januari 1977, Regeringen har vidare föreskrivit att professuren i socialmedicin vid universitetet fr, o, m, samma dag skaU vara förenad med tjänst som överläkare vid sjukhuset. Jag har vid min medelsberäkning av föreva­rande anslag och anslaget Medicinska fakulteterna beaktat att omorgani-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   278

sationen av den socialmedicinska verksamheten i Uppsala bl. a. innebär att medel motsvarande en extra tjänst som lärare i socialmedicin vid universitetet dras in.

Jag vill i detla sammanhang erinra om alt statsrådet Troedsson vid sin anmälan i prop, 1976/77: 100, bU, 8 av anslaget Akademiska sjuk­huset i Uppsala: Avlöningar tiU läkare beräknat medel bl, a, för en tjänsl som biträdande överläkare i socialmedicin.

Vid min medelsberäkning har jag vidare beaktat, dels ändring i kost­nadsfördelningen mellan staten och Slockholms läns landstingskommun i fråga om tjänsterna som klinisk amanuens vid karolinska institutet, dels vissa merkostnader vid tjänster som klinisk amanuens vid univer­sitetet i Linköping.

Jag har därutöver beräknat 200 000 kr, som en allmän förstärkning av basresurserna för läkarutbildningen vid universiteten i Linköping och Umeå.

Enligl beslut av regeringen har den 1 juli 1976 vid universitetet i Umeå inrättats en ordinarie tjänst som universitetslektor i medicinsk och fysiologisk kemi.

Tandläkarlinjen

För lärartjänster m. m. för den av statsmakterna år 1970 (prop, 1970: 122, SU 1970: 135, rskr 1970:309) beslutade utbyggnaden av den odontologiska utbildnings- och forskningsorganisationen vid karolinska institutet, enheten i Huddinge, har jag beräknat medel motsvarande en helårskostnad av 2 430 000 kr. Härav redovisas 413 000 kr. under an­slaget Odontologiska fakulleterna. Jag avser att i annat sammanhang efter förslag från UHÄ återkomma lill regeringen med förslag om lärar­tjänster m, m, som inom ramen för de nu beräknade medlen bör in­rättas vid karolinska institutet budgetåret 1977/78, Antalet tandläkarstu­derande vid institutet har härmed uppnått full volym.

UKÄ anser det ytterst angeläget att den principbeslutade omorgani­sationen (prop. 1975: 1 bU. 10, UbU 1975: 9, rskr 1975: 92) av den kli­niska verksamhet som bedrivs i anslutning tiU odontologisk utbildning och forskning vid universitetet i Lund genomförs den 1 juli 1977. I nämnda principbeslut har för genomförande av omorganisationen förut­satts, dels att utbildnmgens kvalitet skall hållas på oförändrad nivå, dels att den landvård som enligt avtal med Malmö kommun åvilar universi­tetet inte skall reduceras, dels ock att omorganisationen inte skall för­anleda krav på ökad medelsanvisning,

I likhet med UKÄ anser jag att omorganisationen bör komma till stånd den 1 juli 1977, Jag räknar med att omorganisationen kan genom­föras inom ramen för de medel jag tar upp under förevarande anslag och anslaget Odontologiska fakulteterna. Jag beräknar härvid under

 

Prop. 1976/77: 59                                                   279

dessa båda anslag vissa medel som innevarande budgelår anvisas under anslaget Odonlologiska fakulteterna m. m.: Vissa tandvårdskoslnader.

Vid min medelsberäkning har jag beaktat atl tjänsterna som profes­sor och biträdande professor i kliniska ämnen i samband med omorga­nisationen skall förenas med uppdrag som övertandläkare.

Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag beträffande lärartjänster m, m, som inom ramen för de beräk­nade medlen bör inrättas vid universitetet i Lund budgetåret 1977/78,

Jag vill i detla sammanhang erinra om all betänkandet (Ds S 1975: 14) Tandläkarnas ulbildning, avgivet av 1971 års utredning rörande tandläkarnas specialistutbildning m, m,, f, n, bereds inom regeringskan­sliet. Utredningen har föreslagil bl, a, en omläggning av hela tandläkar­utbildningen och en förkortning av denna med en termin. Vidare bör enligl ulredningen efter tandläkarexamen införas en ettårig allmäntjänst­göring i folktandvården före legitimation som tandläkare.

Utbildning i psykoterapi

I likhet med UKÄ anser jag atl en ulbildning i psykoterapi är ange­lägen. Jag anser även all det av UKÄ redovisade förslagel i stort sett bör vara vägledande vid beslut om sådan utbildning. Jag är dock inte beredd att nu la ställning till införande av utbildningen. Enligt min me­ning bör sålunda uppläggningen av steg 2, förläggningen av utbildning­en till orter och institutioner saml vissa övriga frågor som las upp av ulredningen och UHÄ ytterligare utredas och övervägas. Enligt vad jag har erfarit bereds dessa frågor f, n, inom UHÄ, Jag räknar sålunda med atl UHÄ i sitt förslag till anslagsframställning för budgetåret 1978/79 redovisar ett sådant beslutsunderlag atl riksdagen kan föreläggas förslag om utbildning i psykoterapi fr, o, m, höstterminen 1978, Jag har be­träffande den föreslagna utbildningen samrått med chefen för social­departemenlet samt statsrådet Troedsson,

Jag går nu över lill de vårdutbildningar vilkas införande i högskolan jag tidigare har behandlat under avsnittet Vissa ulbildningar. Jag har där redovisat del arbete som en inom departementet särskild beredning, VARD -76, har utfört, Detla arbele tillsammans med de regionala orga­nisationskommittéernas förslag har legal till grund för mina förslag i del följande, Mina ställningstaganden till dimensionering av förevarande vårdutbUdningar framgår av den i det föregående redovisade tabellen,

I jämförelse med innevarande budgetår föreslås en ökning av antalet intagningsplatser i hörselvårdsassistentutbildningen (-j- 16), arbetslera-peututbildningen (-f- 14), sjuksköterskeutbildningen (grund- och vidare­utbUdning -f- ca 1 350) och tandhygienislutbildningen (-1- 32), För ut­bUdning inom social service har jag beräknat en ökning av intagnings­kapaciteten med ca 20 %,

 

Prop. 1976/77: 59                                                   280

Med undantag av arbetsterapeut- och sjukgymnastutbildningarna an­ordnas f, n, gymnasieskolans vårdutbildningar mestadels i klasser med 16 elever. Med hänsyn lill del behov av vårdpersonal som föreligger är del enligl min mening angelägel alt tillgängliga resurser utnyttjas ef­fektivt, Detla kan ske bl, a, genom en övergång till studerandegrupper med 30 elever. Jag vill för egen del stryka under viklen av en sådan ut­veckling. Jag har, som jag tidigare har nämnt, beräknat medel för de vårdutbildningar som tillhör kommunal högskoleutbildning under an­slaget Bidrag till kommunal högskoleutbildning. Jag har därvid utgått från nu gällande förhållanden i vad avser sluderandegmppernas storlek om ej annat anges i det följande. Inför nästa budgetår har jag inte be­aktat de besparingar som kan uppstå genom samläsning mellan olika utbildningar eller årskurser bortsett från sjukgymnastutbildningen i Gö­teborg, Det bör ankomma på regionslyrelsen alt inom regionen fördela antalet antagningsplatser för sjukskölerskeutbildningen på orter. Region­styrelsen bör också ha möjlighet alt för denna ulbildning under pågåen­de läsår göra omfördelningar mellan orter av antagningstal inom ramen för oförändrat antal studerandegrupper om del visar sig att den tidigare fördelningen av dessa har lett lill alt viss utbildning inte har kommit till stånd. Inför läsåret 1977/78 är det emellertid av tidsskäl nödvändigt att fördelningen av antagningsplatser på orter görs centralt. Jag avser att senare föreslå regeringen att uppdra åt SÖ och UHÄ alt göra en sådan fördelning.

I övrigt vill jag hänvisa till vad jag har anfört beträffande bidrag rö­rande kommunal högskoleutbildning.

Jag övergår nu tUl alt närmare redovisa mina ställningstaganden för vissa berörda linjer.

A rbetslerapeullinjen

I den av VARD-76 föreslagna arbelsterapeututbildningen har en viss omfördelning av utbildningens innehåll skett. Vidare bygger förslaget på en ökad resurstilldelning. Mot denna bakgrund har jag vid min medels­beräkning utgått ifrån att utbildningen fr. o, m, nästa budgetår anordnas i studerandegrupper om 30 elever.

Innevarande budgetår har skolöverstyrelsen medgivit inrättande av arbetsterapeututbildning motsvarande 466 intagningsplatser. Härav har endast 339 platser utnyttjats. Jag vill erinra om vikten av alt de utbildningsplatser tas i anspråk för vilka riksdagen ställt medel till för­fogande. För budgetåret 1977/78 förordar jag att antalet platser ulökas tiU 480. En viss omfördelning på orter av antalet intagningsplatser be­tingas av övergång till studerandegrupper om 30 elever.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   281

Sjukgymnastlinjen

Vid min beräkning av medelsbehovet för sjukgymnastutbildningen i Göteborg har jag utgått från en oförändrad intagning dvs, 48 elever per termin. Jag har beaktat de besparingar som kan göras genom en fort­satt samordning av undervisningen.

För övrig sjukgymnastutbildning förutsätts ulbildningen ske i stude­randegrupp om 30 elever.

Sjuksköterskelinjen

I prop. 1968: 66 angående vidareutbildning av sjuksköterskor (SU 1968: 108, rskr 1968: 259) framhöll föredraganden nödvändigheten av alt huvudmännens utbildningsplanering samordnas med och även i vissa delar underordnas en lotalplanering på riksplanet grundad på uppgifter om de samlade behoven och resurserna. Denna riksplanering som har ett direki samband med sjukvårdshuvudmännens ansvar för sjukvården enligt sjukvårdslagen borde enligl föredraganden ske i samverkan mel­lan huvudmännen samt SÖ, socialstyrelsen och universitetskanslersämbe­tet. Jag anser det angeläget att denna riksplanering behålls i den nya högskolan, både för grundutbUdningen och vidareutbildningen av sjuk­sköterskor.

För nästa budgetår räknar jag med 970 terminskurser i grundutbild­ningen vilkel motsvarar ca 3 800 inlagningsplatser. Platserna bör för­delas på högskoleregionerna i huvudsakUg överensstämmelse med vad jag har förordat.

Jag vUl i detla sammanhang även nämna den till sektorn knutna påbyggnadslinjen, vidareutbildningen av sjuksköterskor.

Enligt beslut av 1968 års riksdag (prop. 1968: 66, SU 1968: 108, rskr 1968: 259) har riktlinjer för dimensioneringen av vidareutbildning av sjuksköterskor fastlagts. Riksdagen fann vid sin behandling av denna fråga 1973 (prop. 1973: 1 bU, 10, UbU 1973: 5, rskr 1973: 72) ingen an­ledning att ändra riktlinjerna. Med utgångspunkt i dessa riktlinjer har nu balans uppnåtts mellan antalet grandutbildade och vidareutbUdade sjuksköterskor.

Det bör för riksdagen åter anmälas att det antal terminskurser inom vidareutbildningen som riksdagen beslutat om inte har kunnat komma till stånd. De av VARD-76 framlagda förslagen tiU utbildning på detta område bör enligt min mening kunna leda till ett bättre utnyttjande av befintliga resurser avseende bl. a. lärare och praktikplatser.

För vidareutbildning av sjuksköterskor beräknar jag under budget­året 1977/78 medel för 340 terminskurser. Inom ramen för den av mig föreslagna vidareutbildningskapaciteten bör även rymmas den komplet­terande teoretiska utbUdningen för skolsköterskor.

 

Prop. 1976/77: 59                                                                 282

Tandhygienisllinjen

SÖ har den 23 september 1976 lill regeringen inkommit med en skri­velse angående anordnande av tandhygienistulbildning i Göteborg,

Enligt socialstyrelsens beräkningar föreligger ell stort behov av tand­hygienister. Mot denna bakgrund beräknar jag statsbidrag till nyinrät­tad tandhygienistutbildning med 16 platser i Göteborg samt ytterligare 8 platser i Umeå.

Jag har beräknat medel för en förstärkning av studie- och yrkesorien­teringen vid karolinska institutet (-1-45 000 kr.). Dessuiom har jag be­räknat medel för en viss ökad användning av datortid (-1-53 000 kr.),

I övrigt räknar jag under delta anslag inle med andra förändringar än sådana av automatisk natur. Med hänvisning lill sammanställningen beräknar jag anslaget till (194 691 000-1-6 338 000 = ) 201 029 000 kr. Jag hemstäUer atl regeringen föreslår riksdagen alt

till Utbildning för vårdyrken för budgetåret 1977/78 anvisa etl reservationsanslag av 201 029 000 kr,

4.2.7 Utbildning för undervisningsyrken 1911/18 Förslagi    328 727 000

Detla anslag avses för grundläggande utbUdning för undervisnings­yrken vid de statiiga högskoleenhetema inom utbUdningsdepartementets verksamhetsområde. Under anslaget beräknas medel för allmänna ut­bildningslinjer, för vissa kurser samt för studerande enligt äldre studie­ordning.

UtbUdning för vilken för budgetåret 1977/78 medel kommer att an­visas under detta anslag, anordnas innevarande budgetår på de orter som framgår av följande sammanställning.

' Innevarande budgetår anvisas för ifrågavarande ändamål medel under an­slagen Konstfackskolan, Bidrag till driften av gymnasieskolor. Humanistiska fakulteterna m.m.: Avlöningar till lärarpersonal. Humanistiska fakulteterna m.m,: Driftkostnader, Samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m.: Avlöningar till lärarpersonal, Samhällsvetenskapliga fakuUeterna m.m.: Driftkostnader, Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna m.m.: Avlöningar till lärarpersonal, Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna m.m,: Driftkostnader, Kostnader för datamaskintid. Extra utgifter vid universiteten m.m.. Lärarhögskolorna: Avlöningar till lärarpersonal m.m.. Lärarhögskolorna: Driftkostnader, För­skoleseminarierna: Avlöningar till lärarpersonal m.m., Förskoleseminarierna: Driftkostnader, Gymnastik- och idrottshögskolorna: Avlöningar till lärarper­sonal m m.. Gymnastik- och idrottshögskolorna: Driftkostnader, Seminarierna för huslig utbildning: Avlöningar till lärarpersonal m.m.. Seminarierna för huslig utbildning: Driftkostnader, Slöjdlärarseminariet: Avlöningar till lärar­personal m.m., Slöjdlärarseminariet: Driftkostnader, Statens institut för högre ulbildning av sjuksköterskor samt Särskilda lärarutbildningsåtgärder.

 

Prop. 1976/77: 59

283

 

u-i ed

1

!<; B :2 a a-o

Ti-C

>2

o

CTv

O

s

 

O 00

t-   o

!i

i

?; s

ve

 

E

t

 

 

ifi

 

60

fl

2

 

•§

M

 

1

Q

 

S-S

 

 

02

s

 

!Cd   ö

..

 

"J2-s

:ca .--

CA   O

N

 

 

t»

 

a> b?

m

 

1

M

 

v< v

r4

 

_S> 3

S

■*

 

11

!|

U "O

0(

 

li

O.M

ve

 

3 'm

trt

 

!M u

 

1 1

"  B

II

rB "

 

 

J5 0<

 

\M

3 V

 

 

S  t!

 

 

S u

 

"cC

B  E

 

'c

E E

äcd 0

 

 

5

 

> 

 .*;:;

 

cd

u -P

 

u

V]    Ln

 

3

> :«1

 

XK

vo

Ov

:0 E cd

o

Xl 4)

3

XI       cd I      I

2E3

fl   U   fl ed  o  cd

,i   ,i  Ul Sl'60

K bBO

i

.a

:0 X

H flS

 

T3  u, il

s-1

3lil

3 ,    J. mt;

•a -c     o "C 2

lil

.2U     o fe "

U<-S  &60

i i-É"


s

s s

0£•*r-Ti-

s §

 

Ov

 

 

.—1

oo

oo

?5

?p

 

00

00

 

 

 

 

s

SSSSO 3 o 20 22 00 r~< o     oo

§  ?;?;ss§s§sss5;  s°  5;

■o           S*        2

So     > m &< — ij M

B        cd  60,fl       B

cd    -3 B a    

■el;&:si,l.c

 

75 =rt 2 ö B j •« •= =5 J

4!£ as fl S-S!:£

S S " s

n n 'W CO

§•§«

gggsgsgggs

ä>S>.S>S>fl.

:0 :0 B :0 ;0 :cd

« :0 ;0 B :0 B ;0 !0 :0 B _              __


 

Prop. 1976/77: 59 Anslagsfördelning

284

 

Högskoleenhet

1976/77          Föredraganden

Beräicnad ändring 1977/78

 

Stockholms högskoleregion Högskolan för lärarutbildning Konstfackskolan (teckningslärar-

ulbildning) Musikhögskolan (musiklärar­utbildning)

Uppsala högskoleregion Universitetet i Uppsala Högskolan i Eskilstuna/Västerås Högskolan i Falun/Borlänge Högskolan i Gävle/Sandviken Högskolan i Örebro

Linköpings högskoleregion

Universitetet i Linköping Högskolan i Jönköping

LundjMalmö högskoleregion

Universitetet i Lund Högskolan i Kalmar Högskolan i Kristianstad Högskolan i Växjö

Göteborgs högskoleregion

Universitetet i Göteborg Högskolan i Borås Högskolan i Karlstad

Umeä högskoleregion Universitetet i Umeå Högskolan i Luleå Högskolan i Sundsvall/Härnösand

Ej fördelade medel HemspråkslärarutbildniDg Särskilda lärarutbildningsåtgärder

Utbildning av instruktörer för näringsliv och förvaltning

Stödåtgärder för handikappade studerande

Särskild ämnesutbildning i musik

Uppbördsmedel

Bidrag från Stockholms kommun m.m.

Nettoutgift

 

49 271 000

+

7 528 000

3 606 000

-

74 000

2 873 000

+

108 000

21 810 000 3 235 000

6   560 000
10 038 000

7   474 000

-1--f

-f -f

3 088 000 816 000

1 318 000
656 000

2 425 000

21 357 000 8 615 000

-1-+

2 397 000 1 095 000

31 610 000 8 210 000

7    822 000

8    773 000

+ -f -f

4 495 000

1049 000

111000

232 000

38 289 000

2 450 000

11 171000

-1-+ -l-

4 908 000 538 000 692 000

25 582 000 9 670 000 7 170 000

+ + +

2 036 000 515 000 528 000

---

+

3 732 000

876 000

-

276 000

800 000

H-

60 000

155 000

+

5000

5 373 000

+

1 260 000

292 790 000

-h36 536 000

599 000

 

of.

292 191 000

+36 536 000

 

Prop. 1976/77: 59

285

Förslag tUl anslagsframsläUning har avgivits av organisationskommit­tén för högre musikutbUdning, imiversitetskanslersämbetet, skolöversty­relsen samt styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna.

Ändringsförslagen innebär i korthet följande.

 

 

Linje/ändamål

Kostnad    Anmärkningar

 

budgetåret

 

1977/78

 

(tkr.)

1.    Pris-och löneomräkning

15 872

2.    Barnavårdslårararlinjen

 

2.1 Merkostnad för blockläggning

77

2,2 Pedagogisk-administrativa medel

33

3.    Fritidspedagoglinjen

 

3,1 Pedagogisk-administrativa medel

20

3,2 Tidigare ökad intagning

10 466

3,3 Ytterligare 180 intagningsplatser,

2 133

tvåårig utbildning

 

3.4 Ytterligare sex platser i lärarkurs

100

4.    Förskollärarlinjen

 

4.1 Pedagogisk-administrativa medel

550

4,2 Tidigare ökad intagning

19 289

4,3 Ytterligare två platser i lärarkurs

33

5,    Gymnasliklärarlinjen

 

Stockholm:

 

5,1 Förstärkning av basresurser

70

5,2 Lärarresurser i pedagogik

30

5,3 Bibliotekarie, 1/2-tjänst

45

5.4  Påbyggnadskurs i idrottsfysiologi
Örebro:

5.5  Tvåämnesutbildning

102

384

5.6 Utvärdering av tvåämnesutbildning

250

5,7 Befattningsutbildning

75

5,8 Förstärkning av basresurser

90

5.9 Påbyggnadskurs i specialgymnastik

102

6.    Handels- och kontorslärarlinjen

 

Ytterligare 72 platser

814

7.    Hushållslärarlinjen

 

7.1 Tidigare ökad intagning

250

7.2 Merkostnad för blockläggning

309

7,3 Pedagogisk-administrativa medel

33

7,4 Tvåämnesutbildning 24 platser

819

8.    Industri- och hantverkslärarlinjen

 

8.1 Ytterligare 48 platser

709

8.2 Flyglärarutbildning

150

9.    Lägsladielärarlinjen

 

9,1 Tidigare minskad intagning

-11 974

9,2 Merkostnad för finska studerande

36

10.   Mellansladielärarlinjen

 

10.1 Tidigare minskad intagning

-10 374

10.2 Merkostnad för finska studerande

16

10.3 Merkostnad för tillvalskurser vid

174

vissa lärarhögskolor

 

10,4 Vidareutbildning av lågstadielärare

350

till mellanstadielärare, metodikkurs

 

24 platser

 

10,5 Vidareutbildning av mellanstadie-

45

lärare till ämneslärare

 

10.6 Tillvalskurs i finska för låg- och

31

mellanstadielärare

 

10.7 TiUvalskurs i samiska

30

10.8 Förberedande kurs i svenska för

40

finska studerande

 

 

Prop. 1976/77: 59

286

 

Linje/ändamål

Kostnad budgetåret 1977/78 (tkr.)

Anmärkningar

11,    Musiklärarlinjen

 

 

11.1 Tidigare ökad intagning SÄMUS

516

 

11.2 Särskild musiklärarutbildning 48

580

 

platser

 

 

11.3 Särskild SÄMUS-utbUdning 24

544

 

platser

 

 

12.   Slöjdlärarlinjen

 

 

Tvåämnesutbildning—befattnings-

 

 

utbildning

232

 

13.    Teckningslärarlinjen

 

 

13.1 Tidigare ökad intagning

314

 

13.2 Ytteriigare 24 platser i Umeå

314

 

14.    Textillärarlinjen

 

 

14.1 ökning i årskurs 2

273

 

14.2 Merkostnad för blockläggning

80

 

14.3 Pedagogisk-administrativa medel

33

 

14.4 Särskild kurs för vissa vävlärare 30

164

 

platser

 

 

15.    Vårdlärarlinjen

 

 

15.1 Omläggning av utbUdningen

423

 

15.2 Tidigare ökad intagning

212

 

15.3 Ytterliggare en kurs treterminsutbildning

 

för sjuksköterskor

425

 

15.4 Ytterligare en kurs treterminsutbild-

425

 

ning för andra vårdlärare än sjuk-

 

 

sköterskor

 

 

15.5 Ytterligare två 19-veckors lärarkurser

428

 

15.6 Minskning med tre 19-veckors äm-

-674

 

nesfördjupningskurser

 

 

15.7 ökat medelsbehov för distansunder-

200

 

visning i anatomi m.fl. ämnen

 

 

16.   Ämneslärarlinjen

 

 

16.1 Tidigare ökad intagning

334

 

16.2 Ökade kostnader för metodikkurs

63

 

inom vidareutbildning av mellan-

 

 

stadielärare till ämneslärare

 

 

16.3 Ökade kostnader för särskild meto-

57

 

disk fortbildningskurs

 

 

16,4 Utbildning av navigationslärare

194

 

16.5 Ytterligare 12 platser inom utbild-

171

 

ningen av lärare för jordbruk, träd-

 

 

gård och skogsbruk

 

 

17.    Speciallårarlinjen

 

 

17.1 Tidigare ökad intagning gren 1

3 645

 

17.2 Utbildning av lärare för särskolans

375

 

yrkesskola 24 platser

 

 

17.3 Fortbildningskurser om 18 veckor

-740

 

upphör

 

 

17.4 Yrkesvalskurs för lärare inom sär-

230

 

skolan 20 platser

 

 

18.   Ämnesteoretisk utbildning

 

 

18.1 Utbildning i svenska

225

Yrkande även under p. 4.2.8 (-f 225 tkr.)

18.2 Tjänst som universitetslektor i

55

Yrkande även under

nederländska

 

p. 4.2.8 (-f 55 tkr.)

19.    Gemensaml för linjerna

 

 

19.1 Resurser för datorservice

70

 

19.2 Allmän förstärkning av basresurser

126

 

19.3 Särskilt stöd till universitetet i Umeå

47

 

19.4 Kostnader för bibUolekel vid univer-

10

P. 4.2.21

sitetet i Linköping

40 440

 

 

Prop. 1976/77: 59                                                   287

Skolöverstyrelsen har i skrivelser den 23 oktober 1975 och den 17 januari 1977 redovisat prognoser avseende personal- och utbildnings­behov inom barnavårdens område åren 1975—1990.

Lärarkandidater, lärare och personal vid förskoleseminariet i Slock­holm har inkommit med en skrivelse rörande lokaliserings- och dimen­sioneringsfrågan för förskoUärarulbildningen i Slockholm.

BarnslugefÖreningen i Botkyrka och Barnstugeaktionen i Vårby gård har inkommit med en skrivelse angående förläggning av förskollärar-ulbildning lill Filtja eller lill någon av de södra förorlskommunerna.

Lärarföreningen vid lärarhögskolan i Växjö har inkommit med en skrivelse rörande ökat antal platser inom lågstadielärarutbildningen,

Länskommillén för högskolefrågor i Kristianstads län har inkommit med en skrivelse om samlokaliseringen av förskollärär- och lågstadie-lärarutbildningarna i Kristianstad.

Svenska facklärarförbundet har i en skrivelse till regeringen anhållit atl behörighelsutbildning för leckningslärare anordnas under läsåret 1977/78 samt alt garantier skapas för lärarnas anställningstrygghet vid teckningslärarinstitutet i Stockholm innan en ulvidgning sker av intag­ningskapacitelen vid teckningslärarulbUdningen i Umeå.

Organisationskommittén för Lund/Malmö högskoleregion har den 6 december 1976 inkommit med en skrivelse angående anordnande av praktisk-pedagogisk ulbildning för vårdlärare i Malmö.

Föredraganden

Jag hänvisar inledningsvis till vad chefen för utbildningsdepartemen­tet har anfört i det föregående om för högskolan gemensamma frågor.

Mina ställningstaganden belräffande dimensionering och lokalisering av linjer inom sektorn för utbildning för undervisningsyrken framgår av labeU i det följande (s. 288).

Enligt riksdagsbeslut våren 1975 (prop. 1975: 24, UbU 1975: 14, rskr 1975: 159) skaU fr. o. m. budgetåret 1977/78 anordnas försöksutbUdning av lärare i gymnastik resp. hemkunskap, koslkunskap, bostads/miljö­kunskap och konsumentkunskap jämte annal ämne. Försöksverksam­heten i gymnastik skall förläggas till gymnastiklärarlinjen i Örebro och i kostkunskap saml miljö- och konsumenlkunskap till hushållslärarlinjen i Umeå, Studierna i det andra ämnet saml den praktisk-pedagogiska utbildningen skall äga rum inom ämneslärarlinjen. Sedan år 1971 pågår också i provisorisk form utbildning av lärare i musik och annat ämne. Jag vUl i detta sammanhang stryka under att del är angeläget att kom­munerna inrättar tjänster i de ämneskombinationer som försöksutbild­ningarna syftar till samt i musik och annat ämne.

Skolöverstyrelsen (SÖ) har inkommit med förslag till blockläggning av ämnen vid barnavårdslärar-, hushållslärar- och lextillärarlinjerna. En sådan blockläggning kommer att kunna ske inom ramen för det

 

Prop. 1976/77: 59

288

 

■v

B 3 CO ,

 

OJ

 

m

o.

Cd

tN

M

'G

 

E

c

 

•é

TU

 

k.

CQ

 

•ed

C

 

> 

tg

 

H S2

 

-Teck ning! lärar

 

Studie-och yrkes-orien-

 

•ä~'

is" 2

i/i2

 

 

 

60T3 ed

3å

 

o

00

§    2

00 oo 00 TT- ■*

s

r-J

p

3

CN

sg

oo fS oo ■* P- Tj-

s

•* s

M

.,

 

"O

 

:0 "0 =

Ii

J to

j a ,2 . a-i >

> *i cd — edj; Ö oo

.52

«d -o  o  B ,£) m2  U  y  3

S-2  S.ed°?-  i

 « M j._ B-;.c 6o-S5ts-gS;S

g ga-a o g &

•s, 2° "* JS!«- in

■B > > > o> ,«-gcded>-t;g

 

O S'S2

60 ■O

s

XI

B   «   B

gi-6 .. K-a ö.S.as

 

8

 

ii 2

.   1   cd _:

,i<  u o

Un-r aoo

Ull

o       O       OOOOQOOOÖOOOVOO       OO oo      r      Tj-oo  OO  00-r >n O 00 00 OV-.      oo r5

f) vo ov

s

I        cd

seI

S oJ2     

11

fl      JJ

i

ttt

— u -

iS5

B

;o

B o  00

ä B

s °

BB ed — ed

PU

K jjK>

""■.:0 u,

 

Is

.-o  B

■■o .-o .-o  B :0 :0  B .'O

Rättat: Ämneslärarlinjen, har varit Uppsala 160, Lund 197, skall vara Upp­sala 140, Lund 172.

■OiS Cd .cd

E-!

"es B.

lllil

.5,i-g,a°.fe

31|ii£il

fl a>

iS.-  3._

■2 T) T3  S ,  i; - -

■? S E S O

■*ri N

•si ii

>■ > > u,

2S2S

 

Prop. 1976/77: 59                                                   289

arbele som ankommer på högskolemyndigheterna.

Universitelskanslerämbelet (UKÄ) har i sitt förslag till anslagsfram­ställning för budgelårel 1977/78 föreslagit alt ämnesområdet neder­ländska förstärks genom alt medel anvisas under della anslag liksom under anslagen UtbUdning för kultur- och informationsyrken samt Hu­manistiska fakulteterna. UKÄ föreslår alt en ordinarie tjänst som uni­versitetslektor i nederländska inrättas vid universitetet i Stockholm. Även jag anser att en sådan förstärkning är angelägen och beräknar under förevarande anslag medel för del av kostnaderna för tjänst som universitetslektor i nederländska (-f-55 000 kr.).

Under förevarande anslag föreslår jag vidare att vissa medel får dis­poneras av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), nämligen 600 000 kr. för särskilda lärarutbildningsålgärder, 860 000 kr. för utbildning av instruktörer för näringsliv och förvallning samt 160 000 kr. för stöd­åtgärder för handikappade studerande inom lärarutbildningen.

Jag avser att föreslå regeringen att i särskild proposition framlägga förslag vid 1976/77 års riksmöte angående utbildning av förskollärare och fritidspedagoger m, m. Förslagen grundar sig på 1968 års barn-slugeutrednmgs (S 1969: 31) betänkande (SOU 1975: 67) Utbildning i samspel, I samband härmed kommer jag även att behandla utbUdningen av hemspråkslärare, för vilken jag har beräknat medel under föreva­rande anslag (-1-3 732 000 kr.).

Chefen för utbildningsdepartementet har i det föregående berört de förslag som organisationskommittén (U 1970: 60) för högre musikut­bildning (OMUS) har lagt fram.

Genom beslut den 23 juni 1976 uppdrog regeringen åt SÖ att i sam­band med anslagsframställningar för budgetåret 1977/78 inkomma med de förslag tUl förändringar av den pedagogisk-administrativa ledningen av lärarhögskolomas försöks- och demonstrationsverk­samhet (FoD-verksamhet) jämte de eventueUa ytterUgare föränd­ringar av nämnda verksamhet, som kunde föranledas av riksdagens be­slut om lärarutbildningens dimensionering och lokalisering (prop, 1975/ 76: 89, UbU 1975/76: 26, rskr 1975/76: 268),

UHÄ har efter samråd med SÖ i skrivelse den 22 oktober 1976 lagt fram vissa förslag rörande FoD-verksamheten i läramtbUdningen, I skrivelsen skisseras den enligt UHÄ önskvärda framtida utvecklingen av FoD-verksamheten, men i awaktan på förslag från främst 1974 års lärarutbildningsutredning (U 1974: 04) och utredningen (U 1972: 06) om skolan, staten och kommunerna begränsas de konkreta förslagen till vissa åtgärder som bör vidtas budgetåret 1977/78,

Förslagen bör enligt min mening beredas ytterligare inom utbild­ningsdepartementet samt bli föremål för remissbehandling. I awaktan härpå bör FoD-verksamheten t. v, under budgetåret 1977/78 bedrivas i stort sett i samma former som hittUls. Redan för nästa budgetår bör

19   Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 59

 

Prop. 1976/77: 59                                                   290

dock vissa justeringar kunna göras i samband med övergången till den nya högskoleorganisationen. Jag avser att återkomma lill regeringen i denna fråga.

Genom riksdagens beslut år 1969 (prop. 1969: 52, SU 1969: 112, rskr 1969:290) kom utbildning av folkhögskollärare tiU stånd vid lärarhögskolan i Linköping fr. o, m, vårterminen 1970, Ut­bildningen utgör en gren av ämneslärarlinjen. Folkhögskoleutredningen (U 1972: 08) har i skrivelse den 11 november 1976 föreslagU att utbild­ningen för folkhögskollärare skall utgöra en allmän utbildningslinje om 40 poäng, benämnd folkbildningslinjen, med praktisk-pedagogisk ulbild­ning i den nya högskoleorganisationen,

Ulredningen framhåller bl, a, alt de ämneslärarlinjer som nu föreslås inrättade utgörs av en fyraårig studiegång, i vilken såväl ämnesstudier som praktisk-pedagogisk utbildning ingår. Utbildningen vid folkhögskol­lärargrenen är emellertid inle begränsad till en ämnesgrupp, varför en anknytning till endast en av de föreslagna ämneslärarlinjerna skulle ge en alltför smal inriktning. Utredningen betonar också att det är ange­läget atl personer som är verksamma inom folkhögskola och folkbild­ning har en bred erfarenhet av studier och arbetsliv. Det är därför en­ligt utredningen inte tillfredsställande att den normala vägen för blivan­de folkhögskollärare bhr en fyraårig ämneslärarlinje. Även de särskUda antagningsbestämmelser som gäller för folkhögskollärargrenen, inne­bärande att sökande kan antas med hänsyn till arbele i folkbildning och folkrörelser, talar enligt utredningen för att folkhögskollärarutbildning-en bör utgöra en egen linje. Utredningen vill vidare understryka ange­lägenheten av att en sådan linje får en egen linjenämnd för att i till­räcklig uisträckning tUlgodose folkbildningsintressena,

SÖ har i yttrande den 13 december 1976 tiUslyrkt folkhögskoleul­redningens förslag. Folkbildningsförbundet har i skrivelse framfört lik­nande synpunkter.

Även jag finner fördelar med atl inrätta en allmän utbildningslinje för utbildning av folkhögskollärare. Eftersom ämneslärarlinjerna fr. o, m, den 1 juli 1977 föreslås omfatta både ämnesteoretisk och praktisk-pedagogisk utbUdning möter det organisatoriska svårigheter att inordna den praktisk-pedagogiska utbildningen av folkhögskollärare i en sådan organisation. Även utbUdningens innehåll och anknytningen till folkbildnings- och folkrörelseverksamheten talar enligt mui mening för att utbildningen bör anordnas vid en egen Imje. Utbildningen bör dock som hittUls främst syfta till verksamhet som lärare vid folkhög­skola m. m., varför linjen enligt min mening bör kallas folkhögskol-lärarlinjen.

Utbildningen ger i dag behörighet även tUl tjänst inom skolväsendet. I den mån utbildningens innehåll kommer att förändras får senare övervägas om någon förändring i fråga om behörigheten är erforderlig.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   291

Jag föreslår således att en allmän utbildningslinje inrättas för ut­bildning av folkhögskollärare, Antagningskapacitelen bör även nästa budgetår utgöra 60 platser och utbildningen bör som hittills förläggas till Linköping,

Jag övergår så till att behandla de olika linjerna inom sektorn,

Barnavårdslärarlinjen

Kapaciteten på barnavårdslärarlinjen bör vara oförändrad under budgetåret 1977/78. Utbildningen av barnavårdslärare kommer alt be­röras i den särskilda proposition om utbildning av förskollärare och fritidspedagoger m. m. som jag avser att föreslå regeringen atl avge lill riksdagen vid 1976/77 års riksmöte.

Fritidspedagoglinjen

Innevarande budgelår startar fritidspedagogutbildning vid lärarhög­skolor och förskoleseminarier med sammanlagt ca 980 platser. Denna satsning innebär en kostnadsökning budgetåret 1977/78 för högre ter­minskurser (-1-10 466 000). TiU den 50-veckorsutbUdning för sökande med lång erfarenhet av och/eller annan utbildning för arbete bland barn och ungdomar som anordnas innevarande budgetår har inte an­mält sig tUlräckligt antal sökande. Platser har därför överförts till den tvååriga UtbUdningen. Beroende på det ringa intresset för sådan 50-veckors utbildning bör denna inte anordnas inom högskolan budgetåret 1977/78.

I anslutning tUl den kraftiga utbyggnaden av fritidspedagogutbild-ningen beräknas ungefär 60 fritidspedagoger genomgå 18-veckors kurs för fritidspedagoger som tjänstgör eller avser alt tjänstgöra i frilids-pedagogutbUdning, På grund av den automatiska ökningen av antalet studerande vid fritidspedagoglinjen bör en sådan 18-veckorskurs an­ordnas även nästa budgetår. Jag har under förevarande anslag beräknat medel för en sådan kurs med 18 deltagare.

Förskollärarlinjen

FörskollärarutbUdningen vid förskoleseminarier och lärarhögskolor omfattar innevarande budgetår ungefär 4 230 intagningsplatser, varav ökningen från föregående budgetår utgör ca 1 250 platser. För budget­året 1977/78 medför den tidigare ökade intagningen en kostnadsökning med drygt 19 milj, kr.

Enligt den överenskommelse som träffades hösten 1975 mellan re­geringen och Svenska kommunförbundet skall under perioden 1976— 1980 tillkomma ca 100 000 platser i daghem. Kommunernas planer, som har redovisats hösten 1976, tyder på att en stor utökning har ägt rum under periodens första år. Framför allt i storstadsområdena har bamomsorgen under år 1976 byggts ut kraftigt. Enligt de prognoser

 

Prop. 1976/77: 59                                                   292

för personalbehov och utbildningsbehov inom barnavårdens område som har redovisats av SÖ i januari 1977 bör förskollärarutbUdningen ulökas ytterligare. Jag har för budgelårel 1977/78 räknat medel för en ökning av utbildningen med ca 300 inlagningsplatser (-1-2 250 000 kr,). Denna ökning bör i huvudsak förläggas till Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna, Vid den lokala fördelningen av platser har jag vägt in behovet av utbUdning i södra Storstockholm, Jag förutsätter alt be­fintiiga resurser för förskollärarutbildning i Södertälje utnyttjas i detta sammanhang. Jag har vidare räknat medel för en ökning av antalet deltagare från 16 till 36 i ulbildningen av pedagogik/melodiklärare för förskollärarutbUdningen (-f 343 000 kr,). En sådan kurs bör förläggas till Stockholm och en till Malmö,

Chefen för utbildnmgsdepartementet har tidigare i avsnittet Hög­skolans indelning i enheter berört frågan om den organisatoriska ställ­ningen för förskollärarlinjen i Halmstad. Medel för denna utbUdning har jag för budgetåret 1977/78 beräknat under förevarande anslag, an­slagsposten Universitetet i Göteborg, Medlen bör emellertid disponeras av regionstyrelsen i Lund/Malmö högskoleregion.

Gymnasliklärarlinjen

Den av riksdagen beslutade försöksutbUdningen av lärare i gymna­stik och annat ämne i Örebro bör nästa budgelår omfatta ca 50 stude­rande. Till ettämnesutbildning vid gymnastiklärarlinjen bör anlas 50 studerande i Örebro och 125 studerande i Stockholm. FörsöksutbUd­ningen bör bedrivas i huvudsak i enlighet med förslag från styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna. Jag har beräknat medel för försöksutbildningen (-f-384 000 kr.) samt för befattningsutbildning för de lärare som skall delta i försöksverksamheten (-f 75 000 kr.).

Handels- och kontorslärarlinjen

Utbildningen bör enligt min mening utökas med 48 platser.

Hushållslärarlinjen

Kapaciteten på hushållslärarlinjen ökade budgetåret 1975/76 med 12 antagningsplatser. Det medför nästa budgetår en automatisk kost­nadsökning om 250 000 kr. Enligt riksdagens beslut våren 1975 skall fr, o, m. budgetåret 1977/78 anordnas försöksutbildning i Umeå av lärare i hemkunskap, kostkunskap, bostads/miljökunskap och konsu­mentkunskap i kombination med annat ämne. Jag har beräknat medel för 24 platser i sådan utbildning. I samband härmed bör antalet an­tagningsplatser vid hushållslärarlinjen i Umeå räknas upp med 12 platser (-1-400 000 kr.).

 

Prop. 1976/77: 59                                                   293

Industri- och hantverkslärarlinjen

På denna linje räknar jag med antagning av 264 studerande budget­året 1977/78, en ökning med 24 jämföri med innevarande budgelår, 1 övrigt har jag beräknat medel för flyginslruklörsutbildning, utbildning för instruktörer inom yrkesinriktad rehabilitering, arbetsprövning och arbelsträning samt för fortbildningskurs för lärare inom vissa yrkesinrik­tade ämnen för tjänstgöring i specialklass och särskola. Beträffande den sistnämnda kursen har SÖ föreslagil alt traktamentskostnaderna överförs till anslaget Ersättning till vissa lärarkandidater. Jag har emellertid be­räknat även dessa kostnader under förevarande anslag.

Lågstadielärarlinjen

Jag har beräknat medel i enlighet med SÖ:s förslag. Vidare biträder jag SÖ:s förslag om atl intagning tUl lågstadielärarulbildning skall för­delas på höst- och vårtermin med 24 platser på vardera terminen. Jag hänvisar här till vad utbildningsutskottet har anfört (UbU 1975/76: 26, rskr 1975/76: 268) beträffande alternativa anordningar för intagning med anledning av prop, 1975/76: 89 om lärarutbUdningens dimensione­ring och lokalisering m. m.

Mellanstadielärarlinjen

För att täcka merkostnaderna för finska studerande saml för all möj­liggöra mindre grupper i tillvalskurserna vid de nuvarande lärarhögsko­lor där endasl 24 studerande togs in höstterminen 1975 har jag beräk­nat särskilda medel. Vidareutbildningen av lågstadielärare till mellan­stadielärare bör enligt min mening anordnas budgetåret 1977/78 (-1-176 000 kr,).

Jag räknar med att tillvalskursen i samiska skall anordnas i enlighet med SÖ:s förslag, I delta sammanhang vill jag nämna atl frågan om lä­rarutbildning för det samiska undervisningsområdet kommer att behand­las i den särskilda proposition om insalser för samerna som chefen för utbildningsdepartementet senare kommer att föreslå regeringen atl före­lägga riksdagen vid 1976/77 års riksmöte.

Musiklärarlinjen

Musiklärarutbildning bedrivs dels i form av en reguljär fyraårig ut­bUdning vid musikhögskolorna i Stockholm, Göteborg och Malmö, dels som tvåämnesutbildning i provisorisk form av lärare i musik och annat ämne. Den särskilda ämnesutbildning i musik som ingår i tvåämnesut­bildningen anordnas i Göteborg och Malmö samt i Piteå i anslutning till musiklinjen vid Framnäs folkhögskola. För denna utbildning, som under nästa budgetår bör fortsätta som försöksverksamhet med särskilda bestämmelser beräknar jag medel under en särskild anslagspost. Den fyraåriga utbildningen omfattar innevarande budgetår 53 antagnings-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   294

platser och utbUdningen av lärare i musik och annat ämne 96 antagnings­platser.

Bristen på behöriga musiklärare är liksom föregående år mycket stor. Budgetåret 1976/77 har därför tvåämnesutbildningen utökats med 24 antagningsplatser i Piteå, Denna utökning medför nästa budgetår en automatisk kostnadsökning om 516 000 kr.

Bristen på musiklärare kan enligt min mening inte hävas enbart ge­nom insatser inom den reguljära utbildningen. Organisationskommittén (U 1970: 60) för högre musikutbildning (OMUS) och SÖ har i sina an­slagsframställningar föreslagil olika insatser av tillfällig natur för att mildra den akuta bristsituationen, OMUS föreslår att den särskilda äm­nesutbildningen i musik under en övergångstid ulökas med platser för speciella grupper av studerande som redan helt eller delvis har genom­gått lärarutbildning i det andra ämne som kan ingå i kombination med musik i en tvåämnesutbildning. Det kan gälla personer med behörighet tUl tjänst som omfattar annat ämne än musik eller personer som söker till den praktisk-pedagogiska delen av ämneslärarutbildningen men som inte kan beredas plats i sin ämneskombination.

SÖ har i sin anslagsframställning föreslagit en särskild utbUdning för lärare som undervisar i musik inom skolan men som saknar behörighet i ämnet. En sådan utbildning anordnas under läsåren 1970/71—1973/74 under ledning av lärarhögskolan i Kalmar. Den omfattade dels en som­markurs om fem veckor i musikhistoria, ensembleledning m. m., dels en företrädesvis praktisk-pedagogisk utbildning med veckoslutskurser, auskultationer m. m. Jag anser det angeläget att en ökad satsning på musiklärarutbildning genomförs i enlighet med förslagen. För nästa budgetår räknar jag därför medel för en tillfälUg utökning av den sär­skilda ämnesutbUdningen i musik i Göteborg och Malmö med samman­lagt 24 platser (-1-544 000 kr,). Den av SÖ föreslagna särskilda utbild­ningen av musiklärare bör vidare återupptas nästa budgetår (-1-580 000 kr.). Utbildningen bör förläggas till fem orter och omfatta högst 48 del­tagare. Den bör i princip ha samma uppläggning som tidigare omgångar.

OMUS har under de senaste åren haft särskilda medel att fördela för musikpedagogisk utvecklings- och försöksverksamhet som bl. a. har an­vänts för att utveckla och pröva nya utbildningsformer. Medel för detta ändamål har tagits upp under förevarande anslag.

De förslag som chefen för utbildningsdepartementet har lagt fram i det föregående rörande utbUdningarna inom kulturområdet i stockholms­regionen innebär att musiklärarutbUdningen under budgetåret 1977/78 kommer att fortgå under i stort sett oförändrade organisatoriska former vid musikhögskolan i Stockholm, Under anslaget Utbildning för kultur-och informationsyrken beräknas medel för en viss förstärkning vid mu­sikhögskolan. I övrigt räknar jag endast med automatiska kostnadsök­ningar för musiklärarutbildningen i Stockholm.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   295

Slöjdlärarlinjen

Med anledning av riksdagens beslut våren 1975 (prop, 1975:24, UbU 1975: 14, rskr 1975: 159) och regeringens uppdrag den 18 decem­ber 1975 har SÖ den 20 september 1976 avgivit förslag lill försöks-utbildning av lärare i slöjd — textilslöjd resp, trä- och metallslöjd — i kombination med engelska och matematik. Enligt förslaget bör ulbild­ningen påbörjas läsåret 1978/79. Förslaget har remissbehandlats. Jag avser att återkomma till SÖ:s förslag i samband med förslag om en sär­skild proposition om ulbildning av förskollärare och fritidspedagoger m. m. som jag tidigare har nämnt. 1 avvaktan på ställningstagande till förslaget har jag beräknat medel för vissa planeringsinsatser nästa bud­getår, (-1-70 000 kr,).

Studie- och yrkesorienleringslinjen

Medel beräknas för oförändrat antal intagningsplatser i enUghet med SÖ:s förslag.

Teckningslärarlinjen

Innevarande budgetår anordnas reguljär treårig teckningslärarulbild-ning dels vid teckningslärarinstitutet i Stockholm, dels vid lärarhögsko­lan i Umeå, Utbildningen omfattar 72 antagningsplatser i Stockholm och 24 i Umeå. Vidare anordnas vid teckningslärarinstitutet särskild utbild­ning av personer med erfarerdiet av undervisning som lärare i teckning, UtbUdningen som påbörjas budgetåret 1976/77 är tvåårig och omfattar 24 deltagare.

Genom det tidigare nämnda förslaget beträffande utbildningarna inom kulturområdet i stockholmsregionen kommer teckningslärarulbild­ningen även nästa budgetår att anordnas av teckningslärarinstitutet vid konstfackskolan i Slockholm, Chefen för utbildningsdepartementet har vidare anfört alt all utbildning vid konstfackskolan fr, o, m. nästa bud­getår bör betraktas som högskoleutbUdning med undanlag för den ett­åriga förberedande ulbildning, som krävs för tillträde till teckningslärar­institutet. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om att ge siatens förhandlingsnämnd i uppdrag att förhandla med Stockholms kommun om fortsatt bidrag till driftkostnaderna för denna del av konst­fackskolan. Regeringen bör inhämta riksdagens bemyndigande att ingå avtal med Stockholms kommun om ett sådant bidrag,

SÖ har i september 1976 redovisat prognoser över utbUdningsbehovet av lärare i teckning. Prognoserna lyder på att man med nuvarande an­tagning till teckningslärarutbildningen kommer att uppnå balans mellan behov och tillgång i mitten av 1980-talet. SÖ har i sin anslagsframställ­ning föreslagit att antagningskapaciteten i Umeå utökas med 24 platser, medan kapaciteten i Slockholm minskas med motsvarande antal platser.

Jag anser att SÖ:s prognoser tyder på att den nuvarande antagnings-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   296

kapaciteten är väl avvägd. Antalet antagningsplatser i Umeå är dock enligt min mening för litet för att ge en pedagogiskt och organisatoriskt väl fungerande ulbildning. Kapaciteten i Umeå bör därför ökas med 24 platser (-1-314 000 kr.). Samtidigt bör den förberedande utbildningen i Stockholm minskas med samma antal antagningsplatser fr. o. m. budget­året 1977/78 (-245 000 kr.). I likhet med SÖ anser jag att någon ytter­Ugare omgång av den särskilda utbUdningen av lärare i teckning inte bör anordnas. Kostnadema för den förberedande utbildningen vid konst­fackskolan bör beräknas under della anslag. Kostnadema bör minskas med det belopp som kan komma alt utgå i bidrag från Slockholms kom­mun.

Textillärarlinjen

Jag är f, n, inte beredd att tillstyrka den av SÖ föreslagna komplet­terande kursen för vissa vävlärare som saknar behörighet till lärartjänst i textilslöjd vid grundskolan.

I fråga om den av SÖ föreslagna försöksutbildningen av lärare i textil­slöjd resp. trä- och metallslöjd hänvisar jag till vad jag tidigare har sagt beträffande slöjdlärarlinjen.

VårdlärarUnjen

SÖ har i skrivelse den 3 maj 1974 tiU Kungl. Maj:t inkommit med förslag rörande utbildning av lärare för vårdområdet. Ikraftträdandet av den nya läramtbUdningen bör enligt SÖ ske i anslutning till genom­förandet av den nya högskolan.

Jag anser att SÖ:s förslag till vårdlärarutbildning är väl avvägt. Jag förordar sålunda att den grundläggande utbildningen för samtliga be­rörda lärarkategorier inom vårdområdet fr. o. m. budgetåret 1977/78 skall omfatta obligatorisk ämnesutbildning om 20 veckor samt praktisk-pedagogisk utbildning om 40 veckor. Medel för omläggningen har be­räknats i enUghet med vad SÖ föreslagit. Jag har ingen erinran mol Sö:s förslag rörande påbyggnadsutbildning i anatomi, fysiologi och me­dicinsk mikrobiologi, ej heller mot att sådan under nästa budgetår an­ordnas som distansundervisning i den omfattning som SÖ förordar.

Mot bakgmnd av de förändringar av högskolans vårdutbUdningar som har redovisats under anslaget Utbildning för vårdyrken är jag f, n, inte beredd att tiUstyrka Sö:s förslag om tjänster och ämneskombina­tioner, behörighetsvUlkor för innehav av lärartjänst, anställningsviUkor m, m. Jag viU på denna punkt erinra om vad chefen för utbildningsde­partementet i det föregående anfört om vissa långsiktiga problem rö­rande lärartjänster inom högskolan. Sö:s förslag bör övervägas i sam­band med övriga frågor av samma karaktär. SÖ har i en komplettering tUl sin anslagsframställning hemstäUt att utbildningen av vårdlärare ut­ökas med en intagningsklass treterminsutbUdning fr. o. m. läsåret 1977/

 

Prop. 1976/77: 59                                                   297

78, Av skrivelsen framgår atl vårdlärarnas Ijänstgöringsbenägenhet är låg. Endasl 54 % av den totala tjänstgöringsmöjligheten utnyttjas, UHÄ avser att närmare undersöka orsakerna härtill och återkomma till rege­ringen med förslag till åtgärder. Jag anser en sådan undersökning vara angelägen då — trots att vårdlärarutbildningen varje år tillför skolvä­sendet ca 400 nya vårdlärare — bristen på behöriga vårdlärare ökar.

För nästa budgelår beräknar jag 16 lärarkurser om tre terminer, dvs. en ökning med två kurser utöver vad som har föreslagits av SÖ. UHÄ bör få besluta om hur kurserna skall fördelas på utbildning för sjuk­sköterskor resp. andra kategorier. Tre av kurserna bör vara avsedda för nu verksamma obehöriga lärare som tjänstgör vid skolor som har sär­skilt stor brist på behöriga lärare.

Från vårterminen 1977 anordnas en extra lärarkurs i Örebro (prop, 1976/77: 25, UbU 1976/77: 9, rskr 1976/77: 73), Erfarenheterna av den­na decentralisering av vårdlärarutbildningen bör avvaktas innan ytter­ligare överväganden sker om alt förlägga vårdlärarulbildning till andra än nuvarande orter,

I övrigt räknar jag med alt det anlal kurser som SÖ har föreslagit kommer till stånd.

Ämneslärarlinjen

För förberedande praktisk-pedagogisk ulbildning, ettårig avslutande praktisk-pedagogisk ämneslärarutbildning, metodikkurs inom vidareut­bildningen av mellanstadielärare saml särskild metodisk fortbildnings­kurs har jag beräknat medel i enlighet med SÖ:s förslag, med undantag för vad jag tidigare har förordat beträffande inrättandet av en särskUd linje för utbildning av folkhögskollärare, I mina medelsberäkningar har under högskolan för lärarutbildning i Stockholm förts medel även för den ämnesteoretiska delen av utbildningen.

I prop. 1976/77: 25 med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1976/77 (UbU 1976/77: 9, rskr 1976/77: 73) har jag be­räknat medel för anordnande av en provisorisk ulbildning av lärare i nautiska ämnen för tolv deltagare med början vårterminen 1977, För den fortsatta utbildningen budgetåret 1977/78 har jag beräknat 194 000 kr. i enUghet med SÖ:s förslag.

Det bör i detta sammanhang anmälas för riksdagen att bestämmel­serna i 15 kap. 4 § skolförordningen (1971: 235) angående ordinarie tjänst som adjunkt i grundskolan har ändrats genom beslut den 25 no­vember 1976. Ändringen innebär i huvudsak att ämnet geografi nu kan ingå i tvåämnestjänst (jfr UbU 1976/77: 3). Det ankommer på SÖ och UHÄ att uppmärksamma de konsekvenser förändringen kan få för prognos- och antagningsarbetet.

Det bör vidare anmälas för riksdagen att regeringen genom beslut den 18 december 1975 uppdrog åt SÖ att undersöka hur många icke behö-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   298

riga lärare (adjunktsgruppen) som sedan en längre tid tjänstgör inom skolväsendel saml inkomma med förslag lill de ålgärder som SÖ finner befogade med anledning härav,

SÖ har den 2 december 1976 inkommit med en redovisning av upp­draget. En undersökning som SÖ genomfört visar, all av 243 obehöriga lärare inom den aktuella gruppen endast 28 hade innehaft förordnande på minst halv tjänst under 14 terminer eller mer. Vidare hade 97 lärare tjänstgjort minsl 7 terminer med minsl halv tjänstgöring.

SÖ erinrar om atl möjlighet finns för lärare, som saknar praktisk-pedagogisk utbildning men har lång erfarenhet av lärartjänstgöring, att efter ansökan och prövning erhålla behörighet. Sådana ansökningar om dispens prövas kontinuerUgt av SÖ. SÖ finner inte skäl att föreslå några ytterligare åtgärder beträffande dispensering från praktisk-pedagogisk utbildning och anser del inte heller vara befogat med några särskilda ålgärder för prioritering av vissa sökande vid antagning till den prak­tisk-pedagogiska utbildningen. Samråd har ägt rum med berörda perso­nalorganisationer, vilka ansluter sig till förslaget. Några ytterUgare åt­gärder anser inte heller jag erforderUga,

Speciallärarlinj en

Utbildningen på gren 1 utökades innevarande budgetår med ca 50 % till att omfatta 936 platser. Jag förordar, i likhel med SÖ, all denna kapacitet bibehåUs även nästa budgelår samt att den särskilda, decentra­liserade speciallärarutbildningen anordnas även budgetåret 1977/78 i samma ulslräckning och på samma orter som innevarande budgetår.

Beträffande utbildningen på gren 2 anför SÖ att eventuell omfördel­ning av utbildningsplatserna för resp, syn- och hörsellärare kan behöva vidtas när lärarsituationen är bättre känd, UHÄ bör bemyndigas att, inom ramen för oförändrad medelstilldelning, vid behov göra sådan omfördelning.

Jag räknar med att utbildningen på gren 3: 1 och 3: 2 samt fortbild­ningskurserna om tre veckor anordnas i samma omfattning som inne­varande budgetår i enlighet med SÖ:s förslag.

SÖ har vidare föreslagit alt kostnader för traktamenten till deltagare under utbildningstiden skall bestridas ur anslaget Ersättning till vissa lärarkandidater. Jag beräknar emellertid dessa kostnader under före­varande anslag budgelårel 1977/78.

Jag är inte beredd att tillstyrka den av SÖ föreslagna försöksutbild­ningen av lärare för undervisning av elever i särskolans yrkesskola. Där­emot finner jag det befogat atl anordna utbildning av yrkesvalslärare inom särskolan nästa budgetår. Medel har beräknats i enlighet med SÖ:s förslag för 20 utbildningsplatser.

Regeringen meddelade den 15 maj 1976 bestämmelser om åtgärder för övertalig personal vid lärarhögskolor. Genom dels ökning av stude-

 

Prop. 1976/77: 59                                                                 299

randeanlalel i vissa högskoleutbildningar, dels införandet av den nya högskolan bör bättre förutsättningar finnas alt bereda den anslällda per­sonalen fortsatt tjänstgöring.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till (292 191 0004-36 536 000 = ) 328 727 000 kr.

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att

1,  bemyndiga regeringen att ingå avtal med Stockholms kommun om kommunens bidrag till koslnaderna för förberedande teck­ningslärarutbildning vid konstfackskolan under budgetåret 1977/78,

2,  till Ulbildning för undervisningsyrken för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 328 727 000 kr.

4.2.8 Ulbildning för kultur- och informationsyrken 1977/78 Förslagi    120 115 000

Detta anslag avses för grundläggande utbUdning för kultur- och in­formationsyrken vid de StatUga högskoleenheterna inom utbildnings­departementets verksamhetsområde. Under anslaget beräknas medel dels för allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer samt för fort­bildning av journaUster, dels för studerande enligt äldre studieordning och studerande i utbildningar inom kulturområdet m, m, i Stockholm.

Sektorn för utbildning för kultur- och informationsyrken skall om­fatta allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinje enligt följande sammanställning. Utbildningslinjernas lokalisering redovisas i det föl­jande.

Utbildningslinje

Bibliotekarielinjen

Journalistlinjen

Kulturkommunikationslinjen

Kyrkomusikerlinjen

Musiklinjen

Religionsvetenskapliga linjen

Skådespelarlinjen

Tolklinjen

' Innevarande budgetår anvisas för ifrågavarande ändamål medel under an­slagen Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan. Konstfackskolan, Musikhögskolorna, Statens scenskolor, Dramatiska institutet. Humanistiska fakulteterna m.m,: Avlöningar till lärarpersonal. Humanistiska fakulteterna m.m.: Driftkostnader, Teologiska fakulteterna: Avlöningar till lärarpersonal, Teologiska fakulteterna: Driftkostnader, Grundläggande humanistisk, sam­hällsvetenskaplig och matematisk-naturvetenskaplig utbildning i Linköping, Bibliotekshögskolan: Utbildningskostnader, Bibliotekshögskolan: Undervis­ningsmateriel m.m,. Journalisthögskolorna, Fortbildning av journalister. Kost­nader för datamaskintid samt Extra utgifter vid universiteten m.m.

 

Prop. 1976/77: 59

300

Påbyggnadslinje Praktisk-leologisk utbildning

Dessuiom omfattar sektorn utbildningarna vid Dramatiska institutet Grafiska institutet och inslilulet för högre kommunikations- och

reklamulbildning Konstfackskolan (ej teckningslärarulbildningen) Konsthögskolan

Musikhögskolan i Stockholm (ej musiklärarutbUdningen) Statens dansskola Siatens musikdramatiska skola Statens scenskola i Slockholm Högskolan i Kalmar (fortbildning av journalister)

Anslagsfördelning

 

Högskoleenhet

1976/77

Föredraganden (föreslagen änd­ring 1977/78)

Utgifter

 

 

 

Stockholms högskoleregion

 

 

 

Universitetet i Stockholm

14 702 000

+

933 000

Dramatiska institutet

8 198 000

-hl 108 000

Grafiska institutet och

 

 

 

Institutet för högre kommuni-

 

 

 

kations- och reklamutbildning

1 072 000

+

423 000

Konstfackskolan

9 034 000

-H

579 000

Konsthögskolan

4 761000

+

452 000

Musikhögskolan i Stockholm

7 169 000

-\-

282 000

Statens dansskola

1912 000

-h

110000

Statens musikdramatiska skola

1 253 000

+

82 000

Statens scenskola i Stockholm

2 081000

-f

211000

Uppsala högskoleregion

 

 

 

Universitetet i Uppsala

12 896 000

-h

985 000

Högskolan i Örebro

1 671000

+

34 000

Linköpings högskoleregion

 

 

 

Universitetet i Linköping

1 702 000

-f-

39 000

LundjMalmö högskoleregion

 

 

 

Universitetet i Lund

15 753 000

-t-

662 000

Högskolan i Kalmar

1 045 000

-1-

410 000

Högskolan i Växjö

1410 000

—

56 000

Göteborgs högskoleregion

 

 

 

Universitetet i Göteborg

14 804 000

-t-1297 000

Högskolan i Borås

7 533 000

-1-

607 000

Högskolan i Karlstad

1 328 000

—

23 000

Umeä högskoleregion

 

 

 

Universitetet i Umeå

3 733 000

-f

168 000

 

112 057 000

-1-8 303 000

Uppbördsmedel

 

 

 

Avkastning från vissa fonder m.m.

745 000

—

500 000

Nettoutgift

111 312 000

-hS 803 000

Rättat tabell: Dramatiska institutet 1976/77 har varit 8 192 000, skall vara 8 198 000.

 

Prop. 1976/77: 59

301

Förslag till anslagsframställning har avgivits av universitetskanslers-ämbetet, styrelsen för fortbildning av journalister, skolöverstyrelsen, sty­relserna för journalisthögskoloma i Stockholm och Göteborg, styrelser­na för scenskoloma och dansskolan — över vilka yttrande avgivits av kulturrådet — styrelsen för dramatiska inslilulet, Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan samt organisationskommittén för högre musikutbUdnmg.

Ändringsförslagen innebär i korthet följande.

Linje/ändamål/högskoleenhet'

 

Kostnad budget­året 1977/78 (tkr.)

Anmärkningar

1.   Prisomräkning

 

2 041

 

2.   Löneomräkning

 

2 879

 

3.   Bibliolekarielinjen

 

 

 

Utbildning av praktikhandledare,

, HB

150

 

4.   Journalistlinjen

 

 

 

Tidningsteknisk utrustning, US, i

UG

240

 

5.    Gemensamt för kyrkomusiker-

 

 

 

och musiklinjen

 

 

 

5.1 Ökad administrativ och teknisk

 

 

Yrkande även under

personal m.m, UG,

 

361

p. 4.2.7 (UG-1-169

UL

 

355

tkr,, UL-fl 75 tkr.)

5.2 Inrättande av lärartjänster

 

 

 

i stället för timarvoderad UG,

 

35

 

undervisning, UL

 

70

 

5.3 Övriga förstärkningar, UG,

 

76

Yrkande även under

UL

 

125

p. 4.2.7 (UG-l-29 tkr..

6,    Musiklinjen

6,1 Utökad undervisningsmängd, UG,

UL

6.2 Ökat antal studerande, UG,

UL

7.      Religionsvelenskapliga linjen Allmän förstärkning, UU, UL

8.      Skådespelarlinjen

 

8.1   Ökad administrativ och teknisk UG, personal, UL

8.2   Allmän förstärkning, UG,

UL

9.  Tolklinjen

9.1   Minskad medelstilldelning m.h.t. avslutad försöksverksamhet

9.2   MedelstiUdelning enligt resurs­beräkningarna för försöksperioden

9.3 Allmän förstärkning
10.    Dramatiska institutet

10.1  Ökade resurser för grundutbildning

10.2  ökade resurser för fort- och vidareutbildning

122 118 86 86

400

154 142 107 107

-266

2 130

1 366

389 314

UL-f 60 tkr,, varav 28 tkr. engångsanslag). Därav engångs­anslag 72 tkr.

 

Prop. 1976/77: 59

302

 

Linje/ändamål/högskoleenhet'

Kostnad budget­året 1977/78 (tkr.)

Anmärkningar

10.3 ökade resurser för administration

133

 

och information m.m.

 

 

10.4 Fortbildning av lärare

60

 

10.5 Kompensation för uteblivet bidrag

500

En konsekvens av

från Svenska filminstitutet

 

förslag att Svenska filminstitutets bidrags­givning till drama­tiska institutet skall upphöra

11.    Konstfackskolan

 

 

11.1 Minskad antagning till den

-245

Minskningen är en

förberedande teckningslärar-

 

konsekvens av SÖ:s

utbildningen inom Fack VIII

 

förslag att minska antagningen till teckningslärarinsti­tutet med 24 stude­rande

11.2 Utbildning av dekormålare

20

 

vid teatrar

 

 

11.3 övriga förstärkningar

50

 

12.   Konsthögskolan

 

 

12.1 Halvtidstjänst som direktör

55

 

12.2 ökad administrativ personal

359

 

12.3 Förstärkning av undervisning

1044

 

12.4 ökad reseverksamhet

106

 

12.5 Ökade materielresurser

124

 

12.6 Kurs i restaureringsteknik

52

 

12.7 Höjda stipendier vid arkitekturskolan

72

 

13.    Musikhögskolan i Stockholm

 

 

13.1 Professur i tillämpad musik-

166

Yrkande även under

pedagogik jämte följdkostnader

 

p. 4,2,7 (+166 tkr,)

13.2 Dokumentationscentrum för musik-

225

Yrkande även under

pedagogiskt utvecklingsarbete

 

p, 4,2.7 (-h230 tkr,)

13.3 Medel för musikpedagogisk ut-

75

Yrkande även under

bildnings- och försöksverksamhet

 

p, 4.2,7 (4-75 tkr,)

13,4 Ökad administrativ och teknisk

425

Yrkande även under

personal m,m.

 

p, 4,2,7 (+174 tkr.)

13,5 Inrättande av lärartjänster

88

 

i stället för timarvoderad

 

 

undervisning

 

 

13,6 ökad undervisningsmängd

338

 

13.7 övriga förstärkningar

185

Yrkande även under p, 4.2,7 (+70 tkr,) Därav engångsanslag 44 tkr.

14.    Siatens dansskola

 

 

14.1 ökad administrativ och

14

 

teknisk personal

 

 

14.2 Kursverksamhet

20

 

14.3 Resekostnader

11

 

15.    Statens musikdramatiska skola

 

 

15.1 Ökad administrativ och teknisk

111

 

personal

 

 

15.2 Allmän förstärkning

95

 

16,   Statens scenskola i Stockholm

 

 

16.1 Ökad administrativ och teknisk

140

 

personal

 

 

16.2 Allmän förstärkning

234

 

 

Prop. 1976/77: 59

303

 

Linje/ändamål/högskoleenhel'

Kostnad budget­året 1977/78 (tkr.)

Anmärkningar

16.3 Forskning

25

 

17, Fortbildning av journaUster, HK

 

 

17.1   Ökad undervisningsverksamhet

347

 

17.2   Sjukvård

1

 

17.3   ökad medelsanvisning för lokaler

17

 

18. Gemensamt för sektorn

 

 

18.1   Resurser för dalorservice

80

 

18.2   Allmän förstärkning av basresurser

336

 

18,3   Särskilt stöd, UUm

41

 

18,4   Studievägledning

268

 

18,5   Kostnader för bibliotek, ULi

15

P.4.2.21

Förstärkning av ämnesområden:

 

 

18.6   Nederländska, US

55

Yrkanden även under p. 4.2.11 (+25 tkr.) och p. 4.2,7 (+ 55 tkr,)

18.7   Samiska, UUm

68

 

18.8   Svenska

225 17 522

Yrkande även under p, 4,2.7 (+55 tkr.)

1 US = universitetet i Stockholm, DI = dramatiska institutet, KFS = konst­fackskolan, KH = konsthögskolan, MD = statens musikdramatiska skolan, MHS = musikhögskolan i Stockholm, SS = scenskolan i Stockholm, GI = grafiska institutet, IHR = institutet för högre kommunikations- och reklam­utbildning, ULi = universitetet i Linköping, HK = högskolan i Kalmar, UL = universitetet i Lund, HB = högskolan i Borås, UG = universitetet i Göteborg, UUm = universitetet i Umeå.

Föredraganden

Jag hänvisar inledningsvis till vad jag har anfört i det föregående om vissa för högskoleväsendet gemensamma frågor.

Lokaliseringen av utbildningslinjer för kultur- och informationsyrken framgår av följande labell (s, 304),

Regeringen har fastställt antalet nybörjarplatser vid den tvååriga bibliolekarieutbildningen vid nuvarande bibliotekshögskolan för vårter­minen 1977 till 150, dvs, en minskning med 30 platser jämfört med tidigare beslutad kapacitet, utan att högskolans resurser samtidigt mins­kas. För läsåret 1977/78 räknar jag med alt 300 studerande skall antas vid bibliotekslinjen. Den resursförstärkning som den minskade utbild­ningskapaciteten innebär bör användas för att förbättra utbildningens kvalitet samt för att utveckla kurser för fortbUdning av bibliotekarier. Jag vUl i detta sammanhang särskilt nämna behovet av fortbildning för bibUotekarier inom barn- och ungdomslitteraturens område och i fråga om nya tekniska meloder inom biblioteksväsendet.

Jag har i det föregående behandlat joumalistlinjen liksom fortbild-

 

Prop. 1976/77: 59

304

punsjsjsQ B3inT

pUBSOUJBfl

/IIEAspuns uapog

o

43

Ul

u

o.

,s g>

■fl cd

B u

g I

SPAQJIS

O O

PB1S[jb;S SBJog

o v •*•*

:j§

ajoqajQO

ofxBA

pbjsubiisijx

jbuiib;

pmjBj/punT

B

42

3uid03{upf

X X

SuidoiJjOK /Suidgjiun

I •6

o

OjqajQ U3:>(!A

-pUBS/3|ABr)

a3ue[j0Q /nniBj

5

SJSJSBA

/Bunjsjiisa •BiBsddfi

E

I

a

o

_B u«

fl u

å   å  


0 I

tn

fl

o

■5 fl cd u

• ,Sl. r.   U

Cd

60

"B,

B  ff

Xi 3

CA

°eö

o

60

fl

•C

'i Ui

1

o

uJ

.B   H   tf)

uipqioois

 

S -5   o   Ö5   P

-   p  os

.5 ■=

§.2

tipp

sa

60 ed w

 

Rättat: Bibliotekarielinjen, har stått Göteborg 300, skall vara Borås 300.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   305

ningen av journalister vid högskolan i Kalmar. Vid min beräkning av anslaget har jag beaktat bl. a. kostnader för användning av bildskärm, dator och fotosällningsmaskin i undervisningen på journaUstiinjen ( + 240 000 kr,). För forlbildningsverksamhelen i Kalmar har jag be­räknat medel för en utökning av verksamheten och en administrativ förstärkning ( + 150 000 kr.).

Jag tar även upp medel för förstärkning av den religionsvetenskapliga linjen ( + 300 000 kr.).

För en förstärkning av skådespelarlinjen vid universiteten i Lund och Göteborg tar jag upp 50 000 kr. alt fördelas lika mellan linjerna. Här­igenom blir det möjligt att vid vardera enheten ha en heltidsanstäUd scentekniker.

Sedan vårterminen 1976 pågår försöksverksamhet med tolkutbildning som omfattar tre terminer. Syftet är alt utbilda för kvalificerade tolk­uppdrag och för uppgifter som lärare för utbildning av s. k. kontakt­tolkar. Vårterminen 1977 ges ulbildning för grupper om 20 studerande vid universitetet i Stockholm (finska, tyska och grekiska) och vid uni­versitetet i Uppsala (serbokroatiska). Universitets- och högskoleämbetet har i särskild skrivelse föreslagit alt utbildningen läsåret 1977/78 utöver finska, grekiska och serbokroatiska skall omfatta engelska, franska, ryska, spanska och turkiska. Jag beräknar medel för 160 årsstudieplat­ser vid tolklinjen med en terminskostnad av ca 133 000 kr. per grupp om 20 studerande ( + 2 130 000 kr,). Vid min beräkning av medlen har jag utgått från följande fördelning av platserna.

Högskoleenhet              Antal platser

Universitetet i               Stockholm 50

Universitetet i               Uppsala    50

Universitetet i               Göteborg  40

Universitetet i               Umeå       20

I enlighet med vad statsrådet Mogård har anfört vid sin anmälan av anslaget UtbUdning för undervisningsyrken tar jag under förevarande anslag upp medel för förstärkning av ämnesområdet nederländska ( + 55 000 kr,).

För en förstärkning av ämnesområdet samiska vid universitetet i Umeå lar jag upp medel för merkostnader för en ordinarie tjänst som universitetslektor i ämnet ( + 68 000 kr.).

Vid universitetet i Uppsala finns en personlig tjänst som universitets­lektor i finska. Jag avser att i annat sammanhang återkomma tUl rege­ringen med förslag om inrättande av en ordinarie tjänst som universi­tetslektor i finska vid universitetet i Uppsala, när innehavaren av den personliga tjänsten avgår med pension.

Jag har i det föregående i avsnittet Högskolans indelning i enheter

20   Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 59

 

Prop. 1976/77: 59                                                   306

redovisat skälen för min ståndpunkt alt vissa skolor inom kulturområ­det i Slockholm bör fortsätta sin verksamhet under budgetåret 1977/78 under oförändrade organisatoriska förhållanden, Della gäller drama­tiska institutet, konstfackskolan, konsthögskolan, musikhögskolan i Slockholm, statens dansskola, statens musikdramatiska skola och statens scenskola i Stockholm, Även Grafiska Institutet och Institutet för Högre Kommunikations- och Reklamutbildning, vilka förstatligas den 1 juli 1977, bör ingå i den grupp av utbildningsanslalter vars definitiva in­lemmande i högskoleorganisationen bör anslå ytterligare elt budgetår. Under förevarande anslag beräknar jag medel för ulbildningen vid dessa skolor utom vad avser musiklärarutbUdningen vid musikhögskolan i Stockholm och teckningslärarulbildningen vid konstfackskolan, för vilka utbildningar medel har beräknats under anslaget Utbildning för under­visningsyrken. Medel för Akademien för de fria konsterna tas upp un­der etl särskilt anslag, som jag återkommer till i det följande.

Jag har i prop, 1976/77: 100 anmäU att Svenska filminstitutets bi­dragsskyldighet tUl dramatiska institutets driftskostnader bör upphöra med utgången av budgetåret 1976/77, Jag räknar därför upp föreva­rande anslag med 500 000 kr. Jag beräknar vidare medel för en för­stärkning av utbildningen vid institutet ( + 78 000 kr,), Detla, tiUsam­mans med medel som nu disponeras för gästlärare, ger institutet möjUg­het att anställa en huvudlärare i teaterregi och -dramaturgi. För infor­mation om institutets kursverksamhet har medel tidigare ställts till för­fogande av nämnden för samhällsinformation. Jag bedömer alt denna informalionsuppgift är av den karaktären att den bör bestridas inom institutets eget anslag och beräknar 30 000 kr, för detta ändamål. Jag har vidare beräknat medel för den del av den under innevarande bud­getår startade utbildningen av dekormålare vid teatrar som är förlagd tiU dramatiska institutet ( + 56 000 kr,).

Konstfackskolan bör få medel för en förstärkning av ulbildningen (+ 25 000 kr,) samt för anordnande av fortbildnings- och vidareutbild­ningskurser ( + 25 000 kr,). Vidare beräknar jag medel för den del av den tidigare nämnda utbildningen av dekormålare som är förlagd till konstfackskolan ( + 20 000 kr,). Jag har tidigare nämnt det planerings-och utvecklingsarbete som pågår vid konstfackskolan och som syftar till att förändra den konstindustriella ulbildningen vid skolan enligt de rikt­linjer som finns angivna i prop. 1975/76: 100 och som har godkänts av riksdagen. Jag räknar med en oförändrad medelsanvisning för arbetet under nästa budgetår.

Vid konsthögskolan har jag beräknat medel för en verkmästare vid skolans verksläder ( + 74 000 kr.) samt medel för assistans åt en syn­skadad elev (+10 000 kr,). Jag har i det föregående behandlat ett för­slag från 1973 års expertgrupp för konstulbildning om bl, a, komplette­rande utbildning för olika konstnärsgrupper. Därvid förordade jag bl, a.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   307

att den ram som står till konsthögskolans förfogande för vidareutbild­ning av konstnärer skall ökas. Medelsanvisningen, som innevarande budgetår uppgår till 110 000 kr,, bör för nästa budgelår ökas med 150 000 kr. Jag är inle beredd alt biträda konsthögskolans förslag atl inrätta etl lektorat i bebyggelsevård, 1 stället förordar jag att en person­lig tjänst som professor inrättas för John Sjöström som varit förordnad som professor i arkitektur, tillika föreståndare för arkitekturskolan un­der en tioårsperiod och som enligt gällande bestämmelser inte kan få förlängt förordnande. Under den tid som Sjöström innehar den person­liga tjänsten bör tjänsten som professor i arkitektur, tillika föreståndare för arkitekturskolan, hållas vakant.

Vid musikhögskolan i Stockholm beräknar jag en förstärkning av basresurserna ( + 40 000 kr,).

Jag beräknar vidare medel för en omläggning och en viss utökning av den kursverksamhet som statens dansskola bedriver för yrkesverk­samma danspedagoger, yrkesdansare m, fl, kategorier (+10 000 kr,) samt för pedagogisk praktik för dansskolans elever och för studiebesök i skolor (+10 000 kr,).

Jag beräknar också medel för en allmän förstärkning vid statens musikdramatiska skola (+ 20 000 kr,).

Vid statens scenskola i Stockholm beräknar jag medel för en för­stärkning av basresurserna (+ 25 000 kr,). Härigenom blir det möjligt att ha en heltidsanställd scentekniker vid skolan.

Som jag tidigare har nämnt övertar slalen med ingången av nästa budgetår huvudmannaskapet för ulbUdningsverksamheten vid Grafiska Institutet och Institutet för Högre Kommunikations- och Reklamulbild­ning, Regeringen godkände för statens del den 26 maj 1976 avtal mellan svenska staten och de båda stiftelser som för närvarande bedriver ut­bUdningen vid instituten. Dessa bör från den 1 juli 1977 tills vidare vara en skola under benämningen grafiska institutet och institutet för högre kommunikations- och reklamutbildning. Jag avser att senare föreslå re­geringen att utfärda föreskrifler för skolans verksamhet under budget­året 1977/78,

Förhandlingar har inletts mellan å ena sidan staten och å andra sidan Göteborgs kommun och Slöjdföreningen i Göteborg om ett övertagande av huvudmannaskapet för ulbUdningsverksamheten vid Valands konst­skola respektive delar av utbUdningen vid Konstindustriskolan. Dessa förhandlingar är ännu inte slutförda. Jag har därför inte under före­varande anslag beräknat medel för den utbildning vid dessa skolor som genom förhandlingarna kan komma att bli statlig högskoleutbildning, I prop, 1976/77: 100 bil. 12 har under anslaget Bidrag till driften av enskild yrkesutbUdning beräknats medel för statsbidrag tUl Konstindu­striskolan i samma omfattning som innevarande budgetår.

Slutligen tar jag — i enlighet med vad jag har anfört vid min an-

 

Prop. 1976/77: 59

308

mälan av vissa gemensamma frågor rörande den grundläggande hög­skoleutbildningen — även under delta anslag upp medel för en för­stärkning av resurserna för datorservice ( + 16 000 kr.) och studieväg­ledning ( + 314 000 kr.) samt för en allmän förstärkning av basresurser­na för utbildningen inom sektorn ( + 567 000 kr.). Jag har härvid be­aktat universitetels i Umeå särskilda behov av alt kunna upprätthålla kontakter med övriga högskoleenheter. Jag har också beaktat behovet av en viss förstärkning vid musiklinjen vid universiteten i Lund och Göteborg,

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget tiU (111312 000 + 8 803 000 =) 120115 000 kr,

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1,  bemyndiga regeringen atl inrätta en tjänst som professor i en­Ughet med vad jag har förordat,

2,  tUl Utbildning för kultur- och informationsyrken för budget­året 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 120 115 000 kr.

4.2.9 Lokala och individuella linjer och enstaka kurser 1977/78 Förslagi    115 036 000

Detta anslag avser utbildning på lokala och individuella utbUdnings­linjer och enstaka kurser vid de statiiga högskoleenheterna inom utbild­ningsdepartementets verksamhetsområde och inom kommunal högskole­utbUdning. Medlen fördelas av regionstyrelsen.

Anslagsfördelning

Högskoleregion m.m.

1976/77

Föredra­ganden Beräknad ändring 1977/78

Stockholm                   26 419 000       + 1 808 000

Uppsala                       17193 000       + 3 011000

Linköping                      5 883 000       +  1 379 000

Lund-Malmö                15 424 000       +2 606 000

Göteborg                    18 836 000       + 2 490 000

Umeä                           10 901000       +2 566 000

Till regeringens disposition        —       +6 520 000

Utgift                       94 656 000       + 20 380 000

1 Innevarande budgelår anvisas för ifrågavarande ändamål medel under an­slagen Bidrag till driften av gymnasieskolor, Bidrag till viss vårdyrkesut­bildning. Humanistiska fakulteterna m, m.: Avlöningar tUl lärarpersonal. Humanistiska fakulteterna m. m.: Driftkostnader, Samhällsvetenskapliga fa­kulteterna m.m,: Avlöningar till lärarpersonal. Samhällsvetenskapliga fakul­teterna m, m,: Driftkostnader, Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna m, m,: Avlöningar till lärarpersonal, Matematisk-naturvetenskapliga fakul­teterna m. m,: Driftkostnader, Teknisk samt viss medicinsk och naturveten­skaplig utbildning och forskning m, m, i Göteborg och Linköping, Grund­läggande humanistisk, samhällsvetenskaplig och matematisk-naturvetenskap­lig utbildning i Linköping, Decentraliserad universitetsutbildning och Kost­nader för datamaskintid.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   309

Förslag tiU anslagsframsläUning har avgivils av universitelskanslers­ämbetet (UKÄ), Ändringsförslagen innebär i korthet följande.

 

Ändamål

Kostnad budgetåret 1977/78

 

(tkr)

1, Prisomräkning

910

2. Löneomräkning

2 839

3. Förstärkning av utbudet av

 

enstaka kurser

18 450

4, Resurser för datorservice

210

5, Förstärkning av basresurser

380

6, Förstärkning av basresurser vid

 

universitet i Umeå

90

Ifråga om lokala och individuella utbildningslinjer framhåller UKÄ att det är synnerUgen viktigt att ytterligare resurser tillförs budgetåret 1977/78 så alt framförallt lokala linjer får en positiv utveckling. Dessa linjer spelar en betydelsefull roll för att bredda och differentiera det samlade utbildningsutbudet,

I fråga om enstaka kurser stryker UKÄ under att den nya studie­organisationen avses öka utbUdningens åtkomlighet i geografisk be­märkelse och öppna högskoleutbildningen för nya kategorier stude­rande. Ett annat syfte är att utveckla mönster för återkommande ut­bildning. Bl. a. fortbildning och vidareutbildning skall rymmas i detla mönster.

Föredraganden

Jag hänvisar inledningsvis till vad jag har anfört i det föregående om vissa för högskoleväsendet gemensamma frågor.

Möjligheten att inom hela högskoleväsendet ordna lokala och indi­viduella utbildningslinjer och enstaka kurser utgör ett centralt inslag i högskolereformen. De lokala ulbUdningslinjerna blir betydelsefulla hjälpmedel i det fortlöpande utvecklingsarbetet. Linjer som först prövas lokalt kan senare, om de visar sig svara mot mera varaktiga behov, bli allmänna utbildningslinjer. Genom lokala linjer kan man också ta till vara särskilda lokala förutsätmingar. Genom de individuella linjerna tillgodoses mer speciella önskemål om utbUdningskombinationer, En­staka kurser slutiigen tillgodoser andra utbUdningsbehov än sådana som motsvaras av fullständiga utbildningslinjer.

Som framgått av vad jag har anfört i det föregående beräknar jag under förevarande anslag ca 18 milj. kr. som en förstärkning av ut­bildningsresursema. Vid den regionala fördelningen av resurser bör särskilt beaktas möjligheterna att lokalisera utbildning till de orter som genom riksdagens beslut med anledning av proposUionen 1975: 9 om reformeringen av högskoleutbildningen m, m. har pekats ut som närmast

 

Prop. 1976/77: 59                                                   310

aktuella för en utbyggnad av utbildningsutbudet. Dessa är, förutom Lin­köping och de nuvarande fUialorterna, Sundsvall/Härnösand, Falun/ Borlänge, Jönköping och Kalmar. Jag har i mitt förslag i det följande lill förstärkning av resurserna för varje region lagit hänsyn härtill. Vid den regionala beräkningen av behovet av resurser för lokala och indi­viduella utbildningslinjer och för enstaka kurser bör koslnaderna för närmast motsvarande allmänna utbildningslinjer användas som rikt­punkt.

Jag har tidigare nämnt all medel från förevarande anslag bör kunna användas även för bidrag till kommunal högskoleutbildning. Bidrag bör därvid utgå enligt regionstyrelsens bestämmande och enligt grunder som motsvarar vad som gäller för närmast motsvarande allmänna ut­bildningslinjer. Det ankommer på regionstyrelserna att avgöra vilken utbildning som är yrkesanknuten utbildning på högskolenivå och som inte bör tillgodoses genom intern ulbildning inom myndigheler, företag, organisationer etc, utan kan erhålla medel från förevarande anslag.

Jag har vid min medelsberäkning utgått från att från förevarande anslag skall bekostas bidrag till socialpedagoglinjen i Slockholm och Malmö och till linjen för idrotts- och friluftsledare i Östersund,

I fråga om socialpedagoglinjen vill jag anföra följande, UtbUdning av socialpedagoger ges dels vid Sociala barna- och ungdomsvårdssemi­nariet i Stockholm, dels som specialkurs i gymnasieskolan i Malmö, Ut­bildningen som är treårig skall leda till verksamhet inom institutioner för barn och ungdom. Styrelsen för Sociala barna- och ungdomsvårds-seminariet har hos regeringen anhållit atl socialpedagogutbildningen an­ordnas i form av allmän utbildningslinje inom sektorn för ulbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken. Vidare föreslår sty­relsen att seminariet vid lämpligt tUlfälle överförs tUl statlig huvudman. I avvaktan på ställningslagande till de utredningar som berör social­pedagogutbildningen och andra yrkesutbildningar inom del sociala fältet föreslår styrelsen att Allmänna bambuset kvarstår som huvud­man. Den tidigare nämnda beredningen VARD —76 har utarbetat för­slag lill utbildningsplan. Enligl beredningen kan ställningstaganden till aktuella utredningsförslag inom barna- och ungdomsvårdsområdet samt UtveckUngen inom det sociala området komma att påverka socialpeda­gogutbildningen. Beredningen föreslår att utbUdningen anordnas som lokal linje. Jag har ingen invändning mot att socialpedagoglinjen tills vidare anordnas som lokal linje i Slockholm och Malmö och att All­männa barnhuset tills vidare kvarstår som huvudman för utbildningen i Stockholm,

Av anslaget bör 6 520 000 kr, ställas till regeringens disposition för senare fördelning. Av medlen skall 4 milj. kr. därvid kunna ställas till regionslyrelsernas förfogande för fördelning inom respektive region om behov därav föreligger och när de studerandes faktiska efterfrågan på

 

Prop. 1976/77: 59                                                   311

ulbildning är känd. Inom ramen för medlen till regeringens disposUion har jag beräknat 520 000 kr, för försöksverksamhet med inlensivutbild-ning i språk i Umeå-regionen för personal vid skilda företag och myn­digheter. Denna verksamhet avses i fortvarigheten finansieras med intäkter. Verksamheten bör förberedas under budgelårel 1977/78, Jag avser atl senare återkomma lill regeringen i denna fråga.

Med hänvisning till sammanstäUningen beräknar jag anslaget till (94 656 000 + 20 380 000 = ) 115 036 000 kr. Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen

alt till Lokala och individuella linjer och enstaka kurser för budgetåret 1977/78 anvisa etl reservationsanslag av 115 036 000 kr,

4.2.10 Bidrag lill kommunal högskoleutbildning m. m. 1977/78 Förslagi      86 229 000

Detta anslag avses för statsbidrag till kommuner och landstingskom­muner för ulbildning inom allmänna utbildningslinjer och påbyggnads­linjer samt övergångsvis för sådan motsvarande ulbildning enligt äldre bestämmelser till vilken bidrag ej ulgår från anslaget Bidrag till driften av gymnasieskolor. Anslaget avses även för statsbidrag till vissa enskilda sjuksköterskeskolor.

Bestämmelserna om statsbidrag till driftkostnader för gymnasiesko­lorna finns i förordningen (1966: 115) om statsbidrag till driftskostnader för gymnasieskolan (omtryckt 1971: 349, ändrad senast 1976: 323), Dessa bestämmelser innebär i korthet att till sådan skola utgår stats­bidrag med 100 % av ett bidragsunderlag, omfattande faktiska kostna­der för löner till skolledare, biträdande skolledare och lärare. Statsbi­drag utgår även för ATP-avgifter, allmän arbetsgivareavgift och kostnad för socialförsäkringsavgift lill sjukförsäkringen och folkpensioneringen. Därutöver utgår med schablonbelopp bidrag till kostnader för viss an­nan personal än lärare.

Statsbidrag ulgår f, n, från anslaget Bidrag till viss vårdyrkesutbild­ning lill driftkostnaden vid sjuksköterskeskola med 33 600 kronor för varje klass och termin i grundutbildningen och med 37 900 kronor för varje klass och termin i vidareutbildningen. Dessuiom ulgår statsbidrag lill kompletterande teoretisk utbildning för skolsköterska, varvid fyra kurser i statsbidragshänseende skall anses motsvara en terminskurs i den reguljära vidareutbildningen. Vidare ulgår statsbidrag dels för vissa extra kostnader för utbildning av tandhygienister med 318 000 kronor

1 Innevarande budgetår anvisas för ifrågavarande ändamål medel under an­slagen Bidrag till driften av gymnasieskolor och Bidrag lill viss vårdyrkes­utbildning.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   312

Anslagsfördelning

 

Yrkesutbildningssektor

Beräknat 1977/78 Föredraganden

tekniska yrken administrativa, ekonomiska och sociala yrken vårdyrken undervisningsyrken

Utgift

1    955 000

8 734 000 73 473 000

2    067 000

86 229 000

i Malmö, 187 000 kronor i Huddinge och 374 000 kronor i Umeå, dels med 872 000 kronor — ulöver vad som följer av reglerna för statsbi­drag lUl inbyggd ulbildning i gymnasieskolan — för ulbildning av labo­ratorieassistenter vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå saml vid karolinska institutet, dels ock till utbildning av socialpedagoger i Stockhohn,

Skolöverstyrelsen

Skolöverstyrelsen (SÖ) föreslår alt för bidrag till kommunal högskole­utbildning anvisas 51 400 000 kr, budgetåret 1977/78, SÖ:s förslag grun­dar sig på en delvis schabloniserad beräkning av hur stor del av bidra­gen tUl driften av gymnasieskolor under budgetåret 1977/78 som avser sådan utbUdning som förs över till högskolan. Av statsbidragslekniska skäl har statsbidrag till samtliga terminskurser i sjuksköterskeskolan be­räknats av SÖ under förevarande anslag.

Föredraganden

Jag hänvisar inledningsvis tUl vad jag har anfört i det föregående om vissa för högskoleväsendet gemensamma frågor.

Som jag har nämnt i det föregående beräknar jag under förevarande anslag medel för bidrag till den utbildning inom den kommunala delen av högskolan som centrall fördelas mellan yrkesutbildningssektorer, dvs. allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer. Bidrag till övrig kom­munal högskoleutbUdnmg har jag beräknat under anslaget till lokala och individuella utbildningslinjer och enstaka kurser. Under nyssnämn­da anslag har jag även beräknat medel för bidrag till socialpedagog-linjer i Stockholm och Malmö.

Vid min beräkning av medel under förevarande anslag har jag utgått från de antagningstal som jag för ifrågavarande utbildningar har angivit under respektive sektorsanslag m, m.

Statsbidraget till driftskostnader för grundutbildning vid sjukskö­terskeskola har för nästa budgetår beräknats till 36 100 kr., för varje studerandegrupp, dvs. tidigare klass, och termin i gmndutbildningen, och till 40 700 kr. för varje studerandegmpp och termin i vidareutbild-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   313

ningen. Fyra kurser i den kompletterande teoretiska utbildningen för skolsköterskor skall i statsbidragshänseende motsvara en terminskurs i den reguljära vidareutbildningen.

Såvitt gäller kostnader för inbyggd utbildning har riksdagen som sin mening givit regeringen till känna dels all statens bidrag till inbyggd vårdyrkesutbildning bör ökas (UbU 1975/76: 5, rskr 1975/76: 75), dels att regeringen bör lägga fram förslag till bestämmelser om förbättrat statsbidrag lill inbyggd ulbildning som kan träda i kraft under budget­året 1977/78, Statsrådet Mogård har vid sin anmälan till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 av anslaget Bidrag tUl driften av gymnasieskolor (prop. 1976/77: 100, bil, 12) framhållit all det är angeläget att det stat­liga bidraget till inbyggd vårdyrkesutbildning utgår med ett högre be­lopp än f, n, redan för budgetåret 1977/78, Statsbidrag för särskilda kostnader för inbyggd utbUdning såviti gäller vård bör sålunda utgå med högst 15 000 kr, när förelag för ulbildning under läsår om 40 vec­kor tar emot minsl åtta elever från en klass, dvs, en uppräkning med 40 % jämfört med f, n. Jag anser att motsvarande bör gälla för inbyggd vårdyrkesutbildning inom högskolan och har vid min medelsberäkning beaktat detla.

För nästa budgelår beräknar jag statsbidrag till en utökning av tand­hygienislutbildningen i Umeå och nyinrättande av utbildningen i Göte­borg,

För den del av tandhygienistutbildningen som är förlagd till univer­sitet (molsvarande) och som inte täcks av reguljärt utgående bidrag för inbyggd utbildning beräknar jag att statsbidrag bör utgå med vardera 207 000 kr. för utbUdningen i Huddinge och Göteborg. För utbUdning­arna i Malmö och Umeå beräknar jag 237 000 kr. resp. 534 000 kr. Jag har därvid utgått ifrån att patientinkomsterna inte får disponeras av läroanstalterna. Kostnaden för de tjänster m, m, som hänför sig tiU viss förebyggande landvård och inte till den inbyggda utbildningen bör inte belasta förevarande anslag.

För de kostnader för utbildning av laboratorieassistenter som inte täcks genom reglerna om statsbidrag för inbyggd utbildning beräknar jag 1 172 000 kr.

Jag har vid min anmälan av vissa för högskoleväsendet gemensamma frågor tagk upp frågan om resurser för studie- och yrkesorientering, I överensstämmelse därmed beräknar jag under förevarande anslag en förstärkning med 400 000 kr, för försöksverksamhet med studie- och yrkesorientering inom den kommunala högskolan såvitt gäller sjukskö­terskeutbUdningen, Bidrag tUl försöksverksamhet med studie- och yrkes­orientering för sådan kommunal högskoleutbUdning som tidigare tillhört gymnasieskolan och där ingått i underlaget för statsbidrag tiU deima verksamhet bör tUls vidare utgå som hittiUs från anslaget Bidrag tUl studie- och yrkesorientering m. m. Jag har i denna fråga sanurått med

 

Prop.1976/77: 59

314

statsrådet Mogård.

Med hänvisning tUl vad jag har anfört beräknar jag anslaget Bidrag lill kommunal högskoleutbildning m. m. till 86 229 000 kr. Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen

alt tiU Bidrag lill kommunal högskoleutbildning m. m. för bud­getåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 86 229 000 kr.

4.2.11 Humanistiska fakulteterna 1977/78 Förslagi     52 791 ooO

' Innevarande budgetår anvisas medel för ifrågavarande ändamål under an­slagen Humanistiska fakulteterna m.m.: Avlöningar till lärarpersonal, Huma­nistiska fakuUeterna m.m.: Driftkostnader, Kostnader för datamaskintid och Extra utgifter vid universiteten m.m.

Detta anslag avses för humanistisk forskning och forskamtbUdning vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå.

Anslagsfördelning

 

Högskoleenhet

1916111

Föredraganden (föreslagen änd­ring 1977/78)

Utgifter

Stockholms högskoleregion

Universitetet i Stockholm

12 767 000

+   547 000

Uppsala högskoleregion Universitetet i Uppsala

12 971000

+   473 000

LundjMalmö högskoleregion Universitetet i Lund

10 943 000

+   532 000

Göteborgs högskoleregion Universitetet i Göteborg

9 254 000

+   237 000

Umeå högskoleregion Universitetet i Umeå

4 922 000

+   592 000

 

50 857 000

+ 2 381000

Uppbördsmedel

Avkastning från vissa fonder m.m.

459 000

-     12 000

Nettoutgift

50 398 000

+2 393 000

 

Prop. 1976/77: 59

315

Förslag tiU anslagsframställning har avgivits av universitetskanslers­ämbetet (UKÄ), Ändringsförslagen innebär i korthet följande.

 

Ämne m.m./tjänst m.m./

Kostnad

högskoleenhet'

budgetåret

 

1977/78

 

(tkr,)

1.  Prisomräkning                           457

2.      Löneomräkning                        1 490

3.      Historisk os teologi

3,1  Minskat medelsbehov m.h t, att   —   149

innehavaren av en personlig tjänst som biträdande professor pen­sioneras, US

3,2

1 tjänst som biträdande professor,           149

US

Allmän språkvetenskap
1 tjänst som professor, UU         250

Franska, särskiU modern franska
1 tjänst som professor, UUm      285

Idéhistoria, särskiU nyare tidens idéhistoria

1 tjänst som professor, US         250

Konstvetenskap, särskilt nutidens konstliv och miljö

1 tjänst som professor, UL          250

8

Spanska

9.

1 tjänst som professor, förenad med        285 föreståndarskap för ibero-ameri-kanska insthutet, UG Nederländska

Resursförstärkning för forskarut- 25

bildning, US

10. 10.1

Resursförstärkningar i övrigt
Allmän förstärkning av basresurser           500

10.2  Särskild förstärkning, UUm          100

10.3  8 tjänster som forskarassistent  825

10.4  Datorservice                                395

5112

' US = universitetet i Stockholm, UU = universitetet i Uppsala, UL = uni­versitetet i Lund, UUm = universitetet i Umeå,

UKÄ anför belräffande O-alternativet bl. a. att en sådan nedskärning skuUe behöva tas från både tjänster och rörliga medel. Därvid skulle hälften av de docent- och forskarassistenttjänster som beräknas bli le­diga under ett år inte återbesättas, hälften av de assistenttjänster (mot­svarande) för forskning och allmänt institutionsarbete som normalt be­räknas byta innehavare ett år inte åtemtnyttjas samt driftkostnadsresur­serna dras ned med fem procent. Sådana åtgärder skulle enligt UKÄ innebära bl. a, att man sänker handledningskapaciteten i forskarutbild­ningen långt under acceptabel nivå i vissa ämnen.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   316

Föredraganden

Jag hänvisar inledningsvis till vad jag har anfört i det föregående om för högskolan gemensamma frågor.

Vid universitetet i Stockholm finns en personlig tjänst som biträdande professor i historisk osteologi, vars innehavare uppnår pensioneringspe­riodens nedre gräns år 1977, Universitelskanslersämbetet (UKÄ) har fö­reslagil att en tjänst som biträdande professor i ämnet inrättas vid nämn­da universitet i samband med atl den personliga tjänsten dras in, UKÄ framhåUer ämnets betydelse för skilda forskningsområden liksom dess utvecklingsmöjligheter. Ämbetet anser därför att det är angeläget att verksamhetens fortbestånd tryggas genom att en permanent forskartjänst i ämnet inrättas. Jag delar UKÄ:s syn på värdet av denna forskning och beräknar medel för tjänsten.

UKÄ föreslår dels att en tjänst som professor i franska, särskilt mo­dern franska, inrättas vid universitetet i Umeå den 1 juli 1977, dels atl en tjänst som professor i idéhistoria, särskilt nya tidens idéhistoria inrättas vid universitetet i Stockholm vid samma tidpunkt. Riksdagen har vid 1975/76 års riksmöte uttalat sig för inrättande av dessa tjänster. Jag för­ordar atl tjänsterna inrättas vid nämnda tidpunkt.

UKÄ föreslår att en tjänst som professor i konstvetenskap, särskilt nutida konstliv och miljö, inrättas vid universitetet i Lund den 1 juli 1977. Ämbetet poängterar därvid bl. a. behovet av undervisning och handledning på det konstsociologiska området. Vidare pekar UKÄ på att de lokala förhållandena i Lund är särskilt lämpade för utbildning och forskning inom detta område bl, a. genom att arkivmuseet och do­kumenteringsarkivet för modem svensk konst fiims där. Jag anser att starka skäl talar för att tjänsten inrättas och biträder förslaget.

Lektorn vid lärarfjögskolan i Hämösand Karin Westman-Berg har gjort en banbrytande insats för forskningen rörande kvinno- och köns­rollsfrågor. Förslag har från flera håll framförts att Westman-Bergs kapacitet som forskare skall tas tUl vara genom att en personlig forskar­tjänst inrättas för henne. Universitets- och högskoleämbetet har efter samråd med skolöverstyrelsen föreslagit att Westman-Bergs tjänstgö­ringsskyldighet skall fuUgöras genom forskning vid universitetet i Upp­sala. Jag biträder förslaget och förordar att Westman-Berg därvid knyts tiU humanistiska fakulteten. Jag beräknar under förevarande anslag me­del för ändamålet.

Regeringen har för innevarande budgetår anvisat särskilda medel för forskamtbUdning i nederländska vid universitetet i Stockholm. För nästa budgetår tar jag upp medel för ändamålet under förevarande anslag (+25 000 kr,).

Vidare beräknar jag i överensstämmelse med vad jag har anfört i det föregående vid min anmälan av gemensamma frågor för högskolan medel för en viss ökning av resursema för datorservice (-M38 000 kr.).

 

Prop. 1916fil: 59                                                     317

Jag har också beräknat medel för en allmän förstärkning av bas-resursema för forskning ( + 600 000 kr.). Jag har därvid beaktat univer­sitetels i Umeå behov av förbättrade möjligheter till kontakter med forskningsverksamhet på andra orter.

Regeringen har föreskrivit att tjänsten som professor i romanska språk vid universitetet i Göteborg skall ledigförklaras som ijänsl som professor i romanska språk, särskilt franska. Jag förordar att benämningen ändras i enUghet härmed.

UKÄ föreslår att benämningen av vissa tjänster som professor skall ändras i samband med återbesättande. Förslagen framgår av följande sammanställning.

Nuvarande                   Läroanstalt'         Föreslagen

benämning                                benämning

Latinska språket och litteraturen UU         Latin

Filosofi                       UG          Teoretisk filosofi

Konsthistoria med konstteori        UG        Konstvetenskap

Litteraturhistoria med poetik        US        Litteraturvetenskap

' UU = universitetet i Uppsala,        UG = universitetet i Göteborg, US = univer­
sitetet i Stockholm,

Jag biträder förslagen och förordar att tjänsternas benämning ändras i enlighet härmed.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget tUl (50 398 000-1-2 393 000 =) 52 791 000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1,  bemyndiga regeringen att inrätta tjänster som professor i en­lighet med vad jag har förordat,

2,  bemyndiga regeringen att ändra benämningen av tjänster som professor i enlighet med vad jag har förordat,

3,  till Humanistiska fakulteterna för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 52 791 000 kr.

4.2.12 Teologiska fakulteterna 1977/78 Förslagi       4 021000

Detta anslag avser teologisk forskning och forskarutbildning vid uni­versiteten i Uppsala och Lund,

' Innevarande budgetår anvisas för ifrågavarande ändamål medel under an­slagen Humanistiska fakulteterna: Avlöningar till lärarpersonal, Teologiska fakulteterna: Avlöningar till lärarpersonal, Teologiska fakulteterna: Driftkost­nader, Kostnader för datamaskintid och Extra utgifter vid universiteten m.m.

 

318

Prop. 1976/77: 59 Anslagsfördelning

Högskoleenhet

1916177

Föredraganden (föreslagen änd­ring 1977/78)

Utgifter

 

 

Uppsala högskoleregion Universitetet i Uppsala

2 042 000

+ 52 000

LundjMalmö högskoleregion Universitetet i Lund

1 884 000

+44 000

 

3 926 000

+96 000

Uppbördsmedel

 

 

Avkastning från vissa fonder m. m.

1000

of.

Nettoutgift

3 925 000

+ 96 000

Förslag till anslagsframställning har avgivits av universitetskanslers­ämbetet (UKÄ).

Ändringsförslagen innebär i korthet följande.

Tjänst m.m./högskoleenhet'

Kostnad budgetåret 1977/78 (tkr.)

1.   Prisomräkning                         31

2.   Löneomräkning                     114

3.   2 tjänster som forskarassistent, UU, UL  206

4.   Datorservice                          34

5.   Allmän förstärkning av basresurser        50

435

' UU = universitetet i Uppsala, UL = universitetet i Lund.

UKÄ bedömer att en nedskärning enUgt altemativ O skulle leda till att en docenttjänst vid vardera teologiska fakulteten måste dras in. Ett sådant bortfall av handledningskapacitet skulle enligt UKÄ bli kännbart och hindra en önskvärd utveckling av forskningen.

Föredraganden

Jag hänvisar inledningsvis till vad jag har anfört i det föregående om för högskolan gemensamma frågor.

Riksdagen har vid 1975/76 års riksmöte bemyndigat regeringen, att i samband med återbesättande ändra den ena av tjänsterna som profes­sor i exegetik vid universitetet i Uppsala till tjänst som professor i Nya testamentets exegetik (prop. 1975/76: 100 s. 329, UbU 1975/76: 20, rskr 1975/76: 245). I en särskild skrivelse har universitetet anhåUit att ifråga­varande tjänst — vars innehavare Harald Riesenfeld f. n. är tjänstiedig för verksamhet inom bibelkommissionen — förs över stat. Samtidigt föreslås att tjänsten som professor i Nya testamentets exegetik får be-

 

Prop. 1976/77: 59

319

sättas med ordinarie innehavare. Universitets- och högskoleämbetet till­slyrker förslagel. Jag biträder detla förslag. Regeringen bör begära riks­dagens bemyndigande att föra tjänsten över stat.

Jag beräknar under detta anslag, i enlighet med universitelskanslers­ämbetets förslag, för vartdera av de berörda universiteten medel för en tjänst som forskarassistent, som tidigare har varil gemensam för de hu­manistiska och teologiska fakulteterna.

I överensstämmelse med vad jag har anfört vid min anmälan av gemensamma frågor för högskolan beräknar jag medel för en viss ök­ning av resurserna för datorservice (+7 000 kr.). Jag har också vid min medelsberäkning beaktat behovet av en allmän förstärkning av basre­surserna för forskningen (-1-50 000 kr,).

Med hänvisning tUl sammanställningen beräknar jag anslaget till (3 925 000-f 96 000 = ) 4 021 000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.  bemyndiga regeringen att enligt vad jag har förordat föra en tjänst som professor över stat,

2.  till Teologiska fakulteterna för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 4 021 000 kr.

4.2.13 Juridiska fakulteterna 1977/78 Förslagi        5 795 000

Under anslaget beräknas medel för juridisk forskning och forskar­utbildning.

Anslagsfördelning

 

Högskoleenhet

1916111

Föredraganden (föreslagen änd­ring 1977/78)

Utgifter

 

 

Slockholms högskoleregion Universitetet i Stockholm

2 276 000

+ 13000

Uppsala högskoleregion Universitetet i Uppsala

1 771 000

+ 15 000

LundjMalmö högskoleregion Universitetet i Lund

1 802 000

+ 18 000

 

5 849 000

+46 000

Uppbörds medel

 

 

Avkastning från vissa fonder m. m.

100 000

of.

Nettoutgift

5 749 000

+46 000

' Innevarande budgelår anvisas för ifrågavarande ändamål medel under anslagen Juridiska fakulteterna: Avlöningar till lärarpersonal. Juridiska fakul­teterna: Driftkostnader, Kostnader för datamaskintid och Extra utgifter vid universiteten m,m.

 

Prop. 1976/77: 59

320

Förslag tUl anslagsframställning har avgivits av universitetskanslers-ämbetet (UKÄ).

Ändringsförslagen irmebär i korthet följande.

Ändamål

Kostnad    Anmärkningar

budgetåret

1977/78

(tkr.)

 

1.   Prisomräkning

2.   Löneomräkning

3.   ökning av resurser för datorservice

4.   6 tjänster som forskarassistent

28 172

76 309

Yrkande även under p. 4.2.5 (+309 tkr.)

585

Enligt UKÄ skulle ett genomförande av 0-altemativet innebära en minskning av organisationen för forskning och forskarutbildning med två docenttjänster och en minskning av basresursema med 92 000 kr.

Föredraganden

Jag hänvisar inledningsvis till vad jag har anfört i det föregående om för högskolan gemensamma frågor,

Universitelskanslersämbetet (UKÄ) har på grundval av utredningsar­bete inom fakultetsberedningen för rätts- och samhäUsvelenskapema föreslagit att ämnesinnehållet för vissa tjänster som professor och biträ­dande professor skall ändras i samband med återbesättande. Förslagen framgår av följande sammanstäUning.

 

Tjänst'

Nuvarande benämning

 

Läroanstalt*

Föreslagen benämning

P

allmän rättslära

UL

 

allmän rättslära med rättsinformatik

P

civilrätt

UL

 

arbetsrätt

BP

offentlig rätt

UU,UL eller US

socialrätt

P

rättshistoria

US

 

konsument- och mark­nadsrätl

 P = professor, BP = biträdande professor

* UU = universitetet i Uppsala, UL = universitetet i Lund, US = universi­tetet i Stockholm

Förslagen svarar enligt min mening mot ett behov av forskningsresur­ser inom starkt expansiva lagstiftningsområden.

Jag bilräder förslagen och förordar att tjänsternas benämning ändras i enlighet härmed.

UKÄ har slutligen föreslagit att undervisningsskyldigheten för inne­havaren av professuren i rättshistoria vid universitetet i Uppsala i sam-

 

Prop. 1976/77: 59

321

band med etl framlida återbesättande ändras till att omfatta skyldighel alt undervisa även vid universitetet i Stockholm. Jag bilräder ämbetets förslag och förordar att undervisningsskyldigheten ändras i enlighet här­med.

Jag har beräknat medel för viss förstärkning av resurserna för dalor­service (+6 000 kr,).

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till (5 749 0004-46 000 =) 5 795 000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.  bemyndiga regeringen att ändra ämnesinnehåUet för tjänster som professor i enlighet med vad jag har förordat,

2.  till Juridiska fakulteterna för budgetåret 1977/78  anvisa elt reservationsanslag av 5 795 000 kr.

4.2.14 Samhällsvetenskapliga fakulteterna

1977/78 Förslagi      64 028 000

Under anslaget beräknas medel för samhällsvetenskaplig forskning och forskamtbUdning. Under anslaget beräknas vidare medel för viss utbildningsverksamhet vid Ericastiftelsen,

Anslagsfördelning

Högskoleenhet

1976/77

Föredraganden (föreslagen änd­ring 1977/78)

 

Utgifter

 

 

 

Stockholms högskoleregion Universitetet i Stockholm Högskolan för lärarutbildning Bidrag till Ericasliftelsen

13 781000 1 288 000 1 425 000

+ + +

499 000 37 000 56 000

Uppsala högskoleregion Universitetet i Uppsala

12 075 000

+

229 000

Linköpings högskoleregion Universitetet i Linköping

717 000

+

30 000

LundjMalmö högskoleregion Universitetet i Lund

12 521 000

+

238 000

Göteborgs högskoleregion Universitetet i Göteborg

14 042 000

+

539 000

Umed högskoleregion Universitetet i Umeå

6 463 000

+

341000

 

62 312 000

+ 1969 000

Uppbördsmedel

 

 

 

Avkastning från vissa fonder m, m.

225 000

+

28 000

Nettoutgift

62 087 000

+ 1941000

' Innevarande budgetår anvisas för ifrågavarande ändamål medel under an­slagen Juridiska fakultetema: Avlöningar till lärarpersonal, Juridiska fakulteterna: Driftkostnader, Samhällsvetenskapliga fakulteterna: Avlöningar till lärarperso­nal. Samhällsvetenskapliga fakulteterna: Driftkostnader, Bidrag till Ericasliftel­sen, Kostnader för datamaskintid, Extra utgifter vid universiteten m.m, och La­tinamerika-institutet i Stockholm.

21    Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 59

 

Prop. 1976/77: 59                                                                  322

Förslag till anslagsframställning har avgivils av universitetskanslers-ämbetet (UKÄ) och nämnden för socionomutbildning. Ändringsförslagen innebär i korthet följande.

 

Ämne m.m,/tjänst m.m./

Kostnad

högskoleenhet'

budgetåret

 

1977/78

 

(tkr.)

1.      Prisomräkning                               412

2.      Löneomräkning                           1 587

3.      Arbetspsykologi

1 tjänst som professor i arbetspsykologi,
särskilt socialpsykologi, US           450

4.  Socialt arbele

4.1      2 tjänster som professor i socialt

arbete, US, UG                              740

4.2      2 tjänster som forskarassistent, US,

UG                                                208

5.  Gemensamt för flera läroanstalter

5.1 5 tjänster som forskarassistent för
arbetsvetenskaplig forskning, UU,

UG, UUm                                       516

5.2   1 tjänst som forskarassistent, UU 105

5.3   3 tjänster som forskarassistent för energiforskning, US, UL, UG          309

5.4   Resurser för initiering av forsknings­projekt, bildande av forskargrupper och för tillfälligt stöd i övrigt åt forsk­nings- och forskarutbildningsverk­samhet inom olika områden           1 000

5.5   Resurser för datorservice           1 100

5.6   Resurser för påbyggnadsutbildning           200

6 627

' US = universitetet i Stockholm, UU = universitetet i Uppsala, UL = uni­versitetet i Lund, UG = universitetet i Göteborg, UUm = universitetet i Umeå.

UKÄ anför beträffande ett genomförande av O-alternativet alt detla främst skulle drabba de rörliga handledningsresurserna, bl. a. de extra tjänstema som biträdande professor och forskarassistent. Detta skulle medföra minskad forskningsvolym och en försämring och eftersläpning i forskamtbildningen. Antagningen tUl psykologutbildningen skulle också behöva reduceras.

I skrivelse den 19 oktober 1976 har universitets- och högskoleämbetet med överlämnande av skrivelse i ärendet från styrelsen för Latinamerika-mstitutet förordat att institutet fr. o. m, budgetåret 1977/78 inordnas i universitetet i Stockholm, Yttrande i ärendet har även avgivits av uni­versitetet i Stockholm.

Föredraganden

Jag hänvisar inledningsvis till vad jag har anfört i det föregående om för högskolan gemensamma frågor.

Starka skäl talar för en fortsatt förstärkning av resurserna för ar-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   323

belsvelenskaplig forskning. En tjänsl som professor i arbetspsykologi, särskilt socialpsykologi, bör den 1 juli 1977 inrättas vid universitetet i Stockholm.

Nämnden för socionomulbildning har föreslagil atl en forsknings­organisation i ett nytt ämne, socialt arbete, stegvis skall byggas upp. Härigenom skulle etl sedan lång lid uttalat önskemål om forskningsan­knytning för socionomutbildning kunna förverkligas, Enligl min uppfatt­ning svarar nämndens för socionomulbildning förslag mol elt angelägel behov. På grundval av det systematiska utvecklingsarbete som i nämn­dens regi gjorts för utbildningen på den sociala linjen föreligger nu enligt min mening goda förutsättningar att skapa en forskningsanknytning för denna ulbildning. Jag anser alt en sådan forskningsorganisation i första hand skall byggas upp inom den samhällsvetenskapliga fakulteten i Göte­borg, Jag förordar därför all en tjänst som professor i socialt arbete in­rättas vid universitetet i Göteborg den 1 juli 1977,

Latinamerikainstitutet i Stockholm har hos regeringen begärt all institutet fr, o, m, den 1 juli 1977 — med bibehållande av viss organi­salorisk självständighet — skall inordnas i universitetet i Stockholm och knytas till den samhällsvetenskapliga fakulteten. Universitets- och högskoleämbetet samt rektorsämbetet vid universitetet i Slockholm har tillstyrkt framställningen. Jag biträder förslagel. Medel för institutets verksamhet bör således anvisas under förevarande anslag. Jag har vid min medelsberäkning utgått från att verksamheten vid institutet efler organisationsförändringen skall kunna ha minsl nuvarande omfattning.

Under detta anslag bör enligl min mening även anvisas medel för bi­drag till Ericastiflelsen, Jag anser en viss förstärkning av stiftelsens förvaltningsresurser och medel för vikariatsersättning (+ 25 000 kr,) vara motiverad. Denna motsvarar siatens andel av det av universitels­kanslersämbetet (UKÄ) begärda beloppet för ändamålen.

Vidare beräknar jag i överensstämmelse med vad jag har anfört i det föregående vid min anmälan av gemensamma frågor för högskolan medel för en viss ökning av resurserna för dalorservice (+479 000 kr,),

UKÄ har föreslagit att en tjänst som professor i företagsekonomi vid universitetet i Lund i samband med återbesättande inriktas mot konsu­mentekonomi. Jag biträder förslaget.

UKÄ har vidare föreslagil att undervisningsskyldigheten för innehava­ren av tjänsten som professor i rältssociologi vid universitetet i Lund i samband med tjänstens återbesättande skall avse även universiteten i Uppsala och Stockholm. Jag bilräder förslagel.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget lill (62 087 000 + 1 941 000 =) 64 028 000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen all

1, bemyndiga regeringen att inrätta tjänster som professor i en­lighet med vad jag har förordat.

 

Prop. 1976/77: 59

324

2,  bemyndiga regeringen alt ändra inriktning av en tjänst som professor i enlighet med vad jag har förordat,

3,  till Samhällsvetenskapliga fakulteterna för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 64 028 000 kr.

4.2.15 Medicinska fakulteterna 1977/78 Förslagi    180 750 000

Detta anslag avses för medicinsk forskamtbUdning karolinska institutet samt vid universiteten i Uppsala, Göteborg och Umeå.

och forskning vid Linköping, Lund,

Anslagsfördelning

 

Högskoleenhet

1976/77

Föredraganden (föreslagen änd­ring 1977/78)

Utgifter

 

 

Slockholms högskoleregion Karolinska institutet

55 723 000

+ 1 552 000

Uppsala högskoleregion Universitetet i Uppsala

22 416 000

+   989 000

Linköpings högskoleregion Universitetet i Linköping

11485 000

+   735 000

LundjMalmö högskoleregion Universitetet i Lund

31 829 000

+ 1091000

Göteborgs högskoleregion Universitetet i Göteborg

31 571 000

+ 1076 000

Umeä högskoleregion Universitetet i Umeå

21446 000

+ 1051000

 

174 470 000

+ 6 494 000

Uppbördsmedel

 

 

Avkastning från vissa fonder m. m.

199 000

+     15000

Nettoutgift

174 271 000

+ 6 479 000

' Innevarande budgetår anvisas för ifrågavarande ändamål medel under an­slagen Medicinska fakulteterna m.m,: Avlöningar till lärarpersonal. Medicin­ska fakulteterna m,m,: Driftkostnader, Teknisk samt viss medicinsk och mate-matisk-naturvetenskapUg ulbildning och forskning m.m. i Göteborg och Linkö­ping, Kostnader för datamaskintid. Extra utgifter vid universiteten m.m.. Gym­nastik- och idrottshögskolorna: Avlöningar till lärarpersonal m.m. samt Gym­nastik- och idrottshögskolorna: Driftkostnader,

 

Prop. 1976/77: 59

325

Förslag till anslagsframställning har avgivits av universitetskanslers-ämbetet (UKÄ) och styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna. Ändringsförslagen innebär i korthet följande.

Ämne m.m./tjänst m.m./ högskoleenhet'

Kostnad    Anmärkningar

budgetåret

1977/78

(tkr.)

 

1,   Prisomräkning

2,   Löneomräkning

3,   Medicinsk cellforskning och genetik Minskat medelsbehov m,h,t, atl innehavaren av en personlig tjänst som professor pensionerats. Kl

4,   Medicinsk cellgenetik

1 tjänst som professor, Kl

5,        Yrkeshygien

1 tjänst som professor, ULi

6,    Internationell barnhälsovård
1 tjänst som professor, UU

7,        Immunologi

1 tjänst som professor, UUm

8,    Ökad läkarutbildning
Förstärkning, Kl

9.    Toxikologisk utbildning ökat kursanslag. Kl

10. Fysiologiska institutionen

10.1  överföring av fysiologiska insti­tutionen vid GIH-S till Kl

10.2  1 tjänst som professor i anatomi och rörelselära

10.3  Förstärkning

11. Resursförstärkningar i övrigt

11.1  Vikarier på tjänster som klinisk amanuens, ULi

11.2  Kostnader vid biblioteket, ULi

11.3  ökade kostnader för inköp av för­söksdjur

11.4  Resurser för datorservice

11.5     5 tjänster som forskarassistent

11.6     Allmän förstärkning av basresurser

2 596 5 529

-89

89

294

294 238

250

1 176

345

303

135

85

360 905 515 600

13 625

Redovisas även under p, 4,2.6 (-60 tkr,)

Yrkande även under p, 4.2.6 (60 tkr.)

Yrkande även under p, 4,2,6 (196 tkr,)

Tjänsten avses över­gångsvis bekostas från utrikesdepartementets huvudtitel. Redovisas även under p. 4.2.6

Yrkande även under p.4.2.6 (196 tkr.)

Prop, 1969: 137, SU 1969: 187, rskr 1969: 421; prop. 1970: 122, SU 1970: 135, rskr 1970: 309. Yrkande även under p.4.2.6 (604 tkr.)

Yrkande även under p.4.2.6 (404 tkr.) P.4.2.21

' Kl = karolinska institutet, GIH-S = gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm, UU = universitetet i Uppsala, ULi = universitetet i Linköping, UUm = universitetet i Umeå.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   326

Beträffande reducermg enligl altemativ O anför UKÄ följande. En minskning av antalet tjänster som professor och biträdande professor kan endast göras då sådana Ijänster blir lediga. Under överskådlig tid finns alltså inte full handlingsfrUiet. En slor del av tjänsterna har sjuk­vårdsanknytning, varför en anslagsreduklion enligt UKÄ inte kan be­dömas enbart från forskamtbildnings- och forskningssynpunkt,

Nedräkning av anslaget i övrigt innebär, framhåller UKÄ, indragning av teknisk och administrativ personal med konsekvenser för forskningen i form av bl, a. försämrad service och underhåll samt övervältring av tekniska och administrativa uppgifler på lärare och forskare.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) har i skrivelse framhållit att den forskning som bedrivs vid laboratoriet för klinisk slressforskning vid karolinska institutet fyller en viktig funktion inom den tvärveten­skapliga arbelsmiljöforskningen och att den måste tillförsäkras en själv­ständig plats inom universitetsorganisationen. Verksamheten vid labora­toriet bör därför enligt TCO förstärkas med en professur i psykosocial arbetsmedicin. Därjämte har föreståndaren för laboratoriet, docenten Lennart Levi, inkommit med skrivelse.

MS-förbundet—Riksorganisation för neurologiskl sjuka och handi­kappade har anhållit om vissa ytterligare resurser för forskning vid universitetet i Lund inom hjälpmedelsområdet.

Föredraganden

Jag hänvisar inledningsvis till vad jag har anfört i det föregående om för högskolan gemensamma frågor.

Den personliga tjänsten som professor i medicinsk cellforskning och genetik vid karolinska institutet kommer att dras in vid utgången av budgetåret 1976/77 i samband med att innehavaren avgår med pension. I likhet med universitetskanslersämbetet (UKÄ) anser jag det ange­läget att forskningsorganisationen inom detta ämnesområde får en fast ställning och förordar att en tjänst som professor i medicinsk cell­genetik inrättas vid karolinska institutet den 1 juli 1977.

UKÄ och styrelsen för mtemationell utveckling (SIDA) har gemen­samt föreslagit inrättande av en för docenten Yngve Hofvander person­lig tjänst som professor i internationell barnhälsovård vid universitetet i Uppsala. Jag anser motiven för en tjänst i Uppsala inom detta område mycket väl grundade. Jag föreslår därför att en tjänst som professor i intemationell barnhälsovård, personUg för Hofvander, inrättas vid universitetet i Uppsala den 1 juli 1977. Efter samråd med statsrådet Ullsten förordar jag att medel för tjänsten beräknas under detta anslag.

I likhet med UKÄ anser jag det välmotiverat att resursema för forsk­ning och forskamthildning inom det mikrobiologiska området vid uni-

 

Prop. 1976/77: 59                                                                 327

versitetet i Umeå förstärks med en tjänst som professor i immunologi. Jag delar vidare ämbetets uppfattning om immunologins ökande bety­delse i kampen mot de reumatiska sjukdomarna. Jag förordar sålunda — i enlighet med UKÄ:s förslag — alt en tjänst som professor i immu­nologi inrättas vid universitetet i Umeå den 1 juli 1977,

En förstärkning av resurserna för forskning och forskarutbildning i reumatologi är — som också betonats av riksdagen vid 1975/76 års riksmöte (jfr UbU 1975/76: 20, rskr 1975/76: 245) — ytterst angelägen, UKÄ har beträffande en tjänst som professor i reumatologi anfört alt bl, a. frågan om de sjukvårdsmässiga förutsättningarna för placeringen av tjänsten måste utredas ytterligare, innan förslag kan läggas fram.

Jag förutsätter att universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) i sitt förslag till anslagsframsläUning för budgetåret 1978/79 redovisar etl sådant beslutsunderlag att riksdagen kan föreläggas förslag om inrät­tande av en tjänst som professor i reumatologi den 1 juli 1978,

Med stöd av riksdagens bemyndigande (jfr prop. 1966: 1 bU, 10 s, 361, SU 1966: 42, rskr 1966: 125) har regeringen föreskrivit dels atl tjänsten som professor i medicinsk kemi vid universitetet i Göteborg ändras till tjänst som professor i medicinsk och fysiologisk kemi, dels att tjänsten som professor i rättspsykiatri vid karolinska institutet ändras till tjänsl som professor i psykiatri, särskilt social- och rättspsykiatri. Regeringen har vidare föreskrivit dels atl tjänsten som professor i teoretisk alkohol­forskning vid karolinska institutet skall ledigförklaras med benämningen experimentell alkohol- och narkotikaforskning, dels att tjänsten som professor i obstetrik och gynekolog! vid karolinska institutet, förenad med tjänst som överläkare vid Sabbatsbergs sjukhus, ledigförklaras med benämningen obstetrik och gynekolog!, särskilt klinisk fortplantnings­lära, förenad med tjänst som överläkare vid karolinska sjukhuset. Stats­rådet Troedsson har i propositionen 1976/77: 100 bil, 8 vid sin anmälan av förslagsanslaget Karolinska sjukhuset: Driftkostnader tagit upp medel för ifrågavarande tjänst som överläkare.

Jag förordar att benämningama av ifrågavarande tjänster ändras i enUghet med vad jag nu har anfört.

I särskild skrivelse har UHÄ kommit in med förslag beträffande be­nämningarna av vissa högre Ijänster i anatomi resp. histologi enligt föl­jande sammanställning.

Tjänst'     Nuvarande benämning       Läroanstalt'  Föreslagen benämning

p

anatomi

p

histologi

BP

anatomi

BP

anatomi

UUm          anatomi

UUm          histologi med cellbiologi

UL             biomekanik

UG            neuroanatomi

' P = tjänst som professor, BP = tjänst som biträdande professor ' UL = universitetet i Lund, UG = universitetet i Göteborg, UUm = univer­sitetet i Umeå,

 

Prop. 1976/77: 59                                                   328

Riksdagen har (jfr prop, 1975:1 bU, 10 s. 292, UbU 1975: 9, rskr 1975: 92) inte velat ta slutlig ställning lill förslag om ett sammanhållet forskningsområde anatomi—histologi och förutsatt att eventuella ytter­ligare förslag om motsvarande förändringar i fråga om anatomi- och histologiprofessurer föregås av förnyade överväganden. UHÄ har mot bakgrund av riksdagens uttalande och med utgångspunkt i att anatomi och histologi utgör två skilda forskningsområden utarbetat förslag till ämnesbeskrivning för resp. tjänst.

Genom 69 § i universitetsförordningen har skapats förutsättningar för vederbörande myndigheler alt för varje högre tjänst som blir vakant bl. a. pröva om tjänsten skall stå kvar med oförändrad benämning eller ändras för att inom ramen för befintUga resurser tillgodose en mer an­gelägen forskningsinriktning. Jag anser mot denna bakgrund alt de för­slag som UHÄ nu fört fram beträffande vissa tjänster inom områdena anatomi och histologi utgör en lämplig profilering av tjänsterna. Jag förordar att UHÄ:s förslag genomförs.

Tjänstemännens centralorganisation har i skrivelse föreslagit att en tjänst som professor i psykosocial arbetsmedicin inrättas vid karolinska institutet. Skrivelsen remissbehandlas f. n. Frågan om en tjänsl som pro­fessor inom området får på sedvanligt sätt prövas av berörda myndig­heler. I detta sammanhang bör erimas om att arbetsmiljöutredningen (S 1970: 35) i sitt slutbetänkande (SOU 1976: 1) Arbelsmiljölag före­slagit att omgivningshygieniska avdelningen vid statens naturvårdsverk omvandlas till elt laboratorium för miljömedicinska frågor och att detta laboratorium organisatoriskt anknyts till socialstyrelsen. Utredningens förslag beredes f, n, inom regeringskansliet,

MS-förbundet—Riksorganisation för neurologiskl sjuka och handi­kappade har anhållit att vissa ytterligare medel anvisas för forskning inom hjälpmedelsområdet vid universitetet i Lund,

Jag förutsätter att behovet av ytterligare insatser för sådan forskning på sedvanligt sätt får vägas mot andra angelägna önskemål inom ramen för befintliga resurser.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag — i enlighet med vad jag har anfört i det föregående imder anslaget Utbildning för vårdyrken — beräknat vissa medel för den ökade läkarutbildningen vid karoUnska institutet under förevarande anslag.

UKÄ har vidare begärt medel för merkostnader för inköp av försöks­djur. Merkostnaderna föranleds enhgt ämbetet bl.a. av höjda foderpri­ser och övergång tUl inköp av kontraktsuppfödda och kvalitetskontroUe-rade djur. Statsmaktema har under flera år beviljat ökade anslag för att täcka merkostaader vid inköp av försöksdjur. Jag beräknar även i år ytterUgare medel för detta ändamål. Jag tar också upp vissa medel för att i enlighet med UKÄ:s förslag öka insatsema för utbildning av den personal som arbetar med försöksdjur.

 

Prop. 1976/77: 59

329

För en allmän förstärkning av basresursema vid de medicinska fakul­teterna beräknar jag vidare sammanlagt 600 000 kr. under detta anslag, varav 100 000 kr. avser förstärkning vid fysiologiska institutionen vid gymnastik- och idrottshögskolan i Slockholm.

Jag har vidare beräknat medel för ökad användning av datorlid (+407 000 kr.).

I övrigt räknar jag under detta anslag inte med andra förändringar än sådana av automatisk natur. Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget tiU (174 271000 + 6 479 000=) 180 750 000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1,  bemyndiga regeringen att inrätta tjänster som professor i en­lighet med vad jag har förordal,

2,  bemyndiga regeringen att ändra benämningen av tjänster som professor i enlighet med vad jag har förordat,

3,  lill Medicinska fakulteterna för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 180 750 000 kr.

4.2.16 Odonlologiska fakuUeterna 1977/78 Förslagi     29 624 000

' Innevarande budgetår anvisas för ifrågavarande ändamål medel under anslagen Medicinska fakulteterna m. m.: Avlöningar till lärarpersonal, Medi­cinska fakuUeterna m.m,: Driftkostnader, Odontologiska fakulteterna m.m,: Avlöningar till lärarpersonal, Odontologiska fakulteterna m,m.: Driftkostna­der, Kostnader för datamaskintid och Extra utgifter vid universiteten m.m.

Detta anslag avses för odontologisk forskarutbildning och forskning vid karolinska institutet samt vid universiteten i Lund, Göteborg och Umeå.

 

Anslagsfördelning

 

 

Högskoleenhet

1976/77

Föredraganden (föreslagen änd­ring 1977/78)

Utgifter

Stockholms högskoleregion

Karolinska institutet

9 429 000

+   581 000

LundjMalmö högskoleregion Universitetet i Lund

5 459 000

+   769 000

Göteborgs högskoleregion Universitetet i Göteborg

5 786 000

+   161000

Umeä högskoleregion Universitetet i Umeå

7134 000

+   305 000

 

27 808 000

+ 1816 000

Förslag tUl anslagsframsläUning har avgivits av universitetskanslers­ämbetet (UKÄ).

 

Prop. 1976/77: 59

330

Ändringsförslagen innebär i korthet följande.

 

Ämne m.m. /tjänst m.m./

 

Kostnad

Anmärkningar

högskoleenhet'

 

budgetåret

1977/78

(tkr,)

 

1. Prisomräkning

 

341

 

2. Löneomräkning

 

835

 

3. Oral mikrobiologi

 

 

 

1 tjänst som biträdande professor.

210

Yrkande även under

tillika övertandläkare, UL

 

 

p, 4,2,6 (314 tkr.)

4. Odontologisk teknologi

 

 

 

1 tjänst som professor, UL

 

5

Med samtidig indrag­ning av en tjänst som biträdande professor i odontologisk teknolo­gi. Yrkande även under p, 4,2,6 (8 tkr.)

5. Parodontologi

 

 

 

2 tjänster som professor, UL,

UUm

10

Med samtidig indrag­ning av två tjänster som biträdande pro­fessor i parodontologi. Yrkande även under p. 4,2,6 (16 tkr.)

6. Resursförstärkningar i övrigt

 

 

 

6.1 Resurser för datorservice

 

110

 

6.2 1 tjänst som forskarassistent,

, UG

103

 

6.3 Allmän förstärkning av basresurser

100

 

 

 

1714

 

' UL = universitetet i Lund, UG versitetet i Umeå,

universitetet i Göteborg, UUm = uni-

0-alternativet skulle enligl UKÄ leda till en tolal nedläggning av forsk­ningsverksamheten inom vissa områden, få negativa konsekvenser för forskarrekryteringen samt ge forskningen försämrad service.

Föredraganden

Jag hänvisar inledningsvis till vad jag har anfört i det föregående om för högskolan gemensamma frågor.

I likhet med universitetskanslersämbetet (UKÄ) anser jag att en för­stärkning av resursema för ulbildning och forskning inom området oral mikrobiologi är väl motiverad. Jag förordar nu — i överensstäm­melse med UKÄ:s förslag — atl en tjänst som biträdande professor inom detta område inrättas vid universitetet i Lund den 1 juli 1977.

UKÄ har — mot bakgrund av parodontologins, tandlossningssjuk­domarnas, centrala ställning inom odontologisk forskning — föreslagit att samtliga innehavare av högre forskartjänster inom detta område skall få StäUning som professor. UKÄ föreslår sålunda alt tjänsterna som biträdande professor i parodontologi vid universiteten i Lund och Umeå omvandlas till tjänster som professor.

Jag bilräder UKÄ:s förslag och förordar all en tjänst som professor

 

Prop. 1976/77: 59                                                   331

i parodontologi inrättas vid vart och ett av universiteten i Lund och Umeå den 1 juli 1977. Härvid bör de befintliga tjänsterna som biträ­dande professor i ämnet vid resp. läroanstalt dras in. Vid bifall till mitl förslag avser jag atl i annat sammanhang föreslå regeringen atl inne-havama av tjänsterna som biträdande professor, Jan Egelberg och Axel Bergenholtz, ulses till innehavare av resp, tjänst som professor, Egel-bergs och Bergenholtz' kompetens för tjänsl som professor i parodonto­logi har vitsordats i sakkunnigutiåtanden.

Vid min anmälan i det föregående av anslaget Utbildning för vård­yrken har jag förordat att den odontologiska utbildnings- och forsk­ningsverksamheten vid universitetet i Lund omorganiseras den 1 juli 1977. Jag delar UKÄ:s uppfattning att tjänsten som biträdande pro­fessor i protetik vid universUetet (jfr prop. 1975: 1 bil. 10 s, 297) i sam­band härmed bör omvandlas till tjänst som professor i odontologisk tek­nologi. Jag förordar sålunda att en tjänsl som professor i odontologisk teknologi inrättas vid universitetet i Lund den 1 juli 1977, Härvid bör den befintiiga tjänsten som biträdande professor i protetik dras in. Jag avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att innehavaren av tjänsten som biträdande professor. Stig G:son östlund, utses till inne­havare av den nyinrättade tjänsten som professor i odontologisk tekno­logi. Östlunds kompetens för tjänsten har vitsordals i sakkunnigutlåtan­den.

Med stöd av riksdagens bemyndigande (jfr prop, 1966: 1 bil, 10 s. 361, SU 1966: 42, rskr 1966: 125) har regeringen föreskrivit att tjänsten som professor i oral histopatologi vid universitetet i Lund änd­ras till tjänst som professor i oral patologi. Regeringen har vidare före­skrivit att tjänsten som professor i oral histopatologi vid universitetet i Umeå, vilken innehas av Gunnar Gustafson, ändras till tjänst som professor i oral patologi och atl Gustafsons fullmakt ändras i enlighet härmed.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag — i enlighet med vad jag har anfört i det föregående under anslaget UtbUdning för vård­yrken — under förevarande anslag beräknat dels vissa medel för den ökade tandläkarutbildningen vid karolinska institutet, dels vissa medel som innevarande budgetår anvisas under anslaget Odonlologiska fakul­teterna m, m.: Vissa tandvårdskoslnader.

Med hänvisning till vad jag i det föregående har anfört beträffande förstärkning av basresurserna tar jag även upp ytterligare 100 000 kr, för detla ändamål.

Jag har även beräknat medel för en ökad användning av datorlid ( + 93 000 kr,),

I övrigi räknar jag under della anslag inle med andra förändringar än sådana av automatisk natur. Med hänvisning lill sammanställ­ningen beräknar jag sålunda anslaget tiU (27 808 000+1816 000=) 29 624 000 kr.

 

Prop. 1976/77: 59

332

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen all

1,  bemyndiga   regeringen   atl   inrätta   tjänster   som   professor i enlighet med vad jag har förordal,

2,  till Odonlologiska fakuUeterna för budgetåret 1977/78 anvisa etl reservationsanslag av 29 624 000 kr,

4.2.17 Farmaceutiska fakulteten

1977/78 Förslagi       6 558 000

' Innevarande budgetår anvisas för ifrågavarande ändamål medel under anslagen Farmaceutiska fakulteten m,m,: Avlöningar till lärarpersonal, Farma­ceutiska fakulteten m,m,: Driftkostnader, Kostnader för datamaskintid samt Extra utgifter vid universiteten m,m,

Della anslag avses för farmaceulisk forskarutbildning och forskning vid universitetet i Uppsala,

 

Anslagsfördelning

 

 

Högskoleenhet

1976/77

Föredraganden

(föreslagen ändring 1977/78)

Utgifter

Uppsala högskoleregion

Universitetet i Uppsala

6 319 000

+239 000

Förslag till anslagsframställning har avgivits av universitetskanslers­ämbetet (UKÄ). Ändringsförslagen innebär i korthet följande.

 

Ämne m.m./tjänst m.m.

 

Kostnad budgetåret 1977/78 (tkr.)

Anmärkningar

1. Prisomräkning

 

175

 

2. Löneomräkning

 

167

 

3. Biofarmaci

 

 

 

1 tjänst som biträdande professor

292

Yrkande även under

 

 

 

p. 4.2.6

 

 

 

(146 tkr.)

4. Resursförstärkningar i

i övrigt

 

 

Resurser för datorservice

40

 

 

 

674

 

Beträffande en reducering motsvarande altemativ O anför UKÄ, att hela minskningen måste hänföras till basresursdelen med en försämrad service tiU forskamtbUdning och forskning som följd.

Föredraganden

Jag hänvisar inledningsvis till vad jag har anfört i det föregående om för högskolan gemensamma frågor.

 

Prop. 1976/77: 59

333

Med slöd av riksdagens bemyndigande (jfr prop. 1966: 1 bil. 10 s. 361, SU 1966: 42, rskr 1966: 125) har regeringen föreskrivit att profes­suren i oorganisk och fysikalisk kemi vid universitetet i Uppsala ändras tUl professur i fysikalisk farmaceulisk kemi.

Jag har beräknat medel för en viss ökad användning av datorlid ( + 8 000 kr,).

Under della anslag räknar jag i övrigt inte med andra förändringar än sådana av automatisk natur. Med hänvisning till sammanställningen be­räknar jag sålunda anslaget tiU (6 319 000 + 239 000 =) 6 558 000 kr.

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att till Farmaceutiska fakulteten för budgetåret 1977/78 anvisa etl reservationsanslag av 6 558 000 kr.

4.2.18 Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna

1977/78 Förslagi    135 952 000

' Innevarande budgelår anvisas för ifrågavarande ändamål medel under anslagen Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna m,m,: Avlöningar till lärarpersonal, Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna m,m.: Driftkost­nader, Teknisk samt viss medicinsk och matematisk-naturvetenskaplig utbild­ning och forskning m. m. i Göteborg och Linköping, Kostnader för data­maskintid och Extra utgifter vid universiteten m.m.

Detta anslag avses för matematisk-naturvetenskaplig forskarutbild­ning och forskning vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Lund, Gö­teborg och Umeå och vid Chalmers tekniska högskola samt för viss del av forskarutbildningen i informationsbehandling vid tekniska högskolan i Stockholm.

Anslagsfördelning

 

Högskoleenhet

1916177

Föredraganden (föreslagen änd­ring 1977/78)

Utgifter

 

 

Stockholms högskoleregion Universitetet i Stockholm

31 508 000

+1 237 000

Uppsala högskoleregion Universitetet i Uppsala

39 739 000

+ 1 769 000

LundlMalmö högskoleregion Universitetet i Lund

30 440 000

+2 048 00

Göteborgs högskoleregion Universitetet i Göteborg Chalmers tekniska högskola

8 475 000 4 267 000

+   704000 +   135 000

Umeä högskoleregion Universitetet i Umeå

14 730 000

+ 1 194 000

 

129 159 000

+7 087 000

Uppbördsmedel

 

 

Avkastning från vissa fonder m. m.

281000

+     13 000

Nettoutgift

128 878 000

+7 074 000

 

Prop. 1976/77: 59

334

Förslag till anslagsframställning har avgivits av universitelskanslers­ämbetet (UKÄ),

Ändringsförslagen innebär i korthet följande.

 

Ämne m,m,/tjänst m.m,/

Kostnad    Anmärkningar

högskoleenhet'

budgetåret

 

1977/78

 

(tkr.)

1, Prisomräkning

2 147

2. Löneomräkning

3 981

3. Atmosfärens kemi

 

1 tjänst som professor och 1 000

 

assistenttimmar, US

370

4, Ekoloxikologi

 

1 tjänst som professor, UU

370

5, Etologi

 

1 tjänsl som professor ni,m,, US

498        Medel för en e.o. tjänst

som professor m.m. utgår innevarande budgetår från anslaget Naturvetenskaplig forskning. Förste inne­havare av professuren E, Fabricius

6. Termokemi

1 tjänst som professor m,m,, UL

616

Medel för en e,o. tjänst som professor m.m. utgår innevarande budgetår från anslaget Naturvetenskaplig forskning. Förste inne­havare av professuren S. Sunner

7. Teoretisk fysik

1 tjänst som professor, US

Omvandling av tjänst som forskardocent till personlig tjänst som professor för B. Laurent med samtidig reduktion  av   kursan­slag för forskarutbild­ning

8. Resursförstärkningar i övrigt 8.1 Resurser för datorservice

1 870

8.2   6 tjänster som forskarassistent

8.3   Allmän förstärkning av basresurser

619 2 000

12 471

780 tkr, motsvaras av medel som innevarande budgetår utgår från anslaget Kostnader för datamaskintid

' US = universitetet i Slockholm, UU versitetet i Lund.

universitetet i Uppsala, UL = uni-

I O-alternativet föreslår UKÄ i första hand en kraftig reducering av de allmänna basresurserna.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   335

Föredraganden

Jag hänvisar inledningsvis lill vad jag har anförl i del föregående om för högskolan gemensamma frågor.

Regeringen har föreskrivit all professuren i botanik, särskilt fysiologi och anatomi, vid universitetet i Uppsala skall ledigförklaras med be­nämningen professur i fysiologisk botanik. Jag förordar att benäm­ningen ändras i enlighet härmed.

Vid min beräkning av anslaget till de malematisk-nalurvelenskapliga fakulteterna tar jag upp medel för de kostnader för en forskargrupp i termokemi vid universitetet i Lund som innevarande budgetår bestrids från anslaget Naturvetenskaplig forskning. I samband härmed förordar jag atl en professur i termokemi inrättas vid universitetet i Lund den 1 juli 1977, Till förste innehavare av tjänsten bör förordnas Stig Sunner, som f, n, innehar en tjänst som exlra ordinarie professor vid statens naturvetenskapliga forskningsråd.

Jag förordar — i enlighet med universitetskanslersämbetets (UKÄ) förslag — att en professur i fysik, personlig för forskardocenten Bertil Laurent, inrättas vid universitetet i Stockholm den 1 juli 1977. Mer­kostnaden vid tjänsten som professor får bestridas inom ramen för med­len för forskarutbildning.

Riksdagen uttalade vid 1975/76 års riksmöte att i Uppsala finns unika möjligheter till samarbele för ekologiskt inriktad toxikologi mellan uni­versitetet, jordbrukets högskolor, statens Uvsmedelsverk och statens ve­terinärmedicinska anstalt och att detta bör beaktas särskilt vid bedöm­ningen av framtida förslag om ökade resurser för toxikologisk forskning (UbU 1975/76: 20, rskr 1975/76: 245), UKÄ har i sitt förslag till an­slagsframställning föreslagil att en professur i ekoloxikologi den 1 juli 1977 inrättas vid universitetet i Uppsala, Även jag anser att en förstärk­ning av resurserna för toxikologisk forskning i Uppsala med denna in­riktning är motiverad och jag avser att vid prövningen av förslagen tUl anslagsframställning för budgetåret 1978/79 prioritera inrättandet av en professur i ekoloxikologi vid universitetet i Uppsala. Jag kommer att i annat sammanhang föreslå regeringen att uppdra åt universUets- och högskoleämbetet atl i sitt förslag till anslagsframställning för budgetåret 1978/79 närmare utveckla hur samverkan mellan de berörda forsknings­institutionerna skall utformas för att möjligheterna lill ekologiskt in­riktad toxikologi hästskall kunna tas tUl vara.

Med hänvisning tiU vad jag har anförl vid min anmälan av gemen­samma frågor för högskolan räknar jag med en förstärkning av bas­resurserna för forsknings- och forskarulbildningsorganisalionen med 1 705 000 kr. Jag har också beräknat medel för en ökad användning av datortid ( + 773 000 kr.).

i övrigt räknar jag för nästa budgelår inle med andra förändringar än sådana av automatisk natur. Med hänvisning tUl sammanställningen

 

Prop. 1976/77: 59

336

beräknar jag anslaget till (128 878 000 + 7 074 000 =) 135 952 000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1,  bemyndiga regeringen alt inrätta Ijänster som professor i en­lighet med vad jag har förordat,

2,  bemyndiga regeringen all ändra benämning av en tjänst som professor i enlighet med vad jag har förordat,

3,  till Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna för budgetåret 1977/78 anvisa etl reservationsanslag av 135 952 000 kr.

4.2.19 Tekniska fakuUeterna 1977/78 Förslagi    151070 000

' Innevarande budgetår anvisas för ifrågavarande ändamål medel under anslagen Tekniska fakulteterna m.m.: Avlöningar till lärarpersonal. Tekniska fakulteterna m.m,: Driftkostnader, Teknisk samt viss medicinsk och matema­tisk-naturvetenskaplig utbildning och forskning m.m, i Göteborg och Linkö­ping, Kostnader för datamaskintid och Extra utgifter vid universiteten m.m.

Anslaget avser forskning och forskamtbUdning samt specialistutbild­ning inom tekniska ämnesområden vid tekniska högskolan i Stockholm, universiteten i Linköping och Lund, Chalmers tekniska högskola och högskolan i Luleå.

Anslagsfördelning

 

Högskoleenhet

1976/77

Föredraganden (föreslagen änd­ring 1977/78)

Utgifter

 

 

Stockholms högskoleregion Tekniska högskolan i Stockholm

44 896 000

+ 1454 000

Uppsala högskoleregion Universitetet i Uppsala

1 515 000

+     23 000

Linköpings högskoleregion Universitetet i Linköping

13 354 000

+   886 000

LundjMalmö högskoleregion Universitetet i Lund

28 504 000

+ 1218000

Göteborgs högskoleregion Chalmers tekniska högskola

47 201 000

+2 680 000

Umeä högskoleregion Högskolan i Luleå

8 922 000

+   812 000

 

144 392 000

+7 073 000

Uppbördsmedel

 

 

Avkastning från vissa fonder m. m.

340 000

+     55 000

Nettoutgift

144 052 000

+7 018 000

 

Prop. 1976/77: 59

337

Förslag till anslagsframställning har avgivils av universitelskanslers­ämbetet (UKÄ).

Ändringsförslagen innebär i korthet följande.

 

Ämne m.m./tjänst m.m./

Kostnad     Anmärkningar

högskoleenhet'

budgetåret

 

1977/78

 

(tkr.)

240 240

 

1. Prisomräkning

2 075

 

2. Löneomräkning

6 802

 

3. Utbyggnad av högskolan i Luleå

 

 

3,1 ökning av anslaget till forskning

 

 

och forskarutbildning

1000

 

3,2 4 tjänster som forskarassistent

413

 

3.3 1 tjänst som professor i kommunal

 

Principbeslut i anslut-

anläggningsmetodik

 

ning till förslag om ut-

3,4 1 tjänst som professor i restprodukt-

 

bildning i samhälls-

teknik

 

byggnadsteknik, jfr p, 4.2,4. Tjäns­terna föreslås bU in­rättade fr.o.m. 1978-07-01 resp. 1979-07-01

4. Arbetsvetenskap

 

 

4,1 1 tjänst som professor i arbetsmiljö-

320

 

teknik, UL

 

 

4,2 1 tjänst som professor i industriell

320

 

ergonomi, KTH

 

 

4,3 1 tjänst som professor i industriell

320

 

ergonomi, ULi

 

 

4,4 1 tjänst som professor i arbets-

320

 

organisation, CTH

 

 

5, Forskning m.m. rörande talöverföring

 

 

Medel för forskning vid institutionen

1000

Avser hittills av sty-

för talöverföring, KTH

 

relsen för teknisk ut­veckling finansierad forskning

6. Ökade forskningsresurser i övrigt

 

 

6.1 1 tjänst som professor i medicinsk

 

Med indragning av en

elektronik, CTH

 

personlig professur i samma ämne vid nuvarande innehava­res avgång. Princip­beslut

6,2 1 tjänst som biträdande professor i

 

Med indragning av

biokemi, UL

 

en tjänst som universi­tetslektor. Förste innehavare K. Mos-bach

6.3

6.4

1 tjänst som biträdande professor i energihushållning, UL 1 tjänst som biträdande professor i polymerers och polymera materials egenskaper, bearbetning och an­vändning, KTH

6.5

240

1 tjänst som biträdande professor i vattenförsörjnings- och avloppsteknik, CTH

500

1 238

6.6   ökade forskningsanslag, CTH

6.7   12 tjänster som forskarassistent

22   Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 59

 

Prop. 1976/77: 59                                                                 338

 

Ämne m.m./tjänst m.m./

Kostnad     Anmärkningar

högskoleenhet'

budgetåret

 

1977/78

 

(tkr.)

7. Resursförstärkningar i övrigt

7.1   Allmän förstärkning av basresurser            1 000

7.2   Resurser för datorservice                           1 480

7.3   Kostnader för bibliotek, ULi och CTH 254        p, 4,2,21

___________________________ 17 762_______________

' KTH = tekniska högskolan i Stockholm, ULi = universitetet i Linköping, UL = universitetet i Lund, CTH = Chalmers tekniska högskola.

Alternativ O skulle enligt UKÄ allvarligt försämra arbetsvillkoren för anställda forskare, lärare och övrig personal saml drabba de studerande i form av minskat och kvalitativt sämre kursutbud. Ett genomförande måste grundas på etl ingående planerings- och avvägningsarbete som UKÄ inte kan föregripa ens i huvuddrag. Ett sådant planeringsarbete måste i möjligaste mån syfta till alt undvika ålgärder som på negativt sätt får spridningseffekter till andra områden och indirekt drabbar också andra aktiviteter än dem man avsett med besparingsåtgärderna.

Föredraganden

Jag hänvisar inledningsvis till vad jag har anfört i det föregående om för högskolan gemensamma frågor,

I det aUtmer vidgade arbetsmiljöbegreppet innefattas såväl skydd mot fysiska och psykiska skador som ålgärder för arbetstillfredsställelse och personUghetsutvecklande arbetsförhållanden, Arbetsnuljöproblemen är ofla av mycket sammansatt karaktär, vilket innebär alt de måste bearbetas och lösas i samarbete mellan olika vetenskapliga discipliner. Under senare år har arbetsvetenskaplig forskning etablerats inom bl, a, samhällsvetenskaplig och medicinsk fakultet. En väsentlig förstärkning av den arbelsvetenskapliga forskningen är också Centrum för arbetslivs-frågor som riksdagen beslutade om vid 1975/76 års riksmöte (prop, 1975/76: 182, InU 1975/76: 46, rskr 1975/76: 405), Regeringen har be­slutat att vid detta centrum inrätta bl, a, tre professurer i arbetsorga­nisation.

Vikten av att arbetsvetenskapen beaktas i den tekniska utbildningen har framhävts aUtmer, Vid de tekniska högskolorna har i ökad utsträck­ning arbelsvetenskapliga moment förts in i utbildningen. En särskUd forsknings- och utbildningsorganisation på detta område har byggts upp vid högskolan i Luleå, Jag anser att det är angeläget att den arbets­vetenskapliga forskningen och utbildningen byggs ut inom den tekniska sektorn. Vid utbyggnaden bör man dels se till den tekniska sektorns

 

Prop. 1976/77: 59                                                                 339

särskilda behov, dels sträva efter att komplettera de resurser som finns på andra områden. Jag förordar därför all en Ijänsl som professor i arbetsmiljöteknik inrättas vid universitetet i Lund och knyts till tekniska fakulteten.

Ar 1967 inrättades vid Chalmers tekniska högskola (CTH) en per­sonlig tjänsl som professor i medicinsk elektronik (prop, 1967: 1 bil, 10 s, 276, SU 1967: 40, rskr 1967: 113), Jag föreslår att principbeslut nu fattas om alt omvandla professuren lill ordinarie tjänsl vid den tidpunkt då innehavaren avgår med pension. Samtidigt bör en tjänst som biträ­dande professor i tillämpad elektronik dras in. Den vakantsattes i sam­band med alt den personliga tjänsten inrättades.

Vid min anmälan av anslaget Utbildning för tekniska yrken har jag föreslagil att samhällsbyggnadsteknisk utbildning startas vid högskolan i Luleå, Jag erinrar om vad jag därvid har anfört om förslaget om atl inrätta en professur i ämnet kommunal anläggningsmelodik den 1 juli 1978,

För alt la till vara den kunskap och de erfarenheter som teknologie doktorn John Olof Edström förvärvat bl, a, i sin yrkesverksamhet bör en personUg professur inrättas för honom vid tekniska högskolan i Stockholm. Professuren bör benämnas produktionsteknik, särskilt gruv-och ståUndustri. Edström utnämndes år 1960 till professor i järnets metallurgi, en tjänst som han dock på grund av andra uppdrag aldrig tillträdde.

Regeringen har med stöd av riksdagens bemyndigande (jfr prop, 1966: 1 bU, 10 s, 361, SU 1966: 42, rskr 1966: 125) beslutat att benäm­ning och inriktning av vissa professurer skall ändras i enlighet med följande sammanställning.

 

Nuvarande

Läro-

Ny benämning m, m.

benämning

anstalt'

 

matematisk fysik

KTH

teoretisk fysik, särskilt materialteori

ångteknik

KTH

termisk energiteknologi

produktionsteknik

ULi

hopfogningsteknik

textilmekanik

CTH

textilteknologi

uppvärmnings- och

KTH

oförändrad benämning med

venlilalionsleknik

 

viss ändrad inriktning mot installationsteknik

' ULi = universitetet i Linköping, KTH = tekniska högskolan i Stockholm, CTH = Chalmers tekniska högskola.

Regeringen har vidare föreskrivit att professuren i lexlilkemi vid CTH skall ledigförklaras som professur i polymerleknologi. Jag förordar att benämningen ändras på detta sätt.

Vidare avser jag alt i annat sammanhang föreslå regeringen alt en

 

Prop. 1976/77: 59                                                                  340

befintlig tjänst som universitetslektor i biokemi vid tekniska fakulteten vid universitetet i Lund omvandlas lill Ijänsl som biträdande professor i samma ämne. Lektoratets nuvarande innehavare Klaus Mosbach bör ulses lill förste innehavare av ijänslen, Mosbachs kompetens för tjänsten har styrkts i sakkunnigutlåtanden.

Från den 1 januari 1977 har inrättats ytterligare tjänster som profes­sor vid högskolan i Luleå (jfr prop, 1975/76: 100 bU, 10 s, 363), Jag har vid medelsberäkningen räknat kostnader för helt budgelår för dessa tjänster fr, o. m. 1977/78.

CTH har haft ansvarel för uppbyggnaden av rymdobservaloriet på Råö, Våren 1976 slutfördes detta arbele, Observatoriet är även inter­nationellt sett en förstklassig forskningsresurs. Del är därför enligt min mening angeläget att det kan utnyttjas effektivt. Jag har vid min me­delsberäkning beaktat behovet av alt för detta ändamål förstärka forsk­ningskapaciteten vid CTH,

Jag har också räknat medel för en allmän förstärkning av basresur­serna för forskning (+ 700 000 kr,) samt för en ökad användning av datortid ( + 629 000 kr,).

I övrigt räknar jag under detta anslag inte med andra förändringar än sådana av automatisk natur. Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget tiU (144 052 000 + 7 018 000=) 151 070 000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1,  bemyndiga regeringen atl inrätta tjänster som professor i en­lighet med vad jag har förordat,

2,  bemyndiga regeringen atl ändra benämning av tjänst som professor i enlighet med vad jag har förordat,

3,  till Tekniska fakuUeterna för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 151070 000 kr,, varav 2 645 000 kr, att avräknas mot automobUskattemedlen,

4.2.20 Vissa kostnader i samband med högskolereform

1975/76 Utgift       5 661 000

1976/77 Anslag        11 270 000 1977/78 Förslag       15 470 000

Från detta anslag bestrids kostnader för dels vissa förberedelser för den av riksdag och regering beslutade högskolereformen (prop, 1975: 9, UbU 1975: 17, rskr 1975: 179) — nämligen för uppläggnmg av centraU antagningssystem, utveckling av informationssystem avseende stude­rande och studieresultat, åtgärder inför omläggning av läroanstaltemas ekonomiadministrativa rutmer samt information om högskolereformen

 

Prop. 1976/77: 59

341

— dels  stöd-  och  innovationsåtgärder  avseende  grundläggande  hög­skoleutbildning,

Universitetskanslersämbetel

Vissa ulgiftsändamål, som är särskilt förknippade med de principiellt nya dragen i den reformerade högskolan, bör även under den nya hög­skolans första år hållas samman under elt anslag i statsbudgeten. Före­varande anslag bör av denna anledning finnas kvar under budgetåret 1977/78.

 

 

Ändamål

1976/77

Förändring lill

Anmärkningar

 

(tkr.)

1977/78 (tkr,)

Universi- Föredra-tetskans-  ganden lers äm­betet

 

Uppläggning av

1600

- 1600   -1 600

 

centralt antagnings-

 

 

 

system

 

 

 

Utveckling av infor-

400

-     400  of.

Medel för ändamålet

mationssystem avse-

 

 

yrkas under anslaget

ende studerande och

 

 

Universitets- och hög-

studieresultat

 

 

skoleämbetet: Förvalt­ningskostnader

Omläggning av eko-

200

-     200-200

Medel för ändamålet

nomiadministrativa

 

 

yrkas under anslaget

rutiner

 

 

Förvaltningarna vid universitet och hög­skolor

Information om hög-

3 600

- 3 600   -1000

Medel för ändamålet

skolereformen

 

 

yrkas under anslagen Universitets- och hög­skoleämbetet: Förvalt­ningskostnader och Regionstyrelserna för högskoleutbildning

Stöd- och innova-

5 470

+ 2 500  of.

 

tionsåtgärder

 

 

 

FackspråkUg utbild-

 

+     500   -

 

ning

 

 

 

Språkpedagogiskt

 

+     340   -

 

centrum

 

 

 

Forskningsanknytning

 

+ 10000

 

av grundläggande

 

+ 7 000

 

högskoleutbildning

 

 

Planering och förbe-

 

+  1 277

 

redelser inför tema-

 

 

 

orienterad forskning

 

 

 

i Linköping

 

 

 

 

11270

+ 8 817   +4 200

 

Föredraganden

Under detta anslag har för innevarande budgetår förts upp medel om 11 270 000 kr, för dels förberedelser inför högskolereformen, dels stöd-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   342

och innovationsåtgärder för grundläggande högskoleutbildning.

Den 1 juli i år träder högskolereformen i kraft. Vissa av de förbere­delseåtgärder inför reformen som f. n. bekostas från detla anslag skall då vara slutförda. I likhet med universitetskanslersämbetet anser jag att medel fortsättningsvis bör anvisas under della anslag för vissa andra aktiviteter som kommer att fortsätta under nästa budgetår och som har direkt sammanhang med reformen. Sålunda beräknar jag medel för fortsall information om högskolan. Sådan information är viktig bl, a, med tanke på grupper som genom det vidgade tiUträdet till högskolan nu kommer atl få möjlighet till högskolestudier.

Jag har vidare beräknat medel för stöd- och innovationsåtgärder för högskoleutbildningen.

Vid min anmälan i del föregående av vissa gemensamma frågor för högskolan log jag bl. a. upp frågan om högskoleutbildningens forsk­ningsanknytning och redogjorde för min syn på hur denna kan främjas. Jag berörde därvid också de förslag om lemaorienlerad forskning som på regeringens uppdrag har utarbetats vid universitetet i Linköping, Under detta anslag har jag beräknat 7 milj, kr, för dessa ändamål. Härunder har jag beräknat 1 milj. kr, för temaorienterad forskning i Linköping, Medlen bör disponeras regionvis av regionstyrelserna enligt följande sammanställning.

Högskoleregion                         Belopp (tkr,)

Slockholm                                 750

Uppsala                                 1 250

Linköping                               1 750

Lund/Malmö                           1 250

Göteborg                               1 000

Umeå                                    1 000

7 000

Med hänvisning i övrigi till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Vissa kostnader i samband med högskolereform för bud­getåret 1977/78 anvisa elt förslagsanslag av 15 470 000 kr,

4.2.21 Vetenskapliga bibliotek: Avlöningar

1975/76 Utgift   52 375 062

1976/77 Anslag        55 483 000 1977/78 Förslag       60 000 000

Från detla anslag bestrids lönekostnader vid kungl. bibhoteket, statens psykologisk-pedagogiska bibliotek, universitetsbiblioteken i Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå samt biblioteken vid universitetet i Stock-

 

Prop. 1976/77: 59

343

holm, karolinska institutet och tekniska högskolan i Stockholm. Från an­slaget bestrids vidare lönekostnader för biblioteksverksamheten vid hög­skolorna i Växjö, Karlstad, Örebro och Luleå, Medel för motsvarande verksamhet vid universitetet i Linköping och Chalmers tekniska hög­skola anvisas innevarande budgetår under resp. anslaget Teknisk saml viss medicinsk och matematisk-nalurvetenskaplig ulbildning och forsk­ning m, m. i Göteborg och Linköping saml anslaget Grundläggande humanistisk, samhällsvetenskaplig och matematisk-naturvetenskaplig utbildning i Linköping,

Från de till kungl, biblioteket anvisade medlen bestrids kostnaderna för forskningsbiblioteksrådet, som är ett organ för samråd i frågor av gemensamt intresse för de vetenskapliga biblioteken,

I följande sammanställning redovisas personal vid de vetenskapliga biblioteken och belopp som hänför sig lill denna personal.

1976/77        Beräknad ändring 1977/78

Myndigheterna   Föredra­ganden

Personal Bibliotekarier Övrig personal

Anslag

Kungl, biblioteket

därav engångsutgifter Statens psykologisk­pedagogiska bibliotek UniversitetsbibUoteken m. fl. bibliotek Universitetet i

Stockholm Karolinska institutet Tekniska högskolan i Stockholm Universitetet i

Uppsala

Lund

Göteborg

Umeå Högskolan i

Luleå

Växjö

Karlstad

Örebro

+ 6 + 6

147 612

759

+ 17 + 36

+53

13 447 000

-     604 000   -  3 600 000

(+     692 000)      (-)

781000

+     122 000

+     445 000

(41255 000)        (+ 9 956 000)

366 000

2  931000

3  128 000

10 637 000

10 489 000

7 921000

3 937 000

493 000 337 000

494 000 522 000

55 483 000

+ 4 783 000

+ 319000

+ 433 000

+  7 995 000

+ 1 335 000

+ 1 029 000

+ 950 000

+ 634 000

+ + + +

179 000

10000

100 000

184 000

+ 4 517 000

+ 9 797 000

Förslag tUl anslagsframställning har avgivits av riksbibliotekarien, sty­relsen för siatens psykologisk-pedagogiska bibliotek och universitelskans­lersämbetet.

Ändringsförslagen för nästa budgetår innebär i korthet följande.

 

Prop. 1976/77: 59

344

 

Bibliotek/ändamål

Kostnad budgetåret 1977/78 (tkr.)

Anmärkningar

Kungl biblioteket

 

 

1, Minskning av medel för biblioteks-

—4 168

 

service åt universitetet och Latin-

 

 

amerika-institutet i Stockholm

 

 

vilka i fortsättningen skall beräknas

 

 

under universitetet i Slockholm

 

 

2. Förstärkning av resurser för

605

Därav engångsutgifter

centrala uppgifter inom bibliografi

 

260 000 kr.

och ADB

 

 

3. Förstärkning av bokvårds-, handskrifts-.

825

 

kart- och planschavdelningama

 

 

samt låneexpeditionen

 

 

4. ] tjänst som intendent vid

97

 

nationalfonoteket

 

 

5. Medelsanvisning för statens

142

 

biblioteksdepå

 

 

6. Medelsanvisning för mikrofilmning

450

 

av svenska dagstidningar

 

 

7. Utbildning av personal

350

 

8. Förstärkning av forskningsbiblioteks-

432

Engångsanslag

rådets resurser

 

 

9. Vissa ersättningar

95

 

10. Löneomräkning

568

 

Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek

11.   AUmän förstärkning, bl. a. för 400 dokumentationsverksamhet

12.   Löneomräkning                              45

Universitetsbiblioteken m. fl. bibliotek

13.   Medel som tidigare beräknats under 4 168 kungl, biblioteket åt universitetet i Stockholm för biblioteksservice

14.   Allmän förstärkning, US, KTH, UU,       2 328 UL, UG, UUm

15.   1 tjänst som bibUotekarie för   83 bibUoteksverksamheten vid Huddinge sjukhus, Kl

16.   Fortsatt uppbyggnad av personal-     150 organisationen, HLå

17.   Löneomräkning                           3 227

9 797

' US = universitetet i Stockholm, KTH = tekniska högskolan i Stockholm, UU = universitetet i Uppsala, UL = universitetet i Lund, UG = universitetet i Göteborg, UUm = universitetet i Umeä, Kl = karolinska institutet, HLå = högskolan i Luleå.

0-altemativet skulle innebära bl. a. en nedskärnmg av öppethållandet och därmed en minskning av bibliotekens servicekapacitet gentemot forskare och studerande. Särskilt hårt skuHe förvärvsarbetande drabbas, då de för sina studier behöver ha tillgång tiU läsesalar under helger och kvällstid.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   345

Organisationskommittén för Slockholms högskoleregion

Organisationskommittén för Stockholms högskoleregion (H 75-S) har föreslagit all ansvaret för litteraturservice till universitetet i Stockholm förs över från kungl. biblioteket till universitetet. Kommitténs förslag har tagits upp i kungl, bibliotekets resp. universitetets i Slockholm och universitetskanslersämbetets förslag till anslagsframställning.

H 75-S har vidare föreslagit att förhandlingar tas upp om ett inord­nande av Vetenskapsakademiens bibliotek i universitetels bibliotek.

Föredraganden

Kungl, biblioteket (KB) skall enligt sin instruktion (1965:733) inom de ämnesområden och i den omfattning som regeringen beslämmer dels vara lokalt forskningsbibliotek, dels svara för biblioteksservice åt universitetet i Slockholm, Dessa uppgifter fullgör KB f, n, för huma­nistiska, samhällsvetenskapliga och i viss utsträckning juridiska ämnes­områden. Sedan år 1971 finns inom universitetet som särskild organisa­torisk enhet Slockholms universitets bibliotek. Personalen vid detla är i dag i huvudsak uppförd på KB:s personalförteckning,

I prop, 1975: 9 (s, 545) uttalade min företrädare att den del av KB som avser service till utbildning och forskning så långt möjligt borde inordnas i högskolans biblioteksorganisation. Riksdagen hade ingen erinran mot detta.

Gränsdragningen mellan KB och universitetsbiblioteket har utretts av organisationskommittén för Stockholms högskoleregion (U 1975: 10, H 75-S), I samråd med biblioteks- och dokumentationssamverkans-kommUtén (U 1975: 06, BIDOK) har kommittén föreslagit att uni­versitetet i Stockholm fr. o. m. budgetåret 1977/78 får det fulla an­svaret för den vetenskapliga Htteraturförsörjningen till utbUdning och forskning vid universitetet och att universitetet samtidigt övertar per­sonalansvaret för den personal som f, n, är placerad vid dess och La­tinamerika-institutels bibliotek. H 75-S föreslår också alt universitetet tillförs den medelsförstärkning för bokinköp och bokbindning som den ändrade uppgiftsfördelningen mellan KB och universitetet motiverar och det antal tjänster som krävs för de utökade uppgiftema, I ulred­ningen som låg tUl grund för förslagen förutsattes att dessa resursför­stärkningar i varje fall tUl en del skulle åstadkommas genom omför­delning av resurser som KB f. n. disponerar.

Den centrala organisationskommittén för högskolereformen har till­styrkt förslagen och förordat att handlingama i ärendet överlämnas till berörda myndigheter för att tas i beaktande i anslagsframställningama för budgetåret 1977/78.

Riksbibliotekarien anför i sitt förslag till anslagsframställning att KB tUl följd av den föreslagna uppgiftsfördelningen helt kan lägga ned

 

Prop. 1976/77: 59                                                   346

bevakningen av den utländska litteraturen på vissa områden, nämligen juridik samt vissa samhällsvetenskapliga och språkvetenskapliga äm­nen. Detta skulle i dag motsvara 202 000 kr. för löner och 125 000 kr. för bokinköp. Anslag av denna storlek bör tillföras universitetet. Övriga ämnesområden bör enligt riksbibliotekarien såväl KB som universitets­biblioteket bevaka framdeles,

Universitelskanslersämbetet (UKÄ) förordar i sitt förslag till anslags­framställning att universitetsbibliotekets resurser förstärks dels genom en omfördelning enligl riksbibliotekariens förslag, dels genom ytter­ligare anslagsökningar, UKÄ anför vidare att frågan om ytterligare om­fördelningar av bibliotekens resurser inle kan prövas slutiigt förrän statsmakterna på basis av BIDOK:s förslag tagit ställning till KB:s framtida uppgifter.

Jag vill först konstatera att frågan om avgränsning mellan KB och universitetsbiblioteket främst berör förvärv och hållande av utländsk vetenskaplig litteratur, KB:s uppgift att mottaga och bevara det svenska trycket berörs inte i detta sammanhang. Frågan om det svenska trycket och pliktleveranser av detta bwörs i massmedieutredningens (Ju 1970: 59) arbele. Jag har vidare efter bemyndigande av regeringen tillkallat en särskild utredare som skall se över frågan om pliktleveransernas om­fattning m, m. Detta är en för de vetenskapliga biblioteken viktig fråga. Utredaren skall enligt direktiven arbeta snabbt.

Jag anser att principförslaget från H 75-S alt universitetet i Stockholm skall svara för litteraturförsörjningen tUl utbildning och forskning vid universitetet väl överensstämmer med uttalandet i prop. 1975: 9 och ansluter mig till det. På sikt bör det alltså ankomma på i första hand UniversitetsbibUoteket atl förvärva och hålla den litteratur det här är fråga om.

F. n. råder viss oklarhet om KB:s framtida uppgifter. Dessa kommer att fastställas på grundval av BIDOK;s kommande förslag, I awaktan på dem bör den slutliga överföringen av uppgifter till universitetsbiblio­teket enligt vad jag nyss anförde anstå. Inför budgetåret 1977/78 bör endast överföras ansvaret för de ämnesområden som riksbibliotekarien bedömer att KB inte längre bör bevaka. Jag förutsätter atl KB t, v, svarar för biblioteksservice ål universitetet för övriga ämnesområden i samma utsträckning som hittills.

Resurser molsvarande de ämnesområden för vilka ansvaret enligt vad jag har anfört fr, o, m, budgetåret 1977/78 kommer att vila på universi­tetet bör samtidigt föras över i enlighet med riksbibliotekariens förslag. Frågan om ytterligare överföringar från KB bör, som också UKÄ har anfört, anstå tills KB:s framtida uppgifler har fastställts.

Jag förordar vidare att den personal som f. n. är placerad vid Universi­tetsbibUoteket och vid Latinamerika-institutets bibliotek fr. o. m. bud­getåret 1977/78 förs upp på universitetets personalförtecknuig.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   347

1 prop. 1973: 1 (bil. 10 s. 393) förordade föredraganden atl den svenska dagspressen skulle mikpofilmas. En särskild kommitté, lidnings-filmningskommittén (U 1973: 07), tillkallades för att utarbeta detalj­förslag. Kommittén lade våren 1975 fram rapporten (DsU 1975: 4) Dagspress på mikrofilm. Tidningsfilmningens omfattning och organisa­tion m, m. Rapporten har remissbehandlats. Kommittén lade vidare i december 1976 fram ytterligare förslag i rapporten (DsU 1976: 14) Dagspress på mikrofilm. Filmning, arkivering, läsning. Under kommit­téns ledning har sedan budgetåret 1973/74 ulförts s, k, skyddsfilmning av vissa tidningar som riskerar att förstöras.

Förslagen har delvis samband med andra aktuella biblioteksfrågor, bl, a, med dem som behandlas av BIDOK, Jag avser att senare, när kommitténs andra rapport har remissbehandlats och då större klarhet har vunnits även i andra biblioteksfrågor, ta upp kommitténs olika för­slag i etl sammanhang, I avvaktan på ställningstagandena till förslagen kommer jag att under anslaget Vetenskapliga bibliotek: Bokinköp m, m, förorda all medel anvisas för skyddsfilmning även för budgetåret 1977/78.

Jag vill i della sammanhang erinra om två frågor som jag anmälde i prop. 1976/77: 100 (bil, 12), Under anslaget Bidrag till Vetenskaps­akademien (s, 389) tog jag upp frågan om Vetenskapsakademiens biblio­tek. Jag anförde därvid att jag senare ämnade föreslå regeringen att uppdra åt statens förhandlingsnämnd att förhandla med akademien om etl inordnande av dess bibliotek från budgelårel 1978/79 i universitets­biblioteket i Stockholm, Regeringen har genom beslut den 20 januari 1977 lämnat detta uppdrag.

Vidare anmälde jag under anslaget Naturvetenskapliga forsknings­rådet m, m, (s, 369) att regeringen hade uppdragit åt universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) att låta utreda huvudmannaskap m. m. för AB Atomenergis bibliotek i Studsvik, Utredningen skall inriktas på att förslagen skall kunna genomföras under budgetåret 1977/78. Hur de kostnader som kan uppstå vid ett eventuellt överförande till högskole­organisationen skall täckas får prövas i ett senare sammanhang. Rege­ringen bör kunna medge överskridande av berörda anslag under ut-bUdnmgsdepartementets huvudtitel under förutsättning att motsvarande medel hålls inne under industridepartementets huvudtitel, där medel föi biblioteket för budgetåret 1977/78 preliminärt har beräknats.

Utbyggnaden av högskoleutbildningen kommer att ställa ökade krav på de vetenskapliga biblioteken. Bl, a, kommer biblioteken att få en upp­gift som centrala bibliotek inom de nya högskoleregionerna. För att möta dessa nya krav räknar jag under detta anslag med vissa förstärk­ningar (+ 600 000 kr.). Jag beräknar en viss resursförstärkning av an­slaget till statens psykologisk-pedagogiska bibliotek.

I övrigt räknar jag under detla anslag inle med andra förändringar än

 

Prop. 1976/77: 59

348

sådana av automatisk natur. Jag hemställer all regeringen föreslår riks­dagen

att   lill   Vetenskapliga   bibliotek:   Avlöningar   för   budgelårel 1977/78 anvisa elt förslagsanslag av 60 000 000 kr.

4.2.22 Vetenskapliga bibliotek: Bokinköp m. m.

1975/76 Utgift   22 335 466       Reservation

1976/77 Anslag        25 178 000 1977/78 Förslag       30 139 000

851 531

Från detla anslag bestrids kostnaderna för bokinköp m, m, vid" kungl, biblioteket, statens psykologisk-pedagogiska bibliotek, universitetsbib­lioteken i Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå samt biblioteken vid uni­versitetet i Stockholm, karolinska institutet och tekniska högskolan i Stockholm, Från anslaget bestrids vidare kostnader för bokinköp m, m, för biblioteksverksamheten vid högskolan i Luleå. Medel för motsva­rande kostnader för verksamheten vid universitetet i Linköping och Chalmers tekniska högskola anvisas innevarande budgetår under resp. anslaget Teknisk samt viss medicinsk och matematisk-naturvetenskaplig utbildning och forskning m. m. i Göteborg och Linköping och anslaget Grundläggande humanistisk, samhäUsvetenskaplig och matematisk-na­turvetenskaplig utbildning i Linköping.

Förslag till anslagsframställning har avgivits av riksbibliotekarien, sty­relsen för statens psykologisk-pedagogiska bibliotek och universitetskans­lersämbetet.

Ändringsförslagen framgår av följande sammanställning.

 

 

1976/77

Beräknad ändring 1977/78

Myndigheterna   Föredra­ganden

Kungl. biblioteket

därav engångsutgifter Statens psykologisk­pedagogiska bibUotek UniversitetsbibUoteken m. il. bibliotek TiU regeringens disposition

5 344 000 (300 000)

300 000

16 469 000 3 065 000

25 178 000

+2 359 000 (+1 150 000)

+   274000

+4 629 000 + 1700 000

+8 962 000

+   612 000 (               of.)

+     58 000

+2 591000 + 1700 000

+4 961000

Myndigheterna

Forskningsbiblioteksrådet har sedan år 1968 fört prisstatistik vid ett antal vetenskapliga bibliotek i syfte att mäta prishöjningarna på den från utlandet förvärvade litteraturen. Rådet framhåller att medelprishöjning­en, i vad avser periodisk Utteratur uppgår tiU 16 procent medan pris­höjningar för kommersieU bokbindning uppgår tiU 10 procent. TiUsam-

 

Prop. 1976/77: 59

349

mans ulgÖr det en kostnadshöjning på ca 14,5 procent. Under lång tid har lilteralurproduklionen ökat med mellan 10 och 15 proceni per år. Mot bakgrund härav föreslår rådet en uppräkning av anslaget lill bok­inköp med 21 proceni som kompensation för merkostnader för biblio­teken för nämnda procentuella höjningar.

Ändringsförslagen för nästa budgetår innebär i korthet följande.

 

Bibliotek/ändamål

Kostnad budgetåret 1977/78 (tkr.)

Anmärkningar

Kungl biblioteket

 

 

1. Uppräkning p. g, a. ökad

127

 

litteraturproduktion

 

 

2. Kostnader för tidningsfllmning m. m.

1 460

Därav engångsutgifter

för Svenska tidningsavdelningen

 

900 000 kr.

3. ADB-kostnader för bibliografisk

250

Engångsutgifter

verksamhet

 

 

4. Minskning av medel för bokinköp

—125

Verksamheten övertas av universitetsbibliote­ket i Stockholm

5. övriga uppgifter inom biblioteket

65

 

6. Pris- och löneomräkning

582

 

Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek

 

 

1. Allmän förstärkning

216

 

8. Pris- och löneomräkning

58

 

Universitetsbiblioteken m. fl. bibliotek

 

 

9. Allmän förstärkning av resurserna

1498

 

för bokinköp. US, Kl, KTH, UU,

 

 

UL, UG, UUm

 

 

10. Medel för bokinköp vid universitetet i

125

 

Stockholm motsvarande dem som tidi-

 

 

gare anvisats via kungl. biblioteket

 

 

11. Fortsatt uppbyggnad av biblioteks-

100

 

verksamheten vid Huddinge

 

 

sjukhus, Kl

 

 

12. Fortsatt uppbyggnad av

250

 

biblioteksverksamheten, Lå

 

 

13. Kostnader för fortsatt drift av

1700

 

det datorbaserade informations-

 

 

systemet LIBRIS

 

 

14. Pris- och löneomräkning

2 656 8 962

 

• US = universitetet i Stockholm, Kl = karolinska institutet, KTH = tek­niska högskolan i Stockholm, UU = universitetet i Uppsala, UL = universi­tetet i Lund, UG = universitetet i Göteborg, UUm = universitetet i Umeå, Lå = högskolan i Luleå.

O-alternativet skulle i första hand gå ut över inköpen av utländsk lit­teratur. Därmed skulle intemrbanlånen sannoUkt öka i omfattning med påföljd att personal måste överföras till låneverksamheten. BibUotekens servicekapacitet inom andra områden skuUe därigenom försämras. Ett

 

Prop. 1976/77: 59                                                   350

i jämförelse med nuläget ökat antal böcker skulle förbli obundna, vilket skulle medföra en ökad förslitning av böckerna.

Föredraganden

Jag anser atl det vid beräkning av medel för bokinköp är viktigt all beakta såväl den — jämfört med andra kostnadsökningar — högre pris­ökningen för böcker och tidskrifter som den ständigt ökande litteratur­produktionen. Den uppräkning av anslaget som jag förordar bör även medge ökat utrymme för bokinköp.

Under poslen Till regeringens disposition har jag beräknat medel för fortsatt skyddsfilmning av dagstidningar i enlighet med vad jag anförde under anslaget Vetenskapliga bibliotek: Avlöningar, Under samma an­slagspost har jag vidare beräknat medel för försöksverksamheten med ett datorbaserat informationssystem för bibliotek, LlBRlS (+1700 000 kr,).

Vid anslagsberäkningen har jag vidare beaktat den resursomfördel­ning mellan kungl. biblioteket och Stockholms universitets bibliotek som jag förordade vid min anmälan av anslaget Vetenskapliga bibliotek: Av­löningar.

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen

att till Vetenskapliga bibliotek: Bokinköp m. m. för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 30 139 000 kr.

4.2.23 Högskoleförvaltningarna 1975/76 Utgifti 63 879 595 1976/77 Anslagi 66 502 000 1977/78 Förslag       87 871 000

1 Anslaget Förvaltningarna vid universiteten m, m.

Från anslaget bestrids innevarande budgetår utgifter huvudsakligen för personal och expenser vid förvalmingarna vid nuvarande universi­teten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå, karolinska in­stitutet, tekniska högskolan i Stockholm samt högskolan i Luleå.

I fråga om universitetet i Linköping och Chalmers tekniska högskola bestrids från anslaget kostnader för arvoden tiU vissa ledamöter i tjäns­leförslagsnämnd och tUl ledamöter i konsistorium och utbildningsnämnd i anledning av försöksverksamhet med nya samarbetsformer vid univer­siteten m. m. För sistnämnda högskoleenheter i övrigt och för de andra enheter som föreslås ingå i den nya högskoleorganisationen har medel motsvarande dem som för innevarande budgetår har anvisats för för­valtningsändamål beräknats under anslagen i det föregående till grund­läggande utbildning samt tiU forskning och forskamthildning.

 

Prop. 1976/77: 59

 

 

351

Anslagsfördelning

 

 

 

Högskoleenhet

1976/77

Beräknad ändring

1977/78

Föredraganden

Slockholms högskoleregion Universitetet i Stockholm Tekniska högskolan KaroUnska institutet Högskolan för lärarutbildning

11 642 000 6 427 000 4 787 000

+ + + +

1 505 000 761000 576 000 774 000

Uppsala högskoleregion Universitetet i Uppsala Högskolan i Eskilstuna/Västerås Högskolan i Falun/Borlänge Högskolan i Gävle/Sandviken Högskolan i Örebro

10 666 000 612 000

+ + + + +

1 687 000 309 000 325 000 239 000 630000

Linköpings högskoleregion Universitetet i Linköping Högskolan i Jönköping

86 000

+ +

627 000 369 000

LundjMalmö högskoleregion Universitetet i Lund Högskolan i Kalmar Högskolan i Kristianstad Högskolan i Växjö

12 551000 732 000

+ + + +

1 910 000 391000 294 000 568 000

Göteborgs högskoleregion Universitetet i Göteborg Chalmers tekniska högskola Högskolan i Borås Högskolan i Karlstad

7 620 000 155 000

591000

+

+ + +

1488 000

89 000

253 000

615 000

Umed högskoleregion Universitetet i Umeå Högskolan i Luleå Högskolan i Sundsvall/Härnösand Högskolan i Östersund

6 363 000 2 174 000

+ +

+ +

1 105 000 513 000 353 000 291000

Till universitets- och högskoleäm­betets disposition

 

+

389 000

System för studiedokumentation och lokal antagning

2 620 000

+

5 308 000

Reglering av staterna för redovis­ningscentralerna m. m.

1000

 

of

 

67 027 000

+21369 000

Uppbördsmedel

Avkastning från vissa fonder vid

universitetet i Stockholm

525 000

 

of

Nettoutgift

66 502 000

+21 369 000

Myndigheterna

Universitelskanslersämbetet (UKÄ) framhåUer att dess anslagsfram­ställning närmast bör ses som en kostnadsberäkning som på vissa punk­ter kompletterar de förslag som lämnas av de regionala organisalions­kommittéema för högskolereformen. UKÄ:s ändringsförslag (+18 683 000 kr.) innebär i korthet följande.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   352

1,    Pris- och löneomräkning m, m, 5 183 000 kr.

2,    Medel för de lokala pedagogiska utvecklingsenheterna vid läro­anstalterna, för vilka ändamål kostnaderna innevarande budgetår be­strids från anslaget till forskning och utvecklingsarbete för högskoleut­bildningen m. m. bör anvisas under detta anslag (+2 500 000 kr.).

3,    Ulbyggnad av personalorganisationen vid högskolan i Luleå (+200 000 kr.).

4,    Lönekostnader för personalutveckling och personalomsorg samt personaladministration (+2 000 000 kr.).

5,    Medel för system för studiedokumentation och lokal antagning ( + 7 000 000 kr,),

6,    Medel för samarbete mellan högskolorna och folkbildningsorgani­sationerna ( + 800 000 kr,).

7,    Lönekostnader för uppbyggnad av internationella sekretariat (+1000 000 kr.).

Cenirala organisationskommittén för högskolereformen har med till­styrkan överlämnat förslag från de regionala organisationskommittéer­na om förstärkta resurser, främst personal. Förslagen innebär i korthet att drygt 180 tjänster skall inrättas budgetåren 1977/78 och 1978/79, 130 av dessa Ijänster föreslås inrättade budgetåret 1977/78, vartill kom­mer kostnader för exlra arbetskraft och expenser (+ 18 000 000 kr,).

Föredraganden

Vid mina beräkningar av detta anslag har jag förutom medel för löne- och prisomräkning av nuvarande förvaltningsanslag beaktat bl, a. behovet av ytterligare medel för ersättningar till ledamöter i högskole­enheternas styrelser och linjenämnder.

Vidare har jag tagit upp medel för närmare ett sextiotal nya tjäns­ter. Härvid har jag särskilt beaktat behovet av dels kompletterande bas­resurser för de nya högskoleenheterna, dels förstärkta resurser för den lokala antagningen och för verksamheten vid linjenämnder. Det bör här framhållas alt vid samtliga de läroanstalter som i enlighet med mina förslag i det föregående kommer att ingå i de nuvarande eUer nybil­dade högskoleenheterna f. n. finns inte obetydUga förvaltningsresurser, för vilka medel för nästa budgetår har beräknats under anslagen till gmndutbUdning samt forskamtbUdning och forskning. Vid beräkningen av personalbehovet inom förvaltningsadministrationen har utgångs­punkten självfallet varit att åstadkomma en personaltäthet som ger er­forderlig kvalitet på verksamheten och svarar mot arbetsbelasmingen. Skulle det likväl efter den närmare fördelningen av dessa tjänster inom förvaltningsorganisationen i visst fall visa sig behövligt med någon justering med hänsyn till önskemålet att åstadkomma en väl avvägd ar­betsbelastning och en god arbetsmiljö i övrigt, bör det få ankomma på regeringen att besluta härom.

 

Prop. 1976/77: 59

353

Under anslagsposten till universitets- och högskoleämbetets disposi­tion har jag beräknat medel för i första hand ersättningar tiU ledamöter i antagningsnämnder vid högskoleenheterna och förvaltningskostnader för högskoleutbildningen i Halmstad. Anslagsposten bör emellertid även kunna tas i anspråk för bl. a. kostnader av engångsnalur vid de mindre högskoleenheterna.

Med hänvisning tUl sammanställningen hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen

att tiU Högskoleförvaltningarna för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 87 871 000 kr.

4.2.24. Lokalkostnader m. m. vid högskoleenheterna

1975/76 Utgifti 315 645 541 1976/77 Anslagi 325 912 000 1977/78 Förslag 405 992 000 1 Anslaget Lokalkostnader vid universiteten m, m.

Från anslaget bestrids innevarande budgetår utgifter för lokalhyror, bränsle, lyse och vatten samt personal vid fastighetstjänsten vid kungl, biblioteket, universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå, karoUnska institutet, tekniska högskolan i Stockholm, högskolan i Luleå, socialhögskolorna, statens psykologisk-pedagogiska bibUotek samt bibliotekshögskolan.

Vidare bestrids från anslaget utgifter för lokalhyror samt bränsle, lyse och vatten vid Chalmers tekniska högskola, universitetet i Linköping och journalisthögskoloma. Medel för fastighetstjänsten vid de två först nämnda läroanstaltema anvisas innevarande budgetår under anslagen Teknisk samt viss medicinsk och matematisk-naturvetenskaplig utbild­ning och forskning m. m. i Göteborg och Linköping samt Grandläggan­de humanistisk, sandiäUsvetenskaplig och matematisk-naturvetenskaplig utbildning i Linköping.

1976/77

Beräknad ändring 1977/78

 

Myndighe­terna

Föredragan­den

 

+75 848 000     +79 454000

Utgifter

Lokalhyror

Bränsle, lyse och vatten Lönekostnader vid fastighets­tjänsten Parkskötsel m. m.

Uppbördsmedel

Upplåtelse av lokaler m. m.

Nettoutgift

273 783000 40 054 000

7 303 000 4 772 000

325 912 000

325 912 000

+     646 000 +76 494 000

+       20 000 +76474 000

+     646 000 +80100 000

+      20000 +80080 000

23   Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 59

 

Prop. 1976/77: 59                                                   354

För nästa budgelår har under delta anslag medel beräknats bl. a. för lokalhyror samt bränsle, lyse och vatten för verksamhet motsvarande den som nu bedrivs vid konsthögskolan, konstfackskolan, musikhögsko­lorna, statens scenskolor, statens musikdramatiska skola i Slockholm, statens dansskola, dramatiska institutet, lärarhögskolorna, förskolesemi-nariema, gymnastik- och idrottshögskolorna, seminarierna för huslig ul­bildning, slöjdlärarseminariet samt statens institut för högre ulbildning av sjuksköterskor. Motsvarande kostnader har för innevarande budgelår beräknats till ca 57 milj. kr.

Myndigheterna

Den föreslagna ökade medelsanvisningen för lokalkostnader samt bränsle, lyse och vatten utöver nyss nämnda ca 57 milj, kr, är tUl över­vägande del en följd av prisomräkning.

För fastighetstjänsten inkl. parkskötsel m. m. avser den föreslagna ökade medelsanvisningen endast löneomräkning vid nuvarande organisa­tion.

Vad gäller fastighetstjänsten framhåller universitetskanslersämbetet (UKÄ) att den försöksverksamhet med nuvarande organisation som på­börjades budgetåret 1967/68 har utvärderats och befunnits i stort fun­gera väl. UKÄ anser därför att försöksverksamheten bör betraktas som avslutad och att fastighetstjänslen även formellt bör ses som en del av läroanstalternas reguljära verksamhet.

Föredraganden

Vid mina beräkningar av detta anslag har jag utöver myndigheternas förslag tagit upp medel för bl, a, lokalkostnader vid datorcentralerna vid högskoloma samt för grafiska institutet och institutet för högre kom­munikations- och reklamutbUdning, Vidare har jag beräknat medel under detta anslag för sådana kostnader för lokaler m, m, avseende restaurangverksamhet i s. k. lånefinansierade lokaler som under inne­varande budgetår bestrids från driftkoslnadsanslag m, m.

Med anledning av vad universitelskanslersämbetet anfört om fastig­hetstjänsten vill jag som min mening uttala att försöksverksamheten nu kan betecknas som avslutad. Erfarenhetema har i huvudsak varit goda. Berörda myndigheter bör därför även i fortsättningen samverka lokalt för att uppnå så rationella lösningar som möjligt i fastighets­tjänsten. Under den närmaste tiden kan myndighetema härvid behöva ägna särskild uppmärksamhet åt de frågor som hänger samman med att högskolan tillförs en rad nya läroanstalter.

Med hänvisning tiU sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Lokalkostnader m. m. vid högskoleenheterna för budget­året 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 405 992 000 kr.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   355

4.2.25. Forskning och utvecklingsarbete för högskoleutbildningen m. m.
1975/76 Utgifti        12 675 993  Reservationi          342 693

1976/77 Anslag2      13 458 000 1977/78 Förslag       20 605 000

« Anslaget Pedagogiskt utvecklingsarbete vid universiteten m. m, ' Avser universitetskanslersämbetets verksamhetsområde.

Genom särskilda budgetdirektiv den 11 maj 1976 fick universitets­kanslersämbetet (UKÄ) i uppdrag att avge förslag lill anslagsfram­ställning även för vissa utbildningar som inte hörde till ämbetets område.

Universitetskanslersämbetet

UKÄ framhåller att forsknings- och utvecklingsarbetet inom hög­skolesektorn, liksom motsvarande verksamhet inom varje annan sam­hällssektor, är avsett att vara ett av flera medel för planering och ut­veckling. Den nya högskolan koinmer att omfatta ett flertal utbildningar, inte minst inom kultursektorn, som tidigare inte disponerat särskilda me­del för forsknings- och utvecklingsarbete. Behoven i dessa avseenden kan väntas överstiga disponibla resurser, varför det bUr en angelägen uppgift i planeringsarbetet på regional och lokal nivå att identifiera de mest akuta behoven.

UKÄ föreslår en höjning av anslaget med 12 497 000 kr. tiU 25 955 000 kr. Sammanlagt 5 765 000 kr. utgör överföringar från anslagen Musik­högskolorna, Siatens scenskolor, Pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendel, Lärarhögskoloma: Driftkostnader, SärskUda lärarutbild­ningsåtgärder samt Lärares fortbildning m. m. En faktisk resursökning om 6 732 000 kr, föreslås aUtså,

Anslagsfördelning (enligt UKÄ:s förslag)

 

Ändamål

1976/77

Beräknad ändring 1977/78

Forskningsprojekt

3 965 000

+ 1 140 000

Utvecklingsarbete

 

 

Lokal projektverksamhet

3 300 000

+ 1600 000

överföring av lönekostnader

 

 

vid lokala utvecklingsenheter

 

 

till anslaget Universitets-

 

 

och högskoleförvaltningar

2 500 000

-2 500 000

Central projektverksamhet

1600000

+   900 000

Personalutbildning

 

 

Utbildning för personal

 

 

anställd före 1976-07-01

5 220 000

+ 1220 000

Handlingsprogrammet

1480 000

+3 510 000

Övrig personalutbildning

450000

+ 1070 000

Information, planering

400000

+   100000

Lönekostnader vid UHÄ

308 000

-   308 000

 

19 223 000

+6732 000

 

Prop. 1976/77: 59                                                   356

För forskningsprojekt innebär UKÄ:s förslag med hänsyn till löne-och prisstegringar en ökad omfattning endast för projekl i anslutning till lärarutbildning, ökningen av resurserna för utvecklingsarbete avser främst verksamhetsbedömning, I fråga om personalutbildning för UKÄ i första hand fram en ökning av fortbUdningen av läramtbUdare och en fortsättning av handlingsprogrammet för utbildning av nytillkommande högskolelärare med pedagogiska seminarier om tre dagar fr, o, m, det andra anställningsåret för alla anställda inom högskoleområdet med un­dervisnings- eller handledningsuppgifter.

Styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna

Styrelsen föreslår att förevarande anslag förstärks med 250 000 kr. för utvärdering av försöksverksamhet med lärarutbildning i gymnastik och annat ämne.

Föredraganden

1 likhet med föregående år för universitelskanslersämbetet (UKÄ) fram förslag om väsentliga resursförstärkningar för personalutbildning och därvid främst för den pedagogiska utbildningen av nytiUkonunande högskolelärare, det s. k. handlmgsprogrammet, I prop, 1975/76: 100 framhöll föredraganden att han delade UKÄ:s uppfattning att en systematiskt organiserad pedagogisk utbildning av universitetslärare är betydelsefull, men att slutlig ställning i frågan inte kunde tas bl, a, med hänsyn till att den måste lösas med sikte på hela högskolan. Den del av programmet som avsåg budgetåret 1976/77, dvs, intro­duktionskurser för nyanställd personal med bl, a, utbildningsupp­gifter, främst assistenter och amanuenser, borde dock kunna genom­föras utan StäUningstagande till programmet i övrigt. Jag har tidigare an­gett att jag ämnar föreslå regeringen alt bemyndiga mig alt tillkalla sär­skilda sakkunniga för att se över tjänsleorganisatoriska frågor inom den nya högskolan. En viktig fråga är i detta sammanhang hur skilda lärar­gruppers deltagande i pedagogisk utbildning skall behandlas med av­seende på tjänstgöringsskyldigheten. Innan denna fråga fått en tillfreds­ställande lösning saknas enligt min mening förutsättningar alt gå vidare med UKÄ:s program om pedagogisk utbildning av lärare. Jag förut­sätter emellertid att universUets- och högskoleämbetet fortsätter övriga delar av personalutbildningen, bl. a, introduktionskurserna för nyanställd personal.

Till följd av högskolereformen kommer från anslaget att bekostas forskning och utvecklingsarbete m, m, rörande ett flertal utbUdningar för vilka särskilda medel mte har funnits tidigare eller för vilka medel tidigare har anvisats under andra anslag. Anslaget kommer således i fortsättningen att avse forskning och utvecklingsarbete för högskolan i dess helhet inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde.

 

Prop. 1976/77: 59

357

Statsrådet Mogård har vid sin anmälan i prop. 1976/77: 100 bU, 12, av anslaget Fortbildning m, m, beräknat medel för bl, a, vissa kostnader i samband med fortbildning av lärarforlbildare. Universitets- och hög­skoleämbetet och skolöverstyrelsen bör samråda om dispositionen av dessa medel.

Vid min beräkning i det föregående av anslaget Universitets- och hög­skoleämbetet: Förvaltningskostnader har jag räknat medel för vissa tjänster för vilka koslnaderna under en del av innevarande budgetår bestrids från förevarande anslag.

För nästa budgetår bör anslaget föras upp med 20 605 000 kr. Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att till Forskning och utvecklingsarbete för högskoleutbildningen m. m. för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 20 605 000 kr.

4.2.26 Vissa tandvårdskoslnader

1975/76 Utgifti 38 511459 1976/77 Anslagi 43 207 000 1977/78 Förslag       48 560 000

> Anslaget Odontologiska fakulteterna m. m.: Vissa tandvårdskostnader.

Detta anslag avses för den tandvård, som bedrivs i anslutning till den odontologiska utbildningen och forskningen vid universiteten i Lund, Göteborg och Umeå samt vid karoUnska institutet. Vidare utgår från

 

 

1976/77

Beräknad ändring 1977/78

 

 

Universitets­kanslers-ämbetet

Före­draganden

Personal

 

 

 

Tandvårdspersonal

539

+ 70

+ 25

Anslag

 

 

 

Utgifter

 

 

 

Lönekostnader Materiel m.m. Lärarkliniker m.m. Sjukvård Reseersättningar Telegram och telefon Renhållning och städning Ersättning tUl Malmö kommun

39 119 000

8 871 000

5 645 000

22 000

10 000

325 000

2 526000

125 000

+ 9 055 000 + 3 144000 + 1285 000

of. +         2000 +         5000 +      95 000

of.

+6 363 000 +2 435 000 -2 547 000

of. +       2000 +      5 000 +    95 000

of.

 

56 643 000

+13 586 000

+6 353 000

Uppbördsmedel

 

 

 

Patientavgifter m.m.

13 436 000

+ 2000000

+ 1000000

Nettoutgift

43 207 000

+11586 000

+5 353 000

 

Prop. 1976/77: 59                                                   358

anslaget vissa medel till de statliga tandtekniker- och tandsköterskesko­lorna samt till ersättning åt tandtekniker- och tandsköterskepraktikanler. Tandvård ges vid universiteten i Göteborg och Umeå inom ramen för tandvårdscentraler. Vid universUetet i Lund och karolinska institutet, enheten vid HoUändargatan, ges tandvård dels vid kandidatkliniker, som ingår i de kliniskt-odontologiska institutionerna, dels vid lärarkUnik. Vid karolinska institutet, enheten i Huddinge, bedrivs tandvårdsverksamhet sedan vårterminen 1975 enligt Göteborg/Umeå-modellen.

Universitetskanslersämbetel

1.   Pris- och löneomräkning m. m, 5 182 000 kr,

2.   En reducering motsvarande alternativ O skulle enligt universitets­kanslersämbetet (UKÄ) medföra alt drygt ett 20-tal personer friställs. En reducering av anslaget skuUe vidare innebära förlängda väntetider och i övrigt försämrade villkor för de patienter som utnyttjar de odon­tologiska klinikerna,

3.   Sista etappen i uppbyggnaden av verksamheten vid karolinska in­stitutet, enheten i Huddinge, till följd av statsmakternas beslut år 1970 om utbyggnad av organisationen för tandläkarutbUdning. i Slockholm (prop, 1970: 122, SU 1970: 135, rskr 1970: 309) ( + 7 492 000 kr,),

4.   Medel för tandhygienislutbildnmgen i Umeå (+ 312 000 kr.),

5.   Uppbördsmedlen beräknas öka, främst vid karolinska institutet, till följd av den växande tandvårdsverksamheten vid enheten i Huddinge (+2 000 000 kr,).

Föredraganden

För den odontologiska utbildnings- och forskningsorganisationen i Huddinge (jfr prop. 1970: 122, SU 1970: 135, rskr 1970: 309) har jag be­räknat ytteriigare 4 800 000 kr. varav för lönekostnader 4 000 000 kr. motsvarande helårskostnaden.

Jag har vidare beräknat medel för vissa ytterligare tjänster m, m, vid tandvårdscentralen vid universitetet i Umeå,

Vid min anmälan i det föregående av anslaget UtbUdning för vård­yrken har jag förordat att den principbeslutade (prop, 1975:1 bil, 10, UbU 1975: 9, rskr 1975: 92) omorganisationen av den klmiska verk­samheten som bedrivs i anslutning till odontologisk utbildning och forskning vid universitetet i Lund genomförs den 1 juli 1977. Mot bak­gmnd härav bör vissa medel som iimevarande budgetår anvisas under den under anslaget Odontologiska fakultetema m, m,: Vissa tandvårds­kostnader upptagna anslagsposten 3. Lärarkliniker m. m. beräknas un­der anslagen Utbildning för vårdyrken samt Odontologiska fakulteterna,

I övrigt räknar jag för nästa budgetår inte med andra förändringar under detta anslag än sådana av automatisk natur. Med hänvisning till

 

Prop. 1976/77: 59                                                   359

sammanställningen hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen

att till Vissa tandvårdskoslnader för budgetåret 1977/78 anvisa ell förslagsanslag av 48 560 000 kr.

4.2.27. Extra utgifter vid universiteten m. m.

1975/76 Utgift    1647 716        Reservation          908192

1976/77 Anslag   3 440 000

1977/78 Förslag  3 975 000

Från anslaget bekostas bl. a, internationell kontaktverksamhet inom högskolan.

Detta anslag är för innevarande budgetår genom beslut av regeringen den 3 juni 1976 fördelat enligl följande sammanställning.

1.   Universitetet i Uppsala..............................    120 000

2.   Universitetet i Lund..................................    230 000

3.   Universitetet i Göteborg.............................    180 000

4.   Universitetet i Stockholm...........................    175 000

5.   Universitetet i Umeå  ...............................    150 000

6.   Karolinska institutet.................................. ... 90 000

7.   Tekniska högskolan i Stockholm...................     85 000

8.   Högskolan i Luleå......................................     40 000

9.   TiU universitetskanslersämbetets disposition.. 2 140 000

10. TiU regeringens disposition........................    230 000

3 440 000

Av de under anslagsposten 9 anvisade medlen skall 2 000 000 kr. an­vändas enligt följande för att främja internationalisering av högskole­utbildningen.

1.   Bidrag tUl läroanstalts och studerandes kostnader som följd av att
viss undervisning förläggs till utlandel.

2,   Bidrag till kostnader för lärares och utbildningsadministratörers
internationella kontaktverksamhet med syfte att stimulera och förnya
UtbUdningen inom högskolan,

Universitelskanslersämbetet

Universitelskanslersämbetet (UKÄ) förutsätter att medel, motsvaran­de dem som för innevarande budgetår är anvisade under anslagsposterna 1—8, fr, o, m, budgetåret 1977/78 beräknas under sektors- och fakultets­anslagen, vilket innebär en minskning under detta anslag med samman­lagt 1 070 000 kr, UKÄ föreslår att anslaget förs upp med ett belopp av (3 440 000-1 070 000+4 698 000 = )7 068 000 kr.

UKÄ:s förslag till förändringar under anslaget innebär sammanfatt­ningsvis följande.

 

Prop. 1976/77: 59

360

 

Anslagspost

Basbelopp 1976/77

Förslag tiil ändring 1977/78

Universitets-             Före-kanslersämbetet        draganden

1. Till universitets-
och högskole­
ämbetets
disposition

2. Till regeringens
disposition

2140 000'

230 000 2 370 000

+4 698 000 +4698 000

+ 1605 000

of. +1605 000

' Anvisat till universitelskanslersämbelets/universitets- och högskoleämbetets disposition.

UKÄ lade i föregående års förslag tUl anslagsframställning fram ett flerårigt handlingsprogram för internationalisering av verksamheten inom universitet och högskolor. Grunden för programmet var det av inter­nationaliseringsutredningen framlagda betänkandet (UKÄ-rapport 1974: 21) Utbildningens intemalionalisering, samt de däröver avgivna remiss­yttrandena.

Som en uppföljning av detta handlingsprogram föreslår UKÄ en för­stärkning av den intemationella verksamheten med 2 mUj. kr. samt 1 milj. kr. för gästlärare.

UKÄ föreslår även en överföring av medel (10 000 kr.) från anslaget Kulturellt utbyte med utlandet, anslagsposten TiU regeringens disposition tUl förevarande anslag avseende medlemskap i Association Intemationale des Universités för universiteten i Uppsala och Lund,

UKÄ anser att tiden ännu inte är mogen för att anvisa medel för in­ternationell kontaktverksamhet under sektors- och fakultetsanslagen. Under elt uppbyggnadsskede är ett för hela högskolan gemensamt anslag för detta ändamål att föredra. UKÄ föreslår därför att medlen i likhet med innevarande budgetår anvisas under förevarande anslag.

Under en övergångsperiod då medel för datorservice inom högskolan från att ha bekostats över anslaget Kostnader för datamaskintid skall fördelas på berörda anslag för utbUdning och forskning, föreslår UKÄ att ett belopp av 1 800 000 kr. förs upp under förevarande anslag för att StäUas tiU universitets- och högskoleämbetets disposition för bl. a. data­servicebehov för institut m.m. utanför högskoloma inom utbUdnings­departementets ansvarsområde.

Föredraganden

I likhet med universitetskanslersämbetet (UKÄ) räknar jag med en mmskning av anslaget motsvarande de medel som för innevarande bud­getår är anvisade under postema tiU universitet och läroanstalter efter-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   361

som dessa medel fr, o, m, nästa budgelår bör beräknas under sektors-och fakultelsanslagen (-1 070 000 kr,).

Fr, o, m, budgetåret 1977/78 fördelas medlen under anslaget Kostna­der för datamaskintid på berörda anslag för utbildning och forskning. Jag delar härvid UKÄ:s mening att universitets- och högskoleämbetet under en övergångsperiod bör disponera medel för särskilda behov av dataservice och räknar därför under förevarande anslag medel för detla ändamål (+1550 000 kr,).

Posten till ämbetets disposition bör även räknas upp med medel mot­svarande dem som under innevarande budgetår har beräknats under anslaget Kulturellt utbyte med utlandel, anslagsposten Till regeringens disposition avseende kostnader för medlemskap i Association Intema­tionale des Universités för universiteten i Uppsala och Lund,

Efler samråd med statsrådet Mogård beräknar jag slutligen även medel som avser bidrag till vissa elevorganisationer vars verksamhet genom högskolereformen huvudsakligen kommer att avse studerande inom högskolan.

Medlen har för innevarande budgetår beräknats under anslaget Bidrag lill vissa elev- och föräldraorganisationer.

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen

all till  Extra  utgifter  vid  universUeten  m. m.  för  budgetåret 1977/78 anvisa elt reservationsanslag av 3 975 000 kr.

4.2.28 Sjöbefälsskolorna
1975/76 Utgift   16 371 765

1976/77 Anslag        14 366 000 1977/78 Förslag       15 031 000

Undervisningen vid sjöbefälsskolorna (Göteborg, Härnösand, Kalmar, Malmö och Slockholm) har till ändamål att utbilda fartygs- och maskin­befäl för den svenska handelsflottan. Sjökaptens- och sjöingenjörskurser­na omfattar vardera två läsår och bygger på styrmans- och maskintekni-kerkurserna som är ettåriga. Dessa kurser anordnas vid samtliga sjö­befälsskolor. Kurser för radiotelegrafister omfattande tre terminer an­ordnas i Göteborg, Härnösand, Kalmar och Stockholm. Skepparkurser av l:a klass om totalt 624 lektioner anordnas i Göteborg och Hämösand samt fartygsmekanikerkurser av l:a klass om totalt 370 lektioner i Göte­borg, Hämösand och Malmö. Verksamheten regleras i förordningen (1959: 425) om sjöbefälsskolor (omtryckt 1972: 403, ändrad senast 1976: 1043) och förordningen (1960: 488) om lägre nautisk och maskinteknisk utbildning (omtryckt 1976: 776) samt Kungl. Maj:ts bestämmelser den 11 maj 1973 angående utbildning av radiotelegrafister vid sjöbefälssko­lorna.  Innevarande  budgetår  pågår  försöksverksamhet  med  koncen-

 

Prop. 1976/77: 59

362

trerade ulbildningar om en termin för blivande maskin- och farlygsbe-fäl, Anlalel klasser utgör innevarande budgetår 64,

 

 

 

1976/77

Beräknad ändring 1977/78 Skolöver-            Före­styrelsen              draganden

Personal

 

 

 

 

Skolledare och lärare övrig personal

100

25

of, of.

of, of.

 

 

125

of.

of.

Anslag

Utgifter

Lönekostnader

Sjukvård

Reseersättningar

Lokalkostnader

Expenser

 

12 253 400

6000

98 900

1 244 500

863 200

+ 418 600 of, +   13 800 + 124 500 + 160 300

+ 418 600 of, +    9 900 + 116 500 + 120 400

 

 

14 466 000

+ 717 200

+ 665 400

Uppbördsmedel Hyror m,m.

 

100 000

of.

of.

 

Nettoutgift

14 366 000

+ 717 200

+ 665 400

 

Avrundat

 

+ 717 000

+ 665 000

Skolöverstyrelsen

1.    Pris- och löneomräkning m. m. 640 200 kr.

2.    I avvaktan på ställningstagande tiU förslagen från utredningen om sjöpersonalens utbildning (UTSJÖ) beräknar skolöverstyrelsen (SÖ) ingen ändring av organisationen för läsåret 1977/78. Beroende på orga­nisationen läsåret 1976/77 innebär dock organisationen 1977/78 en automatisk ökning med två klasser.

3.    Under expensposten har SÖ begärt en uppräkning av medlen till drift, löpande underhåll och förhyrning av utrustning med 50 000 kr. på grund av ökade underhållskostnader för materielen. Vidare begär SÖ sammanlagt 27 000 kr. för inköp av såväl svenska som utländska publi­kationer som anses nödvändiga för undervisningen samt för framställ­ning av kompendier.

Föredraganden

Chefen för utbildningsdepartementet har i det föregående anmält frå­gan om högskolans indelning i enheter. Han anförde därvid att sjöbe­fälsutbildningen bör tillhöra högskolan. Med hänvisning till att bered­ningen av de förslag som skolöverstyrelsens (SÖ) utredning om sjöper­sonalens utbildning, UTSJÖ, har lagt fram ännu inle har slutförts och till att anknytningen till vissa andra utbildningar är oklar bedömde han alt frågan emellertid måste övervägas ytterligare. Någon ändring av sjö-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   363

befälsskolornas ställning borde därför inte göras till budgetåret 1977/78.

Jag ansluter mig till denna bedömning. Medel för sjöbefälsskoloma bör därför för budgetåret 1977/78 beräknas under ett särskilt anslag.

Vad gäller anslagsberäkningen tar jag under anslagsposten Expenser i likhet med SÖ upp en ökning av medlen för drift, löpande underhåU och förhyrning av utrustning med 50 000 kr. samt för publikationer i nautiska ämnen och för framställning av kompendier en ökning med 27 000 kr. Jag har därvid beräknat en minskning av medlen tiU fria läro­medel med 27 000 kr.

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

atl till Sjöbefälsskolorna för budgetåret 1977/78 anvisa ett för­slagsanslag av 15 031 000 kr.

4.2.29 Bidrag till Akademien för de fria konsterna
Förslag 1977/78    744 000

Innevarande budgetår finns i statsbudgeten ett förslagsanslag av 7 004 000 kr. till Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan.

Akademien för de fria konsterna har till uppgift att inom Sverige främja utvecklingen av målar-, bUdhuggar- och byggnadskonsten även­som av övriga till den bildande konsten hänförliga konstarter, ha över­inseende över konsthögskolan samt alt avge utlåtande i frågor som hör under akademiens verksamhetsområde,

I enlighet med riksdagens beslut om reformering av högskoleutbUd­ningen (prop. 1975: 9, UbU 1975:17, rskr 1975: 179) skall konsthög­skolan tillhöra högskolan och inordnas i organisationen av statliga hög­skoleenheter. Med anledning av beslutet bemyndigade regeringen den 13 november 1975 dåvarande departementschefen att tUlkaUa en sak-kunnigi för att företräda staten vid förhandUngar med Akademien för de fria konsterna om formerna för konsthögskolans inordnande i hög­skoleorganisationen och den fortsatta samverkan mellan akademien och konsthögskolan. Den sakkunnige skulle också i anslutning till förhand­lingarna ta upp frågan om akademiens framtida verksamhet. Den sak­kunnige har den 15 december 1976 avgivit en rapport från förhandlingar­na.

Genom beslut den 1 december 1961 godkände Kungl, Maj:t ett avtal mellan akademien och staten angående akademiens fastighet vid Freds­gatan 12, Genom avtalet överläts dispositionsrätten tUl staten som sva­rar för vård och underhåU av fastigheten. Akademien disponerar hyres-fritt viss del av lokalerna samt tillförsäkras ett statUgt bidrag som ersätt­ning för mistade hyresintäkter.

1 Generaldirektören Edvard Reutersvärd.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   364

Akademien för de fria konsterna

Akademien föreslår alt det nuvarande anslaget av 7 004 000 kr, delas mellan akademien och konsthögskolan och atl akademiens del bör be­stämmas till 674 000 kr. För sin fortsatta verksamhet begär akademien en ökning med 519 000 kr,, varav 254 000 kr, beräknas som ersättning för mistade hyresintäkter. Ökade medel begärs även för löner, bl, a, till en akademisekreterare. Pris- och löneomräkning utgörs av 42 000 kr. Akademien har dessutom i en särskUd skrivelse anhållit om 12 000 kr, för hyreskostnader för vissa konstnärsateljéer i Paris.

Statens kulturråd

Kulturrådet tillslyrker akademiens förslag om en ökning av medlen lill löner med etl sammanlagt belopp av 220 000 kr.

Den sakkunnige för förhandlingarna med akademien

Den sakkunnige framhåller alt akademien efter avskiljandet av konst­högskolan bör kunna förfoga över resurser för konferens- och informa­tionsverksamhet, utländska kontakter m. m. Den bör dessutom ha möj­lighet att på elt ändamålsenligt sätt ta vård om och visa sina stora sam­lingar av bl, a, konstverk, brev och manuskript.

Den sakkunnige instämmer i akademiens förslag till delning av det nuvarande anslaget. Han anser även att akademien i fortsättningen ut­över sin del av det nuvarande anslaget bör kunna disponera över vissa ytterligare medel för verksamheten. Det har inte varit möjligt för den sakkunnige atl i detalj precisera detla resursbehov. Den sakkunnige an­ser att akademien med ytterligare ca 500 000 kr, ärligen bör kunna i skälig omfattning fullgöra de uppgifter som nämnts.

Det finns i huvudsak två alternativ för att tillförsäkra akademien detta ytterligare stöd årligen. Båda alternativen bygger på förutsättningen att 1961 års avtal mellan staten och akademien angående akademiens fas­tighet ses över, EnUgt del ena altemativet erhåller akademien ett statUgt bidrag av 500 000 kr, årligen över statsbudgeten. Avtalet om fastigheten behöver då endast moderniseras med hänsyn till ändrade förhåUanden. Enligl det andra alternativet upphävs avtalet och ersätts med ett hyres­avtal mellan akademien och byggnadsstyrelsen. Akademien återfår dispo­sitionsrätten till fastigheten. Akademiens verksamhet kan då delvis finan­sieras med hyresintäkter. Den sakkunnige förordar alternativ två.

Föredraganden

Jag delar den sakkunniges uppfattning att akademien även efter av­skiljandet av konsthögskolan har viktiga uppgifter att fyUa. Akademien kan spela en roll för internationella kontakter inom sitt område och bör disponera över medel för bl. a. konferens-, informations- och utställ­ningsverksamhet.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   365

Den sakkunnige har föreslagit att det nuvarande avtalet om akade­miens fastighet upphävs och alt ett nyll avtal ingås mellan byggnads­styrelsen och akademien. Beredningsarbetet i frågan pågår. Vid min be­räkning av bidraget till akademien för nästa budgetår har jag utgått ifrån atl ett avtal kommer att kunna träffas om akademiens fastighet av det slag som den sakkunnige föreslår. När avtalet träffas kommer förhållandet mellan akademien och staten såsom ny huvudman för konsthögskolan att ha reglerats slutligt i alla delar. Jag återkommer till regeringen sedan det pågående arbetet med avtalet avslutats.

För nästa budgetår bör under nionde huvudtiteln uppföras ett nytt förslagsvis betecknat anslag Bidrag lill Akademien för de fria konsterna, TiU det nya anslaget överförs akademiens del av del nuvarande anslaget som i enlighet med förslaget bör beräknas tiU 674 000 kr, I det nuva­rande anslaget finns vissa medel beräknade som ersättning för mistade hyresintäkter. Dessa bortfaller nu. Jag beräknar det sammanlagda bi­draget till akademien till 744 000 kr. I höjningen ingår bl. a. medel tUl ökad ersättning åt akademiens sekreterare och hyreskostnader för konst­närsateljéerna i Paris.

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Akademien för de fria konsterna för budget­året 1977/78 anvisa ett anslag av 744 000 kr.

4.2.30 Ersättning till vissa lärarkandidater

1975/76 Utgift   26 540 869

1976/77 Anslag        31 742 000 1977/78 Förslag       36 308 000

Från anslaget utbetalas ersättning till vissa lärarkandidater vid lärar­högskolorna samt vid statens institut för högre utbildning av sjukskö­terskor.

Skolöverstyrelsen

1. Pris- och löneomräkning m. m. 950 000 kr.

2,   ökning av anslaget med anledning av förändrmgar i anslutning till
ändrat antal studerande på följande linjer och kurser:

a)   Handels- och kontorslärarlinjen +36 studerande (+1 390 000 kr,),

b)   Industri- och hantverkslärarlinjen +36 studerande ( + 1390 000 kr,),

c)   Kurs för förskollärare ökning från 16 till 18 studerande, 18 veckor (+34 000 kr.).

d)   Kurs för fritidspedagoger ökning från 12 till 18 studerande, 18
veckor ( + 67 000 kr.).

 

Prop. 1976/77: 59                                                   366

e) Utbildning för andra vårdyrkeslärare än sjuksköterskor +24 stu­derande, 3 terminer ( + 903 000 kr,).

3. överföring av vissa traktamentskostnader som 1976/77 bestrids ur anslaget Utbildning för undervisningsyrken ( + 3 milj, kr,).

Föredraganden

Jag har beräknat medel för ersättning till lärarkandidater med hänsyn lill intagningskapaciteten vid berörda lärarutbildningar. Frågan om in­tagningskapaciteten har behandlats under anslaget Ulbildning för under­visningsyrken.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att tiU Ersättning tiU vissa lärarkandidater för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 36 308 000 kr.

5. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och be­slutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för den åtgärd eller det ändamål som föredragandena har hemställt om.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   367

Bilaga 1

Centrala organisationskommitténs för högskolereformen förslag till högskolelag

Allmänna föreskrifter

1    § Inom högskolan skall bedrivas utbildning, forskning och utveck­lingsarbete.

2    § Utbildningen, forskningen och utvecklingsarbetet skall främja de­mokrati och välfärd, kultureU utveckUng och social förändring saml för­ståelse för andra länder och för internationella förhållanden.

Verksamheten skall anordnas så att samband mellan utbildningen och forskningen tryggas. TiU verksamheten hör att sprida kännedom om vill­koren för vetenskapligt och konstnärligt arbele, om erfarenheter och kunskaper som vunnits genom sådant arbete samt om tillämpningar som dessa erfarenheter och kunskaper kan få.

3 § Utbildningen skaU bygga på vetenskapUg grund och på erfarenhe­
ter som vunnits i arbetslivet.

Syftet med utbUdningen är att den studerande skall få kunskaper, fär­digheter och kritisk skolning. Utbildningen skall främja den enskildes yrkesförberedelse eller vidareutveckling i yrket samt personliga utveck­ling.

4 § Forskningen syftar till uppbyggnad av kunskap och skall lägga
vetenskaplig grund för ulbildning och annan samhällelig verksamhet.
Inom högskolan får forskningsproblem fritt väljas och formuleras och
forskningsmetoder fritt utvecklas. Forskningsresultaten får fritt offent­
liggöras, om ej annat föreskrives i lag.

I fråga om forskning som bedrives på särskilt uppdrag av myndighet eller enskild gäller föreskrifter som meddelas av regeringen eller myn­dighet som regeringen utser.

5 § Vid planeringen av utbUdningens innehåU och omfattning samt
vid fördelningen av resurserna för utbUdningen skall hänsyn tagas till
samhällets behov av utbildade samt enskildas behov och önskemål.

Utbildningen skall planeras så att en växling mellan studier och yrkes­verksamhet (återkommande utbildning) främjas.

6 § UtbUdnmgen omfattar gmndläggande högskoleutbildnmg och fors­
karutbildning.

Inom högskolan meddelas även annan utbildning enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen utser.

7 § Gmndläggande högskoleutbildning bygger på avslutad minst två­
årig utbildning i gymnasieskolan eller motsvarande ulbildning eller er­
farenhet om ej annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen
eUer myndighet som regeringen utser.

Forskarutbildning bygger på grundläggande högskoleutbildning eller annan därmed jämförlig utbildning eller erfarenhet.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   368

8    § Om ej annat följer av beslut som avses i 9 §, har den som uppfyller föreskrivna behörighetsviUkor rätt alt bU anlagen som studerande i hög­skoleutbildning,

9    § Riksdagen kan besluta att högst ell visst antal studerande får an-lagas till viss grundläggande högskoleutbildning.

Om del behövs, får i fråga om annan grundläggande högskoleutbild­ning än som avses i första stycket styrelse för sådan ulbildning besluta all högsl ell visst anlal studerande får antagas tUl utbildningen inom ra­men för de resurser som står till förfogande.

Fakultets- eller sektionsnämnd eller organ som fullgör molsvarande uppgifter får i fråga om forskarutbildning besluta om antagningsbegräns­ning som avses i andra stycket.

Regeringen kan meddela särskUda föreskrifter som begränsar rätten alt bli anlagen som studerande i högskoleutbildning för utlänning som ej är bosatt i landet eUer som har bosatt sig här i huvudsakligt syfte atl få utbildning,

10 § Gmndläggande högskoleutbildning anordnas av staten, kommun
eller landstingskommun. Sådan utbUdning anordnas av kommun eller
landslingskommun efter medgivande av regeringen eUer myndighet som
regeringen utser.

Regeringen får föreskriva att föreskrifter om högskoleutbildning skall tillämpas även på utbildning som med statsbidrag anordnas av enskild huvudman.

Högskolans ledning och organisation

Ceniral och regional ledning och organisalion

11    § Föreskrifter om centrala myndigheter för högskolan meddelas av regeringen.

12    §   Landet är indelat i sex högskoleregioner.

13    § För planerings- och samordningsuppgifter som rör den gmnd­läggande högskoleutbildningen inom en högskoleregion skall fmnas en regionstyrelse.

Lokal ledning och organisation

14    § Lednuigen av lokal statlig enhet inom högskolan (högskoleenhet) skall utövas av en styrelse (högskolestyrelsen) och under styrelsen av ett rektorsämbete.

15    § Ledningen av kommuns högskoleutbildning utövas av skolsty­relsen.

Kommun får dock besluta att annan kommunal nämnd i stället för skolstyrelsen helt eller delvis skall utöva ledningen av kommunens hög­skoleutbildning.

16 § Ledningen av landstingskommuns högskoleutbildning utövas av
landstmgskommunens utbildningsnämnd.

Landstingskommun får dock besluta att annan landstingskommunal

 

Prop. 1976/77: 59                                                   369

nämnd i stäUet för utbUdningsnämnden helt eller delvis skall utöva led­ningen av landslingskommunens högskoleutbildning.

17    § Med styrelse för högskoleutbUdning avses i denna lag statlig hög­skolestyrelse enligt 14 §, kommuns skolstyrelse eller annan kommunal nämnd enligt 15 § saml landstingskommuns utbildningsnämnd eller an­nan landstingskommunal nämnd enligt 16 §.

18    § För planering av grundläggande högskoleutbUdning samt för frå­gor i övrigt om sådan utbildnings innehåll och organisation skall finnas linjenämnder, om ej regeringen eller myndighet som regeringen utser föreskriver annat. Linjenämnds verksamhetsområde skall innefatta en eller flera utbildningslinjer.

19    § För planeringsutgifter i fråga om forskning samt för planering av forskarutbUdning och frågor i övrigt om sådan utbildnings innehåll och organisation skall för skilda områden (fakulteter) fmnas fakultets­nämnder och för delar av sådana områden (sektioner) finnas sektions­nämnder.

Regeringen eUer myndighet som regeringen utser kan för viss hög­skoleenhet medge undantag från första stycket.

20    § Vid stalUg högskoleenhet skall utbildning, forskning och utveck­lingsarbete bedrivas inom institutioner eller andra arbetsenheter.

21    § Institution eller annan arbetsenhet, som avses i 20 §, skall ledas av en styrelse, om ej regeringen eller myndighet som regeringen utser föreskriver annat.

Särskilda föreskrifter

22 § I regionstyrelse skall ingå företrädare för aUmänna intressen samt
för verksamheten, de anställda och de studerande inom högskolan i
regionen.

Företrädarna för allmänna intressen skall utgöra omkring två tredje­delar av regionstyrelsens ledamöter.

I högskolestyrelse skall ingå företrädare för aUmänna intressen samt för verksamheten, de anställda och de studerande vid högskoleenheten.

Företrädarna för verksamheten, de anställda och de studerande skall tillsammans utgöra omkring två tredjedelar av högskolestyrelsens leda­möter (om ej regeringen för viss högskoleenhet föreskriver annat).

23    § I linjenämnd, fakultetsnämnd, sektionsnämnd och styrelse för institution eller annan arbetsenhet skall ingå företrädare för verksam­heten, de anställda och de studerande inom organets ansvarsområde. I linjenämnd skall ingå företrädare för yrkeslivet, om ej särskilda skäl för­anleder annat. I fakultetsnämnd och sektionsnämnd kan ingå företrädare för verksamhet utanför högskolan.

24    § Skall ledamot i lokal styrelse eller annat lokalt organ inom hög­skolan företräda de studerande, utses eller entledigas ledamoten av stu­deranderåd eller sammanslutning av studerande, om ej annat följer av särskild föreskrift,

24    Riksdagen 1976/77. 1 saml Nr 59

 

Prop. 1976/77: 59                                                   370

Regeringen får överlämna åt enskilda anställda eller studerande att utse ledamot i lokalt organ inom högskolan,

25    § TUl grundläggande högskoleutbUdning mottages sökande utan av­seende på kyrkobokföringsorl,

26    § Har kommun mottagit studerande som ej är kyrkobokförd inom kommunen har kommunen rält lill ersättning för kostnader för utbUd­ningen av den kommun där den studerande är kyrkobokförd.

Ersättning enligt första stycket skall, om kommunerna ej kommer överens om annat, utgå med belopp som fastställes av myndighet som regeringen bestämmer.

Första och andra styckena äger molsvarande tillämpning vid högskole­utbildning som bedrives av landstingskommun,

27 § Regeringen bemyndigas alt meddela föreskrifter om organisatio­
nen av kommuns och landstingskommuns högskoleutbildning samt om
kommuns och landstingskommuns befattning i övrigi med sådan utbild­
ning.

Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela före­skrifter som avses i första stycket,

28 § Regeringen eller myndighet som regeringen utser meddelar ytter­
ligare föreskrifter i ämne som behandlas i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977,

Kommentarer

(Beträffande föreskrifler som inte förändrats i sak i förhållande till ut­kastet i DsU 1975: 19 eller där remissbehandlingen eljest inte gett an­ledning till ytterligare kommentarer hänvisas.till kommentarerna till ut­kastet.)

1 § Utvecklingsarbete bedrivs mom skUda områden inom högskolan: dels avseende metoder och verksamhetsformer i själva högskoleutbild­ningen, dels avseende tillämpning inom olika samhällssektorer av erfa­renheter och rön som gjorts i ulbildningen och forskningen inom hög­skolan eller i anknytning tiU den. Exempel kan hämtas från bl, a, de pe­dagogiska, tekniska och konstnärliga områdena,

I sitt utkast till högskolelag tog H 75 inte upp utvecklingsarbete som en särskild uppgift för högskolan utan underförstod att sådant arbete var atl se som en integrerad del av de två huvuduppgifterna, utbUd­ningen och forskningen. Termen utvecklingsarbete har nu förts in i för­slaget med hänsyn till synpunkter som förts fram bl, a, från flera remiss­instanser med anknytning till den konstnärliga högskoleutbildningen — med det avses i sammanhanget utbildningen såväl inom bild- och form-området som inom musik-, dans- och scenområdena. Dessa instanser på­pekar att de läroansalter som meddelar konstnärlig utbildning har som en väsentlig uppgift också all bedriva ulveckligsarbele när del gäUer att främja de konstnärliga uttrycksmedlen och kommunikationen mellan människor när det gäller att utöva konstnärlig verksamhet, Detla utveck-

 

Prop. 1976/77: 59                                                   371

lingsarbete bör enligl remissinstanserna, med hänsyn till atl det är fråga om en del av högskolan där man inte bedriver forskning i konventionell mening, anges som en självständig uppgift i berörda centrala föreskrifter,

H 75 ansluter sig till detta synsätt och kommer att i sina förordnings­förslag använda termen konstnärligt utvecklingsarbete för att beteckna sistnämnda del av verksamheten inom högskolan. Bl. a. behövs termen konstnärligt utvecklingsarbete i den förordning om lärare vid statUga högskoleenheter, som H 75 senare kommer att lägga fram förslag om. Det gäller här att definitionsmässigt skilja professorer i konstnäriiga äm­nen, i vilkas tjänstgöring forskning inte ingår, från övriga professorer. Den del av tjänstgöringen för professorema i konstnärliga ämnen som inte avser ulbildning kan då sägas avse konstnärligt utvecklingsarbete.

Mot denna bakgrund har H 75 funnit det lämpligt att termen utveck­lingsarbete anges som en särskild uppgift i högskolelagens inledande §, då naturligtvis med syftning inte bara på det konstnärliga området.

2 § Till de i prop. 1975: 9 (s, 419) exemplifierade målen för högskole­utbildningen har H 75 lagl "kulturell utveckling" för atl markera hög­skolans uppgifter också i fråga om den andliga odlingen. Vad gäller inne­börden i målet "social förändring" vUl kommittén med anledning av re­missdiskussionen erinra om följande uttalande av utbildningsminislem i prop, 1975: 9 (s. 419): "Även ulbildning som i första hand tar sikte på yrkesverksamhet bör utgöra ett slöd för jämlikhetssträvandena i sam­hället. Den bör bl. a, kunna medverka till att förändra arbelsfördelnuigs-och rekryteringsmönster i mera demokratisk riktning. Den måste vidare självfallet präglas av långsikliga mål för utvecklingen inom arbetslivet, t. ex. i fråga om arbetsmUjö,"

H 75 har ansett det möjligt att låta de i andra stycket formulerade må­len avse hela högskolans verksamhet, sålunda även forskningen och Ut­veckUngsarbetet. En förutsättning för detta är naturligtvis alt dessa mål uppfattas som generella och avseende högskoleverksamhetens inriktning i stort — däremol kan självklart inte krävas all varje enskild kompo­nent i utbildning, forskning eller utvecklingsarbete direkt skall kunna relateras till målen i fråga,

4    § Den i utkastet till högskolelag intagna föreskriften all "forskning­en inom högskolan är fri och obunden" har i remissyttrandena kritise­rats för att vara alltför vag, I huvudsaklig överensslämmelse med förslag från forskningsrådsutredningen har H 75 därför nu preciserat före­skriften i fråga i enlighet med den definition av forskningens frihet som torde vara allmänt accepterad, nämligen frihet att välja metoder och problem och frihet att publicera forskningsresultat, Atl forskningens frihet i praktiken begränsas av resursmässiga restriktioner liksom av lagstiftning rörande arbetsmiljö m, m, har inle bedömls som nödvändigt att ange i lagtexten,

5    § Uttrycket i utkastet till högskolelag, att återkommande utbildning skaU främjas, har ifrågasatts av en del remissinstanser som menar alt det är alltför långtgående i förhållande tiU intentionerna i riksdagens beslut med anledning av prop, 1975: 9, Som alternativ tUl "främjas" har förordats bl, a, "underlättas", H 75 har ingående övervägt denna fråga och anser sig ha täckning för att välja ordet "främjas" av följande skäl. Riksdagens beslut innebär att återkommande ulbildning på sikt

 

Prop. 1976/77: 59                                                   372

bör bli etl med sammanhängande ulbildning i princip likvärdigt alterna­tiv för den enskilde i hans eller hennes planering av studier och yrkes­verksamhet. Det är samtidigt uppenbart alt den sammanhängande ut­bUdningen är del f, n, hell dominerande mönstret och alt för överblick-bar tid framåt särskilda insatser krävs från utbildningsmyndigheternas sida för att de båda alternativen skall bli någorlunda likvärdiga, I detta läge menar H 75 atl "främja" på ell klarare sätt än andra i samman­hanget diskuterade verb markerar denna nödvändiga prioritering i ut­bildningsplaneringen av insatser för alt möjliggöra återkommande ut­bildning för dem som så önskar,

6 § Som framgår av H 75:s förslag till förordning om högskoleutbild­ning har kommiltén funnit det nödvändigt atl rubricera viss utbUdning, som bygger på viss grundläggande högskoleutbildning, som påbygg­nadsutbildning, t, ex, vidareutbildningen av sjuksköterskor och special­lärarutbildningen. Denna ulbildning har hittills i arbetet inför högskole­reformen klassificerats som grundläggande högskoleutbildning. Sam­tidigt finns del utbildning som bygger på genomgången linje i grund­läggande ulbildning och inle är forskarutbildning men som ändå i olika hänseenden hittiUs jämställts med forskarutbildning. Delta gäller i första hand utbUdningen för psykologexamen, TUl FUN:s uppdrag hör att överväga frågan om ev, andra utbildningar av detta slag.

Det finns sålunda f, n, utbildning av påbyggnadskaraktär såväl inom huvudkategorin grundläggande utbUdning som inom huvudkategorin forskarutbildning. På sikt måste enligt H 75:s mening frågan om klassi­ficering av berörda utbildningar lösas, I avvaktan på resultat av FUN:s arbete bedömer kommittén det emellertid inte som möjUgt att utforma en principiell lösning. Enligt H 75:s bedömning finns det sålunda f, n. inle underlag för all, som en del remissinstanser förordat, införa på­byggnadsulbildning som en tredje huvudkategori, som då också skulle anges i högskolelagen. Tills vidare får ulbildning av påbyggnadskaraktär efter omständigheterna betraktas antingen som gmndläggande utbild­ning eller som forskarutbildning och bestämmelserna för utbildningen i det enskilda fallet utformas i överensslämmelse härmed.

14 § Om jordbrukets högskolor skall bestå som separata högskole­enheter med en gemensam styrelse fordras en särskild föreskrift härom (jfr andra stycket i denna § i utkastet Ds U 1975: 19), Med hänsyn till att ett sammanförande av högskolorna lill en högskoleenhet övervägs inom styrelsen för jordbrukets högskolor och siatens veterinärmedi­cinska anstalt har H 75 inte i sitt förslag tagit in en sådan föreskrifl.

18 § Enligt riksdagsbeslutet skall regionslyrelse kunna besluta att linjenämnd inte skall finnas för viss kommunal högskoleutbildning. Detta motiverar möjligheten till undantag från det generella stadgandet om förekomsten av linjenämnder.

21 § De fall där institution inte skall ledas av en styrelse framgår av 69—70 §§ i förslaget till förordning med instruktion för statUga hög­skoleenheter. Beträffande andra arbetsenheter återfinns motsvarande bestämmelser i 79—80 §§ i samma förslag.

 

Prop. 1976/77: 59                                                   373

22    § Den inom parentes angivna möjligheten till undanlag — i fjärde stycket — från huvudregeln belräffande proportionerna mellan olika slags ledamöter i högskolestyrelsen är nödvändig om jordbmkets hög­skolor i enlighet med vad som f. n, diskuteras förs samman tUl en hög­skoleenhet. Denna enhets styrelse förutsätts ju då ha en sammansättning likartad den som f, n, gäller för styrelsen för jordbrukets högskolor och statens veterinärmedicinska anstalt,

23    § Tredje meningen i 23 § är avsedd atl möjliggöra en ordning med viss samhälls- och yrkeslivsrepresenlation i fakultets- och sektions­nämnder i enUghet med förslag som förts fram i den PM från H 75 som f. n. remissbehandlats. I avvaktan på alt kommittén efter denna remiss­behandling tar slutlig ställning till frågan om sammansättningen av dessa nämnder är lagförslaget i denna del preliminärt.

24    § Föreskriften i första slyckel innebär en motsvarighet för de stu­derandes del till vad som stadgas i lagen (1976: 230) om räll för arbets­tagarorganisation atl utse och entlediga företrädare för de anställda i styrelse eller annat organ vid statlig myndighet. I enlighet med sin till­styrkan av obligatoriekommitténs förslag i betänkandet (SOU 1976: 14) Kårobligatorium? förordar H 75 att befogenheten att utse eller entlediga lokal studeranderepresentant skall tillkomma studeranderåd när det gäller statlig högskoleenhet och frivillig studerandesammanslulning när det gäller högskoleutbildning i övrigt. Den särskilda föreskrift som skall kunna föranleda annan ordning avser det fall där enligt prop, 1975: 9 och riksdagens beslut ledamöter skall utses genom direkta val, dvs, in­stitutionsstyrelse (motsvarande),

Föreskriften i andra stycket är avsedd att möjliggöra direktval av nyssnämnda slag,

25 § Vad som sägs i denna paragraf är självklart när det gäller statlig
högskoleutbildning men för att garantera riksrekrytering till kommunal
högskoleutbildning är en föreskrift i lag nödvändig.

 

Prop. 1976/77: 59

374

Bilaga 2

Förteckning över aUmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Allmän utbildningslinje får normalt omfatta lägst 60 poäng. Sådan utbildningslinje får högst omfatta det poängtal som anges nedan.

I   Sektorn för utbildning för tekniska yrken

Allmän linje

Arkitektlinjen

Bergsvelenskapslinjen

Biologlinjen

Datatekniklinjen

Driftleknikerlinjen

Eleklrolekniklinjen

Flyglekniklinjen

Fysikerlinjen

GeoleknologiUnjen

Geovetarlinjen

Hälso- och miljövårdslinjen

Industriell ekonom-linjen

Kemisllinjen

Kemitekniklinjen

Lantmäterilinjen

Maskintekniklinjen

Matemalikerlinjen

Teknisk fysik-linjen

Teknisk fysik- och elektroteknik-linjen

Väg- och valtenbyggnadslinjen

Omfattar högst 160 poäng 160 poäng 120 poäng 160 poäng 40 poäng 160 poäng 160 poäng 120 poäng 160 poäng 120 poäng 120 poäng 160 poäng 120 poäng 160 poäng 160 poäng 160 poäng 120 poäng 160 poäng 160 poäng 160 poäng

Il   Sektorn för utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken

Allmän linje

ADB-linjen

BeteendevetenskapUga linjen

Ekonomiföreståndarlinjen

Ekonomlinjen

FritidsledarUnjen

Förvaltningslinjen

Internalföreståndarlinj en

Juristlinjen

Linjen för offentlig förvaltning

Psykologlinjen

Redovisnings- och revisionslinjen

Samhällsplanerarlinjen

Samhällsvetarlinjen

Sekreterarlinjen

Sociala linjen

Sy slem vetenskapliga linjen

Transporladministraliva linjen

Ungdomsledarlinjen

Omfattar högsl

40 poäng 120 poäng

80 poäng 120 poäng

80 poäng 140 poäng

60 poäng 180 poäng 140 poäng 120 poäng

80 poäng 140 poäng 120 poäng

80 poäng 140 poäng 120 poäng

80 poäng

40 poäng

 

Prop. 1916fll: 59

Påbyggnadslinje

Fortbildning i socialt behandUngsarbele

375

Omfattar högst 20 poäng

III  Sektom för utbildning för vårdyrken

Allmän linje                                                   Omfattar högst

Apotekarlinjen                                                    160 poäng

Arbetsterapeutlinjen                                          120 poäng

Hörselvårdsassislenilinjen                                    80 poäng

LaboratorieassistentUnjen                                 100 poäng

Logopedlinjen                                                    120 poäng

Läkarlinjen                                                         220 poäng

Medicinska assislentlinjen                                  100 poäng

Oftalmologassislentiinjen                                     80 poäng

Operationsassistentlinjen                                  100 poäng

Receptarielinjen                                                 100 poäng

Sjukgymnastiinjen                                              100 poäng

Sjuksköterskelinjen                                            105 poäng

Sociala serviceUnjen                                          100 poäng

Tandhygienistlinjen                                              40 poäng

Tandläkarlinjen                                                   200 poäng

PåbyggnadsUnje                                            Omfatiar högst

Ulbildning i blodgruppsserologi och hemoterapi I—III 6 poäng

Utbildning i klinisk cytologi                                    24 poäng

Utbildning till ortoptist                                         40 poäng

Vidareutbildning av sjuksköterskor                      50 poäng

IV   Sektorn för utbildning för undervisningsyrken

Allmän linje                                                    Omfattar högsl

Barnavårdslärarlinjen                                        120 poäng

FolkhögskoUärarlinjen                                         40 poäng

Fritidspedagoglinjen                                            80 poäng

Förskollärarlinjen                                                 80 poäng

Gymnastiklärarlinjen                                            80 poäng

Handels- och kontorslärarlinjen                           40 poäng

Hemspråkslärarlinjeni                                          80 poäng

Historisk-samhällsvetenskapliga ämneslärarlinjen 160 poäng

Hushållslärarlinjen                                             120 poäng

Industri- och hantverkslärarlinjen                        40 poäng

Lågsladielärarlinjen                                           100 poäng

Matematisk-naturvetenskapliga ämneslärarlinjen 160 poäng

Mellanstadielärarlinjen                                       120 poäng

Musiklärarlinjen                                                  160 poäng

Slöjdlärarlinjen                                                     40 poäng

Språkvetenskapliga ämneslärarlinjen                160 poäng

Studie- och yrkesorienteringslinjen                   120 poäng

Teckningslärarlinjen                                           120 poäng

Textillärarlinjen                                                  120 poäng

VårdlärarUnjen                                                    60 poäng

' Preliminärt. Se i det föregående avsnitt 2.6.1

Rättat, rad 11—10 nerifrån: har varit Matematisk-naturvetenskapliga ämnes­lärarlinjen 100 poäng. Lågstadielärarlinjen 160 poäng, skall vara Lågstadie­lärarlinjen 100 poäng, Matematisk-naturvetenskapliga ämneslärarlinjen 160 poäng.

 

Prop. 1976/77: 59                                                        376

Påbyggnadslinje                                                    Omfattar högst

Speciallärarlinj en                                                    60 poäng

V    Sektorn för utbildning för kultur- och informationsyrken

Allmän linje                                                           Omfatiar högst

Bibliotekarielinjen                                                    80 poäng

Journalistlinjen                                                        80 poäng

Kulturkommunikalionslinjen                                    120 poäng

Kyrkomusikerlinjen                                                 160 poäng

MusikUnjen                                                            120 poäng

Religionsvetenskapliga linjen                                 140 poäng

Skådespelarlinjen                                                  120 poäng

Tolklinjen                                                                60 poäng

Påbyggnadslinje                                                   Omfattar högst

Praktisk-teologisk utbildning                                  20 poäng

Förteckning  över  allmiinna  utbildningslinjer  inom  jordbruksdeparte­mentets verksamhetsområde

Allmän utbildningslinje får normalt omfatta lägst 60 poäng. Sådan utbildningslinje får högsl omfatta det poängtal som anges nedan.

I   Sektorn för utbildning för tekniska yrken

Allmän linje                                                         Omfattar högsl

Agronomlinjen                                                       220 poäng

Hortonomlinjen                                                      220 poäng

Jägmästarlinjen                                                     160 poäng

Landskapsarkilektlinjen                                         220 poäng

Lantmästarlinjen                                                    40 poäng

Skogsmästarlinjen                                                  60 poäng

Trädgårdsteknikerlinjen                                         40 poäng

II   Sektom för utbildning för vårdyrken

Allmän linje                                                         Omfatiar högsl

Veterinäriinjen                                                      220 poäng

 

Prop. 1976/77: 59                                                   377

Innehållsförteckning

Propositionen....................................................... .. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ........................ .. 1

Lagförslag

1   Förslag till högskolelag.......................................   3

2   Förslag till lag om obligatoriska studerandesammanslutningar....        8

3   Förslag till lag om elektorsförsamling vid högskoleenhet           10

4   Förslag till lag om ändring i universitetsförordningen (1964: 461) ,     11

5   Förslag till lag om ändring i förordningen (1964: 538) om socialhög­skolorna                     12

6   Förslag till lag om ändring i förordningen (1965: 494) med stadga

för jordbrukets högskolor ...................................   12

7   Förslag till lag om ändring i förordningen (1967: 236) om jouma­listhögskolorna                12

8   Förslag till lag om ändring i förordningen (1967: 273) om gymnaslik-och idrottshögskolorna                   12

9   Förslag till lag om ändring i förordningen (1968: 318) om lärar­högskolorna             12

10 Förslag till lag om ändring i förordningen (1972: 308) om biblioteks­
högskolan ......................................................   13

1   Inledning..........................................................   14

2   Reformering av högskoleutbildningen......................   23

2.1                                                                   Högskolelag                23

2.1.1    Förslagen m. m.......................................   23

2.1.2    Remissyttrandena.................................... . 26

2.1.3    Föredraganden........................................   39

2.1.4    Upprättat lagförslag.................................   48

2.1.5    Specialmotivering till förslag tUl högskolelag..   48

2.2                                                                   Högskolans indelning i enheter           58

2.2.1    Förslagen...............................................   58

2.2.2    Remissyttrandena....................................   64

2.2.3    Föredraganden........................................ . 67

2.3                                                                   Organisation för kommunal högskoleutbildning              71

2.3.1    Förslagen............................................... . 71

2.3.2    Remissyttrandena.................................... . 77

2.3.3    Föredraganden........................................ . 84

2.4                                                                   Obligatoriefrågan                   93

2.4.1    Obligatoriekommittén................................ 93

2.4.2    Remissyttrandena.................................... 101

2.4.3    Föredraganden........................................ 108

2.4.4    Upprättade lagförslag............................... 114

2.4.5    Specialmotivering..................................... 115

2.5                                                                   Sammansättning av vissa organ m.m            120

2.5.1    Förslagen............................................... 120

2.5.2    Remissyttrandena.................................... 126

2.5.3    Föredraganden........................................ 132

2.6................................................................. Vissa övriga frågor                144

2.6.1 Studieorganisatoriska frågor..................... 144

 

Prop. 1976/77: 59                                                   378

2.6.2   Betyg ................................................... 147

2.6.3   Examensbenämning.................................. 149

2.6.4   Tjänsteorganisatoriska frågor..................... 149

2.6.5   Genomförande......................................... 150

2.7 Hemställan................................................... 152

3 Vissa utbildningar...............................................   153

3.1                                                                   Ändringar i journalistutbildningen          153

3.1.1   Nuvarande journalistutbildning.................... 153

3.1.2   Utredningen ........................................... 154

3.1.3   Remissyttrandena..................................... 165

3.1.4   Föredraganden......................................... 180

3.2                                                                   Vissa frågor om vårdutbildning            189

3.2.1   Inledning................................................ 189

3.2.2   Beredning av högskolans vårdutbUdningar..... 190

3.2.3   Beredningens förslag................................. 190

3.2.4   Föredraganden..............    ....................... 197

3.3                                                                   Vissa frågor om utbildningen på kulturområdet             199

3.3.1   Den högre utbildningen inom bild och formområdet                 199

3.3.2   Konsthögskolans arkitekturskola ................. 202

3.3.3   Utbildningen vid statens scenskolor............. 203

3.3.4   Föredraganden........................................ 203

4 Anslag för högskolan........................................... 209

4.1                                                                   Vissa gemensamma frågor       209

4.1.1    Universitetskanslersämbetet....................... 209

4.1.2    Centrala organisationskommittén för högskolereformen .         217

4.1.3    Frågor om datorservice............................. 222

4.1.4    Föredraganden........................................ 225

4.2                                                                   Anslagsberäkningar för budgetåret 1977/78             253

4.2.1    Universitets- och högskoleämbetet: Förvaltningskostnader 253

4.2.2    Universitets- och högskoleämbetet: Utredningar m,m,,. 256

4.2.3    Regionstyrelserna för högskoleutbildning....... 257

4.2.4    Utbildning för tekniska yrken...................... 258

4.2.5    Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken        264

4.2.6    Utbildning för vårdyrken............................. 271

4.2.7    Utbildning för undervisningsyrken................. 282

4.2.8    Utbildning för kultur- och informationsyrken... 299

4.2.9    Lokala och individuella linjer och enstaka kurser 308

 

4.2.10    Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m.. 311

4.2.11    Humanistiska fakulteterna......................... 314

4.2.12    Teologiska fakultetema............................ 317

4.2.13    Juridiska fakultetema............................... 319

4.2.14    SamhäUsvetenskapUga fakultetema........... 321

4.2.15    Medicmska fakultetema............................ 324

4.2.16    Odontologiska fakultetema ....................... 329

4.2.17    Farmaceutiska fakulteten......................... 332

4.2.18    Matematisk-naturvetenskapliga fakultetema. 333

4.2.19    Tekniska fakulteterna.............................. 336

4.2.20    Vissa kostnader i samband med högskolereform                    340

4.2.21    Vetenskapliga bibliotek: Avlöningar............. 342

4.2.22    Vetenskapliga bibliotek: Bokinköp............... 348

4.2.23    Högskoleförvaltningarna........................... 350

4.2.24    Lokalkostnader m.m. vid högskoleenhetema.. 353

 

Prop. 1976/77: 59                                                  379

4.2.25   Forskning och utvecklingsarbete för högskoleutbildning m.m                355

4.2.26   Vissa tandvårdskostnader......................... 357

4.2.27   Extra utgifter vid universiteten m.m............ 359

4.2.28   Sjöbefälsskolorna.................................... 361

4.2.29   Bidrag till Akademien för de fria konstema.... 363

4.2.30......................................................... Ersättning till vissa lärarkandidater                365

5 Beslut.............................................................. 366

Bilagor

1   Centrala organisationskommitténs för högskolereformen förslag till högskolelag                 367

2   Förteckning över allmänna utbildningslinjer.............. 374

Innehållsförteckning.............................................. 377

NOFlSTEUTS TRYCKERI 1»?'